Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

I

M:« 3,

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1907, kl. 3,80 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
om ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen.

Uti en inom Första Kammaren af herr Ernst Trygger väckt, till
konstitutionsutskottet hänvisad motion n:o 36, har motionären hemställt,
att Riksdagen ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling
följande förslag till ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen:

»§ 28.

l:o. Konungen — — — — — — ägt rum.

Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska läraretjänsterna
vid universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar
vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarebefattningar
må i den ordning, som ofvan sagts, och med tillämpning af
grunder, som af Konungen och Riksdagen godkänts, kunna utnämnas och
befordras äfven infödda svenska kvinnor. Konungen vare ock obetaget
att, efter vederbörandes hörande eller uppå deras framställning, till lärarebefattningar
vid universiteterna, de teologiska läraretjänsterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare-- och andra beställningar vid andra inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom till läkarebefattBih.
till Riksd. Prof. 1907. 3 Sami. 3 Höft. (N:o 3). 1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

ningar, kalla och befordra äfven utländske män af utmärkt förtjänst, de

där den rena evangeliska läran bekänna. Likaledes må —--— —

departementet höra.»

Detta sitt förslag har herr Trygger motiverat på följande sätt.

»Vid 1905 års riksdag hafva herr T. Zetterstrand inom Andra Kammaren
och undertecknad inom Första Kammaren i afgifna motioner hemställt,
att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling följande förslag till ändrad lydelse af § 28 regeringsformen.

»»1 :o. Konungen — — — — — — — ägt ruin.

Till lärarebefattningar vid de allmänna läroverken och vid universiteten,
de teologiska läraretjänsterna vid de sistnämnda likväl undantagna, såsom
ock till lärare- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap,
slöjd eller skön konst, äfvensom till läkarebefattningar må i den
ordning, som ofvan sagts, utnämnas och befordras äfven infödda svenska
kvinnor; Konungen vare ock obetaget att, efter vederbörandes hörande,
eller uppå deras framställning, till dessa ämbeten och tjänster, lärarebefattningarna
vid de allmänna läroverken dock undantagna, kalla och befordra
utländska män af utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska
läran bekänna.

Likaledes må — — — — departementet höra.»»

Till stöd för denna hemställan åberopades af oss följande:

»»Redan genom Kungl. Majts nådiga kungörelse angående kvinnors
ansökningsrätt till lärarebefattningar vid folkskolorna den 21 oktober
1859 medgafs kvinnor rätt att under väsentligen samma villkor som män
erhålla ordinarie anställning vid statens folkskolor. De kvinnliga lärarekrafterna
torde numera också där få anses oumbärliga. Därefter anmälde
rikets ständer i en skrifvelse den 14 mars 1868, att de för sin del ansågo
''tidpunkten vara inne att utvidga kvinnans rätt till anställning i det
allmännas tjänst’, och anhöllo, att Kungl. Maj:t ''täcktes vidtaga åtgärder,
hvarigenom tillfälle beredes kvinna att erhålla anställning i sådan tjänstebefattning,
som kan för henne vara passande, och till hvars skötande hon
visar sig äga erforderliga kunskaper och skicklighet.’

I en ny skrifvelse den 12 juni 1866, hvari skrifvelsen af den 14
mars 1863 åberopades, uttalade ständerna, under förmälan att de hade
sig bekant, att förslag förelåge om anställande af kvinnor i telegrafverkets
tjänst, följande: ''Emellertid är målet härmed icke uppnådt, och en mängd
andra befattningar i statens tjänst förefinnas, till hvilka kvinnan är lika
passande som mannen. Särskildt erinras om tvenne yrken, i hvilka kvin -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

nan på ett framstående sätt i Nord-Amerikas förenade fristater utvecklat
förmåga, nämligen läkarens och skollärarens. I fråga om skollärarekallet
synes det uppenbart, att kvinnans deltagande däri icke kan annat än
bidraga att åt ynglingens uppfostran gifva den förädling, som man eljest
förväntar af familjelifvets inflytande, och erfarenheten i åtskilliga länder
har bestyrkt, att disciplinen ibland lärjungarne icke under den kvinnliga
lärarens närvaro är mindre än under den manliges.

Villkoret för att åt kvinnan skall kunna anförtros den verksamhet,
hvartill tillfälle sålunda synes böra henne beredas, är likväl, att hon erhåller
rätt att begagna de medel, staten erbjuder till danande af den
skicklighet och profvande af de kunskaper, som i hvarje särskildt fall
erfordras. På grund af hvad nu sålunda blifvit anfördt’ — — — —
’få rikets ständer — med anmälan, att rikets ständer anse anställning i
tjänster och befattningar, hvartill kvinna kan pröfvas lämplig och hvarifrån
hon ej genom grundlag eller civillag är utestängd, hädanefter böra
henne tillkomma, när hon visar sig därtill äga erforderliga kunskaper och
skicklighet, samt fördenskull tillfälle böra beredas kvinna att aflägga de
för dylik anställning föreskrifna kunskapsprof — hos Eders Kungl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga och, där
så nödigt finnes, hos Riksdagen föreslå de åtgärder, som för genomförande
af en sådan förändring i hittills bestående förhållanden finnas
erforderliga.’

Af det anförda framgår, att rikets ständers helt naturliga afsikt, då
de hemställde, att kvinna skulle beredas tillfälle att aflägga de för vissa
anställningar i statens tjänst stadgade kunskapsprofven, var, att de aflagda
profven sedan också inom vissa gränser skulle för henne medföra möjlighet
till dylik anställning. Att detta måste vara målet, framhölls också starkt
särskildt i det utlåtande, som filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet
den 31 januari 1867 afgaf, efter det Kungl. Maj:t på grund af ständernas
sist berörda skrifvelse infordrat yttranden i ämnet af vederbörande myndigheter.
Fakulteten anförde därvid följande: ''Riktigheten af rikets ständers
sålunda angifna åsikt anser fakulteten för sin del för ostridig. Det skulle
nämligen, om man förutsatte, att kvinna icke kunde vinna kompetens till
viss tjänst, vara ändamålslöst att medgifva henne rätt till afläggandet af
kunskapsprof, ämnadt att utgöra ett kompetensvillkor för samma tjänst,
och onödig vore ock den kostnad, som sådant kunskapsprofs anställande
kunde förorsaka det allmänna. Dessutom skulle ett sådant medgifvande,
om det under nyssnämnda förutsättning gjordes, innebära eller få utseendet

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

af att innebära, det staten liksom lockade kvinnan in i en verksamhet,
som icke kunde bereda henne verkligt gagn, och för henne öppnade utsikt
till en fortkomst, som hon icke kunde ernå.’

Till följd af ständernas berörda skrifvelse den 12 juni 1866 utfärdades
först Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till sundhetskollegium angående
rättighet för kvinna till läkareyrkets utöfning m. m. den 3 juni 1870,
hvarigenom kvinna erhöll rätt att aflägga afgångsexamen vid rikets högre
elementarläroverk och sådana examina med därtill hörande prof, som äro
stadgade för rättighet till läkareyrkets utöfning, och sedermera kungl.
bref vet den 7 november 1873, hvarigenom kvinna medgafs rätt att aflägga
alla vid universiteten förekommande examina med undantag af
examen inför teologisk fakultet samt juris licentiat-examen. Kungl. Maj:t
förklarade dock härvid i den först anförda skrifvelsen sig hafva ''funnit
betänkligheter i allmänhet möta för kvinnans anställande i offentlig ämbetsbefattning
såsom läkare’, och man synes därför egentligen hafva afsett,
att tillfälle skulle beredas kvinna att få den erforderliga utbildningen för
''läkarekonstens utöfning på eget ansvar i enskild praktik’. I brefvet af
den 7 november 1873 förklarade äfven Kungl. Maj:t, ’att härigenom icke
medgifvits kvinna någon vidsträcktare rätt till anställning i allmän tjänst
än som redan är eller framdeles kan varda henne medgifven.’

Sedan kvinnan genom nu omförmälda stadganden beredts tillfälle att
förvärfva och genom examen inför universitetens m. m. medicinska, filosofiska
och juridiska fakulteter styrka sin kompetens i åtskilliga riktningar,
har denna rätt i stor utsträckning begagnats af kvinnorna, såsom fraingår
af följande förteckning öfver de kvinnor, som vid 1905 års början aflagt
examen eller för närvarande arbeta på examens afläggande vid universiteten,
karolinska medico-kirurgiska institutet i Stockholm samt Stockholms
och Göteborgs högskolor.

Inför medicinsk fakultet hafva följande prof aflagts: medicine doktorsgrad
af 1, medicine licentiat-examen härförutom af 22 och medicine
kandidat-examen dessutom af 22. För närvarande studera efter aflagd
medicofilosofisk examen 11 på afläggandet af medicine kandidatexamen
och — inom filosofisk fakultet — 7 på afläggandet af medico-filosofisk
examen.

Inför filosofisk fakultet hafva följande prof aflagts: filosofie doktorsgrad
af 8, filosofie licentiat-examen härförutom af 6 samt filosofie kandidatexamen
dessutom af 94. De, som studera på filosofie kandidat-examens
afläggande, uppgå för närvarande till ett antal af 82.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

5

Hvad angår det förhållandet, att inom den filosofiska fakulteten — i
motsats mot hvad fallet är inom den medicinska — blott ett jämförelsevis
litet antal kvinnor a (lågt licentiat-examen, så vinner detta förhållande sin
fulla förklaring däri, att med de utsikter till anställnings erhållande efter
aflagd examen, som finnas för dem, hvilka studerat inom filosofisk fakultet,
afläggandet af högre examen än kandidat-examen medför alltför stora
kostnader för att i någon mån kunna ekonomiskt löna sig. Med afseende
på rätten att aflägga de högre kunskapsprofven har det sålunda för det
störa flertalet kvinnor faktiskt inträffat hvad filosofiska fakulteten i sitt
utlåtande den 31 januari 1867 förklarat skola ske, eller att denna rätt
skulle blifva ändamålslös, när den icke vore förenad med rätt att vinna
tillträde till sådana tjänster, för hvilka afläggandet af dessa kunskapsprof
utgjorde ett kompetensvillkor. Dessa ofördelaktiga förhållanden till trots
hafva dock, såsom ofvan visats, åtskilliga kvinnor aflagt licentiat-examen
och förvärfvat doktorsgrad. För närvarande arbeta äfven 3 på afhandling
för doktorat och 10 på afläggandet af licentiat-examen.

För öfrigt är att märka, att af dem, som aflagt examen inför filosofisk
fakultet, 12 kvinnor hafva genomgått och 4 hålla på att genomgå
det enligt kungl. förordningen den 16 juni 1875 för erhållande af ordinarie
lärarebefattning vid de allmänna läroverken stadgade profåret.

Inom juridisk fakultet har — efter erhållen dispens — en kvinna
förvärfvat doktorsgrad, och finnes för närvarande ännu en såsom juris studerande
inskrifven.

Taga vi nu närmare i betraktande de tillfällen, som finnas för kvinnor,
hvilka förvärfvat nödig kompetens, att också komma i åtnjutande af
de fördelar, som dylik kompetens medför för män, finner man, hvad först
angår examen inför medicinsk fakultet, att kvinnorna — detta i öfverensstämmelse
med de betänkligheter, Kungl. Maj:t ursprungligen hyste mot
att använda dem i offentlig ämbetsbefattning — länge varit inskränkta till
blott enskild praktik. De hafva dock från början blifvit i jämförelsevis
talrika fall använda såsom amanuenser vid de fakulteter, där de aflagt sina
kompetensprof. Den reserverade hållning mot kvinnans användande i offentlig
tjänst såsom läkare, hvilken Kungl. Maj:t sålunda ursprungligen intagit,
har man emellertid sedermera frånträdt, i det att i följd af en petition,
inlämnad den 28 januari 1901 af kvinnliga läkare och medicine studerande,
Kungl. Maj:t genom nådiga kungörelsen angående kompetens för kvinnliga
läkare att innehafva vissa läkarebefattningar den 6 november 1903 inom
ramen för Kungl. Maj:ts administrativa befogenhet berättigat ogifta kvin -

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

nor att innehafva dels vissa offentliga läkarebefattningar, dels åtskilliga
lärarebefattningar vid universitetens medicinska fakulteter, vid karolinska
medico-kirurgiska institutet samt vid gymnastiska centralinstitutet. Den
ökade möjlighet, som härigenom uppstått att använda kvinnliga läkare,
har redan tagits i bruk.

Hvad beträffar de kvinnor, som aflagt kompetensprof inom filosofisk
fakultet, hafva äfven de egentligen varit hänvisade till de anställningar,
de kunnat få i privat tjänst. Ty oaktadt kvinnor ej förvägrats att genomgå
det för erhållande af ordinarie lärarebefattning enligt kungl. förordningen
den 16 juni 1875 stadgade profåret, och oaktadt läroverksstadgan
af den 1 november 1878 icke synes hafva lagt något ovillkorligt hinder
i vägen för kvinnors anställande vid de allmänna läroverken, hafva de kvinnor,
som önskat erhålla dylik anställning, endast genom kungl. dispens —
sådan gafs ena gången 1876 och den andra 1901 — medgifvits rätt att
söka adjunkts- och kollegabefattningar, en dispens, som för öfrigt i ett
annat fall 1898 förvägrats. Så till vida torde genom den nya läroverksstadgan
förhållandena härvidlag komma att ändras, att kvinnor kunna inom
samskolorna erhålla anställning. Då emellertid de platser, som kvinnorna
i dessa samskolor kunna erhålla, såväl i ekonomiskt afseende som beträffande
lärarinnornas ställning inom skolan, äro underordnade befattningar,
torde de icke rimligtvis kunna fylla de anspråk på en mot deras kunskapsprof
svarande verksamhet och därtill hörande förmåner, som kvinnor med
fullständig adjunkts- och lektorskompetens med skäl kunna uppställa. Och
om, såsom meningen torde vara, utnämningsrätten i fråga om adjunktsoch
lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken i allmänhet öfverflyttas
till Kungl. Maj:t, kommer den nuvarande lydelsen af § 28 regeringsformen
att stå hindrande i vägen för en reform i riktning af ett bättre tillgodoseende
af de studerade kvinnornas rättmätiga fordringar uti förevarande
afseende.

Om möjligt sämre än i fråga om kvinnors anställande såsom lärare
vid de allmänna läroverken ställer sig frågan om kvinnors anställande såsom
lärare vid universiteten — en fråga, som naturligtvis icke blott har
betydelse för de kvinnor, som aflagt kompetensprof inför filosofisk fakultet,
utan äfven för dem, som tillhört öfriga fakulteter. Med afseende på
kvinnors anställande vid nniversiteten gäller först och främst, att de i
följd af grundlagens bestämmelser icke kunna erhålla anställning såsom
professorer. Vidare torde det åtminstone anses tvifvelaktigt, om — frånsedt
den medicinska fakulteten — kvinna kan anställas såsom prosektor,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

laborator eller observator. Slutligen galler, att den verksamhet och de
förmåner, kvinna kan erhålla såsom docent, äro underlägsna dem, som
kunna tillkomma manlig docent, alldenstund kvinna icke ansetts kunna ens
på förordnande förestå en professur.

Förutom kvinnornas begränsade tillträde till lärarebefattningar vid de
allmänna läroverken och vid universiteten, har man att erinra sig, hurusom
kvinnor, trots det att de aflagt kompetensprof inför filosofisk fakultet,
endast i mycket ringa omfattning kunna vinna någon anställning vid
universitetsbiblioteken eller vid kungl. biblioteket i Stockholm eller vid
riksarkivet — allt anställningar, som dock torde få anses för kvinnor
lämpliga. Så gäller, hvad först angår biblioteken, att kungl. fullmakt
fordras för alla bibliotekariebefattningar samt vid kungl. biblioteket i Stockholm
äfven för befattning såsom vice bibliotekarie eller ordinarie amanuens.
Hvad riksarkivet angår, fordras sådan fullmakt såväl för arkivarierna som
för de ordinarie amanuenserna.

Hvad beträffar kvinna, som aflagt kompetensprof inför juridisk fakultet,
är hon som bekant utesluten från flertalet befattningar, hvartill af
henne aflagdt kompetensprof skulle berättiga en man.

Beträffande möjligheten annorstädes för en kvinna att erhålla anställning
i statens tjänst, vill jag fästa uppmärksamheten därpå, att i Norge
förut befintligt grundlagshinder däremot upphäfts med afseende på alla
statens ämbeten. Genom en grundlagsändring af den 19 mars 1901 har
nämligen Grundlovens 92 § fått följande tillägg: I hvilken Udstraekning
Kvinder, der opfylder de for Mamd ved Grundloven foreskrevne Betingelser,
skal kunne ansaettes i Embeder, bestemmes ved Lov.»»

Konstitutionsutskottet ställde sig synnerligen välvilligt mot förslaget
samt förklarade, att ''man alltmer visat sig böjd att erkänna, att kvinnan
bör tillåtas att innehafva och utöfva statstjänst, då hon genom anlag och
ådagalagd skicklighet kan anses därtill ägnad. Man har icke heller kunnat
förbise, att egenskaper, som äro speciellt utmärkande för kvinnan,
kunna göra henne särskild! lämpad att bekläda vissa slag af statstjänster.’

Under påpekande af att kvinnan dock icke bör lämnas tillträde till
andra tjänster än sådana, hvilka utan men eller olägenhet för det allmänna
kunna åt henne anförtros, har utskottet dock betonat, hurusom
regeringsformen i § 28 ginge vida utöfver den begränsning i kvinnans
tillträde till statstjänst, som af hänsyn härtill kunde vara erforderlig.
Utskottet erkänner därför det berättigade i syftet med motionärernas förslag,
då detsamma kan anses naturligt ansluta sig till den utveckling, som å

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

ifrågavarande område hittills ägt rum. De befattningar, som af motionärerna
afses, eller lärarebefattningar vid de allmänna läroverken och vid
universiteten, de teologiska läraretjänsterna vid de sistnämnda likväl undantagna,
lärare- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap,
slöjd eller skön konst äfvensom läkarebefattningar, äro ock otvifvelaktigt
af den art, att kvinnor lämpligen skulle kunna till dem lämnas tillträde.
Kvinnans förmåga och duglighet inom dessa fack torde numera vara pröfvade
och erkända.’ Och tillägger utskottet: ''Om man därjämte förutsätter,
att lärarebefattningarna vid de allmänna läroverken komma att göras
till föremål för Kungl. Maj:ts utnämningsrätt, torde en grundlagsändring
i den riktning, motionärernas förslag angifver, vara af särskilt behof påkallad.
’

Utskottet ansåg emellertid ej motionärernas förslag kunna oförändradt
antagas utan föreslog på anförda skäl, att § 28 skulle i dessa delar erhålla
följande förändrade lydelse: ''Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter,
de teologiska läraretjänsterna vid universiteterna likväl undantagna,
till andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst samt till läkarebefattningar må i den ordning, som ofvan
sagts, och med tillämpning af grunder, som af Konung och Riksdag gemensamt
fastställas, kunna utnämnas och befordras äfven infödda svenska
kvinnor. Konungen vare ock obetaget’ etc.

De grunder, som sålunda borde tillämpas, skulle ''enligt utskottets
förmenande angifvas antingen genom allmänna lagbestämmelser rörande
kvinnans rätt att i statstjänst befordras och användas — t. ex. stadganden
angående gift kvinnas behörighet härutinnan — eller ock genom andra
föreskrifter — t. ex. om särskilda ämbeten och tjänster, till hvilka kvinnan
skulle äga behörighet eller möjligen företräde, om kvinnas pensionsförhållanden
m. in. — som Konung och Riksdag samfälldt besluta.’

Från utskottets beslut voi’o sju ledamöter skiljaktige, men denna skiljaktighet
afsåg ej själfva frågan om beredande af tillträde för kvinnan till
ifrågavarande befattningar — ty därom var hela utskottet ense — utan blott
formuleringen af stadgandet angående de särskilda grunder, som med afseende
på kvinnor skulle vid tillsättningen tillämpas. De sju reservanterna
ansågo nämligen utskottets formulering antingen kunna innebära,
att grunder för kvinnas tillträde till ifrågavarande ämbeten ej skulle kunna
bestämmas i samband med statsregleringen, eller ock komma att gifva stöd
för den uppfattningen, att Konungen äger gemensamt med Riksdagen fastställa
statsregleringsbestämmelser. Då bägge dessa resultat enligt reser -

Konstitutionsutskottets Utledande N:o 3.

9

vanternas mening voro betänkliga, hemställde de om följande lydelse:
»Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska läraretjänsterna
vid universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar vid
inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarebefattningar
må i den ordning, som ofvan sagts, och med tillämpning af grunder,
som fastställas i särskild af Konung och Riksdag samfäldt stiftad lag
eller i samband med statsregleringens uppgörande bestämmas, kunna utnämnas
och befordras äfven infödda svenska kvinnor. Konungen vare
ock obetaget» etc.

Denna olikhet i formuleringen blef ödesdiger för frågan, ty visserligen
antogs i Första Kammaren utskottets förslag, men i den Andra Kammaren
lyckades yrkandet på afslag å såväl utskottets och reservanternas
som motionärernas förslag efter särskilda voteringar vinna majoritet —
och detta trots det, att äfven där själfva saken syntes hafva väckt varma
sympatier.

Den tid, som förflutit, sedan frågan sålunda föll inom Riksdagen, har
icke jäfvat behofvet af en grundlagsändring i den riktning, som jag med
min motion angaf. Tvärtom torde man utan tvekan kunna säga, att hvad
som sedermera inträffat varit ägnadt att bekräfta riktigheten af den uppfattning,
att tiden är inne för ifrågavarande reforms genomförande. Särskilt
efter den senaste läroverksreformens genomförande, i kraft af hvilken
utnämningsrätten till de flesta befattningar vid de allmänna läroverken
tillkommer Ivungl. Maj:t, är behofvet af att ändra § 28 regeringsformen
trängande. Bristen på manliga lärare med full kompetens, som ägna sig
åt undervisningskallet, är i stigande, något som visar sig bland annat
däri, att under höstterminen 1906 undervisningen bestreds af mer än femtio
dels vikarierande dels extra lärare, hvilka saknade den för ifrågavarande
befattningar fordrade kompetens. Bland dessa lärare möta oss filosofie
studerande, farmacie studerande, e. o. kammarskrifvare o. s. v.

Detta sakernas tillstånd kan icke utan skada för vårt undervisningsväsende
fortfara. Vårt land är nu mer än någonsin i behof af att alla
goda krafter användas till samhällets bästa. Vi hafva ej råd att därvid
skjuta åt sidan den insats, som kvinnorna äro skickliga och villiga att
göra. Den förändring af § 28 regeringsformen, som af mig vid 1905
års riksdag föreslogs, går ej utöfver, snarare under hvad hänsyn till samhällets
behof sålunda kräfver. Jag vill dock ej heller nu i mitt förslag
gå längre än till 1905, för att ej kunna mötas af den invändningen, att
den föreslagna grundlagsändringen icke skulle vara högst nödig och nyttig.

Bih. till Riksd. Prut. 1 1)07. 3 Sami. 3 Hä/t. 2

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottets

rande.

En svårighet, som onekligen finns, är emellertid det ifrågasatta grundlagsstadgandets
formulering, och om jag än för min del, i likhet med en
af våra främste kännare af grundlagen S. A. Hedin, måste vidhålla, att
den i motionen 1905 gjorda formuleringen icke ger anledning till berättigade
anmärkningar, kan jag dock ej undgå att taga hänsyn till de
betänkligheter mot denna formulering, som inom 1905 års konstitutionsutskott
gjordes gällande. Största bekymret måste det emellertid väcka,
att utskottets ledamöter icke kunde ena sig om en och samma formulering.
Mellan utskottets och reservanternas förslag förefinnes dock, såvidt
jag kan förstå, ingen väsentligare olikhet, och mig synes som om
en sammanjämkning dem emellan utan alltför stor svårighet skulle
kunna ske. >

Härjämte har i en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 180,
hvilken jämväl blifvit till utskottet hänvisad, herr Knut Kjellberg, under
åberopande af den motivering, som återfinnes i ofvan först omförmälda,
af herr Trygger afgifna motion, hemställt, att Riksdagen måtte antaga
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling enahanda förslag till ändrad
lydelse af § 28 regeringsformen, som blifvit af herr Trygger framställd t.

2/tf- Frågan om kvinnas anställande i statens tjänst har under en senare

tid i allt större omfattning tilldragit sig statsmakternas intresse. Åtgärder
hafva sålunda vidtagits i syfte att öppna möjlighet för kvinna såväl
att förvärfva erforderlig utbildning som äfven att efter ådagalagd skicklighet
och kompetens utnämnas och befordras till vissa statstjänster af den
art, att de ansetts kunna med fördel för det allmänna åt henne anförtros.
Då emellertid § 28 regeringsformen, med undantag i vissa fall för utländingar,
förbehåller infödde svenske män alla de ämbeten och tjänster inom
riket, högre eller lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen fullmakter
därå utfärdar, hafva kvinnor hittills kunnat bekläda endast sådana
befattningar, hvilkas innehafvare icke af Konungen tillsättas.

I syfte att beträffande vissa slag af ämbeten och tjänster undanröja
det i regeringsformen sålunda uppställda hinder mot kvinnas behörighet
att innehafva statens tjänstebeställningar framlades, såsom framgår af herr
Tryggers nu förevarande motion, vid 1905 års lagtima riksdag två motioner
med förslag till sådan ändring af § 28 mom. 1 regeringsformen, att däri
medgåfves behörighet för infödda svenska kvinnor att, i den ordning nämnda
paragraf omförmäler, utnämnas och befordras till vissa angifna tjänster.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

Uti sitt utlåtande öfver dessa motioner förordade konstitutionsutskottet,
att det hinder mot kvinnas befordran i statstjänst, som innebures i berörda
paragraf, måtte undanröjas med afseende å ifrågakomna och vissa andra
befattningar. Det syntes emellertid icke utskottet lämpligt att, pa sätt
motionärerna föreslagit, i grundlagen angifva de olika tjänster, till hvilkas
innehafvare kvinna kunde af Kungl. Maj:t utnämnas, utan ansag utskottet,
att i grundlagen allenast medgifvande borde stadgas, att Kungl. Maj:t
kunde till berörda tjänster befordra kvinnor i enlighet med grunder, som
af Konung och Riksdag gemensamt fastställdes; och skulle dessa grunder
— såsom erinrats i nu föreliggande, af herr Trygger afgifna motion
enligt utskottets åsikt angifvas antingen genom allmänna lagbestämmelser
rörande kvinnas rätt att i statstjänst befordras och användas eller ock genom
andra föreskrifter, som af Konung och Riksdag samfäldt beslötes.
Genom en dylik anordning skulle enligt utskottets uppfattning det af
motionärerna närmast afsedda syftemålet uppnås, hvarjämte den fördelen
skulle vinnas, att kvinnans tillträde till tjänster af förevarande slag därigenom
lättare kunde lämpas efter olika tiders förhallanden och kraf samt
tillgång på kvinnliga arbetskrafter inom olika områden. Inom utskottet
kunde ^emellertid enighet icke vinnas rörande formuleringen af det ifrågasatta
grundlagsstadgandet, och genom kamrarnas skiljaktiga beslut förföll
frågan vid 1905 års riksdag.

De nu förevarande motionerna åsyfta att bereda kvinnor tillträde till
enahanda tjänster, som afsågos i det förslag till ändring af § 28 mom. 1
regeringsformen, hvilket af 1905 ars konstitutionsutskott framlades till
Riksdagens pröfning, nämligen lärarebefattningar vid statens läroanstalter,
de teologiska läraretjänsterna vid universiteterna likväl undantagna, andra
beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst äfvensom
läkarebefattningar. Mot kvinnas anställande i statstjänst i den utsträckning,
som sålunda ifrågaställts, har utskottet intet att erinra. Det synes nämligen
utskottet vara af vikt, att jämväl åt de kvinnliga krafter, som^ äro
skickade att utöfva en gagnerik verksamhet å nu ifrågavarande områden
af statsförvaltningen, beredes möjlighet att vinna anställning i statens tjänst.
Det arbete å den offentliga undervisningens fält, hvilket under de gångna
åren utförts af kvinnor, har, såsom numera torde allmänt erkännas, varit
af en synnerligen omfattande och betydelsefull art. Äfven såsom läkare
samt inom området för vetenskap, slöjd och skön konst hafva kvinnor
varit verksamma på ett framgångsrikt och för samhället gagneligt sätt.
Det kan därför knappast längre anses vara med rättvisans fordringar eller

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

med samhällets välförstådda intresse öfverensstämmande att helt och hållet
utestänga dem från sådana befattningar af nu nämnd art, hvilkas innehafvare
af Konungen utnämnas. Särskild! synes det, såsom i herr Tryggers
förevarande motion jämväl framhållits, vara angeläget att vidtaga en
grundlagsändring i nu föreslagen riktning, sedan genom Kungl. Maj-.ts
nådiga stadga för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 utnämningsrätten
till de flesta beställningar vid dessa läroverk öfverflyttats till
Kungl. Maj:t.

Vid bestämmande af den utsträckning, i hvilken de framställda däfven
på statstjänsters upplåtande åt kvinnor skola vinna beaktande, måste
emellertid enligt utskottets uppfattning förvisso icke den enskildes utan
statens och samhällets intressen tillerkännas det afgörande inflytandet.
Äfven i fråga om de tjänster, som i motionerna afses, kunna gifvet*
vis olika åsikter råda, hvar gränsen lämpligen bör dragas mellan de slag
af befattningar, till hvilka äfven kvinnor skola kunna erhålla tillträde,
och dem, som böra förbehållas män. Då emellertid utskottet i likhet med
motionärerna, som härutinnan i hufvudsak anslutit sig till 1905 års
konstitutionsutskott, anser lämpligt, att grundlagen endast angifver de slag
af ämbeten och tjänster, till hvilkas innehafvare kvinnor kunna af Konungen
utnämnas, samt i öfrigt hänvisar till af Konung och Riksdag godkända
grunder, hvilka därvid skola vinna tillämpning, saknar utskottet
anledning att ingå i en närmare pröfning af denna fråga.

Hvad särskildt beträffar gift kvinna, hafva af nära liggande skäl redan
nu i flera fall bestämmelser gifvits i syfte att inskränka hennes användande i
allmän tjänstebefattning. Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra,
att i förenämnda nådiga stadga för rikets allmänna läroverk föreskrifves
såsom villkor för behörighet till lärarinnebefattning vid statens samskolor,
bland annat, att sökande skall vara ogift. Då utskottet anser sig böra
förorda en utsträckning af kvinnas behörighet att erhålla statstjänster, har
gifvetvis äfven spörsmålet om gift kvinnas befogenhet i detta afseende varit
föremål för utskottets uppmärksamhet, och hafva därvid beträffande
vissa af ifrågavarande befattningar inom utskottet starka betänkligheter
uttalats, huruvida gift kvinna borde tillåtas att bekläda desamma. Lika
litet som enligt utskottets uppfattning i grundlagen böra närmare angifvas
de tjänstebefattningar, hvartill kvinnor må kunna af Konungen utnämnas,
lika litet har utskottet funnit det böra lämpligen ifrågakomma att i
grundlagen inrymma särskilda bestämmelser angående gift kvinnas behörighet
därutinnan. Utskottet är nämligen förvissadt om att detta spörsmål

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

13

kommer under noggrann ompröfning för hvarje särskild! slag af sådana
statstjänster, som i det föreliggande förslaget afses.

Hvad slutligen vidkommer den formulering motionärerna gifvit det
ifrågasatta grundlagsstadgandet, har utskottet så mycket mindre funnit
anledning till någon anmärkning mot densamma, som de betänkligheter,
hvilka gjordes gällande mot den af 1905 års konstitutionsutskott föreslagna
affattningen, därigenom synas utskottet hafva blifvit undanröjda.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herrar Tryggers och
Kjellbergs förevarande motioner, må antaga att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till
ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen:

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Regeringsformen.

§ 28.

l:o. Konungen äger att i Statsrådet
utnämna och befordra infödde
svenske män till alla de ämbeten
och tjänster inom riket, högre och
lägre, hvilka äro af den egenskap,
att Konungen fullmakter därå utfärdar,
dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, där sådana
hittills ägt rum. Konungen
vare likväl obetaget, att, efter vederbörandes
hörande, eller uppå deras
framställning, till lärarebefattningar
vid universiteterna, de teologiska
läraretjänsterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och andra beställningar
vid andra inrättningar

§ 28.

l:o. Konungen äger att i Statsrådet
utnämna och befordra infödde
svenske män till alla de ämbeten
och tjänster inom riket, högre och
lägre, hvilka äro af den egenskap,
att Konungen fullmakter därå utfärdar,
dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, där sådana
hittills ägt rum. Till lärarebefattningar
vid statens läroanstalter,
de teologiska läraretjänsterna vid universiteterna
likväl undantagna, till
andra beställningar vid inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst
samt till läkarebefattningar må i den
ordning, som ofvan sagts, och med

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

(Nuvarande lydelse:)

för vetenskap, slöjd eller skön konst,
äfvensom till läkarebefattningar,kalla
och befordra äfven utländske män af
utmärkt förtjänst, de där den rena
evangeliska läran bekänna. Likaledes
må Konungen kunna uti militära
ämbeten nyttja utländske män
af sällsynt skicklighet, men icke till
kommendanter i fästningarne. Konungen
fäste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes förtjänst
och skicklighet, men icke på
deras börd. Till prästerligt ämbete
eller till annan tjänst, hvarmed är
förenadt åliggande att meddela undervisning
i kristendom eller teologisk
vetenskap, kan endast den utnämnas,
som bekänner den rena
evangeliska läran. Till alla öfriga
ämbeten eller tjänster, med det undantag
i afseende å Statsrådets ledamöter,
som i 4 § stadgas, må bekännare
af annan kristen troslära,
äfvensom af den mosaiska, kunna
nämnas; dock må icke någon, som
ej tillhör den rena evangeliska läran,
såsom domare eller innehafvare af
annan tjänst deltaga i handläggning
eller afgörande af fråga, som angår
religionsvård, religionsundervisning
eller befordringar inom den svenska
kyrkan. Hvarje departementschef
skall föredraga och expediera alla
ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjänstledighet och afsked,
till och ifrån ämbeten och tjänster

(Föreslagen lydelse:)

tillämpning af grunder, som af Konungen
och Riksdagen godkänts, kunna
utnämnas och befordras äfven infödda
svenska kvinnor. Konungen vare ock
obetaget att, efter vederbörandes hörande
eller uppå deras framställning,
till lärarebefattningar vid universiteterna,
de teologiska läraretjänsterna
likväl undantagna, såsom ock till
lärare- och andra beställningar vid
andra inrättningar för vetenskap,
slöjd eller skön konst, äfvensom till
läkarebefattningar, kalla och befordra
äfven utländske män af utmärkt förtjänst,
de där den rena evangeliska
läran bekänna. Likaledes må Konungen
kunna uti militära ämbeten
nyttja utländske män af sällsynt skicklighet,
men icke till kommendanter
i fästningarne. Konungen fäste, vid
alla befordringar, afseende endast å
de sökandes förtjänst och skicklighet,
men icke på deras börd. Till prästerligt
ämbete eller till annan tjänst,
hvarmed är förenadt åliggande att
meddela undervisning i kristendom
eller teologisk vetenskap, kan endast
den utnämnas, som bekänner den
rena evangeliska läran. Till alla
öfriga ämbeten eller tjänster, med
det undantag i afseende å Statsrådets
ledamöter, som i 4 § stadgas, må
bekännare af annan kristen troslära,
äfvensom af den mosaiska, kunna
nämnas; dock må icke någon, som
ej tillhör den rena evangeliska läran,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

vid de verk och stater, som under
departementet höra.

såsom domare eller innehafvare af
annan tjänst deltaga i handläggning
eller afgörande af fråga, som angår
religionsvård, religionsundervisning
eller befordringar inom den svenska
kyrkan. Hvarje departementschef
skall föredraga och expediera alla
ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjänstledighet och afsked,
till och ifrån ämbeten och tjänster
vid de verk och stater, som under
departementet höra.

Stockholm den 5 april 1907.

På utskottets vägnar:
TH. af CALLERHOLM.

Reservationer:

af herrar Sjöholm, af Ekenstam, Björck, Clason och Ahlstrand, hvilka
anfört:

»Föreskriften att i rikets grundlagar endast de ändringar skola föreslås,
som äro »högst nödiga eller nyttiga», uppfylles icke af det föreliggande
föreslaget, allra minst i dess närvarande synnerligen outredda skick.
Det är tydligt, att åtskilliga af de befattningar, som det afser att öppna
för kvinnor, icke lämpa sig att af kvinnor utöfvas — så t. ex. militärläkare-
och provinsialläkarebefattningar — och det är jämväl gifvet, att
den svagare fysiska uthållighet, som i fråga om arbeten af här åsyftad
beskaffenhet i regel utmärker det kvinnliga könet i jämförelse med det
manliga, måste i många fall resa starka betänkligheter mot kvinnors fastläsande
för lifstiden vid en dylik verksamhet. Gifvetvis måste äfven vid

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

åtskilliga tillfällen af konkurrens mellan kvinna och man fall yppa sig,
då nuvarande befordringsgrunder, skicklighet och förtjänst, icke längre
kunde ensamt blifva afgörande, utan äfven hänsyn måste tagas till sökandens
kön. Utskottet har dessutom själft påpekat, att spörsmålet om gift
kvinnas rätt till anställning måste underkastas särskild uppmärksamhet
och ompröfning. Däremot har alldeles förbigåtts den ytterst viktiga frågan,
hvilka menliga inflytelser i socialt hänseende kunna vara att vänta
af åtgärder, som torde komma att draga kvinnor från hemmet samt deras
egentliga och i förhållande till nu ifrågavarande verksamhetsområden vida
högre kallelse som mödrar. Först en utredning af alla nu berörda, synnerligen
viktiga och invecklade frågor kan gifva någon klarhet, huruvida
åtgärder borde vidtagas att öppna möjlighet för kvinnor till anställning i
ämbeten och tjänster, som äro af den art, att kunglig fullmakt därå utfärdas.
Att åter på förhand, innan någon sådan utredning föreligger,
ändra grundlagen, synes oss icke stå i öfverensstämmelse med den varsamhet,
med hvilken man enligt grundlagens egen föreskrift bör vid ändringar
däri framgå.»

af herr Centerwall, som anfört:

»Då jag anser, att erfarenheten ej visat, att kvinnor annat än i mera
sällsynta fall och under särskilda förhållanden äro lämpliga för tjänst vid
de allmänna läroverken för gossar och då jag tror, att kvinnor ej böra
komma i fråga till provinsial- och militärläkarbefattningar, anser jag,
att utskottets förslag till ny formulering af § 28 mom. 1, regeringsformen
bort hafva följande lydelse:

Konungen — — — hittills ägt rum. Till lärarebefattningar vid
universiteter na, de teologiska läraretjänsterna likväl undantagna, till andra beställningar
vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till
läkarebefattningar, provinsial- och militärläkarbeställningar likväl undantagna,må i
den ordning, som ofvan sagts, och med tillämpning af grunder, som af Konungen
och Riksdagen godkänts, kunna utnämnas och befordras äfven infödda
svenska kvinnor. Konungen vare ock obetaget — — — departementet
höra.»

af herr von Schéele, som ansett, att i motiveringen näst efter första
stycket å sid. 13 bort införas ett stycke af följande lydelse:

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

»Vid godkännande af de särskilda grunder, hvilka skola af Konungen
tillämpas vid kvinnors utnämnande till ifrågavarande slag af ämbeten och
tjänster, bör enligt utskottets åsikt jämväl den synpunkten komma till
beaktande, huruvida icke åt de i § 28 regeringsformen stadgade befordringsgrunder,
nämligen endast de sökandes förtjänst och skicklighet, må
gifvas en så vidsträckt innebörd, att afseende jämväl får fästas vid de
sökandes lämplighet för den sökta platsen med hänsyn till deras kön.»

af herr von Mentzer.

Herrar Blomberg, J. F. Nyström, Östberg, Ber ger, Kvarnzelius, Jansson
i Djursätra och friherre Bonde hafva anhållit om anteckning å utlåtandet
därom, att de på grund af ledamotskap i särskilt utskott varit
förhindrade att deltaga i ärendets behandling.

Bill. till Biksd. Prot. 1907. 3 Sami. 3 Häft.

3