Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1907, kl. 12 midd.

Betänkande, rörande vissa bestämmelser om särskild afgift för
brännvin, tillverkadt vid bränneri under tid, då majs
där användes, m. m.

I sitt den 23 nästlidna april afgifna betänkande n:o 28 har bevillningsutskottet
hemställt om nedsättning af tullsatsen å omalen
majs till 1 krona 50 öre för 100 kilogram. Såsom förutsättning för
denna tullnedsättning har utskottet därvid utgått från, bland annat,
att en särskild afgift bestämdes att erläggas för allt det brännvin,
som tillverkas vid bränneri under tid, då majs där afverkas, i hvilket
afseende utskottet förklarat sig ämna framdeles afgifva yttrande.

Jämlikt § 11 mom. 4 i nu gällande förordning den 13 juli 1887
angående villkoren för tillverkning af brännvin, hvilket moment tillkommit
genom kungl. kungörelse den 10 juli 1903 på grund af beslut
af sistnämnda års Riksdag, skall för brännvin, tillverkadt vid bränneri
under tid, då majs eller utländsk potatis där användes för brännvinstillverkning,
tillverkaren påföras en särskild afgift af 5 öre för hvarje
liter. Enligt samma kungörelse skola emellertid berörda föreskrift angående
särskild afgift för brännvin, som tillverkas vid bränneri under
tid, då majs där användes, äfvensom det likaledes genom 1903 års
kungörelse stadgade påbud, att malen spannmål må användas för
brännvinstillverkning allenast under den särskilda kontroll, som af
Kungl. Maj:t föreskrifves, träda i kraft först från och med dag, som,
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 5 Samt. 1 Afd. 30 Höft. (N:o 31.) 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

efter det Riksdagen fattat beslut om upphäfvande af majstullen, af
Kungi. Maj:t kungöres.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 39, har grefve
P. G. Hamilton nu föreslagit,

»att, därest Riksdagen beslutar, att tullen å majs skall nedsättas,
Riksdagen tillika ville besluta, att den i § 11 mom. 4 förordningen
angående villkoren för tillverkning af brännvin införda bestämmelsen
om särskild afgift för brännvin, som tillverkas af majs, skall träda i
kraft från och med dag, som efter det Riksdagen fattat beslut om
majstullens nedsättning af Kungl. Maj:t kungöres.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört i hufvudsak
följande:

»Som bekant användes vid brännvinsbränning redan för närvarande
ej obetydligt med majs, och skulle den nu föreslagna tullnedsättningen
vinna Riksdagens bifall, komme helt säkert majsen att finna
en ännu rikligare användning vid tillverkning af brännvin, hvilket
icke är det mål, man vill uppnå genom tullnedsättningen.

För att försvåra majsens användning vid tillverkning af brännvin
vore därför lämpligt, att äfven i det fall att tullen å majs nedsättes
den. på sätt ofvan nämnts, nu stadgade afgiften af 5 öre för hvarje
liter majsbrännvin utgår.

Enligt min mening torde saken lättast kunna genomföras på det
sätt, att förenämnda stadgande i brännvinstillverkningsförordningen förklaras
skola vinna tillämpning snarast möjligt efter det Riksdagens
eventuella beslut om majstullens nedsättning trädt i kraft.»

Sedan Riksdagen numera i enlighet med bevillningsutskottets
förenämnda hemställan beslutit, att tullsatsen för omalen majs skall
utgöra en krona 50 öre för 100 kilogram, hvilken tullsats träder i
tillämpning den 1 januari 1908, har bevillningsutskottet till närmare
behandling förehaft frågan om tilläggsafgift å brännvin tillverkadt af
majs. Därvid har utskottet först haft att undersöka, huruvida någon
förändring borde ifrågakomma af den nu stadgade särskilda afgiften af
5 öre per liter dylikt brännvin, hvilket afgiftsbelopp såsom förut
erinrats är afsedt för eventuell tullfrihet å omalen majs.

Till utredning af detta spörsmål har, efter därom af utskottet i
vederbörlig ordning framställd begäran, till utskottet inkommit ett af
chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå afgifvet
yttrande. I detta yttrande erinras till en början, att den nu stadgade
afgiften, 5 öre per liter, erhållits genom följande i Kungl. Majt:s proposition
n:o 22 till 1903 års Riksdag förekommande beräkning.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31. B

»Vid bestämmandet af storleken af denna särskilda afgift måste
beaktas, att äfven det af maltet erhållna brännvinet blir underkastadt
densamma. Till 100 kg. majs användas vid inmäskningen i de svenska
brännerierna ungefär 20 kg. torkadt malt, och utbytet blir af majsen
70 och af maltet 15 eller tillsammans 85 liter brännvin af normalstyrka,
motsvarande 83,3 liter beskattningsbart brännvin; detta dock
något högt räknadt. Fördelas den nuvarande tullen på 100 kg. majs,
3 kronor 70 öre, på 80 å 83 liter brännvin, belöper sig på hvarje
liter 4,6 å 4,5 öre, hvilka tal lämpligen kunna afjämnas till 5 öre.»

Efter erinran härom anföres i berörda yttrande, att som de förhållanden,
hvarpå nämnda beräkning grundade sig, ej under de senare
åren undergått någon förändring, något skäl att vid eventuellt beslut
om tullfrihet å omalen majs ändra det för närvarande bestämda afigiftsbeloppet
icke torde förefinnas. Skulle åter tullen på majs sänkas
från nuvarande 3 kronor 70 öre till 1 krona 50 öre per deciton, borde
tilläggsafgiften på majsbrännvin motsvara sänkningen eller 2 kronor
20 öre. Vid bestämmandet af storleken af den särskilda tilläggsafgiften
i detta fall borde liksom i förra fallet beaktas, att äfven det af maltet
erhållna brännvinet blefve underkastadt densamma. Till 100 kg. majs
användes vid inmäskningen i stora brännerier ungefär 20 kg. torkadt
malt, och utbytet af dessa 120 kg. blefve i medeltal af majsen 70 och
af maltet 15 liter eller tillsammans 85 liter brännvin af normalstyrka,
motsvarande 83,3 liter beskattningsbart brännvin. Fördelades tullsänkningen
2 kronor 20 öre på 83 liter brännvin, belöpte på hvarje
liter 2 2/s öre, hvilket lämpligen kunde afjämnas till 3 öre. Vid majstullens
sänkning till 1 krona 50 öre per deciton syntes alltså tilläggsafgiften
höra sättas till 3 öre per liter af allt det brännvin, som tillverkas
vid bränneri under den tid. då majs där användes.

Ändamålet med den ifrågavarande tilläggsafgiften å majsbrännvin
är, såsom redan i den ofvan omnämnda kungl. propositionen år 1903
uttalats, att åt majsen anvisa dess rätta plats bland råämnena för
brännvinstillverkningen, nämligen att utgöra eu reserv, som tillgripes,
först sedan de inhemska råprodukterna förbrukats.

I det nu föreliggande sammanhanget har det därför för bevillningsutskottet
varit af särskild vikt att undersöka, huruvida eu tilläggsafgift
bestämd i enlighet med ofvan anförda beräkningar kan anses tillräcklig
för vinnande af det nyssnämnda ändamålet. Så synes emellertid
icke vara förhållandet. Dessa beräkningar gifva visserligen vid handen,
att en tilläggsafgift af 3 öre per liter borde vara tillräcklig, därest

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:0 31.

vid bestämmandet af afgiftens belopp hänsyn behöfde tagas endast till
tullnedsättningen. Jämväl andra förhållanden måste emellertid härvid
komma till beaktande. Man får nämligen icke förbise, att tilläggsafgiften
bör vara satt så hög, att densamma äfven vid inträffande
mera afsevärda prisfall å världsmarknaden kan förhindra, att majs i
betydligare mängd kommer i stället för potatis och andra inhemska
råämnen till användning vid brännvinstillverkningen med däraf förorsakad
nedtryckning af priserna å de inhemska råämnena. Och af
tillgängliga officiella siffror framgår, att icke ens den nu gällande tullsatsen
å majs är i berörda hänseende effektiv, utan att användningen
af majs såsom råämne vid brännvinstillverkningen växlar i omfattning,
därvid också följande tillgången på majs å världsmarknaden. Enligt
kontroll- och justeringsbyråns berättelser hafva nämligen under de sista
tio tillverkningsår, för hvilka afslutad statistik föreligger, följande
kvantiteter majs användts såsom råämne vid brännvins- och pressjästtillverkningen
i riket:

År. Kg.

1895 — 96 ......................................................... 2,543,176

1896— 97 ........................................................... 3,690,005

1897— 98 ........................................................... 10,983,316

1898— 99 ......................................................... 30,674,236

1899— 1900 .................................................... 31,792,472

1900— 01 ............................................................ 8,904,473

1901— 02 ............................................................ 6,877,014

1902— 03 ........................................................... 1,791,365

1903 -04 ........................................................ 3,624,037

1904—05 .......................................................... 14,560,773

Härtill kommer vidare, att enligt inhämtade upplysningar, den
drank, som erhålles vid brännvinstillverkning efter inmäskning af majs,
äger så betydligt högre fodervärde än potatisdrank, att en tilläggsafgift
af 3 öre icke kan antagas hindra, att majsen kunde erhålla företräde
framför inom landet frambragta råämnen.

På grund af de nu anförda förhållandena finner utskottet sig
böra tillstyrka, att någon förändring icke vidtages med afseende å den
i gällande brännvinstillverkningsförordning redan stadgade särskilda
afgift för brännvin tillverkadt vid bränneri under tid, då majs eller
utländsk potatis där användes för brännvinstillverkning.

Då nedsättningen af tullen å omalen majs till 1 krona 50 öre
skall träda i kraft den 1 januari 1908, böra gifvetvis bestämmelserna

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31• 5

om nämnda särskilda afgift samt det därmed sammanhängande stadgandet
att malen spannmål må användas för brännvinstillverkning
allenast under den särskilda kontroll, som af Kungl. Maj:t föreskrifves,
också börja att tillämpas den 1 januari 1908.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att de i gällande
förordning den 13 juli 1887 angående villkoren
för tillverkning af brännvin meddelade föreskrifter
angående särskild afgift för brännvin, som tillverkas
vid bränneri under tid, då majs där användes, samt
angående användningen af malen spannmål skola träda
i kraft den 1 januari 1908; äfvensom

2: o) att grefve R. G. Hamiltons förevarande
motion måtte anses besvarad genom hvad utskottet
under l:o) här ofvan hemställt.

I sitt den 16 nästlidna april afgifna betänkande n:o 17, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition n:o 79 med förslag till förordning
angående tillverkning af brännvin, har bevillningsutskottet, vid det förhållande
att vid innevarande riksdag väckt fråga angående förändring
af tullsatsen å majs då ännu icke blifvit af Riksdagen afgjord, anmält,
att utskottet komme att framdeles afgifva utlåtande beträffande de
bestämmelser, som hafva afseende å särskild tilläggsafgift för brännvin,
tillverkadt af majs, och som i Kungl. Maj:ts nyssnämnda författningsförslag
innehållas i 8 §, 13 § 4 mom., 34 § samt sista punkten af det
vid förslaget fogade öfvergångsstadgande.

Här ofvan har utskottet angifvit de skäl, som enligt utskottets
åsikt böra föranleda därtill, att den ifrågavarande särskilda tilläggsafgiften
fortfarande bibehålies vid dess enligt nu gällande brännvinstillverkningsförordning
bestämda belopp. Och i följd häraf böra 8 §,
13 § 4 mom. och 33 §, hvilken sistnämnda § motsvarar 34 § i Kungl.
Maj:ts författningsförslag, i den nya brännvinstillverkningsförordningen
erhålla den i Kungl. Maj:ts författa] ngsförslag angifna lydelse.

I sista punkten af det vid Kungl. Maj:ts ifrågavarande författningsförslag
fogade öfvergångsstadgande hade föreslagits, att föreskrifterna
angående särskild afgift för brännvin, som tillverkas vid

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

bränneri under tid, då majs där användes, samt angående användningen
af malen spannmål skulle träda i kraft först från och med den
dag, som, efter det Riksdagen beslutit upphäfvande af tull å majs, af
Kungl. Maj:t kungöres.

Då den nya tillverkningsförordningen enligt Riksdagens beslut
träder i kraft den 1 oktober 1908, erfordras, därest bevillningsutskottets
härofvan under l:o) gjorda hemställan vinner Riksdagens bifall,
i den förevarande förordningen intet särskildt stadgande angående
tiden för de ifrågavarande bestämmelsernas trädande i kraft. Den af
Kungl. Maj:t i sådant hänseende i sista punkten af öfvergångsstadgandet
föreslagna bestämmelse bör därför utgå.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

3:o) att Riksdagen måtte godkänna följande,
med Kungl. Maj:ts i proposition n:o 79 föreslagna formulering
af motsvarande författningsrum öfverensstämmande,
lydelse till 8 §, 18 § 4 mom. och 33 §
i förordningen angående tillverkning af brännvin,
nämligen:

8 §•

1. Vill tillverkare för brännvinstillverkning använda
majs eller utländsk potatis, göre, med företeende
af bevis att föreskrifven särskild afgift enligt
13 § 4 mom. blifvit till landtränteriet inbetald, därom
skriftlig anmälan hos kontrollören minst tre dagar,
innan den första inmäskningen däraf är afsedd att
ske. Kontrollören åligger att dels lämna tillverkaren
bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen därom
underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande och
öf verkontrollören.

2. Om tillverkare, som anmält sig ämna vid
brännvinstillverkning använda majs eller utländsk
potatis, vill upphöra med användningen af dylika råämnen
före den allmänna tillverkningstidens utgång,
göre han därom anmälan på sätt i 6 § 1 mom. sägs;
och skall, då sådan anmälan sker, förfaras på sätt i
samma mom. är föreskrifvet.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

7

13

§•

4. För brännvin, tillverka^ vid bränneri under
tid, då jämlikt anmälan enligt 8 § 1 mom. majs eller
utländsk potatis där användes för brännvinstillverkning,
skall tillverkaren påföras en särskild afgift af
5 öre för hvarje liter. Denna afgift inbetalas förskottsvis
i landtränteriet, dock hvarje gång för minst
10,000 liter; för mycket erlagd afgift restitueras efter
tillverkningsrättens upphörande på därom af tillverkaren
gjord framställning.

33 §.

Har tillverkare utan anmälan, som i 8 § 1 mom.
sägs, vid brännvinstillverkning användt majs eller utländsk
potatis, erlägge han för allt det brännvin,
som vid bränneriet tillverkats under den tid, då tillverkning
där pågick på grund af det tillståndsbevis,
som gällde, när den olofliga användningen af nämnda
råämnen ägde rum, en särskild afgift af 5 öre för
hvarje liter, dock minst 500 kronor;

samt

4: o) att Riksdagen måtte besluta, att ur förordningen
skall utgå följande, i sista punkten af det
vid Kungl. Maj:ts författningsförslag fogade öfvergångsstadgande
förekommande, bestämmelse:

»skolande föreskrifterna angående särskild afgift
för brännvin, som tillverkas vid bränneri undei’
tid, då majs där användes, samt angående användningen
af malen spannmål träda i kraft först från
och med den dag, som, efter det Riksdagen beslutit
upphäfvande af tull å majs, af Kungl. Maj:t kungöres;>.

Stockholm den 4 maj 1907.

På bevillningsutskottets vägnar:

II. CA VALLI.