Riksdagens Skrifvelse N:o 132.
9
N:o 132.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1906.
— — 1— — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner
om viss ändring i förordningen angående tillverkning och
beskattning af maltdrycker m. rn.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 15.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion kar förslag framställts, att Riksdagen
ville besluta, att 2 § i kungl. förordningen angående tillverkning
ock beskattning af maltdrycker den 17 juni 1903 måtte erhålla följande
lydelse :
1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt med tolf
öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten för de första
under tillverkningsåret afverkade trettiotusen kilogrammen malt utgår med
fem öre för kilogram, för de nästa fyratiotusen kilogrammen med sju öre
för kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med nio öre för
kilogram och för de nästa femtiotusen kilogrammen med elfva öre för
kilogram.
2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af tillståndsbevis,
under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas.
Vidare bär i annan inom Riksdagen väckt motion föreslagits, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om föranstaltande
af en undersökning, om och i hvad mån kontrollväsendet öfver de
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 24 Höft. 2
It)
Biksdagens Skrifvelse N:o 132.
extra beskattade näringarna kan tarfva ändring och omläggning, åsyftande
större likformighet och billighet.
Den i förstnämnda motion föreslagna ändring af ifrågavarande bestämmelser
i 2 § maltskatteförordningen innebär, dels att den nuvarande lägsta
skattesatsen af 2 öre skulle bortfalla, dels ock att den högsta skattesatsen,
12 öre, skulle inträda redan efter uppnådd afverkning af 170,000
kilogram malt (i stället för vid 200,000 kilogram enligt nu gällande
stadgande).
Ett af motiven för berörda yrkande är, att det inflytande skattebeloppet
vid ett stort antal skattepliktiga bryggerier är så ringa, att
statsverkets kostnad för utöfvande af kontroll vid desamma icke blir täckt.
Angående detta missförhållande meddelas i båda motionerna åtskilliga
uppgifter, hvilka bestyrkas af upplysningar från finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå. Sålunda har meddelats, att under tillverkningsåren
1908—04 och 1904—05 det erlagda skattebeloppet vid respektive
60 och 70 af de i verksamhet varande skattepliktiga bryggerierna understigit
det arfvode, staten haft att utbetala åt kontrollören vid hvarje
bryggeri. Totalsumman af de belopp, som till följd häraf måst af statsmedel
tillskjutas för täckande af ifrågavarande kontrollkostnader, uppgick
för de nämnda tillverkningsåren till respektive 17,000 och 21,000 kronor.
För innevarande tillverkningsår beräknas denna summa komma att ytterligare
stiga, enär flera jämförelsevis små skattefria bryggerier uppgifvas
hafva öfvergått till skattepliktig tillverkning.
Ur synpunkten af en rationellt anordnad beskattning innebära nu
berörda förhållanden enligt Riksdagens förmenande en oegentlighet, som
lärer böra med snaraste rättas, och torde detta lämpligen kunna ske på
det sätt, att den lägsta skattesatsen höjes.
Riksdagen finner emellertid, att det gifves ett annat viktigt skäl för
vidtagande af denna reform. Enligt meddelade upplysningar har ifrågavarande
låga skattesats visat sig i sin mån medverka till att neutralisera
den själfbestämmanderätt i fråga om ordnandet af ölförsäljning, som
kommunerna numera äga. Jämlikt kungl. förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning af vin och Öl, hvilken förordning trädt i kraft den
1 januari innevarande år, fordras nämligen för all försäljning af Öl till
afhämtning tillstånd af vederbörande myndighet, med undantag endast för
den försäljning, som bedrifves af tillverkare själf från tillverkningsställe.
Oberoende åt hvad de kommunala myndigheterna kunna hafva uti förevarande
hänseende beslutat, kan sålunda medelst uppsättande inom veder
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 132.
11
börande kommun af ett nytt bryggeri försäljning till afhämtning af skattepliktiga
maltdrycker i obegränsad omfattning äga rum inom kommunen.
Härvid torde i de allra flesta fall ifrågakomma små bryggerier med eu
maltafverkning af högst 30,000 kilogram, för hvilket antagande talar den
hittills vunna erfarenheten.
Af nedanstående tablå, upprättad med ledning af uppgifter från
kontroll- och justeringsbyrån, framgår i hvilken riktning utvecklingen gått
under tillverkningsåret 1904—05.
Af de år 1903—04 i verk-samhet varande skatte-pliktiga bryggerierna |
Fördelningen |
år 1904—05 af dessa bryggerier var följande |
||||||
tillhör skatteklass |
de antal |
nedlagda |
klass 1 |
klass 2 |
’ klass 3 |
klass 4 |
klass 5 |
klass 6 |
| . 1 |
50 |
4 |
41 |
5 |
||||
2 |
50 |
— |
6 |
40 |
4 |
— |
— |
— |
3 |
41 |
— |
— |
5 |
31 |
4 |
— |
1 |
4 |
29 |
— |
— |
— |
5 |
23 |
1 |
— |
5 |
15 |
1 |
— |
— |
— |
— |
10 |
4 |
6 |
37 |
— |
— |
— |
— |
— |
37 |
|
Summa |
222 |
5 |
47 . |
50 |
40 |
27 |
11 |
42 |
Nytillkomna |
||||||||
1904—05 |
— |
-" ; |
9 |
1 |
— |
— |
— |
— |
Hela antalet |
227 |
56 |
51 |
40 |
27 |
11 |
42 |
Tabellen visar alltså, att af de under tillverkningsåret 1904—05
nytillkomna 10 bryggerierna 9 tillhörde första skatteklassen, d. v. s. med
en årsafverkning af högst 30,000 kilogram och med skatt af 2 öre för
kilogram. Innevarande tillverkningsår hafva ytterligare 12 nya bryggerier
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 132.
tillkommit, samtliga, såvidt af deras hittillsvarande maltafverkning kan bedömas,
tillhörande första skatteklassen.
De nu anförda siffrorna gifva vid handen, att antalet småbryggerier,
som drifva skattepliktig tillverkning af maltdrycker, under de sista tillverkningsåren
ganska afsevärdt ökats och att dessa bryggerier nästan undantagslöst
tillhöra första skatteklassen. Skulle detta förhållande fortfara,
torde det med den nya försäljningslagstiftningen afsedda befrämjandet af
nykterhet i betänklig grad motverkas. Uppkomsten af småbryggerier bör
därför enligt Riksdagens uppfattning genom lämpliga bestämmelser inskränkas,
och äfven för vinnande af detta syfte finner Riksdagen den lägsta skattesatsens
höjande vara en lämplig åtgärd.
Denna förändring torde emellertid icke böra vidtagas, utan att åtskilliga,
med det gällande systemet för maltdrycksbeskattningen sammanhängande
frågor därvid äfven komma under ompröfning. Sålunda framträda härvid,
bland andra, spörsmålen om normerandet af den degressiva skatteskalan i
förordningens 2 § samt angående storleken af den i 5 § stadgade minimiafverkningen
för hvarje tillverkningsdygn.
Vidare torde i detta sammanhang böra beaktas, att Riksdagen i sin
skrifvelse den 20 maj 1903 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
anfört, bland annat, att den af Riksdagen beslutade anordningen
af skattesatserna vidtagits, på det att likställighet mellan skattefria svagdricksbryggerier
och skattepliktiga bryggerier med blandad tillverkning
skulle blifva i möjligaste mån beredd. I skrifvelse den 12 maj 1905
angående vissa ändringar i maltskatteförordningen bär Riksdagen sedermera
ytterligare betonat, att denna grundsats bör upprätthållas. Då den höjning
af den lägsta skattesatsen, för hvilken Riksdagen här ofvan i princip
uttalat sig, i viss mån torde komma att rubba den i gällande lagstiftning
åsyftade likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier,
lärer det vid frågans afgörande jämväl böra tagas i öfvervägande, huruvida
icke till motverkande af sådan rubbning någon åtgärd bör vidtagas.
Yttermera bör beaktas, att degressionen i gällande skatteskala jämväl
bär till ändamål att bereda de mindre, skattepliktiga bryggerierna en
skattelindring, som ansetts erforderlig för deras bestående i konkurrensen
med de större byggerierna. Vid en förhöjning af den lägsta skattesatsen
torde det därför äfven blifva nödvändigt att öfverväga, huruvida icke hänsyn
till däraf möjligen uppstående menliga återverkningar på den mindre
bryggeriindustrien krafvel’, att öfvergången till den högre skattesatsen för
Riksdagens Skrifvelse N:o 132. 13
redan bestående småbryggerier förmedlas genom vissa öfvergångsbestämmelser.
Då förevarande fråga alltså i vissa afseenden synes beröra principala
delar af det nu gällande skattesystemet, har Riksdagen, som finner den
för frågans allsidiga bedömande erforderliga utredning lämpligast böra ske
genom Eders Kungl. Maj:ts försorg — en utredning, för hvars verkställande
icke lärer erfordras tillkallande af särskilde kommitterade — icke velat
nu fastslå de förändrade bestämmelser, som lära betingas af en höjning
af nu fastställda lägsta skattesats. Däremot har Riksdagen, med framhållande
af ofvan anmärkta synpunkter, jämte vikten af att frågan vinner
en snar lösning, funnit sig böra aflåta en skrifvelse i ämnet till Eders
Kungl. Maj:t.
Härvid kan erinras, att under den tid, som må förflyta till dess
förslag i ämnet blir framlagdt för Riksdagen, antalet af dessa småbryggerier
kommer att ytterligare ökas. Riksdagen har emellertid icke funnit denna
invändning böra tillmätas någon större betydelse, då det icke torde vara
sannolikt, att hågen för placering af kapital i dylika företag blir stor inför
eventualiteten af en snar skatteförhöjning, som skulle hårdast träffa de
minsta bryggerierna och kanske föranleda deras upphörande utan möjliglighet
för ägaren att bekomma ersättning för de å företaget nedlagda
kostnader.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla om utarbetande
och framläggande för Riksdagen af förslag till de förändrade bestämmelser
i förordningen angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
den 17 juni 1903, som kunna betingas af en förhöjning af nu gällande
lägsta maltskattesats.
Riksdagen öfvergår nu till att yttra sig beträffande förslaget om
aflåtande till Eders Kungl. Maj:t af eu skrifvelse med begäran om revision
af gällande bestämmelser angående kontrollen vid brännvins-, socker- och
maltdryckstillverkningarna.
De statsorgan, som under chefen för finansdepartementet handhafva
kontrollen öfver ifrågavarande näringar, äro chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå, hvilken utöfva!'' öfverinseendet öfver kontrollen,
samt de under honom lydande kontroll tjänstemän af olika slag.
I detta sammanhang vill Riksdagen till eu början erinra, hurusom
Riksdagen i sin skrifvelse den 19 maj 1905 angående beskattningen af
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 132.
socker gjort följande uttalande i fråga om det nu rådande förhållandet,
att aflöningen till den underordnade kontrollpersonalen fastställes af Riksdagen,
under det att däremot ersättningen åt öfverkontrollörerna bestämmes
af Eders Kungl. Maj:t.
»Från principiell synpunkt synes olikheten mellan det för öfverkontrollörerna
tillämpade aflöningssättet och det, som gäller för den
öfriga kontrollpersonalen icke kunna motiveras. Skäl i öfrig! torde icke
heller kunna anses föreligga, hvarför de grunder, efter hvilka öfverkontrollör
skall äga åtnjuta ersättning, icke skulle blifva föremål för Riksdagens
pröfning. Bestämmanderätten i detta afseende borde så mycket
hellre tillhöra Riksdagen, som de till öfverkontrollörerna utgående ersättningarna
för år uppgå till afsevärda belopp.
På grund häraf och då det tillhör Riksdagen att besluta öfver statsutgifter,
förutsätter Riksdagen, som icke ansett sig för närvarande böra
vidtaga någon ändring i den kungl. propositionen, att Eders Kungl. Maj:t
för Riksdagen framlägger dels förslag till sådan ändring af förevarande
förordning, att bestämmelserna rörande ersättning till öfverkontrollör komma
att intagas i förordningen, dels ock förslag till motsvarande ändringar i
förordningarna angående tillverkning af brännvin samt tillverkning och
beskattning af maltdrycker.»
Enligt gällande praxis kunna öfverkontrollörerna betraktas såsom
anställda för kontroll öfver tillverkningsafgifterna i allmänhet, hvaremot
särskilda lägre kontroll tjänsteni än finnas för hvar och en af brännvins-,
socker- och maltdryckstillverkningarna.
I maltdryckstillverkningsförordningen är emellertid förutsatt det fall,
att åt där omförmäld kontrollör kunde vara anförtrodd tillsynen vare sig
vid mer än ett skattepliktigt bryggeri eller ock vid brännvinsbränneri och
skattepliktigt bryggeri, likasom ock i brännvinstillverkningsförordningen att
kontrollör kunde utöfva tillsyn å två brännerier. Vid sålunda förenad tjänstgöring
äger kontrollör att uppbära icke dubbelt utan endast ett enligt vissa
angifna grunder förhöj dt arfvode. En dylik anordning af kontrollen vore,
därest den blifve i vidsträcktare mån tillämpad, naturligen ägnad att medföra
besparing i statens kontrollkostnader. Enligt hvad Riksdagen inhämtat,
lärer emellertid hittills endast undantagsvis sådan förening af kontrollörstjänster
hafva ifrågakomma, men Riksdagen har icke varit i tillfälle att
närmare utreda anledningen härtill.
På hvad sätt större enhetlighet och besparing med afseende å kontrollen
öfver de särskild beskattning underkastade tillverkningarna må
Riksdagens Skrifvelse N:o 132,
15
kunna vinnas, kan gifvetvis icke afgöras utan föregående undersökning,
med beaktande därvid af lokala, kontrolltekniska ock andra på frågan inverkande
förhållanden. Särskildt med hänsyn till de betydande belopp,
hvartill kostnaden för denna kontroll årligen uppgår, synes det Riksdagen
vara af vikt, att närmare utredning härom blir verkställd, hvilken utredning
torde kunna ske inom finansdepartementet.
Kostnaderna för kontrollen vid brännvins-, socker- och maltdryckstillverkningen
bestridas af sjunde hufvudtitelns ordinarie förslagsanslag för
kontroll å tillverkningsafgifter, hvilket anslag uppförts i riksstaten för etthvart
af åren 1904, 1905 och 1906 med 750,000 kronor. För år 1904
— det sista år, för hvilket fullständigt afslutade räkenskaper i förevarande
hänseende föreligga — hafva, enligt uppgifter, meddelade från finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå, de utgifter, Indika äro afsedda
att bestridas med förenämnda anslag jämte de anslaget enskildt tillhöriga
uppbördsmedel, utgörande för nyssnämnda år 73,488 kronor 51 öre och
bestående till öfvervägande del af de bidrag, maltdryckstillverkare äro skyldige
att lämna till kostnaderna för tillsyningsman och kontrollörer, uppgått
till följande belopp, nämligen:
vissa kostnader för finansdepartementets kontroll-
och justeringsbyrå ................................. kronor 18,888: 56
kostnader för kontrollen vid brännerier, allmänna
brännvinsnederlag och bryggerier............... » 843,549: 15
hvitbetssockerkontrollörers arfvoden och öfriga
ersättningar i och för hvitbetssockertillverkningen ... » 39,254: —
summa kronor 901,691: 71.
Den förändrade anordning af kontrollen öfver sockertillverkningeu,
som kommer att tillämpas från och med den 1 september 1906, har
emellertid beräknats för statsverket medföra en betydlig ökning af den
årliga kostnaden för nämnda kontroll, hvilken kostnad af chefen för
finansdepartementet ansetts icke kunna sättas lägre än 300,000 kronor.
På grund häraf och då utgifterna å anslaget redan under år 1904
öfverskridit dess i nu gällande riksstat uppförda belopp med öfver
150,000 kronor samt anledning icke funnes till antagande, att de utgifter,
som, förutom de af kontrollen vid sockertillverkningen föranledda, därur
skola utgå, komrae att minskas, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riks
-
16
Bilisdagens Skrifvelse N:o 132.
dagen att för år 1907 höja ifrågavarande förslagsanslag till 1,100,000
kronor, hvilket förslag Riksdagen bifallit.
Med den nuvarande organisationen af kontrollen öfver ifrågavarande
tillverkningar synes bristande enhetlighet i vissa afseenden vara rådande
inom vårt kontrollväsende. Orsaken härtill torde emellertid, åtminstone i
viss mån, vara att finna i det förhållande, att de olika tillverkningsafgifterna
tillkommit å skilda tider. Möjligt är ock, att, först med den
utveckling denna del af vårt indirekta beskattningssystem nu hunnit,
tidpunkten är inne för en undersökning angående förutsättningarna för
kontrollens ordnande efter mera enhetliga grunder.
Huruvida genom eu ändrad organisation af kontrollsystemet kostnaderna
för kontrollen kunna nedbringas, kan ju icke på förhand med
säkerhet afgöras. Anledning saknas dock icke för antagandet, att sådant
utan minskande af kontrollens effektivitet må kunna äga rum.
Med stöd af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till förändrade bestämmelser rörande kontrollen vid brännvins-, socker- och
maltdryckstillverkningen i syfte att, med bibehållande af nödig effektivitet,
åstadkomma större enhetlighet i kontrollens organisation och minskade
kontrollkostnader.
Stockholm den 12 maj 1906.
Med undersåtlig vördnad.
Victor Pettersons A.-B. Tr., Stockholm, 1S06.