4
Riksdagens Skrifvelse N-''o 58.
158,
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 april 1906
— Andra Kammaren — 5 — 1906
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.
Maj:ts propositioner med förslag till dels förordning angående
en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch,
arv ak och rom, dels ock ändring af gällande tullsats i
vissa fall å arrak och rom.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 11.)
Till Konungen.
Genom proposition, n:o 68, af den 9 mars innevarande år har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt
förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning
af punsch, arrak och rom.
Därjämte har Eders Kungl. Maj:t i en till Riksdagen afbiten proposition,
n:o 69, af ofvannämnda dag föreslagit Riksdagen att, under förutsättning
af bifall till den i ofvan omförmälda förslag införda bestämmelse
om förhöjning af den nu stadgade stämpelafgiften för försäljning af punsch,
besluta
dels viss förändrad lydelse af de i gällande tulltaxa förekommande
bestämmelser angående brännvin och sprit,
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
5
dels ock att den förändrade lydelsen af nyssnämnda bestämmelser skall
träda i kraft från och med dag, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer.
Hvad först angår frågan om höjning af punschskatten, kan det visserligen
icke förnekas och har äfven tillförne framhållits, att punsch, hvilken dryck
otvifvelaktigt är att räkna såsom en lyxartikel, följaktligen är ett mycket
lämpligt föremål för beskattning. Men redan den nu bestämda afgiften
torde få anses vara synnerligen hög i förhållande till varans värde; och
det må icke förglömmas, att, frånsedt denna stämpelafgift, punschen redan
i ocli för sig är ganska drygt beskattad, ty dels utgår för densamma utminuteringsafgift
och dels drabbas de i varan ingående ingredienserna socker
och arrak eller rom af särskild beskattning i form af tull eller tillverkningsafgift.
Skulle nu ifrågavarande stämpelafgift höjas med 50 procent, lärer
man med tämlig visshet kunna antaga, att konsumtionen af punsch skulle
komma att ej obetydligt sjunka. Statens inkomster af den höjda punschskatten
blefve kanske då ej mycket större än af den nuvarande, och nykterhetssträfvandena
inom landet kunde icke hafva någon vinst af att andra
mera sprithaltiga drycker i vida kretsar trädde i stället för punschen.
Det må vidare icke förgätas, att den ifrågavarande beskattningsmetoden
är jämförelsevis ny för vårt land, i det att den tillämpats endast
något öfver två år. Och hvad för öfrigt angår den hittills vunna afkastningen
af denna skatt, har densamma enligt uppgift från statskontoret
under åren 1904 och 1905 utgjort, i jämnt krontal räknadt, det förra året
1,296,553 kronor och det senare 1,292,281 kronor. Riksdagen vill i detta
sammanhang framhålla, hurusom i det för 1903 års Riksdag framlagda
förslaget till riksstat inkomsten af denna skattetitel upptagits till ett belopp
af 1,524,000 kronor, men att Riksdagen med hänsyn till en väntad minskning
i konsumtionen nedsatte omförmälda belopp till det nuvarande 1,300,000
kronor. Och äfven om skatten gifvit i det allra närmaste hvad som sålunda
beräknats, får man dock icke bortse därifrån, att den beräknade siffran ännu
icke blifvit uppnådd och att det senast förflutna året snarare visat någon
minskning i inkomsterna.
Under sådana förhållanden har Riksdagen därför icke ansett sig böra
för närvarande vidtaga någon höjning af den ifrågavarande afgiften, utan
funnit densamma böra bibehållas vid sitt nuvarande belopp.
Vidkommande härefter Eders Kungl. Maj:ts förslag, i hvad detsamma
afser införande af eu särskild beskattning äfven å arrak och rom, anföres
i det till Eders Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet hörande statsrådsproto
-
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
koll, bland annat, att det redan nu icke så sällan torde förekomma, att
enskilde till undvikande af punschskatten förskaffa sig sitt behof af punsch
medelst hembrygd, men att detta hittills icke torde äga rum i sådan utsträckning,
att statens intresse däraf i någon mera afsevärd mån beröres.
Såvidt af tillgängliga uppgifter framgår, synes emellertid hembrygdens
betydelse för statskassan såsom inkomstminskande faktor ingalunda,
ens vid nu gällande skattesats af 60 öre för liter, böra lämnas ur räkningen.
Enligt ingångna samstämmiga upplysningar från åtskilliga vinhandelsfirmor
i landet har nämligen afsättningen af arrak till enskilda
personer under åren 1901 och 1905 varit stadd i konstant ökning. Detta
förhållande, sammanställdt med den omständighet att, såsom redan blifvit
sagdt, punschskatten nämnda år inbringat resp. 1,296,553 och 1,292,281
kronor samt sålunda understigit den för hvardera af åren till 1,300,000
kronor beräknade afkastningen af skatten, synes gifva stöd åt den af 1903
års bevillningsutskott uttalade farhåga, att vid en stämpelafgift af 60 öre
för liter den beräknade skatteinkomsten säkerligen icke skulle uppnås till
följd af hembrygd i stor utsträckning.
Såsom korrektiv häremot synes det erforderligt, att, i anslutning till
hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit vid den ifrågaställda höjningen af punschstämpeln
till 90 öre, för arrak och rom stadgas en stämpelafgift — eller
tullförhöjning, där denna skulle träda i stället för stämpelafgiften — till
samma belopp som stämpeln för punsch eller 60 öre för liter.
Oafsedt den direkta, kanske mindre afsevärda inkomsten af en dylik
stämpelafgift och tullförhöjning, skulle på detta sätt otvifvelaktigt blifva
afhjälpt den bristande effektivitet, som måste anses för närvarande vidlåda
gällande stämpelafgift för punsch.
Framhållas må vidare, att härigenom lärer vinnas ytterligare den fördel,
att punschskattens afkastningsförmåga höjes. I detta sammanhang bör
nämligen erinras, att, på sätt redan antydts, den hittills till 1,300,000
kronor för år beräknade afkastningen af punschskatten är betydligt lägre
än det belopp af 1,524,000 kronor, hvartill Eders Kungl. Maj:t, då förslag
om införande af ifrågavarande stämpelafgift år 1903 första gången
förelädes Riksdagen, beräknat och i förslaget till riksstat för år 1904 upptagit
denna skatt. Till grund för sistnämnda beräkning låg det medeltal
liter punsch, som inom landet afyttrats under femårsperioden 1896—1900
eller 2,600,000 liter, till hvilken siffra konsumtionen med all sannolikhet
äfven nu uppgår, ehuru skatt synes träffa endast omkring 2,160,000 liter
af årskonsumtionen.
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
1
Det lärer utan öfverdrift kunna antagas, att eu på sätt ofvan nämnts
systematiskt utvecklad och kompletterad punschskatt med bibehållande af
nuvarande skattefot kommer att gifva statsverket en intäkt, öfverstigande
hvad ifrågavarande skattekälla hittills lämnat. I det nyss påvisade
förhållandet, att punschskatten bör kunna i högre grad än för närvarande
statsfinansiellt utnyttjas, utan att skattesatsen behöfver ökas, synes
ligga ytterligare skäl för införandet af eu särskild skatt å arrak och rom,
att utgå vid införsel från utrikes ort af dylik vara i kolli, innehållande
mindre än 250 liter, likasom ock vid försäljning — som ej sker till förtäring
på stället — af arrak och rom i mindre myckenhet än 250 liter.
Riksdagen har alltså icke kunnat godkänna Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
författningsförslag, hvaremot Riksdagen, med bifall till ett inom
Riksdagen framställdt förslag, antagit en förordning angående en särskild
stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom af den lydelse, härvid
fogad bilaga utvisar.
Hvad därefter beträffar Eders Kungl. Maj:ts ofvan omförmälda proposition,
n:o 69, innefattande förslag till ändring af gällande tullsats i
vissa fall å arrak och rom, har Riksdagen icke heller kunnat godkänna
densamma, utan har Riksdagen i stället beslutit,
dels att de i gällande tulltaxa förekommande bestämmelser
angående brännvin och sprit skola erhålla
följande förändrade lydelse:
Kvantitet |
|||
för tull- |
Tullsats |
||
Brännvin och Sprit: |
beräkningen |
||
på fat, större eller mindre: |
kronor |
öre |
|
af säd, potatis eller andra |
1 1 liter af 50 |
. |
|
jordfrukter ........ |
{procents alkohol- |
1 |
|
(halt vid + 15° C.- |
|||
af ris (arrak) |
dito |
1 |
|
af socker (rom) |
dito |
1 |
|
af vindrufvor (konjak)......... |
dito |
1 |
— |
andra slag.............................. |
dito |
1 |
|
1 1 liter utan |
| |
||
på andra kärl: alla slag......... |
{ afseende på |
l |
85 |
( alkoholhalten. |
1 |
Anm. 1. Vid förtullning af brännvin och sprit i kolli, innehållande
mindre än 250 liter, enligt de här ofvan för tullberäkning bestämda
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
grunder, skall tullafgiften förhöjas, om varan är beredd af ris (arrak) eller
af socker (rom), med 75 öre per liter, men eljest med 15 öre per liter.
Anm. 2. Brännvin och sprit af annan alkoholhalt än den här ofvan
angifna reduceras till normalstyrka, eller 50 procent, på sätt därom av
särskild! föreskrifvet.
Anm. 3. Finnes varan vara försatt med socker eller annat främmande
ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves oriktigt å profvaren, erlägges
tull såsom för Likör.
dels ock att den sålunda förändrade lydelsen af
nyssnämnda bestämmelser skall träda i kraft från och
med dag, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer.
Stockholm den 6 april 1906.
Med undersåtlig vördnad.
Riksdagens Skrifvelse N:o 53.
9
Bilaga.
Förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning
af punsch, arrak och rom.
Med upphäfvande af förordningen den 19 maj 1905 angående en
särskild stämpelafgift för punsch, förordnas som följer.
1§-
l-e För punsch, som säljes till förtäring på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan än den, som innehar rättighet till
detaljhandel med brännvin, skall, i den ordning nedan sägs, erläggas en
särskild afgift, beräknad efter sextio öre för hvarje liter.
2. Enahanda afgift skall erläggas för arrak eller rom, som inom
riket, annorledes än till förtäring pa stället, säljes i mindre myckenhet
än tvahundrafemtio liter till annan än den, som innehar rättighet till detaljhandel
med brännvin.
3. . För punsch, arrak eller rom, som ur riket utföres, skall nu stadgad
afgift ej utgöras.
2 §•
Punsch, arrak eller rom, därför jämlikt 1 § afgift skall utgå, må
icke säljas annat än i slutet kärl; och må vid försäljningen icke användas
andra kärl än
dels buteljer om en sjättedels, en tredjedels, en half, två tredjedels
eller en liters rymd,
dels krus eller s. k. damejeanner om tre, fem eller tio liters rymd och
dels ankare och fat om tio, tjugu, fyrtio eller femtio liters rymd.
Vid bestämmande af kärlens rymd må afseende ej fästas därvid, att
rymden öfver- eller understiger måttet:
för butelj om en sjättedels, en tredjedels eller en half liter med intill
två centi liter,
för butelj om två tredjedels eller en liter med intill fem centiliter,
för krus eller damejeanner med intill tio centiliter och
för ankare eller fat med bråkdel af en liter.
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Raft.
2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
B §•
1. Hvarje kärl, innehållande punsch, arrak eller rom, för hvilken
enligt 1 § afgift bör erläggas, skall, då varan utlämnas, vara försedt med
beläggningsstämpel (punschstämpel) å det belopp, som efter kärlets rymd
svarar mot den i nämnda § angifna afgift.
2. Vid försäljning af punsch till förtäring på stället må kärlet ej
öppnas eller den därå anbringade stämpel rubbas, förrän kärlet blifvit
till köparen öfverlämnadt.
4 §•
Punschstämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen
a) för buteljer, krus och damejeanner afsedda enkla stämplar å 10,
20, 30, 40 och 60 öre samt 1,80, 3 och 6 kronor;
b) för ankare och fat afsedda dubbelstämplar å 6, 12, 24 och SO
kronor; skolande de bägge delar, hvaraf hvarje dubbelstämpel består,
hafva sinsemellan olika bredd och vara märkta med ett och samma
ordningsnummer.
5 §•
1. Punschstämpel skall fästas å kärlet med hela den limmade sidan.
På butelj, krus och damejeanne skall stämpel så anbringas, att den
å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen kommer midt öfver korken,
och flikarna nedvikas efter kärlets hals.
På ankare och fat skall den bredare stämpeldelen anbringas öfver
sprundet, den smalare öfver tapphålet, och detta så, att den bredare stämpel*
delens valörbeteckning kommer midt öfver sprundet och den smalares midt
öfver tapphålet, samt att flikarna å bägge stämpeldelarna sträckas rätt ut åt
sidorna. Stämpeldelar med olika ordningsnummer få icke fästas på ett
och samma kärl.
2. Punschstämpel skall, till skydd för densamma, täckas, på butelj,
krus och damejeanne med en kapsyl af stanniol samt på ankare och fat
med en plåt af lämplig metall. I saväl kapsyl som plåt skall finnas ett
cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom dess omkrets stämpelns
valörbeteckning kan framträda, och må kapsylen eller plåten ej sträcka
sig så långt öfver stämpelns öfriga delar, att å de enkla stämplarna de å
flikarna befintliga vapen eller å dubbelstämplarna ordningsnumren skylas.
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
11
3. Ansvarigheten för iakttagandet af föreskrifterna i denna § åligger
den, som försäljer punsch, arrak eller rom under sådana omständigheter,
att kärlet, hvari varan inneslutes, skall vara åsatt stämpel.
6 §.
Statskontoret skall i Stockholm genom därtill antagna försäljningsman
och i länen genom Konungens befallningshafvande låta tillhandahålla
punschstämplar; åliggande Konungens befallningshafvande att för stämplarnas
tillhandahållande förordna försäljningsman för hvarje stad äfvensom,
till erforderligt antal, för landet.
Den myndighet, som förordnat försäljningsman, äger, när så skäligt
pröfvas, entlediga honom. Däröfver må klagan ej föras.
7 §•
Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med därom
gällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition hos den
myndighet, som förordnat honom, få stämplar sig tillställda inom det belopp,
för hvilket säkerhet sålunda blifvit ställd.
För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag å
tid, som bestämmes af den myndighet, som förordnat försäljningsmannen.
8 §.
Beträffande uppbörd och redovisning för punschstämplar skall i tilllämpliga
delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen angående
stäinpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för punschstämplar
icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader räkna
sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket punschstämplar
under året försålts.
9 §•
Har, sedan punschstämpel anbragts å kärl på sätt i 5 § sägs, kärlet
blifvit förstördt eller skadadt, så att varan gått förlorad eller undergått
sådan förändring, att den icke kan till försäljning användas, eller har af
annan orsak varan förstörts eller förändrats såsom nu är sagdt, då må,
därest med intyg, i stad af borgmästare, polismästare, notarius publicus
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
eller stadsfiskal och å landet af kronofogde eller länsman, styrkes, ej mindre
att nu nämndt förhållande inträffat, än ock att betryggande åtgärd
vidtagits till förhindrande af stämpelns vidare användning för sitt ändamål,
statskontoret eller i landsorten Konungens befallningshafvande på
ansökning medgifva restitution af stämpelafgiften.
10 §.
1. Förbrytelse mot 3 § 1 mom. straffes med böter från och med
100 kronor till och med 500 kronor eller, där synnerligen förmildrande
omständigheter förekomma, med böter från och med 10 kronor till och
med 100 kronor; och vare den skyldige tillika pliktig erlägga afgift enligt
1 § för det försålda.
2. Öfverträdelse af bestämmelserna i 2 §, 3 § 2 mom. eller 5 § 1
eller 2 mom. straffes med böter från och med 5 kronor till och med 100
kronor; dock att, därest genom öfverträdelsen stämpelafgift undandragits
statsverket, öfverträdelsen skall anses efter hvad i 1 mom. af denna § är
stadgadt.
3. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen
person, likasom vore förbrytelsen af husbonden själf gjord.
4. Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften
åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage han hälften
af åklagarens andel.
5. Vid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän strafflag.
Öfvergång sstadgande.
Denna förordning träder i kraft från och med dag, som Konungen
bestämmer; dock att hvad i 5 § 2 mom. är föreskrifvet ej må träda i
tillämpning förr än den 1 januari 1907, intill hvilken tid 5 § 2 mom.
i förordningen den 19 maj 1905 angående en särskild stämpelafgift för
försäljning af punsch fortfarande skall gälla.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 19 06.