Bankoutskottets Memorial N:o .9.

1

JT:o 9.

Ank. till Biksd. kansli den 15 mars 1907 kl. 3 e. m.

Memorial, angående ökadt anslag åt änke- och pupillkassan
vid riksbankens afdelning skontor och pappersbruk.

Fullmäktige i riksbanken hafva den 21 nästlidne februari till utskottet
aflåtit en så lydande framställning:

»Af 1877 års Riksdag beviljades ett årligt anslag af 4,550 kronor
till änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor och pappersbruk.
Antalet afdelningskontor var då 4, nämligen i Göteborg, Malmö,
Luleå och Visby, och antalet delägare helt obetydligt. Anslaget till denna
änkekasssa utgår fortfarande med samma belopp, men afdelningskontorens
antal har ökats till 24 och delägarnes antal till 151.

En undersökning angående kassans ställning, afsedd att utröna kassans
förmåga att uppfylla sina åliggande pensionsförbindelser, företogs under
år 1898 och framgick af undersökningen, som verkställts af professor A.
Lindstedt och var grundad på Allmänna Änke- och Pupillkassans dödlighetstabeller
och en räntefot af 372 procent samt gällde för midten af samma
år, att kassans passiva och aktiva ungefär jämnt balanserade hvarandra.
Afdelningskontorens antal var då 15 och delägarnes — vid slutet af året — 89.

Det torde vara uppenbart, att den nu omförmälda beräkningen med
den ökning af afdelningskontorens och i följd däraf delägarnes antal, som
under de senaste åren ägt rum, ej numera kan anses vara pålitligt uttryck
för kassans ekonomiska förmåga att fullgöra sina förbindelser. Afdelningskontorens
antal har nämligen nu, såsom ofvan nämnts, ökats till 24 och
delägarnes till 151. Fullmäktige hafva därför genom beslut af den 14
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 6 Sami. 1 Afd. 8 Häft. {N:o 9). 1

2

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

juni 1906 gått i författning om verkställandet af en försäkringsteknisk
undersökning af kassan, och har aktuarien Ivar Hultman, åt hvilken uppdraget
härutinnan anförtrotts, den 27 december sistlidet år aflämnat redogörelse
härom. Beräkningarna äro uppgjorda för den 1 september 1906
på grund af Allmänna Änke- och Pupillkassans dödlighetstabeller och en
räntefot af 4Y2 procent och 31/2 procent. Enligt den förstnämnda räntefoten
skulle uppstå ett kapitalöfverskott af kronor 26,400, motsvarande
ett öfverskott i årsinkomsten af cirka 1,200 kronor och enligt den senare
en kapitalbrist af kronor 77,200, motsvarande en brist i det årliga bidraget
af cirka 2,700 kronor.

Da kassans tillgångar böra placeras i första klassens räntebärande
värdepapper, torde en högre räntefot än den, som för närvarande i kassan
erhalles, eller omkring 4 procent, icke vara att påräkna för framtiden;
snarare torde för säkerhets skull vid bedömandet af kassans ställning en
något lägre räntefot böra väljas. Med hänsyn härtill och till den ökning
i antalet tjänstemän vid afdelningskontoren, som efter all sannolikhet kommer
att efter hand pröfvas erforderlig, lärer bristen i kassans årsinkomst
böra uppskattas till inemot 1,500 kronor, och då hvarken högre afgifter
från delägarna, hvilka nu äro i förevarande hänseende likställda med delägarne
i hutvudkontorets änke- och pupillkassa, ej heller försämring af
pensionsbestämmelserna, hvilka icke heller de nu äro fördelaktigare än de i
nyssnämnda kassa, lära höra ifragasättas, bör arsbidraget från banken ökas
med ungefär nyssnämnda belopp.

Fullmäktige få därför hemställa,

att anslaget till änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor
och pappersbruk måtte ökas med 1,450 kronor eller från nuvarande
4,550 kronor till 6,000 kronor.>

För riksbankens tjänstemän och betjänte finnas två pensionskassor,
nämligen bankostatens änke- och pupillkassa, för tjänstemän och betjänte
vid hufvudkontoret, samt änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor
och pappersbruk, för tjänstemän och betjänte vid nämnda
kontor äfvensom för vissa befattningshafvare vid Tumba bruk.

Angående dessa kassors bildande och utveckling har bankoutskottet
vid 1877 års riksdag uti sitt memorial n:o 8 i fråga om anslag till sistnämnda
kassa lämnat närmare redogörelse. Då nu höjdt anslag till
samma kassa ifrågasättes, anser sig utskottet från denna redogörelse0 böra
erinra om följande:

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

3

För beredande af understöd åt nödställda änkor och minderåriga barn
efter tjänstemän och betjänte vid det forna bankodiskontverket bemyndigades
fullmäktige i riksbanken af rikets år 1823 församlade ständer att
af angifna medel tillsvidare och intill dess någon lämpligare utväg kunde
vid en kommande riksdag blifva rikets ständer förelagd, åt sådana änkor
och barn provisionellt anordna gratifikationer, hvilka borde vid påföljande
riksdag till rikets ständers pröfning och stadfästelse anmälas. Denna
välvilja utsträcktes vid 1828—1830 årens riksdag till änkor och barn
efter tjänstemän och betjänte vid dåvarande lanekontoren i Göteborg,
Malmö och Visby samt vid 1847—1848 årens riksdag till tjänstepersonalens
vid Tumba bruk änkor och barn, hvarförutom vid sistnämnda riksdag
rikets ständer, jämte förklarande att de vid en kommande riksdag
ville tillse, huruvida en särskild pensionsanstalt för änkor och barn efter
omförmälda tjänstemän och betjänte kunde tillvägabringas, ålade fullmäktige
att emellertid, till beredande af fond för en dylik pensionsinrättning,
låta på lämpligaste sätt förränta icke allenast de odisponerade behållningar,
som redan funnos och intill näst följande riksdag å fullmäktiges
dispositionsräkning uppkommo, utan äfven de lönebesparingar, som kunde
uppstå för vakanta tjänster vid dessa Kiksdagens verk ^och inrättningar.

På hemställan af bankoutskottet vid 1850 1851 arens riksdag Jss slöto

rikets ständer dels att den pa berörda sätt vid 1852 ars ingång
samlade fond af 20,000 rdr banko skulle öfverlämnas till en särskild
pensionsanstalt för änkor och barn efter tjänstemän och betjänte vid
bankodiskonten, lånekontor och Tumba bruk, dels ock att den nya pensionsinrättningen
skulle vid hvarje års slut från och med år 1852 och
tillsvidare samt intill dess densamma vunnit full stadga och säkerhet från
riksbanken erhålla till andra ändamål icke afsedda besparingar å bankofullmäktiges
dispositionsräkning till belopp af högst 600 rdr banko årligen,
hvaremot några gratifikationer från nämnda räkning icke vidare finge af
riksbankens medel till änkor och barn efter dessa tjänstemän utdelas. För
den sålunda tillkomna pensionsinrättningen fastställde därefter utskottet

reglemente. ...

Omförmälda bidrag till pensionsinrättningen utbetalades i 11 ar eller

till och med år 1862. Vid sistnämnda års riksdag anmälde fullmäktige
hos bankoutskottet att, enär anstaltens kapital då mera vuxit till nära
58,000 kronor, hvars ränteafkomst vore fullt tillräcklig för bestridande
af'' de från anstalten utgående pensioner, så att genom öfverskottet af
nämnda afkomst, genom delägarnes årsafgifter och genom vakansbespa -

4 Bankoutskottets Memorial N:o 9.

ring tillökning i kapitalet årligen borde uppkomma, det årliga anslaget
kunde upphöra, i följd hvaraf detsamma icke vidare till kassan utgick.

_ års utgång visade sig emellertid kassans inkomster icke
förslå till bestridande af pensionsafgifterna, och, ehuru under följande år
extra afgift pålades kassans delägare och under år 1873 en gåfva af 400
rdr rmt korn kassan till del, befanns vid revision af kassans räkenskaper
sislTiämnda år förhållandet mellan kassans inkomster och utgifter ei hafva
blivit bättre, än att för år 1874 en brist af 567 kronor 50 öre vore
att motse, så framt pensionsbeloppen under året blefve oförändrade.

I anledning af dessa förhallanden och då de förutsättningar, hvilka
e ter hvad förut omförmälts, år 1862 föranledde indragande af det kas ranu

= ,?Vllfde1 aDSiag af 900 rdr’ icke vunnit bekräftelse, samt vid sådant
förhållande den år 1851 gifna utfästelsen om årligt understöd intill dess
äs&an vunnit full stadga och säkerhet väl finge anses ännu icke vara
fullgjord, hemställde ^ fullmäktige hos bankoutskottet vid 1874 års riksu''’
rpdet utskottet måtte hos Riksdagen föreslå, att till diskontverkens
och lumba bruks änke- och pupillkassa finge från och med år 1874 samt
till dess kassan vunnit full stadga och säkerhet af riksbankens medel utbetalas
ett ärligt belopp af 900 kronor.

. Vid föredragning af detta ärende fann utskottet väl de af fullmäktige
anförda förhållanden tala för att något understöd åt kassan bereddes,
men da utskottet föreställde sig, att förändrade anordningar borde kunna
astadkommas i den riktning, att för samtliga de under riksbanken hörande
tjänstemän likartade villkor i afseende på såväl löneförmåner som
pensionering blefve åvägabragta och det syntes förmånligt, om i sammanhang
därmed äfven anstalterna för understöd åt tjänstemännens familier
blefve likformigt ordnade och de för ändamålet inrättade särskilda kassorna,
om möjligt sammanslagna till en kassa, fann utskottet sig för det
da varande icke böra göra någon framställning till Riksdagen i ämnet
utan anmodade fullmäktige att i detta ärende till 1875 års riksdags
bankoutskott afgifva utlåtande.

Sedan med anledning häraf en på vetenskapliga grunder fotad utredning
af pensionskassornas ställning och de villkor, under hvilka nya
delägare i bankostatens kassa skulle kunna emottagas blifvit verkställd
samt delägarne i sistnämnda kassa förklarat sig villiga att på vissa uppgitna
villkor bereda delaktighet i denna kassa åt tjänstemän och betjänte
vid afdelmngskontoren och pappersbruket, hemställde fullmäktig hos
bankoutskottet vid 1876 års riksdag, att utskottet ville hos Riksdagen

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

5

gorå framställning därom att, för beredande af delägarerätt i nämnda
kassa åt ifrågavarande tjänstemän och betjänte, utgörande ett antal af 29,
med pensioner motsvarande dem som i samma kassa utginge samt med
de såväl åligganden som förmåner, kassans reglemente bestämde, måtte
utöfver de 200 kronor, hvilka alltjämt af riksbankens medel till denna
kassa utgått,^af Riksdagen anslås ett årligt belopp af 3,400 kronor.

Då vid pröfning häraf och i sammanhang därmed framlagda förslag
till ändrade reglementsbestämmelser utskottet i det för bankostatens kassa
gällande reglemente fann införd bestämmelse därom, att pensionerna finge
af delägarne själfva ökas, när de funne kassans ställning sådant medgifva,
men utskottet fann tryggheten och säkerheten för kassans bestånd efter
den ifrågasatta sammanslagningen erfordra tillförlitlig kontroll till förekommande
af förhastade beslut i omförmälda hänseende, hemställde utskottet
genom fullmäktige till delägarne i bankostatens kassa, huruvida de ville
underkasta sig förändring af kassans reglemente i det syfte att alla frågor
rörande såväl höjning som minskning i pensionsbeloppen för pensionstagare
skulle underställas’ bankofullmäktiges pröfning och godkännande.
Då delägarne icke funnos benägna härtill, lämnade utskottet fullmäktige
i uppdrag att vid påföljande riksdag inkomma med dels utredning, på
hvilka villkor bankostatens kassa innehade de till densamma hittills anvisade
fonder samt de bidrag, som kassan af Riksdagen åtnjöte, dels ock
förslag, på hvad sätt diskontverkens och Tumba bruks änkekassa skulle
kunna sättas i stånd att såsom delägare emottaga alla afdelningskontorens
tjänstemän och betjänte och att åt såväl deras som tjänstepersonalens vid
pappersbruket änkor och barn bereda enahanda pensionsbelopp, som erhölles
i bankostatens kassa.

Af den utredning, som därefter framlades för bankoutskottet vid
1877 års riksdag, framgick, att bankostatens änke- och pupillkassa, som
inrättades år 1748 för tjänstepersonalen inom det då varande bankoverket
eller riksbankens nuvarande hufvudkontor, bildats dels af de
medel, hvilka alltsedan 1689 under namn af cantonal- och avancementspengar
utbetalats af tjänstemän och betjänte vid riksbanken, dels af
de lönebesparingar, hvilka i följd af genom dödsfall eller befordringar
ledigblifna tjänster inom bankoverket kunde under den månad, då tjänst
åter tillsattes, uppstå, sedan kostnaden för tjänstens bestridande blifvit af
kassan godtgjord, dels af delägarnes pensionsafgifter, dels ock af de medel,
hvilka blifvit kassan vid dess stiftande eller sedermera tillerkända.
Dessa sistnämnda medel utgöras af

6

Bankoutskottets Memorial N:o ,9.

l:o) från riksbanken outtagna s. k. auktionsöfverskottsmedel till belopp
af 8,461 daler 20 öre silfvermynt eller 2,115 kronor 41 öre, hvilka vid
kassans bildande tilldelades densamma för att uppbringa dess kapitalfond
till 20,000 daler silfvermynt;

2m) pa åtskilliga räkningar i banken innestående behållningar äfvensom.
sådana öfver 50 år gamla fordringsposter, som bestodo af outtagna
auktionsöfverskott pa de före år 1830 försålda guld- och silfverpanter eller
utgjorde behållningar på räkningarna i förra växelbanken eller den då
varande depositionsafdelningen, om hvilkas utbekommande vederbörande
ägare icke inom viss föreskrifven tid anmälde sig; varande dessa medel,
hvilka sålunda, likasom här ofvan förut omförmälda outtagna auktionsöfverskottsmedel,
tillhört enskilda personer, som ägt att utfordra dem från
banken, men försummat att göra sin rätt därtill gällande, kassan tillerkända
genom kungi. kungörelsen den 6 augusti 1841, och hafva de kassan
härigenom tillflutna medel beräknats uppgå till 29,080 kronor 48
öre; samt

3:o) af riksbankens egna medel till kassan anslagna 800 daler silfvermynt
eller 200 kronor årligen, hvilka allt ifrån kassans stiftelse kommit
henne till godo.

I samband härmed meddelas, att kassans kapitalbehållning den 31
december 1906 . uppgick till 938,230 kronor 23 öre, under det att motsvarande
behållning hos afdelningskontorens änkekassa vid samma tidpunkt
utgjorde 310,430 kronor 14 öre.

Efter det bankoutskottet vid 1877 års riksdag tagit del af berörda
utredning samt af fullmäktige afgifvits utlåtande i fråga om diskontverkens
samt Tumba bruks änke- och pupillkassas sättande i sådant skick, att den
skulle kunna åt samtliga afdelningskontorens och pappersbrukets tjänstemän
bereda enahanda pensioner som i bankostatens kassa erhölles, meddelade
utskottet till Riksdagen, att utskottet delade den af föregående riksdagars
bankoutskott omförmälda åsikt om önskvärdheten däraf att grunderna för
pensioneringen blefve enahanda för riksbankens samtliga tjänstemän och
betjänte och för sadant ändamål lämpligast varit, om tjänstepersonalen vid
afdelningskontoren och pappersbruket kunnat förvärfva delägarerätt i
bankostatens kassa, som befunne sig i god ställning och förmåga att åt
sina. delägares änkor och barn bereda skäligen goda pensioner. Då emellertid
de af utskottet vidtagna försök till öfverenskommelse om gemensam
pensionsreglering strandat hufvudsakligen emot delägarnes i sistnämnda
kassa obenägenhet att underkasta sig den kontroll i afseende å pensione -

''Bankoutskottets Memorial N;o 9.

7

ringen, hvarförutan utskottet icke ansett sig kunna eller böra föreslå Riksdagen
att till den gemensamma änkekassan anslå för det afsedda ändamålet
erforderliga medel, fann utskottet icke någon annan utväg, än att
så ordna diskontverkens och Tumba bruks änke- och pupillkassa att pensionsbeloppen
i denna kassa gjordes lika stora med dem, som för tjänster
med motsvarande löner funnes i bankostatens kassa bestämda.

För detta ändamål och på grund af verkställda beräkningar beslöt
1877 års Riksdag, att änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor
och pappersbruk skulle äga att af riksbankens medel erhålla ett
årligt anslag af 4,550 kronor, hvarefter bankoutskottet, enligt Riksdagens
uppdrag, fastställde stadgar för kassan, upprättade på de af fullmäktige
i riksbanken angifna grunder. Härigenom blefvo delägarne i den nya
kassan med afseende på pensionsrätt och pensionsafgifter i hufvudsak likställda
med delägarne i bankostatens kassa.

Vid riksdagen år 1898 blef frågan om de båda kassornas sammanslagning
ånyo upptagen, i det att bankoutskottet anmodade fullmäktige
att låta verkställa undersökning af kassornas ställning och förmåga att
uppfylla sina förbindelser samt att utreda på hvilka villkor en dylik
sammanslagning af kassorna kunde äga rum.

Den sålunda begärda undersökningen verkställdes under december
månad 1898 och gaf till resultat, att, vid jämförelse mellan kapitalvärdena
å de båda kassornas aktiva och passiva, bankostatens kassas ställning
utvisade ett kapitalöfverskott af omkring 108,000 kronor samt att den
andra kassans aktiva och passiva ungefär jämnt balanserade hvarandra.

Anmodade att afgifva yttrande angående den föreslagna sammanslagningen
förklarade delägarne i bankostatens kassa vid sammanträde under
februari månad 1899, att de ej kunde för det dåvarande medgifva sådan
sammanslagning, samt åberopade såsom skäl härför att kassan enligt berörda
utredning ägde god förmåga att fullgöra alla densamma åliggande
förbindelser, men att svårligen kunde bedömas, hvad i framtiden erfordrades
till pensionerande af änkor och barn till tjänstemän och betjänte vid
riksbankens allt talrikare afdelningskontor, hvarför en sammanslagning af
de båda kassorna syntes kunna blifva för bankostatens änkekassa förlustbringande.

Fullmäktige meddelade detta till 1899 års bankoutskott under tillkännagifvande
tillika att då beslutanderätten i afsende å bankostatens kassa
syntes ensamt tillhöra dess delägare, fullmäktige ej framlagt något förslag
i afseende å villkoren för den ifrågasatta sammanslagningen.

® Bankoutskottets Memorial N:o 9.

Utskottet vidhöll emellertid uppfattningen, att det ur gynpunkten af
riksbankens intresse vore af synnerlig vikt, att en uppgörelse om kassornas
sammanslagning kunde komma till stånd; och enär, såvidt handlingarna
utvisade, delägarne i bankostatens kassa icke principiellt utan allenast af
ekonomiska betänkligheter ställt sig för det dåvarande afvisande i förhållande
till den hos dem gjorda framställningen i ämnet, vid hvilken ej
varit fogadt något förslag till sammanslagningens genomförande, fann utskottet
frågan böra ånyo upptagas till behandling samt anmodade fullmäktige
att söka uppgöra förslag till kassornas sammanslagning, så inrättadt,
att delägarnes i bankostatens änke- och pupillkassa fördel och rätt
behörigen tillgodosåges.

Med. anledning häraf anförde fullmäktige i skrifvelse till bankoutskottet
vid 1900 års riksdag att de genom delegerade behandlat frågan
tillsammans med delegerade bland styrelsen för bankostatens kassa samt
latit genom professor And. Lindstedt verkställa en vetenskaplig utredning
beträffande beloppet af det årliga tillskott, som skulle erfordras, därest de
bada kassorna skulle förenas till en enda kassa med enahanda förmåga att
motsvara sina förbindelser, som bankostatens änkekassa visat sicr ä«*a. Med
anledning af denna utredning hade styrelsen för bankostatens kassa förklarat
sig villig tillstyrka kassans delägare att i densamma upptaga afdelmngskontorens
änkekassa mot ett årligt bidrag af 7,550 kronor utöfver
det belopp af 4,550 kronor, som till den sistnämnda utginge, eller tillsammans
12,100 kronor årligen, dock att detta anslag beräknades på arund
af medelmarkegångspriset å spannmål, hvarjämte kostnaden för de i landsorten
boende delägarnes deltagande i revision af kassan, som skulle i
otockholm förrättas, borde af riksbanken bekostas.

I sistnämnda skrifvelse tillkännagåfvo emellertid fullmäktig att för
afhjälpande af en af de väsentligaste olägenheterna af två änke- och pupillkassor
för riksbankens tjänstemän och betjänte, bankostatens änkekassa, på
framställning af fullmäktige, förklarat sig villig träffa sådan öfverenskommelse
att, nar delägare i någondera kassan från denna öfverflyttades
till. den andra, den förra kassan skulle, så långt af delägare inbetalda
avgifter därtill försloge, till den andra kassan i delägarens ställe betala
pa honom belöpande inträdesafgift, dock att, därest den nya delägarerätten
vore större än den, han förlorade, delägaren skulle för den öfverskjutande
delen själf erlägga därför belöpande afgifter. Med anledning häraf och
da det arliga tillskott från riksbankens sida, som af styrelsen för bankostatens
kassa begärts för den ifrågasatta sammanslagningen, vore så be -

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

9

tydligt, att fördelarna af en sådan ej syntes motsvara kostnaderna, funno
sig fullmäktige, då ingen anledning ej heller förefanns, att delägarne i
denna kassa skulle finnas villiga att nedsätta de af dess styrelse framställda
anspråken, ej böra fördröja frågan genom inhämtande af deras
yttrande, utan öfverläinnade frågan till utskottets pröfning och särskilda
bedömande, huruvida frågan om sammanslagningen borde tillsvidare förfalla,
därest mellan principalerna för de båda kassorna träffades öfverenskommelse
i ofvanberörda hänseende.

Utskottet återremitterade ärendet med anmodan till fullmäktige att
afgifva yttrande angående det för sammanslagningen begärda ökade anslaget
äfvensom från styrelsen för bankostatens änkekassa inhämta yttrande,
huruvida den ej vore villig att eftergifva det uppställda villkoret angående
det ifrågasatta bidragets beräknande efter markegångspris.

När därefter delägarne i bankostatens änkekassa blefvo i fragan hörda,
förklarade sig dessa, med vidhållande af sin föregående år uttalade åsikt,
fortfarande ej vilja ingå på en förening af de ifrågavarande kassorna.
Enligt de vid sammanträden med delägarne för frågans behandling förda
protokoll hade dock kassans styrelse föreslagit, att kassan skulle förklara sig
villig att för ifrågasatta nya förpliktelser i stället för begärda årliga anslag,
som skulle beräknas efter markegångspris, en gång för alla mottaga
ett i penningar bestämdt belopp, hvilken ersättning, efter en räntesats
af 4 7s procent, skulle utgöra 268,888 kronor 89 öre. En stor minoritet
bland kassans delägare anslöt sig till detta förslag och uttalades i särskild
reservation mot det fattade beslutet, att da bankoutskottet uttryckligen
angifvit, att det ifrågasatte endast sådant förslag till de båda kassornas
sammanslagning, att därvid bankostatens änkekassas fördel och rätt
behörigen tillgodosåges, samt uppenbart vore, att förslag till kassornas
sammanslagning kunde uppgöras pa sadant sätt, att bankostatens kassas
rätt ej i någon mån träddes för när, delägarne ej bort afvisa utskottets
framställning, utan att det alegat dem att afgifva sadant förslag, som
utskottet begärt.

Efter det fullmäktige för utskottet anmält hvad sålunda i frågan förekommit,
fann utskottet frågan om de båda kassornas sammanslagning ej
föranleda till någon utskottets vidare åtgärd.

Däremot bemyndigades fullmäktige att för afdelningskontorens änkekassa
ingå på ofvan omfönnälda aftal angående inbetalande af intiädebafgift
för sådan delägare, som öfverginge från den ena kassan till den andra.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. ti Sami. 1 Afd. S Höft.

10

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

Af den nu lämnade redogörelsen synes framgå, att åtminstone tillsvidare
någon ändring ej står att vinna i det enligt utskottets uppfattning
ej tillfredsställande förhållandet, att pensioneringen af änkor och barn efter
riksbankens tjänstemän och betjänte sker genom två särskilda kassor,
hvilka i flera afseenden hafva olika ställning. Det är därför från riksbankens
sida nödvändigt att fortfarande understödja den svagare kassan
för att halla den i stånd att fullgöra densamma åliggande förpliktelser.
Då den nu ifrågasätta höjningen af det till kassan utgående anslag är
grundad på vetenskaplig utredning af kassans ställning och behof, har
utskottet ej något att erinra med afseende å det ökade anslagsbeloppet;
och får utskottet därför, i anslutning till hvad fullmäktige anfört och
hemställt, föreslå,

att Riksdagen må medgifva, att det årliga anslaget
till änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor
och pappersbruk från och med innevarande år
ökas med 1,450 kronor eller från nuvarande 4,550
kronor till 6,000 kronor.

Stockholm den 15 mars 1907.

På bankoutskottets vägnar
JOHN RETTIG.

af herr Henricson.

Reservation

CENTRALTRYCKERIET, 5TOCKHOLM, 1907.