Bevillningsutskottets Betänkande N;o 34.

I

Eflao 24.

Anb. till Kiksd. kansli den 19 april 1907, kl. 2 e. m..

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af §§
o och 6 i tulltaxeunderrättelserna.

(l:a A.)

I en inom Andra Kammaren af herr E. Röing väckt motion, n:o 50,
som hänvisats till bevillningsutskottet, har förslag framställts, att Riksdagen
ville besluta viss här nedan angifven förändrad lydelse af §§ 5
och 6 i de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser om hvad vid taxans
tillämpning iakttagas bör.

Vid införande här nedan af motionärens förslag har jämsides upptagits
äfven den nuvarande lydelsen af berörda paragrafer:

Nuvarande lydelse: Af motionären föreslagen lydelse:

Å inkommande varor, som enligt
taxan förtullas med vissa procent
af värdet, bör godsägaren uppgifva
inköpspriset med tillägg af emBih.
till Riksd. Prot. 1907. 5 Sami.

§ 5-

A inkommande varor, som enlig!
taxan förtullas med vissa procent af
värdet, bör godsemottagaren uppgifva
inköpspriset med tillägg af em1
Afd. 33 Höft. (No 34). 1

o

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 24.

Nuvarande lydelse:

hallagets värde jämte assurans, frakt
och annan därå använd kostnad, inlill
dess de anländt, därest de fraktats
med fartyg, till den hamn, dit
de äro destinerade eller där de för
vidare befordran till destinationsorten
ur fartyget lossas, och, därest
de fraktats å annat sätt, till första
svenska tullplats. Godsägarens uppgift
skall, såvidt ske kan, styrkas
af faktura och konossement. Företes
icke dessa handlingar, vare tullkammaren
pliktig, likasom den i allt
fall är berättigad, att genom tillkallade
två sakkunniga personer låta
besiktiga varan och å angifningsinlagan
anteckna antingen deras godkännande
af det uppgifna värdet
eller den tillökning däri, som de
anse skäligen böra göras. Vill godsägaren
icke verkställa förtullning
efter det af besiktningsmännen varan
åsätta värde, skall skriftligt bevis
därom å angifningsinlagan tecknas
och varan därefter, så fort sig göra
låter, samt sist inom en månad från
angifningen, genom tullkammaren å
offentlig auktion försäljas. Sedan
tullafgiften, beräknad efter försäljningsbeloppet,
därest detta öfverstiger
godsägarens värdeuppgift, men
alltid minst efter denna senare, blifva
jämte auktionskostnaderna afdragen,
skall behållna auktionssumman
godsägaren tillställas.

Af motionären föreslagen lydelse:
ballagets värde jämte assurans, frakt
och annan därå använd kostnad,
intill dess de anländt, därest de
fraktats med fartyg, till den hamn,
dit de äro destinerade eller där de
för vidare befordran till destinationsorten
Ur fartyget lossas, och därest
de fraktas å annat sätt, till första
svenska tullplats. År godsägaren
äfven tillverkare af den tullpliktiga
varan, skall till grund för förtullningen
läggas varans försäljningspris
å produktionsorten jämte frakt,
assurans etc. Godsägarens uppgift
skall, såvidt ske kan, styrkas af
faktura .och konossement. Vill tullkammare
icke godkänna i företedd
faktura och konossement uppgifvet
värde, skall godsemottagaren
erhålla ett anstånd af minst fem
dagar för att besluta sig, huruvida
han vill godkänna det af tullkammare
utrönta värdet eller hänskjuta
bestämmandet af detsamma till skiljemän.

Hänskjutes bestämmandet eif
värdet åt skiljemän, skola dessa utses
på sätt, som i lagen om skiljemän
den 28 oktober 1887 stadgas,
dock med iakttagande däraf, att,
därest parterna ej kunna om valet
af tredje man enas, densamma skall
i stad, hvarest handelskammare
finnes, utses (tf denna kammare,
och vare godsemottagare skyldig
att inom tvenne dagar, efter det
godsemo\tagare skriftligen meddelat

3

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 2å.

Nuvarande lydelse: Af motionären föreslagen lydelse:

tullmyndigheten sitt beslut att hänskjuta
bestämmandet af värdet åt
skiljemän, utse dessa. Hav godsemottagare
ej inom föreskrifven tid
meddelat tullkammaren sitt beslut
att hänskjuta bestämmandet af värdet
åt skiljemän, eller vägrar lian
att utse skiljeman, eller har han ej
inom tvenne dagar efter det ärendet
hänskjuta till skiljemän skriftligen
underrättat tullkammaren om
sitt val af skiljeman, skall värdet
af varan fastställas på sätt, som är
stadgadt för det fall, att faktura
och konossement icke företetts.

Företes icke faktura och konossement,
vare tullkammaren pliktig
att genom tillkallade två sakkunniga
och opartiska personer låta besiktiga
varan och å angifningsinlagan anteckna
antingen deras godkännande
af det uppgifna värdet eller den tillökning
däri, som anses skäligen
böra göras. Varuemottagaren skall
erhålla tillfälle att inför de tillkallade
sakkunniga skriftligen eller
muntligen försvara sin värdeupp mft Kunna

besiktningsmännen icke
enas om det värde, varan bör åsätsättas,
skall det af besiktningsman
åsätta lägre värdet läggas till grund
för förtullningen.

Vill godsägaren icke verkställa
förtullning efter det af besiktningsmännen
varan åsätta värde, skall
'' skriftligt bevis därom å angifnings -

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Nuvarande lydelse:

Med brukade flyttsaker och resande
tillhöriga effekter, som icke
utgöra handelsgods, förfares enligt
hvad därom särskildt är eller varder
stadgadt.

§ 6.

På vederbörande fabriks- och
handtverksföreningar eller, där sådana
ej finnas, på vederbörande
kommunalstyrelse ankommer att utse
en eller flera personer i hvarje stapelstad,
som äga att tillse, det de
till särskilda yrken hörande varor
blifva efter riktiga värden och benämningar
förtullade; dock må dessa
ombuds frånvaro icke hindra tullbehandlingens
företagande och fortgång.

Af motionären föreslagen lydelse:
inlagan tecknas och varan därefter,
så fort sig göra låter, samt sist inom
en månad från angifningen, genom
tullkammaren å offentlig auktion försäljas.
Sedan tullafgiften, beräknad
efter försäljningsbeloppet, därest detta
öfverstiger godsägarens värdeuppgift,
men alltid minst efter denna senare,
blifvit jämte auktionskostnaderna afdragen,
skall behållna auktionssumman
godsägaren tillställas.

Med brukade flyttsaker och resande
tillhöriga effekter, som icke
utgöra handelsgods, förfares enligt
hvad därom särskildt är eller varder
stadgadt.

§ 6.

Sakkunniga att tillhandagå tullkammare
vid varors besiktigande,
som i föregående § förmäles, skola
af tullkammaren utses bland personer,
därtill valda af handelskammare
eller, där handelskammare
icke finnes, af magistrat, i senare
fallet sedan handels- och sjöfartsnämnden
eller annan lämplig institution
däröfver blifvit härd.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Lika skiljaktiga som meningarna äro, huruvida vikt- eller värdetullar
vid tull-lagstiftningen äro att föredraga, lika divergerande är uppfattningen,
huruvida en varas inköpspris jämte kostnader till importplatsen eller varans
verkliga marknadsvärde vid importtillfället bör läggas som grund för värdeförtullningar.
‘

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34. 5

Deri svenska tulltaxan löser frågan så, att varans inköpspris jämte
emballagets värde samt frakt, assurans och andra kostnader till första
svenska lossningsplats skall vara det belopp, efter hvilket värdetullen beräknas.
Kan godsemottagaren ej medelst faktura och konossement styrka
dessa uppgifter, är tullkammaren pliktig, liksom den i allt fall är berättigad,
att genom två sakkunniga personer, som skola tillkallas, besiktiga varan
och antingen godkänna det uppgifna beloppet för partiet i fråga eller uppgifva
den tillökning däri, som de anse skäligen böra göras. Bestämmelsen
härutinnan föreskrifves i tulltaxeunderrättelserna § 5, som har följande
lydelse:

Å inkommande varor, som enligt taxan förtullas med vissa procent
af värdet, bör godsägaren uppgifva inköpspriset med tillägg af emballagets
värde jämte assurans, frakt och annan därå använd kostnad, intill dess
de anländt, därest de fraktats med fartyg till den hamn, dit de äro destinerade
eller där de för vidare befordran till destinationsorten ur fartyget
lossas, och, därest de fraktats å annat sätt, till första svenska tullplats.
Godsägarens uppgift skall, såvidt ske kan, styrkas af faktura och konossement.
Företes icke dessa handlingar, vare tullkammaren pliktig, likasom
den i allt fall är berättigad, att genom tillkallade två sakkunniga personer
låta besiktiga varan och å angifningsinlagan anteckna antingen deras godkännande
af det uppgifna värdet eller den tillökning däri, som de anse
skäligen böra göras. Vill godsägaren icke verkställa förtullning efter det
af besiktningsmännen varan åsätta värde, skall skriftligt bevis därom å
angifningsinlagan tecknas och varan därefter, så fort sig göra låter, samt
sist inom en månad från angifningen, genom tullkammaren å offentlig
auktion försäljas. Sedan tullafgiften, beräknad efter törsäljningsbeloppet,
därest detta öfverstiger godsägarens värdeuppgift, men alltid minst efter
denna senare, blifvit jämte auktionsomkostnaderna afdragen, skall behållna
auktionssumman godsägaren tillställas.

Med brukade flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra
handelsgods, förfares enligt hvad därom särskildt är eller varder
stadgadt.»

Denna paragraf ger anledning till olika tydningar och lämnar hvarken
staten eller importören nödigt skydd. Själfva generaltullstyrelsen har i
sina rundskrifvelser till de olika tullförvaltningarna i riket tagit afstånd
från stadgandet af grundprincipen, att varans inköpspris jämte kostnader
och icke verkliga marknadsvärdet vid importtillfället skal! läggas till grund

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2i.

för förtullningen. Så föreskrifves i generaltullstyrelsens rundskrifvelse af
den 10 oktober 1898:

»Af förekommen anledning har kungl. generaltullstyrelsen velat härmed
erinra eder om angelägenheten däraf, att vid tullbehandling af varor,
för hvilka tull utgår med vissa procent af värdet, ej allenast noggrant
tillse, att varorna till myckenhet och beskaffenhet öfverensstämma med
företedda fakturor, utan äfven ägna största möjliga omsorg åt kontrollen
å de uppgifna värdenas riktighet, samt, därest anledning finnes antaga,
att å fakturan upptaget pris å en vara understiger verldiga varuvärdet,
föranstalta om besiktning och värdering af sådan vara, på sätt i § 5 tulltaxeunderrättelserna
finnes omförmäldt.»

I rundskrifvelse af den 19 september 1905 resolverar generaltullstyrelsen
:

»Som till kungl. generaltullstyrelsens kännedom kommit, att i fakturor,
upptagande olika slag af gröfre järnvaror, såsom släta plåtar, ångpannebottnar,
korrugerade och släta eldstadsrör till ångpannor, ångdomar, ångpannebyglar
med flera dylika varor, af hvilka några draga tull efter vikt, men
andra etter värde, värdet af dessa senare stundom icke finnes på annat
sätt angifvet, än att ett genomsnittspris för 1,000 kilogram upptagits för
samtliga ofvanberörda varor utan afseende å deras större eller mindre
tillverkningskostnad, har styrelsen velat härigenom fästa vederbörandes
uppmärksamhet därå, att, då omförmälda förhållande finnes vara för
handen, det verkliga värdet af hvarje särskildt varuslag icke kan med
tillämpning af sagda genomsnittspris tillförlitligen utrönas, och att förty
värdering enligt § 5 tulltaxeunderrättelserna kan blifva erforderlig, därest
icke vederbörande importör särskildt styrker det verkliga värdet af de i
fakturan upptagna varor, som enligt taxan draga tull efter värde.»

§ 5 i tulltaxeunderrättelserna uppvisar en betänklig lucka i det
hänseende, att det ej i densamma stadgas, hvilket värde skall uppgifvas
i faktura, när för utländsk firmas räkning vara sändes i konsignation hit
till landet, eller vara här förtullas för dylik firmas egen räkning. Följden
häraf är, som kändt, att dessa varor som regel förtullas efter en faktura,
som endast upptager den utländska fabrikantens tillverkningsvärde jämte
kostnader till den svenska importhamnen och således icke fabrikantens
vanliga försäljningspris. Härigenom har icke blott den svenska staten
gått förlustig betydande inkomster, den svenska industrien ej erhållit det
afsedda skyddet, utan äfven den svenska köpmannen, som i fast räkning
köper och importerar varan i fråga, kommit i en sämre ställning genom

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34. 7

att få betala en högre tull än den utländska firman för samma vara. Så har
bevillningsutskottet 1904 uttalat, att genom dylikt tillvägagångssätt den bestämda
tullen å elektriska maskiner, 10 procent af varans värde, i verkligheten
endast lär motsvara omkring 7 eller 8 procent af värdet. Enligt mitt
förmenande bör det stadgas, att i dylika fall inköpspriset sättes liktydigt med
det för varan gällande allmänna marknadsvärdet å produktionsorten.

Äfven stadgas ej, hvilket belopp skall godkännas, i den händelse de
tvenne sakkunnige åsätta varan olika värde. Rörande denna sak har
Kungl. Maj:t fattat fullständigt stridande beslut, hvarå jag får framdraga
följande exempel.

Vid tullbehandlingen af två till Gäfle för elektriska aktiebolaget A. E. G.
i Stockholm inkomna motorer hade dessas värde å förtullningsinlagan
upptagits till sammanlagdt 611 kronor 12 öre. Tullkammaren, som förvissat
sig om att samma maskiner enligt bolagets egna prislistor betingade
ett pris af tillhopa 1,450 kronor, hade ansett sig, med hänsyn till den
stora skillnaden mellan dessa båda värden, böra anställa besiktning enligt
§ 5 tulltaxeunderrättelserna. Denna hade utfallit sålunda, att den ene
värderingsmannen åsatte motorerna ett värde af 1,258 kronor, medan
den andre icke kunnat gå högre än till 920 kronor. Det högre af dessa
båda värden hade af tullkammaren lagts till grund för ersättning af den å
motorerna belöpande tull. Sedan bolagets befullmäktigade ombud å tullinlagan
antecknat, att värderingen icke godkänts, samt kungörelse om motorernas
försäljning å tullauktion redan utiärdats, hade bolaget erbjudit sig att
betala tull efter det lägre af de vid besiktningen åsätta värdena. Detta erbjudande
har tullkammaren funnit sig författningsenligt icke kunna upptaga.

Öfver dessa tullkammarens åtgärder besvärade bolaget sig hos kungl.
generaltullstyrelsen och anförde därvid:

Bolaget hade med vederbörlig faktura styrkt motorernas värde utgöra
686,65 tyska riksmark. Detta belopp hade sålunda bort läggas till grund
för tullbehandlingen. Detta oaktadt har tullkammaren låtit anställa sådan
besiktning, som i § 5 tulltaxeunderrättelserna omförmäles. Höjning å
tullpliktiga värdet, på grund af dylik besiktning, finge ske allenast i den
män båda besiktningsmännen därom vore ense eller i förevarande fall till
920 kronor, men tullkammaren både affordra! bolaget tull efter det högre
värdet 1,258 kronor. Bolaget, som vägrat erlägga hela den affordrade
tullafgiften, hade erbjudit sig betala den tull, som belöpte å nämnda 920
kronor. Likväl hade tullkammaren låtit anställa tullauktion å motorerna,
som därvid af bolaget inropats för 925 kronor. Bolaget hade därpå nödgats

g Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

betala tull med 10 procent å sistnämnda värde eller 92 kronor 50 öre,
äfvensom godtgöra auktionskostnaden med 23 kronor 4-8 öre. På grund
af det anförda yrkade bolaget att erhålla restitution af den erlagda tullafgiften,
för så vidt den öfverstege 10 procent af motorernas å fakturan
upptagna värde 68 6,65 tyska riksmark, eller ock att, därest detta yrkande
icke kunde bifallas, åtminstone återbekomma den del af tullafgiften, som
öfverstege 10 procent å ofvannämnda 920 kronor, äfvensom anhållit, att
den af bolaget utgifna kostnaden för auktionen, till hvars hållande enligt
bolagets förmenande laglig anledning saknats, måtte varda bolaget godtgjord.

Genom beslut den 6 april 1903 fann styrelsen bolagets framställning
icke i vare sig ena eller andra hänseendet kunna bifallas. Bolaget fullföljde
därefter sina besvär hos Kungl. Maj:t, under yrkande om bifall till
sin hos styrelsen förda talan.

1 skrifvelse den 15 mars 1904 afgaf styrelsen underdånigt utlåtande
och anförde därvid:

Det torde vara allmänt bekant, att den tullsats af 10 procent af
värdet, som enligt gällande tulltaxa är stadgad för maskiner, redskap och
verktyg, ofta nog icke medförde det skydd för den inhemska maskintillverkningen,
som afsedt varit. Innevarande års Riksdags bevillningsutskott
yttrade i fråga härom i sitt med anledning af väckt motion om höjning
af tullen å vissa slag af elektriska maskiner afgifna betänkande följande:

»Den nu bestämda tullen, 10 procent af varans värde, lärer för
öfrigt i verkligheten motsvara endast omkring 7 eller 8 procent af värdet,
enär, enligt hvad upplyst blifvit, de fakturor, Indika läggas till grund för
förtullningen, vanligen angifva endast tillverkningskostnaden utan tillägg
af någon handelsvinst och lärer äfven från denna synpunkt en höjning
al'' tullen få anses önskvärd.» Huruvida i nu förevarande fall det i
fakturan upptagna värdet af 686,65 tyska riksmark eller 611 kronor 12
öre i sig innefattade någon handelsvinst eller icke, kunde naturligtvis icke
med full säkerhet afgöras; men att döma af den mycket betydliga skillnaden
mellan fakturapriset och det pris, maskinerna, efter hvad numera
blifvit upplyst, enligt klagandebolagets priskurant betingade, eller 1,500
kronor, syntes det högst sannolikt, att i fakturapriset icke någon handelsvinst
inberäknats. Då emellertid i § 5 tulltaxeunderrättelserna föreskrifves,
att för tullafgiftens bestämmande inköpspriset skulle uppgifvas, torde härmed
enligt styrelsens förmenande icke kunna afses annat, än att i varans
tullpliktiga värde skulle inberäknas den handelsvinst, som skäligen bör
tillkomma den utländske tillverkaren af varan. Men då i förevarande

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 9

fall, såsom nyss framhållits, syntes vara god anledning till antagandet, att
i nyssberörda prisskillnad inginge icke allenast den handelsvinst, som borde
tillkomma klagandebolaget, utan ock den handelsvinst, som tillkomme
leverantören Allgemeine Electricitäts-Gesellschaft i Berlin, för hvilket
klagandebolaget ju vore representant i Sverige, och då därtill komme, att
enligt nyss åberopade författningsrum vederbörande tullkammare tillerkändes
befogenhet att, oafsedt huruvida faktura företes eller icke, genom
tillkallade två sakkunniga personer låta besiktiga och värdera varan —
en rättighet, som måhända just afsåge att förebygga verkningen af ett
förfarande sådant som nyss omförmälts — måste styrelsen anse tullkammaren
i Gäfle hafva varit i sin fulla rätt, då densamma föranstaltat
om besiktning och värdering af ifrågavarande maskiner.

Hvad därefter vidkomme tullkammarens åtgärd att, då de tillkallade
båda besiktningsmännen icke kunnat enas om värdet å ifrågavarande
maskiner, affordra bolaget tull efter det högsta af de vid besiktningen
åsätta värdena, finge tullkammaren anses äfven härutinnan hafva rätteligen
förfarit, då § 5 tulltaxeunderrättelserna icke innehölle någon för
sådant fall gällande bestämmelse samt det vid sådant förhållande icke
gärna kunde tillkomma en tullmyndighet att, till statsverkets nackdel, godkänna
det lägre af de vid besiktningen åsätta värdena. På grund häraf
torde det ock sakna all betydelse, när bolagets erbjudande att erlägga
tull efter sistberörda värde skett; och då bolaget begagnat sig af den godsägare
tillerkända rätten att låta å auktion färsälja varan och erlägga tull
efter försäljningsbeloppet — som, om ock obetydligt, öfverstigit det vid
värderingen åsätta lägsta värdet — hade enligt styrelsens åsikt vid förevarande
förtullningsåtgärd tillgått i full öfverensstämmelse med gällande
författningsföreskrifter, hvarför ock styrelsen förklarat bolagets hos styrelsen
gjorda framställning icke i vare sig ena eller andra afseendet kunna
bifallas. På grund af hvad sålunda anförts, hemställde generaltullstyrelsen,
att Kungl. Maj:t täcktes finna de anförda besvären icke böra föranleda
till ändring i styrelsens öfverklagade beslut.

I öfverensstämmelse med generaltullstyrelsens åsikt fann Kungl. Maj:t
vid ärendets föredragning den 15 april 1904- skäl ej föreligga till ändring
i generaltullstyrelsens beslut.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 september 1905 uti en liknande
fråga skulle emellertid det värde, som de båda besiktningsmännen åsatt
varorna, alltså det lägre värdet, läggas till grund för förtullningen.

Det torde vara uppenbart, att stora svårigheter förefinnas för såväl tull
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

kamrarne som ock för de af tullverket utsedda sakkunniga att kunna bedöma
det verkliga inköpspriset, då det ju ofta förekommer, att en importör
genom särskilda förbindelser med utländska fabrikanter, tidiga inköp före
betydande prisstegringar etc. kan hafva inköpt en vara till helt annat pris än
det, hvartill andra firmor, som till och med samtidigt importera densamma,
lyckats göra sina inköp. Skall en köpman med trygghet kunna arbeta,
kräfves det emellertid, att han på förhand kan beräkna de utgifter i tullumgälder
och öfriga kostnader, han har att betala. Det torde därför vara
nödvändigt, att ett stadgande införes, hvarigenom importören i händelse
af tvist lämnas tillfälle att inför opartiska personer framlägga alla bevis,
som styrka hans i faktura och konossement lämnade värdeuppgifter.
Denna fråga kan enligt mitt förmenande ordnas på så sätt, att i dylika
tvister den nu befintliga skiljemannainstitutionen användes. Tullkammaren
skulle i så fall utse en skiljeman, importören en andre och dessa två
den tredje. Kan ej enighet om val af denne tredje skiljeman uppnås,
borde val af densamme förrättas af handelskammare eller, där handelskammare
icke finnes, af magistraten.

Härigenom skulle såväl statens som importörens berättigade intressen
tillvaratagas och dessutom den stora fördel vinnas, att tvisten på det
mest betryggande sätt och på kortast möjliga tid afgjordes.

Genom införandet af detta stadgande skall tullkammaren ej beröfvas
sin rätt att öfverlämna värderingen till tvenne sakkunniga personer, i den
händelse anledning förefinnes för tullkammaren att misstänka, att de uppgiga
beloppen af inköpspriset och kostnaderna till importplatsen äro felaktiga.
Dock skall själfklart dessa sakkunniges yttrande ej hafva annan
betydelse än såsom bevisningsmedel inför skiljemännen eller som stöd för
ett vägradt godkännande af det uppgifna värdet. Därvid bör emellertid
den ändring göras i det nuvarande stadgandet, att, i likhet med hvad som
föreskrifves i handelstraktaten med Tyskland, en betänketid af fem dagar
lämnas importören i de fall, då tullkammaren ej godkänner det uppgifna
inköpspriset, efter hvilken tid importören har att meddela, huruvida han
vill ha tvisten hänskjuten till skiljemän eller betala den tullafgift, som
åsatts af de båda sakkunniga. Kan godsägare vid förtullningen ej styrka
sina uppgifter medelst faktura och konossement eller vid uppkommen
tvist ej vill hänskjuta densamma till skiljedom, böra de nu gällande bestämmelserna
tillämpas, likväl med den ändring, att, i anslutning till stadgandet
i handelstraktaten med Tyskland, godsägaren gifves tillfälle att inför
de sakkunniga själf eller genom ombud tillvarataga sina intressen.

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

För att visa, till hvilka tvister de nuvarande bestämmelserna kunna
leda, får jag framdraga följande exempel. Herrar Calvert & Co i Göteborg
importerade i fjol till Hernösand tvenne partier maskiner och uppgåfvo
genom ombud i tullinlagan inköpspriset och kostnaderna till importhamnen
i öfverensstämmelse med faktura och konossement. Tullkammaren
godkände emellertid ej dessa uppgifter, utan hänsköt tvisten till
två sakkunniga, hvilka i afgifvet utlåtande åsatte maskinerna ett högre
värde, än Calvert & Co uppgifvit. Firman öfverklagade beslutet hos kungl.
generaltullstyrelsen i följande skrifvelse:

Till kungl. generaltullstyrelsen,

Stockholm.

Härmed få vi anmäla följande tullbehandlingsärenden, som skett i
Hernösand, och hvaremot vi måste inlägga vår protest samt anhålla att
få rättelse.

Med ångfartyget »Clara» från Grimsby till Hernösand anlände den
21 augusti 1906 för vår räkning 30 kolli maskingods, märkta

G & G

24944 ^''° ^ ^ ^

och värda enligt den engelska fakturan^ 220. 16. — = kronor 4,020: 76
hvartill komma frakter till Grimsby

samt omkostnader därstädes......... 25. 12.11= » 467: —

samt frakt från Grimsby till Hernösand...............= » 199:61

kronor 4,687: 37
Sjöassurans > 25:77

Alltså hela värdet, hvarå tull skall erläggas ............ kronor 4,713: 14

Ytterligare anlände den 17 augusti 1906 med ångfartyget »Prins Oscar»
från Grimsby till Kramfors för vår räkning 176 kolli maskingods, märkta

%åå- N:o 1 till 176

och värda enligt engelska fakturan ........................... £ 667. 16. —

Frakt till Grimsby samt omkostnader ........................ » 75. 12. 09

Frakt från Grimsby till Kramfors.............................. » 23. 06. —

£ 766. 14. 09

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o Så.

å kronor 18: 21 = kronor 13,962: 28

Sjöassurans = »_77: 50

Alltså det belopp, hvarå tull skall erläggas ............ kronor 14,039: 78

Då tullen skall utgå med 10 procent å dessa värden, blifver tullbeloppet
för godset med ångfartyget »Gara» ......... kronor 471: 33

och för godset med ångfartyget »Prins Oscar»......... kronor 1,403: 98

Godset med ångfartyget »Gara» hafva vi låtit förtulla genom skeppsmäklarefirman
O. Malmström i Hernösand och godset med ångfartyget
»Prins Oscar» genom skeppsmäklarefirman Carl Gust. Ringblom i bunde
nära Hernösand.

Dessa firmor meddela oss, att vederbörande tulltjänstemän i Hernösand
icke godkände de af oss sända originalfakturorna, utan påstodo, att
värdet af godspartierna var för lågt angifvet.

Vi telegraferade samt tillskrefvo våra ombud att inlägga bestämd
protest häremot samt lämnade alla upplysningar, som stodo oss till buds,
hvilket allt emellertid lämnades utan afseende.

Vederbörande tulltjänstemän läto då tillställa värdering af godset
genom värderingsmän, som tillkallades, och blef partiet med ångfartyget
»Gara» af dessa värderadt till kronor 7,600: — i stället för det verkliga
värdet, kronor 4,713: 25, samt partiet med ångfartyget »Prins Oscar» till
kronor 17,611: — i stället för dess verkliga värde, kronor 14,039: 78.

Härigenom hafva vi alltså blifvit debiterade för hög tullafgift med respektive
kronor 288: 67 och kronor 357: 12 eller tillsammans

kronor 645: 79

De värderingar, som de af tulltjänstemännen i Hernösand tillkallade
värderingsmännen utfört, kunna vi naturligtvis icke godkänna, då dessa
äro alldeles oriktiga, men vi vilja på samma gång framhålla, att man icke
kan begära att få en riktig värdering i Hernösand, då därstädes icke finnes
för ett sådant värdesättande kompetenta personer, ty dessa värderingsmän
kunna icke hafva kännedom om hvad dessa specialapparater kosta
i tillverkning i England, eller hvad vi betala för dem från England. För
öfrigt vilja vi tillägga, att då sådana apparater icke tillverkas inom Sverige

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

annat än af vår egen firma, kunna de skedda värderingarna icke tillerkännas
någon som helst betydelse.

För att emellertid till fullo bevisa fakturornas riktighet hafva vi återsänd
t dem till fabriken i England med begäran att låta en svensk konsul
lämna attest öfver densamma, och hafva vi nu erhållit fakturorna tillbaka
jämte den begärda konsulsattesten, som härmed bifogas tillika med tullräkningarna
från Hernösand.

Vi hoppas, att varornas rätta värde härmed må vara på ett tillfyllestgörande
sätt fastslaget, samt få vördsamt anhålla om att få restitutionsvis
till oss återbetald den för högt debiterade tullen, kronor 645: 79.

Vi hafva äran teckna

Högaktningsfullt
Culvert & C:o.

Den bifogade attesten från svenska konsuln i Birmingham är af följande
lydelse: Jag intygar härmed, att herr O. Moverley, chef för firman
Arthur Lowcock Ltd. i Shrewsbury, i min närvaro förklarat, att de tvenne
fakturorna af 27 juli 1906 å £ 667. 16 och af 4 augusti 1906 å
£ 220. 16 för tvenne Economiser representera det fulla belopp af de
varors värde, som i dessa fakturor debiteras Herrar Calvert & C:o i
Göteborg, och har herr Moverley i min närvaro undertecknat dessa fakturor.

Generaltullstyrelsen har emellertid fastställt tullkammarens i Hernösand
beslut att godkänna de sakkunnigas uppfattning med följande motivering:
»Vid föredragning af ärendet har styrelsen, med afseende å hvad sålunda
blifvit upplyst, funnit firmans framställning icke förtjäna afseende, hvilket
Eder till kännedom samt för delgifning med klaganden härigenom meddelas.
» Vid den underskrifna fakturan, intyget af den utländske fabrikanten
och af den svenska konsuln i Birmingham fäster således generaltullstyrelsen
intet afseende, vid besiktningsmännens i Hernösand utlåtande
däremot allt afseende. Svårigheten för de sakkunniga att yttra sig om inköpspriset
på just denna artikel torde vara större än vanligt, emedan,
enligt hvad mig meddelats, icke någon annan verkstad i Sverige tillverkar
dessa Economiserapparater, och den verkstad i England, där ifrågavarande
Economiserdelar fabriceras, uteslutande är inrättad för produktion
af sådana apparater. Under de senaste 15 åren har firman Calvert &
C:o enligt uppgift importerat för mer än 1 72 miljon kronor liknande

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

maskindelar, och hafva de uppgifna fakturavärdena förut utan undantag
godtagits af tullkammaren.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det nuvarande stadgandet
icke blott kan medföra för importören oförutseeda utgifter i tull, utan,
hvad långt värre är, kan åsamka en fullt hederlig firmas anseende så
svår skada, att affärens bestånd blir allvarligt hotadt. Dylika tullmål
bringas som kändt ofta omedelbart genom tidningspressen till allmänhetens
kännedom, och misstanke uppstår lätt hos denna, att importfirman,
hvars faktura ej af tullverket godkänts, sökt genom bedrägliga uppgifter
få en vara införd till lägre tull än lagstadgad.

Det är ej minst af denna anledning, som jag ej tvekat att nu framkomma
med förslag till ändring af § 5 i tulltaxeunderrättelserna, trots att
den nu arbetande kungliga tulltaxekommittéen äfven kommer att yttra sig
om detta stadgande. Då antagligen denna kommittés förslag kommer att
såsom en helhet föreläggas Riksdagen och följaktligen torde kräfva ett par års
arbete, anser jag, att så viktiga intressen för staten och den enskilde näringsidkaren
stå på spel, att betryggande bestämmelser redan nu böra fastställas.

Det är icke endast från näringsidkarnes sida krafvet på ändring af
nämnda paragraf framkommit, utan äfven kungl. generaltullstyrelsen har

påyrkat en ändring af densamma och därvid anfört, att, som »----- - sådan

besiktning och värdering som nyss omförmälts, hvilken uppenbarligen är
förutsatt att användas endast i enstaka fall, ej allenast medför, därest förfarandet
alltför ofta måste anlitas, stort hinder och uppehåll i trafiken
samt kostnader för statsverket, utan äfven mången gång möter svårighet
därigenom, att det, i synnerhet å mindre tullplatser, ej alltid är möjligt
att erhålla sakkunniga besiktningsmän, kan det ifrågavarande stadgandet
ej numera anses vara tillfyllestgörande för att skydda statsverket mot försök
till missbruk ...»

I den händelse en ändring af § 5 i tulltaxeunderrättelserna skulle
vinna Riksdagens bifall, anser jag, att samtidigt den ändring af § 6 bör
göras, att de sakkunniga, som i förstnämnda paragraf omförmälas, skola af
tullkammaren utses bland personer, valda af handelskammaren eller, där
dylik kammare icke finnes, af magistraten. Det torde vara skäl, ej minst
för staten, att begagna sig af den sakkännedom, som är tillfinnandes inom
handelskamrarne.»

Bevillningsutskottet, som vid detta ärendes behandling ansett nödigt
att från kungl. generaltullstyrelsen erhålla yttrande öfver motionen, har

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 15

för sådant ändamål i vederbörlig ordning utverkat Kungl. Maj:ts befallning
till generaltullstyrelsen att till utskottet inkomma med dylikt yttrande.

I anledning häraf har generaltullstyrelsen, efter att hafva anmodat
härvarande packhusinspektion samt tulldirektörerna i Göteborg och Malmö,
efter vederbörande packhusinspektioners hörande, att i ärendet afgifva
yttranden, uti en den 28 nästlidne mars dagtecknad skrifvelse, med öfverlämnande
af omförmälda yttranden, anfört följande:

»Det torde vara allmänt erkändt, att bestämmandet af det värde, som
rätteligen bör ligga till grund för tullbehandlingen af sådana varor, Indika
enligt tulltaxan skola draga tull med vissa procent af värdet, ofta är förenadt
med mycket stora svårigheter samt att de därom nu gällande bestämmelser
å ena sidan icke innebära tillfredställande garanti för bevarandet
af statsverkets rätt och å andra sidan kunna bereda importörer
väsentliga olägenheter. Ehuru, såsom motionären antydt, det torde kunna
antagas, att den af Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för revisionen af
gällande tulltaxa kommer att till behandling upptaga frågan om de åtgärder,
som lämpligen böra vidtagas för att, så långt ske kan, öfvervinna de
med värdetullarne förbundna olägenheter, torde måhända i afbidan på den
fullständiga utredning af denna fråga, som sålunda är att förvänta, bestämmelser
redan nu kunna genomföras, som i någon mån kunna lämna
ett mera tillfredställande resultat än de nu gällande. Styrelsen anser sig
dock kunna uttala såsom sin åsikt, att berörda olägenheter äro så nära
förbundna med tillvaron af värdetullar, att desamma knappast på något
sätt kunna helt och hållet undanröjas.

I syfte att i nu ifrågavarande afseende såväl statsverkets som vederbörande
importörers intresse må behörigen tillvaratagas har motionären
föreslagit, bland annat, att vid tvist om det värde, efter hvilket tull skall
beräknas för varor af nu ifrågavarande slag, bestämmandet af detta värde
skulle kunna hänskjutas till skiljemän; och har motionären uppställt ett
förslag till sådan förändrad lydelse af nu gällande föreskrifter, som skulle
påkallas för att på detta sätt vinna ofvanberörda syfte, i hvilket förslag
äfven hänsyn tagits till hvad enligt den svensk-tyska handelstraktaten af
den 8 maj 1906 gäller för den händelse, att nuvarande bestämmelser i
detta afseende skulle ändras. Vid den af motionären sålunda föreslagna
lydelsen af g 5 i tulltaxeunderrättelserna har styrelsen funnit anledning
till följande erinringar.

Enligt slutprotokollet till svensk-tyska handelstraktaten är i fråga om
traktatens artikel 8 öfverenskommet, att de i svenska tulltaxan bestämda

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

värdetullar skola beräknas efter varans inköpspris med vissa tillägg. Det
synes styrelsen kunna med fog ifrågasättas, huruvida det af motionären
föreslagna stadgande, att i visst fall — nämligen då godsägare äfven är
tillverkare af varan eller, kanske rättare uttryckt, då varan hit införes för
den utländske tillverkarens eller annan utländsk firmas egen räkniug
skall till grund för förtullningen läggas varans försäljningspris å produktionsorten
jämte samma tillägg, är förenligt med nyssnämnda bestämmelse
i traktaten. För den händelse emellertid så kan anses vara förhållandet
och förslaget i denna del godkännes, anser sig styrelsen icke kunna underlåta
att framhålla, det svårighet helt visst ofta skulle möta att fastställa,
såväl huruvida nyss berörda förutsättning är för handen som äfven det
gängse försäljningspriset å produktionsorten. Denna svårighet synes styrelsen
knappast kunna undvikas med mindre såsom oeftergiflig fordran •
föreskrifves, att faktura enligt fastställdt formulär, afgifven på heder och
samvete samt behörigen legaliserad, skall töretes. 1 sådant afseende
torde måhända de vid packhusinspektionens i Göteborg utlåtande fogade
fakturablanketterna från Nordamerikas Förenta stater kunna tjäna till
föredöme.

Enligt förslaget skulle vidare godsägare i visst fall, eller då faktura
och konnossement företetts, men tullkammaren icke vill godkänna det i
dessa handlingar uppgifna värde, erhålla ett anstånd af minst fem dagar
för att besluta sig, huruvida han vill verkställa förtullningen efter det af
tullkammaren utrönta värdet eller hänskjuta bestämmandet af värdet till
skiljemän. Någon närmare bestämmelse om det sätt, hvarpå värdet skulle
af tullkammaren utrönas, linnes emellertid icke i motionen. Då det icke
lärer böra ifrågakomma, att en tullkammare, som finner sig ej böra godkänna
i företedd faktura och konnossement uppgifvet värde, skulle godtyckligt
kunna bestämma höjningen däri, återstår enligt Styrelsens åsikt
ingen annan utväg än att äfven i detta fall anlita besiktning af sakkunniga
personer på sätt nu är föreskrifvet; och då enligt motionärens
förslag sådan besiktning, likasom nu, ovillkorligen skall företagas, då faktura
och konnossement icke företetts, bör enligt Styrelsens åsikt icke
någon annan ändring vidtagas i nu gällande bestämmelser om besiktnings
verkställande, än att, i enlighet med traktaten och i likhet med motionärens
förslag, föreskrift meddelas om godsägares rätt att inför besiktningsmännen
försvara sin värdeuppgift. Efter det sådan besiktning föisiggått
och godsägaren fått del af dess resultat, bör, icke blott för det
fall, att besiktning verkställts, ehuru faktura och konnossement företetts,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 17

utan äfven, i öfverensstämmelse med traktaten, för det fall, att sådana
handlingar icke förelegat och därför besiktning ovillkorligen skolat äga
rum, godsägaren vara i tillfälle att kunna hänskjuta bestämmandet af värdet
till de föreslagna skiljemännen och för sådant ändamål åtnjuta ofvanberörda
anstånd.

I de af motionären föreslagna bestämmelser om tillsättande af skiljemän
synes Styrelsen den ändring böra göras, att sättet härför uttryckligen
angifves och icke lagen om skiljemän af den 28 oktober 1887
åberopas, helst denna lags bestämmelser hvarken i detta afseende skulle
helt och hållet gälla eller eljest i allmänhet kunna tillämpas å förfarandet
vid bestämmandet af en varas tullpliktiga värde genom skiljemän,
något, som utan vidare torde framgå, bland annat, däraf, att enligt sagda
lag anlitandet af skiljemän beror på ett frivilligt skiljeaftal mellan parterna,
hvilket anses förfallet, om ej skiljedom meddelats inom bestämd tid, likasom
äfven i sådant fall afkunnad skiljedom är ogin. Därest de af tullkammaren
och godsägaren valda skiljemännen icke kunna enas om tillkallandet
af den tredje, bör enligt Styrelsens åsikt valet af denne tillkomma
magistrat, äfven i de städer, där handelskammare finnes inrättad.
Den tid af två dagar, som, efter det godsägaren meddelat tullkammaren
sitt beslut att anlita skiljemän, skulle tillkomma honom för att utse sin
skiljeman, torde vara alldeles för kort, då det väl stundom kan inträffa,
att sakkunnig skiljeman icke står att finna å orten och det knappast torde
kunna åläggas någon såsom en skyldighet att mottaga ifrågavarande uppdrag.
Enligt Styrelsens åsikt torde en tid af åtta dagar kunna anses
lämplig, helst det ju tydligen ligger i godsägarens eget intresse att så mycket
som möjligt påskynda valet. Äfven tullkammaren bör inom nämnda
tid hafva utsett sin skiljeman. Såsom en konsekvens af hvad ofvan anförts
rörande besiktnings verkställande torde följa, att i de fall, då enligt
motionen på grund af godägarens försummelse i vissa angifna afseenden
varuvärdet skall fastställas på samma sätt, som då faktura och konnossement
icke företetts, således genom besiktning, i stället bör stadgas, att
det af besiktningsmännen åsätta värdet skall i sådana fall anses gällande.

Då för närvarande särskild föreskrift icke finnes meddelad, efter
hvilket värde tull skall beräknas, då besiktningsmännen åsätta en vara
olika värde, har Styrelsen, på sätt framgår af de fall, för hvilka i motionen
redogöres, hyst den uppfattning, att det högre värdet bör anses gällande.
För denna uppfattning har Styrelsen hämtat stöd af den på flera
ställen i tullförfattningarna uttalade grundsatsen, att i tvifvelaktiga fall
Bill. till Biksd. Prot. 1907. 6 Sami. 1 Afd. 23 Häft. 3

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

statsverkets intresse skall i främsta rummet tillgodoses. Då emellertid nu
ett särskildt stadgande för nyss berörda fall ifrågasattes, torde enligt
Styrelsens åsikt i sådant afseende böra bestämmas, att medeltalet mellan
de olika värdesättningarne bör utgöra det värde, efter hvilket varan skall
förtullas. Detsamma lärer böra gälla äfven då värdets bestämmande hänskjutits
till skiljemän, nämligen då alla dessa stannat i olika beslut, hvaremot,
då två af dem enat sig om ett värde, detta torde böra tillämpas.

I motionen är icke uttryckligen uttaladt, huruvida godsägare skulle
vara ovillkorligen skyldig att, då värdet af en tullpliktig vara blifvit bestämdt
genom skiljemän, verkställa förtullningen efter detta värde. Då
emellertid tvistens afgörande genom skiljemän förutsättes alltid hafva tillkommit
på grund af godsägarens begäran, synes det vara billigt, att han
alltid skall vara bunden af skiljemännens beslut; och torde uttrycklig bestämmelse
härom böra i paragrafen intagas.

Då det icke torde kunna anses riktigt, att statsverket under alla omständigheter
skall vidkännas kostnaden för bestämmandet af inkommen
varas värde genom besiktning och skiljemän, synes genom särskilda föreskrifter
böra bestämmas, i hvilka fall denna kostnad skall drabba statsverket
och när densamma skall gäldas af godsägaren. I sådant afseende
får Styrelsen såsom sin åsikt uttala, att kostnad för besiktning, som ägt
rum af anledning, att faktura och konnossement icke företetts, alltid bör
gäldas af godsägaren; att kostnad för besiktning, som eljest ägt rum, bör
gäldas af godsägaren, då skillnaden mellan, å ena sidan, det i faktura
och konnossement upptagna värdet eller det högre värde, som tilläfventyrs
af godsägaren uppgifvits, och, å andra sidan, det af besiktningsmännen,
på sätt ofvan omförmälts, bestämda värdet uppgår till eller öfverstiger
tio procent af detta senare, men i annat fall af statsverket; samt
att kostnaden för tvistens afgörande genom skiljemän bör gäldas af godsägaren,
därest det värde, hvartill varan af skiljemännen uppskattats, eller,
enligt hvad ofvan föreslagits, skall anses uppskattad, är lika med eller
högre än det af besiktningsmännen varan åsätta värde, men i annat fall
af statsverket.

Det i motionärens förslag förekommande uttryck, att besiktningsmännen
skola vara opartiska, anser Styrelsen böra utbytas mot ordet
ojäfviga, då förstnämnda uttryck synes altför obestämdt och ägnadt att
föranleda tvist vid valet af besiktningsmän. Jämväl skiljemän böra tydligen
vara ojäfviga. Hvilketdera uttryck än begagnas, kvarstår emellertid
alltid frågan, hvem det vid uppkommen tvist om en besiktningsmans eller

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 19

skiljemans kvalifikation i nu ifrågavarande afseende tillkommer att slita

sådan tvist. _ ..

Öfver hufvud taget torde mot det ifrågasätta sättet för det slutliga
afgörandet af en varas tullpliktiga värde kunna anmärkas, att detsamma
är tidsödande och kostsamt samt ägnadt att gifva anledning till tvister
och förhållanden, hvilka näppeligen kunna vara på förhand reglerade genom
särskilda föreskrifter. Rätten att vidtaga ändringar i nu gällande
bestämmelser är emellertid i så väsentlig mån begränsad genom den
svensk-tyska traktaten, att, därest sådana ändringar för närvaiande anses
oundgänglingen erforderliga, desamma synas knappast kunna ske i annan

riktning än den af motionären föreslagna.

Hvad beträffar motionärens förslag till ändrad lydelse af § 6 tulltaxeunderrättelserna,
anser sig styrelsen icke kunna annat än afstyrka detsamma
i hvad det innebär förpliktelse för vederbörande tullkammare att
utse besiktningsmän bland ett antal på förhand valda personer, då det
lätt torde kunna inträffa, att den speciella sakkunskap, som i ett föreliggande
fall erfordras, icke är representerad bland dessa personer, stundom
måhända icke ens på den ort, där besiktningen skall ske. Godkännes
emellertid förslaget, torde föreskrift böra lämnas, att vederbörande
myndighet har att meddela tullkammaren underrättelse om hvilka personer,
som utsetts för ifrågavarande ändamål. För öfrigt synes motionärens
förslag i alla händelser icke böra träda i stället för nu gällande stadgande,
utan vidfogas detta såsom ett tillägg.

Till sist finner sig Styrelsen äga anledning framhålla, att det i motionen
förekommande påståendet, att Styrelsen skulle hafva »tagit afstånd
från stadgandet af grundprincipen, att varans inköpspris jämte kostnader
och icke verkliga marknadsvärdet vid import-tillfället skall läggas till
grund för förtullningen», icke är riktigt, utan hvilar på en missuppfattning
af Styrelsens i motionen återgifna rundskrifvelser. De i rundskrifvelsen
af den 10 oktober 1898 förekommande orden »verkliga varuvärdet»
kunna ju tydligen, då Styrelsen icke äger föreskrifva något mot tulltaxeunderrättelserna
stridande förfaringssätt, icke afse annat än det varuvärde,
som jämlikt § 5 af nämnda underrättelser skall läggas till grund lör
förtullningen, det vill säga inköpspriset; och i den andra rundskiifvelsen
stå ju uppenbarligen orden »de! verkliga värdet» endast såsom motsats
mot ett genomsnittspris för en mängd olikartade artiklar, hvilket icke alls
är uttryck för värdet af någon särskild af dem. Af Styrelsens likaledes
i motionen återgifna underdåniga utlåtande af den 15 mars 1904 torde

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

ock med full tydlighet framgå, att enligt Styrelsens åsikt grundvalen för
en varas tullpliktiga värde, således just hvad i § 5 tulltaxeunderrättelserna
benämnes »inköpspris», är tillverkningskostnaden med tillägg af den utländske
fabrikantens handelsvinst, men däremot icke marknadsvärdet vid
importtillfället; och, att döma af hvad packhusinspektionen i Göteborg i
fråga härom yttrat, torde det icke kunna antagas och har icke heller
kommit till Styrelsens kännedom, att ifrågavarande rundskrifvelser blifvit
af tullmyndigheterna på annat sätt uppfattade.»

Det lärer svårligen kunna bestridas och har allmänt erkänts, att vid
ett förlullningssätt efter värdet stora svårigheter möta att bestämma det
värde, efter hvilket förtullningen rätteligen skall ske. Visst är ock, att
de därom nu gällande bestämmelserna dels icke utgöra tillräcklig garanti
för tryggandet af statsverkets rätt, dels ock bereda den enskilde näringsidkaren
ej obetydliga olägenheter. I motionen lämnas ock i dessa afseenden
många och talande vittnesbörd; och det må vidare i detta sammanhang
erinras, hurusom förlidet års Riksdag, under framhållande af de
svårigheter, som vore förenade med förtullning efter värdet, gjort framställning
i syfte att för den omfattande rubriken maskiner, redskap etc. i
tulltaxan infördes vikttullar i stället för värdetullar.

Ehuru det under sådana förhållanden med tämligen stor visshet kan
antagas, att den af Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för revision af gällande
tulltaxa kommer att noga öfverväga, hvilka åtgärder böra vidtagas
för att såvidt möjligt undanröja de med värdetullarne förenade olägenheter,
synes emellertid denna fråga vara af den vikt och betydelse, att,
redan innan kommittén afslutat sina arbeten, det torde böra tillses, i hvad
mån dessa olägenheter kunna minskas.

Det af motionären i detta afseende framlagda förslag innehåller enligt
utskottets mening synnerligen beaktansvärda synpunkter; och ehuru utskottet
af skål, som här nedan angifvas, finner sig icke nu böra föreslå
några ändringar i hithörande bestämmelser, har utskottet likväl ansett sig
böra i princip godkänna ifrågavarande förslag.

Utskottet vill till en början beträffande det af motionären föreslagna
stadgande att i visst angifvet fall till grund för förtullningen skulle läggas
varans försäljningspris å produktionsorten jämte vissa tillägg framhålla,
att en dylik föreskrift synes utskottet vara af behofvet påkallad. Tvist
rörande varans värde i detta fall kan visserligen därigenom icke undvikas,
men i hvarje fall har dock för tvistens afgörande viss utgångspunkt an -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 21

gifvits; och låt vara, att, såsom äfven generaltullstyrelsen yttrar, svårighet
skulle möta att fastställa icke blott, huruvida den angifna förutsättningen
förefunnes, utan äfven det gängse försäljningspriset å produktionsorten,
synas dock dessa svårigheter näppeligen vara större, än att de böra kunna
undanröjas.

Motionären har vidare föreslagit, att vid tvist om det värde, efter
hvilket tull skall beräknas för varor af nu ifrågakomna slag, bestämmandet
af detta värde skulle kunna hänskjutas till skiljemän. Mot ett
dylikt förslag har utskottet icke haft annat att erinra, än att utskottet i
likhet med generaltullstyrelsen anser sättet härför böra uttryckligen angifvas
och icke lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän åberopas.

Hvad härefter angår det fall, att de af vederbörande tullkammare
tillkallade besiktningsmännen åsätta en vara olika värde, har motionären
föreslagit, att det lägre värdet skall läggas till grund för förtullningen.
Generaltullstyrelsen åter har i detta fall ansett medeltalet mellan de olika
värdesättningarne böra utgöra det värde, efter hvilket varan skall förtullas.
Utan att för närvarande vilja uttala sig om riktigheten af vare sig den
ena eller den andra af dessa båda uppfattningar, anser sig dock utskottet
böra framhålla, att ett uttryckligt stadgande uti ifrågavarande afseende bör
i paragrafen intagas samt att ett dylikt stadgande synes böra gälla, äfven
då värdets bestämmande hänskjutits till skiljemän, nämligen då alla dessa
stannat i olika beslut.

Hvad slutligen vidkommer motionärens förslag till ändrad lydelse af
§ 6 tulltaxeunderrättelserna, har det synts utskottet riktigt, att, sedan
numera handelskammare på åtskilliga platser inrättats, dessa välja de
sakkunniga, hvilka vid varors besiktigande skola tillhandagå vederbörande
tullkammare, äfvensom att, där sådana institutioner icke finnas, magistraten
efter annan motsvarande inrättnings hörande väljer dessa personer. Men
det bör ock särskildt framhållas, att under sådana förhållanden vederbörande
tullkammare skall vara skyldig att bland de sålunda på förhand
valda personerna utse erforderliga sakkunnige äfvensom att tullkammaren
bör erhålla underrättelse om de för ändamålet utsedda personer. Skulle
så inträffa, att bland dessa på förhand valda personer den särskilda sakkunskap,
som i ett . föreliggande fall erfordras, icke är representerad bland
dessa personer, synes åt vederbörande handelskammare, eventuellt magistrat
efter annan mot handelskammare svarande inrättnings hörande, böra
inrymmas rätt att i dylika fall utse speciellt lämpliga personer.

Om utskottet alltså funnit sig böra i princip godkänna det af motio -

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

nären nu framlagda förslaget, har utskottet likväl, på sätt redan blifvit
antydt, ansett sig icke böra tillstyrka, att någon ändring uti hithörande

bestämmelser för närvarande vidtages.

I slutprotokollet till artikel 8 af den mellan Sverige och Tyska riket
förlidet år afslutade handels- och sjöfartstraktaten har nämligen i fråga
om tariff B. införseltullar i Sverige intagits följande:

,1. De i tariff B. bestämda värdetullar beräknas efter varans inköpspris
med tillägg af emballagets värde jämte assurans, frakt och annan
därå använd kostnad, intill dess den anländt, därest den fraktas med
fartyg, till den hamn, dit den är destinerad eller där den för vidare befordran
till destinationsorten ur fartyget lossas, och, därest den fraktas å

annat sätt, till första svenska tullplats.

Afgörandet af uppstående tvist mellan tullmyndigheten och varuimportören
skall tills vidare äga rum i enlighet med bestämmelserna i §
5, första stycket, punkterna 2—5, af nu i Sverige gällande tulltaxeunderrättelser.
Den svenska regeringen är berättigad att företaga ändringar af
dessa bestämmelser. Begagnar sig regeringen af denna rättighet, skola
följande grunder iakttagas:

a. I händelse tullförvaltningen anser det af importören uppgiina
värde för lågt, skall importören erhålla ett anstånd af minst fem dagar
för att besluta sig, huruvida han vill godkänna det af tullförvaltningen
utrönta värdet eller hänskjuta bestämmandet till de sakkunniga eller myndigheter,
hvilka afgörandet af sådan tvist tillkommer.

b. Varuimportören skall erhålla tillfälle att inför behöriga sakkunniga

eller behörig myndighet personligen eller skriftligen försvara sin värdeuppgift.
, „ , ,

c. Straff skall i allt fall icke ådömas, om skillnaden mellan det
uppgifna och det af tullförvaltningen, de behöriga sakkunniga eller den
behöriga myndigheten fastställda värdet icke uppgår till 10 procent af det
senare värdet. Denna bestämmelse är icke tillämplig, ifall det bevisas,
att importören uppgifvit för lågt värde i afsikt att tullförsnilla. I alla fall
skall tull erläggas efter det högre värdet, utan afseende å skillnadens

storlek.» . „

Af det anförda torde framgå, att frågan om hvilka åtgärder uti förevarande
afseende lämpligen böra vidtagas är af den beskaffenhet, att det
otvifvelaktigt bör öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att härom inkomma med
förslag. Så mycket synes dock redan nu böra framhållas, att, om också,
på sätt nyss blifvit nämndt och äfven af generaltullstyrelsen betonats, rätten

23

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

att vidtaga ändringar i nu gällande bestämmelser är begränsad genom
omförmälda traktat, dylika ändringar synas knappast kunna ske i annan
riktning än den af motionären föreslagna.

Utskottet har alltså inskränkt sig till att föreslå aflåtande! af en skrifvelse
i ämnet till Kungl. Maj:t.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Röings förevarande
motion om ändring af §§ 5 och 6 i tulltaxeunderrättelserna,
, måtte besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
utredning rörande sådan ändring af ifrågavarande paragrafer,
som blifvit här ofvan angifven, samt därefter
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill en
dylik utredning kan gifva anledning.

Stockholm den 18 april 1907.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLI.

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Reservationer:

af herrar Cavalli och Åkerberg mot vissa delar af utskottets motivering;
samt

af herr Håfomson.

Herrar Hammarström, friherre Trolle och K. G. Karlsson hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit, herrar Hammarström och Karlsson
i ärendets slutliga behandling samt friherre Trolle i behandlingen af
detta ärende inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1907.