Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till Riksil. kansli den 14 februari 1907, kl. 2 e. in.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 5 i
förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda
förmåner och rättigheter. (2:a A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:r 141, har herr V. Zimdahl
föreslagit, att § 5 i kung!, förordningen den 2 december 1892 angående
bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
»D. Bevillningsafgift för konsert och dramatisk eller annan föreställning,
gifven af eller med biträde af utlänning.
§ 5.
Mom. 1. Vill utlänning med vederbörligt tillstånd, vare sig ensam
eller med biträde af annan eller andra utlänningar, gifva offentlig föreställning,
såsom konsert eller annan musikalisk tillställning, skådespel,
konstridning, konståkning, kapplöpning, lindansning, akrobatiska konster,
förevisande af kosmorama, panorama eller andra optiska konststycken,
vaxkabinett, samlingar af djur och naturalier m. m., anställande af maskerad,
bal eller andra dylika nöjen samt andra med dessa jämförliga tillställningar,
hvilka genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras,
eller hållande af allmänt föredrag, som ej är att hänföra till andaktsöfning,
Bill. till liikscl. Prat. 1901. 6 Samt. 1 Afd. 5 Höft. (N:o 5).
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
föreläsning vid läroanstalt, politiskt föredrag eller föreläsning i sociala
spörsmål, eller viss svensk person med biträde af en eller flere utlänningar,
med eller utan inträdesafgift, gifva sådan föreställning, skall med
det i mom. 8 och 9 af denna paragraf stadgade undantag bevillningsafgift
för hvarje dag föreställning rigel'' rum utgöras, på sätt här nedan
närmare bestämmes.
Mom. 2. Utlänning, som i stad eller å dess område eller å landsbygden
vill för egen räkning gifva föreställning, skall erlägga bevillningsafgift
med belopp, utgörande tio procent af bruttoinkomsten vid föreställningen.
Mom. 3. Före den 15 mars skall polismyndighet i Stockholm till
öfverståthållareämbetet och i öfriga städer samt å landsbygden till Ivungl.
Maj:ts befallningshafvande i länet insända förteckning å alla inom kommunen
och länsman sdistriktet å landsbygden befintliga teatrar, cirkusbyggnader,
restauranter och andra till allmänna föreställningar gemenligen
upplåtna lokaler, äfvensom å de kyrkor eller andra för religiösa ändamål
afsedda lokaler, där gifvande af konserter kan antagas ifrågakomma; börande
förteckningen tillika upptaga fullständigt namn å innehafvare åt
hvarje i enskild ägo varande lokal.
Mom. 4. Med polismyndighet i stad förstås i denna paragraf poliskammare
eller, där sådan ej finnes, magistrat eller i dess ställe tillsatt
styrelse. Med polismyndighet å landsbygden törstås länsman eller den
som innehar motsvarande befattning.
Mom. 5. Gifves föreställning å restaurant, kafé eller annat etablissement,
där inträdesafgift ej uppbäres, utgår bevillningsafgiften med tio
procent af det till hvarje vid föreställningen medverkande utlänning
utgående gaget.
Mom. 6. Gifves föreställning icke för utlännings egen räkning, utan
i svensk persons namn med biträde af en eller flere utlänningar, vare den,
i hvilkens namn föreställningen gifves, skyldig att för hvarje dag föreställningen
äger rum erlägga den i denna paragraf stadgade bevillningsafgift.
Mom. 7. I intet fall må bevillningsafgift för föreställning, som är att
hänföra till mom. 1, 2, 5 och 6 af denna paragraf, understiga belopp, beräknadt
efter en krona för hvarje vid föreställningen medverkande utlänning.
Mom. 8. För föreställning, gifven uteslutande för välgörande ändamål,
vare vederbörande befriad från utgörande af bevillningsafgift.
Mom. 9. Utländska positivspelare, gatsångare, musikanter, lörevisare
af djur eller annat samt akrobater, taskspelare och dylika, hvilka, utan att
kungöra sina föreställningar, merendels drifva sitt näringsfång under bar
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
3
himmel och uppbära frivillig afgift, skola för rättigheten att gifva föreställningar,
som äro till mom. 1, 2, 5 och 6 af denna paragraf hänförliga,
utgöra bevillningsafgift med tio kronor i månaden för hvarje person, hvilken
afgift alltid beräknas för hel eller hela månader och utgår med nämnda
belopp, äfven om föreställningar under samma månad gifvas å olika orter.
Mom. 10. Utlänning, som, vare sig ensam eller med biträde af annan
eller andra utlänningar, vill inom riket gifva offentlig föreställning, såsom
konsert eller annan musikalisk tillställning, skådespel, konstridning, konståkning,
kapplöpning, lindansning, akrobatiska konster, förevisande af kosmorama,
panorama eller andra optiska konststycken, vaxkabinett, samlingar
af djur och naturalier m. m., anställande af maskerad, bal eller dylika
nöjen eller ock andra med dessa jämförliga tillställningar, hvilka genom
allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras, eller hållande af allmänt
föredrag, som ej är att hänföra till andaktsöfning, föreläsning vid läroanstalt,
politiskt föredrag eller föreläsning i sociala spörsmål, skall därtill
söka vederbörligt tillstånd.
Enahanda skyldighet åligge svensk person, som vill med biträde af
utlänning, vare sig med eller utan inträdesafgift, gifva sådan föreställning.
Tillstånd till gifvande af föreställning meddelas i Stockholm af öfverståthållareämbetet,
i öfriga städer af poliskammare eller, där sådan ej finnes,
af magistrat eller i dess ställe tillsatt styrelse, samt å landet af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.
Beträdes utlänning att utan vederbörligt tillstånd gifva sådan föreställning,
som här ofvan sägs, böte från och med 5 till och med 100 kronor
och vare därjämte skyldig att utgifva stadgad bevillningsafgift för den eller
de af honom olofligen gifna föreställningarna.
Förbrytelse mot denna förordning upptages hos polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej
finnes, vid allmän domstol; och fördelas böterna lika emellan åklagaren och
den kommun, där förbrytelsen blifvit begången.
T öfrigt skall i fråga om stad i tillämpliga delar lända till efterrättelse
hvad i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868, § lo, sådan
denna paragraf lyder genom kungl. kungörelsen den 10 december 1886,
finnes föreskrifvet.
Mom. 11. Ansökan om tillstånd till gifvande af föreställningar, som
omförmälas i denna paragraf, skall innehålla dels uppgift, huruvida föreställningarna
komma att kungöras eller icke, dels ock fullständiga upplysningar
om föreställningens beskaffenhet, om antalet personer, som vid föreställningen
skola biträda, samt om inträdesafgift eller andra afgifter vid
föreställningen uppbäres, äfvensom, där ej tillstånd sökes för eu följd af
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
föreställningar å olika orter å landet, om den för föreställning afsedda
lokal och ungefärliga antalet däri befintliga platser och om antalet personer,
för hvilka tillstånd sökes, samt deras namn och ålder. År föreställning
hänförlig till mom. 5 af denna paragraf, vare gifvaren eller innehafvare!!
af den lokal, där föreställningen gifves, tillika skyldig uppgifva storleken
af det till hvarje medverkande utlänning utgående kontanta gaget äfvensom
andra förmåner, som tillkomma dem på grund af deras verksamhet inom
etablissementet.
Med ledning af dessa uppgifter åligger det den myndighet, som, enligt
hvad därom är särskild! stadgadt, har att pröfva ansökningen, att i utfärdadt
tillståndsbevis antingen bestämma bevillningsafgiftens belopp eller ock, där
afgiften efter mom. 2 anses böra beräknas medelst kontroll å biljettförsäljningen,
därom meddela föreskrift.
Mom. 12. Vid inträdesbiljett till föreställning, för hvilken bevillningsafgift
skall beräknas medelst kontroll å biljettförsäljningen, skall finnas
fästad kupong med tryckt uppgift å biljettpriset eller om biljettens utlämnande
såsom fribiljett. Kontroll å biljettförsäljningen till sådan föreställning
verkställes i stad genom vederbörande polistjänstemäns försorg och å
landet genom länsmannens försorg med biträde af fjärdingsmannen eller
för orten möjligen anställda polismän eller, vid förfall för länsmannen
eller där så eljest erfordras, genom eller med biträde af särskilda utaf
länsmannen för tillfället antagna personer. Kontrollant å biljettförsäljningen
jämte dennes biträden åligger att infinna sig vid föreställningslokalen förr,
än allmänheten därtill erhåller tillträde, och att från hvarje biljett afskilja
därvid fästad kupong, hvarjämte kontrollanten, efter uppräkning af de
einottagna kupongerna och med ledning af de hos biljettförsäljaren influtnamedel,
beräknar bruttoinkomsten.
Gifvaren af föreställning skall vid dess slut till kontrollanten aflämna
skriftlig uppgift om bruttoinkomsten, hvilken denne sistnämnde tillika med
egen rapport därefter öfverlämnar till kronans uppbördsman i orten; skolande,
i händelse skiljaktighet förefinnes emellan uppgiften och rapporten,
bevillningsafgiften beräknas efter den högst uppgifna bruttoinkomsten.
Mom. 13. Af bevillningsafgift, som i mom. 1, 2, 5 och 6 omförmäles,
tillfaller ena hälften kronan och ena hälften den kommun, inom hvilken
föreställning gifvits, hvaremot bevillningsafgift efter mom. ‘J odelad tillfaller
kronan.
Mom. 14. Till kontroll därå, att ifrågavarande afgift blifvit behörigen
erlagd, åligge det i stad fiskal och i köping och på landsbygden länsman
eller den, som innehar motsvarande befattning, att efter hvarje hälft års
utgång till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet skriftligen uppgifva,
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
huru inånga föreställningar af förevarande beskaffenhet därstädes blifvit
under tiden gifna, med angifvande tillika i fråga om stad af dels den
lokal, som för hvarje föreställning användts, och dels namnen å den person,
som gifvit föreställningen, eller, om någon föreställning ej förekommit, det
likaledes anmäla; och skola uppbördsmännen inom januari månads utgång
det påföljande aret till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända redovisning
för de under det sist förflutna året influtna afgifter af ifrågavarande
slag, därvid, savidt föreställningarna gifvits i stad eller å dess område,
höra bifogas de uppbördsmännen, enligt hvad i mom. 10 omförmäles, tillhandakomna
uppgifter; skolande dessa redovisningar jämte de i detta
mom. nämnda uppgifter åtfölja kronoräkenskaperna, då de till kammarrätten
insändas.»
Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande:
* Solo bekant, äro bestämmelserna om den bevillningsafgift, utländsk
undersåte . har att erlägga för af honom inom landet gifna dramatiska
eller musikaliska och därmed jämförliga föreställningar, synnerligt otillfredsställande.
Denna mening har Riksdagen vid två särskilda tillfällen
också uttalat, da den, pa förslag af enskilda motionärer, åren 1889 och
1903 aflat underdånig framställning till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t
täcktes lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
ändrade bestämmelser rörande de i § 5 af gällande förordning angående
bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter stadgade bevillningsafgifter
af utlänningar för konserter eller dramatiska och andra föreställningar,
att dessa afgifter komrne att utgå med ett i förhållande till den
inkomst, föreställningen gåfve, skäligt belopp.
Med anledning af den första af de här nämnda skrifvelserna utarbetades
inom kungl. finansdepartementet två särskilda förslag till ändrade
bestämmelser angående bevillningsafgifter af utlänningar för konserter
eller dramatiska och andra föreställningar in. in. Intet af dessa bägge
förslag ledde emellertid till någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Beträffande åter Riksdagens underdåniga skrifvelse år 1903 har det
försports, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverståthållareämbetet
inkommit med infordrade utlåtanden i frågan. Om något vidare åtgjorts
i fragan från Kungl. Maj:ts sida är mig obekant, och, att döma af herr
statsrådets och chefens för kungl. finansdepartementet svar till eu deputation
under sistlidne december, är det ovisst, om och när eu kungl. proposition
i frågan kan komma att föreläggas Riksdagen.
Under tiden fortfara och tilltaga de under åratal öfverklagade missförhållandena.
Den utländske artisten intager otvetydigt, i jämförelse
med den inhemsk?, eu privilegierad ställning, då ju den förstnämnde,
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
praktiskt sedt, är befriad från skatt till stat och kommun, medan däremot
den inhemske bär att i skatt betala ungefär fem till åtta procent af sin
årsinkomst. Det gifves en mångfald exempel på, och de upprepas dagligen,
huru utländska artister i nettobehållning af eu konsert eller föreställning
hemföra ända till 1,000 kronor och mera, utan att härför erlägga
annan bevillning än 3 kronor, om föreställningen gifves i Stockholm eller
Göteborg, och 1 krona 50 öre, om den gitves i annan stad. Men huru
många utländska musikkapell, eller rättare dessas ledare, intjäna icke intill
15,000 å 30,000 kronor årligen i Sverige — ensamt till ledaren — utan
att härför betala ens den nyssnämnda afgiften af respektive 3 kronor och
1 krona 50 öre?
Det är tydligt, att om dessa utländska artister betalade i skatt t. ex.
10 procent af bruttoinkomsten, såsom fallet är flerstädes i Norge och
Danmark, statens inkomst häraf skulle blifva rätt afsevärd.
Emellertid bör frågan också ses från den synpunkten, att det gäller
att skydda den inhemska konsten och inhemska konstnärer i en ojämn
konkurrens mot privilegierade utlänningar, livilka nästan kunna sägas vara
af nu gällande förordning premierade. En af omkring 7 00 svenska musiker
den 16 januari 1906 till Kungl. Maj:t ingifven underdånig framställning i
frågan, hvilken petition jag ber att få hänvisa till, innehåller många
synnerligt beaktansvärda skäl för beholvet af skydd åt särskildt de svalt
ställda svenska musikutöfvarne.»
I den förevarande beskattningsfrågan aflat Riksdagen den 22 april
1903 en skrifvelse till Kungl. Maj:t, hvilken skrifvelse dock icke afsåg endast,
att, såsom motionären anfört, »Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser
rörande de i § 5 af gällande förordning angående bevillningsafgifter för
särskilda förmåner och rättigheter stadgade bevillningsafgifter af utlänningar
för konserter eller dramatiska och andra föreställningar, att dessa
afgifter komme att utgå med ett i förhållande till den inkomst, föreställningen
gåfve, skäligt belopp».
Riksdagen hade nämligen i berörda skrifvelse ställt frågan på ett
bredare plan, i det att Riksdagen — efter att hafva angifvit vissa synpunkter,
hvilka Riksdagen ansett böra blifva ledande vid en ny lagstiftning i ämnet,
och därvid särskildt framhållit, att de skilda meningar, som med hänsyn
till skattens fördelning mellan stat och kommun gjort sig gällande,
bäst samman jämkades, om en del af skatten tillerkändes kommunerna
anhöll, att Kungl. Maj:t ville »taga i förnyadt öfvervägande frågan om
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.
beskattningen af de utlänningar, Indika här i landet gifva eller biträda
vid konserter samt dramatiska eller andra föreställningar, samt för Riksdagen
framlägga förslag rörande ifrågavarande beskattning».
Jämte det af motionären framhållna önskemålet, att afgifterna måtte
komma att utgå i skäligt förhållande till inkomsten, uttalade Riksdagen i
skrifvelsen ^ tillika, att, efter hvad Riksdagen trott sig finna, af ärendets
föregående behandling framgått, att en beskattning sådan som den
ifrågavarande icke lämpligen kunde ordnas utan kommunernas medverkan,
hvarför Riksdagen ansett, att, om så ske kunde, kontroll, uppbörd och redovisning
borde verkställas genom de kommunala myndigheternas försorg.
Det af motionären framlagda förslag till förändrad lydelse af § 5 i
kungl. förordningen den 2 december 1892 angående bevillningsafgifter för
särskilda förmåner och rättigheter torde, enligt utskottets förmenande, icke
vara ägnadt att på ett tillfyllestgörande sätt lösa denna fråga.
Enligt hvad utskottet inhämtat, liar Kung!. Magt genom remiss den
22 maj 190o anbefallt öfverstathallareåmbetet och Ivungl. Maj:ts samtliga,
befallningshafvande att afgifva utlåtande i anledning af Riksdagens förenämnda
skrifvelse. Sedan dessa utlåtanden inkommit till Kungl. Maj:t,
hafva ytterligare vissa förberedande åtgärder vidtagits, såsom, bland annat’
införskaffande genom vederbörande beskickningar af upplysningar rörande
beskattningsförhållandena å ifrågavarande område i vissa främmande länder.
Anstalter hafva alltså träffats till förevarande beskattningsfrågas lösning
i den vidare omfattning, hvarom Riksdagen själf uttalat sig iförberörda,
år 1903 aflåtna skrifvelse. Det är .således att förvänta, att, sedan
utredningen blifvit afslutad, Kungl. Maj:t skall utan vidare dröjsmål inför
Riksdagen framlägga förslag i det ingalunda oviktiga ämnet.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,
att förevarande motion om ändring af § 5 i förordningen
den 2 december 1892 angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 februari 1907.
På bevillningsutskottets vägnar:
IL C A VALLI.