I

Bankoufskotlets Memorial, N:o 2.

1

X:o

Ant till Riksd. kansli den 29 januari 1907, kl. 3 e. nu

Memorial, angående förändrade bestämmelser i bankoreglementet i
fråga om mottagande i riksbanken af vissa depositioner.

Fullmäktige i riksbanken hafva till utskottet aflåtit följande den
10 denna månad dagtecknade framställning:

»För mottagande i förvar hos riksbanken af obligationer, aktier
och andra värdepapper finnas i reglementets § 20 mom. 2 och 3 meddelade
åtskilliga bestämmelser, från hvilka fullmäktige ej äga medgifva
undantag beträffande annan än postsparbanken. Enligt dessa bestämmelser
skall afgift utgå för årräknadtmed 72oProcent af de deponerade
värdepapperens angifna värde. Hvarje slag af värdepapper skall anses
såsom en särskild deposition. För hvarje gång någon ändring göres i
depositionen, därigenom att ett värdepapper återtages eller utbytes,
skall depositionsbeviset omskrifvas.

I skrifvelse till fullmäktige har statskontoret förfrågat sig, huruvida
och i sådant fall under hvilka villkor riksbanken vore villig att
såsom öppet depositum omhändertaga de obligationer, som nu tillhörde
åtskilliga under statskontorets förvaltning stående fonder, äfvensom do
värdepapper af enahanda slag, hvilka framdeles kunde komma att åt
dessa fonder förvärfvas. I sammanhang härmed har statskontoret meddelat,
att ifrågavarande obligationer för närvarande utgjorde omkring
1,750 stycken till ett nominellt värde af inemot 40,500,000 kronor, tillhörande
61 olika obligationssortor.

Med billighet synes det öfverensstämma, att sådana statens verk,
hvilka städse hafva betydande belopp inneståendo på giro i riksbanken,
Bill. till Riksd Prof. 1907. 6 Sami. 1 Afd. 2 Ilii/I. (N:o 2.)

•2

Bankouiskottets Memorial, N:o 2.

i gengäld för den fördel, de därmed bereda riksbanken, af denna mot
reducerad afgift eller utan ersättning betjänas i sådana fall, då den
tjänst banken lämnar faller inom gränserna för bankens egen, regelbundna
verksamhet. Och äfven om nyssanförda skäl icke skulle i hvarje
fall kunna åberopas, torde det likväl vara med det allmännas fördel
öfverensstämmande, om åt fullmäktige beredes möjlighet att medgifva
nedsättning af eller frihet från afgift uti ifrågavarande afseende för
statens egna verk, så framt riksbanken synes med minsta kostnad och
största garanti kunna utföra det ifrågasatta arbetet.

Fullmäktige hemställa därför om sådan ändring i gällande reglemente,
att åt dem må inrymmas rätt att beträffande äfven andra statens
verk än postsparbanken medgifva undantag från de i reglementets § 20
mom. 3 nu meddelade bestämmelser angående afgift för i förvar lämnade
värdepapper.

Vid aflämnande till förvar för postsparbankens räkning af värdepapper
användas ej vanliga förvaringsbevis utan aflämnas, hvarje gångett
papper inlämnas, särskilt kvitto därå, likasom vid uttag af papper
endast erkännande därom från postsparbanken ingifves till riksbanken.
För kontrollens skull öfversänder riksbanken för hvarje halfår förteckning
i två exemplar öfver alla de vid halfårsskiftet kvarvarande värdehandlingarna.
Efter granskning hos postsparbanken af denna förteckning
återställes det ena exemplaret med erkännande af förteckningens
riktighet. Ett liknande förfaringssätt synes vara synnerligen önskvärd!,
att ej säga nödvändigt vid andra mycket stora depositioner. Skulle
särskilda depositionsbevis utfärdas för alla de olika slag af värdepapper,
som däri inginge, och skulle dessa bevis omskrifvas för hvarje gångändring
i sådan deposition ägde rum, blefve förvaltningen af en mycket
stor deposition synnerligen besvärlig. Fullmäktige hemställa därför,
att dem må lämnas befogenhet att, utan hinder af bestämmelsen i § 20
mom. 2 och 3 i reglementet, beträffande mycket stora depositioner
meddela de föreskrifter angående depositionsbevisens form och innehåll
samt angående värdehandlingarnes återställande, hvilka finnas
lämpliga.

För gods under försegling, hvilket mottages till förvar i riksbanken,
skall afgift erläggas enligt vissa i § 20 mom. 5 af reglementet
bestämda grunder. Här äga för närvarande fullmäktige ej att i något
fall medgifva lindring. Då emellertid af skäl, som ofvan angifvits,
nedsättning i eller eftergifvande af afgift för slutet depositum synes i
vissa fall skäligen kunna ifrågasättas beträffande depositioner från sta -

Bankoutskottets Memorial, N:o 2. 3

tens verk, hemställa fullmäktige, att åt dem må lämnas bemyndigande
att i förekommande fall medgifva sådan nedsättning eller eftergift.

Därest nu gjorda hemställanden bifallas, torde dels mom. 9 af
§ 20 i reglementet ändras sålunda:

»Om förvarande af värdepapper eller värdeföremål för statens
verk äga fullmäktige med vederbörande myndighet träffa särskild öfverenskommelse,
och må härvid deposition kunna mot nedsatt afgift eller
utan afgift mottagas.

Bestämmelser angående förvarande i riksbanken af postsparbanken
tillhöriga obligationer och värdepapper äro meddelade i § 51
mom. 2 härnedan;» *

samt dels ett nytt mom., 10, till samma 20 § tilläggas med följande
lydelse:

»Utan hinder af bestämmelserna i mom. 2 och 3 härofvan angående
depositionsbevisens form och innehåll samt angående värdehandlingarnas
återställande äga fullmäktige att därom beträffande större
depositioner meddela de föreskrifter, som de finna lämpliga.»

I denna framställning hafva bankofullmäktige således föreslagit
sådana ändringar i bankoreglementets bestämmelser om mottagning i
förvar af värdepapper samt försegladt gods, att åt fullmäktige må inrymmas
rätt att beträffande depositioner från statens verk medgifva
undantag från gällande föreskrifter i fråga om dels afgifter, dels ock
depositionsbevisens form och innehåll samt värdehandlingars återställande
och att härom med vederbörande myndighet träffa särskild
öfverenskommelse. Med friare händer härutinnan skulle fullmäktige
otvifvelaktigt vid många tillfällen kunna bereda statens verk afsevärda
lättnader vid dem åliggande förvaltning af värdepapper m. m., på
samma gång största garanti vunnes för dessas säkra vård och förvaring.
Utskottet får därför, under anslutning till de af fullmäktige
för framlagda förslag anförda skäl, biträda deras föreliggande framställning.
Därvid har utskottet endast att med afseende på affattningen af
mom. 9 af § 20 i reglementet göra den erinran, att det synes tveksamt,
huruvida med föreslagna lydelse ifrågavarande bestämmelse blir tillämplig
jämväl på gods under försegling samt att detta därför bör med
större tydlighet angifvas.

Utskottet hemställer alltså:

l:o) att § 20 mom. 9 af bankoreglementet må
erhålla följande ändrade lydelse:

4

Bankoutskottets Memorial, N:o 2.

{Nuvarande lydelse)

{Föreslagen lydelse)

Bestämmelser angående förvarande
i riksbanken af postsparbanken
tillhöriga obligationer och
värdepapper äro meddelade i § 51
här nedan.

Om förvarande för statens verk
af värdepapper eller af gods under
försegling äga fullmäktige med
vederbörande myndighet träffa särskild
öfverenskommelse, och må
härvid deposition kunna mot nedsatt
afgift eller utan afgift mottagas.

Bestämmelser angående förvarande
i riksbanken af postsparbanken
tillhöriga obligationer och
värdepapper äro meddelade i § 51
mom. 2 härnedan.

samt 2:o)

att till § 20 i bankoreglementet tillägges ett nytt
moment, 10, med följande lydelse:

»Utan hinder af bestämmelserna i mom. 2 och 3
härofvan angående depositionsbevisens form och innehåll
samt angående värdehandlingarnas återställande
äga fullmäktige att därom beträffande större depositioner
meddela de föreskrifter, som de finna lämpliga.»

Stockholm den 29 januari 1907.

På bankoutskottets vägnar:

JOHN RETTIG.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKERI, 1907.