BanTcoutskottets Memorial N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1907, kl. 11 f. m.

Memorial, angående ändringar i bankoreglementet.

Sedan bankoutskottet numera genomgått det för riksbanken gällande
reglemente, bär utskottet, utöfver däri redan förut af Riksdagen
beslutade ändringar, ej funnit anledning att i reglementet föreslå andra
ändringar än som föranledas af följande fråga.

Uti den öfverenskommelse emellan svenska staten samt Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare malmfält och
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, som blifvit af Riksdagens
båda kamrar godkänd, kafva intagits bestämmelser angående nedsättande
hos riksbanken såsom i taka händer af vissa handlingar; och för
att riksbanken må kunna fullgöra hvad i berörda hänseende skulle
åligga densamma, synes nödigt att med anledning häraf göra någon
ändring af bankoreglementet. ... ,

I sådant afseende får utskottet, som har infordrat förslag till bestämmelser
i ämnet från fullmäktige i riksbanken, i öfverensstämmelse
med detta förslag, hemställa,

att Riksdagen må besluta, att nedan nämnda paragrafer
i bankoreglementet skola erhålla följande ändrade
lydelse.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

§ 20 mom. 9. § 20 mom. 9.

Om förvarande för sta- Om förvarande för statens
verk af värdepapper tens verk af värdepapper
Bill. till Riksd. Vrål. 1907. G Samt. 1 Afd. 12 Höjt. (N:o 13.) 1

2

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

(Nuvarande lydelse.)
eller af gods under försegling
äga fullmäktige
med vederbörande myndighet
träffa särskild öfverenskommelse,
och må härvid
deposition kunna mot
nedsatt afgift eller utan
afgift mottagas.

Bestämmelser angående
förvarande i riksbanken af
postsparbanken tillhöriga
obligationer och värdepapper
äro meddelade i
§ 51 här nedan.

§ 51 mom. 2.

Mom. 2. Enligt kung],
förordningen angående en
postsparbank för riket äga
fullmäktige att inom sig
utse en fullmäktig att vara
ledamot i postsparbankens
styrelse; att låta för postsparbankens
räkning i riksbanken
förvara de postsparbanken
tillhöriga obligationer
och andra värdehandlingar
mot den ersättning
till riksbanken,
som af fullmäktige bestämmes,
samt att på framställning
af postsparban -

(Föreslagen lydelse.)
eller af gods under försegling
äga fullmäktige
med vederbörande myndighet
träffa särskild öfverenskommelse,
och må härvid
deposition kunna mot
nedsatt afgift eller utan
afgift mottagas.

Bestämmelser angående
förvarande i riksbanken af
postsparbanken tillhöriga
obligationer och värdepapper
samt om förvarande
m. in. af handlingar enligt
öfverenskommelse mellan
svenska staten, å ena, samt
Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag m. fl., å andra
sidan, angående viss grufegendom
m. m. äro meddelade
i § 51 här nedan.

§ 51 mom. 2.

Mom. 2. Enligt kungl.
förordningen angående eu
postsparbank för riket äga
fullmäktige att inom sig
utse en fullmäktig att vara
ledamot i postsparbankens
styrelse; att låta förpostsparbankens
räkning i riksbanken
förvara de postsparbanken
tillhöriga obligationer
och andra värdehandlingar
mot den ersättning
till riksbanken,
som af fullmäktige bestämmes,
samt att på framställning
af postsparban -

Bankoutshottets Memorial N:o 13.

3

(Nuvarande lydelse.)
kens styrelse föranstalta
om försäljning eller pantsättning
af postsparbankens
värdehandlingar till
det belopp, styrelsen finner
nödigt.

(Föreslagen lydelse.)
kens styrelse föranstalta
om försäljning eller pantsättning
af postsparbankens
värdehandlingar till
det belopp, styrelsen finner
nödigt.

På grund af den af 1907
års Riksdag godkända öfverenskommelsen
emellan
svenska staten, å ena, samt
Luossavaara- Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget
Gellivare malmfält och
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund,
å andra
sidan, angående viss
grufegendom m. m., äga
fullmäktige att mottaga
och utan afgift förvara
samt i enlighet mednämnda
öfverenskommelse förvalta
däri afsedda handlingar.

Stockholm den 10 maj 1907.

På bankoutskottets vägnar:
JOHN RETTIG.

Reservation

af herr Palme, som anfört följande:

»Under öfverläggning inom utskottet angående ny lönestat för
iksbanken har förslag väckts, att till extra ordinarie tjänsteman i riks -

4

Banlcoutskottets Memorial N:o 13.

banken jämväl kvinna må kunna antagas, och har utskottet med anledning
häraf hos fullmäktige i riksbanken anhållit, att de ville till utskottet
afgifva yttrande, om och i hvilken omfattning kvinna skulle
kunna användas i riksbankens tjänst antingen endast såsom extra
ordinarie eller jämväl såsom ordinarie, och, i senare fall, om särskild
löneskala för kvinnliga ordinarie tjänstemän borde upprättas.

Till följd häraf hafva fullmäktige i skrifvelse till utskottet anfört
följande:

»Den nu af utskottet väckta frågan om kvinnas anställning i riksbanken
har tidigare varit föremål för behandling inom såväl utskottet
som Riksdagen.

Vid 1887 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren en motion
i syfte att vidga kvinnans verksamhetsområde därhän, att rättighet lämnades
ogift kvinna till inträde jämväl i riksbankens tjänst. Till stöd
härför åberopades hufvudsakligen två skäl, det ena, att de enskilda
bankerna funnit med sin fördel förenligt att låta en del göromål
vid bankkontoren verkställas af kvinnliga biträden samt att erfarenheten
härvid ådagalagt kvinnornas fulla likställighet med männen
i plikttrohet, noggrannhet och arbetsduglighet, och det andra, att den
medelaflöning, som tillkom riksbankens tjänstemän och betjänte, genom
användande af kvinnor borde kunna något nedsättas.

I yttrande häröfver erkände fullmäktige, att kvinnornas arbete i
enskilda penninginrättningars tjänst hittills i det hela visat goda resultat.
Detta arbete syntes dock i allmänhet hafva omfattat endast en
del göromål. Fullmäktige medgåfvo äfven, att inom riksbanken vissa göromål
skulle kunna anförtros åt kvinnor, men vid frågans bedömande borde
icke förbises, i hvad mån ett ovillkorligt medgifvande till anställning
för kvinnor i riksbankens tjänst kan anses innefatta full befordringsrätt
för dem. Tjänstebefattningarna inom riksbanken äro icke så strängt
afsöndrade från hvarandra, att ej täta omflyttningar måste förekomma,
och för tjänstgöringen inom de högsta graderna var det, enligt fullmäktiges
åsikt, af vikt, att den tjänstgörande är någorlunda förtrogen
med organisationen och göromålen i deras helhet.

Beträffande det andra i motionen anförda skälet kunde fullmäktige
ej finna att, såvidt ej en mängd första gradens tjänster skulle besättas
med kvinnor, någon nämvärd reduktion af medelsiffran skulle vinnas.

Med afseende å aflöningens knapphet och frånvaron för kvinnorna
af grundad förhoppning om att blifva till högre grader befordrade,
kunde fullmäktige för öfrigt ej antaga, att kvinnor med full kompetens
till anställning i bankens tjänst skulle finna med sitt intresse förenligt

Banlioutshottets Memorial N:o 13.

5

att underkasta sig tjänstgöring såsom extra ordinarie i riksbanken. Och
med hänsyn äfven därtill, att något behof ej syntes finnas att utvidga
kretsen af dem, som söka inträde i riksbanken, ansågo fullmäktige sig
icke äga skäl att tillstyrka bifall till motionen.

Två af fullmäktige voro dock af annan mening, i det de af anförda
skäl ansågo, att fullmäktige saknat giltig anledning att afstyrka bifall.

Utskottet fann sig icke för det då varande böra föreslå Riksdagen
någon åtgärd, och i öfverensstämmelse därmed biet äfven Riksdagens
beslut. Men utskottet anmodade fullmäktige att inkomma med yttrande,
huruvida ett berättigande för riksbankens styrelse att under samma
villkor, som då voro för vinnande af anställning i riksbankens tjänst
bestämda, kunna antaga kvinna såsom extra ordinarie tjänstebiträde i
riksbankens afdelningslcontor skulle finnas lämpligt och att i så fall afgifva
förslag till ändringar i bankoreglementet som för detta ändamål

kunde finnas påkallade. ,

Till fullgörande af detta uppdrag infordrade fullmäktige yttrande
i ämnet från afdelningskontorens styrelser.. Tre af dessa tillstyrkte
förslaget om kvinnans antagande till extra biträde vid afdelningskonto
ren, en af styrelserna, nämligen den i Visby, under framhållande att
styrelsen, till följd däraf att den icke kunnat erhålla biträde af någon
lämplig och pålitlig man, till extra biträde tillfälligtvis antagit en kvinna,
hvilken berömligt skött henne ålagda arbeten. Styrelserna vid de ölrio-a
afdelningskontoren funno däremot förslaget hvarken lämpligt eller
nyttigt. Det uttalades, att vid afdelningskontor kvinnor endast i undantagsfall
kunde erhålla lämplig sysselsättning. Dessutom voro de
ordinarie tjänsterna ofta så ansträngande, att kvinnorna svårligen
skulle kunna under en längre tid sköta dem. Befordringsutsikterna
voro således för kvinnorna små. Men de extra ordinarie tjänsterna hade
hittills haft sin betvdelse till utbildande af dugliga tjänstemän i ordinarie
grader. Denna betydelse skulle nu betydligt inskränkas, och svårighet
skulle uppstå att vid fall af behof erhålla vikarier till ordinarie
tjänster. Äfven kunde befaras att till men för göromålens skötande
ombyte af extra ordinarie tjänstebiträden oftare skulle förekomma.
Då för öfrigt blott ett fåtal kvinnor. skulle kunna blifva anställda, var
det för kvinnorna själfva löga att vinna af den ifrågasatta ändringen.

För egen del erinrade fullmäktige i skrifvelse af den 26 januari
1888 hufvudsakligen om de af fullmäktige 1887 anförda, skälen samt
framhöllo nödvändigheten af vissa organisatoriska förändringar, därest
kvinnorna med fördel skola kunna användas i riksbankens tjänst. .Beträffande
särskild! kvinnornas anställning såsom extra ordinarie biträ -

6

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

den vid afdelningskontoren, ansågo fullmäktige, att de styrelser, som
afstyrkt förslaget, därför anfört giltiga grunder, hvadan detsamma under
då varande anordning af kontoren och deras personal icke bordo
till någon åtgärd föranleda.

Fullmäktige ansågo sig således för det dåvarande böra afstyrka
förslaget.. Dock framhöllo i en reservation tre utaf fullmäktige icke
blott möjligheten utan ock fördelarna af kvinnans anställning i riksbankens
tjänst, och uttalades af dessa fullmäktige, att de för sin del
skulle hafva önskat, att fullmäktige i sitt utlåtande intagit en mindre
afböjande hållning till frågan.

Något uttalande till Riksdagen i anledning af fullmäktiges utlåtande
framkom icke, och frågan har därefter icke varit på tal inom Riksdagen.

Det. lärer, nog ej kunna förnekas, att under den tid af nära tjugo
, " d 11 sedan fra^an om kvinnors anställning i riksbanken så lunda

afhandlades, uppfattningen om lämpligheten däraf mycket ändrat
sig. Den stora användning i den enskilda affärsverksamheten, som
kvinnan sedan dess vunnit, har härtill helt naturligt bidragit. Med
ännu större skäl än förut kunna fullmäktige därför antaga, att en del
riksbanksgöromål, särskildt inom hufvudkontoret, skola kunna utföras
fullt lika väl af kvinnor som af män. Men frågan om kvinnans anställning
i en organisation, sådan som riksbankens med dess olika
tjänste- och lönegrader, är dock af skäl, som tidigare af fullmäktige
anförts, ej så enkel som den vid ett första betraktande vill synas. Vid
en .ändring af hittills gällande praxis i fråga om tjänstemäns anställande
i riksbanken därhän, att jämväl kvinnor må vinna inträde, är det därför
af vikt att tillse, att icke några olägenheter för bankens administration
däraf uppkomma. Enligt fullmäktiges åsikt finnes ej i nuvarande
bestämmelser något hinder att antaga kvinna till extra ordinarie tjänsteman
i riksbanken. Om så sker, uppställer sig därefter ganska snart
och själfmant frågan om de kvinnliga biträdenas befordringsrätt och
befordringstur. Fullmäktige lära då ej underlåta att föreslå nödiga bestämmelser,
men fullmäktige skola då bättre kunna öfverskåda verkningarna
af en utsträckt rätt för kvinnan att vinna anställning i banken och
därmed äfven äga större möjlighet att afgifva ett tillfredsställande förslag.

Af dessa skäl hafva fullmäktige ansett sig icke för närvarande
kunna i vidsträcktare mån, än nu skett yttra sig i det till fullmäktige
hänvisade ämnet.»

Från denna af utskottets flertal omfattande mening var fullmäktiges
ordförande skiljaktig och hade till fullmäktiges protokoll i
ärendet ett så lydande anförande:

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

7

»Hittills har, med ett par i förevarande hänseende tämligen betydelselösa
undantag, ej någon kvinna blifvit till extra ordinarie eller
ordinarie tjänst i riksbanken antagen; och mig veterligen bar i öfrigt
dylik tjänst ej ens blifvit af någon kvinna sökt. Ehuru gällande reglemente
för riksbankens styrelse och förvaltning ej innehåller uttryckligt
förbud att i riksbanken använda kvinnliga biträden, är sådant dock ej,
såvidt jag kunnat finna, någonstädes medgifvet; och den omständigheten
att, under det en mängd kvinnor sökt och vunnit anställning vidprivatbankerna,
ingen enda, utom i ofvannämnda undantagsfall, ens gjort försök
att blifva i riksbanken använd, synes mig ådagalägga, att man allmänt
uppfattat de i detta hänseende gällande stadganden så, som vore
alla tjänster i riksbanken endast åt män förbehållna.

Erfarenheten i privatbankerna bar emellertid otvetydigt ådagalagt,
att åtskilliga af de vid dessa banker förekommande göromål kunna
utföras af kvinnor lika väl som af män. Enahanda och därmed likartade
göromål förekomma i stor utsträckning i riksbanken, och det synes
mig därför uppenbart, att många af de åligganden, som nu därstädes
utföras af extra ordinarie tjänstemän samt ordinarie tjänstemän åtminstone
i de lägre lönegraderna, äro af den beskaffenhet, att de ganska
väl skulle kunna anförtros åt kvinnor med därför erforderliga egenskaper.

Fullgiltiga skäl synas mig därför förefinnas, ej minst i riksbankens
eget intresse, att försöka använda jämväl kvinnliga biträden.

Ofriga herrar fullmäktige hafva uttalat såsom sin åsikt, att något
binder i nuvarande bestämmelser ej mötte att i riksbanken till extra
ordinarie tjänsteman antaga kvinna, hvaraf väl äfven skulle följa, att
samma bestämmelser ej heller hide binder i vägen för kvinnas befordran
till ordinarie tjänst.

För min del anser jag härom gällande stadganden vara åtminstone
så otydliga, att, om ej ett uttryckligt tillkännagifvande af kvinnas kompetens
härutinnan på ett eller annat sätt göres, det föga lärer vara att
förvänta, att kvinnliga sökande till tjänster i riksbanken erhållas, utan
komma, i saknad af sådant tillkännagifvande, tjänstebefattningarna i
riksbanken antagligen att faktiskt blifva, fortfarande såsom hittills, anförtrodda
uteslutande åt män.

Om man därför, såsom jag för min del anser tillrådligt, verkligen
vill öppna detta verksamhetsfält för kvinnan, synes mig första erforderliga
åtgärden böra vara att offentligen tillkännagifva, att till extra
ordinarie tjänsteman i riksbanken äfven kvinna kan antagas. Ett sådant
tillkännagifvande torde lämpligen kunna ske därigenom, att i § 09 af
gällande reglemente intages uttrycklig föreskrift därom, att till extra

8

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

ordinarie tjänsteman i något af riksbankens kontor kan antagas jämväl
kvinna, som uppfyller de i samma paragraf stadgade kompetensvillkor.

Af en sådan föreskrift torde sedan utan vidare följa, att en kvinnlig
extra ordinarie tjänsteman, som visat sig duglig och plikttrogen och
i öfrigt är i besittning af erforderliga egenskaper, skulle kunna till
ordinarie tjänst befordras.

Det beror ju alltid i det särskilda fallet på fullmäktige att pröfva,
huruvida sådana förhållanden äro för handen, att en dylik befordran
må vara med riksbankens fördel förenlig.

Då det emellertid lärer komma att dröja några år, innan befordran
till ordinarie tjänst för kvinnlig extra ordinarie tjänsteman kan ifrågakomma,
synes mig, äfven om skillnad i löneförmåner för kvinnlig tjänsteman,
som utför samma arbete som manlig, skulle kunna och böra äga
rum, det åtminstone för närvarande, och innan man vunnit erfarenhet
om värdet af det kvinnliga arbetet, ej vara skäl att uppställa någon
särskild löneskala för kvinnliga ordinarie tjänstemän.»

Då detta ärende sedermera ånyo förekom till behandling inom
utskottet, fann utskottet, under anslutning till hvad fullmäktiges flertal
yttrat, det väckta förslaget ej föranleda någon åtgärd.

I anslutning emellertid till hvad ordföranden bland fullmäktige,
justitierådet Skarin anfört och då jag i likhet med honom håller före,
att det, med hänsyn till lydelsen af § 69 i reglementet, måste anses
ovisst, om kvinnliga biträden kunna antagas eller icke, anser jag det
önskvärdt, att sagda paragraf i sådant afseende förtydligas.

Då majoriteten bland fullmäktige icke ställt sig alldeles afvisande
gentemot tanken att i riksbankens tjänst anställa jämväl kvinnor, och
då erfarenheten från dels en stor mängd andra jämförliga inrättningar,
banker, försäkringsbolag o. s. v. dels olika statsinstitutioner såsom post
och telegraf m. fl. ger vid handen, att kvinnlig arbetskraft inom sådana
inrättningar kan med stor fördel användas, så vill jag hemställa, att till
reglementets § 69 göres ett tillägg i syfte att sätta fullmäktige i tillfälle
att i riksbankens tjänst antaga jämväl kvinnor.

Detta förslag torde så mycket mindre böra från Riksdagens sida
möta hinder, som Riksdagen nyligen antagit såsom livilande en grundlagsförändring,
gående ut på en väsentlig ökning af de hittills för
kvinna öppnade arbetsfälten i statens tjänst.

Jag har åtnöjt mig med att för tillfället yrka ifrågavarande tillägg
till § 69, som afhandlar extra ordinarie tjänstemäns antagande. Jag är
icke blind för, att, om sagda paragraf en gång i nu föreslaget syfte blifvit

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

9

ändrad, detta leder till nödvändigheten att i sinom tid taga under ompröfning
att öppna tillträde för kvinna till jämväl befattningar på stat.
Men då extra-ordinarie-tiden plägar räcka öfver 8. år, finnes god tid att,
sedan någon erfarenhet vunnits, afgöra, om, och i så tall under hvilka
betingelser, kvinna må befordras till befattning på stat. Mig synes
emellertid att, om erfarenheten ger vid handen, att kvinnligt extra ordinarie
kontorsbiträde med fördel för banken bör kunna uppflyttas på stat, detta
icke må äga rum till befordran i de för den manliga personalen stadgade
fyra tjänstegraderna; utan synes mig exempelvis två, särskildt för
kvinnor afsédda tjänstegrader böra inrättas, å hvilka lönerna afpassas efter
de löneskalor, som för annan kvinnlig personal i statens tjänst äro stadgade.

Med anledning af hvad jag nu anfört tillåter jag mig hemställa,
att till § 69 tillägges föreskrift därom att till extra ordinarie biträde i
nåo-ot af riksbankens kontor kan antagas jämväl kvinna, som uppfyller
de i samma paragraf stadgade kompetensvillkor, så att paragrafen erhåller
följande lydelse:

(Nuvarande lydelse:)

§ 69:

Till extra ordinarie tjän -

Bih. till Iiiksd. Prot. 1907.

(Föreslagen lydelse:)

§ 69.

Till extra ordinarie tjänsteman
i något af riksbankens
kontor kan den antagas,
som

a) undergått godkänd
afgångsexamen från högre
allmänt läroverk; eller

b) aflagt godkänd realskolexamen
samt därefter
genomgått nöjaktig kurs i
handelsinstitut, handelsskola
eller därmed jämförlig
bildningsanstalt; eller
ock

c) på annat sätt ådagalagt
erforderligakunskaper
för riksbankens tjänst.

Såsom extra ordinarie biträde
vid riksbankens kontor
må kunna antagas jämväl
kvinna, som uppfyller här
stadgade kompetensvillkor.

6 Samt. 1 Afd. 12 Höft.

steman i något af riksban
kens kontor kan den antagas,
som

a) undergått godkänd
afgångsexamen från högre
allmänt läroverk; eller

b) aflagt godkänd realskolexamen
samt därefter
genomgått nöjaktig kurs i
handelsinstitut, handelsskola
eller därmed jämförlig
bildningsanstalt; eller
ock

c) på annat sätt ådagalagt
erforderligakunskaper
för riksbankens tjänst.