Konstitutionsutskottets frilåtande Ko 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1907, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående de sociala regeringsärendenas
sammanförande under ett statsdepartement
m. m.

Uti en inom Andra Kammaren af herr David Bergström väckt, till
konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o 20, i hvilken herr Ernst Beckman
instämt, har motionären föreslagit, att Riksdagen i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t, efter pröfning i samband med
spörsmålet om inrättande af ett nytt statsdepartement för handel, industri
och sjöfart af frågan om de sociala ärendenas sammanförande under ett
statsdepartement, med angifvande jämväl i dess benämning af detta dess
verksamhetsområde, täcktes till Riksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar,
hvartill denna pröfning kan föranleda.

Till stöd för detta sitt förslag har motionären anfört följande.

, Vid de öfverläggningar, som hittills förekommit i Riksdagen om
lämpligaste sättet att åt de sociala ärendena bereda den plats och den omvårdnad,
dem med rätta bör tillkomma inom landets regering, har icke
ringa oklarhet visat sig råda beträffande denna viktiga angelägenhet.
Man har varit ense om, att de sociala frågorna äro af den stora betydelse
för samhället och dess utveckling, att de från statsmakternas sida
böra vara föremål för den största uppmärksamhet och omsorg. Men så
snart det gällt att eftertänka, huru denna allmänna sats skall kunna i
Bill. till Pikset. Prof. 1907. 3 Sami. 2 Höft. (Ko 2) \ 1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

handling omsättas, med andra ord huru det hittills otillräckliga och famlande
initiativet från regeringens sida på hithörande områden skall kunna
utvecklas till ett kraftigt, bärande, med säkert öga och säker hand ledt
reforminitiativ, hafva meningar och tycken gått i sär på ett beklagligt vis.
Följden häraf har varit, att man ännu ej ens hunnit våga sig på att hos
Kungl. Maj:t begära en utredning af det viktiga ämnet.

Att det bör ligga i eu mans hand att leda och öfvervaka beredningen
af de sociala regeringsärendena, eller i hvarje fall den största och
hufvudsakligaste delen af dem, och att sedermera föredraga dessa ärenden
inför Konungen, det synes ju böra stå klart för enhvar, som vill och kan
tänka sig in i denna sak. Att som nu splittra sönder denna uppgift på
fem olika departementschefer är ett oting och eu otymplighet från såväl
administrationens som lagstiftningens och det parlamentariska ansvarets
synpunkter.

Det, som emellertid behöfver utredas, det är, dels hvilka ärenden på
grund af sin art och sitt inbördes sammanhang böra hänföras till den
sociala gruppen och fördenskull utskiljas från det'' ena eller andra departementet,
dels också huruvida mängden och omfattningen af dessa regeringsärenden
kräfva tillskapandet af ett särskilt statsdepartement eller om de
lämpligen kunna inordnas under något redan befintligt eller annars tillärnadt
departement, och i sådant fall under hvilket.

En sådan utredning kan endast Kungl. Maj:t verkställa, och för så
vidt man verkligen inser och erkänner behofvet af att dessa mången gång
sjmnerligen svårlösta och på de mest skilda samhällsområden ingripande
fiågoi, som benämnas de sociala, blifva behandlade med nödig sakkunskap
och så enhetligt, som förhållandena kunna medgifva, så bör man också

begära, att densamma ju förr dess hellre varder verkställd. Att i en

angelägenhet af sådan vikt och betydelse som denna helt enkelt slå sig

till ro, i förtröstan på att Kungl. Maj.t ändock styrer allt till det bästa”

höfves icke den svenska Riksdagen.

Den utredning, till hvars igångsättande jag nu vågar påkalla Riksdagens
intresserade medverkan, behöfver ej med nödvändighet medföra, att
hvartenda ärende, som kan betecknas såsom socialt, kommer att förläggas
till ett och samma departement. Särskilda vägande skäl kunna ju föranleda
därtill, att någon speciell grupp af dylika ärenden får stanna kvar
inom det departement, dit den för närvarande hör. Så har till dömes
fallet blifvit i Frankrike vid upprättandet därstädes af det nya arbetsoch
socialdepartementet med ett särskilt angifvet slag af ärenden.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

3

Kedan af det föregående framgår, att jag ej heller förutsätter, att
utredningen med nödvändighet skall leda till inrättande af ett nytt statsdepartement,
uteslutande afsedt för de sociala frågornas handläggande.
Jag tänker mig mycket väl möjligheten, att vi hos oss, liksom i Belgien,
stanna vid att sammanföra de sociala ärendena under ett departement,
hvars chef jämväl svarar för någon annan hufvudgrupp af regeringsärenden.
Men äfven i sådant fall håller jag för visst, att de sociala ärendena skola
bilda en så afsevärd del af den uppgift, som åligger denne departementschef
och detta departement, att i departementets namn också häråt lämpligen
bör gifvas ett uttryck.

Af den allra största vikt synes mig vara, att den fråga, som nu är
å bane, blir vederbörligen utredd i hela dess vidd. Därigenom vinnas de
största utsikterna till en god lösning. Hvarje farhåga för att denna viktiga
fråga skulle på något sätt kunna inveckla och försvåra lösningen af
den betydelsefulla frågan om upprättande af ett nytt statsdepartement för
handel, industri och sjöfart är — därom är jag viss — fullkomligt onödig.
Tvärtom ligger det ju nära till hands, att dessa båda frågor utredas i ett
sammanhang, till båtnad för dem båda.

Såsom ett skäl emot en eventuell utbrytning ur de nuvarande regeringsdepartementen
af de sociala ärendena och dessa ärendens sammanförande
under ett departement har anförts, att man icke kunde tänka sig,
att en enda departementschef skulle kunna äga nödig sakkunskap i alla
de olikartade ämnen, hvarom här vore fråga, och att det fördenskull vore
bättre, att ifrågavarande ärenden, såsom nu, behölles fördelade mellan de
olika statsdepartementen. Denna invändning, hvilken ju fullständigt underskattar
betydelsen på detta såväl som på andra regeringsområden af en
enhetlig ledning med full ansvarskänsla, förbiser tillika, att vid regeringsärendenas
beredning alltid, i enlighet med gällande föreskrifter, följes den
ordning, att ärenden, som i något afseende äro gemensamma för två eller
Hera departement, gemensamt beredas af cheferna för dessa departement.
På så sätt kan ju krafvel på nödig sakkunskap fulleligen tillgodoses, utan
att krafvet på nödig enhetlig ledning därför behöfver eftersättas.

Att beträffande de ärenden, som nu äro i fråga, en dylik ledning är
önskvärd, ja nödvändig, därom borde i dessa tider icke kunna råda mer
än en mening. Man behöfver icke tänka långt för att inse, att det för
alla parter, för arbetsgifvaren såväl som för arbetaren, för landtmannen
såväl som för industriidkare^ samt först och sist för vårt samhälle i dess
helhet är af den yttersta vikt, att på de områden, där verkliga sociala

4

Konstautionsutsliottets Utlåtande N:o 2.

Utskottets

yttrande.

missförhållanden äro rådande, dessa varda snarligen aflägsnade. Det gäller
för oss att skapa arbetsförhållanden och fostra en arbetarstam, som kunna
åstadkomma landets höjande till den materiella utvecklingsgrad, vi alla anse
möjlig och eftersträfvansvärd. Att därhän leda utvecklingen är en stor uppgift,
hvars lösning det åligger landets Riksdag och regering att möjliggöra.»

Spörsmålet om beredande af en mera enhetlig handläggning af de regeringsärenden,
som angå de sociala frågorna, har vid två föregående tillfällen
varit underställdt Riksdagens pröfning.

Uti en vid 1905 års lagtima riksdag inom Andra Kammaren afgifven
motion föreslogs sålunda af herr A. Hedin m. fl., att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t behagade framlägga
förslag till det tillägg i regeringsformen, att af statsrådets ledamöter en
skulle vara chef och föredragande för arbetarlagstiftningsdepartementet.
Motionen vann emellertid icke konstitutionsutskottets understöd, hufvudsakligen
af det skäl, att utskottet, som med anledning af vid samma riksdag
väckta motioner uti afgifvet utlåtande hemställt, att Riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t göra framställning om utarbetande och framläggande för
Riksdagen af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande
handel, industri och sjöfart, icke ansåg det vara lämpligt, att ytterligare
ett departement inrättades för den särskilda gren af lagstiftningsarbetet, som
i motionen afsåga. Utskottets hemställan biträddes ock af båda kamrarna.

Vid 1906 års riksdag upptogs frågan ånyo, fastän i modifierad form,
af herr E. Beckman m. fl. uti en inom Andra Kammaren väckt motion.
Under framhållande, att det vore af behofvet med nödvändighet påkalladt,
att de mångskiftande och för hela samhällets välfärd betydelsefulla s. k.
sociala regeringsärendena sammanfördes under en sakkunnig och enhetlig
ledning, hemställde motionärerna, som ansågo, att en fullständig utredning
borde förebringas rörande det sätt, hvarpå det angifua målet lämpligast
kunde vinnas, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke ett särskilt statsdepartement,
hufvudsakligen omfattande sociala ärenden, borde inrättas, samt för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Uti sitt utlåtande öfver berörda motion instämde visserligen konstitutionsutskottet
med motionärerna däri, att åtgärder borde vidtagas för att
de ärenden, som i motionen afsåges, måtte blifva behandlade med nödig
sakkunskap och så enhetligt, som förhållandena kunde medgifva. Men då

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

5

utskottet i likhet med 1905 års konstitutionsutskott fann en ökning af
statsdepartementens antal hvarken lämplig eller tillrådlig, och då utskottet
dessutom ansåg sig hafva grundad anledning antaga, att de af motionärerna
framhållna synpunkter rörande dessa ärendens behandling skulle vinna
tillbörligt beaktande vid den utredning, hvartill Riksdagens år 1905 aflåta
skrifvelse angående ett nytt departement för handel, industri och
sjöfart torde gifva anledning, hemställde utskottet, att motionen icke måtte
föranleda någon Riksdagens åtgärd. Denna hemställan blef ock af kamrarna
bifallen.

Det torde icke råda mer än en mening därom, att det sätt, hvarpå
de sociala regeringsärendena för närvarande handläggas, icke är ägnadt
att tillförsäkra dem en behandling, som tillfredsställer berättigade kraf på
enhet och planmässighet och som motsvarar deras djupt ingripande betydelse
för samhället och dess utveckling. Såsom motionären erinrat, äro de
sociala regeringsärendena för närvarande fördelade på icke mindre än fem
af statsdepartementen. Under sådana förhållanden är det uppenbart, att
svårigheterna för en sakkunnig och kraftig ledning af dessa ärenden
från regeringens sida skola vara synnerligen stora, liksom ock den tanken
ligger nära, att ingen af statsrådets ledamöter skall känna sig bära särskildt
ansvar för regeringens åtgöranden på det sociala området. Att
ifrågavarande regeringsärenden sålunda fördelats mellan flera af departementen,
finner sin förklaring däri, att de sociala frågorna, som först under
en senare tid i större omfattning blifvit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,
i allmänhet hänförts till det departement, med hvilkets öfriga
ärenden de af eu eller annan anledning ansetts äga samband; stundom har
dock omsorgen att någorlunda jämnt fördela arbetsbördan mellan de olika
departementen fått utöfva det bestämmande inflytandet.

Såsom skäl för ett bibehållande af de sociala regeringsärendena under det
departement, till hvilkets handläggning de för närvarande i hvarje särskildt
fall höra, har anförts, att de skulle stå i ett oskiljaktigt eller åtminstone
naturligt samband med andra ärenden inom vederbörande departement. Utskottet
vill icke förneka, att det i några fall kan föreftnnas en sådan nära
gemenskap mellan de till ett departement förlagda sociala ärendena och andra
regeringsärenden inom samma departement, att de för att erhålla denjämpligaste
och mest sakkunniga behandling alltjämt böra gemensamt med dessa
handläggas. Men i regel skall otvifvelaktigt statens verksamhet på ifrågavarande
område blifva mera initiativkraftig, planmässig och framgångsrik,

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

om frågor af nu afhandlad art i så stor utsträckning, som kan befinnas
lämpligt, sammanföras till gemensam handläggning. Då vidare
de sociala frågorna äro af en vidtgående betydelse för samhällslifvet,
synes det utskottet uppenbart, att statens åtgöranden för lösningen
af dessa frågor böra förberedas på sådant sätt, att den största möjliga
trygghet vinnes för ärendenas sakkunniga bedömande och för tillgripande
af de i hvarje särskildt fall lämpligaste åtgärder. Enligt utskottets uppfattning
ligger det därför makt uppå, att sådana anstalter utan tidsutdrägt
vidtagas, att de sociala regeringsärendenas handläggning blifver anförtrodd
åt därför särskildt ägnade organ. Ett sammanförande af sociala regeringsärenden
i större utsträckning än nu är fallet skall tvifvelsutan, såsom
påkallande en mera mångsidig sakkunskap hos dem, som äga att
förbereda dessa ärenden, lämna större garanti för deras enhetliga och
planmässiga behandling. Ett ytterligare skäl för en dylik anordning finner
utskottet jämväl i den därigenom uppnådda fördelen, att på en af statsrådets
ledamöter kommer att hvila det närmaste och hufvudsakliga ansvaret
för hvad å det sociala området af regeringen göres eller underlåtes.

År det sålunda klart, att de sociala ärendenas förläggande under en
målmedveten, sakkunnig och enhetlig ledning af därför särskildt utbildade
organ är önskvärd!, har man att tillse, hvilka utvägar kunna tillgripas
för att vinna det åsyftade ändamålet. Såsom af ofvan omförmälda,
i ämnet väckta motioner framgår, har man därvid ifrågasatt, att för
dessa ärenden borde inrättas ett särskildt statsdepartement. Denna utväg
finner sig emellertid utskottet åtminstone för närvarande icke kunna förorda.
Såsom utskottet framhållit i sitt vid nästlidet års riksdag afgifna
utlåtande öfver den då föreliggande motionen i ämnet, bör nämligen
en ökning af departementens antal vidtagas med den största varsamhet och
endast i de fall, då ett verkligt behof föreligger. Då härtill kommer,
att 1905 års riksdag, såsom ofvan nämnts, i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhållit om utarbetande af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement,
omfattande handel, industri och sjöfart, synes det än mindre
tillrådligt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om en ytterligare ökning
af departementens antal.

En annan utväg för målets vinnande är, att man i vårt land liksom
flerstädes i utlandet förlägger de sociala regeringsärenden, som lämpligen
kunna sammanföras, till en särskild byrå under något af departementen.
Då det emellertid i sakens nu förevarande skick möter synnerligen stora
svårigheter att afgöra, inom hvilket departement dessa regeringsärenden

Komtitutionsutskottets Utlåtande K:o 2.

7

lämpligast skola sammanföras, samt den utredning, som för sakens bedömande
är erforderlig, kan utföras endast af Kungl. Maj:t, anser sig utskottet
böra förorda, att Biksdagen i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhåller
om verkställande af utredning i ämnet; och torde genom denna blifva klargjordt,
dels hvilka ärenden genom sin art och sitt inbördes sammanhang
böra hänföras till den sociala gruppen och fördenskull utskiljas från det
departement, dit de för närvarande höra, dels ock huruvida dessa sociala
regeringsärenden lämpligen kunna inordnas under något af de redan
förefintliga departementen eller hellre böra förläggas till det föreslagna
nya departementet för handel, industri och sjöfart. Den utredning, som
sålunda är erforderlig, torde både kunna och böra lämpligast anordnas i
samband med utarbetande af det förslag till sistnämnda departement, om
hvilket Biksdagen redan hos Kungl. Maj:t anhållit.

Då de sociala regeringsärendena, under hvilket departement de än
komma att hufvudsakligen sammanföras, otvifvelaktigt komma att utgöra
en synnerligen betydande del af detta departements uppgift och i
viss mån sätta prägel på dess arbete, synes det ligga nära till hands att,
såsom motionären jämväl föreslagit, i departementets namn häråt gifva ett
uttryck.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Biksdagen, i anledning af herr Bergströms
förevarande motion, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t, vid pröfningen af spörsmålet
om inrättande af ett nionde statsdepartement,
eller ett departement för handel, industri och sjöfart,
äfven ville taga under ompröfning frågan om sociala
regeringsärendens sammanförande under ifrågavarande
eller annat departement, med angifvande i benämningen
å departementet af detta dess verksamhetsområde, och
till Biksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar,
hvartill denna pröfning kan föranleda.

Stockholm den 11 mars 1907.

På utskottets vägnar:

TH. av CALLERHOLM.

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 2.

Reservation:

af herr Berg, som anfört:

Ehuru jag delar konstitutionsutskottets åsikt icke blott därom, att de
sociala ärendena äro af sådan betydelse för fäderneslandets välfärd och
lugna utveckling, att statens åtgöranden för deras lösning böra förberedas
på sådant sätt, att den största möjliga trygghet vinnes för ärendenas sakkunniga
bedömande under såvidt möjligt enhetlig ledning, utan äfven därom,
att icke något särskilt statsdepartement bör för dem inrättas, kan jag
dock icke gilla det förslag till riksdagsbeslut, hvartill utskottet kommit,
eller den motivering, som det anfört.

Utskottet föreslår nämligen Riksdagen att i skrifvelse till Kungl. Maj:t
framställa tvenne önskemål: det ena, att Kungl. Maj:t vid pröfningen af
spörsmålet om inrättande af det nionde statsdepartementet för handel,
industri oeh sjöfart, ville taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens
sammanförande under detta eller annat departement, det andra,
att jämväl i departementets namn detta dess verksamhetsområde måtte
angifvas.

Då det första af dessa önskemål ingriper uti »den närmare fördelningen
af ärendena, departementen emellan, som bestämmes af Konungen
genom en särskild utfärdad, offentligen kungjord stadga» enligt § 6
regeringsformen, så synes detsamma ej falla under konstitutionsutskottets
bepröfvande eller böra af Riksdagen till behandling upptagas, helst då det
finnes grundad anledning antaga, att de af motionären framhållna synpunkter,
i afseende på dessa ärendens behandling och fördelning mellan
departementen, skola vinna tillbörligt beaktande vid den utredning, hvartill
Riksdagens år 1905 aflåtna skrifvelse angående ett nytt departement för
handel, industri och sjöfart torde gifva anledning.

Det ■ andra önskemålet i utskottets hemställan eller frågan om ett
sådant namn på ett blifvande nionde eller annat departement, att det angifver
dess sociala verksamhetsområde, synes icke skäligen kunna hänföras
till högst nödiga eller nyttiga grundlagsändringar enligt riksdagsordningens
bestämmelse. Och likväl utgör denna namnfråga den enda grund, hvarpå
utskottet kunnat grundlagsenlig! upptaga motionen till behandling!

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

9

Lika litet som man inom andra länder hittills inrättat särskilda departement
för de sociala ärendenas behandling, med undantag af Frankrike
s«dan innevarande års början, lika litet har man gifvit de befintliga
departement, hvartill dylika ärenden hänvisats, nya namn, som angifva
detta deras utvidgade verksamhetsområde.

Hvad motiveringen angår, förtjänar framhållas, att utskottet i fråga om
inrättande af det föreslagna särskilda departementet för sociala regeringsärendens
behandling på åberopade skäl anför, att det »finner sig åtminstone
för närvarande icke kunna förorda denna utväg» till det åsyftade
ändamålets vinnande. Om än Riksdagen vid bifall till förslaget icke
bör anses hafva därmed för framtiden bundit sin handlingsfrihet i denna
fråga, så torde det dock knappast kunna förnekas, att uttrycket kan tolkas
såsom en viss uppmuntran att hoppas på ett framtida bättre bedömande,
hvilket med all säkerhet skall åberopas som ett slags löfte och möjligen
komma att inverka på blifvande beslut.

Utskottet anför vidare, att det nuvarande sättet för ärendenas handläggning
på flere departement icke är ägnadt att motsvara berättigade kraf
på enhet och planmässighet i deras behandling, samt att svårigheterna för
en sakkunning och kraftig ledning af dessa ärenden från regeringens
sida under dessa förhållanden blifva synnerligen stora, i följd hvaraf dessa
ärenden i så stor utsträckning, som kan befinnas lämpligt, böra sammanföras
till gemensam handläggning.

Dessa påståenden torde emellertid icke vara alldeles oomtvistliga. Erfarenheten
från andra länder torde ej heller gifva obetingadt stöd för deras
giltighet. Utskottet kan icke ens därför åberopa fjolårets konstitutionsutskotts
auktoritet. Detta utskott yttrar nämligen, vid behandlingen af
en med den nu väckta liknande motion, i afseende på önskvärdheten af
enhet och sakkunskap hos den högsta ledningen: »Då man icke rimligen
kan af en departementschef fordra, att han skall vara sakkunnig i hvarje
särskild grupp af ärenden, som höra under det departement han företräder,
torde det af motionärerna uttalade önskemålet om en på samma gång
enhetlig och sakkunnig behandling af ifrågavarande ärenden näppeligen
kunna på den angifna vägen till fullo vinnas. Därjämte kan det ingalunda
tagas för gifvet, att det vore till fördel, om alla ärenden, som kunna anses
tillhöra de sociala frågorna, blefve sammanförda under samma departement.
Sålunda kunna lagstiftningsfrågor, som beröra arbetsförhållanden, icke rätt
bedömas utan noggrann pröfning af deras förhållande till lagstiftningen i
öfrigt, och likaså äro arbetarfrågor, som tillhöra det ekonomiska området,
Bih. till RUcsd. Prof. 1907. 3 Sami. 2 Hctft. 2

i

10 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

så nära förbi!lidna med frågor, som angå industrien och näringslifvet, att
de ej utan olägenhet kunna förläggas under ett annat departement än det,
som har att behandla frågor om handel och näringar. Man finner också,
att sociala ärenden i utlandet ganska allmänt förlagts till särskilda byråer
under ministerierna. Ifrågavarande ärenden äro i många fall af den beskaffenhet,
att de svårligen kunna utbrytas och handläggas skilda från andra
ärenden, med hvilka. de hafva ett naturligt samband, men som äro sådana,
att do måste inom skilda departement behandlas.»

Liknande uttalanden återfinnas jämväl i Kungl. Maj:ts proposition
till 1899 års riksdag om inrättande af det nya jordbruksdepartementet.

Man synes af dessa förhållanden vara berättigad sluta därtill, att den
sakkunniga och enhetliga ledningen lämpligast skulle vinnas, om de sociala
ärendena gruppvis sammanfördes till de departement, hvarest de med dessa
i naturligt samband stående ärenden handläggas och hvarest härför sakkunniga
organ redan finnas eller böra anordnas.

I motiveringen finnes slutligen, enligt min åsikt, en anmärkningsvärd
brist, i det utskottet icke berört den för bedömande af den föreliggande
frågan synnerligen viktiga omständigheten, att sedan år 1857 ej mindre
än fyra kungl. propositioner och tretton enskilda motioner, däraf 6 under
perioden 1892—1903, tid efter annan framställts, i syfte att få ett nytt
statsdepartement inrättadt, till hvilket enligt vissa förslagsställares åsikt
skulle förläggas ärenden, som anginge allmänna arbeten, samfärdsel och komraunikationsanstalter
och enligt andra näringsväsendet, samt att Riksdagen
senast i skrifvelse den 11 april 1893 anhöll, att Kungl. Maj:t, efter förnyad
pröfning af frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement, täcktes
till Riksdagen afgifva proposition därom, hvarvid Riksdagen framhöll såsom
sin åsikt, att kommunikationsanstalterna borde i främsta rummet komma i
fråga att förläggas till det nya departementet; och då de angelägenheter,
som anginge allmänna arbeten och handel, stode i ett visst inbördes samband
med de ärenden, som rörde den allmänna samfärdseln, hade Riksdagen
för sin del funnit, att det skulle vara önskvärd!, om alla dessa ärenden
kunde sammanföras under ett departement.

Då nu utskottet ansett sig böra upptaga till bepröfvande frågan om
beredande af en mera enhetlig och sakkunnig handläggning af de regeringsärenden,
som angå de sociala frågorna, har det synts mig som om utskottet
jämväl bort framhålla, att Riksdagen på ofvan anfördt sätt vidhölle sin
förut framställda och ihärdigt uttalade åsikt rörande angelägenheten af

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 2.

11

att ärenden, som angå allmänna arbeten och samfärdsmedel, tillförsäkras
en mera betryggande och lämpligare plats inom den högsta administrationen
samt att de blifva sammanförda under ett departement.

En motivering sådan som utskottets skall sannolikt föranleda den
missuppfattningen, att frågan om tillgodoseende af samfärdselns och de
allmänna arbetenas kraf på en kraftig ledning och sakkunnig pröfning
inom den högsta förvaltningen numera vore undanskjuten och föråldrad,
då utskottet i sitt uttalande om de sociala ärendenas handläggning och
fördelning icke framhåller, att nämnda fråga, nu i vida högre grad än för
50 år sedan, kräfver sin lösning, som allt från början sökts i inrättande
af ett samfardselsdepartement. Under väntan därpå kunde man möjligen
inskränka sig till hithörande ärendens öfverförande till eller förenande med
det departement för handel, industri och sjöfart, hvarom Riksdagen hos
Kungl. Maj.t gjort ofvan åberopade framställning.

Så stort samhällets intresse än måste vara för de sociala ärendenas
handläggning på mest betryggande sätt och så nära en del af dem sammanhöra
med ärenden som angå handel och industri, är det dock ännu mer
påtagligt, att de sistnämnda stå i mera naturligt och oskiljaktigt samband
med ärenden, som beröra samfärdseln och allmänna arbeten, enär de stå till
hvarandra i viss mån såsom orsak och verkan. Dessa båda slag af nära
samhörande ärenden böra således i vissa fall gemensamt behandlas med
hvarandra och i vissa fall äfven ett hvart af dem med sådana sociala
ärenden, som med dem äga naturlig samhörighet, oberoende af om de äro
fördelade på olika departement eller icke. Därvid behöfva de icke, om
de rätt fördelas, undantränga eller hindra hvarandras lösning, enär denna
till följd af den gemensamma handläggningen bör kxmna underlättas och
blifva framgångsrik.

På grund häraf har jag vid behandlingen inom utskottet af förevarande
ärende yrkat, att utskottet måtte hos Riksdagen hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

Herr i Glason har begärt få här åntecknadt, att han icke deltagit i detta
ärendes afgörande inom utskottet. . » i < m

''»•■i» Herrar Blomberg, J. F. Nyström, Östberg, B er ger, Kvarn,zelius, Jansson

i Djursätra och friherre Bonde''hafva anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att de på grund af ledamotskap i särskildt utskott varit förhindrade
att deltaga i ärendets behandling. '' 1 : ■ ■ / ■

ii -O ; .::: )\\;\ i i ''■'' J ■'') -• ■. ■" : •''• '' *

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. tr., 1907.