Riksdagens Skrifvelse N:o 135.

5

N:o 135.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1906.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående en allmän polisförfattning
för rikets städer och därmed jämförliga orter.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 7).
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 5) utlåtande n:o 12).

Till Konungen.

Inom Riksdagen bär i afgifven motion uppmärksamheten fästats
därå, att vårt land saknar en allmänn polisförfattning för städerna och
därmed jämförliga orter, och med anledning däraf har förslag framställts
om utfärdande af författning härutinnan.

Krafvet på eu dylik polisförfattning för hela riket framträder nu
icke för första gången. Genom verkställda utredningar af vederbörande
utskott, både vid denna och de två nästföregående lagtima riksdagarna,
har utredning åstadkommits därom, att stadganden om polismäns antagande
och entledigande samt instruktioner för deras tjänstgöring i vissa
städer helt och hållet saknas, och i de städer, där sådana finnas, utfärdats
efter skiljaktiga grunder och af olika myndigheter, i de flesta fall
af magistrat, i andra af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, af vederbörande
borgmästare, af stadsfullmäktige, af poliskammare eller ock
af olika myndigheter i förening. För några få städer hafva vissa bestämmelser
om polismäns antagande och afskedande utfärdats af Eders
Kungl. Maj:t.

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 135.

Visserligen anställas och aflönas polismännen af kommunerna, kvilka
med hänsyn härtill gifvetvis kunna göra anspråk på ett afgörande inflytande
i fråga om polisens organisation. Men det lärer å andra sidan ej
kunna förnekas, att det ytterst är statens plikt och en af dess förnämsta
angelägenheter att upprätthålla ordning och bereda skydd för medborgares
lif och egendom, och ehuru staten öfverlämnat åt kommunerna att
genom polisväsendet ombesörja denna statsfunktion, kan statsmakten därigenom
icke anses hafva afsagt sig all kontroll härutinnan. Den enklaste
formen för utöfvande af en sådan kontroll skulle just vara utfärdande af
en sådan allmän polisförfattning, hvarom här är fråga.

De organ, som vid ordningens upprätthållande omedelbart komma i
beröring med befolkningen, äro i vårt land för landsbygden fjärdingsmän,
för städerna poliskonstaplar.

Angående fjärdingsmannabestyret har den 29 september 1899 utfärdats
eu lag, däri bestämmelser meddelats rörande utseende af fjärdingsmän,
deras aflöning och entledigande m. m. En samma dag utfärdad
instruktion för fjärdingsmän innehåller närmare bestämmelser angående fjärdingsmäns
åligganden.

Behofvet af bestämmelser rörande polisbetjänte å den egentliga landsbygden
har sålunda blifvit tillgodosedt. Att ett behof af allmänna bestämmelser
jämväl för polisbetjänte i stad och därmed jämförlig ort förefinnes,
anser Eiksdagen framgå af den i ärendet befintliga utredning.

Vid uppgörandet af en allmän polisförfattning bör man enligt Riksdagens
mening hafva för ögonen att tillgodose icke allenast önskemålen
att bringa trygghet och oberoende för polismännen, utan i lika hög grad
det allmännas berättigade intresse, så att genom författningen icke skapas
förhållanden, som skulle kunna menligt inverka på allmän säkerhet
och ordning.

Beträffande de bestämmelser, som hufvudsakligen synas skola meddelas
i en sådan författning, anser Riksdagen, att densamma bör innehålla sådana
stadganden, som för ett behörigt upprätthållande af denna för staten
så viktiga angelägenhet anses böra vara gemensamma för rikets alla
städer och därmed jämförliga orter, men däremot icke upptaga ett detalj
eradt reglemente för polisen, utan i sistnämnda afseende allenast meddela
sådana allmänna bestämmelser, på grund af kvilka instruktioner,
lämpliga för den ena eller andra orten, kunna uppgöras, tillika med tydlig
föreskrift därom, att i hvarje ort, där polismyndighet är anställd, instruktion
för polisen bör finnas.

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 135.

I författningen synes vidare böra upptagas bestämmelser rörande
polismäns antagande, entledigande och bestraffning samt om deras rätt
till klagan öfver vissa åtgärder eller beslut af förman eller annan öfverordnad
myndighet äfvensom de stadganden i öfrigt rörande polismans
skyldigheter och befogenheter, som böra vara lika för alla de orter, i
hvilka författningen skall äga tillämpning. I detta afseende håller Riksdagen
före, att såväl högre som lägre polistjänstemän böra ej blott vara
underkastade den strängaste kontroll, utan äfven, därest de befinnas för
sin befattning i högre grad olämpliga, kunna från densamma skiljas, utan
att de af domstol blifvit dömda för brott, hvarå afsättning bör följa, eller
åtminstone kunna genast afstängas från sin tjänst, i hvilket sistnämnda
fall förmans beslut jämväl torde böra genast gå i verkställighet, oafsedt
om klagan däröfver anföres. A andra sidan torde dock till betryggande
af polismans rätt i författningen böra angifvas de omständigheter, hvarunder
afsättning eller afstångande från tjänstgöring kan få äga rum, och
synes därjämte böra fordras en föregående undersökning, hvarutaf kan
bedömas, huruvida fullt giltiga skäl förelegat för sådan åtgärd. Den afskedade
torde ock i sådant fall böra hafva utväg att föra klagan öfver
förmans eller myndighets beslut.

Riksdagen får sålunda anhålla, att Eders Kung!. Maj:t ville på de
grunder, som ofvan angifvits, låta utarbeta en allmän polisförfattning för
rikets städer och därmed jämförliga orter.

Stockholm den 12 maj 1906.

Med undersåtlig vördnad.