Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 14 febr. 1907 kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrivelser till Kungl.
Maj:t angående förbud mot försäljning af brännvin m. m.
(2:a A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 113, har herr J. A.
Jonsson i Hökhult anfört följande:
»Bland de stora frågor, som i det moderna samhället vänta på
sin lösning, torde det knappast finnas någon, som kan göra anspråk på
att vara mera.aktuell än nykterhetsfrågan. Den faller emellertid utom
den partipolitiska ramen, och däri torde man kunna finna anledningen
till, att statsmakterna ej skänkt denna fråga det intresse och den uppmärksamhet,
som densamma kräfver. Vi stå därför inför det beklagliga
faktum, att, ehuru frågan om rusdryckskonsumtionens reglering och
eventuella .afskaffande intresserar alla partier, densamma likväl i viss
män skjutits åt sidan, under det frågor af betydligt mindre räckvidd
tilldraga sig större politiskt intresse.
Det är icke endast läkarvetenskapen, som allt mer bibragt insikt
om rusdryckernas skadliga inverkan; de sociala vetenskapernas målsmän,
framförallt våra moderna kriminalsociologer och straffrättslärare se i
rusdryckerna den mest verksamma orsaken till de stora samhällssjukdomar,
för hvilkas botande all sträfvan skall vara förgäfves, för så vidt
man icke gar till roten af det onda. Den officiella fångvårdsstatistiken
Bill. till Biksd. Prot. 1907. 5 Sami. 1 A/d. 7 Höft. (N:o 7). 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
ger vid handen, att omkring 70 procent af inom. riket begångna brott
hatt sin grund i missbruk af alkohol. En i sanning talande siffra.
Det är emellertid icke nog med att dessa åt rusdrycker sedligt
försvagade individer ligga samhället till last. Hur mycken .arbetskraft
går icke årligen förlorad genom rusdryckerna? Det torde i vårt land
finnas omkring 50,000 alkoholister, hvilkas .arbetsförmåga är ringa eller
ingen. Uppskatta vi hvarje arbetsför människas årliga arbetsproduktion
till endast 500 kronor, stanna vi således framför den öfverväldigande
siffran 25,000,000 kronor i årlig förlust.
Låt oss vidare undersöka, hur rusdryckerna inverka på vår handelsbalans.
Då vi inom landet ej för närvarande kunna producera tillräckligt
för att fylla våra behof af säd och potatis, nödgas vi importera
sådana råämnen från utlandet. Det är tydligt att . denna impoit ökas
därigenom att dylika råämnen användas jämväl för tillverkningen af rusdrycker.
Värdet af de kvantiteter råämnen: spannmål, potatis m. m.,
som förbrukats vid samtliga de brännerier i riket, där endast brännvin
tillverkas, uppgick för tillverkningsåret 1904 190o till 6,044,630 kronor.
Men vi nöja oss icke med att importera råämnen, utan vi låta också millioner
årligen gå till utlandet för att i riket få införd, en mängd utländska
spritvaror. Så importerade vi under år 1905 spirituösa och andra rusgifvande
drycker till ett värde af, tullafgifter ej inberäknade, 6,425,471
kronor, medan vi under samma tid endast exporterade för 334,993 kronor,
hvadan alltså vår import i dessa afseende!! öfverstiger vår export med
6 090,478 kronor. Genom ett verksamt rusdrycksförbud, som äl ven vore
ett importförbud, skulle således endast i de nu påpekade afseendena vår
handelsbalans minskas med summan af nu nämnda belopp eller mer än
12 millioner kronor. ,a.
Detta och mycket annat, som icke är lämpligt eller behörigt. att
här anföra, utgör rusdrycksfrågans sociala och ekonomiska sida:.sociala
missförhållanden, en ökad brottslighetsprocent, samhällets minskade
produktionsförmåga, nöd, elände och ett kommande släktes degeneration
— allt detta förorsakas af rusdrycksbruket. Vi fråga då: hvem bär
ansvaret härför? Hvem är i tillfälle att. hjälpa och hvarför fordrojes
en reform, som påtagligen är så nödvändig? .
Skulden är i viss mån hela vårt tolks, som vant tanget unaei
rusdrycksbegäret och ej tidigare velat bortskaffa rusdryckerna. En stor
reform måste alltid länge dryftas, innan idén om dess nödvändighet
förmår tränga igenom. Och icke nog därmed. Stora ekonomiska intressen
hafva ställt sig hindrande i vägen: staten, landstingen, hushållningssällskapen,
kommunerna och enskilde hafva lika betydande som
Bevillningsutskotiets Betänkande N:o 7.
3
säker inkomst af rusdryckshandteringen. Ock då vår finanspolitik sträfvar
att rätta inkomsterna efter utgifterna i stället för tvärtom, har man
hittills icke ansett sig kunna tillåta någon som helst minskning af statens
eller kommunernas inkomster.
Enligt den officiella statistiken förbrukades i landet under år 1905
ungefär 37!/2 miljoner liter brännvin med ett försäljningsvärde i minuthandel
af omkring 56 millioner kronor. Uppenbart är att den utgift,
som vårt folk pålagt sig endast för brännvin och därmed jämförliga
drycker, i verkligheten vida öfverstiger nämnda belopp af 56 millioner,
enär däri ej ingår kostnaden för en del från utlandet importerade s. k.
finare spritstarka rusdrycker, hvarjämte försäljningspriset för allt i utskänkningslokaler
serveradt brännvin ställer sig vida högre än minuthandelspriset.
Af de sålunda för brännvinskonsumtionen utgifna penningarna
inflöto visserligen något mera än 37 millioner kronor i statskassan
och andra allmänna kassor, men i alla händelser är det alltså
mer än 18 millioner kronor, som vårt folk — utöfver hvad staten och
det allmänna uppburit — har utbetalat endast för brännvin och därmed
jämförliga drycker. Lägges härtill det tvifvelsutan än större belopp,
som samtidigt utgifvits för andra rusdrycker, såsom vin, punsch, Öl
m. fl., så inser man hvilka oerhörda utgifter rusdrycksförbrukningen
hvarje år vållar vårt land.
Man kan sätta i fråga, om statens inkomster af rusdryckshandteringen
äro oumbärliga. Vi måste betänka, att de intäkter, som genom
rusdryckerna tillföras stat och kommun, utgå från folket, alltså från
staten själf. Vore det icke då förenligt med en god finanspolitik att
uttaga skatterna utan att därvid ekonomiskt och moraliskt ruinera de
skattdragande? För öfrigt må man ej förbise de mycket stora utgifter,
som genom rusdryckshandteringens följder tillskyndas staten, såsom till
fattigvård, fångvård, hospital m. m. Staten får ju också bekosta kontrollen
öfver tillverkningen, något som äfven kräfver afsevärda summor.
Man gör numera rätt stora uppoffringar för att i någon mån söka
bota den skada rusdryckerna åstadkomma. Räddningshem byggas för
att där vårda och om möjligt återställa dem, som lida af dryckenskapens
följder. Men medan några få af rusdryckernas offer botas, löpa tusentals
andra fara att fördärfvas af dessa drycker. Det är visserligen ädelt
och godt att söka rädda de åt dryckenskapen hemfallna, men ännu
ädlare och bättre vore, synes det mig, att förekomma det onda. Ett
steg i den riktningen ha statsmakterna visserligen tagit genom införande
af förbud mot försäljning af rusdrycker å lägerplatser, ehuru detta förbud,
efter de flesta regementenas förläggande till städerna, förlorat
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
mycket af sin afsedda betydelse. Men erkänna vi behofvet af en fullt
fältduglig armé, då måste vi också se till att allt göres, som kan stärka
och härda manskapet. Ett medel härtill är rusdryckernas afskaffande.
Alla, som grundligt och på allvar studerat rusdryckernas verkningar,
äro eniga därom, att det för oss innebär en stor nationell fara
att låta rusdryckshandteringen fortgå som hittills. Om vårt folk vill
undgå andlig och kroppslig urartning, måste vi afstå från bruket af
rusdrycker. Hur kan det väl rimligen förenas, att staten påbjuder och
bekostar för vår ungdom undervisning om rusdryckernas skadliga verkningar,
men på samma gång tillåter och skördar vinst på tillverkning
och försäljning af rusgifvande drycker?
Det ^ är icke en kristen stat värdigt att tillåta rusdryckshandtering.
Må vi hellre sträfva att ordna vår rusdryckslagstiftning så, att vi få ett
verkligt förbud för tillverkning, importering och försäljning af alla rusgifvande
drycker med högre alkoholhalt än 3 procent utom för medicinska,
tekniska och vetenskapliga behof.
Mången hoppas och tror, att när kvinnorna blifvit politiskt röstberättigade,
skola de afskaffa spritdryckerna. Det är troligt, att så kommer
att ske, men vore det icke mera hedrande för männen, om de, medan
de ännu ensamma äro i besittning af den politiska makten, g-enomförde
eu så önskvärd, nödig och nyttig reform. Hvem vill ikläda sig ansvaret
för att rusdryckshandteringen med alla dess sorgliga följder får fortsättas?
År det icke hvarje god medborgares plikt att göra hvad på honom ankommer
för att bringa detta onda ur världen? Redan har det i vårt
land ingått i det allmänna medvetandet, att rusdryckerna äro skadliga
och ej borde få finnas. Det är, synes mig, hög tid, att statsmakterna
på allvar taga itu med att helt och hållet afskaffa desamma. Och detta
gäller icke blott brännvinet. Det är lika viktigt att vidtaga sådan åtgärd
med vin och framför allt Öl, hvars nuvarande höga alkoholhalt verkar lika
skadligt som brännvinet. På dess rusgifvande förmåga ser man så godt
som dagligen talrika bevis, och på vissa platser har det gått så långt
att vederbörande myndigheter nödgats förbjuda all servering af vin och
öl för undvikande af störande oordningar. Jag inser mycket väl att man
bör gå försiktigt till väga vid införande af rusdrycksförbud, så att icke
en större rubbning plötsligt åstadkommes i vårbudget. För att så småningom
kunna fylla den brist i statsinkomsterna, som uppstår genom
rusdryckernas borttagande, hade jag tänkt mig en öfvergångstid af exempelvis
20 år. Jag är fullt öfvertygad om, att t. ex. med en under 20 år
successivt minskad alkoholhalt i rusdryckerna eller en på annat sätt
ordnad successiv indragning af desamma vårt folk så småningom skulle
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 5
vänja sig att afvara dessa drycker. Med ett rusdrycksförbud, som tilläte
tillverkning af drycker med eu alkoholhalt af endast intill 3 procent,
vore mycket vunnet, och med nutidens högt utvecklade bryggarekonst
kunde med så låg alkoholhalt en i alla afseenden välsmakande dryck
åstadkommas.
Att ordna denna tjugoåriga öfvergångstid fordrar naturligtvis en
allsidig utredning. Denna utredning borde då särskildt omfatta, på hvad
sätt inskränkning i tillverkningen och försäljningen lämpligast borde äga
rum, huru den härigenom möjligen uppkomna bristen i statskassan skulle
täckas, och öfverhufvud taget belysa allt, som sammanhänger med föreliggande
fråga.
Ehuru min afsikt sålunda är att väcka förslag om införande af
ett fullständigt rusdrycksförbud, måste jag dock af formella skäl begränsa
denna motion till förbud mot försäljning af brännvin, och vågar
på grund af hvad jag sålunda anfört vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag
till ett sådant reglerande af rusdrjmkshaudteringen i riket att, efter
en lämplig öfvergångstid, all försäljning af brännvin må vara förbjuden
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål.»
Under åberopande af hvad i motiveringen till den nu omförmälda
motionen, n:o 113, anförts, har samme motionär hemställt dels i motionen
n:o 114, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag
till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen, att, efter lämplig
öfvergångstid, all tillverkning inom riket af brännvin må vara förbjuden
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål.»
dels ock i motionen, n:o 116, »att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kung]. Maj:t täcktes låta utreda och för Riksdagen
framlägga förslag till sådant reglerande af rusdryckshandteringen,
att allt införande i riket af vin, brännvin, sprit, likörer och därmed likställda
varor samt öl med mer än 3 procents alkoholhalt må, efter
lämplig öfvergångstid, vara förbjudet till annat än medicinskt, tekniskt
eller vetenskapligt ändamål.»
Bevillningsutskottet har funnit lämpligt upptaga berörda tre motioner
till behandling i ett sammanhang.
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
Förslag i enahanda syfte som de förevarande hafva förut framställts
i Riksdagen utan att kunna tillvinna sig bevillningsutskottets
förordande eller Riksdagens bifall. Emot en reform, innefattande förbud
mot hvarje tillhandahållande af spritdrycker, har bevillningsutskottet
därvid såsom skäl anfört, bland annat, följande. Ett sådant förbud
skulle innebära ett alltför stort och af förhållandena i vårt land icke
berättigadt ingrepp i den enskildes själfbestämmanderätt. Därmed
skulle ej heller vinnas ett tillfredsställande resultat. De resultat, som
visat sig i de länder, där dylikt förbud vore stadgadt, vore nämligen
icke de bästa, i hvilket afseende utskottet hänvisat till förhållandena i
en del af Nordamerikas förenta stater och i en del af vårt eget land,
Lappland, där vid tiden för ifrågavarande utlåtandens afgifvande det
sedermera, år 1897, upphäfda förbudet mot införsel och försäljning af
brännvin ännu var gällande. Omöjligheten att på lagligt sätt förskaffa
sig rusdrycker, hade, hvarhelst ett sådant förbud stadgats, medfört och
skulle med all säkerhet äfven i vårt land medföra deras försäljande i
smyg. Häraf skulle följa bristande aktning för lagarnas helgd, då dessas
efterlefvande ej kunde upprätthållas.
Under hänvisning till hvad bevillningsutskottet sålunda vid föregående
tillfällen uttalat, vill utskottet i anledning af de nu väckta
motionerna framhålla, att, med allt tillbörligt beaktande af individens
själfbestämningsrätt, det dock måste erkännas, att i nykterhetsfrågan
så starka sociala intressen spela in, att till motarbetande af rusdrycksmissbruket
äfven restriktiva åtgärder, som otvifvelaktigt innebära en
inskränkning af den personliga friheten i förevarande hänseende, kunna
vara befogade.
Då utskottet emellertid anser resultaten af det i vårt land bedrifna
arbetet för nykterhetens befrämjande vara sådana, att detta arbete
bör fullföljas på öfvertygelsens väg i förening med väl afvägda lagstiftningsåtgärder
till förhindrande af missbruk af rusdrycker, finner
sig utskottet — under erinran tillika, att yrkandena på ett rusdrycksförbud
icke visat sig äga stöd i någon öfvervägande folkmening — icke
kunna tillstyrka bifall till de af motionären nu framställda förslag.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,
l:o) att förevarande motion, n:o 113, om aflåtande
till Kungl. Maj:t af skrifvelse med begäran om utarbetande
af förslag till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen
i riket att, efter en lämplig öfvergångstid,
all försäljning af brännvin må vara förbjuden
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
7
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt
ändamål, icke måtte af Riksdagen bifallas;
2:6} att förevarande motion, n:o 114, om aflåtande
till Kungl. Maj:t af skrifvelse med begäran om utarbetande
af förslag till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen,
att, efter lämplig öfvergångstid,
all tillverkning inom riket af brännvin må vara förbjuden
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt
ändamål, icke måtte af Riksdagen bifallas;
samt
3:o) att förevarande motion, n:o 116, om aflåtande
till Kungl. Maj:t af skrifvelse med begäran om utarbetande
af förslag till sådant reglerande af rusdryckshandteringen,
att allt införande i riket af vin,
brännvin, sprit, likörer och därmed likställda varor
samt Öl med mer än 3 procents alkoholhalt må, efter
lämplig öfvergångstid, vara förbjudet till annat än
medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål, icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 februari 1907.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Reservationer:
af herrar O. A. Ericsson i Ofvanmyra och F. O. Berg i Göteborg,
hvilka anfört:
»Förslag i enahanda syfte som de förevarande hafva förut framställts
i Riksdagen, af Eriksson i Norrby 1890, af Anderson i Tenhult
1893 och af Bäckgren 1896. Ingendera af dessa motioner tillvann sig
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
emellertid vare sig bevillningsutskottets förord eller Riksdagens bifall.
Sedan dess har emellertid nykterhetsarbetet vunnit stort erkännande
och anslutning och såsom ett litet bevis för hvilken stor förändring ägt
rum inom allmänna opinionen på senaste tid vilja vi här anföra endast
ett exempel, som i dessa dagar relaterats i pressen, nämligen att majoriteten
bland officerarne vid ett garnisoneradt truppförband röstade för
att icke använda spritdrycker vid en festtillställning.
Bevillningsutskottet har såsom ett hufvudskål för sitt afstyrkande
af de framställda förslagen framhållit, att »ett sådant förbud skulle
innebära ett alltför stort och af förhållandena i vårt land icke berättigadt
ingrepp i den enskildes själfbestämmanderätt». Att ett dylikt förbud
verkligen innebure ett stort ingrepp i individens frihet, vilja vi
ingalunda bestrida, men vi våga tryggt påstå, att det ej vore för stort,
om man betänker hvilket stort mål man afser att därigenom uppnå.
Det i detta sammanhang så ifrigt förda talet om själfbestämmanderätten
gäller en föregifven rätt att för egen njutnings och eget nöjes skull
fördärfva sig själf, sin omgifning och sina efterkommande. Med någon
omskrifning af utskottets yttrande vilja vi därför såsom vår åsikt framhålla,
att det måste erkännas, att i nykterhetsfrågan så starka sociala
intressen spela in, att till motarbetande af rusdrycksbruket äfven restriktiva
åtgärder, som innebära en inskränkning af den personliga friheten
i förevarande hänseende, otvifvelaktigt äro befogade.
Det har vidare påståtts, att de resultat, som visat sig i de länder,
där dylikt förbud vore stadgadt, icke skulle vara de bästa, och man
hänvisar i detta afseende till erfarenheter, som man tror vara vunna i
Amerika och Lappland. Rörande dessa erfarenheter torde emellertid
meningarna bland omdömesgilla undersökare vara mycket olika. Statistikens
vittnesbörd rörande ekonomi, brottslighet och sjuklighet m. in.
äro helt visst till förbudsstaternas förmån. Och dock måste man taga
i betraktande, dels att dessa stater äro på alla sidor omgifna af stater,
där förbud ej finnes, och dels att enskild stat ej har rättighet att stadga
importförbud, hvilka förhållanden ju måste verka mycket ofördelaktigt.
En jämförelse mellan förhållandena i Lappland under förbudstiden och
efter densamma torde äfven utfalla till förmån för förbudstanken.
Äfven om man nu håller före, att det för närvarande ej skulle
finnas majoritet inom vårt land för en förbudslag, torde det dock med
säkerhet kunna förutses, att efter den i motionen förutsatta öfvergångstiden
den stora mängden af vårt folk skulle med glädje hälsa den nu
föreslagna förbudslagstiftningen. Detta kan så mycket säkrare förutses,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
9
som det nu uppväxande släktet, äfven bland de s. k. bildade klasserna,
i allt tätare skaror omfattar helnykterhetens idéer.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställa vi,
l:o) att förevarande motion, n:o 113, om aflåtande
till Kungl. Maj:t af skrifvelse med begäran om utarbetande
af förslag till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen
i riket, att, efter en lämplig öfvergångstid,
all försäljning af brännvin må vara förbjuden
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt
ändamål, måtte af Riksdagen bifallas;
2:o) att förevarande motion, n:o 114, om aflåtande
till Kungl. Maj:t af skrifvelse med begäran om utarbetande
af förslag till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen,
att, efter lämplig öfvergångstid,
all tillverkning inom riket af brännvin må vara förbjuden
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt
ändamål, måtte af Riksdagen bifallas; samt
3:o) att förevarande motion, n:o 116, om aflåtande
till Kungl. Maj:t af skrifvelse med begäran om utarbetande
af förslag till sådant reglerande af rusdryckshandteringen,
att allt införande i riket af vin,
brännvin, sprit, likörer och därmed likställda varor
samt Öl med mer än 3 procents alkoholhalt må, efter
lämplig öfvergångstid, vara förbjudet till annat än
medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål, måtte
af Riksdagen bifallas.»
samt af herrar Cavalli, Åkerberg och Håkanson mot vissa delar af
motiveringen.
Dessutom har herr Hammarström begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i behandlingen inom utskottet af de i detta betänkande omförmälda
frågor.
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft.
2