16
Riksdagens Skrifvelse N:o 183.
N:o 183.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1906.
— — — — Andra Kammaren den 23 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar
i 8 och 10 kapitlen strafflagen och lag om
ändrad lydelse af 77 § strafflagen för krigsmakten
den 7 oktober 1881.
(Lagutskottets utlåtande n:o 51.)
Till Konungen.
Genom proposition den 4 innevarande maj har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen antaga propositionen bilagda förslag till
l:o) lag om vissa ändringar i 8 och 10 kapitlen strafflagen, och
2:o) las: om ändrad lydelse af 77 8 strafflagen för krigsmakten den
7 oktober 1881.
Riksdagen har vid granskning af de i propositionen innefattade förslagen
i allt hufvudsakligt icke funnit något att med afseende å desamma
erinra.
Beträffande den i 10 kap. 13 § strafflagen föreslagna nedsättning af
minimum uti straffsatsen för sådan deltagare i upplopp, hvilken ej är anstiftare
eller anförare, har Riksdagen ansett skäl föreligga till en modifikation,
i det enligt Riksdagens åsikt de i högsta domstolen mot §:ens
föreslagna affattning uttalade betänkligheter så till vida böra vinna afseende,
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 183.
att den i §:en föreslagna nedsättning till fängelse ej må förekomma i andra
fall, än där omständigheterna äro synnerligen mildrande.
I fråga om 8 kap. 3 § strafflagen har en redaktionsförändring synts
lämplig.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen,
som funnit det i propositionen innefattade förslag till lag om vissa ändringar
i 8 och 10 kapitlen strafflagen icke kunna i oförändradt skick bifallas i anledning
af propositionen, för sin del antagit följande
Lag
om vissa ändringar i 8 och 10 kapitlen strafflagen.
Härigenom förordnas, att 10 kap. 11 § strafflagen skall upphöra att
gälla, samt att nedannämnda lagrum i 8 och 10 kapitlen samma lag skola
erhålla följande ändrade lydelse:
8 kap.
3 §
Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller
i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes
sökt förleda till förräderi, som i 1 § sagdt är; dömes, när ingen straffbar
verkan däraf följde, till straffarbete i högst sex år. Samma lag vare om
den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, att därmed komma sådant
förräderi åstad.
8 §.
Om stämpling till förräderi, som i 6 § omtalas, så ock om uppmaning
till sådant förräderi eller försök att annorledes därtill förleda, gälle
hvad i 2 och 3 §§ sagdt är.
!0 kap.
13 §.
Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen,
utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs, och
skingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myndighets befallning, utan
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 42 Häft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 183.
visar trotsighet däremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp
till straffarbete i högst ett år och annan deltagare i upploppet till böter från
och med tio till och med tvåhundra riksdaler dömas. Öfvergå de till våld
å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 §§ om uppror sägs;
dock att för sådan deltagare i upploppet, som ej är anstiftare eller anförare,
straff efter 9 § må nedsättas till straffarbete i två månader eller,
där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse.
14 §.
Hvar som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift,
den han utsprida eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller
egendom eller till annat brott, varde, där ej uppmaningen särskildt med straff
belagd är, dömd till böter eller fängelse. Afsåg uppmaningen brott, hvarå
strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständigheterna
synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dömas. Är
den skyldige i följd af uppmaningen förfallen till straff för delaktighet i
brott, som därå följt, gälle hvad i 4 kap. 1 § stadgas.
Där någon annorledes, såsom genom prisande af brottslig handling,
muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt
eller utsprida låtit, söker förleda till brott; vare lag som i 1 mom. sägs.
Har någon eljest på sätt i 1 eller 2 mom. förmärs sökt förleda till
ohörsamhet mot lag eller laga myndighet, straffes med böter eller fängelse.
Hvad i denna § är stadgadt gälle äfven om den, som annans skrift,
hvars innehåll är efter samma § straffbart, utspridt eller utsprida låtit för
att därmed främja den med skriften åsyftade verkan.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Det i propositionen innefattade förslag till lag om ändrad lydelse af
77 § strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881 bär blifvit af Riksdagen
antaget.
Stockholm den 23 maj 1906.
Med undersåtlig vördnad.