UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

KOMITÉN FÖR UTREDANDE AF FRÅGAN
»HURULEDES DEN SJELFEGANDE JORDBRUKANDE
BEFOLKNINGENS STÄLLNING I NORRLAND OCH DALARNE
MÅ KUNNA VIDMAKTHÅLLAS OCH STÄRKAS OCH
JORDBRUKETS UTVECKLING I NÄMNDA LANDSDELAR
BEFRÄMJAS»

INNEHÅL L:

SAMMANDRAG AF INKOMNA SVAR Ä UTSÄNDA FRÅGOR:
FRÅGORNA 1—12.

STOCKHOLM 1904

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Redogörelse i afseende å komiténs frågeformulär n:o 2

Karta öfver Kopparbergs län.........................

,, ,, Gefteborgs län ...............................................

,, ,, Vesternorrlands län

,, ,, Jemtlands län ..........................................

,, ,, Vesterbottens län

,, ,, Norrbottens län .........................................

Frågeformulär 11:0 2

förteckningar å personer, som besvarat frågeformulär n:o 2.

Sockenombud..................................

Länsmän och kronofogdar...............

Domhafvande........................

Landtmätare ...............................

Jägmästare och öfverjägmästare.............................

Sammandrag af inkomna svar å frågeformulär n:o 2.

Frågan 1 .....................................

)} 2 .............................................................

>> 3 .......................................................................

1» 4.............................................................

n 5-7..............................................................

„ 8 .....................................................................

» 9......................................................................

n IO .................................................................

n II ................................................................

m 12 .....................

Sid.

3
5
7
9
11

45
47

49
122
190
228
282
349

387

441

478

495

Redogörelse

i afseende å komiténs frågeformulär n:o 2.

För vinnande af upplysning rörande åtskilliga ämnen af särskild betydelse för
den fråga, hvilkens behandling blifvit åt komitén uppdragen, har komitén upprättat det
frågeformulär, som i det följande återfinnes under litt. A. Med undantag af frågan
28, hvilken gjorts till föremål för särskild utredning, hafva samtliga de i formuläret
upptagna frågor utställts till besvarande dels af kyrkoherdarne eller deras ställföreträdare
i de särskilda församlingarna dels ock af vissa af hushållningssällskapens
förvaltningsutskott för hvarje socken utsedda personer. Förteckning å de personer,
som besvarat de sålunda utställda frågorna och som hädanefter sammanfattas under
benämningen sockenombud, återfinnes under litt. B. I några få i förteckningen
särskildt utmärkta fall hafva af olika anledningar de tillfrågade blifvit utsedde direkt
af komitén.

Å vissa af de i frågeformuläret upptagna frågor hafva vidare svar infordrats
från kronofogdar och länsmän (litt. C.), domhafvande (litt. D.), landtmätare (litt. K.),
jägmästare och öfverjägmästare (litt. F.) samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott
och dem underlydande tjensteman äfvensom landtbruksingeniörer. På tre
frågor hafva svar afgifvits äfven af'' vissa sågverksaktiebolag, sågverksegare och
bruksegare.

De inkomna svaren äro här nedan (litt. G. s. 49 och följ.) återgifva i allmänhet
något sammandragna samt så ordnade, att samtliga svar å hvarje fråga upptagits
i följd i den ordning de olika grupperna af svarande här ofvan angifvits.
Efter nämnda sammandrag äro under litt. H. införda några af de tillfrågade afgifna
särskilda yttranden, som icke låtit sig inordna under någon bestämd fråga.

Svaren äro afgifna år 1902.

För underlättande af öfversigten öfver den del af utredningen, som afser de
särskilda socknarna, bifogas här nedan skematiska länskartor utvisande socknarnas
inbördes läge.

Kopparbergs län.

Mora/''

\ \ \

A
/ \
i \

i \ Eif clalen \\\

J TransVranclx ( ^ ''

\ % \ 0 T S CL

Mora

0 re.

'''''' V

_J,'''' \Boda\

Lima

/Envtken/

\ Venjah » . / Rall v i k. \ /

\_______ ( /Xf''"''''''--____________; Svcirisjö

/ ''l ’ / Sollerön / b-®'''', ,''^f ''!

'' ■ v

\ / , X, _^V*»V.Ål ------7

\ V \ V& X''----Kopparberg

\ Maluncj , \ / / / X /’,

'' ; ^Vika/^/'' \

G aqner / /°tf / oT/ \

/ ( £ < /-sr/ \

'' \£ Husby \

r \ J erna )

i >-\

Tloda

,‘Lud

\ i \ Grancjärcld

• Säfsnas \ !v\\oj bärlie/göcler)

v1 / J /

/ St Tuna/te^

'' ''''''VJ^vgW

,—r ""''•s / /Hedemoro}— <" a

''/''X'' / ''\°

/ ''\s ^.^''GrytnaS''^. \ /.-,‘

r" / ''''•to7'' |5

fl /

NMdUnqji -Vbo./

Gefleborgs län.

"Ramsjö

Hasselct

J \__^Harmäncj''

'' Norrbofäbbo'';,-.____,

I ^ V 1

jH6ciHe,si^gV"''
v (^oasl
I ''''-..‘run^.

I i

[ "Forsa /~x—.

i ''Idenor

Pärila

Delsbo

Loos

J erjsö

Enancjer*

I Mo.

nas

Hane bo

Ock.elbo
\rned

HiUe

Järbo

Valbo

Ofvansj ö

Tors åker

HecLesunda/

\ . Öster \

'' Fernebo; v,\/

Vesternorrlands län.

\ Tåsjö \

Bodum

.y*X fjällsjö

\ Junsele •)

Anundsjö

''.Björna'''' X''\4
\ ° \TVebörnmds ;

\ sjö>

\ Ramsele / \

i r--// l >\

j \.Adals-Liden ; " V-—"

X / \ ,-xXie \ SKorped

X. / Edsele .)< Keseie \ ,y------

X X \ ... X XXv "X SvdensiörJ''_

y X" t a sf '' ''Pfv*x/ '' v Sr

\4 / r''"X‘c''a/ / I ohänr\p&'''' / ,-NS N&bra \\

^X Helig am''^ångséle'' /Mult-ry,^ / Boteå

/ Xr;'' VsVn^ -by gg er

K>r''.riUpr / ''

'' HajVerö \

\ Borgsjö /

{ Torp

\ „ i,/''''4oUef4il/''l"

V« X

\r . ''&****> i

%uranmqe\oq

ejännäj.\ ^Koj''/”cf''

\ Gudmundrå.''X''Nora p?N

/Indals /’

Lideri ( \ ; N/"''Slöö

\ /S/JUSlr0rPXl3SJ?Sab^3^

‘ \xHolmXx / \ ,y.x S OHe^nö:

/ X (?'' Indal *\ J''

/ K i

/ ____\ J >V- ''

/ V.x Sävi-na j / ^ \^å{rv

TTTXXxX

Selanqer

j Stöds j“''''s_____ j l^J

J Tana / i,-.

_-AtTm ar |Njurund^^

f/ Gideå

iGrund

\ ; sunda

Jemtlands län.

/ TYoslrvikert

''/ / Ala- \

\ näset \

K all

.* Un.„ S bron

* Horagen ,■>_

/Laxsjö v

'''' s „

''i r"\^y\

*—\j V •

S i

} V Pöuin3® jGixsA

S O fferclal \ x! /

/V r''-'' \

\ V—I’"'' \ iHawmerdö.1 \

• x ! \ > ) \ X /X

* \ i \ \ \ i, / ;

\ ''''v. -] ( .-"Som

Are T" A''-/Usen Apa* \ / vattnet/\

„.~..y ( ''"r—. rtsA \ x

« . K \ > ''v » V \ i ; u *-—n

j frsYa^''\^n(Äa !n—x ,yv v

''-----'' i \ AA l.VWx \ Stuaun } -Rnmmda \

Undersåker j

______J------

S t O r sj Ö

Tennäs /

\ - v \ I N I y \ I i K ----/--j X

f6,z''\,*^y^Aön(Å3-x ^ /V v- \

l_A XxAviXA-"A Sbu3un / Hagunda \

r Hauox--AÖ?iAA"''::K.- f\

—vc,.''v»A(su,''dsj8,''AvHäsjo \( \

■*-- c*-------1 |n

\ Oi/lkerv Myssjö j \J "''-r> \ Nvhcm ) \ / ''

__ j________ / Hellesjö \ /

/ * \ \ '' \ /

'' 5**9 \ \Eodsjo \ S-cKe >--------!

/ Vovn -

^ i Klöfsjö i /

NicLalen\ / Kåtan /

Hede

'') V /A

/ ,a \ /''■,

i ''''t

J i ,1 l,

.Linsåll _y ytter-HogdaV Sve3

iros'', /

, V f

\ .

\ J-lllherrdal ?

Vesterbottens län.

; ele

S > ensele

med Tärna kap.

Vilbelm i n a

Dorolea

---------

r\ Mala Jörn

Hcrsjö / \

Xy eks ele

/ Skellefteå

\ V----.

"~> Burträsk.

Begerfo

A Löfanger c

/ /
\Nysätro \f

Äsele

; ''vv Örlräsk

i Fredrika

j\ \ Bygdeå

J v$\

'' ''•‘Vännäs /

! Bjurbolm ! Umeå \p u\

K / * ^

\ ... / X

''s. \

s-^ Mordm äling

\ *~

Norrbottens län.

Z no,n Vekis

J u ckasjärvi

''''•»-.w____f ''\ j \ , Paj al a

G e U i vare

\ Tåren dö \_

I Korpilombolo \

J. o C kmock.

\Ö fuer-t
Torned *

j Öfver- \
Kalix

A rj e p l U O 0

Hielaniemi *_,+

< [

Rdneä ''(

! Edefors

, \ Karl G us la fl

Neder- \ __\

JK rv i dsj aur

'' Kalix \

Lulea ''j

Elfsby \ .

Neder

Pi 1 e å

A. Frågeformulär n:o 2.

Anm. Under benämningen bolag i detta formulär inbegripas bolag, föreningar och
enskilda personer, som drifva träförädlings- eller trävarurörelse, äfvensom bruksegare.

Odlingsmöjligheterna och jordbrukets skötsel.

1. I hvad mån gifvas å bondehemman, bolagshemman samt kronans eller
annan allmän mark inom orten lämpliga lägenheter för brytande af ny byggd, utvidgning
af förefintliga odlingar eller anläggning af smärre landtbruk? I hvilken omfattning
utgöras dessa odlingslägenheter af fast mark eller myrmark? Hvilka af dem
anses genom sin belägenhet och jordens beskaffenhet i första hand egna sig för
enskildes odlingsarbete?-

2. Lider orten i allmänhet eller särskildt vissa hemman af frostländighet?
I hvad mån anses denna olägenhet kunna afhjelpas genom bättre dränering af inegojorden
eller utdikning af angränsande sankmarker, och hvilka erfarenheter hafva
redan vunnits om att frostländighet afhjelpts eller minskats genom dylika företag?
Förekommer å andra sidan, att genom skogsafverkning eller af annan orsak frostländigheten
ökats?

3. Hurudan anses den odlade jorden inom orten vara till sin beskaffenhet i
j ordbruksafseende ?

4. Hur skötes i allmänhet jordbruket i orten? Tillämpas dervid föråldrade
eller för orten otjenliga metoder?

5. Hvad kan särskildt sägas om skötseln af de jordbruk, som idkas af:

a) sjelfegande bönder?

b) bolagens arrendatorer?

c) bolagen sjelfva eller deras tjensteman?

6. Hur skötas bolagens arrendehemman i jemförelse med böndernas hemman ?

7. Hur skötas de hemman, som brukas af bolagen sjelfva eller deras tjensteman,
i jemförelse med böndernas hemman?

8. Har i allmänhet jordbruket (jordens skötsel och afkastning samt kreatursstocken)
gått tillbaka å bolagens arrendehemman, sedan de kommit ur den jordbrukande
befolkningens ego?

9. I hvad man och under hvilka förutsättningar har intresse plägat visa sig
för nyodlingar och andra jordförbättringar å hemman, som brukas af:

a) sjelfegande bönder?

b) bolagens arrendatorer?

c) bolagen sjelfva eller deras tjensteman?

10. Förekommer*, att inegojord (deri ej inberäknade aflägset belägna slåtterlägenheter).
lemnas obrukad eller utan annat bruk än att växande foder, så länge
det lönar sig, af bergås, samt i hvilken utsträckning eger detta rum å:

a) bolagshemman?

b) bondehemman?

11. Beträffande kronan tillhöriga, utarrenderade hemman (till kronan återfallna
nybyggen och för lapparnes räkning inköpta hemman häri ej inbegripna) bör
besvaras, hur jordbruket skötes samt i hvad mån, under den tid kronan egt hemmanen,
jordbruket gått tillbaka eller nyodlingar förekommit å:

a) indragna boställen;

b) hemman inköpta från bolag;

c) hemman inköpta från bönder.

12. Förekommer, att två eller flera hemmansdelar sammanslås och brukas
såsom en fastighet eller att fastighet delas på flere brukare, och i hvilken omfattning
eger detta rum å:

a) bolagshemman?

b) bondehemman?

Jordbrukets afkastning och biinkomster.

13. I hvilken omfattning kan, med antagande att tillgång till husbehofsvirke
finnes, sjelfva jordbrukets medelafkastning å de särskilda hemmansdelarna anses
understiga brukarens och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof eller (fullt) fylla desamma
eller ock derutöfver lemna öfverskott? Kan i vissa fall äfven ett jordbruk,
som saknar husbehofsskog, upprätthållas? Anses en ökning i jordens afkastningsförmåga
kunna i allmänhet eller i vissa trakter inträda samt i hvad mån och under
hvilka förutsättningar? (Eger i förenämnda afseenden någon skillnad rum mellan
bondehemman och bolagshemman?)

14. Hur stor areal af inegor (åker och äng) anses erfordras för att gifva
tillräcklig afkastning för en medelstor familjs nödtorftiga lefnadsbehof, då skog finnes
endast till husbehof? Hafva hemmansdelarna i orten i allmänhet en sådan areal?

Hur stor areal med medelgod skog beväxt mark kan anses erforderlig för
att trygga en dylik brukningsdels behof af husbehofsvirke?

15. I hvilken omfattning kunna sjelfegande bönder nu eller framdeles påräkna
inkomst af saluskog? Huru tillgodogöra de sig dylik skogstillgång och i hvad

* Härvid bör så vidt möjligt särskildt svar lemnas beträffande hemman, som uppkommit
af nybyggen.

mån har omtanken att häraf bereda hemmanet en varaktig inkomst sedan gammalt
förefunnits eller. pä senare tider trängt sig fram (upplåtelse af afverkningsrätt på
lång eller kort tid, till all skogsmark eller viss del i sender, till fri afverkning eller
visst tumtal; afverkning genom bönderna sjelfva efter olika grunder; kapitalisering
af försäljningsbeloppen etc.)?

Från orter, der jordegarne endast hafva inskränkt dispositionsrätt till skogen,
bör uppgifvas den ungefärliga årliga inkomst de hafva af sina utstämplingar.

16. Hur ställer sig i det hela böndernas skogshushållning i orten i jemförelse
med bolagens, och hvari består den särskilda skötsel, som bönderna eller
bolagen i olika fall må egna sina skogsmarker?

17. Genom hvilka utvägar pläga jordbrukare, som ej hafva jordbruksprodukter
eller skog till afsalu, bereda sig erforderliga kontanta inkomster och i hvad
mån äro dessa inkomstkällor att påräkna såsom ett varaktigt, af konjunkturer ej
väsentligen beroende stöd fob jordbruket i framtiden? Anses dessa biinkomster äfven
kunna upprätthålla ett jordbruk, som saknar husbehofsvirke och derför är hänvisadt
att anskaffa sådant genom köp? Anses de äfven räcka till för en ökad jordbrukande
befolkning?

Arrendeförhållandena.

18. I hvilken omfattning är inegojorden till bolagshemman (nybyggen deri
inbegripna) antingen upplåten på arrende eller brukad af egarne sjelfva och deras
tjenstemän?

19. I hvilken omfattning grunda sig utarrenderingarne af inegojorden till
bolagshemman på skriftliga och i hvilken på muntliga aftal?

20. Hvilka hufvudsakliga bestämmelser innehålla dessa .aftal:

a) I fråga om arrendetid, uppsägning samt af- och tillträdessyn (af hvem
bestämmes vid sådan syn ersättningsbeloppen?);

b) Beträffande arrendatorns skyldighet att erlägga visst arrende (kontant eller
in natura) samt utgöra födoråd, utskylder äfvensom vägunderhåll (vägskatt jemte
grusning och plogning af vägar).

c) Är arrendator!! skyldig att efter tillsägelse eller eljest förrätta vissa arbeten
åt hemmanets egare? Der sådan skyldighet stadgas,__ plägar denna bestämmelse
tillämpas på sådant sätt att det medför olägenhet? År arrendatorn förbjudet att
arbeta åt andra?

d) Hvem tillkommer att bygga och underhålla husen och hur tillämpas bestämmelserna
derom?

e) Har arrendatorn rätt till vedbrand, byggnadsvirke och bete å skogsmarken?

f) Ändra bestämmelser (såsom om utöfning af rösträtt m. m.).

21. Förekommer och i hvilken omfattning, att inegojorden till hemman tillhöriga
bönder eller andra enskilda jordegare än bolag upplåtes på arrende?

22. Hvilken ställning kunna arrendatorer af bolagshemman sägas intaga i
ekonomiskt afseende? Förekommer, att sådana arrendatorer icke äro upptagna i
röstlängderna för utöfvande af rösträtt?

23. Ivan arrendesystemet öfver hufvud taget anses lämpa sig för ortens
förhållanden?

Andra frågor.

24. Hvilka äro de olika förhållanden, som anses i orten hafva samverkat
till att de sjelfegande bönderna sålt sina hemman till bolagen?

25. Äro alla afsevärda skogsfastigheter inom socknen redan inköpta af bolagen?
Hafva dylika förvärf på grund af särskilda förhållanden ej i afsevärd man
der förekommit? Köpa bolagen numera äfven skogsmarker, der all afverkningsbar
skog redan är uttagen?

26. Har genom de enskildes åtgöranden eller allmänt initiativ i orten gjorts
försök att förekomma bolagsköp (hemmanets försäljning i egarens lifstid till ett af
barnen; ansökan af kommunen att med afkastning af sockenallmänning få inköpa
jordbruksfastighet; sammanslutning mellan jordegare; spridande af skrifter m. m.)?

27. Förekommer, att genom tillvägagångssättet vid flottleders _ reglering,
afsyning och begagnande tillskapas svårigheter för vissa jordegare att tillgodogöra
sig sin skogsafkastning? Hvilka ändringar i flottningsförfattningarna eller andra
utvägar kunna i sådana fall ifrågasättas för afhjelpande af dylika missförhållanden?

28. Anses hemmanen i orten vara oskäligt betungade med väghållningsbesvär
i jemförelse med hemman inom andra trakter af länet samt i sådant fall af hvilka
anledningar?

29. Brukar den behållna skogsafkastningen från bolagshemman i någon form
komma den ort, der skogen afverkas, till godo eller i allmänhet gå förlorad för
densamma?

30. Hvilka erfarenheter gifvas om användningen af de penningar, som inflyta
genom böndernas försäljning af sina skogshemman?

31. Pläga bolagen vara obenägna eller i mindre grad än öfriga jordegare
villiga att, med tillmötesgående af lokal efterfrågan efter mindre jordlägenheter och
tomtplatser, från sina hemman afyttra derför erforderlig mark?

32. Hvilka erfarenheter hafva hittills kunnat vinnas af egostyckningslagens
tillämpning? Förefinnes benägenhet hos bolagen att afhända sig inegojorden till sina
hemman, och föreligga särskilda hinder mot att sådant kunnat ske i större omfattning?
I hvad mån anses genom den afsedda utstyckningen af nämnda jord kunna
uppstå ett utvecklingskraftigt jordbruk och skapas en sjelfständig befolkning?

33. Hvilka åtgärder kunna tänkas ledande dertill, att landets fortsatta uppodling
och bebyggande icke, såvidt rörer bolagens hemman, för framtiden afbrytes

utan med tillgodogörande af förefintliga odlingslägenheter må fortgå i lika mån som
på bondehemman? ''

34. Hvilka åtgärder kunna vidtagas för att höja jordbruket och den jordbrukande
befolkningens ställning genom direkt understöd eller undervisning? Kan
det i sådant afseende anses önskvärdt, att en särskild frostförminsknings- och odlingslånefond
bildas för Norrland och Dalarne med särskilda för dessa landsdelar afsedda
villkor? På hvad sätt kan utsträckt undervisning i jordbruk och skogsvård inom
orten lämpligen anordnas?

B. Förteckning å de personer, som för de särskilda socknarna
besvarat komiténs frågor i frågeformulär n:o 2. (Sockenombud).

Samtliga med undantag af flertalet kyrkoherdar och öfriga nedannämnda
prester samt de med *) utmärkta äro föreslagna af vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott. De vid namnen befintliga siffrorna,
som förekomma, der inom samma socken afgifvits olika svar, angifva
hvilket svar den tillfrågade underskrifvit.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken. Kyrkoherden A. G. Ericsson. 1.

Nämndemannen Jan Ersson i Rönndalen. 2.

Kommunalnämndsordföranden A. Olsson i Rönndalen. 3.

Svärdsjö. Vice Pastorn J. A. Thunberg.

Kommunalnämndsordföranden E. Andersson i Kyrkbyn.

Landstingsmannen Jan Jansson i Gråsala.

Sundhorn. Kyrkoherden C. Fr. Pettersson.

Nämndemannen Fr. Steinholz i Kolarbo.

Nämndemannen D. Wretling i Sundbornsby.

Vika. Kyrkoherden C. A. Brandberg.

Nämndemannen J. O. Strandberg i Strand.

Nämndemannen H. E. Norberg i Fernviken.

Kopparberg. Kontraktsprosten G. Widegren.

Nämndemannen Adrian Andersson i Sveden.

Nämndemannen O. Olsson i Harmsarfvet.

Aspeboda. Kyrkoherden Aug. Bäck.

Nämndemannen Gustaf Tysk i Vallmora.

Folkskoleläraren M. Mattsson i Lilla Aspeboda.

''körsång. Kyrkoherden Rich. Hsegermark.

. Nämndemannen K. J. Kalleberg i Tomnäs.

Gustaf. Kontraktsprosten J. A. Roos.

Landstingsmannen A. Eriksson i Bodarne.

Nämndemannen Joh. Matsson i Solfvarbo.

J. G. Gustafsson i Hagtägten.

Silfberg. Kyrkoherden A. Källström.

Skiftesgodemannen Johan Persson i Skenshyttan.

Störa Tima. Ingen af de tillfrågade inkommit med svar.

2. Hedemora fögderi.

Säter. Kyrkoherden Knut Alin.

Häradsdomaren E. A. Dahl i Dalsbyn.

Säter. Nämndemannen M. Aug. Andersson i Angarne.

Stora Skedvi. Nämndemannen W. Carlsson i Skuggbo.
Landstingsmannen W. Carlsson i Anstahyttan.

Nämndemannen Eric Enochsson i Elfåsa.

Garpenberg. Kyrkoherden K. M. Canell.

Hedemora. Kyrkoherden Harald Örtenblad.

Landstingsmannen Joll. Andersson i Nås.

Nämndemannen Joll. Andersson i Norrby.

Husby. Kyrkoherden Pehr Montan.

Nämndemannen E. Ct. Andersson i Ägnsnäs.

Nämndemannen Gust. Andersson i Öfvernora.

Nämndemannen C. Gustafsson i Svinö.

By. Kontraktsprosten A. E. Lefrin.

Orgelnisten J. E. Johansson i Byås.

Landstingsmannen And. Johansson i Fornby.
Kommunalstämmoordföranden Er. Larsson i Vestanbäck.
Folkärna. Nämndemannen J. F. Isacson i Hälla.

Nämndemannen A. Joll. Andersson i Sonnbo.

Grytnäs. Kyrkoherden L. Almqvist. 1.

Nämndemannen P. E. Larsson i Sör Näfde. 2.

Avesta. Nämndemannen C. W. Lundbom i Avesta.

Fjerdingsmannon P. A. Norrgren i Avesta.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås. Vice Pastorn J. Ax. Forslund. 1.

Nämndemannen Skinnar Eric Danielsson i Limbo. 2.
Nämndemannen Klockar M. Andersson i Backgården. 3.

Ål. Folkskoleläraren Johan Göransson i Kyrkbyn.

Landstingsmannen Tidigs Anders Israelsson i Sätra.

Leksand. Kontraktsprosten E. L. Petersson. 1.

Nämndemannen Nises Lars Andersson i Åkerö. |
Nämndemannen Nygårds Erik Jonsson i Vestberg. 2.
Folkskoleläraren L. Danielsson.

Siljansnäs. Kyrkoherden Olof Öström.

Skifte.sgodemannen Alm Mats Ersson i Vestra Björken.
Skiftesgodemannen Hol Daniel Ersson i Fornby.

Rättvik. Landstingsmannen Verkmästar Anders Jonsson i Utanåker. 1.

Hemmansegaren E. H. Borg i Söderås. 2.

Boda. Kontraktsprosten Henrik Peterson.

Kommunalnämndsordföranden J. H. Andersson i Ofvanmyra.
Nämndemannen Jones E. Ericsson i Ofvanmyra.

Ore. Kyrkoherden Richard Hvasser.

Egodelningsrättsledamoten Lissel Hans Hansson i Sunnanhed.
Nämndemannen Eric Gök i Näset.

Kyrkovärden O. E. Hansson i Dalbyn.

Gagnef. Kyrkoherden J. Gabrielsson. \

Landstingsmannen Niss Olof Ersson i Björka. I
Nämndemannen B. JT. Matsson i Brötjerna. 2.

4. Ofvati-Siljans fögderi.

Mora. Vice Pastorn K. Gr. Skoglund.

Kommunalnämndsordföranden M. Tysk i Vattnas.
Egodelningsrättsledamoten M. Elin i Färnäs.

Våmhus. Kyrkoherden F. Nordenstam.

Skiftesgodemannen Unge Sparr E. Ersson i Vestra Storbyn.
Förre Fjerdingsmannen Mårten Lars Olsson i Indor.

Sollerön. Handlanden H. A. Andersson i Sollerön.

Nämndemannen Mats Olof Larsson i Häradsarfvet.

Venjan. Kyrkoherden Gr. Hj. Lychou.

Skiftesgodemannen Stor A. Persson i Kjettbo.

Skiftesgodemannen Lim Carl Andersson i Kyrkbyn.

Or sa. Kyrkoherden D. E. Boethius. 1.

Kommunalnämndsordföranden Jemt H. Hansson i Oljonsbyn. \
Egodelningsrättsledamoten Hanser Hans Ersson i Hansjö. / “
Elfdalen. Kontraktsprosten C. W. Söderström.

Skiftesgodemannen Smeds Lars Olsson i Åsen.
Egodelningsrättsledamoten Uf Lars Persson i V. Myckeläng.
Sårna. Kommunalnämndsordföranden A. G. Bergström i Särna.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda. Skiftesgodemannen Eljas Per Persson i Handbäcken. 1.

Elias O. Olsson i Björbo. 2.

Nås. Nämndemannen L. N. Larsson i Nederborg.

Nämndemannen Skans Anders Larsson i Skansbacken.
Hemmansegaren Gästg. L. Larsson i Hjulbäck.

Säfsnäs. Nämndemannen Gust. Anderson i Markusfallet.

Klockaren John Lindgren i Fredriksberg.

Jerna. Folkskoleläraren Per Skoglund i Myrbacka.

Äppelbo. Nämndemannen Hane Erik Ersson i Ofvanheden.

Kyrkovärden Welam Johan Olsson i Nordibyn.

Malung. Kyrkoherden Erik Hedvall.

Kommunalnämndsordföranden D. P. Larsson i Grimsåker.
Bankkamreraren L. Jonell i Myckelbyn.

Lima. Kyrkoherden Erik Holmgren.

Häradsdomaren Mathias Larsson i Gråheden.

Nämndemannen S. P. Mattsson i Bu.

Kommunalnämndsordföranden Lissola Martin Persson i Kisätra.
Transtrand. Kyrkoherden Peter Falk. 1.

Landstingsmannen Joh. Ström i Transtrand. 2.
Kommunalnämndsordföranden A. Jacobsson i Mornäs. 3.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde. Kyrkoherden A. Magnevill. 1.

Egodelningsrättsledamoten Per Jansson i Broby. | „
Nämndemannen Daniel Pettersson i Räfvåla. f ''

Ludvika. Kyrkoherden Sixtus Berthelsson.

Nämndemannen Frans Danielsson i Sörvik.
Nämndemannen Johan F. Andersson i Dagkarlsbo.
Norrbärke. Nämndemannen P. E. Gustafson i Ljusåsen.
Landtbrukaren L. G. Morin i Snöån.

Nämndemannen L. Leonardsson i Flatenberg.

Söderbärke. Egodelningsrättsledamoten A. E. Andersson i Tolfsbo.

Skiftesgodemannen Unge A. Persson i Sörbo.

Malingsbo. Kyrkoherden Ludvig Fahlström.

Skiftesgodemannen J. P. Persson i Bisen.

Orgelnisten Hugo Törnquist.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda. Kyrkoherden Alfred Sillen.

Landstingsmannen Erik Lund i Brunn.
Hemmansegaren Olof Westlund i Brunn.

Öster Fernebo. Kyrkoherden F. Leon. Ångman. \

Kommunalnämndsordföranden O. Ohlsson i Bro. | ''
Hemmansegaren Eric Andersson i Kloppsta. 2.

Ar sunda. Kyrkoherden K. G. Holmqvist. 1.

Handlanden John Strand i Sörby. 2.
Landtbrukaren Joh. Larsson i Sörby. 3.

Torsåker. Kontraktsprosten A. J. Petersson. 1.

Häradsdomaren E. Ericsson i Solberga. ) 9

Hemmansegaren And. Pettersson i Vibyhyttan. | “
Of vansjö. Prosten O. Hj. Humble.

Länsmannen Alfr. Delin.

Hemmansegaren Erik Jansson i Bro.

Järbo. Kyrkoherden E. Hj. Strömbäck.

Hemmansegaren And. Andersson i Öfverbyn.

Förre Fjerdingsmannen S. Backman i Öfverbyn.
Högbo. Kyrkoherden Joh. Fryklund.

Jägmästaren T. Dahllöf, Sandviken.

Ockelbo. Kyrkoherden E. G. Ljungqvist.

Landtbrukaren Aug. Ehrlin i Romsen.
Hemmansegaren Lars Åkerlund i Ulfsta.

Amot. Kapellpredikanten Johan Wallmon. 1.

Handlanden Nils Ostling, _ Amots bruk. 2.
Hamrånge. Kyrkoherden P. O. Öberg.

Landtbrukaren Olof Norelius i Häckelsäng.
Landtbrukaren Lars Österberg i Högsta.

Hille. Kyrkoherden Bernh. Bohlin.

Kyrkovärden J. Lindblom i Björke. o
Hemmansegaren A. G. Pettersson i Åhyggeby.

Valbo. Kontraktsprosten J. W. Lundvik.

Förre Riksdagsmannen A. Andersson i Lund.

Landtbrukaren Hj. Sundin i Sveden.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog. Kyrkoherden G. Samelius, 1.

Nämndemannen Per Boden i Tönnånger. 2.

Förre Nämndemannen Nils Lindberg i Lingbo. 3.

Söderala. Kyrkoherden A. W. Qvarnström.

Landtbrukaren Sven Jonsson i Orsta.

Landtbrukaren Erik Andersson i Kinsta.

Seger sta A Komministern O. Westerlund.

Hemmansegaren Erik Persson i Byn.

Hanebo. Komministern Hjalmar Bladin. 1.

Kommunalstämmoordföranden, Majoren C. Silfverstolpe. 2.
Mo. Kyrkoherden M. A. Högdahl. 1.

Landtbrukaren And. Ersson i Florhed. 2.

Rengsjö. Ingen af de tillfrågade inkommit med svar.

Norrala Vice Pastorn O. T. Österlund.

Hemmansegaren Hans Persson i Närby.
Kommunalnämndsordföranden C. M. Enqvist i A.

Trönö. Komministern J. E. Persson.

Landtbrukaren Erik Hansson i Rappsta.

Landtbrukaren A. G. Högman i Sterte.

Bollnäs. Kontraktsprosten H. D. Jansson.

Förre Riksdagsmannen Jon Jonsson i Hertsjö.
Hemmansegaren Jon Ersson i Sälversta.

Alfta. Handlanden A. G. Schwartz.

Of vanåker. Kyrkoherden A. Aug. Wennlund. 1.

Förre Nämndemannen And. Olsson i N. Edsbyn. 2.
Kommunalnämndsordföranden M. Olsson i V. Edsbyn. 3.
Voxna. Kyrkoherden J. F. Wahlström. 1.

Orgelnisten A. E. Sahlström. 2.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger. Landstingsmannen J. O. Enqvist i Hökberg.

Njutånger. Komministern Fr. Nordvall.

Häradsdomaren Lars Jonsson i Fegärde.

Nianfors. Kapellpredikanten C. W. Roland.

Helsingtuna. Ingen af de tillfrågade inkommit med svar.

Idenor. Hemmansegaren Erik Eriksson i Hamre.

Landstingsmannen Erik Claesson i Nybyn.

Forsa. Kyrkoherden O. Holmquist. 1.

Förre Riksdagsmannen Jonas Andersson i Ölsund. (
Kommunalstämmoordföranden Olof Malm i Forsa. ) ‘

Hög. Kyrkoherden O. Holmquist. 1.

Hög. Kommunalnämndsordföranden Jon Olsson i Fors.

Hemmansegaren Jon Olof Fäldt i Vestanåker.

Rogsta. Kyrkoherden K. Aug. Gustafson.

Nämndemannen 01. Hansson i Östby.

Nämndemannen Erik Sundin i Fridland.

Ilsbo. Vice Pastorn A. Wikström.

Nämndemannen Johannes Lönnberg i Hagland.

Kyrko värden Erik Lönnberg i Sörby.

Harmånger. Kyrkoherden Lars Rosander.

Kommunalstämmoordföranden M. Bergman i Harmånger.
Hemmansegaren J. Hålin i Hånick.

Jättendal. Kyrkoherden Lars Rosander.

Nämndemannen Martin Ådahl i Frösten.

Handlanden Aug. Engberg i Frösten.

Gnarp. Kommunalnämndsordföranden J. Ahs i As.

Nämndemannen H. P. Wallner i Gällsta.

Bergsjö. Kontraktsprosten Gustaf Pontén.

Kommunalnämndsordföranden Joh. Haglund i Skrämsta.
Förre Kommunalnämndsordföranden Hans Hansson i Högen.
Hassela. Kyrkoherden L. Wallner. 1.

Kommunalnämndsordföranden H. Backlund i Franshammar.
Hemmansegaren W. Andersson i Bränsle. 3.

Norrbo. Förre Länsmannen J. W. Pira.

Hemmansegaren Per Jonsson i Bästdal.

Bjuråker. Kommunalnämndsordföranden Per Persson i Berge.

Skiftesgodemannen Anders Olsson i Tå.

Delsbo. Kontraktsprosten L. Fredborg.

Landstingsmannen Olof Nilsson i Ede.

Skiftesgodemannen Isak Rudolphi i Wij.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal. Vice Pastorn Alb. Joh. Wallén.

Vice Kommissionslandtmätaren A. F. Gustafsson i Ljusdal.
Skiftesgodemannen Joh. Person i Sörkämsta.

Ramsjö. Kyrkoherden J. K. Lagergren.

Handlanden P. Broström i Viken.

Färila. Kyrkoherden Ax. L. Brundin. 1.

Landstingsmannen Anders Nilsson i Svedja. |
Nämndemannen A. Lanzén i Föne. |

Los. Kyrkoherden 0. Nordlander.

Kommunalnämndsordföranden P. Wilén i Kyrkbyn.
Landstingsmannen J. Halfvarsson i Hamra.

Jerfsö. Kontraktsprosten 0. A. Wallén.

Landstingsmannen 01. Olsson i Kramsta.

Förre Kommunalstämmoordföranden J. Jansson i Oije.
Arbrå. Prosten 01. Färnström.

Kommunalnämndsordföranden Anders Jonsson i Arbrå.
Nämndemannen Hans Rodell i Kyrkbyn.

Undersvik. Prosten P. W. Wahlstedt. 1.

Nämndemannen Jonas Olsson i Löfvik. | g
Skiftesgodemannen Olof Jonsson i Kyrkbyn. |

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima. Kyrkoherden J. A. Rydén.

Skiftesgodemannen S. P. Eriksson i Klingsta.
Häradsdomaren A. Svensson i Pors.

Ordföranden i fattigvårdsstyrelsen Joh. Zelån i Skallböle.
Attmar. Kyrkoherden E. J. Hellström.

Nämndemannen L. P. Andersson i Harf.

Nämndemannen J. A. Floden i Sörböle.
Kommunalstämmoordföranden H. E. Nilsson i Skedvik.
Stöde. Kommunalstämmoordföranden Dan Höglund i Stöde.
Hemmansegaren E. A. Thunström i Nedansjö.
Landstingsmannen Karl Wiström i Edsta.

Torp. Kontraktsprosten O. Modin.

Kommunalstämmoordföranden A. Widell i Yissland.
Kommunalnämndsordföranden O. H. Andersson i Komsta.
Hemmansegaren Erik Larsson i Finsta.

Borgsjö. Landstingsmannen O. J. Asplund i Ede. 1.

Hemmansegaren J. Mårtensson i Osternäset. 2.

Hafverö. Kyrkoherden P. J. Söderberg.

Hemmansegaren J. Grelson i By.

Landstingsmannen H. Halfvarsson i Öfver-Turingen.
Hemmansegaren J. A. Säterberg i Säter.

Selånger. Kyrkoherden O. K. Hellzén.

Förre Riksdagsmannen N. P. Wallmark i Valla.
Handlanden Abr. Sundberg i Hofs by.

Hemmansegaren J. P. Eriksson i Näfsta.

Sättna. Hemmansegaren E. O. Ytterström i Flata.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal. Kyrkoherden P. Englund.

Förre Länsmannen H. Fr. Sjödin.
Kommunalstämmoordföranden O. N. Bäckvall i Indal.
Indals-Liden. Kyrkoherden L. H oflin. 1.

Nämndemannen Jon Olsson i Dacke. 2.

Häradsdomaren N. D. Mellin i Märrgård. 3.

Holm. Komministern J. P. oBjörnsson.

Hemmansegaren Per Åslin i Anundgård.

Hemmansegaren H. O. Forssberg i Vike.

Hemmansegaren Jon Olsson i Vike.

Skön. Kyrkoherden J. Anderson Bråten. 1.

Häradsdomaren 01. Näslund i Ljusta. \

Handlanden Gust. B. Modin i Skönsberg. '' 2.
Nämndemannen Alf. Hellberg i Högom. |

Alnö. Kyrkoherden A. J. Blix.

Hemmansegaren J. A. Bjermqvist i Pottäng.

Timrå. Nämndemannen P. Bylund i Skottgård.

Hemmansegaren A. P. Åkerberg i Åkerby.

Ljustorp. Kyrkoherden L. Widell.

Kommunalstämmoordföranden Petter Wikman i Gällvik.
Hässjö. Komministern John Carlson.

Rättaren E. G. Högberg i Fjäl.

Hemmansegaren C. E. Linde i Gasabäck.

Tynderö. Ingen af de tillfrågade inkommit med svar.

Njurunda. Vice Pastorn J. Axel Carlsson.

Landstingsmannen N. F. Hellsén i Helgum.
Hemmansegaren Jonas Höglund i Juni.

Häradsdomaren M. A. Westrin i Dingersjö.

3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.

Säbrå. Kontraktsprosten Alex. E. Bill.

Hemmansegaren E. Norberg i Norrstig.
Kommunalstämmoordföranden J. 0. Högberg i Näs.
Stigsjö. Kyrkoherden N. Bergman.

Hemmansegaren P. Sjödin i Sörgården.

Hemmansegaren J. E. Uddfors i Brunne.

Viksjö. Komministern A. E. Carlbom.

Handlanden L. Skoglund i Nyhem.

Häggdånger. Vice Pastorn J. J:son Brodeen.

Hemmansegaren Erik Brodén i Antjern.
Hemmansegaren P. Näslander i Klappnäs.
Kommunalstämmoordföranden N. Lindberg i Lindom.
Gudmundrå. Kyrkoherden E. M. Nordling.

Mjölnaren Bror Lidbaum i Jättesta.

Folkskoleläraren J. Nordling i Kramfors.
Hemmansegaren Israel Nordin i Frånö.

Hemmansegaren S. V. Näsström i Dynäs.
Hemmansegaren Joll. Svanholm i Bergom.
Hemmansegaren Erik Eriksson i Fiskja.

Högsjö. Mjölnaren D. Grafström i Bäckland.

Fjerdingsmannen Er. Wedin i Bölen.

Hemsö. Komministern Nils Östgren.

Hemmansegaren Nils Henriksson i Utanö.
Hemmansegaren J. P. Strandberg i Utanö.

Torsåker. Prosten K. J. Edwall.

Hemmansegaren 0. Fahlén i Björned.
Folkhögskoleföreståndaren J. Sandler i Prestmon.
Gästgifvaren Nils Hamberg i Hamra.

Ytter-Lännäs. Hemmansegaren Joh. Östman i Östhammar.
Hemmansegaren D. L. Fahlén i Nordanåker.

Hemmansegaren H. A. Eden io Ed.

Dal. Hemmansegaren Er. Eriksson i Ållsta.

Hemmansegaren Nils Flodin i Flögsätter.

Boteå. Kontraktsprosten M. O. Åkerstedt.

Hemmansegaren N. P. Bergström i Följa.

Styrnäs. Komministern Karl Gustafsson.

Hemmansegaren David Ulin i Utnäs.

Hemmansegaren J. Näsholm i Utnäs.

Öfver-Lännäs. Komministern G. H. Nydalil.

Landtbrukaren Isr. Stattin i Tybränn.

Kyrkovärden A. P. Lundström i Lännäs.

Sånga. Kontraktsprosten M. O. Åkerstedt.

Hemmansegaren O. Westerlund i Para.

Gästgifvaren 0. Bergsten i Gårdnäs.

Nora. Kyrkoherden P. A. N. Sundelin. |

Kommunalnämndsordföranden P. Westman i Bossvik. * 1.

Nämndemannen S. Svensson i Salteå.

Direktören A. Carlsson i Nordvik. 2.

Bjertrå. Ingen af de tillfrågade inkommit med svar.

Skog. Komministern L. 0. Sundström. | 1

Kyrkovärden H. Edström i Dala. |

Hemmansegaren A. Wallin i Kläpp. 2.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå. Prosten J. U. Åkerberg.

Hemmansegaren Hans Abr. Hansson i Vestanbäck.

Förre Folkskoleläraren 0. Neander i Sollefteå.

Hemmansegaren H. Sehlstedt i Sollefteå.

Ed. Komministern Hugo Öqvist.

Sjökaptenen Isr. Edström i Ed.

Hemmansegaren Joh. Solander i Forsnio.

Multrå. Komministern K. A. Josefson.

Häradsdomaren A. Berglund i Klofsta.

Hemmansegaren 01. Tjällgren i Tjäll.

Långsele. Vice Pastorn Petrus Öhrwall.

Graninge. Hemmansegaren Jon Eriksson i Östergraninge.
Hemmansegaren J. Nordlander i Östergraninge.

Folkskoleläraren Anders Bergh i Björknäset.

Resele. Kyrkoherden J. Sundelin.

Kyrkovärden Johan Johansson i Öfverbodvill.

Hemmansegaren Zachris Jonsson i Mo.
o Nämndemannen N. J. Sjödin i Omnäs.

Adals-Liden. Kyrkoherden V. B. Frisendahl. 1 .

Kommunalstämmoordföranden Oskar Frisendahl i Näsåker. )
Hemmansegaren E. W. Borin i Rå. 2.

Junsele. Kontraktsprosten Frans Blix. 1.

Junsele. Hemmansegaren Daniel Nordahl i Krånged 2.

Nämndemannen Sven Östlund i Junsele. 8.

Ramsele. Vice Pastorn A. W. Edwall.

Kommunalstämmoordföranden Nils Isaksson i Ramsele.
Nämndemannen P. Johansson i Stenviksland.
Hemmansegaren Johan Mattsson i Sihl.

Edsele. Komministern Carl Skog.

Hemmansegaren J. Hellbom i Näs.

Hemmansegaren Christoffer Olsson i By.

Helgum. Kyrkoherden Abr. Löf.

Hemmansegaren Abram Michaelsson i Ärtvik.
Hemmansegaren H. Helhoff i Guxås.

Fjällsjö. Kommunalstämmoordföranden H. E. Mårtensson i Sihl.
Hemmansegaren E. J. Strömqvist i Vengel.

Förre Riksdagsmannen J. E. Schödén.

Bodum. Hemmansegaren A. P. Naesström i Näset.

Hemmansegaren Olof Pålsson i Orrnäs.

Tåsjö. Hemmansegaren Grels Johanson i Rörström.

Hemmansegaren E. J. Andersson i Björksjönäset.

5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.

Nordingrå. Kyrkoherden Petrus Brandell. 1.

Hemmansegaren J. Libell i Mjösjö. j 0
Handlanden P. D. Omnell i Nordingrå. /

Ullånger. Hemmansegaren Nils Wiklund i Holl. *)

Kyrkovärden Erik Ullberg i Torna. *)
Kommunalnämndsordföranden Jon Wikner i Invik. *)
Vibyggerå. Kyrkoherden Per Söderlind.

Kommunalnämndsordföranden Joh. Bölenius i Skofed.
Fiskeritillsyningsmannen J. A. Ling i Sjöland.

Nätra. Vice Pastorn Nils Beskow.

Landstingsmannen A. Edblad i Eden.

Hemmansegaren P. Hörnsten i Bjästa.

Hemmansegaren .1. Sundström i Hagaris.

Sidensjö. Kyrkoherden H. F. Silén.

Hemmansegaren Jonas Strindlund i Nybyn.
Hemmansegaren Krist. Söderlind i Sidensjö.

Skorped. Nämndemannen P. Andersson i Lännäs.

Arrendatorn Ivar Öhman i Önskan.

Anundsjö. Kontraktsprosten J. G. Dixelius. 1.

Gästgifvaren Ivar Svensson i Pengsjö. 2.

Kyrkovärden Jon Lindström i Bredbyn. 3.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad. Landstingsmannen Eric Bonnedahl i Kroksta.
Hemmansegaren Per Edblad i Billa.

Själevad. Hemmansegaren Chr. Nordin i Norrvåge.

Mo. KommunalnämndsordfÖranden J Berglund i Backe.

Kyrkovärden 01. Linde i Flerke.

Björna. Kyrkoherden Nils Edlund.

Arnäs. Kyrkoherden A. Lundström.

Kommunalstämmoordföranden O. A. Hägglund i Arnäsvall.
Folkskoleläraren N. J. Boman i Arnäsvall.

Gideå. Kyrkoherden J. Er. Björkqvist.

Nämndemannen Joh. Magn. Norenius i Gideå.
Hemmansegaren J. Grundström i Flerke.

Trehörning sjö. Kapellpredikanten Gustaf Bäckman.

Kommunalstämmoordföranden P. L. Sjödin i Karlsviken.
Sergeanten P. N. Meijerhöffer i Lemelsjö.

Grundsunda. Kyrkoherden Carl J. E. Hasselberg. 1.

Gästgifvaren A. Edlund i Önska. 2.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda. Kyrkoherden J. Nseslund. 1.

KommunalnämndsordfÖranden Jonas Gisseldahl i Munsåker. 2.
Nämndemannen P. Amcoff i Ammer. 3.

Hellesjö. KommunalnämndsordfÖranden M. Eriksson i Ansjö.

IIåsjö. Komministern Harald Wedholm.

Skiftesgodemannen Er. Larsson i Ofsjö.

Fors. Kyrkoherden P. J. Strindberg. 1.

Hemmansegaren Paul Kristianson i Bispgården. \ ~

Hemmansegaren N. Jonsson i Bispgården. J

Stugun. Kyrkoherden Axel Nilsson. 1.

Skiftesgodemannen O. E. Horneii i Fisksjölandet. 1
Hemmansegaren E. Holmberg i Strånäset. t 2.

Hemmansegaren J. M. Pettersson i Höglunda. I
• Borgvattnet. Komministern Per Hedlund.

Kyrkovärden Elias Bolin i Borgvattnet.

Kyrkovärden M. Eriksson i Borgvattnet.

Nämndemannen S. P. Sahlin i Selsålandet.

Refsund. Kontraktsprosten O. Löfvenmark.

Hemmansegaren Eric Svensson i Melgåsen.

Hemmansegaren .1. O. Karlsson i Anviken.

Landstingsmannen Per Henriksson i Ammer.

Nyhem. KommunalnämndsordfÖranden C. E. Alenius i Nyhem.
Skiftesgodemannen Er. Gust. Persson i Sunnerå.
Skiftesgodemannen Adam Johansson i Gimdalen.

Bodsjö. Pastorsadjunkten Gottfrid Dalén.

Hemmansegaren L. E. Larsson i Va.le.

Bodsjö. Hemmansegaren E. Petterson i Sidsjö.

Sundsjö. Förre Riksdagsmannen P. O. Eriksson i Fanbyn.
Mejeriföreståndaren Lars Molund i Samsta.

Hemmansegaren J. Fr. Persson i Sörviken.

Bräcke. Komministern O. Tirén.

Landtbrukaren C. Aström i Ahn.

Nämndemannen O. Linge i Bräcke.

Skiftesgodemannen J. A. Jonsson i Sösjö.

Brunflo. Vice Pastorn C. G. Eriksson.

Skiftesgodemannen Andreas Jönsson i Solberg.
Kommunalnämndsordföranden P. Eriksson i Odenslund.

Marieby. Vice Pastorn C. G. Eriksson.

Kyrkovärden Jöns Olofsson i Fugelsta.

Skiftesgodemannen Johannes Olofsson i Öfverbyn.

Lockne. Komministern I. P. Hörnfeldt.

Hemmansegaren Sundvis Eriksson i Rise.

Skiftesgodemannen Carl Pettersson i Tramsta.

Näs. Kyrkoherden Johannes Lindgren.

Förre Kommunalnämndsordföranden L. M. Björklund i Kloxåsen.
Förre Kommunalnämndsordföranden Eric Esbj:son Gardin i Wij.
Hackås. Komministern Axel Nordien.

Kyrkovärden S. Halvarson i Näcksta.

Nämndemannen O. Olsson i Bränna.

Hemmansegaren A. Sandström i Sanne.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit. Kyrkoherden J. Genberg.

Kommunalnämndsordföranden Arvid Jonsson i Korsta.
Orgelnisten And. Erikson i Hölje.

Landstingsmannen Olof Johansson i Mo.

Kyrkas. Kommunalnämndsordföranden A. J. Hansson i Bringåsen.
Fjerdingsmannen Göran Eriksson i Kläppe.

Skiftesgodemannen Eric Jonsson i Lungre.

Häggenås. Skiftesgodemannen Arvid Magnusson i Österåsen.

Egodelningsrättsledamoten A. E. Olsson i Andersgård.
Kommunalstämnioordföranden Joh. Eriksson i Nygård.

Föllinge. Fiskeriuppsyningsmannen J. Danielsson i Prestbordet.
Hemmansegaren J. Sjöström i Ottsjön.

Hemmansegaren Olof Hemmingsson i Holmsjön.

Laxsjö. Komministern J. Naeselius.

Förre Kommunalnämndsordföranden Olof Nilsson i Laxsjö.
Skiftesgodemannen Sven Olofsson i Laxsjö.

Nämndemannen 01. Nilsson i Laxsjö.

Hotagen. Komministern C. Barck.

Handlanden Isak Isaksson i IJäggsjön *).

Skiftesgodemannen Anders Jonsson i Gunnars vattnet *),

Hammerdal. Kontraktsprosten N. Th. Feltström. 1.

Kommunalstämmoordföranden Lars Andreasson i Bye *). 2.

Gåxsjö. Komministern Joh. Palmblad.

Landstingsmannen A. Öhrberg i Gåxsjö *).
Kommunalnämndsordföranden Erik Persson i Gåxsjö*).

Ström. Landstingsmannen Olof Olofsson i Tullingsås. 1.

Skiftesgodemannen Jöns Rosenberg i Öhn. 2.

Alanäs. Komministern K. Hasselgren. 1.

Kommunalstämmoordföranden Per Mickelsson i Alanäs.) ^
Handlanden Simon Andersson i Alanäs. i ■

Frostviken. T. f. Pastorn A. Arvidsson. 1.

Kommunalnämndsledamoten Olof Rolandson i Jormvattnet. |
Kommunalnämndsordföranden G. Göransson i Gussvattnet. j- 2.
Extra Provinsialläkaren H. Ljungdahl i Gäddede. ’

B odon. Hemmansegaren Per Persson i Vejmon.

Skiftesgodemannen J. Jonson i Dvärsätt.

Fjerdingsmannen Per Eriksson i Häste.

Näskott. Landstingsmannen Nils Person i Faxelfven.

Hemmansegaren Nils Agerberg i Bjerte.

Hemmansegaren Nils Olsson i Tullus.

Aspås. Nämndemannen P. Persson i Trången.

Hemmansegaren O. A. Ågren i Storgården.
Kommunalstämmans v. ordförande Olof Ericsson i Gräfte.

Ås. Skiftesgodemannen Jonas Magnusson i Backen.

Kommunalnämndens v. ordförande N. O. Olsson i Rösta.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne. Kyrkoherden A. E. Lindeman.

Nämndemannen A. Dillner i Vällviken.

Hemmansegaren P. A. Dahlström i Åkeräng.

Frösön. Komministern J. O. Edström.

Kommissionslandtmätaren L. J. Filipsson.

Landtbrukaren A. O. Oscarsson i Stocke.

Hallen. Kyrkoherden P. G. Carlsson. 1.

Skiftesgodemannen P. Ersson Iffelnäs i Våge. j
Nämndemannen Erik Persson i Våge. _ , 2.

Nämndemannen Nils Andersson i Öfverhallen. |

Marby. Kyrkoherden P. G. Carlsson. 1.

Förre Landstingsmannen Nils Nilsson i Gärdsta. ) ^
Skiftesgodemannen Bertil Nilsson i Höge. )

Norderön. Kyrkoherden A. E. Lindeman.

Förre Kommunalnämndsordföranden J. Mårtensson i Trusta.
Nämndemannen P. Pettersson i Alsta.
Kommunalstämmoordföranden L. Larsson i Alsta.

Oviken. Kyrkoherden M. Bergman.

Skiftesgodemannen Per Nilsson i Borgen *)..
Kommunalnämndsordföranden A. Svelander i Svensåsen *).

Myssjö. Komministern Alb. Söderqvist. |

Landstingsmannen Anders Andersson i Långsved. 1.
Kommunalnämndsordföranden J. Olson i Köfra. I
Nämndemannen Jöns Persson i Köfra. 2.

Undersåker. Kontraktsprosten G. W. Norrman.

Häradsdomaren Olof Andersson i Hålland.
Nämndemannen E. Holmgren i Romo.
Hemmansegaren Olof Nilsson i Hjerpen.

Mörsil. Kontraktsprosten G. W. Norrman.

Kommunalstämmoordföranden J. Ocklind i Ocke.
Förre Riksdagsmannen O. Walter i Mörsil.
o Hemmansegaren Per Risen i Ris.

Are. Kommunalnämndsordföranden Olof Karlson i Såå.
Nämndemannen Benjamin Hansson i Såå.
Skiftesgodemannen Daniel Jacobson i Såå.

Kall. Komministern A. Ådén.

Hemmansegaren Eric Larson i Vestgård.
Hemmansegaren Lars Olofsson i Rör.

Landtbrukaren O. Alexanderson i Vestgård.

Offerdal. Landstingsmannen Jonas Larsson i Kläppen.

Förre Landstingsmannen Nils Göransson i Bäcken.
Hemmansegaren Erik Olofsson d. ä. i Kaxås.

Alsen. Kyrkoherden Fredrik Wimmercranz.

Hemmansegaren Per Nilsson i Trång.

Hemmansegaren Nils Bengtsson i Kluk.
Hemmansegaren Nils Olsson d. y. i Valne.

Mattmar. Komministern Joh. Åkerberg.

Skiftesgodemannen Jon Olofsson i Ubyn.
Hemmansegaren Jonas Olsson i Offne.

Nämndemannen P. P. Bylund i Halabacken.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg. Kontraktsprosten P. Wagenius. 1.

Nämndemannen And. Jönsson i Skucku. i
Kyrkovärden Isak Jönsson i Bergsbyn. I 2.
Uppbördsmannen Sven Svensson i Skucku. j
Asarne. Kommunalstämmoordföranden C. Flodström i Åsarne. 1.
Folkskoleläraren P. A. K. Rydén i o Asarne. I
Skiftesgodemannen Olof Jonsson i Åsarne. | ''

Klöfsjö. Komministern A. P. Bill.

Kommunalnämndsordföranden Jöns Halfvarsson i Klöfsjöbyn.
Skiftesgodemannen Olof Olofson i Klöfsjöbyn.
Fjerdingsmannen Jonas Jönsson i Klöfsjöbyn.

Rätan. Länsmannen L. Larsson.

Skiftesgodemannen C. Brennerfelt i Söderhögen.

So eg. Kyrkoherden Gunnar Lilliesköld. 1.

Sveg. Landstingsmannen M. Pettersson i.Glissj öberg. |

Nämndemannen Olof Olofsson i Öfverberg. j 2.
Nämndemannen A. Wallström i Solnan. j

Linsell. Komministern Erland Franzén.

Kommunalnämndsordföranden Jonas Sjöström i Linsell.
Skiftesgodemannen J. Backlund i Linsell.

Hemmansegaren Erik Persson i Lofsdalen.

Elf ros. Kyrkoherden Gunnar Lilliesköld. 1.

Kommunalnämndsordföranden Sven Jonsson i Kolsätt. \ 0
Skiftesgodemannen Johan Westberg i Remmen. j

Lillherdal. Kyrkoherden S. J. Enander. 1.

Hemmansegaren Jöns Persson i Sunnanå. .. |

Skiftesgodemannen Mickel Svensson i Östansjö. i 2.
Nämndemannen Olof Olofsson i Åsen. J

Ytter-Hogdal. Pastorsadjunkten E. Modin.

Nämndemannen And. Andersson i Ytter-Hogdal.
Öfver-Hogdal. Nämndemannen Jonas Jönsson i Ofver-Hogdal.

Skiftesgodemannen Jonas Persson i Öfver-Hogdal.

Hede. Kommunalnämndsordföranden J. Hedrén i Kyrkbyn.

Kommunalnämndens vice ordförande Per Olsson i Kyrkbyn.
Nämndemannen Jonas Larsson i Kyrkbyn.

Storsjö. Hemmansegaren Per oSjöberg i Storsjö. 1.

Hemmansegaren Olof Åslund i Messlingen. 2.

Vemdalen. Gästgifvaren Per Hallgren i Kyrkbyn.

Kommunalnämndsordföranden Pelle .Olofsson i Kyrkbyn.
Tännäs. E. o. prestmannen Sv. Svenström.

Kommunalstämmoordföranden M. Långström i Funäsdalen.
Kommunalnämndsordföranden Jon Loo i Funäsdalen.
Nämndemannen Sven Svensson i Valmåsen.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling. Kontraktsprosten Gust. Rob. Edström.

Distriktsveterinären V. Tirén i Nordmaling.
Folkskoleläraren I. Edv. Dahlström i Nordmaling.
Nämndemannen Anders Wiklund i Lögdeå.

Bjurholni. Kyrkoherden Richard Markgren.

Länsmannen Karl Öhiman.

Fjerdingsmannen N. Belander i Bjurholm.

Umeå. Kyrkoherden Olof Ahnlund. 1.

Länsmannen Joh. Broman. 2.

Vännäs. Kyrkoherden L. U. F. Öberg.

Kommunalnämndsordföranden K. J. Karlsson i Vännäs.
Kyrkovärden Johan Hansson i Vännäs.

Säfvar. Kyrkoherden Jacob Löfvenmark. \

Skiftesgodemannen Johan Brändström i Säfvar. |
Kommunalstämmoordföranden F. H. Pahlberg i Säfvar. 2.
Degerfors. Kyrkoherden A. J. Rothén. 1.

Kommunalstämmoordföranden Anders Johansson i Granön. I
Nämndemannen E. Åström i Ånäset. j

Bygdeå. Kontraktsprosten A. H. Sandström.

Komministern 0. G. Soedén.

Folkskolelärare!! P. O. Lundkvist.

Länsmannen Ludv. Wahlberg.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk. Komministern S. N. Sundelin. 1.

Länsmannen N. H. F. Hallgren. \ 9
Fjerdingsmannen J. Löfroth. | ''

Skellefteå. Komministern A. Ericson.

Häradslmfdingen Axel Hedborg.

Skiftesgodemannen J. A. Brännström i Skråmträsk.

Byske. Kyrkoherden Olof Häggqvist.

Kommunalstämmoordföranden J. Lindmark i Drängsmark.
Landtbrukaren C. Furberg å Björkhammar.

Jörn. Kyrkoherden Ludv. Walter.

Skiftesgodemannen Jonas Brännström i Kankberg.
Skiftesgodemannen Anton Jonsson i Nyträsk.

Norsjö. Skiftesgodemannen O. H. Lindgren i Norsjö.

Klockaren Karl Liden i Norsjö.

Förre Nämndemannen G. Edenström i Norsjö.

Löfånger. Kyrkoherden C. W. Elfgren.

Handlanden Johan Bexelius i Löfånger.
Kommunaliiänmdsordföranden G. A. Rönmark i Löfånger.
Nysätra. Kyrkoherden G. E. Öhstedt. ol.

Folkskoleläraren G. Jonsson i Ånäset. o j

Kommunalstämmoordföranden J. F. Wiklund i Ånäset. > 2.
Hemmansegaren Augustinus Andersson i Flarken. J
Malå. Kyrkoherden A. Björzén. 1.

Länsmannen C. G. Sparrman. 2.

Kommunalstämmoordföranden S. Bergström i Malåträsk. 3.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele. Kyrkoherden A. T. Frykholm. 1.

Jägmästaren A. Egerström. \ 9

Landstingsmannen Er. Joh. Aspgren i Brattfors. / ‘
Kronofogden Nils Kruse. 3.

Stensele. Kyrkoherden C. Fr. Laestadius.

Klockaren K. E. Mörtsell i Stensele.

Hemmansegaren S. A. Blomqvist i Bastuträsk.

Sorsele. Kyrkoherden E. Svensson.

Länsmannen J. G. Lindberg.

Folkskolelärare!! S. Ljunglöf i Gargnäs.

Gästgifvaren N. O. Renman i Blattniksele.

Asele. Kontraktsprosten Johannes Arbman.

Kommunalnämndsordföranden Er. Jonsson i Afvasjö.
Hemmansegaren Salomon Erikson i Björksele.
Provinsialläkaren Adolf Lundh. *

Fredrika. Kyrkoherden J. IT. Bjurberg. 1.

Jägmästaren A. Ekman. \ 9

Kommunalstämmoordföranden J. Johnson i Lögda. I w
Örträsk. Kyrkoherden A. F. Westerlund. 1.

Handelsföreståndaren S. L. Rehnman i Örträsk. 2.
Vilhelmina. Kyrkoherden L. Dahlstedt.

Skiftesgodemannen E. P. Sundquist i Vilhelmina,
Skiftesgodemannen M. Holmgren i Skansholm.
Hemmansegaren A. E. Enochsson i Nästansjö.

Dorotea. Kyrkoherden F. T. Himmelstrand. 1.

Extra Provinsialläkaren Ernst Stenberg. \ g
Skiftesgodemannen E. Forsen i Lajksjön. |

Tärna. Kapellpredikanten Olof Carlsson. I ^

Hemmansegaren Erik Eriksson i Lajsholm. | x''
Landstingsmannen Johan Berglund i Tärnaby. 2.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå. Kyrkoherden Alfred Nygren. 1.

Kommunalstämmoordföranden Israel Andersson i Öjebyn.
Landstingsmannen Aug. Danielsson i Böle.
Skiftesgodemannen Bror Lindberg i Byske.
Skiftesgodemannen O. A. Marklund i Sjuismark.

Elfsby. Kyrkoherden J. Nygren.

Kommunalnämndsordföranden Efr. Lind i Elfsbyn.
Hemmansegaren Oskar Granberg i Vissträsk.

Arvidsjaur. Kyrkoherden M. T. Berlin.

Nämndemannen A. N. Fjellström i Nyborg.
Hemmansegaren F. F. Skarin i Fristad.

Arjepluog. Kyrkoherden Gustaf Calleberg.

Hemmansegaren J. E. Hofman i Arjepluog.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå. Vice Pastorn J. Lundblad.

Skiftesgodemannen Nils Enqvist ioBjörsbyn.
Egodelningsrättsledamoten oJ- f- Aström i Alvik,
Skiftesgodemannen Jakob Aström i Persön,

Öfver-Lideå. Kyrkoherden O. Nordenstam.

Kommunalstämmoordföranden N. O. Alm i Boden.
Nämndemannen E. J. Nordlund i Svartbjörnsbyn.
Hemmansegaren N. P. Isaksson i Unbyn.

Edefors. Kyrkoherden H. W. Henriksson.

Kommunalstämmoordföranden A. F. Sortelius i Harads.
Skiftesgodemannen E. J. Pettersson i Harads.

Jockmoclc. Kyrkoherden D. Ahlfort.

Skiftesgodemannen L. O. Ek i Mattisudden.
Hemmansegaren J. S. Gustafsson i Yajkijaur.

Förre Nämndemannen J. E. Hundqvist i Kuoka.

5. Kalix fögderi.

Råneå. Komministern Joh. Sandin. 1.

Gästgifvaren G. A. Engstrand i Råneå.
Hemmansegaren E. M. Larsson Ling i Råneå.
Neder-Kalix. Hemmansegaren A. Lindgren i Töre. \
Hemmansegaren E. Lindgren i Rolfs. 1
Nämndemannen L. E. Carlsson i Yestannäs. 2.
Öfver-Kalix. Kyrkoherden Anton Nordmark.

Gellivare. Kyrkoherden O. Bergqvist.

Folkskoleläraren O. D. Engelmark i Gellivare.
Skiftesgodemannen Anders Henriksson i Muorjevara.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå. Landtbrukaren Gustaf Holmström i Wuono.

Förre Riksdagsmannen C. J. Mustaparta i Nikkala.
Kommunalnämndsordföranden N. P. Wasserman i Wuono.
Karl Gustaf. Kyrkoherden E. A. Stenborg. 1.

Nämndemannen A. G. Paavo i Kukkola. \ g
Förre Gästgifvaren P. O. Stenudd i Karungi. 1
Hietaniemi. Ingen af de tillfrågade har inkommit med svar.
Öfver-Torneå. Kyrkoherden J. P. Wallin.

Häradsdomaren J. Heikkilä i Hapakylä.
Folkhögskoleföreståndaren Ludv. De Vylder.

Korpilombolo. Kapellpredikanten P. O. Pettersson. \ ^

Kommunalnämndsordföranden Henrik Wanhatalo. 1
Folkskoleläraren Oskar Nylund i Teurajärvi. 2.

Tärendö och Pajala. Kyrkoherden Otto W. Zeidlitz. 1.

Landtbrukaren C. O. L. Sohlberg i Kengis. 2.
Juckasjärvi. Folkskoleläraren Abr. Johansson i Wittangi.
Enontekis. Kyrkoherden Isak Johansson.

C. Förteckning öfver de länsmän och kronofogdar, som för de
särskilda länsmansdistrikten och fögderierna besvarat
frågeformulär n:o 2.

Dg med utmärkta är o icke ordinarie innehafvare af ifrågavarande
befattningar.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt: Gust. Östergren. *

Sundborns och Vika distrikt: Ii. Svedberg.

Kopparbergs distrikt: Svar saknas.

Silf bergs, Tor sångs och Gustafs distrikt: A. Östergren.
Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen: H. A. Dahl.

Störa Tima distrikt,
Kronofogden H. A. Bohm. *

2. Hedemora fögderi.

Störa Skedvi och Säters distrikt: Svar saknas.
Garpenbergs -distrikt: P. M. Petersson.

Hedemora distrikt: Ax. Hasselgren.
llusby distrikt: Axel Olofsson.

By distrikt: Hjalmar Lunden.

Folkärna distrikt: C. P. Wallenström.

Kronofogden K. A. Bladin.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt: K. Murelius.

Als distrikt: Axel Nylén.

Leksands distrikt: Carl J. Olsson. *

Rättviks distrikt: J. Tellander.

Ore distrikt: A. Eriksson.

Gagnefs distrikt: L. Anderson.

Kronofogden W. Lyckholm.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt: J. W. Johansson.

Solleröns distrikt: O. Stadig.

Venyans distrikt: A. J. Holmqvist.

Or sa distrikt: Carl Lundgren.

Eif dalens distrikt: Gustaf Stenquist. *

Sårna distrikt: Svar saknas.

Kronofogden Fr. Alb. Andersson.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt: David Broman.

Nås och Säfsnäs distrikt: O. Lind.

Jerna distrikt: Carl Ahlström.

Äppelbo distrikt: Nils Forsberg.

Malungs distrikt: John Blom.

Lima distrikt: N. E. Olsson.

Transtrancls distrikt: Axel Nordström.
Kronofogden Hj. Winqvist.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt: E. Anderson. *

Ludvika distrikt: Adolf Bergström.

Norrbärke distrikt: R. Leufgren.

Söderbärke distrikt: Ludvig Cassel.
Kronofogden E. W. Sundberg.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

ILedesunda och Arsunda distrikt: A. J. Backström. *
Tors&kers distrikt: David Andersson.

Ofvansjö och Järbo distrikt: Alf. Delin.

Ockelbo distrikt: Alex. Ahlström.

Hamrånge och Hille distrikt: Nils Knutson.

Valbo och Högbo distrikt: Philip Cederberg.
Kronofogden: Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt: Arv. Miintzing.

Söder ala distrikt: Ruben Didrikson.

Hanebo distrikt: Herman Westerlund. *

Mo distrikt: Johan Fougberg.

Norr ala distrikt: G. Dumky.

Bollnäs distrikt: Ernst F. Linne]]. *

Älfta distrikt: J. v. Kiöhling.

Of vanåkers distrikt: Carl Sundberg.

Kronofogden Emil von Schultz.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt: L. Westerlund.

Helsingtuna distrikt: T. Berglöf.

Forsa distrikt: Arvid Hagstedt. *

Högsta distrikt: Valfr. Lindeberg.

Harmångers distrikt: Elof Berglöf.

Gnarps distrikt: Svar saknas.

Bergsjö distrikt: Herman Liljenqvist.

Norrbo distrikt: V. G. Nordendalil.

Delsbo distrikt: Mårten Kjällander.

Kronofogden A. von Reliausen.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt: O. Thunborg. *

Ramsjö distrikt: J. A. Pihlman.

Fårila distrikt: Svar saknas.

Los distrikt: Axel Westin.

Jerf sä distrikt: Ad. Blombergsson. *

Arbrå och Under sviks distrikt: Arvid Delin.
Kronofogden S. E. Blombergsson.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

''Luna distrikt: Joh. Hammarlund.

Stöde distrikt: C. Fr. Lokrantz.

Torps distrikt: K. Bob. Hérnod.

Borgsjö distrikt: Ludv. Löwenstein.

Selångers distrikt: J. Selinder.

Kronofogden O. A. Bång.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt: C. G. Berggren.

Sköns distrikt: Aug. Sjöstedt.

Timrå distrikt: V. Dryselius.

Ljustorps distrikt: A. Rörström. *

Njurunda distrikt: Svar saknas.

Kronofogden E. F. Engelstedt.

5. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.

Säbrå distrikt: C. J. Lené.

Gudmundrå distrikt: Tage Blidberg. *

Forsåkers distrikt: Svar saknas.

Boteå distrikt: R. Westman.

Nora distrikt: Anshelm Borin. *

Kronofogden A. Ekelund.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå distrikt: Svar saknas.

Resele distrikt: E. Olson.

Junsele distrikt: A. F. Domeij.

Ramsele distrikt: Carl Styrlander. *

Helgums distrikt: Alex. Dryselius.

Bodums distrikt: Daniel Dillner.

Tåsjö distrikt: O. Dahl sjö.

Kronofogden And. Huss.

5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.

Nordingrå distrikt: C. G. Lokrantz. *

Nätra distrikt: L. Sundelius. *

Sidensjö distrikt: E. Starrin.

Anundsjö distrikt: K. A. Hultgren.

Kronofogden Alfr. Ljungberg.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevads distrikt: J. Norberg. *

Björna distrikt: Joh. Hörnfeldt.

Arnäs distrikt: G. E. A. Frånberg.

Grundsunda distrikt: Svar saknas.

Kronofogden J. O. Domeij.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt: Gustaf Welander.

Fors distrikt: N. M. H. Sunding.

Ref sunds distrikt: J. A. Ling.

Bräcke distrikt: Karl Bergstrand.

Brunflo distrikt: Svar saknas.

Hackås distrikt: V. Behm.

Kronofogden: Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt: Eugéne Brolin.

Föllinge distrikt: Erik Nilsson.

Hammerdals distrikt: Karl Blix.

Ströms distrikt: Joh. Gardin.

Frostvikens distrikt: Alfr. Carlsson.

Rödöns distrikt: Edron Helander.
Kronofogden: Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt: Svar saknas.

Hallens distrikt: Hugo Sunding.

Ovikens distrikt: Lars G. Uhlin. *

Undersåkers distrikt: J. Löfgren.

Mörsils distrikt: Abr. Staaff.

Offerdals distrikt: A. Kjelsson.

Alsens distrikt: Fritz Byström.

Kronofogden: John Lind. *

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt: J. M. Häggmark.

Rätans distrikt: Svar saknas.

Svegs distrikt: Olof Bromée.

Lillherdals distrikt: A. O. Lindh.
Ytter-Hogdals distrikt: Otto Hoflin.

Hede distrikt: K. E. Byström.

Tännäs distrikt: O. J. Backman.

Kronofogden Alarik Dalqvist.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt: Arthur Ortman.

Bjurholms distrikt: Svar saknas.

Umeå Södra distrikt: Joll. Broman.

Umeå Norra distrikt: M. A. Rönnberg.

Vännäs distrikt: J. Axel Läth.

Säfvars distrikt: Herm. Broman.

Degerfors distrikt: Axel Agren.

Bygdeå distrikt: Ludvig Wahlberg.

Kronofogden: Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt: K. H. E. Hallgren.

Skellefteå Södra distrikt: J. O. Grenholm.

Skellefteå Norra distrikt: H. F. Sundelin.

Byske distrikt: Svar saknas.

Jörns distrikt: Alfred Nordell.

Norsjö distrikt: Carl Löfqvist.

Löfångers distrikt: Svar saknas.

Nysätra distrikt: N. Vikblad.

Mala distrikt: Gust. Sparrman.
Kronofogden: Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra distrikt: P. F. Holm.
Lycksele Norra distrikt: Wilh. Lundqvist.
Stensele distrikt: Svar saknas.

Sorsele distrikt: J. G. Lindberg.

Asele distrikt: Oscar Sundelin.

Fredrika distrikt: O. I. Dahl.

Vilhelmina distrikt: Bertil Helleberg.
Dorotea distrikt: Svar saknas.

Tärna distrikt: K. J. Lundberg.
Kronofogden Nils Kruse.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra distrikt: Svar saknas.

Piteå Norra distrikt: J. O. Nyström.

Elf shy distrikt: Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt: Esbj. Ostman.

Arjepluogs distrikt: K. E. W. v. Walter.

Kronofogden Herman Henschen.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt: Gust. A. Eckhéll.

Öfver-Luleå distrikt: K. A. Häggqvist. *

Jockmocks distrikt: Svar saknas.

Kronofogden Knut Norrsell.

3. Kalix fögderi.

liåneå distrikt: Hj. Lönner. *

Neder-Kalix distrikt: Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt: H. Bäckström. *

Gellivare distrikt: Albin Wallgren.

Kronofogden Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars distrikt: Herman Lidström.
Öfver-Torneå distrikt: M. Ström.

Korpilombolo distrikt: I. A. Bergström.

Pajala distrikt: Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt: Frans Bergström. *

Enontekis distrikt: J. Mathlein.

Kronofogden: Svar saknas.

D. Förteckning öfver de domhafvande, hvilka besvarat
frågeformulär n:o 2.

Från luir nedan icke upptagna 16 domsagor, belägna 3 i Kopparbergs
län, 6 i Vesternorrlands län, 3 i Jemtlands Un, 3 i Vesterbottens län och
1 i Norrbottens län hafva frågorna lemnats obesvarade.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga: Fab. W. von Koch.

Hedemora domsaga: Th. af CaHerholm.

Ofvan-Siljans domsaga: Ernst Alinder (t. f. domhafvande).

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga: D. von Schulzenheim.

Södra Helsinglands domsaga: G. Holm.

Norra Helsinglands domsaga: C. O. Schlyter.

Vestra Helsinglands domsaga: Th. A:n Hagander.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga: C. D. Uppström.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga: Julius Roman.

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga:-. Axel Hedborg.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga: Knut Ekbom.

Luleå domsaga: Nils Johansson.

Kalix domsaga: Fr. Appelberg.

E. Förteckning öfver till landtmäteristaten hörande personer,
hvilka besvarat frågeformulär n:o 2.

I. Kopparbergs län.

Förste Landtmätaren Alfred Lejdström. 1.

Ivommissionslandtmätaren Joll. Lundewall. 2.

» B. Mogensen. 3.

» O. Bergström. 4.

» Oscar Bladin. 5.

Vice Kommissionslandtmätaren E. Ekenstedt. 6.

» Ad. Hagman. 7.

» Teodor Anderson. 8.

» Carl Edv. Bergin. 9.

» V. E. Winnberg. 10.

Kommissionslandtmätaren Wilhelm Petterson. 11.

» Knut Hyström. 12.

Vice Kommissionslandtmätaren A. Rhodin. 13.

» K. L. J. Bergstedt. 14.

II. Gefleborgs län.

T. f. Förste landtmätaren Fr. Th. Petersson. 1.

Kommissionslandtmätaren Magnus Hofrén. 2.

» Per Sjölund. 3.

» J. E. Wesström. 4.

» Birger Anderson. 5.

Vice Kommissionslandtmätaren A. F. Gustafsson. 6.

III. Vesternorrlands län.

Kommissionslandtmätaren Ax. Otto Gislén. 1.

Vice Kommissionslandtmätaren Erik Broling. 2.

» Gerhard Westin. 3.

» N. E. Stål. 4.

IV. Jemtlands län.

Kommissionslandtmätaren Leo Ruuth.

V. Vesterbottens län.

Förste Landtmätaren H. J. Norrman. 1.

Kommissionslandtmätaren I. A. Lindahl. 2.

» Sam. Fredr. Norberg. 3.

Afvittringslandtmätaren Knut A. R. Lidblom. 4.

Landtmäteriauskultanten G. A . Snellman. 5.

Kommissionslandtmätaren Johan Fr. Johanson. 6.

» Axel Bandqvist. 7.

Vice Kommissionslandtmätaren Magnus Bergstedt. 8.

>> Bertil Lagerqvist. 9.

» Helmer Huss. 10.

VI. Norrbottens län.

Förste Landtmätaren C. A. Sjöberg. 1.

Vice Kommissionslandtmätaren Magnus Huss. 2.

» E. L. Hollström. 3.

» Joh. Hamrin. 4.

» Karl Grubbström. 5.

» P. J. Svedberg. 6.

F. Förteckning öfver de jägmästare och öfverjägmästare, hvilka
för sina särskilda tjensteområden besvarat
frågeformulär n:o 2.

De med * utmärkta äro icke ordinarie innehafvare af ifrågavarande
befattningar.

I. Gefie-Dala distrikt.

Kopparbergs revir: Edv. Gyllenhammar.

Öster-Dalarnes revir: Y. F. Teden.

Sårna revir: Adolf Larsson.

Transtrands revir: Olof Joachimsson.

Vester-Dalarnes revir: Gösta Englund. *

Gestriklands revir: Gust. Gyllenhammar.

Vestra Helsinglands revir: Karl Fredenberg.

Norra Helsinglands revir: Otto Klemming.

Öfverjägmästaren Fr. Tigerhielm.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir: Emil Hessel.

Hernösands revir: Vilhelm Smitt.

Junsele revir: T. W. Hermelin.

Tåsjö revir: Viktor Olofsson.

Anundsjö revir: Adolf Aspengrén.

Östra jemtlands revir: Ernst Ouchterlony.

Fors socken af Östra Jemtlands revir: Harald Wedholm. *

Norra Jemtlands revir: M. Stenberg.

Norra delen af Norra Jemtlands revir-. J. E. Nilsson. *

Vestra Jemtlands revir: Knut Malmgren.

Socknarna Undersåker, Are och Kall af Vestra Jemtlands revir: Carl Björkbom.
Herjeådalens revir: L. F. Molander.

Hede tingslag af Herjeådalens revir: B. Euberg.

Öfverjägmästaren E. F. Groth.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir: Herman Lagerquist.

Norsjö revir: H. V. Rosenberg.

Burträsks revir: Frithiof von Sydow. *

Degerfors revir: Henrik Fogelberg. *

Södra Lycksele revir: Olof Coos. *

Norra Lycksele revir: A. F. Berselius.

Asele revir : R. A:son Eneberg. *

Sorsele revir: V. Gaunitz.

Stensele revir: Emil Kellberg.

Vilhelmina revir: Gustaf Cassel.

Fredrika revir: A. Ekman. #

Bjurholms revir: J. Y. Wallroth.

Öfverjägmästaren Th. Örtenblad.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir: J. H. Borglind.

Elf shy revir: C. Degerman.

Arvidsjaurs revir: Gustaf Borg.

Öfre Byske revir: Wilhelm Trahn. *

Malmesjaurs revir: Sven J. Cederberg.

Arjepluogs revir: Gustaf Tjäder.

Variså revir: Yilh. Göthe.

Jockmocks revir: Otto Vesterlund.

Perlelfvens revir: Nils K. Berlin.

Storhackens revir: Herman Andersson. *

Bodens revir: P. O. Welander. *

Råneå revir: Henning Nordlund.

Kalix revir: Gerh. Rosenlund. *

Angeså revir: Karl Lundström.

Rånetråsks revir: A. D. Borglind.

Gellivare revir: E. I. Hammarberg.

Juckasjärvi revir: Aug. Burman.

Tårendö revir: K. _A. Westerberg.

Torneå revir: C. Öj er mark.

Paj ala revir: Arvid Montell.

Ofverjägmästaren Nils Sjöberg.

U. Sammandrag af inkomna svar å frågeformulär n:o 2.

Anm. Med särskild siffra utmärkt svar har afgifvits af den bland de i förestående
förteckningar upptagna personer, som betecknats med motsvarande siffra.

1. I hvad mån gifvas å bondehemman, bolag shemman samt kronans
eller annan allmän mark inom orten lämpliga lägenheter för brytande af ny
byggd, utvidgning af förefintliga odlingar eller anläggning af smärre landtbruk?
I hvilken omfattning utgöras dessa odling slög enheter af fast mark
eller myrmark? Ilvilka af dem anses genom sin belägenhet och jordens
beskaffenhet i första hand egna sig för enskildes odlingsarbete ?

Sockenombud.

1. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1—3. Sådana lägenheter finnas icke.

Svärdsjö.

Mycket stenbunden kan jorden ej anses
lämpa sig för odling. Dock finnas åtskilliga
mer eller mindre aflägset liggande
myrar, som kunde odlas, om företagsamhet
funnes.

Sundborn.

Endast i ringa mån, allra minst för
brytande af ny byggd. Hufvudsakligen
myrmark.

Vika.

Föga odlingsbar jord återstår.

Kopparberg.

Inga nämnvärda marker, passande för
nyodling.

Aspeboda.

Några nämnvärda marker för odling
finnas ej.

Torsång.

Tillgång å mark för brytande af ny
byggd eller anläggning af smärre landtbruk
finnes icke, möjligen dock å ett och
annat hemman odlingsmark till mycket
ringa areal. Genom sänkning af Dalelfvens
vanliga vattenstånd kan en betydande areal
blifva odlingsbar.

Gustaf.

Inga sådana lägenheter finnas.

Silfberg.

A bolags- och bondehemman finnes väl
någon tjenlig mark för utvidgning af förefintliga
odlingar men ej i den utsträckning,
att den lämpar sig för anläggning af nya
smärre landtbruk. Myrmark torde egna
sig bäst för enskildes odlingsarbete.

Stora Tima.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

Mark, som nämnvärdt lämpar sig för
odling, finnes icke.

FRAGrAN 1. SOCKENOMBUD.

Stora Skedvi.

Finnas icke.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans yttrande.

Hedemora.

Odlingslägenheter finnas i ringa mån och
utgöras företrädesvis af fast mark. Fast
mark lämpar sig i första hand för odling.

Husby.

Lägenheter för brytande af ny byggd
finnas knappast. Odlingsbar jord finnes nog,
men den består till större delen af mossar,
som till följd af sitt läge äro olämpliga för
kultur.

By.

A holagsmark finnas tusentals tunnland
mark, som kunna göras fruktbärande, mest
dy- och torfmossa.

Folkärna.

A två uppgifna kronohemman och ett
indraget militieboställe finnas synnerligen
lämpliga lägenheter för bildande af smärre
landtbruk och delvis äfven för s. k. egna
hem. Uteslutande fast mark.

Grytnäs.

1, 2. Finnas icke i nämnvärd mån.

Avesta.

All odlingsbar jord odlad.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Bjur sås.

1—3. Ej möjlighet till brytande af ny
byggd eller anläggning af smärre landtbruk.
Utvidgning kan till någon del verkställas.
Mest mycket stenbunden ängsmark
och till en del myrmark.

Ål.

Mellan hufvudbyggden i Al och Gagnet''
ligger en omkring 5 km. lång och 3 km.

bred, skogbeväxt hed med fin sandmo, som
i sin helhet måste vara lätt odlingsbar.
Största delen ligger i Al. Als prestboställe
och olika bolag ega tillsammans högst V4
deraf. I öfriga delen af socknen kan utvidgning
af odlingar ske såväl i dälderna
som på bergssluttningarna. Af odlingsbar
myrmark finnes ganska litet.

Leksand.

1. Särskildt med utgångspunkt från fäbodarna
finnas stora vidder, der ny byggd
under förutsättning af förbättrade kommunikationer
kan brytas. Mestadels fast
mark men äfven icke litet myrmark.

2. A bondehemman, bolagshemman och
kronan tillhörig mark finnas knappast några
lämpliga lägenheter, som passa för anläggande
af nybyggen, men å några utskogar
eller fäbodskogar finnas åtskilliga
hedmarker och myrar, som torde vara lämpliga
för odling till åker och der byggd kunde
brytas. Men då vägar saknas, skulle det
blifva allt för kostsamt. Lägenheterna finnas
i vestra delen af socknen 3—4 mil från den
egentliga byggden. A åtskilliga slogängar
och slåttervallar finnas några mindre lägenheter,
som passa för utvidgning af förefintliga
odlingar eller anläggande af smärre
jordbruk.

Siljansnäs.

Högst betydliga odlingsmöjligheter. Hufvudsakligen
myrmark. Myrmarken å näset
mellan Alviken och Olsnäsviken egnar sig i
första hand för odling.

Rättvik.

1. A de flesta såväl bonde- som bolagshemman
finnas i större eller mindre mån
lägenheter för utvidgning af förefintliga
odlingar eller nybrytning af sådana, om än
icke alltid af den omfattning, att der skulle
kunna bildas särskilda landtbruk eller ny
byggd. I detta hänseende äro fäbodlägenheterna
måhända lämpliga. Olägenhet är
dock, att de ligga 3—4 mil från de byar,
de tilldelats, och att dit saknas körväg.

FBAGAN 1. SOCKENOMBUI).

Den odlingsbara jorden är till större del
fäst mark, men denna är merendels stenbunden
och drygbrukad, hvadan myrmarken
i första hand torde lämpa sig för kultivering.

2. Några enskilda platser fast mark
finnas nog, der nybyggare, ehuru marken
är aflägsen och hårdarbetad, i nödfall kunna
slå sig ned. Myrodlingar kunna ock i något
omfång ega rum, ehuru lägenheterna dertill
ligga mycket aflägset.

Boda.

Odlingslägenheter finnas här och hvar
af såväl myrmark som ‘fast mark, båda af
god beskaffenhet.

Ore.

A såväl bonde- som bolagsheinmar/tirmas
lägenheter för nybyggen eller anläggning
af smärre landtbruk och äfven för utvidgning
af förefintliga odlingar. Såväl fast
mark som myrmark, ganska stora arealer.
Myrmarken är på grund af omfång och
beskaffenhet att föredraga.

Belägenheten är dock i många fall olämplig
i brist på vägar, och en olägenhet är,
att skogsmarken är så sönderdelad, att utrymme
saknas på enskild egares mark.

Gagnef.

1, 2. Å bondehemman finnas många lägenheter,
lämpliga för ifrågavarande ändamål.
Åtskilliga myrar uppräknas. Äfven på uppgifven
bolagsmark finnas ansenliga vidder,
som med lätthet skulle kunna odlas.

4. Olvan-Siljans fögderi.

Mora.

Tusentals tunnland lämpliga odlingslägenheter
af såväl fast mark som i synnerhet
myrmark finnas.

Våmhus.

Rika möjligheter till nyodlingar finnas å
såväl bonde- som bolagshemman. För en
del byar skulle helt visst den odlade jord,

som kunde brukas omedelbart af byarna,
kunna uppdrifvas till dubbla arealer mot
nu. På de vidsträckta utskogarna finnes
å både fast mark och myrmark så rikligt
med odlingslägenheter, att der skulle kunna
bildas ny byggd, som kunde gifva näringåt
kanske större folkmängd, än den bebyggda
delen af socknen nu rymmer. Statshjelp
behöfves dock för torrläggning, skifte och
vägars anläggande m. m. Myrmarken torde
kanske i första hand egna sig för enskildes
odlingsarbete.

Sollerön.

Den enda lämpliga odlingslägenhet, som
finnes, är vid Siljans stränder å vestra sidan
af Sollerön, men odling hindras deraf, att
sjön om våren delvis står öfver.

Venjan.

Till brytande af ny byggd finnes icke
lämplig mark, men deremot för gamla jordens
förstärkande och upphjelpande finnes
ganska god tillgång på odlingsdugliga myrmarker.

Orsa.

1. Socknen består till största delen af
bergig, obruten, skogbeväxt mark, hvarjemte
stora vidder utgöras af myrmark,
som är tjenlig till odling. Den fasta marken
är i allmänhet mycket stenbunden och
kan endast med större omkostnader uppodlas.
Det mesta af den odlingsbara mar I

ken tillhör hemmansegare.

2. Myrmarken lämpar sig i första hand
! för enskildes odlingsarbete.

| Elfäalen.

Lämpliga lägenheter för ifrågavarande
| ändamål finnas i ganska stor omfattning
I såväl å bondehemman som särskildt å bolagshemman
och i ännu större utsträckning
| å kronoparker. Bolagshemmanen hafva vid
- storskiftet nästan i regeln förlagts i byar|
nas utkanter, der odlingsbara marker, oftast
förefinnas. Odlingslägenheterna utgöras mest

SOCKENOMBUD.

52 frågan i .

af myrmark. Myrmark lämpar sig i första
hand för enskildes odling.

Sårna.

Lämpliga lägenheter för brytande af ny
byggd finnas å såväl enskildes som allmän
mark. Utvidgning af förefintliga odlingar
eller anläggning af smärre landtbruk kan,
för så vidt dermed afses jord, som skall
gödslas, endast ifrågakomma i sammanhang
med upprödjning af ängesslogar efter vattendrag
eller sjösänkningar för beredande af
starrs]ogar, enär till följd af den långa
transporten konstgödningsämnen icke med
fördel kunna användas. I den mån kreatursbesättningen
på dylika lägenheter kan
vinterfödas, kan för plogen uppodlas vare
sig fastmark eller myrmark, dock kanske
helst den fasta marken, som, vederbörligen
beredd, i längden visat sig gifva ett ej
obetydligt näringsidkare foder och äfven
är lämplig för potatisodling. Odling af
säd, korn eller råg lönar sig endast ovanligt
goda år.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. Ingen lägenhet för brytande af ny
byggd.

2. Sommaren 1897 undersöktes af Mosskulturföreningens
assistent 30 af socknens
mossar och befunnos hälften af högt samt
andra hälften af skiftande odlingsvärde.
Dessa mossar torde i första hand egna sig
för enskildes odlingsarbete. Derjemte torde
odlingar kunna företagas å den fasta marken
vid fäbodarna mera än hitintills skett.

Nås.

Som all mark är skiftad, finnes ingen
öfverloppsmark för nybyggare.

Säfsnäs.

Betydande odlingsmark finnes. Bäst för
odling lämpar sig myrmark.

Terna.

Ypperliga odlingsmarker finnas. Vissa
myrar uppräknas. Dessa tillhöra mest
bönderna. Bästa odlingsmarken, vissa uppräknade
lägenheter, tillhör Kopparbergs
Bergslag.

Äppelbo.

»Myrodling».

Malung.

Lämpliga lägenheter för brytande af ny
byggd finnas å såväl bolags- som bondehemman,
till största delen myrmark.

Lima.

Såväl å bondehemman som å bolagshemman
och allmän mark finnas lämpliga
odlingslägenheter, som i ganska vidsträckt
omfattning utgöras af myrmark af ypperlig
beskaffenhet. Den fasta marken är något
sämre såsom varande stenig och mager. Genom
sin belägenhet egna sig för odling företrädesvis
bonde- och bolagsliemman, men,
om hänsyn tages till jordens beskaffenhet,
äfven den i socknen befintliga kronopark en
och sockenallmänningen.

Tran strand.

1. Vid de flesta hemman finnas backar
och hagmarker, som med mer eller mindre
dryg kostnad skulle kunna uppodlas till
åker. Ännu vidsträcktare och mera lättbrutna
odlingslägenheter finnas på den hemmanen
tilldelade afrösningsjorden i talrika
myrar. De långa afstånden och saknaden
af vägar verka dock afskräckande. På
socknens besparingsskog finnas stom myrmarkssträckor,
som äro väl egnade för odling
och anläggning af nybyggen. På
kronoparker torde odling icke så snart
kunna ifrågasättas.

2. I hufvudsak lika med föregående.

3. Mest på socknens besparingsskog,
helst å der befintliga myrmarker.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. I mindre mån. För det mesta fast
mark. Sådana af fast mark.

FRAGAN 1. SOCKENOMBUD.

2. I ringa mån odlingslägenheter å fast
mark. Deremot finnas större mossar och
myrmarker, som genom afdikning kunna
göras tjenliga för odling i både större och
mindre skala.

Ludvika.

Icke i nämnvärd grad.

Norrbärlce.

Ä såväl bonde- och bolagshemman som
kronans mark finnes tillfälle till utvidgning
af den odlade jorden, dels genom brytning
af s. k. slogbackar och tägter, dels
genom utdikning af myrar och mossar.
Myrmarkers och mossars areal å kronans
mark uppgår till 300 har. Enskilda
odlingslägenheter uppgå till omkring 3,000

har. Tägter och slogar torde vara den
jord, som i första hand bör odlas.

Söderbärke.

Finnas, ehuru i mindre omfattning å såväl
bonde- som bolagshemman af dels fast mark,
dels myrmark. Den fasta marken lämpar
sig i första hand för enskildes odlingsarbete.

Malingsbo.

Endast i mycket ringa utsträckning finnas
lägenheter för brytande af ny byggd.
Marken, till största delen stenbunden, är
nog tjenligast till skogsbörd. Likaså torde
de mossar och myrar, som finnas, bäst
lämpa sig för skogsodling, sedan de utdikats.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

Minst 300 har å rekognitionsskogar och
till någon del å enskildes hemman. Myrmark.

Öster Fernebo.

1, 2. Någon nämnvärd mark för brytande
af ny byggd finnes icke, men deremot kan
rätt mycken odlingsjord vinnas genom vissa
föreslagna vattenafledningar.

År sunda.

1. Lämpliga odlingslägenheter finnas isynnerhet
af myrmark, men odling hindras
till stor del af Storsjön, som vid vårflöde
ofta öfversvämmar.

2. Stora, mycket lättodlade myrmarker
finnas, de mesta under bolagshemman.

3. Stora arealer odlingsbar mark, nästan
uteslutande myrmark, finnas å bolagshemman.
På bondehemman finnes likaså odlingsbar
mark, hufvudsakligen myrmark,
om ock proportionsvis ej så mycket. Od -

ling har under senare åren ifrigt och allmänt
bedrifvits. För odling lämpar sig
myrmark bäst.

Torsåker.

1, 2 Mindre odlingslägenheter hufvudsakligast
af myrmark å såväl bonde- som
bolagshemman.

Of vansjö.

Endast i ringa mån. Nästan allt odlings;
bart är redan föremål för odling.

Järbo.

Lämpliga lägenheter för brytande af ny
byggd finnas ej. Vissa myrmarker å bondehemman
kunna dock göras tjenliga för odling.

Högbo.

För ny byggd inga lägenheter. För utvidgning
af förefintliga odlingar eller anläggning
af smärre landtbruk lägenheter
af ringa utsträckning.

FRÅGAN 1.

SOOKENOMBUD.

Ockelbo.

Minst 100 liar fast mark och minst 1,000
har myrmark, som egas af enskilde och
bolag.

Amot.

1, 2. Frågan obesvarad.

Hamrande.

Cirka 500 tunnland myrmark å bondeoch
bolagshemman.

Hille.

Finnas endast i ringa mån och utgöras
af myrmarker.

Valbo.

En stor del myrmarker tjenliga till odling.
Af fast mark obetydligt tjenligt till
odling.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1—3. Någon större areal odlingsbar mark
för brytande af ny byggd finnes ej, deremot
mindre myrmarker tjenliga till odling. A
bolagshemman större odlingstillfällen än
å bondehemman.

Söderala.

Odlingslägenheter finnas icke.

Segersta.

Inga nämnvärda odlingslägenheter.

Hanebo.

1. Lägenheter för, odling ej så många.

2. Lägenheter för odling förekomma
endast i mindre afsevärd mån.

Mo.

1,2. Odlingslägenheter finnas icke i nämnvärd
mån.

Bengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

j På bondehemman någon odlingsbar myrmark
men ej i nämnvärd utsträckning, ej
J heller väl belägen.

Trönö.

A bondehemman åtskilligt att uppodla.

| Det mesta myrjord till omkring 200 har.

Bollnäs.

Inga lägenheter, som under nuvarande
förhållanden, då arbetslönerna äro så höga,
[ kunna anses lönande att odla.

Älfta.

Finnas ej inom distriktet.

Ofvanåker.

1. Frågan obesvarad.

2. A såväl bonde- som bolagshemman
| finnes mark lämplig för odlingar och smärre
J landtbruk, öfvervägande myrmark. Nybyggen
kunde anläggas vid större fäbodevallar.

3. Lika med föregående med tillägg:
Ny byggd kan nog uppstå äfven vid Vuxna
eif. Myrmarken är genom sitt sanka läge
mindre lämplig för odling än fastmarken.

Voxna.

1. Alla hemman bolagsegendom. .För
nyodling af betydenhet finnes föga annan
mark än myrmark.

2. Socknen jemte Mattsmyra kapellag
| eges uteslutande af trävarubolag. Odlingsbar
jord finnes icke i nämnvärd mån utöfver
redan odlad. En del fast mark kunde
lämpa sig för nyodling. Myrmarkerna
deremot lämpa sig icke.

5. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

För brytande af ny byggd finnas icke
lämpliga lägenheter, men väl för utvidgning
af befintliga odlingar, dock hufvud|
sakligen å myrmark.

FRÅGAN 1.

SOCKENOMBTJD.

Njutånger.

Odlingsmöjligheter torde icke förefinnas.

Nianfors.

Förnämligast å bolagshemman finnes såväl
myrmark som fast mark, som skulle vara
lämplig för utvidgning af förefintliga odlingar
eller anläggning af smärre landtbruk.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

Lägenheter för brytande af ny byggd eller
anläggning af mindre landtbruk finnas icke.

Forsa.

1. Vidsträckta arealer till odling finnas,
synnerligast omkring fäbodarna, men
äfven på hembyggden i sammanhang med
förut odlade marker. Dessa arealer torde
kunna antagas till 1,000 har, derutaf en
fjerdedel myrmark. Fasta marken lämpar
sig i första hand.

2. Odlingsmöjligheterna jemförelsevis
ringa.

Hög.

1. Betydliga tillfällen till odlingar. Omkring
500 har, deraf en fjerdedel myrmark.

2. I kommunen, som hufvudsakligen
endast består af bondehemman, finnas odlingsbara
myr- och sjömarker till åtminstone
1,200 tunnland. Det allra mesta är
dock långt aflägset från den odlade byggden
och torde kräfva stora omkostnader för
utdikning.

Högsta.

Af socknens myrar är en del lämplig
för odling. Annan till odling tjenlig mark
finnes ej.

llsbo.

Inom socknens samtliga byar finnas omkring
50 har odlingsbar mark, af hvilken
fjerdedelen utgöres af fast mark.

Harmånger.

Finnas ej.

Jättendal.

Åtskilliga för de olika byalagen afsätta
gemensamma s. k. betesmyrar finnas, af
hvilka en ringa del är tjenlig till odling.
Men i allmänhet äro de värdelösa i odlingshänseende.

Gnarp.

Åtskillig myrmark samt något fast mark
å bondehemman i skogstrakterna kan uppodlas.

Bergsjö.

Brytande af ny byggd förekommer icke.
Den lösa befolkningen arbetar hellre hos
bolagen. En och annan hemmansegare kan
dock med eget folk utvidga förefintliga
odlingar.

Hassela.

1. Lägenheter för brytande af egentlig
ny byggd torde ej finnas. Deremot finnes
å vissa ställen skogsmark tjenlig för odling,
men denna mark tillhör i de flesta fall
bolagen. Betydande ängsmark å bolagshemman
kunde odlas, om närliggande sjöar
kunde sänkas.

2. Gifvas ingenstädes.

15. »Fast mark.»

Norrbo.

Lägenheter lämpliga för brytande af ny
byggd finnas icke. Tillfälle till utvidgning
af förefintliga odlingar finnes i större eller
mindre grad å hvarje hemman. Dessa
lägenheter utgöras hufvudsakligen af fast
mark, men äro ej af den omfattning, att
tillfälle till anläggning af nya smärre landtbruk
kan sägas förefinnas.

Bjuråker.

Lämpliga lägenheter äro till det mesta
förut upptagna genom laga skiftet.

Delsbo.

All mark, värd att brukas, är redan odlad.

FRAGAN 1.

SOCKENOMBUD.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

Odlingslägenheter finnas å såväl bondehemman
som bolagshemman särskildt inom
socknens vestra del af både myr- och fastmark,
dock väsentligen större areal af myrmark.
A kronomark saknas odlingslägenheter.

Ramsjö.

A alla tre slagen mark finnas många
lägenheter för utvidgning af förefintliga
odlingar samt anläggning af smärre landtbruk.
Till allra största delen myrmark.
Genom uppodling af dem skulle den odlade
jordens areal kunna tiodubblas. Den odlade
jonlen är dock mycket dålig och endast
undantagsvis blir grödan oskadad af frost.

Färila.

1. Å bondehemman finnes en myckenhet
af myrmark, som i första hand väl lämpar
sig till odlingslägenheter.

2. Betydande odlingsmöjligheter å såväl
fast mark som myrmark.

Los.

Tillgång på både mer och mindre lämplig
odlingsmark finnes såväl å bolags och

kronans som enskildes mark för utvidgning
af förefintliga odlingar. Vid anläggning
af mindre landtbruk torde i första
hand fast mark odlas för att få potatisland,
dock helst i närheten af odlingsbar
myrmark.

Jerf so.

Ringa odlingsbar fastmark. Odlingsbar
myrmark i större, ehuru icke afsevärd utsträckning.

Arbrå.

Icke någon nämnvärd fast mark, lämplig
för brytande af ny byggd finnes. Deremot
finnes på 10—15 km. afstånd från den
allmänna byggden myrmark, som kan odlas,
fastän med dryga kostnader för dess torrläggning.

Undersvik.

1. I sydvestra delen af socknen gifvas
lämpliga lägenheter för brytande af ny
byggd å hufvudsakligen myrmark, till större
delen tillhörande Undersviks kommun.

2. Inom skilda delar af socknen finnas
dels mossar och myrar, dels annan jord
tjenlig till odling. Större delen af myrmarkerna
äro odelade. Mesta delen dock
på socknens skogsmarker och utkanter.

111. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima.

Efter floddalar och dalgångar såväl fast
mark som myrmark. Myrmarken är mest
lämplig föi’ odling, enär den fasta ofta är
stenbunden.

Attmar.

A bondehemman saknas icke lägenheter

för utvidgning af förefintliga odlingar.
Hufvudsakligen fast mark.

Stöde.

Ej synnerligen stora odlingsmöjligheter,
då den icke odlade jorden hufvudsakligen
är stenbunden afrösningsjord. Förefintliga
odlingslägenheter egas af bolag
och mera burgna hemmansegare, hvilka
icke finna fördelaktigt att upplåta mark

FRÅGAN 1 . SOCKENOMBUD.

till anläggning af smärre landtbruk. Bestå j
till öfvervägande del af fast mark, hvilken I
äfven är egnad för enskildes odlingsarbete. j

Torp.

För brytande äf ny byggd finnas inga !
lägenheter. Anläggning af smärre landt- j
bruk och utvidgning af förefintliga odlingar !
kan i viss mån ske dels å fast mark och :
dels å myrmark, mest å den förra.

Borgsjö.

1. Lämpliga lägenheter finnas å såväl
bolags- som bondehemman. Den odlade j
jorden kan tillökas med en tredjedel. Öfver- I
vägande myrmark, som i första hand lämpar
sig för myrodling.

2. Den lämpligaste och bördigaste jorden |
är nog odlad, men ändå återstår jord, som
kan odlas, i vidd möjligen motsvarande en
tredjedel af den odlade. Odlingsmarken består
mera af myra än af fast land. Myrmar- ;
ken är mera lättodlad och lemnar med konstgjorda
gödningsämnen goda foderskördar i j
första hand. Fastmarken lemnar nog bättre
skördar, hvad qvaliteten angår, men fordrar [
längre tid och mera arbete, innan goda i
skördar kunna framtvingas.

Hafverö.

Å alla tre slagen af egendom, isynnerhet j
å kronoparkerna, finnas lägenheter, lämpliga |
för odling, ungefär lika mycket fast mark
som myrmark. Den förra bör i första
hand uppodlas, då myrmarken ofta är be- |
lägen på afstånd från den odlade byggden j
och fordrar torrläggning.

Selånger.

Lägenheter för brytande af ny byggd
gifvas icke, men väl fast mark för utvidg- |
ning af förefintliga odlingar å bonde- och
bolagshemman.

Sättna.

Å både bonde- och bolagshemman finnas j
lägenheter passande för brytande af ny j
byggd. Mest fast mark.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

Å både fast mark och myrmark vid såväl
bonde- som bolagshemman finnes godt
om lämpliga odlingslägenheter. Mer myrmark
än fast mark. Fasta marken lämpligare
för odling.

Indals-Liden.

1. Lägenheter för brytande af ny byggd
och anläggning af smärre jordbruk gifvas
å de af bolag inköpta skattelösta nybyggeshemmanen.
I någon mån finnes å bondehemman
tillfälle till utvidgning af förefintliga
odlingar. Odlingslägenheterna utgöras
till ungefär lika omfattning af fast
mark och myrmark; och torde i första hand
de å fast mark egna sig för odlingsarbete.

2. Kan ej besvaras.

3. Å såväl bonde- som bolagshemman
gifvas i ganska vidsträckt mån lägenheter
för brytande af ny byggd och utvidgning
af odlingar. Lika mycket fast mark som
myrmark. Fast mark egnarsigi första hand.

Holm.

Godt om odlingslägenheter finnes å såväl
fast mark som myrmark. Fasta marken är
genom sin belägenhet mera lämplig till en
början, men sedermera är myrmark genom
sin mindre odlingskostnad och lättare skötsel
lämplig för utvidgning af både äldre och
nyare jordbruk.

Skön.

1. Ingen nämnvärd möjlighet att här
bryta ny byggd.

2. Inga lämpliga lägenheter för större
odlingsföretag. Utvidgning af förefintliga
odlingar förekommer i ringa grad.

Älnö.

1 mindre mån finnas å bondehemman
lägenheter för utvidgning af förefintliga
odlingar af både fast mark och myrmark.
Bolagens hemman i det närmaste uppodlade.

FHAGAN 1. SOCKENOMBUD.

Timra.

Till brytande af ny byggd finnas icke
lämpliga lägenheter. Utvidgning af'' förefintliga
odlingar kan å en del ställen och
i mindre omfattning ske, men odlingskostnaden
är ofta större än jordens försäljningsvärde.
Endast undantagsvis kunna nya
smärre landtbruk anläggas. Odlingslägenheterna
utgöras af såväl fast jord som
myrjord.

Ljustorp.

Icke några större odlingslägenheter. Efter
Mjellån förekomma sådana i mindre omfattning.
Fast mark.

Hässjö.

Någon odling kan ej ske å någotdera
af omnämnda hemman för brytande af ny
byggd, ty priset på jorden är så högt, att
det ej lönar sig. Myrmarker finnas nog i
myckenhet, men odling af dem har ej i
någon nämnvärd mån förekommit.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

Till största delen finnas icke sådana
lägenheter. 3

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå.

Myrmarker, som synas till nyodling tjenligast,
finnas till stora vidder. Af fast
odlingsbar mark finnas ock stora sträckor,
hvilka synnnerligen lämpa sig till utvidgning
af odlad jord samt till upptagande
af nya torp, men ej till ny byggd i egentlig
mening.

Stiysjö.

Lägenheter för ny byggd finnas ej. Tillfällen
till utvidgning af odlingar finnas
visserligen, ehuru i ringa mån, men deremot
förekomma lägenheter för anläggning
af torp litet hvarstädes på såväl fast mark

som myrmark. Dylika anses kunna anläggas
till ett antal af minst 100 och kunna föda
i medeltal 2 —3 kor. I första hand lämpar
sig fastmarken.

Viksjö.

Å alla tre slagen egendom finnas lägenheter
för brytande af ny byggd och anläggning
af smärre landtbruk. Öfvervägande
myrmarker. Den fasta marken
torde i första hand tagas i anspråk.

Häggdånger.

Utvidgning af odlingar och anläggning
af smärre torplägenheter anses möjliga.
Ungefär lika areal fast mark och myrmark.
Båda lika egnade för odling.

Gudmundrå.

Tillhopa några hundra hektar å bondeoch
bolagshemman. Ungefär lika mycket
fast mark och myrmark. Mest lämpliga
för odling äro de, som ligga i närheten af
industriella anläggningar och tätast befolkad
byggd.

Högsjö.

I betydlig mån för utvidgning af odlingar
samt anläggning af torp. Ungefär lika
mycket fast mark och myrmark. Bäst kunna
de uppodlas, som äro belägna vid kusten.

Hemsi}.

Å vissa uppgifna trakter finnes odlingsbar
mark, som i första hand egnar sig
för enskildes odlingsarbete.

Torsåker.

Icke nämnvärda lägenheter för ny byggd
eller odling.

Ytter-Lännäs.

Minst 400 har å allmän (ej kronans)
mark möjligen lämpliga. Hufvudsakligen
myrmark. För närvarande är området ej
lämpligt, enär det ligger för långt aflägset
från den egentliga byggden.

FRAGAN 1. SOCKENOMBUD.

Dal.

I ganska stor utsträckning finnas lägenheter
för ny byggd. Till större delen fast
mark, hvilken eger företräde.

Boteå.

Högst obetydligt.

Styrnäs.

Odlingsmöj ligheten är inskränkt till mindre
områden å såväl fast mark som myrmark.
A såväl bonde- som bolagshemman.

Öfver-Lännäs.

A såväl fast marksom delvis myrmark finnas
lägenheter för större eller mindre torp.
På grund af trävarurörelsen vill emellertid
i regel ingen befatta sig med dylika odlingar.

Sånga.

Icke till någon betydligare utsträckning.

Nora.

1. Endast i mindre mängd, hufvudsakligast
fast mark.

2. Odlingslägenheter af ganska god beskaffenhet
finnas å nästan alla hemman
både af fast »mark och delvis äfven af
myrmark; dock ej i någon större utsträckning.

Bjertrå.

Svar saknas.

Skog.

1. Nästan allt lämpligt är uppodladt.

2. Odlingsarbetet bedrifves endast å
bondehemman, hufvudsakligast å fast mark.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå.

I de flesta byar knappast mer att odla. I
några få finnes tillfälle till utvidgning, hvilket
så småningom genom torpupplåtelser också
eger rum. Hufvudsakligast fast mark.

i Ed.

I de flesta byar finnas å såväl bolagsi
som bondehemman lämpliga lägenheter för
I utvidgning af odlingar och anläggning af
! smärre landtbruk å såväl fast mark som
myrmark. Vissa lägenheter namngifvas.
En af dessa, sammanlagd med dylika inom
J Långsele, »skulle komma att utgöra en hel
J ådal».

Multrå.

A såväl bonde- som bolagshemman finnes
jemförelsevis mycken ännu obruten, för odling
j lämplig mark, till större delen fast mark.
Såsom närbelägnare lämpar sig den fasta
marken bättre än myrmarken för odling.

Långsele.

Odlingslägenheter finnas å en areal, som
är mångfaldiga gånger så stor som den
odlade jorden, detta å såväl bondehemman
[ som bolagshemman. Till allra största delen
; fast mark, delvis dock temligen stenbunden
och dyrbar att odla.

Graninge.

A bondehemman finnas ej andra lämpliga
lägenheter än myrmarker, af hvilka en del
j till följd af dämningar för flottningen icke
kan odlas.

A bolagshemman finnas odlingslägenheter
i stor omfattning, hvilka skulle kunna lemna
rum för en mångdubbelt större befolkning
än den, som finnes. Bolagshemmanen, 2843/4
seland, bebos af 582 personer, bondehemmanen,
11% seland, hafva en befolkning af
93 personer. Den fasta marken i första
hand lämplig.

Resele.

I stor omfattning å såväl bonde- som
bolagshemman finnes odlingsbar fastmark,
som i första hand lämpar sig för enskildes
odlingsarbete. Lägenheter af myrmark finnas
äfven, ehuru ej så lämpliga i första
hand.

Adals-Liden.

1. God tillgång å såväl bonde- som

(50

FRAGAN 1.

SOCKENOMBUD.

bolagshemman af både fast mark och myrmark.
Fast mark lämpligast.

2. I hufvudsak = 1.

Junsele.

1. Många och stora lägenheter å alla
tre slagen egendom. Ungefär lika mycket
fast mark som myrmark. Myrmarken egnar
sig bäst, ty den är i allmänhet billigast
att odla och gifver, rätt behandlad, den
största afkastningen i synnerhet af foderämnen.
Dess odling bidrager till minskning
af frostländigheten och till ökandet af närgränsande
skogs växtlighet.

2. I hufvudsak •— 1, dock afgöres ej,
om fast mark eller myrmark har företrädet.

3. I hufvudsak = 1.

Kamsele.

Odlingslägenheter finnas gemenligen å
bondehemman och i synnerhet å bolagshemman.
Både fast mark och myrmark.
Fast mark i första hand lämplig,

Edsele.

De flesta såväl bolags- som bondehemman
kunna utvidga sin odling eller bilda nya
torp, men näppeligen nya hemman. Odlingslägenheterna
mest fast mark.

Helgum.

I riklig mån, ja till lika stor omfattning
som socknens förut odlade ytvidd. Ungefär
lika mycket fast mark och myrmark. I
första hand lämpar sig den fasta marken.

Fjällsjö.

Till betydlig myckenhet å alla tre slagen
egendom af båda slagen mark. Fastmarken
lämpar sig för sädes- och potatisodling,
myrmarken endast för hafre och
gräs, i hvilket afseende den stundom kan
visa sig fördelaktigare än fastmarken, enär
den kräfver mindre gödsel.

Bodum.

Bönderna upplåta torp för odling, men

ej bolagen. Myrmarken lämpar sig i första
hand.

Tåsjö.

I allmänhet goda lägenheter å alla tre
slagen egendom. Myrmark i första hand
lämplig, företrädesvis för hafre och hö.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå.

1. Inga lägenheter för brytande af ny
byggd, utvidgning af förefintliga odlingar
eller anläggning af smärre landtbruk.

2. Odlingsmarker finnas men ej större,
än att de med fördel kunna af bönderna
sjelfva uppodlas.

Ullånger.

God tillgång till odlingslägenheter å såväl
bonde- som bolagshemman. Den odlade
jordens areal bör säkerligen kunna ökas
med omkring en tredjedel. Mest fast mark.

Vibyggerå.

Lämpliga lägenheter för utvidgning af
den egentliga jordbruksarealen och anläggande
af nya smärre jordbruk finnas i ganska
stor utsträckning å såväl bonde- som de
fåtaliga men vidsträckta bolagshemmanen.
Ungefär lika mycket fast mark som myrmark
; delvis af förträfflig beskaffenhet. Någon
egentlig ny byggd kan dock ej tänkas
komma att uppstå, men en betydligt större
befolkning torde derigenom finna uppehälle,
detta dock under förutsättning att ökade
arbetsförtjenster i öfrigt uppstå inom orten.
Under senare tid har befolkningen på grund
af utflyttning minskats litet efterhand.

Nätra.

För brytande af helt och hållet ny byggd
finnas icke lägenheter. För utvidgning
af odlingar hafva nog alla hemman och
lägenheter mer eller mindre lämplig jord.
Äfven torde några större hemman kunna
tåla vid afsättande af dylik jord för smärre

FRAGAN 1. SOCKENOMBUD.

landtbruks anläggande. Odlingslägenheterna
äro till öfvervägande del fast mark. En
del lägenheter äro sidlända och behöfva
afdikas. Dessa jemte backslåtterna äro
i främsta rummet att påtänka för odling.
Egentliga myrmarker finnas i mindre grad
och behöfva mycken jordfyllning för att
lämpa sig för kultivering.

Sidensjö.

Å såväl bonde- som bolagshemman finnas
lägenheter för brytande af ny byggd. Hufvudsakligen
fast mark, som i första hand
egnar sig för enskildes odling.

Skorped.

Den odlingsbara marken torde utgöra
minst hälften af den redan odlade. Större
delen finnes antagligen å bondehemman.
Något mera fast mark än myrmark. Bolagshemmannen
hafva större andel af myrmarken
än bondehemmanen. Fastmarken anses j
i första hand böra odlas, men nästan samtidigt
böra myrodlingar vidtagas, hvarigenom
rikligare fodertillgång erhålles och
frostländigheten afhjelpes.

Anundsjö.

1. Å alla tre slagen egendom finnas
lägenheter, tjenliga till odling, bestående |
öfvervägande af myrmark. Myrmark lämpar
sig bäst för odling.

2. I de äldre byarna i sydligare delen j
finnas de lämpligaste lägenheterna. I norra
delen, der den fasta marken mest består af
sten och grus, är nyodling mindre lämplig.

3. Möjlighet för odling finnes å såväl
bonde- som bolagshemman. A de senare
anses finnas större odlingsmark i förhållande I
till arealen. Såväl fast mark som myrmark.
Angående dessas inbördes företräde = Skor- j
ped.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själee ad.

Antagligen äro 10—15 % af den oodlade
marken å såväl bonde- som bolagshemman
lämpliga för utvidgning af befintliga odlingar
och anläggning af smärre landtbruk.
Mest fast mark, som i första hand lämpar
sig. För brytande af ny byggd finnes ej
lägenhet.

Mo.

Lägenhet för ny byggd finnes icke. Redan
befintliga odlingar kunna i ej så ringa män
utvidgas och smärre landtbruk anläggas
samt hemman till två eller flera brukningsdelar
förläggas. Hufvudsakligen fast mark.

Björna.

I öfverflöd, både fast mark och myrmark.
Den senare egnar sig i första hand till
odling.

Arnäs.

Betydliga odlingsmöjligheter finnas, mera
å myrmark än å fastmark. Den förra lämpar
sig bättre såsom lättare att odla.

Gideå.

Många lämpliga lägenheter hufvudsakligen
å fast mark, hvilken i första hand
bör odlas.

Trehörningsjö.

Från bondehemman men ej från bolagshemman
afsöndras årligen jordbrukstorp,
hufvudsakligen af fast mark.

Grundsunda.

1,2. Å de flesta hemman riklig tillgång
på såväl fast mark som myrmark. Båda
egna sig att i jemnbredd odlas, men odling
för enskilde omöjliggöres derigenom, att en
ganska stor del af den odlingsbara marken
befinnes i bolags ego.

FKAGAN 1. SOCKENOMBUD.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Eagunda.

1, 2. I någon mån å spridda platser
inom socknen. I ungefär lika omfattningfast
mark och myrmark. Lägenheterna å
fast mark egna sig i första hand.

3. Goda odlingslägenheter finnas i allmänhet
å såväl fast mark som myrmark.
Myrmarkerna ligga i de flesta fall å utmarkerna,
dit nödiga vägar saknas, hvarför
vanligen fast mark i första hand uppsökes.

Hellesjö.

Många lämpliga lägenheter finnas å alla
tre slagen af fastigheter. I skogarna finnes
god tillgång på såväl fast mark som myrmark.
De stora mossarna borde i forsta
hand odlas.

B åsjö.

Minst lika mycket jord kan uppodlas, som
det redan finnes odlad jord. Lämplig mark
finnes å såväl bonde- och bolagshennnan
som kronans mark. Två tredjedelar äro
myrmark, den öfriga delen fast.

Såväl den fasta marken som myrmarken
äro i allmänhet lämpligt belägna.

Fors.

1, 2. A såväl bonde- som bolagshemman
finnas större och mindre lägenheter för
odling isynnerhet i vissa uppgifna byar,
hvilka emellertid äro vanlottade å kommunikationer.
Hufvudsakligen fast mark,
som ock i första hand lämpar sig för odling.

A kronans hemman finnas betydliga odlingslägenheter
såväl af fast mark som af
myrmark.

Stugun.

1. Såväl å bondehemman som å bolags -

hemman finnas goda lägenheter för brytande
j af ny byggd. Hittills har den fasta marken
mest tagits i anspråk, ehuruväl på senare
åren ej obetydliga- myrodlingar egt rum
för vinnande af hufvudsakligen foderskörd.

2. Sådant öfverflöd på odlingsbar mark
finnes, att odlade jorden kan i genomsnitt
tiodubblas, utan att den mest lämpliga skogsmarken
behöfver tillgripas, hvilken emellertid
såsom afsides belägen länge lämpligast
bör behållas för skogsbruk. Odlingsmöjligheterna
äro ungefär lika på bonde- och
bolagshemman. Möjligen torde odling af
fast mark, såsom i allmänhet bättre belägen,
böra föredragas.

Borgvattnet.

Flera gånger det nu odlade området,
blott frost och vatten aflägsnas. 3 å 4
gånger större område myrmark. I första
hand otvifvelaktigt fast mark.

Itefsund.

Odlade marken kan fullt fördubblas. Myrmark
och fast mark till ungefär lika utsträckning.
I första hand odlas merendels
den fasta marken.

Ny hem.

Minst dubbel areal mot den nuvarande
kan förvandlas till fruktbärande mark. Ungefär
lika mycket fast mark och myrmark.
Myrodlingen, som''är billigare att verkställa
och förr ger afkastning, är i första hand
att föredraga. Nybyggaren kan derefter
öfvergå till odling af den fästa marken,
som för framtiden har större värde.

Bodsjö.

God tillgång finnes å samtliga hemman.
Först på sista tiden har intresset att
uppodla myrmark börjat vakna och visat

FRAGAN 1.

SOCKENOMBUD.

godt resultat. Odlingen af densamma är i
allmänhet billigare, men skördens qvalitet
sämre än å fasta marken.

Sandsjö.

I mer eller mindre mån å såväl myrmark
som fast mark å alla tre slagen egendom.

B räcke.

God tillgång dertill linnes å såväl bondehemman
och bolagshemman som kronans
mark. I ungefär lika omfattning fast mark
och myrmark. Den fasta marken egnar
sig i första hand för odlingsarbeten.

Brunflo.

I vestligaste delen af socknen finnes ännu
möjlighet till brytande al ny byggd på
fast mark.

Marieby.

Ringa möjlighet finnes för brytande af
ny byggd, men väl goda odlingslägenheter
för redan befintliga gårdar.

Lockne.

Sedan hemmanen numera blifvit så klufna,
att den förefintliga arealen anses för dem
nödig, torde någon utvidgning af den odlade
arealen eller någon nybyggesanläggning icke
inom den närmaste tiden vara möjlig. Två
bolagshemman ha emellertid utomordentligt
goda odlingslägenheter och genomskäras
två gånger af allmänna landsvägen.

Odlingslägenheterna utgöras af fast mark
och myrmark till ungefär lika omfång. Myrmarkerna
sammanhänga merendels i så
stora vidder, att några dikningsföretag ej
gerna utföras utan statsbidrag. Derför och
då fasta marken lemnar värdefullare afkastning,
företagas nyodlingar helst å
denna.

Näs.

Odlingslägenheter finnas, utom å en mindre
kronopark. Myrmarken är öfvervägande.
Både fast mark och myrmark egna sig

väl för odling. Raskare resultat erhålles
vid myrodling, om kronohjelp erhålles för
afdikning.

Hackas.

A bonde- och å bolagshemman finnas
lämpliga odlingslägenheter, men ej utrymme
för ny byggd i egentlig mening. Af kronans
mark gifves det endast två kronoparker,
derå egentliga odlingsmarker ej förefinnas.
Odlingslägenheterna äro hufvudsakligen
myrmark, som egnar sig i första hand för
odlingsarbete. .Fastmarken är i allmänhet
stenbunden och hvad matjorden beträffar
grund.

2. Jemtlands Norra fögderi.

lAt.

Förefinnas i ej så ringa omfattning å
bonde- och bolagshemman och å kronans
mark. Fast mark till mindre omfång än
myrmark.

Myrmarken anses mera lättarbetad och
billigare att odla. De fasta markerna bestå
af mager, mer eller mindre stenbunden
samt ej så sällan vattensjuk jord.

Kyrkas.

God tillgång på sådana lägenheter finnes.
Öfvervägande delen är fäst mark. Fasta
marken till följd af sin belägenhet och
beskaffenhet lämpar sig bäst för odling.

Häggenås.

God tillgång å såväl fast mark som
myrmark, den senare mycket lämplig derför,
att den icke lemnar någon skogsafkastning.

Föllinge.

Ä såväl bondehemman som bolagshemman
finnas sådana i stor utsträckning.
Fasta marken har större omfattning och
är hufvudsakligast skogbärande. Myrmarken
bör genom sin belägenhet och godhet och
såsom billigare att odla i första hand egna
sig för smärre jordbruk.

FRAGAN 1 .

SOCKENOMBUD.

Mark af ren krononatur är obetydlig;
deremot skulle å prestbolet, som är i det
närmaste en kv. mil med en stor mängd
skogsslåtter, goda odlingslägenheter såväl
å fast mark som å myrmark kunna bilda
flera byalag med en mängd åbor i
hvarje.

Laxsjö.

Dylika lägenheter finnas för mångdubbelt
större byggd än den nu befintliga och utgöras
till ungefär lika delar af fast mark
och myrmark. En del af de lämpligaste
lägenheterna ligger invid redan odlad byggd,
en annan å utmark; och på alla odlas
fast mark och myrmark helst samtidigt
och för olika ändamål.

Hotagen.

Lägenheter finnas å såväl bonde- som
bolagshemman. Den fasta marken har
större omfattning och är i hufvudsak skogbärande.
Myrmarken bör genom sin belägenhet
och godhet, billigare odling etc.
egna sig bättre för enskildes odlingsarbete.

Hammerdal.

1. Dylika lägenheter finnas å alla de
nämnda slagen af hemman. Både fast mark
och myrmark finnas, dock mycket vexlande
till omfattningen. Den fasta marken lämpar
sig i första hand för odling.

2. God tillgång på sådana lägenheter
finnas å alla slagen af hemman. I allmänhet
finnes både fast mark och myrmark.

Gåxsjö.

Större delen af egovidden är god odlingsmark,
som, omvexlande fast mark och
myrmark, är synnerligen lämplig för anläggning
af smärre jordbruk.

Myrmarken, som är mera lättbruten och
rik å qväfve, vore att föredraga, om icke
genom brist å kommunikationer artificiella
gödningsämnen fördyrades.

Ström.

1. God och lämplig odlingsjord finnes å fast
mark och ängsmark till minst dubbla arealen
mot den nuvarande och för minst dubbelt
så stor befolkning, dervid, med hänsyn till
jordens lämplighet, af odlingsbara jorden
belöpa 50 proc. å bondehemman, 40 proc. å
bolagshemman och 10 proc. å kronans och
annan allmän mark.

Odlingsbara moss- och myrmarker af
mycket god beskaffenhet finnas till den
omfattning, att jordbrukande befolkningen
kan mångdubblas.

Som emellertid mossmarkerna såsom
vattensjuka och frostförande kräfva dyrbara
afdikningar samt för deras rationella
kultivering erfordras mineralgödning, hvilken
i brist på kommunikationer är för dyr,
torde deras odlande ej under nuvarande
förhållanden komma i fråga.

2. Knappast tjugu procent af den odlingsbara
marken är odlad. Den består af dels
fast mark och dels myrmark.

Alanäs.

1. Vidsträckta lämpliga lägenheter finnas
å såväl bonde- som bolagshemman, både
å fast mark och å myrmark, af hvilka den
fasta marken mer egnar sig för enskildes
odlingsarbete.

2. Obegränsadt antal lämpliga lägenheter
finnas å såväl bonde- som bolagshemman.
Mera fast mark än myrmark.
Den förra anses mera lämplig, emedan till
följd af belägenhet och beskaffenhet skörden
derå mognar fortare än å myrmarken.

Frostviken.

1. A alla slagen af egendom och såväl å
fast mark som å myrmark finnas lämpliga
lägenheter till den myckenhet, att genom
deras odling en mångfaldigt större befolkning
skulle finna sin bergning.

I allmänhet är jorden i socknens norra
del, der också de större odlingslägenheterna
förefinnas, af bättre beskaffenhet och mor
lättodlad än i den södra.

FRAGAN 1.

SOCKENOMBUD.

2. Nästan öfverallt finnas lämpliga lägenheter
dertill och af den myckenhet, att
socknen skulle kunna föda två- till tredubbelt
större befolkning. Större delen fast mark.

(Speciella uppgifter meddelas angående
några byar i socknen).

B odon.

I ganska vidsträckt omfattning å alla
ofvan nämnda slag af egendom, och såväl
å fast mark som å myrmark. Myrmarken,
såsom icke skogbärande, är lättast odlad
och lämpar sig i första hand för odlingsarbeten,
synnerligast om statsanslag kunna
erhållas.

Näskott.

Riklig tillgång finnes å odlingsbar såväl
fast mark som myrmark, men efterfrågan
är ringa, emedan arbetarne egna sig åt
trävara-och fabriksarbete. Myrmark lämpar
sig företrädesvis.

Aspås.

Det finnes godt om obruten odlingsmark
å såväl fast mark som myrmark. Myrmarkerna
äro genom sin lättare och billigare
bearbetning lämpligast att börja med.
Om godt resultat skall kunna åvägabringas,
måste emellertid äfven fast mark odlas.

Ås.

Riklig tillgång finnes å odlingsbar såväl
fast mark som myrmark, men efterfrågan
är ringa, emedan arbetarne egna sig åt
trävara- och fabriksarbete. Myrmark lämpar
sig företrädesvis.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

God tillgång på bördig jord till nyodling
finnes å såväl fast mark som myrmark.

Frösön.

Odlingslägenheterna omfatta lika stor
areal som den redan odlade jorden. Myrmark
till en tredjedel och fast mark till
två tredjedelar. För mindre lägenheter är
den fasta marken, såsom gifvande säkrare
skörd, bättre.

Hallen. ’

!. Riklig tillgång å sådana lägenheter
finnes å såväl fast mark som myrmark.
Myrmarken anses i första hand egna sig för
odlingsarbete.

2. Lämpliga lägenheter för utvidgning
af förefintliga odlingar äfvensom för anläggning
af smärre landtbruk finnas i betydlig
mängd å såväl bondehemman som
kronans egendom. Omvexlande fast mark
och myrmark. Den senare torde i första
hand lämpa sig för odlingsarbete.

Marby.

1. = Hallen 1.

2. Sådana lägenheter förefinnas i tillräcklig
myckenhet. Både fast mark och
myrmark. Myrmarken ar genom belägenhet
och beskaffenhet att förorda.

Norderön.

God tillgång af bördig jordmån finnes å
både fast mark och myrmark.

Oviken.

God tillgång å fasta marker och å myrmarker
med bördig jordmån.

Myssjö.

1. Samtliga hemman ega bördig jord,
delvis fast mark och delvis myrmark, båda
lämpliga för odling.

2. Frågan obesvarad.

Undersåker.

Som landskapet är kuperadt och fjellmarker
förekomma, finnas dylika lägenheter
endast till anläggning af mindre och spridda
torplägenheter. Möjlighet att utvidga förefintliga
odlingar förefinnes å de flesta hemman.
I de flesta fall fast mark. Myrmarken
har vanligen sådant läge, att den
ej kan med fördel odlas.

Mörsil.

Lämpliga lägenheter för brytande af ny

FRAGAN 1. SOCKENOMBUD.

byggd finnas. Men odlingar hindras deraf,
att hemmansegarne icke upplåta lägenheter
annorstädes än i hemmanens utkanter, der
emellertid till följd af brist på vägar och,
då kapital felas, odlingar ej äro möjliga.
Odlingslägenheterna bestå till största delen
af fast mark. Lägenheter med både fast
mark och myrmark anses bäst och sådana
finnas många. Torfmossar och myrar finnas
jemväl till stor areal, men anses icke lämpliga
för odling.

Åre.

Lägenhet till nyodling finnes inom de
flesta byar o såväl å bolags- som å bondehemman.
A bolagshemmanen, särskildt å
de från byalagen inköpta fyllnadsjordarna,
finnas många lägenheter, lämpliga för mindre
jordbruk. Ä bondehemmanen mindre. De
förekomma både å fast mark och å myrjord.
Den fasta marken har i allmänhet
större odlingsvärde.

Kall.

Från bondehemman afsöndras i afsevärd
grad lägenheter, lämpliga för brytande af
ny byggd och utvidgning af förefintliga odlingar.
Från bolags- och kronohemman äro
dylika upplåtelser mera sällsynta. Odlingslägenheterna
utgöras såväl af fast mark
som af myrmark.

Offerdal.

Riklig tillgång till dylika lägenheter
finnes såväl å fast mark som å myrmark.
Den fasta marken lämpar sig i första hand.

Aisen.

Å nästan hvarje hemman finnes ett flertal
sådana lägenheter såväl å fast mark som
å myrmark. Fast mark och myrmark i
ungefär lika omfattning. Sambruk af fast
mark och af myrmark är bäst. Dock finnas
åtskilliga lägenheter af fast mark, omedelbart
användbara till bildande af egna smärre
landtbruk.

Mattmar.

Ä hvarje hemman skulle arealen kunna
fördubblas genom odling.

Större delen odlingslägenheter utgöras af
myrmark. Från det allmännas synpunkt
är väl bäst, att de störa myrmarkerna först
blifva utdikade och odlade.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. I så stor grad å alla tre slagen egendom,
att jordbruksbefolkningen skulle kunna
till antalet fördubblas. (Hela trakten å
vestra sidan om Storsjön mellan Ljungan
och Åreelfven (Indalselfven) är en ypperlig,
merendels stenfri odlingsmark med god
jordmån.)

Den fasta marken torde vara till arealen
större än myrmarken och egnar sig i första
rummet för enskildes odlingsarbete.

2. Till en areal af antagligen tusentals
hektar finnes å bondehemman, bolagshemman
och kronans mark odlingsbart område.
Den fasta marken och myrmarken anses
ungefärligen lika väl belägna för odling.

Äsarne.

1. Flere lägenheter till anläggning af
smärre jordbruk finnas, men endast i sluttningarna
mot norr (otjenliga) och med inskränkning
i nuvarande betesland.

2. I ganska vidsträckt mån både å fast
mark och å myrmark, hvilken senare odlas
billigare'' och förr gäldar odlingskostnaden.

Klöf sjö.

Rikligt såväl å bonde- och bolagshemman
som å kronans mark, öfvervägande
myrmark, som ock i första hand bäst lämpar
sig för enskildes odlingsarbete.

Rätan.

Vidsträckta områden å hemmanen utgöras
af odlingsbar mark, hvaraf ofta en

FEAGAN 1.

SOCKENOMBUD.

högst obetydlig del är odlad. Härvid torde
anläggande af s. k. odelstorp med stor
fördel kunna ske. Nyodlingar å fast mark
äro de, som hufvudsakligast kunna komma
i fråga, enär myrodlingar i regel torde
kräfva för mycket kapital och arbete för
att kunna utföras af den enskilde Jordbrukaren.

Sveg.

1. En mängd sådana lägenheter hnnas
å såväl bonde- som bolagshemman. Myrmarkerna
äro genom sin belägenhet och
jordens beskaffenhet i första hand egnade
att odlas. Under nuvarande förhållanden
med de höga arbetslönerna vid timmerdrifningen
torde dock ej vara tänkbart,
att intresse för jordbruket kan väckas.

2. Betydliga odlingsbara områden finnas
å såväl bonde- som bolagshemman. De
utgöras till större delen af myrmark. Myrmarkerna,
hvilka för att kunna odlas fordra
afloppsdiken, som ej gerna kunna åstadkommas
utan att staten bidrager med större
delen af kostnaden, torde svårligen kunna
odlas af den enskilde.

Linsell.

Till en del finnes inom vissa trakter
odlingsbar mark, mest å myrmark, som
ock anses i första hand lämpa sig för enskildes
odling.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. I någon mån å såväl bonde- som
bolagshemman, hufvudsakligen myrmarker,
dock icke i den omfattning, att det lämpar
sig till brytande af ny byggd. Myrmarkerna
anses mest lämpliga för enskildes odlingsarbete.

Lillherdal.

I. Oräkneliga odlingslägenheter, mest
myrmark, till 100,000-tals tunnland. Ett
tjugutal angifna präktiga myrar närmast
byarna torde i första hand egna sig för
odlingsarbete.

2. Möjlighet att utvidga förefintliga
odlingar finnes i ganska stor omfattning å
såväl bonde- som bolagshemman och å
såväl fast mark som myrmark. Odling,
såsom fordrande oerhördt med gödsel eller
kalk för att ge god skörd, blir emellertid
nog kostsam.

Ytter-Hogdal.

Lämpliga lägenheter finnas. Myrmarkerna
egna sig företrädesvis till odlingsarbete
dels derför, att med deras torrläggande
frostländigheten minskas, och dels derför,
att de gifva relativt rikare foderskördar
än den fasta marken. Myrarna, hvilkas
botten utgöres af genomsläppande jord
men ej af lera, anses dock ha ett lågt
odlingsvärde.

Ofver-Hogdal.

Som fasta marken nästan uteslutande
består af flygsand och grus, egnar den sig
icke för brytande af ny byggd.

Myrmarker finnas nog men äro aflägset
belägna och frostländiga.

Mede.

Odlingslägenheter finnas å såväl bondesom
bolagshemman och å såväl fast mark
som myrmark. De äro öfvervägande på
fast mark, som ock är lämpligare än myrmarken.

Kronoparkerna, såsom mer aflägset belägna,
äro mindre lämpliga för jordbruk.

Storsjö.

1. A bolagshemman finnas stora områden,
som lämpa sig för odlingar och
brytande af ny byggd.

2. A bondehemman men ej å bolagshemman
finnas nog tillfällen till såväl utvidgning
af odlingar som brytande af ny
byggd. Dock är odlingen obetydlig och
bedrifves företrädesvis å fast mark, ehuru
myrodling tyckes gå bra.

Vemdalen.

Åtskilliga odlingslägenheter finnas i
kanske ungefär lika omfattning af fast

FBAGAN 1. SOCKENOMBUD.

mark och af myrmark. Den förra torde
i den närmaste framtiden komma att odlas.

Tännäs.

Å bondehemman finnas" 20, å bolagshemman
5, å kronans hemman 50 lämpliga

odlingslägenheter, allt approximativt. Företrädesvis
myrmark, ehuru delvis af för
odling mycket lämplig beskaffenhet. De å
kronans hemman befintliga företrädesvis
lämpliga.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

I synnerhet å bolagshemman finnas lägenheter
att uppodla. Utefter ådalarna
fast mark, eljest omvexlande fast mark
och myrmark. Fasta marken lämpar sig
företrädesvis.

Bjurholm.

Rik tillgång å alla hemman och kronans
marker. Både fast mark och myrmark.
I regel lämpar sig i första hand myrmarken.

Umeå.

1. En myckenhet lämpliga lägenheter
finnas å såväl bonde- som bolagshemman.
Myrmarken öfvervägande. Myrmarken lämpar
sig företrädesvis, men dess torrläggning
torde dock i många fall öfverstiga den
enskildes förmåga.

2. Ä bonde- och bolagshemman finnas
mer eller mindre betydande lägenheter.
Öfvervägande myrmark. Myrmarken, der
kostnaden ej öfverstiger den enskildes förmåga,
bör i första hand odlas.

Vännäs.

Ungefär en tredjedel af den odlingsbara
marken är odlad. Myrmarken är öfvervägande
och egnar sig i första hand för
enskildes odlingsarbete.

Säfvar.

1. I betydlig grad å samtliga hemman.
Mest myrmark. Myrmarken lämpar sig i
första hand. Den fasta jorden är af sandig
beskaffenhet.

2. Ä de flesta bonde- och bolagshemman
finnas dylika lägenheter. Mest myrmarker
af utmärkt beskaffenhet. Myrmarkerna
lämpa sig i första hand.

Degerfors.

1. Odlingslägenheter finnas rikligen å
såväl bonde- och bolagshemman som kronojord.

2. Ungefär en tiondedel af den odlingsbara
marken är odlad. Den återstående
odlingsbara jorden utgöres till större delen
af myrar, som i första hand egna sig för
odling.

Bygdeå.

Odlingslägenheter finnas af vida större
omfång än den redan odlade jorden. Till en
tredjedel fast mark och till två tredjedelar
myrmark. Dessa lägenheter äro efter nödig
utdikning lättare att odla och hafva i allmänhet
bördigare jordmån än den gamla
jorden.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. Ymnig tillgång till sådana lägenheter
finnes på såväl fast mark som myrmark.
Myrmarken torde i första hand böra tillvaratagas.

2. Öfverallt finnas sådana lägenheter.
Inom socknens vestra del finnes dock endast
myrmark, som lönar mödan att odla.

Skellefteå.

Såväl å bonde- och bolagshemman som
å kronoparkerna finnas sådana lägenheter,
de å kronoparkerna dock för afsides be -

FBAGAN 1.

SOCKENOMBUD.

lägna, för att de skulle vara begärliga att
odla. Såväl stenfri skogbeväxt odlingsmark,
som myrmark. A kronoparkerna mest myrmark.

Odlingslägenheter vid vägar och den jord,
som består af lermylla eller gräsbeväxta
myrar på lerbotten, komma i första hand
att odlas.

Byske.

Omkring 5,200 har. Fastmark omkring
2,000 har, myrmark omkring 3,200 har.
Fasta marken torde böra först odlas.

Jörn.

Ä alla slagen af hemman finnas många
sådana lägenheter. Största delen myrmark,
som i första hand lämpar sig för enskildes
odlingsarbete.

Nor sjö.

I stor omfattning å bonde- och bolagshemman
samt synnerligen å kronans mark.
Största delen myrmark. Kronans mark.

Löfånger.

För brytande af ny byggd eller af mera
omfattande områden finnas endast ett fåtal
lämpliga lägenheter, hvaremot lägenheter
till utvidgning af förefintliga odlingar och
anläggning af smärre landtbruk eller torp
finnas i betydande mängd. Större delen
är myrmarker, som ock äro de förmånligaste.

Nysätra.

I, 2. Å såväl bondehemman som socknens
11 bolagshemman samt, ehuru i betydligt
inskränktare mån, å kronomarker finnas
betydande lägenheter för odlingar och anläggning
af smärre landtbruk. Hufvudsakligast
myrmark.

Mala.

1, 2. Tillgång på odlingslägenheter finnes
å alla slagen egendom. Såväl fast
mark som myrmark.

3. Lägenheter finnas å både fast mark
och myrmark. Myrmarken anses lämpligast.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. Smärre odlingslägenheter å fast mark
finnas i ungefär lika mån å de olika slagen af
hemman och å kronoparkerna. Bästa utsigten
för nyodlingar finnes å de vidt utsträckta
myrarna. Det s. k. Stothingsfjellet erbjuder
ganska vidsträckta odlingslägenheter å såväl
fast mark som myr.

2. Odlingslägenheter tillräckliga för en
längre tid framåt för utvidgning af befintliga
landtbruk och anläggning af nya.
Hufvudsakligen myrmark.

3. Å såväl bonde- som bolagshemman
finnes god tillgång på odlingslägenheter för
nybyggen och smärre jordbruk. Odlingsmarken
utgöres af både fast mark och myrmark,
af hvilka den förstnämnda bäst lämpar
sig för odling af korn, potatis och råg
samt den senare för grönfoder. Myrmarken
är i första hand lättare att odla, hvartill
kommer, att den, rätt utdikad, tarf var mindre
gödning, derå brist finnes, då konstgjorda
gödningsämnen i följd af långa frakter
ställa sig dyra.

Stensele.

Dylika lägenheter finnas ymnigt i socknens
nedre del, å såväl bonde- som bolagshemman
och kronans mark. Såväl fast
mark som myrmark. På somliga ställen
anses myrmarken väl så fördelaktig att
bearbeta som den fasta.

Sorsele.

Öfverallt finnas odlingslägenheter i större
omfattning af såväl fast mark som myrmark.
På de flesta ställen är fasta marken
genom sin belägenhet och markens
frostfria beskaffenhet mera lämplig att odla,
men i allmänhet kan myrmarkén med största
fördel samtidigt uppodlas.

Asele.

Odlingslägenheter förekomma, dock icke
i större omfattning, åtminstone icke å fast
mark, hvarest jorden oftast är så stenbunden,
att dess odlande kräfver dryg

KRAGAN 1. S00KEN0MBUD.

kostnad. Större arealen af sådan mark,
hvars uppodlande lönar sig, består af myrmark.

Fredrika.

1. På både fast mark och myrmark lika
stor areal som den redan odlade.

2. A bonde- och bolagshemman icke
alls någon fast mark och å kronoparkerna
i högst obetydlig utsträckning, men genom
odling af myrmarker kan, om ock med
oerhörda kostnader, arealen odlad jord
blifva ungefär dubbelt så stor som den
för närvarande är.

Örträsk.

1. Lämpliga lägenheter för brytande af
ny byggd finnas endast å en kronopark.
Dessa lägenheter utgöras företrädesvis''af
fast mark.

Lägenheter för anläggning af smärre
landtbruk finnas i mindre omfattning å all
slags egendom och af såväl fast mark som
myrmark.

Lägenheter lämpliga för utvidgning af
förefintliga odlingar finnas i alla byar.
Lägenheterna utgöras i vissa byar af fast
mark, i andra åter af med statsbidrag utdikad
myrmark.

2. Jemförelsevis goda odlingslägenheter
finnas å såväl bonde- och bolagshemman
som kronopark. Företrädesvis myrmark.

VI. Norrt

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Odlingsmark finnes till ganska vidsträckt
areal å såväl bolags- som bondehemman
samt i all synnerhet å kronomark.
Myrmark öfvervägande särskildt å kronojord.
Fasta marken lämpar sig i första
hand för enskildes odlingsarbete.

2. Lägenheter finnas å alla slagen egendom
i riklig mängd. I öfre byggderna
öfvervägande myrmarker, i de nedre myrmark
och fast mark i lika grad. De vid

Vilhelmina.

A såväl bonde- och bolagshemman som
kronans mark finnas lägenheter, lämpliga
för brytande af ny byggd till en och en
half gång större areal än den nu uppodlade.
Förefintliga odlingar kunna utvidgas med
50 procent, en tredjedel fast mark, två
tredjedelar myrmark. Fasta marken lämpar
sig i första hand. I samband därmed
kan myrmarken odlas.

Dorotea.

1. Lägenheter, lämpliga för brytande af
ny byggd, finnas endast å kronomark, såväl
å fast mark som å myrmark.

Till utvidgning af förefintliga odlingar
finnas lägenheter å såväl bonde- som bolagshemman,
men å de sistnämnda finnes
intet intresse för odling.

2. A bolagshemman och kronoparker
finnas talrika odlingslägenheter, hvaremot
till följd af fortgående klyfning odlingslägenheterna
å bondehemman ej äro talrika.
Mera myrmark än fast mark. Den fasta
marken, enär utdikningen af myrmarken,
utan statshjelp, blir för kostbar.

Tärna.

1, 2. God tillgång finnes att mångdubbla
nuvarande odlade arealen. Såväl
myrmark som fast mark. I de flesta fall
lämpar sig den fasta marken i första hand.

jttens län.

kusten och floderna samt vid de till kusten
och stambanan ledande vägarna belägna
odlingslägenheterna anses lämpa sig bäst.

Eif shy.

Stora sådana lägenheter finnas å de flesta
bondehemman och ä kronomark, men än
större å bolagshemman, omkring två tredjedelar
fast mark och en tredjedel myrmark.

I första hand lämpa sig bonde- och
bolagshemman genom sin belägenhet; dock
finnas äfven stora sträckor af väl belägen
odlingsmark å kronopark.

FRÅGAN 1. SOCKENOMBUD.

Arvidsjaur.

Lämpliga lägenheter finnas i stor utsträckning
å såväl bonde- och bolagshemman
som isynnerhet kronans mark.
Myrmark måhända öfvervägande. Myrodling
synes i första händ egna sig för
enskildes odlingsarbete, dock är för nyhemman
jemväl fast mark nödvändig.

Skogstorpsystemet å kronans marker förmår
med gällande bestämmelser icke befordra
jordbrukets utveckling, utan skapar
en särskild klass af fattiga. Nybyggen
borde få anläggas å kronans öfverloppsmarker
med rätt för innehafvare att, sedan
nybygge blifvit bebyggdt och i viss mån
odladt, bli egåre af detsamma.

Arjepluog.

På de flesta hemman finnes mark, lämplig
för utvidgning af förefintliga odlingar, och
på en del äfven möjligheter att skapa
smärre landtbruk. Yppersta odlingslägenheterna
äro emellertid å kronomark. Hemmanens
antal borde kunna fördubblas. Mest
myrmark. Lämpligast torde vara att fast
mark och myrmark samtidigt odlas. Orsaken
till att mycken odlingsmark finnes
ofta af bättre beskaffenhet än den redan
odlade är delvis att söka deri, att de, som
af gammalt anlagt hemman, ej mycket
tänkt på odling, utan hufvudsakligen traktat
efter fiskevatten och jagtlägenheter.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

Odlingsbar mark, såväl fast mark som
myrmark, linnes - till lika areal som den
odlade jorden; och i vissa byar till 4 å 5
gånger denna areal. Pasta marken lämpar
sig i första hand för enskildes odlingsarbete.

Ofoer-Luleå.

I allmänhet rika tillfällen till brytande
af ny byggd, äfven å bolagshemman. hvilkas
antal dock ej är stort. A kronans
hemman finnes något, men mindre. Myrmark
och fast mark omvexlande. Båda
kunna odlas i sammanhang.

Edefors.

A bondehemman i allmänhet rikliga tillfällen
till utvidgning af förefintliga odlingar
och dessutom enstaka tillfällen till nya
bruk. Å bolagshemman i de flesta fall
synnerligt goda tillfällen till såväl utvidgning
som nyanläggning. A kronoparker
deremot i regel få ställen fullt lämpliga
till nyodling. Myr- och fastmarker omvexlande
och kunna båda odlas i sammanhang.

Jockmock.

Liklig tillgång till utvidgning af påbörjade
odlingar finnes å såväl bonde- som
bolagshemman. Deremot torde ej mycken
odlingstjenlig mark finnas, som ej tagits i
anspråk för förefintliga hemman och nybyggen.
Tillgången är större å myrar än
å fast mark.

Den fasta marken anses böra först tagas
i anspråk.

3. Kalix fögderi.

Råneå.

1. Genom nyodlingar kan den odlade
arealen mer än fördubblas. Odling kan
ske å såväl bonde- som bolagshemman samt
särskildt å kronans mark, der möjligheterna
för brytande af ny byggd äro kolossala.
Hufvudsakligen myrmarker. Myrmarkerna
böra i första hand odlas.

2. Lämpliga lägenheter finnas å såväl
bonde- och bolagshemman som kronans
och annan allmän mark. Pasta marken
utgör omkring en tredjedel, myrmarken
omkring två tredjedelar.

Med hänsyn till klimatet egna sig odlingslägenheter
af myrmark genom sin belägenhet
och jordens beskaffenhet i första hand
för den enskildes odlingsarbete. Sedan frostländigheten
minskats genom myrmarkens
utdikning, kan den fasta marken med så,
mycken större fördel odlas.

Neder-Kalix.

1. I ganska afsevärd mängd å alla slagen
hemman. Kanske mera fast mark än

F8A0AN 1.

SOCKENOMBUD.

myrmark. Myrmarken egnar sig i första
hand för odling.

2. Frågan obesvarad.

Öfver-Kalix.

A alla slagen egendom finnas lägenheter
för brytande af ny byggd, särskildt af fast
mark. Myrmarken mindre lämplig, men
genom utdikning och vattenöfversilning
torde på en del ställen gräsväxt kunna
frambringas å densamma. Fasta marken
bör först uppodlas.

Gellivare.

Rika odlingsmöjligheter finnas nästan
öfverallt å såväl fast mark som myrmark.

Största odlingsmöjligheterna finnas å myrmark,
som dock, åtminstone till en början,
endast lämpar sig för höskörd. Till egentlig
åker anses den fasta marken mest
lämplig. Då det för den enskilde isynnerhet
är af vigt att bereda sig så rik fodertillgång
som möjligt, synes han först höra
odla myrmark. Men vid sidan deraf har
han jemväl behof af åker för korn och
rotfrukter m. m.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

God tillgång på lämplig odlingsmark,
delvis af verkligt god beskaffenhet, finnes
å bondehemman. Fasta marken öfvervägande
och bör i första hand odlas.

Karl Gustaf.

1. A bondehemman (bolagshemman saknas)
finnas lägenheter för utvidgning af
odlingar och anläggning af smärre landtbruk.
Öfvervägande myrmark.

För brytande af ny byggd och anläggning
af smärre landtbruk är införande af
bränntorfsindustri behöflig.

2. Stora och lämpliga sådana lägenheter
finnas. Fast mark till omkring en fjerdedel,
myrmark till omkring tre fjerdedelar.

Myrmarkerna böra först odlas, dels till
vinnande inom kortast möjliga tid af en
rik foderskörd och dels till minskning af
frost! ändigheten.

I Hietaniemi.

Svar saknas.

Öfver-Torneå.

Goda och äfven utmärkta lägenheter
finnas i stor utsträckning såväl å bonde|
hemman som å kronans mark äfvensom å
ett af de tre bolagshemman, som finnas.

■ Såväl fast mark som myrmark.

Korpilombolo.

1. Odlingslägenheter finnas i stor omfattning;
arealen högst betydlig.

2. A bonde- och bolagshemman samt kroj
nans mark kan den odlade jorden betydligt

ökas. Af den odlingsbara jorden äro två
| tredjedelar myrmark och en tredjedel fast
mark.

Myrodlingarna böra företagas först, enär
I existensen måste byggas å boskapsskötseln.

Tärendö och Pajala.

1. Stora områden odlingsbar jord finnas
å såväl kronans som enskildes mark.

Myrmarkerna troligen öfvervägande och
| böra i första hand odlas, då deras odling
minskar frostländigheten samt de äro billigare
att odla och tidigare lemna afkastning.

2. Lägenheter finnas i mycket stor omfattning
å såväl kronans som enskildes
marker samt å både fast mark och myrmark,
å den senare i betydligt större omfattning.

Juckasjärvi.

A hemmanen och å de gemensamma
oskiftade markerna finnas rätt vidsträckta
lägenheter, lämpliga i främsta rummet till
att utvidga förefintliga'' odlingar. Större
delen myrmark.

Dessutom finnas å kronans mark ofantliga
arealer myrmark, som emellertid äro
för aflägset belägna för att ännu kunna
komma i åtanke för odling.

Enontekis.

Sjöar kunna utdikas och göras gräsbärande;
och genom torrläggning af frostförande
marker kan såväl fast mark som
myrmark vinnas för nyodlingar.

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Länsman och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

* 1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

Lämpliga lägenheter för brytande af ny
byggd eller anläggning af smärre jordbruk
saknas.

Sundhorns och Vika distrikt.

Inom distriktet, omfattande Sundborns och
Yika socknar med Hosjö kapellförsamling,
finnas å så väl bonde- som bolagshemman
endast i ringa mån lämpliga lägenheter
för brytande af ny byggd. Mindre landtbruk
skulle nog i någon mån kunna anläggas
vid i orten varande fäbodar, om ej
bristen på nödiga vägar dit lade hinder i
vägen derför. Kronohemman eller någon
afsevärd annan allmän mark finnas icke i
distriktet.

En utvidgning af förefintliga myrodlingar,
hufvudsakligen tillhörande bondehemman,
torde deremot med fördel kunna ske, men
dertill sakna egarne i de flesta fall nödiga
medel.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

Ouppodlad odlingsbar mark i någon nämnvärd
omfattning finnes numera icke.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbr odelen.

Högst få till brytande af ny byggd
passande lägenheter finnas inom distriktet,
då byggden är bland de äldsta i länet och
den dertill lämpliga jorden i allmänhet

hunnit uppodlas. Väl förefinnas å skogsmarkerna
en del myrar, men de innehålla i
allmänhet hvitmossa och ej myrjord, hvarför
de ej lämpa sig för uppodling. På ett
eller annat sådant ställe hafva odlingsföretag
igångsatts, men öfvergifvits.

Stora Tuna distrikt, Utombrodelen.

Lämpliga lägenheter af ifrågavarande
beskaffenhet finnas icke inom distriktet.

Kronofogden.

I fögderiets äldre socknar, Stora Tuna,
Gustaf, Silfberg, Torsång, Kopparberg,
Aspeboda, Vika och Sundbom, gifvas i ringa
mån lämpliga lägenheter för brytande af
ny byggd. Möjligen torde i någon eller
några af dessa socknar förefintliga odlingar
och gamla fäbodar kunna i någon mån utvidgas
till smärre landtbruk.

Beträffande deremot Svärdsjö och Envikens
socknar torde såväl å bondehemman,
såsom vid Kölns fäbodar i Svärdsjö socken,
som synnerligast i dessa socknars allmänningsskogar
och möjligen å Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag tillhöriga hemman
och rekognitionsskogar finnas för brytande
af ny byggd lämpliga och afsevärdt
stora odlingslägenheter. För att kunna
afgöra, hvilka af dessa, som genom sin
belägenhet och jordens beskaffenhet i första
hand egna sig för enskildes odlingsarbete,
torde en närmare undersökning vara af
nöden. Dock torde vid ofvannämnda Kölns
fäbodar och å den s. k. östra allmänningen
inom Svärdsjö socken finnas de största
och bästa lägenheterna.

FRÅGAN 1.

LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

Hvarken å bolags- eller bondehemman
förefinnas några nämnvärda odlingslägenheter
af fast mark eller myrmark, som
lämpa sig för brytande af ny byggd.

Hedemora distrikt.

Odlingsbar mark finnes visserligen inom
distriktet, ehuru i ganska ringa omfattning.
Ödlingslägenheter förekomma dock till vida
mindre areal af fast mark än af myrmark.

Husby distrikt.

Högst ringa oodlad jord finnes qvar
inom socknen, och lämpar sig densamma
icke för ifrågasatta ändamål.

By distrikt.

T By socken finnas å Horndals jernverks
aktiebolag tillhörig mark stora områden,
mestadels bestående af dyjord och torfmossar,
som egna sig för odling.. Å bondehemman
och kronan tillhörig mark finnas
nog numera icke lämpliga lägenheter för
ifrågavarande ändamål.

Folkärna distrikt.

Någon odlingsmark af nämnvärdt omfång
inom orten finnes ej annorstädes än å
krönodomänen Avesta, belägen invid Krylbo
jernvägsstation, hvarest en stor mängd egna
hem skulle kunna upprättas.

Kronofogden.

Endast i obetydlig man, hufvudsakligen
af fast mark.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bfursås distrikt.

'' BjursSs socken är i förhållande till areal
och odlad mark Öfverbefolkad, hvadan ingen
mark inom orten finnes för brytande af ny

byggd i vidsträcktare mån än till någon
ringare utvidgning af de befintliga små
h emmansdelarnas områden.

Åls distrikt.

Lägenheter af ifrågavarande slag torde
näppeligen förekomma inom distriktet.

Leksands distrikt.

Distriktet är ganska tätt bebyggdt och
rikt befolkadt. Med undantag af ecklesiastika
boställen éger krönan ej'' annan mark
inom distriktet än Tibble kronopark. Några
större besutenheter i enskild ego förekomma
ej, utan är jorden tvärtom fördelad mellan
de enskilde egarne i små, mången gång
alltför små lägenheter.

Ä såväl bolags- som bondehemman finnas
ödlingslägenheter, hvilka bestå af såväl fast
mark som myrmark, kanske till största
delen fast mark, som ock torde vara lämpligast
för odling.

Rättviks distrikt.

Inom distriktet eger kronan obetydlig
mark och utgöres denna egentligen endast
af ecklesiastika boställen samt en aflägset
belägen skogsmark, tillhörande ett indraget
fanjunkareboställe. Bolagen ega ej heller
inom detta distrikt, åtminstone ännu, så
stor mark, och består denna till största
delen af byvis inköpta, från hemmanen
aflägset belägna utskogar. Det är egentligen,
Sedan lagen om hemmansklyfning
m. m. den 27 juni 1896 med 1897 års
början trädde i tillämpning och försvårade
inköpet af en enda skogstrakt, som bolagen
här började köpa hemman i deras helhet.

Ä såväl bonde- som bolagshemmanen
och bolagens mark i öfrigt finnes godt om
både fast mark och myrmark, lämplig för
odlingar eller anläggning af smärre landtbruk,
men icke torde väl sådant löna sig
eller komma att företagas, utan att till
hvarje lägenhet jemväl finge höra så mycken
skogsmark, som är erforderlig för husbehof.
Behöfligt synes dock vara, att en damm
sättes för bolagens vidare förvärf.

FRÅGAN 1. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

i .)

Ore distrikt.

Inom orten gifvas å såväl bonde- som
bolagshemmanen lämpliga lägenheter för
brytande af ny byggd, utvidgning af förefintliga
odlingar och anläggning af smärre
landtbruk.

Gdynefs distrikt.

Inom distriktet, som i förhållande till
dén odlade jorden torde, enligt öfre Dalarnes
förhållanden, vara ovanligt rikt befolkadt,
finnas ej nämnvärda, knappast några
odlingsbara lägenheter, enär nästan alla
sådana redan äro tagna i besittning och
uppodlade.

Kronofogden.

Inom samtliga fögderiets socknar finnas
vidsträckta myrmarker å såväl bonde- som
bolagshemman, hvilka i många fall äro af
den beskaffenhet, att de genom utdikning
och torrläggning synnerligen väl lämpa sig
för uppodling. Större delen, af dep fasta
mark, som ansetts tjenlig till odling, är
nog uppbruten med undantag af de till
betesmarker använda odlingslägenheterna
vid de inom orten förefintliga fäbodställena.

h. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

Krönan eger ingen mark inom Mora
socken. Odlingsjord gifves dels hemma vid
byarna och dels vid de 1—4 mil derifrån
belägna fäbodarna. Af odlingsbar fast mark
finnes ingenting nämnvärdt vid byarna och ;
obetydligt jemväl vid fäbodarna. Deremot
finnas af odlingsbar myrmark några tusen !
tunnland, mest vid fäbodarna. Jordens beskaffenhet
är temligen likartad på båda
ställena, men belägenheten gör naturligen
hemjorden mer lämplig för odling än fäbodjorden.

Bolags- liksom bondehemmanen utgöras
mestadels af fastigheter om högst 5 tunnland
reducerad inegojord på ända till 20
spridda ställen, hvartill hörer antingen an -

del i samfäld eller också utbruten skogsmark
af betydligt större areal.

SollerönS distrikt.

På kronans mark, kronoparkerna; finnes
troligen icke något synnerligt nämnvärdt
j af odlingsmöjligheter. Deremot gifvas
! bondehemman med odlingslägenheter på
j goda och för odling till åker lämpliga
jorddelar af både dya, lerjord och sandblandad
dy a; dock ligger största delen af
dessa lägenheter å byarnas gemensamma
I undantag, På sjelfva Sollerön finnas såj
lunda minst 1,000 tunnland mark, som är
odlingsduglig och framför många andra
j ställen lämplig, enär läget är frostfritt ock
jorden, som nästan öfver hela ön hvilar
på , kalkgrund, starkt växtlig. På fast|
landet finnas äfven odlingslägenheter af
! både fast mark och myrmark å och invid
fäbodställena, men dessa äro icke i värde
| att jemföra med öns, ehuru de äro fullt
jemförliga med andra socknars odlingslägenheter,
'' ;

Ven jans distrikt.

Svar saknas,

Orsa distrikt.

Inom Orsa socken gifvas å skogsmarken
stora och för odling lämpliga myrar, hvilka
endast behöfde utdikas för att socknarnas
inegoareal skulle fördubblas, att icke säga
mångdubblas.. Tjenliga odlingslägenheter
å fast mark äro deremot temligen få»

Eif dalens distrikt.

Lämpliga lägenheter för brytande, af ny
byggd, utvidgning af förefintliga odlingar
eller anläggning af smärre landtbruk föréfinnas
i mycket stor omfattning inom Elfdalens
socken såväl å bondehemman som
särskildt å bolagshemman och å kronoparken.
Isynnerhet gäller detta bolagshemmanen,
hvilka vid skiftet nästan i regeln
förlagts i byarnas utkanter, der odlingsbara
marker oftast förefinnas. Dessa odlingslägenheter
utgöras af såväl fast mark som

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

myrmark, dock torde myrmark vara öfvervägande.
För enskildes odlingsarbete torde
i första hand myrmark lämpa sig.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Lägenheter af ifrågavarande slag förefinnas
i afsevärd omfattning såväl å bondeoch
bolagshemman som å kronans mark.
Den odlingsbara marken utgöres till någon
del af fast mark, men till hufvudsakligaste
delen af myrmark. Enär den fasta marken
i allmänhet är mycket stenbunden, kan
densamma endast med större omkostnader
uppodlas, hvaremot myrmarken särdeles
val lämpar sig för enskildes odlingsarbete.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

All odlingsbar ängsmark är redan uppodlad.
Mossar finnas med en omfattning
af ungefär 1,000 tunnland, deraf emellertid
endast omkring 400 tunnland — nästan
uteslutande tillhörande bondehemman —
lämpa sig för odling och då i främsta
rummet de mossar, som ligga närmast
byarna Björbo, Hagen och -Forsgärdet.

Nås och Säfsnäs distrikt.

Ä såväl bondehemman som bolagshemman
förefinnas lägenheter för brytande af
ny byggd och utvidgning af förefintliga
odlingar. Dessa lägenheter utgöras till
största delen af myrmark och s. k. ängesskogar,
hvilka senare i första hand kunna
egna sig för enskildes odlingsarbete.

Jer na distrikt.

A såväl bondehemman som bolagshemman
finnas lägenheter för brytande af ny
byggd och utvidgning af förefintliga odlingar.
Dessa lägenheter utgöras af både
fast mark, s. k. ängesslogar, och myrmark,
som kunna i lika hög grad anses egna sig
för enskildes odlingsarbete.

Äppelbo distrikt. •

A såväl bondehemman som bolagshemman
gifvas inom distriktet i ringa mån
möjligheter till utvidgning af fruktbärande
inegojord å fast mark. Deremot förefinnas
stora och för odling lämpliga myrmarker,
hvilka synas böra egna sig för
enskildes odlingsarbete. Af dylika myrmarker
äro ganska stora arealer lämpligt
belägna i närheten af den redan uppodlade
fasta marken och nära allmänna färdvägar.
Också torde genom dessa myrars förvandling
till fruktbärande mark distriktets skörd,
åtminstone hvad ströfoder beträffar, kunna
fördubblas. Af dessa marker torde halfparten
tillhöra bönder och andra hälften
bolag. A kronans mark inom distriktet
förekomma icke dylika lägenheter.

Malungs distrikt.

Lämpliga lägenheter för brytande af ny
byggd finnas å såväl bolags- som bondehemman;
och utgöras dessa lägenheter
hufvudsakligen af myrmark, som egnar sig
för enskildes odlingsarbete.

Lima distrikt.

A såväl bonde- och bolagshemman som
kronans marker inom Lima socken finnas
lägenheter af ifrågavarande slag. Odlingsoch
isynnerhet goda myrmarker förefinnas
i uppodlingsafseende lämpligast å böndernas
och bolagens hemman. Kronans marker
äro nemligen i sådant afseende alltför långt
aflägsna.

Transtrands distrikt.

A en stor del bonde- och bolagshemman
finnes möjlighet till utvidgning af förefintliga
odlingar och anläggning af smärre
landtbruk. A kronans mark, Transtrands
kronopark, samt Transtrands besparingsskog
finnas lämpliga lägenheter för brytande
af ny byggd. Odlingslägenheterna
utgöras till en mindre del af fast mark,
vanligtvis sandhedar, men för (ifrigt af
myrmark, som i och för sig nästan utan

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

undantag får anses såsom lämplig odlingsmark.
Och torde genom sin belägenhet
och jordens beskaffenhet vissa trakter af
besparingsskogen i forsta hand egna sig
för enskildes odlingsarbete. För sådant
ändamål har ock genom kongl. brefvet
den 8 november 1901 rätt till upplåtande
af mark å besparingsskogen medgifvits.

Kronofogden.

Lägenheter lämpliga för brytande af ny
byggd — företrädesvis å myrmark — finnas
å såväl bonde- som bolagshemman
samt å kronoparkerna.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangclrde distrikt.

I någon synnerligen nämnvärd mån finnas
icke inom socknen lämpliga lägenheter för
brytande af ny byggd, hvaremot tillfälle
till temligen stora odlingar finnes, till större
delen bestående af myrmarker.

Ludvika distrikt.

A bonde- och bolagshemman (kronojord
finnes icke) inom Ludvika socken saknas
helt och hållet lägenheter eller område för
brytande af ny byggd eller anläggning af
smärre landtbruk, då all jord såväl å fäst
mark som å myrmark redan blifvit, der
så ske kunnat utan allt för stora kostnader,
eröfrad för odling.

Norrbärke distrikt.

Ä bonde- och bolagshemman inom Norrbärke
socken kan nog i mindre mån gifvas
tillfällen till nyodling och utvidgning af
förut utförda sådana, men dessa äro icke

af den omfattning, att ny byggd derigenom
kan åstadkommas. Arealen af mossar, slogtägter
och albackar, tillhörande ofvannämnda
slag af hemman, utgör antagligen
omkring 800 hektar. Af kronan tillhörig
mark inom socknen intager den del af
Klotens kronopark, som utgöres af Björsjö
bruk med underlydande, naturligtvis främsta
rummet. A denna del, hvarest uppodling
af mossar för några år sedan egt rum,
innan ännu egendomarna kommit i statens
ego, finnes tillfälle till utvidgning af sådan
odling till eu omfattning af vid pass 800
hektar.

Söderbärke distrikt.

A bonde- och bolagshemmanen inom
distriktet, bestående af Söderbärke och
Malingsbo socknar, torde, ehuru i ringa
grad, tillfälle gifvas till nyodling och utvidgning
af förut befintliga odlingar, men
dessa lägenheter äro dock ej af sådan utsträckning,
att ny byggd på sådant sätt kan
åstadkommas. Af jorden inom distriktet
tillhör större delen af Malingsbo socken
Klotens kronopark, som jemväl sträcker
sig inom Söderbärke socken, en annan del
Baggå bruk, en tredje del Hagge bruk samt
återstoden 8 sjelfegande bönder.

Kronofogden.

. I (trangärde och Ludvika socknar finnas
ej lämpliga lägenheter för anläggning af
smärre landtbruk och äfven obetydligt
med mark för odlingar. Största delen af
Malingsbo socken är inköpt af kronan.
I fråga om Norrbärke socken hänvisas
till den utredning derom, som lemnas af
andra tillfrågade personer. Förhållandena
inom Söderbärke socken äro för kronofogden
obekanta.

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

II. Gefleborgs län

1. Gestriklands fögderi.

Heäesunda och Arsunda distrikt.

Svar saknas.

Torsåkers distrikt.

A samtliga hemman inom orten finnas
mindre odlingslägenheter, bestående hufvudsakligen
af myrmark.

Of vansjö och Jårbo distrikt.

Lägenheter för ny byggd finnas ej. Förefintliga
odlingar kunna i någon mån utvidgas.
Sådan utvidgning pågår.

Ockelbo distrikt.

Inom distriktet torde finnas omkring

2,000 hektar, dels mossar, dels fast ängsmark,
som är tjenlig till odling.

Den fasta ängsmarken genom sin belägenhet
och beskaffenhet egnar sig i första
hand för enskildes odlingsarbete.

Hamrånye och Hille distrikt.

Inom distriktet finnas flere hundra tunnland
myrmark,'' som kunde lämpa sig för
odling; men odlingen försvåras deraf att
torrläggning är kostsam och byggandet af
lång väg erfordras.

Valbo och Högbo distrikt.

Å såväl bondehemman som bolagshemmån
finnas stora myrmarker, tjenliga till
odling, om afdikning verkställes. Den fasta
marken är till större delen uppodlad. Å
Vestermyren pågår afdikning och torrläggas
derigenom cirka 400 hektar till odling tjenlig
mark.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

Med de stora skogsvidder, som finnas, i
synnerhet inom södra och vestra delarna

af Skogs socken, skulle lämpliga lägenheter
för brytande af ny byggd icke saknas.
Okade skogsvärden hafva emellertid gjort
allmogen knappast mindre obenägen än
bolagen att, afsöndra jordtorp.

Söderala distrikt.

Den allra största delen odlingsbar mark
är redan uppodlad. Något myrmark finnes.
Den enda återstående myrmarken af någon
betydenhet finnes inom Ina by och torde
mycket lämpa sig för nyodling.

Hanebo distrikt.

Endast i mindre afsevärd mån förekomma
trakter, som kunna lämpa sig för nyodling
och, såvidt kändt, ingenstädes å den kronan
tillhöriga egendom.

Mo distrikt.

Intet bolagshemman finnes, men hvarken
å allmän mark eller å bondehemman finnas
några egentliga odlingslägenheter.

Norrala distrikt.

Till odling lämpliga myrmarker finnas
visserligen, men till följd af kommunikationsförhållandena
äro de för närvarände
ej egnade för enskildes odlingsarbete.

Bollnäs distrikt.

Kronohemman en äro så få, att, praktiskt
sedt, intet afseende behöfver fästas vid
dem. Bolagen ega få hemman, nemligen
hufvudsakligen dem som af ålder tillhört
jernbruken i orten eller det gamla Lottefors
sågverk, men hafva deremot till större
delen inköpt hemmanens på Finnskogen
belägna utskogar, å hvilka deo sedan 1850-talet haft afverkningsrätt. Ä böndernas
hemman finnas rika tillfällen till nyodlingar
å såväl fast mark som myrmark; särskildt
å Finnskogen finnas stora komplex» r af
myrmark, som utan tvifvel skulle kunna
med fördel odlas. Men enär bolagen till

FEÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KKONOFOGDAB.

större delen ega marken och torrläggningsarbeten
fordra kapital samt Finnskogen j
ligger aflägset från kommunikationslederna,
torde någon större odling derstädes icke
på länge ifrågakomma.

Den fasta marken är den mest lämpliga
att ny odla. Myrmarkens torrläggning fordrar j
större tillgång på kapital.

Alfta distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Ofvanåkers distrikt.

Å bondehemman kan utvidgning af förefintliga
odlingar i väsentlig mån företagas.
Genom att från hemmanen försälja fäbodlägenheter
och andra aflägset belägna områden
skulle nog också i afsevärd mån
kunna brytas ny byggd och anläggas smärre
landtbruk. Bolagshemmanen, hvilka här utgöras
af hufvudsakligen s. k. nybyggen
med betydligt mindre lönande jordbruk,
lämpa sig följaktligen i betydligt mindre
grad än bondehemman för de ändamål,
frågan afser. Kronan eger ej annat än en
kronopark, hvilken icke är tjenlig för odling.
Det enda allmänna bostället är kyrkoherdebostället.
Och detta kan i förevarande
afseende jemnställas med bondehemman. Odlingslägenheterna
utgöras i ungefär samma
omfattning af fast mark som af myrmark.
Den fasta marken lämpar sig dock i första
hand för enskildes odlingsarbete.

i- Kronofogden.

'' = länsmannen i Bollnäs distrikt.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

Lämpliga lägenheter finnas icke för brytande
af ny byggd, men väl för utvidgning
af befintliga odlingar å hufvudsakligen myrmark.
Myrmarkernas förberedande till odling
genom utdikning torde emellertid i
allmänhet kräfva kostnader, som öfverstiga
den enskildes tillgångar, i följd hvaraf fasta

marken i första hand tages i anspråk för
odlingsändamål.

Det sagda gäller såväl bonde- och bolagshemman,
som prestborden.

Helsingtuna distrikt.

Inom distriktet finnas nästan uteslutande
bondehemman. A dessa förekomma några
mindre lägenheter, lämpliga till hemmanens
utvidgning, men icke af omfång och beskaffenhet,
att de lämpa sig för brytande
af ny byggd eller anläggning af smärre
landtbruk. De bestå af dels fast mark och
dels myrmark till ungefär lika omfattning.

Forsa distrikt.

Lämpliga dylika lägenheter finnas på alla
tre slagen egendom. Odlingslägenheterna
utgöras af hufvudsakligen fast mark. Den
fasta marken är i första hand lämplig för
enskildes odlingsarbete.

Bogsta distrikt.

Å Arnö kronopark, som innehåller i areal
omkring 14,026 tunnland, finnas en del
redan upparbetade lägenheter, hvilka kunde
ytterligare utvidgas, äfvensom åtskillig
för odling mycket lämplig mark. Befolkningen
anser emellertid, att de villkor, som
staten betingar sig för arrende af dessa
torplägenheter, äro för hårda i jemförelse
med dem, hvilka uppställdes af förre egaren
(Schebo bruks aktiebolag), som dessutom
under första arrendetiden tillhandahöll arrendator
dragare och redskap såsom lån.

I öfrigt torde de inom distriktet för odling
lämpligaste markerna redan vara tagna
i anspråk. Väl förefinnes odlingsmark, men
denna torde, med nedan nämnda undantag,
med hänsyn till dess läge och beskaffenhet
endast undantagsvis löna sig att upparbeta.
Genom nu ifrågasatt ytterligare sänkning
af Norstafjärdarna m. fl. insjöar torde emellertid
å såväl bonde- som bolagshemman
vara att påräkna en afsevärd areal odlingsmark,
som i första hand egnar sig för enskildes
odlingsarbete.

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Harmångers distrikt.

Finnas icke.

Gnarps distrikt.

Har intet att tillägga till det af sockenombuden
afgifna svar.

Bergsjö distrikt.

Ingenstädes.

Norrbo distrikt.

Dylika lägenheter finnas hufvudsakligen
i Bjuråkers socken till icke obetydlig omfattning
och utgöras af såväl fast mark
som myrmark.

Delsbo distrikt.

Byggden gammal. All dess värdefulla
jord redan odlad. Ingen nämnvärd plats
för nya odlingslägenheter.

Kronofogden.

Frågan kan icke närmelsevis besvaras.
Genom försäljning och styckning af det för
kronans räkning utarrenderade indragna
militiebostället Rolfsta samt af de oskäligt
störa prestboställena, skulle emellertid lämpligt
tillfälle kunna beredas för anläggning
af åtskilliga smärre landtbruk.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

Svar saknas.

Ramsjö distrikt.

För brytande af ny byggd, utvidgning af
förefintliga odlingar och anläggning af smärre
landtbruk finnas lämpliga lägenheter å såväl
kronans mark som bolagshemman och
de återstående bondehemmanen. Jorden utgöres
hufvudsakligen af sumpig myrmark.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

Inom Los socken finnes å såväl allmän
mark som bonde- och bolagshemman riklig
tillgång på mer eller mindre lämplig odlingsmark
såväl för utvidgning af redan
befintliga odlingar som för anläggning af
lägenheter. För sist nämnda ändamål torde
de platser vara lämpligast, som innehålla
både hårdjord och myra samt gränsa till
byggd och vägar.

Jerfsö distrikt.

I mycket ringa mån. I obetydlig omfattning
utgöras de af fast mark. Myrmarken
är bäst.

Arbrå och Undersviks distrikt.

Å såväl bonde- som bolagshemman finnas
lägenheter för såväl brytande af ny byggd
som utvidgning af åkerjordsinnehafvet och
åstadkommande af mindre landtbruk eller
torplägenheter. För ändamålet finnes såväl
fast mark som myrmark.

Kronofogden.

Kan ej besvaras.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

. Tana distrikt.

Odlingslägenheter finnas.

Stöde distrikt.

Någon kronans eller annan allmän mark
finnes ej inom distriktet. Bolagshemman
finnas ej i något större antal. Från dessa
hemman tillåtas icke några afsöndringar

FRÅGAN ). LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

för brytande af ny byggd eller för odlingar.
Från bondhemmanen äro nog i allmänhet
åtminstone i närheten af byarna eller intill
inegorna så många afsöndringar redan gjorda,
som lägenheten medgifver. Dock finnas
nog å skogarna odlingslägenheter, såväl
fast mark som myrmark, dock i större
omfattning myrmark.

Myrmarken synes vara lägligare och lättare
för odlingsarbete än den fasta marken.

Torps distrikt.

Rätt talrika lämpliga nyodlingslägenheter
finnas å såväl bonde- och bolagshemman
som allmän mark.

Borgsjö distrikt.

För brytande af ny byggd i mindre omfång
finnas nog lägenheter af såväl fast
mark som myrmark.

Den fasta marken är för odling tjenligare
än myrmarken.

Selångers distrikt.

För nyodlingar lämpliga lägenheter förekomma
i ganska vidsträckt mån; och utgöras
dessa af såväl fast mark som myrmark
till ungefär lika omfattning. De i
-närheten af nuvarande hemman och torp
förekommande beteshagar och myrmarker
borde på. grund af läge och jordens beskaffenhet
vara de för ändamålet lämpligaste.

Kronofogden.

Kan ej besvaras.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

Såväl å bonde- och bolagshemman .som
å kronojord finnes godt om odlingslägenheter
å såväl fast mark som myrmark.

Genom sin belägenhet egnar sig den fasta
marken i första hand för enskildes odlingsarbete.

Sköns distrikt.

Inom distriktet, hvars jord är till största
delen uppodlad, finnes icke i någon nämnvärd
omfattning mark, som är lämplig till
odling. Väl finnas här och der inom byarna
å såväl bonde- som bolagshemman smärre
jordtrakter, som skulle kunna uppodlas till
förökande af inegoarealen, men dessa områden
äro dels af så ringa areal och dels
bestående af så stenbunden mark, att deras
uppodlande skulle bli för dyrbart i förhållande
till den vinst, de kunde lemna. Myrmarkerna
äro visserligen i förhållande till
socknens areal rätt'' störa., men, enär de icke
äro af god beskaffenhet, torde deras uppodlande
icke komma att löna sig. (Kronan
eger icke någon jord inom distriktet.)

Timrå distrikt.

Såväl Timrå som Alnö socknar äro af
ålder till största delen uppodlade. Här och
der finnas emellertid smärre odlingslägenheter
om 1—4 hektar, som lämpa sig för
brytande af ny byggd eller utvidgning af
förefintliga odlingar och hvilka äfven så
småningom läggas under plogen.

Ljustorps distrikt.

Den för odling tjenliga jorden är — med
undantag af myrmarken — i det närmaste
upptagen, hvadan tillfälle till brytande af
ny byggd icke förefinnes här på orten. En
och annan myra med relativt obetydligt
innehåll, 1 — 3 och i några fall 10—20
tunnland, finnes deremot. Och af dessa
myrmarker odlas och lägges under plog
samt förenas med förut odlad mark något
litet för hvarje år.

Njurunda distrikt.

Kan ej besvaras.

Kronofogden.

Lägenhet för brytande af ny byggd kan
icke sägas förekomma inom någon särskild
del af fögderiet, men väl finnas å bondehemman
tillfällen till nyodlingar och till
utvidgning af redan förefintliga odlingar,

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

särskildt utefter Mjellåns dalföre i Ljustorps
socken samt i sydvestra delen af Njurunda
socken, hvilken sistnämnda trakt särskildt
torde lämpa sig för anläggning af smärre
jordbruk, under förutsättning att afsöndringar
för ändamålet kunde erhållas för rimligt
pris.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

Lägenheter att genom odling utvidga den
odlade jorden förefinnas å nästan alla hemman
inom distriktet. Deremot torde icke
förefinnas lägenheter till brytande af egentlig
ny byggd.

Den mark, som skulle i första rummet
komma i fråga för nyodlingar, vore myrmarker,
deraf betydliga vidder förekomma.
Till nyodling lämplig fast mark finnes väl
äfven, kanske i ännu större omfång; men
då sådan mark bättre egnar sig för skogsbörd
och den odlade jorden icke på långt
när är uppdrifven till önsklig kultur, förékommer
knappast behof att nyodla sådan
mark i större omfång än i lämplig proportion
till befolkningens ökning. Ofverbefolkning
förekommer icke.

Gudmundrå distrikt.

I allmänhet är jorden å hemmanen närmast
Angermanelfven uppodlad, om ock dess
kultur kan lemna åtskilligt öfrigt att önska.
I skogsbyggden eller den s. k. finnmarken
i Gudmundrå socken samt vestbyggden i
Högsjö socken finnas deremot möjligheter
till nyodlingar och till utvidgning af redan
förefintliga odlingar.

Odlingslägenheterna utgöras af omvexlande
fast mark och myrmark. Då emellertid
kommunikationerna äro svåra och
afsättningen af landtbrukets produkter följaktligen
ringa, röjer sig hos allmänheten
en viss obenägenhet för åtgärder i antydd
riktning, hvadan kostnaden torde blifva
ganska ansenlig.

I första hand torde vissa områden å

finnmarken egna sig för enskildt odlingsarbete.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

Lämpliga lägenheter att i mån af befolkningens
tillväxt utvidga den odlade jorden
förekomma å de flesta hemman, men med
hänsyn till den odlade jordens låga kultur
förefinnes emellertid knappast behof af nyodling.
Odlingslägenheterna utgöras mest
af fast mark.

Nora distrikt.

Några nämnvärdt större lägenheter för
brytande af ny byggd eller dylikt finnas
icke vare sig å bonde- eller bolagshemman
i orten.

I den lilla utsträckning, odlingslägenheter
finnas, utgöras de af fast mark.

Kronofogden.

Som jorden i allmänhet är naturligt god,
skulle tillfälle till såväl utvidgning af förefintligt
jordbruk som nyodlingar finnas till
väsentligt omfång å såväl fast mark som
myrmark, derå lämplig och riklig omvexling
finnes att tillgå. Men då det redan
förefintliga jordbruket är alltför vidsträckt
i förhållande till rådande kunskap om och
intresse för dess rätta skötsel, förefinnes
förvisso i vår tid här ej behof af ökning
af jordbruksarealen. Kronohemman finnas
ej inom distriktet.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Resele distrikt.

Inom Resele och Adals-Lidens socknar
finnes ett ytterst ringa antal bondehemman
och jemväl bolagshemman, hvarå tillgångtill
lämpliga lägenheter gifves å hufvud -

FKÅGAN 1. LÄNSMÄN OCE KRONOFOGDAR,

sakligen fast mark, hvilken, i anseende
dertill att myrmarkerna draga allt för stora
kostnader, innan de lemna skälig afkastning,
helst bör vara egnad för enskildes odlingsarbete.

Junsele distrikt.

A kronans marker torde de minsta odlingslägenheterna,
åtminstone i förhållande till
ego vidden, vara till finnandes; skillnad mellan
bonde- och bolagshemman torde i öfrigt
ej förefinnas. Odlingslägenheter finnas till
samma egovidd, som den nu odlade marken
omfattar, och utgöras till ungefär hälften
af myrmark och till andra hälften af fast
mark.

Barnsele distrikt.

A såväl bonde- som bolagshemman och
kronans mark finnas i allmänhet lämpliga
lägenheter för utvidgning af förefintliga
odlingar och anläggning af mindre landtbruk,
men deremot icke för brytande af
ny byggd.

Helgums distrikt.

I allmänhet finnas lämpliga lägenheter
för brytande af ny byggd. Fast mark synes
företrädesvis vara att tillgå inom Helgums
socken, myrmarker inom Edsele socken.

Bodums distrikt.

Lägenheter såväl för brytande af ny
byggd som för utvidgning af befintliga odlingar
och anläggning af smärre landtbruk
finnas i afsevärd mån, företrädesvis å bondeoch
bolagshemman, men till någon del äfven
å kronans mark.

För bildande af smärre sjelfständiga jordbruk
synas odlingslägenheter å hufvudsakligen
fast mark egna sig bättre, hvaremot,
till utvidgning af redan förefintliga odlingar,
myrmark torde lämpa sig för vinnande af
större fodertillgång, som här på orten är
i allmänhet knapp.

Tåsjö distrikt.

Inom denna ort, som är mindre befolkad,
finnas å såväl bonde- och bolagshemman

som kronans mark odlingslägenheter i mängd.
De utgöras af både fast mark och myrmark.

Synnerligen lämpliga för enskildes odlingsarbete
synas de större bolagshemmanen
vara.

Kronofogden.

Nästan å alla hemman finnas större eller
mindre lägenheter, som lämpa sig för utvidgning
af förut befintliga odlingar. Företrädesvis
är detta fallet med myrmarker,
hvilkas uppodling dock tarfvar en alltför
stor kostnad för att kunna af den jordbrukande
befolkningen i orten utföras. Den
fasta marken torde i första hand få anses
lämplig för odlingsarbete.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

Enär de flesta hemman och lägenheter
inom distriktet äro i sin helhet uppbrutna
och odlade, finnas inga tillfällen för anläggande
af nya jordbruk.

Nätra distrikt.

A bonde- och bolagshemman finnas i allmänhet
lämpliga odlingslägenheter till en
areal, fem gånger så stor som de nu befintliga
odlingarna. Någon kronomark finnes
icke inom distriktet. Odlingslägenheterna
utgöras af hufvudsakligen fast mark men
jemväl af myrmark. Med afseende på belägenheten
finnas öfverallt lämpliga odlingslägenheter.
Som myrmarkerna efter torrläggningen
kräfva minsta arbete och lemna
bästa afkastning, egna de sig bäst för nyodling.

Sidensjö distrikt.

Å bonde- och bolagshemman i allmänhet
finnes det godt om odlingslägenheter af
såväl fast mark som myrmark till en areal,
minst 20 gånger så stor som förefintliga
lägenheter. På kronans marker är däremot
tillgången vida mindre. Myrarna å kronojorden
bestå vanligen af sand och stengrund.

1’BÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

I distriktets öfre del är tillgången på
myrmark öfvervägande större än i den
nedre delen deraf. Myrmarkerna i allmänhet
anses ega företräde och ligga häst för
nyodling, emedan de kräfva minsta arbete
för erhållande af skörd och i allmänhet är o
belägna i närheten af äldre hyar.

Anundsjö distrikt.

Odlingslägenher finnas till en areal, tio
gånger så stor som nu förefintliga odlingar.
A kronans mark är emellertid tillgången
till odlingslägenheter ringa. Odlingslägenheterna
bestå till öfvervägande del af myrmark,
hvilken i allmänhet är belägen på
lämpliga ställen, kräfver det minsta arbetet
och lemnar bästa af kastningen samt förty
i första hand egnar sig för odlingsarbete.

Kronofogden.

Odlingslägenheter finnas å bonde- och
bolagshemman och torde kunna beräknas till
en areal tjugu gånger den af nu förefintliga
odlingar. Å kronans mark är deremot tillgången
på odlingsjord vida mindre och utgöres
jorden mest af stenbunden hård mark.
Odlingsjorden i öfrigt består nästan uteslutande
af myrmark, hvilken jemväl anses
bäst lämpa sig för nyodling, då den kräfver
minsta arbetet och lemnar bästa afkastningen.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevads distrikt.

Å bonde- och bolagshemman är tillfälle
till odlingsmöjligheter i den äldre byggden
ringa, hvaremot i aflägsnare byar sådan
möjlighet icke är sällsynt vare sig å fast
mark eller myrmark. Dock bör anmärkas,
att odlingsmöjligheten öfverallt inom distriktet
förminskas derigenom, att hemmansegaren
ej utan risk att sjelf få lida brist
på husbehofsvirke och ved kan emottaga
åtminstone ett större antal nya åboar å
hemmanet.

Kronojord eller annan allmän jord än
prestboställena finnes ej.

Den fasta marken och myrmarken torde
i lika grad lämpa sig för odlingsarbete.

Björna distrikt.

A alla hemman inom distriktet kan odlas
minst fem gånger så mycket som för närvarande
är odladt. Odlingslägenheterna utgöras
af större delen fast mark samt myrmark.

Den fasta marken lämpar sig i första
hand för odlingsarbete.

Arnäs distrikt.

A såväl bonde- som bolagshemman och
ecklesiastika boställen finnas stora odlingsmöjligheter.
Isynnerhet lämpliga för odlingsföretag
äro de vidsträckta myrmarker, som
här och hvar förefinnas, och af myrmarkerna
äro de på lerbotten mest tjenliga.

Utan tvifvel torde myrmarkerna på grund
af lättheten att uppodla bättre än den odlade
fasta marken i första hand lämpa sig
för enskildes odlingsarbete.

Grundsunda distrikt.''

Kan ej besvaras.

Kronofogden.

A jord af skattenatur finnas på såväl
fast mark som myrmark öfverallt odlingslägenheter
till ett område omkring tjugu
gånger så stort som nu förefintliga odlingar.
Å kronans marker är deremot tillgången
på odlingsjord vida mindre, enär derstädes
marken vanligen är stenbunden och mycket
sandblandad samt myrmarkerna ligga företrädesvis
på sten- eller sandgrund.

I öfre delen af fögderiet är tillgången på
myrmarker större än i nedre kustlandet.

Som godartade myrar, hvilka ej kräfva
alltför dyrbar torrläggning, kunna med
minsta kostnad och tidsutdrägt bringas till
kultur och afkastning, lämpa de sig bäst
för nyodlingar. Sådana myrar förekomma
icke sparsamt i närheten af de gamla byarna.

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

Svår saknas.

Fors distrikt.

A såväl bonde- som bolagshemman äfvensom
å kronomark finnas större och mindre
odlingslägenheter för brytande af ny byggd
och utvidgning af smärre landtbruk. Dessa
odlingslägenheter utgöras omvexlande af fast
mark och myrmark.

Ref sunds distrikt.

Inom såväl Refsunds som isynnerhet Bodsjö
socken finnas i ganska stor utsträckning
å såväl bonde- och bolagshemman soin
kronomark lämpliga lägenheter för anläggning
af smärre landtbruk å både fast mark
och myrmark.

Bräcke distrikt.

Hemmansegarne äro i allmänhet mindre
benägna för afsöndringar. De s. k. odelstorpen,
som förut afsöndrats, hafva också
till följd af dermed följande rätt till fri
husbehofsskog och mulbete å hemmanets
egor befunnits vara till stort men för
hemmansåbon.

Vid försäljning af kronoboställen hafva på
senare tid torparne lemnats tillfälle att mot
skäligt pris inköpa de skiften, de uppbrutit
och hvaraf de haft sin bergning. En sådan
åtgärd vore af stor betydelse för främjandet
af egnahemsidén, och skulle de mindre I
bemedlades sträfvande att skaffa sig egna
hem i betydlig mån underlättas, om kronoboställen,
innan de försåldes, uppdelades i
smärre lägenheter.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Hackas distrikt.

Vidsträckta marker finnas å såväl bondesom
bolagshemman för brytande af ny
byggd, utvidgning af förefintliga odlingar
eller anläggning af smärre landtbruk å såväl
fast mark som myrmark. Båda slagen, af
hvilka myrmarken är öfvervägande, egna
sig för nyodlingar. Kronojorden i orten är
ringa och egnar sig mindre väl för nämnda
ändamål.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

Hufvudsakligen i den mån odlingsbara
myrar afdikas; dock anses ingen mark
egna sig för enskildes odlingsarbete utan
åtföljande husbehofsskog.

Föllinge distrikt.

Å såväl bonde- som bolagshemman, hvilka
bestå af stora vidder, finnes lämplig mark
för brytande af ny byggd, utvidgning af
förefintliga odlingar och anläggning af
smärre landtbruk eller torp. I hvilken
omfattning dessa odlingslägenheter utgöras
af fast mark eller myrmark kan ej med
någon bestämdhet uppgifvas. Myrmarken
torde i första hand egna sig för odlingsarbete,
när den kan med mindre kostnad
kultiveras än den fasta marken.

Inom orten finnas inga andra kronohemman
än de, som af staten blifvit inköpta
för renbetesfjellens utvidgning.

Hammerdals distrikt.

Bonde-, bolags- och kronohemman hafva
alla riklig tillgång till nyodlingar och upprättande
af smärre landtbruk. Dock torde

FKÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KBONOFOGDAK.

bolagen hafva minst att aflåta, då dessa
helst inköpa hemman, som äro i möjligaste
mån skogbärande.

Odlingslägenheter finnas å både fast mark
och myrmark till ungefär hälften hvardera.
Den fasta marken anses i första hand egna
sig för enskildes odlingsarbete.

Ströms distrikt.

Lämpliga lägenheter för ifrågavarande
ändamål finnas till 50 % af bondehemman,
40 % af bolagshemman och 10 % af kronohemman.
1 Ungefär hälften af fast mark och
hälften af myrmark. Fast mark egnar sig
mera för enskildes odlingsarbete.

Frostvikens distrikt.

Inom alla byar inom Frostvikens socken
finnas flera eller färre lämpliga ställen för
brytande af byggd och anläggande af smärre
landtbruk, så att minst 3 å 4 gånger större
befolkning än nu skulle på drägliga vilkor
kunna föda sig derstädes, om bättre kommunikationer
och dermed förenade lättnader
i såväl anskaffande af artificiella gödningsämnen
m. in. som afsättning af jordbruksprodukter
förefunnes. Odlingslägenheterna
utgöras till större delen af fast mark men
äfven af goda odlingsbara myrar.

I allmänhet är jorden i norra delen af
socknen af bättre beskaffenhet och mera
lättodlad än i den södra, hvarjemte större
odlingslägenheter finnas i förstnämnda del.
Denna trakts aflägsenhet och brist på kommunikationer
(väg saknas fullständigt) torde
dock afskräcka nybyggaren, som under andra
förhållanden här skulle finna ett ganska
tacksamt fält för sitt arbete.

Ett exempel på socknens utvecklingsmöjligheter
är byn Jormvattnet. I denna
by, der för cirka 50 år sedan endast funnos
tre gårdar, hafva nu 22 sjelfegande bönder
sin efter härvarande förhållanden goda bergning,
hvartill kommer, att i byn tillika
finnas 12 bolagshemman samt att minst
15 gårdar utom de nuvarande skulle kunna
erhålla sin bergning derstädes. Sedan dock

bolagen för några år tillbaka äfven här
börjat förvärfva fastigheter, torde utvecklingen
afstanna — gå tillbaka.

En del byar i socknen äro fullständigt
i bolagens ego såsom t. ex. Ankarvattnet
med utmärkt god odlingsjord och hvarest
ytterligare minst 15 gårdar utom nu befintliga
7 bolagsgårdar kunde existera, Kycklingvattnet
med 8 gårdar, hvarest ytterligare
10 stycken kunde uppstå, samt socknens
sydligaste by; Sjuisåsen, der för 18
år sedan funnos 5 välmående bönder och
möjlighet för bergning af ytterligare 10,
men der nu finnas bosatta endast en bolagsfaktor
och två fattiga arrendatorer.

Bödöns distrikt.

Ehuru distriktet, omfattande socknarna
Rödön, Näskott, Ås och Aspås, torde vara
bland de mest uppodlade trakter inom Jemtlands
län, finnes der godt om mark för
utvidgning af förefintliga odlingar äfvensom
för anläggning af smärre landtbruk. I
Rödöns, Näskotts och As socknar är jorden
med mindre undantag i sjelfegande bönders
ego. Hemmanen i dessa socknar hafva i
allmänhet fäbodvallar, flera gånger större
än hemegorna. A hvar och en af dessa
vallar skulle ett eller flera nya hemman
kunna anläggas. Skattehemmanen kunde
dessutom öka sin odlade jord genom uppodling
af myrmarker, hvaraf finnes god
tillgång i hemtrakterna. I Aspås socken,
hvarest ännu större arealer finnas, är en
stor del af hemmanen i en s. k. skogspatrons
ego, men i denna socken finnes
såväl fast jord som myrmarker i öfverflöd,
som kunde användas till anläggningar af
smärre landtbruk. Inom de fyra socknarna
skulle, om jorden uppodlades, 10 gånger
dess nuvarande befolkning kunna lifnära
sig af jordbruk. Myrmarker och fast mark
förekomma om hvarandra, dock är det
myrmarkerna, som äro minst uppodlade.

Kronofogden.

Svar saknas.

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OOK KRONOFOGDAR.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Kan oj besvaras.

Hallens distrikt.

För anläggning af mindre landtbruk samt
utvidgning af redan befintliga odlingar finnas
lämpliga lägenheter i betydlig myckenhet.
Dessa utgöras omvexlande af fast mark
och myrmark. Det sistnämnda slaget dock
öfvervägande. För odlingsföretag kan af
flera skäl den sistnämnda märken anses
mest lämplig.

Ovikens distrikt.

Nästan samtliga hemman inom distriktet
hafva i regel bördig, fast mark med goda
lutningsförhållanden; och torde genom nyodlingar
den brutna marken godt kunna
mångdubblas.

Undersåkers distrikt.

Inom distriktet finnas såväl bonde- som
bolagshemman, hvarå smärre landtbruk
kunna anläggas. Dessa odlingslägenheter
utgöras hufvudsakligen af fast mark.

Mörsils distrikt.

Oerhörda odlingslägenheter finnas å såväl
fast mark som myrmark; och är det för
jordbrukaren här nödvändigt att hafva odlingar
å begge slagen mark för att vara
mera oberoende af försommarens torka.

Offerdals distrikt.

Då inom distriktet, omfattande Offerdals
socken om circa 20 qvadratmil, arealen till
hvarje hemman i allmänhet är stor eller
från 100 till 2,500 tunnland per brukningsdel
med skattetal och å de flesta gifves
mer eller mindre odlingsbar mark, borde det
finnas god tillgång på lägenheter, som
lämpade sig för brytande af ny byggd och
anläggning af mindre jordbruk; men har
denna tillgång ej motsvarat efterfrågan
eller upplåtelser skett i någon större utsträckning,
beroende på en nedärfd obe -

nägenhet hos jordegarne mot styckning af
sin jord. Denna obenägenhet är störst hos
de stora trävarubolagen och de sjelfegande
bönderna samt mindre hos smärre bolag
och föreningar eller enskilde, som drifva
trävarurörelse. Under de sista åren har
dock en tendens till ett motsatt förhållande
börjat göra sig gällande hos de större
bolagen.

Den fasta marken har mångdubbelt större
omfattning än myrmarkerna. I förhållande
till brytningskostnad samt med afseende
derå att artificiella gödningsämnen bättre
löna sig å myrmark, anses sådan i första
hand egna sig för odling, men bör för en
jordbrukslägenhet, större eller mindre, finnas
både fast mark och myrmark, enär den förra
bättre lämpar sig för sädesodling.

Alsens distrikt.

Till utvidgning af förefintliga odlingar och
anläggning af smärre landtbruk finnas goda
betingelser förnämligast på fäst mark men
äfven på myrmarker, och egnar sig den
fasta marken genom sin belägenhet och
beskaffenhet bäst till odlingsföretag.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

A såväl bondehemman och bolagshemman
som kronans mark finnas lägenheter af
ifrågavarande beskaffenhet i ganska stor
omfattning och utgöras dessa af såväl fast
mark som myrmark. Då en mängd myrmarker
af godartad beskaffenhet och ringa
djup finnas, torde dessa i första hand vara
lämpliga att odla.

Rätans distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Sdegs distrikt.

A hvarje hemman gifvas lämpliga lägenheter
för odling såväl af fast mark som af

frågan i. länsman och kronofogdar.

myrmark; dock erfordras utdikning och

torrläggning, innan myrmarker kunna här till

användas i större omfattning.

Lillhei•dals distrikt.

Af Lillherdals sockens hela skattetal,
729 trög, hafva allenast två hyar om tillhopa
48 trög undergått laga skifte, hvaremot
återstående, på tre skifteslag och två
fjellhemman belöpande skattetal, det ena
skifteslaget om 689 trög, sedan år 1876
legat under laga skifte, som år 1897 avancerat
så långt, att byadelning då vann
fastställelse, men derefter hängt upp sig
på ståndskogsliqviden och af orsaker, som
ega ganska omedelbart sammanhang med
trävarubolagens uppträdande, synes komma
att blifva hängande på denna och andra
frågor under en oöfverskådlig framtid. Det
andra skifteslaget ligger jemväl under laga
skifte, men synes hafva varit lyckligare
lottadt i afseende å handläggningen af
skiftessaken; men i det tredje har skifte
ej påkallats.

Kronan eger intet hemman inom socknen.
Och som af det ofvan anförda framgår, att
någon skillnad hemmanen emellan förefinnes
å allenast en försvinnande areal af socknens
till 21 qvadratmil uppgående areal, kan
frågan ej besvaras annorlunda än att dylika
lägenheter förefinnas i ymnigt mått i proportion
af fast mark och myrmark som 1:2.
Fastmarken anses dock för närvarande till
följd af ortens totala brist på kalk och
lera samt omöjliga kommunikationsförhållanden
fördelaktigare att bearbeta; men då
om ett par tre år jernväg kommer på 8—5
mils afstånd, bör förhållandet blifva omvändt.

Ytter-Hogdals distrikt.

Stora lägenheter för brytande af ny
byggd, utvidgning af förefintliga odlingar
eller anläggning af smärre landtbruk finnas
inom socknen. Dessa lägenheter utgöras
hufvudsakligast af myrmarker, hvilka jemväl
bäst egna sig för odlingsarbete.

Hede distrikt.

Odlingsbar mark gifves i samma mån å
bonde- som bolagshemman. Fast mark,
tjenlig till odling, torde finnas i större
omfattning än myrmark. För enskildes
odlingsarbete torde den. fasta marken i
första hand lämpa sig, då myrmarken i
allmänhet tarfvar för stora torrläggningskostnader;
dock är myrmarken af bättre
beskaffenhet än den fasta.

Tännäs distrikt.

Genom nybrytning skulle utan olägenhet
kunna beredas mindre landtbruk: af bondehemman
20, af bolagshemman lika stort
antal och af kronans hemman (Ljusnedals
f. d. kronoegendom) 50 nya lägenheter.

Marken utgöres hufvudsakligen af myrmark
men af ganska fast konsistens. Kronans
mark lämpar sig i första hand.

Kronofogden.

På bondehemman, bolagshemman samt
kronans eller annan allmän mark i fögderiet
finnas, utan åtskillnad för hemmanen, en
högst betydande mängd lägenheter, lämpliga
för brytande af ny byggd, utvidgning af förefintliga
odlingar eller anläggning af smärre
landtbruk. Dessa odlingslägenheter utgöras
af fast mark och myrmark till stor myckenhet
af bådadera. I östra delen af provinsen
Herjeådalen, d. v. s. Svegs tingslag, är jorden,
som lider brist på kalk och lera, af
sämre beskaffenhet än i vestra Herjeådalen,
Hede tingslag, särskildt i den vestligaste
socknen, Tännäs socken. I Svégs tingslag
torde genom sin belägenhet och jordens beskaffenhet
i första hand myrmarkerna, särskildt
de utmärkta myrarna kring Glöte by
i Linsells socken, vara tjenliga till odlingsarbete.
Dock kan i allmänhet ej ett bestämdt
företräde gifvas myrmarkerna, emedan jemväl
mycken fast mark är lika lätt att odla
och lika tjenlig att bruka. För all odling
kräfves emellertid billig frakt för artificiella
gödningsämnen och billig arbetskraft, hvilka
båda villkor nu ej äro för handen till följd

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

af brist på jernvägskommunikationer och
till följd af det genom skogsafverkningarna
uppdrifna arbetspriset. För den skull äro
för närvarande nya odlingsföretag i stort
sedt praktiskt outförbara. Dessutom torde
lämpligen i allra första hand arbete för nyodling
böra utbytas mot iståndsättande af
den gamla odaljorden, hvilkens häfd öfverallt
försämrats. I Hede tingslag med undantag
af östligaste delen af Hede socken är
jorden af bättre beskaffenhet, hvadan nyodlingar
med större framgång kunna der
företagas.

I Tännäs socken med bästa jordmånen
har kronan inköpt stora arealer — minst

100,000 har — för renbetesfjellens utvidgning;
och finnas der särdeles många odlingslägenheter.
I det ofri ga Herjeådalen
finnes ej annan kronomark, lämplig för
odling, än å de ecklesiastika boställena.

I det till fögderiet hörande Bergs tingslag
af provinsen Jemtland är jorden i stort
sedt vida bättre än i Herjeådalen och finnas
der goda tillfällen till nyodlingar. Sådana
verkställas ock i ej ringa omfattning, dock
endast å bondehemman.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

Odlingsmark finnes å såväl bonde- som
i synnerhet bolagshemman. Utefter ådalarna
utgöras dessa lägenheter förnämligast
af fast mark, i öfriga trakter af socknen
af både fast mark och myrmark. Den
fasta marken anses i första hand egna sig
för den enskildes odlingsarbete.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

Å bondehemman liksom å kronohemman
finnes mer och mindre betydande mark,
lämplig för brytande af nya lägenheter och
för utvidgning af förefintliga odlingar. Myrmarken
torde vara öfvervägande. Till följd
af aflägsenhet från den redan odlade delen
och stor motvilja för utflyttning till obanade
trakter har vid laga skiften åtskillig mark,
mycket lämplig för odling, blifvit utlagd
som skogsmark. Myrmarken har utan en
närmare undersökning vanligen blifvit upptagen
antingen såsom impediment eller ock
i otroligt låg grad såsom äng eller skogsmark.
Der myrmarken har nödig förutsättning
för odling och kostnaden för dess torr -

läggning ej öfverstiger den enskildes förmåga,
torde dylik mark i första hand egna
sig för odlingsarbete.

Umeå Norra distrikt.

Tillfälle till utvidgning af odlingar eller
anläggning af smärre landtbruk finnes i
allmänhet öfverallt å såväl bonde- och
bolagshemman som kronans mark. Tillgången
är mindre i kustlandet och kring
större befolkningscentra och tilltager i
samma mån, man närmar sig öfre landet
och skogsregionen, der befolkningen är
glesare och efterfrågan å dylika lägenheter
mindre. God tillgång på odlingslägenheter
af fast mark finnes mångenstädes å den
till skogsmark afsätta jorden; dock är tillgången
å myrmark större. Myrmarken
torde i första hand vara lämplig till odling,
enär den enskilde genom densammas odling
kan fortare komma i åtnjutande af någon
afkastning, på samma gång som det allmänna
har nytta deraf, i det att frostländigheten
minskas i samma mån, som myrmarkerna
torrläggas.

Vännäs distrikt.

Lämpliga lägenheter finnas för brytande
af ny byggd af tillräcklig omfattning att
kunna föda minst tre gånger så stor folk 12 -

FRÅGAN 1. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

mängd, som nu förefinnes. Å de äldre
större byarna utmed Urnans och Vindelns
vattendrag (såsom Yännäs, Spöland, Brån,
Strand och Berg) har emellertid större
delen af den till odling tjenliga marken
tagits i anspråk för odlingsändamål. Odlingslägenheterna
bestå till största delen af fäst
mark, som ock i första hand är tjenlig till
odling.

Säfvars distrikt.

A de flesta hemman finnes odlingsbar
mark, hufvudsakligen bestående af myrmark,
röta på lerjord.

Degerfors distrikt.

Å alla i frågan uppgifnå trakter finnas
nog odlingslägenheter. I socknens sydvestra
del gifves riklig tillgång derpå af
fast mark. Myrmarkerna äro deremot i
allmänhet mindre goda och sålunda mindre
lämpliga för jordbruk.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

Ä bondehemman inom distriktet gifves
ännu i allmänhet god tillgång å lämpliga
lägenheter för brytande af ny byggd, utvidgning
af odlingar eller anläggning af
smärre landtbruk. A bolagens hemman,
till. antalet endast 3—4, gifves ock tillfälle
att utvidga odlingen; möjligen kunna dessa
hemman klyfvas. Å kronans mark, elfva
kronoparker, finnes god tillgång på odlingslägenheter
af både fast mark och myrmark.
Säkert är, att efter odling af all dertill
tjenlig mark och införande af en mera

intensiv och rationell skötsel jordbruket
inom distriktet kan lemna godt uppehälle
för en mångfaldigt större befolkning än
! den. som nu finnes.

Skellefteå Norra distrikt.

Inom Vesterbottens landsbyggd finnas
ännu å bondehemman, bolagshemman samt
, kronans och annan allmän mark lämpliga
lägenheter för utvidgning af förefintliga
odlingar eller anläggning af smärre landtbruk.
Inom Lappmarken gifves å bonde|
och bolagshemman samt kronoparker riklig
tillgång på lägenheter, lämpliga jemväl för
brytande af ny byggd. Odlingslägenheterna
utgöras af såväl fäst mark som myrmark, i
lappmarken synnerligen myrmark. Myrmarken
egnar sig i första hand för en;
skildes odlingsarbete.

j Bijske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

Många dylika lägenheter finnas å såväl
bonde- och bolagshemman som kronans
mark. Dessa lägenheter utgöras till största
delen af myrmark, hvilken i första hand
egnar sig för enskildes odlingsarbete.

Norsjö distrikt.

I ganska stor mån. Till största delen
bestående af myrmark och på vissa ställen
af icke allt för mycket stenbunden, lerblandad
sand- och mulljord.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

— svar 1 från Nysätra socken.

Malå distrikt.

God tillgång finnes å såväl kronans som
enskildes mark på lägenheter lämpliga för
landtbruk. Såväl fast mark som myrmark.
Odling på myrmark blir nog billigast.

FRAGAN ].

LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra d/istrikt.

Å bonde- och bolagshemman finnas i allmänhet
ej dylika lägenheter, då de förra,
allt efter som folkstocken ökas, delas upp
i mindre lotter, dervid förut ej odladt land
kommer att tagas i anspråk för de nya
brukarne, och bolagen utdika myrar för att
å dem idka skogsodling. Å kronans marker
finnas deremot mångenstädes möjligheter
för brytande af ny byggd och anläggning
af mindre landtbruk. Såväl fast mark som
myrmark. I allmänhet torde fasta marken
vara mera lämpad att i första hand odlas.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

Såväl ä bonde- och bolagshemman som
å kronoparker och kronoallmänningar finnas
i allmänhet lämpliga och rikliga lägenheter
dertill. Dessa odlingslägenheter förefinnas
i större omfattning af såväl fast
mark som myrmark. På de flesta ställen
är den fästa marken mera lämplig att odla,
men på många ställen förefinnes fast mark
och myrmark i det läge, att de med största
fördel kunna uppodlas samtidigt.

Asele distrikt.

Som vid afvittringen i regel den mest
odlingsbara marken tilldelats byar och
hemman, finnes å bonde- och bolagshemman
ofta möjlighet till brytande af ny byggd.
Å kronans mark består den odlingsbara
marken af fäst mark. De till odling tjenliga
myrarna äro tillagda byar och hemman.

Fred/rika distrikt.

Enär landet till största delen utgöres af
berg med skogs- och myrmarker, hvilka
till följd af den rikliga förekomsten af sten
och vatten äro mycket hårdarbetade, finnas
i endast ringa omfattning lägenheter, som
lämpa sig för brytande af ny byggd. Deremot
finnas många lägenheter, lämpliga för
utvidgning af förefintliga odlingar, hvilka
i dock i första hand, å såväl bonde- som
bolagshemman, tarfva förbättringar medelst
dränering och bortsprängning af sten. För
närvarande torde endast en lägenhet lämpa
sig för anläggande af mindre landtbruk,
nemligen nedlagda krononybygget Alingsås
å kronoparken Käringberget, som med ett
högt och fritt läge och god, ehuru stenbunden
jordmån skulle gifva bergning åt
; en mindre jordbrukarefamilj.

Vilhelmina distrikt.

A de flesta hemman och å kronomark
i finnas lägenheter, lämpliga för brytande af
| ny byggd och utvidgning af förefintliga
odlingar. Odlingslägenheterna utgöras å
nedre delen af socknen ikring de stora
sjöarna till allra största delen af myrmark.
Högre upp i fjelltrakterna finnas möjligheter
till rikliga, sjelfväxande foderskördar
genom rödjningar å dertill lämplig mark.
Myrmarken torde i första hand egna sig
för enskildes odlingsarbete.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tårna distrikt.

A bondehemman samt kronans och annan
mark gifvas många lämpliga dylika lägenheter.
Både fast mark och myrmark.

Kronofogden.

Har svarat såsom sockenombud,

[RÅGAN ]. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

Inom distrikten finnas lämpliga odlingslägenheter
i tusental å såväl bonde- som
bolagshemman. En obetydlig del tillhör
kronan. Myrmarken, der den genom vägar
är åtkomlig, egnar sig i första hand för
enskildes odlingsarbete.

Eif sby distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

Inom såväl bonde- som bolagshemman
finnas för odling lämpliga lägenheter till
säkerligen flera gånger så stor areal som
den nu uppodlade jorden, så att genom
deras odlande en mångdubbelt större befolkning
än den nu- förefintliga skulle å
jordbruket kunna finna sin hufvudsakliga
näring. Så t. ex. finnas i byn Glommersträsk
sedan gammalt tolf stamhemman, men genom
utdikning af en större sjö och omgifvande
myrmarker hafva dessa hemman kunnat
delas i så många delar, att för närvarande
59 sjelfegande bönder der finna sin bergning
hufvudsakligen af jordens afkastning.
Odlingslägenhetema utgöras af såväl fast
mark som särskildt i omfattande grad myrmark.
Odlingsarbetet varder mest lönande,
om det nedlägges å både fast mark och
myrmark, ity att den förra lemnar afkastning
i form af säd och potatis, den senare
åter ger foderskördar.

Arjepluogs distrikt.

De flesta hemman ega tillgång på mark,
lämplig för utvidgning af förefintliga odlingar.
A en del hemman finnas äfven
lägenheter, hvilka borde kunna afsöndras
till smärre landtbruk. Särskildt kronans
mark eger rik tillgång på sådana odlings -

bara lägenheter och bör förty i första hand
egna sig för enskildes odlingsarbete. Den
odlingsbara marken utgöres af såväl myrmark
som rödjningsland.

Kronofogden.

Lägenheter, lämpliga för brytande af ny
byggd, torde finnas i hundratusental inom
fögderiet och i lika mån å bondehemman,
bolagshemman samt kronans eller annan
allmän mark. Odlingslägenhetema utgöras
lika mycket af fast mark som af myrmark.
De lägenheter, hvilka äro belägna närmast
intill kommunikationsleder, egna sig i första
hand för enskildes odlingsarbete, vare sig
jorden består af fast mark eller af myrmark.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

A större bondehemman finnes i ganska
betydande omfattning odlingsmark, till öfvervägande
del gamla ängar eller myrartad
mark, hvilken, afsöndrad till torpställen,
skulle i en flitig odlares hand med stöd af
biförtjenster kunna bereda mången en god
utkomst. Dessa odlingslägenheter utgöras
äfven af fast mark. Men då denna företrädesvis
är skogbeväxt och således dyrare
och mera hårdbruten än myrmarken, torde
denna sistnämnda få anses lämpligast för
anläggning af smärre landtbruk.

Öfver-Luleå distrikt.

Ä bondehemman gifvas i allmänhet rikliga
tillfällen till utvidgning af förefintliga
odlingar. Deremot torde icke å många
ställen finnas tillfällen till brytande af ny
byggd. Ä bolagshemman samt kronans
eller annan allmän mark finnas deremot
rikliga tillfällen till såväl utvidgning af
förut befintliga odlingar som brytande af

FRÅGAN 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

5)3

ny byggd. I, allmänhet utgöras dessa odlingslägenheter
af till lika stor del myrmark
som fast mark, hvilken senare torde få anses
mera egna sig för enskildes odlingsarbete.

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden

— länsmannen i Öfver-Luleå distrikt
med tillägg, att i Jockmocks socken finnas
å bondehemman odlingslägenheter för jemväl
brytande af ny byggd samt att närmare
kusten (i Neder-Luleå socken) odlingslägenheterna
förekomma mest å myrmark.

5. Kalix fögderi.

liåneå distrikt.

Beträffande bondehemman finnas lämpliga
odlingslägenheter för i frågan angifna |
ändamål å så godt som alla hemman och j
det i den mån, att af bättre häfdade hemman
kunna erhållas i genomsnitt två lägen- i
heter och af sämre häfdade hemman tre ,
lägenheter, allt af hvarje hemman. A bolags- I
hemman finnes odlingsmark i den omfattning
att minst fem lägenheter kunna bildas
å hvarje. Och å kronans eller annan allmän
mark kunna lämpliga odlingslägen- |
heter erhållas utan annan inskränkning än
den, som betingas deraf, att mark finnes, ;
som på grund af sin beskaffenhet icke kan j
odlas. Odlingslägenheterna utgöras till om- ‘
kring en tredjedel af fast mark och till
omkring två tredjedelar af myrmark. |
Myrmarken egnar sig i första hand för
enskildes odlingsarbete, ej mindre på grund
af dess belägenhet och jordens beskaffenhet
än äfven derigenom, att dess torrläggning
mildrar klimatet (minskar frostländigheten).

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt.

Ä såväl bonde- som bolagshemman samt
kronans och annan allmän mark finnes godt
om lägenheter för brytande af ny byggd
af såväl fast mark som myrmark.

Gellivare distrikt.

Frågan obesvarad.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

A bondehemman finnas lägenheter för
brytande äf ny byggd till flera gånger den
hittills odlade arealen. Odlingslägenheterna
bestå till stor del af myrmark. Inom distriktet
finnes kronomark till endast ringa omfång
och icke något bolagshemman.

Öfver-Torneå distrikt.

A såväl bonde- som bolagshemman samt
kronans och annan allmän mark finnes en
myckenhet af egor, lämpliga för odlingar,
bestående till hufvudsaklig del af myrmark.

Korpilombolo distrikt.

Odlingslägenheter finnas i stor omfattning
och till en areal, som är högst betydande.

Paj akt distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

A såväl bonde- och bolagshemman som
kronomark och häradsallmänning finnes godt
om för odling lämplig mark. Odlingslägenheterna
bestå till största delen af vattensjuka
myrar och till en mindre del af fast
mark. Myrmarker, häck- och träskstränder,
belägna i närheten af byarna samt å
ömse sidor om Ofotenbanan, torde i första
hand lämpa sig för enskildes odling.

FBÅGAN 1. DOMHAFVANDE.

Enontekis distrikt.

Enär det är förbjudet att anlägga nybyggen
ofvan odlingsgränsen, gifvas icke å
kronans mark inom socknen några., lägenheter
för brytande af ny byggd. Äfven å
de få bondehemmanen finnas dylika lägenheter
endast mycket sällan. Odlingslägen -

heterna utgöras till större delen af myrmarker.
Men något annat odlingsarbete än
rödjning af ängar förekommer icke egentligen.
Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Svar saknas.

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Hänvisas till hushållningssällskapets yttrande.
I sammanhang härmed borde kanske
icke lemnas obemärkt begagnandet i ganska
stor utsträckning af dy från de nästan
öfverallt befintliga myrarna till utfyllnad
af och blandning med ladugårds- och annan
naturlig gödsel.

Hedemora domsaga.

Sedan i och för bildande af Bjurfors
kronopark kronan för några år sedan inköpt
åtskilliga hemman inom Folkärna
socken, hvilka hemmans hufvudsakliga inegojord
är belägen i den omedelbara närheten
af Krylbo jernvägsstation och för
närvarande utarrenderad till enskild person,
synes här erbjuda sig ett särdeles lämpligt
tillfälle att, genom styckning och försäljning
till enskilde af denna inegojord, bilda
smärre landtbruk, hvilkas egare kunde påräkna
en lätt och förmånlig afsättning för

sina produkter i det tätt befolkade samhälle,
som uppväxt kring jern vägsstationen.

Å bondehemman torde den för odlinglämpliga
jorden redan vara i hufvudsak
tagen i anspråk.

Deremot finnes å en del bolagshemman.
särskildt inom By socken, afsevärdt god
tillgång på mark, lämplig för brytande af
ny byggd och anläggning af smärre landtbruk,
dock med i allmänhet mindre lätta
kommunikationer: men inteckningar lära
lägga väsentliga hinder i vägen för utbrytning
af dylik mark.

Ofvan-Siljans domsaga.

I stor omfattning finnas odlingslägenheter
att tillgå å såväl fast mark som myrmark.

Enär odlingar å myrmark i allmänhet
torde kräfva långt mindre arbete och kostnader
än uppbrytning af fast mark, synes
odlingsarbete å myrmarken i första hand
egna sig för den enskilda företagsamheten.

FRÅGAN 1. DOMHAFVANDE.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

Odlingslägenheter finnas å samtliga ofvannämnda
slag af hemman, antagligen i större
omfattning af myrmark än fast mark.

Södra Helsinglands domsaga.

I en ort med så gammal odling som
södra Helsingland torde icke några odlingstillfällen
att tala om förefinnas. Utskogarna
äro afyttrade till sågverksbolagen, och i
deras intresse ingå icke några nyodlingar.

Å hemmansegarnas hemskogsskiften är marken
mindre tjenlig till nyodlingar. Genom
egostyckningarna blifva hemmansdelarna
nog tillräckligt små.

Norra Helsinglands domsaga.

Torde nog finnas enstaka mindre odlingslägenheter.

Vestra Helsinglands domsaga.

Kan ej besvaras.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga. i ]an

| byggd åter lär icke kunna komma i fråga;
Utrymme för anläggande af torp torde j dertill är jorden redan nu för mycket dispoej
saknas, i synnerhet i de längre in i : nerad.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.

Ingenstädes torde lägenhet finnas, som
lämpar sig för brytande af ny byggd. Till j
följd af det af ålder begagnade fäbodsystemet
hafva alla odlingsbara platser å utmarkerna,
i hvilkas närhet funnits någorlunda
skogsbete, af befolkningen länge sedan
blifvit uppsökta och uppodlade till fäbod- |
vallar, som ännu med förkärlek häfdas.

Omkring byarnes redan brukade inego- j
jord förefinnes deremot väl i de flesta fall
mark, möjlig och lämplig att uppodla såväl
genom rödjande och brytning af fast skogsoch
hagmark som i synnerhet genom torr- j
läggning af sankmarker och myrar. Detta !

gäller i mindre grad om Herjeådalen, eller
i allmänhet om både Ljusnans och Ljungans
floddalar, hvarest byarne äro anlagda i bergens
sluttningar, der bättre jordmån varit till
finnandes och frostländigheten är mindre i
jemförelse med lägre belägenheter, än om
trakterna kring Storsjön och dess vattenområde,
hvarest utmärkt jord erbjuder
rikliga tillfällen till nyodlingar af alla
slag.

Herjeådalens nu icke odlade mark är i
stort sedt af så dålig beskaffenhet, att dess
användning till ett utsträcktare jordbruk
knappast kan vara önskvärd.

Ofvanstående gäller om såväl bolagssom
bondehemman.

FRÅGAN 1. DOMHAFVANDE.

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga.

Både å bonde- och bolagshemman samt
kronans mark finnas en mängd dylika
lämpliga lägenheter. Till större delen ut -

göras dessa af myrmark. De, som ligga
närmast väg och bestå af lermylla eller
utgöras af gräsbeväxta myrar på lerbotten,
komma att i första hand odlas.

Till många af dem saknas väg.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga.

Frågan besvarad med hänvisning till
svaret från kronofogden i Piteå fögderi.

Luleå domsaga.

Svar saknas.

Kalix domsaga.

A all mark inom domsagan, med undantag
af den öfre mot fjellen belägna delen
af G el 1 i va re socken, torde finnas lämpliga
lägenheter för brytande af ny byggd, utvidgning
af förefintliga odlingar och anläggning
af smärre landtbruk.

Landtmäter istaten.

I. Kopparbergs län.

1 —10. I de trakter, der bolagens jordförvärf
antagit några större proportioner,
gifvas näppeligen några sådana lägenheter,
som i egentlig mening lämpa sig till brytande
af ny byggd eller anläggning af smärre
landtbruk, men finnes deremot särskildt i
närheten af byarne och en del fäbodställen
åtskillig odlingsbar mark, bestående till
större delen af myr- och mossmark. Dock
ställa sig kostnaderna för samma marks
afdikning och odling under nuvarande förhållanden
så höga, att odlingsarbetet endast
undantagsvis kan blifva lönande.

11. Uti de gamla byggderna eller byalagen
hafva under tidernas lopp större delen
af all till odling tjenlig mark tagits i
anspråk, såväl af fast mark som myrmark.

De bästa odlingslägenheter, som nu finnas,
torde ligga uti en stor del af de bättre
myrarna, dock egna endast de sig för odling,
som ej hafva alltför dåliga kommunikationer
med deraf följande höga frakter för
kalk och gödningsämnen.

12. (Jerna socken.) Odlingslägenheter,.
hvilka hafva det läge, att de med fördel

FRÅGAN 1. LANDTSIÄTERISTATEN.

kunna odlas, finnas inom socknen till jemförelsevis
litet omfång.

En del till odling tjenliga myrmarker
finnas visserligen, men äro de så aflägset
belägna, att väganläggning dit skid le blifva
allt för kostbar.

13. Inom vissa bonde- och bolagshemman
(kronohemman i orten saknas) finnas
nog lämpliga lägenheter så väl för brytande
af ny byggd som för utvidgning af förefintliga
odlingar och för anläggning af smärre
landtbruk. I sammanhang härmed torde
böra nämnas, att odlingar sedan tiden för
storskiftets afslutande (omkring 50 år sedan)
äro verkställda, så att utvidgningen af den

odlade marken sedan dess kan uppskattas
till omkring 50 procent.

De befintliga odlingslägenheterna utgöras
till mindre del af fast eller högland mark,
och hufvudsakligen af ängs- eller myrmark;
och anses genom jordens beskaffenhet myrmarken
egna sig bäst för enskildes odling.

14. (Mora och O esa socknar.) A såväl
bonde- som bolagshemman gifves i allmänhet
tillgång till odlingsmark, såväl fast
mark som myrmark. Inom Orsa socken
finnes en stor mosse, kallad »Koppången»,
inom Mora en, kallad »Fårsås flyten»,
hvilka genom dikning m. m. torde kunna
förvandlas till rätt god åker.

II. Gefleborgs län.

1. A de byarna och hemmanen tillhöriga
fäbodtrakterna, belägna mer eller mindre
aflägset från bolbyn, till mesta delen å de
så kallade utskogarna, finnas trakter, tjenliga
till odling, och bestå dessa marker till
hufvudsaklig del af myrjord på sand, men
äfven på lerbotten. Då dessa marker äro
belägna i allmänhet långt från byarna och
kräfva dryga kostnader för utdikning, hvilken
nog öfverstiger befolkningens ekonomiska
förmåga, är nog ingen förhoppning, att ny
byggd så snart der skall uppstå, oaktadt
små tecken dertill på ett och annat ställe
synas visa sig, särskildt der kommunerna
vil ja understödja befolkninningen med nödiga
utfartsvägar.

Så länge försäljning af böndernas hemman
till bolag utan inskränkning får ega
rum, torde utvidgning af förefintliga odlingar
eller anläggning af smärre landtbruk på
ofvannämnda trakter icke komma att ega
rum.

2. I ej nämnvärd mån, emedan den till
odling tjenliga marken dels är för långt
aflägsen från bebyggda platser och dels
lyder under bolag och bönder, som icke
kunna eller vilja afhända sig ens en obetydlig
bit.

3. Endast i ringa mån; och, der dylika
lägenheter finnas, äro de belägna i utkanterna
och skogstrakterna, aflägset från
kommunikationer och rörelsecentra samt
sålunda mindre begärliga.

Komme det föga gagneligt fäbodsystemet
att upphöra, hvartill tydliga tendenser
skönjas, blefve de gamla fäbodställena ypperliga
lägenheter för ny byggd, belägna, som
de äro, vid sjöar och vattendrag samt oftast
bestående af alla jordarter.

Att egna sig åt uppodling af myrmark
faller sig i de flesta fall för den enskilde
allt för dyrt, enär dermed äro förenade
ofta dyrbara torrläggningsarbeten, innan
odling kan ifrågakomma, hvarjemte i allmänhet
ej obetydliga kostnader torde kräfvas
för anläggning af vägar för odlingarnes
förbindelse med den odlade byggden.

4. (Ockelho socken.) Enligt L. E. Åhrmans
år 1861 författade beskrifning öfver
provinsen Gestrikland innehåller Ockelbo
socken, inberäknadt Amots kapellförsamling,
omkring 100,000 hektar, hvaraf omkring

7,000 hektar myrar och mossar. Af dessa
senare äro möjligen 300 hektar odlade och
bör åtminstone för närvarande 1,500 hektar
sanka ängar, myrar och mossar vara odlings 13 -

FRÅGAN 1. LANDTMÄTERISTATEN.

bara efter verkställd utdikning. Dessutom
kan den fasta odlingsbara marken anslås
till omkring 150 hektar. Af dessa sankmarker
ligga stora vidder inom Ostby,
Säbyggeby och Abyggeby m. 11. byar, hvarjemte
god myrjord förekommer i myckenhet
kring Källsjö by samt i öfrigt kring
Rönnbackens och Maijsjö m. fl. byar å en
förutvarande rekognitionsallmänning, hvilken
allmänning till största delen innehafves
af Kopparbergs och Hofors sågverks aktiebolag.
oDen fasta odlingsmarken är belägen
inom Abyggeby och ditgränsande byar,
Yallsbo "och Norrbo.

Den odlingsbara jorden lyder dels under
bondehemman och dels under förut sagda
bolag. Kronan eger endast några skattlagda
egor och skogsanslag, hvarå odling
ej i nämnvärd grad kan förekomma; och
äro dessa kronans lägenheter hufvudsakligen
belägna å förut nämnda allmänning.

Då undersökningar iooch för vattenafledningar
inom Ulfsta, Abyggeby, Yretens,
Säbyggeby, Östby, Murgårdens och Gäfveränge
byar nyligen pågått och befolkningen
synes intressera sig för sagda arbeten, torde

möjligen i snar framtid högst betydliga
odlingar komma att företagas.

5. (Södra Helsingland.) Å en del bondehemman
finnas rätt betydande odlingslägenheter,
lämpliga för utvidgning af den förut
odlade jorden, äfvensom å vissa trakter för
brytande af ny byggd.

Dessa odlingslägenheter bestå hufvudsakligen
af fast mark och böra anses väl
egna sig för enskildt odlingsarbete. Myrmarker
finnas äfven, men äro beträffande
såväl läge som beskaffenhet i allmänhet
mindre lämpliga för odlingsföretag.

<>. (Norra och Vestra Helsingland.) Lägenheter
till odling å såväl bonde- som bolagshemman
finnas särskildt inom länets nordvestra
socknar, och smärre jordbrukslägenheter
kunna nog mångenstädes väntas uppstå.

Den odlingsbara marken utgör nog till
öfvervägande del myrmark, men äfven betydande
odlingslägenheter å fast mark finnas
särskildt inom Färila och Bjuråkers socknar.

Kronomarker förekomma i dessa trakter
ganska ringa, och odlingslägenheter derå
saknas.

III. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, Resele och Ramsele tingslag.)
Inom denna trakt i synnerhet å längre
bort från större vattendrag belägna orter
finnes i allmänhet tjenlig mark för odlingar
i synneidiet myrmarker, hvilka bäst lämpa
sig för odling, hvaremot den fasta marken
oftast är stenbunden och erfordrar dryga
kostnader för brytning. Detta gäller i regeln
för alla hemman.

2. (Norra Ångermanlands nedre del.)
Tack vare en riklig tillgång på odlingsbar
mark äro förutsättningarna gifna för att
med tiden såväl redan förefintliga odlingar
kunna i betydande mån utvidgas som ock
ny byggd brytas, hvarigenom sålunda möjligheter
finnas för en afsevärd utveckling

af det nuvarande jordbruket. De mest betydande
jordarterna och de, som hafva den
största utbredningen inom de områden, der
jordbruket för närvarande drifves och under
långliga tider drifvits mer intensivt, äro
lerjorden och sandjorden, af hvilka den
förstnämnda lemnar den yppersta jordmån
för odling af så godt som samtliga våra
sädesslag. Vissa sandjordarter äro äfvenledes
af god beskaffenhet, beroende naturligtvis
på alfven. Äfven finnas i dessa
gamla odalbyggder myrmarker, hvilkas värde
såsom odlingsjord är otvifvelaktigt, men
ej förrän på allra sista tiden börjat beaktas.

På trakter åter, der jordbruket är så att
säga af yngre datum eller i de egentliga

FRÅGAN 1. LANDTMÄTERISTATEN.

skogstrakterna, äro odlingsmöjligheterna,
hvad angår de fasta jordarterna, mer begränsade.
I stället gifvas der tillfällen för
den företagsamma odlaren att bryta sina
tegar på myrmarkerna, hvilka förekomma
i större komplex och ofta äro af god beskaffenhet.

3. Såväl å bondehemman som å bolagsoch
kronohemman finnas odlingslägenheter
i mängd. A skogsmarkerna kunna hela
byar med fördel uppodlas och de bästa
förutsättningar finnas för utvidgning af redan
uppodlade egor. Smärre landtbruk kunna
i närheten af den nu odlade jorden anläggas
till nära nog oräkneligt antal. Odlingslägenheterna
utgöras af såväl fast mark
som myrmark. För dem, som icke från
början hafva riklig gödseltillgång, torde det
vara lämpligast att börja odlingsarbetet i
myrmarkerna, särskildt sådana, som omgifvas
af odlingsbar fast mark. Sjelfva
odlingsarbetet är nemligen lättare och mindre
kostbart å myrmarken och dessutom
gifver denna mark, särskildt om lämpliga
gödningsämnen användas, redan från början
god afkastning, så att odlaren fortare får
betalningen för sitt arbete, en sak, som i
Norrland är synnerligen beaktansvärd. Den
ringa odlingsflit, som här utvecklas, sär -

skildt den ringa benägenhet, obemedlade
hafva att skaffa sig jordbruk, torde hafva
sin vigtigaste orsak deruti, att de mindre
bemedlade, den s. k. lösa befolkningen, hafva
vant sig vid arbete i skogarna, ett arbete,
som omedelbart betalar sig och hvarå förtjensten
noggrannt kan uträknas. För odlingsarbetet
åter kan någon bestämd dagskomst
icke påräknas, och betalningen erhålles
också vanligen i framtiden, hvadan
sådant arbete icke gerna kan lämpa sig
för dem, som, hittills åtminstone, varit
vana att värdera sitt arbete mycket högt
och hvilka haft råd att gå sysslolösa, derest
icke tillräckligt hög arbetsförtjenst kunnat
erhållas.

4. (Torps socken) Veterligen finnas ingä
större, sammanhängande jordområden, lämpliga
för odling, hvilka ej redan blifvit mestadels
uppodlade. Nästan å hvarje hemman
finnas dock mindre jordstycken, såväl fast
mark som myrjord, hvilka genom uppodling
antagligen med tiden komma att öka arealen
af åker och äng. Särskildt inom det s. k.
Ostbyggarlaget samt byarne Hångsta och
Gim finnes, söder om Ljungan och intill
denna eif, en del mark, delvis af myrländ
beskaffenhet, som ännu väntar på odlarens
yxa och plog.

IV. Jemtlands län.

Odlingsbar mark såväl fast som myrjord lands lägre belägna byggder.
finnes i allmänhet på alla hemman i Jemt -

V. Vesterbottens län.

1—5. Få torde de hemman vara, hvarå
ej nya områden kunna upptagas och ny
byggd brytas till stort omfång; och hänvisas
härvid till Vesterbottens läns landtmätares
yttrande med anledning af Revisionssekreteraren
Lindhagens motion rörande
inskränkning af trävarubolagens hemmansförvärf.

Den till odling dugliga jorden utgöres af
såväl fast mark som myrmark. Dock torde
den senare, såsom företrädesvis lämpad för
gräsodling, grundvalen för ett norrländskt
jordbruk, böra sättas i främsta rummet,
dervid dock statens mellankomst för de
större nya komplexernas afdikning till största
möjliga utsträckning påkallas.

100

FRÅGAN 1. LANDTMÄTER IST ATEN.

C». (Lycksele socken.) A såväl enskilda
hemman som kronoparkei'' finnas tillräckliga
odlingslägenheter för en längre tid framåt,
för dels utvidgning af förut befintliga och
dels anläggning af nya mindre landtbruk.

Myrmarkerna utgöra otvifvelaktigt den
del, hvarå man har att finna de största
odlingslägenheterna, men torde i de flesta
fall staten få träda emellan för att möjliggöra
de ofta dyrbara utdikningarna.

7, 8. Yesterbottens läns landtmäteriförenings
den 18 mars 1901 afgifna yttrande
angående odlingsmöjligheter inom
länet åberopas. Odlingsmöjligheten är större
än deri omförmäles och kan i regel anses
afse myrmarker.

!*. A omnämnda hemman och marker
finnas betydande lämpliga lägenheter och

utgöras dessa i öfvervägande grad af myrmark.

10. I allmänhet torde kunna sägas att
odlingsmöjligheter förefinnas:

inom skärgårdsregionen * intill 4 % (1 %
fast mark och 3 % myrmark),

» elflagringarnas region intill 11 %
(4 % fast mark och 7 % myrmark),
» myrarnas region intill 3 % (endast
myrmark)

allt af hela arealen.

Den förstnämnda marken ger i längden
såväl qvantitativt som qvalitativt större
afkastning och torde derför, ehuru i regeln
mera svårarbetad, få anses såsom mera
egnad för odling i första hand.

VI. Norrbottens län

1. Deltagit i yttrandet från Norrbottens
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

2. A de flesta hemman torde finnas
lämpliga lägenheter för brytande af ny
byggd och anläggning af smärre landtbruk
och å, man kan säga; alla hemman finnas
lägenheter för utvidgning af förefintliga
odlingar.

Inom kustlandet och i elfdalarna äro af
hela arealen ungefär 7 % odlingsbar (1/3 å
14 är fast mark) och i öfre landet mellan
elfdalarna äro ungefär 3 % af hela arealen
odlingsbar; och består denna odlingsmark
nästan uteslutande af myrmark.

Den fasta marken, hvilken visserligen
kostar mera tid och möda att bearbeta,
ger dock rikligare och bättre skördar och
borde derför vara lämpligare att vid brytande
af byggd först odla.

3. Svar saknas.

4. Obegränsad tillgång på odlingsmöjligheter
finnas snart sagdt inom både Yesterbottens
och Norrbottens län öfver allt och
detta gäller såväl fast mark som myrmark.
Begagnandet af dessa möjligheter beror
nästan uteslutande af kommunikationerna.

5. Mellan bonde- och bolagshemman
förefinnes i detta afseende näppeligen någon
skillnad; de allra flesta bolagshemmanen
hafva ursprungligen och till helt kort tid
tillbaka varit bondehemman (det mest nämnvärda
undantaget tör vara de s. k. Hermelinska
hemmanen i Norrbotten). Visserligen
underlade sig skogsspekulationen i
början ofta de aflägsnare, skogrikare, men
mindre odlingsdugliga hemmanen, men å
senare tid, då allt som var möjligt åtkomma
köptes, hafva markerna närmast vattendragen
varit icke mindre begärliga på grund
af den billigare timmerdrifningen. A alla
bolags- som bondehemman torde finnas

Jfr Professor A. G. Högboms pirbl. i »Från Svenska Barrskogar».

FRÅGAN ] . LANDTMÄTER IST ATEN.

101

odlingslägenheter, mer eller mindre rikliga,
men tillräckliga för ett flerdubbelt antal
åboar på hvarje medelstort hemman. De
odlingstrakter, som bestå af mossar och
myrar, äro måhända inom lappmarkerna
till arealen öfvervägande" dem, hvilka utgöras
af fast mark; dock anses den fästa
odlingsmarken i allmänhet vida värdefullare.
Den s. k. bergjorden, som finnes i ett flertal
lappmarksbyar, är, ehuru svårbruten, synnerligen
fruktbärande. Sandmylla, stundom
lerblandad, af god beskaffenhet är heller
icke sällsynt vid vattendragen. Lermylla,
som i myckenhet förekommer i kustsocknarna,
finnes äfven här och der i lappmarken.

Der möjlighet finnes att för rimligt pris
erhålla konstgödsel, är myrjorden värdefull
nog; emellertid bör odlingsarbetet egnas åt
både fast mark och myrmark, men i första
rummet åt den förra.

A kronans skogar, häradsallmänningar

och dylika områden äro odlingslägenheterna
ojemförligt färre, en naturlig följd af tillvägagåendet
vid afvittringen, då det gällde
att försvara hemmanens inegor, det är innesluta
hufvuddelen af dessa inom byområdena.
Kronoparker bildades på detta sätt
oftast af skogklädda berg, der inga ängar
finnas, och der äfven odlingsmarken är
sparsamt förekommande. Samma är ofta
förhållandet med kronoöfverloppsmarker
och allmänningar m. m. Och det bör ihågkommas,
att så godt som alla ängeslägenheter
å dylika marker redan äro såsom s. k.
ströängar byars och hemmans tillhörighet.

<>. De flesta hemman, såväl bonde- som
bolags- och kronans-, ega odlingsmarker,
mest myrmarker, af lika god beskaffenhet
som och till mångdubbelt större arealer än
den redan odlade jorden, och lämpa sig
dessa odlingsmarker för enskildes odlingsarbete,
dock i många fäll först med anslag
eller lån i och för torrläggning.

Skogsstaten.

I. tiefle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Oster-Dalarnes revir.

Hemmanen äro i allmänhet delade i s. k.
hemegor och utegor, till hvilka senare
räknas fäbodar och skogsslogar. I många
fäll förekommer, att ett hemman eger del
i flera fäbodar. Yid de närmare bebodda

orter (byar) belägna fäbodar, som vanligen
benämnas hemfäbodar och som äro bebodda
vår och höst, idkas i allmänhet något åkerbruk.
I de allra flesta fåll finnas å dessa
betydande odlingslägenheter, hvilka, i mån
som vägar kunna åstadkommas, blifva bebodda
lägenheter och nya byggder (nordligaste
socknarna inom reviret afses). De
å utskogarna belägna fäbodarna besökas
med kreatur endast under högsommaren,

102

FRÅGAN !. SKOGSSTATEN.

men äfven vid dessa finnas i allmänhet
odlingslägenheter, som kunde gifva tillfälle
till brytande af ny byggd. Odlingslägenheter
förekomma å såväl bondehemman
som bolagshemman samt å kronans marker
och utgöras å de förstnämnda såväl af fast
mark som myrmark, å kronans jord deremot
uteslutande af myrmark.

Siirna revir.

Såväl å bonde- och bolagshemman som
å kronoparkerna finnas till arealen afsevärda
lägenheter eller trakter, lämpliga för
odling. Dessa lägenheter utgöras öfvervägande
af myrmark. Innan kommunikationsväsendet
inom socknen blifvit bättre
ordnadt, torde emellertid på desamma nedlagda
odlingsarbeten blifva alltför dyrbara.

Transtrands revir.

Å flera hemman samt å kronoparker
finnas, ej obetydliga arealer odlingsmarker,
både å fast mark och myrmark.

Vester-Dalarnes revir.

I allmänhet finnas ej sådana i afsevärd
grad för närmaste framtid, tills kommunikationerna
förbättrats.

Gestriklands revir.

Visserligen finnes en del absolut skogs-''
mark, derå odling ej gerna kan tänkas företagen,
men i allmänhet finnas inga trakter
af någon betydenhet (500 ä 1,000 tunnlands
areal) utan att åtminstone någon,
ofta flera till odling lämpliga lägenheter
derå förekomma. Dessa odlingslägenheter
bestå af såväl fast mark som myrmark.

Odlingen af dem måste gå samtidigt,
derföre att odling å fast mark alltid blifver
betydligt dyrare än å myrmark, samt vissa
växter, såsom potatis och vissa sädesslag,
ej så snart kunna drifvas på myrodling,
hvartill kommer, att det är nödigt att med
gödsel från gräsvall å myrodling få häfd
på den odlade hårdmarken.

Vestra Helsinglands revir.

Inom de nedre delarna af Ofvanåkers
och Färila socknar finnes här och hvar

odlingsmark, men inom de öfriga socknarna,
som äro högre belägna och hvarinom
kronans skogar i hufvudsak äro förlagda,
äro odlingslägenheterna ganska ringa och
detta särskild! beträffande kronans mark,
som i regel är högst belägen. Myrmark
tjenlig till odling för hufvudsaklig produktion
af foderväxter finnes dock i ganska
stor utsträckning och detta icke minst å
kronans mark. Men, då annan odlingsmark
icke finnes i närheten, anses, att
dessa myrmarker bäst lämpa sig för skogsproduktion
och såmedelst äfven lemna
största afkastning.

Norra Helsinglands revir.

Gifvetvis skall å ett så pass vidsträckt
område som Norra Helsinglands revir, omfattande
ett 20-tal socknar i ett norrländskt
län, finnas mark, som kan brytas
i och för odling, men detta är ingalunda
fallet i närheten af folkcentra, ty der finnas
ej i nämnvärd omfattning hvarken fasta
marker eller myrmarker af dertill tjenlig
beskaffenhet, som ej redan tagits i anspråk
föro odling.

Å andra längre bort belägna trakter
finnas nog såväl frostmarker som myrmarker,
hvilka kunna odlas, men deras
mer eller mindre aflägsna belägenhet utgör
helt säkert skäl för uttalande af den mening,
att de icke äro till odling tjenliga.

Det ingår nemligen alltmer i befolkningens
lynne och har mången gång” utgjort orsaken
till skogshemmans försäljning benägenhet
för samlif och obenägenhet för att slå sig
nod på aflägsen byggd.

Brytningen af jord derstädes torde ock, i
anseende till på dessa orter befintliga efterfrågan
på arbetskrafter och gällande dagsverkspriser,
blifva förenad med kostnader,
som ej stå i rimligt förhållande till den
problematiska inkomst, som af den brutna
jorden i en aflägsen och mången gång
frostländ byggd kan vara att påräkna.

Öfver jägmästaren.

Se under litt H. särskilda yttranden.

FRÅGAN 1. SKOGSSTATEN.

103

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

Provinsen Medelpad, som bildar Medelpads
revir, undantagandes åtskilliga kronoparker
inom Ljustorps och Lidens socknar,
hvilka på senare tiden blifvit öfverflyttadc
till Hernösands revir, är som kändt mycket
kuperad, och är det egentligen efter Ljungans
och Indalselfvens floddalar, som jordbruket
nått en större utveckling, det vill säga,
att den mark, som der finnes användbar
för odling, har väl tillvaratagits, hvilket
ock bekräftas deraf, att i Lidens och Indals
socknar inegojorden ofta ligger mot elfven
i brant sluttande lägen, hvarigenom dess
skötsel i hög grad försvåras. Utom efter
kusten, der jemförelsevis stora åkerfält
finnas, är jordbruket inskränkt till skäligen
obetydliga vidder, och ej heller kan antagas,
att detsamma skall kunna i synnerligen
vidsträckt mån utvidgas, hvad beträffar fast
mark. Deremot finnas goda utsigter för, att
myrodlingar i de skogrika socknarna Hafverö,
Borgsjö och Torp skola med fördel
kunna utföras, beroende dels på tillgång
och beskaffenheten hos dessa, dels ock på
lutningsförhållandena, som oftast äro mycket
gynnsamma.

Hernösands revir.

Tillfälliga odlingslägenheter finnas der
och hvar så väl på myrmark som på fast
mark, ehuru i vidsträcktare omfattning å
den förra marken än å den senare samt i
mindre skala på allmän mark än på enskild.
De lägenheter, som ligga i närheten
af kommunikationslederna, lämpa sig
gifvetvis bättre för odling än de fjärran
belägna.

Junsele revir.

Mark, duglig och användbar för nyodling,
finnes å flertalet hemman inom reviret; den
bästa utgöres i allmänhet af myrmarker,

men finnes nog ock fast mark, som, ehuru
oftast starkt stenbunden, till ändamålet
användes. Till odling torde i första hand
böra komma till användning bättre, ej för
djupa myrmarker med lerbotten, väl förmultnade,
och hvilka äro närmare belägna
befintliga eller tänkbara blifvande kommunikationsleder
och större afsättningsorter.
Äfven å de allmänna skogarna finnas dylika
till odling goda marker, men då de enskilda
hemmanen omfatta så ofantligt stora områden
odlingsbar mark samt kronans egendomar
så godt som alltid ligga sämre
belägna i förhållande till bättre kommunikationsleder,
torde dessa marker blott
böra tillgripas i och för odling i andra
hand.

Tåsjö revir.

Ä såväl bondehemman och bolagshemman
som kronans mark finnes god tillgång på
dylika lägenheter, mest dock på enskildes
områden.

Som torr mark i allmänhet anses lämpligare,
utgöras de till större omfattning af
dylik.

Ifrågavarande lägenheter synas böra först
sökas å den bördigaste jorden och der läget
är mest frostfritt, exempelvis vid större
vattendrag. Goda kommunikationer äro
naturligtvis äfven af stor betydelse i detta
hänseende.

Anundsjö revir.

Liera lämpliga lägenheter för brytande
af ny byggd m. m. finnas såväl på enskild
som allmän mark, hufvudsakligen å myrmark,
der jordmånen ofta är lerblandad
och passar för jordbrukskultur, f men så
länge kommunikationen med de allmänna
färdvägarna inskränker sig till att till fots
bära alla lifsförnödenheter och varor, som
kunna blifva föremål för byteshandel, flera

104

FRÅGAN 1. SKOGSSTATEN.

mil till och från fjellbyarna, så kan svårligen
ett kultiveringsarbete i någon vidsträcktare
mening åvägabringas.

Strax intill eller utmed liera allmänna
vägar förekomma dock synnerligen lämpliga
lokaler för utvidgning eller anläggning
af jordbruk såsom t. ex. Kubbe by i Anundsjö
socken på båda sidor om landsvägen
Anundsjö-Asele, der med hänsyn"till jordmån
(god myrjord) och läge utmärkta fält
gifvas för ny odling på flera hundra hektars
areal, ett företag som för öfrigt redan 1898
blifvit af några torpare på platsen påbörjadt.

Östra Jemtlands revir.

Såväl å de flesta bonde- och bolagshemman
— särdeles inom Ragunda och
Refsunds tingslag med en egorymd af 300
ä 400 hektar och derutöfver samt å kronans
mark — finnas lägenheter, lämpliga till
odling och anläggning af smärre landtbruk.
Såväl fast mark som myrmark. Med hänseende
till den i allmänhet utmärkta jordmånens
beskaffenhet torde den fasta marken
i första hand böra för odlingsarbete tagas
i anspråk.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

Å kronans odisponerade marker förefinnas
endast obetydliga odlingslägenheter af fast
mark och afslogs af denna anledning vid
afvittringen gjorda nybyggesansökningar,
hvilken omständighet åt kronan bevarade
samtliga nu befintliga kronoparker.

A kronans öfriga marker (Prestbordet
och f. d. militiebostället Bispgården N:o 2)
förefinnas deremot temligen afsevärda och
välbelägna odlingslägenheter af fast mark.

A samtliga kronomarkerna finnas till
odling tjenliga myrmarker, men så afsides
belägna i förhållande till befintliga kommunikationer,
att de i första hand böra
lemnas ur räkningen.

A enskildes och å bolags hemman finnas
i synnerhet på södra sidan Indalselfven
betydliga till odling tjenliga fasta marker,
men för att desamma skola komma till sin

rätt, erfordras vägar och bro öfver Indalselfven.

Norra Jemtlands revir.

Nästan öfver allt inom reviret finnes riklig
tillgång på jord, som är värd odlas såväl
för utvidgning af förefintliga odlingar
som för bildande af nya jordbruk, och utgöres
densamma af både fäst mark och
myrmark. Den fasta marken torde i första
hand böra tillgodogöras, då den ofta har
en utmärkt jordmån och ej kräfver stora
förberedande arbeten, såsom myrmarkerna.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

Inom de flesta byområden finnas lämpliga
odlingslägenheter för brytande af ny byggd <
eller utvidgning af förefintliga odlingar, och
inom en del byar finnas sådana i mycket
stor utsträckning, då vanligtvis bestående
af myrmarker, beväxta med starrgräs och
särskildt tjenliga för uppodling. Ett villkor
för dessa omfattande myrmarkers uppodling
i större skala är dock, att orten genom en
jernväg får bättre kommunikationer, i det
endast den dyra frakten på artificiella gödningsämnen
— c: a 11 mil efter häst —
gör, att myrmarkerna här uppe ej med
fördel kunna odlas.

Vestra Jemtlands revir.

Utan att kunna till arealen uppgifva
några approximativa siffror angående odlingslägenheter,
kan man dock för förstnämnda
kategorier af egendomar utan öfverdrift
påstå, att redan befintliga odlingar
kunna utvidgas till sin dubbla areal, deraf
omkring hälften af fast mark och hälften
af myrmark. Hvad kronans eller annan
allmän mark beträffar, är samma förhållande
med sådana egendomar, som uppstått från
f. d. boställen. Öfrig mark, tillfallen kronan
vid afvittringen, är i allmänhet försedd med
i rikligt bete och många fäbodar, men. såsom
varande belägna långt från ordentliga kommunikationer,
finnas bär inga lönande odlingslägenheter.

FRÅGAN 1. SKOGSSTAtEKf.

105

Myrmarkerna böra otvifvelaktigt först
komma i åtanka vid de enskildes odlingsarbete,
icke allenast med hänsyn till billigare
odlingskostnader utan äfven derföre,
att de fortare lemna fullgod afkastning.

Socknarna Undersåker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

Inom orten finnas å bondehemman, bolagshemman
samt kronans marker tillgång på
lämplig odlingsmark af såväl fast mark som
myrmark. Under för handen varande förhållanden
torde dessa odlingsmarker komma
till användning, endast såvida de ligga i
samband med eller i närheten af förut befintliga
odlingar d. v. s. endast i och för
utvidgning af befintliga odlingar. Allt efter
som kommunikationerna å landsbyggden
utvecklas, komma med säkerhet odlingsmarker
i närheten af kommunikationsleder
att med fördel anlitas.

Herjeådalens revir.

Å den mark, kronan eger inom Herjeådalens
revir, torde knappast finnas odlingsbar
jord till sådan utsträckning, att upptagande
af nya lägenheter kan anses löna
sig. Möjligen skulle dock inegorna till
utarrenderade indragna boställen kunna i
någon mån utvidgas. Å bonde- och bolagshemman
gifvas mångenstädes tillfällen till
nyodlingar dels genom myrafdikningar och
torrläggning af sankmarker och dels genom
uppbrytande af nu skogbeväxt mark,
gällande dock detta egentligen de kring
Storsjön och Näckten belägna delarna af
reviret, der dylika odlingslägenheter äro till
finnandes till betydande omfattning. Inom
Ljungans och Ljusnans floddalar åter äro
tillfällena till nyodling ganska få, beroende
på den magra jordmånen. Möjligen skulle

en del myrar kunna torrläggas, men äro
dessa i allmänhet så grunda, att de mera
lämpa sig för skogsbörd än åkerbruk. Såsom
allmän regel vid odlingsföretag inom
detta revir torde kunna sägas, att största
valutan och snabbaste resultatet vinnas
genom torrläggning af myrar och sankmarker.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

A såväl bonde- som bolagshemman finnas
dylika lägenheter. Exempelvis torde
blott inom Tännäs socken finnas å bondehemman
ett 20-tal _ och å bolagshemman
ett 5-tal dylika. Å kronan tillhöriga för
renbetesfjellens utvidgning inköpta Ljusnedals
egendom torde tillfälle finnas till anläggande
af ett 50-tal sådana. Dessa odlingslägenheter
utgöras hufvudsakligen af
myrmark.

De å Ljusnedals egendom befintliga lägenheterna
anses lämpa sig bäst för odlingsarbete.

Of ver jägmästaren.

A flertalet hemman finnas lämpliga odlingslägenheter
å såväl fast mark som myrmark.
Ä kronoparkerna finnes äfven odlingsmark
dock i mindre utsträckning och
å företrädesvis myrmarker.

Att kunna ens närmelsevis angifva ytvidden
å dylika marker särskildt för fäst
mark och särskildt för myrmark är omöjligt.
Dertill erfordras vidlyftiga undersökningar,
som kräfva mycket arbete.

Godartade myrmarker, der mossan är
väl förmultnad, och fast mark, der jordmånen
är god och ej allt för stenig, böra
blifva föremål för odling, synnerligast i
närheten af kommunikationslederna och der
frostländigheten ej är allt för svår.

106

FRÅGAN 1. SROGSSTAIEN.

Ut. Vesterbottens distrikt.

.Törns revir.

A de flesta såväl bonde- som bolagshemman
finnas lämpliga lägenheter för
utvidgning af förefintliga odlingar, hufvudsakligast
å myrmarker, deremot ej för
brytande af ny byggd eller anläggning
af smärre landtbruk. A kronans marker
finnas vissa myrar, som lämpa sig för odling
och hvarest äfven på ett och annat
ställe smärre landtbruk kunde anläggas,
åtminstone å kronoparker inom Jörns socken.

Norsjö revir.

Beträffande Norsjö revir, som omfattar
Skellefteå och Norsjö socknar, trakterna
söder om Skellefteå eif samt Malå lappmarks
socken, så förekommer gifvetvis
inom olika delar af detta vidsträckta revir
en väsentlig skillnad uti jordbruksnäringens
utveckling. Inom nedre delen af reviret
står sålunda jordbruket, som här äfven
vunnit större terräng, till följd af flera
samverkande, för odlingen gynnsamma förhållanden
på en i alla afseenden betydligt
högre ståndpunkt än inom revirets öfre del,
der det sträfvare klimatet och frostförande,
större sankmarker m. m. ställa svåra hinder
i dess väg.

A såväl bonde- som bolagshemmanen är
den fasta marken invid eller i närheten af
bostäderna i allmänhet redan upparbetad,
men många andra för odling tjenliga lägenheter
af dylik mark äfvensom af myrmark
förekomma derjemte i större eller mindre
utsträckning der och hvar inom nämnda
hemmansområden.

A kronans eller annan allmän mark (kronoparker
och till kronan öfverlåtna stockfångstområden)
förefinnas här och der odlingsbar
fast mark samt ofta betydliga
myrmarker, som äro odisponerade, men
flertalet af dessa senare torde emellertid
vara mindre användbara till odling.

Genom torrläggning kunna dessa dock
oftast göras skogbärande, och är det att
hoppas, det dylika arbeten i vidsträcktare
omfattning, än hvad hittills varit fallet, måtte
komma till utförande, hvarigenom jordbruksnäringen
skulle i hög grad befrämjas.
Förutom odisponerade myrmarker af nyssnämnda
slag finnas å sagda allmänna marker
inom Malå socken äfven omkring

5,000 hektar enskilde tillhörande inegor
(slåttermyrar), livilka, till följd af deras
bättre beskaffenhet och med hänsyn till den
ringa afkastning, de i sitt nuvarande skick
lemna, torde företrädesvis egna sig för
uppodling.

Burträsks revir.

Lägenheter för brytande af ny byggd
förekomma i stor utsträckning.

I revirets kusttrakter (Bygdeå, Nysätra
och Löfångers socknar samt nedre delen af
Burträsks socken) hade landets uppodlingredan,
innan trävaruindustrien vunnit något
anmärkningsvärdt inflytande, nått en jemförelsevis
storartad utveckling, som sedermera
temligen ostördt fortgått, så att nu
mångenstädes odlad^ mark utbreder sig
nästan, så långt ögat når, men ännu torde
icke ens i dessa trakter på långt när all
odlingsbar mark hafva kommit i bruk.

Öfre delen af Burträsks socken hade ännu
icke kommit till någon större grad af odling
vid den tid, då sågverksrörelsen inträdde
i sitt mest blomstrande skede. Sedermera
hafva ortens arbetskrafter i så hög
grad tagits i anspråk af denna industri, att
jordbruket — hvars produkter till följd af
dåliga kommunikationer och afsättningsförhållanden
i öfrigt icke betingat sådana
priser, att det kunnat hålla sig uppe i
konkurrensen med trävaruindustrien om
arbetskraft — ännu qvarstår på ganska låg
ståndpunkt. I denna trakt återstår derför

FRÅGAN 1. SKOGSSTATEN.

107

ännu den långt öfvervägande delen af den
odlingsbara marken obrukad. Den är till
större delen belägen inom områden under
enskild disposition, af hvilka mer än hälften
eges af bönder, samt torde, för hela reviret
räknadt, till omkring en tredjedel af odlingsbara
arealen utgöras af myrmark, som i
vissa trakter bildar stora, sammanhängande
komplexer och tarfvar mycket omfattande
vattenafledningsarbeten för att kunna göras
fruktbärande.

Inom detta revir äro de enskildes egor
i allmänhet lämpligare belägna i och för
uppodling än kronans marker.

.Degerfors revir.

Vid koloniseringen af Degerfors socken
togos helt naturligt de bästa trakterna utefter
vattendragen i besittning, och då sedermera
vid afvittringen de enskildes områden
lagts uti ett enda skifte närmast odlingen,
hafva de till odling lämpligaste trakterna
för det mesta kommit i enskild ego. Odlingslägenheterna
utgöras hufvudsakligast
af myrmark.

Södra Lycksele revir.

A bonde- och bolagshemman samt äfven
till någon del å kronans eller annan allmän
mark inom reviret finnas för en lång
tid framåt lämpliga lägenheter till anläggning
af smärre landtbruk. Dessa odlingslägenheter,
af hvilka de bästa finnas å
enskilda skogarna, utgöras både af fast
mark och af myrmark och torde kanske
myrmarken i första hand lämpa sig för
enskildes odlingsarbete.

Norra Lycksele revir.

Inom Norra Lycksele revir, der sedan af
ålder de jemförelsevis små odlingslägenheterna
af god beskaffenhet blifvit till åker
och äng uppbrutna och sedermera vid afvittringen,
jemte odlingsmark och skog, tilldelade
hemmanen, finnes på kronans skogar
föga fast mark, som lämpar sig för odling.

Ju mer man närmar sig Sorsele, Malå
och Norsjö socknar, desto mer stenbunden
är marken, som ofta består af rullstensåsar
med kringspridda större och mindre
stenblock. Deremellan finnas visserligen
stora hedmarker af djup och mager sand,
ofta betäckt med renmossa, med vackra tallskogar
föga inbjudande för odlingsarbeten.

Vid brytning af nuvarande inegojord är
helt naturligt, att de trakter, som hafva den
bästa och mesta odlingsmarken — jemte
godt läge —, först bebyggdes, hvarigenom
det också finnes bättre tillgång på odlingsmark
af större värde på hemmanen än på
kronoparkerna.

Då under tidernas lopp den byarna närliggande
marken redan blifvit till åker och
äng bruten, är det numera den odlingsbara
mark, hvilken finnes spridd på hemmanets
skogar, som bäst lämpar sig för
enskildes odlingsarbete och »anläggning af
mindre landtbruk», men så långt sträcka
sig ej »egostyckningarna», då bolagen genom
dessa endast afhända sig inegor närmast
omkring gårdarna med några hektar
afhuggna skogsbackar derintill och vilja
hafva skogsmarkerna ograverade.

För odling lämpliga myrmarker och vattensjuka
»grankälar» finnas deremot till
stor utsträckning såväl på kronans skogar
som på bonde- och bolagshemman, men i
de flesta fäll måste statsbidrag möjliggöra
upptagandet af de ofta dyrbara hufvudafioppen.
Sålunda finnes inom Norra Lycksele
revir på kronans skogar föga fast
mark af någorlunda god beskaffenhet för
odling, ringa sådan på enskildes mark, men
goda och stora odlingslägenheter på myrmark
å såväl kronans som enskildes egor.

Asele revir.

A bonde- och bolagshemman förefinnes
ofta möjlighet till brytande af ny byggd,
på grund af att vid afvittringen i regel den
mest odlingsbara marken tilldelats byar och
hemman.

A kronans marker torde i detta afseende

108

FBÅGAN 1.

SKOGSSTATEN.

tanken främst böra fästas på befintligheten
af fast odlingsmark, då till odling tjenliga
myrar i allmänhet äro tillagda byar och
hemman. Dylik fast odlingsmark finnes
icke sällan å svagare åsbildningar, hvilka
äro beväxta med frisk granskog.

Sorsele revir.

Å bonde- och bolagshemman finnas ej få
lägenheter för brytande af ny byggd, hvithet
i lika grad kan sägas om kronans
marker inom reviret. Utvidgning af förefintliga
odlingar å hemmanen kan med rikligare
arbetskraft åstadkommas; de å kronans
mark belägna odlingarna skulle lätteligen
kunna utvidgas, enär de i allmänhet
äro förlagda å de bördigaste platserna.
Genom att å oskiftade byar laga skifte
oupphörligt verkställes, komma de smärre
landtbrukames antal att ökas mer och mer.
Odlingslägenheternä torde för närvarande
utgöras af lika mycket fast mark som myrmark,
hvilket förhållande framdeles säkerligen
kommer att ändras, enär god och
lätt odlingsbar myrmark finnes mångenstädes.
Som myrarna i allmänhet äro vidsträckta
och som konstgjorda gödningsämnen
äro för dyra att använda, då vägen
till närmaste jernvägsstation är 15 mil, är
för närvarande den fasta marken att föredraga
såsom odlingsmark, framför myrmarkerna.

Stensele revir.

Inom Stensele finnes, undantagandes å
ett par bondehemman och derstädes i ringa
mängd, ingen lämplig mark för brytning
af ny byggd eller anläggning af smärre
landtbruk.

Vilhelmina revir.

Frågan har besvarats endast i allmänna
hufvuddrag och med stora medeltal. Med
stöd af de uppgifter, som kunnat af erfarna
personer inhemtas, anses möjlighet
till brytande af ny byggd förefinnas i lika
stor utsträckning som nu befintlig byggd
och odlingar. Dessa odlingslägenheter be -

räknas utgöra till en tredjedel fast mark
och till två tredjedelar myrmark.

Fredrika revir.

Lämpliga lägenheter af odlingsbar fast
mark för brytande af ny byggd gifvas å
enskildes områden inom orten icke alls och
å revirets kronoparker endast i högst ringa
omfattning.

A bonde- och bolagshemman är all till
odling duglig, fast mark redan disponerad
af respektive innehafvare, och å kronoparkerna
hafva de få förefintliga odlingslägenheterna
af dylik mark så obetydligutsträckning,
att de icke kunna lämpa sig
för anläggande af ordentliga jordbruk utan
endast möjligen för s. k. skogstorp.

Deremot finnas både å enskildes och
kronans områden inom reviret vidsträckta
myrmarker, hvilka antagligen kunna, om
ock med oerhörda kostnader, göras odlingsbara
och lämpliga för kolonisering.

Beträffande utvidgning af å bonde- och
bolagshemman förefintliga odlingar anses,
att nuvarande areal odlad jord inom orten
kan genom fortsatta uppodlingar ungefärligen
fördubblas.

Bjurholms revir.

Knappast något bonde- eller bolagshemman
i detta revir torde vara så vanlottadt,
att icke tillfälle till utvidgning dels af befintlig
åker, dels af i närheten af bolstaden
liggande odlingsbar mark och myrtrakt
förefinnes; och dylik utvidgning har äfven
i regel egt rum i ganska stor utsträckningunder
de senaste 10 åren, i synnerhet hvad
myrodling angår. Företrädesvis har detta
varit fallet i sådana byar och lägenheter,
der utdikning af frostförande mark och
mossar utförts med statsunderstöd. Sådana
utvidgningar förekomma inom socknarna
Umeå, Nordmaling, Vännäs och delvis äfven
Säfvar och Bjurholm, och exempel gifves,
att hemman, som kunnat vinterföda 4 å 5
nöt, 1 häst och småkreatur, nu genom mossodling
föda mer än dubbelt denna kreatursbesättning.

FRÅGAN 1. SKOGSSTATEN.

109

Undersökning för kolonisation å krono- | kolonisterna sedermera skulle komma fattigparkerna
i Bjurholms och Vännäs socknar i vården till last.
har egt rum genom statens, landtbruksingeniör,
kolonierna blefvo utlagda å karta Öfver jägmästaren.

och dikningsplaner upprättade, men då j

planerna jemte jordprof blefvo insända för j Har såsom svar på komiténs frågor inatt
vinna stadfästelse, ansågos mossarna så I sändt ett tabellariskt sammandrag af vederdåliga,
att man befarade, att de blifvande | börande jägmästares yttranden.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

Under hänvisning till »Beskrifning till
kartan öfver Piteå Härad af år 1880» anses
4 procent af skogsmarken = 7,992 har och
40 procent af ängs- och myrmarken =
28,495 har eller tillsammans 36,487 harvara
odlingsbara.

Inom Piteå socken förefintliga odlingsmöjligheter
torde derför kunna uppskattas
till en areal, som sju gånger öfverstiger den
redan uppodlade jordens areal. Är man
icke så nogräknad med odlingsmyrarnas
beskaffenhet, kan man komma till betydligt
högre resultat.

Elf sby revir.

Odlingslägenheter inom reviret:

å bondehemman........ 90,638: — har.

» bolagshemman .... 19,975: — »

» kronomarker ........ 7,900: — »

Summa 118,508: - har,

hvaraf hälften utgöres af fäst mark och
andra hälften af myrmarker.

Myrmarkerna anses först böra komma i
fråga vid odling, hufvudsakligen för att
borttaga frostländigheten och sålunda förbättra
den fasta, oftast kring myrar och
vattendrag belägna odlingsmarken.

Arvidsjaurs revir.

Genom Kong! brefvet den 20 oktober
1899 bestämdes, att inom Arvidsjaurs socken
skulle af kronoöfverloppsmarkerna såsom
nybyggen åt enskilda upplåtas tillsammans
8,535,18 har. Af denna areal komma på
Arvidsjaurs revir 4,226,5 8 har, fördelade på
60 nybyggen.

De bästa odlingslägenheterna å kronans
mark inom reviret torde derför anses vara
disponerade. Att ett fortsatt upparbetande
af inom byaområdena förefintliga odlingslägenheter
bäst bör lämpa sig, ligger i
öppen dag, och gäller nog detta i första
rummet bolagshemmanen, hvilka icke förut
varit föremål för någon vidare odling. Odlingslägenheter,
bestående af både fast mark
och myrmark, finnas så godt som öfverallt
såväl inom bonde- och bolagshemman
som ock inom kronans eller allmänningsområden
i den utsträckning, att en flerdubbelt
större befolkning skulle finna sin
nödtorftiga utkomst, om alla dylika lägenheter
blefve upparbetade. Myrmarkerna
torde vara de öfvervägande. Ett antal
myrmarker, som till största delen äro odlingsbara,
namngifvas.

Dessutom förekomma litet hvarstans
smärre slåttermyra!’, hvilka så småningom
antagligen komma att få disponeras af
personer, hvilka redan sökt att få anlägga
skogstorp å kronoparken.

Öfre Byslie revir.

Sådana lägenheter finnas å nästan alla
bonde- och bolagshemman i den myckenhet,
att åboarnas antal helt visst kunde
mångdubblas, om odlingsflit och företagsamhet
vore för handen. Detta gäller i
synnerhet om bolagshemmanen, hvilka icke
varit föremål för klyfning till flera hemmansdelar,
sedan de blifvit bolagsegendom.

Å kronoparker, stockfångstskogar och
allmänningskiften erbjuda sig äfven många
tillfällen till odling, blott de tillvaratagas.

FRÅGAN 1 . SKOGSSTATEN.

Den fasta marken utgöres af glaciala bildningar
af företrädesvis krosstensgrus, som
i allmänhet är stenigt och blockfyldt och
bildar en ytterst svårodlad jordmån. Gruset
täckes likväl ofta af eller är uppblandadt
med sand, vanligen mosand eller svämsand.
Detta gör visserligen marken betydligt
lättare kultiverad, men för att sätta denna
i växtkraft fordras då i stället ett vida
större förråd af gödsel, än som under nuvarande
förhållanden linnes att tillgå i orten.

Detta gäller om den fasta markens beskaffenhet
i allmänhet, och derifrån gifvas
nog många undantag, dock icke i större
omfattning, än att jorden måste karaktäriseras
såsom fattig på fäst odlingsmark af
till och med medelgod beskaffenhet.

I myrarna finnes deremot, som man nu
kan tycka, en nästan outtömlig tillgång på
odlingsbara marker, hvilka, om de äfven
icke alla äro af den allra yppersta beskaffenhet,
dock i många fall måste anses såsom
synnerligen odlingsvärda.

Vid afvittringen har såsom ängsmark,
hvarmed i allmänhet förstås slåttergifvande
myr, upptagits tillsammans omkring 8,894
hektar, hvaraf 8,744 hektar tillhöra hemman,
ströängarna på kronoparkerna deri
inberäknade, och 150 hektar kronopark.
Denna areal kan emellertid endast anses
utgöra en del af de odlingsbara myrmarkerna.
På grund af sin beskaffenhet lämpar
den sig förträffligt för kultur.

Bäst fyller en odlingslägenhet här uppe
sitt ändamål, om den består af både myrmark
och fast mark. Den förra lämpar
sig för odling af kreatursfoder, och den
senare för odling af säd och potatis.

Malmesjaurs revir.

Malmesjaurs revir utgöres af 242,706,23
har kronoparker och 11,879,4 9 har hemmans-
och nybyggesskogar. Skogar af
annan natur förekomma ej. Bolagshemmanen
upptaga en areal af omkring 6,000
har af hemmansskogsarealen.

I allmänhet äro markerna inom reviret
stenbundna och karga, men lägenheter, lämp -

liga för brytande af ny byggd finnas nog,
ehuru mera sparsamt å kronans marker än
på enskildes. I förhållande till arealen
torde sådana lägenheter förekomma något
mer å bondehemman än å bolagshemman.
De flesta för nyodling lämpliga lägenheter
utgöras af fast mark och torde dessa bäst
lämpas att i första hand odlas, då myrarna
oftast äro grunda och stenuppfylda samt
svåra att befria från frostländigheten.

Arjepluogs revir.

Arealuppgifter i berörda afseende saknas
i revirhandlingarna.

Variså revir.

Reviret utgöres till allra största delen
af kronopark: 155,878,4 5 hektar, hvarinom
finnas, vidt spridda, mindre arealer odlingsbara
skogsmarker, mestadels stenbunden
mark, men deremot rätt stora odlingsbara
myrmarker. Särskildt ängsmarkerna äro
för hela reviret approximativt beräknade
till c:a 590 har.

De allra flesta af dessa marker torde
ännu ej på långliga tider i större skala
lämpa sig för enskildes odlingsarbete, då
ännu så få vägar och kommunikationer
finnas. 24 st. s. k. »skogstorp» finnas å
reviret och nya sådana upptagas undan för
undan. De hafva upplåtits å och i närheten
af de lämpligast belägna och bästa odlingsmarkerna
— såväl odlingsbar skogsmark
som ängsmarker — med en areal af tillsammans
100,5 2 hektar. Hvarje skogstorp
är dessutom tilldeladt en hel del slåtterängar,
odlingslägenheter och rödjningsland
å mera eller mindre aflägset belägna trakter
af omgifvande kronoparker. Dock har
å dessa skogstorp intresset och villigheten
för uppodlingar visat sig i allmänhet . synnerligen
slappt och trögt, oaktadt skogstorparna
beviljats åtskilliga förmåner. Torparen
söker sin hufvudsakliga inkomst i
körslor och timmerutdrifningar åt bolagen,
en förtjenst, som visat sig förgå lika fört,
som den kommit, på grund af oförståndigt
lefnadssätt, brist på sparsamhet o. s. v.

FRÅGAN 1. SKOGSSTATEN.

111

Och likaså har intresset hos hemmansegarne
för uppodlingar varit af enahanda orsaker
skäligen ringa. Först på allra senaste
tider har förbättring hos dessa sistnämnda
härvidlag inträdt.

A hemmanen finnes i allmänhet rätt god
tillgång å odlingsbara marker, synnerligen
myrmarker.

JockmocJcs revir.

De flesta och bästa odlingslägenheterna
finnas på bonde- och bolagshemman. Hvad
kronoparkerna beträffar äro de flesta slåttermyra!''
och bäckängar af någon betydenhet
vid afvittringen tilldelade hemmanen såsom
»ströängar».

Odlingslägenheterna utgöras dels af myrmark
dels af s. k. »rönningsmark» (röjningsmark),
hvilken består af uppslammad jord
kring . bäckar och sjöar, vanligen beväxt
med videbuskar, genom hvilkas bortrödjande
rum beredes för en ökad gräsväxt. Myrmarkerna
äro betydligt öfvervägande till
arealen.

Som myrarna vanligen ega en kolossal
omfattning och för att kunna odlas kräfva
en vidlyftig dränering, i de flesta fall öfverstigande
den enskildes ekonomiska bärkraft,
lämpar sig den fastare marken i
första hand bäst till odling.

Perlelfvens revir.

Någon skillnad i förekomsten af lämpliga
lägenheter för brytande af ny byggd
eller utvidgning af förefintliga odlingar torde
ej förefinnas mellan bonde- och bolagshemman.
A kronomarkerna upptogos redan
yid afvittringen befintliga bättre odlingslägenlieter,
så att derstädes numera ej torde
finnas annat än smärre för odling tjenliga
områden.

I allmänhet kan sägas, att inom hemmansområdena
finnas goda tillfällen till utvidgande
af redan förefintliga odlingar, hufvudsakligen
genom torrläggning af myrmarker,
dock synes för den enskildes odlingsarbete
tillsvidare den fasta marken
bäst lämpa sig.

Storbackens revir.

A hemman och nybyggen, vare sig tillhöriga
sjelfegande eller bolag, finnas i allmänhet
tillfällen till utvidgning af nu förefintliga
odlingar, men ej till brytande af
ny byggd. A kronoparkerna hafva odlingslägenheterna
vid afvittringen tilldelats enskilde.

Bodens revir.

I allmänhet kan sägas, att rikliga odlingslägenheter
finnas inom Neder- och
Ofver-Luleå socknar, mera sparsamt inom
Edefors socken. I fråga om bondehemman
må som rika på odlingsmark särskildt framhållas
byarna Sunderby, A hl vik och Långnäs
i Neder Luleå socken samt Yibyn,
Bredåker, Unbyn och Heden i Öfver Luleå
socken.

Af kronoparkerna är i främsta rummet
Alträsks kronopark att märka som lämplig
för anläggande af smärre landtbruk.
Samtliga ofvannämnda marker torde ock i
första rummet vara de, som främst egna
sig för enskildes odlingsarbete.

Omkring 25 procent af ofvanberörda odlingslägenheter
utgöras af utpräglad myrmark.

Råneå revir.

Vid en jemförelse emellan befintliga odlingslägenheter
å bolags- och bondehemman
å ena sidan samt å kronans eller annan allmän
mark å den andra finner man, att de
enskilde vid nybyggesanläggningar och afvittringen
vetat, att så, väl utleta och slå
under sig de största och bästa odlingsmöjligheterna,
att å kronoparkerna endast
jemförelsevis få och mindre goda lägenheter
finnas qvar odisponerade. Dessa bestå
merendels af myrmark, som fordom ej var
eftersökt och som i afdikning, underhåll
och nödig skötsel komme att draga ansenliga
kostnader. Deremot finnas å bondeoch
delvis å bolagshemmanen mycket stora
vidder god, odlingsbar mark, som ännu icke
kommit under plog; och gäller detta särskildt
hemmanen kring de större vatten -

112

FRÅGAN 1.

SKOGSSTATEN.

dragen och vid kusten, der odlingsmöjliga,
men ouppodlade markers ytvidd uppgår till
många gånger den nu uppodlade markens.
Då derjemte ifrågavarande odlingsmarker
till största delen bestå af mera fast, stenfri
och godartad jord, som med jemförelsevis
små kostnader kan brytas till ny byggd,
så vore dessa nu obegagnade marker synnerligen
väl egnade i första hand för enskildes
odlingsarbete. Detta torde dock
endast med stora kostnader för expropriation
o. d. låta sig göra, då ett fåtal — de
nuvarande innehafvarna — redan fått med
uteslutande af alla andra slå under sig
dessa ofantliga odlingslägenheter.

Kalix revir.

Reviret omfattar hela Neder-Kalix socken
samt Ofver-Kalix socken med undantag af
dess nordvestra del. Inom ett så vidsträckt
område förekomma naturligen ganska betydande
arealer, lämpliga till odling och
rödjning. Med hänsyn till det sätt, hvarpå
kronoparkerna uppkommit, inser man, att
odlings- och rödjningsmarker å dessa måste
förekomma i betydligt mindre utsträckning
än å hemmansområdena; äfvenså hafva de
bästa å kronoparkerna befintliga rödjningslägenheterna
lagts under skogstorpen. Vissa
ännu odisponerade för odling lämpliga områden
uppräknas. Af dessa innehålla efter
ögonmått de inom Neder-Kalix socken belägna
650 har fast mark och 825 har myrmark
samt de inom Ofver-Kalix belägna 210
har fast mark och 253 har myrmark. För
att kunna åstadkomma bestämda uppgifter
härutinnan fordras undersökningar af sakkunniga
personer, och torde resultatet då
blifva, att öfvannämnda arealer komma att
mångdubblas.

Angeså revir.

För ett flertal inom reviret belägna byar,
som undergått laga skifte och der således
fixa arealsiffror för odlingsmark varit att
tillgå, har erhållits följande medeltal. Odlingsmarken
uppgår till 2,7 procent af hem -

manens totalareal (aflägset belägna stroängar
dock undantagna). På hvarje hemman
kommer 5 64 mantal skatt med 6,6 har
odlingsmark. Dessa medeltal torde få anses
gälla såväl bonde- som bolagshemman. Då
byarna i allmänhet lagts å de för odling
tjenligaste trakterna, torde för kronopark
och allmänning dessa tal böra nedsättas
med minst Vs- Odlingsmarken utgöres till
största delen af fast mark samt här och
hvar af s. k. öfversilningsland. Myrmarkerna
ha i allmänhet visat sig mindre lämpliga
för odling.

Råneträslcs revir.

Enligt de uppgifter, som kunna hemtas
från handlingar rörande de byar och hemman,
som undergått laga skifte, har beräknats,
att såsom ett approximativt medeltal
cirka 2,7 procent af hemmanets hela
areal eller cirka 1,7 8 har per skatteenhet
mantal s. k. skälland) utgöres af lämplig
odlingsmark. Detta gäller såväl bolagssom
bondehemman. Rörande kronoparker
och andra kronomarker anses nämnda procenttal
böra nedsättas med 1/3, således cirka
1,8 procent af totalarealen.

Förhållandet mellan odlingslägenheternas
i fråga omfattning af fast mark och myrmark
torde närmast kunna betecknas med
respektive 2 : 1, och anses fast mark i första
hand böra egnas åt odlingsarbete, alldenstund
myrmarkerna — med ett jemväl relativt
sämre resultat, — kräfva mera arbete
och kostnad för att göras skördebärande.

Gellivare revir.

Arealen af odlingslägenheter synes kunna,
beträffande bonde- och bolagshemman. beräknas
till 7,3 8 har odlingsmark per hemman
om 6 skälland. I afseende å kronans
eller annan allmän mark torde angifna
siffror böra något minskas, möjligen intill
50 procent, på grund af den omständigheten,
att den förnämsta odlingsmarken
redan upptagits af nuvarande hemman.

Odlingslägenheterna torde kunna beräk -

FRASAN 1.

SKOGSSTATEN.

118

nas upptaga till */3 fast mark och 13 myrmark.

I första hand egnar sig tvifvelsutan den
fasta marken till odlingsarbete, då myrarna
äro än mera magra och lerfattiga samt
sålunda mera »tungarbetade».

JucJcasjärvi revir.

A medelstort bonde- och bolagshemman
har beräknats, att odlingslägenhet finnes till
en areal af omkring 6 hektar. Af dessa
äro 4 hektar å fast mark, som anses i
första hand böra uppodlas.

Ä kronans mark förekomma odlingslägenheter
i proportion till förutnämnda
endast till hälften.

Tårendö revir.

Å såväl kronans som enskildes mark
finnas stora områden, som lämpa sig för
odling. Dessa områden utgöras såväl af
fast mark som af myrmark, och anses i
första hand myrmarker egna sig för odling
i större skala.,

Torneå revir.

Af bondehemman inom Karl Gustafs
socken, vid Keräsjoki och Matojoki, är ett
sammanhängande område af omkring 2,500
har lämpligt för brytande af ny byggd.
Odling är redan börjad derstädes, i det
Konsul Broms inköpt en del af förenämnda
arealer. Vid Avajoki i Neder-Torneå socken
finnes äfvenså ett liknande område med en
areal af omkring 500 liar.

Inom öfriga socknar finnas å bondehemman
lämpliga lägenheter för ny byggd,
ehuru deras omfattning ej är ens närmelsevis
känd, men i alla händelser genom sina
aflägsna lägen under närmaste framtid ej
lämpliga till odling. Ä kronoparkerna förekomma
äfven här och hvar dylika områden,
men torde derstädes i första hand
ej några enskilda odlingsföretag böra ske,
förutom förut beslutade skogstorpsupplåtelser.
Enligt 1874 års ekonomiska karte -

beskrifning upptager å kronoparkerna inom
reviret varande duglig ängsmark en areal
af 1,184,3 8 har.

Hela arealen som odugliga upptagna myrmarker
å kronoparkerna inom reviret utgör
27,698,7a har.

Pajala revir.

Endast en helt obetydlig del af all den
odlingsbara mark, som finnes å såväl kronans
som enskildes egor, är tagen i bruk.

Den öfvervägande delen af odlingsmarken
torde utgöras af myrmark. Då odlingen
af myrmark i allmänhet är billigare och
samtidigt frostländigheten å kringliggande
marker minskas genom myrarnas torrläggande,
torde myrmarken i första hand böra
blifva föremål för odling.

Of ver jägmästaren.

För att i någon mån få fram ett på
siffror stödt uttryck för förhållandet mellan
odlingsmark å enskildes och kronans områden
för distriktet i sin helhet, bifogas
ett sammandrag af Ekonomiska kartverkets
uppgifter, kompletteradt med utdrag från
afvittringshandlingarna. Om än dessa sifferuppgifter
å sjelfva arealerna i mångt och
mycket icke äro tillförlitliga, beroende som
de äro på subjektiva uppfattningar, torde
dock deraf i stort kunna bildas ett någorlunda
riktigt omdöme rörande proportionen
mellan enskildes och kronans innehaf af
odlingsmark, då urval och uppskattning
verkställts af samma personer eller af personer
med samma fackutbildning och efter
samma metoder å bådadera jordnaturerna.

I stort medeltal visar sammanställningen:*
för hemman och lägenheter — tomt, åker,
ängs- och odlingsmark samt duglig

myr ........................................ 96,14 %

» kronoparker och öfver! oppsmarker
— tomt, åker, ängsoch
odlingsmark samt duglig
myr ....................................... 3,86 %

* Se noten å efterföljande sida.

114

FRÅGAN 1.

SKOGSSTATEN.

hvilka siffror, sedan de som »lägenheter»
upptagna stockfångstskogarna
med en totalareal af
98,430,9 1 hektar nu öfvergått
till kronans besittning, med antagande
af till och med samma
inegoförhållande som å enskild
mark endast skulle ändras till

respektive ................................... 94,5 9 %

5,4 1 %

Skulle man nu äfven antaga, att den mark,
som återstått kronan efter afvittringarna,
icke i allmänhet underkastats så ingående
och noggrann undersökning och besiktning
rörande befintliga odlingstillfällen, som den
mark, hvilken i närheten af byar, hemman
och lägenheter kunde antagas komma att
med säkerhet tillerkännas dessa, och såle -

des ett plus ytterligare i procent af odlingsmark
uppstå till kronans favör, torde dock
oförtydbart framgå, i huru öfvervägande
grad distriktets odlingsbara marker redan
afhändts kronan och nu befinna sig i enskildes
ego, till evärdlig skada och stort
hinder för en kolonisation i större omfattning,
för brytande af ny byggd och anläggande
af smärre landtbruk.

I sammanhang härmed kan nämnas, att
265 skogstorp vid slutet af 1901 blifvit
anlagda på distriktets kronoparker samt att
dylika anläggningar i följd af ökad efterfrågan
komma att fortgå, hvadan således
en del af kronans odlingsmark redan tagits
och vidare kommer att tagas i anspråk för
sitt naturliga ändamål.

Någon större skillnad i förekomsten af

Jemförelse mellan kronans och enskildes inegor, ängs- och odlingsmark samt duglig myr inom
Norrbottens distrikt.

Härad e	11e r socken	Byar, hemman lägenheter	och	Kronoparker, öfverloppsmarker
(Enligt Ekonomiska karteverkets beskrifningar resp. år)	Åker och ängsmark	Åker och ängsmark
		Har	ar	Har	ar
Pajala socken ................	....................... år 1882-1897	6,882	2	252	8
Muonialusta kapell.........	..................... ». 1882—1897	1,222	3	200	1
Ufver-Torneå socken .......	..................... » 1878 ........	6,444	0	443	G
Hietaniemi socken ..........	...................... >. 1878.........	4,615	5	0	0
Neder-Torneå socken.......	....................... » 1874.........	6,874	2	3	2
Karl Gustafs socken .......	.................... » 1874.........	8,823	9	20	5
Korpilombolo härad ......	..................... » 1877.........	4,690	2	759	5
Tärendö kapell .............	...................... » 1882—-1897	3,628	4	92	6
Juckasjftrvi socken enligt	afvittringssammandragning......	27,275	0	3,193	2
Geilivare tingslag ..........	....................... år 1884-1807	57,935	0	1,044	0 :
Öfver-Kaiix härad ..........	...................... » 1876.........	8,598	6	963	1
Neder-Kalix härad ..........	..................... » 1871.........	16,353	5	101	1
Råneå härad ................	........................ 1869.........	14,639	4	228	■8
Öfver-Luleå härad ..........	.................... » 1872 ........	19,215	G .	622	4
Neder-Luleå härad.........	..................... » 1865 ........	21,278	3	0	0
Jockmocks socken enligt afvittringssammandragning ......	41,257	4	3,027	7
Arjepluog ..................... Arvidsjaurs tingslag .......	....................... år 1882-1889	Uppgifter 25,389	8	saknas 238	0
Elfsby socken ................	..................... »> 1880.........	7,178	2	302	1
Piteå socken...................	.................... ». 1880 ........	27,283	i 8	937	5
	Summa	309,585	3	12,430	2

Alltså i medeltal på byar, hemman och lägenheter ......

och » » » kronoparker och öfverloppsmarker

322,015,s har

96,14 o/o
3,80 %

FRÅGAN 1. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

115

rödjnings- och odlingstillfällen mellan bondeoch
bolagshemman torde knappast förekomma,
då större delen bolagshemman tillkommit
af bondehemman efter afvittringen
och proceduren för tilldelningen varit densamma
för bådadera slagen.

Rörande förhållandet mellan fast odlingsmark
och myrmark saknas alla anteckningar.
men då de odugliga myrarnas förhållande
till fasta skogsmarken för hela
distriktet är ungefär som 30 : 70, borde en
proportion af 50 : 50 utan fara för större
misstag kunna antagas.

Beträffande odlingsmarkens beskaffenhet,
bördighet och belägenhet, är densamma å

enskildes områden vida bättre än å kronans;
och detta helt naturligt, då hemmansområdena
intaga hela kustlandet och sträcka
sig sammanhängande långt upp efter de
utbredda ådalarna, under det kronans marker
ligga högre upp i egentliga skogslandet,
i allmänhet undanträngda till de högre
platåerna mellan vattendragen och aflägsna
från kommunikationsleden. Och inom skogslandet
hafva vid afvittringen de bästa odlings-
och slåttermyrar uppsökts inom
kronokomplexerna och i form af ströängar
lagts under äldre hemman för förmering
af skatt eller tagits i anspråk för nyanläggningar.

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tj e n s t e m ä n.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Odlingslägenheter förekomma nästan öfverallt
å såväl bonde- som bolagshemman.
Äfven å kronohemmanen, hvaraf dock, med
undantag af ecklesiastika boställena, endast
finnas omkring 17 st., största delen obetydliga,
är det vanligen rätt godt om odlingsmark.
Besparingsskogama, synnerligast inom
Lima och Transtrands socknar, innehålla
icke så litet mark, som kunde förtjena
att förvandlas till åker.

Mestadels är det myr- eller mossjord,
man för sådant ändamål har att tillgå;
men finnas dock äfven å den fasta jorden
gamla fäbodvallar och ängar (= mer eller

mindre stenbundna och buskbeväxta hagmarker),
hvaraf åker kunde beredas. Likväl
torde dessa senare behöfvas för bete
och hötägt.

Yid fäbodarna förekommande afröjda,
mer eller mindre kultiverade marker skulle,
efter företagen odling och då dertill lagts
en del närliggande myrar, egna sig förträffligt
till nya lägenheter för utflyttade
från de nu hopträngda byarna.

Icke sällan förekomma i aflägsna skogstrakter
stora myrar af mycket godartad
beskaffenhet. Deras afskilda läge och ofta
frostlända natur göra dock, att de först i
en aflägsen framtid kunna komma att tagas
i anspråk för bildande af nya jordbrukslägenheter.

116

FRAGAN 1,

HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH OEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Förhållandena äro inom olika delar af
länet mycket vexlande. I kustsocknarna
och inom den äldre byggden i öfrigt linnes
i allmänhet ej någon mera nämnvärd tillgång
på odlingsmark. Eljest är tillgången
på sådan mark ganska riklig, och utgöres
den af så väl fast mark som myrmark,
dock i långt öfvervägande mån af det senare
slaget.

Länets ganska vidsträckta kronoparker
torde kunna sägas i öfvervägande mån bestå
af jord, som, äfven der den i och för
sig kan betecknas som odlingsbar, dock i
följd af så väl beskaffenhet som läge bättre
egnar sig för skogs- än för jordbruk. På
så väl bolags som enskildes mark fortgå
nyodlingar år från år, i den mån förefintligheten
af kommunikationer och afsättningsmöjligheter
dertill föranleda. Att, der
dessa förutsättningar ej förefinnas, söka
genom särskilda åtgärder framkalla nybyggen,
skulle för visso icke vara egnadt
att skapa en sjelfständig jordbrukande befolkning
eller eljest ur någon synpunkt vara
gagneligt. Under femårsperioden 1896—
1900 beräknas arealen af odlad jord och
naturlig äng inom Gefleborgs län hafva
ökats, den förra med 650, den senare med
1,248 hektar.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

Någon exakt beräkning öfver den ännu
ouppodlade odlingsbara markens totalareal
inom Gefleborgs län föreligger visserligen
ej, men hafva samtliga i länet förekom -

mande ängs- och mossmarker upptagits till
cirka 200,000 hektar. Häraf torde säkerligen
minst hälften eller 100,000 hektar
vara af sådan beskaffenhet och ega ett
sådant läge, att de med fördel kunna odlas.

Allra största delen af denna odlingsbara
mark utgöres af mer eller mindre väl förmultnad
myrjord, som på grund af flera
orsaker i första hand bör torrläggas och
odlas, och förekommer såväl å bondehemman
som å bolagshemman och allmän mark.

En stor del af dessa odlingsbara myrmarker
skulle synnerligen väl lämpa sig
för anläggning af smärre landtbruk (nybyggen).

På enstaka, mera afsides belägna platser
förekommer äfven ännu ej uppodlad fast
jord af sådan beskaffenhet, att den mycket
väl skulle kunna bringas under plog, men
torde på grund af sitt läge och sin ringa
omfattning ej vara af någon större betydelse.

Såvidt rörer jordmån och läge, skulle
således den odlade arealen inom Gefleborgs
län, som för närvarande utgör något mer
än 100,000 hektar, kunna fördubblas.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

För utvidgning af förefintliga odlingar
torde å samtliga hemman finnas lämplig
mark, dock hufvudsakligen myrmark. Af
denna mark, der den förekommer i tillräcklig
areal, kan nog finnas sådan, som
är lämplig för anläggning af egna smärre
landtbruk, livilket dock äfven torde vara
beroende på markens centrala belägenhet
och dess frostländighet.

FRÅGAN 1. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

117

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

har intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hernösand C. 0. StrokirJc.

Terrängen och jordmånen inom Vesternorrlands
län är af så skiljaktig beskaffenhet,
att generellt svar å denna fråga icke
kan gifvas.

I anseende till markens kuperade beskaffenhet
förekomma rätt ofta odlingsbara
myrar, lätta att afdika, dock i allmänhet
af föga utsträckning. Dessa hafva stundom
upptagits, men der de odlats efter
äldre metoder, d. v. s. utan kalk och konstgödsel,
äro de föga gifvande.

Der jordmånen är stenbunden eller der
den utgöres af grus eller sand, är dess
odlingsvärde ringa, men är å andra sidan
på sådan mark skogen värdefullare och
derföre mera begärlig för bolagen, enär de
vackraste tallskogarna förekomma här. IV.

I kustlandet utgöres jordmånen oftare af
lera och är denna stundom som odlingsmark
rätt lämplig.

I allmänhet äro bondehemmanen talrikare
emot kustlandet, bolagshemmanen deremot
företrädesvis till finnandes inåt landet och
upp emot fj elltrakterna.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

Myrmarkerna egna sig här bäst för nyodling
och lemna, rätt skötta, den största
afkastningen. Deras odling bör derför på
allt sätt uppmuntras.

Länsagronomen E. O. Arenander.

Inom länet gifvas odlingslägenheter på
en mångfald ställen, å såväl bonde- som
bolagshemman samt å kronans eller annan
allmän mark, för odlingens utvidgande å
såväl fast jord som myrmark. Såväl fast
mark som myrmark torde under skiftande
förhållanden egna sig för odlingsarbete.
Säkert är, att det är nästan uteslutande å
bondehemman, som odling förekommer.

IV. Jern tian ds län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

har icke afgifvit eget yttrande, men insändt
svar från nedannämnda personer, af
hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets distriktsafdeln
ingar.

.Er. Edström, i Munsåker (Ragunda socken).

Å såväl bonde- som bolagshemman gifvas
inom orten lämpliga lägenheter för
utvidgning af förefintliga odlingar och anläggning
af smärre landtbruk, hvaremot

tillgång till för odling tjenlig mark i sådan
omfattning, att densammas uppodling kan
i egentlig mening kallas att bryta ny byggd,
icke finnes, enär det mesta af odlingsmarken
efter vattendragen redan är uppodladt
och de på längre afstånd från den
redan brutna byggden befintliga myrar och
iioar icke äro af sådan beskaffenhet, att de
locka till odling. A inom orten befintlig
kronomark gifves ej tillfälle till odling i
större omfattning än å bondehemman och
bolagshemman.

Det hufvudsakligaste af de befintliga
odlingslägenheterna utgöres af fast mark,
som till följd af sin belägenhet i första
hand egnar sig för enskildes odlingsarbete.

118

FRÅGAN 1. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

J. Björnsson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

Lämpliga lägenheter för utvidgning af
förefintliga odlingar äfvensom anläggning
af smärre landtbruk finnas i temligen stor
utsträckning å såväl enskildes och bolags
hemman som kronans mark inom orten.

Till större delen fast mark. (loda myrmarker
finnas äfven. Den fästa marken
torde nog i första hand egna sig för odlingsarbete.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

A enskildes och bolags hemman, i synnerhet
på södra sidan om IndalseltVen, finnas
betydliga till odling tjenliga marker. A
prestbordet och förra militiebostället finnas
äfven rätt afsevärda och välbelägna od- i
lingslägenheter.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

A såväl bonde- som bolagshemman finnas
öfverallt goda lägenheter såväl för
utvidgande af gamla eller anläggning af
nya odlingar som för bildande af smärre
landtbruk. Kronohemman finnas ej. För
odling lämplig myrmark förekommer mera
allmänt, men odlingsbar fast mark har hit- j
tills mera tagits i anspråk vid odlingars i
anläggning. Båda lämpa sig i allmänhet
lika väl för jordbruk, ehuruväl den fästa
marken synes ega företräde vid sädesodling,
myrmarken för odling af foderväxter.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

I ej så ringa omfång å alla tre slagen
egendom. Sådana lägenheter äro af mindre
omfattning å fast mark än å myrmark.
Myrmarkerna anses genom sin beskaffenhet
mera lättarbetade och följaktligen mindre
kostbara. De fasta markerna bestå i allmänhet
af mager jord, mer eller mindre
stenbunden samt ej så sällan vattensjuk.

Olof Svensson i Mo (Hammeräals socken).

A såväl bonde- som bolagshemman och j
kronans mark finnes inom orten god till- J

gång på odlingsbar mark för brytande af
ny byggd samt anläggning af smärre landtbruk.
För sådana lägenheter, anlagda något
utom förut bruten mark, gifves det i allmänhet
tillfälle att få inrymd både fast
mark och myrmark.

Då det i allmänhet råder en viss obenägenhet
hos de sjelfegapde bönderna att
upplåta lämpliga och tillräckliga områden
för mindre landtbruk, torde det i första
hand, dels för att i någon mån hafva denna
obenägenhet och dels för att få en början
till syftemålets förverkligande, vara önskvärdt
att af kronans hemman söka åstadkomma
sådana. De vidsträckta områden,
som ligga under nämnda hemman ofruktbara,
borde derföre blifva synnerligen lämpliga
för enskildes odlingsarbete.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

— yttrandet från Frostvikens länsmansdistrikt.

Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och As socknar).

Tillgång på odlingsbar mark för berörda
ändamål finnes af såväl fast mark som myrmark.
Båda anses behöfliga äfven för
mindre jordbruk.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Fräsöns
socknar).

Enda lämpliga lägenheten för sådana
ändamål gifvas å bondehemman.

För närvarande och intill dess lagen om
j ordatsöndring ändras i syfte att förenkla
och underlätta de härför behöfliga åtgärder,
är det i mycket ringa mån, sådana marker
äro inom orten tillgängliga.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens, Marby
och Norderöns socknar).

Odlingslägenheter förefinnas fullt tillräckligt.
af både fast mark och myrmark.

Myrmarken anses både genom belägenhet
och beskaffenhet i första hand vara
att förorda.

FRÅGAN 1 . HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN

OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

119

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

God tillgång å odlingsbara fasta marker
och myrmarker med bördig jordmån.

Gustaf Erikson i Myckelgård (Undersåkers
socken).

Då Undersåkers tingslag är öfver 550,000
hektar och deraf äro odlade endast cirka

3,000 hektar, är det klart, att der finnas
oerhörda vidder, som kunna nyodlas.

Odlingsmarker finnas å såväl fast mark
som myrmark och, då här råda långa vintrar,
hvarigenom myrmarkerna långt in på
sommaren äro behäftade med käle, så anses,
att fast mark är lämpligare för odling.

Myrmarker mycket öfvervägande.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

God tillgång å såväl fast mark som myrmark.
Myrmarken torde i första hand lämpa
sig för odlingsarbete.

Nils Olsson d. y. i Vålm (Alsens socken).

Å nästan hvarje hemman finnes ett flertal
för ifrågavarande ändamål lämpliga
lägenheter af såväl fast mark som myrmark
i ungefär lika stor omfattning.

Sambruk af fast mark och myrmark i
samma lägenhet anses vara i alla hänseenden
bäst. Åtskilliga lägenheter af fast
mark finnas dock, som äro omedelbart användbara
för bildande af smärre landtbruk.

E. A. Wallmark i Hofverberg (Bergs
socken).

Å bonde- och bolagshemman samt kronans
mark finnas lämpliga dylika lägenheter.

På de förra, som i allmänhet icke äro
störa, kunna lägenheterna vara små, men
å kronans mark och kyrkoherdebostället
finnas sådana lägenheter med både fast
mark och myrmark. Förmånligast om båda
slagen kunna tilläggas samma lägenhet,
dock. att behofvet af fast mark i första
hand måste fyllas.

Th. Hermansson i Rätansbyn (Rätans
socken).

Då Rätans socken har en vidsträckt areal,
af hvilken blott en ytterst obetydlig del
är odlad, gifvas å såväl bondehemman och
bolagshemman som kronans mark och ecklesiastika
bostället lämpliga lägenheter för
nyodlingar och anläggande af smärre landtbruk.
Råda slagen mark finnas till rätt
stor omfattning.

För enskildes odlingsarbete torde den fasta
marken mera egna sig, emedan myrarna, om
än välbelägna, stora och af god beskaffenhet,
för att tillgodogöras förutsätta dikningsföretag,
utförda på samfäld bekostnad.

Anders Mattsson i Salonf.

Öfverallt inom Jemtlands län finnes god
tillgång på lämplig mark för dylika ändamål
å alla tre slagen egendom. Tre fjerdedelar
är fast mark, en fjerdedel myrmark.

Odling å den fasta marken torde i de
flesta fall i första hand lämpa sig bäst för
enskildes odlingsarbete, beroende derpå, att
sådan mark säkrare lenmar sädesprodukter.

Under •förutsättning att de stora vidder
myrmark, som finnas, torrdikades, skulle
myrmarken, som ofta är af mycket god
naturlig beskaffenhet, otvifvelaktigt genom
billigare odlingskostnader bättre lämpa sig
för nyodlingar, i synnerhet för odling af
foderväxter.

Länsagronomen Per Sylvan.

__ Det finnes god tillgång på lämpliga dylika
lägenheter å såväl bonde- och bolagshemman
som kronans mark.

Odlingslägenheterna torde kunna anses
bestå af fast mark till tre fjerdedelar och
myrmark till en fjerdedel.

Fastmarksodlingen lämpar sig i de flesta
fall i första hand för enskildes odlingsarbete,
men när myrmarken ligger vid
kommunikationsled (jernväg) ej allt för
nära fjellen och är af god naturlig beskaffenhet
samt har gynsamt läge för
afdikning, lämpar den sig för odlingsarbete
framför fasta marken.

120

KRAGAN ].

HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN,

V, Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Få hemman förekomma, såväl bondesom
bolagshemman, der ej lämpliga lägenheter
finnas för brytande af ny byggd,
oftast nog till mångdubbelt större areal
och af lika god, ja till och med mången
gång bättre beskaffenhet än den hittills
brutna. Å kronans mark finnas mångenstädes
stora och för odling särdeles lämpliga
trakter. Dessa odlingslägenheter utgöras
af såväl fast mark som myrmark,
dock synnerligast inom lappmarken af öfvervägande
myrmark.

Rörande storleken af den odlingsbara
marken, jemförd med den hittills odlade,
hänvisas till länets landtinäterikårs uppgift
derom i dess yttrande om Revisionssekreteraren
Lindhagens motion, hållande
utskottet dock före, att nämnda uppgift ej
är för högt tilltagen, utan snarare tvärtom,
särskildt vidkommande lappmarkerna.

I de fall, der aflopp utan stora kostnader
kunna erhållas, egnar sig myrjorden i första
hand för enskildes odlingsarbete.

Länsagronomen Axel Bosin.

Tillgång å odlingsdugliga marker finnas

öfverallt inom länet såväl å kronans som
enskildes marker.

Beträffande ytvidden af oodlad, odlingsduglig
mark inom länet torde denna kunna
upptagas till H å 2 gånger så stor yta
som den förut odlade.

Odlingsmarkerna utgöras till hufvudsaklig
del af myrmarker.

De af dessa marker, som äro belägna
inom kustlandet, egna sig i första hand
för odling på grund af här rådande afsättningsförhållanden
och kommunikationernas
högre utveckling. Allt efter som kommunikationerna
förbättras inom lappmarkerna,
kunna äfven der befintliga marker
tillgodogöras genom odling i större skala.

Läns mejeristen Edvin Westerlund.

Sådana lägenheter finnas snart sagdt
öfver allt inom hela Vesterbottens län.
Inom kustlandet utgöras de af såväl fasta
marker som myrmarker i ungefär samma
utsträckning, i Lappmarken till största delen
af senare slaget. Naturligtvis lämpa sig
de vidsträckta, godartade myrmarkerna, såsom
mera lättodlade och för snar foderafkastning
mer lämpliga, i första hand för
odling.

VI Norrbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Å alla de i frågan omnämnda områdena
inom länet finnes mycken mark, lämpligför
ifrågavarande ändamål.

Särskildt inom kronoparkernas område
finnes mycken mark, som skulle kunna,
om mulbetesrätt erhölles, lämpa sig för
anläggning af smärre jordbruk.

Om man till den fasta marken äfven
räknar ängeslägenheter, som endast hafva
ett grundt lager myrjord (s. k. »rota») på
lerbotten, kan man säga, att inom kustlandet
finnes lika mycket fast odlingsmark

som myrmark. Inom skogslandet torde
myrmarken utgöra % emot 1/s fast mark,
hvarvid är att märka, att större delen af
den senare marken i främsta rummet lämpar
sig endast såsom skogsmark.

Inom kustlandet lämpa sig för enskildes
odlingsarbeten på grund af jordens läge och
beskaffenhet i främsta rummet de ofvannämnda
ängeslägenheterna med ett tunnt
myrjordslager på lerbotten. I öfrigt finnes
inom kustlandet ingen större skillnad i odlingsvärde
emellan de olika slagen af mark.

Inom skogsområdet är deremot på grund
af jordens beskaffenhet myrmarken att föredraga
för de enskildes odlingsarbete.

FRÅGAN 1. LANDTBRUKSINGENIÖREK.

121

Landtbruksingeniörer.

Landtbruksingeniören i Kopparbergs län
Axel Palm.

Inom Kopparbergs län finnes mycket riklig
tillgång på odlingsbar mark, lämplig
såväl för utvidgning af redan befintliga
jordbruk som för kolonisation d. v. s.
anläggning af nya landtbruk. Att dessa
odlingslägenheter återfinnas å alla i frågan
uppräknade slag af egendomar framgår
deraf, att särskildt bonde- och bolagshemman
förekomma så att säga teg om teg.
I allmänhet fäster'' man sig numera för
odlingsändamål blott vid odlingsbara mossoch
myrmarker. Odlingar af fast mark förekomma
i länet endast i mycket ringa omfattning.

Landtbruksingeniören i Gefieborgs län
John Nernst.

A bondehemman finnas i allmänhet minsta
odlingslägenheterna, emedan arealen är liten
samt i egarens intresse ligger att kultivera
jorden, hvadan sådana odlingslägenheter
under årens lopp försvinna, Å bolagshemman
förekomma i regel mera odlingslägenheter
än i förra fallet, emedan det ej ligger
i ett trävarubolags intresse att odla jord,
der man har större vinst af skogsskötsel.
A kronans eller annan allmän mark förekomma
de största odlingslägenheterna, emedan
kronan och det allmänna, genom sina
representanter, ej utöfver redan odlad mark
alls befatta sig med nyodlingar eller jordens
kultur.

Af lämpliga och lönande odlingslägenheter
utgöras ungefär 1 j (1 utaf fast mark
och 9 10 af sankmark. Sankmarkens utdikning
och odling är den, som med billigaste
arbetskostnad gifver första och bästa

afkastningen samt äfven måste föregå uppodlingen
af den fasta odlingsmarken, emedan
härigenom frostländigheten minskas eller
borttages för densamma.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens län
V. S. K. Kempff.

Få torde de hemman vara, hvarå ej nya
områden kunna upptagas och odlas och ny
byggd brytas.

Extra Landtbruksingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

A en stor del ställen såväl i kustsocknarna
(svaret afser Vesterbottens län och
en del af Norrbottens län) som i skogsoch
lappsocknarna finnes mycket odlingsbar
mark såväl till utvidgning af befintliga
odlingar som till anläggande af mindre
landtbruk.

Den mark, som hufvudsakligen bäst lämpar
sig för odling, är otvifvelaktigt myrarna
och mindre, åtminstone i lappmarken, fastmarken,
som nästan öfverallt förefaller
mycket dålig och bäst lämpar sig till
skogskultur.

Hvad beträffar myrarna, hafva de alla
ett gemensamt, och det är, att de alla äro
i mer eller mindre grad vattensjuka och
behöfva en grundlig och rationell torrläggning,
innan minsta tanke på odling kan
ifrågakomma. Likaså är det utmärkande
för flertalet, att kalk fattas eller åtminstone
är mycket litet företrädd. Detta
sistnämnda är naturligtvis mycket hindrande
för en verklig odling, men bör väl med
tiden kunna afhjelpas genom förbättrade
kommunikationer och nedsatta frakttaxor
för detta för landtmannen, särskildt i dessa
trakter, så vigtiga jordförbättringsmedel.

122

FRÅGAN 2.

SOCKENOMlitJD.

2. Lider orten i allmänhet eller särskildt vissa hemman af frostländighet?
I hvad män anses denna olägenhet kunna afhjelpas genom bättre
dränering af ineg oj orden eller utdikning af angränsande sankmarker, och
hvilka erfarenheter hafva redan vunnits om att frostiändighet afhjelpts eller
minskats genom dylika företag? Förekommer å andra sidan, att genom skogsuf
verkning eller af annan orsak frostländigheten ökats?

l:a punkten — a).

2:a ,, = b).

3:e „ = c).

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1. a) Frost förekommer sällan, c) Nej.

2. a) Frost förekommer numera sällan.

b) Den har afhjelpts genom utdikning.

c) Nej.

S. a) Frost förekommer sällan, b) Utdikning
har verkställts med statsbidrag.

Svärdsjö.

a) Endast vissa hemman, b) Frosten
betydligt aftagit genom vattenafledning.
c) Ja.

Sundborn.

a) Få hemman lida af frost, sedan b)
vissa uppgifna sjöar sänkts, c) Nej.

Vika.

a) I allmänhet icke. b) Förut frostlända
trakter bättrade genom kronodiken.

Kopparberg. *

a) Frost förekommer högst sällan, men

b) torde kunna ytterligare afhjelpas genom
afdikning af sankmarker. Härutinnan dock
inga erfarenheter, c) Äldre personer påstå
detta.

Aspeboda.

a) Af frost har orten sällan olägenhet.

Tor sång.

a), c) Nej.

Gustaf.

a) Nej.

Silfberg.

a) Vissa sidlända delar af socknen lida
af frost, b) I någon mån. Hittills mycket
litet gjordt.

Stora Tuna.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

a) Sällan nämnvärda frostskador, c) Nej.

Stora Slcedvi.

a) Icke i nämnvärd grad. b) Frostländigheten
betydligt aftagit genom utdikning
af sankmarker, c) Nej.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans
yttrande.

FRAGAN 2. SOCKENOMBTTD.

123

Hedemora.

a) Något å myr- och låglända trakter.

b) Genom utdikning, enligt hvad god erfarenhet
visat, c) Har ej kunnat märkas.

Husby.

a) Något enstaka hemman lider möjligen
af frost, b) Kan icke afhjelpas till
följd af läget, c) Nej.

By.

a) Vissa trakter, b) Kan säkerligen afhjelpas
genom utdikning af de stora sankmarkerna
å skogarna. Sedan utdikning och
torrläggning af åtskilliga inegor försiggått,
har märkbar minskning af frostskador försports.
c) Vanskligt att yttra sig. Vid
nordlig vind förmärkas kalla och frostförande
vindar från skogsmarkerna.

Fölkärna.

a) Nej.

Grytnäs.

1, 2. a) Nej.

Avesta.

a) Nej.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjur sås.

1. a) Ej mycket. Ibland något efter
dalgångarna och efter bäckarna, b) Skulle
enligt betydlig erfarenhet kunna afhjelpas
genom dränering, c) Nej.

2. = 1 a).

3. = 1.

Äi.

a) Icke i nämnvärd mån. b) Genom åkerjordens
afdikning och angränsande sumpmarkers
utdikning har frostländigheten afhjelpts
betydligt mot för t. ex. 50 år sedan.

c) Icke såvidt kändt.

Leksand.

1. a) Ingen egentlig olägenhet, b) Genom
odling af myrtrakter skulle förhållandena
ytterligare förbättras, c) Det säger sig sjelft,

att borthuggande af skog isynnerhet å bergen
icke verkar välgörande. Men då hemskogarna
någorlunda bevaras, är den egentliga
byggden mest förskonad för slika inverkningar.

2. a) Nej, frostskada har ej inträffat
på många år, dock finnes en frostländ
trakt inom Djura kapellag, der frost stundom
förekommer. Förmodligen skulle b)
denna olägenhet kunna afhjelpas genom
sänkning af Hisstjern. c) Erfarenhet saknas.

Siljansnä s.

a), b) Frosten förminskats genom dikningar.
c) Nej.

Rättvik.

1. a) På det hela taget nej. En del
vid sanka marker eller vattendrag belägna
egor äro dock utsatta för frost. Till följd
af jordsplittringen inträffar sällan, att frost
drabbar en jordegares alla egor. b) I många
fall efter hvad erfarenheten visat, c) Har
ej försports.

2. I hufvudsak — 1.

Bada.

a) De lägst belägna byarna lida nog af
frost, ehuru icke till någon synnerlig betydenhet.
b) I allmänhet har gjorts hvad
göras kunnat, c) Ej kunnat iakttagas.

O re.

a) I allmänhet icke. Hemmanen i utkanten
mest utsatta, b) För omkr. 50 år
tillbaka snart sagdt sällsynt att få en
oskadad årsväxt, c) Nej, men att skog
växer för nära inegojord kan vara menligt.

Gaynef. -

I, 2. a) Ej i allmänhet, b) Torde
kunna afhjelpas genom utdikning, c) Nej.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mura.

a) Vissa lägenheter lida af frost, b) I
väsentlig mån. c) Nej.

124

FBAGAN 2. SOCKENOMBTJD.

Våmhus.

a) Ej numera. Vissa år förekommer
dock* frost å odlingar och marker, som
ligga i närheten af outdikade sankmarker,

c) Ej försports.

Sollerön.

a) Icke sedan 1869, då några myrar utdikades.

Venj an.

a) Inegojorden ej nämnvärdt. Deremot
är det af stort behof att torrlägga myra
på skogsmarken, c) Nej.

Orsa.

I. 2. a) Vissa trakter i norra och östra
delarna, b) Under senare åren minskats
genom utdikning, c) Ej iakttagits.

Elf dalen.

a) Hela orten utan nämnvärdt undantag
lider af frostländighet. b) Väsentligt. Erfarenheten
ger stöd för detta antagande,
c) Något bestämdt omdöme kan ej afgifvas.
Dock förefaller det så, som skulle hastigare
temperaturvexlingar och väderleksskiften
åtfölja dessa afverkningar.

Sårna.

a) Frostländigheten, mycket olika för olika
platser, har under de senaste 30 åren något
aftagit. i samma mån som klimatet i sin
helhet blifvit blidare, b) Till frostens aftagande
torde i någon mån hafva medverkat
de under de senaste 30—40 åren
verkställda utdikningarna. c) Kan ej besvaras.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. a) Vissa delar lida ännu af frost,

b) På senare tider har mycken förbättring
vunnits genom utdikning, c) Har ej förmärkts.

2. a) I allmänhet.»icke. b) I hufvudsak
= 1 b), c) Synes ej antagligt.

Nås.

a) Under de senare åren har frost ej
gjort nämnvärd skada, b) Utdikning har
förminskat frostländigheten.

Säfsnäs.

a) Ej synnerligen, b) På vissa ställen
minskats genom utdikning.

Jer na.

a) Orten torde få räknas till de minst
frostländiga på ganska stort område, b) För
50 år tillbaka kunde grödan mycket sällan
räddas undan frosten. Men sedan kronodiken
till en ganska stor utsträckning kommit
till stånd (omkr. 15 mil sådana finnas
i socknen), har frostländigheten i afsevärd
mån minskats. Mer afdikning skulle dock
behöfvas på vissa uppgifna platser, c) Nej.

Äppelbo.

»Genom utdikning af sankmarker.»

Malung.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet,
mest i norra delen, b) Under senare
åren något minskats genom utdikningar.
I vissa trakter kunde detta ske i ännu
större grad. c) Nej.

Lima.

a) I allmänhet ja. b) Under senaste
40 -50 år har betydlig förbättring inträdt
genom utdikning samt bättre häfd och
skötsel af jorden. Genom fortsatt utdikning
skulle frostländigheten säkerligen
kunna ännu mer afhjelpas. Man har äfven
tyckt sig finna, att löfskogen, som nu sparas
mer än förr, ger ett godt skydd mot
frost genom den varma luft, den under
dagen samlar, c) Svårt att afgöra. Deremot
har man iakttagit, att nederbörden
på senare tider minskats, hvilket torde
höra tillskrifvas afverkningen.

Transtrand.

1. a) Hela socknen är utsatt för risken
af sädes- och potatisskördens förlust genom

FRAGAN 2.

SOCKENOMBUD.

125

bortfrysning hvarje år, beroende på ortens
höga läge öfver hafvet invid fjellen. b) Dock
anses froståren hafva varit tätare förr än
på senare tider, hvilket torde böra tillskrifvas
den alltjemt fortgående uppodlingen. Säkerligen
skulle en bättre dränering verksamt
bidraga till frostländighetens minskande.

2. a) Ja. b) I hufvudsak = 1 b), c) Ännu
för liten erfarenhet. Hellre tycker man
sig spåra häftiga omkastningar i temperaturen
och oregelbundenhet beträffande nederbörd.

3. a) Ja. men något förbättrats genom
utdikningar för 30—40 år sedan.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

I- a) I allmänhet icke.

2. a) Nej icke stort, b) Då frostlända

ställen torde olägenheten kunna afhjelpas
genom dränering, enligt hvad erfarenheten
visat, c) Ej iakttagits.

Ludvika.

a) I allmänhet icke. c) Möjligen kan
nu pågående utverkning framkalla sådan.

Norrbärke.

a) Högst sällan har frostskada uppkommit.
c) Nej.

Söderbärke.

a), b) Genom bättre afdikning och dränering
synes frostländigheten hafva mer
och mer öfvervunnits. c) Fara finnes derför.

Malingsbo.

a) Endast enstaka ställen, b) Icke i
afsevärd mån, ty föga myrmark tinnes.

c) Icke gerna.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

a) De flesta hemman hafva egor lidande
af frostländighet. b) Frostländigheten kan
afhjelpas genom utdikning af angränsande
sankmarker och har afhjelpts något genom
sådan utdikning, c) Nej.

Öster Fernebo.

1 a) I allmänhet icke af svår frostländighet.
b) Denna minskad genom torrläggningsarbeten
under senare årtionden.
c) Nej. Dock tyckas vindarna hafva blifvit
något strängare på senare årtionden, sannolikt
till följd deraf att genom uppodling af
hagmarker uppkommit större slättbyggd.

2. a) Vissa uppgifna odlingar äro besvärade
af frost, men icke orten i sin helhet.
b) Frostländigheten synbarligen förminskad,
i den mån träsk och sanka marker
blifvit utgräfda.

Är sunda.

1. a) Orten kan icke sägas nämnvärdt
lida af frostländighet.

.2. a) Vissa hemman, b) God utdikning
har visat sig fördelaktig.

*■ a) I allmänhet ej. Men i vissa delar
förekommer i regel frost, b) Frostländigheten
kan minskas genom dikning. Gynnsam
erfarenhet från 1870-talet. c) Ej iakttagits.

Torsåker.

1. 2. Nej.

Of vansjö.

af Orten lider icke af frostländighet.
c) Nej.

Järbo.

a) Nej. ° Dock förekomma fall deraf,
merendels å sidlända och låglända marker,

b) Frostländigheten, för 30—40 år sedan
temligen allmän, har genom torrläggning

126

FRÅGAN 2. SOCKENOMBUD.

och dränering så minskats, att numera i
allmänhet inga olägenheter uppstå.

Högbo.

a) Orten i allmänhet lider ej deraf,
sedan b) sankmarker i den gamla jordens
närhet till större delen utdikats och uppodlats.

Ockelbo.

a) Ej i allmänhet, dock vissa uppgifna
hemman, c) Torde ej hafva skett.

A mot.

1. a) Ja, orten i allmänhet och vissa
hemman i synnerhet, b), c Der skogen
borthugges och marken uttorkas, minskas
frostländigheten.

2. a) Orten lider till stor del af frostländighet,
som b) troligen skulle kunna
till någon del afhjelpas genom myrars utdikning,
deråt hittills för litet är gjordt.

Hamrånge.

a) Nej, mycket sällan förekommer frost.

b) Frostländighet har förr funnits, men
upphört genom utdikning af sankmarker.

c) Nej.

Hille.

a) Ja, en del af socknen, b) Goda erfarenheter
vunna genom utdikning af inegojorden
och genom skogsdikning, c) Nej.

Valbo.

a) Icke den fasta jorden i Gefleåns ådal,
men väl s. k. skogshemman i närheten af
oafdikade mossar, b) Genom afdikning af
mossarna skulle frostländigheten naturligen
minskas. Så har ock skett vid en större
och ett par mindre mossodlingar. c) Nej.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1—3. a) Icke i någon betydligare mån.

b) Genom jordens dränering och myrmar -

kernas torrläggning har frostländigheten
betydligt förminskats, c) Nej.

Söderala.

a) Orten har lidit och lider väl ännu i
någon mån af frostländighet, som emellertid

b) i det närmaste afhjelpts genom bättre
dikning af inegoj orden och genom afdikning
af frostförande sankmarker, c) Nej.

Segersta.

a) Högst obetydligt, med undantag för
vissa skogsegor, som delvis tagits i anspråk
för utflyttning, b) Skulle, att döma efter
hvad som förekommit, kunna ytterligare
afhjelpas genom utdikning af sankmarker.

c) Kan icke med skäl påstås.

Hanebo.

!. a) Icke orten i allmänhet men vissa
trakter, b) Frostländigheten skulle kunna
minskas genom torrläggning, c) Ej bekant.

2. a), c) 1 a), c).

Mo.

1. a) Icke orten men väl vissa hemman
då och då. b) Frostländigheten kan nog
till en del afhjelpas genom bättre utdikning,
något som visat sig, der utdikning
egt rum. c) Torde ej vara fallet.

2. a) Nej, blott vissa hemman, b) Kan
nog afhjelpas genom dränering och utdikning.
c) Genom skogsafverkning minskas
frostländigheten, i ty att vinden har bättre
spelrum och hindrar frosten att lägga sig.

Eengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

a) Frostländigheten har nog på sista
tiden'' minskats, sedan b) inegojorden och
en del sankmarker afdikats. Mycket, hvarigenom
frostländigheten kunde än ytterligare
minskas, återstår ännu att göra.

c) Ingen erfarenhet häraf.

Trona.

a) Orten i allmänhet, med undantag af
möjligtvis någon enstaka ega, lider icke

FllÅGAN 2. SOCKENOMBUD.

127

af frostländighet. b) Bättre dränering och
utdikning torde ha verkat det mesta,

c) Nej.

Bollnäs.

a) Icke orten i allmänhet men väl enskilda
hemman, b) Förbättring kan å vissa
ställen delvis ske genom dränering af inegöjorden
eller utdikning af angränsande
sankmarker. Den erfarenheten har vunnits
på åtskilliga ställen, c) Ingen erfarenhet.

Alf ta.

Länsmannen i Alfa distrikt.

Ofvanåker.

1. Svar saknas.

2. 3. a) Icke i allmänhet, men vissa
trakter, b) Förbättring kan ske och har
egt rum genom utdikning, c) Skogsafverkning
har ej egt rum i^den omfattning, att
den kan anses hafva förorsakat frostländighet.

Voxna.

I, 2. a) Orten i allmänhet och särskildt
vissa socknar lida af frost, b) Genom
utdikning af sankmarker kan den
olägenheten i väsentlig mån afhjelpas.
Sådan utdikning har skett invid Voxna
bruk, men icke i öfrigt. c) Skogsafverkningen
har icke bedrifvits så, att den kan
anses ha bidragit att öka frostländigheten.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

a) Nej. b) Frostländigheten afhjelpt,
genom bättre dränering och utdikning af
angränsande sankmarker, c) Något inflytande
å frostländigheten synes "skogsavverkningen
ej ha medfört.

Njutånger.

a) Icke orten i allmänhet men väl vissa
hemman, b) Utdikning har företagits för
afhjelpande af olägenheten. Någon förbättring
har derigenom skett, c) Afverkning
synes icke hafva ökat frostländigheten.

Nianfors.

a) Icke orten i allmänhet men vissa
hemman, b) Intet anses vara att göra
härför, c) Nej.

Helsingtuna.

Frågan obesvarad.

Ideno r.

a) Vissa delar af åtskilliga hemman,

b) Bäst genom bättre dränering af frostlända
egor och af närliggande sankmarker.
Mindre frost har förekommit, så snart utdikning
skett.

Forsa.

1. a) En högst obetydlig del af socknen
lider af frost, b) Torde kunna afhjelpas
genom utdikning af angränsande sankmarker.
Der dikning skett, har frostländigheten
minskats, c) Afverkning har
hittills icke ökat frostländigheten, men får
skogssköflingen fortgå, torde den i väsentlig
mån komma att inverka på frostländig^
heten.

2. a) icke i väsentlig grad. c) Icke
förmärkts.

Hög.

1. a) Ungefär hälften af den odlade
jorden är mer eller mindre frostländig,
b ) Torde kunna betydligt minskas om icke
afhjelpas genom bättre uppdikning af ett
större vattenaflopp.

2. a) da, de flesta hemman, b) Till
en del torde detta kunna afhjelpas genom
bättre dränering. Sankmarker, som kunna
skada, finnas icke. c) Ej iakttagits.

Bogsfa.

b) Genom bättre dränering och täckdikning
afhjelpes frostländigheten. c) Nej,
men växten å gräsvallarna skadas derigenom,
att skyddet mot de kalla för- ♦
sommarvindarna försvinna.

Ilsko.

a) Ja vissa hemman, b) Senare årens
dränering visat sig synnerligen fördelaktig.

128

FRAGAN 2.

SOCKENOMBUD.

c) Skogen ej så afverkad, att menliga
följder uppstått.

Harmånger.

a) Vissa hemman, b) Frostländigheten
afbjelpes genom afdikning. Genom sådan
har frostländigheten på senare tid minskats,

c) Nej.

Jättendal.

a) Frost af mindre svår beskaffenhet
förekommer, b) Genom förbättring i utdikning
har den minskats och den kunde, !
enligt allmänna åsigten, än mer afhjelpas
genom utdikning af skogsmyrmarkerna.
c) Nej.

Gnarp.

a) Vissa trakter lida af frost, b) Den
kan afhjelpas genom dikning och torrläggning
af sankmarkerna, c) Skogsafverkning
har hellre förbättrat än förvärrat.

Bergsjö.

a) Vissa byar i socknens norra del.

b) Ingen åtgärd vidtagen, c) Skogsafverkningen
har här icke ännu orsakat något i
detta afseende.

Hassela.

1. a) Ja, orten i sin helhet, ehuru den
s. k. framsocknen i mindre grad. b) Genom
utdikning af sankmarker har nog förbättringskett.
c) Nej. Genom att hålla skogen
borta från egorna har godt resultat vunnits.

2. a) Särskildt vissa hemman och torp.

b) Olägenheten kan afhjelpas genom utdikning
af angränsande sankmarker, c) Ej
bekant.

S a) Vissa hemman, b) Utdikning af sankmarker
och förbättring af inegoj orden synes
hjelpa.

Norrbo.

a) Blott en by är i någon mån utsatt
härför, b) Olägenheten mycket minskad
genom förbättrad dränering och beredande j
af afloppsdiken.

Bjuråker.

a) Blott vissa byalag och hemman,

b) Den har i betydlig grad minskats genom
utdikning, c) Det kan man ej säga.

Delsbo.

a) Ej orten i allmänhet, endast enstaka
lägenheter invid sumpmarker i någon mån.

b) Betydande afdikningar efter år 1871
slutadt laga skifte hafva minskat frostländigheten.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

a) Endast enstaka byar och hemman,

b) Helt och hållet; den är redan genom
afdikningar betydligt förminskad, c) Nej.

Ramsjö.

a) Hela socknen. Grödan blir endast
undantagsvis oskadad af frost, b) I betydlig
mån. Genom dylika företag har
också frostländigheten icke så litet minskats.
c) Skogsafverkningen, som bedrifvits
i stor skala, har icke ökat frostländigheten,
snarare tvärtom.

Fär ila.

1. a) Orten i allmänhet, i synnerhet
socknens vestra del. b) Genom utdikning
af sankmarker har frostländigheten betydligt
afhjelpts. c) Den tyckes ej ökas.

2. a) Vissa byar och lägenheter i socknens
utkanter, b) Frostländigheten har
under sista årtiondena i väsentlig grad
minskats genom bättre dränering. Och
den skall tvifvelsutan genom torrläggning
af mark kunna än ytterligare minskas.

Los.

a) Frostländighet förekommer mest å
sankt belägna byar och lägenheter, b) Troligen
i någon mån, men erfarenheten är
obetydlig, c) Nej.

FRÅGAN 2. SOCKENOMBUD.

129

Jerf so.

a) I allmänhet icke men väl å vissa
hemman eller hemmansdelar i socknens utkanter.
Sällan ber öres dock sädesskörden
deraf, b) Genom dikning har den afvärjts
eller minskats, c) Nej.

Arbrå.

a) Frostländiga hemman äro ganska få.

b) Åtskilligt har på sista tiden gjorts genom
torrläggning af sankmarker och mer kunde
göras, om medel dertill kunde erhållas.

c) Skogsafverkningen har icke verkat vare
sig för eller mot frostländighet.

TJndersvik.

1. a) Orten i allmänhet icke, endast
vissa hemman i sydvestra delen af socknen,

b) På senare år förbättring genom afdikningar.
Mycket härutinnan återstår att
göra. c) Nej, men skogsafverkning åstadkommer
hårdare vindar och torka.

2. a) Större fara för frost finnes ej.

b) Frostländigheten har på senare tider
betydligt aftagit, antagligen till följd af
förbättrade afdikningar. c) Af skogssköflingen
har ej förmärkts någon olägenhetför
frost, men deremot kan ifrågasättas,
huruvida den ej åstadkommer hårdare
vindar och förminskad nederbörd.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima.

a) Nej, blott enstaka hemman, b) Kan
troligen afhjelpas. c) Nej, sådant har ej
förmärkts.

Attmar.

a) Nej, icke i allmänhet, c) Nej.

Stöde.

a) Trakten efter Ljungans floddal lider i
allmänhet icke särdeles mycket. På derifrån
aflägset belägna trakter förekomma
olägenheter af frost, b) Väsentligt. Frostländigheten
har minskats, antagligen genom
verkställda utdikningar. c) Har ej kunnat
märkas.

Torp.

= Stöde a), b) Kan förekommas genom
utdikning af angränsande myrmarker.

Borgsjö.

1. a) Ja, särskildt vissa afsides belägna

hemman, b) I väsentlig mån enligt gjorda
erfarenheter, c) Snarare tvärtom.

2. a) Ja öfverallt, dock mera i dalgångar
vid de små vattendragen, b) Frostländigheten
har minskats betydligt genom
dränering och dikning, men der frosten
beror på vindar från fjellbygden, torde
den ej kunna motarbetas, c) Ingen erfarenhet,
att skogssköfling bidragit att öka
frostländigheten.

Hafverö.

a) En del byar. b) Kan afhjelpas.
Erfarenheten visat detta å vissa ställen.

Selånger.

a) Nej, icke af någon, som skulle kunna
afhjelpas.

Sättna.

a) Vissa hemman och byar. b) Frostländigheten
har minskats, men ännu tarfvas
mera dikning och dränering samt borthuggning
af löfskog, c) Afverkning har
ej ökat frostländigheten, om ej löfskogen
tagit öfverhand.

130

FRÅGAN 2. SOCKENOMBUD.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

a) Skogsbyarnas jordlägenheter lida af
frost, b) Ingen erfarenhet, om dränering
kan hjelpa.

Indals-Liden.

I. a) Nej, endast en och annan afsides
från Indalselfven belägen by. b) Torde
kunna afhjelpas.

3. a), b) = 1 a), b), c) Frostländigheten
har under årens lopp ökats, som det tyckes,
till stor del till följd af skogens kalhuggning.

It. a) Nej, men väl vissa hemman eller
byar. b), c) Erfarenhet saknas.

Holm.

a) Ja, vissa hemman, b) Kan afhjelpas,
enligt hvad erfarenheten visat, c) Ja, der
skogen kalhugges.

Skön.

1. a) Orten lider icke af frostländighet.

b) Der den förekommer, kan den utom i
vissa fall afhjelpas. c) Nej.

3. a) Sällan, c) Nej.

Alnö.

a) Något litet på ett ringa fåtal hemman.

b) Erfarenheten visat, att dränering hjelpt.

Timrå.

a) Icke nämnvärdt.

Ljustorp.

a) Ej den egentliga Ljustorpsdalen, men
vissa utj ordar och torpställen på skogarna
äro i hög grad frostländiga. b) Helt visst
i väsentlig grad genom dränering, dikning
och borttagande af löfskog.

Hässjö.

a) Nej, blott några fä byar. Sällan
förekommer, att säden skadas af frost.

c) Kan i allmänhet ej sägas.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

a) Ja vissa trakter, b) Frostländigheten
mångenstädes borttagits genom utdikning,

c). Nej.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå.

a) Ej synnerligen. Dock skulle genom
utdikning af sankmarker stora förbättringar
vara att vänta, c) Ej iakttagits.

Stigsjö.

a) Vestra delen, särskildt vissa hemman,
lider af frostländighet. b) Betydligt, enligt
hvad erfarenheten visat, c) Nej, icke såvidt
kändt är.

Viksjö.

a) Socknen lider mer än andra af frostländighet.
b) I betydlig grad. De små
utdikningar, som verkställts, hafva visat
sig nyttiga, c) Synes icke hafva skett.

Häggdånger.

a) Nej, blott vissa byar. b) Delvis, såsom
af goda erfarenheter synes framgå,

c) Ingen erfarenhet.

Gudmundrå.

a) Numera icke. med undantag af fjellbyar.
b) Frostländigheten kan minskas
genom utdikningar. c) Ej förmärkts.

Högsjö.

a) Vissa hemman och lägenheter, b) I
betydlig mån. Utdikning , har ej i nämnvärd
grad blifvit gjord. Äfven genom löfskogens
undanrödjande anses frostländigheten
i betydlig mån kunna minskas.

Hemsö.

a) Nej.

Torsåker.

Svar saknas.

FRAS AN 2.

SOCKENOMBUD.

131

Ytter-Lännäs.

a) Nej, endast 3 — 4 hemman i öfre delen
af socknen, b) Antagligen skulle någon
förbättring kunna vinnas, c) Nej.

Dal.

a) Ja. b) På senare tider något minskats
genom bättre dränering, men mycket
återstår att i detta afseende göra. c) För
tidigt att yttra sig.

Boteå.

a); b) Norr om Botåsen äro tre smärre
sjöar med flacka, sumpiga stränder. De
derintill liggande byarna få stundom skörden
frostskadad. Torde blifva bättre genom
torrläggning. Svårare är det för ett och
annat hemman, som ligger i dalsänkor,
dit nattvinden icke når. Der skadas grödan
oftare. Denna frostländighet torde
icke kunna afhjelpas. Mellan Botåsen och
Angermanelfven ej frostländigt. c) Har
icke förmärkts. Deremot synas torra somrar
blifva följden af skogsafverkningen.

Styrnäs.

a) Icke ofta. Inträffar skada å grödan
i detta afseende, beror det hufvudsakligen
på naturförhållanden vårtiden, som försena
jordbruket, b) Vattenafledningar visat sig
verksamma mot frost, c) Har ej iakttagits.
Deremot vill det synas, som om nederbörden
minskats.

Ofver-Lännäs.

a) Till någon del, men icke af någon
större betydenhet annat än vid vattendrag,
der uppdämning skett för flottning. Här
visar frostländigheten tendens att ökas.

b) Genom dränering åtskilligt gjordt, men
vida mer skulle kunna göras genom utdikning
af sjöar, myrar och sanka skogsmarker.
c) Torde icke hafva skett.

Sånga.

a), b) Tre uppgifna byar lida af frostländighet,
som dock under senaste tiden

minskats genom bättre afdikning. Mera
dikning torde dock vara af nöden, c) Ej
förmärkts, men väl anses afverkningarna
hafva förorsakat torka.

Nora.

1. a), b) I några enstaka fäll har genom
vattenafledning frostländighet behöft afhjelpas
eller minskas, c) Snarare motsatsen.

2. a) Nej. c) Snarare motsatsen, beroende
på socknens läge utmed hafskusten.

Bjertrå.

Svar saknas.

Skog.

1. a) En del hemman, b) Betydligt,
enligt hvad erfarenheten visat, c) Afverkningen
har icke haft något inflytande.

2. a) Vissa ställen å myrmark, b) Minskas
genom utdikning, c) Nej.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå.

a) Föga.

Ed.

a) Icke, med få undantag, den egentliga
åkerbruksbyggden, som gränsar intill Angermanelfven.
De s. k. fjellhemmanen vid
Björkå vattendrag äro ytterst frostländiga.

b) Vid sistnämnda hemman torde icke
med rimliga kostnader förbättring ''kunna
ske. A öfriga få frostländta ställen
torde väsentlig förbättring vinnas genom
pågående utdikning.

Multrå.

a) Icke nämnvärdt. c) Icke iakttagits.

Långsele.

a) Vissa byar. b) Frostländigheten kan
minskas genom dikning och dränering.

c) Ingen erfarenhet.

Graninge.

a) Vissa hemman, b) Kan afhjelpas,
såsom erfarenheten visat, c) Ej än, men
om några år torde så blifva förhållandet.

132

FRÅGAN 2. SOCKENOMBUD.

Resele.

a) Nej, dock äro en del byar och hemman,
som ligga något mer aflägset från
elfven, ofta utsatta för tidiga höstfroster,

c) Nej.

Adals-Liden.

1. a) Ej så allmänt, b) Erfarenheten
visat, att dylika åtgärder minskat frostländigheten.
c) Erfarenhet saknas.

2. I hufvudsak = 1 a), b).

Junsele.

1. a) Nej. Under 22 år har grödan
aldrig helt och hållet förstörts af frost och
blott två gånger i ringare grad skadats af
frosten. Vissa byar, nära stora sankmarker,
äro dock så frostländiga, att potatisen
år efter år förstöres. b) Dylika åtgärder
hjelpa enligt vunnen erfarenhet, c) Exempel
ej kändt.

2. a) Mycket återstår för frostländighetens
afhjelpande, b) == 1 b), c) Ännu
ej utrönt.

3. I hufvudsak = 2.

Ramsele.

a) Blott ett fåtal hemman, b) Utdikning
har lemnat ett godt resultat, c) Ja, der
skogen afverkats mellan sankmarken och
inegorna.

Edsele.

a) Ja. b) Till stor del; dock ingen egentlig
erfarenhet vunnen, c) Icke, såvidt man
kunnat iakttaga.

Helgum.

a) Frostländigheten är ej större eller
allmännare, b) Någon förbättring vunnits
i en och annan sämre lottad by. c) Kan
ej anses hafva skett i någon väsentligare
grad.

Fjällsjö.

a) Omkring en tredjedel af hemmanen
lider nog af frost, b) Erfarenheten visat,

att dränering och i synnerhet utdikning af
sankmarker äro de verksammaste åtgärder,
som kunna ifrågakomma, c) Ej förekommit
i nämnvärd grad.

B odum.

a) Nej, blott vissa hemman till någon
del. b) Dylika åtgärder hafva å vissa
platser visat goda resultat.

Tåsjö.

a) Större delen hemman ehuru mera
eller mindre, b) Betydligt, enligt hvad
erfarenheten visat, c) Detta vill man icke
tro.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå.

1. a) Nej, icke i allmänhet men väl
några hemmansdelar. Högst sällan har
dock frostskada inträffat.

2. a) Grödan förderfvas ytterst sällan
af frost, b) Om ej helt och hållet, så
dock i högsta grad afhjelpa dylika åtgärder
frostländighet, enligt hvad erfarenheten
gifvit vid handen, c) Ett godt skogsbestånd
motverkar frostländighet.

TJllånger.

a) Frostländigheten utgör intet hinder
för ett fullt rationellt jordbruk, b) Erfarenheten
visat, att, i samma mån jorden
blifvit bättre torrlagd och omsorgsfullare
brukad, i samma mån har frostländigheten
minskats, c) Kan ej bedömas.

Vibyggerå.

a) I vissa delar, särskildt den öfre, gör
frosten somliga år ganska stor skada, b)
Till ej ringa del. Större erfarenhet saknas,

c) Hellre vilja somliga påstå, att frostländigheten
i någon mån minskats genom
skogsafverkning nedanom odlade egor.

Nätra.

a) Nej, men vissa byar hemsökas nästan
årligen af nattfroster till skada för pota -

FRÅGAN 2. SOCKENOMBUD.

133

tisen men sällan för kornet. Läget i svackor
eller i närheten af löfskog synes vara det
mest ofördelaktiga, b) Som de flesta inegor
hafva stark lutning, torde dessas
dränering föga inverka. Deremot torde
sidländta ställens och myrmarkers utdikning
samt odling vara det enda säkra
medlet jemte det att, der sjösänkningar
förekomma, stranduppgrundningarna fortast
möjligt göras gräsbärande, emedan det
visat sig, att benägenhet för frost i t. o.
m. förut frostfria byar förekommit, så
länge stränderna varit gyttjiga och sedan
de, såsom vanligen inträffar, blifvit beväxta
med löfskog, c) Afverkning af barrskog
torde nog, der sanka myrmarker finnas,
verka i sin mån menligt. Likaså sänkning
af sjöar, der ej sådant är nödvändigt för
utdikning.

Sidensjö.

a) Nej, endast å enstaka ställen, b)
Dikning afhjelpt till stor del. c) Så torde
hafva skett på vissa ställen genom skogsafverkning.

Skorped.

a) Flertalet byar lida. b) Väsentligen.
En del byar hafva genom utdikningar från
att hafva varit frostländiga blifvit nästan
frostfria, c) Exempel finnas på att så
skett genom öfverdrifven afverkning äfvensom
genom uppdämning i vattendragen
vid tiden för skördarnas mognande.

Anundsjö.

1. a) I allmänhet äro hemmanen icke
fria från frost, b) Dylika åtgärder äro
säkra medel, hvilket ådagalagts af erfarenheten.
c) Froståren komma mera sällan
nu än under gångna tider.

2. a) En del byar och hemman, b) Dylika
åtgärder anses kunna hjelpa, men erfarenheten
är ringa.

3. a) De flesta byar i öfre delen af
socknen, b) Betydligt. .

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevad.

a) Delvis, särskildt på låglända platser.

b) Betydligt, enligt hvad erfarenheten visat.

c) Ej såvidt man känner.

Mo.

a) I viss mån. b) Till ej så ringa del.

c) Skogen är på många ställen ett starkt
skydd mot frostkastningarna under sensommaren.

Björna.

a) Ja. b) På de flesta ställen, men detta
medför stora kostnader, c) På några ställen
genom att rum lemnats för drag från bäckar
och källor.

Arnäs.

a) Nej, dock några byar. b) Utdikning
hjelper, enligt hvad erfarenheten visat, c)
Ej försports. Afverkningen ej af så stor
omfattning.

Gideå.

a) Några hemman och vissa afsides liggande
torp. b) Frostländigheten visat sig
minskas genom dikning, c) På vissa ställen.

Trehörning sjö.

a) Ej nämnvärdt utom på några hemman,

b) I afsevärd grad hafva skedda dikningar
hjelpt.

Grundsunda.

I, 2. a) Ja, fastän i olika omfång på
olika ställen, b) I afsevärd mån har genom
dylika åtgärder frostländigheten minskats;
och torde den kunna ännu ytterligare afhjelpas.
c) Om skogen ej finge borttagas,
skulle säkerligen äfven detta bidraga till
minskning af de svåra frosthärjningarna.

134

FRÅGAN 2. SOCKENOMBUD.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1, 2. a) Vissa hemman i öfverstå delen
af socknen lida deraf, b) I betydlig mån,
bvilket ock erfarenheten på några ställen
visat, c) Nej.

S = 1 och 2 med tillägg, att frostländigheten
synes genom skogsafverkning hafva
minskats, ity att sol och vind lemnas friare
tillträde till odlingen.

Hellesjö.

a) Vissa byar lida deraf, bj Den kan
afhjelpas genom utdikning af angränsande
sankmarker, c) Genom afverkning uppstå
många kala och fjelliknande berg, hvaraf
frostländigheten torde ökas.

Håsjö.

a) Samtliga hemman, med undantag af
åtskilliga i tre uppgifna byar, lida af frost,

b) Utan utdikning af angränsande sankmarker
lemnar inegoj ordens dränering föga
hjelp. Den har minskats dels i en namngifven
by genom dikning för nya myrodlingar
och dels i en annan genom upptagande
af djupa diken längs en nyanlagd
landsväg, c) Nej.

Fors.

1,2. a) Endast några få hemman, b)
Ja, den kan minskas äfven på dessa hemman,
hvilket erfarenheten ock visat, c)
Nej, icke såvidt kändt är.

Stugun.

1. a) Mycket olika, beroende å de särskilda
gårdarnas större eller mindre afstånd
från sumpmarker, b) Genom torrläggning
af sankmarker höjes värmegraden, c) Skogssköfiingen
har icke här kommit så långt,
att temperaturförhållandena märkbart förändrats.

2. a) Öfver hufvud taget icke, dock finnas
enskilda hemman, hvilkas gröda oftast skadas
af frost, b) På de flesta ställen skulle
denna olägenhet kunna, om ej helt upphäfvas,
så åtminstone högst väsentligt förminskas
genom ändamålsenlig dränering af
jorden samt utdikning af angränsande sankmarker
och kallkällor, c) Exempel härå
saknas.

Borgvattnet.

a) I allmänhet lider orten af stor frostländighet,
som ofta medfört, att skördarna
helt eller delvis slagit fel. b) Ringa erfarenheter
finnas, c) Nej, icke så att sådant
hittills med skäl kan antagas.

jRef sund.

a) I allmänhet icke; undantag finnas dock.

b) Dränering af inegojorden och utdikning
af sankmarkerna har haft god verkan, c)
Har ej försports.

Ny hem.

a) Ja, i allmänhet; undantag finnas för
några få hemman, b) Inga erfarenheter.
Antagligen hjelper dränering af inegojorden
och torrläggning af angränsande sumpmarker.
c) Erfarenhet härutinnan saknas. Frostländigheten
har på senare tider snarare
minskats än ökats.

Bodsjö.

a) Ja, orten i allmänhet och särskilda
hemman isynnerhet, b) Genom torrläggning
af sankmarker har en väsentlig., förbättring
skett, c) Erfarenhet saknas. Ännu
har icke någon trakt blifvit kalhuggen.

Sundsjö.

a), b) Skogsbyarna lida i allmänhet af
frostländighet till följd af tillstötande outdikade
myrmarker, c) Har visat sig å ett
och annat ställe.

FRÅGAN 2. SOCKENOMBUD.

135

B räcke.

a) Ja, orten i allmänhet, b) Om icke
helt afhjelpas, kan frostländigheten minskas
genom utdikning af inegojorden och angränsande
sankmarker, c) Nej.

Brunflo.

Frostländigheten är betydligt minskad
genom utdikning.

Marieby.

Frostländigheten är betydligt minskad
genom utdikning.

Lockne.

a), b) Frostländigheten, hvaraf socknen
för 40—50 år sedan i allmänhet led, har
nu betydligt minskats, c) Ej i afsevärd
mån, ehuru afverkningarna pågått i större
skala, än som med bevarande för framtiden
af skogsbeståndet är förenligt. Kalla
vindar, som särskildt om våren draga fram
utan att skogen skyddar, hindra ibland
gräsbrodden att komma till full lifaktighet.
I mån som skogarna minskas, blir också
nederbörden mindre reguliär.

Näs.

a) En del byar och enskilda hemman lida
af frostländighet. b) Genom afdikning har
frostländigheten i väsentlig mån afhjelpts,
men ännu återstår ganska mycket att göra.

c) Icke någon märkbar ökning; dock har
någon total kalhuggning ännu icke skett.

Hackås.

a) Socknen liksom öfriga orter kring Storsjön
lider mindre än öfriga trakter i Jemtland
af frostländighet, ehuru vissa hyar
och hemman ofta äro hemsökta af frost,

b) Genom dränering af odlade jorden och
utdikning af en del angränsande myrmarker
har frostländigheten betydligt minskats,
men ännu bör betydligt göras, c) Erfarenhet
härom saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) Högt belägna marker äro i allmänhet
mera fredade för frost, lägre belägna, synnerligast
myrmarker, äro ofta hemsökta af
frost, b) I viss mån torde den kunna afhjelpas
genom nämnda åtgärder. Utdikning
af sankmarker, som bedrifves med
statsbidrag, torde ej verka så mycket, då
den ej blir i detalj genomförd utan inskränkes
till nödiga hufvudkanaler. c) Att
den ökas genom kalhuggning synes utom
allt tvifvel.

Kyrkas.

a) Icke orten i allmänhet men väl vissa
hemman i följd af närbelägna sankmarker,

b) Den har mycket förminskats genom utdikning
af moss- och sankmarker, c) Ja,
i vissa fall genom skogens borthuggning.

Häggenås.

a) Orten lider i allmänhet deraf, b) Detta
kan afhjelpas genom nämnda åtgärder, mest
den senare. Erfarenheten har också visat,
att frostländigheten minskats genom dylika
företag.

Föllinge.

a) Ja, i allmänhet, dock med undantagför
ett och annat hemman, b) Den kan
afhjelpas genom nämnda åtgärder, c) I vissa
fall har genom skogens borthuggande å
vissa trakter frostländigheten ökats.

Laxsjö.

a) Ja, orten i allmänhet, lider deraf,
ehuru mer eller mindre på olika platser,

b) Genom nämnda åtgärder torde olägenheten
kunna betydligt, om ej fullkomligt,
afhjelpas. c) Blott der skog, som skilt
odlad mark från sankmarker, afverkats,
har afverkningen märkbart ökat frostländigheten.

Hot agen.

a) Ja, i allmänhet och särskildt å vissa
hemman och byar årligen, b) I någon mån

136

FRAGAN 2. SOCKENOMBUD.

genom nämnda åtgärder, särskildt den senare.
Der dylika företag blifvit utförda,
har frostländigheten aftagit, så att säden
under varma somrar hunnit komma till
mognad, c) Der skogsafverkning bedrifvits
i stor omfattning, har frostländigheten
ökats.

Hammerdal.

1. a) Ja delvis, b) Ifrågavarande åtgärder
äfvensom skyddande planteringar
hafva mångenstädes visat goda resultat,

c) Borthuggning af skog har ändrat riktningen
af luftströmmen närmast jordytan
och äfven åstadkommit en värmeförminskning
å platser, dit luftströmmen från sankmarker
blifvit dragen. Som afverkning ej
skett i närheten af någon sädesåker, är
svårt att påstå, att den ökat frostländigheten.

2. a) Orten lider i allmänhet af frostländighet,
i olika grad allt efter byarnas
läge. b) Grenom dylika åtgärder skulle
olägenheten betydligt afhjelpas, såsom redan
skett å de för frost mest utsatta trakterna,

c) Frostländigheten kan ej bli mindre derigenom,
att skogarna glesna. Om den genom
afverkning ökats, är svårt att säga.

Gåxsjö.

a) Ja, orten i allmänhet och vissa byar
isynnerhet. 1 b) Någon förbättring har inträdt
genom utdikning af en mindre del
moss- och myrmarker, men någon mera
märkbar förändring torde ej kunna väntas,
så länge största delen af sumptrakterna
äro oberörda.

Ström.

1. a) Hemmanen invid Ströms vattudal
äro mindre besvärade af frostländighet.
Andra till vattensjuka trakter gränsande
hemman, hvilka beräknas utgöra halfva
antalet i socknen, lida i allmänhet af frost,

b) Olägenheten kan afhjelpas genom utdikning
af angränsande sankmarker, genom
hvilken åtgärd, der den företagits i större
omfattning, frostländigheten minskats, c) I

enstaka fall har frosten blifvit mera härjande,
sedan skogen blifvit uthuggen.

2. b) Ännu finnes mycken frostförande
myrmark outdikad. Utdikning har visat
sig verksam för frostens afledande, c) Skogsavverkningen
har icke befordrat, men väl
afledt frostländigheten.

Alanäs.

1. a) Flera byar lida deraf, b) I väsentlig
mån. Inga dylika företag ha förekommit.
c) Nej.

2. a) Flertalet hemman lida deraf, dock
mer eller mindre, b) Den har något förminskats,
å en del hemman genom afdikning
af inegojorden och å vissa hemman
än mer genom utdikning af angränsande
sankmarker, c) Frostländigheten har ökats,
då den skog, som funnits mellan inegor
och myrmarker, afverkats.

Frostviken.

1. a) Orten i allmänhet lider deraf,

b) Frostländigheten beror till en del på
bristfällig afdikning af inegojorden, men till
största delen på förefintligheten af närbelägna
sankmarker. I två byar har den
genom dränering betydligt minskats.

2. a) Ja, orten i allmänhet lider deraf
och särskildt vissa uppgifna byar. b) Genom
utdikning af angränsande sankmarker skulle
frostländigheten med visshet minskas;
genom utdikning af vattensjuka Oinegor har
den ock i två byar minskats, c) Å hemman,
särskildt bolagshemman, har frostländigheten
tilltagit derigenom, att odlingar fått
förfalla och björk tillåtits växa upp å och
kring egorna.

Bödön.

a) Med undantag för vissa byar och
hemman, som äro mera välbelägna, lider
orten, under kallare somrar, ganska mycket
af frostländighet, der outdikade sankmarker
förekomma i större utsträckning, b) I
hög grad. Der sådan utdikning skett, har
frostländigheten betydligt minskats, c) Ej
förmärkts.

FRAGAN 2. SOCKENOMBUD.

137

Näslcott.

a) Orten lider delvis deraf, b) I betydlig
mån genom utdikning af sankmarker,
efter hvad erfarenheten visat, c) Nej.

Aspås.

a) Vissa byar lida deraf, b) Frostländigheten
beror hufvudsakligen på förefintligheten
af närliggande vattenfyllda myrmarker.
Genom utdikningar har en väsentlig
förbättring inträdt. c) Någon betydande
skogssköfling har ej förekommit och ej
heller något men i förevarande afseende
visat sig.

As.

a), b) Numera är frostländigheten betydligt
minskad till följd af ganska omfattande
dikningsföretag å särskildt sankmarker.
c) Nej.

3. Jemtlatids Vestra fögderi.

Sunne.

a) Vissa hemman lida deraf, b) Olägenheten
anses kunna afhjelpas genom utdikning
af angränsande sankmarker; derom
erfarenhet redan vunnits genom verkställda
utdikningar.

Frösön.

a) I allmänhet lider orten icke deraf,
men väl på några särskilda ställen, särskildt
der jorden är omgifven af vattendränkta
marker, b) Erfarenheten har visat,
att dylika åtgärder äro verksamma medel,

c) Större afverkningar ha ej förekommit,
till följd hvaraf man icke kan sluta till,
om frostländigheten derigenom ökas.

Hallen.

1. a) Ja, orten i allmänhet och vissa
hemman i synnerhet, b) Ja, i väsentlig
mån. Erfarenheten bekräftar detta, c) Påtagliga
bevis, att frostländigheten ökats
genom skogsafverkning, saknas.

2. a) Ja, vissa byar och hemman lida

betydligt deraf, b) I betydlig mån genom
nämnda åtgärder. Erfarenheten har också
visat detta, c) Erfarenhet härom saknas.

Marby.

1. a) Ja, orten i allmänhet och vissa
hemman i synnerhet, b) I väsentlig mån
såsom erfarenheten visat, c) Nej.

2. a) Mer och mindre, men dock i allmänhet.
b) Kan afhjelpas genom utdikning
af angränsande sankmarker, hvilket
också erfarenheten visat, c) Nej.

Norderön.

a) Vissa hemman lida deraf, b) Den
kan afhjelpas genom utdikning af angränsande
sankmarker. Erfarenhet härom har
vunnits.

Oviken.

a) Genom företagna myrutdikningar har
frostländigheten aftagit. b) Ytterligare
förbättring torde kunna vinnas, c) Frostländigheten
har ej uppkommit genom afverkning.

Myssjö.

1. a) I allmänhet ej, till följd deraf att
myrafdikningar skett, b) Nej.

2. a) I allmänhet lider den deraf, b)
Dränering af inegoj orden och utdikning af
angränsande sankmarker föreslås, c) Frostländighet
uppstår eller ökas genom skogsafverkning.

Undersåker.

a) På olika ställen mer och mindre:
mera särskildt utefter dalgångar med små
vattendrag, mindre å högre belägna platser,

b) 1 åtskilliga byalag skulle frostländigheten
betydligt kunna förminskas genom
bättre dränering af inegoj orden och utdikning
af angränsande myrmarker; derom
erfarenhet finnes från angränsande orter.

Mörsil.

a) Icke i allmänhet, b) Dränering har
gjort och gör mycket till frostländighetens

138

FBAGAN 2. SOCKENOMBUD.

förminskande. Likaså utdikning af sankmarker.
c) Erfarenhet härom finnes ej.

Åre.

a) Orten lider i hög grad deraf. Något
mindre i socknens östra del. 1)) Den skulle
minskas och möjligen upphäfvas genom
afdikning i större skala. I några byar
torde den ha genom dylika arbeten minskats,

c) Har ej kunnat utrönas.

Kall.

a) Vissa hemman lida deraf, men icke
orten i allmänhet, b) Man har lärt sig
inse, att just nämnda åtgärder äro de rätta
för frostländighetens afhjelpande, c) Nej.

Offerdal.

a) Vissa byar och hemman lida deraf,

b) I väsentlig mån enligt hvad erfarenheten
visat.

Alsen.

a) I allmänhet lider orten icke, men i
vestbyggden och vissa uppgifna trakter inträffar
ofta frost, b) I det närmaste afhjelpas.
God erfarenhet derutinnan har
vunnits, c) Icke nämnvärdt genom skogsafverkning,
men väl genom försummad
dikning.

Mattmar.

a) Vissa år fryser å alla hemman, b)
Denna olägenhet har betydligt afhjelpts
genom några större dikningsföretag och
dränering af inegojorden, c) Ingen erfarenhet,
ity att afverkning af ungskog företagits
först på senare år.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

I. a) Endast några hemman, som ligga
lågt och i närheten af frostförande myrar,
men dessa nästan årligen, b) Olägenheten
torde snart sagdt kunna upphöra, hvilket
bestyrkes af rik erfarenhet, c) Har icke
kunnat märkas.

2. a) I allmänhet är orten ej lidande
af stor frostländighet, men vissa hemman
lida deraf särskildt. b) Betydligt enligt
vunnen erfarenhet, c) Nej.

Åsarne.

1. Ja, orten i allmänhet och hemman
i dalgångar och i närheten af frostförande
myrar isynnerhet, b) Till betydlig del.

c) Medeltemperaturen har höjts och höstfrosterna
aftagit genom afverkningarna.
som gjort skogarna glesare och fortare
snö- och isfria. Skogsgränsen i öfverstå
Lj ungedalen, åtminstone hvad björk beträffar,
synes- vilja tränga sig upp mot fjellen.

2. a) Ofta och isynnerhet efter regniga
somrar skadas årsväxten af frost, b) Förnämsta
orsaken till frostländigheten ligger
i förefintligheten af myrmarker, genom
hvilkas utdikning på senare tid frostländigheten
aftagit. (Effektiv utdikning torde
nog möta svårigheter genom dess dyrbarhet
och genom svårigheten att få jordupplåtelse,
ej minst från bolagens sida,
der ringa intresse för jordbruket förefinnes.)

c) Svårt att afgöra; nederbörden har under
senare år varit ojemn och delvis knappare.

Klöf sjö.

a) En del hemman lida deraf, b) Den
skulle helt säkert kunna afhjelpas genom
utdikning af angränsande sankmarker. Den
har ej heller så litet afhjelpts genom dränering
af inegojorden. c) Skogsafverkningen
torde knappast utöfvat något inflytande
härutinnan.

llätan.

a) Mer än hälften af byarna i Rätans
länsmansdistrikt (som omfattar denna och
Klöfsjö socken) lider af frostländighet.

b) Mycket skulle vinnas och i flera fall
frostländigheten säkerligen alldeles upphöra.
I de två byar, der dylika företag
utförts, har en betydlig förbättring inträdt.

c) Nej; möjligt är emellertid, att en för
långt drifven skogsafverkning i längden
kommer att minska jordens bördighet.

FBAGAN 2. SOCKENOMBUD.

139

Sveg.

1. a) Orten i allmänhet lider deraf,

b) Olägenheten kan ej afhjelpas på annat
sätt än genom utdikning af de stora frostförande
myrmarkerna. Sådana utdikningar
ha ej förekommit i nämnvärd grad af
brist på kapital och intresse hos den sjelfegande
bondeklassen, som i öfrigt helt
säkert inom ganska kort tid kommer att
försvinna. Och som trävarubolagen, af
hvilka det största är utländskt, blifva egare
till all jord, torde denna aldrig bli dränerad.
c) Man kan ej säga, att frostländigheten
ökats genom afverkning. Men när,
såsom snart kommer att ske, småskogen
börjar att sköflas, kommer fjellgränsen att
nedflyttas och frostländigheten att ökas.

2. a) Ja orten i allmänhet och hemman
invid sankmarker isynnerhet, b) I någon
mån genom dränering af inegojorden och
isynnerhet genom utdikning af närliggande
sankmarker. I de få fall, der sådana arbeten
förekommit, har frostländigheten betydligt
minskats, c) Afverkning har ej
förekommit i den omfattning, att kalmarker
uppstått och frostländigheten derigenom
ökats.

Linsell.

a) Orten lider mycket deraf, b) Enda
sättet att afhjelpa detta förhållande torde
vara att utdika en mängd sankmarker.
Intet företag till frostländighetens afhjelpande
har förekommit, c) Nej.

1Elf ros.

1 = Sveg 1.

2. a) Orten i allmänhet lider deraf,

b) I någon mån genom utdikning af angränsande
sankmarker, c) Något sådant
har ej iakttagits.

Lillherdal.

1. a) Mycken frostländighet besvärar
orten, c) Frosten har minskats genom
skogsafverkning, utom i ett fall, der skogen
fanns mellan myrmarken och inego -

j orden och hvarest frosten i byn efter
skogens afverkande ökades men, efter som
skogen fått återväxa, minskats.

2. a) Ja i allmänhet, b) För att i
någon mån afhjelpa denna olägenhet behöfvas
dylika åtgärder. Intet försök i
detta afseende har blifvit gjordt.

Ytter-Hogdal.

a) Vissa hemman lida mycket deraf.

b) Dylika åtgärder äro för ändamålet synnerligen
önskvärda. För omkring 30 år
sedan skedde utdikning med goda resultat
af en mängd sankmarker, c) Något sådant
har ej kunnat förmärkas.

Öfver-Hogdal.

a) Intet frostfritt hemman finnes, b)
Mycket skulle härutinnan kunna uträttas
genom utdikning af angränsande myrmarker.
Någon s. k. krondikning har ej förekommit.

Hede.

a) Orten i allmänhet lider deraf, b)
Frostländigheten är orsakad hufvudsakligen
af myr- och sankmarker, af hvilka en del
ligger i inegoj ordens omedelbara närhet. För
femtio år sedan utfördes ett dräneringsarbete
(något sådant har sedan ej förekommit),
som, enligt sägen, minskat frostländigheten.
c) Afverkning kan ej anses
hafva ökat frostländigheten.

Storsjö.

1. a) Orten lider i allmänhet deraf.

2. a) — 1 a), b) Frostländigheten skulle
kunna minskas genom dylika arbeten.

c) Skogsafverkningen tyckes icke verka
ökad frostländighet, men deremot sämre
växtlighet derigenom, att vinden får större
spelrum och fortare upptorkar jorden.

Vemdalen.

a) Orten i allmänhet lider deraf, b) Förut
verkställda myrutdikningar hafva synnerligen
märkbart minskat frostländigheten.

c) I den omfattning, skogsafverkningen

140

FRAGAN 2. SOCKENOMBUD.

hittills bedrifvits, har den nog icke ökat '' lig mån. Ingen erfarenhet, c) Så stor erfrostländigheten.
j farenhet har ej förekommit derom, att

Tännäs. ! den utöfvat märkbart inflytande.

a) Frostländigheten allmän, b) I väsent -

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

a) Vissa hyar och lägenheter lida deraf
men icke socknen i allmänhet, h) I det
närmaste afhjelpas, hvarom erfarenhet vunnits
från vissa byar. c) Frostländigheten
anses ha i någon mån ökats genom sjösänkningar.

Bjurholm.

a) Orten i allmänhet lider deraf, b) Erfarenheten
har visat, att genom dylika åtgärder
den minskats i rätt väsentlig mån.

c) Nej.

Umeå.

1, 2. a) Vissa byar och hemman lida
deraf, b) En genomgående utdikning af
sankmarkerna, hvilka sprida sin ödeläggande
frost in på inegojorden, är enda
botemedlet. Först derefter kan tänkas på
dränering af inegoj orden. Der numera afsevärd
utdikning af myrmarker egt rum,
hafva frostskadorna i det närmaste upphört
eller i betydlig mån minskats, c) Der
ohejdad skogssköfling egt rum, har särskildt
å mark, som derigenom förlorat skydd mot
nordliga vindar, frostländighet uppstått.

Vännäs.

a) Orten i allmänhet och vissa hemman
isynnerhet lida deraf, b) Nämnda åtgärder,
särskildt utdikning af angränsande sankmarker,
skulle helt säkert betydligt minska
frostländigheten. I någon mån har den
minskats genom dylika företag, c) Skogsafverkningarna
ha för vissa hemman ökat
frostfaran.

Säfvar.

1. a) Orten i allmänhet lider deraf.

b) Utdikningar ha visat sig minska frostländigheten.

2. a) Många byar och hemman lida
deraf, b) Den synes aftaga i samma mån,
som myrmarkerna utdikas, c) Obekant.

Deg erfors.

1. a) Sällsynt, att något hemman icke
lider deraf, b) Dylika åtgärder skulle vara
en stor hjelp mot frostländigheten.

2. a) Orten i allmänhet och vissa hemman
isynnerhet lida deraf, b) Den skulle
säkerligen betydligt minskas genom nämnda
åtgärder och har redan i någon mån minskats
derigenom, c) Skogsafverkningen anses
nog i någon mån ha medfört ökad frostländighet
å vissa hemman.

Bygdeå.

a) Vissa trakter fortfarande frosfländiga.
h) Den kan otvifvelaktigt afhjelpas genom
nämnda åtgärder. Förut för frostskador
utsatta trakter lida ej mera i afsevärd mån,
sedan angränsande myrmarker utdikats.

c) Ingen erfarenhet härom förefinnes.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. a) Den förekommer nog flerstädes,

b) Den torde kunna kraftigt motverkas
genom utdikningar.

2. a) Socknen lider af frostländighet i
mindre mån än angränsande socknar, äfven
dem vid hafvet. Såsom anledning härtill
uppges, att många af dess största byar ligga

EliAGAN 2.

S0CKEN0MBU1).

141

vid sjöar, b) Talrika bevis finnas derå, att
den minskats genom dylika åtgärder, c)
Några bevis finnas derå, att den ökats
genom skogsafverkningar.

Skellefteå.

a) Största delen af orten lider deraf,

b) Den kan afhjelpas genom dränering.
Öfverallt, der dylika arbeten egt rum, har
frostländigheten minskats i betydlig grad
och i samma mån, som dräneringen varit
fullständigare, c) Före Norrbottenslagens
tillämpning har genom skogsafverkning å
åtskilliga hemman frostländigheten ökats.

Bi/ske.

a) Orten lider allmänt deraf, b) Olägenheten
kan, om ej helt och hållet undanrödjas,
så åtminstone i hög grad afhjelpas genom
plandikning. c) När skogsafverkningen är
öfverdrifven, synes den öka frostländigheten.

Jörn.

a) Orten i allmänhet och särskildt vissa
hemman lida deraf, b) I väsentlig mån.
Uppmuntrande erfarenheter från flere ställen
inom orten.

Nor sjö.

a) Orten i allmänhet lider deraf, b)
Olägenheten kan, enligt vunna erfarenheter,
betydligt afhjelpas genom nämnda åtgärder,
särskildt den senare, c) Om skogsafverkningen
ökar frostländigheten, kan ej bedömas.

Löfånger.

a) Orten är i rätt betydande grad frostländig.
b) Den torde i någon mån kunna
minskas genom nämnda åtgärder, särskildt
den senare. De utdikningar, som gjorts
i detta syfte, ha visat synnerligt goda
resultat, c) Skog anses utgöra skydd mot
frost.

Ny såfra.

1, 2. a) I allmänhet lider orten deraf.

b) Den kan minskas genom nämnda åtgärder.
De med statsanslag understödda myrutdikningarna
hafva derå lemnat tydlig erfarenhet.
c) Den öfverhandtagande skogsafverkningen
synes ha menlig inverkan på
frostländigheten.

Mala.

1. a) Allmän frostländighet förefinnes,
men i olika grad å olika hemman, b) Kan
afhjelpas. Den har minskats genom verkställda
utdikningar.

2. a) --= 1 a), b) Genom utdikning.

c) Ej veterligen.

3. a), b) = 2 a), b).

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. Landet lider i allmänhet deraf. I
det s. k. baklandets mossar ligger nog
kälen merendels året om. b) Bättre dränering
af inegoj orden kan nog, särskildt å
fjellet, vara erforderlig, dock bestå inegorna
mestadels af sandjord utefter elfdalarna.
En ganska vidtomfattande utdikning af
de allestädes förekommande sankmarkerna
skulle helt visst icke bli utan god påföljd,

c) Att skogsafverkning ökat frostländigheten
är ej kändt. Deremot skulle borttagande
och stark gallring af skog lemna
tillträde till värme och ljus å kälmarkerna.

2. a) Flertalet byar lida i allmänhet
deraf, b) Den har förminskats och kan
fortfarande förminskas genom sådana arbeten.
c) Ligger af skog omgifven uppodlad
mark intill frostförande myrtrakt
och skogen borthugges, kan odlingen komma
att härigenom lida men, hvarå exempel
finnas.

3. I hufvudsak = 2.

Stensele.

a) Frostskador olika på olika ställen,
dock med undantag af vissa år icke svårare
än ned mot kusten, b) Den måste anses
i betydlig mån afhjelpas genom utdikning
af angränsande sankmarker. Erfarenheten

142

FRÅGAN 2. SOCKENOMBUD.

ringa, c) Afverkning af skog, som står

mellan myrmark och inegojord, verkar frost ländighetens

ökande.

Sorsele.

a) En stor del hemman lida af frostländighet.
b) I afsevärd mån. Frosten har ock
väsentligen minskats, der sådan afdikning
egt rum. c) Ingen erfarenhet härutinnan
förefinnes.

Asele.

a) Orten lider i allmänhet deraf, isynnerhet
utefter vattendragen, b) Att dränering
och dikning minska densamma, har
erfarenheten flerstädes ådagalagt, c) Skogens
borthuggande mellan odlingar och
myrar, synnerligen om do senare äro högre
belägna än de förra, ökar betydligt frostländigheten.
Sådan afverkningen här bedrifves,
har den icke ökat den allmänna
frostländigheten.

Fredrika.

1. a) Orten lider af frostländighet, b)
Några synliga dikningsföretag hafva ej egt
rum.

2. a) Icke orten i allmänhet, men väl
sex angifna byar. Frostländigheten är helt
att tillskrifva förefintligheten af omgifvande
myrmarker, b) Frostländigheten har genom
utdikningar å vissa byar betydligt förminskats.
c) Nej.

Örträsk.

I. a) Vissa byar och hemman lida deraf,

b) Dylika åtgärder skulle nog bidraga till
minskning af frostländigheten. Utdikningar
ha verkställts i vissa byar med påföljd,
att frostländigheten minskats i ganska afsevärd
mån. Det är att befara, att, derest

afverkningen fortgår i _samma omfattning
som hittills, den kommer att menligt inverka
på klimatet, c) Frostländigheten
har betydligt ökats genom en för flottningsändamål
företagen sjösänkning.

2. a) Orten lider till en stor del deraf,

b) Bäst torde detta afhjelpas genom nämnda
åtgärder; goda resultat ha ock vunnits
genom dylika arbeten.

Vilhelmina.

a) Orten i sin helhet lider deraf, b) Den
har i betydlig grad minskats genom utdikning
af angränsande sankmarker, c) Endast
genom oförståndig afverkning för husbehof
i närheten af lägenhet.

Dorotea.

1. a) Frostländigheten är i det hela rätt
allmän, b) Olägenheten kan endast afhjelpas
genom någorlunda fullständig drä !

nering och utdikning. I hvarje by, der
s. k. krondikning verkställts, har frostländigj
heten betydligt minskats, c) Som afverkning
får ske endast efter utstämpling, har
någon erfarenhet härutinnan ej kunnat vinj
nas.

2. a) Vestligaste delen af socknen lider
; af rätt stor frostländighet, den öfriga delen

deremot obetydligt, b) Utdikning af myrar
och sankmarker har betydligt minskat frostj
ländigheten. c) Nej.

Tärna.

I, 2. a) De flesta hemman lida nog
'' mer eller mindre deraf, b) Otvifvelaktigt
i betydlig mån. Erfarenhet härom saknas
| icke, ehuru den, till följd af befolkninI
gens fåtalighet och den korta tid, under
hvilken den funnits i socknen, ännu är
I ringa.

FRAGAN 2. SOCKENOMBUD.

143

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. a) Socknen är icke frostländ i dess
nedre byggd, men väl i den öfre med dess
vidsträckta myrmarker, hvarest nästan
hvarje år förekommer, att säd och potatis
frysa bort. b) Frostländigheten har dock
i allmänhet ganska mycket minskats isamma
mån, som utdikningar företagits, c) Har
icke försports.

2. a) Ja, orten i allmänhet lider deraf,

b) Utdikning af sankmarker anses vara ett
hufvudvillkor för afhjelpande af denna olägenhet.
Erfarenheten har ock gifvit synnerligen,
gynnsamma resultat, c) Ej kändt,
att så på något ställe varit förhållandet.

Elf sby.

a) Vissa hemman lida deraf, särskildt
nyodlingar i närheten af sankmarker, b)
Den kan, enligt hvad erfarenheten visat,
afhjelpas framför allt genom utdikning af
sankmarker, c) Frostländigheten har veterligen
ingenstädes ökats.

Arvidsjaur.

a) Orten i allmänhet lider deraf; endast
i vissa byar och hemman skadar frosten
sällan växtligheten, b) Den kan afhjelpas
genom nämnda åtgärder, särskildt den senare,
och i synnerhet der sankmarkerna
äro belägna i närheten af odlade ställen.
Der afdikning skett, har frostländigheten i
afsevärd grad minskats, c) Meningarna
delade. Der skogen borttagits i närheten
af någon by och der bakom legat en
frostförande sankmark, har frostländigheten
blifvit större. Sådana enstaka rön dock
icke afgörande för frågan i allmänhet.

Arjepluog.

a) Orten i allmänhet och vissa hemman
i synnerhet, dock är socknen icke så frost -

, länd som Arvidsjaur, b) Den kan säkert
i många fall afhjelpas genom nämnda åtj
gärder. Det finnes exempel derå, att i
| socknar, der potatisen af gammalt nästan
årligen blifvit frostskadad, afdikningsföretag
haft påföljd, att frostskador derå aldrig vidare
förekommit, c) Har ej försports.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

a) Orten i allmänhet och särskildt vissa
byar och hemman lida deraf, b) I stor
mån, hvilket ock erfarenheten visat å de
få orter, der dylika arbeten blifvit utförda.

Ofver-Luleå.

Ja, i allmänhet och särskildt å vissa
hemman, b) Erfarenheten har visat, att
frostländigheten har något minskats genom
dylika åtgärder, c) Frostländigheten har
ökats här och der, hvarest skogen blifvit
borthuggen.

Edefors.

a) I allmänhet och särskildt vissa hemman.
b) På grund af den djupa kälbild:
ningen spelar dränering af inegojorden ingen
vidare rol. Och utdikningarna af .sankmarkerna
varda ej effektiva, utan att marken
samtidigt rensas från skog, enär det visat
sig, att den eljest icke fullt uttorkar. Genom
hittills verkställda utdikningar har dock
frostländigheten åtskilligt minskats, c) Nej.

Jochnock.

a) Orten lider deraf, b) Någon dränering
anses i allmänhet ej behöflig, om ej
möjligen i socknens sydöstra del. Det är
konstateradt, att frostländigheten minskats,
der något så när omfattande dräneringar
utförts, c) Det kan ej sägas, att så är förhållandet,
om ock något exempel härå skulle
kunna anföras.

144

FRÅGAN 2.

SOCKENOMBUD.

5. Kalix fögderi.

Råneå.

1. a) Orten lider rätt mycket deraf,
synnerligast de trakter, som ligga längre
in i landet, b) Öfverallt, der afdikningar
skett, har frosten minskats och jemväl der
och hvar fullständigt upphört, c) Nej;
möjligen beroende derå att lagstiftningen
förhindrat kalhuggning.

3. a) Orten lider i allmänhet i hög grad
deraf, c) Genom skogsafverkningen har
frostländigheten ökats.

Neder-Kalix.

I. a) Endast vissa hemman lida deraf,

b) Den har på flere håll afhjelpts genom
dylika arbeten, c) Nej, snarare tvärtom,
ifall skogen är belägen å sankmark.

3. a) Yissa hemman lida mer än orten i
allmänhet deraf, b) Den kan mest afhjelpas
genom utdikning af sankmarker, c) Genom
afverkning å sankmarker har den minskats.

Öfver-Kalix.

a) I allmänhet lider orten deraf, b) Bäst
torde den afhjelpas genom utdikning af angränsande
sankmarker. Der utdikning skett,
har frostländigheten betydligt minskats, c)
Nej, icke veterligen.

Gellivare.

a) Orten är frostländig; vissa hemman
stå sig dock bra. b) Som hemmanen i närheten
af myr- och sankmarker äro mest
utsatta för frost, kan det antagas, att genom
nämnda arbeten frostländigheten skulle
minskas. Erfarenhet saknas, c) Nej.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

a) Yissa hemman och byar lida deraf,

b) Ölägenheten anses bäst kunna afhjelpas
genom utdikning af angränsande sankmarker.
Erfarenheten har ock visat, att den
minskas genom utdikning, c) Nej.

Karl Gustaf.

1. a) Orten lider i allmänhet deraf, särskildt
de byar och hemman, som ligga mera
aflägset från Torne eif. b) Frostländigheten
har minskats genom utdikning af
angränsande sankmarker.

3. a) I allmänhet lider orten deraf, b)
Genom nämnda åtgärder, särskildt den senare,
bör frostländigheten i det närmaste
afhjelpas. Erfarenheten har visat, att frostländigheten
minskats genom sådana företag.
c) I socknen har sedan urminnes tid
ej funnits skog till nämnvärd afverkning.

Hietaniemi.

Svar saknas.

Öfver-Torneå.

a) Yissa hemman och byar lida deraf,

b) Genom utdikningar har frostländigheten
minskats, c) Icke genom afverkning. Deremot
torde skogseldar ha orsakat skada.

Korpilombolo.

1. a) Hela socknen öfverhufvud lider
deraf, b) Orsakerna till frostländigheten
många men, utom socknens nordliga läge,
särskildt två: mängden af sankmarker och
insjöarnas torrläggande.

3. a) Orten i allmänhet lider betydligt
af frostländighet, särskildt trakterna invid
sankmarker och ofullständigt torrlagda sjöar,

b) Den skulle i stort kunna afhjelpas genom
bättre dränering af marken. Ett exempel
anföres. c) Skogsafverkningen har visat
sig säkert öka frostländigheten, derigenom
att genom kalhuggningar skydd mot nordanvinden
upphör och frost angriper grödan
vid betydligt mildare köldgrad än förut.

Tärendö och Paj ala.

1. a) Hela orten lider deraf; endast
några undantag finnas, b) Esomoftast torrlägges
någon myr här och der med påföljd,
att frostländigheten i närliggande trakt
minskas, c) Frostländigheten har ej ökats
genom skogsafverkning, försåvidt skogen
afverkats och ej sköflats. På en del ställen
klagas öfver att sjöaftappningar icke blott

FRÅGAN 2. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

145

i hög grad ökat frostländigheten, utan rent
af åstadkommit sådan, der den förut varit
okänd.

2. a) Frostländigheten är allmän, b) Der
utdikning af angränsande sankmarker företagits,
har frostländigheten tydligt aftagit.

c) Genom skogsafverkning, såsom den inom
denna ort bedrifvits, har ökning ej skett,
men väl genom sjöaftappningar.

Juckasjårvi.

a) Inom vissa byar lida hemmanen i
allmänhet deraf. Andra högre belägna
trakter, särskildt vid sjöar eller skyddande
skogsmarker, äro mindre utsatta för frostens
verkningar, b) Sankmarkernas fullständiga

torrläggning skulle vara ett verksamt medel
till frostländighetens afhjelpande, c) I den
mån skogarna ha huggits ner i närheten af
odlade trakter, har fjellnatursegenskapen
framträdt i trakten.

Enontekis.

a) Frostländigheten så stor, att sädesodling
ej mera förekommer, b) Genom
utdikning af angränsande sankmarker torde
olägenheten kunna afhjelpas så till vida,
att potatisskörden mindre ofta komme att
slå fel. Det första utdikningsföretaget pågår
för närvarande, c) Skogsafverkning
förekommer endast för husbehof.

Länsman och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

a), b) Nej. Lumshedens by har visserligen
förut lidit af frost, men förekommer
detta numera sällan, sedan den s. k. Lumshedebäcken
blifvit med statsanslag utvidgad.
c) Af skogsafverkning är för närvarande
ingen frostländighet att befara.

Sundborns och Vika distrikt.

a), b) 1 allmänhet lider orten numera
icke af frostländighet, sedan genom utdikning
af sankmarker och dränering af inegojorden
denna olägenhet, som förut på

många ställen förekommit, i synnerligen
afsevärd mån blifvit afhjelpt. Några hemman
finnas visserligen, som mer eller mindre
åtminstone vissa år lida af frostländighet,
detta beroende på hemmanens läge och
svårigheten att utan allt för dryga kostnader
kunna åstadkomma nöjaktig utdikning.
c) Någon erfarenhet derom har hittills
i orten ej vunnits.

Kopparbergs disk åkt.

Svar saknas.

. Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

a) Orten lider mindre af frostländighet.

146

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

c) Någon skogsafverkning af större omfattning
har ej förekommit.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.

a) I allmänhet förekomma icke frostskador.
Vissa år kan dock frost inträffa
och drabbas då nästan all inegoj orden deraf.
Den brukar dervid först yppa sig i Sellnäsbyggden
utefter Tunaån, som ligger ganska
lågt. b) Genom utdikning af sanka marker,
som förekommer, synes den deremot lättare
kunna hållas på afstånd, c) Der skogen
blifvit totalt afverkad, synes frosten ha
lättast att få fäste.

Stora Tuna distrikt, TJtombrodelen.

a) Hvarken orten i allmänhet eller vissa
hemman lida i nämnvärd grad af frostländighet.

Kronofogden.

a), b) I allmänhet lida fögderiets socknar
icke numera af frostländighet, sedan genom
utdikning af sankmarken och en bättre
dränering af inegoj orden denna olägenhet,
der den förut förekommit, i synnerligen
afsevärd mån blifvit afhjelpt. Visserligen
finnes något eller några hemman inom
nästan alla af fögderiets socknar, som ännu
åtminstone vissa år lida af frostskada; och
torde orsakerna härtill vara att söka i
dessa hemmans läge samt svårigheten att
utan allt för stora kostnader kunna åstadkomma
en nöjaktig utdikning.

2. Hedemora fögderi.

Störa Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenhergs distrikt.

a) Orten olider i allmänhet ej af frostländighet.
A några få lägenheter, belägna
i låglända trakter, förekommer någon gång
frostskada å den växande grödan, men

några lokala missförhållanden i fråga om
jordens dränering och utdikning af närgränsande
myrmarker äro härtill icke orsaken.
b), c) Nej. Frost!ändigheten har
snarare minskats genom vidtagna utdikningar
och torrläggningar af marken.

Hedemora distrikt.

a) Ingenstädes i orten har försports, att
frostländighet förefinnes.

Husby distrikt.

a) Orten är icke särskildt utsatt för
frost och nödiga afdikningar äro redan vidtagna.

By distrikt.

a) I allmänhet lider orten icke af frostländighet.
En del trakter göra härifrån
ett undantag, b) Genom utdikning af sankmarker
i närheten torde denna frostländighet
kunna afhjelpas. Det synes också, som
om genom inom socknen verkställda betydande
vattenaflednings- och torrläggningsföretag
af inegoj ord frostländigheten något
minskats, c) Huruvida genom skogsafverkning
frostländigheten ökats, har ej iakttagits.

Folkärna distrikt.

Frostländigheten har genom sankmarkernas
afdikning redan minskats.

Kronofogden.

a) I allmänhet lida hemmanen inom fögderiet
icke i någon afsevärd mån af frostländighet.
c) Skogsafverkning torde ej hafva
ökat frostländigheten.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

a) I allmänhet förekommer icke frostländighet.
b) Senare tiders bättre dränering
torde nog hafva inverkat till dess förminskande,
hvilket jemväl framgår deraf,
att en och annan gång frostskada uppstår

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

147

å de lägenheter, hvarest dränering försummats.

Åls distrikt.

Frostländighet förekommer visserligen
på vissa trakter, men har densamma under
senare tider betydligt afhjelpts genom dränering
och dikning. Man kan derför ock
säga, att orten numera ej lider af frostländighet.
c) Skogsafverkningen synes sålunda
ej hafva i detta afseende menligt
inverkat.

Leksands distrikt.

a) Frostländighet förekommer på vissa
ställen, särskildt i Siljansnäs socken.

b) Det har visat sig, att frostländigheten
minskats genom dikning eller dränering,
hvilket ock på senare åren allmännare skett.

c) Att frostländigheten ökats på grund af
skogsafverkning, torde icke på orten hafva
erfarits.

Rättviks distrikt.

a) Orten, som ligger ganska högt, kan i
allmänhet ej sägas lida af frostländighet,
men naturligtvis lider ett och annat hemman
eller delar deraf, b) Utdikningar i någon
större mån hafva här utförts egentligen på
två ställen. Att frostländigheten derigenom
minskats, är uppenbart, likasom att den
odlingsbara marken i hög grad förbättrats,

c) Att frostländigheten ökas å de ställen,
der all skog afverkas, är gifvet.

Ore distrikt.

a), b) Orten lider i allmänhet af frostländighet,
hvilken olägenhet i någon mån
torde kunna afhjelpas genom bättre dränering
af inegojorden och utdikning af angränsande
sankmarker, enär genom dylika
företag frostländigheten under de senare
åren betydligt minskats.

Gagnefs distrikt.

a) Frostländiga marker förekomma härstädes
egentligen icke, fenär frostförande
myrar äro utdikade och uppodlade, c) Ej

heller kan frostländighet förmärkas hafva
uppkommit genom skogsafverkning.

Kronofogden.

a) Denna ort kan icke sägas i allmänhet
lida af frostländighet, men väl förekomma
inom de olika socknarna, särskildt inom
Siljansnäs och Ore socknar, mer eller mindre
frostländigt belägna trakter i närheten af
sankmarker, som ännu ej utdikats, b) Att
frostländigheten märkbart förminskats, der
dränering af inegojord och uppodling af
sankmarker egt rum, har erfarenheten nogsamt
gifvit vid handen, c) Om det ock
måste antagas såsom en naturlig följd, att
skogarnas förtunning genom en långt drifven
timmerafverkning öfvar ett menligt
inflytande på klimatet, kunna dock inga
bevis anföras derför, att skogsafverkningen
ökat frostländigheten.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

a), b) Genom verkställda utdikningar af
sankmarker och dränering af inegojorden
har frostländigheten under de senaste 30
åren betydligt minskats, men den förekommer
ännu i någon mån, i synnerhet i
de trakter, der de största outdikade sankmarkerna
äro belägna. Frostländigheten
anses på grund af den vunna erfarenheten
kunna genom fortsatt utdikning och förbättrad
dränering helt och hållet aflägsnas.

c) Skogsafverkningen synes, åtminstone såsom
den här bedrifvits, snarare minska än
öka frostländigheten.

Solleröns distrikt.

a) Frost förekommer icke på Sollerön,
men vissa delar lida af bottensyra, som
dock torde aflägsnas i de byar, hvilkas jord
genom under år 1902 till större delen färdiggräfda
afloppskanaler kommer att torrläggas.
c) Afverkningsbar skog å Sollerön
finnes icke; och hvad inverkan kolningen
af befintligt virke å vissa mindre skogs -

148

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

skiften ä fastlandet haft å nederbörd och
frostländighet har icke kunnat afgöras.

Venjans distrikt.

== svaret från Venjans socken.

Or sa distrikt.

a), b) Förr tog grödan å låglända egendomar
ofta skada af nattfrosten, men sedan
Orsa sockens skogsmedelsfond bildats och
blifvit räntebärande, hafva betydliga utdikningsarbeten
företagits, hvilka arbeten
ännu pågå. Derigenom har frostländigheten
i ganska betydlig grad minskats,

c) Skogsafverkningen i socknen torde icke
hafva orsakat ökad frostländighet, enär
de afverkade skogarna ligga på betydliga
afstånd från den odlade byggden.

Eif dalens distrikt.

a) Hela orten utan nämnvärda undantag
lider af frostländighet. b) Denna olägenhet
anses kunna väsentligt afhjelpas genom
bättre dränering af inegojorden och särskildt
genom utdikning af angränsande
sankmarker. Erfarenheten gifver stöd för
detta antagande, c) Det förefaller, som
om hastigare temperaturvexlingar och väderleksskiften
skulle åtfölja afverkningärna.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Med undantag af Sollerön samt en
del af Mora och Våmhus socknar lider orten
i allmänhet af frostländighet. b) Denna
olägenhet anses kunna i väsentlig mån afhjelpas
genom bättre dränering af inegojorden
och särskildt genom utdikning af
angränsande sankmarker, en erfarenhet,
som vunnits genom redan utförda dylika
arbeten, c) Någon iakttagelse har ej skett,
att frostländigheten ökats till följd af skogafverkningen
i orten.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

a) Knappast i allmänhet kan orten sägas
lida af frostländighet men väl byarna Björbo,
Hagen och Forsgärdet på grund af angränsande
sankmarker, b) Somliga myrmarker
kunna ej utdikas, enär aflopp saknas, men
största delen skulle nog kunna torrläggas
och frostländigheten derigenom afsevärdt
minskas, såsom erfarenheten visat beträffande
den med bidrag af statsmedel delvis
utdikade stora myran vid Björbo. c) Frostländigheten
torde ej hafva ökats genom
skogsafverkning, enär några afsevärda
skogsvidder härstädes ej kalhuggits.

Nås och Säfsnäs distrikt.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet.
b) Torde bäst kunna afhjelpas genom
fortsatt utdikning af sankmarker, något som
hittills visat sig åtminstone förminska frostländigheten.
c) Har ej försports.

Jer na distrikt.

a) Orten lider i ej ringa grad af frostländighet.
b) Olägenheten torde bäst kunna
afhjelpas genom utdikning af angränsande
sankmarker, hvilket hittills visat sig fruktbringande.
c) Har ej iakttagits.

Äppelbo d/istrikt.

a) Numera är frostländigheten ringa.
1)) Utdikningar hafva i stor omfattning
företagits för ett trettiotal år sedan och
ännu längre tillbaka, hvarigenom frostländigheten
afhjelpts. c) Erfarenheten har
icke ännu gifvit vid handen, ått frostländigheten
ökats genom skogsafverkningen,
hvilken ännu icke kan sägas hafva
inom detta distrikt uppdrifvits till skogssköfling.

Malungs distrikt.

a) Orten, isynnerhet en del hemman i
norra delen af socknen, lider i allmänhet
af frostländighet, hufvudsakligen förorsakad
af å angränsande skogsområden belägna

frågan 2. Länsman och kronofogdar.

149

sankmarker, b) Frostländigheten har dock
under de senare åren minskats, och torde
detta få tillskrifvas de utdikningar, som
redan gjorts i vissa trakter inom socknen;
men skulle frostländigheten i ännu högre
grad kunna afhjelpas genom fortsatta utdikningar
af angränsande sanka marker,

c) Skogsafverkningen har icke ökat frostländigheten
i orten.

Lima distrikt.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet,
dock i betydligt mindre grad nu än
förr på grund af verkställda utdikningar.

c) Huruvida frostländigheten ökats genom
skogsavverkning kan ej afgöras.

Transtrands distrikt.

a), b) Till följd af dess höga belägenhet.
350 meter Öfver hafvet och deröfver, samt
förefintligheten af stora fjellmarker lider
orten i allmänhet af frostländighet; och kan
denna olägenhet derför blott till någon del
afhjelpas genom utdikning af sankmarker,

c) Skogsafverkning i sådan omfattning, att
frostländigheten ökats, har här icke förekommit.

Kronofogden.

a) I de nordligast belägna socknarna
inom fögderiet lider orten i allmänhet af
frostländighet, men i öfriga socknar lida
endast vissa hemman deraf, b) Denna
olägenhet afhjelpes bäst medelst utdikning
af angränsande sankmarker, såsom erfarenheten
på flera ställen visat, c) Skogsavverkning
har icke ökat frostländigheten.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

a) Nej, icke i stort sedt. b) På de ställen,
der frost inträffar, torde detta nog kunna
afhjelpas genom bättre dränering och utdikning
af angränsande sankmarker, c) 4tt
frostländigheten ökats genom skogsafverkningen,
har ej kunnat iakttagas.

Ludvika distrikt.

a) Jordbruket i Ludvika socken kan icke
sägas lida af frostländighet, då jorden är
väl dikad och obetydligt med mossar finnas
i denna kuperade bergstrakt. Den enda
nämnvärda inom socknen odlade mossen är
belägen sydvest om Klenshyttans station
och torde utgöra omkring 80 tunnland,
alltsammans väl odlad och dikad jord.

b), c) Någon erfarenhet om huruvida frostländigheten
minskats af odlingsföretagen
eller ökats af skogsafverkningen har ännu
icke vunnits.

, Norrbärke distrikt.

a) Någon synnerlig frostländighet inom
orten finnes icke. Markerna närmast Björsjö
bruk äro mest frostförande, äfvensom
några trakter i hemmanens östra del.

b) 4411 förminskande af sådan frostländighet
äro genom dränering och utdikning de åtgärder1
redan vidtagna, som skäligen kunna
göras, c) Det kan ej sägas, att skogsafverkningen
bidragit eller varit orsak till
frostländigheten.

Söderbärke distrikt.

a) Någon frostländighet af betydande
grad finnes ej. Den förekommer mest å
Klotens kronopark och delvis å jord, som
tillhör Baggå bruk. c) Den skogsavverkning,
som hittills egt rum, har ej bidragit
till olägenheten i fråga.

Kronofogden.

a) I Grangärde socken kan i allmänhet
ej klagas öfver frostländighet. Undantag
härifrån utgöra vissa delar af den s. k.
finnmarken, b) Frostländigheten torde
kunna i ringa mån afhjelpas genom dränering
af inegojorden och utdikning af
angränsande sankmarker. Några åtgärder
för det ändamålet hafva dock ej vidtagits.

c) Nej.

I Ludvika socken kan ej klagas öfver
frostländighet.

150

FRÅGAN 2. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Årsunda distrikt.

Svar saknas.

Torsåkers distrikt.

Nej.

Ofvansjö och Jårbo distrikt.

a) Nej. c) Skogsafverkningen har visat
sig minska frostländigheten, då den i någon
ringa mån förekommit.

Ockelbo distrikt.

a), b) Ungefär en tiondedel af den odlade
jorden lider af frostländighet, som genom
utdikning af sankmarkerna kan minskas.
c) Frostländigheten har ej genom
skogsafverkningarna ökats, utan tvärtom
minskats.

Hamrånge och Hille distrikt.

a) Delar af vissa hemman lida af frostländighet.
b) Denna har visat sig kunna
afhjelpas genom utdikning af angränsande
sankmarker, c) Genom skogsafverkning
har frostländigheten ej ökats.

Valbo och Högbo distrikt.

a) Skogshemman, som hafva stora ännu
oafdikade marker, lida af frostländighet.

c) Skogsafverkningarna torde icke hafva
förorsakat frostländighet.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

a) Genom sin närbelägenhet till Bottniska
viken, hvarigenom dels våren i allmänhet
inträder sent och grödan knappast är uppe

förr, än nattfrosterna äro öfver, dels hösten
erhåller jemnare temperatur, lider socknen
i allmänhet föga af frost; dock förekomma
på enstaka lägen isynnerhet höstfroster,

b) Bättre torrläggning af den odlade jorden
samt flere sänkningsarbeten hafva emellertid
äfven å en del sådana orter afhjelpt
eller minskat frostfaran, c) Ukning af frostländigheten
genom afverkning har icke förmärkts.

Söderala distrikt.

a) I allmänhet icke, endast mindre fläckar
här och der. b) I Ellne by har nyligen utdikning
mot frostländigheten skett med godt
resultat, c) Nej.

Hanebo distrikt.

a) Frostlända marker i någon större utsträckning
förekomma icke inom orten,
ehuru vissa trakter, såsom omkring Bofarasjön
och delvis utefter Bofaraån samt
de s. k. Hertängarna mycket lida af frost
och i likhet med mycken odlad jord efter
Ljusnans dalgång besväras af årligen återkommande
öfversvämningar. b) För att
afhjelpa dessa olägenheter behöfdes en reglering
af de vattendrag, som beröra de
frostlända markerna, något som icke skulle
kunna ske utan stora kostnader, hvilka för
öfrigt ej skulle kunna på långt när uppvägas
af det högre värde, den torrlagda jorden
derigenom skulle få. Deremot förefinnas
en mängd mindre kärr och myrar, hvilkas
torrläggande och odling kunde ske utan
särdeles stora kostnader och hvilken åtgärd
skulle i hög grad förbättra omkringliggande
jord. Sådana odlingsföretag hafva dock
icke förekommit dels i brist på intresse,
dels i brist på penningar, c) Huruvida
frostländigheten ökats genom skogsafverkning
är omöjligt att afgöra.

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

151

Mo distrikt.

a), b) Någon mer än vanligt frostländig
trakt finnes ej. Dock kan väl ett eller annat
jordstycke vara utsatt för frostskada, i de
flesta fall beroende på ofullständig dränering.

Norrala distrikt.

a), b) Frostländighet förekommer å vissa
hemman, hufvudsakligen beroende på dålig
afdikning, c) Skogsafverkningarna hafva
ej inverkat å frostländigheten.

Bollnäs distrikt.

a) Icke orten i allmänhet, men väl en
del skogshemman lida af frostländighet.
b) Frostländigheten, som förr lärer hafva >
varit ganska stor äfven på den öppna [
byggden, har minskats genom torrläggning,
dikning, gödsling och bättre skötsel af jorden.
Frostländigheten kan med säkerhet
minskas i afsevärd grad genom nämnda
medel, c) Frostländigheten har icke någonstädes
ökats, allra minst till följd af skogsavverkning.
Deremot torde icke vara otroligt,
att i skogs- och myrtrakter densamma
kunnat på något ställe ökas genom försumpning.

Alfta distrikt.

a) Ej i allmänhet, b) I flere fall har
den undanröjts genom utdikning af sankmarker.
c) Nej.

Ofvanåkers distrikt.

a) I allmänhet icke, men väl vissa hemman.
b) Som orsaken till dessa hemmans
frostländighet är att söka i angränsande
sankmarker och icke i bristande dränering |
af inegojorden, skulle olägenheten förvisso j
afhjelpas genom utdikning af sankmarkerna.
Åtskilliga försök i den riktningen hafva
gjorts och medfört goda resultat, c) Nej.

Kronofogden.

Instämmer i det af länsmannen i Bollnäs j
distrikt afgifna yttrande.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

a) Hvarken orten i allmänhet eller särskild!
vissa hemman lida af frostländighet.

b) Genom bättre dränering och utdikning
af angränsande sankmarker har frostländigheten.
afhjelpts. c) Något inflytande på
frostländigheten synes skogsafverkningen
icke hafva medfört.

Helsingtuna distrikt.

a) Frost förekommer sällan, b) Torrläggning
af'' sankmarker och mossar har
visat sig afvärja frost, under det att deremot
utdikning af sjöar synes hafva befordrat
frostländighet.

Forsa distrikt.

a) Icke orten i allmänhet, men väl en del
hemman lida af frostländighet. b) Genom
dränering af inegojorden afhjelpes frostländigheten.
c) Frostländigheten har icke
ökats genom skogsafverkningen.

Högsta distrikt.

_ a) Nej. b) Der frostländighet emellertid
förekommer, är den beroende på otillräcklig
utdikning eller ofullständig vattenaftappning
vid sjösänkningarna och kommer att
försvinna, då dessa fel blifvit afhjelpta.
j c) Ehuru skogsafverkningen under de senare
åren ökats i oerhördt omfång, har
frostländigheten aftagit, detta dock till’ följd
af de under samma år företagna utdikniiigar
och sjösänkningar.

Harmångers distrikt.

a) Några hemman lida deraf till följd
af deras lägen, b) Olägenheten anses kunna
afhjelpas genom afdikningar och grundförbättringar.
c) Nej.

Gnarps distrikt.

Intet att tillägga till de af sockenombuden
afgifna svar.

152

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Bergsjö distrikt.

a) Yissa hemman lida af frostländighet.

b) Föga göres för att afhjelpa detta.

c) Frostländigheten har ej ökats genom
skogsafverkningen.

Norrbo distrikt.

a) Endast vissa trakter af distriktet lida
oftare af frostländighet, beroende af vattensjukt
läge och närhet till större myrmarker,

b) Ehuru andra större torrläggningsarbeten
af jord än sjösänkningar icke förekommit,
har dock genom någon vidlyftigare dikning
frostländigheten minskats, c) Af hemmansegarnes
vanvettiga sköfling af sina skogar
har icke ännu förmärkts ökad frostländighet.

Delsbo distrikt.

a) Frostländigheten har blifvit väsentligen
afhjelpt genom utdikningar och åtskilliga
sjösänkningar, företagna dels under
pågående laga skifte, dels ock efter det
att detsamma år 1871 afslutats.

Kronofogden.

a) Orten i allmänhet lider icke af frostländighet.
c) Der förhållandena äro ogynnsamma,
anses frostländigheten ökas genom
skogsavverkning.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

a) Endast obetydligt, b) Genom utdikning
af några sankmarker har en del frostlända
hemman betydligt förbättrats, c) Nej.

Ramsjö distrikt.

a) Frostländighet förekommer öfverallt,

b) Den torde, om ej helt och hållet, så
dock i betydlig mån minskas genom utdikning
af ett stort antal tjernar och smärre
sjöar samt myrar. Der sådant skett, har
ock verkan deraf visats, c) Skogsafverkningen
har icke, hvad frostländigheten beträffar,
inverkat.

Färila distrikt.

Svar saknas.

I Los •distrikt.

a) Åtskilliga hemman i ådalarna i närheten
af rinnande vatten och sankmarker
äro frostlända. De äldre hemmanen äro
anlagda å höjderna och föga utsatta för
| frost, b) Utdikning i större eller mindre
omfattning af de vidsträckta myrarna skulle
betydligt höja medeltemperaturen. Erforderlig
utdikning af dessa myrar ställer sig
emellertid alltför kostsam, för att någon
egentlig erfarenhet om frostförminskning
skulle ha vunnits, c) Skogsafverkning synes
I icke ökat frostländigheten.

Jerfsö distrikt.

a) Några hemman lida af frostländighet,
icke orten i allmänhet, b) Utdikningar,

! hvilka för närvarande pågå här och der
inom socknen, minska frostländigheten.
c) Skogsafverkning har ej orsakat frostländighet.

Arbrå och Undersviks distrikt.

a) Orten kan ej betecknas som frostländig
numera, b) Jorden dikas numera
bättre och närbelägna sankmarker torrläggas.
Dock torde till vinnande af full
trygghet mot frosten erfordras, att åtminstone
en del skogsmyrar utdikades.

Kronofogden.

a) Man kan icke säga, att orten i allmänhet
lider af frostländighet. Sådan före|
kommer egentligen endast i socknarnas uti
kanter, der jordbruket merendels befinner
sig på lägre ståndpunkt och hvarest den
odlade marken är belägen antingen högt
| eller lågländt, b) Genom bättre dränering
af inegoj orden och utdikning af angränsande
sankmarker bör frostländigheten kunna i
väsentlig grad minskas och har, der utdikning
och torrläggning af sankmarker utförts.
erfarenheten visat, att frostländigheten
minskats, c) Icke kändt.

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

153

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima distrikt.

a) Icke orten i allmänhet, men väl åtskilliga
s. k. »skogshemman», c) Ökning
i frostländigheten torde icke ha förekommit.

Stöde distrikt.

a) Orten lider i allmänhet icke af frostländighet.

Torps distrikt.

_ a) Frostländigheten, sparsam, härleder
sig från outdikade sankmarker, c) Om
skogsafverkningens inflytande härutinnan
har icke något afhörts.

Borgsjö distrikt.

'' a) Frostländighet i större omfång visar
sig icke här. b) Utdikning af i nejden befintliga
sumptrakter skulle säkerligen i det
närmaste borttaga den befintliga.

Selångers distrikt.

a) Endast undantagsvis lider något hemman
inom orten af frostländighet. b) I de
allra flesta fall borde nämnda olägenhet
kunna, enligt hvad erfarenheten visat, afhjelpas.
c) Icke försports.

Kronofogden.

Orten lider ej i allmänhet af frostländighet.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

a) Hemmanen i skogsbyarna lida i allmänhet
af frost, öfriga hemman icke.

Sköns distrikt.

a, b) Vissa namngifna ställen inom Sköns

socken lida af frostländighet af den anledning,
att myrtrakter finnas, som blifvit
ofullständigt torrlagda. Genom torrläggning
skulle frostländigheten i betydlig grad minskas.
I öfriga byar inom socknen är frostländigheten
mindre och förekommer hufvudsakligast
i sådana byar, genom hvilka
bäckdalar framgå. Några vattenafledningsföretag
hafva icke under de senaste 15 åren
företagits inom Sköns socken, c) Frostländigheten
har ej genom skogsafverkning
inom socknen ökats.

Timrå distrikt.

I allmänhet icke frostländig. Endast ett
hemman i Timrå socken lider af frost.

Ljustorps distrikt.

a) Orten lider i allmänhet icke af frostländighet.
Om icke sommaren är gynnsam,
lida dock några enstaka torpställen och
mindre hemman i öfre delen af Ljustorps
och Hässjö socknar ännu i någon mån af
frost, b) Nämnda olägenhet har man medelst
en bättre, genom statsunderstöd åstadkommen
dränering och utdikning af en och
annan mark under de senaste 20 åren dock
i någon mån mer och mer förminskat.

c) Genom skogsafverkning har — såvidt
man kunnat iakttaga — frostländigheten
icke ökats.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Frostländighet förekommer endast å
vissa håll inom fögderiet. b) Kan otvifvelaktigt
afhjelpas genom afdikning; hvarom
erfarenhet å andra håll inom orten lemnat
bevis, c) Nej.

154

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

a) Frostländighet förekommer visserligen
här och der, men ej till sådant omfång,
att skörden i orten, i stort sedt, äfventyras.
b) Genom utdikningar af sanka
trakter har frostländighet å många ställen
förminskats, c) Ny frostländighet i följd
af skogsafverkning har ej kunnat konstateras.
En annan olägenhet har deremot
börjat iakttagas, nemligen att, enär snösmältningen
i de uthuggna skogstrakterna
försiggår snabbare, än då dessa voro tätare
bevästa, vattnet samlat sig hastigare till
vattendragen, redan innan jorden hunnit
upptina, hvaraf blir en följd, å ena sidan,
att föga af vinterns nederbörd lemnas åt
jorden och å den andra, att vattendragen
börjat att visa mindre vattentillgång under
sommartiden och att nattfukten under tider
af torka blifvit obetydlig.

Gudmundrå distrikt.

a) Om ock frostlända marker af naturliga
skäl förefinnas, torde dock gälla såsom
regel, r att orten, i synnerhet trakten närmast
Ångermanelfven, är ganska lyckligt
lottad härutinnan. Särskildt torde böra framhållas,
att det nu är länge sedan skörden
i sin helhet tog någon skada af frosten,

b) Anledningen dertill torde vara att söka
i bättre dränering af inegoj orden samt utdikningar
af sanka trakter, c) Har ej kunnat
konstateras.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

a) I stort sedt förekommer ej frostländighet
i den egentliga byggden efter Angermanelfven,
om ock något enstaka år frost
kan förekomma. I skogsbyggden, som i
distriktet utgöres af mera enstaka liggande
hemman och torp, är frostländigheten vida
större, b) Några sankmarker förekomma

ej och någon erfarenhet om utdikningens
betydelse föreligger ej. c) Att frostländigheten
tilltagit genom skogsafverkningen
har, trots noggranna förfrågningar, icke kunnat
konstateras. Skogsafverkningen torde
dock så till vida inverkat på klimatet, att
vattentillgången och fuktigheten blifvit
ojemnare.

Nora distrikt.

a) Någon nämnvärd frostländighet förekommer
ytterst sällan, om man undantager
mindre delar af några byar. b) På flera
ställen hafva utdikningar förekommit dels
för jordvinning dels för minskning i frostländigheten,
som ock på de senare åren
betydligt minskats. En bidragande omständighet
till frostländighetens minskning
är gifvetvis att söka i jordens fortsatta
förbättring och uppodling; något som företrädesvis
förekommer bland småbrukare,

c) Att frostländigheten skulle ha ökats
genom skogsafverkning, synes man icke antaga.

Kronofogden.

Frostländighet förekommer nog här och
der, dock ej till änmärkningsvärdt förfång
för jordbruket. Frostländigheten är
icke föranledd af skogsafverkning utan,
der densamma förekommer, af bristande
dränering och dikning. Då emellertid dylika
företag af den infödde bonden i allmänhet
anses dels öfverflödiga i anseende till kostnaden
och dels stridande mot fäderneärfda
vanor, deri ändring städse anses olämplig,
är någon minskning i förefintlig frostländighet
ej att motse under nuvarande förhållanden.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Resele distrikt.

De hemman, som äro belägna efter Anger -

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

155

manelfven och Fjellsjöelfven, äro i allmänhet
förskonade från frost; så är deremot
icke förhållandet med öfriga hemman,

b) Otvifvelaktigt högst väsentligt. De företag
i orten, hvilka syftat deråt, äro knappt
nämnvärda, c) Har ej försports.

Junsele distrikt.

a) Orten i allmänhet torde icke få anses
lida af frostländighet. Ett icke obetydligt
antal hemman och byar, synnerligast sådana,
som uppkommit af nyhyggen, äro
emellertid utsatta för frostskador, b) I de
flesta fall torde frostländigheten kunna
häfvas genom torrläggning af intill egorna
liggande myrmarker. Och ehuru torrläggningsarbetena
äro af högst ringa omfattning,
torde dock af dem vunnits den erfarenhet,
att de minskat frostländigheten. Uti åtskilliga
byar, som ej äro bebodda och i
hvilka utdikningar icke alls förekomma,
kan någon minskning i frostländigheten ej
iakttagas, c) Nej.

Barnsele distrikt.

a) En del hemman lida af frostländighet.

b) Denna olägenhet kan gifvetvis afhjelpas
genom utdikning af sankmarkerna, hvilket
ock erfarenheten visat, c) Genom skogsafverkning
har frostländigheten icke ökats.

Helgums distrikt.

a) Frostländighet af svårare art förefinnes
ej mera än på några få ställen, der
den är beroende på förefintliga myrmarker
i närheten af odlingar, b) Skulle kunna
afhjelpas; hvilket ock utdikningar, som
verkställts, gifvit vid handen. Veterligen
har skogsafverkning ej varit orsak till frostländigheten.

Bodums distrikt.

a) Orten i allmänhet kan ej sägas lida
af frostländighet, men väl hemman med
odlingsskiften i närheten af sankmarker
eller små vattendrag, b) Erfarenheten
tyckes i någon mån hafva gifvit vid handen,
att frostländigheten minskats genom

utdikning af angränsande sankmarker,

c) Har icke iakttagits.

Tåsjö distrikt.

a). Orten lider nog på många ställen af
frostländighet. b) Denna olägenhet synes
bäst afhjelpas genom utdikning af myrar
och sankmarker, c) Skogsafverkning torde
obetydligt hafva inverkat.

Kronofogden.

a) I fögderiets på längre afstånd från
kusten belägna socknar förekommer här
och der frostländighet, stundom till sådant
omfång, att möjligheten att erhålla brödfödan
och användbar utsädesspannmål äfventyras.
b) De sparsamt förekommande utdikningarna
af sank mark hafva verksamt
bidragit till frostländighetens förminskning
eller afhjelpande, c) Någon ledning för
omdömet om skogsafverkningens inflytande
på frostländigheten torde kunna hemtas från
den gamla satsen, att skogen är bondens
tröja.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

a) A vissa platser inom distriktet lider
jorden i mindre grad af frostländighet.

b) Genom skogsafverkning har ej någon
förändring till det sämre visat sig i fråga
om frostländigheten.

Nätra distrikt.

a) Af frostländighet lider ej orten i allmänhet,
men väl i någon grad fyra namngifna
byar, till följd af omgifvande sankmarker.
b) Derest utdikningar fullständigt
genomfördes, skulle olägenheterna af frostländighet
i det väsentligaste försvinna. Erfarenheten
talar ock för, att frostländigheten
fullständigt eller i det väsentligaste
afhjelpts genom dylika företag, c) Ökning
af frostländigheten har ej genom skogsafverkning
uppstått.

156

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OEH KRONOFOGDAR.

Sidensjö distrikt.

a) Inom Sidensjö socken är frostländigheten
vida mindre än inom Skorpeds socken
t. es. Johannisbergs och Ubergs byar.

b) Om utdikning genomfördes fullständigt,
skulle frostländigheten till största delen
upphöra. Erfarenheten talar för, att utdikning
högst väsentligt minskar frost, synnerligast
under växttiden. c) Någon förändring
genom skogsafverkning har hittills
icke visat sig öka frostländigheten.

Anundsjö distrikt.

a) Om ock icke i någon hög grad lider
dock i någon grad socknen i allmänhet
och hemman i vissa byar i synnerhet af
frostländighet. b) Denna bör till väsentlig
del kunna afhjelpas genom bättre dränering
af inegojorden och utdikning af angränsande
skogsmarker. Att en bättre dränering
minskat frostländigheten framgår deraf,
att, sedan under de senare årtionden hemmanens
inegor bättre dikats, de så kallade
froståren mera sällan inträffat. Att utdikning
af sankmarker skall åstadkomma
detsamma är gifvet. c) Genom skogsafverkning
anses frostländigheten ej hafva ökats.

Kronofogden.

a) Jorden inom nordligare delen af Anundsjö
socken samt Sidensjö och Skorpeds j
socknar lider i allmänhet af frostländighet.

b) Genom utdikning af angränsande sankmarker
torde denna olägenhet lämpligast
kunna afhjelpas. Erfarenheten har visat
detta vara förhållandet, åtminstone inom
de byar, der utdikning hitintills skett.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevads distrikt.

a) Vissa byar inom distriktet lida af
frostländighet, ehuru i mindre utsträckning,

b) Olägenheten skulle säkerligen kunna afhjelpas
genom utdikning af kringliggande
myrar. Några utdiknings- och sjösänk -

ningsföretag, ehuru i mindre utsträckning,
hafva egt rum och visat sig motsvara det
dermed afsedda ändamål eller frostens minskande.
Inegorna äro i allmänhet någorlunda
afdikade. c) Såvidt iakttagas kunnat
har skogsafverkningen, ej ökat frostländigheten
; deremot har kustbefolkningen
den tro, att afverkning af s. k. props vid
eller i närheten af hafsstränderna minskar
fisket.

Björna distrikt.

a) Vissa hemman och byar lida af frostländighet.
b) För visso till stor del. A
vissa hemman, der sankmarker och myrar
blifvit afdikade, har frostländigheten till
stor del försvunnit.

Arnäs distrikt.

a) Rikt genomskuren af vattendrag och
delvis belägen vid liafvet, lider trakten icke
i väsentlig grad af frostländighet. Här
och hvar i skogsbyggderna förmärkes dock
en viss frostländighet, i synnerhet i dalgångar,
hvilka sakna rinnande vattendrag
eller sjöar, men ändock äro af en viss surländhet,
eller i trakter, som ligga intill
sankmarker, b) Genom utdikning af myrmarker
och för öfrigt sanka ställen till
erforderligt djup, skulle frostländigheten
betydligt nedbringas. A åtskilliga ställen
såväl inom Arnäs som Gideå socken, dock
mest i den förra, hafva äfven dylika utdikningar
egt rum, för det mesta med
understöd af statsmedel, och har derigenom
frostländigheten enligt erfarenhetens vittnesbörd
betydligt afhjelpts. c) Att frostländigheten
i någon märkbarare grad ökats
genom skogsafverkning, kan icke sägas, då
skogsafverkning i så vidsträckt omfattning
merendels förekommer endast vid kusten
och består i utdrifning af s. k. props, kult
och mintimmer. Der skyddar dock hafvet
mot frost. Möjligt är dock, att genom en
under en längre tidsperiod fortgående skogsafverkning
eller försumpning af skogsmarken
äfvensom genom sjösänkningar frostländigheten
ökats.

FKÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

157

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Frostländigheten är märkbart mindre
i knstsocknarna än i öfre landet, der, bland
annat, nästan hela Björna och Trehömingssjö
socknar samt många byar i Gideå socken
besväras af frostskador under höstarna.
Frostländigheten är alltid framkallad af
omgifvande sankmarker, b) Torrläggning

inom åtskilliga tegar hafva visat goda
resultat och frostländigheten minskas öfverallt,
der någon större ändamålsenlig torrläggning
förekommit, c) Efter större skogsbrand
har frostländigheten ökats i omgifvande
trakt, men skogsafverkningen,
sådan den hitintills förekommit, kan icke
sägas hafva orsakat frostländighet, emedan
marken här icke kalhugges annat än på
små områden och då vanligen för att bereda
bättre skogsbestånd.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

a) Nej.

Fors distrikt.

a) I allmänhet lider orten icke af frostländighet,
om man undantager några få
hemmans andelar å utmarker inom Håsjö
och Hellesjö socknar, b) Genom utdikning
af dessa sankmarker kan frostländigheten
i betydlig mån minskas, hvilket ock af
erfarenheten visats, c) Genom den skogsavverkning,
som på orten bedrifvits, har,
så vidt hittills kändt är, frostländigheten
icke ökats.

Ref sunds distrikt.

a) Säfsnäs och Dövikens byar samt en
del af Anvikens by i Refsunds socken,
äfvensom en stor del af Bodsjö socken
lida af frostländighet, som b) antagligen
skulle kunna väsentligen minskas genom utdikning
af angränsande sankmarker. Någon
nämnvärd erfarenhet härom har man dock
icke inom dessa orter, c) Frostländigheten
kan deremot icke sägas hafva ökats genom
skogsafverkningen. I följd af ortens stora
skogstillgång hafva vederbörande skogs -

j egare trots sin lifliga, aldrig livilande verksamhet
ännu icke medhunnit och lära
knappast heller under den närmaste framtiden
medhinna att i så hög grad ödelägga
skogen, att frostländigheten deraf ökas.
Men stor sannolikhet finnes derför, att så
en gång kommer att inträffa.

Bräcke distrikt.

a), b) Genom afdikning har frostländigheten
betydligt minskats, men ännu återstår
mycket att uträtta, enär å en del ställen
inom distriktet frostländigheten är så stor,
att potatis derstädes ej kan odlas.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Hackas distrikt.

a) En del byar och hemman lida fortfarande
af frostländighet, dock nu mindre
än före utdikningen af de sanka markerna
och dräneringen af inegojorden, b) Mycket
i den vägen återstår ännu att göra, om
man skall kunna utestänga frosten från
bondens tegar. c) Nej.

Kronofogden.

Svar saknas.

158

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

a), b) En stor del hemman lider af frostländighet,
som erfarenheten visat kunna
betydligt afhjelpas genom utdikning af
angränsande sankmarker, c) Skogsafverkhingen
i orten är allt för obetydlig.

Föllinge distrikt.

a), b) De flesta hemman inom orten lida
mer eller mindre af frostländighet, men,
enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,
torde denna kunna i betydlig mån aflägsnas
genom bättre dränering af inegojorden
och utdikning af angränsande myrmarker,

c) Någon anledning antaga, att frostländigheten
i någon nämnvärd mån ökats genom
skogsafverkning, finnes icke.

Hammerdals distrikt.

a) Vissa byar och hemman lida af frostländigheten
i högre eller lägre grad, andra
deremot äro på grund af läget ganska
tåliga mot frost, b) Genom bättre dränering
af inegojorden och allmännare utdikningar
af hemjorden angränsande myroch
sankmarker skulle frostländigheten,
såsom ock redan visat sig, i betydlig mån
minskas. Hittills hafva endast ett fåtal myrafdikningsföretag
förekommit inom orten,

c) Att frostländigheten ökats genom skogarnas
nedhuggande på sådana ställen, der
de tjena såsom skydd för kalla fjellvindar,
är uppenbart.

Ströms distrikt.

a) Byarna vid Ströms vattudal och Flåsjön
lida i allmänhet obetydligt af frost,
hvaremot andra ofta lida deraf på sensommaren.
b) Genom afdikningar kan
mycket vinnas. Erfarenheten af dikningen
är uteslutande god. c) Endast i några fall
hafva skogsafverkningar ökat frostländigheten.

Frostvikens distrikt.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet
och särskildt byarna Sjuisåsen, Storvattnet,
Gussåsen, Gäddede, Junsternäset,
Kycklingvattnet, Ankarvattnet, Lermon,
Frostviken och Björkvattnet samt alla
byarna i östra delen af socknen med
undantag af Norrsjön. b) Till en del beror
frostländigheten på bristfällig eller ingen
afdikning af inegojorden, men till största
delen dock på närbelägna sankmarker,
hvilkas utdikande skulle vara ofantligt
välgörande. Några med statsmedel understödda
afdikningsföretag hafva ej förekommit,
ehuru på flera håll undersökningar
i sådant afseende egt rum, i hvilka vederbörande
tillstyrkt statsanslag för företagen;
men intressenterna hafva med hänsyn till
de dryga kostnaderna hittills ej kunnat utföra
sina dikningsplaner. I byarna Jormvattnet
och Sandnäset, hvarest en del bönder
utan statshjelp företagit dränering af inegoj
orden, har frostländigheten betydligt,
minskats.

Rödöns distrikt.

I allmänhet lida hemmanen icke så
mycket af frostländighet; hvilket nog till
en del torde bero af att rätt många myrar
på sista tiden blifvit utdikade, men största
orsaken till att frostländigheten icke är så
stor, torde dock vara, att skogen blifvit
mindre sköflad på denna än på andra orter.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

a), b) Åtskilliga hemman inom orten lida
afsevärdt af frosten, men bör detta kunna
afhjelpas genom dikningen. I de byar,
hvarest afdikningar redan företagits, har

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

159

erfarenheten gifvit vid handen, att frostländigheten
minskats, c) Ej kändt.

Ovikens distrikt.

a), b) Sedan myrafdikningar genom statsanslag
å flera hemman inom distriktet företagits,
har frostländigheten aftagit; dock
torde genom ytterligare afdikningar frostländigheten
kunna betydligt nedsättas,

c) Frostländigheten har ej uppkommit genom
skogsafverkning.

TJndersåkers distrikt.

a) Orten lider i allmänhet icke af frostländighet
och har med anledning deraf utdikning
af angränsande sankmarker inom
densamma på högst få ställen förekommit.

b) Då det är ett kändt förhållande, att
afverkning af isynnerhet granskog ökar
frostländigheten, så har genom en dylik
afverkning, hvilken i åratal pågått inom
orten, frostländigheten hellre tilltagit än
aftagit, men till hvilken utsträckning är
svårt att närmare uppgifva.

Mörsils distrikt.

a), b) Orten lider i allmänhet af frostländighet,
men har erfarenheten visat, att
densamma minskats genom dränering af
angränsande myrmarker. Högst önskligt
vore, att dikning företoges mera allmänt.

c) Skogsafverkningen synes ej hafva inverkat
å frostländigheten.

Offerdals distrikt.

a) De flesta hemman lida i större eller
mindre grad af frostländighet. b) Denna
olägenhet afhjelpes kraftigast genom afdikning
af angränsande sankmarker och
dernäst genom bättre dränering af inegojorden.
Det är egentligen under de senaste
20 åren, som afdikning af frostförande
myrmarker härstädes förekommit, men har
erfarenheten under denna tid visat, att dessa
afdikningar verkat synnerligen gynnsamt för
frostländighetens minskande å angränsande
och äfven på något längre afstånd belägna

egor. c) Att frostländigheten ökats till
följd af skogsafverkning, har ej kunnat
förmärkas.

Älsens distrikt.

a) Orten lider till större delen af frostländighet,
som bäst torde afhjelpas genom
dränering af inegorna och äfven genom
utdikning af förefintliga sankmarker.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

a) Frostländighet förefinnes i distriktet
hufvudsakligen inom byarna Brynje, Österskucku,
Rörön, Tossåsen, Mo samt vestra
delen af byn Vigge, b) Dränering af inegoj
orden förekommer nästan icke, men
skulle nog frostländigheten genom en vidsträcktare
utdikning af såväl inegorna som
isynnerhet af i närheten af den odlade
jorden belägna myr- och sankmarker betydligt
kunna afhjelpas. c) Skogsafverkningarna
synas på orten icke haft något
inflytande på frostländigheten.

Rätans distrikt.

Länsmannen har yttrat sig i egenskap
af sockenombud.

Svegs dsitrikt.

a) Orten lider i allmänhet af frost. Frostländigheten,
som är något större i distriktets
vestra del (Linsells sörbyggd) än inom
Sveg och Elfros, b) torde kunna i betydlig
mån afhjelpas genom utdikning af sankmarker.
c) Genom skogsafverkning här
frostländigheten veterligen ej ökats.

Lillherdals distrikt.

a) Orten lider af tidiga nattfroster, beroende
dels på ortens höga läge öfver hafvet
(1,500 fot) dels på de intill byarna liggande
frostförande myrmarker, b) Dränering eller

160

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

afdikning har icke företagits, c) Samfällighetsförhållandena
och en lycklig klausul
i 1865 års skogskontrakt hafva räddat
byarna från mistning af skogen in på husknutarna.
Att frostländigheten ökats af
annan orsak är icke bekant.

Ytter-Hogdals distrikt.

a) Distriktet har förut lidit af frostländighet,
b) men denna har genom utdikning
minskats, c) Skogsafverkningen har troligen
ej inverkat.

JJede distrikt.

a), b) Orten i dess helhet lider af frostländighet,
mest beroende af angränsande
sankmarker, som tarfva utdikning. Der
sådant i någon mån verkställts, har frostländigheten
aftagit. c) Synes ej hafva ökats
till följd af skogsafverkningen.

Tännäs distrikt.

a) Frostländigheten är allmän, b) men
utdikning af sankmarker, som ännu ej före -

kommit, skulle säkerligen afsevärdt minska
frostländigheten. c) Ingen erfarenhet.

Kronofogden.

a) Orten lider i allmänhet och i ganska
hög grad af frostländighet. b) Dränering
af inegojorden, hvilken är af ringa vidd
och för det mesta belägen i bergssluttningar
mot söder och på andra mera tåliga ställen,
torde ej bidraga till minskande af frostländigheten,
hvilket deremot utdikning af
de till arealen högst betydliga frostförande
myrmarkerna skulle göra. Myrmarkerna
hafva ej i annat än högst få fall utdikats,
emedan kostnaderna ställa sig för höga
för den fåtaliga och föga kapitalstarka befolkningen.
Der så skett, har konstaterats
minskning i frostländigheten. c) Torde kunna
påstås, att skogsafverkningen ej ökat frostländigheten,
emedan någon kalhuggning af
mark ej skett. Ett undantag torde möjligen
skogen i fjellgränsen ut göra, hvilken
på senare åren och allt förtärande skattats
för hår dt.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

a) Socknen i allmänhet lider icke deraf,
men väl vissa byar och lägenheter, b)
Olägenheten anses kunna i det närmaste
afhjelpas genom utdikning af angränsande
myrmarker och markens bättre dränering.
Derom vittnar ock erfarenhet från vissa
byar. c) I någon mån anses frostländigheten
hafva ökats genom sjösänkningar.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

a) Vissa byar och hemman lida af frost -

ländighet. b) Enda botemedlet är en genomgående
utdikning af dessa marker och derefter
dränering af inegojorden. Der en
mera afsevärd utdikning af myrmarker
förekommit, hafva frostskadorna i det närmaste
upphört eller i väsentlig mån minskats.
c) Der en ohejdad skogssköfiing förekommit,
har frostländighet uppstått, särskildt
å mark, som derigenom mistat sitt
skydd mot nordliga vindar.

Umeå Norra distrikt.

a) Frostländighet vidlåder hemmanen i
allmänhet, undantag gifvas dock. b) Erfarenheten
har tydligen lagt i dagen, att
frostländigheten minskats och till och med
afhjelpts genom myrmarkernas dränering.
Derom vittnar för Öfrigt den ifver, landt -

161

FRAGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

männen lägga i dagen att få myrmarker
undersökta af statens landtbruksingeniörer
i ändamål att få statsanslag för torrläggningsarbeten.
c) Exempel förekommer nog
derå, att genom borthuggande af den mellan
åker och vattensjuk mark växande skogen
frostländigheten ökats.

Vännäs distrikt.

a) Utmed vattendragen Tvärån och Trinnan
belägna byar äro särskildt utsatta för
frostskador, b) Att bättre dränering af
inegorna samt i all synnerhet utdikning af
sanka marker till stor del afhjelpt eller
minskat frostländigheten, har erfarenheten
under de senare åren på ett särdeles påfallande
sätt visat.

Säfvars distrikt.

a), b) Många hemman lida af frostländighet,
ehuru i följd af torrläggning af vattensjuka
och frostförande myrar densamma under
de sista decennierna betydligt aftagit.

Degerfors distrikt.

a), b) Orten lider delvis af frostländighet,
hvilken docS betydligt minskats genom de
täta utdikningar af sanka och frostförande
myrmarker, hvilka under de fem senaste
åren medelst statsanslag egt rum; och för
hvilka företag intresset inom orten är särdeles
stort, c) Skogsafverkning har ej inom
orten egt rum i sådan omfattning, att frostländigheten
deraf ökats.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har afgifvit svar såsom
sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

a) Vissa hemman och byar lida ännu af
frostländighet. b) Anses i betydlig grad
kunna afhjelpas eller minskas genom utdikning
af sanka myrmarker och bättre
dränering af inegojorden. Erfarenheten har
öfverallt visat den stora nyttan af myrutdikningar.
c) Deremot gifves ej inom
distriktet exempel på, att frostländigheten
ökats genom skogsafverkning. Dock anses
afverkning hafva sådan verkan, då skogen
mellan myrar och odlad jord borthugges.

Skellefteå Norra distrikt.

a) Vissa hemman inom länet lida af frostländighet.
b) Olägenheten kan till stor del
afhjelpas genom bättre dränering af inegojorden
eller utdikning af angränsande myrmarker,
hvarom erfarenhet redan vunnits
af de inom länet förekommande utdikningsföretag.
c) Nej.

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

a) Orten i allmänhet och särskildt vissa
hemman lida af frostländighet. b) Denna
olägenhet anses i väsentlig mån kunna afhjelpas
genom bättre dränering af inegojorden
och isynnerhet genom utdikning af
angränsande sankmarker. På många ställen
hafva uppmuntrande erfarenheter om dylika
företags förmåga att afhjelpa eller minska
frostländigheten vunnits.

Norsjö distrikt.

a) Ja. b) Genom statsbidrag för sanka
markers afdikande, ity att vidden af dessa
marker är mycket stor och trakten glest
befolkad, c) Om skogsafverkningen ökar
frostländigheten är icke kändt.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svaret 1 från Nysätra socken.

162

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Mala distrikt.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet.
b) Genom utdikning, för hvilket ändamål
statsanslag borde erhållas med s/3 af
kostnaden, c) Ej veterligen.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

a) Med få undantag lida hemmanen inom
orten af frostländighet. b) Att frostländigheten
kan i väsentlig grad förminskas genom
utdikningar, hafva åtskilliga företag
visat. Emellertid hafva dylika arbeten icke
ännu kunnat verkställas i tillräckligt stor
utsträckning, för att orten i dess helhet
skall kunna sägas i någon nämnvärd grad
hafva haft nytta af desamma, c) Genom
skogsafverkningarna har frostländigheten
otvifvelaktigt ökats, då det efter skogens
nedhuggande blir friare spelrum för de
kalla dragen från myrarna, hvarigenom
marken försumpas.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

a) Inom orten lider en stor del hemman j
af frostländighet. b) Frostländigheten kan
i afsevärd mån förminskas genom sanka
markers utdikning och genom uppodling.
Erfarenheten har ock ådagalagt, att frost- j
ländigheten väsentligt förminskats på de [
ställen, der anslag beviljats för utdikning j
af frostförande marker, c) Erfarenhet saknas
ännu, huruvida frostländigheten ökats
genom skogsavverkning eller af annan orsak.

Asele distrikt.

a) Vissa byar äro i någon mån frostländiga.
Vissa ogynnsamma år gifver sig J
detta onda tillkänna i lika hög grad som j
i de öfre delarna af lappmarken, b) I några I
byar, der utdikning af sanka myrar verkställts
med statsbidrag, har frostländigheten |
minskats.

Fredrika distrikt.

a) Till stor del lider orten af frostländighet
och särskildt är detta fallet med vissa
hemman, som sällan gifva fullmogen säd.

b) Frostländigheten skulle sannolikt i någon
mån kunna afhjelpas genom bättre dränering
af inegorna, men skulle något egentligt
resultat vinnas, måste angränsande
marker grundligt utdikas, något som emellertid
den enskilde hemmansbrukaren icke
ensam mäktar åstadkomma. Några större
myrutdikningar inom Fredrika socken hafva
icke förekommit; några mindre hafva deremot
blifvit verkställda och visat jemförelsevis
goda resultat och inom Örträsks
socken hafva ett par större utdikningsföretag
verkställts med statsbidrag och enligt
förljudande medfört goda resultat, c) Att
frostländigheten inom orten ökats genom
skogsafverkning eller af annan orsak har
icke försports.

Vilhelmina distrikt.

a) Socknen i allmänhet lider af frostländighet.
b) Genom inegornas dränering
och genom utdikning af vattensjuka skogstrakter
och myrmarker skulle frostländigheten
minskas. Endast några få utdikningsföretag
hafva hittills egt rum inom socknen,
men genom dessa har frostländigheten betydligt
minskats, c) Exempel saknas.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet.
b) Denna torde kunna afhjelpas genom
utdikning af sankmarker. På en del ställen
har genom af enskilde verkställda små
dikningsarbeten erfarenhet vunnits derom.

c) Genom skogsafverkning, som här förekommer
endast till husbehof, eller af annan
orsak har icke, veterligen, frostländigheten
ökats.

Kronofogden.

Har afgifvit svar såsom sockenombud.

FlUGAN 2, LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

163

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

a) Orten är i allmänhet frostländig,

b) Genom utdikningar, hvilka böra utföras
med statsbidrag, c) Nej, åtminstone icke
i någon nämnvärd grad.

Eif shy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

a) I allmänhet lider orten af frostländighet.
b) Torrläggning af i närheten af odlingarna
belägna myrar och sanka marker
är utan tvifvel det bästa medlet deremot
och har visat sig vara det verksammaste
för afhjelpande af ifrågavarande för orten
särdeles störa olägenhet. Synnerligen verksamt
har detta arbete bedrifvits under det
sista årtiondet med statsbidrag. Onskligt
vore derföre, att de större myrkomplexen
å kronomark måtte, så fort som möjligt,
varda torrlagda, c) Att genom skogsafverkningen,
der den bedrifvits mera intensivt,
såsom i närheten af större byar och platser,
frostländigheten ökats, är obestridligt.

Arjepluogs distrikt.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet
särskildt å vissa hemman, b) Kan afhjelpas.
Under senare åren hafva ock förekommit
med statsbidrag understödda utdikningar
af frostförande märker, hvilka
företag visat godt resultat, c) Nej.

Kronofogden.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet.
b) Genom dränering af inegoj orden
och utdikning af angränsande sankmarker,
särskildt genom utdikningar, som skett med
statsbidrag och under statens kontroll, har
frostländigheten kunnat inskränkas betyd -

ligt. c) Skogsafverkningen har icke visat
sig öka frostländigheten.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

a) Frostländighet förekommer inom orten
i rätt vidsträckt omfattning, b) Nämnda
olägenhet kan i allmänhet afhjelpas genom
utdiknipgar, hvilka ock, der de företagits,
visat goda resultat, c) Vid större skogsafverkning
i närheten af odlingar ökas
frostländigheten i samma mån som skogen
borttages.

Ofver-Luleå distrikt.

a) Orten i allmänhet och särskildt vissa
hemman lida af frostländighet. h) Frostländigheten
motverkas i betydlig mån både
genom god afdikning af inegojorden och
genom utdikning af angränsande sankmarker,
hvilket bekräftas genom i orten verkställda
utdikningar. c) Skogsafverkning synes
icke hafva medfört ökad frostländighet.

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

= länsmannen i Ofver-Luleå distrikt.

3. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

a) Ja i hög grad. b) Erfarenheterna af
utdikning^- och dräneringsföretag äro synnerligen
goda. c) Skogsafverkningen har
i ingen mån bidragit till frostländighetens
ökande.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

164

FRÅGAN 2. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Öfver-Kalix distrikt.

a) Vissa trakter, synnerligast skogsbyar,
möjligen till en femtedel af socknens storlek,
lida af frostländighet. b) Till större
delen. Der utdikning skett, har resultatet
också varit godt. c) Frostländigheten torde
ej hafva ökats genom skogsavverkning.

Gellivare distrikt.

a) Lägre belägna byar äro särdeles frostländiga,
hvaremot de högre belägna, hvilka
snart utgöra flertalet, kunna sägas vara
relativt föga frostländiga. b) Större ut- I
dikningar hafva ej förekommit inom distriktet.
De mindre utdikningar, som skett,
hafva varit mer eller mindre ofullständiga
och derför till föga nytta.

jKronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars j
distrikt.

a) Ja. b) Kan afhjelpas. c) Att frostländigheten
ökats genom skogsavverkning j
är icke kändt.

Öfver-Torneå distrikt.

a) Af frostländighet lida skogsbyarna i
allmänhet mest, de vid Torne eif belägna |
byar mindre, b) Frostländigheten synes i

årligen minskas genom afdikningar af frostförande
sankmarker, c) Någon kännedom
derom, att frostländigheten skulle hafva
ökats genom skogsavverkning, har icke kunnat
erhållas.

Korpilombolo distrikt.

a) Hela socknen öfver hufvud lider af
frostländighet, vissa byar mer, andra mindre.

Paj ala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

a) Inom en del af socknen är frostländigheten
stor. b) I betydlig grad om
också ej helt och hållet. Hittills gjorda
utdikningar, så obetydliga de än varit,
hafva dock visat, att frostfaran något
minskats, c) På en del ställen, der skogsafverkningen
skett utan planmässighet, vilja
nog fjellnaturens egenskaper göra sig mer
gällande.

Enontekis distrikt.

På grund af sitt nordliga läge lider hela
orten af frostländighet. Denna olägenhet
torde nog på sina ställen kunna till afsevärd
grad afhjelpas genom utdikning af
angränsande myrmarker.

Kronofogden.

Svar saknas.

FRAGAN 2. DOMHAFVANDE.

165

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Hänvisas till det utlåtande, som afgifvits
af hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Hedemora domsaga.

Någon klagan öfver fr ostlän dighet inom
orten har icke försports.

Ofvan-Siljans domsaga.

a) Orten i allmänhet kan ej sägas lida

af frostländigliet, utan är det hufvudsakligast
enstaka hemman och otillräckligt
afdikade nyodlingar i skogarna, som besväras
af sagda olägenhet, b) Med godt
resultat har frostländigheten på orten
minskats genom dikningsföretag, derför
särskildt Orsa och Elfdalens kommuner
årligen anslagit betydliga belopp från sina
skogsmedelsfonder. c) Så vidt bekant, nej.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

a)Nej. c) Frostländigheten ökas icke genom
skogsafverkningen. Möjligen minskas den.

Södra Helsinglands domsaga.

a) Endast undantagsvis kan man tala j
om frostländighet inom domsagan, och der
sådan förekommer, äro nog närbelägna större
myrmarker anledningen, c) Det vill synas,
som om frostländigheten, der den kan förekomma,
icke ökats genom skogssköflingen;
men då den höga skogen, som reglerar nederbörden,
i allmänhet är eller blifver bort- i
huggen å bondehemmanen, får nog jordbruket
å dessa på annat sätt menlig känning
deraf.

Norra Helsinglands domsaga.

a) Frostlända trakter finnas nog på sina
ställen, c) Att frostländighet ökas genom
skogarnas uthuggande, torde vara allmänt
kändt.

Vestra Helsinglands domsaga.

a), b) Här och hvar finnes frostländig
mark, som emellertid börjar på sina ställen
torrläggas, b) Erfarenheten lär, att genom
dikningar m. m. frosten högst betydligt
minskats. Våren kommer tidigare och de
kalla frostnätterna senare, c) Inom vestra
Helsingland torde hittills icke nedhuggning
af skogar orsakat frostländighet.

166

FRAGAN 2. DOMHAFVANDE.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

Svar saknas.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.

a) Hela orten lider af frostländighet i
hög grad, om man undantager enstaka
trakter kring Storsjön. Inom Herjeådalen
torde frostländigheten bero på såväl de
klimatiska förhållandena i allmänhet som
på de öfver hela provinsen emellan bergen
å de vida skogsmarkerna varande ofantliga
myrsträckningarna med stagnerande

vatten, hvilkas afdikning hittills alls icke
förekommit, b) Dylika afdikningar, som i
någon mån skett i trakterna kring Storsjön,
synas der hafva något minskat frosten.
Dränering af inegoj orden förekommer nästan
blott genom smala och grunda öppna diken,
men för det mesta icke alls. c) Skogsavverkningarna
torde helt säkert icke hafva
förorsakat någon ökning i frostländigheten.

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga.

I denna fråga gäller om domsagan det -

samma, som domhafvanden i egenskap af
sockenombud sagt om Skellefteå socken.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga.

Hänvisas till det yttrande, som afgifvits
af kronofogden i Piteå fögderi.

Luleå domsaga.

Svar saknas.

Kalix domsaga.

a) Någon särskild trakt, som lider af

frostländighet, kan icke uppgifvas. Trakten
invid och närmare kusten torde kunna anses
vara temligen frostfri, b) Genom
bättre dränering af inegojorden (täckdiken
finnas ej annat än såsom sällsynta undantag)
och utdikning af angränsande sankmarker
skall naturligtvis frostländigheten
minskas.

FRAGAN 2. LANDTMÄTEK IST ATEN.

167

Landtmäteristaten.

I. Kopparbergs län.

1 —10. a) Med undantag af Siljansdalen
lider i allmänhet öfre Dalarne af frostländighet.
b) Genom utdikning under senaste
decennierna af i närheten af den
odlade jorden belägna sankmarker har frostländigheten
i afsevärd grad minskats,

c) Deremot synes den i öfre Dalarne bedrifna
skogsafverkningen icke haft någon
inverkan på frostländigheten.

11. a) Nej. b) De på kommunernas
egen bekostnad eller med statslån verkställda
utdiknin garna hafva redan visat sig
välgörande i berörda hänseende, c) Tvärtom,
genom borthuggande af skogen kan
frostländigheten minskas.

12. (Jerna socken), a), b) Frostländigheten
inom orten har genom afdikning af
en större myr, belägen norr om Skålö,
Nordanåkers och Myrbacka byar betydligt
minskats; dock kunde denna myr och äfven
ett par andra bättre afdikas. c) Skogsafverkningen
i närheten af byggden har ej

bedrifvits så, att frostländigheten derigenom
ökats.

I!5. a) I allmänhet lider orten af frostländighet,
framför allt vissa hemman,

b) Denna olägenhet torde i ej ringa mån
kunna afhjelpas. Erfarenheten har äfven
visat att, sedan de efter storskiftets
afslutande verkställda dikningsföretagen,
hvarigenom inom inegoj orden befintliga
sankmarker äfvensom en del å skogsmarken
och i inegornas närhet belägna myrmarker
hlifvit helt och hållet eller delvis torrlagda,
frostländigheten betydligt aftagit.
Dock återstår härutinnan mycket att göra
och detta framför allt genom utdikning af
de stora moss- och myrmarkerna, c) Angående
skogsafverkningen, så torde densamma
uti en högst ringa mån, direkt eller
indirekt, inverka å frostländighetens ökande
jemfördt med de nämnda större frostförande
moss- och myrmarkerna.

14. (Mora och Or sa socknar). Nej.

II. Gefleborgs län.

I. a), b) Kustsocknarna lida föga, ty
der förekomma årligen större eller mindre
utdikningar; men inåt landet lida nog hemmanen,
som ligga aflägsna från gamla bolbyn,
af frostländighet; och är enda möjligheten
att afhjelpa frostländigheten och lifva
bonden att förbättra sin egendom den, att
intresset för dränering af inegojorden och
utdikning af angränsande marker mer och

mer understödes från statens sida genom
billiga lån. c) Den nu i stort pågående
skogsafverkningen torde mycket bidraga
till de årligen återkommande hastiga temperaturförändringarna.

2. a) Kustsocknarna lida föga, men de inuti
landet belägna socknarna delvis af frostländighet.
b) Åtskilliga myrutdikningar och sjösänkningar
hafva utförts, hvarigenom frost -

168

FRÅGAN 2. LANDTMÄTERISTATEN.

ländigheten förminskats, c) Den i stort
skeende totala skogsafverkningen torde nog
bidraga till de hastiga temperaturförändringarna,
som numera förekomma.

3. a) I allmänhet är i Norra Helsingland
frostländigheten icke svår. b) A särskilda
egotrakter, der frostländigheten af ålder
varit större, har en grundlig torrläggning
och ett intensivare bruk visat sig mycket
verksamma att minska, för att ej säga borttaga
dess verkningar. Utdikning af närliggande
sankmarker har äfven visat sig vara
ett godt och nödvändigt medel till frostländighetens
afhjelpande, c) Ej försports.

4. (Oclelbo socken.) a) Vissa trakter lida
af frost, såsom egendomen Romsen, Jädraåsoch
Åmotstrakterna och i öfrigt litet hvarstädes,
der den odlade jorden ligger i närheten
af myrdrag. b) Dikning har visat
sig ganska väsentligt bidraga till minskning
af frost, c) Då skogsafverkningen,
ehuru betydlig, ej bedrifvits på så sätt, att
stora vidder blifvit kalhuggna på en gång,

utan alltid ungskog och medelålders skog
sparats, har ej kunnat märkas, att frostländigheten
ökats genom den hittills skedda
skogsafverkningen.

5. (Södra Helsingland.) a) Frostländigheten
kan numera å de större byggderna
betecknas såsom betydligt reducerad och
förekommer i högre grad endast uti de
s. k. finnbyarne, der det i närheten finnas
stora oafdikade skogsmyrar. b) På senare
tider företagna utdikningar och bättre dränering
af inegojorden har härtill varit ett
verksamt medel.

(i. (Norra och Vestra Helsingland.) a)
Endast enstaka byar eller hemman lida af
frost, b) Denna olägenhet har under senare
årtiondena genom afdikningar väsentligen
minskats och skall säkerligen genom
ytterligare dränering af inegojorden och
utdikning af sankmarker nästan helt och
hållet kunna afhjelpas. c) Icke kunnat
förmärkas.

III. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, Resele och Ramsele tingslag.
) a), b) Hemman å »lägre från vattendragen
belägna trakter» äro ofta utsatta
för nattfroster, som genom afdikningar af
angränsande sankmarker torde i väsentlig
mån kunna afhjelpas efter de erfarenheter,
som vunnits.

2. (Norra Ångermanlands Nedre del.)
a) Frostländigheten inom orten är allmän,
ett förhållande, som i hög grad är beroende
på bristande utdikning af förefintliga sumpmarker.
Ty på ställen, der sådana finnas,
äro frostens härjningar mycket svåra. Men
äfven på platser, der dylika marker icke
finnas i nämnvärd grad, åstadkommer frosten
stora förluster för jordbrukaren, beroende
på bristande dränering af inegojorden.
Täckdiken förekomma mycket sparsamt
och dikningsmetoderna äro i allmänhet
ej tillfredsställande, c) Huruvida

frostländigheten ökats genom skogsafverkning,
är ej bekant. Förmodanden derom
får man dock ofta höra uttalas af bönderna.

3. a) Ehuru en del eg or å olika hemman
äro utsatta för frost, kan dock icke
sägas, att orten i sin helhet lider af frost,

b) Under de senaste årtiondena hafva utdikningar
af angränsande sankmarker och
särskildt af källsprång i inegorna högst
betydligt minskat frostskadorna, c) Genom
uthuggning af kring inegorna växande löfskog
har frostländigheten minskats, men
vill det deremot synas, som om uthuggningen
af barrskog, särskildt gran, skulle öka
frostländigheten, synnerligast om sankmarker
befinna sig inne i åkerjordens närhet.
Såsom allmänt omdöme kan dock
sägas, att, trots de stora skogsafverkningarna,
har frostländigheten minskats. Folk,
som minnes tillbaka till de tider, då sko -

FRÅGAN 2. LANÖTMÄTERISTATEN.

169

garna stodo orörda, påstår, att det då var
mycket strängare vintrar och i allmänhet
mera nederbörd om sommaren.

4. (Torps socken.) a) I allmänhet lider

ej orten af frostländighet, ifall man bortser
från några mindre terränger å lågländta
ställen i ådalarna och i närheten af bäckar
och myrar, der marken stundom öfversvämmas.
b) Genom fortgående afdikningar
och äfven på sina ställen genom utdik -

ning af myrmark minskas denna olägenhet
efter hand. Dock förekomma låglända
marker i närheten af de större vattendragen,
som ej genom dikning kunna tillräckligt
torrläggas. Några skogsbyar äro
äfven kända för frostländighet, t. ex. Åse
by, hvars egor ligga i en dalsänka mellan
berg, och Saxen, som har ett högt läge
med skral jord.

IV. Jemtlands län.

a), b) Genom utdikningar hafva många dras ännu i Jemtland. I Herjeådalen är
byar hlifvit mindre frostlända än förut, frostländigheten mycket större.

Mycken torrläggning af sanka marker for -

V. Vesterbottens län.

1—5. a) I allmänhet är Norrland och särskildt
Vesterbotten frostländigt. b) Denna
frostländighet kan afhjelpas genom afdikning,
såsom erfarenheten tydligt redan visat,
der sådan företagits, c) Att frostländigheten
ökats, der den skyddande skogen
borthuggits, är äfven af erfarenheten
bestyrkt; och må härvid såsom anmärkningsvärdt
nämnas, att, enligt uppgift, för
de efter afverkning försålda delar af hemman
statsbidrag ofta påkallas för frostländighetens
förminskande. Undantagsvis
har likväl skogens borthuggande å försumpad
mark s. k. granmorland visat sig
minska frostländigheten.

6. (Lycksele socken) a) I allmänhet lida
byarna af större eller mindre frostländighet,
. men kan denna olägenhet i betydlig
grad afhjelpas genom dikningar å såväl
inegojord som angränsande sankmarker,

b) På de ställen, der utdikning af frostförande
marker för flera år tillbaka egt
rum, har frostländigheten, om ej helt och

hållet försvunnit, dock mycket minskats,

c) Skogsa/fverkning har veterligen ej förekommit
i den utsträckning, att frostländigheten
derigenom ökats.

7, 8. a) Vesterbotten, såsom Norrland
i allmänhet, är besväradt af frostländighet.

b) Denna olägenhet har dock under sista
tiden i betydlig mån minskats genom såväl
statens anslag till som enskilde jordegares
lifliga intresse för dränering och
dylikt, c) Den pågående skogsafverkningen
kan man i allmänhet anse bidraga till
ökandet af frostländighet med få undantag
såsom en del försumpad morländig
marks afrödjande.

9. Såsom allmänt omdöme torde kunna
sägas, att länet lider af frostländighet,
hvarför såväl bättre dränering som afdikning
äro af nöden.

10. a) Ja. Många hemman och lägenheter
lära ej lemna sädesafkastning mer än
högst hyartannat år i medeltal, b) Dock
uttalas allmänt den åsigten af de gamla,

170

FRÅGAN 2. LANDTMÄTERISTATEN.

att frostländigheten under en mansålder
visat en påtaglig minskning. Till stöd
härför anföras fakta, utvisande, att hemman,
som förr kunnat gifva afkastning
endast hvart 3—4 år, nu lemna årlig afkastning.
b) Att utdikning af närliggande
sankmarker är den mest bidragande orsaken
härtill, tros allmänt, ehuru man
också måste medgifva, att den bättre drä -

nering af inegoj orden, som blifvit genomförd,
gör sitt till. c) Att skogsafverkningen
ökat frostländigheten, torde vara svårt
att påvisa. Möjligen torde den i vissa fall
tvärtom hafva bidragit till minskningen af
densamma, i det att afverkade trakter, der
afdunstning obehindradt kunnat fortgå, visat
mindre tendens till försumpning.

VI. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från hushållningssällskapets
förvaltningsutskott.

2. a) Hela orten lider i allmänhet af
frostländighet, dock mindre nu än förut,
h) I allmänhet påstås, att utdikning af angränsande
sankmarker utgör den väsentliga
orsaken till frostländighetens minskande,
men torde äfven bättre dränering af
inegorna i stor mån bidraga till förbättringen.
c) Skogsafverkningen torde ännu ej
hafva försiggått i så stor skala, att icke
skogarna ännu lemna skydd för kalla vindar,
men torde möjligen sumpiga trakter genom
afverkning hafva betydligt uttorkat och
sålunda i viss grad upphört att föröka
frostländigheten.

3. a), b) Genom senare tiders afdikningar
och odlingar har frostländigheten
minskats, c) Såvidt bekant, har icke skogsafverkningen
ökat frostländigheten.

4. a), b) Utdikningars betydelse för
frostländighetens minskande är ett axiom.
Svaret bör sålunda sökas i det förhållande,
om odikade sumpmarker finnas; och sådana
finnas i stor utsträckning. Sjöuttappnin -

gar kunna deremot understundom öka frostländigheten.
c) Befintliga skogsbitar hafva
genom borttagandet understundom visat sig
utöfva skydd för kalla och fuktiga vindar.

5. a) Frostländighet kan icke sägas besvära
annat än vissa hemman. Den har
numera icke så stor betydelse, då allmogen
börjat lägga an mera på odling af foderväxter
i stället för spannmål, b) De omfattande
dikningsföretag, som på senare
tid företagits och synas fortsättas, hafva
än mer förringat frostens inverkan. Ordentlig
afdikning af frostförande marker utgör
oftast ett ofelbart skydd mot nattfrosternas
härjningar, c) Huruvida åter skogsafverkningen
ökat frostländigheten, är svårt
att afgöra. De fall, då för inegorna skyddande
skogstrakter afverkats, torde ej ännu
vai''a så många.

<>. a) De vid sankmarker belägna hemmanen
lida af frostländighet, hvilket dock

b) kan afhjelpas genom torrläggning af
dessa sankmarker, enligt hvad erfarenheten
visat.

FRÅGAN 2. SK0GS8TAFKN,

17 J

Skogsstaten.

I. Gelle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Öster-Dalarnes revir.

a) Af frostländighet besväras orten icke
så litet. Särskildt gäller detta de öfre
socknarna, Elfdalen och Orsa, der sumpmarker
förekomma bland inegorna samt
ofvanför dessa belägna trakter, b) Erfarenheten
har dock visat, särskildt hvad Orsa
och Elfdalen beträffar, der stora utdikningar
på bekostnad af dessa socknars
skogsmedelsfonder verkställts, att dessa
betydligt motverkat frostländigheten, ja
till och med på sina ställen upphäft densamma.
c) Att genom hittills verkställda
skogsafverkningar frostländigheten ökats,
har icke förnummits.

Sårna revir.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet,
hvilket emellertid torde i hög grad
afhjelpas genom utdikning af angränsande
sankmarker och inom vissa trakter genom
god dränering af inegojorden. c) Som skogarna
inom . Sårna socken stå under skogsstatens
kontroll, ega endast begränsade och
ordnade afverkningar rum, hvarför med
hänseende till frostländigheten desamma ej
hafva något menligt inflytande. Att frostländigheten
af annan orsak ökats, har ej
heller försports.

Transtrands revir.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet;
de lågt belägna egorna mera, än de

som äro belägna å höjder, b) Genom utdikning
af närliggande myrmarker samt
ordentlig dikning af sjelfva åkerjorden,
skulle, helt säkert, frostländigheten i hög
grad förminskas. Erfarenheten af utdikning
af myrar, belägna invid byarna, har
visat, att så blifver förhållandet, c) Då
af verkningar na å skogarna här ske genom
timmerblädning, så uppstå icke större luckor
uti skogsbestånden, till följd hvaraf heller
icke afverkningarna kunna hafva något
inflytande på frostländigheten.

Vester-Dalarnes revir.

Nej.

Gestriklands revir.

a) Der hemmanen ligga samlade till större
byar, är det endast vissa år, som frosterna
förorsaka afsevärd skada. Deremot lida
hemman, som ligga enstaka på skogen och
omgifna af myrar, ofta af frostländighet.
Undantag härifrån göra dock en del gårdar,
belägna på höjder eller intill större
sjöar, b) Att frostländigheten skall i betydlig
mån kunna minskas genom bättre
dränering af inegojorden och utdikning af
angränsande myrmarker, är otvifvelaktigt,
likasom att hela ortens klimat skulle kunna
betydligt förbättras, om en allmännare utdikning
af skogarnas myrmarker kunde
tänkas verkställd. Som några mera omfattande
afdikningar af myrmarker ej förr
än under sista åren företagits, är här ingen
erfarenhet derutinnan vunnen. Andra orter
deremot, hvarest större dikningar för frostländighetens
minskande företagits med

172

FRAGAN 2. SKOGSSTATEN.

statsanslag, hafva från att vara bland de
frostländigaste blifvit nära frostfria. Så
t. ex. Äppelbo socken i Stora Kopparbergs
län. c) I allmänhet har skogssköflingen ej
ännu inom reviret gått så långt, att större
trakter blifvit totalt blottade på skog, utan
så pass mycket finnes dock vanligen qvar,
att dimmorna från skogsmyrarna dämpas.
De skogstrakter, som blifvit fullständigt
blottade på skog, hafva ej ännu den omfattning,
att de kunnat märkbart inverka
på klimatet.

Vestra Helsinglands revir.

a) Inom de högre belägna delarna af
reviret finnas nog rätt många skogshemman,
som lida af frostländighet. men detta
dock i mindre utsträckning, än man kan
antaga, b) I hvad mån denna olägenhet
kan afhjelpas genom bättre dränering af
inegoj orden eller utdikning af angränsande
sankmarker, är omöjligt uppgifva utan tidsödande
undersökningar, c) Att skogsafverkning
ökat frostländigheten, har icke försports.

Norra Helsinglands revir.

a) Ramsjö socken samt i allmänhet de
högre belägna delarna af samtliga socknar
lida af frostländighet. b) Denna olägenhet
skulle ej obetydligt kunna afhjelpas genom
afdikningar, men i en del socknar äro
måhända äfven sjösänkningar nödvändiga.
Hvad emellertid det kan kosta att uppehålla
ett jordbruk i skogsbyggden, derom
lemnar Ramsjö kyrkoherdeboställe ett talande
bevis. Äf skogsförsäljningsmedel användes
derstädes under åren 1878—1892
12,340,8 0 kronor till jordbrukets förbättrande
och sedermera har derpå nedlagts
dels dåvarande behållning 788,6 5 kronor,
dels 1,000 kronor årligen, sammanlagdt
öfver 23,000 kronor, utan att dock, enligt
hvad förnyad ansökan om ytterligare bidrag
med årligen 1,000 kronor gifver vid
handen, jordbruket derstädes kan undvara
detta bidrag af skogen.

Öfver jägmästaren.

Se under Litt. H.: särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

a) Om man ej kan säga, att orten i sin
helhet lider af frostländighet, måste man
dock beakta, att hvad landtmannen bär
mesta fruktan för, det är just frosten och
de olyckor, densamma drager med sig. Åtskilliga
hemman äro årligen hemsökta af
frostskador, så att sädes- och potatisodling
är så godt som alldeles omöjlig derstädes.
Merendels förekomma dessa hemman å
höjder och i revirets vestliga del. b) Angränsande
sankmarkers utdikning anses härvidlag
ej tillräcklig för botandet af detta
onda, om ock väsentliga förbättringar skulle
derigenom vinnas. Deremot hafva utdikningar
visat goda resultat å inegojord i
skyddade lägen. Exempelvis kan anföras,

att för några och 20 år tillbaka utdikades
invid Vallens by i Hafverö socken af enskild
person en större källa, hvilket i högst
afsevärd grad minskade frostskadorna. Då
för några år sedan afioppet från denna
källa ej underhölls, utan diket fick igenslamma,
anfördes allmänt klagomål öfver
frostskador, från hvilka man så länge varit
befriad, c) Någon erfarenhet, att frostländigheten
ökats genom afverkningar, kan
visserligen ej åberopas, men allmogens uppfattning
är likväl den, att barrskog, som
ligger vester om högt belägna frostländiga
åkrar och intill desamma, alltid bör för
yxan sparas.

Hernösands revir.

a) I allmänhet kan sägas, att orten lider

FRÅGAN 2.

SKOGSSTATEN.

173

af frostländighet. b) Denna olägenhet kan,
som erfarenheten visat, afhjelpas genom
flitig utdikning af sankmarker, om blott
vilja och förmåga dertill finnas, c) Der
skog finnes qvar, som skyddar mot vestliga
och nordliga vindar, minskas frostländigheten,
under det att skogsafverkning
å dylika platser bidrager till ökad frostländighet.

Junsele revir.

a) Frostländighet till förfång för jordbruksnäringens
bedrifvande måste anses
vara regel å flertalet hemman och lägenheter,
hvilka äro något mera aflägset belägna
från de stora hufvudelfvarna. Efter
dessa senare lider i allmänhet jordbruket
blott obetydligt deraf, så att i vanliga år
spannmål, såsom korn och råg, mognar
utan svårighet samt hafre under flertalet
år inom revirets alla socknar utom i Junsele
och Ramsele, der detta sädesslag oftast måste,
äfven på ställen utefter elfven, skäras
grönt. Trakter, belägna blott ''/2 å 1 mil från
hufvudelfvarna, lida afsevärdt af tidiga höstfroster,
enstaka, högre belägna gårdar eller
byar reda sig temligen väl, då deremot
andra, i detta fall flertalet, blott undantagsvis
kunna vara säkra för nattfrosten
i augusti månad, hvadan, då befolkningen
icke förty fasthåller vid osäker sädesproduktion,
kornet i allmänhet skäres halfmoget.
Vår- eller försommarfrosterna äro
deremot mindre farliga, i följd hvaraf ock
det till afkastning säkraste sädet är råg,
hvilket dock med hänsyn härtill odlas alldeles
för litet. Potatisblasten är i allmänhet
å skogs- eller, som de här kallas, tjellhemmanen
svartfrusen i medio af augusti.
Då således odling af potatis å sagda skogshemman
är osäker, reda sig deremot förutom
denna äfven andra rotfrukter såsom
rofvor, morötter och kålrötter temligen väl
mot frost å först berörda jordbruk efter
hufvudelfvarna. Utdikning af myr- och
kärrmarker, hvilka oftast finnas i omedelbar
närhet af gårdarna, gör otvifvelaktigt
mycket för frostländigbetens minskande,

hvarå finnas flera oomtvistliga exempel,

c) Uppdämning af sjöar invid egorna, i
och för flottning, bidraga på mer än ett
ställe till frostländighetens ökande. Afverkning
af skog, der sådan skett såsom
kolafverkning, å nordliga och vestliga sidorna
om inegorna torde nog på några
ställen hafva ökat frostländigheten.

Tåsjö revir.

a) I allmänhet lider orten af frostländighet.

b) Att en bättre dränering afsevärdt påskyndar
växtligheten och förminskar frostländigheten,
anses oomtvistligt. Efter utdikning
af angränsande sumpmarker har
enligt samstämmig utsago förbättring inträdt,
men, huruvida denna stått i skäligt
förhållande till kostnaden för vattenafledningen,
synes ovisst. Sanka, kala myrar
äro säkerligen vida mindre skadliga än
skogbeväxta, vattensjuka trakter, och i
synnerhet om den syrliga marken ligger
ofvanför odlingen, brukar den vara frostförande.
c) Om genom skogsafverkning,
sjösänkning etc. frostländigheten ökats, är
okändt, men genom de på många ställen
tillväxande försumpningarna måste så inträffa.

Anundsjö revir.

a) Frostländigheten är ganska allmän
särskildt i det öfre skogslandet, men torde''

b) så småningom förminskas, i det att sanka
marker mer och mer börja utdikas, c) Skogsafverkningen
kan icke sägas hafva haft
någon direkt märkbar inverkan på frostländigheten,
med undantag af vissa sluttningar
med derintill gränsande större myrsträckningar,
som genom skogens utglesning
utsättas för den skarpa nordanvinden.

Ostra Jemtlands revir.

a) Mera högt eller vid större sjöar belägna
hemman lida ej af frostländighet.
I allmänhet torde ej mera än högst 25 %
af de inom Östra Jemtlands revir befintliga
hemman kunna anses lida af frost -

174

FRÅGAN 2.

SKOGSSTATKN.

ländighet. b) Med statsanslag understödda
utdikningar af moss- och sankmarker hafva
mångenstädes minskat frostländigheten.

c) Genom skogsafverkningen synes frostländigheten
ej hafva ökats åtminstone ej
i afsevärd grad.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

a) Nej. Endast å vissa ställen efter
bivattendrag, omgifna af sankmarker, förefinnas
egentliga frostlägen, b) Att frosten
minskats genom utdikning af angränsande
sankmarker är tydligen ådagalagdt. c) Att
frostländighet ökats eller uppkommit genom
skogsafverkning har icke förekommit, då
skogen här ingenstädes så hårdt anlitats.

Norra Jemtlands revir.

a) Orten och speciellt vid vattendragen
lågt liggande egor lida af frostländighet.

b) Åkerjordens dränering är så godt som
okänd. Från alltför sanka platser aflägsnas
vattnet genom öppna diken. Större
afdikningar af frostförande marker hafva,
såvidt kändt är, ingenstädes inom länet
utförts. Statshjelp har erhållits för upptagande
af hufvudafloppen; men dels vidmakthållas
ej dessa, dels fullföljas ej dikningsföretagen
genom upptagande af sidodiken
och tvärdiken. På enstaka ställen
hafva inegoområdena närliggande myrmarker
afdikats och frostländigheten här minskats.
c) Någon ökning af frostländighet
i följd af afverkning har ingenstädes förmärkts.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet,
vissa byar och hemman dock i mindre
grad än andra, b) Denna olägenhet anses
kunna afhjelpas dels genom bättre dränering
af inegojorden och angränsande egor
med fuktigt läge dels genom torrläggning
af kringliggande sankmarker. Inom vissa
byar hafva afdikningar med tillhjelp af
statsbidrag blifvit verkställda å myrmarker
med ganska stor ytvidd, hvarigenom frost -

ländigheten visserligen minskats, men då i
allmänhet endast afloppsgrafvar blifvit upptagna,
och sankmarkerna derför ej blifvit
fullständigt torrlagda, samt dels inom dessa
byar dels å angränsande byområden omfattande
myrmarker förefinnas, hvilka hittills
lemnats alldeles oberörda af afdikning,
har frostländigheten långt ifrån fullständigt
afhjelpts. Uti Norra Jemtlands hufvudsakligen
af gammal oväxtlig gran bestående
skogsbestånd är marken till stor del stadd
på öfvergång till försumpning, hvilket utgör
en bidragande omständighet till svårigheten''att
bekämpa frostländigheten.

Vestra Jemtlands revir.

a) Orten lider icke i allmänhet af frostländighet
utan endast vissa, företrädesvis
inom fjelltrakterna belägna hemman: dock
förekomma fjellhemman inom Offerdals
och Undersåkers socknar, hvilka äro förvånansvärdt
litet utsatta för frost, såsom

exempelvis de högt belägna byarna Allo och
Kaxås inom Yörstnämnda och Ottsjö i sistnämnda
socken. Inom den odlade byggden
invid de större sjöarna existerar ett
och annat frostländigt hemman, men i regel
äro dessa byar frostfria och lemna der
såväl spannmål som rotfrukter goda skördar,

b) Företrädesvis inom Hallens och Offerdals
socknar hafva storartade afdikningar
af intill byarna liggande sumpmarker verkställts,
hvilka företag visat sig mycket
välgörande för frostländighetens minskande.
Ännu bör dock mycket kunna afhjelpas
såväl genom sagda afdikningar som äfven
genom inegojordens bättre dränering, c) Någon
erfarenhet af att frostländighet ökats
genom skogsafverkning eller annan orsak
föreligga icke.

Socknarna Under såker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

a) Orten lider på grund af högt läge
öfver hafvet, 320 meter och deröfver, i
allmänhet af frostländighet. Otvifvelaktigt
är, att å många ställen frostländigheten

FRÅGAN 2. SKOGSSTATEN.

175

skulle åtminstone i någon mån minskas
genom bättre afdikning af inegojorden samt
afdikning af angränsande frostförande myrmarker.
e) Med bestämdhet påstås, att
hänsynslös skogsafverkning å hemman i
närheten af fjellen ökat frost!ändigheten
samt omöjliggjort odling af säd och rotfrukter.
I Handöls by. cirka 530 meter
öfver hafvet samt för renbetesfjellens utvidgning
inköpta hemmanet Skårsdalen,
cirka 500 meter öfver hafvet, har uppgifvits,
att, innan skogen afverkades (afverkad
till 10 verktum i roten), korn ej
sällan mognade, men att det numera aldrig
inträffar.

Het •jeådalen s rev vt ■.

a) Inom hela reviret är frosten till mycken
skada, med undantag af å högre belägna
trakter kring Storsjön och Näck l ön. b ) Inom
Herjeadalen torde frostländigheten mera
bero pa klimatförhållandena i allmänhet än
på frostförande sankmarker, då deremot
den afdikning af dylika marker, som egt
rum inom Storsjöns vattenområde, minskat
frostländigheten; dock hafva dessa arbeten

ej företagits i den omfattning, som synes
vara behöflig, c) Skogsafverkningen torde
helt säkert icke hafva förorsakat någon
ökning af frostländigheten.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet
(höstfrost), b) Detta afhjelpes väsentligt
genom utdikning af angränsande sankmarker.
Inom Vemdalens by har utdikning
åt sankmarker egt rum och har frostländigheten
derigenom minskats, c) Ökad frostländighet
på grund af skogsafverkning har
hittills ej förmärkts, emedan afverkning i
så stor omfattning ännu ej egt rum.

Of ver jägmästaren.

a) Frostländighet förekommer ganska allmänt,
men torde b) på många ställen kunna
till någon del afhjelpas genom utdikning af
närliggande sankmarker och källdrag samt
genom noggrann dränering af inegojorden.
(■ ) I för fjellvindarna exponerade lägen ökas
frostländigheten genom skogsafverkning i
närheten.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir.

a). Under vissa år lider orten af frostländighet,
dock mindre å högre belägna
ställen, b) Genom utdikning af angränsande
sankmarker har visat sig, att frostländigheten
minskats, hvarför dylika utdikningar
äro att anse såsom högst nödvändiga.
c) Genom hittills varande skogsafverkningar
har ej frostländigheten ökats.

Norsjö rev''n\

a) Särskildt Malå socken, men äfven
många hemman inom Norsjö och Skellefteå
socknar lida af frostländighet. b) Täckdikning
af inegojorden och utdikning af
angränsande sankmarker torde vara enda

sättet att få denna olägenhet afhjelpt.
Flera större utdikningsföretag, som för
sagda ändamål redan kommit till stånd
genom lån ur odlingslånefonden eller med
understöd af allmänna medel utan betalningsskyldighet,
hafva påvisat nyttan och
nödvändigheten af dessa arbeten, c) A ett
eller annat ställe, der starkare afverkningar
i större utsträckning egt rum, synes frostländigheten
ha ökats.

Burträsks revir.

a) Byarna vid kusten samt omkring Burträsket,
Göksjön och Stora Bygdeträsket
m. fl. stora sjöar lida endast i ringa grad
af frostländighet. Sådana byar, särskildt
i öfre delen af Burträsks socken, som äro

176

FRÅGAN 2. SKOGSSTATEN.

omgifna af myrar eller grunda sjöar, lida
mera deraf, b) Frostländigheten har i allmänhet
minskats efter afdikning af frostförande
myrar, men något ökats vid sjösänkningar.
Denna senare olägenhet torde
dock få betraktas såsom ett öfvergående
midt, som troligen kommer att försvinna
vid mera fullständig torrläggning af utgräfningslägenheterna.
Myrarnas snara torrläggning
i större utsträckning fordrar nog
drygare kostnader, än de små hemmansbruken
i revirets öfre del i allmänhet kunna
bära. c) Det har i några fall visat sig,
att afverkning af barrskog, som växt mellan
odlad mark och myra, föranledt, att frostländigheten
ökats.

Degerfors revir.

a) Frosten kan här anses för jordbrukets
värsta fiende, b) Det kan med säkerhet
antagas, att genom dylika åtgärder frostens
förderf bringande verkningar skulle betydligt
minskas, c) Något, exempel på att
skogsafverkningar ökat frostländigheten
kan ej härifrån anföras.

Södra Lycksele revir. .

a) De flesta hyar lida af frost, hvilken
till viss grad kan hjelpas genom dränering
samt dikning af närliggande sankmarker,

c) Genom skogsafverkningarna kommer
frostländigheten troligen att ökas.

Norra Lycksele revir.

a), b) De flesta hemman inom reviret;—

med undantag för dem som omgifvas på eu
eller annan sida af djupare vatten lida
af frostländighet och kunna endast genom
afdikning af angränsande sankmarker derifrån
befrias. På de fa ställen, der statsbidrag
för flera år sedan lemnats för afdikning,
har frostländigheten märkbart
minskats, såsom fallet bland andra är med
Lycksele kyrkoplats. c) Skogsavverkning
har ej förekommit i den omfattning, att
frostländigheten derigenom ökats.

o #

Asele revir.

a) T. någon mån frostländiga äro vissa

byar inom o Åsele socken, såsom Gafsele,
Söråsele, Åkerberg, Stenselekroken, LillLögda
och Sandsjö. Vissa ogynnsamma år
gifver sig detta onda tillkänna inom Åsele
socken i lika hög grad som i öfre delarna
af lappmarken, b) Endast i ett par fall
liar utdikning af till inegorna gränsande
sankmarker med statsbidrag verkställts,
nemligen i Söråsele och Gafsele (möjligen
också i Lill-Lögda) byar. I Söråsele har
utdikningen af den nordost om byn belägna
syrländiga skogsmarken haft mycket god
verkan. I Gafsele deremot synas dräneringens
följder icke motsvara förväntningarna.
Dräneringen af inegojorden bör verkställas
i större omfattning, än hvad nu är fallet,
äfvenså torrläggning af till åker angränsande
försumpad skogsmark.

Sorsele revir.

a) Orten kan i allmänhet sägas lida af
frostländighet, hvilken delvis beror på den
kuperade terrängen. Denna tvingar nemligen
till att förlägga odlingen till dalarna
med dess kallare luftlager och större frostländighet.
Äfven beror frostländigheten
på förekomsten af betydligt vidsträckta
myrar, b) I ej obetydlig mån kan genom
de senares rationella utdikning frostländigheten
minskas, hvarom de visserligen få
utdikningar, som hittills inom reviret verkställts,
bära vittne. Någon bättre dränering
af inegojorden är ej behöflig, då jordmånen
icke någonstädes består af något mäktigare
lerlager, och dä densamma oftast är belägen
ä starkt sluttande mark vid foten
af bergen, c) Som någon skarpare skogsafverkning
inom reviret ej eger rum, kunna
skogsafverkningarna ej i ringaste man öka
frostländigheten någonstädes.

Stensele revir.

a) Frostländighet finnes allmänt, b) Försök
att minska denna frostländighet har
företagits i mycket ringa grad. c) Skogsafverkningen
kan ej sägas hafva ökat frostländigheten.

FRÅGAN 2.

sKogsstaPeN.

177

Vilhelmina revir.

a) Under år med ej fullt gynnsamma
väderleksförhållanden olider orten ganska
allmänt af frost, b) Åkerjorden är i allmänhet
högst ofullständigt dränerad; och
torde utan allt tvifvel en bättre och fullständig
dränering af densamma samt utdikning
af angränsande sankmarker i högst
väsentlig grad bidraga till frostländighetens
minskande. Dock hafva ännu ej några
erfarenheter härutinnan vunnits af inom
orten utförda dylika arheten, enär dessa
först på senaste åren påbörjats, c) Nej.

Fredrika revir.

a) Om man undantager Tallsjö, Viska,
Strands, Baksjölidens, Nordanås och Stensjö
byar inom Fredrika socken samt Vargträsks
by inom Örträsks socken, hvilka byar
nästan årligen lida frostskada å sina inegor
till följd af i närheten eller omkring
dem belägna sumpmarker, kan anses, att
orten i allmänhet icke lider af frostländighet.
b) Som inom ofvannämnda byar
frostskadan är att helt och hållet tillskrifva
byarna omgifvande sumpmarker, torde frostländigheten
ej kunna afhjelpas eller förminskas
genom andra åtgärder än dessa
sumpmarkers utdikning. Utdikningsåtgärder,
dock icke af någon mera betydande
omfattning, hafva på åtskilliga ställen vidtagits,
såsom t. ex. inom Viska och Nordanås
byar, hvarest, åtminstone inom den
sistnämnda, genom en större myrs utdikning
frostländigheten under de senare åren
betydligt förminskats, c) Exempel på att
frostländigheten ökats, förekommer icke.

Bjurholms revir.

a) Det finnes i allmänhet lika många
»hårdårs» som »godårs» byar. För öfrigt
gifves det vissa lägenheter i Säfvars och
Bjurholms, ja äfveninom de öfrigasocknarna
i reviret, hvarest sällan ofrusen spannmål
skördas. Såsom exempel må anföras, att å
ett krononyhygge Krångelbäck Säfvar det
före 1901 hade frusit 7 år å rad; och flera
sådana ställen finnas. Till frostländta områden
räknas, bland andra, Umeå stads
vretar, Tafle landtbruksskola Inner^Tafle,
belägen vid kustlandsvägen s/4 mil öster
om staden, m. fl. I Inner-Tafle heter det:
»det är händt, bara man ser stjerna», d. v. s.
frost inträffar vid första stjernklara natt på
hösten.

Det är ingalunda brist på dränering af
inegojorden, som åstadkommer frostländigheten,
utan närliggande försumpade skogsmarker
och vattensjuka mossar, som alstra
de kalla frostförande luftströmmarna, h) Beträffande
frågan, huru frostländigheten
skall motarbetas, så måste man i första
rummet sätta utdikning af närliggande myroch
sumpmarker, c) Det är naturligt, att
ju mera barrskog, isynnerhet gran, som
den kalla luften måste passera för att
uppnå öppna fältet, desto bättre är det,
ty skogen afgifver under natten den värme,
som den upptagit under dagen. Dessa bälten
hafva äfven en annan betydelse, nemligen
att bryta de häftiga vindarna.

Öfver jägmästaren.

Se anmärkning under frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

a) Orten lider i allmänhet af frostländighet.
b) Dylika åtgärder hafva af erfarenheten
visats vara det verksammaste medel
till förekommande af frostländighet. c) Erfarenheten
gifver icke detta vid handen.

Elfsby revir.

a) Alldenstund reviret till största delen
är högt beläget och temligen kuperadt
land, spelar försumpningen en mycket ringa
rol, då mossarna förekomma i temligen
obetydlig utsträckning och alltid i mindre

178

FRAGAN 2. SKOG SSTATEN.

komplexer, hvilket gör, att äfven frostländigheten
är ganska ringa, b) Erfarenheten
har visat, att genom afdikning har
frostländigheten betydligt minskats, men
för densammas fullständiga borttagande
erfordras markens fullständiga uppodling
med påförande af mineraljord m. m.

c) Skogsafverkningen anses vara gynande
för frostländigheten, då densamma
bedrifves i omedelbar närhet af myrmarker.
Kring myrarna böra qvarlemnass. k. skyddsbälten
af orörd skog.

Arvidsjaurs revir.

a) En hel del hemman inom reviret lida
af frostländighet. b) Genom dylika åtgärder
bör dock frostländigheten i väsentlig mån
minskas. Dels helt och hållet på byamännens
egen bekostnad, dels med statsbidrag
har dikats och dikas inom ett tjugutal
uppgifna byar inom reviret. Att frostländigheten
å dessa trakter i mycket väsentlig
grad minskats, är oomtvistadt, men
lider en del af dessa byar, t. ex. östra delen
af Glommerträsks by, fortfarande af frost,
alldenstund å angränsande kronopark stora
vidder frostförande myrar förefinnas. Ett
önskemål skulle vara, att staten å sina
skogar i större skala än hittills verkställde
afdikning af frostförande marker, c) Genom
skogsafverkningen har icke frostländigheten
ökats. Vattenuppdämning för flottning torde
nog mången gång orsaka frost.

Öfre Byske revir.

a) I allmänhet lider orten af frostländighet.
b) Torrläggning af i närheten utaf
odlingarna liggande sanka marker har visat
sig vara det verksammaste medlet för afhjelpandet
af ifrågavarande olägenhet, c)
Att skogsavverkning orsakat ökad frostländighet
har, då skogssköfiing eller öfverafverkning
genom lag är förhindrad, icke
kunnat förmärkas. Ortens aflägsna läge
och de på grund deraf mindre gynnsamma
afsättningsförhållandena för skogsprodukter
torde i öfrigt lägga hinder i vägen för en

| så fullständig afverkning, att klimatförS
hållanden deraf skulle påverkas.

Malmesjaurs revir.

a) Orten lider i allmänhet af frostländigj
het. b) Genom bättre dränering af syrlig
| inegojord samt genom angränsande myr[
markers torrläggning anses frostländigheten
till det mesta kunna afhjelpas. Inga erfarenheter
särskildt för detta revir ha dock
{ gjorts, c) Genom att dammar i flottlederna
hållas för länge stängda (stundom till början
af juli månad), så att det iskalla vårvattnet
genomsyrar förefintliga lågstränder,
ökas frostländigheten.

Arjepluogs revir.

a) Orten lider i allmänhet af frostländig!
het. b) Ett intensivare dränerande af såväl
inegojord som i inegornas .närhet beI
lägna sankmarker måste anses småningom
afhjelpa denna olägenhet. Der dränering
förekommit, har den visat god verkan,

c) Någon ökning äf frostländigheten genom
skogsavverkning har ej iakttagits.

Var iså revir.

a, b) Några utdikningar för minskande
af frostländighet å kronopark hafva ej
förekommit, men vore önskliga på en del
ställen. A hemmanen är frostländigheten
ej i allmänhet så synnerligen stor; men
! välbehöfligt vore, om utdikningar af sankmarker
i större skala än hittills med bidrag
af statsmedel kunde ske. c) Genom skogsafverkningarna
har ej egentligen, såvidt
i kunnat förmärkas, ökning af frostländig|
heten egt rum; dock böra vid myrmarkerna
j skogsbälten till skydd mot skogen vid
skogsafverkningarna alltid lemnas.

I Jockmocks revir.

a) Till belysande af, i hvilken mån orten
lider af frostländighet, bifogas en tabell
| öfver iakttagna frostnätter under vegeta -

FRÅGAN 2. SKOGSSTATEN.

179

tionsperioden 1891—1901 *). b) Den obetydliga
areal, som är uppodlad, synes vara
tillräckligt dränerad. I allmänhet är det
endast en liten fläck närmast gården, som
är odlad, och som marken derstädes för
det mesta är sandig och torr, behöfves
ingen vidlyftig dränering. Myrodlingen
ligger ännu i sin linda inom orten. Att
utdikning af sankmarker, som gränsa intill
odlade marker, skulle bidraga att minska
frostländigheten för dessa, kan man med
visshet antaga, enär erfarenheten visar,
att grödan i dylika lägen alltid drabbas
hårdast af frosten. Direkta undersökningar
hafva dock i allt för liten skala blifvit
anställda, för att några exakta rön skulle
kunna påvisas, c) Några exempel på, att
frostländigheten ökats genom skogsafverkning,
kunna icke inom orten påvisas; tvärt
om lär frostländigheten i en by inom socknen
— Pjeske — hafva minskats, sedan
den närmast intill inegorna belägna skogen
afverkats. Från samma håll har uppgifvits,
att urtappning af sjöar förorsakat ökad
frostländighet.

Perlelfvens revir.

a) Ja. b) Frostländigheten torde ej genom
dränering kunna förminskas, enär de
odlade tegarna äro belägna rundt omkring
den på upphöjdare plats uppförda gården
och sålunda hafva ett sluttande läge. Deremot
skulle med all säkerhet utdikning af
angränsande myrmarker i detta hänseende

* Denna tabell utvisar i hufvudsak:

Ar.	Antal frostnätter.	(+ 0“ och derunder).
	Maj.	Juni.	Juli.	Augusti.
1891	17	8	1	5
1892	25	6	1	4
1893	18	1		5
1894	12
1895	18	1		2
189H	21	2
1897	11		B
1898	12	1	observationer	saknas.
1899	29	10		10
1900	observationer	• saknas.
1901	22			2

(Dessa observationer äro gjorda i elfdalen. Frostländigheten ökas, i mån som Jandet höjer sig
från denna.)

verka godt, men skulle för den enskilde
dylika arbeten ställa sig allt för kostsamma.
c) Att i närheten af åkertegarna
borttaga befintlig skog synes ej hafva haft
någon inverkan till det sämre.

Storbackens revir.

a) Orten i allmänhet, b) Dränering af
inegoj orden obehöflig. Genom utdikning af
angränsande sankmarker minskas frostländigheten.
c) Någon ökad frostländighet
| genom skogsafverkning har ej förmärkts.

Bodens revir.

a) Frostländiga äro särskildt de norra
delarna af reviret, der mossar och vattenI
sjuk mark finnas till stor utsträckning.

Denna frostländighet orsakas väl i vissa
S fall af bristfällig afdikning af sj elfva inego|
jorden, men dock oftare af närgränsande
myrmarker. Öfverallt, der mera betydande
afdikningar af myrmarker egt rum, har
frostländigheten märkbart minskats, c) Har
ej förmärkts.

Råneå revir.

a) De flesta hemman, med undantag af
j en del närmast hafvet belägna, lida af
i frostländighet. b) Det har visat sig, att
frostländigheten i hög grad minskats genom
| de under senare tiotal år företagna utdik:
ningama för frostländighetens minskande,

I hvarjemte å de få hemman, der inegojor|
dens dränering rätt skötts, detta haft god

180

FRAGAN 2.

SKOGSSTATEN.

verkan mot tidiga höstfroster, c) Skogsafverkningen,
som endast sker medelst timmerblädning,
har icke befunnits öfva något
i afseende på frostländigheten ogynnsamt
inflytande.

Kalix revir.

a) Inom Neder-Kalix socken synes en
bestämd skillnad vara rådande, i det trakterna
öster om Kalix eif äro synnerligen
frostlända, under det att hemmanen vester
om samma vattendrag lida af frosten i
långt mindre grad. Orsaken härtill torde
nog vara den, att östra delen af socknen
är uppfylld af ganska störa, lågt liggande
myrtrakter, under det att vestra delarna
mera utgöras af högre belägen fast mark.

Om Ofver-Kalix socken torde kunna
sägas, att densamma i sin helhet lider af
frost!ändighet i större eller mindre grad.

b) De enda medlen häremot synas vara
bättre afdikning af inegoj orden, ett medel,
som tyvärr i allt för liten utsträckning
anlitas, samt kanske framför allt torrläggning
af kringliggande myrmarker. På
många ställen har erfarenheten visat, att
dessa utdikningar medfört synnerligen godt
resultat, och nämnas som exempel härpå
den s. k. Blötmyren inom Rolfs byaområde
i Neder-Kalix socken. Inom reviret
hafva de tvenne sista åren i ganska stor
skala pågått afdikningar af för skogsbörd
lämpliga myrmarker, men har man naturligen
ännu icke kunnat få någon erfarenhet,
om det inflytande, dessa torrläggningar haft
på minskande af de kringliggande trakternas
frostländighet. c) Har icke försports.

Ängeså revir.

a) De flesta inom reviret liggande byar
äro högt belägna och derför relativt föga
frostländiga. I lägre belägna byar fryser
ofta potatis och korn. b) De få utgräfningar,
som verkställts, hafva i allmänhet
varit ofullständiga och kunna knappast
sägas hafva minskat frostländigheten, utan
i ett par fall snarare verkat motsatt. Genom
fullständig och under sakkunnig led -

ning ställd dränering torde dock mycket
kunna viimas.

Råneträsks revir.

a) De flesta, för att ej säga alla, inom
reviret belägna hemman hafva sådana höjdlägen
beträffande sina inegor, att desamma
äro i möjligaste mån frostfria, b), c) Sålunda
hafva några särskilda åtgärder till
förminskning af eventuel frostländighet ej
vidtagits, likasom ej heller fall af ökad
frostländighet genom skogsafverkning eller
annan orsak äro kända.

Gellivare revir.

a) Norra hälften af reviret anses frostländig;
här fryser ofta potatis och korn.
Inom södra hälften misslyckas slåtter och
skörd sällan på grund af frost, b) Genom
dränering och utdikning anses olägenheten
inom förstnämnda trakter i någon mån
kunna afhjelpas, ehuru förmodligen ej tillfyllest
på grund af den absoluta höjden
öfver hafvet; inom södra hälften af reviret
bör det ställa sig gynnsammare i detta
afseende. I ett fall, vid afdikning af en
myr invid Gellivare, anses frostländigheten
något minskats; annan erfarenhet saknas,

c) Icke, såvidt kändt.

Juckasjärvi revir.

a) De flesta hemman lida af frostländighet.
b) Skulle kunna afhjelpas genom
fullständig afdikning af angränsande sankmarker,
men försök härtill har icke gjorts
inom reviret, c) Deremot ha inom flera
byaområden, delvis med bidrag'' af staten,
sjöar blifvit utgräfda, men så ofullständigt,
att de blifvit rigtiga frosthärdar. Genom
skogsafverkning har, så vidt kändt är, ej
frostländighet orsakats.

Tärendö revir.

a) Så godt som alla hemman lida af
frostländighet," en stor del i hög grad.

b) Denna olägenhet anses lämpligast afhjelpas
genom att angränsande sankmarker
afdikas och om möjligt göras till lindor,

FRAGAN 2. SKOGSSTATEN.

och hafva erfarenheter härom vunnits inom
liera byar. c) Genom uttappning af sådana
sjöar, som äro belägna i omedelbar närhet
af den odlade jorden, har frostländigheten
derstädes ökats. Genom skogsafverkning
anses frostländigheten icke ökas, åtminstone
har sådant icke iakttagits.

Torneå revir.

a) Byar och hemman samt orten i allmänhet
lida mångenstädes af angränsande
sankmarker. Olägenheterna häraf skulle
kunna betydligt afhjelpas genom utdikning
af desamma, b), c) I den mån, dylika utdikningsföretag
blifvit gjorda, har det visat
sig att frostländigheten minskats. Der
skogarna borthuggits och sjöarna blifvit
utgräfda i närheten af odlade marker, har
frostländigheten ökats.

Pajala revir.

a). Hela orten lider af frostländighet b)

Genom flere mindre torrläggningsföretag
i och omkring byarna har erfarenhet
vunnits om, att frostländigheten bäst bekämpas
genom torrläggning af angränsande
sankmarker, c) Att densamma genom skogsafverkning
ökas torde ej förekomma, der
afverkningen, såsom här är fallet, endast
gäller sågtimmer; deremot har urtappning
af sjöar mångenstädes i hög grad ökat
frostländigheten å kringliggande marker.

Öfverj ägmästaren.

a) Hela distriktet lider i allmänhet af
frostländighet i mer eller mindre grad,
med undantag dock af sjelfva kuststräckan
närmast hafvet och vissa kring större sjöar
och vattendrag gynnsamt belägna hemman,

b) Till en del torde denna olägenhet kunna,
om icke afhjelpas, så åtminstone minskas
dels genom en verklig dikning och dränering
af inegojorden, som merendels i detta
afseende nästan helt och hållet försummas,
dels genom torrläggning af närbelägna myroch
sankmarker. Någon större erfarenhet
härom har man visserligen icke ännu, möj -

181

ligen likväl i södra och vestra socknarna,
der myrodling här och hvar tagit fart,
särskildt senare åren efter fullbordade laga
skiften af de större byaområdena. Men •
man har observerat, att det gifvet fryser
vid vissa vindriktningar, då vinden kommer
från håll, der större sidlända myrmarker
äro samlade. Aflägsnas dessa köldbehållare,
torde det icke lida tvifvel om, att icke
frostländigheten måste minskas, c) Skogsafverkningen
har enligt samstämmigt omdöme
af jägmästarne, hvar för sitt revir,
icke förorsakat någon ökning af frostländigheten,
snarare tvärtom, särskildt å
sidlända skogsmarker, om vattnet kunnat
beredas aflopp. Sättet för afverkningen
- timmerblädning — samt den ofria dispositionsrätten
till skogen inom större delen
af distriktet torde väl knappast leda dit
hän ens i framtiden. Hur det åter skulle
te sig vid en forcerad afverkning, då likåldriga
bestånd af gammal timmerskog
kalhuggas, torde icke vara svårt förutse.
I Torneå revir exempelvis, der skatteskogarna,
förut uthuggna till lägsta lofgifna
dimension för afsalu, nu hårdt anlitas
för den folkrika ortens husbehof, har man
enligt uppgift tyckt sig redan märka en
tillbakagång och mindre härdighet mot
kyla.

Utgräfning af sjöar, hvartill man under
afvittringen särskildt uppmuntrat genom
att gissningsvis upptaga en till så och så
många lass beräknad höafkastning med ty
åtföljande stegradt skattetal och skogsanslag,
har i regel visat sig genom ökad
frostländighet vara förderfbringande för
intilliggande inegojord, utom det att de
väntade höskördarna blifvit betydligt mindre,
än påräknadt var, och år efter år förminskats;
— ett bland många exempel:
Teurajärvi by i Korpilombolo socken.

Att, såsom från ett par revir uppgifvits,
frostländigheten skulle tilltagit på grund af
vattenuppdämning i flottleder, torde bero
på någon missuppfattning eller förvexling
deraf, att höaf kastningen kunnat minskas
utefter åstränder, der dammvattnet fått stå

182 FRÅGAN 2. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

för länge öfver desamma och förstört växt- tiden blifvit varmare, som det hämmar
ligheten. Det är nemligen icke det kalla . vegetationen, röter och förstör den då i
vårvattnet, som åstadkommer detta, utan j stark växt stadda gräs- och starrbrodden
är det först sedan vattnet vid midsommar- j äfvensom rottågorna.

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tjensteman.

1 Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Uti de norra orterna och äfven å
vissa platser söderut lider jordbruket mer
eller mindre af markens frostländighet.

b) Dikningar för minskande af denna olägenhet
hafva å en del orter t. ex. Jerna
och Yenjan i icke ringa utsträckning företagits
och lemnat bästa resultat. Enär

inegojorden oftast är af en lätt vattengenomsläppande
art, är täckdikning mindre
af nöden, hvadan åtgärderna för ändamålet
torde böra uteslutande gå ut på att afdika
angränsande sankmarker, c) Skogsafverkningen,
äfven om den gränsar till sköfling,
synes aldrig medföra ökad frostländighet;
deremot har man funnit, att genom skogsmarkens
s. k. försumpning frostskadorna
ökats.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Man kan icke säga, att Gefleborgs
län i allmänhet i högre grad lider af frostländighet.
Ej så få hemman, särskildt
inom länets norra och nordvestra delar,
äro emellertid deraf ganska mycket besvärade.
b) Såsom erfarenheten visat, motverkas
detta i väsentlig mån genom täckdikning
och utdikning af närgränsande sank -

marker. Sedan långt tillbaka har också
uppmärksamheten inom länet varit riktad
härå, och har, bland annat, landstinget allt
sedan år 1864 årligen ställt till hushållningsssällskåpets
förfogande ett förslagsanslag
för bekostande af undersökningar
för utdikning af frostförande marker, hvilket
anslag gemenligen ej obetydligt öfverskridits,
hvarjemte hushållningssällskapet beviljar
räntefria lån, dels för afdikning och
odling af smärre sankmarker, dels ock för

FRÅGAN 2. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN

täckdikning. Under femårsperioden 1896 i
—1900 beviljades 67 lån af förra och 62 j
af senare slaget. De större torrläggnings- j
arbeten, som under samma period inom
länet utförts, hafva omfattat en areal af
9,527 hektar, och äro ej obetydliga dylika j
arbeten fortfarande under utförande eller
planläggning, c) Ehuru de större trä- i
varubolagen alltmer synas egna omsorg [
åt skogarnas vård och åtskilliga af dessa j
bolag sedan länge härutinnan lemnat ett j
vackert föredöme, förekommer dock fortfarande
inom länet öfverdrifven skogs- j
afverkning i beklaglig utsträckning. Någon j
iakttagelse derom, att frostländigheten å j
någon ort härigenom ökats, föreligger dock
hittills icke.

Lånsagronomen Bertil Sahlin.

a) Största delen af Gefleborgs län lider i
allmänhet ej af någon svårare frost, ehuruväl
å lågt liggande mark i närheten af
outdikad sump- eller myrmark säd och 1
potatis i regeln årligen tager mer eller
mindre skada af frosten. Isynnerhet är
detta fallet inom norra och vestra delen

OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 183

af länet, b) Genom bättre torrläggning af
inegojorden och i all synnerhet genom utdikning
af angränsande sankmarker skulle
frostländigheten helt visst i ej obetydliggrad
förminskas, hvilket ock erfarenheten
tydligen visat, c) Några närmare undersökningar,
huruvida genom skogsafverkningen
frostländigheten ökats, hafva ej
gjorts, men utan tvifvel bidraga de här
och där förekommande fullständigt kalhuggna
skogsvidderna liksom ock den rätt
ofta uppträdande försumpningen af skogsmark
i kanske ej så ringa grad till frostens
ökande och spridande.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

a) I allmänhet torde jorden inom länet
ej lida af frostländighet, men förekommer
nog frostskada inom vissa trakter, såsom
de vest och nordvest belägna, och orsakas
kanske i de flesta fall af angränsande sankmarker.
b) En utdikning af dessa samt
äfven en bättre afdikning af den odlade
jorden bör derför minska frostländigheten,
hvilket äfven erfarenheten har bekräftat.

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har

intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hemö sand C. G. Strokirk.

a) Frostländighet förekommer rätt ofta,
dock mindre nu än förr, tack vare de under
senare delen af 1800-talet utförda frostminskningsarbetena.
b) Oftast ligger orsaken
till frostländigheten hos angränsande
sankmarker, c) Exempel på att frostländigheten
ökats genom, skogsafverkning
saknas.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

a), b) Inom Säbrå socken förekommer
sällan frostländighet på grund af läget nära
intill hafvet, med undantag af å vissa marker
uppe i skogsbyggden och sådana, som
äro belägna något sankt invid sjöstränder,

c) Inga större vattenafledningsföretag hafva
veterligen förekommit under senare tid.

I länets längre från hafvet belägna
socknar är deremot frostländigheten betydligt
större genom en mängd mindre
»tjärnar», som föra frost åt nejden, och
vore här en bättre och fullständigare afdikning
af nöden.

184 FRÅGAN 2. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

Länsagronomen E. O. Arenander.

a) Först när man kommer uppåt de s. k.
skogs- eller fjellsocknarna blir det i någon
större mån tal om frostländighet lios sådana
byar eller hemman, som omges af kärr eller
myrmarker eller sjöar med sanka stränder,

b) Erfarenheten har mångenstädes visat att

dessa olägenheter afhjelpts genom dränering
eller utdikning af dessa marker, c) Flerstädes
har man klagat öfver att frostländigheten
tilltagit, att gamla diken å myrar
grott igen och att redan förut odlade marker
blifvit »skoggångna». I de allra flesta
fall har detta haft sammanhang med hemman,
som sågverksholag förvärfvat.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Har icke afgifvit eget yttrande, men
insändt svar från nedannämnda personer,
af hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets distriktafdelningar.

Er. Edström i Munsåker (Ragunda socken).

a) Orten i allmänhet lider ej af frostländighet.
Vissa trakter finnas dock, der
det vore att önska, att i det hänseendet
ett bättre förhållande vore rådande, b) Denna
olägenhet torde i viss mån kunna afhjelpas
genom utdikning af sankmarker. Erfarenheter
hafva vunnits om, att frostländighet
afhjelpts eller minskats genom dylika företag,
ehuru endast ett med statsbidrag understöd
utdikningsarbete här i orten blifvit
utfördt. c) Det torde vara att befara, att
frostländigheten kommer att ökas, om skogarna
få kalhuggas, hvilket likväl inom
orten ännu ej skett i större omfattning.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

a) I allmänhet lider icke orten af frostländighet,
undantagandes några lägenheter
och hemman på sankare belägna platser,

b) Dessa olägenheter kunna nog afhjelpas
genom angränsande sank- och myrmarkers
torrläggning.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

a) Nej. Endast å vissa ställen efter bivattendrag,
omgifna af sankmarker, förefinnas
egentliga frostlägen, b) Att frosten
minskats genom utdikningar, är tydligen
ådagalagdt. c) Att frostländighet ökats eller
uppkommit genom skogsafverkning kan ej
sägas, då skogarna ingenstädes så hårdt
anlitas.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

a) Enstaka hemman hafva hittills lidit
mycket af nattfroster, förorsakade af närbelägna
sumpmarker, b) Denna olägenhet
har dock redan minskats och bör enligt de
erfarenheter, som hittills vunnits, till stor
del kunna flerstädes alldeles afhjelpas genom
sumpmarkernas torrläggning.. o) Frostländighet,
. förorsakad af skogssköfling, förekommer
ännu ej.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

a) Frostländigheten är inom orten mycket
olika. Högt belägna fasta marker äro i
allmänhet mera fredade för frost. Lägre
belägna, synnerligast myrmarker, äro ofta
hemsökta af frost, b) Om denna olägenhet
kan i någon betydligare mån afhjelpas genom
dylika åtgärder, synes något tvifvelaktigt.
Så särdeles mycket tyckes ej vinnas
med den s. k. torrläggning, som bedrifves
med erhållande af statsbidrag, enär dik -

FRÅGAN 2. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

185

ningen dervid inskränkes till nödiga hufvudkanaler
och torrläggning, så att säga, i detalj
ej blir utförd, c) Att frostländigheten
ökas genom skogens uthuggning (kalhuggning),
synes vara otvifvelaktigt.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

a) Gent emot icke frostländig ort torde
med skäl kunna sägas, att orten i allmänhet
lider af frostländighet, ehuru mycket
olika, allt efter byarnas olika läge. b) Genom
de utdikningar af sumptrakter, som
här och hvar förekommit, har frostländigheten
betydligt minskats inom dessa områden,
hvadan, om en mera allmän utdikning
af frostförande myrmarker och vattenpölar
äfvensom bättre dränering af inegojorden
komme till utförande, ifrågavarande
olägenhet skulle betydligt minskas, c) Icke
kan frostländigheten blifva mindre af att
skogarna glesna.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken.)

a) Orten i allmänhet lider af frostländighet
och särskildt byarna Sjuisåsen, Storvattnet,
Gussåsen, Gäddede, Junsternäset,
Kycklingvattnet, Ankarvattnet, Lermon,
Frostviken och Björkvattnet samt alla byarna
i östra delen af socknen, med undantag
af Norrsjön. b) Till en del beror frostländigheten
på bristfällig eller ingen afdikning af
inegojorden, men till största delen dock på
närbelägna sankmarker, hvilkas utdikande
skulle vara ofantligt välgörande. Några
med statsmedel understödda afdikningsföretag
hafva ej förekommit, ehuru på flera
håll undersökningar i sådant afseende egt
rum, i hvilken vederbörande tillstyrkt statsanslag
för företagen; men intressenterna
hafva, med hänsyn till de dryga kostnaderna,
hittills ej kunnat utföra sina dikningsplaner.

I byarna Jormvattnet och Sandnäset,
hvarest en del bönder utan statshjelp företagit
dränering af inegojorden, har frostländigheten
derigenom betydligt minskats.

Lars Nilsson i Kålen (Rödöns, Aspås
Näskotts och As socknar).

a) Till betydlig del lider orten af frostländighet.
b) Denna olägenhet synes kunna
i betydlig mån afhjelpas genom utdikning
af angränsande sankmarker, enligt hvad
erfarenheten visar, c) Skogsafverkningen
har icke så bedrifvits, att den förorsakat
ökning af frostländigheten.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

a) Orten lider i allmänhet icke af någon
svårare frostländighet, hvad beträffar den
odlade jorden efter stranden af Storsjön.
Undantag gifvas, der sankmarker förekomma.
Det är bevisligt, att, der utdikning
af sådana marker vidtagits, faran för frost
under växttiden betydligt aftagit.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens, Marby
och Norderöns socknar).

a) Mer och mindre, men dock i allmänhet.
b) Kan afhjelpas genom utdikning af
angränsande sankmarker, hvilket också
erfarenheten visat, c) Nej.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

a), b) Genom afdikning af frostförande
myrmarker har frostländigheten betydligt
aftagit. Dock finnas ännu stora sträckor,
som äro i behof af statsunderstöd för såväl
frostländigheter som odlingsföretag. c) Att
frostländighet förorsakats af skogsafverkning,
kan ej påstås.

Gustaf Erikson i Myckelgård (Undersåkers
socken).

a) Orten, såsom högt belägen, lider i
allmänhet af frostländighet och mera närmare
fjellen. b) Erfarenheten har visat,
att frostländigheten minskats genom dikning,
som i större skala borde företagas,

c) Skogsafverkningarna, utom i fjelltrakterna,
kunna ej anses hafva menligt inverkat.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

a) Vissa byar och hemman lida af frost,

b) Kan afhjelpas genom dylika åtgärder.

186

EBÅGAN 2. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

a) I allmänhet lider orten icke af frostländighet,
men väl den vestra delen af socknen,
den s. k. Vestbyggden, samt byarna Värmon
och Valne och östra delen af Röde
(— större delen af den s. k. Ostbyggden).

b) Otvifvelaktigt skulle genom bättre dränering
af inegojorden och genom utdikning
af angränsande sankmarker denna
olägenhet i det närmaste kunna afhjelpas.
God erfarenhet derom, att frostländigheten
i hög grad minskats genom nämnda företag,
har vunnits t. ex. i byarna Värmon
och Valne. Torrläggningsföretag kunna
dock icke väntas tillkomma i någon större
utsträckning och i någon mot behofvet
svarande grad, förrän statsanslag utan återbetalningsskyldighet
till dylika arbeten beviljas
till minst två tredjedelar af arbetskostnaden.
c) Icke nämnvärdt genom skogsafverkning,
men väl genom försummad dikning.

E. A. WallmarJc i Hofverberg (Bergs
socken).

a) Ja, de allra flesta byar. Temligen
frostfria kunna anses vara: Vattviken, Eltnäset,
östra delen af Bergsbyn, Skanderåsen,
Vesterskucku, Vigge — delen närmast
sjön. b) Genom dränering af inegoj
orden har frosten väsentligt minskats sedan
äldre tider och utdikning under senare
tiden af frostförande myrmarker har ytterligare
väsentligt bidragit dertill. Ett fortsatt
fullständigt dikningsarbete skulle sannolikt
helt och hållet förhindra frostens verkningar,
hvilket anses vara bovisadt deraf,
att torrlända trakter befinnas frostfria.

c) Nej, icke i andra fall än der med statsanslag
upptagna större diken icke blifvit
underhållna. Särskildt icke genom skogsafverkning,
som icke i orten omfattar kalhuggning.

Th. Hermansson i Eätansbyn (Rätans
socken).

a) Orten lider rätt mycket af frostländighet,
dock mest i grannskapet af myr -

och sankmarker, b) Anses i viss grad,
om också långt ifrån fullständigt, kunna
afhjelpas, på sätt i frågan antydts, men
några på fakta grundade erfarenheter hafva
hittills ej vunnits, då under de sista 15
åren blott ett större dikningsföretag verkställts,
hvars resultat ännu ej kunnat bestämmas.
c) Har ej kunnat förmärkas.

Anders Mattsson i Salom.

a) I afseende å frostländighet är förhållandet
högst olika på olika trakter. I
trakterna kring Storsjön har jordbruket
numera sällan olägenhet af frost; i synnerhet
å de trakter, der utdikning af i
närheten belägna sankmarker verkställts,

b) Länet i sin helhet skulle vinna ofantligt,
om de öfverallt förefintliga sankmarkerna
torrlädes, enär redan vunnen erfarenhet
otvetydigt gifvit vid handen, att frostländigheten
i alldeles otrolig grad minskats, der
sådan torrläggning skett, c) Huruvida frostländigheten
ökats på något håll genom
skogsafverkning, är svårt säga. Deremot
har erfarenhet på åtskilliga håll vunnits
derom, att växtligheten å inegorna skadats
genom de inom länet vanliga kalla nordvestvindarna
derigenom, att egorna genom
öfverdrifven afverkning beröfvats det skydd,
skogarna förut gifvit.

Länsagronomen Per Sylvan.

a) I allmänhet lider länet af frostländighet,
fastän på olika orter i mer eller mindre
grad. Vissa hemman äro på grund af
sitt läge mera utsatta för frost än andra,

b) Frostländigheten minskas med bättre
afdikning af inegorna samt i än högre grad
genom utdikning af närgränsande sankmarker.
c) Att frostländigheten ökats genom
skogsafverkning har icke iakttagits,
men väl att skogen mera lidit af blåst
(vindfällen) så ock inegor, som förut legat
i skydd för de kalla vindarna (på sommaren
vestanvindarna i Jemtlands län) genom
ett kraftigt skogsbestånd. Växtligheten på
inegorna lider i länet ofantligt af kalla
vindar.

FBÅGAN 2. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

187

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Ehuru ej kan förnekas, att staten under
de senaste årtiondena gjort mycket för frostförande
markers utdikande, måste man dock
säga, att länet i allmänhet ännu lider af
frostländighet, särskildt inom de trakter,
der odlingen hunnit mindre långt, b) Utdikning
af de väldiga frostförande myrmarkerna
är bästa medlet för denna olägenhets
afhjelpande och många erfarenheter
hafva redan vunnits, att frostländigheten
minskats, der grundlig utdikning egt rum;
men oftast äro frostkomplexen så stora
och omfattande, att de ej blifvit fullständigt
torrlagda genom de med statsmedel
verkställda utdikningarna. Skulle de tider
komma, då dessa trakter, som genom denna
afdikning så småningom erhålla aflopp, äfven
blifva i sin helhet odlade, kommer nog frosten
att vika och då skall en mångdubbelt
större befolkning å dem finna sin säkra
utkomst, c) Exempel finnas, som säkert
visa, att trakter, som förr ansetts absolut
säkra för frost, nu lida af sådan, sedan de
skogsband borthuggits, som stått skyddande
emellan den odlade jorden och do frostförande
markerna.

Länsagronomen Axel Bosm.

a) Vissa trakter och byar inom länet lida

af frostländighet. b) Genom utdikning af
sanka marker har frostländigheten aftagit
och på. många ställen alldeles försvunnit,
så att all anledning förefinnes att förmoda,
att frostländigheten genom fortsatta utdikningar
och jordens uppodling kommer att
förminskas, c) Exempel finnas på, att kylan
från ett visst försumpadt område genom
afverkning af angränsande skogstrakter utbredt
sig öfver större områden.

Länsmej er isten Edvin Westerlund.

a) De egentliga kustlandsbyarna, som
med sina egor så godt som stöta till hafvet,
lida i allmänhet ej af frost; likaså ej de vid
djupare vatten inuti landet belägna. För
öfrigt äro frostskador ett ofta, för att ej
säga årligen återkommande ondt, der inegoj
orden ej blifvit omsorgsfullt afdikad eller
frostländigheten från angränsande sankmarker
genom större afdikningsföretag ännu
ej kunnat afhjelpas. b) Många bevis på
frostländighetens afhjelpande genom s. k.
krondikningar förefinnas. Då genom senare
årens myrodlingar, som städse i första hand
bäst lämpa sig för foderproduktion, många
af länets jordbrukare mer och mer gjort
och göra sig ekonomiskt oberoende af sädesproduktion,
lida de ock mindre af de frostj
skador, som länet på grund af sitt nordliga
j läge väl ej helt kan undslippa.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Länet lider i allmänhet af frostländighet.
Vårfroster förekomma sällan, utan
inträffa de för vegetationen farligaste nattfrosterna
på eftersommaren och hösten,

b) Bättre dränering af inegojorden är för
frostländighetens minskande af mindre vigt

än utdikning af angränsande sumpmarker.
Utdikningarna af till hemman och byar
angränsande sankmarker genom anslag från
frostminskningsfonden hafva i hög grad bidragit
till att minska frostländigheten å de
orter, der utdikningarna egt rum. I kustsocknarna
har genom dessa utdikningar

188

FRÅGAN 2. LANDTBRUKSINGENIÖRER.

frostländigheten blifvit så betydligt minskad,
att der före afdikningens verkställande
vegetationen under 10 år skadades
de 6 åren, densamma numera efter afdikningen
skadas endast 3 af 10 år. c) Någon
genom skogsafverkningen ökad frostländig -

T. f. Landibruksingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

a), b) Utom beträffande de längst i söder
belägna socknarna kan man säga, att länet
i sin helhet lider af frostländighet; det gäller
dock här såsom annorstädes, att det egentligen
är de i dalgångarna belägna egorna,
som äro utsatta för frostskador, under det
att högt belägen mark, om den icke i och för j
sig är vattensjuk, sällan är utsatt derför. Den |
ojemförligt största arealen af odlad mark
är emellertid belägen i dalgångarna utefter j
de derstädes framrinnande vattendragen.
Endast inom vissa socknar såsom i Orsa, !
Elfdalen och Rättvik finner man odlade
höjder och backsluttningar af större omfattning.
Dessa höjder äro ofta starkt
besvärade af påträngande grundvatten och {
kunna derför anses frostlända, intilldess en
ändamålsenlig torrläggning blifvit genomförd,
hvilket med god framgång utförts i de
båda förstnämnda socknarna, så länge anslag
dertill kunnat erhållas från skogsmedelfondernas
ränteafkomst, men dessa
anslag hafva år efter år förminskats och
synas nu vara på väg att helt och hållet
indragas. Den största betydelsen för minskning
af frostländigheten har man dock att
söka i torrläggningen af de vidt utbredda

het har icke iakttagits inom Norrbotten i
annat afseende, än att frostländigheten ökats
i de nedanför belägna trakterna, då skogen
emot fjellgränsen blifvit afverkad. Dylika
erfarenheter föreligga t. ex. ifrån Karesuando
(Enontekis) socken.

ingeniörer.

vattensjuka mossarna. I midten af förra
århundradet verkställdes med bidrag af
statsmedel i de flesta af de öfre dalsocknarna
ganska vidtomfattande afdikningar,
s. k. krondikning, å myr- och mossmarker,
hvilka till stor del sedan blifvit odlade,
och det är konstateradt såväl officiellt genom
Konungens Befallningshafvandes femårsberättelse
som genom upplysningar från
orternas befolkning, att frostländigheten å
dessa trakter numera är vida mindre än
före torrläggningens verkställande, c) Det
finnes goda skäl för att antaga, att klimatet
blir hårdare, genom att det skydd för
vinden, som skogarna utgöra, försvinner.
Möjligen hafva skogarna äfven sin betydelse
för en jemnare fördelning af nederbörden
under olika delar af året. En sak är allmänt
känd, nemligen att den fallna nederbörden
hastigare afrinner från kal än från
skogbeväxt mark, hvilket bidrager till den
skadliga ökningen af vattendragens största
flöden samt till den lika skadliga minskningen
af minsta afrinningen.

Landibruksingeniören i Gejleborgs län
John Nernst.

a) Gefleborgs län är i sin helhet frostländt
såväl inom Gestrikland som Helsing -

FRÅGAN 2. LANDTBRUKSINGENIÖRER.

189

land till följd af de öfverallt förekommande,
mer eller mindre vidsträckta sankmarkerna,
som. ligga liksom insprängda mellan och
åtskiljande den höglända marken. Endast
djupare och större sjöar samt vattendrag
skydda kulturväxterna å stränderna och
den närmast belägna trakten mot höstens
tidigare nattfroster genom utstrålningen
nattetid af värme. Till följd häraf kan
man säga, det kuststräckan utefter hafvet
samt närmaste. byggden kring de djupare
och större sjöarna, Dellen och Bergviken,
äfvensom stränderna närmast Dalelfven
samt Ljusne- och Voxnaelfvarna äro temligen
tryggade och befriade från de tidigaste
och för kulturväxternas mognad mest
ödesdigra nattfrosterna, b) Äfven menskligt
arbete kan åstadkomma stora och vackra
resultat för frostförminskning genom att i
första hand kanalisera sankmarkerna samt
derefter utdika dem i mindre system, hvarefter
följer deras täckdikning och odling.
Erfarenheten har öfverallt, der sådant förfärande
egt rum, visat, det. frostländigheten
icke allenast minskats, utan helt och hållet
försvunnit under den tid, som kulturväxterna
härför behöfva skyddas, c) Efter hvad erfarenheten
gifvit vid handen, har skogens
sköfling intill barmark eller kalhuggning, synnerligast
å vissa sträckor utefter Östersjökusten,
försvårat, ja till och med omöjliggjort
såväl växt- som skogskultur, emedan
de, å såväl våren som försommaren, isiga
och kalla hafsvindarna nu ohejdadt stryka
fram och förinta växtligheten, der förut

naturen danat ett skyddande värn mot vindarna
genom en stormkappa af grof skog.

Landtbruhsingeniören i Vesterbottens lån
V. S. K. Kempff.

a) I allmänhet frostländigt. b) Denna
olägenhet har hittills afhjelpts genom afdikning.
c) Skogsafverkningen verkar menligt.
Af bolag efter afverkning till enskilde
försålda delar af hemman påkalla ofta statsbidrag
för frostländighetens förminskande.

Extra Landtbruksingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

a) Tyvärr måste sägas, att både Norroch
Yesterbotten, åtminstone lappmarkerna,
till största delen lida af frost, b) Visserligen
bör en bättre dränering af inegojorden
bidraga till frostens minskande, men det
väsentligaste medlet är säkerligen torrläggning
af angränsande myrmarker. Genom
de nu med halfva kostnaden af staten
understödda frostutdikningarna har redan
mycket blifvit gjordt, men det återstår
naturligtvis ofantligt mycket mera att göra.
Allmänt hör man emellertid uttalas deri
meningen, att den verkställda dikningen
mycket verkat till frostens förminskande.
I en by, Kalaboda, inom Nysätra socken
af Vesterbottens län, hvarest en större utdikning
af sanka och frostförande marker
företogs på 1880-talet, hade en förhöjning
af medeltemperaturen med 4° å 5° Celsius
tydligen kunnat iakttagas.

190

FRÅGAN 3. SOCKEN OMBUD.

3. Hurudan anses den odlade jorden inom orten vara till sin
beskaffenhet i jordbruksafseende?

Socken om bud
I. Kopparbergs län.

1. Falli fögderi.

Enviken.

1-3. God.

Svärdsjö.

Öfverhufvud god, ehuru stenbunden och
svårbrukad.

Sundborn.

Tyckes i sig sjelf ej förtjena högt vitsord,
men frambringar, väl häfdad och skött,
vackra skördar.

Vika.

Öfvervägande temligen god.

Kopparberg.

Af medelmåttig beskaffenhet, men lemnar
genom lämplig skötsel rätt goda skördar.

Aspeboda.

I allmänhet medelgod.

Torsång.

I allmänhet god och under vanliga väderleksförhållanden
frambringande rätt goda
skördar i synnerhet af råg och de vanliga
grässlagen.

Gustaf.

Till större delen god. Till mindre del
uppbruten hedmark.

Silfberg.

Öfverhufvud mindre god.

Stora Tuna.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

I allmänhet ganska svag, emedan större
delen består af lätt sandjord.

Stora Skedvi.

Medelgod.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans yttrande.

Hedemora.

I allmänhet medelgod.

Husby.

Öfverhufvud särdeles lämplig.

By.

Mycket omvexlande, men öfvervägande
god.

Folkärna.

Varierande, dock i allmänhet god.
Grytnäs.

1, 2. God.

Avesta.

God.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1. Någon del medelgod, i allmänhet
mager.

2. För det mesta mager, till någon del
medelgod.

3. Ganska mager, dock på några ställen
medelgod.

FRAGAN 3.

SOCKENOMBUD.

191

Al.

Öfverhufvud medelgod.

Leksmid.

1. Öfvervägande sandjord, som, väl skött,
ger göda skördar. Naturliga beskaffenheten
medelmåttigt god.

2. Mindre god, ehuru den vid gynnsam
väderlek under våren och sommaren kan
frambringa goda skördar.

Siljansnäs.

Ojemn jordart, isynnerhet mycket s. k.
genomsläpplig jord, som kräfver täta gödslingar.
Derpå bero också de jemförelsevis
goda skördar, som erhållas.

Rättvik.

1. I allmänhet bördig, hvartill den flerstädes
under matjorden befintliga kalkgrunden
bidrager. På en del ställen mindre
god.

2. 20—25 % af jordbruksarealen bördig,
men mycket tungarbetad. Öfriga arealen
innehåller jord af alla klasser ända till
den allra sämsta.

Boda.

I allmänhet god.

Ore.

I allmänhet lättarbetad, dock tarfvande
mycken gödsel.

Gagnef.

1. I allmänhet god.

2. Ej synnerligen bördig, men lätt skött j
och lönar odlarens möda.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

Medelgod.

Våmhus.

God.

Sollerön.

Den odlade jorden någorlunda god, men
den mera grusartade jorden lider aftorka !
somliga år.

Venjan.

I norra delen består åkerjorden af sand,
i södra delen af stenjord. Ganska god
växtkraft.

Or sa.

1 Den odlade jorden utgöres dels af
sand- och grusjord, dels af jord på kalkoch
sandstensgrund.

2. Karg och svårskött och lemnar knapp
ersättning för arbetet.

Elfdalen.

I allmänhet mager, lider lätt af torka
och kräfver mycken gödsel. Dock finnas
inom vissa byar berömvärda undantag.

Sårna.

Den odlade jorden, som i sig sjelf är
mycket mager, fordrar full gödsling hvart
fjerde år och gifver då goda foderskördar
under våta och varma somrar. Det är
egentligen kreatursskötseln med fäbodar,
goda sommarbeten och skogsslåtter, som
är grunden för jordbruket här uppe, och
ej tvärtom; ty med den fodermängd, som
med bästa skötsel kan afvinnas enbart
inegojorden, kan samma jord ej vidmakthållas.
(Fäbodesystemets nödvändighet utvecklas
vidare). Höjden öfver hafvet torde
vara den mest verkande orsaken till svårigheten
att drifva ett landtbruk efter modernt
mönster.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. Medelmåttig.

2. Rätt god sandjord den gamla odaljorden,
och myrjord den i senare tiden
uppodlade.

Nås.

Odlade jorden består till större delen af
lättbrukad sandmylla, men den behöfver
oftare gödslas.

Säfsnäs.

Hårdarbetad. Gifver medelmåttig afkastning.

192

FRÅGAN 3.

SOCKENOMBUD.

Jer na.

Saknar nästan helt och hållet kalk, men j
är genom sin rikedom på kiselsyra mycket
lättarbetad och tål både regn och torka, j
Rätt skött, lika god som en hel del odlad j
jord söderut.

Äppelbo.

»Förbättrad».

Malung.

I allmänhet mager och mycket kalkfattig
samt kräfver betydliga kostnader
till jordförbättringsmedel för att kunna
gifva någorlunda goda skördar.

Lima.

Större delen lätt sandjord, som genom
god skötsel kan göras temligen fruktbärande.
Myrjorden merendels god.

Transtrand.

I. Mager, lättbrukad sandj ordsmylla utan
ler eller ''kalk. Kräfver föga arbete för
dränering, men behöfver tät och omsorgsfull
gödsling.

2. Mager sandjord, som fordrar kraftig
gödsling.

3. Mager, lättbrukad, men tarfvande
mycken gödsling.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. Knappt medelmåttig.

2. Medelgod och i temligen god växtlighet.

Ludvika.

Medelgod.

Norrbårke.

Lerblandad svartmylla, grus- och sandjord,
stenjord samt något myrjord. Medelgod.

Söderbärke.

I allmänhet ganska god.

''Malingsbo.

I allmänhet ganska dålig, bestående af
stenjord, mager sand och sandvesa.

II. Gefleborgs län.

i. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

Medelgod.

Öster Fernebo.

1. Består af sandjord, lerjord, lermylla
och myrjord och är med få undantag rätt
god.

2. Större delen af gamla jorden bestar
af sand- och lermylla samt delvis skarp
specklera. Nyodlingarna bestå uteslutande
af svartmylla eller dyjord.

Arsunda.

1. Består af delvis god lerjord, rätt
mycket sandjord och myrjord och är öfver
hufvud taget medelgod.

2. Ganska god.

3. Medelmåttig, kalkfattig.

Torsåker.

1, 2. Hufvudsakligen lera och mulljord;
öfvervägande god.

Of vansjö.

I allmänhet mycket god.

Järbo.

Medelmåttig.

Högbo.

Till större del belägen i Jädraåns dalgång,
i allmänhet god, men ofta utsatt
för öfversvämning.

Ockelbo.

Fullt medelmåttig.

Amot.

1. Mindre god.

2. Medelmåttig.

FRAGAN 3. SOCKÉNOMBTFD.

193

Hamrånge.

Bördig och af beskaffenhet, att goda
skördar vinnas.

Hille.

Karg och mager i de flesta fall.

Valbo.

Till större delen sandmylla. Lättskött,
men fordrar gödsling ofta nog.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1. Delvis hård lera, delvis sand. Mindre
god.

2, ''t. Mindre god.

Söderala.

Öfverhufvud medelgod. Lemnar under
gynnsamma väderleksförhållanden i allmänhet
nöjaktiga skördar af de vanliga sädesslagen.

Segersta.

Kalkfattig, mycket kuperad och tungskött
fordrar hög drifningskostnad. I öfrigt
till större delen god.

Hanebo.

1. Rätt lämplig. I vissa byar mycket
stenbunden.

2. Från bördig lermylla till svag sandjord
äfvensom myrjord i rätt god växtkraft.

Mo.

1, 2. Medelmåttig. Sandås genomlöper
socknen.

Rengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

I allmänhet kalkfattig och fordrar noggrann
skötsel. I öfrigt varierande.

Trönö.

Varierande. Medelgod.

Bollnäs.

En del god, en del sämre.

Alfta.

I allmänhet god.

Ofvanåker.

1. Svar saknas.

2. I allmänhet fruktbärande.

3. I allmänhet ganska god.

Voxna.

1. Medelmåttig och derunder.

2. Öfvervägande medelmåttig eller mindre
god- Krosstensgrus och mager sand eller
myrjord. Dock bättre bördig i östra delen
af socknen.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

Vid kusten särdeles god. Något sämre
vesterut.

Njutånger.

Medelmåttig.

Nianfors.

Mindre god.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

Öfverhufvud taget god.

Forsa.

1. I allmänhet god och gifvande rika
skördar. Står ej mycket efter Upplandsjorden.

2. Med få undantag alldeles utmärkt.
Hög.

1. Hälften af bästa beskaffenhet. Andra
hälften något svagare, men lemnar i allmänhet
goda skördar.

2. Mycket olika. Omkring hälften god.

Rogsta.

Medelgod.

Rsbo.

Medelmåttig.

Harmånger.

I allmänhet god.

194

KRAGAN 8.

SOCKENOMBUD.

Jättendal.

I allmänhet god.

Gnarp.

Försvarlig.

Bergsjö.

Öfverhufvud taget god.

Hassela.

1. I allmänhet sämre, ehuru i frambyggden
betydligt bättre än i skogsbyggden.

2. God, om den skötes väl.

3. God med undantag af vissa skogshemman.

Norrbo.

I allmänhet fullt medelmåttig.

Bjuråker.

I det hela god. Yid Norra Dellensjön
utmärkt god.

Delsbo.

I förhållande till sitt nordliga läge synnerligen
god.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

Medelgod för de kulturväxter, som för
ort och klimat äro lämpliga.

Ramsjö.

Mycket dålig, hufvudsakligen bestående
i af ytterst kalkfattig sand och mojord på
! underlag af jäslera. Myrj orden något bättre.

Färila.

1. Omkring kyrkan god, i s. k. utbyar
svagare. Dock skulle den vara bättre, om
jordbruket sköttes med lika stor omsorg
som forkörning och skogsdrift.

2. I allmänhet god. Sämre i utbyarna.

Los.

Fattig på växtämnen, tarfvande riklig
gödsling, som i allmänhet befinnes otillräcklig.

Jerfsö.

I allmänhet god.

Arbrå.

Dålig. Kalkfattig och delvis grund.

Undersvik.

1. Medelmåttig.

2. Medelmåttig. Lider i allmänhet af
kalkbrist.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima.

God. Sandmylla på lerbotten.

Attmar.

God.

Stöde.

I allmänhet god, på vissa trakter till
och med mycket god. På de s. k. skogsbyggderna
är den dock temligen dålig såsom
bestående af sandmylla och myrjord
på grusbotten.

Torp.

Efter Ljungans floddal mycket god. T
skogsbyggden något sämre.

Borgsjö.

1. God; dock kalkfattig och delvis något
stenbunden.

2. I allmänhet bördig och lättskött i
synnerhet efter floddalarna, men stenbunden
och kalkfattig.

Hafverö.

Olika. Dels lätt sandjord dels tyngre
i s. k. bergjord. Gifver i allmänhet ganska
goda skördar.

I Selånger.

Består till hufvudsaklig del af mylla på
lerbotten och lämpar sig väl för jordbruket.

FRÅGAN 3. SOCKENOMBUD.

195

Dock finnes å enskilda ställen sämre jord,
bestående af sand och »sandmjöla», hvarå
mera gödsling erfordras.

Sättna.

För det mesta god.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

I allmänhet god.

Indals-Liden.

1. I allmänhet god.

2. I allmänhet ganska hårdbrukad samt
kräfvande mycken torrläggning.

3. I allmänhet ganska god.

Holm.

Största delen god.

Skön.

I, 2. God.

Alna.

Med vissa undantag god.

Timrå.

Största delen god lerjord samt litet
myrjord och på ett område i närheten af
Indalselfven sandjord af sämre beskaffenhet.

Ljustorp.

Öfverhufvud taget god.

Ilässjö.

Inom en del byar finnes präktig jord,
svartmylla på lerbotten, men den är i stort
sedt ofullständigt afdikad. Flera byar finnas
dock med mager sandjord.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

Både bättre och sämre.

5 Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå.

I allmänhet god, men kalkfattig.

Stigsjö.

I allmänhet ganska god.

Viksjö.

Mest lerjord, lermylla och sandjord. Utmärkt
vid god skötsel.

Iläggdånger.

Mager och stenbunden.

Gudmundrå.

Närmast elfven synnerligen bördig. I
skogsbyggden mer sandig och mager.

Högsjö.

I de flesta fäll god.

Ilemsö.

I allmänhet medelmåttig.

Torsåker.

I allmänhet god.

Ytter-Lännäs.

Mycket god, ehuru saknande kalkhalt.
Dal.

God, men något hård.

Boteå.

I allmänhet bördig och lättbrukad. Mest
»lermjulna». Skarp och hård lera mera
sällsynt. 1 några byar rik sandjord, som
ofta lider under torra somrar.

Styrnäs.

I allmänhet god.

Öfver-Lännäs.

I allmänhet god.

Sånga.

God och lättbrukad. Lermjulna. HårdI
lera blott fläckvis.

Nora.

1. Öfvervägande god, mer eller mindre
djup mylla på grus-, sand- eller lerbotten.

2. Öfvervägande god. Består till största
delen af sjöbottnar.

Bjertrå.

Svar saknas.

196

FEAGAN 3.

SOCKENOMBUD.

Skog.

1. God.

2. Utmärkt god, ehuru något brukningsgirig.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå.

I allmänhet god.

Ed.

I allmänhet god.

Multrå.

Medelgod. Öfvervägande lera, något
sandjord. Synnerligen kalkfattig.

Långsele.

God.

Graninge.

I allmänhet god.

jResele.

Vid elfven god. Den mera aflägsna dålig.

Adals-Liden.

1. I allmänhet god.

2. Mycket bra.

Jimsele.

1. I allmänhet svag, sand och sandmjulna.
Vid Betasjön, der den till stor
del består af lera, och å en del af bergshöjderna
är den af bättre beskaffenhet. Så
ock å de myrmarker, som börjat odlas.
Men sandjorden är lätt att bearbeta, krafvel’
föga dikning och ger goda skördar,
om det regnar tidt och ofta före midsommar,
hvilket dock sällan händer.

2. God och gifvande, om den skötes.

it. I hufvudsak =- 1.

Ramsele.

Medelmåttig.

Edsele.

En del ganska god, en del sämre. I
allmänhet medelgod.

Helgum.

Medelgod. Till större delen lerjord,
mindre sandblandad mulljord.

Fjällsjö.

Kalkfattig och mager.

B odum.

Mager. Genom arbete och god gödsling
erhållas dock rätt vackra skördar.

Tåsjö.

God.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå.

1, 2. I allmänhet god.

Ullånger.

Minst medelgod.

Vibyggerå.

I det hela nära medelgod.

Nätra.

God, synnerligast efter Nätraåns dalgång.
Öfvervägande lera, dernäst mulljord
på lerbotten, minsta delen sandjord.

Sidensjö.

God.

Skorped.

Rätt god. I allmänhet af lättare natur.
Anundsjö.

1. I allmänhet god.

2. Både bättre och sämre.

15. I nedra delen någorlunda god, i fjellbyar
lättare.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevad.

I hufvudsak god.

Mo.

I allmänhet god.

Björna.

Mager.

Ar näs.

I allmänhet god. I enskilda byar mycket
god.

FRAGAN 3. SOCKEN OMBUD.

197

Gideå.

I allmänhet rätt god, dock kalkfattig.
Trehörningsjö.

Medelmåttig.

G rund sunda.

1. Mer än medelgod.

2. Något mer än medelgod. På grund
af frost mogna i många fall ej skördarna.

IV Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1. Temligen god.

2. Temligen god.

II. Godartad myr-, sand- och lerjord, men
utsatt för torka på grund af brant läge.

Helle sjö.

I de allra flesta fall mycket god.

Håsjö.

Mager, men tålig för både väta och
torka och här, någorlunda väl häfdad, god
skörd.

Fors.

1.2. I allmänhet ganska god.

Stugun.

1. Ger i allmänhet rika skördar under
gynnsamma väderleksförhållanden och der
odlaren gör sitt bästa.

2. I god växtkraft varande jord ger i
allmänhet 10, 12 och 13 kornet samt torde
hvad stråafkastningen beträffar lemna rikare
skördar än någon af södra Sveriges provinser.
Alltså kan jorden anses vara mycket
god.

Borgvattnet.

Högst olika. Öfver hufvud medelmåttig.
Mager, behöfver ofta riklig gödsling, men
är drifvande.

Ref sund.

God. Öfvervägande lera eller lermylla.

Nyhem.

God och fruktbärande.

Bodsjö.

Stenbunden, men ganska bördig. Mestadels
lerblandad lermylla.

Sundsjö.

God.

Bräcke.

Mindre god.

Brunflo.

God, särskildt för sädesodling.

Marieby.

God, särskildt för höodling.

Lockne.

God mulljord, delvis ler- och sandblandad.
Lemnar jemförelsevis vigtiga skördar
i både spannmål och hö.

Näs.

Synnerligen god.

Hackås.

God. Pastmarken hvilar på kalkberg,
myrmarken på lerbotten.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

Temligen olika. På åtskilliga ställen,
synnerligast gammal häfd, är den ganska
god och bördig, men i öfvervägande fall
mindre god och gifvande. Myrmark är
ofta bördigare än fast mark.

Kyrkas.

Medelgod, oftast sandblandad lera eller
lermylla. På högre belägna ställen delvis
temligen stenbunden.

198

KRAGAN 3. SOCKEN OMBUD.

Häggenås.

Någorlunda god för gräsodling.

Föllinge.

I allmänhet god, i synnerhet för foderodling.

Laxsjö.

I allmänhet god, ofta mycket god.

Hotagen.

Mera lämplig för foder- än sädesodling.

Hammerdal.

I. Dels fullt medelmåttig, dels god.

3. Fullt medelmåttig.

Gåxsjö.

God odlingsmark.

Ström.

1. Bördig. Har högt värde såsom åkerjord.
Delvis ganska svårbrukad till följd
af stenbundenhet.

2. Till största delen god.

Alanäs.

1. Ganska olika. A många ställen utmärkt.

2. Dels röd, dels svart mylla på fast
botten. Äfven något af lerblandad dyjord
på en botten af fast lergrus. Någorlunda
god och å en del hemman af förstklassig j
beskaffenhet. Dock finnes ett och annat
hemman, som har något sand- och grus- I
blandad jordmån, men ändå gifver ganska ''
vackra skördar.

Frostviken.

1. Ganska god. På vissa ställen såsom
i Blåsjön och Ankarvattnet utmärkt god.

2. Öfverhufvud medelgod. Å vissa
ställen t. ex. Blåsjön utomordentlig

Rödön.

God för både foder- och sädesodling. I
synnerhet är den s. k. Rödöslätten sedan
gammalt känd för att lemna ypperliga
kornskördar.

Näskott.

Någorlunda god.

Aspås.

Hårdvall. Öfver hufvud ganska • stark
och bördig, hufvudsakligast kalkstensjord
på dels berg, dels grusgrund. I allmänhet
ej tillräckligt djup utan lätt utsatt för torka.
Myrjorden utgöres till större delen af djup
mossjord. Tarfvar grundlig dränering. I
enstaka fall svart myrjord på lerbotten,
i å hvilken erhålles största afkastningen.

Ås.

Temligen god.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

I allmänhet bördig och god. Kalkhaltig
på kalkgrund.

I Frösön.

Mycket lämplig. Till större delen leri
och sandblandad mulljord på lerbotten.

Hallen.

1, 2. I allmänhet god.

Marby.

1. God.

2. Tacksam och god.

Norderön.

Bördig och god. Kalkhaltig på kalkgrund.

Oviken.

God.

Myssjö.

1. God.

2. God. Svartmylla med lerbotten och
omvexlande hård- och myrjord.

TJndersåker.

I allmänhet god för foderodling men
mindre lämplig för sädesodling på grund
af den korta sommaren. Säden går sällan
till full mognad.

Mörsil.

God, ja, man kan nog säga mycket god.

199

FRÅGAN 3.

Are.

I allmänhet god.

Kall.

i Kring Kallsjön rätt god. Kring Juveln,
Torrön och Ånjan mindre god, hvadan
jordbruket der ej lönar mödan.

Offerdal.

I allmänhet god.

Alsen.

I allmänhet mer än medelgod.

Mattmar.

Medelgod.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

!• God, i flera byar mycket god.

2. I allmänhet medelgod.

Asarne.

1. Medelgod, nära god. Kalksten,sunderlag.

2. I allmänhet mager och stenbunden
samt utom på sidländare trakter grund.
Kan, kalkhaltig som den mestadels är,
genom myr- och kompostblandning blifva
ganska fruktbar och gifvande, i synnerhet
der den är torrlagd.

Klöf sjö.

Olika. Närmast Klöfsjön mager. I öfrigt
god.

Rätan.

1 allmänhet god.

Sveg.

!. I allmänhet mager. Sandjord. Kalkfattig.
Väl gödslad kan den dock under
gynnsamma somrar ge goda skördar af gräs,
korn och potatis.

2. I allmänhet mager och kalkfattig.

SOCKENOMBUD.

Linsell.

Största delen mager och hårdarbetad.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. Karg och mager. Tarfvar mycken
gödsel.

Lillherdal.

1. Ytterligt mager. Erfordrar mycken
och kraftig gödning. Det synes, som om
alla grus- och sandbackar företrädesvis
odlats och alla lägre bättre platser undvikits,
förmodligen för att undvika frost
och dikning.

2. hord rar i allmänhet mycken och
kraftig gödning, om den skall kunna gifva
någon väsentlig afkastning.

Ytter-Hogdal.

Sämre. Kräfver mycken gödning för
att lemna medelmåttig skörd. Ytterst
kalkfattig.

Ofver-Hogdal.

Sämre. Kräfver mycken gödning för
att gifva medelmåttig skörd.

Hede.

Synnerligt mager och fordrar riklig och
kraftig gödning.

Storsjö.

1. Rätt lämplig för foderodling.

2. Lämpar sig mycket väl för höodling,
men mindre för sädesodling. För det mesta
mergelhaltig lerjord.

Vemdalen.

Mager och mycket otålig för torka.
Största delen sand- eller mojord.

Tännäs.

God.

200

FRÅGAN 3. SOCKENOMBTJD.

V. Vester bottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

Sämre utefter kusten, såsom bestående
af lättare sandjord; bättre utefter ådalarna.

Bjurholm.

I allmänhet mycket god men jungfrulig.

TJmeå.

1. Ganska god. Vid kusten sandig, inåt
landet mera mullrik och lerblandad. En
betydlig del af den oodlade marken bättre
än den redan odlade.

2. I hufvudsak == 1.

Vännäs.

Omkring elfvarna till större delen lermylla
af temligen god beskaffenhet. I
Öfrigt delvis god (större delen lerjord) och
delvis sämre (sandjord).

Säfvar.

1. Öfvervägande mager.

2. Vexlande; än tung lera, än lätt myra.
I regel sandblandad jord, som dock vid
god skötsel ger rätt ymniga skördar.

Degerfors.

1. Af medelmåttig godhet.

2. Vid elfvarna Urnan och Vindeln
sandmylla af lättare beskaffenhet, på ett
och annat ställe myra på lera af god beskaffenhet.
Eljest god sandmylla.

Bijgdeå.

Den sedan gammalt odlade jorden är
för undvikande af frost oftast upptagen å
höglända platser och i anledning häraf af
mindre god jordmån än den lägre belägna
marken haft att erbjuda.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. Vexlande.

2. Inom östra delen af socknen finnes
en del jord af allra bästa beskaffenhet:
väl förmultnad röta på lerbotten; inom
vestra delen ingen annan jord, som lönar
mödan att odla, än illa förmultnad myra
på sand- eller stenbotten.

Skellefteå.

Vid kusten af floddalarna i allmänhet
| sand. Kring sjöarna och längre inåt lan|
det till god del lermylla på lerbotten samt
dyjord på ler- eller sandbotten.

Byske.

! I allmänhet medelmåttigt god i jemförelse
I med öfrig jord inom länet.

Jörn.

I allmänhet medelmåttigt god. Fordrar
dock inom vissa byar mer än vanligt af
gödsel.

Nor sjö.

Fullt medelmåttig i jemförelse med öfriga
socknar inom länet.

Löfånger.

Medelmåttig i förhållande till jordmånen
inom länet i dess helhet.

Ny sä t ra.

I,'' 2. God.

Mala.

1. Fin sandmylla, blandad med något
i jäslera, gifver, väl häfdad, vackra skördar.

2. Mera karg. Ordentligt skött ger
den dock god afkastning.

3. I allmänhet mager; väl brukad, ger
den dock god afkastning.

FBAGAN 3.

SOCKEN ÖMBUI).

201

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. I elfdalarna i allmänhet ganska dålig;
stor svårighet att åstadkomma en
vacker gräslinda. Utefter Oreelf och på
Stöttingsfjellet mångenstädes god jord.
Brist på gräs och bete i orten. De gamla
sjelfväxande slåttermyrarna hafva förlorat
sin växtkraft. Härigenom minskad kreatursstock
och gödseltillgång.

2, 3. I allmänhet af ordinär beskaffenhet,
utom närmast Umeelf, der jorden på
det hela taget är mindre god. Efter Vindelns
och Öråns ådalar bättre, särskildt
efter Öråns.

Stensele.

Vid stark gödsling och tjenlig väderlek
inträffar, att på 10 veckor från såningsdagen
till skördedagen erhålles moget korn, som
lönar odlaren för hans möda. Rofvor, potatis
och råg kunna äfven nå full utveckling,
likaså har lyckadt försök med vinterhvete
gjorts.

Sorsele.

Delvis ganska bördig, delvis mycket mager
och i behof af riklig gödsling. Till

följd af de höga spannmålsprisen i orten
blir sädesodling å hemman med frostfritt
läge och någorlunda bördig jordmån den
mest lönande odlingen.

Asele.

Medelgod i jemförelse med grannsocknarna
inom lappmarken.

Fredrika.

1. Nära medelgod.

2. Öfverhufvud taget medelgod.

Örträsk.

1. På det hela taget god, bestående af
lerjord.

2. Till stor del lerjord, särdeles lämplig
för jordbruk.

Vilhelmina.

I allmänhet god.

Dorotea.

1. I allmänhet rätt god, hvaraf godt
resultat vinnes, om dränering och rationell
behandling användas.

2. I allmänhet god.

Tärna.

1,2. I allmänhet mycket god och bördig.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. I allmänhet god.

2. Väl skott, ger den ganska god afkastning.

Elf sby.

Medelgod. Såsom i allmänhet icke stenbunden
äfven lättodlad.

• Arvidsjaur.

Vexlande. På vissa ställen god, såsom
på bergsluttningar och bättre myrmark;
sämre å hedland och dermed jemförlig
mark.

Arjepluog.

Rätt god.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

1 allmänhet af ganska god beskaffenhet.

202

FKAGAN 3.

SOCKEN OMBUD.

(v. Pastorn Lundblad tillägger:) Öfverträffar
jorden i södra Sverige i förmågan
att utan gödning bära grässkördar. Exempel,
att lindor, som på 30 år ej varit omplöjda
eller begödslade, bära fullt medelgoda
höskördar.

Öfver-Luleå.

God.

Edefors.

Ordinär.

Jockmock.

Ganska god. Jorden består af fin sandmylla,
som, om den vederbörligen förbättras
med röta eller dy, hvaraf finnes rik tillgång,
frambringar synnerligen goda skördar.

3. Kalix fögderi.

Råneå.

1. Synnerligen god. Händer, att lindor
gifva goda skördar ända till 30 och 40
år utan egentlig gödsling.

2. I allmänhet god.

Neder-Kalix.

1. I allmänhet god, på en del ställen
ganska bördig, men något kalkfattig.

2. Af ganska god beskaffenhet, mer af
fast mark, ler- och sandmylla, än af myrmark.

Öfver-Kalix.

Karg jordmån i allmänhet, hvadan mycken
gödsling erfordras.

Gellivare.

I allmänhet medelgod. På många går
kornet, det så godt som enda sädesslag,
som här odlas, bra till. Potatisskörden i
östra och södra delarna af socknen brukar
blifva ganska god.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

Till största delen god.

Karl Gustaf.

1. Den odlade jorden på fast mark är
i allmänhet kalkfattig och derför mindre
god. Jorden å myrmarker, som hvila på
lera eller lerhaltig jordmån, är i allmänhet
god.

2. Till största delen dels god, dels utmärkt.

Hietaniemi.

Svar saknas.

Öfver-Torneå.

I elfdalen delvis utmärkt t. ex. å holmarna.
För öfrigt vexlande. Landet mellan
Torne och Kalix elfvar kan på det hela
taget icke anses vara af lika god beskaffenhet
som i elfdalen.

Korpilombolo.

1. Temligen god, ehuru något mager.

2. En del hvilar på lergrund, är lätt
att uppodla, då sten är sällsynt, samt lätt
att gödsla, då gödseln för att göra jorden
lucker och lätt bör blandas till hälften med
sand. En ännu större del af jorden är
ytterst stenbunden, h vilar på stengrund
och fordrar mera god gödsel än den förra.
Båda jordarterna gifva jemförelsevis ganska
goda och rika skördar, der ej frost eller
långvarig torka hindrar.

Tärendö och Pajala.

1. I allmänhet mager och grund, det
sistnämnda måhända beroende på de grundgående
plogar för en häst, som i allmänhet
användas.

2. Mager och i stort behof af gödsel.

Juckasjärvi.

A de flesta ställen rikt sandblandad matjord
med ett öfverst liggande tunt lager
fin rödmylla, till beskaffenheten mycket
mager och förutsättande äfven för en medelgod
afkastning riklig gödsling.

Enontekis.

Jorden kan allenast genom årlig och
ymnig gödsling hållas alstringskraftig.

FRÅGAN ,3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR,

203

Länsman och kronofogdar.
I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

I allmänhet god.

Sundborns och Vika distrikt.

Inom större delen af Vika socken god.
I öfriga delar af distriktet medelmåttig.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

Någorlunda god.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbr odelen.

Jorden, i allmänhet lättskött, består af
lerjord, en ringa del svartmylla, myrjord
och hufvudsakligen lätt- eller sandjord. Lerjorden
och sandmyllan äro i allmänhet af
medelmåttig beskaffenhet. Sandjorden är
torr och fattig.

Stora Tuna distrikt; TJtombrodelen.

I allmänhet god.

Kronofogden.

I fögderiets sydligare socknar anses den
odlade jorden i allmänhet jemförelsevis god.
I öfriga socknar medelmåttig.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

Till större delen lätt jord: sandjord och

mylla. Inom en mindre del af socknen
förekommer äfven något lerjord. Marken
är i allmänhet mycket stenbunden. Jorden
tarfvar riklig gödsling för godt skörderesultat.

Hedemora distrikt.

Öfverhufvud taget medelmåttig.

Husby distrikt.

God och i mycket godt bruk samt till
afkastningen fullt likställd med Vestmanlands
och Nerikes jord.

By distrikt.

I allmänhet god.

Folkärna distrikt.

Inom distriktet (Folkärna och Grytnäs
socknar) förekommer allmännast lermylla
af rätt hård, men dock god beskaffenhet;
i åtskilliga trakter finnes dock sand- och
myrjord.

Kronofogden.

I allmänhet medelmåttig.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

Eätt god, beroende dock mycket derpå,
att hemmansdelarna på grund af deras ringa
areal väl häfdas.

Åls distrikt.

Medelgod, dock olika i skilda delar af
den långsträckta socknen, som till en stor
del består af bergiga skogstrakter,

FRÅGAN 3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

204

Leksands distrikt.

Granska god.

Rättviks distrikt.

Bördig, men är å fastare mark i allmänhet
stenig och sålunda svårarbetad.

Ore distrikt.

Jorden är lättarbetad, men fordrar mycken
gödsel.

Gagnefs distrikt.

Jorden utgöres till en ringa del af sandjord
(kiselsand), som oftast lider af torka j
och i allmänhet gifver mindre god skörd
utom af potatis. En öfvervägande stor
del består af myll- och lerblandad sandjord, i
som är lättbrukad, kräfver ringa diken och
gifver i allmänhet goda skördar. En ej
ringa del består af lerjord, som i allmänhet
är ofullständigt afdikad, hvadan skör- j
darna derå. förutom af hö, oftast blifva
otillfredsställande. De odlade myrmarkerna
gifva i allmänhet goda vårsädesskördar, |
som i regel lemna mogen kärna. Jorden j
är fattig på kali och kalk.

Kronofogden.

Den odlade jorden består till öfvervägande
del af sandblandad mylla inom Gagnef, Al
och Leksand, delvis af lerblandad sandjord,
som inom Rättvik och Boda är i riklig
mängd uppblandad med kalk.

Då de i allmänhet små, hemmansdelarna
väl gödslas, kan den odlade jorden sägas
vara i god växtkraft.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

Temligen under medelmåttan.

Solleröns distrikt.

Troligen linnes icke någon jord inom
länet, söm gifver kraftigare och till qvalitén
bättre skördar än jorden på Sollerön, som
dock är stenbunden och*hårdärbetad.

Ven jans distrikt.

= svaret från Venjans socken.

Orsa distrikt.

Jorden är god och frambringar under
gynnsamma år mycket vackra skördar.

Elfdalens distrikt.

Jorden är i allmänhet mager och lider
snart af torka samt kräfver mycken gödsel.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

I allmänhet mindre god. Jorden består
dels af sandjord, dels af grusjord, dels af
myrjord, dels ock till någon ringa del af
lerjord.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

Öfvervägande god sandjord; på enstaka
ställen något tyngre; nyodlingarna magrare
myrjord.

Nås och Saf snäs distrikt.

I allmänhet mindre god.

Jerna distrikt.

I allmänhet mindre god.

Äppelbo distrikt.

Jorden, som är mycket kalkfattig, kräfver,
för att lemna god skörd, en myckenhet
kalk och artificiella gödningsämnen,
hvilka måste forslas från långt aflägsna
orter och följaktligen ställa sig mycket
dyrbara; hvarför ock den odlade jorden kan
sägas vara jemförelsevis hårdbrukad.

Malungs distrikt.

Jorden är i allmänhet mager och kalkfattig
samt kräfver betydliga kostnader till
jordförbättringsmedel för att frambringa
goda skördar.

FKÅGÄN 3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

205

Lima distrikt.

Medelgod, lätt sandjord.

Transtrands distrikt.

Jorden, vanligtvis sandjord, är mager och
tarfvar stark gödsling.

Kronofogden.

I allmänhet mager.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

Temligen god och i allmänhet i god växtkraft.
Tillgången på skogsslogar gör, att
i allmänhet ett jemförelsevis stort antal
kreatur födas på egendomarna, hvarigenom
gödseltillgången för den odlade jorden är
god, hvarjemte bigödningsämnen i ganska
stor utsträckning under de senaste åren
börjat användas.

Ludvika distrikt.

Nästan värdelös såsom bestående till
största delen af mager sand; dock är jorden
å de flesta ställen i anseende till den. j

ringa arealen mycket väl gödslad och lem|
nar äfven en relativt god skörd.

! Norrbärke distrikt.

| Jordens beskaffenhet är väsentligt olika
i i olika delar af socknen, i det att der förekomma
sandjord, lerjord, myrjord och en
mindre del svartmylla. I allmänhet kan
sägas, att den öppna jorden är rätt god,
men här och hvar något hårdbrukad.

Söderbärke distrikt.

Beskaffenheten af den odlade jorden är
I mycket olika; dock utgöres större delen af
blandad sand- och lerjord, till en del af
svartmylla och myrjord. Jorden skötes i
allmänhet ganska bra och blir nog bättre
skött, när ett mera rationellt brukningssätt
gör sig gällande.

Kronofogden.

I olika delar af Grangärde socken är
den odlade jorden olika, dock lönande att
brukas.

I Ludvika socken är den odlade jorden
nästan öfverallt stenbunden, men dock lönande
att bruka.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Årsunda distrikt.
Medelmåttig.

Torsåkers distrikt.

Jorden, som till största delen består af
lera och mulljord, är öfvervägande god.

Ofvansjö och Järbo distrikt.

Mycket god.

Ockelbo distrikt.

Medelmåttig.

Hamrånge och Hille distrikt.

I Hamrånge socken anses jorden vara
god, i Hille socken deremot karg.

Valbo och Högbo distrikt.

Den är lätt och består hufvudsakligen
af sandmylla samt fordrar förty stor gödsling
från ladugårdarna. Den artificiella
gödseln torde deremot vara olämplig.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

Ganska god; dålig och mindre gifvande
sandjord förekommer dock på flere ställen.

Södercda distrikt.

Till största delen god. Jorden i byarna

206

FRÅGAN 3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

kring Söderala kyrka samt vissa hemman
i byarna Ostansjö och Lynäs anses såsom
synnerligen god.

Hanebo distrikt.

I allmänhet god; dock linnes äfven svagare
sandjord samt, ehuru sparsamt, utmärkt
lermylla.

Mo distrikt.

Jorden omkring en större sandås, som
sträcker sig öfver distriktet, är mycket
sandblandad. I öfrigt består jorden till
största delen af lermylla.

Norrala distrikt.

Vexlande; den torde emellertid öfverhufvud
kunna kallas medelmåttig.

Bollnäs distrikt.

God, bestående af lermylla, svartmylla
pä lera, äfvensom delvis skarpare lerjord.
Lättare jordarter förekomma också. Den
gamla åkerjorden är dock till större delen
mullrik jord, vanligen på lera. Den odlade
myrjorden hvilar också ofta på lera.

Älfta distrikt.

I allmänhet god.

Ofvanåkers distrikt.

Inom den egentliga Ofvanåkers socken
mycket god, men inom Voxna socken och
(till Ofvanåkers socken hörande) Öjungs
kapellag temligen dålig.

Kronofogden.

= länsmannen i Bollnäs distrikt.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

Vid kusten särdeles god; något svagare
vesterut.

Helsingt-una distrikt.

I allmänhet god,

Forsa distrikt.

God.

Högsta distrikt.

I allmänhet mycket god. Missväxt förekommer
sällan eller aldrig. Äfven under
föregående år, som på grund af torka visade
sig olycksdigert för många orter, var
skörden inom distriktet fullt medelmåttig.

Harmångers distrikt.

I allmänhet god.

Gnarps distrikt.

Åberopar svaret från Gnarps socken.

Bergsjö distrikt

God.

Norrbo distrikt.

God, om ej af bästa beskaffenhet.

Delsbo distrikt.

God.

Kronofogden.

I allmänhet efter förhållandena god.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

God.

Ramsjö distrikt.

Med få undantag dålig. Jäslera förekommer
ymnigt.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

Den odlade jorden består, åtminstone
hvad de äldre hemmanen angår, hufvudsakligen
af lerjord, hvilken fordrar träget
arbete och mycken gödsel, men i allmänhet
lemnar medelmåttig eller god skörd.

Jerfsö distrikt.

I allmänhet god.

FRÅGAN 3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

207

Arbrå och Undersviks distrikt.

Den odlade jorden, som består af lätt
sandmylla, omvexlande med kalkfattig lermylla
(jäslera) torde kunna räknas till svagare
art.

Kronofogden.

Inom Arbrå, Undersviks, Jerfsö och Ljusdals
socknar anses den odlade jorden i allmänhet
vara god; inom Färila socken något
sämre och inom Ramsjö och Los’ socknar,
der bergs- och skogsregionen är förherskande,
karg och dålig.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads vestra fögderi.

Tuna distrikt.

I allmänhet temligen god.

Stöde distrikt.

Af utmärkt beskaffenhet, nästan jemförlig
med skånejorden.

Torps distrikt.

I Ljunga elfs ådal utmärkt, eljest medelmåttigt
god.

Borgsjö distrikt.

Medelgod.

Selångers distrikt.

Medelgod.

Kronofogden.

Större delen medelgod.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

Till stor del god.

Sköns distrikt.

Inom Sköns socken i allmänhet god.
Timrå distrikt.

I allmänhet utmärkt god. I Alnö kalkblandad
mylla på stenbotten; i Timrå lerblandad
mylla på lerbotten till hufvudsaklig
del; dock på sina ställen, särskildt i

byarna Vifsta och Berge, sandblandad
mylla på sandbotten.

Ljustorps distrikt.

I allmänhet bestående till den hufvudsakligaste
delen af lerblandad mylla på
lerbotten eller ock, till den mindre delen,
af svartjord på grusbotten. Till en ringa
del ingå i den odlade jorden myrmarker,
livilka äro af god beskaffenhet.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Väsentligt olika på olika trakter. Från
bördigaste mylla till magraste sandjord.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

I allmänhet god; på många ställen ypperlig.

Gudmundrå distrikt.

Jorden närmast Angermanelfven torde i
allmänhet kunna betecknas såsom mycket
god, i skogstrakterna såsom mindre gifvande
och i en del fjellbyar såsom rätt
mager, hvadan skörden å densamma är mera
utsatt för frost.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

FRÅGAN 3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

208

Boteå distrikt.

I allmänhet af bästa slag.

Nora distrikt.

J allmänhet utmärkt god.

Kronofogden.

I regel utmärkt god och lättskött.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Resele distrikt.

Medelmåttig öfver hufvud; god efter
Angermanelfven i Resele socken.

Junsele distrikt.

Den nu uppodlade jorden är i allmänhet
af svag beskaffenhet. Jordnaturen är mestadels
sand. På några få ställen förekommer
duglig lerjord och duglig sand- och I
bergmylla. Myrmarkerna äro ej odlade i
nämnvä rd omfattning.

Ramsele distrikt.

Delvis god, men i allmänhet kan den
sägas vara mindre god.

Helgums distrikt.

I allmänhet god.

Bodums distrikt.

Mager och öfverallt kalkfattig.

Tåsjö distrikt.

Den anses i allmänhet vara god. Tåsjö
socken är särskildt framhållen för sin bördiga
jordmån.

Kronofogden.

I allmänhet för jordbruket lätt handterlig.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

I allmänhet god.

Nätra distrikt.

I nästan hela socknen af ordinär och
delvis utmärkt beskaffenhet.

Sidensjö distrikt.

I allmänhet god.

Anundsjö distrikt.

I allmänhet torde den få anses god.

Kronofogden.

I allmänhet god inom hela fögderiet.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevads distrikt.

God.

Björna distrikt.

På de flesta ställen god.

Arnäs distrikt.

Den kan i allmänhet icke sägas vara
jemförlig med jorden i mellersta och södra
Sverige, utan är flerstädes, isynnerhet i
Gideå socken, mycket karg. Åtskilliga
trakter inom Arnäs socken äro dock af
ganska god beskaffenhet. Uppenbart ä,r
dock att, derest jordbrukaren i allmänhet
hade råd att påkosta jorden en ändamålsenlig
brukning och skötsel, jorden skulle
jemväl till sin beskaffenhet i jordbruksafseende
förbättras.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Nästan öfverallt godartad.

FRÅGAN 3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

209

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

Mycket god.

Fors distrikt.

I allmänhet ganska god.

Ref sunds distrikt.

Ganska god, om än mycket stenbunden,
der den icke utgöres af myrjord.

Bräcke distrikt.

I allmänhet god. Tillfällena till odling
äro ganska inskränkta, då marken är mycket j
stenbunden. Myrjorden deremot är lätt j
odlad.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Haclcås distrikt.

I allmänhet af synnerligen god beskaffen- I
het.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

Ganska god.

Föllinge distrikt.

Om den jorden vidlådande frostländigheten
undantages, kan densamma anses i
jordbruksafseende synnerligen god.

Hammerdals distrikt.

Mycket god.

Ströms distrikt.

I allmänhet god samt inom kalkregionen,
som sträcker sig öfver större delen af
distriktet, synnerligen god.

Frostvikens distrikt.

Ganska god och på vissa ställen såsom
t. ex. i Blåsjön och Ankarvattnet utmärkt
god.

Rödöns distrikt.

Utmärkt god.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

I allmänhet temligen god.

Ovikens distrikt.

God.

Undersåkers distrikt.

Temligen god.

Mörsils distrikt.

I allmänhet god — mycket god.
Offerdals distrikt.

God.

Alsens distrikt.

I allmänhet något mager.

Kronofogden.

God.

210

FRÅGAN 3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

Sjelfva jordmånen är i orten i allmänhet
af utmärkt beskaffenhet, ehuru jorden
här och hvar är mer eller mindre vattensprängd
och stenbunden.

Rätans distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Svegs distrikt.

Jorden anses i allmänhet vara af dålig
beskaffenhet samt tarfvar gödsling och
god skötsel för att lemna afkastning.

Lillherdals distrikt.

Fastmarken är delvis stenbunden delvis
moland. Mossmarken har af kompetent
person (Direktören R. Tolf) erhållit vitsord
om godartad (t. o. m. höggradig) beskaffenhet,
men är utfattig på kalk. Båda slagen
mark synas hufvudsakligen lämpade för

gräsodling. Korn, råg och potatis lemna
| emellertid lönande äring å flera gamla
i åkrar.

Ytter-Hogdais distrikt.

Dålig och för lätt.

Hede distrikt.

Mager, men lemnar vid tjenlig gödsling
normal foderafkastning.

Tännäs distrikt.

God.

Kronofogden.

I Herjeådalen består jordmånen i nedre
eller östra delen af sandmoar utan kalk
och lera. Mot vester förbättras jordens
beskaffenhet och är den ganska god i
vestligaste delen af provinsen. Såsom allmänt
omdöme kan sägas, att jorden är
mager. I Jemtland är jorden af god beskaffenhet
och ganska bördig.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

Sämre utefter kusten, der den består af
lättare sandjord; bättre utefter ådalarna.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

Ganska god. Närmast hafskusten är den
ofta sandblandad, men ändock lönande för
odling af i orten vanliga sädesslag, rotfrukter
samt gräs. Något från kusten inåt
landet är jorden mera mullrik och lerblandad,
gifvande goda skördar åt idoga
brukare. Och torde det få anses såsom
ett faktum, att en stor del af den ännu

oodlade jorden är af bättre beskaffenhet
än den redan odlade.

Umeå Norra distrikt.

Närmare kusten i allmänhet af sämre
beskaffenhet, ehuru den genom hundraårig
häfd lemnar goda skördar. Jorden inom
Vännäs och Degerfors socknar i allmänhet
af mycket god beskaffenhet i jordbruksafseende.

Vännäs distrikt.

Fullt medelmåttig. Hufvudsakligen bestående
af lera.

Säfvars distrikt.

Jorden är i allmänhet mycket sandblandad
och lider derför under torra som -

FRÅGAN 3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

211

rar. I vissa byar klagas öfver s. k. styflera,
i andra åter öfver för lätt myrjord.

Degerfors distrikt.

I allmänhet, med undantag för socknens
norra del, god.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

I allmänhet god.

Skellefteå Norra distrikt.

I allmänhet utmärkt.

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

Rätt god, derest den brukas och skötes
på ändamålsenligt sätt. Ställen finnas dock,
der jorden är mycket sandig och fordrar
särdeles mycken gödsling.

Norsjö distrikt.

Fullt medelmåttig i jemförelse med de
flesta närgränsande socknar.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svaret 1 från Nysätra socken.

Malå distrikt.

Jorden är af mera karg natur, men lemnar
nog vid ordentlig skötsel god afkastning.

Kronofogden.
Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

I allmänhet mindre god, på många ställen
stenbunden, och tarfvande nära nog öfverallt
mycket stark gödning under en lång
följd af år för att kunna aftvingas någon
afkastning.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

På en del ställen ganska bördig, på andra
åter mycket mager och fordrande riklig
gödning för att den skall bära frukt. Den
mest lönande odlingen kan dock ega rum
å sådana lägenheter, som hafva frostfritt
läge och der säden sålunda hinner att
mogna. Säden står nemligen alltid högt
i pris härstädes till följd af de långa transporterna.

Asele distrikt.

I åtskilliga byar utefter Ångermanelfven
mindre god, bestående hufvudsakligen af
mosand; i öfriga trakter god.

Fredrika distrikt.

Rätt god, der den blifvit ordentligt drä)
nerad och häfdad; dock är den delvis ganska
| tung och hårdarbetad.

Vilhelmina distrikt.

God, bestående i en stor del af socknen
af lerblandad mylla. På några ställen i
norra och östra delarna förekommer sandjord.
Riklig tillgång på kalk finnes. En
stor del eller den allra största delen af
den odlingsbara jorden är ännu oodlad till
följd af dels brist på kapital och företag -

212

FRÅGAN 3. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

samhet och dels jordinnehafvarnes gamla
sed att slå sina sjelfväxande myrar.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

God.

Kronofogden.

Har svarat såsom sockenombud.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

Någorlunda lämplig.

Elf shy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

Den odlade jorden består af dels fast
mark, som är den äldre, dels myrmark,
som uppbrutits under de sista tio åren.
De äldsta, största och flesta byarna äro
anlagda å södra sidan af något berg och
så högt upp, som det varit möjligt att få
god åkerjord. Jorden i dessa byar är således
af lika god beskaffenhet som den
medelgoda jorden vid kusten. Deremot är
läget å de vid afvittringen utstakade nybyggenas
inegor i de flesta fall mindre väl
valdt, och fordra dessa egor dyrbara afdikningar
och mycket arbete för att blifva
fruktbärande. Större delen af myrodlingarna
består af förmultnad svart mylla
på, i flere fall, lerbotten, och gifver densamma,
förutsatt att den är väl afdikad,
under vanliga år, med ringa gödning, goda
skördar af företrädesvis hafre i form af
grönfoder! och äfven i många fall korn och
råg. Jorden häruppe har i allmänhet stor
drifkraft och bringar under vanliga år
kornet till mognad på jemförelsevis kort
tid.

Arjepluogs distrikt.

I allmänhet god.

Kronofogden.

Någorlunda god, dock sämre än i de
öfriga elfdalarna inom länet.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

I allmänhet god, dock olika i olika byar.
Öfver-Luleå distrikt.

I allmänhet god och delvis mycket god.
Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

I allmänhet god, delvis mycket god.

5. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

God.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt.

I allmänhet karg och tarfvande mycken
begödsling.

Gellivare distrikt.

I allmänhet mager, bestående af sand
och grus. Här och der förekommer dock
ganska kraftig och god jord.

Kronofogden.

Svar saknas.

FRÅGAN 3. DOMHAFVANDE.

213

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

I allmänhet utmärkt god.

Ofver-Torneå distrikt.

God.

Korpilombolo distrikt.

Sådan, att den under normala förhållanden
lemnar rätt tillfredsställande skördar.
Den fordrar dock- betydlig gödsling.

Paj ala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

I allmänhet mager och tarfvande stor
och olikartad begödsling.

Enontekis distrikt.

Jorden anses icke dålig. Till följd af
ogynnsamma temperaturförhållanden kan
emellertid icke någon sädesodling bedrifvas
inom orten.

Kronofogden.

Svar saknas.

Domhafvande.

T. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Hänvisas till det utlåtande, som afgifvits
af hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Hedemora domsaga.

I allmänhet medelmåttig, bäst inom de

sydligaste delarna af domsagan (Folkare
härad), sämst i dess norra del, särskildt
Säters socken.

Ofvan-Siljans domsaga.

Af bättre och sämre beskaffenhet.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

I hufvudsak god.

Södra Helsinglands domsaga.
I allmänhet god.

j Norra Helsinglands domsaga.

Mycket olika, största delen torde vara
i mindre god.

Vestra Helsinglands domsaga.

I Ljusnans stora dalgång i regeln god

214

FRÅGAN 3.

DOMHAFVANDE.

och bördig. Sällan eller aldrig förekommer
missväxt i egentlig mening, om icke
på potatisskörd, då torkan blir för intensiv,
eller understundom på hafre, då hösten
är för kall. Detta uttalande gäller dock
icke Ramsjö och Los socknar, der ju skörden
då och då slår fel, i följd af dessa
trakters klimatiska förhållanden, mest
dock i det högt belägna Ramsjö. Senaste

året (1901) erhölls emellertid der en exempellös
god skörd af nästan allt utsäde. I
sistnämnda socken spela dock de stora
sanka markerna en betydlig roll; kunde
dessa blifva utdikade, blefve nog de klimatiska
förhållandena afsevärdt bättre. Nu
är Ramsjö i genomsnitt taget den kallaste
trakten i vestra Helsingland för att icke
säga i hela landskapet.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

Temligen god.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga. | stenbunden — men sämre, ju längre man

God kring Storsjön - om än här och [ aflägsnar sig derifrån,
hvar mer eller mindre vattensprängd och

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga.

Den odlade jorden vid kusten och floddalarna
består i allmänhet af sand. Kring

sjöarna och längre inåt landet hestår jorden
till större delen af dyjord samt äfven
af lermylla.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga.

Frågan besvarad med hänvisning till
svaret från kronofogden i Piteå fögderi.

Luleå domsaga.

Svar saknas.

Kalix domsaga.

Den odlade jorden torde till större delen
utgöras af sandmylla på grusbotten, åtminstone
på högre belägna trakter.

FRÅGAN 3. LANDTMÅTERI8TATEN.

215

Landtmäteri st a ten.
I. Kopparbergs län.

1 — 10. Jordmånen i Siljansdalen, nedre
Yesterdalssocknarna samt Svärdsjö och
Envikens socknar är i allmänhet god, men
i öfriga trakter mindre god.

11- Den gamla jorden är till följd af
såväl kalkgrund som läge rätt god.

12. (Jerna socken). Den odlade jorden
inom socknen är endast sandjord, mer eller
mindre mullblandad och på finare och
gröfre sandbotten samt bättre och sämre
myrjord äfven på sandbotten. På några
ställen i byggden och äfven på Finnmarken
finnes grusjord på grusbotten.

Den bättre sandjorden är, om den sättes
i hög kultur, mycket god både för sädes -

och foderskördar, men den sämre sandjorden
(hedjord) är på många ställen så
dålig, att det torde vara bättre åter låta
den blifva skogsmark.

Grusjorden är i allmänhet bra och äfven
en del myrjord.

13. Den gamla odlade jorden är i allmänhet
torr och sandblandad, är lätt att
bearbeta, men fordrar mycken gödning,
då deremot å myrmarken gjorda odlingar
äro betydligt billigare att häfda för frambringande
af nöjaktiga skördar.

14. (Mora och Orsa socknar). I allmänhet
god.

II. Gefleborgs län.

1. I allmänhet god, men kalkfattig.

2. I allmänhet utmärkt god.

3. I allmänhet ypperlig ehuru kalkfattig.

4. (Ockelbo socken). Kring sjelfva byggden
god; utikring socknen sämre, men på
finn skogarna (r ekogniti onsallm änningen)
med sina på höjderna belägna steniga åkrar
och odlingar, bestående af bergjord, ganska
god; hvadan kan sägas, att den odlade

jorden, öfverhufvud taget, är i jordbruksafseende
medelmåttig.

’>. (Södra Helsingland). Jorden kan i
allmänhet betecknas såsom god, och skulle
med all säkerhet genom ett mera rationellt
jordbruk kunna uppdrifvas till mycket
större afkastning.

*»• (Norra och vestra Helsingland). Jemfördt
med hela riket, af medelgod beskaffenhet
för de kulturväxter, som lämpa
sig för ortens klimatiska förhållanden.

III. Vesternorrlands län.

I. (Sollefteå, Resele och Ramsele tings- j 2. (Norra Ångermanlands nedre del),
lag).'' Inom en del orter finnes synnerligen 1 Med god skötsel af jorden, d. v. s. genom
tjenlig mark för frambringande af såväl tillräcklig dränering, användande af trädessäd
som rotfrukter. bruk och lämplig gödsling m. fl. rationella

216

FRÅGAN 3. LANDTMÄTERISTATEN.

metoder kan jordbrukaren af sin jord vänta
sig lika godt resultat, som i mellersta delen
af landet.

15. I allmänhet bördig.

4. (Torps socken). Den odlade jorden
i orten anses vara särdeles lämplig för
jordbruk och af god beskaffenhet, särskildt
inom Ljungans ådalsområde, der jordmånen
består af en hårdare eller lösare lera af
hvitaktig färg. Äfven förekommer mycken

s. k. »mjälajord» (rödmjäla, hvitmjäla, surmjäla,
sandmjäla o. s. v.), hvars hufvudmassa
synes vara en mycket fin sand, mer
eller mindre uppblandad med lerpartiklar.
Denna jordmån anses temligen god och i
torra år t. o. m. mera gifvande än den
här förekommande lerjorden. Sand- och
grusjord förekommer äfven, dock i mindre
utsträckning, likaledes klapperstensjord
samt odlade myrmarker, hvilka senare gifva
goda skördar efter ändamålsenlig gödsling.

IV. Jemtlands län.

Den odlade jorden i Herjeådalen anses
i allmänhet svag såsom till största delen
bestående af sand- eller grusjord eller ock
af myrjord på sandbotten. Åkrar på högre
belägna ställen derstädes, såsom Öfverberg,
Ytterberg, Herrö, Knätten m. fl. ställen,
bestå af s. k. lerjord, en rödaktig sandmylla,

som anses starkare för frambringande af
säd och potatis.

Den odlade jorden i Jemtland omkring
Storsjön är bland den kraftigaste i öfre
Norrland och består i allmänhet af sandblandad
lermylla.

V. Vesterbottens län.

1—5. Med undantag för delar af Skåne,
Östergötland och Upland fullt jemförlig
med rikets öfriga delar, hvadan, derest på
dess skötsel nedlägges lika mycket kapital,
insigt och arbete som annorstädes, lika
god afkastning kan förväntas.

0. (Lycksele socken). Närmast Umeoch
Vindelelfvarna består den odlade jorden
till det mesta af sandjord och är i allmänhet
af svag beskaffenhet, undantag
gifves dock härifrån å en del ställen.
Jordmånen i den öfriga delen af socknen
utgöres deremot af mer och mindre såndblandad
s. k. bergjord, hvilken jordart, väl
afdikad och häfdad, med fullt fog kan

sägas vara af god beskaffenhet och lämplig
för odling.

7, 8. Den odlade jorden består hufvudsakligen
af mylla och sandblandad mulljord
samt i länets lappmarker af s. k.
bergjord och till en del myrjord på dels
sand och dels lerbotten och är sålunda
fullt jemförlig med öfriga läns.

0. Öfver hufvud taget jemförlig med
Sveriges öfriga jord, om derifrån undantages
Skåne, Östergötland och Upsalaslätten.

10. Inom skärgårdsregionen medelmåttig,
inom elflagringarnas region god, ehuru
i hög grad kalkfattig, inom myrarnas region
mindre god.

FKÅGAN 3. SKOGSSTATEN.

217

VI. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från Norrbottens
läns hushållningssällskap.

2. Inom elfdalarna och kustlandet god,
inom öfre landet mellan elfdalarna mindre
god.

3. Kustlandets odlade jord består hufvudsakligen
af fin sia,mmylla, öfre landets af
stenjordsmylla.

4. Olikartad, men i allmänhet erbjudande
möjlighet för bedrifvande af ett bärande
jordbruk.

5. Jordmånen i de norra länen är ofta
ypperlig (t. ex. alla de norrbottniska floddalarna).
Man torde kunna påstå, att den
odlade jordens beskaffenhet i hela kustlandskapet
Yesterbotten och en stor del af
Lappland icke intager någon synnerlig särställning
mot jordmånen i öfriga delar af
Sverige.

ö. I allmänhet god.

Skogsstaten.

I. Gefle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Oster-Dalarnes revir.

I jordbruksafseende är den odlade jorden
mycket olika inom orten. I de omkring
Siljan och Orsasjön belägna socknarna kan
den i allmänhet sägas vara god, i ofvanför
belägna socknar mycket karg, enär den i
de flesta fall utgöres af svämsand och grus,
der den ej är myrjord. I allmänhet är afl
jord mycket kalkfattig, med undantag för
Rättviks socken.

Sårna revir.

Torr och mager sand- eller grusjord med
obetydlig humus.

Transtrands revir.

Den odlade jorden är i allmänhet ytterst
dålig; den å fast mark består vanligen af
sand och grus. Det lilla humuslager, som
finnes, har tillkommit genom gödning under
åratal. Då botten äfven består af samma
ämnen, sjunka gödningsämnena snart, hvadan
jorden, för att underhållas, måste gödslas
skarpt hvart tredje år; och är det icke
tillräckligt för jordens underhåll att lemna
henne tillbaka blott gödningsämnen efter
de skördar, hon sjelf lemnat, utan måste
hon äfven hafva tillökning af de gödningsämnen,
som tillkomma genom från skogarna
hemfraktadt myr- och ängeshö. Ängesslogarna
deremot gödas vanligen af det
slam från fjellen och höjderna, som finnes

218

FRÅGAN 3. SKOGSSTATEN.

uti det vatten, som vid flod, höst- och
vårtid öfversvämma!'' dem, hvadan dylika
slogar hafva stor betydelse för jordbrukaren
i dessa orter. Myrmarkerna äro visserligen
af dålig beskaffenhet, så att odlingar af
dylika under nuvarande förhållanden gifva
odlaren ringa lön för mödan, men i en
framtid, då jern vägar en gång komma att
förbinda orterna med trakter, hvarifrån
artificiella gödningsämnen kunna erhållas
för skapligt pris, skola myrodlingar på
flera ställen löna sig. Nu, då sådana, vanligen
tunga gödningsämnen skola fraktas
å hjuldon öfver tio mil, lönar det sig icke
att uppodla myrmarker i någon större
skala.

Vester-Dalarnes revir.

Öfverhufvud taget god.

Gestriklands revir.

Odlad jord af alla godhetsgrader förekommer.

Vestra Helsinglands revir.

I de lägre belägna delarna af Ofvanåkers II.

och Färila socknar är den odlade jorden
till stor utsträckning god. A de högre bebelägna
trakterna deremot, der jorden i
hufvudsak utgöres af antingen sandjord
eller med krosstensgrus uppblandad lerjord,
är nog den odlade jorden i allmänhet
ganska svag och hårdskött, ehuru särskildt
den senare med stark gödsling kan gifva
både vackra och jemna skördar. Dock
finnes å sina ställen jord uppodlad, hvilken
är af så dålig beskaffenhet, att densamma
aldrig borde hafva odlats.

Norra Helsinglands revir.

I stort sedt anses den odlade jorden vara
god, särskildt inom Delsbo, Forsa och Arbrå
socknar. Inom Bjuråkers och Ramsjö
socknar är jorden af sämre beskaffenhet,
hvarjemte den i Bjuråkers norra del och
större delen af Ramsjö socken lider af
frostländighet.

Öfver jägmästaren.

Se under litt H. särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

Den odlade jorden anses i allmänhet god.
Snart sagdt hvilka sädesslag som helst
kunna efter jordens lämpliga skötsel odlas
inom orten.

Hernösands revir.

Den odlade jorden kan i allmänhet sägas
besitta goda egenskaper i jordbruksafseende,
ehuru den till följd af kalkfattigdom är något
hårdbrukad.

Junsele revir.

Den odlade Jorden i revirets nedre socknar:
Boteå, Öfver-Lännäs. Sånga, Multrå,

Ed och Resele måste efter elfdalen anses
vara god, delvis mycket god. Äfven inom
de öfre socknarna finnas flerstädes goda
och rikt afkastande jordlägenheter.

Deremot är i stort sedt den odlade jorden
å skogshemmanen af sämre beskaffenhet.
Här har ofta nog uppodlats mager sandmojord,
som varit lätt upparbetad, men
utan möjlighet att få i bättre växtkraft,
förrän efter påkörning af stora mängder
lera eller dyjord, under det att deremot de
dikning fordrande, godartade myrmarkerna
oftast lenmats oodlade, fastän de mångenstädes
säkerligen skulle gifva ett mycket
säkrare utbyte, synnerligast med tanke på
gräsproduktion. Jordens kalkhalt är i allmänhet
mycket liten.

FRÅGAN 3. SKOGSSTATEN.

219

Tåsjö revir.

Tåsjöberget är vida bekant för sin bördiga
jord. Öfre delen af Tåsjö socken för öfrigt
äfvensom en stor del af Dorotea socken få
anses i allmänhet ega god jordmån, men
för öfrigt utgöres grunden i regel af ganska
mager sandjord.

Anundsjö revir.

I allmänhet medelmåttig eller deröfver.
Ofta bördig lerjord i dalgångarna.

Ostra Jemtlands revir.

I allmänhet kan den odlade jorden anses
vara mycket god. Synnerligast, der densamma
hvilar på silurisk formation.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

I stort sedt mycket god.

Norra Jemtlands revir.

I allmänhet utmärkt, utgörande lerblandad
sandjord, som ofta hvilar på kalkbotten.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

I allmänhet god och består å fast mark
af i mer eller mindre grad kalkhaltig, ler -

blandad sand- eller lerjord samt å myrmarker
af godartad, 1—3 fot djup mulljord
på lerbotten.

Vestra Jemtlands revir.

I allmänhet god för både säd- och rotfrukter,
dock särskildt god för höodling.

Socknarna Undersåker, Åre och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

Synnerligen god.

Herjeådalens revir.

God kring Storsjön och Näckten och
sämre, ju längre man aflägsnar sig derifrån.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

I vestra delen god, i östra sämre.

Öfver jägmästaren.

Inom detta stora distrikt, omfattande
nära 800 qv. nymil, finnas dels sedan urminnes
tider odlade byggder, dels ock byar
och hemman, som blifvit anlagda under
sistförflutna århundradet. Såväl god och
bördig som dålig och mager, mer och mindre
stenbunden jordmån förekommer.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir.

Närmast kusten medelmåttig, för öfrigt
i allmänhet klen.

Norsjö revir.

I allmänhet god, men grödan lider ofta
af ogynnsamma klimatiska förhållanden.

Burträsks revir.

Den odlade jorden anses vara god i Löfångers,
Nysätra och Bygdeå socknar, äfvensom
i nedre delen af Burträsks socken,
hvilka trakters befolkning nästan uteslutande

lefver af sitt jordbruk. I öfre delen af
Burträsks socken anses jorden i allmänhet
sämre, hvilket möjligen beror på, att en
del små byar anlagts på hedland och dylika
marker i stället för på alluvialmark eller
myra, som skulle fordrat mera arbete i
fråga om dikning m. m.

Degerfors revir.

Jordmånen är efter vattendragen i allmänhet
torr och mager. Uti högre lägen
är jordmånen visserligen bättre, men stenigare.
Såsom allmänt omdöme kan sägas,
att jordmånen är knappt medelgod.

220

FKÅGAN 3. SKOGSSTATEN.

Södra Lycksele revir.

Den odlade jorden är öfver hufvud taget
temligen god, bättre efter Örån än efter
Ume-elf.

Norra Lycksele revir.

Den odlade fastmarksjorden inom reviret
är öfverhufvudtaget svag, men att undantag
finnas är visst. Myrodlingar finnas
deremot af god beskaffenhet. Genom god
häfd lemnar dock den i sig sjelf magra
sandjorden goda skördar, såvida tillräcklig
nederbörd erhålles på försommaren.

Asele revir.

I byarna utefter Angermanelfven är den
odlade jorden mindre god, emedan densamma
hufvudsakligen hestår af mosand,
i öfriga trakter af reviret god.

Sorsele revir.

Ganska olika. Mera än hälften torde
vara medelgod eller mera än medelgod.
Den dåliga jorden är, emedan den utgöres
af sand och eger högst liten rikedom på
mylla och mineraliska beståndsdelar, i jordbruksafseende
af ringa värde.

Stensele revir.

I allmänhet mycket dålig.

Vilhelmina revir.

I allmänhet fullt medelgod och lönar
fullt det arbete, som nedlägges på densamma.

Fredrika revir.

I Fredrika socken i allmänhet af mera
mager och karg beskaffenhet. Som byggden
inom socknen, med få undantag, bröts under
föregående århundradet, ligger för öfrigt
den odlade jorden ännu i sin linda och kan
derför ej alltför stora anspråk i jordbruksafseende
ställas på densamma.

Den odlade jorden deremot inom Örträsks
socken, som är en gammal byggd och der
jordmånen är vida bördigare än i grannsocknen
Fredrika, kan öfver hufvud taget
anses vara god.

Bjurholms revir.

Här likasom annorstädes i Norrland har
man vid brytande af ny byggd endast fäst
sig vid möjligheten att erhålla brödfödan.
Man har således vid nyodlingar hållit
sig nästan uteslutande till drifvande jord
d. v. s. sandblandad mulljord med torrt
och soligt läge. Emellertid utgöres det
cirka 2 mil breda strandbältet från och
med Säfvars socken till södra länsgränsen
af ett sammanhängande lågland, bestående
af en ypperlig alluvial mulljord. Halfva
området torde utgöra odlingsmark. Myrar
och morländig mark, d. v. s. sådan, som
är beväxt med ofta förkrympt och försumpad
skog, torde utgöra omkring en
fjerdedel. Myrarna äro grunda, högst 1V2
meter djupa, ofta utgörande s. k. hvitmosse-
eller vattenmossemyrar, högmossan
stundom hvilande å s. k. bläsand, d. v. s.
glimmerhaltig lersand.

Närmast hafvet är visserligen alluvialjorden
bortspolad och morängruset blottadt.
Detta område är ytterst glest bebyggdt
samt ligger nästan öde. Dock häntyda såväl
gräs som örter samt den frodiga, men
för de hårda hafsvindarna utsatta granskogen
på god jordmån. Den kalirika och
frostfria jordmånen frambringar den yppersta
potatis och trädgårdsväxter samt sjelfväxande
kråkvicker på alla stränder och
skär.

Den nämnda alluvialjorden utgör en ypperlig
jordmån, men är mycket salthaltig.

Öfverj ägmåstaren.

Se anm. vid frågan 1.

FRÅGAN 3. SKOGSSTATEN.

221

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

Mindre bördig, nästan svag. Mullblandad
sandjord, s. k. rödmylla på fin sandbotten
anses i allmänhet för god jord.

Elf sby revir.

I allmänhet är jorden inom reviret fullt
ut lika god som i andra delar af landet
(med undantag af de sydligaste), dock under
det villkor att den skötes ordentligt.

Arvidsjaurs revir.

Olika i skilda delar af reviret. I östra
delen synes jorden å vissa trakter vara
temligen god; i södra och mellersta delarna
består jordmånen hufvudsakligen af sandmylla
på grusbotten, och den kan sålunda
icke sägas vara annat än dålig. Hvad som
fattas, är lera och mergel.

Öfre Byske revir.

Vid anläggning af här befintliga hemman
har nybyggaren, då han valde plats för
bostad och odlingsmark, främst haft i tanken
att välja minst frostländiga ställe, och ligga
derför odlingarna ofta nog å kullar, bergssluttningar
eller på åsar, der den minst
steniga jorden blifvit uppsökt. Markens
odlingsvärde har sålunda kommit i andra
rummet, och odlingarnas jordmånsbeskaffenhet
är också i många fall icke den bästa,
trakten haft att erbjuda. Vanligen utgöres
den odlade jorden af sandjord, fattig på
lera och kalk, och i jemförelse med åkerjorden
å kustlandet måste den anses såsom
mindre god. Den fordrar, för att hållas i
växtkraft, stark gödsling, som ofta behöfver
förnyas, och på det sätt, hvarpå kreatursskötseln
bedrifves — från tidigt på sommaren
till fram på sena hösten gå korna
vall i skogen — erhålles i regel icke den
gödselmängd, som den uppodlade jorden
fordrar.

Malmesjaurs revir.

Jorden oftast för lätt och lider i allmänhet
brist på kalk och lera.

Arjepluogs revir.

En stor svaghet hos den odlade jorden
är dess fattigdom på kalk och lera. Jordmånen
består hufvudsakligen af sand, som
emellertid ofta är starkt fältspat- och
glimmerhaltig och sålunda med lämplig
gödsling långt ifrån ofruktbar. För potatisodling
samt för fleråriga vallar kan den
öfverhufvud taget betraktas såsom ganska
lämplig.

Variså revir.

Odlade jorden utgöres mest af stenbunden
mark, hvarför odlingen långsamt fortgår.
Afkastningen i allmänhet ringa. Med stöd
af ängesmarker och myrslotter utfodras
kreaturen mest.

Jockmocks revir.

På mycket få undantag när, sandig och
mager samt kräfvande mycken gödning för
att kunna gifva någon varaktig afkastning,
Att dess uppodling, i synnerhet för gräsproduktion,
är lönande, är dock höjdt öfver
allt tvifvel.

Perlelfvens revir.

Den odlade jorden utgöres af morängrus
och är således utan inblandning af främmande
beståndsdelar mager.

Storbackens revir.

I allmänhet mager (såsom all sandjord).

Bodens revir.

God i Neder-Luleå och större delen af
Ofver-Luleå socken. I Edefors och dertill
gränsande skogstrakter af Öfver-Luleå är
jorden af sämre beskaffenhet; dock må

222

FBÅGAN 3. SKOGSSTATEN.

härifrån undantagas trakterna utefter Lule
eif, som äro öfvervägande bördiga.

Råneå revir.

Med undantag för en del långt från vattendragen
liggande skogshemman, vid hvilkas
anläggning erhållande af god skog varit
enda målet utan allt afseende på jordbruksmöjligheter,
är den odlade jorden öfver
hufvud taget af mycket god och mestadels
bördig beskaffenhet.

Kalix revir.

Inom Neder-Kalix socken torde kunna
sägas, att jorden är medelgod. Samma
omdöme .kan nog icke uttalas om jordmånen
i Öfver-Kalix socken, annat än möjligen
nere vid sjelfva elfdalarna; i öfrigt
utgöres den af mager sandjord, som endast
genom påförande af gödningsämnen i synnerlig
riklig mängd kan lemna någorlunda
tillfredsställande skördar.

Ang esa revir.

Åkerjord af ganska god beskaffenhet
förekommer visserligen flerstädes, men
mestadels är den mager, bestående af sand
och grus, som tarfvar rikligt med vatten
och gödsel.

Råneträsks revir.

Den odlade jorden är i allmänhet dålig
och mager, till största delen sandblandad.

Gellivare revir.

Mindre god till följd af bristen på lera
och den öfvervägande sand- och grushalten,
som tarfvar värme och väta och mycket
gödning för att gifva goda t. o. m. höskördar.

Juckasjärvi revir.

I allmänhet är den uppodlade jorden
medelgod, om man frånser ett fåtal hemman,
som äro uppbrutna å hedmark.

Tärendö revir,

Mindre god.

Torneå revir.

God.

Paj ala revir.

I allmänhet fattig på mylla, grund och
mager. Tarfvar stark begödsling. Riklig
tillgång på kalk af utmärkt godhet finnes
på flera ställen.

Öfver jägmästaren.

Den odlade jorden är i stort sedt fattig
på mylla och utgöres hufvudsakligen af ett
mer eller mindre djupt lager af humusblandad
sandjord på sand eller grusbotten,
mer sällan på lera.

Ytterst vattengenomsläppig, fordrar den
således för att komma i full kultur icke
blott ständig väta och värme utan äfven
stark begödsling, hvilken sällan kan åstadkommas,
då kreaturen under en stor del af
året icke stallfordras, utan hela sommaren
äro på bete i skogen, och hästarna äfven
vintertiden äro borta, mestadels i skogskörsel''.

I kustsocknarna är förhållandet bättre,
beroende derpå, att den odlade byggden
mest förekommer efter de större, närmast
utloppet sakta flytande elfvarna med deras
befruktande vattenflöden och uppslamningar
vårtiden. Torne elfdal är den ojemförligt
bördigaste, och torde de i norra delarna
omnämnda kalktillgångarna icke vara utan
sitt inflytande. Äfven Rånedalen och icke
obetydliga delar af Kalix, Lule och Rite
elfvars strandområden och lågland —• eller
hela det marina bältet — omnämnas såsom
fullt jemförliga i jordbruksegenskaper
med trakter söderut.

Läget för inegoj orden, särskildt i skogslandet,
har ofta måst väljas med hänsyn
i första hand till dess relativa frostfrihet,
äfvenså har nog vid anläggningar under
senare tid traktens tillgång på timmerskog
varit bestämmande, hvadan den odlade jordens
bördighetsgrad icke alltid är ett uttryck
för densamma inom orten i sin helhet.

FRÅGAN 3. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

223

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tjensteman.

I- Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Med afseende på jordmån, klimat och dermed
sammanhängande förhållanden kan länet
delas i 3:ne stora och skiljaktiga områden:

Det ena hufvudområdet utgöres af Yesterdalarna
ända ned till Flöda jemte Säfsnäs,
Sårna, Yenjans, Elfdalens samt Svärdsjö
och Envikens socknar och kännetecknas
hufvudsakligen deraf, att den odlade jorden
här intager ett mycket ringa område af
arealen i sin helhet och är mer eller mindre
inskränkt till de trånga dalgångarna samt
derjemte af jemförelsevis mager beskaffenhet,
till största delen bestående af krossstensgrus
och sand.

Till det andra hufvudområdet räknas
socknarna kring Siljan och Orsasjön, Orsa
och Ore samt de omkring Dalelfvarna belägna
socknarna Al och (fagnef. Här ligga
höjderna mera aflägsna eller träda likasom
mera tillbaka från vattendragen, lemnande
bättre utrymme för odling och kultur.
Den odlade jorden ligger här i större, mera
sammanhängande fält, öppen för sol, ljus
och luft. Klimatet är mera blidt, beroende
af landets ringare höjd öfver hafvet och
de större sjöarna samt äfven deraf, att
för utdikning och torrläggning af de i den
odlade byggdens närhet befintliga myr- eller
mosstrakterna inom detta område blifvit
mera åtgjordt.

Jordmånen är i dessa orter af mycket

olika beskaffenhet. Till största delen bestar
den visserligen af sand och grus, men
lera, svartmylla och lermylla anträffas
äfven, hvarjemte inom de delar, der Siljanstraktens
öfvergångsformation uppträder,
befinner jsig ofvan berggrunden en varm,
bördig, på kalk rik klapperstensmylla. Den
odlade jorden sträcker sig här högt upp
på de omgifvande långsluttande höjderna
och gifver ofta goda skördar af korn, vårhvete
och gråärter, hvarjemte den öppna,
fria belägenheten, jordens kalkhalt och
värme främja dessa sädesslags tidigare
mognad och beskaffenhet.

o Till det återstående tredje jordbruksområdet
hänföres hela den sydliga delen af
länet och Yester-Bergslagen. Inom detta
område utgöres jordmånen närmast Dalelfven
dels af godartad sandjord, dels af
starkt moblandad, mullfattig, i väta sammanflytande
och i torka på ytan hårdnande,
finfördelad, qvartshaltig s. k. lera.
»väslera», hvilken dock under fuktiga år
kan lemna rätt goda skördar, samt äfven
af mer eller mindre myllhaltig, kalkfattig,
hvarfvig lera.

o Åkerbruket och boskapsskötseln stå här
på en ganska hög ståndpunkt. Åkerjorden
är i allmänhet indelad i 7 å 8-årigt vexelbruk,
och de stora sammanhängande, på
färre händer fördelade åkerarealerna tillstädja
en tidsenligare skötsel och ett vidsträcktare
begagnande af förbättrade åkerbruksredskap.

224

FRÅGAN 3. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Inom ett så vidsträckt område som
Gefleborgs län förekommer naturligtvis jord
af mycket skiftande beskaffenhet och olika
godhet. Såsom allmänt omdöme torde dock
kunna sägas, att inom den äldsta byggden
den af ålder odlade jorden är både till sin
beskaffenhet god, inom vissa socknar till
och med mycket god, och försvarligt dikad
och gödslad. Den i skogsbyggden belägna
jorden, som ock i allmänhet är senare
odlad, är deremot gemenligen betydligt
svagare. Allmänt är jordmanen i öfrigt
kalkfattig. A lägre belägna hemman i
länets norra och nordvestra delar är jorden

ofta mager och grund samt sand- och
grusartad. I sistnämnda trakter förekommer
nog ett och annat nyheinman, hvars
jord är af den beskaffenhet, att det aldrig
bort upptagas, utan med större fördel
kunnat användas uteslutande för skogsbruk.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

I allmänhet god såväl den fasta åkerjorden
som de uppodlade myrarna. Dock
är jorden inom så godt som hela Gefleborgs
län kalkfattig, hvadan en allmännare kalkning
af den odlade jorden skulle i väsentlig
grad öka bördigheten.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

Öfverhufvud taget god.

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets
förvaltningsutskott

har intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Ilernösand C. G. Strokirk.

I de större elfdalar, der jordmånen utgöres
af lera eller »lermjura», är jorden i
regel god. Der sandjorden har öfverhand, j
är den odlade jorden svagare. I de socknar,
företrädesvis kustsocknar, der af ålder
jordbruket utgjort hufvudnäringen, är jorden
i regel god och gifvande.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

Den odlade jorden befinnes i allmänhet

| vara god, lätt att bearbeta och mycket
lämplig för odling af spannmål, foder och
rotfrukter.

Länsagronomen E. O. Arenander.

Inom kusttrakterna, så långt den »marina
gränsen» för aflagringarna sträcker
sig, är jorden förträfflig och ger, någorlunda
skött, goda skördar. Magrare är den
längre uppåt i skogsbältet med dess stora
sandmarker och sandmoar. Derefter blir
den åter i fjellbyggden med silurgrund,
såsom i Tåsjö, förträfflig. Inom skogsbältet
har man dock i myrarna goda odlingslägenheter
och utmärkt tillfälle att genom
dem förbättra sandjorden. Mångenstädes
utgöres den af »rösand», som bestar af
fältspat och är en god odlingsjord.

FRÅGAN 3. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

225

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

har icke afgifvit eget yttrande, men insändt
svar från nedannämnda personer, af hvilka
samtliga med undantag af Anders Mattsson
i Salom och länsagronomen äro ordförande
uti hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edström i Munsåker (Ragunda socken).

Medelmåttig.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

God.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

I stort sedt mycket god.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

I allmänhet god, delvis mycket god.
Lemnar vid ordentlig skötsel rika skördar.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

Temligen olika. På åtskilliga ställen —
synnerligast gammal häfd — är den ganska
god och bördig; men i öfvervägande fall
mindre god och gifvande. Odlad myrmark
är ofta bördigare än fast mark.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

Öfverhufvud taget af fullt medelmåttig
bördighet.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

Ganska god och på vissa ställen såsom
t. ex. i Blåsjön, Ankarvattnet och Jormvattnet
utmärkt god.

Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och As socknar).

I allmänhet medelgod.

A. Edwall i Siandrom (Sirnne och Frösöns
socknar).

Merendels mycket god.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens,
Marby och Norderöns socknar).

Tacksam och god jordmån.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

I allmänhet bördig och fruktbärande jordmån.

Gustaf Erikson i Myckelgård (Undersåkers
socken).

Mycket god i allmänhet.

L. Edholm i Offerdal (Olferdals socken).

I allmänhet god.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

I allmänhet af mer än medelgod beskaffenhet.

E. A. Wallmark i Hofverberg (Bergs
socken).

I hufvudsak god, delvis utmärkt. Till
mycket ringa del af dålig beskaffenhet.

Th. Hermansson i Bätansbyn (Rätans
socken).

Å mindre områden med gammal häfd
god; för öfrigt i allmänhet mager.

Anders Mattsson i Salom.

I regel god, i Storsjödeltat till och med
ypperligt god; lemnande vid rationell skötsel
rika skördar.

Länsagronomen Per Sylvan.

Den odlade jorden är i regel god.

226

FRÅGAN 3. LANDTBRUKSINGENIÖRER.

V. Vesterbottens lä

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

I regel god. Om den rationellt skötes,
lemnar den, der ej frostländighet förekommer,
fullt lika god afkastning som i andra
delar af landet.

Länsagronomen Axel Bosin.

Jord finnes af allehanda beskaffenhet —
från bördig lermylla eller myra på lerbotten
till mager sandjord, och då hemmanen
ofta nog från början blifvit anlagda
uteslutande med tanke på fiske och jagt
eller lättheten att förflytta sig till annat
ställe, har oftast den utmed vattendragen
befintliga torrlända och frostfria sandjorden

blifvit föremål för odling, under det att
den längre från vattendraget belägna, ofta
något sanka, men äfven värdefullare jorden
först under senare tider kommit i åtanke
vid odling. Största delen af den odlade
jorden inom länet utgöres af sandmylla af
ganska mager beskaffenhet.

Länsmejer isten Edvin Westerlund.

En stor del af den sedan gammalt odlade
jorden är i jordbruksafseende långt
underlägsen den ännu ouppodlade; alldenstund,
innan nutida dikningskonst var känd,
odlingen mest afsåg att anskaffa en så
mycket som möjligt frostfri »åkerlapp» på
en högtbelägen grus- eller stenbacke.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets jorden vid verkställda analyser och göds förvaltningsutskott.

lingsförsök visat sig vara kalkfattig och

i behof af fosforsyra. Det vore derför
Den odlade jorden inom länet är af i för jordbrukets utveckling inom Norrbotten
mycket vexlande beskaffenhet. I regel är '' af stor betydelse, om billigare jernvägsden
dock i kustlandet god och i skogs- '' frakter kunde erhållas för kalk och öfriga
landet sämre. I allmänhet har den odlade ! jordbrukets förnödenhetsartiklar.

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landibruksingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Landtbruksingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.

I allmänhet bäst kling sjöar och vatten -

Svar saknas.

FRÅGAN 3. LANDTBRTTKSINGENIÖREB.

227

drag samt dessutom å den låglända slättbyggden
inom Gestrikland. hvilken merendels
utgöres af myr jord å lera eller
sandblandad lera. I Helsingland deremot
är den mer eller mindre kuperade marken
den bästa odlingsjorden såsom bestående
af lermylla. Slättlandet här utgöres af
mosand.

Landtbrulcsingeniören i Vesterbottens län
V. S. K. Kempff.

Fullt jemförlig med jordmånen i rikets
öfriga delar, med undantag af delar af
Skåne, Östergötland och Upland.

Såsom något ovanligt må anföras, att
äfven hvitmossar, som vanligen anses mindre
dugliga, härstädes lämpa sig för odling
efter afdikning och lämplig gödning, dervid
dock bör iakttagas, att detta framför allt
gäller gräsodling.

Extra Landtbrulcsingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

Naturligtvis mycket olika. Vanligtvis
ganska god inom kustsocknarna, men sämre
uppåt skogssocknarna. Karakteristisk för
nästan all jord är den ringa tillgång på
kalk, som å de flesta ställen förefinnes.

228

FKAGAN 4. SOCKENOMBtTD.

4. Hur skötes i allmänhet jordbruket i orten? Tillämpas dervid föråldrade
eller för orten otjenliga metoder?

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1. Relativt väl.

2. Rätt bra i jemförelse med förut.

3. Bra i jemförelse med forna tider.
Cirkulationsbruket är 7- å 8-årigt.

Svärdsjö.

Någorlunda tillfredsställande. A en del
ställen föråldrade metoder.

Sundhorn.

Bra. De metoder, som i landtbruksskrifter
och genom erfarenhet funnits förmånliga,
tillämpas.

Vika.

Väl, med tillämpning af bättre metoder.

Kopparberg.

Ganska bra. Tidsenliga metoder och
tjenliga redskap.

Aspéboda.

Med omsorg. Tidsenliga metoder följas.

Torsång.

På senare åren tyckes ifrigare intresse
hafva uppkommit. Hvarken arbete eller
uppoffringar sparas. Man bemödar sig om
lämpliga metoder. Endast undantagsvis
användas föråldrade eller otjenliga. Svårighet
att afsätta ladugårdsprodukter samt i
allmänhet högt hö- och halmpris föranleda
dock mångenstädes, att ladugårdsbesättningarna
äro för små och att jorden ej
tillföres erforderlig gödsel.

Gustaf.

Synnerligen väl.

Silfberg.

Med omsorg, ehuru föråldrade metoder
följas, emedan jordbruket för många icke
kan sägas vara hufvudnäring.

| Störa Tima.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

Väl. Jordbrukaren synes temligen följa
med sin tid.

Stora Skedvi.

Efter nutidens fordringar. Nyare landtbruksredskap
och betydligt med artificiella
[ gödningsämnen användas. Den högt uppdrifna
ladugårdsskötsel bidrager i sin mån
till en förbättrad kultur.

| Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans
yttrande.

Hedemora.

Väl. Inga föråldrade eller otjenliga metoder.

Husby.

Genom 7-årig cirkulation, 1 år råg, 3 år
gräs, 2 år hafre, 1 år träda. Föråldrade
metoder länge sedan frångångna.

By.

Med högst få undantag väl och tidsenligt.

FBÅGAN 4.

SOCKENOMBUD.

229

Follcärna.

Oklanderligt och jemfördt med Vestmanland
eller Upland bra. Intresset lifligt.
Nya metoder och redskap finna lätt användning.
7- eller 8-årigt cirkulationsbruk
rådande.

Grytnäs.

1, 2. Val, efter tidsenliga metoder.

Avesta.

Mycket bra. Nutidens metoder.

3. Neilan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1. Väl. Gödslas och arbetas väl.

2. Någorlunda väl. Föråldrade eller
otjenliga metoder anses icke förekomma.

3. Åkerjorden brukas och gödslas väl,
och jordbruket går något framåt. Föråldrade
eller otjenliga metoder tillämpas ej.

Al.

Synnerligen väl. Bigödning och kraftfoder
användas i betydlig mängd. Så godt
som hela skörden uppfodras vid hemmanen.
Nya tidsenliga jordbruksredskap anskaffas,
så fort de komma i handeln.

Leksand.

1. Med omsorg. Ganska bra följt med
sin tid.

2. Väl. Sjuårigt vexelbruk. Föråldrade
och otjenliga metoder hafva ersatts med
nya, mera ändamålsenliga under de sista
25—30 åren.

Siljansnäs.

Särdeles väl. Man söker följa med sin
tid i mån af tillgångar.

Rättvik.

1. Med mera insigt och eftertanke än
i forna dagar, då den nedärfda vanan var
väsentligt bestämmande. Mycket återstår
helt visst att taga itu med, om jordbruket

| skall bedrifvas tidsenligt och lönande. Ett
I steg i sund riktning är, att 4-skiftesbruket
nästan allmänt är bortlagdt och 7- å 8-årigt
vexelbruk trädt i stället.

2. Ganska bra, ehuru undantag finnas.
Ang. skiftesbruket = 1. Under de senare
15 åren hafva tidsenliga redskap införts.
Reformen fortgår.

Boda.

Bra. Nya metoder söka sig allt mer in.

Ore.

Bra i allmänhet, men delvis dåligt. Vid
gödseltillverkningen, men ej vid jordens
skötsel tillämpas föråldrade och otjenliga
metoder.

Gagnef.

1. Rätt bra. Afdikning saknas på åtskilliga
ställen. Redskapen till stor del
föråldrade, men nyvaknadt intresse bådar
en bättre framtid. För odlingar hafva senaste
årens arbetspris varit för höga.

2. Väl. Artificiella gödningsämnen hafva
allmänt börjat‘begagnas. Användandet af
s. k. slogmarker är väl föga lönande i och
för sig, men har dock det goda med sig,
att större kreatursbesättning kan födas och
sålunda god tillgång på gödsel erhållas.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

Icke så väl, som önskligt vore. På grund
af jordens starka sönderstyckning måste
delvis föråldrade metoder användas.

Våmhus.

Väl. Den använda metoden hör visserligen
icke till de nyaste, men ger i allmänhet
goda skördar.

Sollerön.

Väl. Efter nyaste mönster. Förbättras
årligen.

230

FBÅGAN 4. SOCKENOMBUD.

Venjan.

För det mesta cirkulationsbruk. De bästa j
jordbruksredskap, som i marknaden kunna
erhållas, användas.

Orsa.

1. Temligen väl. De gamla metoderna
användas visserligen ännu, men försvinna
mer och mer.

2. Till en del följes med tiden.

Elfdalen.

Väl. Nyare metoder tillämpas allt mer.

Sårna.

Efter åbodelningen har intresset tilltagit.
Utförligt redogöres för åtskilliga framsteg.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. Bra. Cirkulationsbruk.

2. Väl. 6-eller 7-årigt cirkulationsbruk.

Nås.

Underhaltigt med något framåtgående,
omkring 7-årig cirkulation.

Saf snäs.

Medelmåttigt väl.

Jerna.

Numera väl, sedan man kommit till insigt
om, att det lönar sig. Tidsenliga metoder.

Äppelbo.

Föråldrade eller otjenliga metoder tilllämpas
ej.

Malung.

Väl. Tjenliga metoder.

Lima.

På senare tider väsentlig förbättring.
I allmänhet skötseln rationell. Man söker

tillegna sig nya metoder och täflar om att
vara den bäste jordbrukaren.

Transtrand.

1. Endast i smått och föga intensivt,
utan verklig beräkning och endast såsom
binäring till skogsbruket, åtminstone hvad
sädesodling beträffar. Dock följer man efter
ortens små förhållanden temligen med sin
tid ifråga om odlingsmetoder och nyare
redskap.

2. Föga rationellt, ehuru nyare redskap
i allmänhet begagnas och brukningssättet
ej kan sägas vara otjenligt.

3. I hufvudsak = 2. Gödslingssättet
har något förändrats efter tidens kraf.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. Någorlunda bra. Föråldrade eller
otjenliga metoder tillämpas ej.

2. Ganska bra. De senaste åren gått
mycket framåt. Nyare metoder börja nästan
allmänt inträda.

Ludvika.

I allmänhet väl. Föråldrade eller otjenliga
metoder tillämpas ej.

Norrbärke.

Väl. Tidsenliga redskap. 7-årigt cirkulationsbruk.
Odling af rotfrukter och grönfoder
har ej gjort sig nämnvärdt gällande.

Söderbärke.

Medelmåttigt. Föråldrade metoder tilllämpas
icke.

Malingsbo.

Tillfredsställande. Föråldrade och otjenliga
metoder endast undantagsvis. Det afskilda
läget fördyrar de så nödvändiga
artificiella gödningsämnena äfvensom anskaffandet
af godt utsäde.

FRÅGAN 4. SOCKENOMBGD.

231

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

I allmänhet icke fullt tillfredsställande,
men är i framåtskridande. Föråldrade metoder
tillämpas af ett mindre antal.

Öster Fernebo.

1. I allmänhet rätt väl och i de flesta
fall enligt nyare metoder och rön.

2. På ett hedrande sätt efter nya metoder
med träda och höstsäde samt deri
isåning af gräsfrö, hvarefter vallarna uppplöjas
efter tagna tre grässkördar.

Ar sunda.

\. I allmänhet väl, med föråldrade metoder
i endast få fall.

2. I hufvudsak = 1.

3. Väl. Tidsenlig och praktisk redskap
och inga föråldrade metoder.

Torsåker.

1,2. I allmänhet väl och med nutidens
brukningssätt.

Ofvansjö.

Väl. Nej.

Jårbo.

Nya och lämpliga metoder ha ganska
allmänt utträngt de af ålder brukade. Åtskilligt
fins dock qvar af dessa föråldrade
metoder, som dock snart torde vara öfvergifna.

Högbo.

I allmänhet bra och tidsenligt.

Ochelbo.

Väl och med tidsenliga metoder.

Amot.

1. Skogskörslorna skötas först och främst.

2. Frågan ej besvarad.

Hamrånge.

Mycket väl, med nya tidsenliga redskap
och i allmänhet enligt cirkulationsbruk.
Konstgödningsämnen användas.

Ilille.

Ganska bra och delvis enligt nya metoder.

Valbo.

Väl och öfver hufvud taget rationellt.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1. Nyare metoder och förbättrade redskap
nyttjas, artificiella gödningsämnen inköpas
och kraftigare utfodring eger rum.
För tillgodogörande af ladugårdsspillningen
fordras i många fall förbättrade anordningar.
Om myrjorden i vissa byar ändamålsenligt
förbereddes, skulle inköp af artificiella
gödningsämnen vara öfverflödigt.

2, 3. 1 hufvudsak — 1.

Söderala.

Bättre och nyare metoder och redskap
användas mer och mer, allt efter råd och
lägenhet.

. Segersta.

Medelmåttigt. Af vissa jordbrukare dock
ganska bra. Föråldrade metoder få allt
mera vika för tjenliga.

Ilanebo.

1. Allt intresse egnas icke åt jordens
skötande. Delvis föråldrade metoder äro i
bruk; så t. ex. förekommer ej täckdikning,
ej heller gödselns förläggande i större komposthögar.

2. Gödseln tillvaratages otillfredsställande,
gräsfrö af dåligt slag och till otillräcklig
myckenhet utsås. En bättring deri

232

FRAGAN 4. SOCKENOMBUD.

gå ock i användningen af tidsenligare jordbruksredskap
synes förestående.

Mo.

1. Tillfredsställande. Nyare jordbruksredskaper.

3. Medelmåttigt. Tjenliga metoder.

Rengsjö.

Svar saknas.

Norr ala.

Bättre än förut. Nyare metoder införas
småningom.

Trönö.

Något olika, men på senare tider åtskilligt
förbättradt genom användande af
nyare metoder.

Bollnäs.

Det gamla brukningssättet bortlagdt.
Vexelbruk vanligt. Nya, tidsenliga maskiner
och redskap användas.

Alfta.

Föråldrade metoder, i synnerhet beträffande
dikning, men på sista tiden synes
jordbruket skötas mer och mer ändamålsenligt.

Ofvanåker.

!. Svar saknas.

3, 3. Ganska bra. Föråldrade metoder
äro mestadels undanträngda.

Voxna.

1. Rationellt, af arrendator erna i allmänhet
efter gammal metod.

3. Arrendatorernas jordbruk lemnar
mycket öfrigt att önska med afseende å
dikning, gödsling, vexelbruk m. m., men
jordbruket vid Voxna bruk är tidsenligt.

5. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

Någorlunda väl. Arbetsmetoderna tjenliga,
ehuru i vissa fall föråldrade, särskildt

beträffande tillvaratagande och användande
af den naturliga gödseln.

Njutånger.

Väl. Tjenliga och moderna metoder tilllämpas
i allmänhet.

Nianfors.

Icke så väl som önskligt. Föråldrade
metoder tillämpas.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

Någorlunda godt, dervid tidsenligare metoder
mer och mer komma till användning.

Forsa.

1. I allmänhet väl, men efter föråldrade
metoder. Särskildt i afseende på afdikning
mycket att önska.

3. Allt efter som tillgången på skog
till afsalu minskats, har uppmärksamheten
mera riktats åt jordbrukets skötsel, som
numera bedrifves efter fullt tidsenliga
metoder.

Hög.

I. Svar saknas.

3. Jordbrukets skötsel lemnar i de flesta
fall mycket öfrigt att önska.

Rogsta.

I allmänhet dåligt efter föråldrade metoder,
dock spörjes här och der förbättring.

Rsbo.

På ett efter förhållandena någorlunda
tillfredsställande sätt.

Harmånger.

På ett jemförelsevis godt sätt. Nej.

Jättendal.

Väl. Nya metoder tillämpas mer och mer.

Gnarp.

Nyare metoder äro i bruk.

FKÅGAN 4. SOCKENOMBUD.

233

Bergsjö.

Nyare metoder i fråga om såväl skötseln,
särskildt användningen af artificiella gödningsämnen,
som ock användandet af bättre
redskap vinna allt mera tillämpning.

Hassela.

1. Väl. Föråldrade metoder komma ur
bruk. Så användas numera endast s. k.
jernplogar och harfvar af nyare slag samt
ganska mycket artificiella gödningsämnen.

2. Bönderna och bolagen sjelfva sköta
jordbruket väl. Tjenliga metoder användas.

3. Till största delen bra. Nej.

Norrbo.

Ganska väl. Insigt om nödvändigheten
af att med mera omsorg dika, gödsla och
bereda jorden för sådd tränger sig fram
allt mer. Ordnadt cirkulationsbruk finnes
dock ännu icke.

Bjuraker.

Godt. Nej, icke i allmänhet.

Delsbo.

Jordbruket är i jemnt, om ock ej raskt
framåtskridande.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

Ordinärt. Bättre dikning i allmänhet

önskvärd, metoderna i öfrigt icke otjenliga.

Ramsjö.

Ganska rationellt och med moderna redskap.

Färila.

1. Dåligt. Hufvudfelet bristande dikning.
Dessutom saknas rätta metoden i
afseende å gödselblandning. På sista tiden
märkes dock ljusning.

2. Bättre än förut, med nyare metoder.

Los.

Mer och mer ändamålsenligt. Föråldrade
metoder öfvergifvas.

Jerfsö.

''Väl. 5-årigt vexelbruk d. v. s. 2 år
öppen jord och 3 år foderskörd är allmänt
förekommande.

Arbrå.

Väl. Delvis efter gamla metoder i små
stycken och med för grunda diken.

Undersvik.

S. Rätt bra, ehuru ett och annat undantag
gifves. Nyare metoder tillegnar man
sig allt mer.

2. Olika på olika ställen, men går öfverhufvud
taget framåt.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi

Tuna.

Rätt bra. Nej. Bland de mindre jordegare,
som sköta sin jord med sitt eget
folk, råder allmänt välstånd. Der man måste
hafva legdt folk, är det sämre. Större jordlägenheter,
som skötas af arrendatorer, bära
sig sämst.

Attmar.

Ganska väl och ändamålsenligt. Ändamålsenliga
metoder och tidsenlig, redskap
användas allt mer för hvarje år.

Stöde.

Delvis temligen väl, ehuru till någon
del efter föråldrade metoder.

234

FBAGAN 4. SOCKENOMBUD.

Torp.

Öfverhufvud taget på sista tiden godt och
efter nyare metoder.

Borgsjö.

1. Oklanderligt, dock ej alltid så bra
som önskligt på grund af svårigheten att
till rimligt pris få arbetare. Tjenliga metoder
användas.

2. Med få undantag vexelbruk. Sålunda
utsås hafre på upplöjd gräsvall, derefter
gödsling och korn eller träda och korn.
Derefter utsås åkern till gräsvall, som får
ligga 3—6 år. Rågsådd mycket sparsamt.
Allmänt fel bristande dränering. Tidsenliga
redskap användas.

Hafverö.

Efter något föråldrade brukningssätt.
Under senare tider hafva rationellare brukningssätt
börjat användas.

Selånger.

Föråldrade metoder aflagda. Jordbruket
skötes''af flertalet så, att högsta möjliga
foderskörd må erhållas.

Sättna.

Svar saknas.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

Icke så som det borde, ty dertill saknas
arbetskraft för skapligt pris. Gödselstaden
skötes icke bra och gödseln utföres på
olämplig tid.

Indals-Liden.

1. Jordbrukets skötsel står i allmänhet
ganska lågt och bedrifves föga rationellt.

2. Skötes i allmänhet mycket godt af
sjelfegande. I vissa fall torde ännu de
gamla brukningssätten bibehållas, som dock
i många fall äro för orten lämpliga.

3. Som i fars och farfars tid. Föråldrade
och otjenliga metoder tillämpas
delvis; dock finnas många undantag och
tidsenliga redskap anskaffas mer och mer.

Holm.

Någorlunda bra, men icke rationellt,
emedan de bästa arbetskrafterna på våren
begifva sig från landet till sågverken för
att få större arbetsförtjenst.

Skön.

1. Medelmåttigt. Delvis föråldrade metoder
isynnerhet beträffande rågsådd, ity
att en del sår råg på samma plats år efter år.

2. Har under de senaste tio åren betydligt
förbättrats. Skötseln är i genomsnitt
god. I allmänhet har man tillegnat
sig många nya metoder, ehuru en del af
de föråldrade sederna ännu qvarhålles.

Alna.

Numera af flertalet med mera intresse
och efter mera tidsenliga metoder.

Timrå.

I allmänhet bättre nu än förr. Delvis
tillämpas ännu föråldrade och för orten
otjenliga metoder.

Ljustorp.

Icke väl. Visserligen äro många föråldrade
metoder bortlagda, men fäbodsystemet,
hvarigenom jordbruket förlorar
bästa gödseln, florerar i många byar, gödseln
utköres ej i komposter utan i smärre
lass, dikning försummas i hög grad och
ordentligt vexelbruk är ej infördt.

Ilässjö.

Dåligt och efter föråldrade metoder.
Bonden såväl som arrendatorn är mest
upptagen af skogskörslor vintern igenom.
Kreaturens skötsel öfverlemnas åt hustru
och barn.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

Bättre nu än förr. Föråldrade och otjenliga
metoder tillämpas i allmänhet icke.

FKAGAN 4.

SOCKENOMBTJD.

235

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå.

Någorlunda väl. Föråldrade och otjenliga
metoder förekomma, men blifva mer
och mer utträngda dels af nya erfarenheter,
dels genom exemplets makt.

Stigsjö.

Yäl. Mer och mer användas tidsenliga
metoder och redskap.

Viksjö.

Bättre än för 20—30 år sedan, dock ej
som det borde skötas. Dervid brister
mycket. Föråldrade metoder användas här
och hvar. Moderna redskap hafva under
de sistförflutna 10 åren allt mer börjat
användas.

Häggdånger.

0 • •

Någorlunda. Åtskilligt återstår att önska.

Gudmundrå.

Bättre än förut, fastän delvis efter föråldrade
metoder.

Hög sjö.

Bra. Tidsenliga redskap anskaffas, men
derigenom att arbetskraften är dyr, kan
nog mycket försummas, som borde göras.

Hemsö.

På bästa möjliga sätt.

Torsåker.

Väl och mera rationellt än förr.

Ytter-Lännäs.

Jemförelsevis bra.

Dal.

Någorlunda. Nej.

Boteå.

Bättre än fordom, men lider af brist på
arbetskrafter. Cirkulationsbruk vanligt,,
ehuru icke fullständigt genomfördt. Gödseln
tillvaratages och skötes bättre än förr.
Konstgjorda gödningsämnen användas mer
än förr på åkern. Öfvergödning af gräsvallar
förekommer mera sällan, men försök
hafva anställts, hvilka slagit väl ut
och mana till efterföljd.

Styrnäs.

Tillräckligt med arbetskraft har ej användts,
men, tack vare nutidens redskap
och maskiner, som allmänt användas, har
den lefvande kraften i någon mån kunnat
inskränkas, hvarför jordbruket öfverhufvud
taget lemnar större afkastning nu än förr.

Öfver-Lännäs.

I enstaka fall mycket bra med tidsenliga
metoder. I allmänhet tillbakasatt för trävaruindustrien,
som oproportionellt drifvit
upp arbetskostnaden.

Sånga.

Cirkulationsbruk, fastän icke fullt genomfördt,
användes. Föråldrade metoder torde
icke förekomma.

Nora.

1. Öfvervägande temligen bra, om ock
delvis föråldrade och otjenliga metoder,
särskildt beträffande gödselns behandling
och jordens bruk, ännu förekomma.

2. Ganska bra. Föråldrade metoder börja
försvinna. Ännu återstår dock mycket att
önska. Länets landtbruksskola, förlagd i
socknen, har emellertid utgjort ett godt
föredöme.

Bjertrå.

Svar saknas.

Skog.

1. Bra. Nej.

2. Mycket öfrigt är ännu att önska.
Delvis föråldrade metoder användas.

236

FRAGAN 4. SOCKENOMBUD.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå. \

I allmänhet tillämpas vexelbruk.

Ed.

Under senare åren betydligt uppdrifvet.
Dock användas ännu på sina ställen föråldrade
och för orten otj enliga metoder.

Multrå.

Föråldrade metoder tillämpas nog. A.
Berglund, skiljaktig, anser, att föråldrade
metoder icke tillämpas.

Långsele.

Rätt bra. Någorlunda tjenliga metoder.

Graninge.

Väl. Nej, tvärtom.

Resele.

Ej som önskligt vore. Dock tillämpas
ej föråldrade eller otjenliga metoder.

Adals-Liden.

1. Ej som sig bör. Arbetskraft saknas.

2. Skötes godt af sjelfegande, synnerligast
sedan nästan hvarje bonde köpt nya
j ordbruksredskap.

Junsele.

1. Ganska illa. Exempel, hufvudsakligen
rörande kreatursskötseln, anföras. Yissa
föråldrade metoder hafva emellertid mer
och mer öfvergifvits. Söder ifrån inflyttade
afverkningsarbetare, som slagit sig ned
såsom jordbrukare, hafva fört med sig
bättre metoder och redskap.

2. Bättre än förut. Föråldrade metoder
hafva fått vika för bättre, derför Hushållningssällskapet
och Landtbruksstyrelsen
i främsta rummet böra hafva erkännande.

3. Skötes bra af sjelfegande, sämre af
arrendatorer. Föråldrade eller otjenliga
metoder användas ej.

Ramsele.

Jordbruket, som sättes i andra rummet
efter skogsbruket, ligger i allmänhet nere
och föråldrade metoder tillämpas.

Edsele.

Efter föråldrade metoder.

Helgum.

Icke fulldriftigt. Vexelbruk. Brist i
gödselberedning och användning. Åkerbruksredskap
tidsenligare.

Fjällsjö.

Mindre väl, emedan arbetskraften är för
dyr. Äldre sätt och bruk tillämpas nog
i allmänhet med få undantag.

B odum.

Med nyare tidens redskap samt till någon
del efter tjenliga metoder.

Tåsju.

Mindre tillfredsställande. Väsentlig förbättring
har dock på senare tiden inträdt
och tyckes vara framåtskridande.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå.

1. Rätt väl. Nya redskap och metoder
begagnas allt mer.

2. Väl. Nyare och tjenliga metoder.

Ullånger.

Med omsigt och på ett sätt, som lemnar
vida större genomsnittsskörd, än å vårt
lands storegendomar kan uppvisas. Under
sista decenniet har en hel råd af föråldrade
metoder försvunnit, en mångfald nya och
förbättrade maskiner kommit i allmänt
bruk, arbetspersonalen betydligt nedbringats,
men skörden samtidigt ökats, hvadan
den sista tidens utveckling måste betraktas
såsom jättelik.

FHÅGAW 4. SOCKENOMBUD.

237

Viby g gerå.

På vanligt sätt, å många hemman under |
sommaren med otillräckliga arbetskrafter.
Afkastningen är derför i det hela ej stor
i förhållande till den odlade jordarealen,
men ej så få vackra undantag härifrån
finnas.

Nätra.

Efter Norrlandsförhållanden bra. Den
gamla metoden att ha samma åker öppen i
mannaminne förekommer numera knappast,
men det i sydligare orter rationella vexelbruket
tillämpas ej. Utförligt redogöres
för använda metoder.

Sidensjö.

Väl, dock tillämpas delvis föråldrade
metoder. Mera tj enliga metoder hafva dock
börjat tillämpas, äfvenså har myran börjat
att i allmänhet mera användas.

Skorped.

Delvis mycket öfrigt att önska. Föråldrade
metoder tillämpas nog delvis, men
synas småningom utträngas af nya praktiska.

Anundsjö.

1. Väl. Dock hafva nyare tidens metoder
ännu icke kommit till användning.

2. Håller på att något förbättras. Tidsenliga
metoder börja tillämpas.

Någorlunda bra, ehuru föråldrade
metoder på en del ställen användas. Dessa
synas dock småningom bortläggas och mera
praktiska användas.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevad.

Olika. En del söker förbättra sitt jordbruk,
hvaraf de då hafva sin utkomst.
Öfverhufvud taget användas nyare metoder
och tidsenliga redskap.

Mo.

Ingalunda mönstergillt, dock vill det
synas, som om nyare och tidsenligare metoder
allt mera börjat tillämpas.

Björna.

Dåligt. Ja.

Arnäs.

Jemförelsevis bra. Föråldrade metoder
följas delvis.

Gideå.

Ännu tillämpas merendels föråldrade metoder,
dock hafva under de sista åren nyare
metoder mer och mer börjat tillämpas.

Trehörning sjö.

j På de sista 5 åren mycket bättre än
förut. Tjenliga metoder användas och allmogen
visar sig intresserad att få råd och
upplysningar af kompetenta personer. Länsagronomen
brukar anlitas. En landtmanna|
förening har bildats af länsagronomen.

Grundsunda.

1, 2. Åtminstone af bönderna med allra
största intresse och omsorg, delvis efter
Hushållningssällskapets föreskrifter och delvis
enligt de metoder, som annars kunna
anses fördelaktigast. (I 1 tillägges:) Bolagens
hemman skötas tyvärr allt annat
j än ändamålsenligt.

238

KRAGAN 4. SOCKENOMBUD.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1, 2. I allmänhet rätt försvarligt. Nyare
och bättre metoder användas.

3. I allmänhet på ett tillfredsställande
sätt. Tidsenliga redskap och nyare metoder
användas i mån, som de anses kunna lemna
jordbrukaren ersättning för kostnaderna.

Helle sjö.

I allmänhet någorlunda bra; dock åtskilliga
reformer önskvärda.

Håsjö.

Jordbruket egnas icke i allmänhet behöflig
omvårdnad; orsaken härtill är skogsafverkningen
med dess lättare åtkomna förtjenster.
I en skogssocken som Håsjö måste
naturligen jordbruket lida intrång af trävarurörelsen,
allrahelst då icke inom socknen
finnas sågverk, hvarigenom jordbruket
skulle beredas afsättningsmöjligheter (till
en arbetarestam). Bonden tvingas härigenom
att genom utdrifning af timmer å egna eller
andras skogar söka bidrag till uppehället.
Föråldrade metoder tillämpas icke.

Fors.

1. I jemförelse med förhållandena inom
länet skötes jordbruket i orten ganska bra.
Vexelbruk har allmänt införts, men träde
och höstsäde förekomma dock alltför sparsamt.

2. De flesta personer, som ega »resurser»,
sköta i allmänhet jordbruket ganska bra.
Gifvetvis blir skötseln sämre, då brukaren
måste söka biförtjenster såsom af skogskörsel-
åt bolagen vintertiden. Vexelbruk
har börjat användas, men träde och höstsäde
förekommer dock alltför sparsamt.

Stugun.

1. I allmänhet väl med tidsenliga jord -

bruksredskap bland den sjelfegande jordbruksbefolkningen.
De göda praktiska erfarenheterna
tillämpas nog öfverallt af bönderna.
Föråldrade metoder försvinna allt
mer.

2. Egentligen först under senaste tid
har man börjat egna mera omsoi-g åt
jordens skötsel.

Borgvattnet.

Skötes olika, till stor del dåligt. Visserligen
föråldrade, men för närvarande
kanske här nödvändiga metoder.

Ref sund.

I allmänhet på ett föråldradt sätt, dock
ej illa. Ordnadt vexelbruk förekommer
blott i enstaka fall; ansatser till det bättre
visa sig dock.

Ny hem.

Till en stor del efter föråldrade metoder.
Åtskilliga jordbrukare hafva dock redan
kommit till insigt och erfarenhet om bättre
och nyare metoder.

Bodsjö.

På senare tid visar sig å bondehemman
ej så litet uppsving i jordbrukskultur med
s. k. vexelbruk och genom användande af
tidsenliga jordbruksverktyg och nya metoder.

Sundsjö.

Å böndernas hemman i allmänhet^godt.
Nej.

Bräcke.

Jordbruket försummas och i viss mån
tillämpas föråldrade metoder.

Brunflo.

På tidsenligt sätt.

Marieby.

På tidsenligt sätt.

FRÅGAN 4. SOCKENOMBUD.

239

Lockne.’

Efter jernvägens framdragande har jordbruket
gjort stort uppsving, tidsenliga metoder
kommit till användning och inom
socknen, der två mejerier äro i gång, har
man tvingats till mera intensiv drift af
jordbruk och boskapsskötsel. För jordbrukets
drift användas de mest tidsenliga
maskiner.

Näs.

Jordbruket har under senare åren på
grund af vunna bättre insigter om dess
skötande ej så litet tagit fart, ehuru detsamma
ännu ej .på långt när kan sägas
vara rationellt. Ännu användes s. k. tvåskiftesbruk
vid äldre vallar, odlingar och
öppna åkrar, der lokala förhållanden nödvändiggöra
detta åldriga bruk.

Hackas.

Någorlunda bra. Nyare metoder mer
och mer i tillämpning.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

Ehuru åtskilligt öfrigt att önska, torde
skötseln dock ej få anses dålig. Föråldrade
eller för orten otjenliga metoder höra mera
till undantag än regel.

Kyrkås.

Bönderna visa intresse och sköta sin jord
någorlunda bra. Vexelbruk med öfvervägande
foderväxtodling begagnas numera
öfverallt.

Häggenås.

Med ganska god flit, efter hvars och ens
ekonomiska förmåga; ej efter föråldrade
metoder.

Föllinge.

Af bönder väl, ehuru det nog borde
skötas bättre. Nya och rationella metoder
ha börjat användas.

Laxsjö.

Jordbruket skötes i allmänhet efter gamla
metoder, men i mån af insigt och ekonomisk
förmåga försökas nyare jordbruksredskap.

Hotagen.

Af bönder godt. Skulle skötas bättre,
om ej utskylder och laga skifteskostnader
vore så stora, att bönderna ej få medel
öfver för jordbrukets förkofran. Nyare och
rationellare metoder börjat tillämpas.

Hammerdal.

1. Förbättring på en mängd ställen under
de sista decennierna. Dock ännu behof
af betydlig förbättring.

2. Betydligt öfrigt att önska, ehuru föråldrade
metoder fått vika för tidsenligare.

Gåxsjö.

Jordbruket har de senare åren betydligt
höjts, förbättrade jordbruksredskap användas,
men större uppsving är ej att vänta
förr än med bättre kommunikationer. Sämst
skötes gödseln.

Ström.

1. Väl å sådana hemman, der egna
arbetskrafter finnas. Skola deremot legda
arbetare anlitas, kan ej jordbrukaren konkurrera
med bolagen i fråga om arbetspriser,
hvarför inskränkningar måste göras.
De föråldrade metoderna äro i hufvudsak
bortlagda. Fäbodsystemet finnes ännu qvar,
ehuru i de flesta fall förlustbringande för
jordbruket, äfvensom metoden att under
bästa bergningstiden hålla till å skogsslotterna
(slätterna) med bergning af skogsfoder.

2. Den odlade jorden skötes numera
ganska väl, kanske dock något mera vexelbruk
borde användas. Tids- och ändamålsenliga
jordbruksredskap användas nästan
allmänt.

Alanäs.

1. Icke på rationellt sätt i allmänhet.

240

FRAÖAN 4.

SOCKENOMBUD.

2. Förbättring på senare tid inträdt.
Vexelbruk ej ovanligt.

Frostviken.

1. Illa, föråldrade metoder användas,
ordnadt vexelbruk förekommer ej, för dryg
tid användes för tillgodogörande af starrslåtter.

2. Ej mönstergillt, föråldrade metoder
förekomma; samma åker och potatisland
användas år efter år, vallar få ligga för
länge (ofta 9 å 10 år), innan de plöjas;
skiftesbruk förekommer ej; säden skäres
ännu med s. k. skära etc.: för mycket arbete
och tid läggas ned å de s. k. starrslåtterna.
Nyare tiden tränger dock in.

Bödön.

Jordbruket har på senare tid gått betydligt
framåt och skötes numera i allmänhet
någorlunda bra. Dock återstår
mycket.

Näskott.

Af bönderna försvarligt. Föråldrade och
otjenliga metoder öfvervunna. Ytterligare
förbättringar erfordras och göras äfven, i
mån som erfarenhet och insigter vinnas.

Aspås.

Jordbruket har, efter mejerirörelsens påbörjande,
i väsentlig mån förbättrats, men
skötes fortfarande långt ifrån tillfredsställande.
Tidsenliga redskapsartiklar börjat
anskaffas och förbättringar i jordbrukets
skötsel i öfrigt försökts.

Ås.

= Näskott.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

Bra, af många tillämpas dock ännu föråldrade
och otjenliga metoder.

Frösön.

Till följd af de höga arbetspriser, som

industrien och skogshandteringen kunnat
bjuda de senaste åren, har jordbruket, i
brist på arbetskrafter, tillbakasatts. Moderna
arbetsmetoder och äfven redskap
användas.

Ballen.

1. Mindre tillfredsställande. Delvis.

2. Mindre tillfredsställande, särdeles hvad
angår torrläggning, beroende i de flesta fall
på okunnighet och bristande insigter. Föråldrade
metoder tillämpas delvis.

Marby.

• 1. Någorlunda. Undantagsvis.

2. Rätt väl. Fått vika till följd af
teoretiskt och pekuniärt understöd från
myndigheter och vissa enskilde intresserade.

Norder ön.

Bra. Af många tillämpas dock ännu
föråldrade och otjenliga metoder.

O viken.

Tidsenligt. Föråldrade bruk på ett eller
annat ställe.

Myssjö.

1. På tidsenligt sätt och med moderna
redskap.

2. Efter råd och förmåga. Mera tidsenliga
och för orten tjenliga metoder.

Undersåker.

1, 2. Bättre och sämre, dock betydlig
förbättring under de sista 10 åren, då tidsenlig
redskap för jordens bearbetning allmänt
anskaffats.

Mörsil.

Någorlunda bra. Till följd af landtmannaskolan
i Ope och landtbrukslitteratur
har befolkningen börjat tillämpa de bästa
metoder.

Are.

Vida bättre än förr. Tidsenliga metoder
börja användas.

FRAGAN 4. SOCKENOMBUD.

241

Kall.

Klöf sjö.

Till följd af de stora skogsdrifningarna 1
har jordbruket i allmänhet ej skötts så, j
som önskligt varit; i mån som afverkningarna
aftaga, torde emellertid skötseln
förbättras. Nya metoder tränga fram.

Offerdal.

Rationellt.

Alsen.

Dåligt, ehuru med många undantag. Endast
i fråga om gödselns skötsel kan man
säga, att föråldrade metoder användas.

Mattmar.

Jordbruket gått betydligt framåt. Lämplig
metod användes.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. Skötseln går så småningom framåt.
Nya, rationellare metoder tränga fram.
Bristande förlagskapital och dåliga kommunikationer
utgöra stort hinder för jordbrukets
förkofran.

2. Någorlunda bra. Tidsenliga metoder
börja tillämpas.

Asarne.

1. Efter hand som förtjensten med
skogsafverkningsarbetena aftagit, har intresset
för jordbruket stigit, så att detsamma
nu är i ganska stark utveckling
med moderna åkerbruksredskap, med konstgödning
samt med insåning af klöfver och
timotej. Slåttermaskiner, tröskverk och
rensningsmaskiner allmänt i bruk, torrt
torfströ begagnas af en och annan.

2. Jordbruket i framåtskridande. Modernare
och ändamålsenligare metoder
mestadels i tillämpning. Näringen ligger
dock ännu betydligt nere. Åkerbruket har
under årtionden tillbakasatts för de mera
tillfälliga, men förr rikt gifvande arbetsförtjensterna
vid skogsafverkningen.

Jordbruket befinner sig icke på någon
högt utvecklad ståndpunkt, enär dels föråldrade
metoder tillämpas, dels skogsafverkning
bedrifves i vidt omfattande skala, dels
ock skiftesindelningar — med ända till 8
å 4 olika inegolotter för en bonde — lägga
hinder i vägen.

Rätan.

Med få undantag på ett mindre tillfredsställande
sätt. I brist på intresse och
kapital, men kanske i de allra flesta fall
af ren okunnighet har befolkningen förblifvit
vid föråldrade och otidsenliga metoder
och brukningssätt.

■ Sveg.

1. Dåligt och efter föråldrade metoder.

2. Till följd af de på grund af pågående
laga skifte och forcerad skogsavverkning
uppdrifna arbetsprisen har mindre omsorg
egnats jordbruket. Äldre metoder börjat
vika för nyare och mera rationell skötsel.

Linsell.

Jordbruket kommer i andra hand, enär
detsamma är mindre lönande.

Elfros.

1 = Sveg 1.

2. Icke fullt rationellt, ehuru glädjande
undantag gifvas.

Lillherdal.

1. Med högst få undantag ytterligt dåligt.
Ja.

2. Vanskötes, beroende af pågående laga
skifte. Ja.

Ytter-Högdal.

På ett föråldradt och otillfredsställande
sätt.

j Öfver-Hogdal.

Hvarken föråldradt eller tidsenligt. Vex!
lar mellan båda.

242

FRAOAN 4. SOCKENOMBUD.

Tfede.

Dåligt. Ja.

Storsjö.

1. Som skifte pågått i 17 år, har det
föga uppdrifna jordbruket stått stilla och
delvis gått tillbaka. Ja, på grund af socknens
aflägsna läge.

2. Jordbruket skötes ej, som det borde,
dels på grund af skiftet, dels ock i anledning
deraf, att en stor del af jorden tillhör

bolag och brukas af arrendatorer, hvilka
kunna uppsägas till aflyttning när som
helst.

Vemdalen.

Utan vidare omsorg, mest till följd af
den goda tillgången på arbetsförtjenst i
skogarna. Metoderna äro ock derefter.

Tännäs.

Dåligt. Ja.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi. Säfvar.

Nordmaling.

Jordbruket skötes i allmänhet efter föråldrade
metoder. Nyare och bättre åkerbruksredskap
dock börjat användas.

Bjurholm.

Ganska försvarligt, ehuru en del jordbrukare
tillämpa föråldrade metoder; deras
antal minskas dock årligen.

Umeå.

1, 2. Åtskilligt öfrigt att önska, dock
bättre på senare år. Det gamla brukningssättet
att låta vallarna ligga i åratal utan
omplöjning är frångånget, sedan konstgjorda
gödningsämnen med fördel allmänt
börjat användas. Nya och bättre redskap
allt mer kommit till användning, men en
alltför grund tillplöjning likasom otillräcklig
afdikning, särskildt beträffande grundvattnet,
vidhålles ännu envist. Den rådande
skumplöjningen har sin orsak dels i otillräcklig
dragkraft dels ock i åsigten att
det är till skada att upplöja »död jord»
(ej kultiverad jord eller alf).

Vännäs.

Åtskilligt öfrigt att önska. Ja, men
förbättrade metoder införas dock så småningom.

1. Jordbruket har under de sista decennierna,
särskildt i byar, som undergått laga
skifte, gått med stora steg framåt. Ja,
af många jordbrukare.

2. Ej alltid på ett förståndigt sätt, särskildt
af de äldre hemmansegarna. De
yngre allmogemännen följa deremot sakkunniges
råd.

Degerfors.

1. Svar saknas.

2. Mycket att önska i fråga om jordens
skötsel. Ja, men förbättring har på senare
tiden inträdt.

Bygdeå.

Jordbruket har under sista fjerdedelen
af 1800-talet börjat skötas temligen väl,
hufvudsakligen i enlighet med koppelbrukssystemet,
som visat sig lämpligt. Bristen
på arbetskraft dock verkat hämmande.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. Mindre tillfredsställande.

2. Jordbruket har under de sista 20
åren gått betydligt framåt. Nej, sällan.
Allmänt användas slåttermaskiner och tröskverk
samt plogar, hvilka, om ock hemma -

FRAGAN 4. SOCKENOMBUD.

243

gjorda, äro af jern eller stål och af helt
annan beskaffenhet än de gamla.

Skellefteå.

Mindre tillfredsställande. Ja. I ytterst
få fall har en grundligare dikning kommit
till stånd.

Byske.

På föråldradt sätt. Några förbättrade
metoder hafva på senare tid åtminstone
delvis införts.

Jörn.

Ännu icke såsom det borde. Ja, dock
under senare tider en icke ringa ändring
till det bättre.

Norsjö. »

Mindre tillfredsställande, beroende på
okunnighet och deraf föranledt bristande
intresse. Ja, dock har på senaste åren
förbättring inträdt särskildt derutinnan,
att bättre och tidsenligare jordbruksredskap
anskalfats.

Löfånger.

Så länge de sjelfväxande ängarna lemnade
någorlunda god skörd, gick odlingsarbetet
obetydligt framåt, men i samma
mån som deras afkastning minskades, började
jordbruket genom odlingsarbeten att
utvidgas och har, efter tillkomsten af de
rätt många andelsmejerierna, under de senaste
tio åren betydligt ökats.

Allmogen har i det längsta följt de gamla
metoderna, men synes numera börja inse
nyttan att följa med sin tid i afseende å
jordbrukets skötsel, hvarför ock moderna
redskap mer och mer införas.

Nysätra.

I, 2. Tillfredsställande. Alltmer förbättrade
metoder.

Mala.

1. Till följd af männens myckna sysselsättning
med timmerdrifning och flottning

blir nog jordbruket styfmoderligt behandladt
och gamla brukningssätt användas, men
undantag finnas och tidsenliga redskap och
brukningssätt börja mer och mer införas.

2. Befolkningen för mycket sysselsatt
med skogsskötsel, för att jordbruket skall
kunna skötas väl. Nya redskap införas
mer och mer.

3. Efter gammalt bruk, men nya tidsenliga
redskap inköpas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. Mera nödtorftigt än tillfredsställande,
inegorna äro för små, gödseltillgången för
ringa och svag. Hästarna hållas merendels
i skogen om vintern för timmerdrifning
och om sommaren på bete. Gödseln förloras
sålunda. De sedan gammalt använda
metoderna äro mindre tjenliga och hafva

j knappt kunnat vara annorlunda, så länge.

bönderna grundat sin ekonomi på de sjelf[
växande utängarna med tillskott af biförtjenster
af jagt, fiske och numera af
skogsarbete. Under senare år har emellertid
en del modernare jordbruksredskap
kommit i användning.

2. På ett mycket primitivt sätt. En
del nya och tidsenliga jordbruksredskap
dock kommit till användning; men intresse
för jordbruksgöromål, särskildt de tyngre,

| saknas i allmänhet. -- Användningen af
artificiella gödningsämnen säges vara i långsamt,
men jemnt stigande. De långa transporterna
göra dem dock för dyrbara, för
att de skulle komma i något allmännare
bruk.

3. I allmänhet på ett mycket primitivt
sätt, men med ansatser till det bättre, i
det tidsenligare redskap börjat användas.

Stensele.

Djupplöjning äfvensom modernare redskap
börja användas. Ensädesbruk förekommer
ännu å en del ställen, vexelbruk
i regel endast i några större byar.

244

FBAGAN 4. SOCKENOMBUD.

Sorsele.

Ensädesbruk begagnas allmännast och
korn och potatis utgöra ortens hufvudutsäde,
hvarjemte foderväxter börjat odlas.
Jorden skötes i allmänhet ganska bra efter
äldre metoder. Timmerarbetning och timmerflottning
samt de höga dagsverksprisen
lägga hinder i vägen för mera rationell
skötsel af jorden. Ett lifsvillkor för jordbruket
är en jernväg genom lappmarken.
Först härigenom kunde artificiella gödningsämnen
till måttliga pris erhållas.

Asele.

Jordbruket har under de sista 7 ä 8 åren
börjat alltmera och temligen allmänt bedrifvas
efter nyare metoder och framför
allt med bättre och modernare redskap.

Fredrika.

1. Bättre än man kunde »tänka sig».
Nej. Skötseln af de utarrenderade bolagshemmanen
sämre än skötseln af bondehemmanen.

2. Under de senaste årtiondena har åtminstone
å bondehemmanen inträdt stort
uppsving i jordens brukning beroende dels
på den befolkningen af landtbruksingeniörer,
agronomer och dikningsförmän lenmade
undervisning i jordens rätta bruk och skötsel,
dels ock i den ökade användningen af
bättre och moderna redskap både för jordens
brukning och afkastningens tillgodogörande.
Nej.

Örträsk.

1. På ett mindre tillfredsställande sätt,
dock pågår förbättring. Ensädesbruket
gifver allt mer vika för vexelbruket med
fleråriga vallar. Grönfoder odlas mer än
förut. Kornet är dock ortens hufvudutsäde.
Råg odlas föga. ehuru det otvifvelaktigt
skulle gifva större valuta än kornet. Föråldrade
och otjenliga metoder utträngas så
småningom af nyare och ändamålsenligare
sådana.

2. Till eu stor del efter föråldrade och
otjenliga metoder.

Vilhelmina.

Mindre tillfredsställande. Ja, men nyare
metoder börja vinna insteg äfvensom lämplig
och ändamålsenlig åkerbruksredskap,
särskildt hos bönderna.

Dorotea.

1. Långt ifrån bra, men mångenstädes
sträfvas efter att införa rationellare behandlingssätt.

2. På föga rationellt sätt. Ja. Under
årtionden besås samma sädesfält med samma
sädesslag (korn).

Tärna.

1, 2. Jordbruket skötes ännu efter föråldrad
metod, vexelbruk förekommer ej och
redskapen duga icke att uppluckra och rensa
jorden till tillräckligt djup. De gamla
åkrarna vilja derför gro igen med ogräs.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Sockenborna goda jordbrukare. Delvis
användas väl föråldrade jordbruksmetoder,
men hafva under senare tid ganska
störa framsteg gjorts. Det visar sig, att
såväl bönderna som »patronerna» alltmer

vilja och förstå att följa med sin tid i
jordbrukshänseende.

2. I kustlandet någorlunda bra, i de
öfriga byggderna deremot med mindre intresse.
Bättre metoder börja alltmer tilllämpas
och gamla otidsenliga bruk försvinna.
Så börjar man t. ex. att, der det
lämpar sig, till gräsvall igenlägga den s. k.
gamla öppna jorden och i stället upptaga
nyodlingar å utväxta s. k. utängar.

FRAGAN 4. SOCKENOMBUD.

3. Kalix fögderi.

245

Elf sby.

Ganska dåligt — en följd af de störa
skogsförtjensterna. Ja. Man spårar dock
nu en begynnande vändning till det bättre.

Arvidsjaur.

Icke på bästa sätt; men har dock jordbruket
under det senare decenniet märkbart
framskridit till det bättre. Många
jordbrukare hafva sålunda anskaffat tidsenliga
redskap ochbörjat använda artificiella
gödningsämnen, ehuru transportkostnaderna
ställa sig alltför höga för att dylika gödningsämnen
skola kunna komma till någon
större användning. Många inse dock, att
kostnaden redan nu ersättes af de goda
skördar, som erhållas efter dylik begödsling,
särskildt å myrjord.

Arjepluog.

Illa. Jorden arbetas för litet och ofta
sås en och samma sädesart år efter år å
samma åkerteg.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleä.

Någorlunda efter den metod, som användes
å orten. För närvarande enöfvergångsperiod
med utveckling till det bättre.

Öfver-Luleå.

Någorlunda. Ja, delvis och delvis förbättrade.

Edefors.

Mindre väl. Ja, vanligen.

Jockmock.

Styfmoderligt, enär större delen af befolkningen
är sysselsatt om vintern med
skogskörslor samt om våren och delvis
äfven under sommaren med flottningar,
landsvägsarbeten och dylikt. Ja. Men
ljusning till det bättre har inträdt under
senare åren. Tidsenliga redskap sålunda
trängt sig fram. Det ogräsalstrande ensädesbruket
har börjat öfvergifvas.

Eåneå.

1. Åtminstone ej med någon vidare
! kraft och energi. Ja, ehuru en liten ändring
till det bättre synes hafva inträdt.

2. Mindre väl. Ja.

! Neder-Kalix.

1. På senare tid har jorden börjåt skötas
efter nyare metoder, ehuru ännu en stor
del bönder begagna sig af föråldrade sådana.

2. På föråldradt sätt, fast under senare
åren något bättre. Hufvudsakligen korn
och potatis, mycket obetydligt råg, hafre
och rotfrukter.

Öfver-Kalix.

Med föga intresse. Ja.

Gellivare.

Jordbruket står ännu på en låg stånd|
punkt. Man sysslar för litet med åkerbruk.
Hufvudvigten lägges på ett tidsj
ödande inbergande af en mager höskörd
från långt aflägsna och vidt kringspridda
skogsängar. Ensädesbruk. En stor del af
inegorna plöjes icke, utan öfvergödslas
allenast för erhållande af gräsväxt. Jorden
skulle genom ett bättre brukningssätt
gifva mångdubbelt mer än nu.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

På senare åren har jordbruket betydligt
förbättrats och gått framåt samt omfattats
med större intresse än förr. Ja, delvis.

Karl Gustaf.

1. Skötseln af böndernas jordbruk har
de senare åren förbättrats derigenom, att
torrläggning och nyodlingar blifvit verkställda
och besåendet af den öppna åkern
endast med korn mycket aftagit.

2. Mycket otillfredsställande. Ja.

Hietaniemi.

Svar saknas.

246

FRÅGAN 4. LANSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Öfver-Torneå.

På föråldradt sätt. Dock hafva många
vaknat till bättre insigt och vinnlägga sig
om att tillämpa nyare metoder.

Korpilombolo.

1. Ängsskötseln bedrifves så, ätt buskar
borttagas och marken jemnas, hvarefter
ängen lemnas åt sig sjelf, till dess ny rensning
blir af nöden. Åkerjorden skötes helt
och hållet efter föråldrade metoder. Cirkulationsbruk
förekommer i allmänhet icke.

2. På ett mycket föråldradt sätt. Ängarna
i allmänhet sjelfväxande, rensas vanligen
af bönderna, men aldrig af bolagens landbönder.

Tärendö och Pajala.

!. Illa. Begödslingen vanvårdas. Annat
gödningsämne än kreatursspilling användes
icke, ehuru kalk finnes i rikt mått i församlingen
att köpa till 3,5 o å 4 kr. tunnan.

Vexelbruk obekant. A samma åker sås
under årtionden korn, å annan åker potatis.
Grundgående plogar användas.

2. Alls icke rationellt. Ja.

Juckasjärvi.

Lemnar mycket öfrigt att önska. Ja,
särskildt hvad åkerjorden vidkommer, endast
med den afvikelsen att, i anledning af den
oftast felslagna kornskörden, hafresådd för
erhållande af grönfoder börjat införas eller
ock åkrarna lemnas i linda.

Enontekis.

Endast inegorna skötas, några skälsland
för potatis, för öfrigt för gräsväxt, dervid
’den gamla metoden användes, att gödseln
i dess naturliga tillstånd utköres vintertiden
och strös ikring i klumpar på den
snöbetäckta marken, hvarefter den bredes
ut, sedan marken blifvit bar. Härigenom
förlorar naturligen gödseln en stor procent
af sin kraft.

Länsman och kronofogdar.
I Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

De flesta använda 6 å 7-årigt cirkulationsbruk.
Tjenliga metoder tillämpas numera.

Sundborns och Vika distrikt.

Jemförelsevis väl och efter nyare, för
orten tjenliga metoder.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

Tidsenliga och för orten tjenliga metoder
tillämpas.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.
Jordbruksskötseln har på de senare åren

247

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

gått betydligt framåt. I allmänhet begagnas
sjuårig cirkulation och synes allmogen
sträfva att förbättra sitt jordbruk.

Störa Tuna distrikt, TJtombrodelen.

Väl. Nyare metoder börja mer och mer
att användas vid jordbruket.

Kronofogden.

En allmän sträfvan har under de senare
åren inom alla fögderiets socknar synts
rada att förbättra jordbruket; och kan man
derför säga, att jorden nu i allmänhet skötes
jemförelsevis väl och efter nyare, för orten
tjenliga metoder.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

Ganska omsorgsfullt med användande åt
7-arigt vexelbruk och artificiella gödningsämnen
i icke obetydlig grad. Föråldrade
eller otjenliga metoder tillämpas icke.

Hedemora distrikt.

Ganska bra samt i de flesta fall efter
nyare metoder.

Husby distrikt.

Mycket bra efter nutidens sed; är indeladt
i lämplig cirkulation.

By distrikt.

Väl och tidsenligt.

Folkärna distrikt.

Efter råd och lägenhet. De förmögnare
sköta sin jord väl, de fattige så godt de
förmå.

Kronofogden.

Temligen väl; och torde numera i allmänhet
tjenliga metoder användas.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

Oklanderligt. Föråldrade eller otjenliga
metoder torde i allmänhet ej användas.

Als distrikt.

Rationellt och i cirkulationsbruk.

Leksands distrikt.

Pa ett utmärkt sätt och efter moderna
| metoder.

Rättviks distrikt.

| Jorden börjar nu i allmänhet att skötas
val, sedan vexelbruket börjat tillämpas.

; Genom att hvarje jordegare i allmänhet
innehar flera ^skiften, oftast belägna på
åtskilligt afstånd från hans hem, utköres
; gödseln på vintern och upplägges lassvis
samt förblir på det sättet, tills vårarbetet
börjar. Derigenom torde gödseln förlora
| åtskilligt af sin kraft.

! Ore distrikt.

Jordbruket i orten har i allmänhet gått
framåt, men tillämpas dervid ännu föråldrade
och otjenliga metoder.

Gagnefs distrikt.

A den odlade jorden, som är fördelad i
smärre hemman om 6, 10, 15, 20, ja möjligen
30 tunnlands areal och derunder, hållas
proportionsvis många kreatur, hvilket kan
ske derigenom, att riklig arbetskraft finnes,
som från stora arealer med svaga naturliga
ängar anskaffa foder. Beteshagar
saknas, hvadan kreaturen under sommarmånaderna
hållas i fäbodar, belägna 1j„—2
mil från hemmen. Härigenom erhålles riklig
tillgång af gödsel till den odlade jorden och
dessutom användas ej obetydligt artificiella
gödningsämnen, hvadan, då jorden bearbetas
någorlunda hjelpligt, man kan säga, att
jordbruket skötes ganska bra. Metoden för
jordbruksskötseln är ganska tidsenlig, förutom
att ombyte af vårsädesutsäde för

248

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

mycket uraktlåtes. Slåttermaskiner och
separatorer äro mycket allmänt i bruk
äfvenså förekomma hästräfsor.

Kronofogden.

Ett rationellt cirkulationsbruk har temligen
allmänt börjat tillämpas; och då proportionsvis
till jordarealen en ovanligt stor
kreatursstock hålles, förutom det att ej
obetydligt artificiella gödningsämnen an- |
skaffats, kan det med fog sägas, att jorden
numera skötes i allmänhet temligen väl.
Tids- och ändamålsenliga landtbruksredskap
af alla slag hafva af den burgnare delen
af jordbrukare temligen allmänt anskaffats. |

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

I allmänhet vårdslösas jordbruket; och
ej ofta synes man komma sig för att pröfva
andra metoder än den, far och farfars far
användt.

Solieröns distrikt.

Jorden skötes ännu mycket efter gamla
och föråldrade metoder, men har dock så
småningom börjat vårdas bättre.

Venjans distrikt.

= svaret från Venjans socken.

Orsa distrikt.

Ännu återstår mycket, för att jordbruket
i socknen skall kunna sägas vara rationellt
skött. Dock har det pa senare aren betydligt
förbättrats och hafva jordegarna i
allmänhet förskaffat sig tidsenliga åkerbruksredskap.

Elfdalens distrikt.

I fråga om jordbrukets skötsel hänvisas
till svaret å frågan 5. I orten börjar man
mer och mer att tillgodogöra sig _ och
tillämpa nya metoder och redskap för jordbrukets
skötsel.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Jordbruket i orten skötes i allmänhet
väl. Ett föråldradt brukningssätt användes
dock ännu, men nya metoder och tidsenliga
arbetsredskap vinna hos allmänheten allt
mer och mer insteg.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

Bra. 6 ä 7-årigt cirkulationsbruk å både .
enskildes samt bolags- och arrendehemman:
l:sta året träda eller någon gång potatis,
2:dra stråfoder, mest råg, något hafre,
obetydligt korn eller hvete, 3:dje och 4:de
hö, 5:te hö eller hafre samt 6:te och 7:de
hafre.

Nås och Säfsnäs distrikt.

På gammalt, mindre tjenligt sätt. Dock
visas tecken till förbättring härutinnan.

Jerna distrikt.

1 allmänhet tillämpas gamla metoder,
som torde vara mindre tjenliga.

Äppelbo distrikt.

Numera skötes jordbruket i orten, beträffande
böndernas jord, ganska väl. Dessa
visa numera en glädjande tendens att tilllämpa
de metoder och följa de anvisningar,
som meddelas på hushållningssällskapets
initiativ.

Malungs distrikt.

i Väl och tillämpas för orten tjenliga metoder.

| Lima distrikt.

Väl. Vederbörande följa med sin tid i
afseende på åkerbruksredskap och gödningsj
ämnen.

Transtrands distrikt.

Med rätt stor omsorg och följer bruka|
ren väl med sin tid, åtminstone i fråga om
| redskap för jordens skötsel.

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

249

Kronofogden.

Ganska bra och numera efter för orten
tjenliga metoder.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

Skötseln af jordbruket har under det
senaste årtiondet gått mycket framåt och
börja nu äfven på de mindre egendomarna
bättre och nyare metoder att användas.
Slåtter- och skördemaskiner samt nyare
åkerbruksredskap förekomma allmänt äfvensom
en och annan såningsmaskin.

Ludvika, distrikt.

Bra. Jorden påföres i allmänhet de gödningsämnen,
af hvilken den är mest i behof.

Norrbärke distrikt.

I det stora hela måste det omdöme lemnas,
att jordbruket skötes mycket väl med användande
företrädesvis af det 7-åriga cir -

kulationsbruket. Föråldrade metoder användas
i allmänhet icke och jordbruksredskapen
äro af fullt tidsenlig beskaffenhet.

Söderbärke distrikt.

Jordegande vare sig bruk eller bolag och
icke minst sjelfegande bönder sköta sin
jord väl. 7-årigt cirkulationsbruk användes.
De flesta sjelfegande bönder täckdika sin
jord och redskapen, som begagnas, äro af
ypperlig, modern beskaffenhet.

Kronofogden.

På större egendomar i Grangärde socken
skötes jordbruket med tillämpning af nyare
metoder, ocli äfven de mindre jordbrukarne
derstädes hafva frångått föråldrade metoder.
Vexelbruk med 6—7-årsperiod begagnas
(ett år råg, två å tre år gräs, ett
,å två år hafre och ett år träda).

I Ludvika socken skötes jordbruket nu
för tiden i allmänhet bättre än i forna
dagar. Vexelbruk förekommer likasom i
Grangärde socken.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Ar sunda distrikt.

I det närmaste rationellt. Föråldrade eller
för orten otjenliga metoder tillämpas icke..

Torsåkers distrikt.

Bra, med nutida brukningssätt.

Of vansjö och Järbo distrikt.

Väl. Endast t j enliga metoder.

Ockelbo distrikt.

Rätt försvarligt och efter nyare tidens
metoder.

Hamrånge och Iiille distrikt.

Väl. Tidsenliga metoder och redskap
börja mer och mer att användas.

Valbo och Högbo distrikt.

Rationellt.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

Allt bättre metoder tillämpas vid jordbruket,
som, om det ock icke ännu kan
anses fullt tidsenligt, icke kan sägas vara
drifvet efter föråldrade eller otjenliga metoder.

Söder ala distrikt.

Åtminstone i allmänhet på ett fullt tillfredsställande
sätt. I socknarna Söderala

250

FRÅGAN 4. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

och Gnarp anses jordbruket stå högst i
hela Helsingland. De gamla metoderna
försvinna allt mer och nya åkerbruksredskap
användas så allmänt, att t. ex. för närvarande
knappast någon mera betydande bonde saknar
slåttermaskin. En, såsom det påstås,
otjenlig metod tillämpas dock, bestående
deri, att gödseln köres ut på åkrarna och
lägges i högar under vintern samt utbredes
först efter eller i källossningen.

Hanebo distrikt.

Ehuru de gamla hemgjorda åkerbruksredskapen
nu allmänt fått vika för de moderna
och fabrikstillverkade, skötes nog
jordbruket ännu efter samma metod, som
af ålder varit använd. Gödsel tillvaratages
genom så kallad införsel, bestående af torf,
dyjord och dikesbäckar, hvilket inlägges
under ladugårdarna och stallarna samt
blandas med spillningen, hvarefter gödseln
vanligtvis vid jultiden utföres på åkrarna,
der den sedan får ligga qvar, tilldess den
på våren bredes ut och nedköres. Genom
detta förfaringssätt bortgår mycket af de
värdefullaste ämnena ur gödseln. Gräsvallarna
upplöjas, då de ej längre gifva
tillräcklig höafkastning, besås första året
utan föregående gödning med hafre samt
gödslas derefter och igenläggas, vanligen
efter tredje årets öppet bruk, till gräsvall.
Utsädet är ej alltid det bästa och lemnar
till följd af dess underhaltiga beskaffenhet
understundom ej ens under gynnsamma år
det resultat, som väntats.

Mo distrikt.

I allmänhet har man öfvergått till ett tidsenligare
brukningssätt och börjat använda
ganska många nyare jordbruksredskap.

Norrala distrikt.

Jordbruket skötes i allmänhet försvarligt
med bibehållande af det brukningssätt,
som visat sig för orten lämpligt.

Bollnäs distrikt''.

Väl. En del småbönder, hvilka hafva

väl små hemman, lita dock mest på sina
förtjenster i skogen och sköta sina hemman
ofta mindre väl. Nyare maskiner användas.
Dikningen är vanligen tillfredsställande.
Artificiella gödningsämnen användas, Rotfruktsodling
(utom potatis till husbehof)
förekommer knappast.

Alfta distrikt.

Föråldrade metoder existera isynnerhet
beträffande dikning, men på sista tiden
synes jordbruket skötas mer och mer ändamålsenligt.

Ofvanålcers distrikt.

Väl. Föråldrade och otjenliga metoder
tillämpas icke.

Kronofogden.

= länsmannen i Bollnäs distrikt.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

Någorlunda väl. Arbetsmetoderna äro
för orten tjenliga, ehuru i vissa fall föråldrade,
särskildt beträffande tillvaratagandet
och användandet af den naturliga gödseln.

Helsingtuna distrikt.

Metoderna, lämpliga och lämpade efter
ortens förhållanden.

Forsa distrikt.

Väl. Tidsenliga arbetsmetoder användas.

Högsta distrikt.

Dåligt. Allmogen, som är konservativ,
tillegnar sig endast småningom och motvilligt
nyare rön och arbetsmetoder. Öppna
diken äro fortfarande vanliga. Gödseln utköres
på vintern och afstjelpes i snön, ett
lass här och ett lass der, och får ligga,
utsatt för luft och regn, till våren, då qvarvarande
återstoden af densamma nödtorftigt
utbredes och nedmyllas. Konstgjorda gödningsämnen
hafva väl under de senare

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

251

åren kommit mera allmänt i bruk; men
då dessa ofta äro okontrollerade samt
kännedom om, till hvilken mark och hvjlka
kulturväxter de olika slagen af gödningsämnen
bäst lämpa sig, ännu är föga utbredd,
torde nyttan af denna ersättning för
den missbrukade stallgödseln vara i många
fall tvifvelaktig.

Harmångers distrikt.

På ett jemförelsevis godt sätt. Nej.

Gnarps distrikt.

Länsmannen hänvisar till yttrandet från
Gnarps socken.

Bergsjö distrikt.

Väl. Tjenliga metoder.

Norrbo distrikt.

Icke med någon större kraft, dock göras
dervid till godo nutida rön och metoder.

Delsbo distrikt.

Hatt tillfredsställande., Nyare metoder
tillämpas i allmänhet.

Kronofogden.

I allmänhet nedlägges mycket arbete på
jordens skötsel, som det oaktadt icke torde
kunna betecknas såsom mönstergill. Man
har hittills litat allt för mycket på extra
inkomster, särskilda af skogen, och tillgången
på jordbruksarbetare har blifvit
alltmera ringa.

Detta har i sin ordning bidragit till att
jordbruksmaskiner allmänt kommit i bruk;
hvilket _ måste betecknas såsom ett framsteg.
Äfven i andra afseenden, såsom i
fråga om dikning, gödsling och val af utsäde,
hafva - nyare metoder efter hand
vunnit insteg. En viss betänksamhet i

fråga om förändringar är dock ett utmärkande
drag hos allmogen, som ej heller
har råd eller ens anlag till att inlåta sig
på obepröfvade ting.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

Ej på bästa sätt, dertill användandet af
föråldrade metoder och ringa intresse för
arbetet torde bidraga.

Ramsjö distrikt.

Jorden skötes icke nu bättre än för
40—50 år sedan. Dock gifvas undantag,
der jorden skötes med tidsenliga redskap
och ett med omsorg skött jordbruk finnes.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

Större omsorg och arbete kunde nog
nedläggas på jordbruket och afkastningen
derigenom blifva större. Men motsvarande
vinst torde detta icke medföra, snarare
tvärtom. Otjenliga eller föråldrade arbetsmetoder
torde numera icke förekomma.

Jerfsö distrikt.

Väl. S. k. femskiftesbruk användes öfverallt.

Arbrå och Undersviks distrikt.

Väl. Nya arbetsmetoder och jordbruksredskap
omfattas af landtbrukaren med
stort intresse.

Kronofogden.

Väl. Dock förekommer, nog å vissa
ställen tillämpning af föråldrade och otjenliga
metoder.

252

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima distrikt.

Mindre väl och delvis med föråldrade
samt otjenliga metoder.

Stöde distrikt.

Jordbruket kunde skötas betydligt bättre.
Så är t. ex. i Selångers distrikt jorden
mycket sämre, men skötes bättre. I Stöde
distrikt står ladugårdsskötseln lågt. Man
kan nästan säga, att den stått och står
alldeles stilla.

Torps distrikt.

Med föga intresse af den infödda befolkningen.
Främlingar, hvilka slagit sig
ned, idka det deremot med fördel. Metoderna
äro öfver hufvud tjenliga och villigheten
att inköpa moderna redskap temligen
allmän.

Borgsju distrikt.

Icke väl. Nyare arbetsmetoder och redskap
hafva delvis börjat brukas.

Selångers distrikt.

Mycket återstår att önska, enär flertalet
jordbrukare, på grund af den under de
senare årtiondena mera direkt gifvande och
jemförelsevis beqvämare skogsafverkningen,
ej egnat tillbörlig omsorg och intresse åt
sitt jordbruk. Der intresset hos en och
annan visat sig något lifligare, har man
lätteligen kunnat spåra en sträfvan efter
att tillgodogöra sig nya och förbättrade
metoder vid jordbrukets skötsel. Hos andra
går allt till på det gamla, ofta otjenliga
sättet.

Kronofogden.

Något intensivare jordbruk förekommer
endast undantagsvis och föråldrade metoder
äro ganska allmänna.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

Arbetskrafterna äro för dyra för att jordbruket
skall kunna skötas på ett tillfredsställande
sätt. De flesta och bästa arbetarna
egna sig åt trävaruindustrien, som
kan betala mest. Jordbrukaren, som ej har
råd att betala så mycket, blir derför utan
hjelp, då han bäst behöfver den.

Sköns distrikt.

Jordbruket inom orten skötes i allmänhet
någorlunda bra, ehuru föråldrade och
för orten mindre tjenliga brukningsmetoder
dervid delvis ännu användas. På senare
tider hafva dock nyare metoder och nyare
redskap ganska allmänt börjat att användas.
Ett allmänt fel hos jordbrukarna är,
att de mycket illa afdika sin jord; derom
ock skördarna bära vittne. Diken saknas
på många ställen, der de oundgängligen
beliöfvas, och, der diken äro anlagda, äro
de för små så till bredd som djup och har
anläggandet ej skett efter någon naturlig
plan, utan mera slumpvis och utan att
ordentligt aflopp beredts för dikesvattnet.
Åkertegarnas form är vanligen mycket
irregulier, till stort hinder för jordens
| skötsel. Uti inegorna förekomma litet hvarstädes
för jordens ordentliga odling hinderliga
större och mindre stenrösen och
jordfasta stenar. Ansatser till deras bortskaffande
äro emellertid gjorda på senare
tiden. Ett annat ganska allmänt förekommande
fel är, att kreatursspillningen
icke tillvaratages och behandlas så noggrannt,
som sig borde. Vexelbruk är nog
allmänt, men synas vexelperioderna vara
alltför långa. En svårighet för jordbrukaren
är brist på nödig arbetskraft, enär
denna drager sig till de många industriella
inrättningarna inom orten.

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

253

Timra distrikt.

Jordbruket skötes någorlunda väl, men
torde kunna uppdrifvas i betydlig mån. Afdikningen
delvis ofullständig; gödseln tillvaratages
ofullständigt; ofta hopsamlas stenrösen
på åkern, der de få qvarligga. Vexelbruket
är ställdt på alltför långa perioder.
Industrien i orten drager den nödiga arbetskraften
från jordbruket.

Ljustorps distrikt.

Icke fullt intensivt. Orsaken dertill torde
närmast vara den, att jordbruket icke här
gifvit så riklig afkastning, att det kunnat
täfla med skogs- och sågverksindustrien i
och för anskaffande af nödig arbetskraft,
hvilken i allmänhet till följd af denna
konkurrens ställt sig för dyr och i missproportion
till priset på jordbruksalster.
Ofullständig och planlös dränering är jemväl
en betydande orsak dertill, att jordbruket
lemnar en dålig afkastning.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Någorlunda hjelpligt, ehuru på flera håll
temligen föråldrade och mindre tjenliga metoder
användas. Dock har jordbruket gått
mycket framåt på senare åren.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

Man har börjat att inse nödvändigheten
af rationellare jordbruk. Skiftesbruk användes
allmänt i Säbrå, Stigsjö och delvis
Häggdånger, men ännu återstår mycket,
innan jordbruket kan anses fullgodt skött.
Inom Yiksjö socken åter, hvarest flertalet
hemman eges af bolag, utarrenderas hemmanen
till enskilde, hvilka på det ömkligaste
sätt sköta jorden, tillämpande knappast
några metoder alls. Man blott skördar
de förtvinade hemmanen.

Gudmundrå distrikt.

I allmänhet torde jordbruket i orten stå
på en föråldrad ståndpunkt. Otjenliga och
på andra trakter redan utdömda metoder
fasthållas med seghet. Särskildt synas bönderna
ej förstå att tillgodogöra sig gödseln.
Denna utköres nemligen mångenstädes redan
på vintern och lägges i mindre högar, der
förbränningen ej kan försiggå. Skiftesbruket
förekommer nog flerstädes, ehuru
det icke kan sägas vara rationellt anordnadt.
Dock torde kunna påvisas förbättringar
inom jordbruksskötseln, föranledda
af dels mer direkt vägledning och dels det
föredöme, som gifvits af de större jordbrukarna
eller industriidkarna inom orten.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

Jordbruket, som icke utgör befolkningens
uteslutande näringsfång, skötes illa. Ingen
lefver här uteslutande på jordbruk. Föråldrade
metoder tillämpas.

Nora distrikt.

Numera ganska bra. En betydlig förbättring
har i detta afseende inträdt inom
de tio sista åren. Tidsenlig åkerbruksredskap
är numera nästan öfverallt till
finnandes. På några ställen förekomma
visserligen föråldrade metoder, hvad särskildt
gödsling beträffar, men synes äfven
denna olägenhet så småningom förminskas.
En i orten befintlig landtbruksskola torde
med sitt föredöme hafva i icke ringa grad
uppväckt vakenhet och intresse bland allmänheten.

Kronofogden.

Någon rationell skötsel af jordbruket
förekommer icke annorledes än å bolagens
hemman i närheten af industriplatserna,
men sannolikt äfven der med förlust för
egaren, derest arbetskraft med mera beräknas
till sitt gängse pris.

254

FRÅGAN 4. LANSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Resele distrikt.

Otillfredsställande. Nya metoder hafva
sedan några år tillbaka börjat vinna insteg.

Junsele distrikt.

Det är kanske riktigast påstå, att jordbruket
i allmänhet skötes illa. Den från
fäderna nedärfda metoden att genom afbergning
af starrmyrar och skogsängar
anskaffa kreatursfoder tillämpas ännu, om
den ock kan sägas vara i aftagande; hvartill
de höga arbetspriserna torde hafva medverkat.
Skötseln af den odlade jorden har
förbättrats och dennas utvidgning genom
nyodlingar tilltagit i samma mån, som
skogsbergningen upphört.

Ramsele distrikt.

Mindre tillfredsställande. Föråldrade metoder
användas.

Helgums distrikt.

Jordbruket skötes i allmänhet ej som sig
bör. Föråldrade metoder användas i allmänhet,
dock hafva på senare tid förbättringar
inträdt.

Bodums distrikt..

Jordbruket har, till följd af den goda
tillgången på arbetsförtjenst och afsättning
af skogsalster, som trävarurörelsen gifvit,
hittills icke idkats såsom uteslutande näring,
knappast såsom hufvudnäring; hvadan
detsamma icke skötes med det intresse,
som skulle blifva fallet, om befolkningen
vore hänvisad uteslutande eller hufvudsakligast
till jordbruket; i hvilket fall för
orten tjenligare brukningsmetoder sannolikt
skulle komma till användning. Särskildt
är ladugårdsskötsel här litet uppdrifven.

Tåsjö distrikt.

Somliga sköta sin jord utmärkt, andra
deremot dåligt. I allmänhet användas
samma metoder, som af ålder varit vanliga.
Nya jordbruksredskap vinna dock
öfverallt insteg. Några hafva användt artificiella
gödningsämnen. Kostnaden för frakt
af desamma lägger hinder i vägen för deras
allmännare användande.

Kronofogden.

Fördelarna af ett mera rationellt jordbruk
varda alltmera insedda, och ett rationellt
jordbruk tillämpas äfven inom de
socknar, hvilkas jordbrukande befolkning
icke är så hårdt utsatt för den ojemna
striden mot jordbrukets värsta fiende, trävaruindustrien,
hvilken eger ojemförligt
större förmåga att aflöna arbetare.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

Mindre väl. Vanligtvis tillämpas dervid
föråldrade principer.

Nätra distrikt..

Mindre väl. De nyare metoderna hafva
endast undantagsvis kommit till användning;
om ock, tack vare länsagronomens
verksamhet, någon förbättring i jordbrukets
skötande kan skönjas på sista tiden.

Sidensjö distrikt.

Mindre väl och efter äldre metoder,

Anundsjö distrikt.

Mindre väl och hafva de nyare metoderna
icke kommit till användning.

Kronofogden.

Mindre väl. Vanligen tillämpas dervid
föråldrade metoder.

255

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevads distrikt.

Väl. Nya och förbättrade metoder vinna
dervid alltmera insteg.

Björna distrikt.

Icke bra, ity att med samma utsädesfrö
besås samma åkertegar i 10-15 år och
än längre, då, ifall god skörd skall kunna
erhållas, jorden bör få utbyte med utsädesfrö
hvart 3:dje år.

Arnäs distrikt.

, Flerstädes efter föråldrade metoder. Artificiella
gödningsämnen användas visser -

ligen här och hvar i en år ifrån år allt
större omfattning, ehuru icke alltid på rätt
sätt. Dock kan man märkbart skönja frukterna
af hushållningssällskapets åtgärder
för jordbrukets upphjelpande uti ett visserligen
sakta, men dock stadigt framåtgäende
i fråga om jordbrukskulturen. Isynnerhet
äro de jordbruk, som skötas direkt af sågverksbolagen,
flerstädes verkliga mönsterjordbruk.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Mindre väl. Metoden är förfädernas.

l\ Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

Rätt bra. Nej.

Fors distrikt.

Mindre lira. Detta förorsakas af den
myckna skogsafverknjngen, deråt den jordbrukande
befolkningen till stor del egnar
sig med försummande af jordbruket. Vexelbruk
har under de senaste årtiondena börjat
användas, men träda och höstsäd förekomma
i ganska ringa omfattning.

Ref sunds distrikt.

Huru mycket återstår att önska, torde
man dock få säga, att den sjelfegande
jordbrukaren och kronans arrendatorer i allmänhet
sköta jordbruket försvarligt. Nyare
metoder börja allt mer vinna insteg.

Bräcke distrikt.

Till följd af den goda afsättningen af
ladugårdsprodukter brukas jorden mest för
odling af foder. Ett sådant förfaringssätt

torde vara det rätta, då sädesskörden oftast
skadas af frost.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Hackas distrikt.

Jordbruket har under de senare åren
tagit god fart, men ännu tillämpas delvis
otjenliga och föråldrade metoder.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

Ganska bra och till större delen efter
nyare metoder, hvarvid artificiella gödningsämnen
rätt mycket användas.

Föllinge distrikt.

Efter föråldrade metoder, dock försökas
äfven i mån af tillgångar och vunna insigter
tidsenliga redskap och maskiner.

256

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Hcmimerdals distrikt.

Icke på ett tillfredsställande sätt, i det
att för litet arbete nedlägges. Tidsenligare
metoder börja väl användas, fast bruket af
dem synes endast sakta intränga.

Ströms distrikt.

Ej så särdeles bra, emedan jordbruket ej
kan bestå i konkurrens med skogshandteringen
om arbetskraften. Föråldrade metoder
förekomma och bestå deri, att myrslåtter
ännu bergås samt i det s. k. fäbodsystemet;
men befolkningen har dock under
de sista åren i rätt stor skala skaffat sig
tidsenliga jordbruksverktyg.

Frostvikens distrikt.

Jordbruket skötes nog icke, såsom det
borde, och föråldrade metoder användas
mångenstädes. Ordnade vexelbruk förekomma
ej och allt för dryg tid användes
på tillgodogörande af starrslåtter. Dock
synas så småningom äfven här förändringar
till det bättre ega rum.

Bödöns distrikt.

På ett efter ortens förhållanden lämpligt
sätt. Å ett hemman, som har cirka 40
tunnland odlad jord, upplöjas på hösten
4 å 5 tunnland af de äldsta vallarna och
besås, om det är hårdvall, på varen med
hafre eller grönfoder samt gödslas något antingen
med naturlig eller konstgjord gödsel.
Hösten derpå gödslas denna jord ganska
betydligt med kompostgödsel, som då genast
nedplöjes. Påföljande vår besås jorden med
korn och igensåning sker med klöfver och
timotej. Är det myrjord, sås den vanligtvis
igen första våren. Den gödsel, som samlas
efter kreaturen under vintern, sammanblandas
på våren med myrjord, som under
vinterns början hemkörts, till kompost och
användes denna på sätt förut nämnts.
Eågträda förekommer endast sparsamt.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

I många fall på ett mindre tillfredsställande
sätt, beroende dels derpå, att en del
föråldrade och opraktiska metoder fortfarande
användas, dels ock deraf, att många
jordbrukare under vintern sysselsätta sig
hufvudsakligen med skogsarbeten o. d.,
hvarigenom jordbruket åsidosattes.

Ovikens distrikt.

En del föråldrade metoder torde nog
ännu användas, men jordbruket skötes dock
i allmänhet väl och delvis med nutida,
tjenliga redskap.

Undersåkers distrikt.

Mindre väl. I allmänhet tillämpas föråldrade
metoder.

Mörsils distrikt.

Numera väl och någorlunda tidsenligt;
dock lemnar dräneringen mycket öfrigt att
önska.

Offerdals distrikt.

Ehuru under senare tid skötseln af jorden
förbättrats, kan dock ej sägas annat, än
att jordbruket i allmänhet ej drifves nog
intensivt. Till följd af de höga arbetspriserna
har nemligen jordbrukaren ansett
mera lönande att syssla med skogskörslor
och andra med skogsdriften förenade arbeten.

Alsens distrikt.

Ehuru jorden torde kunna skötas bättre,
nedlägges dock redan nu ganska betydande
arbeten derpå, dervid äfven tjenligare och
modernare metoder mera kommit till användning.

Kronofogden.

Svar saknas.

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

•Jordbruket skötes numera hufvudsakligast
medelst s. k. vexelbruk. Metoderna anses
ganska tidsenliga.

Rätans distrikt.

Länsmannen har yttrat sig i egenskap
af sockenombud.

Svegs distrikt.

Jordbruket står lågt i orten. Metoden
att afberga myrslåtter på flera mils afstånd
är föråldrad. Lämpligare synes vara
att verkställa nyodlingar och höja afkastningen
från inegorna.

Lillherdals distrikt.

Jordbruket skötes med högst få undantag
dåligt och efter föråldrade metoder. En
eller annan rullharf och tallriksharf samt
spridda exemplar af fjäderharf användas.
Slåttermaskiner hafva deremot vunnit större
spridning och användning.

Ytter-Högdals distrikt.

På det hela taget ganska dåligt. Föråldrade
metoder användas.

Hede distrikt.

Då såväl bönderna i allmänhet som bolagshemmanens
arrendatorer egna sin största
tid åt skogsafverkning, åsidosattes jord -

bruket, som med få undantag drifves på
sätt, som af ålder begagnats; dock har
bruket af öppna åkrar frångåtts och användes
den odlade jorden nästan uteslutande
till foderodling.

Tännäs distrikt.

Dåligt efter gammal slentrian med ansatser
till det bättre. Hvad särskildt beträffar
gödselns (den naturliga, ty konstgödsling
förekommer icke) beredande och
användning, så äro metoderna i hög grad
olämpliga.

Kronofogden.

I Herjeå dalen dåligt och efter föråldrade
metoder. Inegojorden har i stort sedt råkat
i vanhäfd, beroende dels till rätt hufvudsaklig
del på de långvariga, under de senaste
25 åren (i Vemdalen sedan 50 år) pågående
och till stor del ännu oafslutade eller
helt nyligen afslutade laga skiftena, dels på
det genom de stora afverkningarna högt
uppdrifna arbetspriset, dels på befolkningens
benägenhet att egna för mycken tid åt
skogsafverkningen för den hastigare och
för tillfället högre, men ojemnare arbetsförtjensten
och att eftersätta jordbruket med
dess i längden säkrare afkastning.

I till fögderiet hörande del af provinsen
Jemtland skötes jorden i allmänhet bättre
och efter bättre metoder, beroende isynnerhet
på mera gynnsamma kommunikationsförhållanden
och lifligare beröring med
Storsjöbyggden.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi. Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenNordmahngs
distrikt. ombud.

Efter föråldrade metoder. Nyare och Umeå Södra distrikt.
bättre åkerbruksredskap hafva dock på Ännu är beträffande jordens skötsel åtsenare
tiden börjat användas. skilligt att önska. På senare år har

258

FRÅGAN 4. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

emellertid förbättring härutinnan inträdt.
Så har, sedan konstgjorda gödningsämnen
ganska allmänt börjat att användas, det
gamla brukningssättet att låta vallarna
ligga i åratal, innan de ånyo upplöjdes,
frångåtts. Nya och bättre redskap hafva
börjat att komma till större användning,
men en allt för grund plöjning liksom
otillräcklig afdikning, särskildt beträffande
grundvattnet, vidhålles envist. Den rådande
skumplöjningen har sin orsak dels i otillräcklig
dragkraft, dels ock i en hos jordbrukarne
inrotad åsigt, att det är till skada
att upplöja »död jord» (ej kultiverad jord
eller alv).

Umeå Norra distrikt.

Bra. Föråldrade och otjenliga metoder
frångås årligen.

Vännäs distrikt.

Genom exempel och lärdomar från länets
landtbruksskola och genom kringresande
agronomers råd och upplysningar hafva på
senare åren tjenligare metoder vunnit insteg
och nyare åkerbruksredskap anskaffats.

Säfvars distrikt.

Numera med få undantag ganska val.
En och annan fasthåller väl ännu vid
gamla af far och farfar bepröfvade metoder,
men deras antal minskas med hvarje år.

Degerfors distrikt.

Numera bättre än förr. Föråldrade och
otjenliga metoder användas dock ännu
temligen allmänt och endast undantagsvis
skötes jordbruket rationellt.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har afgifvit svar såsom
sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

Vissa byar och hemman skötas numera
någorlunda bra; andra deremot, till antal
och omfattning öfvervägande, skötas ännu
efter mycket föråldrade metoder och dåligt.
Under de sista tio åren har dock jordbruket
gått mycket framåt.

Skellefteå Norra distrikt.

Omsorgsfullt med nuvarande bättre metoder
och jordbruksredskap.

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

På senare tider har en förändring till
det bättre börjat att visa sig, i det att
tidsenligare redskap användas vid jordens
brukning. Dock tillämpas ännu mångenstädes
föråldrade och för orten otjenliga
metoder.

Norsjö distrikt.

Ej fullt tillfredsställande. Visserligen
ha under den senaste tiden tidsenliga jordbruksredskap
börjat att anskaffas, men ännu
återstår mycket att önska.

Löfångers- distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svaret 1 från Nysätra socken.

Maki distrikt.

Befolkningen sysselsätter sig för mycket
med skogskörslor, för att jordbruket skall
kunna sägas vara väl skött. Nya jordbruksredskap
införas nog.

Kronofogden.

Svar saknas.

FRÅGAN 4. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

259

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

Mindre väl. Med få undantag begagnas
föråldrade metoder.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

Ehuruväl på ett och annat ställe foderväxter
börjat att odlas, begagnas ensädesbruket
allmännast. Jorden skötes i allmänhet
ganska bra, efter äldre metod, ehuruväl
de genom timmerarbeten och flottning
högt uppdrifna dagsverkspriserna under senare
åren gjort det omöjligt för hemmansegarna
att hålla nödigt folk för jordbrukets
bedrifvande efter mera rationella
grunder.

Asele distrikt.

Skötseln af jordbruket är i allmänhet ej
så god; beroende dels på användning af
föråldrade metoder, dels på svårigheten af
att anskaffa tidsenliga jordbruksredskap,
gödningsämnen med mera.

Användning af nyare redskap har dock
börjat vinna insteg i de större byarna.

Fredrika distrikt.

Ganska försvarligt; dock tillämpas i många
fall föråldrade och otjenliga metoder såsom
t. ex. dem att samma sädesslag år efter
år användes för samma tegar; att gödsel
icke tillvaratages och tillgodogöres jorden
på ett tillfredsställande sätt; att föråldrade
jordbruksredskap användas; samt att dräneringen
icke verkställts tillfredsställande;
dock gifvas naturligen härutinnan rätt
många undantag.

Vilhelmina distrikt.

I allmänhet är skötseln af jordbruket
icke sådan den kunde och borde vara;
åtminstone står jordbruket efter kustsocknarnas,
ity att härstädes ännu tillämpas
föråldrade metoder. En och annan insigtsfullare
börjar dock införa tidsenligare metoder.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

Jordbruket skötes år från år allt bättre.
Föråldrade metoder användas väl, men äro
för orten tjenliga.

Kronofogden.

Har svarat såsom sockenombud.

VI. Norrbottens län.

1, Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

För ortens förhållanden jemförelsevis bra.
Delvis tillämpas nog föråldrade metoder,
men dessa trängas så småningom tillbaka
för nyare och tidsenligare.

Elfsby distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

Jordbruket skötes nog i allmänhet ej på
sätt önskligt vore, utan tillämpas dervid
föråldrade och för orten otjenliga metoder.
Samma åkerteg användes i flera år, på
många ställen under flera generationer för
samma ändamål, tills skörden mest består
af ogräs. Jorden får då växa igen till
linda. Upprödjande af hårdvallar med öfvergödning
är det vanligaste jordbrukssättet

260

FRÅGAN 4. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

på fast mark och små äro de tegar, hvilka
årligen brytas upp. Tidsenlig jordbruksredskap
saknas äfven i allmänhet, om ock
under senaste tiden till följd af förbättrade
kommunikationer och ökad upplysning en
förändring till det bättre börjat att visa sig.
Befolkningen har icke ännu lärt sig rätt
uppskatta värdet af jorden och det arbete,
som nedlägges på densamma. Särskildt den
goda dagspenningen vid skogsarbeten under
de senaste åren har kommit mången att anse
det lönlöst att egna sig åt arbete på jorden,
som endast så småningom lönar odlarens
möda. Och äfven för den, som insett behofvet
af jordens omsorgsfulla skötande
och velat egna sig deråt, hafva de höga
dagspenningarna gjort det omöjligt att
kunna erhålla tillräckliga arbetskrafter,
ty arbetskrafterna hafva allt för mycket
tagits i anspråk af skogsindustrien. Härigenom
har så småningom den föreställning
inrotat sig, att Norrbotten ej skulle lämpa
sig för jordbruk och att dess befolkning
borde söka sin utkomst hufvudsakligen i
skogsskötseln. Missmod och oföretagsamhet
hafva såsom en följd deraf velat göra
sig gällande, så snart skogsförtjensterna
minskats. Numera synes dock mången vakna
till insigt om, att det på den egna jorden
nedlagda arbetet säkrare för framtiden,
om ej så rikligt för tillfället, betalar sig,
och säkerligen äro bättre tider för jordbruket
i Norrbotten att förvänta, ju mer
denna åskådning hinner utbreda och rotfästa
sig.

Arjepluogs distrikt.

Jordbruket skötes i allmänhet illa och
efter gamla metoder samt med otj enliga
åkerbruksredskap.

Kronofogden.

Jorden skötes med intresse, isynnerhet
då arbetarne ej genom höga dagspenningar
dragas från jordbruksarbetet till skogarna.
Nyare metoder hafva börjat att antagas.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

På sista tiden har jordbruket i orten
något förbättrats, ity att cirkulationsbruket
mer och mer kommit till användning. Att
emellertid ännu mycket återstår att göra,
framgår bäst deraf, att i de flesta byar
finnas 30—40 åriga lindor och öppen åker,
hvilken under dubbelt så lång tid icke
burit någon grässkörd.

Öfver-Luleå distrikt.

Jordbruket skötes i allmänhet illa, och
mycket föråldrade metoder användas.

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Jordbruket skötes i allmänhet illa och
mycket föråldrade metoder användas.

3. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

Till följd af jordbrukarens okunnighet,
bristande intresse och ekonomiska betryck
skötes jordbruket illa. Föråldrade metoder
tillämpas.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt.

I allmänhet skötes jordbruket klent och
efter föråldrade metoder.

Gellivare distrikt.

Jordbruket skötes efter föråldrade metoder
utan något trädesbruk och ofta utan
annan brukning än öfvergödsling. Utsädet
utgöres af hufvudsakligen korn samt något
hafre och potatis.

Kronofogden.

Svar saknas.

FRÅGAN 4.

DOMHAFVANDE.

261

4. Torneå fögderi.

Neder- Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

Illa. Föråldrade metoder tillämpas.

Öfver-Torneå distrikt.

Uselt. Enskiftesbruk. Föråldrade och
dåliga jordbruksredskap. Med undantag
för slåttermaskiner, hvilka sedan 2—3 år
börjat att allmännare användas, äro alla
slag af maskiner okända.

Korpilombolo distrikt.

Nästan uteslutande naturliga ängar förekomma
och dessa erfordra icke annan
skötsel än bortrödjande af buskar. Beträffande
åkerbruket förekommer i allmänhet
fortfarande det gamla ensädesbruket.

Pajala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

Jorden skötes allmänt efter föråldrade
metoder och lemnar derför icke heller den
afkastning, som borde kunna påräknas.
Nutida odlingssätt och redskap äro till
större delen obekanta för befolkningen. Den
ensidiga kornodlingen har på senaste tiden
fått vika för odlingen af hafre, som dock
odlas endast till grönfoder. Stundom får
äfven den öppna åkern gå i träda för att
»hvila» sig en tid.

Enontekis distrikt.

Sädesodling bedrifves icke inom distriktet.
I afseende å ängsodlingen är åtskilligt öfrigt
att önska.

Kronofogden.

Svar saknas.

D om hafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Med hänvisning till det utlåtande, som
afgifvits af hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
anföres särskildt: Jordklyfningen,
som gör brukningsdelarna små,
leder till ett vida intensivare bruk, än
som skulle ega rum, ifall egorymden öfverstege
egarens krafter i arbete och kapital.
Bättre vårdade tegar, än hvad flerstädes
i Dalarne förekomma, torde ej lätt annorstädes
kunna uppvisas.

Hedemora domsaga.

Yäl, med användning af moderna hjelpmedel.

Ofvan-Silf ans domsaga.

Jordbruket torde mångenstädes och åtminstone
vid de gårdar, der något afsevärdare
sådant bedrifves, skötas efter tidsenliga
metoder, under det att detsamma
vid de gårdar, der så ringa areal brukas,
att jordens afkastning icke förslår till
brukarens och hans familjs uppehälle, blir
vårdslösadt.

262

FRÅGAN 4. DOMHAFVANDE.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

Yäl, i synnerhet å bolagens hemman.
Nutidens brukningssätt tillämpas.

Södra Helsinglands domsaga.

Om ock jorden ej skötes så rationellt,
torde dock ej kunna sägas, att det är
föråldrade eller otjenliga metoder, som i
allmänhet användas.

Norra Helsinglands domsaga.

Mindre rationellt, dock hafva på sina
ställen nyare metoder börjat tillämpas.

Vestra Helsinglands domsaga.

Jordbruket går mer och mer framåt.
Nyare tiders maskiner komma allt fort till
användning, men så länge skogarna lemna
stor förtjenst, kommer nog jordbruket att
i allmänhet få stå tillbaka.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

I allmänhet temligen väl. Allmogen synes

alltmera söka följa med sin tid. Moderna
redskap såsom slåttermaskiner, separatorer
med flere äro i ganska allmänt bruk.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.

Vanligen medelst s. k. vexelbruk. Nyare

metoder torde endast undantagsvis vunnit
insteg. Dock torde direkt vanskötsel ej
förekomma.

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga. . domhafvanden i egenskap af sockenombud

I denna fråga gäller detsamma, som saV 0111 Skellefteå socken.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga.

Hänvisas till svaret från kronofogden i
Piteå fögderi.

Luleå, domsaga.

Svar saknas.

Kalix domsaga.

Ehuruväl jordbruket under senare tider
torde hafva gjort betydliga framsteg, torde
det dock i jemförelse med sydligare belägna
trakter icke intaga någon högre
ståndpunkt.

FRÅGAN 4. LAXDTHÄTERISTATEN.

263

Lan dt mät er istaten.
I. Kopparbergs län.

I—10. Till följd af rådande skiftesförhållanden
och den för öfre Dalarne egna
jordstyckningen har ett rationellt jordbruk
icke kunnat i orten införas, utan skötes
jorden i regel efter föråldrade metoder.
I följd af det myckna och omsorgsfulla
arbete, som nedlägges på jordens skötsel,
och den relativt rikliga gödning, som kommer
åkerjorden till del, ger denna dock
med hänsyn till jordmånens beskaffenhet
och rådande klimatiska förhållanden en
mycket god afkastning,

11. 1 allmänhet rätt bra. Ofta nog
få vallarna ligga för länge.

12. (.Terna socken). Jordbruket har på
de senaste tio åren gått betydligt framåt
och finnes det nu flere jordbrukare, som

sköta sin jord mycket bra och under gynnsamma
år få vackra skördar.

De föråldrade metoderna tillämpas i
allmänhet ej, utan börja mer och mer nya
rön och iakttagelser att vinna inträde.

13. En ordnad växtföljd eller cirkulation,
5—9 årig, med omvexlande träda,
grönfoder, gräs och vårsäd förekommer
mångenstädes, men äfven förekommer å
vissa ställen ännu den gamla metoden att
uteslutande använda åkerjorden för säd
och rotfrukter.

14. (Mora och Or sa socknar). Mycket
olika. Yissa byar och hemman skötas
någorlunda bra, andra deremot dåligt och
efter mycket föråldrade metoder.

II. Gefleborgs län.

1. I allmänhet väl. Jordbrukarna börja
mer och mer inse nödvändigheten att skaffa
sig tjenliga redskap för jordbrukets skötsel
och använda tjenliga metoder derför. De
föråldrade och o tjenliga brukningssätt en
synas derför mer och mer trängas undan.
Dertill bidraga i icke ringa mån hushållningssällskapens
tidskrifter och de då och
då återkommande mötena i landtbruk samt
att bondens söner här och der genomgå
länets landtbruksskola.

2. I allmänhet ganska väl. Nej, icke
nämnvärdt.

3. I allmänhet väl. Jordbrukarna söka
jemväl i allmänhet tillegna sig nyaste me -

toder och redskap, för så vidt dessa anses
lämpliga för orten. Fördomar härutinnan
finnas likväl i mängd, hvilka borde bekämpas
genom en mer allmän undervisning,
särskildt angående användning af olika
gödningsämnen och jordförbättringsmedel.
Äfven i afseende å sättet för jordens gödning
qvarlefver en praxis, som torde vara
till föga fromma för jordbruket, nemligen
att gödseln utföres på fälten på hösten på
första snö samt utstjelpes lassvis, och får
sålunda ligga ofta mer än ett hälft år
nästan utbredd och alldeles utan skydd
mot frost och tö samt regn och snö omvexlande,
hvadan den vid spridandet på

264

FKÄGAN .4. LANDTMÄTEBISTATÉN.

våren torde vara temligen svag. Äfven
sättet att åstadkomma jordblandningar och
att tillföra jorden mullbildande ämnen torde
tarfva en reformering. För närvarande går
så till, att på hösten upplagd dikesjord
eller sur myrjord i stenfrusna block under
gödningskörningen före jul hemföres såsom
återföra och i detta tillstånd inlägges i
bottnen på gödselrummet, för att nästa
höst i sin tur utföras med gödseln på gärdena.
I sitt sura tillstånd mäkta dessa
block ej upptaga den flytande spillningen
(hvilket väl vore meningen med deras inläggande),
och det har händt, att de ännu
varit frusna, då de påföljande höst skolat
utföras. Denna in- och utförsel torde sålunda
endast förorsaka arbete utan motsvarande
nytta.

4. (Ockelbo socken.) Temligen bra och
synes befolkningen, med något undantag,
exempelvis å finnskogarna, i allmänhet
följa med sin tid i fråga om jordbruksredskapen.
Dock sker dikningen stundom
ofullständigt, plöjningen sker ofta för grundt
och utsäde, synnerligast gräsfrö, är ej alltid
fullt dugligt och åstadkommer således svaga
skördar, (födseln utföres ofta på första
snön och afstjelpes i små hopar (lassvis),
der den får ligga till vårbruket.

5. (Södra Helsingland.) Ehuru visserligen
delvis föråldrade, men derför ej alltid
för orten otjenliga brukningsmetoder tillämpas,
skötes likväl jordbruket i allmänhet väl.

(i. (Norra och vestra Helsingland.) Medelmåttigt.
Bättre dikning vore önskvärd;
brukningsmetoderna i öfrigt icke otjenliga.

III. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, liesele och Barnsele tingslag.
) I allmänhet efter föråldrade, otjenliga
metoder. Dock många undantag.

2. (Norra Ångermanlands nedre del.)
Det synes, som om bonden ej har lätt att
sätta sig in i nyare och för orten bevisligen
lämpligare metoder för skötandet af
jorden, och man kan med fog påstå, att
skötseln af jorden i allmänhet ej är, som den
borde vara. Bristerna i många hänseenden
påtagliga. I synnerhet gäller detta ifråga
om gödsling af jorden. Denna tillgår i
regel sålunda, att kreatursgödseln på hösten
eller förvintern utköres på fältet och
upplägges i smärre högar, ett lass i hvarje,
och får ligga till våren, hvarigenom nästan
alla värdefulla beståndsdelar i densamma
gå bort. Vidare användas visserligen konstgjorda
gödningsämnen, men utan att vara
afpassade efter jordarten och dess behof
af för växterna nödiga näringsämnen, ett
förhållande, som gifvetvis uteslutande beror
på okunnighet. Det är emellertid all anledning
hoppas, att dylika olämpliga metoder
inom ej allt för lång tid skola för -

svinna, tack vare länets hushållningssällskap.

T Ehuru man rättvisligen måste medgifva,
att jordens skötsel nära nog år från
år förbättras och att intresset för jordbruket
äfven ökas, kan dock icke förnekas,
att jorden fortfarande skötes efter föråldrade
metoder. Särskildt är den moderna gödselläran
för ortens jordbrukare främmande.
Rationellt bedrifvet, skulle jordbruket kunna
lemna mångdubbelt större afkastning, än
hvad det nu gör.

4. (Torps socken.) Jordbruket skötes i
allmänhet mindre väl och delvis efter föråldrade
metoder, hvilket torde bero dels
på bristande insigt hos allmogen, dels på
liknöjdhet och envist fasthållande vid gamla
vanor. Så t. ex. är afdikningen merendels
otillräcklig och täckdikning ganska sällsynt.
Någon fabrik för tillverkning af
tegelrör finnes ej inom orten. Skall täckdikning
ske å någon sträcka, så användes
trävirke eller sten. Jorden brukas ej i
någon ordnad cirkulation och trådning är
mindre vanlig. Gödseln tillvaratages ej

FRÅGAS 4. LANDTMÄTERISTATEN.

265

med nödig omsorg och utföres i regel j o. s. v. I fråga om landtbruksredskap är
under vintern och lägges i små högar på | dock bonden mera försigkommen; tidsenliga
snön. Då kreaturen under sommaren drif- plogar, fjäderharfvar och slåttermaskiner
vas till fäbodvallarna, blir äfven gödsel- ser man nästan öfverallt, och äfven här
förrådet ringa hemma vid gården, hvadan j och der en hästräfsa, en tallriksharf, en såman
påökar gödselstacken med rå myrjord | ningsmaskin, en lokomobil för tröskning etc.

IV. Jemtlands län.

I Herjeådalen skötes jordbruket i allmän- ingen gödsel hemma och det lilla, som blir
het illa, så att det på många ställen nu af ladugården, får dels blåsa bort och dels
födes mindre boskap än fordom. Orsaken rinna bort. Kompostering af gödsel och
är liknöjda arrendatorer och jordbrukarnes ! latrin försummas i hög grad.
synnerliga^ håg för skogsarbete och skogs- I Jemtland är det bättre, men äfven der
körslor, så länge något finnes att kora, ; försummas i synnerhet tillvaratagandet af
äfven om det går med förlust år från år. j urinen i hög grad.

När fodret föres bort till skogen, blir det I

V. Vesterbottens län.

1—5. Efter föråldrade metoder; dock j användande af mera moderna jordbruksha
på senare tid högst ansenliga förbätt- j redskap m. m.

ringar inträdt, hvarom den synnerligt ökade 10. Inom skärgårdsregionen och elfförbrukningen
af artificiella gödningsämnen ; lagringarnas region. skötes jordbruket i alloch
mera tidsenliga jordbruksredskap bära I mänhet väl, dock torde böra anmärkas, att
vittne. | jordens mekaniska bearbetning och dräne 0.

(Lycksele socken.) Mycket primitivt j ring lemnar åtskilligt öfrigt att önska,
och på samma sätt som för långa tider j Inom myrarnas region kan knappt vara
tillbaka. Några ansatser till det bättre ! tal om ett jordbruk, utan inskränker sig
hafva dock på senare tider gjorts genom detta i stort sedt till besåning af hela
anskaffande af nya och tidsenliga jordbruks- inegovidden (1/2 å 2 hektar per lägenhet
redskap, men verkligt intresse för jordbruks- j eller hemman) samt för öfrigt till afberggöromål
synes numera i allmänhet saknas. 1 ning af de vidsträckta ängeslägenheterna,
Bruket af artificiella gödningsämnen har J hvartill sommaren i sin helhet och en del
under senare åren börjat tilltaga, men de j af hösten i regel åtgår,
långa transporterna göra dem dock för dyra j Inom de förstnämnda regionerna använatt^
komma till någon större användning. ; des i regeln vexelbruk med fleråriga vallar,

7. 8. I allmänhet behållas föråldrade (ända till 15-åriga). Mindre lämpligt är,
metoder, men hafva dock under senaste att vallarna få sjelfså sig i stället för att
decenniet modernare såväl brukningsmeto- besås med gräsfrö. Dock lärer den senare
der som materiel tagit uppseendeväckande | metoden allt mer vinna terräng,
uppsving. Inom myrarnas region användes enskiftes ''•b

Jordbrukets skötsel kan man säga i bruk utan träda, under nuvarande förhålvara
föråldrad;, dock har på senare tider : landen och med fäst afseende på jordmånen
en förändring till det bättre inträdt genom möjligen det mest tjenliga systemet.

266

FRÅGAN 4. SKOGSSTATEN.

VI. Norrbottens län.

I. Deltagit i yttrandet från länets hus- brutna jorden, sålunda föga passar till löhållningssällskaps
förvaltningsutskott. nande gräsvallar.

2 Inom kustlandet och elfdalarna idkas 4. I Yesterbotten och södra Norrbotten
jordbruket i allmänhet någorlunda rationellt, stadt i stadig utveckling, men norr om
dock torde jordens mekaniska bearbetning i Piteå elfdal öfver hufvud taget skralt,
på många ställen ej vara fullt tillfreds- 5. Det kan icke bestridas, att jordställande.
! brukets skötsel flerstädes, särskildt i JN orr Inom

öfre landet mellan elfdalarna skötes i botten, lemnar mycket öfrigt att önska,
jordbruket mindre tillfredsställande. Bland Fäderneärfda plägseder, hvilkas olämpligannat
slösas allt för mycket arbete på af- j het är tydlig, råda ännu; det fattas insigt
bergning af de vidsträckta och långt från i om lämpliga vexelbruk, om utsåning åt
hvarandra, oftast utom skifteslagets om- fleråriga vallar, om jordens dränering m. m.,
råde liggande myrängarna på samma gång och allmogen har merendels motvilja iöi
som högst obetydligt arbete påkostas in- användandet af konstgjorda gödningsämnen,
egorna hvilka i regel äro i saknad af allt j arbetsbesparande jordbruksredskap o. s. v.
vexelbruk. Emellertid arbeta hushållningssällskap

». För kustlandets jordbruk gäller nu- ! och enskilda oförtrutet för höjande af jordmera
cirkulationsbruk företrädesvis. | brukets nivå, det är all anledning att tio

I öfre landet fortgår ännu ensädesbruket, | med framgång,
emedan den dyrbara stenbrytningen ej kun- <». Föråldrade metoder användas nog
nät åstadkommas å större vidder, och den j ämiu delvis.

Skogsstaten. I.

I. Gefle-Dala distrikt.

I allmänhet bra, der jorden är så lagd
i skiften, att den kan ordentligt skötas.
I de socknar, der storskiftet senast öfver -

Kopparbergs revir.
Svar saknas.

Öster-Dalarnes revir.

gått, är så förhållandet. I de tidigare storskiftade
socknarna är inegojorden så sönderstyckad
och brukningsdelarna så spridda,
att ett ordnadt jordbruk är svårt att åstadkomma.
Vid jordbruket användas så vidt
möjligt nyare metoder, nutidens redskap
och andra hjelpmedel.

FKÅGAN 4. SKOGSSTATEN.

267

Sårna revir.

Efter föråldrade metoder.

Transtrands revir.

Föråldrade metoder. Vanligen begagnas
t. ex. kreatursspillning till öfvergödning,
hvarvid jorden blott får en del af densamma
sig tillgodo, enär större delen deraf
dunstar bort i luften. Mer och mer försvinner
emellertid detta slöseri med den
fattiga tillgången å gödningsämnen och
landtmannen plöjer ned dessa, hvarigenom
de mer komma jorden till godo.

Vester-Dalarnes revir.

Bra och med jemförelsevis nya metoder.

Gestriklands revir.

Med cirkulationsbruk. Jordbrukarne synes
i allmänhet söka följa med sin tid.
Nästan öfverallt finnas moderna slåtteroch
på sista tiden äfven på en del ställen
skörde- och såningsmaskiner och senaste
tidens landtmannaredskap. Nära nog uti
de flesta gårdar, der ej mjölken säljes,
finnas separatorer och befolkningen söker
på alla sätt tillgodogöra sig dem af nyare
tidens redskap och metoder, som den lärt
känna och funnit för sig fördelaktiga. II.

Vestra Helsinglands revir.

Jordbruket skötes i allmänhet temligen
väl, ehuru föråldrade metoder delvis nog
ännu användas. Dock hafva genom hushållningssällskapets
arbete dessa icke obetydligt
fått vika för modernare brukningssätt.

Norra Helsinglands revir.

De större bolagen och de större hemmansegarna
samt boställsinnehafvarna sköta
jorden på tidsenligt sätt med användande
af de nyaste metoderna: täckdikningssystem,
konstgjorda gödningsämnen m. m. Småbrukarne
åter följa i allmänhet ej med sin
tid, beroende mestadels på bristande tillgångar,
dyra arbetspris m. m.

Såväl slåtter- som såningsmaskiner brukas
allmänt, de förra äfven af mindre jordbrukare,
då flera slå sig tillsammans om
dem till gemensamt bruk.

Fotogénmotortröskverk äro ock temligen
allmänt i bruk; och förekommer det rätt
mycket, att personel'' bilda bolag och med
sådana tröskverk fara omkring i byggden
samt tröska för billig afgift.

Ofverjägmästaren.

Se under litt. H. särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

Jordens skötsel lemnar utan tvifvel åtskilligt
öfrigt att önska. Såsom föråldrade
metoder torde väl få anses det allmänt
brukliga förfaringssättet vid gödslingen,
nemligen att gödseln utköres vintertiden
och lägges uti enstaka lass på åkrarna.
Genom såväl vindens, som snö och vårvattnets
inflytande, förlorar den en stor
del af sina för växternas näring vigtiga
beståndsdelar. Vidare har bety delsen af
kompostering ännu ej blifvit af allmogen
insedd, likasom ock plöjningen sker mera

ytligt än på djupet. Inom åtskilliga socknar
har dock jordbruket under några tiotal
af år gått stora steg framåt. Innan jernvägen
från Sundsvall fanns till, voro bönderna
inom vissa socknar såsom Selånger,
Sättna, Indal, Stöde ständigt upptagna såväl
vinter som sommar med forsling af
varor till Jemtland efter de stora stråkvägarna
längs elfvarna. Jordbruket försummades,
hästarna blefvo magra och utkörda
och befolkningen sjelf var ingalunda
väl besuten. Numera lägges inom nämnda
socknar all kraft på jordbrukets skötsel,
hvilket också medfört många fördelar.

268

FRÅGAN 4. SKOGSSTATEN.

Hernösands revir.

I regel dåligt, ofta beroende på, att vintern
så tidigt inträder. I allmänhet är allmogen
obenägen för dikning och försummar
att »djupplöja», och ett talande bevis
för, att otjenliga metoder användas vid
jordbruksskötseln är, att der tidsenligare
metoder användas, exempelvis af en med
jordbruksskötseln hemmastadd, från sydligare
orter inflyttad person, visas märkbart
gynnsammare resultat än å jord med
lika god växtlighetsgrad, der ortens metoder
användas. Der och hvar börja dock
nya åkerbruksredskap inköpas samt artificiella
gödningsämnen komma i bruk.

Junsele revir.

Några vidare framsteg har jordbruksskötseln
i stort sedt icke att uppvisa mot
10-tal år tillbaka. Visserligen börja alltmera
arbetsbesparande maskiner såsom
slättennaskiner, bättre tröskverk, sepaiatorer
m. m. att användas. Mycket i afseende
på jordens behandling skulle väcka
en sydländsk jordbrukares största förvåning.
Dikning försummas, djupplöjning förekommer
sällan, gödseln utköres på vintern i
smärre högar, lägges ofvanpå snön, urlakas
och bortsköljes af snö och vårvatten.
Alltför stor vinn lägges om sädesproduktion.
Det bästa ströfodret gifves hästarna, hvilka
oftast äro borta i skogen eller på lasskörningar
större delen af vintern; nötkreaturen
erhålla ett magert och knappt
tillräckligt foder, i följd hvaraf gödselmängden
blir klen och liten. I den oftast
obetäckta gödselstaden inköres vissei ligen
ofta nog myr- eller dyjord, men någon
ordentlig blandning och beredning af gödseln
sker blott undantagsvis; äfven användes
mycket ofta intet eller ock obetydligt stiöämne
under kreaturen. Alltför stor benägenhet
att utvidga den odlade joiden i
lättuppbrukad, men mager jordmån iörefinnes,
hvarjemte trädesbruket pa manga
ställen är så godt som okändt ellei, om
användt, då utan förstånd och ej rätt skött,

i följd hvaraf den lilla gödseltillgången blir
fullkomligt otillräcklig.

Många goda undantag mot dessa förhållanden
finnas dock, synnerligast å de
nedre socknarnas för afsättning af alstren
mera välbelägna jordbrukshemman, hvarest
jordbruket mångenstädes skötes både med
energi och förstånd samt med tillgodogörande
af en hel del af nyare tiders erfarenheter.

Tåsjö revir.

Dåligt och med otillräcklig arbetsstyrka.
Något egentligt vexelbruk förekommer
knappast. Upprepade skördar af korn och
potatis tagas på samma teg, ° och gräsvallarna
kunna få »ligga» bortåt 10 år, ja
ännu längre.

Gödseln utsprides vanligen på snötäcket.
Utslåtterna skötas ej val. Behöfliga rödjningar
utföras stundom icke, och hägnader
få förfalla. Dessutom anlitas de magra
myrslåtterna hårdt, hvarför skördarna bli
än mer dyrköpta.

Anundsjö revir.

Jordbruket står alltför mycket tillbaka
för skogshandteringen. Endast undantagsvis
och först på senare åren har på grund
af ökad rågodling åkerjorden här och der
blifvit indelad i s. k. cirkulation. Den af
länsagronomen, fil. dokt. E. O. Arena lider
utgifna »Landtbrukstidskrift för Öfre Nonland»
kan utan tvifvel sägas hafva verkat
mycket godt bland de mera burgna sjelfegande
bönderna, hvilket fatt efterföljd
nedåt bland vissa landbönder och torpare.

Östra Jemtlands revir.

Om just ej i allmänhet, sa dock a ganska
många hemman skötes jordbruket ganska
intensivt samt med tillämpande af tidsenliga
metoder.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

Från den förr brukliga ensidiga kornodlingen
med hvartannat år träda och den
dyrbara bergningen af foder från skogs -

FKAGAN 4.

SKO GSST ATEN.

269

slåtter, har befolkningen nu öfvergått till
en annan ytterlighet med för lång vallläggning,
endast vårsädesodling och högst
sällan träda eller höstsäd. Denna metod
är för orten så mycket mer otjenlig, som
jorden i allmänhet utgöres af styf lerjord,
för hvilkens rätta bruk träda och rågodling
äro mest nödvändiga.

Norra Jemtlands revir.

I trakterna omkring Storsjön liksom intill
jernvägen skötes i allmänhet jordbruket
rätt bra och tillämpas dervid senare tiders
erfarenheter och begagnar man sig af modernare
jordbruksredskap; men i regel skötes
landtbruket efter föråldrade metoder.
Enskiftesbruket är det vanliga och tilllämpas
å en mindre del af åkerjorden, som
under lämpliga tider hålles öppen; den
öfriga, hufvudsakliga delen af den odlade
jorden upptages af mångåriga vallar, hvilka
först på senare åren här och hvar börjat
erhålla öfvergödningar med artificiella gödningsämnen.
De svåra kommunikationsförhållandena
vålla dock, att den största
sparsamhet härmed måste iakttagas. Af
den öppna åkern användes endast en ringa
del för rågsådd, der detta säde användes,
den större delen sås med korn och en
annan del sättes med potatis, hvarjemte
gråärter temligen allmänt odlas. Hafre
sås i ringa mängd och egentligen ej annorstädes
än inom revirets sydliga delar.

I allmänhet kunna följande anmärkningar
mot jordbruket i orten göras. Jorden, till
hvars bearbetning alltid plog och oftast
äfven fjederharf bör användas, köres och
brukas otillräckligt, gödseln uppsamlas, förvaras
och skötes illa samt utköres ofta på
vintern och lägges i högar om ett lass
eller sprides på snön, hvadan den vid.snösmältningen
utlakas och de värdefullare
beståndsdelarna bortrinna ofvanpå isgatan
utan att komma jorden till godo. Af nyare
jordbruksredskap och maskiner, som förutom
den nämnda fjederharfven fått allmännare
spridning, kunna anföras slåtter -

och skördemaskiner, hästräfsor, tröskverk
och rensningsmaskiner samt i undantagsfall
fotogenmotorer eller i allmänhet sådana
redskap och maskiner, som afse inbesparande
af de dyra dagsverkena.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

Dåligt, Föråldrade, för orten otjenligt
metoder användas. Ett och annat hemman,
beläget i närheten af större samhälle, skötes
dock bättre. Den odlade jorden är vanligtvis
till större delen igensådd till gräsvall,
hvilken kan få ligga 10 - 15 år utan annan
skötsel, än att den öfvergödes någon gång.
Den öfriga åkern, som hålles öppen och
å hvilken det gamla enskiftesbruket i allmänhet
tillämpas, användes för producerande
af korn och potatis på så sätt, att en del,
den s. k. kornåkern, nästan årligen besås
med korn, och å återstoden sättes potatis.
På åkerjordens bearbetning och tillvaratagande
af gödseln nedlägges alldeles för
liten omsorg. I ett afseende kan jordbruket
dock sägas hafva gått framåt, i
det mera tidsenliga åkerbruksredskap under
de sista åren börjat anskaffas.

Vestra Jemtlands revir.

Till största delen mycket bättre än förr
och inom vissa trakter af den större odlade
byggden af Hallen, Alsen och Offerdal
till och med mycket bra med nutida
åkerbruksredskap och med användning af
icke så litet väl vald konstgödsel; dock
framstår såsom ett stort fel försummelsen
att icke väl tillvarataga kreatursspillningen
och annat affall från gårdarna.

Såsom en föråldrad eller otjenlig metod
vid jordbruket borde kunna räknas fäbodsystemet,
åtminstone sådant detta nu bedrifves
— en parodi på mejeri — hvarigenom
arbetskrafter och spillning beröfvas
jordbruket vid de ofta miltals från fäbodarna
belägna gårdarna. Endast såsom
en depot kunna fäbodarna från jordbrukssynpunkt
sedt anses välgörande.

270

FRÅGAN 4.

SKOGSSTATEN.

Socknarna Under såker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

Illa samt efter urgamla och föråldrade
metoder. Ringa eller intet arbete nedlägges
på att uppdrifva jordens afkastning.
Mossbelupna, illa afdikade fält, som gifva
ringa eller ingen skörd, äro ej ovanliga.
Grässkördar tagas år efter år, utan att
jorden tillföres tillräcklig ny näring. Fjellbon
drifver knappast något jordbruk; han
litar på skogs- och myrslåtter och lägger
hellre ner arbete på att från många håll
i skogen hopsamla nödigt foder åt sina
kreatur, än han upparbetar sin inegojord
för att få den mer gifvande.

Herjeådalens revir.

Mycket vexlande inom det stora reviret,

dock torde direkt vanskötsel vara sällsynt.
Nyare metoder torde endast undantagsvis
vunnit insteg i orten.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

Dåligt samt efter föråldrade metoder.

Öfverj ägmästaren.

Mindre väl. Något egentligt cirkulationsbruk
förekommer icke. Den odlade
jordens dränering försummas. Åkern trädas
icke och besväras derföre ofta af ogräs.
Gräsvallarna upplöjas sällan förrän efter
10 å 15 år och äro då vanligen mossgångna.
Plöjningen sker oftast för grundt.
Gödseln skötes dåligt och utköres eller
utsprides på snön, hvarföre den lakas ur
och till stor del bortrinner vid snösmältningen.

III. Vesterbottens distrikt.

Järns revir.

Ejjsåsom sig borde. Å de flesta ställen
användas föråldrade metoder.

Norsjö revir.

Inom kustlandet förekommer ofta tvåårigt
sädesbruk och efter insåning med
gräsfrö fleråriga vallar. Omloppstiden är
beroende på jordens alstringsförmåga. Äfven
här och där inom skogsbyggderna förnämligast
å ställen, hvarest genom nyodlingar
åkerarealen ökats, tillämpas enahanda sädesbruk,
men i flertalet fall vidhålles ännu
ensädesbruket. Nya landtbruksredskap, förnämligast
slåttermaskiner och tröskverk,
hafva vunnit stor utbredning inom orten.

Burträsks revir.

I kustsocknarna och nedre delen af Burträsks
socken, der man genom inrättande
af en mängd andelsmejerier fått god afsättning
för sina ladugårdsprodukter och
der genom sjösänkningar höafkastningen

under de senaste årtiondena mångdubblats,
skötes nog jordbruket i allmänhet väl; i
öfre delen af Burträsks socken sämre, till
följd af dels att den fåtaligare befolkningen
varit för mycket upptagen i skogarna, dels
att bysamhällena varit för små att kunna
åstadkomma mejerier, och dels att kommunikationerna
ännu äro för dåliga. Såsom
regel kan anmärkas bristande afdikning af
inegojorden och kringliggande myrar in. m.

Degerfors revir.

Korn är hufvudsakliga sädet. Intet vexelbruk
användes, utan skördarna tagas år
från år från samma fält. Vid anläggning
af vallen är nästan regel, att intet gräsfrö
utsås under första åren, hvilket förfaringssätt
naturligtvis gifver dålig qvalité. Jordbruksmaskiner,
som underlätta direkta arbeten
för hand, användas allmänt.

Södra Lycksele revir.

Trots de nya redskap, som börjat införas,
skötes jordbruket i allmänhet på primitivt

FRÅGAN 4. SKOGSSTATEN.

271

sätt. Artificiella gödningsämnen hafva äfven
börjat införas, men den dyra transporten
hindrar dessa gödningsämnen att komma i
allmänt bruk.

Norra Lycksele revir.

Af allmogen på det mest konservativa
sätt, med misstro till nyare tiders uppfinningar.

Ett undantag härifrån utgör bruket af
artificiella gödningsämnen, som under sista
årtiondet börjat sprida sig allt mer, sedan
länsagronomen tillhandahållit lämpliga
blandningar för sandjord, för lera och för
myrjord.

Potatisen sättes ännu i fyra fåror tätt
intill hvarandra, med den femte öppen för
luckring. Sällan rensas potatislanden.

Asele revir.

Skötseln af jordbruket är i allmänhet ej
så god, som den kunde vara, hvilket förhållande
torde bero dels på användningen
af föråldrade metoder, dels, då kommunikationerna
äro dåliga, på svårigheten att anskaffa
tidsenliga jordbruksredskap, gödningsämnen
m. m.

Användning af nyare tekniska redskap
har dock börjat vinna insteg i de större
byarna.

Sov sele revir.

Nedlades mera tid och arbete på skötseln
af jordbruket, skulle afkastningen kunna
uppdrifvas betydligt. Med befolkningens
starkt utpräglade konservatism hafva nya
förhållanden och förbättringar svårt att
vinna insteg. Nu användes samma sädesslag
(gemenligen korn) och samma potatissort
år efter år å samma jordbit. Råg
och hafre skulle helt säkert kunna odlas
med framgång i större omfattning, än nu
är fallet, och de litet gifvande gräsvallarna
skulle genom insåendet af klöfver och
timotej eller andra grässlag kunna lämna
långt rikligare afkastning. Ringa afkastning
lemnas af och mycken tid förslösas å
de långt från gården inne å kronomarkerna

belägna slåtteslägenheterna, hvilkas afkastning
ej står i rimlig proportion till det arbete,
som skördandet af gräset och hemforslandet
af höet kräfva.

Stensele revir.

Dåligt. Föråldrade metoder tillämpas
allmänt.

Vilhelmina revir.

Jorden skötes i allmänhet ej på ett tillfredsställande
sätt, dock hafva här och där
på senare tider nya och förbättrade metoder,
såsom trädesbruk, börjat tillämpas
vid jordbrukets skötsel.

Fredrika revir.

Ända till i början på 1870-talet sköttes
jordbruket inom orten mycket dåligt, och
tillämpades dervid föråldrade och otjenliga
metoder. Bonden ansåg, att de brukningssätt,
som användes i fars och farfars tid,
dugde äfven åt honom, och var i allmänhet
ej hågad för nya experimenter vid jordens
skötsel. Under de senaste årtiondena har
deremot, åtminstone å de sjelfegande böndernas
hemman, inträdt ett stort uppsving
i jordens brukning, beroende på dels att
bonden blifvit i tillfälle att af statens landtbruksingeniör
och hushållningssällskapets
agronomer och dikningsförmän erhålla undervisning
i jordens rätta bruk och skötsel,
dels ock att bättre och moderna redskap,
både för jordens brukning och afkastningens
tillgodogörande, allt mer och mer komma
till användning. Öfver hufvud taget kan
sägas, att för närvarande föråldrade eller
otjenliga metoder icke tillämpas.

Bjurholms revir.

Ortens jordbruk, d. v. s. i nedre landet,
står ganska högt, jemfördt med öfre landet
eller lappmarken; dock måste det medgifvas,
att det finnes många enkla förbättringar i
jordbruket, som ej ännu ingått i folkmedvetandet.
Skrifter och muntliga föredrag
uträtta föga, ty den, som tror sig kunna
reformera, måste på ort och ställe prak -

272

FKÄGAN 4.

SKOGSSTATEN.

tiskt visa sig ega bättre insigt. Som ortens
jord lider brist på kalk och fosforsyra, har
ock benmjöl med rätta tillvunnit sig böndernas
synnerliga förtroende. Nödvändigheten
af kalktillförsel till jorden är föga
uppmärksammad, hvarför kalkinförseln till
länets många hamnar borde på något sätt
uppmuntras af hushållningssällskapet. Kalkfrågan
utgör en lifsfråga för det norr- och
lappländska jordbruket och hushållningssällskapet
har äfven uppmuntrat det gryende
tillgodogörandet af den rika kalkförekomsten
vid Malgomajsjön i Vilhelmina socken,
men det finnes äfven i lappmarken många
andra kalkförekomster, som böra uppmärksammas
och komma landet och folket tillgodo.

Allmogen har i allmänhet föga insigt i
jordblandningsfrågan, hvarför äfven jordblandningar
sällan utföras.

I nedre, delen af landet producera bönderna
sjelfva det torfströ, som erfordras
till strö under kreaturen, och detta blifver
en präktig gödsel. Konstgjorda gödningsämnen
användas äfven numera efter råd
och lägenhet öfver allt, och länsagronomen
reser omkring och håller föredrag i byarna
öfver allt för att lära allmogen dess rätta
användande.

Hvad som egentligen är föråldradt, är
allmogens envisa bruk att endast odla vårsäd,
då höstsäd, till och med hvete, visat
sig lemna utmärkta skördar, der jorden
är väl torrlagd och lämplig derför. Såsom
totalomdöme kan man derför säga, att
vesterbottningen ganska bra följer med sin
tid och sköter sitt jordbruk väl.

Öfverj ägmåstaren.

Se anm. vid frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

Inom kustbyarna samt efter Lillpite elfdal
efter omständigheterna temligen väl,
tack vare undervisning och det vackra föredöme,
personer i orten visat genom tillämpning
af nyare, tidsenliga metoder. Inom
markbyggden i öfrigt kan man emellertid
säga, att, som både kunskaper och intresse
påtagligen saknas och i alla händelser föråldrade
metoder tillämpas, jordbruket skötes
på ett sätt, som icke förtjenar detta namn.

Elfsbij revir.

Jordbruket skötes mer som en binäring
än en hufvudnäring, hvilket tydligt framgår
deraf, att under de senare årens goda
konjunkturer, detsamma blifvit mycket tillbakasatt.
Vid jordbruket tillämpas i allmänhet
föråldrade metoder.

Arvidsjaurs revir.

I allmänhet skötes nog jordbruket efter
föråldrade metoder och föga intensivt.

En stor del af den odlade jorden användes
såsom hårdvallar, hvilkas afkastningsförmåga
ofta nog vidmakthålles genom
öfvergödsling.

Vexelbruk har iakttagits å några ställen.

Öfre Byske revir.

I allmänhet kan sägas, att jordbruket
icke skötes väl, och att dervid användas
föråldrade och otjenliga metoder. Ordnadt
vexelbruk är okändt. Vanligen brukas
samma teg under åratal för samma produktionsändamål,
tills slutligen skörden blir
klen och underhaltig. Helt säkert är detta
mången gång orsaken till inträffad missväxt.
Annat kardinalfel äro det vårdslösa
sätt, hvarpå gödseln tillvaratages, och
de metoder, som användas vid markens
gödning.

Dåliga kommunikationer, otillräckliga,
arbetskrafter med höga dagspenningar samt
brist på företagsamhet och nödig insikt i
jordbruksskötseln äro, förutom klimatför -

FRÅGAN 4. SKOGSSTATEN.

273

hållandena, de svåraste hinder för jordbrukets
utveckling här uppe.

Malmesjaurs revir.

Den odlade jorden användes mest som
hårdvall, hvilkens gräsbärande förmåga vidmakthålles
genom öfvergödsling. Högst 710
af inegojorden användes för produktion af
säd och rotfrukter. Oftast användes samma
jord härtill många år å rad.

Arjepluogs revir.

Jordbrukets skötsel lemnar mycket öfrigt
att önska. Metoderna dervid äfvensom
redskapen äro föråldrade, ofta rent af primitiva.
De mest i ögonen fallande felen
äro: alltför grund plöjning, otillräcklig dikning
jemte vanvård af redan befintliga diken
samt oftast frånvaro af begrepp om
vexelbruk och dess betydelse. Derjemte
är otillräcklig gödsling samt ett okritiskt
användande af konstgjorda gödningsämnen
ett vanligt fel. Någon verklig skötsel af
vallarna förekommer icke. Först då björnmossan
börjar bli alltför öfverhandtagande,
plöjes vallen upp, men man intresserar sig
icke för, att till återbesåning anskaffa de
mest gifvande grässorterna.

Variså revir.

Mycket öfrigt vore att önska beträffande
jordbrukets rationella skötsel med lämpligt
vexelbruk, dikning, begödsling m. m.

Jockmocks revir.

Såsom ett totalomdöme om ortens jordbruk
gäller, att detsamma får stå allt för
mycket tillbaka för skogshandteringen. Ortsbefolkningen
har ännu icke till fullo lärt
sig inse, att jordbruket är lönande. Man ,
kan säga, att odlingen å nybyggena mera
betraktas som ett nödvändigt ondt, som
vederbörande underkasta sig för att lå be- 1
hålla nybygget, än som en förvärfskälla.
Från denna allmänna regel gifvas dock, dess
bättre, enstaka lysande undantag.

Ehuru ortsbefolkningen icke följt med
jordbrukets utveckling och derför mestadels

] sköter sin jord efter gamla metoder, äro
dock dessa i många fall praktiska och afpassade
efter ortens förhållanden. På höbergningen
t, ex. nedlägges mycken omsorg,
såväl med hänsyn till att få gräset
j väl afmejadt, som ock med hänsyn till
torkningen. Den säkra, om än tidsödande
metoden att torka höet i hässja brukas
på såväl utängarna som lindorna kring
stugan. På potatisodlingen nedlägges också
mycket mera arbete än hvad som är fallet
söderut, särskildt hvad beträffar gödslingen
af potatislanden. Den korta och i många
fall värmefattiga sommaren tvingar befolkningen
att medelst stark begödsling och
omsorgsfull skötsel söka drifva denna viktiga
näringsplanta så mycket som möjligt
i växt. Utan synnerlig omvårdnad skulle
all skörd uteblifva.

Om än jordbruket i stort sedt inom orten
är efter sin tid och i mycket har sin säregna
prägel, börja dock modernare redskap
mer och mer att bana sig väg hit upp.
Så t. ex. äro slåttermaskiner och hästräfsor
ganska allmänt i bruk.

En beklaglig brist i ortens jordbruk är
den gamla sedan urminnes tider brukliga
seden att berga myrar med mer eller mindre
underhaltig gräsväxt allestädes på skogarna.
Det näringsfattiga foder, som derigenom
erhålles, blir ofantligt dyrt. Af;
ståndet till dessa myrar är ofta flere mil,
och man kan deraf lätt förstå, hur dyr och
tidsödande bergningen skall bli. Icke mindre
besvärligt blir det sedan, att vintertid köra
hem detta hö på vägar, som snöstormen
åter och åter sopar igen. Renar och stundom
äfven elgar göra äfven ofta skada på
hässjorna. Visst är, att det arbete, som
årligen nedlägges på myrbergningen, mångdubbelt
skulle betala sig, om det i stället
nedlades på odling, då äfven ett kraftigare
och värdefullare kreatursfoder skulle erhållas.

Derigenom att de flesta myrar af någon
betydenhet inhägnas och bergås, blir naturligtvis
också sommarbetet så mycket knappare,
hvarigenom kreaturen mångenstädes

274

FRÅGAN 4. SKOGSSTATEN.

svältfödas nästan i lika hög grad under
sommaren som under den långa vintern.

Perlelfvens revir.

Jordbruket skötes uteslutande efter föråldrade
metoder; lindorna få ligga, så länge
de kunna framalstra äfven en minimal
skörd, och då åkertegarna plöjas, sker detta
genom s. k. skumplöjning till endast 3—4
tums djup.

Storbackens revir.

Jordbruket skötes i allmänhet dåligt och
föråldrade metoder användas: plöjningen
sker oftast för grundt. vexelbruk förekommer
sällan eller aldrig och tillgodogörandet
af gödseln sker efter en synnerligen
dålig norm: en förändring till det
bättre har dock kunnat iakttagas sedan
15 å 20 år tillbaka.

Bodens revir.

Om ock en afsevärd förbättring inträdt
med afseende på jordens bruk i de större
byarna under de senare åren, kan dock ej
förnekas, att jordbruket ännu är i allmänhet
otillfredsställande, hvilket hufvudsakligen
beror på bristande gödsling och bearbetning.

Båneå revir.

Jordbruket skötes i allmänhet synnerligen
illa och står på eu mycket låg ståndpunkt.
Tjugo- och trettioåriga vallar äro
ej ovanliga, och säd och rotfrukter odlas
år från år på samma tegar. Dikningen
skötes icke och begrepp om eller intresse
för gödselns rationella behandling har befolkningen
med ytterligt få undantag icke.
Användning af konstgödning är nästan okänd
och åkerbruksredskapen äro mycket underhaltiga.
Att jorden under sådana förhållanden
kan vara så pass gifvande, som
den dock faktiskt är, beror helt och hållet
på dess goda beskaffenhet och den för Norrbotten
så egendomliga växtkraften.

Kalix revir.

Beträffande jordens skötsel synes Öfveroch
Neder-Kalix socknar vara betydligt
skilda. Sålunda har jordbruket inom NederKalix
på senare tider börjat skötas med
långt större intresse och insigt än förr,
hvarom i främsta rummet betydande nyodlingar
och rödjningar lemna talande vittnesbörd.
under det att allmogen i OfverKalix
visar sig föga intresserad af jordbruket.
Några större nyodlingar ser man
sällan eller aldrig derstädes, och de små
åkerlappar, som brukas under hvarje lieinman,
skötas i allmänhet allt annat än
mönstergillt. Jordbruket torde rent ut sagdt
vara stadt i tillbakagång inom denna socken.
Detta omdöme gäller dock .icke de större
byarna vid Kalixelfven och Angesån. Jordbrukets
tillbakagång beror antagligen på
de synnerligen göda förtjenster, som på
senare åren erbjudit sig i form af skogsoch
fiottningsarbeten, samt framför allt de
höga dagpenningar, som betalts vid sågverken.

Mångenstädes ser man, huru de sj(utväxande
ängarna allt mer inkräktas af vide
och andra buskväxter, och som dessa icke
bortrödjas, blir afkastningen mindre år från
år. Hellre än att nedlägga något arbete
härpå, far bonden miltals för att från
Torneå elfdal förskaffa sig det erforderliga
höförrådet utan att betänka, huru dyrt
detta foder blir honom genom de långa
resorna.

Föråldrade metoder tillämpas i stor. utsträckning;
fastän kornet nästan årligen
fryser bort, inser ej bonden, att han kunde
bereda sig betydligt större inkomster genom
att så igen dessa åkrar till lindor och öka
kreaturens antal; något vexelbruk kommer
icke i fråga, utan kornet odlas årtionde
efter årtionde på samma tegar, och att afkastningen
under sådana omständigheter
blir klen, är ju icke att förundra sig öfver.

Ängeså revir.

Efter föråldrade metoder. Korn användes
hufvudsakligen som utsäde, men sås och

FEÅGAX 4.

SKOGSSTATEN.

275

skördas år från år å samma tegar, utan
att dessa någon gång läggas i träda. Dessutom
sås något hafre, som dock alltid
skördas som grönfoder, hvarjemte mindre
potatisåkrar förekomma.

Båneträsks revir.

Efter föråldrade metoder. Något vexelbruk
förekommer sålunda ej och de uppodlade
tegarna bära sina obligatoriska kornskördar
år efter år. För lindor och gräsväxt
upparbetas jorden sällan eller aldrig
med plog, utan afrödjes blott på ytan, och
äfven detta ofta ofullständigt, hvarefter
endast öfvergödsling i mån af gödseltillgång
ifrågakommer.

Gellivare revir.

Icke rationellt, ens med de möjligheter,
som här stå till buds. År från år skördas
potatis och något korn omvexlande på
samma åker, som aldrig trädas och »lägges
igen».

Äfven i andra afseenden torde metoderna
vara föråldrade, såsom att slåttermyrarna
skötas som s. k. »öfversilningar», att afdikning
ständigt underlåtes o. d; men ifrågasättas
kan, om dermed förenade högre kostnader
i medeltal skulle komma att uppbäras
af det ovillkorligen ändock alltid ovissa
resultat.

Juckasjärvi revir.

Någon rationell skötsel af jordbruket
förekommer ej, utan föråldrade metoder
begagnas.

Tärendö revir.

På mindre tillfredsställande sätt. Vexelbruk
förekommer sällan eller aldrig.

Torneå revir.

Mycket dåligt. Föråldrade och för orten
otjenliga metoder tillämpas och vidhållas
i allmänhet envist af befolkningen.

Pajala revir.

Illa, efter föråldrade och urgamla me -

toder, och allt nytt har svårt att vinna
terräng.

Öfver jägmästaren.

Ställdt jemsides med skogshandtering och
grufdrift, som ostridigt måste betraktas
såsom distriktets hufvudnäringar, och som
draga till sig största delen af den arbetsdugliga
befolkningen genom sina höga arbetslöner
— 3 å 4 kronor per dag —, har jordbruket
utom klimatiska hinder att kämpa
j med ganska svårt motstånd och således
I små utsigter för framgångsrik utveckling.

Brist på kommunikationer, allmänt knappa
tillgångar utan rörelsekapital och ett utbredt
arrendebruk af bolagshemman äro
äfven hämmande faktorer för jordbrukets
framåtskridande.

Att detta under sådana förhållanden
måste stå lågt, säger sig sjelft. Så är
jordens dikning otillräcklig (knappt mer än
djupa fåror), plöjning och upparbetning för
grunda, ordnadt vexelbruk knappast be-*
kant. Samma skördar tagas oafbrutet utan
trådning från samma tegar. Om gödselns
rätta behandling och förmering genom kompostberedning
finnes föga begrepp; den utföres,
när det faller sig lägligt, från de
öppna högarna, urvattnad och förbränd,
mestadels på de närmaste hårdvallarna samt
utbredes der som öfvergödning mellan jordfasta
stenar och stubbar. Förhållandet
i vexlar ju betydligt mellan skilda trakter i
| det vidsträckta distriktet, och särskildt i
kustsocknarna med deras äldre kultur äro
förhållandena drägligare, men i stort sedt
skötes jorden ingalunda tillfredsställande.
Trots detta allt är jorden gifvande, beroende
på den säregna växtligheten och
drifningskraften norrut under ej alltför torra
somrar.

En orsak till det lågt stående jord|
bruket torde med temlig säkerhet vara den
| från första anläggningsåren nedärfda förej
ställningen om myrslåtterns oumbärlighet.

! För bergning och hemkörning af detta
i svaga starrfoder från de ofta milslångt
j aflägsna myrfläckarna försummas och med -

276 FRÅGAN 4. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

hinnes icke verkligt koncentreradt jordbruk
å odlingsmark kring och i närheten
af bostäderna.

Såsom illustration till, i hvad mån jordbruket
håller jemna steg med folkmängdens
tillökning, torde förtjena framhållas, att vid
de öfre kyrkplatserna, omgifna af hemman
och nybruk, en liter mjölk kostar
i Jockmock................ 20 öre och deröfver

i Gellivare ................ 18 — 19 öre

i Arvidsjaur............... 15 öre och deröfver;

ibland saknas alldeles tillgång
i Pajala .................... 16 öre; kyrkbyn be -

står af en mängd större hemman och någon
industriell verksamhet med tillströmning
af arbetare existerar icke;
alltså 38—52 öre per kanna mjölk.

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tjensteman.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Hvad jordens skötsel vidkommer, kan
södra Dalarne ställas i full jemnbredd med
i söder angränsande län, och äfven i de
nordliga delarna följer man, med afseende
på användandet af konstgödslingsmedel,
nyare maskiner och redskap m. m., rätt

väl med sin tid. Vissa egendomliga kulturella
förhållanden, den till orimlighet
gränsande hemmansklyfningen, fasthållandet
vid ett ofta olämpligt och tidsödande
fäbodsystem sätta dock här (i de nordliga
orterna) på landtbruket en viss ålderdomlig
prägel, minska i hög grad behållningen af
detsamma och hindra dess nöjaktiga utveckling.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Inom Gefleborgs län gör sig år från år
märkbar en ganska allmän sträfvan att
tillgodogöra sig nyare jordbruksmetoder och
på ett rationellare sätt sköta jordbruk och

ladugårdar med användande af förbättrade
redskap, bättre utfodring och bättre tillvaratagande
af den naturliga gödseln samt
användande af konstgjorda gödningsämnen
m. m., om ock mycket i dessa hänseenden
ännu återstår att önska och göra. Denna
utveckling har i ej ringa mån främjats
genom hushållningssällskapets verksamhet

FKAGAN 4. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDEBLYDANDE TJENSTEMAN. 277

och det föredöme, som lemnats af jembruken
och de större trävarubolagen. ,

Länsagronomen Bertil Sahlin.

Med hänsyn till tidsförhållandena i allmänhet
på ett tillfredsställande sätt. På
grund af den korta våren och höga arbetspriser
måste den norrländske jordbrukaren
i första hand tänka på att vinna tid och
arbete. Således mindre underligt, om en
del föråldrade, tids- och arbetsbesparande
metoder gerna vilja bibehålla sig. Detta
särskildt rörande åkerjordens afdikning,
gödsling med naturlig gödsel och bearbetning,
som ej alltid göras med tillräcklig

omsorg och noggrannhet, brister, som nog
de fleste jordbrukare inse, men af omständigheterna
bringas till.

Andras tidsförhållandena för jordbruket
till det bättre, äro vår modernärings idkare
äfven här uppe i Norrland helt visst så
vakna och intresserade, att de skola begagna
sig af åtgärder, som blifva för ortens
jordbruk mera tjenliga och effektiva.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

I allmänhet bearbetas jorden för litet
och till för ringa djup, hvarjemte vid
jordens gödsling användas föråldrade och
otjenliga metoder.

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har

intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hemö sand C. G. Strokirk.

Jordbruket skötes ännu på många trakter
på ett föråldradt och derför föga vinstgifvande
sätt. Kalk och konstgödsel bestås
ej, utan endast myrjord som tillskott
till den alltför knappa tillgången af naturlig
gödsel.

En allt för utsträckt sädesodling, sjelfsådda
vallar, som få blifva öfveråriga, och
i öfrigt föråldrade metoder förekomma ofta.

Dock har under senare 20-talet år en
afgjord vändning till det bättre inträdt ej
minst tack vare förbättrade kommunikationer
och derigenom förmedladt umgänge
med »sörländingar».

Mejerikonsulenten C. Andersson.

Temligen bra, men föråldrade metoder
förekomma delvis, och såsom totalomdöme
torde kunna med fog sägas, att genom den
vidsträckta odlingen af vårsäd ogräset i
oroväckande grad hotar att taga öfverhand.
Rågodlingen försummas väl mycket.

Jorden får dessutom ej den grundliga
bearbetning, som för skördarnas ökning är
så nödvändig. Gödseltillgången är otillräcklig,
och lämpliga jordförbättringsmedel
begagnas i för ringa skala.

Länsagronomen E. O. Arenander.

Mindre väl, ehuru små ansatser här och
der till det bättre nog förmärkas. Men detta
sker nästan uteslutande på de sjelfegande
böndernas eller torparnes hemman och på
en och annan gård, der en sågverksegare,
inspektor eller faktor sitter, annars ej på
bolagshemman.

Åtskilliga föråldrade och olämpliga metoder
användas både här och der inom
skilda trakter af länet, men förbättringar
spörjas.

278

FRÅGAN 4. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har

icke afgifvit eget yttrande, men insändt
svar från nedannämnda personer,
af hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edström i Munsåker (Ragunda socken).

Väl, oaktadt undantag från regeln gifvas.
Vid jordbrukets skötsel användas för orten
tjenliga metoder.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

Svar saknas.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

Ej fullt rationellt. Delvis föråldrade
metoder tillämpas nog ännu, isynnerhet
fattas grunddikning. Allt för litet höstsäd
odlas.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

Väl. Tidsenliga redskap och metoder
vinna småningom och i allt större utsträckning
allmänhetens intresse och förtroende.
I samma mån försvinna de föråldrade och
otj enliga gamla brukningssätten.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

Om jordbrukets skötsel i allmänhet ej
kan kallas god, så torde den ej heller få
anses dålig. Föråldrade eller för orten
otjenliga metoder torde höra mera till undantag
än regel.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

Betydligt återstår att önska i afseende
på jordbrukets skötsel, om än föråldrade

metoder så småningom hafva fått vika för
tidsenligare.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken.)

Icke såsom det borde skötas. Föråldrade
metoder användas mångenstädes. Ordnade
vexelbruk förekomma ej och allt för dryg
tid användes på tillgodogörande af starrslåtter;
dock synes så småningom äfven
här förändringar till ett bättre ega rum.

Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och As socknar).

Svar saknas.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

Ganska väl och med för orten tjenliga
metoder.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens, Marby
och Norderöns socknar).

Rätt väl. Föråldrade, otjenliga metoder
hafva numera fått vika till följd af teoretisk
undervisning vid läroanstalter och af
vissa enskilda intresserade.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

En del föråldrade bruk äro förkastade.
Jordbruket skötes numera tidsenligt.

Gustaf Erikson i Myckelgård (Undersåkers
socken).

De små tegar, som äro odlade, skötas
väl och tidsenligt, utom att dränering så
sällan förekommer.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

Ej fullt efter tidens fordringar.

FRÅGAN 4. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

279

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

Dåligt, ehuru med åtskilliga undantag.
Endast i fråga om gödselns skötsel kan
man säga att föråldrade metoder användas.

E. A. Wallmark i Hofverberg (Bergs
socken).

Med minsta möjliga arbete och efter
föråldrade metoder. De senaste åren hafva
dock i någon mån förbättrat såväl bearbetning
som arbetsmetoder.

Th. Hermansson i Bätansbyn (Rätans
socken).

Mindre väl. Föråldrade, om också ej
alltid otjenliga, men säkerligen i hög grad
tidsödande och fördyrande metoder användas.

Anders Mattsson i Salom.

I allmänhet skötes jordbruket numera
väl. Tidsenliga redskap och maskiner börja
i allt större utsträckning vinna användning.
I samma mån släppas föråldrade brukningsmetoder;
egorna befrias från sten och
göras derigenom lämpliga att skördas med
maskiner, hvarigenom arbetskraft i afsevärd
mån inbespares. Detta omdöme gäller om
den jord, som brukas af sjelfegande. bönder.

Länsagronomen Per Sylvan.

Hjelpligt, men på långt när icke, som
det skulle. Hvad beträffar metoderna, så
följer man i allmänhet med sin tid. Man
odlar i allmänhet gräs, som får ligga i
5—7-åriga vallar. När vallarna synas
klena, plöjas de och en kornskörd tages.
Uti kornet sår man igen med timotej och
klöfver. Jorden ligger sålunda i allmänhet
uppe endast ett år, nemligen då kornskörden
tages. Vissa åkrar — i regel de, som
äro äldst och ligga närmast åbyggnaderna
— variera med flere säden såsom potatis,
korn, ärter, råg, grönfoder och hafre.
Mycket vanligt är, att sådana åkrar variera
endast med ärter, potatis och korn. Sådan
brukning af jorden är efter förhållandena
mycket lämplig. Den är framförallt billig
och detta behöfs med gällande arbetspriser.
Nyaste redskap anskaffas allmänt. Den
naturliga spillningen tillvaratages ännu
klent. Mycket konstgödning köpes, ej alltid
till jordbrukets båtnad. Fastjordens
humus förslösas genom denna benägenhet
att underhålla växtkraften med konstgödning.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Om ännu ej fullt rationellt, dock ganska
bra. Sedan insigten om behofvet af jordens
bättre skötsel för hvarje år stigit, hafva
nyare tiders rön vunnit större och större
efterföljd och förtroende.

Länsagronomen Axel Bosin.

Under senare år har en förbättring med

afseende å jordens skötsel inträdt, dock
tillämpas allt fortfarande af många föråldrade
metoder vid jordens bearbetning,
gödsling, valläggning etc.

Länsmejeristen Edvin Westerlund.

Ehuru jordbruket inom länet ännu kan
sägas skötas långt ifrån, som sig bör, kan
dock på senare tider en rätt stor förändring
till det bättre skönjas.

280

FEÅRAN 4. LANDTBKUKSINGENIÖREE.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Skötseln af jorden kan i allmänhet anses
försvarlig. Bristande intresse, otillräckliga
medel för verkställande af nödiga jordförbättringsarbeten
och ett envist fasthållande
vid föråldrade arbetsmetoder hindra hvar
i sin mån jordbrukets förbättring trots de

ansträngningar, som länets hushållningssällskap
gjort och fortfarande gör för att
i detta afseende bibringa allmogen bättre
insigter. I allmänhet tillämpas föråldrade
metoder, för litet arbete nedlägges på
jordens brukning och den för gräsväxt
afsedda marken får i allmänhet ligga i
gräs för länge, innan den omplöjes och
vallen förnyas.

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtbruksingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Först och främst må påpekas det för
Dalarne egendomliga i brukningsdelarnas
stora antal och obetydliga ytvidd. Den odlade
jorden är nemligen till ytterlighet
styckad, hvarigenom brukningen ställer sig
mycket dyrare, än annars behöfde vara fallet,
och en grundlig afdikning och en allmännare
användning af förbättrade redskap
och maskiner förhindras äfven genom denna
långt drifna egostyckning. Man skulle på
grund häraf vilja tro, att jordbruket i Dalarne
voro föga lönande, men de å skogsmarken
och vid elfvar och sjöar spridda
naturliga ängarna i förening med tillgången
på husbehofsskog gifva jordbruket ett stöd,
som ej får underskattas.

I detta sammanhang måste äfven omnämnas
det s. k. fäbodsystemet, som allmänt
idkas i hela mellersta och norra
delen af länet och består såväl i ordnadt

jordbruk vid en del platser, de s. k. hemfäbodarna,
som i slåtter eller bete vid de
aflägsnare ställena, de s. k långfäbodarna.
Vanligen flyttar befolkningen flera gånger
under sommarens lopp såväl mellan hemmet
och de särskilda fäbodarna, som mellan
dessa senare. Att mycken tid förspilles
på detta sätt, och att ett ordnadt
jordbruk ej kan förenas med fäbodsystemets
bibehållande har ofta blifvit påpekadt af
dem, som i detta system endast se ett
hinder för jordbrukets förkofran, men man
måste äfven ihågkomma, att i andra bergländer
såsom Norge och Schweitz samma
system utvecklats och att detta kan innebära
möjlighet till förbättring af boskapsoch
mejeriskötseln, emedan de kraftiga
betena möjliggöra en produktion af ypperligaste
beskaffenhet.

För att en sådan utveckling af fäbodsystemet
skall kunna komma till stånd
fordras emellertid att inga inskränkningar

FKÅGAN 4. LANDTBEUKSINGENIÖEEE.

281

få ske i allmogens uråldriga rättigheter
till bete och slåtter å fäbodskogs- och utskogsskiftena,
hvilka rättigheter i och med
bolagens jordförvärf kunna anses hotade.

Landtbruksingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.

Jordens skötsel är i .allmänhet bäst invid
städerna samt inom de tätast befolkade
sträckorna af länet, der den största arealen
af odlad mark förekommer, emedan ett
intensivare jordbruk här lönar sig bra
genom lätt afsättning af jordens produkter
samt mejeriskötsel med fördel kan bedrifvas,
och torde äfven ädel täflan och goda
föredömen, jordbrukarna emellan, härvid
mäktigt inverka till höjandet af det rationella
jordbruket.

Endast undantagsvis, och då å mera isolerade
ställen uti »obyggden», skötes jorden
efter föråldrade och otjenliga metoder.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens län
V. S. K. Kempff.

Enligt föråldrade och otjenliga metoder;
dock börjar förbättring att märkas, särskildt
deruti att artificiella gödningsämnen nu
börja att begagnas.

Extra Landtbruksingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

Vanligtvis, särskildt inom skogssocknarna
ganska dåligt.

Intresset ligger nog ej heller så mycket
för det lugna jordbrukslifvet, utan hågen
står nog mera till skogshyggen, körslor
och flottningar. Som en naturlig följd deraf
och med den ringa utsträckning, som jordi
bruket har, skötes det naturligtvis efter
i föråldrade metoder - och ej rationellt.

282

FRAGORNA 5

SOCKENOMBUD.

5. Hvad kan särskildt sägas om skötseln af de jordbruk, som idkas af:
* a) sjelfegande länder?

b) bolagens arrendator er?

c) bolagen sjelfva eller deras tjensteman?

6. Hur skötas bolagens arrendehemman i jemförelse med böndernas
hemman ?

7. Hur skötas de hemman, som brukas af bolagen sjelfva eller deras
tjensteman, i jemförelse med böndernas hemman?

Förkortningar:

a) = sjelfegande bönder, b) = bolagens arrendatorer. c) = bolagen sjelfva eller
deras tjensteman.

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

t. Falu fögderi.

Enviken.

1. a), b) Sköta jordbruket någorlunda
väl. c) Väl.

2. a), b) Sköta jordbruket någorlunda
väl. En del arrendatorer sköta sämre än
bönderna, c) Bra.

3. a), b) Sköta jordbruket någorlunda
bra, ungefär lika. c) Bra.

Svärdsjö.

a) Sköta bäst. b) Öfver hufvud taget
dåliga jordbrukare, ehuru de finnas, som
sköta oklanderligt, c) Sköta jordbruket
omsorgsfullt.

Sundborn.

Jordbruket skötes i allmänhet bra af

a) , b) och c). Någon skillnad kan just icke
uppgifvas.

Vika.

a) Sköta i allmänhet jordbruket väl.

b) , c) Förekomma mycket fåtaligt.

Kopparberg.

a) Sköta jordbruket oklanderligt, b) De
få, som finnas, sköta oklanderligt; c) Likaså.
Någon skillnad kan ej sägas vara.

Aspeboda.

a) Sköta jordbruket med omsorg, b) Sämre,

c) Utmärkt.

Torsdag.

a) Sköta jordbruket med allt ifrigare intresse.
b) Finnas ej. c) Jordbruket skötes
väl och åtminstone på de gårdar, som
längre tid brukats af bolagen sjelfva eller
deras tjensteman, bättre än på bondehem
man i allmänhet.

Gustaf.

a) Sköta jordbruket synnerligen väl. b)
De få, som finnas, sköta dåligt, c) Finnas ej.

Silfberg.

a) Sköta med omsorg, b) Ungefär = a),

c) Bättre.

FRÅGORNA 5 — 7. SOCKENOMBIJD.

283

Störa Tima.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

a) Sköta i allmänhet väl. b) På det
enda arrendehemman, som finnes, synes
jordbruket vara i nedgående, c) Sköta
mönstergillt.

Störa Skedvi.

a) Sköta jordbruket efter nutidens fordringar.
b), c) Saknas.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans
yttrande.

Hedemora.

a) Skötseln god. b) På slättbyggden god,
i skogsbyggden på några ställen mindre
god. c) God.

Husby.

a) Sköta jordbruket fullt tillfredsställande.
b) Delvis = a), delvis mindre tillfredsställande.
c) Utmärkt.

By.

a) Flertalet sköter väl. b) Hinna i allmänhet
ej sköta sin jord ordentligt, enär
de måste egna sin mesta tid åt skogsarbete,

c) Skota mönstergillt. En del bönder sköta
verkligen sin jord bättre, men en annan j
del och kanske den större sämre. Med afseende
på de under senare åren inköpta
hemman ingen erfarenhet.

Folkärna.

a) Sköta i allmänhet oklanderligt, b)
Blott en arrendator finnes, c) Sköta fullt
jemngodt med bönderna.

Grytnäs.

1. a) God skötsel, b) Finnas ej. c) God
skötsel.

2. a) God skötsel, b) Finnas ej. c) Utmärkt
skötsel, lika med böndernas.

Avesta.

a) Sköta jorden bra. b) Finnas ej. c)
Skötseln utmärkt, betydligt öfverlägsen
böndernas.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjur sås.

1. a) Sköta jordbruket väl. b) Ej vidare
berömvärdt. c) Finnas icke.

2, _ 15. a) Sköta någorlunda väl. b) Sämre,

c) Finnas icke.

11.

a) Sköta jordbruket synnerligen väl. b),

c) Inegorna frånsålda alla bolagshemman.

Leksand.

1. a) Sköta jordbruket mycket väl.

b) Sämre, delvis utsugande, c) Utmärkt
väl (blott ett fall).

2. ° a) Sköta bäst. b) Sämre, c) (Ett fall)
Odalåkern brukas väl; slogarna, som äro
aflägsna, få sköta sig sj elfva.

Siljansnäs.

a) De små jordbruken skötas bäst. b),

c) Skötseln ojemn.

Rättvik.

1. a) Efter bästa förstånd och så godt
man i sina små omständigheter förmår,

b) Någon särdeles i ögonen fallande skillnad
i förhållande till skötseln af bondehemman
är icke att omförmäla, men bolagens
arrendehemman skötas dock i allmänhet
sämre än böndernas, c) (Ett fall)
Utan anmärkning.

2. a) Sköta jorden ganska bra. b) En
del arrendehemman på senare åren rent
missbrukade, c) (Ett fall) Skötseln mönstergill.

Boda.

a) Sköta i allmänhet bra. b) Bolagsarrendena
äro ännu af så färsk datum, att

284

FKAGORNA 5 — 7. SOCKENOMBUD.

någon skillnad i förhållande till skötseln
af bondehemman icke kunnat iakttagas,

c) Sköta ej jord.

O re.

a) Sköta ganska bra. b) Undantagsvis
ganska bra men i allmänhet dåligt, c) En
del fullt lika med bönderna, men en del
mycket sämre.

Gagnef.

1. a) Bönder, som äro hänvisade att
lefva af sitt jordbruk, sköta jorden med
omsorg, b) I allmänhet sämre än bönderna,

c) Som bönderna.

2. a) Sköta jordbruket med intresse,

b) Dåligt (Ett fall: högst bedröfligt), c) (Ett
fall) Dåligt.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

a) Sköta icke så väl som önskligt på
grund af jordens sönderstyckning. b) Bolagens
jordbruk äro i allmänhet utarrenderade
åt sjelfegande bönder, c) Under en
följd af år mycket vanvårdadt.

Våmhus.

a) Sköta i allmänhet väl. b) Med få
undantag ganska illa; jorden utsuges. c) (Ett
fall) Väl.

Sollerön.

a), b), c) Sköta jordbruket lika väl. Alla
försöka med flit att få den bästa gröda,
som kan åstadkommas.

Venjan.

a) Sköta jordbruket ganska godt. b) Finnas
ej. c) Skötseln någorlunda. Underhaltig
jemförd med böndernas skötsel. Hemmanen
delvis ödelagda.

Orsa.

1. a) Sköta jorden temligen väl. b) I
allmänhet dåligt, sämre än bönderna, c) Väl,
bättre än bönderna.

2. a), b) Bolagens arrendehemman skötas
sämre än böndernas hemman, c) Sköta
minst lika bra om icke bättre än bönderna.

Elfdalen.

a) Sköta i allmänhet väl. b) Vansköta
i allmänhet, c) = a).

Sårna.

a), b) Utförlig beskrifning öfver jordbruket
lemnas, hvaraf synes framgå, att
detsamma skötes temligen väl, utan att
böndernas skötsel kan anses ega något
större företräde framför arrendatorernas.

c) Sköta exemplariskt. Modernare jordbruksredskap
användas.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. a) Sköta jordbruket godt. b) En del
sköta medelmåttigt, en del vanhäfda, c)
Sköta medelmåttigt. (På frågan 7 svaras
dock »lika»).

2. a) Sköta bäst. b) Sämre, c) Sämst,
Nås.

a) Sköta jordbruket väl. b) En mindre
del någorlunda, c) Sämre.

Silf snäs.

a) De allra flesta sköta jorden väl.

b) Större delen dåligt, en mindre del medelmåttigt
väl. c) Ypperligt.

Jerna.

a) En stor del sköta ganska bra. b) De.
som äro endast arrendatorer, sakna förmåga
till kalkning och jordförbättringar.

c) Det, som ligger i närheten af inspektorsboställena,
skötes i allmänhet mycket bra.
men i det hela skötes bolagsj orden illa och
mycket får förfalla i största vanvård.

Äppelbo.

a), b), c) Sköta ungefär lika.

FRÅGORNA 5 — 7. SOCKENOMBUD.

285

Malung.

a) Sköta i allmänhet bra. Betydliga kostnader
nedläggas till åkerjordens förbättrande.
Dock finnas de, som sköta jorden dåligt.
b) Sköta i allmänhet oklanderligt,
men nedlägga ringa kostnader för jordförbättringar.
c) Svar saknas.

Lima.

a) Sköta i allmänhet på rationellt sätt.

b) Bolagens arrendatorer hafva i allmänhet
tillika egen jord i sambruk med arendejorden.
Den senare försummas derför icke
allt för mycket. Dock är man naturligtvis
mera likgiltig i fråga om skötseln af
arrendejorden, c) Idka ej jordbruk.

Transtrand.

I—Ii. a), b), c) Sköta i hufvudsak efter
lika metoder, b) dock bestämdt sämre och
vårdslösare än a).

6. Vester-Bergslags fögderi,

Grangärde.

1. a) Sköta bättre än b), b) Bra. c)

! Bäst. Detta gäller dock endast bruksbolag.
j icke träbolag.

2. a), b) Sköta jorden nästan lika.

c) Ett bolag sköter mönstergillt och öfverträffa!*
. delvis bönderna. Ett bolag har
icke visat något intresse för jordbruket,
utan har varit hågadt inså mindre åkerjord
med skogsfrö.

Ludvika.

I allmänhet skötes jordbruket väl af både
a), b) och c).

Norrbärke.

Ingen skilnad mellan a), b) och c). De
I större jordegarne hafva visat de mindre
| goda föredömen.

Söderbärke.

a) Sköta medelmåttigt, b) Dåligt, beroende
på arbetsskyldighet för bruks■
driften, c) Medelmåttigt.

Malingsbo.

a), b) Sköta ungefär lika. c) Idka ej
i jordbruk.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

a) Sköta jorden bäst. b) Mindre väl.

c) Idka ej jordbruk.

Öster Fernebo.

1. a), b), c) Sköta ungefär lika, dock
torde c) böra ställas i främsta rummet.

2. a), b), c) Sköta så godt som lika; dock
skötes den af Gfysinge bruk brukade jorden
som om den skulle vara »ett experimentalfält».

Arsunda.

1. a), b), c) Någon olikhet kan icke

sägas förefinnas, dock kan arrendator icke

hafva samma intresse som bonden för jordbruket,
hvaremot bolagen först införa nyare
metoder, som bönder och arrendatorer sedan
upptaga.

2. a) Sköta bättre än b) och taga hvad
nyodling beträffar bättre vara på alla småbitar
än bolagen, hvilka senare dock tilllämpa
de nyaste och bästa metoderna.

3. a) Skötseln försvarlig, behållningen
dålig. Stundom omöjligt få arbetare. Under
10 —20 år hafva aflöningarna 2—8
dubblats. b) Finnas ej. c) Sköta väl.
Jordbruket öfverlägset böndernas.

Torsaker.

1, 2. a) Sköta i allmänhet bra. b) Arrendatorer
finnas icke, men deremot land -

286

FBÄGORNA 5—7. SOCKENOMBUD.

bönder och kolare, af hvilka landbönderna
sköta jemförligt med bönderna, medan deremot
kolarne, som sakna medel till inköp
af gödningsämnen och tidsenliga redskap,
kunna sägas »vara efter sin tid», c) Sköta
jorden bra.

Of vans jo.

a) Sköta jorden bäst. b) Mindre tillfredsställande.
c) "Väl.

Järbo.

a), b) (Endast en arrendator finnes). Begagna
sig af förbättrade arbetsmetoder och
äro högst intresserade af konstgjorda gödningsämnen.
c) Idka ej jordbruk.

Högbo.

a) En och annan sköter mindre väl,
flertalet utan anmärkning, b) Omdöme
kan ännu icke afgifvas. c) Genom ymnigare
gödseltillgång och relativt större arbetsstyrka
högre afkastning än a).

Ockelbo.

a), b), c) Sköta ungefär lika.

Å mot.

1. Bolagets jord skötes bäst på grund
af större förmåga.

2. Ingen annan skillnad än den, att bolagen
ega ■ tillgångar, dermed jordbruket
kgn förbättras, hvilket bönderna och arrendatorerna
sakna.

Hamvånge.

a) Sköta mycket väl. b) Arrendatoterna
af större jordbruk sköta ganska väl,
men arrendatorerna af mindre jordbruk
åsidosätta mycket och en del rent af vanhäfda
jorden, c) Sköta jorden väl.

Hille.

a) Sköta jordbruket godt. b) Delvis
godt. c) Utmärkt godt.

Valbo.

a) Sköta jordbruket i allmänhet väl. b)
Väl. c) Mönstergillt.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1—3. a) Sköta jordbruket tillfredsställande.
b) Mindre tillfredsställande, ity
att hemmanen ej förbättras, ej heller några
nyodlingar förekomma, c) Tillfredsställande.

Söderala.

a), b), c) Ingen skillnad.

Seg er sta.

a), b) (Två fall) Sköta ungefär lika.

c) Idka ej jordbruk.

Hanebo.

I, 2. a), b) Sköta lika och efter för åldrade

metoder, c) Ett bolag nedlägger
större omsorg å jordbruket.

Mo.

1,2. a) Sköta jorden tillfredsställande,
b, c) Finnas ej.

Rengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

a) Sköta bättre än förut, b) För få
arrendehemman för afgifvande af allmänt
omdöme, c) Idka ej jordbruk.

Trönö.

a) Jordbruket på senare tider åtskilligt
förbättradt. b), c) Bolagsegendom saknas.

Bollnäs.

a) Försöka så mycket som möjligt att
skota sin jord, i synnerhet de, som icke
behöfva lega arbetare, b) Aro mindre bemedlade,
måste dels arbeta åt bolaget och
dels söka sig arbetsförtjenst hos andra samt
sköta hemmanen så tarfligt som möjligt,

c) Sköta lika med bönderna.

Alf ta.

a) Sköta bra, efter ortens sed, särskildt

SOCKENOMBUD.

287

FBAGORNA 5 — 7.

de välbergade. b) Sämre än bönderna, c)
Idka ej jordbruk.

Ofvanåker.

1. Svar saknas.

2, 3. a) Sköta i allmänhet väl. b) Sakna
med få undantag förmåga och intresse att
sköta jordbruket väl. c) Endast ett hemman
brukas af bolagstjensteman och är välskött.

Voxna.

I • a) Saknas, b) Sköta efter gammal
metod, c) Skötsel rationell.

2. a) Finnas icke. b) Skötseln lemnar
mycket att önska; sämre än böndernas i
angränsande socken, c) Jordbruket vid
Voxna bruk skötes fullt tidsenligt, men
torde ofta gå med förlust. I ett fall är
skötseln dålig.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

a) Sköta väl. b) Sämre, c) I allmänhet
bättre än bönderna.

Njutånger.

a) Sköta i allmänhet väl. b) 1 allmänhet
sämre, c) Väl och bättre än bönderna,
enär de ega bättre tillgångar för inköp af
artificiella gödningsämnen.

Nianfors.

a), b) Sköta ungefär lika.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

a) Sköta i allmänhet godt. b) Dåligt,

c) Någorlunda godt.

Forsa.

I. a) Nedlägga mycket, kanske för mycket
arbete på jordens brukande, hvarför
arbetet blir dyrbarare, än det borde vara.

b) Sköta mindre väl, enär de sakna resur -

ser. c) Sköta väl och tidsenligt. Ungefär
lika med bönderna.

2. a) Sköta fullt tidsenligt, b) Jordbruket
är binäring. Skogsarbeten hufvudnäringen.
c) Sköta i de flesta fall lika som
bönderna.

Hög.

1. Svar saknas.

2. Erfarenhet saknas. Intet bolagshemman
finnes.

Högsta.

b) Förekomma icke. c) Ströms bruk skötes
mönstergillt enligt förbättrad metod och
bättre än böndernas hemman.

Ilsbo.

a) Sköta någorlunda tillfredsställande, b)
Finnas ej. c) Sköta väl, men som fodret
försäljes och konstgödning nyttjas samt
jorden deraf i längden förlorar sin växtkraft,
enligt oriktig metod.

Harmånger.

a) Sköta jemförelsevis godt. b) Något
sämre, c) Något bättre.

Jättendal.

Inom socknen finnas endast sjelfegande.

Gnarp.

a), c) Sköta ungefär lika. b) Sämre.

Bergsjö.

a) Sköta olika, beroende på arbetskrafterna
vid gården, då legning af jordbruksarbetare
vid nuvarande arbetspriser icke
bär sig. b) I allmänhet dåligt (50 % sämre),
derför att ingen viss arrendetid finnes och
höga arrenden, som skola aftjenas med
körning, medföra mycken tidsförlust, c)
Sköta mycket väl, rationellt och mönstergillt.

Hassela.

I. a) Sköta i det hela väl. b) Mindre
väl. c) = a).

288

FRAG ORNA 5 — 7. SOCKENOMBUD.

2. a) Skota i det hela väl. b) I allmänhet
dåligt. De dika ej ordentligt och
gödsla för litet. Gödseln efter hästarna
stannar i skogarna. Buskar och träd få j
växa upp inom inhägnaden, c) Sköta jor- j
den utmärkt, fullt ut lika bra som bönderna.
Bolagens skogshemman äro dock
möjligen mindre rena från buskar och dylikt.

3. a) Större delen sköta bra. b) Större
delen dåligt, särskildt i utbyarna. c) Bra.
Jemförelsevis lika med bönderna med undantag
för vissa skogsbyar.

Norrbo.

a), b) Ingen egentlig skillnad, c) Idka ej
jordbruk.

Bjur åker.

a) Sköta i allmänhet godt. b) Sämre
än a), emedan arrendatorn söker sig skogsarbete.
c) Ungefär lika som a) .

Delsbo.

a) Sköta med intresse, b) Sämre, förbättra
ej jorden, c) Bolagen sjelfva sköta
fullt försvarligt, tjenstemännen oftast mönstergillt.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

a) Sköta ganska bra. b) Något sämre, j

c) Något bättre; täckdika och dränera och
företaga oftare än bönder jemväl odlingar,
men »tillämpa måhända i öfrigt ofta allt J
för sydsvenska metoder.»

Ramsjö.

a) Försumma jorden ganska mycket för
det hittills bra betalda arbetet i skogarna,

b) Sköta ungefär lika med bönderna, dock
kanske något sämre till följd af mindre
intresse för fastigheten, c) Skota jordbruket
oklanderligt och mycket bättre, än
bönder, men torde å jordbruket årligen
lida stor förlust till följd af dålig jordmån
och hårdt klimat.

Färila.

1. a) Några sköta bra, de flesta medelmåttigt,
åtskilliga dåligt, b) Dåligt; i allmänhet
förfaller en bondgårds jordbruk,
då gården blir bolagsgård; gårdarna i socknens
utkanter, der frestelse till extra förtjenst
är minst, stå sig bäst. c) Bättre än
bönderna. Två inspektorsgårdar finnas,
som skötas väl. En af bolag sjelft brukad
större gård, som är välbelägen och
varit ett mönsterhemman, har icke på öfver
6 års tid haft någon kreatursbesättning
och synes bringas till ödeshemman.
Ett annat hemman, som af ett af de största
bolagen öfvertogs för få år sedan, var då
i godt skick, men är nu så förfallet, att
icke någon vill taga arrendet för »intet».

2. Någon skillnad i fråga om a), b) eller

c) kan ej märkas.

Los.

Ingen väsentlig skillnad mellan a), b) och

c). Ett bolag brukade några år sina hemman
i en by och sparade icke på något,
som ansågs gagneligt för jordbruket. Afkastningen
ökades, men ej i samma grad
som omkostnaderna. Hemmanen äro nu
utarrenderade. Bolagens tjensteman sköta
sina små jordbruk med sådan omtanke och
kostnad, som icke är möjlig för bönder.
Naturligtvis understödes detta af bolagen.

Jerfsö

a) Sköta synnerligen väl. b) (Ett fåtal)
Sämre, c) = b).

Arbrå.

a) Sköta väl, dock finnas undantag, b)
(Tre fall finnas) — a), c) I afseende å
dikning och bearbetning = a), men sämre
derutinnan, att kreatur saknas, så att jorden
icke får sig tillförd naturgödsel utan
endast konstgjorda gödningsämnen.

Undersvik.

I. a), c) Sköta rätt bra, dock hafva
bolagen för litet kreatur, men använda så

FRAGORNA 5

SOCKENOMBUD.

289

mycket mer artificiella gödningsämnen, b) i många fall ingen kreatursbesättning, sälja
Finnas icke. j från egendomarna både foder- och sädes 2.

a) Äro de, som mest lägga an på ett ; skörd och gifva jorden endast konstgjorda
rationellt och framåtskridande jordbruk, i gödningsämnen. Torde vara förkastligt för

b) Finnas knappast, c) Hafva liten och i ! jordbrukets framtida bestånd.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tuna.

ä) Sköta i allmänhet jordbruket bra. b)
Dåligt. Sämre än bönderna, c) Jemngodt
med bönderna.

Attmar.

a) Sköta i allmänhet rationellt, b) I allmänhet
sämre, c) Bolagen sjelfva sköta
ungefär så som bönder.

Stöde.

a) Sköta jordbruket delvis temligen väl,
ehuru till någon del enligt föråldrade .metoder.
b) I allmänhet högst illa, hvilket
torde bero på svåra arrendevillkor, c) Erfarenhet
saknas.

Torp.

a) Sköta jordbruket väl. b) Arrendator er
af större jordbruk sköta mönstergillt, af
mindre jordbruk i allmänhet dåligt, c)
Sköta vanligen ej jordbruk.

B or g sjö.

1. a) Sköta med flit och efter bästa
förmåga, b) Jordbruken försämras i regel
hvarje år. Den odlade jorden får i många
fall delvis växa igen med buskar och skog.
Fall finnas äfven, der den förut varit uppdikad
och odlad, men nu får ligga obrukad.
Den fattige, hos bolaget ofta skuldsatte
arrendator!! har ej samma intresse som en
bonde att sköta jorden, c) Sköta vanligen
lika med bönderna.

2. a) Skötseln lemnar mycket öfrigt att
önska. Särskildt otillräcklig dränering och

grunddikning, b) Sköta jordbruket sämst

c) Sköta jordbruket bäst.

Hafverö.

a) Sköta jorden i allmänhet bättre än

b) men dock, i följd af höga arbetspriser,
icke så som ske borde, c) Idka ej jordbruk.

Selånger.

a) Sköta jorden någorlunda väl. b) Äro
för få, för att tillförlitligt omdöme må
kunna afgifvas. Dock torde de skota jorden
i det närmaste på samma sätt som
bönderna, c) För några år sedan funnos
flere bolagshemman, som sålts till bönder
och hvilka då sköttes af bolagens tjensteman
mönstergillt till lärdom äfven för andra
jordbrukare.

Sättna.

a) De mera burgna sköta nog jordbruket
bra, fastän icke efter nyare metoder, men
de fattigare dåligt, b) Sköta lika med
fattigare bönder.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

a) Sköta i allmänhet jorden bäst. En
del utmärkt, b) I allmänhet bekymra arrendatorerna
sig icke om jordens framtida
afkastning, i det de söka att taga största
möjliga afkastning med minsta möjliga
arbete. En del arrendatorer sköta dock
jorden bra. c) Sköta jorden dåligt. Ängarna
få i många fall växa igen med ogräs

290

SOCKENOMBUD.

FRÅGORNA 5 — 7.

och buskar. Då en bolagstjensteman sköter
bolagsjord, bekommer han vanligen afkastningen
utan att bekosta skötseln, som
i sådana fall följaktligen blir god. En
del bolag sköta jorden utmärkt, då den
är belägen i närheten af industriell anläggning.

Indals-Liden.

1. a) Skötseln lemnar mycket att önska,
dock i regel betydligt bättre än å
bolagshemman. Tendenser till förbättring
hafva dock visat sig. b) Hafva endast
muntliga arrenden; från hvilka de när som
helst kunna skiljas, Och sakna intresse samt
sköta jorden mycket sämre, c) Pinnas ej
i orten. I allmänhet sköta bolagstjenstemännen,
som disponera fri arbetskraft med
mera, men sjelfva behålla afkastningen,
jordbruket så, att det står ganska högt.

2. a) Sköta jorden med temligen god
omsorg, b) Eländigt, uselt, ojemförligt dåligt
i förhållande till bönderna. Största intresset
för timmerdrifning och flottning.
Arbetet hemma får i många fall bestridas af
hustrur och minderåriga barn. c) I hufvudsak
vårdslöst, ehuru bättre än arrendatorerna;
dock kunna mönsterjordbruk förekomma.

S. a) Öfvervägande god skötsel, b)
Öfvervägande sämre, c) Idka ej jordbruk.

Holm.

a) Sköta jorden bäst. b) I hufvudsak
samma svar som Indals-Liden 1 b), c) Bättre
än arrendatorerna.

Skön.

1. a) En del bättre, en del sämre, men
nästan ingen med framstående skicklighet,
b) Finnas ej. c) Sköta jorden rätt bra. Något
bättre än bönder.

2.. a) Skötseln under senare åren betydligt
förbättrad, b) Finnas ej. c) Sköta
mönstergillt enligt nyaste metoder samt
hafva lemnat en god förebild för den jordbrukande
befolkningen.

Aino.

a) Flertalet sköter jordbruket med mera
intresse och efter tidsenligare metoder, b)
Finnas ej. c) Skötseln i de flesta fall god,
bättre än hos bönderna. De hafva med sin
rika tillgång på arbetskrafter och gödningsämnen
från industriella anläggningar verkställt
flere jordförbättringsarbeten än som
kunnat betalas med inkomster från jordbruket.

Timrå.

a) Sköta jordbruket än bättre, än sämre,
b) Erfarenhet saknas, c) Bolagen sjelfva
sköta hemmanen bäst.

Ljustorp.

I allmänhet icke någon egentlig skillnad
mellan a) och b), c) Endast en tjensteman
innehar hemman och det skötes ungefär
enligt ortens sed. Ett större hemmansbruk
skötes af Sunds aktiebolag med mycket
ringa kreatursstam. En stor del af
fodertillgången bortföres årligen, utan att
artificiella gödningsämnen användas.

Hässja.

a), b) Sköta i allmänhet dåligt och efter
föråldrade metoder. Hemmansbrukaren egnar
sig mest åt skogskörslor. Kreaturens
skötsel och vård öfverlemnas åt hustru
och barn. c) Sköta jordbruket bättre.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

aj Sköta bättre än förr. b) Mindre tillfredsställande.
c) Sköta väl.

5. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå.

a) Sköta hemmanen någorlunda väl.
b), c) Bolagshemman finnas icke.

FBAGORNA 5—7. SOCKENOMBUD.

291

Stigsjö.

a), b) Sköta i allmänhet väl. c) Ett bolagshemman
finnes, skött af en bolagstjensteman
på det sätt, att växande foder
afbergas och inegojorden i det närmaste
lemnas obrukad.

Viksjö.

a) Sköta jorden bättre. Äro dels tvungna
att lefva mera af jordbruket och dels
mindre liknöjda än arrendatorer. b) Lefva
helst af arbetsförtjenst och eftersätta jordbruket.
Sköta sämre än bönder, c) Sköta
mycket bra och kanske bättre än bönder.

Häggdånger.

a) Sköta i allmänhet godt. b) Mycket
dåligt, c) Ytterst försumligt.

Gudmundrå.

a) Sköta bättre än förut, fastän delvis
ännu efter föråldrade metoder, b) Hafva
ej samma intresse som bönder, hvadan
jordbruket å arrendehemman betydligt försämrats.
c) Fullt ut lika bra som a).

Högsjö.

a) Sköta jordbruket bra. b) En del bra,
en del dåligt, i medeltal mindre bra. c)
Bra, fullt jemförligt med a).

Hemsö.

Alla inegor skötas af sjel fegande.

Torsåker.

Svar saknas.

Ytter-Lännås.

a) Sköta jemförelsevis bra. b) Sämre,

c) Mycket bra.

Dal.

a) Sköta i allmänhet jorden sj elfva,
b) Ehuru arrendatorerna hittills skött jorden
någorlunda, är den tid att motse, då

hemmanen ligga för fäfot, c) Befatta sig
ej med jordbruk.

Boteå.

a), b), c) Sköta ungefär lika och med lika
resultat. En och annan arrendator har
visat berömlig flit i nyodling af icke så
obetydliga marker. Endast en by skötes
af bolag. Ingalunda sämre än af bönderna.

Styrnäs.

a) Hafva intresse att bibehålla jordens
växtkraft och dermed hemmanets värde
samt sköta jordbruket efter omständigheterna
bra. b) Vansköta jorden, om ock
undantag finnas. De intressera sig endast
för skogsarbeten och deras skötsel af hemmanen
öfvervakas ej heller af bolagen,

c) Sköta jordbruket väl. Hemmanen ligga
å goda afsättningsorter och hafva god tillgång
på gödningsämnen.

Ofver-Lännås.

a) Sköta jordbruket någorlunda godt.
b) Dåligt, betydligt sämre än a), c) Någorlunda,
i allmänhet sämre än a).

Sånga.

a) Jordbruket har på senare tider gått
framåt: tidsenliga redskap användas, gödningsämnena
tillvaratagas bättre än förr,
dikning sker, der sådan förr ej kommit i
fråga, och jorden beredes omsorgsfullare
för sådd. b) Sköta jordbruket fullt ut så
bra som a).

Nora.

1. a) Sköta öfvervägande temligen bra.
b) Finnas ej. c) Sköta mönstergillt.

2. a) Sköta ganska bra. b), c) = 1 b), c).

Bjertrå.

Svar saknas.

Skog.

1, 2. a) Sköta bra. b), c) Bolagshemman
finnas ej.

292

FKAGOENA 5—7. SOCKENOMBUD.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå.

Föga skillnad mellan a), b) och c). Jemväl
en del bönder kunna försumma jordbruket
för skogskörslor. En gammal erfarenhet
visar dock, att arrendehemman
blifva styfmoderligt skötta. Graningeverkens
aktiebolag sköter jordbruket utmärkt.

Ed.

a) Jordbruket har på de senare åren
betydligt drifvits upp. b) Sköta nog jorden
sämre än a), c) Bruka ej hemman.

Multrå.

Vid jemförelse mellan a) och b) måste
de senare anses vanvårda sina hemman,

c) Idka ej jordbruk.

Lånysele.

a) Sköta afgjordt vida bättre än b) och
utvidga odlingen, ehuru alltför sakta.

b) Odlingsarealen utvidgas icke utan snarare
minskas, c) Sköta i ett och annat
fall mönstergillt. De flesta hemman, som
brukas af bolagen sjelfva,, skötas sämre än
böndernas eller också skötas de icke alls.

Graninge.

a) Sköta jorden utmärkt väl. b) Utmärkt
väl, till dess Graningeverkens aktiebolag
för några år sedan föreläde arrendatorerna
stränga kontrakt, hvilka fört med sig, att
många suga ut jorden för att före tillämnad
flyttning hinna att få största möjliga vinst
ur densamma, c) Sköta jorden utmärkt
väl.

Besele.

a) Sköta i allmänhet bättre än b).

c) Skota ej hemman.

Adals-Liden.

I. a) Sköta med få undantag någorlunda.
b) En del jemförligt med a) men i
allmänhet sämre än c). Jordbruket å de

få icke utarrenderade fjellhemmanen tyckes
så småningom komma att förfalla. Intet
hemman skötes af bolag.

2. a) Söka att göra sitt bästa, b) Skota
mindre väl, någon areal om sänder får
alltid växa igen. med skog. c) Bolagen
sköta hemmanen bra och så äfven tjenstemännen,
om de ha säkerhet att få bebo
hemmanet någon tid.

Junsele.

1. a) Högst få lefva uteslutande af jordbruket.
De fleste hafva skogsafverkning
och dithörande arbete till binäring, några
till hufvudnäring. b) Sköta öfverhufvud
taget så väl och så illa som bönderna. Lefva
hufvudsakligen af skogsafverkning och
timmerflottning med hvad dertill hörer och
hafva jordbruket till binäring. Dock sköta
några jordbruket mönstergillt, c) Bolagen
sjelfva drifva ej jordbruk; tjenstemännen
sköta jorden väl och äro i detta hänseende
goda föredömen för a) och b).

2. a) Sköta efter omständigheterna
någorlunda bra. b) I allmänhet mycket
dåligt, c) Bolagen sjelfva bruka ej någon
jord. Inspektörerna sköta sina boställen
bra och någorlunda lika med a).

3. a) Sköta någorlunda bra. b) Sämre,

c) Bättre.

Ramsele.

a) Sköta jorden efter råd och lägenhet
försvarligt, b) I allmänhet mycket dåligt.
Arrendatorn sitter löst på sin plats och
saknar den trygga ställning, som är förutsättning
för all ambition, c) Sköta i allmänhet
utmärkt.

Edsele.

a) Sköta jemförelsevis bäst. b) I allmänhet
betydligt sämre; såsom bisak till
timmerafverkningen. c) Utan gensägelse
sämst. De åtnöja sig med att taga de
sjelfväxande höskördarna och bruka, när
sådant ej längre går för sig, utarrendera
hemmanet eller lägga det öde.

FRAGORNA 5 — 7. SOCKEN OMBUD.

293

Helgum.

a) Sköta jordbruket icke fulldriftigt.
b) I följd af bristande medel öfverhufvud
sämre, c) Tjenstemännen sköta sina boställen
fullt lika godt som bönderna sköta
sina hemman; de öfriga hemmanen skötas
sämre än b).

Fjällsjö.

a) Sköta temligen väl. b) Visa afgjord
försumlighet, c) Tjenstemännens boställshemman
bebyggas storartadt, hvarjemte
jordbruket äfven skötes temligen väl. Men
till sådana hemman brukar innehafvaren
taga jemväl afkastningen från andra närbelägna
bolagshemman, hvilka derigenom
lida och äfven i andra afseenden försummas
och få förfalla.

B odum.

a) Hålla jordbruket i någorlunda godt
skick, b) Sköta sämre än a); jorden åsidosättes
och vanhäfdas. c) Bolägen bruka
icke sjelfva någon jord. Högst få hemman
finnas utan arrendatorer och dessa skötas
dåligt. De skördas endast, så länge något
växer.

Tåsjö.

a) Söka på bästa sätt sköta jordbruket,
b) Anse sig icke kunna vänta nytta i
framtiden af sina jordbruk, utan lemna i
allmänhet hemmanen till förfall, c) Bolagen
sjelfva sköta ingalunda bättre än b);
men tjenstemännen ungefär som a).

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå.

1,2. a) Sköta jordbruket i allmänhet
rätt väl. b), c) Bolagshemman finnas ej.

Ullånger.

a) Sköta jorden relativt bra. b) Dåligt.
Den fattige arrendatorn har intet förlags -

kapital och ingen kredit. Icke ens sitt eget
arbete kan han egna sitt jordbruk, ty medan
han väntade på frukten af detta, skulle han
och hans familj svälta ihjel. Derför måste
han blifva daglönare åt den förste bäste,
under det jordbruket skötes som en binäring.
Hans ställning är dertill allt för
osäker för att intressera honom för den
teg han odlar. I alla händelser kännetecknas
ett bolagshemman af illa underhållna
åbyggnader, illa dränerade och skötta
fält med öfverflöd endast på videbuskar, af
minskade skördar och nedgående kreatursstock,
af en fattig åbo utan kommunala
och samhälleliga intressen och af en befolkning,
som vegeterar, så länge det går.

c) Bolagshemman vid affärscentra eller
bebodda af bolagstjenstemän skötas bättre
än bondehemman, men torde ej drifvas som
affär utan tjena till att, oberoende af konjunkturer,
förse brukaren med landtmannaprodukter.
Mera aflägset liggande hemman
skötas afgjordt sämre, om de skötas alls.

Vibyggerå

a) Sköta enligt i orten gängse metoder,
ofta med otillräckliga arbetskrafter, b) A
bolagshemman, som sedan länge innehafts
af landbönder (tillfälliga årsarrendatorer)
och hvilka varit krononybyggen med flere
tusen hektar skogsmark, har afkastningen
minskats och jordbrukets utveckling hämmats.
Detsamma gäller ock c) de hemman,
som brukas af bolagen sjelfva, om ock
någon större tillbakagång ej kunnat konstateras
å dem.

Nätra.

a) Jorden skötes år från år allt ändamålsenligare
ej minst i följd af länsagronomens
verksamhet, b) Sköta under all kritik dåligt,
utom i ett fall, der en från landtbruksskola
utgången person för längre tid arrenderar
ett hemman, c) Skötseln god. I
allmänhet lika med böndernas, men med
mera tät omvexling mellan vall och hafre.

294

FRAGOKNA 5 — 7. SOCKENOMBUD.

Sidensjö.

a) Sköta jordbruket i allmänhet väl. b)
Egna sig hufvudsakligen åt bolagsarbete
och skota jordbruket i allmänhet dåligt.
Så fort ett hemman kommit i bolags ego,
plägar det vara omöjligt att åstadkomma
några förbättringar af bete medelst rödjningar
i utmark, stängsel byarna emellan,
gemensamma vägunderhåll o. dyl. »lagarbete»,
enär arrendatorerna vägra deltaga.
Häraf uppstår mycken oenighet, c) Endast
ett mindre jordbruk, idkadt af bolagstjensteman,
finnes, och det skötes väl.

Skorped.

a) Sköta jordbruket bättre och med större
intresse än förr. b) Med få undantag dåligt.
c) Sköta ej jordbruk.

Anundsjö.

1. a) Sköta jorden väl. b) Sämre än a);
undantag gifvas dock. c) Bättre än a).

2. a), b), c) Sköta ungefär lika: olikheterna
bero på individerna sj elfva och ej
på allmänna orsaker.

3. a) Sköta jorden bättre och med större
intresse än förut, b) Dåligt, med några
undantag, c) Sköta ej hemman.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevad.

a) Söka i de flesta fall att förbättra
hemmanen, b) Hafva hvarken tid, intresse
eller förmåga att sköta jordbruket, som
också försämras, c) Invid sågverken äro
hemmanen, med riklig tillgång å gödningsämnen
och med goda afsättningsförhållanden,
väl skötta. Bolagens tjensteman, som
bo mera aflägset, bruka hemmanen i de
flesta fall lika dåligt som arrendatorerna.

Mo.

a) Sköta jorden något så när mönstergillt,
men i fall, der de sysslat med bolagsarbeten,
har jordbruket gått tillbaka till
en temligen låg ståndpunkt, b) Använda
större delen af sin tid i bolagens tjenst
och sköta jordbruket mycket klent, c)
Obekant.

Björna.

a) Sköta jorden bättre än b), som ju ej
hafva det intresse, som följer eganderätten.

c) Blott två hemman skötas af bolagstjenstemän
ungefär som af arrendatorer.

Arnäs.

a) Sköta jorden rätt bra. b) Kan ännu
ej säkert bedömas, c) Sköta mönsergillt.

Gideå.

a) Skötseln någorlunda, b) Betydligt
sämre, c) Erfarenhet saknas.

Trehörning sjö.

a) Sköta jorden i allmänhet väl. b) De,
som hafva arrenden å 40 år, sköta jorden
ganska väl, ehuru icke lika bra som bönderna.
Eljest gäller, att b) under vintrarna
äro för mycket upptagna af skogskörsel-
för att kunna hinna att sköta jorden
som sig bör. c) Sköta ej hemman.

Grundsunda.

1. 2. a) Sköta jorden i regel mycket
väl. b) Arrendehemman ligga oftast i den
allra största vanvård. Arrendatorn egnar
sin hufvudsakliga arbetstid åt kör- och
andra förtjenster. c) Sköta i jemförelse
med bönderna mycket vårdslöst och vanhäfda
hemmanen i oroväckande grad. De
hemman, som ligga nära sågverk, der gödsel
och spillning utan vidare kostnad kan anskaffas,
utgöra dock undantag.

FRAGORNA 5 — 7. SOCKENOMBUD.

295

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Bagunda.

1. a) Sköta jordbruket i allmänhet val.
b) Till en mindre del val. c) Sköta icke
något jordbruk.

2. a) Rätt försvarligt, b) Ofta mindre
väl. c) = 1 c).

3. a) I de allra flesta fall väl. b) Delvis
väl. Den, som har något kapital, kan
skota hemmanet väl, men icke den, som
måste skuldsätta sig för dragare och redskap,
hvilka i flesta fall bli af sämre beskaffenhet.
c) = 1 c).

Hellesjö.

a) Sköta jorden i allmänhet bäst. b) j
Arrendehemmanen äro med få undantagvanskötta.
c) En del sköta jorden någorlunda,
en del utmärkt.

Håsjö.

a) Ett mindre antal sköter jordbruket j
väl; flertalet, särskildt de, som upplåtit
skog på arrende, mindre väl, dertill de
lättare åtkomna förtjensterna vid skogsavverkningarna
äro anledningen, b) Vanvårda,
med ett undantag, jordbruket. Ingå
nyodlingar. För många hästar hållas på
grund af skogsafverkningen. Gödseln af
dessa stannar i skogarna och ersättning
genom komposter sker icke. Genom tidigt
börjad och i det yttersta utdragen skogskörning
medhinnes icke omplöjning af utvuxna
gräsvallar, som derför mosslöpa.
Vidare sker ej heller behörig djupplöjning, j
i följd hvaraf öfverstå jordlagret utsuges.
Gödseln från den allt för ringa ladugårdsbesättningen
utföres på olämplig tid och
olämpligt sätt. Hvad nu är sagdt gäller
i mindre utsträckning somliga bondehemman,
men å dessa sker i många fall rättelse.
c) Idka icke jordbruk.

Fors.

1. a) Bönder, som hafva skog till afsalu,
skota sina hemman jemförelsevis väl. b)
Olika, beroende på deras ekonomiska ställning,
som dock merendels är så dålig, att
de för sin existens måste offra större delen
af sin tid till biförtjenster. c) De tjenstemän,
som förfoga öfver behöfliga medel,
sköta jorden väl.

2. a) De, som ega resurser, sköta jordbruket
i allmänhet ganska bra. De, som
äro hänvisade till biförtjenster, sköta sämre,
b) == 1 b), c) Endast två hemman skötas
af tjensteman, och de skötas fullt jemförligt
med de bästa af bondehemmanen.

Stugun.

1. a) De, som ega sparad skog, sköta
jordbruket mönstergillt: årligen odlas,
kreatursstocken ökas och under goda år
afyttras jemväl något spanmål. b) Arrendatorerna
kunna ej vara göda jordbrukare,
enär deras ekonomi ej tillåter det. Sjelf
har arrendatorn ej krafter att ensam utföra
de arbeten, som fordras, och till legning
af arbetare saknar han medel. Ofta
saknar han ock god vilja. Sådana arrendeh
em man sjunka derför öfver allt nedåt i
underhåll af såväl hus som jord. c) Sköta
jemförelsevis väl de tegar, som af ålder
varit brutna, men de nyodla icke. Bolagshemman,
hvarå tjensteman är placerad,
utmärker sig för yttre och inre glans.

2. a) Sköta bättre eller sämre allt efter
insigter och tillgångar. b) Ojemförligt
sämre, c) Endast ett fall; hemmanet skötes
ungefär som ett bondehemman.

Borgvcittnet.

a) Sköta jordbruket i allmänhet ganska
godt efter ortens förhållanden. Permanenta
vallar hafva allmänt utbytts mot s. k.
koppelbruk med 3—5-åriga vallar, b) Sköta
allmänt dåligt och mycket sämre än a).

296

FRÅGOKNA 5 — 7. SOCKENOMBUD.

Vallarna utsugas och vändas mera sällan,

c) Sköta ej hemman.

Befsund.

a) Sköta jordbruket i allmänhet på föråldradt
sätt, men icke illa. Ordnadt vexelbruk
blott i enstaka fall. b) I allmänhet
ganska dåligt, vida sämre än a), c) Lika,
om ej bättre än a).

Nyhem.

a) Sköta otvifvelaktigt med intresse och
omsorg, men i de flesta fall, af brist på
bättre kännedom i jordbruk, efter föråldrade
metoder, b) Som arrendekontrakten i allmänhet
gälla endast några få år, hysa
arrendatorerna mindre intresse för jordbruket
och uraktlåta att nedlägga några
väsentliga arbeten derå. c) Sköta icke
några hemman.

Bodsjö.

a) Sköta hemmanen i allmänhet med intresse
och god afkastning, b) Vanligen
ganska dåligt, gränsande till vanhäfd, i enskilda
undantagsfall = a), c) Blott ett sådant
hemman finnes och det skötes ungefär
som ett bondehemman.

Sundsjö.

a) Sköta jordbruket som hufvudnäring
med förbättrande af jorden och användning
af konstgödning, tidsenligare redskap
o. s. v. b) Sköta jordbruket som binäring
till skogsafverkningen med allt större försämring
af jordbruket, c) Sköta icke hemman.

Bräcke.

a) Hålla den odlade jorden i kultur och
försämra åtminstone icke densamma, b)
Flere exempel förekomma derpå, att odlad
jord utlägges till bete och småningom lemnas
att beväxas med skog, förutom det
att åbyggnaderna å till ett bruk sammanslagna
hemman lemnas att alldeles förfalla.
c) Ett af bolagstjensteman skött
hemman finnes, och det skötes ungefär på
samma sätt som vanligt bondehemman.

Brunflo.

a) Skota bättre än b), b), hvaraf rätt många
finnas, sköta i regel rätt dåligt.

Marieby.

Ett enda, nyligen inköpt bolagshemman
finnes.

Lockne.

a) Efter jernvägens tillkomst har jordbruket
och boskapsskötseln bedrifvits mera
intensivt, b) Sköta hemmanen så att säga
endast för dagen, de söka biförtjenster,
och vanvårda hemmanet. När de bli för
mycket skuldsatta, uppsägas de till afflyttning
och arrendera då af något annat
bolag. De deltaga icke i de samfällda arbeten,
som ofta förekomma inom byalagen,
såsom gärdesgårdars stängande, väganläggningar
m. m. Ofta hafva de inga bindande
arrendekontrakt uppsatta och tro sig derigenom
vara brukare endast för dagen,

c) Bolagen vidtaga ej några förbättringar
å hus eller jord. De taga under de första
åren största möjliga skörd och låta, när
hemmanet blifvit utsuget till såväl jord
som skog, utarrendera eller sälja detsamma.

Näs.

a) Sköta i allmänhet efter bästa förmåga,
om ock de genom trävaruindustrien
uppdrifna arbetspriserna omöjliggöra odling,
b) Skogsförtjensten är hufvudsak. Jordbruket
är bisak och skötes derefter, c)
Drifva intet jordbruk.

Blackås.

a) Sköta med få undantag bra. b) Vanvårda
i allmänhet jordbruket, en del sköter
det under all kritik uselt, c) Sköta icke
här något jordbruk.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) I rätt många fall drifves jordbruket
med synnerlig omsorg och omkostnad, men

FRAGORNA 5

SOCKEN OMBUD.

297

afkastningen står i intet fall i något godt
förhållande till de å jorden nedlagda kostnader.
Orimligt dyra arbetskrafter förorsaka
jordbrukaren ett allt för dyrt arbete. Brist
på kommunikationer nedsätter mycket priset
å jordbruksalster. b) Hvarken vilja
eller kunna sköta jordbruket med större
omsorg eller kostnad, c) Sköta ej jordbruket
så illa, då de naturligtvis ej behöfva
så noga se efter, att det bär sig.

Kyrkås.

a) Förbättra och utvidga sina jordbruk.

b) Hafva föga intresse att göra förbättringar
och verkställa sällan andra arbeten
än de nödvändigaste för sådd och skörd.

c) Sköta icke något hemman.

Häggenås.

a) Sköta jorden med ganska god flit.

b) Något sämre än a), c) Fullt lika bra
som a).

Föllinge.

a) Sköta jordbruket efter ortsförhållanden
och bruk i allmänhet väl. b), som oftast
äro fattiga och genom skogsafverkning hos
bolagen aftjena arrendet och fylla nödiga
lefnadsbehof, sköta med få undantag uselt.

c) Sköta ungefär lika som a).

Laxsjö.

a) I allmänhet efter gamla metoder; men
i mån af insigt och ekonomisk förmåga
försökas i allmänhet nya jordbruksredskap,
b) Glöra endast de arbeten, som fordras
för att förr eller senare helt utsuga den
redan odlade jorden, c) Idka ej jordbruk.

Hot agen.

a) Sköta efter ortens bruk godt. b) Med
få undantag uselt, c) Sköta icke hemman.

Hammerdal.

I. a) Böndernas skötsel af jordbruket
bestämmes hufvudsakligen dels af olika
uppfattning om bästa metoden dels af olika

fallenhet för jordbruksyrket och dels af
olikheten i bergningsvillkor och tillgången
å egna arbetskrafter, b) Underkasta sig
inga andra uppoffringar för jordbrukets
bedrifvande än sådana, som icke kunna
undkommas. c) Skötseln fullt jemförlig
med, om icke bättre än de flesta bönders.

2. a) Betydligt återstår att önska i fråga
om jordbrukets skötsel, om än föråldrade
metoder fått vika, b) Sköta för det mesta
dåligt och betydligt sämre än a), hvilket
i någon mån torde bero deraf, att arrendetiden
är begränsad till 5 högst 20 år samt
att arrendatorerna måste skaffa sig biinkomster
genom arbete i skogarna; särskildt
med afseende å husens underhåll
förefaller det, som om bolagen ansåge det
bäst, att husen ju förr dess hellre försvunne,
för att möjligen ersättas med något
annat. Arrendatorerna få knappast rätt
till husbehofsved. c) De få bolagstjenstemän,
som här idka jordbruk, sköta jordbruket
fullt ut lika bra och i de flesta fall
bättre än bönderna.

Gåxsjö.

b), som alltid ha kort arrendetid, sköta
jorden sämst, c) De få hemman, som skötas
af bolagen och användas som boställen åt
deras tjensteman, torde skötas i likhet med
bättre bondhemman.

Ström.

1. a) Sköta i allmänhet väl de hemman,
der egna arbetskrafter finnas, b) I allmänhet
dåligt, c) Bolagen sj elfva så igen
åkern till gräsvall och skörda, så länge
gräs växer. Tjenstemännen skörda i allmänhet
foderväxter och potatis.

2. a) Sköta efter bästa förmåga, b)
Åtminstone de flesta ganska dåligt och
sämre än a), c) De små jordstycken, som
bolagstjenstemän bruka, skötas ganska väl,
men odlingar verkställas icke.

Alanäs.

I. a) Några bönder sköta hemman på
rationellt sätt, som manat till efterföljd

298

FRÅGORNA 5-7. SOCKENOMBUD.

och äfven visat sitt inflytande, b), c) Så
få bolagshemman finnas, att jemförelse af
värde ej kan göras. Det enda hemman,
som skötes af en bolagstjensteman, vårdas
godt.

2. a) Sköta jordbruket någorlunda, en
del bra. En del, som af ekonomiska skäl
sysslar mycket med bolagsarbete, åsidosätter
något jordbruket, b) Betydligt sämre
än a); de äro mera måna om de kontanta
inkomsterna från bolagsarbeten. Det händer
ofta, att samma åker i flera år besås med
korn. En del begagna aldrig öppen jord,
utan skörda endast växande foder årligen,

c) Af bolag skötes ingen annan egendom
än ett försöksfält, som gödslas med konstgjorda
gödningsämnen och hvarifrån hela
foderskörden bortföres. Bolagstjenstemän
idka något mindre jordbruk, som skötes
någorlunda bra.

Frostviken.

1. a) Odla jorden efter förhållandena i
orten någorlunda väl. b) Illa. Vanligen
fattiga, syssla de mest med bolagsarbeten.

c) Bolagen sköta sällan några hemman
sjelfva, men göra de det; så förfalla hemmanen
snart och blifva skogsmark. Bolagsombuden
sköta sina boställen någorlunda.

2. a) Odla jorden efter ortens förhållanden
relativt väl. Större odlingar skulle
säkerligen företagas, om bättre kommunikationer
funnes, b) Endast högst få kunna
sägas odla jorden; så fort bonden blir arrendator,
synes hans intresse för jordens
skötsel försvinna, c) I hufvudsak = 1 c).

Rödön.

a) Sedan mejerihan dteringen numera allmänt
kommit till stånd och ladugårdsskötseln
ej så obetydligt uppdrifvits, hafva
bondehemmanen blifvit bättre häfdade och
lemnat bättre skördar, b) Sköta sämre än
a), c) Sköta ungefär lika som a).

Näskott.

aj Egna sig hufvudsakligast åt jordbruket
och sköta detta bättre än c), b) Sköta
jorden sämst.

Aspås.

a) Sköta jordbruket i förhållande till
ekonomien jemförelsevis godt. b) I allmänhet
ytterst dåligt, med försämring af
hemmanet år från år. c) Idka ej jordbruk.

Ås.

a) Egna sig åt jordbruket och sköta följaktligen
hemmanen efter ortens förhållanden
ganska bra. b) Bekymra sig föga eller
intet om jordbruket och vansköta hemmanen.
c) Bruka ej hemman.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

a) Sköta jordbruket i allmänhet bra, men
många efter föråldrade metoder, b), c)
Pinnas ej.

Frösön.

Bolagshemman finnas ej, hvadan jemförelse
ej kan ske.

Hallen.

1,2. a) Sköta jorden mindre tillfredsställande.
b), c) Endast ett bolagshemman
finnes och det skötes sämre än a).

Marby.

1. a) Sköta jordbruket någorlunda, b),

c) Finnas ej.

2. Alla hemman egas af bönder.

Norderön.

a) Sköta i allmänhet bra. b) Illa. c) Bruka
ej något hemman.

Oviken.

Bolagen ega endast ett fåtal hemman.
Skillnad i förevarande afseende mellan a),
b) och c) kan ej förmärkas.

Myssjö.

1. a) Sköta i allmänhet mycket bättre
än b) och c). Genom arrendesystemet lider
jordbruket i betänklig grad.

SOCKENOMBUD.

299

FRÅGORNA 5 — 7.

2. a) Skota vanligen sina hemman bättre
än c). Några arrendator er finnas icke, endast
brukare.

Undersåker.

a) Skötseln lemnar mycket öfrigt att
önska. De genom den sedan 1870-talet
pågående afverkningen i stor skala höjda
arbetspriserna hafva hindrat odlingar och
förmått en stor del af bönderna att vintertiden
egna sig åt skogsafverkningar. b)
Sköta jordbruket mindre godt. c) Idka ej
jordbruk.

Mörsil.

Som egentliga bolagshemman icke finnas,
kan jemförelse ej ske.

Are.

a) Skota vida bättre än b), c) Bruka
inga hemman.

Kall.

a) Sköta jordbruket någorlunda, men b),
som arrendera på allenast ett år i sänder,
mycket dåligt, c) Idka ej jordbruk.

Offerdal.

a) Sköta jordbruket i förhållande till förmågan
väl. b) Jemförelsevis dåligt, c) Idka
ej jordbruk.

Alsen.

a) Sköta jordbruket i allmänhet bättre
än b) och c), b) Med ett par undantag,
underhaltigt, c) I allmänhet allra sämst.

Mattmar.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. Någon väsentlig skillnad förefinnes
icke af den anledning, att arrendatorerna
äro de forna egarna till bolagshemmanen,
hvilka de få sköta som förut.

2. a) Sköta jordbruket i allmänhet gan -

ska bra. b) Likaså, c) En del utmärkt
bra, en del dåligt.

Asarne.

1. a) Bereda åkrarna bättre än förr
genom täckdikning med mera. En del
mindre försigkomna bönder samt b) sköta
jordbruket mera så att säga för dagen.
När bonden om hösten sysselsätter sig med
jordarbeten, kompostarbeten och torrströinläggning,
företager arrendatorn resor och
skogsgång för beredande af sitt vinterarbete
med skogskörslor eller företager tillfälligt
arbete med forors fraktande. Arrendatorns
söner och folk vilja ej deltaga i
jordförbättringsarbeten, c) Bolagshemman
under eget bruk finnas ej här, men väl i
grannsocknarna, hvarest ett dylikt gällt
som mönsterfarm och vid foderbrist bistått
ortens befolkning med foder.

2. a) Oaktadt otjenliga metoder följas,
är jordbruket i betydligt framåtskridande,

b) Arrendatorerna äro i de flesta fall fattiga.
Skogen med dess timmerfångst är
arrendatorns egentliga arbetsfält. Hit reser
han med sitt bästa foder, så snart marken
blifvit snöhölj d, och der sliter han hela
vintern i sitt bolags körslor oftast mot så
låg aflöning, att han endast med ökad skuld
och slitna krafter återkommer för att i
hast undangöra sitt vårarbete. Detta är
också, oafsedt försummadt höstarbete, snart
färdigt, ty tegarna för vårsådd och potatis,
af ålder oh vilad jord, tillredas med enklare
redskap och öfvergödslas med den spillning,
den fåtaliga boskapen under vintern
lemnat. Att kompostera eller göra jordblandning
gifves icke tid till. Arrendatorn
måste vara med på vårens timmerflottning
och förtjena till sommarens uppehälle.

Klöf sjö.

a), b) En del sköta jorden väl, en annan
del illa. c) Idka ej jordbruk.

Rätan.

a) Skötseln mindre god. b) Ändå sämre.

c) I regel god. Beroende på större ekonomiska
resurser.

300

FRAGORNA 5 — 7. SOCKENOMBUD.

Sveg.

1. a) Sköta jordbruket dåligt, b) Mycket
sämre än bönderna, c) Sämst. Tjenstemännen
sköta dock jorden försvarligt.

2. a) Pågående laga skifte och höga
arbetspriser hafva orsakat, att mindre omsorg
egnas jordbruket, b) Egna sig åt
arbeten i bolagens tjenst, skötande jordbruket
som en bisak, c) Sköta ungefär
lika som a).

Linsell.

a) Sköta jordbruket efter ortens förhållanden
och med temligen god afkastning.

b) Försumma i allmänhet jordbruket, c)
Vanvårda jordbruket.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. a), b) Skötseln jemförelsevis lika. c)
Idka ej jordbruk.

Lillherdal.

1. a) Sköta med ett par undantag dåligt.
b) Med ett par undantag något sämre.

c) Bolagen sköta icke sjelfva något hemman;
men deras tjensteman bruka sina
boställshemman bra.

2. a) Dåligt, b) Mycket dåligt, c) Bolagens
tjensteman sköta någorlunda.

Ytter- Hog dal.

a) Använda föråldrade metoder, men
vinnlägga sig dock om jordbruket mera
än b), som söka bereda sig en tillfällig afkastning
af jorden, c) Bolagstjenstemännen,
som drifva jordbruket med bolagets
medel, sköta jordbruket bäst. Bolagen
sj elfva bruka hemman i endast få fall och
då på ungefär liknande sätt som arrendatorerna.

Öfver-Hogdal.

a) Sköta i allmänhet tillfredsställande,

b) Mycket dåligt, c) Idka ej jordbruk.

Hede.

Ingen nämnvärd skillnad mellan a) och

b), c) Sköta i regel ej jordbruk.

Storsjö.

1. a) De få sjelfegande sköta jordbruket
med något intresse, så icke b), c) Bruka
inga hemman.

2. a) Förbättra ständigt, b) Intet för
förbättring, c) = 1 c).

Vemdalen.

a) Sköta utan vidare omsorg, b) Ungefär
— a), c) Bruka ej hemman.

Tännäs.

b) Sköta jordbruket sämre än a), c) Idka
ej jordbruk.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

a) I allmänhet efter föråldrade metoder,

b) I allmänhet sämre än a), c) Betydligt
bättre än a) och b). De tillämpa nyare
metoder.

Bjurholm.

Af arrendesystemet följer, att i allmän -

het b) sköta jorden sämre än a), c) Fullt
lika bra som a).

Umeå.

I. a), b) Om det med afseende på sjelfegande
bönders jordbruk kan önskas en
bättre och rationellare skötsel, gäller detta
i ännu högre grad beträffande bolags arrendehemman.
Då ett jordbruk kommer
i arrendators händer, bruka, med högst få

FRÅGORNA 5 — 7. SOCKENOMBUD.

301

undantag, efter några år å inegor och åbyggnader
uppstå tydliga tecken till vanhäfd,
som år efter år ökas. Anledningen dertill
kan visserligen i en del fall vara, att arrendet
är för högt, men den väsentligaste
orsaken ligger i folklynnet, som icke passar
samman med det läge, hvari jordbrukaren
kommer såsom arrendator, c) Åtminstone
icke sämre än a). I vissa fall något bättre.

2. a), b) = 1 a), b), c) I allmänhet

fullt jemförligt med bönderna.

Vännäs.

a) Bäst, hvartill i synnerhet mejerirörelsen
i några större byar bidragit, b) Dåligt.
c) Finnas ej.

Säfvar.

1. b), c) Sämre än a), i det att de
utföra allenast det allra nödtorftigaste
arbete.

2. a) Sköta så godt de kunna och nedlägga
efter förmåga och med hänsyn till
deras ekonomiska ställning mycket arbete
samt visa verkligt intresse, b) Göra endast
det, hvartill de äro nödda och tvungna,
hvadan, med få undantag, jordbruksskötseln
å dessa hemman är under all kritik,

c) Nedlägga mycket arbete och stora kostnader,
men om detta sker af intresse för
jordbruket eller af andra bevekelsegrunder,
vågar man icke afgöra.

Degerfors.

1. a) Svar saknas.

2. a) 1 allmänhet mindre god skötsel.

b) Ännu sämre. Arrendatorerna äro vanligen
så obemedlade, att de ej kunna anskaffa,
hvad som behöfves för skötseln.

c) I allmänhet ganska väl och fullt lika
bra som a).

Bygdeå.

a) Mycket bättre än b), b) I hvarje fall
har å arrendehemmanen vidare utveckling
genom fortgående nyodlingar och förbättringar
afstannat. c) Af de många bolagshemmanen
inom socknen finnes blott ett,

som är under bolags eget bruk. Det skötes
mönstergillt .|

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. a) Bättre än b), c) Bäst.

2. a) Bättre än b), c) Drifva intet jordbruk
inom socknen.

Skellefteå.

a) Arbeta numera med allt större flit
på _ att förbättra jordbruket och utvidga
odlingen, b) Sköta i regel hemmanet dåligt
och låta mången gång skogen inkräkta
på den odlade jorden, c) Sköta till stor
del lika bra och mången gång bättre än
a) de hemman, som ligga vid sågverk
och mera framstående platser. På större
afstånd från sågverken sköta bolagen vanligen
icke sjelfva sina hemman.

Byske.

a) Ordentligt, b) Sämst, c) Sämre än
a), men bättre än b).

Jörn.

a) Många bra, andra, till följd af fattigdom
eller ock brist på arbetskrafter eller
insigter, illa. b) I allra flesta fall mycket
dåligt och mycket sämre än a), c) Bruka
icke någon jord.

Norsjö.

a) Jemförelsevis bättre än b) och c).

Löfånger.

Bolag ega endast tre hemman, hvilka,
af bolagen inköpta under de sist förflutna
åren, ännu icke hunnit röna menlig inverkan
deraf.

Nysätra..

1, 2. a) Tillfredsställande, b) Mindre
tillfredsställande, c) Finnas icke.

Mula.

1—3. a) Bättre, b) Sämre, c) Sämst.
Mycket klent.

302

FEAGOENA 5 — 7.

SOCKENONBTJD.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. a) Någorlunda väl. b) Föga tillfredsställande.
c) Drifva intet nämnvärdt
jordbruk.

2. a) Någorlunda godt. b) Utan intresse
och sämre än a), emedan dels intresset
är så olika vid skötseln af eget
och af andras hemman och dels arrendatorerna
i följd af det lösa aftal, som säges
finnas mellan parterna, icke äro att anse
för stort mer än vanliga arbetare, som i
bolagens ärenden kunna skickas än hit än
dit, på afverkningar, flottningar, flottledsrensningar
och dylikt, ofta långa tider och
långt från hemmet, c) Bolagstjenstemännens
hemman — de få, som finnas, — skötas i allmänhet
ganska godt och bättre än a), derigenom
att dels bolagen bidraga till omkostnaderna,
som för dem icke lära hafva
någon betydelse, och dels bolagstjenstemannen
i allmänhet eger större kunskap
i jordbruksskötsel än bonden.

11. a) Underhaltigt. Skötseln tål på
intet vis någon jemförelse med jordbruket
i södra Sverige, b) Jordbruket mycket
försummadt. Sämre än böndernas. Angående
orsaken i hufvudsak = 2. c) I
hufvudsak — 2- c). Bolagen sjelfva bruka
inga hemman. På många bolagshemman
är emellertid jordbruket nedlagdt, ty så
måste det anses, äfven der gräset skördas.
Förteckning å bolag tillhöriga åtta ödeshemman
om tillsammans 49 (M mantal bifogas.

Stensele.

a) Bättre än b), som merendels äro ytterst
fattiga, c) Pläga sammanslå flera
hemmansdelar och auktionera bort betydligt
af foderskörden, då deremot bonden
behåller allt sjelf för att kunna föda flera
kreatur och få mera gödsel åt åkern.

Sorsele.

a) Någorlunda bra, ehuru svårighet
under senare år till följd af uppdrifna ar -

betslöner mött att- hålla nödigt arbetsbiträde.
b) Hafva hittills föga stått efter

a) i afseende på skötseln af den redan
uppodlade jorden, ehuru de naturligtvis
förlorat intresset för nyodling. Emellertid
saknas längre tids erfarenhet. Dock har
visat sig, att arrendatorerna kunna anses
»förlorade såsom medborgare och kommunalmedlemmar».
I de flesta fall godtyckligt
behandlade och, derest de ej till
af bolagen bestämda pris fullgöra vissa
arbeten, hotade med vräkning, förlora de
den »sjelfhåg», som sporrat bönderna att
bättra sina hemman.

. 1 sele.

a) Sköta i allmänhet hemmanen efter
insigt och förmåga samt nedlägga ej så
litet arbete och kostnad å afkastningens
uppdrifvande. Ojemförligt bättre än b).

b) Kunna, med få undantag, sägas rent af
vansköta hemmanen, c) Med knappt nämnvärda
undantag, bruka bolagen ej sjelfva
eller genom tjensteman några hemman.

Fredrika.

1. a) Rätt väl. b) Någorlunda men vida
mindre väl. Gårdar och hus få till det
mesta förfalla, c) Ungefär så som a).

2. a) Visa i regel intresse och söka efter
bästa förmåga förbättra och utvidga inegoj
orden och att hålla åbyggnaderna i godt
stånd, b) Utan all tanke på framtiden,
nedlägga de i regel icke kostnad eller arbete
å jordens förbättrande eller utvidgande.
Intresselösa och saknande skriftliga arrendekontrakt,
söka de endast att af befintliga
inegor afpressa en nödtorftig afkastning.
En följd häraf är, att jordbruket så småningom
försämras för att slutligen komma
helt och hållet i lägervall, c) Idka ej
jordbruk.

Örträsk.

1. Någon egentlig skillnad i fråga om
skötseln af de jordbruk, som idkas af a),

b) och c), har icke kunnat iakttagas. De
flesta bolagshemman äro inköpta under de

FRÅGORNA 5 — 7. SOCKENOM BDD.

sista åren. Är arrendatorn en bra jordbrukare,
sköter han sitt hemman bättre än
någon sjelfegande bonde. Är bonden en
dålig jordbrukare, sköter han sitt hemman
sämre än mången arrendator. Bolagens
tjensteman sköta de af dem brukade hemmanen
rätt bra. Bolagen sjelfva bruka
inga hemman.

2. a), b) och bolagens tjensteman sköta

ungefär lika. Bolagen sjelfva drifva ej
jordbruk.

Vilhelmina.

b) Med intresse och framgång, b) Med
ringa _ intresse och mycket sämre än a),

c) Drifva ej jordbruk.

Dorotea.

!. a) Börja allt mer att inse nödvän -

303

digheten att med omsorg och förstånd
bedrifva jordbruket, b) Göra så godt de
kunna, men förmågan är ringa och bolagen
ingripa ej. Ett bolag har dock rättare,
som årligen besöka arrendatorerna och
lemna dem undervisning i jordbrukets skötande.
c) Skötas utmärkt.

2. a) Sköta jorden »efter sin metod»
med omtanke och intresse, särskildt på
sista årtiondet, b) Intressera sig i regel
icke för jordbruket, som de ej heller kunna
sköta, enär de äro tvungna, på befallning,
nästan året igenom att deltaga i skogstroll
flottningsarbeten. Den odlade jorden
får i många fall beväxas med ungskog,

c) Bolagen sjelfva sköta ingen jord.

Tärna.

1, 2. Bolagsegendom finnes icke.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. a) Hålla sina hemman i de flesta
fäll i ganska godt skick, b), som innehafva
jorden endast tills vidare, sköta jorden
sämst. Biförtjensterna locka dem från
jordbruket, c) Minst lika väl som bönderna
och _ i en del fall mångdubbelt bättre.

2. a) Öfverhufvud taget bäst. b) Sköta
icke sin jord med samma intresse som
bönder, om de ock under senare tider i
hög grad förbättrat jordbruket, c) I allmänhet
väl, i det hela mönstergillt och i
många afseenden långt bättre och tidsenligare
än det stora flertalet bönder.

Elf sby.

a) Jemförelsevis bäst. b), c) Sämst, dock
med undantag af vissa hemman, som af
ett bolag och dess tjensteman skötas väl.

Arvidsjaur.

a) I allmänhet .med större energi och
omsorg än b), som intaga en för osäker

ställning för att vilja eller kunna nedlägga
någon nämnvärd omkostnad på jorden.
Bolagen sjelfva låta, då omständigheterna
det fordra, vanligen på sin bekostnad uppodla
något jordstycke, som åbon sedan får
begagna, c) Sköta icke i alla hänseenden jorden
med afseende på jordbrukets förbättring.

Arjepluog.

Jordbruket skötes af a), b) och c) illa.
Bolagen ha ej länge haft hemman i socknen
och ha i allmänhet odlat endast för
att, efter afvittringen, få högsta möjliga
skatt och skogsanslag och för att kunna
skatteomföra kronohemman. I följd deraf
ha kanske bolagshemmanen till en början
skötts något bättre än böndernas, men förhållandet
blir omvändt, då nämnda skäl
upphöra. Arrendatorerna synas sakna allt
intresse för att höja jordbruket.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

Bolagshemman finnas ej.

804 FRAQORNA 5—7.

Öfver-Luleå.

a) Delvis bra, delvis mindre tillfredsställande.
b) Skötseln i högsta grad försummad
och dålig, c) Malmfältsbolagets
egendom skötes mönstergillt.

Ed ef or s.

a) Mindre tillfredsställande, b) Skötseln
högst försummad och dålig, c) Vägledande
exempel saknas.

Jockmock.

a) Sköta jordbruket ojemförligt bättre
än b), c) Der någon gång bolagen sjelfva
sköta jorden, göra de det bättre än a).

3. Kalix fögderi.

Råneå.

1. a), b) Lamt; lika godt eller lika
dåligt, c) Vida bättre. Ett af bolagen, i
det största på platsen, har särskild agronom j
uteslutande för sitt jordbruk, som skötes
mönstergillt.

2. a) Hysa i följd af de många tillfällena
till biinkomster genom t. ex. skogskörsel1
ringa intresse för jordbruket, b)
Vårda sig icke alls om jordbruket, som
oftast får bestå i afbergning af sjelfväxande
ängar, c) Hafva, såvidt bekant
är, intet jordbruk inom orten, men odla
nätt och jemt så mycket, som behöfs för
att fa jorden öfverförd från krono till
skatte.

Neder-Kalix.

1. a) Många bruka jorden väl. b) Förekomma
endast i skogstrakter och äro under
större delen af året fullt sysselsatta för
bolagets räkning samt skota hemmanen
knappast nödtorftigt, c) Större delen anses
skota bättre än bönderna, särskildt de
mindre, som använda föråldrade jordbruksmetoder
och under en del af sommaren
måste söka biförtjenster.

SOCKENOMBUD.

2. a) En del sköter på senare åren sin
jord ganska väl. b) Något sämre, c) En
del ställen, som ligga i närheten af herresätena,
skötas merendels mycket väl, andra,
som ligga mer aflägset, vanskötas.

Öfver-Kalix.

a) I allmänhet med någorlunda omsorg,

b) 1 allmänhet vida sämre, c) 1 allmänhet
väl och bättre än a).

Gellivare.

Någon synnerligen bjert skillnad mellan
hemman, skötta af a) och af b), märkes ej
i allmänhet. Dock visa a) större intresse
och vissa af böndernas hemman bära prägel
af betydligt bättre skötsel, c) Sköta inga
hemman.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

Bolagshemman finnas ej.

Karl Gustaf.

1, 2. Bolagshemman finnas ej.

Iiietaniemi.

Svar saknas.

Öfver-Torneå.

Bolagshemman äro endast tre; å de två
mindre märkas inga ■framsteg och de äro
nu, sedan skogen tagits, lika litet tillfredsställande
för egaren som för arrendatorn.
Det större hemmanet är utarrenderadt
styckvis.

Korpilombolo.

1. a) Sköta jorden bättre än b), af
hvilka somliga vårtiden lemna jordbrukets
skötsel åt qvinnor för att sjelfva förtjena
kontanta pengar å flottningsarbeten och
dylikt, c) Sköta inga hemman.

2. a) Många hafva på senare tid börjat
att med större omsorg sköta jordbruket.

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

b), som med sin barnskara måste flytta,
när helst bud derom kommer, äro mycket
liknöjda och vårdslösa jordbruket, c) = 1 c).

Tårendö och Pajala.

1. a) Sköta jorden illa. b), c) Till antalet
särdeles få. Skötseln kan likställas
med böndernas.

305

2. a), b) Skötseln alls icke rationell,

c) Sköta rationellt.

Juckasjärvi.

a) Sköta kanske bättre än b), c) Sköta
inga hemman.

Enontekis.

Bolagshemman saknas.

Länsmän och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

a) God. b) God, jemförlig med böndernas.
c) Mycket god, jemförlig med böndernas.

Sundhorns och Vika distrikt.

a) Flertalet sjelfegande bönder sköta sitt
jordbruk jemförelsevis väl. b) Detsamma
kan man äfven säga om det fåtal bolagsarrendatorer,
som finnes inom distriktet,

c) De få jordbruk i orten, som idkas af bolagen
sjelfva eller deras tjensteman, skötas
i allmänhet omsorgsfullt och väl så bra
som de sjelfegande böndernas.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

a) Bönderna sköta sitt jordbruk i all -

mänhet bra. b) Bolagsarrendatorer finnas
icke. c) Bolagen sköta sina jordbruk bättre
än bönderna, derför att de äro kapitalstarka
och hafva bättre tillgång på arbetskraft.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.

a) En del af bönderna sköter sin jord
väl, men den öfriga delen är nog ännu efter
med sitt jordbruk, beroende detta dels på
små tillgångar dels på den stora styckning
af egorna, som förekommer, och hvarigenom
en god tid åtgår att färdas från den ena
biten till den andra, b) Bolagsarrendatorer
eller kolare, som de här kallas, sköta sin
jord ungefär som allmogen, den ene bättre,
den andre sämre, allt efter individens arbetsförmåga,
tillgångar och lämplighet som jordbrukare.
c) De egendomar, som bolag, i
detta distrikt endast Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag, sjelft brukar, skötas
utmärkt och lemna fullgoda skördar. Knappast
någon af bönderna kan täfla.

306

FRÅGORNA 5 — 7.

LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Störa Tima distrikt, Utombrodelen.

Bolagsfastighet finnes ej.

Kronofogden.

a) Flertalet sköter sin jord väl. b) Med
undantag af arrendehemman, som innehafvas
på kortare tid och som nog skötas
mindre väl, torde bolagens arrendehemman
i allmänhet skötas lika med böndernas
hemman, c) I allmänhet väl så bra om ej
bättre än de sjelfegande bönderna.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garg>enbergs distrikt.

a) Öfver hufvud taget vinnlägga sig de
sjelfegande bönderna om att på bästa sätt
sköta sina jordbruk, b) Bolagets arrendatorer
(s. k. landbönder), uppgående till ett
tjugutal, skola i första hand fullgöra sina
åtaganden enligt kontrakt rörande malmkörning,
kolningar och andra arbeten till
bolaget. De hinna ej heller alltid att i
rätt tid sköta sin jord på ett tillfredsställande
sätt, hvarför ock skötseln af deras
jord i allmänhet ställer sig sämre än skötseln
af de sjelfegande böndernas hemman,

c) I allo mönstergill. Större kostnader nedläggas
än bönderna förmå.

Hedemora distrikt.

Samtliga kategorier brukare kunna numera
anses sköta sina hemman med lika
omsorg.

Husby distrikt.

Flertalet af sjelfegande bönder och bolagen
kan ju med anledning af tillgång
till rörelse- och förlagskapital bättre sköta
sin jord än arrendator erna, men är jordbruket
här fullt jemförligt med sydligare
läns jordbruk.

By distrikt.

a) I allmänhet sköta bönderna jorden

väl. b) Mindre väl. c) Enär Horndals
jernverksaktiebolag, enda bolaget i By
socken, har stora vidder i jemförelse med
bönderna, torde dess jord icke hinna skötas
med den omsorg, hvarmed bönderna i allmänhet
sköta sin. En del bönder stå dock
efter bolaget beträffande jordens skötsel,
hvadan i stort sedt torde kunna sägas,
att jorden skötes ungefär lika bra af bolaget
som af bönderna.

Folkärna distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b) Bolagsarrendatorer
förekomma ej. c) Bolagsegendomar
skötas väl.

Kronofogden.

a) Sjelfegande bönder sköta jorden temligen
väl. b) Några egentliga bolagsarrendatorer
finnas icke inom fögderiet. Då
bolagen upplåta jord till brukning åt annan,
sker detta till s. k. landbönder, livilka''
närmast äro att betrakta såsom torpare.
Sådan till annans brukning upplåten jord
skötes nog ej alltid så väl som den borde,
c) På ett utmärkt sätt och utan gensägelse
bäst.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

a) Sköta och häfda jorden i allmänhet
väl. b) Endast två bolagshemman finnas
i orten och som dessa allenast några få år
innehafts af arrendatorer, kan någon tillförlitlig
jemförelse med böndernas hemman
i fråga om skötseln icke ännu göras,
c) Hemman, som brukas af bolagen sjelfva
eller deras tjensteman, finnas icke.

Als distrikt.

De få hemmansdelar (d. v. s. inegojord)
i Als socken, som egas af bolag, äro i
regel utarrenderade till bönder och skötas
af dessa i sambruk med den egna jorden,
hvadan någon skillnad på brukningssätt ej
torde göra sig märkbar.

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

307

Leksands distrikt.

De sjelfegande böndernas jord skötes
obetingadt bättre än bolagens jord, som
på ett par undantag när skötes af arrendatorer
eller torpare.

Rättviks distrikt.

Det finnes i orten ej mer än ett hemman,
som skötes af en bolagstjensteman; och
man kan om skötseln deraf påstå, att den
är betydligt bättre än den, bönderna egna
sin jord. Sämst skötes jordbruket af bolagens
arrendatorer, synnerligast när dessa
endast på kortare tid arrendera jorden,
hvarigenom de ej kunna ega något intresse
af att ens underhålla än mindre upphjelpa
jordbruket. De bolagens arrendehemman,
som upplåtits på längre tid eller i 10 å 20
år, torde deremot skötas nästan på samma
sätt som böndernas hemman.

Ore distrikt.

a) Sköta jordbruket temligen bra. b) I
allmänhet högst dåligt, c) Delvis lika bra
som af bönderna och delvis högst dåligt,
hvilket senare förhållande förekommer med
Korsnäs sågverksaktiebolag. Nämnda bolag,
som brukar såväl flera inköpta större
bondehemman som ock den vid Furudals
bruk belägna jord, har under en följd af
år å de inköpta bondehemmanen sått och
skördat utan gödsling och fört all gröda
till Furudal, hvilken egendom derigenom
kan anses vara i god växtkraft.

Gagnefs distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b) Bolags
arrendehemman förefinnas till ytterst ringa
antal och jordareal samt skötas lika som
de sjelfegandes hemman, c) Af egendomar
af ifrågavarande slag finnes allenast en
med en areal om 50—60 tunnland och
denna skötes oklanderligt.

Kronofogden.

a) Se svaret å frågan 4. b) Bolagens
arrendatorer, som, med få undantag inom

öfriga socknar, hufvudsakligast förekomma
inom Siljansnäs och Ore socknar, sköta de
arrenderade hemmanen sämre än bönderna
sina. Arrendatorerna, som det ena året innehafva
egendomen men nästa året icke, hafva
nemligen i följd häraf ej något intresse af
att sköta jorden så, att dess växtkraft
bibehålies, utan söka att taga all den afkomst,
de rimligtvis kunna få ur jorden
under den tid, densamma får besittas. Ett
sådant tillvägagående måste förderfva egendomen.
c) De egendomar, som innehafvas
och skötas af bolagens tjenstemän, skötas
nog väl i enlighet med ortens sed. Detta
omdöme kan dock ej fällas om skötseln af
alla hemman, som brukas för bolagens räkning.
(A frågan 7 svaras:) Dels lika med
dels sämre än böndernas.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

a) En del sköter sin jord efter ortens
förhållanden bra, en del något sämre,

b) Bolagens arrendatorer vare sig de utgöras
af jemväl sjelfegande bönder eller
annat folk (vanligtvis sådana, som kola åt
bolagen), anses sköta den arrenderade jorden
på ett uselt sätt. c) Endast ett par
jordbruk af ifrågavarande slag finnas i
socknen, och skötas dessa bra och ungefär
på samma sätt som de bäst skötta bondehemman.

Solleröns distrikt.

a) Bönderna sköta jorden i allmänhet bra
efter den metod, som af dem begagnas å
Sollerön. b) Några arrendatorer i egentlig
mening finnas icke, utan bönderna bruka
någon viss del af bolagens egendom, som
ligger för bonden lämpligast till, men bolagen
stå i taxeringslängden för all jord.
De jordstycken, som på nämnda sätt arrenderas
eller brukas af bönderna, skötas nog
på samma sätt som deras egen jord. c) Stora
Kopparbergs bergslags aktiebolag samt
Kopparbergs och Hofors sågverks aktiebolag
hafva icke så mycket jord och all

308

FBÅGOKNA 5 — 7. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

dén jord, som dessa bolag ega, brukas af
bönder på ofvan angifvet sätt. Deremot
har Korsnäs sågverksaktiebolag, som eger
närmare 3,000 snesland reducerad jord å
Sollerön, brukat denna sjelf och sköter den
i visst hänseende mera »reglementeradt»
än bönderna. Bolagen hafva sålunda upprättat
två stora ladugårdar med 32 nöt;
men begagnas naturligtvis också mera konstgjorda
gödningsämnen än å böndernas jord.
Bönderna äro emellertid af den åsigt, att
jorden försämras genom att använda endast
konstgjorda gödningsämnen för längre tid,
såsom det nu sker, då stallgödsel saknas.

Venjans distrikt.

— yttrandet från Yenjans socken.

Orsa distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b) Bolagens
arrendehemman och böndernas hemman
torde skötas utan nämnvärd skillnad. Dock
böndernas måhända något bättre än arrendehemmanen.
c) De egendomar, som brukas
af bolagen eller deras tjensteman, äro de
bäst skötta af alla i socknen.

Elfdalens distrikt.

a) Sköta jorden i allmänhet väl. b) De
af bolagens arrendatorer, som icke tillika
bruka egen jord, försumma och vansköta
hemmanen, c) = a).

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Sköta jordbruket i allmänhet temligen
väl, hvilket i ännu högre grad är förhållandet
med c), b) Sköta de åt dem upplåtna
jordbruken dåligt.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

a) Sköta jorden bäst. b) Största delen
ganska bra samt i allmänhet nästan lika
bra som a), c) Inom socknen finnes icke

mer än ett bolag (Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag), som. för egen del sköter
sin jord, omfattande endast ett par hemman,
som ej blifvit utarrenderade. Dessa
hemman skötas från den i angränsande
Nås socken belägna hufvudgården, dit
också all gröda forslas. På grund af det
långa afståndet derifrån (1,5 å 2,5 nymil)
kunna gifvetvis bolagets hemman ej skötas
fullt rationellt. Också blir jorden genom
långvarigt användande af uteslutande konstgödning,
då ladugårdsspillningen från hufvudgården
i Nås, dit alla bolagets nötkreatur
i trakten sammandragits, åtgår
till de närmaste gårdarnas behof, utmagrad.

Nås och Säfsnäs distrikt.

a) Sköta jorden i allmänhet godt. b) Deremot
något slarfvigt, c) Mycket godt d. v. s.
den jord de verkligen sköta, ty sorgligt
nog förekommer det, att ej så litet bolagsjord
ej skötes alls.

Jerna distrikt.

a) Sköta jordbruket i allmänhet godt.

b) Mindre godt. c) Godt eller något bättre
än bönderna.

Äppelbo distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b) Sköta i
allmänhet jorden dåligt, hvilket förhållande
naturligtvis har sin förklaringsgrund
dels deri, att desse arrendatorer ofta innehafva
jorden till brukning endast på muntligt
aftal på obestämd tid, i hvilket fall
de naturligtvis sakna allt intresse af jordens
förbättrande i jordbruksafseende, dels
ock deri att arrendatorer icke ega samma
intresse och ofta icke heller samma förmåga
som de sjelfegande att nedlägga kostnader
för anskaffande af tillräckligt med
konstgödning. Ej heller synas bolagen
det ringaste bekymra sig om, huruvida
arrendatorerna sköta jorden väl eller icke.

c) Sköta jorden lika som de sjelfegande
bönderna. Emellertid brukas endast ett
hemman af vederbörande bolag och mindre
hemmansdelar af några skogvaktare.

FRÅGORNA 5—7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Malungs distrikt.

a) Sköta jordbruket i allmänhet bra och
nedlägga betydliga kostnader till åkerjordens
förbättrande, dock finnas äfven
sådana, som sköta sin jord mindre väl.

b) Sköta jordbruket i allmänhet temligen
oklanderligt. Tager man emellertid hänsyn
till de betydliga jordförbättringar, som
sjelfegande bönder göra å sina hemman,
kan dock sägas, att bolagens arrendehemman
skötas sämre än böndernas hemman.
c) I en del fall lika med bönderna
med undantag likväl att en del af bolagets
jordbruk synes blifva magrare efter hand,
hvilket torde bero derpå, att jorden hufvudsakligen
tillföres blott konstgödning och dy.

Lima distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b) Sköta i
allmänhet jorden lika bra som bönderna.

c) Bruka icke jord.

Transtrands distrikt.

a), b) På några få undantag när, som
utgöras af bättre ekonomiskt lottade bönder,
hvilka derför kunna nedlägga större
omkostnader på sitt jordbruk, kan sägas,
att ingen skillnad förefinnes beträffande
skötseln af bolagens (och kommunernas)
arrendehemman samt böndernas egna hemman.
c) Bolagen sjelfva och deras tjensteman
bruka ännu obetydligt af bolagsjorden.
I de fall, som förekomma, märkes ingen skillnad
från öfriga brukningssätt.

Kronofogden.

a) Sköta nästan allmänt jorden bra samt
nedlägga icke obetydliga kostnader för
jordens förbättring, b) Sköta jordbruket
något sämre men dock någorlunda oklanderligt.
De äro gifvetvis icke i tillfälle
att bekosta någon jordförbättring, c) Vinnlägga
sig om god skötsel af jordbruket;
och äro de sålunda brukade hemmanen till
skötseln ungefär såsom de bäst skötta
‘ bondehemman.

309

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

a), b) Någon egentlig skillnad på skötseln
af jordbruk, som idkas af sjelfegande bönder
och bolagens arrendatorer, finnes icke. Ombyte
af arrendatorer förekommer sällan
och till följd häraf sköta dessa jorden såsom
vore den deras egen. c) Af distriktets
två bolag sköter det ena, ett gammalt
jernverk med betydande skogs- och jordarealer,
landtbruket fullkomligt mönstergillt,
bättre än bönderna. Deremot eger
ett motsatt förhållande rum beträffande
ett trävaruaktiebolag, som under de senaste
fyra åren genom köp af större egendomar,
dock ej från bönder, kommit i besittning
af omkring 30,000 tunnland skog
med tillhörande omkring 600 tunnland inegojord.
Angående detta bolags jordbruksskötsel
synes äfven för andra än fackmän,
att jordbruket är en fullständig bisak och
att, om det får fortgå såsom hittills, icke
många år torde förflyta, innan jorden är
utsugen och värdelös.

Ludvika distrikt.

Bolagen, deras arrendatorer och tjensteman
skota sin jord i allmänhet något
bättre än de sjelfegande bönderna, enär
dessa sistnämnda sällan hafva råd att förskaffa
sig artificiella gödningsämnen. Erfarenheten
beträffande bolagsjorden dock
ej långvarig.

Norrbärke distrikt.

a), b) Jordbruket omfattas med intresse
af såväl bönder som bolag med deras arrendatorer,
ehuru det är gifvet, att i enstaka
fall en fattig arrendator ej kan uträtta
mycket till förbättring af jordbruket, isynnerhet
som ortens arrendatorer i de flesta
fall hafva till åliggande att åt bolagen
utföra betydande skogsarbeten och hvarjehanda
körslor. Sedan också det bergsbruk,
som först idkats af ett flertal bönder, numera
med få undantag upphört och bönderna
härigenom fått vida bättre tillfälle

310

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

att egna sig åt jordens skötsel, måste det
omdöme lemnas, att böndernas jord står
i högre växtkraft än den, som skötes af
bolagens arrendatorer. c) Bolagen sköta
sitt jordbruk på ett fullt rationellt sätt
och stå i detta afseende ej efter bönderna,
snarare tvärtom.

Söderbärke distrikt.

Att uppdraga någon skillnad i antydda
hänseendet torde vara vanskligt nog. Jordbruket
skötes och vårdas med stor omsorg
af bruk och bolag samt icke minst af de

sjelfegande bönderna. Hos arrendatorerna
kan ej finnas samma förmåga och intresse
derför. Gifvetvis kan ej heller en fattig
arrendator finnas hugad att nedlägga kostnader
på annan egares jord för förbättring
af densamma.

Kronofogden.

Inom Grangärde och Ludvika socknar
skötes jordbruket i allmänhet försvarligt
af såväl den ena som den andra af ifrågavarande
kategorier jordbrukare.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Arsunda distrikt.

a) Sköta jorden väl. b) Sköta jorden
något sämre, c) Drifva ej något jordbruk.

Torsåkers distrikt.

a) Sköta jorden väl. b) Landbönderna
skota jorden väl, kolarne deremot, i brist
på medel, något sämre, c) Sköta jorden
fullt ut lika bra som a).

Of vansjö och Järbo distrikt.

a), c) Sköta jordbruket utmärkt väl
och ungefär lika bra, dervid emellertid
bolagen föregå bönderna i fråga om lämpliga
brukningsmetoder och redskap, b) Sköta
jorden mindre tillfredsställande.

Ockelbo distrikt.

a), b) Sköta jorden i allmänhet ganska
väl, ungefär lika. c) Sköta jorden mönstergillt
och bättre än a) och b) till följd deraf,
att täckdikningar och andra för jordbrukets
höjande nyttiga företag egt rum.

Hamrånge och Kille distrikt.

a) Sköta jordbruket väl. b) Sköta jordbruket
dåligt, c) I allmänhet bättre eller
åtminstone lika bra som a).

Valbo och Högbo distrikt.

a), b), c) Sköta alla jorden väl; någon
skillnad mellan a) och b) har icke kunnat
förmärkas. Bolagen förskaffa sig i allmänhet
det bästa utsädesfröet. Bönderna nödgas
se på priset.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

a) Sköta i allmänhet jorden bättre än b).
Detta helt naturligt, då det ekonomiska
stöd, bonden härstädes eger i afkastningen
från hemmanets skog, tillåter^honom att
offra mer på jordbruket, dertill han ock
har så mycket större anledning, som förbättringarna
komma honom sjelf eller hans
anhöriga tillgodo, hvilket landbonden ej
alltid kan beräkna.

Skillnaden mellan den skötsel,som bönder
och arrendatorer egna åt jordbruket, torde
emellertid på senare tider hafva blifvit
mindre; och orten har verkligen att uppvisa
landbondehemman, som i afseende å
skötsel icke stå efter hemmansegarnes.

c) Bruka icke någon jord.

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

311

Söderala distrikt.

a) Sköta hemmanen bättre än b), beroende
hufvudsakligast derpå att desses
tid mycket tages i anspråk för fullgörande
af prestationer till bolagen, c) Sköta i
allmänhet hemmanen lika bra som bönderna.
Skulle några ha företräde, ehuru
i så fall endast ett obetydligt sådant, vore
det bolagshemman, beroende derpå att bolagen
i följd af sin bättre tillgång på penningar
snabbare och i fullständigare grad
kunna tillgodogöra sig nya rön och experiment.
Bondehemmanen följa dock så småningom
efter.

Hanebo distrikt.

Brukningsmetoden är nog ungefär densamma
hos a), b) och c). Men under det
att a) numera ofta företaga mindre jordförbättringar
å sina hemman, såsom upptagande
af större afloppsdiken, bortsprängande
af i åkrarne befintliga större stenar,
mindre odlingsföretag till åkerns utvidgande,
utföra b) och c) aldrig sådana arbeten.

Arrendatorerna, hvilka dock alla äro af
allmogeklassen, vårdslösa vanligen jordbruket
så, att sällan något arrendehemman
befinner sig i så hög växtkraft som ett
liknande hemman, hvilket innebafves af en
sjelfegande bonde.

I allmänhet skötas bolagens hemman
sämre än de sjelfegande böndernas.

Mo distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Norrala distrikt.

Hemmanen, med undantag af tre, som
tillhöra Långvinds bruk, egas af sjelfegande
bönder. Hemmanens skötsel och underhåll
äro nog till en viss del beroende af egarens
ekonomiska ställning, ity att, der denna
är tryckt, jordens skötsel blifver något
försummad af egaren, som är nödgad att

j genom biförtjenster skaffa medel till sitt
| och familjens uppehållande.

Bollnäs distrikt.

a) Sköta jorden i allmänhet väl. b) Långt
sämre, c) Sköta jorden temligen väl; nyodlingar
torde dock knappast förekomma.

Älfta distrikt.

a) Sköta jorden bra efter ortens sed,
särskildt de välbergade lägga sig vinning
om jordbruket, b) Söka att af hemmanen
taga den högsta tillfälliga vinst och sköta
förty hemmanen sämre än bönderna, c) Bruka
icke några hemman.

Ofvanåkers distrikt.

a) Sköta i allmänhet jordbruket väl.

I fråga om skötseln af arrendehemmanen
måste en skillnad göras mellan bolagens
två hemman inom Ofvanåkers socken och
den del af Yoxna bruksegendom, som är
utarrenderad, å ena sidan, samt de inom
Ojungs kapellag i Ofvanåkers socken och
Mattsmyra kapellag i Yoxna socken belägna
skogshemman eller nybyggen, hvilka
samtliga egas af bolag, å den andra sidan.

Något klander emot skötseln af förstnämnda
jordbruk kan rättvisligen icke
göras.

I fråga om de s. k. nybyggena åter är
det nog obestridligt, att jordbruket å dem
gifver sämre resultat än å de öfriga hemmanen.
Men då dessa skogshemman äro
aflägset och otillgängligt belägna och deras
jordbruk i sig sjelft mycket dåligt, torde
vara vanskligt att afgöra, huruvida orsaken
till de dåliga resultaten är att söka hos
sjelfva jorden eller i dess möjligen bristfälliga
skötsel. Anledning till klander emot
skötseln torde icke heller i fråga om dessa
hemman förefinnas. c) Sköta jordbruket
i allmänhet väl.

Kronofogden

instämmer i det yttrande, länsmannen i
Bollnäs distrikt afgifvit.

312

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

5. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

a) Sköta jordbruket väl. b) Sköta i allmänbet
jordbruket sämre, c) I allmänhet
bättre än bönderna.

Helsingtuna distrikt.

Jorden brukas nästan uteslutande af
bönder och skötes väl.

Forsa distrikt.

a), b) Sköta sin jord väl utan åtskillnad
sinsemellan, c) Drifva icke jordbruk.

Högsta distrikt.

a) So svaret å frågan 4. c) Sköta jordbruket
bättre och på ett fullt rationellt sätt,
samt hafva undantagsvis haft en välgörande
inverkan på de sjelfegande böndernas sätt
att sköta sin jord; åtminstone hafva en del
moderna arbetsredskap först genom bolagen
blifvit kända och derefter äfven kommit
till användning hos bönderna.

Ilarmångers distrikt.

a) Skötseln god. b) Sämre, c) Något
bättre än böndernas.

Gnarps distrikt.

Länsmannen har intet att tillägga till
yttrandet från Gnarps socken.

Bergsjö distrikt.

a) Skötseln god. b) Dålig, c) Synnerligen
god, bättre än böndernas.

Norrbo distrikt.

a) Många sköta jordbruket efter bästa
förmåga och insigt, b) Flertalet med minsta
möjliga arbete och billigaste villkor, c) Sköta
jordbruket oklanderligt och med sakkunniga
förmän lika bra, om icke bättre än bönderna.

Delsbo distrikt.

a) Sköta jorden nöjaktigt, b) Vårdslöst,

c) Delvis försvarligt.

Kronofogden.

Enligt sakens natur medför eganderätt
större intresse för jordbrukets vidmakthållande
och förkofran än endast arrenderätt,
i följd hvaraf sjelfegande bönder måste
anses i allmänhet bäst sköta sina hemman.

Bolagen äro visserligen äfven egare och
icke allenast brukare, men deras intresse
ligger förnämligast åt annat håll, hvarför
jordbruket ofta nog endast blir ett besvärligt
bihang till skogsegendomen. Dock hafva
bolagen större möjlighet att nedlägga kostnader
på jordens skötsel, och när dertill
inträffar, att bolagen hafva anställde egna
förvaltare för jordegendomarna, torde skötseln
merendels vara god. Sämst skött blir
i regel den jord, som innehafves af arrendatorer,
helst om arrendetiden är kort. Intresset
dervid är visserligen att draga
största möjliga vinst af jorden, men med
minsta besvär och kostnad. Förkofran af
hus och jord kan i detta fall ej ifrågasättas.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

a) Skötseln mindre god. b) = a). c)Skötseln
god till följd af större tillgång på gödningsämnen
och arbetskrafter.

Ramsjö distrikt.

a) (Till antalet 3 ). Sköta sin jord någorlunda.
b) Hafva jordbruket såsom bisak
och skogsarbete som hufvudsak och kunna
sägas nära nog icke sköta sina hemman
alls. c) Bergvik-Ala Nya Aktiebolag och
Marma sågverksaktiebolag hafva här lagt
åtskilliga hemman under eget bruk. Jordbruket
skötes af inspektor med ladugårdsoch
mejerihandtering tidsenligt.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

I fråga om hemmanets utveckling tänker
måhända den sjelfegande mera på framtiden
än hvad fallet är med brukaren. I

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

313

öfrigt torde någon skillnad i afseende å
skötseln icke ifrågakomma.

Jerfsö distrikt.

a) Sköta jorden omsorgsfullt, b) Hafva
i allmänhet hvarken råd eller intresse att
nedlägga några kostnader å jorden och
sköta den sämre än bönderna, c) Hafva
skogsnäringen till hufvudsak och icke särdeles
stort, om ens något intresse för
hemmanens skötsel.

Arbrå och Undersviks distrikt.

a) Sköta i allmänhet hemmanen väl.

b) Finnas ej. c) Sköta jordbruket mindre
väl, i allmänhet utan kreatursbesättningar
och med artificiell gödning.

Kronofogden.

a) Sköta jordbruket i allmänhet godt.

b) Något sämre, c) Mönstergillt.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tutia distrikt.

a) Sköta jordbruket mindre väl. b) Sköta
jordbruket ännu sämre, c) Sköta jordbruket
temligen väl.

Stöde distrikt.

a) Skötseln af jordbruket är nog ganska
god, om den ock kunde vara bättre. Dikningar
och isåning af gräsfrö verkställas,
men ladugårdsskötsel!! beaktas för litet,
med påföljd att gödseltillgången blir knapp,

b), hvilkas arrendevillkor äro hårda och
som utgöra arrendet genom kolning och
andra arbeten i skogen, hafva ej tid att
egna annan vård åt skötseln af jordbruket
än att så och skörda. Jorden försämras
derigenom mer och mer, och buskar växa
in på åkerjorden, c) Drifva ej jordbruk i
orten.

Torps distrikt.

a) Sköta jordbruket intresselöst, b) Detsamma
kan i än högre grad sägas om
arrendatorerna, som hela vintern hålla på
med skogsarbete åt bolagen. De hålla sig
derför många hästar, till hvilkas utfodrande
afkastningen från arrendegården är otillräcklig.
Ett fåtal kor födes alltså, c) Bolagens
tjensteman, hvilka hafva fria dragare

och fria arbetskrafter, sköta jordbruket »hors
de concours».

Borgsjö distrikt.

Någon egentlig skillnad mellan böndernas
och arrendatorernas skötsel af hemmanen
visar ''sig icke. Skulle någondera
klassen sköta jordbruket bättre, vore det
arrendatorerna, hvilka måste taga sitt uppehälle
ur jorden i mycket vidsträcktare grad
än bönderna, hvilka hafva stöd i försäljning
af skogsprodukter.

Selångers distrikt.

a) Sköta jordbruket bäst. b) Sämre än
bönderna, c) Sämre än a) men bättre än b).
Exempel saknas dock icke derpå, att c) sköta
jordbruket väl i jemförelse med bönderna.

Kronofogden.

a) Sköta hemmanen bra, hvaremot b) i allmänhet
vansköta sina hemman, cj Bra,
minst lika bra som bönderna.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

a) Sköta i allmänhet jorden bäst. b) Hafva
intet intresse af eller lust och råd att sköta
jorden väl, utan söka i allmänhet taga
största möjliga inkomst med minsta möjliga
arbete, utan att bekymra sig om jordens

314

FRÅGORNA 5 — 7.

LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

framtida afkastning, c) Bolagen sjelfva
sköta också sin jord dåligt. Ängarna få i
många fall växa igen med buskar och
gräs. Då bolagens tjensteman undantagsvis
sköta jorden, är det vanligt, att de få hela
afkastningen utan att behöfva bekosta skötseln,
som i sådana enstaka fall naturligtvis
blir god.

Sköns distrikt.

a), b) Sköta jordbruket i allmänhet någorlunda
väl och ungefär på samma sätt.

c) Sköta sitt jordbruk mycket bra. Detta
kan tjena till föredöme för den öfriga jordbrukande
befolkningen inom orten.

Timrå distrikt.

a) Jordbruket skötes någorlunda väl och
kan uppdrifvas i betydlig mån. b) Finnas
icke. c) Sköta jordbruket utmärkt efter
ortens sed.

Ljustorps distrikt.

a) Sköta jordbruket på sätt under fråga
4 sagts, b) Skota jordbruket på enahanda
sätt som bönder, c) Skota jordbruket
utmärkt väl. I de flesta fall kan
det sätt, hvarpå bolaget brukar sin jord
tjena såsom en god skola för ortens befolkning,
helst som experiment för jordbrukets
utveckling ofta med framgång
göras.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a), b) I skogssocknarna finnes ett flertal
arrendatorer. De sköta jordbruket, visserligen
icke utan berättigade anmärkningar,
men i regel icke sämre än de sjelfegande.

c) Sköta jordbruket oklanderligt, flerstädes
väl, och i alla händelser vida bättre än
bönderna i allmänhet.

5. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

a) Sköta jordbruket någorlunda godt.

b) Dåligt, c) Någorlunda godt.

Gudmundrå distrikt:

a) Sköta enligt egen uppfattning jorden
på ett förtjenstfullt sätt. Emellertid användas
föråldrade metoder. Några egentliga
nyodlingar i större omfattning företaga
de ej, äfven der sådant lätteligen skulle
låta sig göra. Då de flesta hemman dessutom
haft skog till afsalu, hafva bönderna
ej heller vant sig att lefva uteslutande af
jordbruket, b) Bolagens jord skötes i allmänhet
af bolagen sjelfva och mera sällan
af arrendatorer. Hemmanen på finnmarken
i Gudmundrå socken torde i allmänhet
skötas något sämre än böndernas. I Högsjö
socken, der arrendetiden är lång, torde
jordbruket stå i jemnhöjd med böndernas.
De större bolagen hafva genom teoretiskt
och praktiskt utbildade personer uppsigt
öfver arrendatorernas sätt att bruka sin
jord och på sådant sätt kommit dem att
frångå föråldrade metoder samt bibringat
dem intresse för ett framåtskridande, afpassadt
efter deras förmåga, c) Då bolagen,
som endast bruka de hemman, hvilka ligga
i omedelbar närhet till sågverken, hafva
bättre ekonomisk bärkraft och bättre tillgång
på arbetare och då det för bolagen
är en ambitionssak att kunna framvisa
rationellt skötta hemman, äro deras hemman
försatta i högre kultur än böndernas.
Bolagen anlita numera, i regel såväl landtbruksingeniör
som länsagronom.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

a), b) Sköta jordbruket lika, arrendatorerna
kanske än mer dåligt, c) Inom
distriktet finnes endast ett jordbruk, som

FRÅGORNA 5—7. LANSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

315

skötes af bolag. Detta är knappast mer
uppdrifvet än böndernas.

Nora distrikt.

a) Sköta jordbruket öfvervägande bra.
b) Inom distriktet finnes endast en arrendator
och denne sköter jordbruket oklanderligt.
c) De inom distriktet befintliga
bolagshemman, livilka uppgå till sammanlagdt
fem mantal, skötas mönstergillt. De
äro anslagna åt bolagens tjensteman och
till sågverks- och brädgårdsrörelsen. Och
som god tillgång på arbetskraft och gödsel
icke saknas, faller sig skötseln af dessa
hemman jemfördt med böndernas mindre
tungsam.

Kronofogden.

a) Derest bonden, genom att bibringas
ökad kunskap i jordens skötsel, (så småningom)
befriades från inbitna och annorledes
obotliga fördomar, skulle jordbruket
helt visst bära sig. Under nuvarande förhållanden
bär det sig till utseendet endast
så länge bonden då och då kan från hemmanet
afyttra något skogsskifte och dymedelst
hjelpa upp hemmanets bärkraft i
öfrigt. b) Några arrendatorer i ordets vanliga
bemärkelse förekomma ytterst sällan,
ity att, derest bolagen icke sjelfva sköta
hemmanen, dessa lemnas till brukare, hvilka
icke hafva redovisningsskyldighet för annat
än utskylderna. De sköta jordbruket underhaltigt.
c) Sköta jordbruket rationellt, men
sannolikt utan vinst.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

* Resele distrikt.

a) Sköta jorden jemförelsevis bättre,

b) Sköta jordbruket mindre noga. c) Drifva
icke något jordbruk i orten.

Junsele distrikt.

a) Sjelfegande bönders jordbruk skötes
bäst. h) Aro ej annat än timmerdrifvare
och flottningskarlar och ega förty icke
för landtbruket det intresse, som är en
ovillkorlig förutsättning för dess rätta handhafvande,
och sakna för öfrigt i allmänhet
tillgångar till att sköta hemmanet samt
vanvårda landtbruket i högsta grad, med
högst få undantag. I afseende å åbyggnader
eger nu ett bättre förhållande rum än
förr, i det att bolagen på flera håll förbättrat
desamma, c) I de få fall, der bolagen
sj elfva drifva jordbruk, ligger det i
lägervall. Inom distriktet föreligger endast
ett fall, der bolagstjensteman brukar bolagshemman,
och i detta fall skötes egendomen
[ utmärkt.

Ramsele distrikt.

a) Skötseln beroende hufvudsakligen på
bondens ekonomiska ställning, b) Delvis
dåligt men i allmänhet lika med sjelfegande.

c) Sköta jordbruket i allmänhet bra och
j bättre än bönderna.

Helgums distrikt.

a) Sköta i allmänhet jordbruket bättre
än b) hvilka i allmänhet mera lägga sig
vinning om skogsarbeten och dylikt än om
jordens skötsel, c) Bolagen sjelfva sköta
ej jordbruket å sina hemman.

Bodums distrikt.

a) Sköta jordbruket enligt häfdvunnen
j praxis, b) Sköta jordbruket enligt samma
metod, men i regel betydligt sämre, c) Sköta
jordbruket ungefär som bönderna, men efter
metoder, som något närmare motsvara deras
af olika lefnadsställning och tillgångar betingade
behof. Vanligen lägga de mindre
an på odling af säd.

Tåsjö distrikt.

a) Sköta jordbruket bra och söka få så
stor behållning af detsamma som möjligt,

b) En del arrendatorer hålla sig uppe och

316 •

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

skota sig väl, under det att deremot andra
blifva liknöjda och försumma jorden, c) Bolagen
sjelfva sköta ej jordbruk. Endast
en bolagstjensteman idkar jordbruk och
han sköter jorden utmärkt väl.

Kronofogden.

a) Skötseln någorlunda god. b) Dålig,

c) Q-od. Hellre bättre än sämre i förhållande
till böndernas.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

Inom distriktet äro hemmansinnehafvarne
sjelfegande, med ett par undantag. I dessa
fall skötes jordbruket bättre än af bönder.

Nätra distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b) gSköta i
allmänhet jorden sämre än de sjelfegande
bönderna,beroende på arrendatorernasosjelfständiga
ställning, c) Sköta jordbruket
väsentligen bättre än de sjelfegande bönderna,
nedlägga mer arbete och penningar
på detsamma och tillämpa moderna metoder.

Sidensjö distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b) Sköta 1
allmänhet jordbruket något sämre i följd
af deras osjelfständiga ställning, c) Skota
hemmanen, såväl till hus som jord, mycket
bättre än bönder.

Anundsjö distrikt.

a) Sköta jordbruket mindre väl. b) Icke
oväsentligt sämre än bönderna, c) Bättre
än bönderna.

Kronofogden.

a), b) Arrer. datorerna sköta jordbruket i
allmänhet sämre än de sjelfegande bönderna.
c) Sköta hemmanen, så till jord som
åbyggnader, bättre än de sjelfegande bönderna.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevads distrikt.

a) Sköta jorden väl. b), hvilka af ekonomiska
och andra skäl ej egna samma
intresse åt jordbruket, skota detta i allmänhet
sämre, c) Sköta i allmänhet hemmanen
väl.

Björna distrikt.

a) Verkställa nyodlingar och sköta i allmänhet
sin jord bättre än arrendatorerna.

b) Äro så upptagna af bolagens skogsafverkningar,
att jordbruket till stor del
åsidosättes,, c) Bolagens tjenstemän sköta
de af dem bebodda hemmanen i allmänhet
väl.

Arnäs distrikt.

a), b) Söka att på bästa sätt, så långt i
deras förmåga står, sköta om sitt jordbruk
och hafva på många ställen drifvit upp detsamma
i en betydlig grad. Den mindre
bemedlade bonden och torparen stå dock
i förevarande afseende efter och kunna
sägas sköta jordbruket i allmänhet medelmåttigt.
Detta gäller jemväl de jordbruk,
som skötas af bolagens arrendatorer.

c) Sköta jordbruket på ett i allmänhet
mycket tidsenligt sätt.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Se svaret å frågan 4. b) Arren datorernas
skötsel af hemmanen anses icke
oväsentligt sämre än de sjelfegande böndernas;
härrörande detta af deras osjelfständiga
och beroende ställning och deras större
behof af tillfälligt arbete på sidan om jordbruket.
Under detta omdöme falla dock
icke de arrendatorer, som enligt öfverlåtelsekontraktet
å hemmanet sitta qvar
vissa år å sitt forna hemman, och hvilka
sköta jordbruket såsom de sjelfegande.

c) (Ett fåtal fall). Sköta jordbruket väl.

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

317

IV. Jemt lands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

a), b) Bönder och arrendatorer sköta
jorden ungefär lika. Många bönder sköta
jordbruket dåligt och likaså arrendatorerna.
Yifsta varfs aktiebolags hemman
skötas fullt ut lika bra som någon bondes,

c) Lika bra som bönderna.

Fors distrikt.

a), b) Det måste ligga i sakens natur,
att bönderna med större intresse egna sig
åt skötandet af sin jord än arrendatorerna,
som i de flesta fall sakna tillgångar att
kunna vidtaga några förbättringar i jordbruket,
då de i allmänhet nödgas skaffa
sig biförtjenster för att kunna existera,
c) De få hemman, som brukas af bolagens
tjensteman, skötas som de bästa af böndernas
hemman.

Ref sunds distrikt.

a) De sjelfegande bönderna och kronans
arrendatorer sköta sitt jordbruk försvarligt.

b) Sköta jordbruket dåligt, de flesta uselt.
Arrendatorerna äro nemligen i allmänhet
sysselsatta med skogsafverkning under vintern,
i följd hvaraf det mesta och kraftigaste
fodret föres bort från hemmanen,
som derigenom blifva allt mer utmagrade
år efter år. Bönderna deremot måste söka
inskränka hästantalet så mycket som möjligt
för att i stället kunna underhålla mera
boskap, hvarigenom ju också jordbruket
underhålles och förbättras, c) Sköta jordbruket
utmärkt väl, bättre än bönderna.

Bräcke distrikt.

a), b) Sjelfegande bönder bruka i allmänhet
jorden bättre än arrendatorer.

c) Tjenstemännen sköta i allmänhet jorden J
mönstergillt.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Haclcås distrikt.

a) Sköta i allmänhet jorden oklanderligt,

b) För det mesta högst klanderfullt, och
jordbruket synes af såväl arrendatorer
som bolag anses vara en bisak, c) Ett
bolag drifver i orten genom sin inspektor
ett ringa jordbruk, som skötes väl.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

a) Sköta jordbruket ganska bra. b) I
allmänhet dåligt, c) Omvexlande, ej fullt
så bra som bönderna.

Föllinge distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b) Sköta allmänt
de arrenderade hemmanen på ett
mindre tillfredsställande sätt och betydligt
sämre än de sjelfegande bönderna sina
hemman. Arrendatorerna beså vanligen ej
annan jord än den redan uppodlade, c) Bruka
icke hemman i orten.

Hammerdals distrikt.

a) Sköta sin jord mindre godt. b) Sämre.
Arrendatorerna å bolagshemmanen äro i
de flesta fall obemedlade arbetare. De
arrendera ofta hemman för att skaffa sig
och sina familjer ett hem. Genom arbete
och körslor utom gårderna eller i bolagens
tjenst måste de söka förskaffa sig medel
till de nödvändiga behofven. Skötseln af
hemmanen kommer sålunda i andra hand
och blifva dessa helt naturligt vanskötta i
alla afseenden. Bönderna äro i allmänhet
ej så utblottade. De kunna ofta sälja

318

LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

FfiAGORNA 5—7.

något af sina hemmans afkastning och
hafva bättre tillfälle att vistas hemma och
vårda om hemmanen, c) Bolagens tjensteman
sköta sin jord som de sjelfegande
bönderna eller något bättre.

Ströms distrikt.

a) Skötseln någorlunda, b) Betydligt
sämre, c) Bolagen, som ej hafva något
intresse af jordbruket, sköta detsamma
ännu sämre, hvaremot bolagens tjensteman
sköta åt sig såsom boställen upplåtna
bolagshemman ungefär lika som bönderna

Frostvikens distrikt.

a) Odla jorden efter förhållandena i orten
rätt väl. b) Bolagens utarrenderade hemman
skötas jemfördt med böndernas hemman
dåligt. Arrendatorerna utgöras vanligen
af fattigt folk och sakna intresse för
jordbruket, hvadan jorden förfaller. Arrendatorerna
sysselsätta sig mest med bolagsarbete,
timmerdrifning och flottning,

c) De bolagstjenstemän, som finnas, sköta
jorden ganska väl dock snarare sämre än
bönderna. Nyodla icke. Bolagen sköta sällan
några hemman sjelfva, men sköta de dem,
förfalla de snart och bli skogsmark.

Iiödöns distrikt.

a) De jordbruk, som skötas af sjelfegande
bönder, äro i allmänhet välhäfdade.

b) Sköta jordbruket illa eller rättare icke
alls, beroende derpå att, om kontrakt på
arrendet någon gång kan erhållas, detta
endast blir på ett år i sänder, c) Torde
icke i orten idka något jordbruk.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jeintlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b), c) Bolagshemman
torde icke finnas i orten.

Ovikens distrikt.

Som bolagen ega endast ett fåtal hemman
i distriktet, kan någon sådan skillnad
i skötseln mellan dessa hemman och de
sjelfegande böndernas icke förmärkas.

Undersåkers distrikt.

a) Sköta jordbruket på ett mindre ratioI
nellt sätt. b) Ännu sämre, c) Bolagen
sjelfva eller deras tjensteman sköta inga
hemman i orten.

Mörsils distrikt.

a) Bruka sin jord i allmänhet väl. b) Sköta
vanligen sämre än bönderna. Ja, man kan
säga, att det hör till undantagen, att en
I arrendator sköter hemmanet väl. c) Sköta
i jorden i allmänhet väl. Dylika hemman
äro dock alltför få.

Offerdals distrikt.

a) De sjelfegande bönderna och särskildt
de, hvilka äro i en bättre ekonomisk ställning,
sköta naturligtvis sitt jordbruk bättre
och med mera intresse för framtida afkastning
än arrendatorer. b) Bolagens
arrendatorer, hvilka i allmänhet äro sådana,
som sakna egna medel, äro naturligtvis
mer än de bättre lottade bönderna för sin
utkomst hänvisade till skogsgöromål och
dylikt, hvadan jordbruket skötes endast
nödtorftigt och sämre än jorden å de sjelfegande
hemmanen, c) Bolagen bruka ej
sjelfva sina hemman. De enskilda affärsmännen
bruka ofta sina hemman sjelfva
och detta ofta på det sämsta sätt.

Alsens distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a), b) Bolagens arrendehemman skötas
synnerligen dåligt i jemförelse med böndernas
hemman, c) Hemman, som brukas
af bolagen sjelfva eller deras tjensteman,
finnas icke veterligen.

FRÅGORNA 5 — 7.

LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

319

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

;i) Sköta sitt jordbruk så godt de förmå
och lefva hufvudsakligen deraf, b) Bolagens
arrendehemman äro vanligen något
sämre skötta, då arrendatorerna grunda
sin bergning till största delen på arbetsförtjenster
vid trävaruhandteringen. c) Inom
distriktet förekomma endast två hemman,
som skötas af bolag genom egna inspektörer;
och äro dessa jordbruk de bäst
häfdade inom orten.

Bätans distrikt.

Länsmannen har yttrat sig i egenskap
af sockenombud.

Svegs distrikt.

Jordbruket skötes i allmänhet dåligt,
enär befolkningen i regel sysslar med och
söker sin bergning af skogsgöromål. a) De
sjelfegande bönderna, af hvilka en stor del
sysslar med skogsgöromål och lemnar jordbruket
å sido, bruka sin jord på samma
sätt som den brukats förr; och då afkastningen
ej räcker till för deras behof, fyllas
dessa från handelsbodarna, b) Om bolagens
arrendatorer kan knappast sägas, att
de äro jordbrukare. De bo på ett hemman
och afberga hvad jorden af sig sjelf
frambringar, men syssla mestadels med
skogsgöromål. Några undantag kunna väl
uppvisas, men de äro nog få. c) Bolagen
bruka sjelfva högst sällan något hemman
med undantag af sådana, som upplåtits till
tjenstemännen. Dessa hemman skötas väl.

Lillherdals distrikt.

_ De två hemman, som skötas af bolagen
sjelfva genom deras tjensteman, skötas
dåligt, böndernas sämre och bolagens till
arrendatorer utlemnade sämst; detta allt
beroende på för höga arbetskostnader.

Ytter-Hogdals distrikt.

a) Skota jorden med få undantag dåligt,

b) Betydligt sämre än bönderna, c) Bättre
än bönderna.

Hede distrikt.

Någon egentlig större skillnad förekommer
ej i afseende å skötseln af de olika
hemmanen i orten, dock nedlägges mer
arbete a ett flertal af böndernas än å bolagens
hemman, i förhållande till de olika
hemmanens antal, c) Bruka ej hemman i
orten.

Tännäs distrikt.

a), b) Sjelfegande bönder torde sköta
jordbruket något bättre än bolagsarrendatorerna.
c) Bolagen sjelfva eller deras
tjenstemän idka ej jordbruk.

Kronofogden.

a) Jordbruket skötes i allmänhet dåligt.
Skötseln har försämrats, emedan det ej
varit ekonomiskt att uttaga myr- och
andra utslåtter, löftägt och dylikt i samma
grad som förr på grund af högre arbetspris,
samt ej mer arbete i stället nedlagts
på nyodling i och skötsel af hemegorna.
För den skull har kreatursstocken
förminskats och egorna i samma grad vanhäfdats.
Då en bonde ofta nog ej har råd
att hålla årsdräng utan endast sommardräng,
kan han ej heller alltid nöjaktigt
sköta alla hemegorna. b) Jordbruket å de
Utarrenderade bolagshemmanen skötes dåligt
och i regel sämre än å böndernas
hemman, c) Jordbruket skötes ej af bolagen
på andra hemmän än på dem, som
bebos af deras tjenstemän. På dem skötes
jordbruket jemförelsevis väl efter ortens
förhållanden, om ock ej fullt rationellt efter
ett modernt jordbruks fordringar. Dessa
hemman utgöra för öfrigt i hela fögderiet
endast ett tiotal.

320

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

a), b) Arrendator erna sköta sina jordbruk
i allmänhet sämre än bönderna, c) Bolagen
sjelfva sköta sina jordbruk betydligt
bättre och tillämpa nyare metoder.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

Om man i afseende å sjelfegande bönders
jordbruk kan önska en bättre och
mer rationell skötsel, så är detta önskemål
i ännu högre grad befogadt beträffande
de jordbruk, som skötas af arrendatorer
och hvilka, efter några år, så till hus som
inegor visa tydliga tecken till vanhäfd,
som år efter år ökas. c) Sköta i allmänhet
jorden fullt jemförligt med bönderna.

Umeå Norra distrikt.

a) Häfda och utvidga sitt åkerbruk årligen,
så att, vid faderns frånträdande från
hemmansbruket, hemmanet kan delas åtminstone
mellan två hans söner, b) Arrendatorerna
vilja taga den största möjliga
valuta af jorden, så länge den bär några
skördar och vinnlägga sig föga om jordens
förbättring, c) Häfda och bruka vanligen
bra sina hemman, som stundom kunna betraktas
som mönstergårdar. Vanligen äro
anställda rättare och andra i rationellt
jordbruk kunnigt folk och man ser ej så
noga på kostnaderna.

Vännäs distrikt.

a) Sköta jordbruket i allmänhet ganska
bra. b) Drifva det ytterst dåligt, c) Drifva
icke jordbruk inom distriktet.

Säfvars distrikt.

a) Sköta sina hemman jemförelsevis väl
i förhållande till sin ekonomiska ställning,
b) Sköta jordbruket på ett mindre tillfredsställande
sätt. c) Sköta sina jordbruk
utmärkt.

Degerfors distrikt.

a) Sköta jordbruket i allmänhet jemförelsevis
rätt bra. b) = a). Arrendena
äro i allmänhet mycket låga och bolagens
arrendatorer stå sig i allmänhet rätt godt.
Särskildt har Sandviks ångsågs aktiebolag
lagt sig stor vinn om jordbruket å bolagets
hemman. Särskild, fackkunnig, af
bolaget aflönad person reser hela året om
bland arrendatorerna gifvande dem råd och
upplysningar, c) Sköta jordbruket bäst.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

b) Förekomma ej. c) Sköta jordbruket
jemförligt med bönderna.

Skellefteå Norra distrikt.

a) Beflita sig i regel om att sköta sina
hemman omsorgsfullt, b) Aro till stor del
liknöjda vid skötseln af jordbruket, c) Bolagens
tjenstemän sköta sina hemman pa
enahanda sätt som bönderna.

321

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGD AK.

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

a) De mera burgna sköta sitt jordbruk
i allmänhet bra; de fattigare deremot, som
lida brist på arbetskrafter och måste tillgripa
andra utvägar för att kunna försörja
sig och de sina, sköta det illa. b) Sköta
jordbruket i de flesta fall mycket dåligt,

c) Sköta icke här något jordbruk.

Norsjö distrikt.

a) Se svaret å frågan 4. b) Sköta
jordbruket icke alls tillfredsställande. Bolagshemman
borde, hvad byggnads- och
odlingsskyldigheten angår, stå under en
viss kontroll såsom t. ex. krononybyggen,
så att å dem syn hölles hvart femte år.

c) Sköta ej något jordbruk inom distriktet.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svaret 1 från Nysätra socken.

Malå distrikt.

a) Sköta hemmanen bättre än b), c) Sköta
hemmanen sämst och så,o att dessa snart
torde bli ödeshemman. A många hemman
växer ljung, der för 8—9 år sedan erhöllos
utmärkt vackra hafreskördar, Äfven
husen få förfalla.

Kronofogden.

Svar saknas.

5. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

a) Sköta i allmänhet jorden jemförelsevis
bäst. b) Yisa sig hafva mindre intresse
för jordbruket, hvarigenom detta
försummas, c) Sköta jorden icke bättre
än arrendatorerna.

Stensele distrikt.

", Svar saknas.

Sorsele distrikt.

i a) Sköta hemmanet i allmänhet någorlunda
väl, ehuru under senare år svårigheter
mött att hålla nödigt arbetsbiträde,

b) Hafva i afseende å skötseln af den redan
uppodlade jorden föga stått efter sjelfegande
bönder, ehuru de naturligen förlorat
intresset för nyodling eller utvidgning
af förefintliga odlingar. Men den tid är
ännu så kort, under hvilken arrende- och
bolagshemman förekommit, att någon tydlig
erfarenhet i denna fråga ännu ej vunnits.
Och naturligt är, att en bolagsarrendator
förlorar all den »sjelfhåg», som
eljest sporrar sjelfegande bönder att förbättra
sina hemman, c) Drifva ej jordbruk
inom distriktet.

Asele distrikt.

a) I jemförelse med bolagens arrendaj
torer nedlägga bönderna helt naturligt ett
ordentligt arbete på sin jord. b) Bolagsarrendatorernä,
som ej äro villige att nedlägga
arbete på den jord, som ej är deras,
och hvilka äro strängt upptagna af annat
arbete i bolagens tjenst, såsom flottning,
strömbyggnader med mera, vanhäfda i allmänhet
jorden, c) Skötseln af jorden är
i allmänhet god och i det närmaste lika
som böndernas.

Fredrika distrikt.

a) Sköta i allmänhet sina jordbruk rätt
bra. b) Af arrendatorerna sköter en stor
'' del jorden så som de sjelfegande, under
| det att en stor, kanske större delen sköter
den underhaltigt. Arrendatorerna, hvilka
sitta på lösa grunder å hemmanet, lefva
; för dagen. För minsta förseelse t. ex.
slarf vid timmerafverkning kunna de uppsägas
till afflyttning, c) Ett par bolagstjenstemän
bruka här för sina bolag hemman,
hvilkas skötsel ''är jemförlig med
bättre bondehemmans.

322

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Vilhelmina distrikt.

a) Lägga sig i allmänhet vinn om att
göra så mycket som möjligt af sina jordbruk,
om de ock tillämpa mindre tidsenliga
metoder, b) Arrendatorerna, hvilka till
följd af timmer- och flottningsarbeten hafva
föga tid öfrig till jordens skötsel, sköta
jorden afgjordt sämre än bönderna, företaga
inga nyodlingar och hålla knappast de

gamla odlingarna vid makt. c) Drifva ej
jordbruk.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Har afgifvit svar såsom sockenombud.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

a) och c) sköta med få undantag jordbruket
bättre än b).

Eif shy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

a) Bäst skötes jordbruket af de sjelfegande,
förmögnare bönderna, som odeladt
egna sig åt detsamma och derunder kommit
till insigt om att detta arbete lönar sig.

b) Bolagens arrendehemman brukas af inhysingar,
hvilka med den osäkra ställning,
de intaga, nöja sig med att nödtorfteligen
bruka den jord, som finnes uppodlad förut
och att afberga de naturliga ängarna. I
de flesta fall äro desse brukare så fattiga,
att någon ersättning till bolagen ej kan
komma i fråga och i regel hafva de en
ynklig tillvaro. Endast å de hemman,
hvilkas jord är af krononatur, tvingas bolagen
för fullgörande af åboskyldigheten
att verkställa odlingar och att bygga. I
ett fall har det oaktadt ett dylikt hemman
för kort tid sedan återgått till kronan till
följd af bristande fullgörande af åboskyldigliet.
c) Sköta de hemman, som ligga invid
trafikerade vägar och af hvilka egaren kan
vänta att erhålla afkastning, efter ortens
sed och förhållanden, men lemna vanligen

de mera aflägset liggande hemmanen utan
skötsel. På det hela taget kan, beträffande
jordbruket å bolagshemman, sägas, att egaren
numera, efter afvittringen, aldrig föregår
den öfriga allmogen med något efterföljansvärdt
exempel på jordbruk.

Arjepluogs distrikt.

a) Jordbruket skötes i allmänhet med
mindre intresse, sedan hemmanen blifvit
omförda till skatte, b) Sköta jordbruket
än mera intresselöst, särskildt om de ej
kontrakterat för längre tid. c) Bruka ej
jord.

Kronofogden.

a), c) Bolagens skötsel af sina jordbruk
är åtminstone ännu fullt så god som de
sjelfegande böndernas; och i lappmarkerna
synas de kunna tjena såsom mönster för
de sjelfegande. b) Arrendehemman förekomma
ej.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

Inom orten finnas endast sjelfegande bönder.
Särskildt är att anmärka, att gödselstäderna
året om befinna sig under bar
himmel, samt att ströämne i ringa utsträckning
användes till gödselns förmering och
förbättrande.

FRÅGORNA 5 — 7. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

323

Öfver-Luleå distrikt.

a) Sköta jordbruket mycket illa. b) Ännu
sämre, c) Ganska bra.

Jochnocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Sköta jordbruket illa. b) Mycket
sämre än bönderna, c) Något bättre än
bönderna.

3. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

a) Sköta jordbruket dåligt. Det bristande
intresset torde bero på de många och lätt
funna tillfällena till biinkomster genom
skogskörslor, virkesflottning och dylikt.

b) Vårda sig ej så mycket om jordbruket,
för hvilket de sakna intresse, men skota
det ej sämre, snarare bättre än bönderna.

c) Hafva jordbruk i ganska stor omfattning
och sköta det väl. Ett bolag — det största
i orten — har till och med en särskildt
anställd agronom, som undervisar icke blott
bolagets folk, utan äfven ortens jordbrukare
i jordens skötsel. Bönderna hafva ock
tagit många nyttiga lärdomar af bolagets
sätt och metoder att sköta jordbruket.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt.

a), b) och c) Sköta jorden i allmänhet
lika.

Gellivare distrikt.

a), b) Jordbruket skötes i allmänhet lika
å bonde- och bolagshemman. Ett och annat
bolag har dock börjat att. visa tendens till
vidtagande af åtgärder för jordbrukets för -

bättring och utveckling genom nyodling
och dylikt, c) Bruka ej hemman.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Ofver-Torneå distrikt.

a) Sköta jorden uselt, b) Uslare, c) Uslast.

Korpilombolo distrikt.

a) De sjelfegande böndernas sätt att
skota sin jord kan ej sägas vara mönstergillt.
b) Vinnlägga sig ännu mindre om
att sköta jorden. Under tiden för jordens
vårplöjning och sådden händer, att arrendatorn,
lockad af en hög dagspenning vid
timmerflottningar, sysselsätter sig dermed
och lemnar arbetet å jorden att verkställas
af gårdens qvinfolk och ålderstigna karlar,
som ej äro användbara i flottningsarbetet.

c) Bruka ej hemman inom orten.

Paj ala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjårvi distrikt.

a), b) Bolagsarrendatorer torde än mindre
än de sjelfegande bönderna beflita sig om
| jordbrukets skötsel, något som är mindre
j att undra öfver, då bolagen och deras
tjensteman knappast fästa afseende vid
annan afkastning från hemmanen, än den
skogen lemnar. c) Sköta icke något jordbruk
inom socknen.

Enontekis distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Svar saknas.

324

FKÅÖOENA 5 — 7. DOMHAFVANDE.

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Hänvisas till hushållningssällskapets utlåtande
med tillägg: b) Derest de forna
egarne qvarsitta såsom arrendatorer, kunna
de å jordbruket använda räntan å det
vanligen i bank insatta kapital, hvilket
influtit vid fastighetens försäljning, och
dermed är undanröjdt det hinder, brist på
rörelsekapital, som särskildt i rikets fattigare
provinser försvårar landtbrukets utveckling.
c) Stora Kopparbergs Bergslags
aktiebolag har varit ett mönster för landtbruksnäringen.
Inom Stora Tuna socken
hafva inrättats mönsterladugårdar och har
jordbruket nått en utveckling, som lemnat
den enskilde jordegarens anstalter långt efter
sig. Samtidigt hafva lämpliga kreatursstammar
anskaffats. Skulle någon eller
några af bolagets besittningar i närheten
af staden Falun sakna rationell drift, torde

sådant vara öfvergående och bero på ännu
ej vidtagna åtgärder till jordbrukets förbättring
i likhet med hvad som skett å
bolagets öfriga jordegendomar.

Hedemora domsaga.

a) Sköta jorden bättre än b), c) Stå
otvifvelaktigt främst i afseende å jordbrukets
skötsel, som i allmänhet är synnerligen
omsorgsfull.

Ofvan-Siljans domsaga.

a) Se svaret å frågan 4. b) Sköta jordbruket
i allmänhet sämre än bönderna, dels
emedan arrendehemmanen hafva obetydlig
åker och äng och dels i följd deraf, att
arrendatorerna icke så sällan äro bolagsarbetare,
hvilka sakna tillräcklig vana vid
och håg för jordbruksarbete, c) Torde
sköta jordbruket lika bra som de bästa
bönder.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

a) Se svaret å frågan 4. b) Sköta jordbruket
i det stora hela ungefär lika som
bönderna, c) Se svaret å frågan 4.

Södra Helsinglands domsaga.

a) Till följd af hemmansklyfningar äro
hemmansdelarna i allmänhet små, och jordbruken
å dessa icke större, än att, der
egaren är skötsam, afkastningen är tillräcklig
för egarens och hans familjs måttliga
lefnadsbehof. b) Inom Bollnäs socken
finnas två arrendehemman. Någon anmärkning
mot deras skötsel har icke försports.
I öfrigt finnas inom domsagan en -

dast några få, aflägset belägna arrendehemman.
c) Om dessas skötsel är intet
annat än godt att säga.

Norra Helsinglands domsaga.

a) och b) Sköta jordbruket ungefär lika
bra. c) Sköta jordbruket bättre.

Vestra Helsinglands domsaga.

a) Se svaret å frågan 4. b) Sköta jordbruket,
som för dem är en bisak, dåligt,
c) Bruka på sina ställen jorden väl. (Åtskilliga
exempel på väl skötta jordbruk anföras.
) Det kan icke sägas, att något svårare
missförhållande förefinnes. ''

FKÅGOKNA 5 — 7. DOMHAFVANDE,

325

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

a) Enskilde jordegare finnas, hvilka icke
sky kostnader för höjande af jordens växtkraft.
b) Att arrendehemmanen förete nå -

gon gifven underlägsenhet i häfd i förhållande
till de sjelfegandes jord har icke försports.
c) Det mest kostsamma jordbruket
bedrifves å mark, som tillhör ett eller
annat sågverksbolag.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.

Något särskildt utmärkande för någon
af ifrågavarande klasser jordbrukare har
ej kunnat förmärkas, om icke det, att de

hemman, som brukas för bolagens räkning,
synas vara bättre skötta än andra. En
och annan bolagsarrendator lärer sköta sitt
hemman sämre, ett förhållande, som nog
gäller äfven den utfattige jordegaren.

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga.

Detsamma gäller för domsagan som domhafvanden
såsom sockenombud anfört beträffande
Skellefteå socken, dock synas bo -

lagen sköta sina hemman sämre, ju längre
in i skogsbyggden man kommer. Bolagens
arrendehemman skötas sämre än böndernas
hemman.

VI. Norrbottens län.

Pitea domsaga. j Kalix domsaga.

Frågan ^ besvarad med hänvisning till c) Torde sköta jordbruket snarare bättre
svaret från kronofogden i Piteå fögderi, än bönderna.

Luleå domsaga.

Svar saknas.

326

FRÅGORNA 5 — 7. LANDTMÄTERISTATEN.

Landtmäteristaten.

I. Kopparbergs län.

[ —10. a), b) Arrendatorerna sköta i

allmänhet jorden sämre än de sjelfegande,
dels emedan de inneha arrendet på kortare
och obestämd tid och dels derför att ofta
bolagshemman utarrenderas styckevis åt
sjelfegande, som då frestas att bringa den
egna jorden i bättre kultur på bekostnad
af den arrenderade, c) Särskildt de hemman,
som innehafvas af bolagens tjensteman,
skötas i regel mycket mer rationellt
än bondehemman.

11. a) Rätt bra. b) Delvis rätt bra,
delvis dåligt, c) Bra, i allmänhet bättre
än bönderna.

12. (Jerna socken), a) Bruka nog jorden
bäst; dock finnas äfven b), som sköta jordbruket
oklanderligt, c) Sköta jordbruket
bra.

13. a) Sköta jordbruket i allmänhet efter

ortens förhållanden oklanderligt, ja en del
nästan mönstergillt. A andra sidan finnas
de, som hafva sina jordbruk vanskötta.

b) Arrendatorernas skötsel af jordbruket
är i allmänhet sämre, stundom mycket
dålig, undantag gifvas emellertid, då arrendatorerna
jemväl äro sjelfegande och den
arrenderade jorden ligger i närheten af eller
i sammanhang med deras egna hemman.

c) Bruka jorden i allmänhet oklanderligt,
en del till och med mönstergillt. Styfmoderligt
behandlad är nog den jord, som
är belägen på något längre afstånd från
tjenstemännens bostäder och brukas för
bolagens eller egen räkning.

14. (Mora och Or sa socknar), a) Se
svaret å frågan 4. b) Sköta jorden jemförligt
med bönderna, c) Bättre än såväl
bönderna som arrendatorerna.

II. Gefleborgs län.

1. a) Se svaret å frågan 4. b) I allmänhet
dåligt, beroende på dels att arrendetiden
är för kort, dels derpå att de flesta
arrendatorer äro bolagsarbetare, som genast
vid arrendets öfvertagande måste
skuldsätta sig och för sitt uppehälle nödgas
offra sin mesta tid på skogsarbeten, c) Sköta
jorden i allmänhet bättre än de sjelfegande.

2. a) Se svaret å frågan 4. b) Dåligt,

c) I allmänhet väl.

3. a) Se svaret å frågan 4. b) Som
arrendatorerna i de flesta fall innehafva
hemmanen på kort eller obestämd tid, samt
arrendet i de flesta fall utgöres af körslor

eller dagsverken, hvilka, om också ej alltid
orimliga eller fordrade på otjenliga tider,
i alla händelser draga arbetskrafter från
jordbruket, måste detta system snarare
stämplas såsom ett jordplågare- än såsom
ett jordbrukaresystem, c) Sedan bolagen
med sammanslående af flera hemman centraliserat
jordbruket, skötes detta i allmänhet
väl, dock med kanske nog ensidig
anläggning på foderskördar. Emedan rättare
och befallningsmän alltid skola hemtas från
södra Sverige, kan dragas i tvifvel, om
metoderna alltid äro lämpade efter ortsförhållandena.

FRÅGORNA 5 — 7. UANDTMÄTERISTATEN.

327

4. (Ockelbo socken), a), b), c). Ungefär
lika. Möjligen torde bolagen och deras
tjensteman såsom kapitalstarkare och mer
upplysta kunna mera följa med sin tid
ifråga om förbättringar inom jordbruket.

5. (Södra Helsingland). a) Sköta i allmänhet
jorden väl. b) Kanske med några

undantag sämre, c) Väl och minst lika
bra som bönderna.

(i. (Norra och vestra Helsingland).
a) Skota jorden medelmåttigt, b) I allmänhet
något sämre, c) Sköta jorden bäst och
företaga ofta kostsamma jordförbättringar.

III. Vestemorrlands län.

1. (Sollefteå, liesele och Ramsele tingslag.
) a) Sköta jordbruket i allmänhet hjelpligt.
b) Sköta jordbruket illa. c) Sköta
jorden oftast väl ungefär såsom bönderna.
Emellertid torde bolagen hafva något större
afkastning af sina hemman, beroende på,
att de hafva lätt att få arbetsfolk.

2. (Norra Ångermanlands nedre del.)
a) Ehuruväl den sjelfegande bonden betraktar
af kastningen af sin inegojord såsom
det nödvändiga existensmedlet för sig och
sin familj, är det dock påtagligt, att på de
trakter, der skogsarealen är jemförelsevis
ringa och obetydligt öfverstiger husbehofvet,
jorden skötes bättre än der skogstillgången
är mer än tillräcklig, b) I allmänhet är
det nog så, att landbonden är den, som i
första hand erhåller de förtjenster, som
bolagsrörelsen erbjuder, såsom afverkningsoch
flottningsarbeten m. m. I följd häraf
sättes han ej i tillfälle att så egna sig åt
jordbruket, som sig höfves, och det är ju
en naturlig sak, att, då han ej arbetar på
sin egen torfva, intresset ej kan vara lika
stort som hos den sjelfegande bonden, helst
som han anser sig genom antydda förtjenster
hafva sin bergning åtminstone för en god
del af året. Härmed är dock långt ifrån
sagdt, att icke bolagen i sin mån söka
understödja sina landbönder. Ty det göra
de nog i allmänhet efter råd och lägenhet,
och särskildt påpekas, att ortens förnämsta
bolag beviljar särskilda förmåner till dem,
som visa intresse för jordens skötande
och derpå vilja nedlägga ett energiskt ar -

bete. c) Sköta jordbruket i regel på samma
sätt som bönderna.

3. a) Sköta i allmänhet sina hemman
efter ortens sed jemförelsevis väl. b) Sköta
jorden illa. De utgöras i allmänhet, der
icke den förre bonden qvarsitter som arrendator,
af temligen löst folk, som i vanligaste
fall endast eger en eller ett par hästar
med tillhörande körredskap samt något
husgeråd. De för jordbruket nödvändiga
inventarierna, deri inberäknadt kreaturen,
egas af bolagen eller äro inköpta för penningar,
som arrendatorn lånat af bolagen.
Ärrendatorn vistas vintern igenom i skogarna,
sysselsatt med körslor för bolagets
räkning; på våren deltager han i flottningsarbetet,
så länge detta räcker; under sommaren
utgör han de dagsverken, bolaget
påfordrar, och under hösten deltager han
i utstämplingarna till kommande vinter.
Hvilken tid, som sedermera återstår för
jordens skötsel, och huru jordbruket under
sådana förhållanden blir skött, eller snarare
vanskött, kan hvar man förstå, synnerligast
som arrendatorn i vanligaste fall sitter
mycket löst vid arrendet och icke vill utföra
något arbete, af hvilket måhända en
annan skall få skörda frukterna. Att ett
sådant jordbruk icke kan bära sig är sjelfklart,
äfven om, såsom vanligast är fallet,
något kontant arrende icke behöfver betalas,
utan bolaget nöjer sig med att arrendatorn
utgör hemmanet ålöpande skatter
och onera samt det hemmanet ofta betungande
födorådet. Detta kan emellertid
ofta vara ganska stort och säkert är, att

328

FRÅGORNA 5-7. LANDTiriTERISTATEN.

ingen arrendator blifver välbergad, snarare
blifver han år för år allt fattigare, försummar
jordbruket mer och mer och qvarsitter
å arrendet endast för att hafva husrum
och vedbrand åt familjen och sommarbete
för hästarna. I öfrigt försörjer han
sig genom körslor och dagsverken. Kommer
härtill, att husen underhållas endast till
det allra nödtorftigaste, så finner man, att
bolagens arrendehemman skötas mycket
sämre än böndernas hemman, c) De hemman,
som brukas af bolagen sj elfva, äro
vanligen belägna i omedelbart grannskap
af sjelfva sågverken och skötas utmärkt
väl. Detsamma kan ock sägas om de
hemman, som skötas af bolagens högre
tjensteman. De kunna i allmänhet vara
till mönster för kringliggande hemman.
Bolagens lägre tjensteman, som fått hem.

man åt sig upplåtna, sköta dem än bättre
än sämre, beroende på hvars och ens fallenhet
för landtbruk och den tid och de kostnader,
hvar och en har tillfälle att dertill
använda.

4. (Torps socken), a) Bruka jorden någorlunda
väl och gödsla hvarje år så stor del
deraf, de förmå, b) Utsuga vanligen jorden
och försumma gödslingen mot slutet af
arrendetiden; jordförbättringar, som först
efter längre tid gifva ersättning för kostnaden
och det nedlagda arbetet, kunna de
gifvetvis ej åstadkomma, c) Då bolagen
sjelfva genom sina tjensteman sköta jordbruket,
blir detta i regel ganska väl skött
efter ortens sedvänjor; ofta uppföras af
dem nya och prydliga åbyggnader. Utängar,
aflägsna slåttängar och slåttmyrar få dock
vanligen växa igen med skog.

IV. Jemtlands län.

a) Den sjelfegande bonden arbetar i allmänhet
träget, får ha sina söner och döttrar,
som en gång skola tillträda hemmet, till
sin hjelp qvar hos sig och kan derför sköta
sin jord bättre, b) Arrendatorn, som endast
besitter hemmanet för ett eller annat år,
söker att med så litet arbete som möjligt
få ut skörden. Söner och döttrar gå helst
bort från hemmet, så snart de kunna förtjena
sitt uppehälle på annat håll. Bolagens
arrendehemman gå i allmänhet bakåt både
i afseende på odlad vidd, godhet och åbyggnader,
under det att bönderna merendels

odla någon ny bit hvarje år, förbättra det
gamla och underhålla sina åbyggnader,
c) Bolagen sjelfva sköta just intet jordbruk,
men de bolagshemman, som innehafvas
af deras tjenstemän, skötas i allmänhet
utmärkt, emedan afkastningen utgör
en afsevärd naturaförmån, då bolaget merendels
släpper till dagsverkare eller drängar
för jordens skötsel. Husen äro rymliga
och prydliga. Vackra planteringar och trädgårdsanläggningar
förekomma nästan på
alla dessa hemman.

V. Vesterbottens län.

1—». a) Sköta i allmänhet jordbruket j måttigt. b) Intresset är ej särdeles stort,-bäst. b) Nödtorftigt, c) Väl i den mån j och arrendehemmanen äro öfverhufvudtaget
hemmanen ligga i sågverkens närhet eller I sämre skötta än böndernas, dock är skillbrukas
af den högre tjenstepersonalen. \ naden härutinnan ej så särdeles stor, om
(>. (Lycksele socken.) a) Intresset för | hänsyn tages dertill, att det mestadels är
skötseln af jordbruk är i allmänhet medel- i de sämst brukade hemman, som bolagen i

FRÅGORNA 5 — 7.

LANDTMÄTERISTATEN -

329

första hand komma öfver. Yid försäljningen
af sitt hemman förbehåller vanligen säljaren
sig besittningsrätt på längre eller kortare
tid, och har denne brukare, med häruppe
rådande åsigter och förhållanden, ej något
intresse för att upparbeta det hemman, han
som sjelfegande ej kunde vidmakthålla,
c) De få hemman, som skötas af bolagens
tjensteman, brukas betydligt bättre än böndernas
hemman, beroende dels på större
insigt i jordbruksskötsel och dels sannolikt
derpå, att bolagen i någon mån bidraga
till de omkostnader och förbättringar, som
äro nödvändiga.

7, 8. a) Sköta sitt jordbruk väl. b) Sköta
jordbruket nödtorftigt, c) Då hemmanen
innehafvas af bolagen sjelfva och deras s. k.
högre tjensteman samt hafva goda kommunikationer,
skötas de mycket väl.

il. a) Bra. b) Nödtorftigt, c) Bra.

SO. b) Skötseln dålig, i regel beroende
af arrendetidens längd, c) Man kan utan
öfverdrift påstå, att bolagen eller deras
tjensteman verka såsom förgångsmän för
utveckling af ett rationellt jordbruk. Dessa
hemman, som bolagen sjelfva mera omedelbart
bruka, äro i regel mönstergårdar.

VI. Norrbottens län.

J. Deltagit i yttrandet från länets hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.

2. a) Sköta inom kustlandet och elfdalarna
sitt jordbruk någorlunda, inom landet mellan
elfdalarna dåligt, b) Sköta sitt jordbruk
dåligt, kanske mycket beroende af den
obestämda arrendetiden, c) Sköta i regel
sitt jordbruk bäst.

3. Bolagens liksom böndernas hemman
skötas på vidt skilda sätt och i allmänhet
å båda hållen rätt väl. Några bolag hafva
gjort synnerligen dyrbara odlingar samt
nedlagt mycket penningar och arbete på
sina hemman.

4. a) Skötseln mer eller mindre god.

b) Sköta jordbruket dåligt. Åkrarna utsugas,
hus och ängar förfalla, c) Bolagen
bruka i allmänhet sjelfva endast till boställsbehof
för sina tjensteman. De hafva det
på bästa möjliga sätt. Understundom är
skötseln i vissa afseenden till och med
bättre än böndernas.

5. a) De sjelfegande sköta sitt jordbruk
under vissheten om att sjelfva icke blott
för stunden få skörda frukterna deraf,
följaktligen i regeln med både idoghet och
all den omtänksamhet, som deras insigter

i jordbruk kunna förutsätta, b) Hafva
endast den tillfälliga utkomsten till mål,
| sköta derför sina jordbruk utan tanke på
| framtiden, c) Det är i Vester- och Norrbotten
ett försvinnande fåtal hemman, som
brukas af bolagen sjelfva eller deras tjensteman.
Dessa hemman torde emellertid i
allmänhet skötas väl. De hemman, som
'' brukas af bolagens tjensteman skötas i
allmänhet som bondehemman å samma ort.
j Det bör betonas, att dessa hemman äro
belägna å centrala platser, der äfven böndernas
jordbruk står relativt högre. DennuI
varande generationen af bolagsinspektorer
\ är ock till stor del allmogesöner, som från
yngre år hafva vana vid jordbruksskötsel.

(i. a) Sköta sin jord med tanke på för|
bättring och utvidgning, hvadan deras
hemman kontinuerligt stiga i värde, b) Bo:
lagens hemman sjunka oafbrutet i värde,
enär deras arrendatorer endast tänka på
att för tillfället skaffa sig så stor inkomst
| som möjligt och ej fästa afseende vid, om
hemmanen bli utmärglade, c) Sköta nog
jordbruket i allmänhet väl och bättre än
bönderna, men på ett sätt, som för en bonde
skulle medföra ekonomisk undergång.

330

FRAGORNA 5—7. SKOGSSTATEN.

Skogsstaten.

I. Gefle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Öster-Dalar nes revir.

a) Sköta efter ortens förhållanden sin
jord och sin ladugård väl och sky i allmänhet
icke möda och kostnad för att bibehålla
jordens häfd god. b) I de flesta
fall dåligt. En uppmärksam betraktare
kan af jordens beskaffenhet utan vidare
kännedom utvisa arrendehemmanen; detta
inom mycket kort tid efter det hemmanet
försålts till bolaget, och jemväl der den
förre egaren qvarsitter såsom arrendator.
Hemmanets häfd synes gå fort tillbaka,

c) Sköta den i allmänhet godt, men det
är få hemman, som af dessa brukas.

Sårna revir.

a) Den enda skötsel, som egentligen förekommer,
är att tillföra jorden ny näring
genom öfvergödning med den under vintern
samlade kreatursspillningen. b) Lika med
a) med den skillnaden, att härpå nedlagdt
arbete blir så minimalt som möjligt, då
arrendatorn oftast för sitt lifsuppehälle
och fullgörande af onera hufvudsakligast
är hänvisad till extra arbeten utom hemmet.
c) Då bolagens tjensteman vanligen
i sina aflöningsförhållanden hafva viss del
af jordens afkastning å det hemman, de
sj elfva bebo, och bolagen i allmänhet härå
bekosta skötseln, sker denna å dessa hemman
på förmånligaste sätt.

Transtrands revir.

a) Bönderna inom Sårna socken sköta

| vanligen sin jord efter föråldrade idéer.
Inom Transtrands socken deremot hafva
modernare brukningssätt på sina ställen
vunnit inträde, b) Vansköta på sina ställen
| arrendejorden, isynnerhet å de flesta fäbodvallar.
c) Sköta jorden i byarna fullt ut lika
bra, som de sjelfegande bönderna; och
| vid det förhållande, att tjensteman får taga
af landtbruket, det han behöfver för sitt
hushåll, men bolaget bekostar skötseln,
blifver jorden bättre skött, än hos den
sjelfegande bonden, som icke vill kosta
på sin jord mer, än han nödvändigt behöfver.
A fäbodvallarna, af hvilka bolagstjenstemännen
icke kunna få någon direkt
nytta, blifver jorden sämre skott, än hos
| den sjelfegande bonden eller ungefär lika
| som hos bolagsarrendatorn.

Vester-Dalarnes revir.

a) Sköta jorden bra. b) Ganska bra.
c) De arealer, som bolagen sjelfva bruka,
torde kunna sägas lemna åtskilligt öfrigt
att önska, då nödig arbetskraft ej finnes
för de större ytvidderna. Deremot skötes
bolagstjenstemännens enskilda landtbruk
godt.

Gestriklands revir.

a) En följd af den klena behållning, jordbruket
lemnar, är, att en del af dess idkare,
sjelfegande bönder lika väl som bolagsarrendatorer,
försumma jordbruket och i
stället söka sin utkomst af biförtjenster,
hvarigenom hemmanen komma i lägervall.

Den missproportion i värde mellan jordbrukets
produkter och arbetslönerna, som
under senaste årtiondena inträdt, gör, att

FBÅQORNA 5 — 7 . SKOGSSTATEN.

331

inga jordbruk bära sig, der en större legd
arbetsstyrka måste användas. Bättre stå
sig de, som ej hafva större vidd, än att
egaren med sin familj kan utan afsevärd
legning sköta hemmanet. Det kan ändock
knappast gå, utan att biförtjenster eller
särskildt fördelaktiga afsättningsförhållanden
finnas, b) Någon märkbar skillnad mellan
skötseln af bolagens arrendehemman
och skötseln af böndernas finnes ej. Yäl
och illa skötta hemman finnas till ungefär
samma proportion bland båda slagen. Bolagens
arrendatorer kunna, lika som de
sjelfegande, genom bristande rörelsekapital,
ej så väl sköta jorden, dock äro dessa i
allmänhet bättre lottade än de sjelfegande,
dels derigenom att de af bolagen företrädesvis
användas till arbete under de tider,
då jordbruket ej tager deras tid i anspråk,
dels till följd af att de af bolagen understödjas
med lån för inköp af artificiella gödningsämnen
och annat, som kan erfordras.
De hafva härigenom lättare att draga sig
fram, men å andra sidan sakna de den
sporre till verksamhet, som egen jordbesittning
och större sjelfständighet innebära.

Åtskilliga af bolagen hafva offrat högst
betydande belopp för att sätta underlydande
gårdar uti godt stånd och detta oaktadt
de deraf oftast ej ens hafva hemmanets
skatt, långt mindre ränta på för åbyggnader
utlagda kapital. För bolagen äro gårdarna
en tunga, från hvilken de helst skulle
vilja vara fria, men som de inköpt för
att betrygga framtidens timmertillgång.

c) De jordbruk, som idkas af bolagen
sjelfva och deras tjensteman, skötas i
allmänhet på ett mönstergillt sätt och
synnerligast de förstnämnda framstå som
för ortens befolkning efterföljansvärda
exempel. Särskildt i detta hänseende framstående
är Gysinge aktiebolag, hvars mossodlingar
och öfriga jordbruk torde vara bland
de största och bäst skötta inom landet. Flera
andra bolag komma dock nära derefter och

hafva genom anställande af derför särskildt
utbildade jordbruksinspektorer, införande af
förädlade kreatursraser och verkställande
af mossodlingar lemnat ortbefolkningen
efterföljansvärda exempel.

Vestra Helsinglands revir.

a), b) Sköta jordbruket temligen väl och
i den egentliga skogsbyggden i stort sedt
ungefär lika. Angående åter de större
byggderna kring kyrkorna i Färila och
Ofvanåkers socknar, der bolagen ega jemförelsevis
litet och der jordbruket i och
för sig kan anses någorlunda bära sig,
torde böndernas hemman i allmänhet kunna
anses bättre skötta än bolagens arrendehemman.
En del förmögnare bönder sköta
jordbruket väl. c) Sköta i allmänhet jordbruket
bättre och efter tidsenligare metoder
än bönderna.

Norra Helsinglatids revir.

a), b) Jorden brukas af bönder och bolagens
arrendatorer i allmänhet taget på
ett rationellt sätt, ehuru gifvetvis fall finnas,
der arrendatorerna äro i mindre goda ekonomiska
omständigheter, sakna arbets- och
viljekraft samt förmåga och intresse för
jordbrukets rätta skötande, c) Bolagen
hafva i allmänhet föregått och föregå bönderna
genom skötseln af jordbruket å sina
hemman. Åtminstone torde detta med fullt
fog kunna sägas om de större bolagen.
Exempelvis har Bergvik och Ala nya aktiebolag
i Ramsjö anlagt en större ladugård
för ett 100-tal kor för att föregå hemmansegarne
med godt exempel just i jordbruksoch
kreatursskötsel.

De mindre bolag, som växa upp och föra
en egendomlig tillvaro, sköta jordbruket på
ett mindre godt sätt.

Öfverj ägmästaren.

Se under litt. H. Särskilda yttranden.

332

FRAGORNA 5-—7. SKOGSSTATEN.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

a) Sköta sina hemman med omtanke för
framtiden och för öfrigt efter råd och lägenhet,
om ock föråldrade metoder, som sagdt,
delvis användas. På senare åren ha inom
socknarna bildats landtmannaföreningar, der
bönderna kunna till rimliga priser få inköpa
kontrolleradt utsädesfrö, profvade artificiella
gödningsämnen, som mer och mer
begagnas, förutom förnödenhetsartiklar. Att
dessa föreningar skola vara till stor nytta
för jordbruken är alldeles påtagligt, b) Intaga
en betydligt sämre ställning än bönderna,
änskönt de villkor, hvarunder de få
bruka hemmanen, äro låga. Brist på förlagskapital,
höga dagsverkspriser, en viss obenägenhet
hos den lösa befolkningen att
biträda arrendatorerna vid jordbruksarbete,
då annat kan stå till buds, måste menligt
inverka på skötseln af bolagshemman, hvarför
de senare också stå betydligt efter
böndernas, änskönt åtskilliga bolag nedlägga
stora kostnader såväl på hemmanens
bebyggande som äfven i öfrigt. Exempel
saknas visst icke, att större bolagshemman,
som arrenderas af dugliga jordbrukare från
södra Sverige, befinnas väl hållna och gifvit
sina brukare god ekonomisk ställning,
c) De hemman, som skötas af bolagen sjelfva
eller deras tjensteman, äro de mest välskötta.

Hernösands revir.

a) Tyckas i allmänhet sköta jorden temligen
bra, och hemmanen skötas bättre af
de bönder, som äro hemma året om, än af
dem, som hafva tillfälle till skogskörslor
och dylikt, b) Hafva mindre intresse för
jordbruksskötseln än de sjelfegande bönderna
och sköta jorden dåligt. En medverkande
orsak härtill är nog också den,
att de dragas från jordbruksskötseln, emedan
de måste hjelpa till med flottning o. d.

samt måste slå sig ut för att för sin existens
skaffa sig tillfälligt arbete, c) De
hemman, bolagen sjelfva bruka, skötas i
regel bra och lika bra som böndernas.
(På. frågan 6 svaras:) Om ock en del arrendehemman
skötas illa, kan dock sägas,
att bolagen sköta sitt jordbruk fullt jemförligt
och der driftiga arrendatorer finnas,
bättre än bönderna sköta sin jord.

Junsele revir.

a), b) Sköta sitt jordbruk bättre än bolagens
arrendatorer, en naturlig följd af
arrendetidens ovisshet, lojheten hos arrendatorn,
den långa tid arrendatorn måste
sysselsätta sig med skogskörslor och på våren
med flottningsarbete i och för erhållande
af kontanta medel för utskylders och arrendens
m. fl. utgifters betalande, då dylika
kontanter icke, såsom mångenstädes, för
den sjelfegande bonden, kunna erhållas
genom försäljning af skogsalster. Ett och
annat bolag söker nog upphjelpa jordbruket
å sina utarrenderade hemman och tillhåller
arrendatorerna angående jordens skötsel och
häfd. För den skull finnes af bolaget anställd
särskild jordbruksrättare, hvilken reser omkring
för att lemna råd och hålla uppsigt
öfver hemmanens skötsel, men förekommer
detta blott hos ett eller ett par bolag inom
reviret, c) Sköta jordbruket bäst och rationellast.

Tåsjö revir.

a) I allmänhet gäller hvad som blifvit
sagdt under frågan 4, men, åtminstone om
inkomst från skogen förefinnes, kan dock
ett visst intresse för jordbruk iakttagas,
och utsuges jorden ej. Abyggnaderna
bruka vara i nöjaktigt skick, b) Det under
frågan 4 anförda är här ännu mera typiskt.
Arrendatorerna lefva mera ett lif för dagen,
utan något egentligt intresse för aimat ar -

FRAGORNA 5 — 7. SKOQSSTATEN.

333

bete än timmerdrifning. En bättre skötsel J
är i regel ej att påräkna, derest ej särskild j
ersättning lemnas af bolaget. Byggnaderna j
äro sämre än på bondehemman, c) Bo- i
lagens tjensteman utmärka sig för god
skötsel af utaf dem idkade jordbruk, men
så ega de ock de bästa förutsättningar
härför i form af intresse för högsta afkastning,
hvarför nyare och bättre metoder
tillämpas. Tillräcklig arbetskraft står också
oftast till buds. Jordbruk, som skötas af J
bolagen sjelfva, utmärka sig nog för god ;
afkastning, men i de fall, då kreatur ej
fodras på stället, utan skördarna föras från
lägenheten, måste dock jorden i vissa afseende^
utsugas, ehuru konstgödsel tillföres
henne. Abyggnaderna äro ofta mycket goda.

Anundsjö revir.

a), b) De större bolagen (Mo och Domsjö
aktiebolag) sköta sina arrendehemman,
hvilka äro belägna intill allmän landsväg,
bättre än hvad de sjelfegande bönderna
göra, men der bolagshemmanet ligger långt
afsides från dessa vägar, är detsamma
kanske mer utsatt för vanskötsel, än bondehemmanet.
c) Flere större bolag (Mo
och Domsjö aktiebolag) nedlägga på sina
inspektörs- och faktorsboställen rätt betydande
kostnader, såväl i och för iståndsättandet
af hemmanets byggnader, som
äfven direkt till jordbrukets förbättrande
genom inköp af artificiella gödningsämnen,
fullgodt utsäde m. m.

Ostra Jemtlands revir.

a) Sköta ej så sällan sina hemman mön- I
stergillt. b) Sköta de arrenderade hemmanen
i allmänhet samt nästan utan undantag
ganska illa och på ett sådant sätt, att
hemmanen för hvarje år försämras allt
mer och mer såväl till jord som åbyggnad, j
c) Sköta hemmanen i allmänhet mycket
väl, synnerligast der brukandet och skötseln
af hemmanet få af vederbörande debiteras
bolaget.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

a), b), Ingen skillnad på kategorierna
a) och b.). Den ene arrendatorn sköter
hemmanet bättre och den andre sämre, och
så är förhållandet äfven med hemma,nsegarne.
c) Af bolagens ombud brukade
hemman skötas bäst, så till byggnader som
jord, hvilket är en följd af att ofta större
insigt och alltid största resurserna der föreligga.

Norra Jemtlands revir.

a), b) Bolagens arrendatorer sköta sin
jord efter samma grunder som bönderna,
men vida sämre. Till följd deraf, att arrendatorerna
å bolagens hemman i regel
sakna kontrakt och sitta som brukare endast
år för år samt ofta äro utan egna
tillgångar och hufvudsakligen existera på
hvad de genom skogsarbeten kunna förtjena
— ofta är en stor del häraf bekommet
i förskott af bolagens ombud eller landthandlande
— sakna bolagsarrendatorerna
framför allt intresse men äfven förmåga
att nedlägga arbete och kostnader på sina
jordbruk. Dessa hemmansbrukare måste
ock ofta låta egna angelägna jordbruksarbeten
hvila för att till de mera tvingande
dagliga behofvens fyllande söka arbetsförtjenst
eller körslor, der sådana erbjudas.
Någon gång kunna nog liknande förhållanden
uppvisas hos sjelfegande bönder, men
detta är mer undantagsvis, hvadan en
jemförelse mellan skötsel af de senares och
utaf bolagsarrendatorer brukade hemman i
regel utfaller till de förras fördel, c) Understundom
på bästa sätt, men i regel ungefär
som bättre skötta bondehemman.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

a) Sköta i allmänhet jordbruket dåligt,
beroende dels på okunnighet i jordbruksskötsel,
dels äfven till stor del derpå, att
bönderna hittills kunnat betrakta jordbruket
som binäring, då de antingen haft egna
skogstillgångar att tillgripa, när medel sak -

334

FRAGORNA 5—7. BKOGSSTATEN.

nats, eller också kunnat bereda sig goda
arbetsförtjenster å trävarubolagens skogar,
b) En del är så godt som nödsakad att
uppehålla sig med arbete i skogen, hvarigenom
jordbruket blir försummadt. c) De
hemman, som skötas af bolagen sjelfva
samt bebos och brukas af deras tjensteman,
äro i allmänhet bra häfdade. Det
finnes dock hemman, som brukas af bolagen
sjelfva, hvilka helt och hållet vanskötas.
Det förekommer t. ex. å sådana
hemman, att åbyggnaderna få så förfalla,
att ingen varelse längre kan vistas i dem,
att sedermera all jorden igensås med gräsfrö
för producerande af hö, som forslas
till afverkningsställena, och att jorden så
småningom utpinas, då ingen gödsel tillföres
den.

Vestra Jemtlands revir.

a) I allmänhet rätt bra. b) På ett mindre
tillfredsställande eller vanligast mycket dåligt
sätt. c) Inom reviret förekommer icke
mer än en gård, som disponeras af en
bolagsinspektor, och skötes detta jordbruk
temligen väl.

Socknarna Undersåker, Åre och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

a) De sjelfegande böndernas jordbruk är
vanligen illa skött; föråldrade metoder användas;
jorden är aldrig i full växtkraft,
b) Sköta jordbruket sämre än bönderna.
Arrendekontrakten äro på kort tid samt
lemna ringa garantier för arrendatorn och
hans familj att under en längre tid få disponera
arrendehemmanet. Detta osäkerhets -

tillstånd alstrar en viss liknöjdhet och
benägenhet att med så litet arbete och
j omkostnad som möjligt afpressa jorden så
! mycket som möjligt, c) De jordbruk, som
idkas af bolagen sjelfva eller deras tjenste!
män, äro vanligen väl skötta och kunna
! tjena bönder och arrendatorer till ett efterföljansvärdt
exempel.

Herjeådalens revir.

a), b) Någon skillnad på skötseln har ej
5 kunnat förmärkas, dock lärer en och annan
bolagsarrendator, mer af brist på förmåga
än vilja, sköta sitt hemman sämre, ett
förhållande, som nog gäller äfven hvad
beträffar den utfattige jordegaren. c) De
bolagen tillhöriga hemman, som i egenskap
af boställen skötas och brukas af bolagens
tjensteman och betjente, äfvensom sådana,
hvilka brukas i sammanhang med dessa,
äro afsevärdt bättre skötta än bondehemman
i allmänhet.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

a) Sköta i allmänhet sin jord bra. b) Sköta
i allmänhet sin jord dåligt, c) Sköta jorden
i regeln bra och bättre än bönderna. En
I och annan sjelfegande bonde sköter sitt
j hemman lika rationellt som bolagen.

Öfver jägmästaren.

a) De flesta sköta sitt jordbruk dåligt.

b) Sköta sina jordbruk i regel mycket
dåligt, dock ingen regel utan undantag.

c) Skota vanligen sina jordbruk temligen
! väl.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir.

a) Någorlunda, ehuru ej tillfredsställande;

b) Betydligt sämre än bönderna, c) Bolagshemman,
som äro för egaren välbelägna,
skötas i allmänhet omsorgsfullare och med
bättre metoder än böndernas, men i de flesta

andra fall göra bolagen ej annat med sina
hemman, än att grödan derifrån försäljes.

Norsjö revir.

a) Å bondehemman inom kustbyggden
skötes jordbruket, i förhållande till de

FRÅGORNA 5 — 7

ringa arbetskrafter, som stå detsamma till
buds, rätt bra, sämre inom skogstrakterna,

b) Sämst, c) De få bolagshemman, som
hafva ett mera gynnsamt läge i närheten
af sågverk eller inom större byar, skötas
i allmänhet på ett mycket förtjenstfullt
sätt.

Burträsks revir.

a) Sköta med få undantag jordbruket efter
ortens förhållanden mönstergillt, b) Sköta
jorden afgjordt sämre än bönderna. Knappast
någon enda af sågverksbolagens otaliga
arrendatorer har någon sorts säkerhet i
form af kontrakt på sin brukningsrätt.
Häraf följa också två väsentliga olägenheter,
hvilka torde utgöra grunden till jordbrukets
tillbakagång på bolagens arrendehemman.
För det första äro bolagens
arrendatorer faktiskt tvungna att, om de
ej vilja blifva vräkta från hemmanen, åtaga
sig en mängd arbeten, som af bolagens
tjensteman, ofta mot oskäligt ringa ersättning,
åläggas dem. Af dessa arbeten
tager särskildt timmerflottningen om våren
arrendatorerna från hemmansbruket just
den tid af året, då deras arbete på jordbruket
vore som mest nödvändigt, och vid
timmerdrifningarna om vintern måste de
ofta ligga borta med sina hästar, hvarigenom
äfven gödseln efter dessa går förlorad
för hemmanet, hvars förmåga att
föda. dem på detta sätt minskas. En annan
följd af att arrendatorerna sakna kontrakt
är också, att ingen arrendator kan våga
att nedlägga vare sig penningar eller arbete
på nyodling eller annan utveckling af jordbruket.
Till belysning af det osäkerhetstillstånd,
i hvilket bolagsarrendatorer lefva,
kan anföras, hurusom det inträffat, att en
arrendator af ett hemman, tillhörigt ett af
landets största sågverksbolag, »kördes bort»
från hemmanet, på grund af att han ej
kunde förmås att lemna origtiga upplysningar
rörande en af en annan bland samma
bolags arrendatorer på en kronopark begången
skogsåverkan, c) Icke bekant, att
något jordbruk i denna ort, mera än det

. SKOGSSTATEN. 335

vid Robertsfors bruk, skötes af bolag eller
dess tjensteman. Nämnda landtbruk står
under ledning af fackman och torde få
anses väl skött. Väl finnes i Nysätra
socken en egare af ett mindre sågverk,
hvilken drifver stort jordbruk och lär sköta
det mycket väl, men i detta fall torde nog
jordbruket vara hufvudsaken.

Degerfors revir.

a) b) Bönderna arbeta naturligtvis mera
på hemmanets bästa för framtiden än
arrendatorerna. c) De jordbruk, som skötas
af bolagen sjelfva, och hvilka vanligtvis
ingå uti deras tjenstemäns aflöningsförmåner,
skötas utmärkt, hvilket förklaras
deraf, att bolaget vanligtvis åtminstone
delvis betalar omkostnaderna.

Södra Lycksele revir.

a), b) Bolagens arrendehemman skötas
vida sämre än böndernas hemman, c) Bolagen
nedlägga ofta stora kostnader på.
deras egna tjenstemäns hemman och detta
gör, att åtminstone inspektörernas hemman
skötas bättre än böndernas.

Norra Lycksele revir.

a), b) I allmänhet synes genast, om
hemmanet är bortlemnadt på arrende eller
eges af åbon. Undantag gifvas dock.

c) Inom reviret finnes ej mer än en bolagstjensteman,
som brukar jord, och kan om
detta jordbruk sägas detsamma som om
sjelfegande bönders.

Asele revir.

a) Nedlägga helt naturligt ett ordentligt
arbete på sitt jordbruk, b) Vanhäfda i
allmänhet jorden, beroende dels deraf, att
arrendatorn saknar eganderättskänslan, dels
deraf att han är strängt upptagen af annat
arbete i bolagets tjenst. Han saknar dessutom
ofta nödiga penningemedel, då alla
hans förtjenster i regel måste användas
till inköp af lifsförnödenheter. Sällan eller
aldrig inträffar, att bolagen genom penningebidrag
uppmuntra arrendatorernas intresse

336

FRÅGORNA 5 — 7. SKOGSSTATEN.

för jordbrukets , höjande, men väl förekommer
ofta, att arrenden utgöras endast
genom erläggande af hemmanen åsätta
skatter, c) Skötseln af jordbruket är i
allmänhet lika god som å böndernas hemman.

Sorsele revir.

a) Intresset för skötsel af jordbruk och
upptagande af nyodlingar synes vara i
tilltagande, b) Intresset för jordbruk synes
allt mer och mer försvinna, c) Idka icke
något jordbruk inom reviret.

Stensele revir.

Endast ett tjugutal hemman finnas, hvilka
egas af bolag, och dessa brukas till större
delen antingen af* någon sjelfegande bonde
i närheten af bolagshemmanet eller af bolagets
tjensteman.

Vilhelmina revir.

a) Bruka numera sin jord med intresse
och äfven med framgång, b) Arbeta utan
intresse, då jorden ej är deras egen och de
oftast ej kunna beräkna, huru länge de
komma att stanna på arrendehemmanet,

c) Idka ej jordbruk inom reviret.

Fredrika revir.

a) Visa i regel intresse för sin jord och
dess häfd och söka efter bästa förmåga
att förbättra och utvidga inegojorden samt
att hålla hemmanets åbyggnader o. d. i IV.

godt stånd, b) Sköta jordbruket utan all tanke
på framtiden. Några kostnader eller något
arbete för jordens förbättring och utvidgande
af förefintliga odlingslägenheter nedläggas
i regel icke af arrendatorerna, hvilka,
intresselösa, som de i vanliga fall äro för
den jord de icke ega, endast söka afpressa
inegorna en knapp och nödtorftig afkastning.
En följd häraf måste gifvetvis blifva,
att jordbruket å bolagens arrendehemman
så småningom försämras och går tillbaka
för att slutligen komma helt och hållet i
lägervall, c) Sköta jordbruket nöjaktigt
och fullt jemförligt med bondehemman.

Bjurholms revir.

a), b) Bolagsarrendatorerna sköta jorden
dåligt. Landbohemmanen skilja sig både
till det yttre och det inre redan på afstånd
från öfriga hemman, c) Endast sådana
hemman, som äro anslagna till boställen åt
bolagens faktorer och inspektörer, äro väl
skötta och merendels väl bebyggda, och
det är ju helt naturligt, att dessa personer
hafva bättre tillgångar både på mynt och
arbetskrafter än hvad grannen, bonden, kan
hafva. Ofta händer äfven, att bolaget bekostar
både dräneringar och gödningsämnen,
håller hästar, redskap m. m.; och under
sådana omständigheter är det icke så stor
konst att hafva hemmanet i full växtkraft
och ordning.

Öfver jägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

a), b) Bolagens arrendehemman skötas
dåligt i förhållande till böndernas hemman,
c) Sköta i allmänhet jordbruket icke sämre
(inom Lillpite elfdal bättre) än bönderna.

Elfsby revir.

a) Sköta jordbruket i allmänhet bäst,

och flertalet i nedre Pite socken lefver
af sitt jordbruk, b) Bolagshemmanen,
som äro upplåtna åt arrendatorer, lemna
i intet fall en sådan afkastning, att
arrendatorer deraf kunna hafva sitt uppehälle,
hvilket dock ofta nog beror på
ai’rendatorerna sjelfva. V c) Sköta oftast
jorden väl, hvilket ej skulle vara fallet,

FKÅGOKNA 5 — 7. SKOGSSTATEN.

337

om ej jord- och skogsbruk understödde
hvarandra, bland annat på det sätt, att
vid timmerdrifningen använda arbetare och
dragare under sommaren användas till jordbrukets
drifvande hufvudsakligen i ändamål
att förskaffa foder åt de under vintern i
timmerkörning använda hästarna.

Arvidsjaurs revir.

a) Sköta i allmänhet sina jordbruk efter
bästa förmåga, b) I regel dåligt, bra mycket
sämre än bönderna. Skrifna arrendekontrakt
finnas i regel icke, och då arrendatorerna
sålunda sitta på bolagshemmanen så godt
som på nåder och temligen »löst», kunna
och vilja de naturligtvis icke nedlägga
något större arbete på jordbrukets skötsel,
c) Sköta veterligen icke jordbruk inom
reviret.

Öfre Byske revir.

a) Bäst skötes jordbruket af de sjelfegande
bönderna, b) Bolagens arrendatorer,
om nu de personer, hvilka sitta som åbor
på bolagshemmanen, kunna få detta namn,
vinnlägga sig deremot högst litet om jordbruket,
hvilket förhållande till stor del
torde hafva sin förklaring deri, att de i
de flesta fall sakna kontrakt på brukningsrätten,
som icke är tillförsäkrad dem under
någon viss tid. Trävarubolagens intresse
ligger ju i skogsbruket eller kanske rättare
i skogsafverkningarna, men från den synpunkten
måste jordbruket under de förhållanden^
som här råda, i allmänhet betraktas
såsom ett påhäng, hvilket drar
störa kostnader och lemnar ringa eller
ingen valuta. Men dess nödvändighet äfven
för denna industri inses för visso, och i
allmänhet torde bolagen sträfva efter att
åtminstone vidmakthålla detsamma, c) En
del hemman vårdas rätt väl, andra vårdslösas.

Malmesjaurs revir.

Föga insigt om gödselns rätta tillgodogörande
tyckes förefinnas, och i allmänhet

skötes jorden med föga intensitet. De
genom virkesdrifningarna och timmerfiottningarna
till sin största höjd uppdrifna
dagsverksprisen just under den korta
våranden, äro nog största orsaken härtill,
a) Sköta jorden i allmänhet, så långt insigt
och förmåga gälla, temligen väl. b) Af
bolagens arrendatorer eller rättare »inhysingar
å bolagslägenheter» skötes jorden
i allmänhet med ringa intresse och energi,
c) Sköta jorden temligen väl, och experimentera
understundom med för orten nya
j ordbruksmetoder.

Arjepluogs revir.

a) Se svaret å frågan 4. b) Till de
under frågan 4 anförda felen kommer vid
bolagsarrendatorernas jordbruk frånvaron af
intresse för jordens brukning och hemmanets
vidmakthållande i öfrigt, hvadan jordbruksförhållandena
å bolagshemmanen i regel
äro ännu sämre än å de sjelfegande böndernas.
c) Bruka icke hemman inom reviret.

Variså revir.

A hemmanen inom reviret har ingen
egentlig skillnad härvidlag gjort sig gällande
angående skötseln af utaf vederbörande i
fråga idkadt jordbruk.

Jockmocks revir.

a) Om än icke alla sjelfegande bönder i
orten beflita sig om sitt jordbruk, är det
dock ett faktum, att de bäst skötta jordbruken
utan undantag tillhöra sjelfegande
bönder. Såsom exempel härpå må anföras
den af 2 hemman bestående byn Vajmat,
belägen lr/2 mil från Jockmocks kyrkplats.
För 30 år sedan födde stället endast 2
hästar och 4 kor. Nu deremot födas 8
hästar och 30 nötkreatur, och dock sälja
hemmansegarne der årligen mycket hö.
Man har der i rätt stor skala beflitat sig
om myrodling äfvensom vattenöfversilning
af bäckängar, b) Utan gensägelse sämst
skötas de jordbruk, som idkas af bolagens
arrendatorer, detta ända derhän, att många

338

FEAGORNA 5 — 7. SKOGSSTATEN.

dylika jordbruk alldeles ligga nere. Förnämsta
anledningen härtill torde väl få
sökas deri, att arrendatorns ovisshet, hur
länge han kan komma att sitta qvar på
hemmanet, alstrar olust för allt arbete på
hemmanet, hvartill han icke är nödd och
tvungen. Känslan af att han icke arbetar
åt sig sjelf, föder lojhet och liknöjdhet.
Men äfven andra orsaker samverka till
samma resultat. Äfven om arrendatorn
vill arbeta på jorden, blir han ofta hindrad
derifrån genom tvångsarbeten af annan art,
som påläggas honom af bolaget. I de södra
delarna af Jockmocks socken, der bolagsväldet
är mest omfattande, hör det till
vanligheten, att arrendatorerna midt under
den brådaste bergningstiden kommenderas
ut i flottning, hvilket arbete kan komma
att upptaga större delen af den korta
sommaren. Hur jordbruket under sådana
förhållanden blir skött, kan man ju lätt
tänka sig. c) Jordbruk, som skötas af
bolagen sjelfva eller deras tjensteman, äro
inom Jockmocks lappmark mycket få. Om
dem gäller som regel, att de skötas mycket
bättre än de utarrenderade hemmanen, men
ä andra sidan kan icke större areal uppodlas,
än hvad som är nödvändigt för hemmanets
bibehållande — detta rörande kronohemman,
som ännu icke öfvergått till skatte.
Sedan detta väl skett och besittningsrätten
derigenom blifvit tryggad, »träder intresset
för jordbruket mer och mer i bakgrunden
för trävaruintresset.

Perlelfvens revir.

a), b) Å sjelfegande bönders hemman
skötes jordbruket i allmänhet bäst, å bolagens
arrendatorers sämst. Härvidlag bör
dock anmärkas, att s. k. arrendehemman
ej finnas, utan skötas bolagens hemman af
en åbo, som till bolaget erlägger en årlig
afgift, exempelvis 50 kronor, men ej med
bolaget uppgjort något kontrakt om viss
besinningstid eller öfriga rättigheter och
skyldigheter, utan innehar hemmanet endast
efter muntlig öfverenskommelse, till dess
bolaget finner lämpligt att ersätta honom

med en ny. c) Eger ej tillämpning inom
reviret.

Storbackens revir.

En hemmansbrukare, han må vara sjelfegande,
»arrendator» eller bolagstjensteman,
har närmast gården den s. k. inegojorden,
hvilken till största delen består af
lindor, som öfvergödslas hvarje vår utan
att vändas. Å den under plog varande
jorden skördas korn eller hafre oftast som
grönfoder. Det hufvudsakliga af fodret
för vintern erhålles från slåttermyrar, och
från dessa hemköres fodret vintertiden.
Då slåttermyrar i regel ligga långt aflägset
— sällan under 5 och ofta öfver 10 kilometer
— från gården, står det arbete, som
nedlägges å myrhöet, ej i rimlig proportion
till fodervärdet, och kunde, om nedlagdt
på inegojorden, verka mera gagnande för
hemmanet. Brukarne af bolagshemman
äro ej arrendatorer i detta ords vanliga
mening; de kallas också här för åbor.

a), b) Bönder sköta nog i allmänhet sina
hemman bättre än bolagens arrendatorer,
om man ock kan påvisa bolagshemman, som
äro bättre häfdade än bondehemman, c) De
hemman, som innehafvas af bolagstjenstemän,
skötas bättre, beroende dels på större
insigter i jordbruk, dels ock derpå, att
kostnaderna för gjorda förbättringar betalas
af bolaget.

Bodens revir.

a) Som nyss nämnts, saknas nödig intensitet
i böndernas jordbruk, och i allmänhet
hafva de ännu ej allmänt hunnit göra sig
tillgodo nyare och lämpligare landtbruksredskap
och gödsling med konstgjorda gödningsämnen.
Att norrlandsbonden sålunda
blifvit efter sin tid i jordbruksskötsel beror
naturligtvis på hans naturliga tröghet och
konservatism samt ortens outvecklade kommunikationer,
men äfven på flere orter
derpå, att hemmansegarne sedan långt tillbaka
kunnat föda sina kor med myrhö och
skaffa sig kontanta inkomster genom skogsarbete.
b) Förutom att bolagsarrendatorn

SKOGSSTATEN.

FRÅGORNA 5 — 7.

påverkas af alla för den sjelfegande bonden
anförda ogynnsamma omständigheter, tillkommer
för honom dessutom, att han innehar
och brukar sin jord så att säga blott
för dagen; ty med få undantag sakna arrendatorerna
några som helst garantier eller
skriftliga överenskommelser med bolagen.
Detta inverkar naturligen synnerligen menligt
på arrendatorn som jordbrukare betraktad.
Härtill kommer ytterligare, att
de äro skyldiga att vid tillsägelse biträda
med flottning och skogsarbete åt bolaget,
äfven om jordbruket kräfver deras arbete
vid gården, c) Inom reviret förekommer
jordbruk af bolagen sjelfva i helt ringa
omfattning, men bolagen sköta dock jorden
betydligt bättre än arrendatorerna och fullt
lika väl som de driftigare bönderna.

liåneå revir.

a) Torde gifvetvis hafva största intresset
att väl sköta sin oftast ärfda »egna
torfva», men med jordarfvet har äfven ärfts
ovilja mot alla nyare jordbruksmetoder,
och är det derför synnerligen svårt förmå
bönderna att öfvergå till de modernare och
mera rationella brukningssätt, som äro
grundvillkoret för att jordbruk i allmänhet
och särskildt häruppe skall kunna bära sig.
Hafva bönderna tid och råd, egna de gerna
sin tid, då ej tillfälliga förtjenster draga
dem åt annat håll, åt nyodlingar och byggen,

b) Bolagens åbor åter hafva en så osäker
ställning, att något lefvande intresse för
jordbruket icke kan hos dem förefinnas eller
förväntas. Töre aktiebolag har under senare
år sökt undervisa sina åbor i modernare
landtbruk sprinciper äfvensom sökt anskaffa
något bättre kreatursstock, c) Sköta
jordbruk i ytterst obetydlig utsträckning.

Kalix revir.

a) Sköta i ''allmänhet hemmanen bättre
än de hemman, som innehafvas af bolagens
arrendatorer, men ändock i allmänhet långt
ifrån tillfredsställande, b) Bolagens arrendehemman
skötas, af orsaker, som i svaret
till frågan 23 angifvas, i stort sedt långt

339

ifrån tillfredsställande för att icke säga
dåligt, och i allmänhet betydligt sämre än
böndernas hemman, c) Bolagens tjensteman
deremot intressera sig i allmänhet mycket
för jordens rätta skötsel å de hemman,
som af dem bebos, dock synes å vissa
ställen en tillbakagång i detta hänseende
vara märkbar.

Förr i tiden hafva bolagens ledande män
och deras inspektörer ur jordbrukssynpunkt
uträttat mycket godt för orten; många
stora utgräfningsföretag och nyodlingar äro
deras verk; men numera synes intresset
härför hafva, om ej alldeles försvunnit, så
dock aftagit allt mer.

Angeså revir.

a) b) Någon väsentlig olikhet i skötseln
af jordbruket kan ännu ej märkas,

c) Sköta ej hemman.

Råneträsks revir.

a) Se svaret å frågan 4. b) De inom reviret
förekommande bolagsheinmanen innehafvas
till största delen af Töre aktiebolag.
I öfrigt förekomma endast ett par bolag
med enstaka hemman. Beträffande förstnämnda
bolag har detsamma nedlagt stora
kostnader på förbättrande af jordbruket på
sina hemman genom såväl skötsel som stora
nyodlingar. Detta är återigen icke förhållandet
med de begge andra bolagen, som
inom reviret ega hemman. För dessas
skötsel och förkofran lägga bolagen ifråga
ej i dagen det ringaste intresse, utan få
de samma skötas af arrendatorerna eller
åborna efter bästa förmåga, men tyvärr
jemväl i sin ordning med ett intresse, som
gifvetvis slappas i proportion af brist på
bidrag och uppmuntran från jordegarnes
sida. Det allmängiltiga svaret på ofvanstående
frågor blir således ändock, speciellt
beroende på förstnämnda bolags stora majoritet,
att bolagsheinmanen genom dess arrendatorer
i allmänhet skötas bättre än de
sjelfegande böndernas hemman, c) Sköta
ej jordbruk.

340

FBÅGORNA 5 — 7. SKOGSSTATEN.

Gellivare revir.

a), 1)) De sjelfegande bönderna torde
i allmänhet kunna sägas egna sina hemman
bättre skötsel än bolagens arrendatorer;
de förra söka nog förbättra och om möjligt
utvidga hemmanen, de senare ega mindre
intresse derför, då jorden är en annans och
arrendet genom förbättring möjligen skulle
höjas, samt tyngdpunkten ligger i skogsarbete,
och gifva derför i allmänhet jorden
endast den inom orten såsom nödvändigast
betraktade skötseln, c) Bolagens hemman
innehafvas ständigt af åbor.

JucJcasjärvi revir.

a) b) Böndernas hemman skötas något
bättre än bolagens arrendehemman, c)
Hemman, som skötas af bolagen sjelfva
eller deras tjenstemän, förekomma ej inom
reviret.

Tärendö revir.

a) Sköta jordbruket mindre bra. b) Dåligt,
sämre än bönderna, c) Något bättre än
bönder.

Torneå revir.

a) Sköta sitt jordbruk på af ålder
brukligt sätt, med någorlunda omsorg vidmakthållande
sina små åkertegar, och rödja
skog och buskar, åtminstone från sina bästa
odlingslägenheter. b), c) Bolagen, som drifva
obetydligt jordbruk, vanvårda ofta nog detsamma.
Exempel finnas äfven på ett par
skattehemman, som lemnats obebodda och
hvarifrån säkerligen höskörden bortföres år
efter år.

Pajala revir.

Inom hela Pajala församling finnas endast
fyra hemman, som egas af bolag, och af
dessa skötas två af bolagets tjenstemän.
Jemförelse kan derför icke ega rum.

Öfver jägmästaren.

Det ligger i sakens natur, att de jordbruk,
som skötas af sjelfegande bönder,

visserligen på ett oftast ofullständigt och
otillfredsställande sätt, men efter bästa
förstånd och så långt förmågan räckt, kunna
sägas uppehållas bättre, än de af bolagens
arrendatorer brukade. Osäkerheten för dessa
senare, som icke ega jorden, på hvilken
de arbeta och från hvilken de merendels
i afsaknad af formligt kontrakt hvilken
dag som helst kunna bortdrifvas, och risken
att få arrendet höjdt just för det större
! arbete och de förbättringar, de göra, samt
tvånget att, när helst så påfordras, stå till
| reds för bolagsarbete — hvilket särskildt
under de för jordbruket viktiga vårarbetena
och under skördetiden är kännbart — detta
allt alstrar en liknöjdhet och slapphet, hvars
konseqvenser äro gifna och icke kunna jäfva
påståendet — eller antagandet, om man så
vill — af ett i förhållande till de sjelfegande
sämre skött jordbruk af bolagens
arrendatorer, om än undantag å ömse sidor
gifvas. c) Jordbruk, som skötas af bolagen
sjelfva, torde numera icke förekomma,
sedan afvittringen så godt som afslutats i
distriktet. Efter den erfarenhet, öfverjägmästaren
såsom ombud vid afvittringstillfällen
eller eljest har om dessa anläggningar,
voro de vid antydda tillfällen väl
skötta (äfven synnerligen väl bebyggda),
bärande präktiga skördar (grönhafre) på
vida utdikade myrar i närheten. Sedermera
hafva dessa odlingar mest lemnats
att sköta sig sjelfva eller upplåtits åt någon
arrendator, som vanligen icke mäktat vidmakthålla
dessa i stor skala tilltagna jordbruk,
hvilka så småningom försämrats och
förfallit. Exempel: Kirtik i Jockmocks
socken, Forsnäs, Mårsam m. fi. i Arjepluogs
socken. De jordbruk, som idkas
af bolagens tjenstemän, äro få, men skötas
vida bättre än de sjelfegande böndernas
och detta af lätt insedda skäl. Hemmanet
(eller herregården som det heter) ingår i
inspektörens eller rättarens aflöningsförmåner,
och i dennes intresse ligger ju att
för erhållande af högsta möjliga afkastning
sköta det väl, helst alla kostnader dervid
i regel bekostas af bolagen.

FRÅGORNA 5—-7. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 341

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tjensteman.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

a), b) Inte så sällan kan ju påvisas en
och annan arrendator af bolagshemman,
som sköter sin jord fullt lika bra eller
t. o. m. bättre än sina sjelfegande grannar.
Det torde dock ligga i sakens natur och
bekräftas äfven af verkligheten, att en
arrendator, synnerligast då, såsom förhållandet
är vid trävarubolagen, arrendeaftalet
sällan gäller mer än 1, högst 2 år, aldrig
skall komma att offra så mycket på sitt
jordbruk som den, hvilken sjelf rår om
jordbiten han brukar. Kommer så härtill,
att bolagens styresmän icke hålla så mycket
på, huru jordbruket skötes, som på att af
arrendatorn kunna påräkna åtskilliga tjenstbarheter
vid skogsdrifningarna m. m., kan
man väl förstå, att jordbruket lätt skall
få sitta emellan och att, om det äfven
mången gång kan se illa ut hos den håglöse
och skuldsatte sjelfegande bonden,
det dock skall vara ännu sämre hos bolagsarrendatorn.
Arrendatorerna hos de egentliga
bruksbolagen, hvaraf endast finnas
några få i södra och vestra Dalarne, kunna
i allmänhet likställas med landbönder under
godsen nedåt landet, och hvad der gäller
om dessa, kan i de flesta delar tillämpas
på detta slag af bolagsarrendatorer i länet,
c) De hemman, som bolagen sjelfva verk -

ligen sköta, synnerligast om någon bolagets
tjensteman der är bosatt, brukas i allmänhet
bra, och kan man säga, bättre än hos
ortens öfriga jordbrukare af allmogeklassen.
Undantag härifrån kunna dock anföras
t. ex. från Falutrakten, der man ofta finner
bolagsgårdar utan kreatur och med afkomsten
delvis baserad på försäljning af
hö och halm, under det att det behöfliga
gödselförrådet skall hemtas från staden,
men å hvilka de klena skördarna ofta
bära vittne om att gödslingen icke motsvarar
behofvet, på samma gång det helas
utseende ger intryck af ett styfmoderligt
behandladt jordbruk. I vissa trakter, speciellt
inom Yester-Dals fögderi, förekommer
dock ett och annat bolagshemman, som
icke skötes alls, utan är, hvad man kan
kalla, »öde hemman» med ljungbeväxta
tegar, mellan hvilka en rad af småskog
betecknar, hvar dikena förr i tiden gått.

Utan tvekan kan man säga, att trävarubolagen
göra väl litet för jordbruket, och
aldrig finner man, att dessa, såsom förhållandet
är med godsegarne söderut, verka
såsom förgångsmän för de mindre jordbrukarne
i orterna eller lemna dem något
stöd, så som vid erhållandet och begagnandet
af lämpliga afvelsdjur, anskaffande
af bättre utsäde m. m. m. m., hvilket, om
förhållandet så vore, skulle lända ortens
jordbruk till icke ringa fördel.

342 FRÅGORNA 5 — 7. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Gifvet bäst skötas de jordbruk, som stå
direkt under bolagens och deras tjenstemäns
förvaltning; och hafva dessa rationellt
skötta jordbruk utgjort ett nyttigt
föredöme för öfriga jordbrukare. Att med
afseende å dessa senare fälla ett allmänt
omdöme är vanskligt nog, enär naturligtvis
förhållandena på detta område äro
mycket vexlande. Dock torde kunna sägas,
att, om ock arrendatorerna ingalunda allmänt
sköta sina jordbruk illa, de dock på
de flesta orter stå efter de sjelfegande
bönderna, af hvilka de förmögnare i allmänhet
sköta sin jord på ett ganska tillfredsställande
sätt. Rättvisan kräfver emellertid
det erkännande, att äfven många landbönder
och andra arrendatorer nedlägga
mycket arbete på jordbruket, samt att de
arrendehemman, som äro så belägna, att
de hafva goda afsättningsmöjligheter för
sina produkter, ofta äro fullt lika väl skötta
som deras sjelfegande grannars.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

a) Söka i allmänhet, så långt ekonomien
det tillåter, genom en del grundförbättringar
(visserligen ofta ej nog genomgripande)
och genom påförande af naturlig
gödsel och myrjord häfda sin jord, samt
sålunda bibehålla och, om möjligt, höja
dess bördighet, b) Torde i allmänhet ej
lägga sig fullt så stor vinning om att

häfda den jord, som på längre eller kortare
tid blifvit åt dem upplåten. (På frågan 6
svaras:) Bolagens arrendehemman skötas
ungefär på samma sätt som böndernas
hemman, c) Sköta jorden på ett sätt, hvarom
ej annat än godt kan sägas.

De bolagens hemman, som äro sammanslagna
till en större egendom under särskildt
fackmässig förvaltning, skötas i regeln
på ett rationellare eller åtminstone
på ett mera beräknande sätt än böndernas
hemman.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

a) Bland de sjelfegande bönderna är
nog jordbrukets skötsel mycket beroende
på lättheten att åstadkomma andra inkomster.
Der sådana genom skogsaffärer eller
arbete i skogen eller industrien lättare
kunna åstadkommas, får jordbruket stå
tillbaka, och produceras då föga eller intet
derifrån till afsalu, och kanske ibland knappast
till husbehof, b) Bolagens smärre
arrendatorer vårda sig ej i allmänhet om
jordbrukét, då de måste taga sin hufvudsakliga
inkomst genom kolning och skogsarbete.
Under bruksbolagen (ej enbart
trävarubolag) finnas dock så kallade landbönder,
som väl vårda sig om jordens
skötsel och derifrån äfven taga en ganska
god inkomst, c) De större jordbruk, bolagen
sjelfva bruka, skötas, så vidt kändt
är, på ett rationellt sätt och mången gång
bättre än de sjelfegande böndernas.

III. VesternorrSands län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott,

har intet att anföra utöfver närmast följ ande
två yttranden.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hernösand C. G. Strokirk.

a) Yisa sig ofta ytterst konservativa med
afseende på jordbrukets skötsel efter gamla
metoder och slentrian, och der de hafva

FRÅGORNA 5 — 7. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 343

skogstillgång att lita till, fråga de ej efter,
huruvida jordbruket är vinstgifvande eller
ej. b) Skötseln af bolagens arrendehemman
är i hög grad beroende på de resp. bolagens
förvaltningars intresse för sina landbönder
och deras jordbruk, men följes
eljest ortens sed, så att man ej direkt kan
skilja ett dylikt jordbruk från den sjelfegandes.
Snarare kan man skilja det ena
bolagets arrendatorer från det andra, i det
somliga bolag understödja sina arrendatorer
genom byggnaders underhåll, hägnaders tillsyn
o. d., under det andra äro alldeles likgiltiga
för hemmanets häfd och skötsel. Bolagens
arrendatorer sköta ofta jorden liknöjdt,
enär de hafva skogskörslor och skogsarbete
att lita till och hafva sina arrenden så
billigt — stundom blott att svara för utskylderna
— att de blifva likgiltiga för
afkastningen af sjelfva jordbruket, c)
Bolagen sjelfva äro helt olika i sitt intresse
för jordbruket, i det en del bolag
sköta detsamma uselt och utan intresse,
andra åter med intresse och framgång.
Deras tjensteman åter, till hvilkas förmåner
i regel hör fri bostad jemte jordbruk, der
de ej, hvilket ofta händer, äro sjelfegande,
hafva i regel varit förgångsmän, i första
hand beroende på, att de ej sett på kostnaden,
men dernäst på, att de funnit att jordbruket,
rätt skött, kan bära sig och gifva
god afkastning.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

a), b) På orten skötas alla kategoriernas
jordbruk lika, men så ej i länet i dess
helhet. Bolagens arrendatorer, som vanligast
syssla med skogsafverkningar och
flottning, försumma mycket sina jordbruk.

Arrendatorerna äro vanligen i den klena
ekonomiska ställning, att de framför allt
se sig tvungna att taga hufvudsakliga
inkomsten från biförtjenster utom jordbruket,
på hvars förbättring sällan någon
sådan person tänker, c) Fullt ut lika bra,
om ej på ett ännu tidsenligare sätt. Få

undantag finnas, der man blott skördar
utan att så.

Länsagronomen E. 0. Arenander.

a) Stor vårdslöshet gör sig gällande vid
jordbruksskötseln i allmänhet, men mången
sjelfegande bonde lägger sig vinn om sitt
jordbruk. Man har kommit och frågat om,
huru man bäst skall ordna växtföljden,
man har frågat om afdikning, sjösänkningar,
torrläggning af myrar, man har användt
konstgjorda gödningsämnen; man har tillkallat
länsagronomen för råd om jordbrukets
ordnande m. m. b) Något sådant har nästan
aldrig skett af några af bolagens arrendatorer;
till någon sådan har länsagronomen
aldrig blifvit kallad under de fyra år, han varit
i länet, vare sig de nu blygas för sin fattigdom,
som i allmänhet är stor, eller de förlorat
allt intresse för jordbruket i allmänhet,
eller ej hafva råd eller vilja eller ej kunna
kosta något på den jord, som ej är deras.
I regel skötas bolagens arrendehemman
uselt i jemförelse med bondehemman i orten.
Det går alltid, om hemmanet också varit
godt och väl hållet, tillbaka, då det
kommer i bolagens ego och blir arrendehemman.

Betecknande för förhållandena är det
uttrycket, som man får höra: »Det var
ett bra hemman, innan det kom i bolagens
ego.»

Bönderna kosta åtminstone då och då något
på sitt hemman, så ej bolag eller arrendatorer.
c) Bolagens tjensteman sköta i regel
den jord, de hafva till sitt förfogande, bra;
och så är oftast förhållandet med bolagens
jord närmast sågverken, men kommer man
till ställen, belägna på afstånd derifrån, så blir
förhållandet annat. Sandvikens sågverks aktiebolag,
åtminstone under den nu aflidne
Konsul Yersteegs regime, gjorde mycket
för att söka uppmuntra skötseln af jordbruket.
Han anställde en verklig jordbruksrättare,
med intresse för jordbruket, att
besöka arrendehemmanen och gifva bönderna
råd och åligganden. Flere andra s. k.

344 FRÅGORNA 5-—7. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

»jordbruksrättare» äro egentligen endast sig särskildt för väl uppförda, små mönsterfaktorer.
i gilla och välhållna byggnader å sina hern Svartviks

bolags arrendegårdar utmärka | man, som gifva ett godt intryck.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets arrendetiden, c) Sköta jorden utmärkt och

förvaltningsutskott fullt lika väl som de sjelfegande bönderna.

har icke afgifvit eget yttrande, men insändt j Herman Silén 1 Bispgården (Fors socken),
svar från nedannämnda personer, af hvilka a), b) Ingen skillnad, c) Bolagen sjelfva
samtliga med undantag af Anders Mattsson | bruka inga hemman här. De få hemman,
i Salom och länsagronomen äro ordförande | som brukas af bolagens tjenstemän, skötas
uti hushållningssällskapets distriktsafdel- nog bättre, en följd af de större resurserna
ningar. i och måhända äfven insigter.

Er. Edström i Munsåker. (Ragunda
socken).

a), c) Mot skötseln af de jordbruk,
som idkas af sjelfegande bönder samt af
bolagen sjelfva eller deras tjenstemän, är i
stort sedt ej något att anmärka, enär bönderna
genom sin inkomst från skogen och
bolagen genom sin i de flesta fall af skogsaffärer
åstadkomna kapitalstyrka samt
bolagens tjenstemän genom sin löneinkomst
hafva medel i händer att sköta jorden,
såsom sig bör. b) Bolagens arrendatorer,
som äro hänvisade till att för sin utkomst
sysselsätta sig med skogsafverkning och
andra tillfälliga arbeten, ega icke medel
att sköta jordbruket rationellt, äfven om
de annars ville och kunde göra detta.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

a) Sköta i allmänhet sitt jordbruk väl.

b) I några enstaka fall skötes äfven
jordbruket af bolagens arrendatorer tillfredsställande,
men i de flesta fall är detta
icke förhållandet. Orsaken dertill är nog
att söka i det mellan bolaget och arrendatorn
upprättade arrendekontraktet, som afhänder
arrendatorn nästan alla rättigheter,
och den korta, till högst fem år bestämda

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

a) Sköta i allmänhet sina jordbruk mycket
väl, utvidga dem efter hand och kunna
oftast årligen afyttra en mängd jordbruksprodukter.
b) Sköta sina jordbruk mindre
väl, ofta nog rent af uselt. Ovisshet om
huru länge de få inneha det arrenderade
hemmanet, från livilket de vid uppstående
misshällighet af inspektören eller den s. k.
förvaltaren lätt kunna afhysas, medellöshet
och delvis äfven olust, förorsakad af det
tvungna och osäkra i deras ställning, synas
vara de förnämsta orsakerna härtill, c)
De hemman, som innehafvas af bolagens
tjenstemän, skötas deremot ganska
väl, men under det bonden vanligen för
hvarje år ökar den odlade jordens areal,
nöjer sig inspektören med att underhålla,
hvad som vid hans tillträde till bostället
finnes uppodladt.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

a) Rätt många fall finnas, der bönders
jordbruk drifves med synnerlig omsorg
och omkostnader, men afkastningen eller
behållningen deraf står i intet fall i något
godt förhållande till de å jordbruket nedlagda
kostnader. Orimligt dyra arbetskrafter
förorsaka jordbrukaren ett allt för

FBÅGOKNA 5 — 7. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 345

dyrt arbete. Brist på tidsenliga kommunikationer
nedsätta mycket priset å jordbrukets
alster, b) Vilja eller kunna naturligtvis ej
sköta sitt jordbruk med någon större omsorg
eller kostnad, c) Sköta ej sitt jordbruk
så illa, då de naturligtvis ej äro i
behof att se så noga efter, om debet och
kredit gå ihop.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

a), b) I allmänhet skötas bolagens arrendehemman
betydligt sämre än böndernas hemman,
särskildt med afseende å husens underhåll.

Detta är icke så förundransvärdt, enär
arrendetiden är begränsad till 5 högst 20
år, och arrendatorerna för att skaffa sig
några inkomster äro hänvisade till arbete
och körslor utom gården. I de flesta fall
torde arrendet komma till stånd icke så
mycket för jordbrukets skull, utan fast
mera för att arrendatorn skall få tak öfver
hufvudet. c) De få bolagens tjensteman,
som här idka jordbruk, skota det fullt ut
så godt och i flesta fall bättre än de
sjelfegande bönderna.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

a) De sjelfegande bönderna odla jorden
efter förhållandena i orten rätt väl. b) Sköta
jorden jelnfördt med bönderna dåligt och
sakna intresse, emedan de icke hafva kontrakt
på längre tid. c) Bolagen sköta
sällan några hemman sjelfva, men sköta
de dem sjelfva, förfalla de snart och bli
skogsmark.

Bolagsombuden sköta sina boställen ganska
väl, dock ej bättre än bönderna, hellre
tvärt om.

Lars Nilsson i Kålen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och As socken.)

_ Någorlunda väl, då jordbruket idkas af
sjelfegande bönder. Endast undantagsvis
förekommer något bolagshemman.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

I orten förekomma så godt som uteslutande
sjelfegande bönder.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens,
Marby och Norderöns socknar.)

Inom Marby socken egas alla hemman
af sjelfegande bönder.

Jon Jonsson i Myra (Ovikens och Myssjö
socken).

Få hemman inom byggden hafva öfvergått
i bolagens händer. Man måste antaga,
att arrendatorer icke sköta hemmanen
som sjelfegande bönder. Likväl händer, att
bolagen sjelfva företaga rätt kostsamma
förbättringar å såväl husbyggnader som
jordbruk.

Gustaf Erikson i Myckelgård (Undersåkers
socken.)

a), b) Utom Huså bruk förekomma i
egentlig mening icke bolagshemman, ty
enstaka hemman, som nyligen öfvergått i
bolags ego, brukas ännu af de bönder, som
sålt egendomarna och på vanligt sätt.

De hemman, som Huså bruk utarrenderar,
skötas i allmänhet sämre än böndernas och
detta särskildt hvad åbyggnaderna beträffar,
hvilka få förfalla, c) Sköta fullt så bra
och kanske i många afseenden bättre än
bönderna, så väl hvad hus som jord beträffar.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

a) Någorlunda väl. b) Mycket dåligt,

c) Förekomma ej.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

a) I allmänhet bättre än i fråga om
de under b) och c) inbegripna hemmanen,

b) Ehuru om ett par bolagsarrendatorer
här i socknen kan sägas, att de ganska väl
bruka dem anförtrodda hemman, måste i
allmänhet om skötseln af sådana jordbruk,
som idkas af bolagens arrendatorer, sägas,
att den är mycket underhaltig, c) I allmänhet
allra sämst.

HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

346 FRÅGORNA 5 — 7.

E. A. Wallmark i Hofverberg (Bergs
socken).

a) Sjelfegande bönder med god ekonomisk
ställning äro konservativa och dröja i det
längsta att frångå fädernas arbetsmetoder,
hvadan sådana icke kunna anses såsom
jordbrukets förgångsmän. Yngre bönder
skulle väl vilja försöka på något nytt, men
hindras i allmänhet af brist på. förlagskapital.
Detta torde vara orsaker nog att
hindra jordbrukets utveckling hos denna
klass, b) Bolagens arrendatorer, som i de
flesta fall fått emottaga sådana hemman, som
af de förra egarne måst försäljas för skuld
och länge brukats illa, hafva helt naturligt
svårt att komma till en god skötsel af
egendomarna. Svårligen kan sägas, att
arrendehemmanen erhålla sämre vård än
böndernas hemman, c) I anseende till bolagens
större kapitalstyrka och lätthet att
förskaffa erforderlig material och arbetskraft
anses, att deras hemman, som skötas
af tjensteman, stå framför böndernas.
Exempel finnas dock på, att hemman, som
kommit i yngre skogsspekulanters händer,
lenmas i mindre god vård.

Th. Hermansson i Rätansbyn (Rätans
socken).

a) Sköta jorden olika, beroende på personliga
förhållanden, dock mindre ofta så
väl som önskligt vore. b) Sköta i regel
dåligt, c) Sköta oklanderligt och lika bra
som bönderna med afseende å jorden och
bättre med afseende å husen.

Anders Mattsson i Scdom.

a) De sjelfegande bönderna, hvilka äro
hänvisade att lefva af sitt jordbruk, sköta

i allmänhet sina jordbruk väl, förbättra
förut odlad jord genom bättre dikning och
bortsprängning af sten o. s. v. och erhålla
derigenom rikare skördar. Samtidigt härmed
verkställas äfven nyodlingar af obruten
mark. Detta omdöme gäller framför allt de
trakter af länet, som hafva mindre skogsbruk.
b) Synas deremot i regel hafva mycket
litet intresse för den arrenderade jordens
skötsel. Orsakerna härtill torde vara att
söka dels i arr en datorernas ovisshet om
huru länge de få besitta de arrenderade
hemmanen, i det att de när som helst af
bolagets inspektörer kunna från arrendet
skiljas, dels möjligen i folklynnet, som gör,
att intresset slappas och arbetet försummas,
så snart arbetet icke längre utföres på
egen jord. Åtminstone finnas otaliga exempel
derpå att förut driftiga jordbrukare, så
snart de sålt sitt hemman till bolag och
brukat det på arrende, alldeles förlorat
intresset för jordens ordentliga skötande.
Jordbruket på arrendehemman står stilla
eller går tillbaka, kreatursstocken minskas
år från år. c) De hemman, som brukas
af bolagen sjelfva, utgöra boställen åt
bolagens förvaltare och inspektörer, och
dessa skötas i regel mönstergillt, fullt
jemförligt med böndernas.

Länsagronomen Per Sylvan.

a) Sköta jordbruket medelmåttigt, b)
Uselt, c) De hemman, som brukas af bolagen
sjelfva eller deras tjensteman, underhållas
och skötas i allmänhet lika bra som välskötta
bondehemman. De senare torde
dock lemna större behållning. Bolagens
tjensteman ega, på flera ställen, stora fördelar
såsom delvis fri arbetskraft.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Börja mer och mer tillegna sig nyare

tiders rön på jordbrukets område, hvarför
man ej kan säga annat än att jordbruket
nu af dem skötes bättre än förr. I synnerhet
i de trakter, der bönderna behållit

FRÅGORNA 5 — 7. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 347

sin skog och sjelfva efter tid och lägenhet
skaffat sig ökad inkomst genom försäljning
af skogsprodukter, hafva dessa medel i
allmänhet användts till hemmanens utvidgning
och förbättring, och hafva häraf uppstått
ökad välmåga, samt ökade tillfällen till
hemmansklyfningar, hvarigenom besutenhet
och bergning beredts en ökad bondestam,
b) Sköta jorden sämre än bönderna. Hafva
i regel föga intresse af att lägga mer än
det allra nödvändigaste arbetet å den jord
de bruka, c) De jemförelsevis få hemman,
som brukas af bolagen sjelfva eller deras
tjenstemän, skötas ungefär som de sjelfegande
böndernas, någon gång, der intresse
för jordbruk finnes, bättre, och är ju detta
senare förhållande helt naturligt, då större
resurser i penningar och arbetskraft stå
dem till buds än bönderna. Nyodlingar
förekomma mera sällan.

Länsagronomen Axel Bosin.

a) Ehuru de sjeifegande böndernas jordbruk
skötes enligt föråldrade metoder och
oftast med minsta möjliga arbete, förbättras
det dock småningom och utvidgas ofta genom
odlingar, b) Göra i regel — några
undantag gifvas dock — så litet som möjligt
för underhåll af jorden, hvarför ock
denna i regel aftager i afkastningsförmåga.
Dock finnas bolag, som genom särskilda

VI. Norrb

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) De sjelfegande bönder, som uteslutande
egna sig åt sitt jordbruk, sköta i allmänhet
sin jord bättre än de, som söka biförtjenster
genom timmerkörning i skogarna eller
som hafva någon väsentlig inkomst af fiske,
b) I allmänhet torde kunna sägas, att
bolagens åbor, hvilka inom Norrbotten
knappast kunna benämnas med namnet
arrendatorer, på grund af sin osäkra ställning
visa sig mindre intresserade af ett
förbättradt jordbruk, ehuru äfven hos dem

rättare söka tillhålla arrendatorerna utföra
vissa arbeten årligen till jordens underhåll
och förbättring. Der arrendatorerna öfverlemnas
åt sig sjelfva, får dikningen förfalla
och mången gång åkern »skoggå». Dock
må samtidigt framhållas, att det i regeln
är de i jordbruksafseende sämsta hemmanen,
som bolagen besitta, c) De egendomar,
som af bolagen sjelfva skötas, äro nog de
bäst vårdade inom länet. De ställen, som
af bolagens tjenstemän innehafvas, skötas
i regel efter bättre principer än allmogens,
men utveckling genom odling förekommer
väl i allmänhet ej.

Länsmejeristen Edvin Westerlund.

a), b) Framåtskridande i j ordbrukets skötsel
kan nästan uteslutande iakttagas bland den
sjelfegande bondebefolkningen, då trävarubolagens
hemman med få undantag vanskötas,
hvadan ock ofta nog deras innehafvare
komma fattigvården till last. Det
torde ej höra till ovanligheten, att bolagshemmans
förekomst i en by till och med
hämmat den sjelfegandes sträfvande att
förbättra sitt jordbruk, c) De få hemman
inom länet, som innehafvas af bolagstjenstemän,
skötas alla väl. Bolagens tjenstemän
sköta sina »boställen» långt rationellare än
länets bönder i allmänhet.

ttens län.

framsteg kunna skönjas. Inom Norrbotten
förefinnes i detta afseende endast ett lysande
undantag, der ett sågverksbolag nedlagt
större kostnader och verkställt förbättringar
på en del af sina åbohemman.

c) I allmänhet bedrifves jordbruket å de
egendomar, som innehafvas af bolagen och
som skötas af deras tjenstemän, särskildt
af bolagens disponenter, efter modernare
metoder, och pläga dessa egendomar vara
försedda med bättre uppsättning af kreatur,
dragare och redskap, men är detta mycket
beroende af det intresse, vederbörande
tjensteman hyser för jordbruksnäringen.

348

FKÅGOKNA 5 — 7. LANDTBKUKSINGENIÖKEIt.

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtbrulcsingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Svar saknas.

Landtbrulcsingeniören i Gefleborgs lån
John Nernst.

a) Äro i allmänhet präktiga jordbrukare
samt sköta sitt jordbruk på bästa ekonomiska
sätt. b) Skötseln af bolagsjorden
genom arrendatorer beror i allmänhet på
det arrendekontrakt, som dessa senare hafva
med bolagen. Är detta kontrakt för arrendatorn
förmånligt och på längre tid, skötes
jorden bra, hvarom ej, i allmänhet dåligt.
Dock är naturligt, det egaren till en jordegendom
alltid sköter densamma bättre,
än den, som arrenderar jord, ty egarens
af jorden intresse måste ju alltid vara
större än brukarens af jorden, då det gäller
dess goda skötsel, icke allenast för året,
utan för all framtid, c) Bolagen sjelfva
sköta aldrig något jordbruk, utan sker
detta genom bolagens tjensteman, och beror
alltså bolagsjordens skötsel i allmänhet
helt och hållet utaf, om den härtill betrodde
tjenstemannen har sinne för jordbruk
eller ej. Härjemte kan anföras såsom
regel, hvad hela Norrland och jordbrukets
skötsel genom dervarande trävarubolag
beträffar, att jordbruket, såsom mindre
vinstbringande, anses såsom ett nödvändigt
ondt samt sättes långt tillbaka för skogsskötsel
och dess afkastning, såsom varande
mera inkomstbringande och sålunda mest
i bolagens intressen. Der bolagens aktiekapital
eges af utländingar, skötes i all -

mänhet redan befintlig odlad jord blott
för syns skull, samt verkställas högst sällan
nyodlingar eller utdikningar för kultur,
åtminstone ej frivilligt, utan på grund af
laga tvång eller andra tvingande omständigheter,
för hvilka hänsyn måste tagas.

Landtbrulcsingeniören i Vesterbottens län

V. S. K. Kempff.

a) Sköta jorden bäst. b) I allmänhet
nödtorftigt, c) Yäl, i den mån som jorden
ligger vid allmän väg.

Extra Landtbrulcsingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

a), b) Såsom helt naturligt är, skötes
jordbruket vanligtvis sämst af bolagens
arrendatorer. Vanligtvis utgöras arrendatorerna
åtminstone i första hand af de
förra egarne, och då den sjelfegande bonden
vanligtvis skött sin jord ganska dåligt,
skall han naturligtvis som arrendator sköta
den ännu sämre. Ehuruväl bolagen i allmänhet
lemna mycket goda arrendevillkor,
torde de dock ofta hafva rätt svårt att
få arrendatorer. De göra sig kanske ej
heller så mycket besvär derom, då skogen
för dem alltid är hufvudsaken och den
odlade jorden af ringa eller ingen betydelse.
Då uppkomma lätt de nu tyvärr så vanliga
ödehemmanen, c) Helt annat är förhållandet
med de jordbruk, som bolagen sjelfva
bruka och särskildt dem, hvarest en eller
annan af bolagens tjensteman bor. Der
påträffas ofta förhållandevis ganska välskött
landtbruk.

FKÅGAN 8. SOCKENOMBTJD.

349

8. Har i allmänhet jordbruket (jordens skötsel och afkastning samt
kreatursstocken) gått tillhaka å bolagens arrendehemman, sedan de kommit ur
den jordbrukande befolkningens ego?

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1. Erfarenhet saknas.

2, :t. Nej.

Svärdsjö.

Jorden skötes sämre än böndernas. Kreatursstocken
minskas.

Sundborn.

Nej.

Vika.

Kännedom saknas.

Kopparberg.

Nej.

Aspeboda.

Kanske något.

Torsång.

Bolags arrendehemman finnas ej.

Gustaf.

Ja. Hemmanen äro dock blott några få
och utgöras af smådelar, hvadan svaret ej
får anses utgöra något allmännare omdöme.

Silfberg.

Nej.

Stora Tuna.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

Ja, åtminstone synes det så med det
hemman, bolag eger inom socknen.

Stora S/cedvi.

Frågan obesvarad.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans yttrande.

Hedemora.

Bolagshemman saknas.

Husby.

I enstaka fall har kreatursstocken minskats,
men i allmänhet behöfver frågan
icke besvaras jakande.

By.

Frågan ej särskildt besvarad.

Folkärna.

Bolags arrendehemman saknas.

Grytnäs.

1, 2. Bolags arrendehemman saknas.

Avesta.

Bolags arrendehemman saknas.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1, 2. Särskildt svar saknas.

3. För tidigt att bedöma.

FRAGAN 8.

SOCKENOMBUD.

350

Al.

Svar saknas.

Leksand.

1. Tyder på försämring, ehuru det bolag,
som är egare, har rykte att sköta bättre
än andra bolag.

2. I hufvudsak = 1. Kreatursstock
och afkastning hafva betydligt minskats.

Siljansnäs.

Bolagen hafva ej här förvärfvat bondehemman
utan tvärt om bönder förvärfvat
bolagshemman.

Rättvik.

1. På det hela taget ja.

2. Kreatursstocken har minskats.

Boda.

Särskildt svar saknas.

Ore.

Ja, i allmänhet mycket.

Gagnef.

1. Ja, isynnerhet i arrendatorernas
händer.

2. Ja, betydligt.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

Bolagshemman vanligen utarrenderade åt
sjelfegande bönder.

Våmhus.

Ja, och det i så hög grad, att hemman,
som förr födt 5 kor och I—2 hästar, nu
knappast föda 2 kor och ingen häst.

Sollerön.

Bolagen försökt att bruka sin egendom,
som skötes af rättare, nästan utan kreatursgödsel,
då de haft blott en ladugård
på 12 kor. Men nu hafva de byggt en

ny kostbar ladugård på 20 kor, tillodlat
och dikat, så det kan anses, att de ämna
sköta jorden väl.

Venjan.

Bolags arrendehemman saknas.

Or sa.

2. Ja.

Elfdalen.

Ja, mycket.

Sårna.

Omöjligt att afgöra på grund af vissa
uppgifna orsaker. Efter åbodelningens afslutande
har kreatursstocken i allmänhet
minskats å såväl bolagens som böndernas
hemman, detta dock mest af den anledning
att man börjat inse det förkastliga i svältfodringssystemet.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. Ja.

2. Bolagens hemman till stor del inköpta
för längre tid tillbaka och sedan
dess har nog jordens skötsel och afkastning
samt kreatursstocken gått framåt om
än relativt mindre än hos de sjelfegande
jordbrukarne.

Nås.

I allmänhet ja.

Säfsnäs.

Gått tillbaka ty flera lägenheter sammanslås
och andra utläggas till skogsmark.

Jerna.

Ja, åtminstone har det icke gått framåt,
isynnerhet om man tar hänsyn till tidens
utveckling i allmänhet.

Äppelbo.

Kreatursstocken har gått ned något.

FRAGAN 8.

SOCKENOMBUD.

351

Malung.

I fråga om jordens skötsel och afkastning
kan man icke säga, att jordbruket
gått tillbaka, dock har kreatursstocken
minskats, hvaraf följer, att jorden utmagras
i brist på naturlig gödsel,

Lima.

I allmänhet gått tillbaka, men de bolagsarrendatorer
äro få, som icke tillika hafva
egna hemman, och till dessa ha i de flesta
fall kreaturen öfverflyttats.

Transtrand.

1. Ja.

2. Ja, isynnerhet beträffande kreatursstocken.

3. Ja, i allmänhet.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. Torde böra besvaras med ja.

2. Då en del mindre arrendehemman

nästan öfvergifvits och ej äro besutna,
har jordbruksafkastningen och kreatursstocken
gått mycket tillbaka.

Ludvika.

Erfarenhet saknas.

Norrbärke.

De s. k. hemmansbrukare- eller kolareegendomar,
som indragits under godsen,
gifva med säkerhet lika stor afkastning
som förut om ej större, dock torde kreatursstocken
hvad beträffar kor hlifvit decimerad,
beroende på att flera hästar erfordras för
hrukskörslor. Den mindre qvantitet af
animaliska gödningsämnen, som deraf uppstår,
ersättes genom konstgjorda.

Söderbärke.

Mycket försummats. Kreatursstocken
mycket förminskats.

Malingsbo.

Nej.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

Nej, men det har ej heller i allmänhet
förts framåt.

Öster Fernebo.

1. Jordens skötsel och afkastning är icke
försämrad; ej heller kreatursstocken märkbart
förminskad men väl till qvaliteten (rasen)
fö rbättrad.

2. Bolagen, Gysinge bruk oräknadt, ha
köpt blott 5 hemman. Dessa brukas af
deras förre egare ungefär så som före öfverlåtelsen.

Arsunda.

I. Bolag hafva ej här i nyare tid för -

värfvat jordegendom, utan tvärtom afhändt
sig sådan.

2, 3. Frågan obesvarad.

Torsåker.

I, 2. Nej.

Ofvansjö.

I allmänhet icke.

Järbo.

Nej.

Högbo.

Särskildt svar saknas.

Ockelbo.

Nej; många hemman dock så nyligen

352

FBAGAN 8.

SOCKENOMBUD.

inköpta, att de ej i förevarande afseende |
kunna blifva föremål för omdöme.

Amot.

1. Frågan måste besvaras jakande.

2. Icke hitintills, men bolagen hafva ej
länge varit herskande här.

Harnrånge.

Ja.

Hille.

Någon hemmansöfverlåtelse till bolag
har ej egt rum på senaste 50 åren.

Valbo.

Nej, snarare tvärtom.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1, 2, 3. Bolagens hemmansköp skedde
för lång tid tillbaka. Frågan kan förty ej
besvaras annorlunda, än att erfarenheten
visar, att ladugårdsprodukter försäljas i
mindre mängd från landböndernas än från
de sjelfegandes hemman.

Söderala.

Nej.

Segersta.

Å ett hemman är kreatursstocken temligen
lika, men å ett annat, som är
litet, har den minskats derigenom, att
jorden tagits i anspråk för sågverksrörelsen.

Hanebo.

1. Nej.

2. Särskildt svar saknas.

Mo.

1, 2. Bolagshemman finnas ej.

Rengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

För få bolagshemman finnas för fällande
af allmänt omdöme.

Trönö.

Bolagshemman saknas.

Bollnäs.

Ja, å de flesta hemmanen.

Alfta.

Ja.

Ofvanåker.

1. Bestämdt svar kan ej afgifvas, men
jordbruket kan ej gå framåt, då bönder bli
arrendatorer, emedan dermed ansvarskänsla,
företagsamhet och på framtiden syftande
omtanke från slägte till slägte allt mera
slappas.

2, 3. Ja.

Voxna.

!. Sannolikt.

2. Som jemförelse i socknen ej kan
göras, saknas kännedom härom.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

Ja, i allmänhet.

Njutånger.

Ja.

Nianfors.

Som bolagen för mycket länge sedan
förvärfvade sina arrendehemman, kan något
svar ej lemnas.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

Ja.

FRAGAN 8. SOCRENOMBTT».

353

Forsa.

1. Arrendatorerna sköta i allmänhet
jorden mindre väl.

2. Ja, i betänklig grad.

Hög.

1, 2. Bolagshemman saknas.

Högsta.

Arrendehemman saknas.

Ilsbo.

Arrendehemman saknas.

Harmånger.

Jordens skötsel och kreatursstocken har
gått något tillbaka, afkastningen ungefär
sådan som tillförene.

Jättendal.

Svar saknas.

Gnarp.

Ja.

Bergsjö.

Ja, ladugårdarna läggas ned, endast hästar
finnas å gårdarna och hufvudsakliga grödan
är hö och hafre, som afyttrasJ

Hassela.

1. Kreatursstocken har å bolagens hemman
nära nog gått ut.

2. Ja, kreatursstocken har aftagit betydligt.

2. Ja, betydligt.

Norrbo.

Få hemman egas af bolag och intet har
förvärfvats på sista 40 åren, hvadan frågan
ej kan besvaras.

Bjur åker.

J a.

Delsbo.

Ja, i ögonskenlig grad.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

Ja; något.

Bamsjö.

J ordbruket står på ungefär samma ståndpunkt.

Färda.

1. Ja, förvisso. Med få undantag har
kreatursstocken förminskats och blifvit
mindre än en bonde skulle hafva den, om
han sutte vid gården.

2. Som arrendehemmanen äro få och
erfarenheterna å dem motsägande, kan frågan
ej bestämdt besvaras.

Los.

Nej.

Jerfsö.

Ja.

Arbrå.

Ja.

Undersvik.

1. Arrendehemman finnas ej.

2. På bolagens hemman har isynnerhet
kreatursstocken förminskats i högst betydlig
och oroväckande grad och på en del
helt och hållet försvunnit.

354

FRAGAN 8. SOCKENOMBUD.

in. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tunn.

Ja.

Attmar.

Ja.

Stöde.

Ja, högst betydligt. I hela byar (skogsbyar)
har kreatursstocken under de senare
30 åren nedgått med ända till 50 procent.

Torp.

Större arrenden skötas mönstergillt, mindre
i allmänhet dåligt.

Borgsjö.

1. Ja, detta är ett allmänt kändt faktum.

2. Ja. Endast ett undantag kändt. I
skogsbyggden har afkastningen och kreatursstocken
minskats med 50 procent.

Hafverö.

Ja, på de flesta hemman.

Selånger.

Bestämdt svar kan ej gifvas.

Sättna.

Ja, nötboskapen, men hästarnas antal har
ökats.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

Ja. Om den, som sålt hemmanet, sedan
arrenderar jordbruket, har vanligen efter
några år afkastningen gått, ned, mången
gång till nära hälften. En arrendator har
vanligen icke så stor kreatursstock som
en bonde.

Indals-Liden.

1. Ja, betydligt utan all gensägelse.

2. Ja, i alldeles beklaglig grad. Hemman,
som förut födt 15—18 kor, föder nu
knappast 7—9.

Ii. .Ja,

Holm,.

Ja, på 6—8 år brukar kreatursstocken
gå tillbaka till halfva antalet.

Skön.

1, 2. Dylika hemman saknas.

Alnö.

Dylika hemman saknas.

Timrå.

Erfarenhet saknas.

Ljustorp.

I allmänhet icke. Möjligen har kreatursstammen
något minskats.

Hässjö.

I kustsocknarna födas nog flera kreatur
å bolagens arrendehemman än förut, men
i skogs- och fjellsocknarna har nog kreatursstocken
nedgått i betänklig grad.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

Ja, i någon mån.

3. Södra Ångermanlands Nedre

fögderi.

Säbrå.

Dylika hemman saknas.

Stigsjö.

Ja.

FBAGAN 8. SOCKENOMBUD.

355

Vilcsjö.

Ja, understundom i oroväckande grad.
Hemman finnas, som i bondehand födde
15 kor, 3 hästar, 10 — 15 får, men nu endast
föda 2-3 kor och 2 hästar.

Häggdånger.

Ja, med ungefär hälften.

Gudmundrå.

Ja, betänkligt.

Högsjö.

Ja, ehuru på senare åren blifvit något
bättre.

Hemsö.

Dylika hemman saknas.

Torsåker.

Svar saknas.

Ytter-Lännäs.

Utan att vilja säga, att jordbruket gått
tillbaka å dylika hemman, anser man dock,
att utvecklingen icke hållit jemna steg,
med hvad orten eljest kan uppvisa.

Dal.

Lutar åt tillbakagång.

Boteå.

Kan icke rättvisligen sägas. Tvärtom
har jordens skötsel något förbättrats och
afkastningen samt kreatursstocken ökats.

Styrnäs.

Måste nog erkännas, att så skett.

Öfver-Lännäs.

Ja, och afkastningen har minskats från
en fjerdedel till nära hälften i vissa fall.

Sånga.

Ivan icke sägas att så skett.

Nora.

!. Erfarenhet saknas.

2. Att kreatursstocken ej ökats torde
vara obestridligt.

Bjertrå.

Svar saknas.

Skog.

1. Dylika hemman saknas.

2. Ja.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå.

Ivan ej sägas vara fallet i allmänhet,
om ock undantag gifvas, der arrendatorn
saknar förmåga att hålla så stor besättning.

Ed,

Ja.

Mnltrå.

J a.

Långsele.

Ja, öfverhufvud mångfaldigt.

Graninge.

Nej.

liesele.

Ja.

Adals-Liden.

1. Tillbakagång ganska i ögonen fallande.

2. Ja, mycket. Det är som grödan
försvunnit.

Ju n sele.

1. Nej, tvärtom. Många finnas, som
under de senaste 22 åren förbättrats till
jordens både skötsel och afkastning samt
till kreatursstock. Intet exempel kändt på
tillbakagång.

356

FRA6AN 8. SOCKENOMBUD.

2. Ja, visserligen och detta i förvånande
grad.

3. Ja, i många fall.

Ramsele.

Ja, i hög grad.

Edsele.

Ja, afgjordt.

Helgum.

Ja, mer och mindre, åtminstone å dem,
som längre tid varit bolags arrendehemman.

Fjällsjö.

Ja. Afkastningen och kreatursstocken
har alltid minskats, i många fall till hälften
och derutöfver.

Bodum.

Ja.

Tåsjö.

Ja; så att hemman, som förr födde 8—10 ;
kor och 2 hästar, nu icke föda mer än
3—4 kor och 1 häst.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå.

1, 2. Bolagshemman saknas.

Ullånger.

Ja, i oroväckande grad på knappa 8 år.

Vibygg er å.

Ja.

Nätra.

Ja. I vissa fall öfver 50 % nedgång.

Sidensjö.

Ja. I en by, som helt och längst inne- I
hafts af bolag, uppgår folkmängden nu j
icke till mer än hälften mot för 60 år
sedan, hvaremot i angränsande byar folk- [
mängden i afsevärd mån ökats. Hvad j

beträffar kreatursstocken och jordbruket i
öfrigt, anses skillnaden ännu större, hvilket
bl. a. lättast ses å åbyggnaderna, som å
bondehemman i allmänhet äro i utmärkt
godt skick, men på landbohemman pläga
vara förfallna.

Skorped.

Ja, betydligt, med enstaka undantag.

Anundsjö.

1. Kan hända något litet. Dock synes
intresset för jordbruket å dessa hemman
på senare åren något ökats.

2. Nej.

3. Ja, med få undantag.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevad.

Ja, betydligt i de flesta fall.

Mo.

Ja, uppenbart.

Björna.

Dels gått tillbaka, dels åtminstone icke
gått framåt.

Arnäs.

Ja, enligt hvad allmänt påstås.

G ideå.

Ja.

Trehörningsjö.

Ja.

Grundsmida.

1. Ja. Så talande exempel finnas, att
de knappast förefalla troliga, Åkrar och
tegar ligga utan den allra minsta skötsel,
dikena äro öfverallt igenfallna, ogräs växer
fritt öfver fårorna och det hela synes »vittna
om fasansfulla ödesmål.»

2. Ja, i en del fall så långt, att afkastningen
»flerdubbelt förminskats».

FRÅGAN 8. SOCKENOMBUD.

357

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1, 2. Ja, i betydlig mån.

3. Ja, i allmänhet.

Hellesjö.

Ja, till en fjerdedel och derunder.

Håsjö.

Ja, otvifvelaktigt. Yifsta varfs hemman
i By N:o 1 har nu efter 15 år endast 6
kor emot 15 å 16 under förre egarens tid.
Hästantalet lika.

Fors.

1,2. Ja, å de flesta hemman.

Stugun.

1. Der bolagen förvärfvat ett större
antal hemman t. ex. en hel by, har jordbruket
på högst 25 år gått tillbaka med
omkring 50 Ej blott kreatursstocken
utan jemväl befolkningen har minskats så
som nämndt är. Att officiella statistiken
ej visar nämnda förhållande beror derpå,
att den sjelfegande bondeklassen genom
nyodlingar och förbättrade jordbruksmetoder
ökat kreatursstocken och att befolkningen
å dessa hemman ökats, ja, i många
tall mångdubblats.

2. En del bolagshemman, som arrenderas
af sina forna egare, stå ungefär å
samma ståndpunkt som förut, men öfverhufvud
taget har tillbakagång skett, så
att kreatursstocken minskats med 50 - 60
och ej sällan med 70 %•

Borgvattnet.

Ja, i betänklig grad.

Ref sund.

Ja, och kreatursstocken har betydligt
reducerats.

Nyhem.

Ja, i hög grad.

Bodsjö.

Ja, betydligt, kreatursstocken med minst
50 »/„.

Sundsjö.

Ja.

Bräcke.

Ja, i hög grad.

Brunflo.

Ja, betydligt.

Marieby.

Svar saknas.

Lockne.

Ja, med stora steg.

Näs.

J a.

Hackås.

Under de 10—15 år, bolagen egt hemman,
har jordbruket gått tillbaka med
stora steg och kreatursstocken minskats
till hälften och derunder.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

Ja, i flera fäll.

Kyrkas.

Obetingadt ja.

Häggenås.

Ja.

Föllinge.

Ja, med få undantag i betänklig grad.

FKÅGAN 8.

SOCKENOMBUD.

358

Laxsjö.

Ja. Bolagshemraans afkastning och kreatursstock
förminskas i allmänhet minst
50 % under de första tio arrendeåren.

Hotagen.

Ja, med få undantag rätt mycket.

Hammerdal.

1. Ja, så vidt veterligt är.

2. Ja, i betänklig grad.

Gåxsjö.

Ja.

Ström.

1. Ja, det finnes hyar, som för 30 år
sedan vinterfödde 60—70 nötkreatur samt
dessutom »småfäkreatur» och hästar, men
numera såsom bolagshemman vinterföda
endast 4—5 nötkreatur.

2. Jordbrukets skötsel sämre, höafkastningen
mindre och följaktligen kreatursstocken
i aftagande.

Manås.

1. Ja.

2. Ja, mycket och kreatursstocken har
minskats med mer än hälften.

Frostviken.

1. Ja, mycket.

2. Ja, der hemmanen förr födde 6 kor
och en häst, födas nu knappt 1 häst och
2 kor o. s. v. På många hemman växer
småskogen långt in på de forna inegorna.

Rödön.

Ja, i allmänhet.

Näslcott.

Tillbakagång synes vara att befara.

Aspås.

Ja, i hvartenda fall.

As.

Ju längre bolagen egt och utarrenderat
hemman, ju mindre hafva jordens afkastning
och kreatursstocken blifvit.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

Bolagshemman finnas icke.

Frösön.

Bolagshemman finnas icke i socknen, men
i allmänhet har jordbruket å dylika hemman
gått tillbaka.

Hallen.

I, 2. Endast ett bolagshemman finnes,
och det skötes betydligt sämre än böndernas.

Marby.

1, 2. Intet bolagshemman finnes..

Norderön.

Jordbruket vanskötes, kreatursstocken
minskas, stråfodret säljes.

Oviken.

Bolagen ega för få hemman, för att svar
må kunna afges.

Myssjö.

1. 2. Ja.

Undersåker.

Bolagen ega två af de största hemmanen
och två af de mindre. A de förra säljes
nästan all gröda och har kreatursstocken
nästan gått ut; å de två mindre har den
nedgått något,

Mörsil.

Särskildt svar saknas.

Åre.

Ja.

Kall.

Ja.

FRÅGAN 8.

SOCKENOMBUD.

359

Offerdal.

Ja.

Alsen.

Ja, med ett par undantag.

Mattmar.

A ett af bolagens tre hemman kan sägas,
att kreatursstocken minskats.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. Nej, beroende derpå att nästan alla
sitta på hemman, som förut varit deras
och hvilka de få bruka och sköta som
förut.

2. Nej, det står ungefär på samma
ståndpunkt.

Asarne.

1. Som i allmänhet bolagsköpen omfattat
de mindre goda hemmanen eller skett
från bönder, som skött jordbruket illa, och
dessa bönder i de allra flesta fall sitta
qvar å hemmanen såsom arrendatorer, har
kreatursstocken hellre något sjunkit, men
hästantalet stigit.

2. Ja, obetingadt. Tillbakagången visserligen
å ett eller annat hemman omärklig,
men å andra ställen ögonskenlig, i det att
färre och sämre djur underhållas än före
bolagsköpet och under de första arrendeåren.

Klöfsjö.

Nej, dock har kreatursstocken i åtskilliga
fall gått tillbaka derigenom, att arrendatorerna
ej i samma utsträckning som förut
begagnat skogsslåtter.

Rätan.

Ja.

Sveg.

1. Ja, i betänklig grad och kreatursstocken
har minskats till omkring en tredjedel
mot förut.

2. Ja, i allmänhet och kreatursstocken
har minskats med ungefär hälften.

Linsett.

Ja, jordbruket i allmänhet] försummas,
sjelfväxande ängar få växa igen med småskog,
fäbodevallar ödeläggas, och hemmanens
kreatursstock har minskats till halfva
storleken.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. Nej, i allmänhet icke; kreatursstocken
har minskats icke blott på arrendehemmanen,
utan äfven å böndernas hemman,
beroende dels å bättre utfordring och dels
derå, att de naturliga ängarna betydligt
försämrats.

Lillherdal.

1. Ja, kreatursstocken är hälften mindre
och derunder, dock har sjelfegande
böndernas kreatursstock minskats nästan
i lika grad öfverhufvud taget.

2. Ja, betydligt.

Ytter-Hogdal.

Jordbruket aftynar och kreatursstocken
minskar i oroväckande grad å bolagens
arren dehemman.

Öfver- Ilogdal.

Jordbruket dör bort och kreatursstocken
förminskas.

Mede.

Kreatursstocken har minskats i högst
betydlig grad.-

Storsjö.

1. »Ungefär lika».

2. Obetingadt ja.

Vemdalen.

De temligen få arrendatorerna sköta
hemmanen ungefär som bönderna sina.

Tännäs.

Ja.

360

FKÅGAN 8. SOCKENOMBUD.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

Ja.

Bjurholm.

Icke der arrendatorerna ha för framtiden
en fastare och tryggare anställning, men
der de sakna dylik, har jordbruket mer
eller mindre försämrats.

Umeå.

1. Ja, obestridligen.

2, Ja.

Vännäs.

Som b olagshemmanen inköpts under de
senare åren, kan man icke ännu bilda sig
något säkert omdöme, dock synes frågan
kunna besvaras med ja.

Säfvar.

1. Ja.

2. Ja. Hemman, som, efter att någon
tid ha tillhört bolag, förvärfvats af enskilde,
ha alltid befunnits vara »i lägervall».

Degerfors.

1. Svar saknas.

2. Ja, i allmänhet. Undantag linnes der
kreatursstocken är lika stor som för 15—
20 år sedan. Ett hemman, tillhörigt ett
bolag, som visat sig vara ett af de bättre
i fråga om jordbrukets skötsel, hade för 10
år sedan en kreatursbesättning af 9 kor
och 2 hästar, men föder nu 3 kor och 1
häst.

Bygdeå.

Ja.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. Ja, helt visst och ej att undra på,
då arrendatorn under vintern oftast nödgas
söka förtjenst med skogskörslor och under
våren arbetar vid flottningen.

2. Ja.

Skellefteå.

Ja, i skogsbyggden.

By ske.

Betydlig tillbakagång.

Jörn.

Ja, på ett i ögonen fallande sätt.

Norsjö.

Ja.

Löfånger.

Endast tre bolagshemman finnas, köpta
under de näst förflutna åren. Ännu icke
någon menlig inverkan.

Nysätra.

1, 2. Ja.

Mala.

1—3. Ja.

5. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1, 2. Ja...

3. Ja. Ödeshemman äro härpå bevis.
Tillbakagången kan uppskattas till minst
en tredjedel, hvilket blir en tredjedel från
något, som äfven förut var underhaltigt.

FKAGAN 8.

SOCKEN OMBUD.

361

Stenséle.

Jordbruket har, såvidt kändt är, icke
uppryckts utan mer eller mindre gått tillbaka.

Sorsele.

Arrendesystemet, som funnits endast under
de sista 10 åren, har medfört, att
jordens afkastning och kreatursstocken snarare
gått tillbaka än framåt.

Asele.

Ja, ganska betydligt.

Fredrika.

1. »Ja, en fjerdedel har säkert minskats,
sedan jordens skötsel kom i bolagets händer».

2. Å åtskilliga hemman har jordbruket
redan gått tillbaka, å andra åter står det

än så länge på samma ståndpunkt som vid
öfverlåtelsen till bolagen.

Örträsk.

1. Ännu icke i nämnvärd mån.

2. Jordbrukets skötsel jemte kreatursstocken
har hellre gått fram än tillbaka.

Vilhelmina.

Ja, med undantag af ett fåtal fall.

Dorotea.

1. Ja, det har i allmänhet gått mycket
tillbaka.

2. Betydlig tillbakagång. Exempel finnas
derå, att hemman, som före öfverlåtelsen
till bolagen födde 12 kor och 3
hästar, derefter (omkring 10 å 12 år)
födde endast 3—4 kor och 1 häst.

Tårna.

1, 2. Bolagshemman finnas icke.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Icke kändt. Särdeles sällsynt är,
att hemman på sista tiden öfvergått till
bolag. Bolagens flesta hemman hafva sedan
lång tid tillbaka varit bolagshemman eller
ock äro de nyupptagna krononybyggen.

2. Nej.

Elf sby.

Bolagens jordförvärf skedde i allmänhet
för lång tid sedan, då jordbruket å dem
stod lågt, och det kan knappast sägas ha
sedan dess gått tillbaka. Å ett större hemman,
som nyligen förvärfvats af bolag,
har jordbruket deremot tydligen försämrats.

Bolagshemmanen utgöra 11 mantal utaf
socknens 26, men jordbruket å bolagshemmanen
utgör sammanlagdt en försvinnande
obetydlighet mot jordbruket å bondejorden.

Arvidsjaur.

Å många hemman hålles jordbruket vid
samma nivå som förut, men å andra har
motsatsen inträffat.

Arjepluog.

Bolagen hafva endast kort tid haft hemman.
Erfarenhet saknas.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

Bolagshemman finnas ej.

Öfver-Luleå.

Jordbruksskötseln har å bolagshemmanen,
hvilka ej inköpts af bönder utan fordom
varit kronohemman, under en följd af år
ej gått framåt.

362

FKAGAN 8.

SOCKENOMBUD.

Edefors.

De allra flesta bolagshemmanen hafva
ursprungligen ej tillhört bönder utan härleda
sig från de af friherre S. G. Hermelin
anlagda nybyggena. Jordbruket å dem
torde ej hafva gått framåt, hvilket visas
t. ex. deraf, att ett sådant hemman med
mycket riklig tillgång på god odlingsmark
och om 3 mantal i skatt vinterfoder endast
omkring 15 kor och 4—5 hästar. Förhållandet
är ej stort bättre å andra hemman.

Jockmock.

Sådant har ej iakttagits, om icke möjligen
i en af de större byarna, som helt
och hållet eges af bolag.

5. Kalix fögderi.

Båneå.

1. Nej, snarare tvärtom.

2. Ja.

Neder-Kalix.

1. I de flesta fall hvarken framåt eller
tillbaka, dock hellre det senare.

2. Något olika.

Öfver-Kalix.

Ja.

Gellivcire,

På några ställen gått något framåt, på
andra tillbaka, på de flesta stått stilla.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

Bolagshemman finnas ej.

Karl Gustaf.

Bolagshemman finnas ej

Hietaniemi.

Svar saknas.

Ofver-Torneå.

Endast få bolagshemman. Ingå framsteg
märkas.

Korpilombolo.

1. Jordbruket har åtminstone på flera
ställen gått tillbaka, sedan hemmanen kommit
i bolagens händer. Så har i kyrkobyns
närhet ett hemman råkat nästan i ödesmål.
Flera byggnader äro sålda och ingen kreatursbesättning
hålles der vidare. A ett
annat finnas ej åbyggnader så när som på
boningshus i ytterst dåligt skick.

2. Ja, i afsevärd grad. Kreatursstocken,
ehuru förminskad, är dock förbättrad, och
afkastningen af densamma rikligare.

Tär endö och Paj ala.

1. Endast få bolagshemman finnas.
Dessas skötsel kan likställas med bondehemmanens.

2. Som endast två arrendehemman finnas,
kan härom ingenting sägas.

Juckasjärvi.

Bolagen egna sig icke åt något jordbruk
och att jemväl arrendatorerna uraktlåta
detta torde vara gifvet likaväl som att
hemmanens skötsel och afkastning med
tiden måste gå tillbaka.

EnonteJäs.

Bolagshemman saknas.

FRÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

368

Länsmän och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svår dsjö distrikt.

Nej.

Sundhorns och Vika distrikt.

Nej, icke i allmänhet, ehuruväl kreatursstocken
å vissa hemman i någon mån
minskats.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.
Arrendehemman finnas icke i orten.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.

Nej, snarare framåt.

Stora Tuna distrikt, Utombrodelen.
Bolagsmark finnes icke i orten.
Kronofogden.

Om än jordbruket icke gått synnerligen
framåt, har det dock icke märkbart gått
tillbaka å bolagens arrendehemman i orten.

2. Hedemora fögderi.

Stora Slcedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

Jordbruket å bolagens arrendehemman,
som utgöras af ett tjugutal aflägset från

den egentliga byggden belägna mindre lägenheter
och innehafvas af landtbrukare, kan
ej i något afseende sägas hafva gått tillbaka,
sedan hemmanen kommit i bolags
ego.

Hedemora distrikt.

Svar saknas.

Husby distrikt.

Icke märkbart.

By distrikt.

Kreatursstocken har nog minskats och
jordbruket sålunda gått tillbaka.

Folkårna distrikt.

Bolags arrendehemman finnas icke i orten.

Kronofogden.

Det torde höra till sällsyntheterna, att
egendomar inom fögderiet inköpas af bolag
uteslutande för skogsafverkning. De egendomar,
som förvärfvas af bolag, inköpas
väl egentligen för jordbrukets (och bergsbrukets)
skull och brukas i allmänhet af
bolagen sjelfva.

Hedemora fögderi, inom hvilket råda
hufvudsakligen samma förhållanden som
inom det angränsande Vestmanland och
som således till sin allmänna beskaffenhet
väsentligen skiljer sig från öfre Dalarne,
beröres ej i någon nämnvärd mån af den
fråga, komitén har att behandla. Allmogen
här räknar sig knappast såsom tillhörande
Dalarne.

364

FEÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjur sås distrikt.

Tillräcklig erfarenhet saknas ännu.

Als distrikt.

Se svaret å frågorna 5—7.

Leksands distrikt.

Några särskilda erfarenheter härutinnan
äro ej att anteckna, men ett jakande svar
torde kunna gifvas såsom slutsats af svaren
på frågorna 5—7.

Rättviks distrikt.

På denna fråga torde kunna svaras ett
obetingadt ja, ty utom det att jordbruket
i denna ort väl i allmänhet är föga lönande,
kan man ej tänka sig, att en arrendator
skall upphjelpa jordbruket eller å detsamma
verkställa nyodlingar och nedlägga kostnader,
hvars frukter en annan person skall i
en framtid komma att delvis skörda.

Ore distrikt.

Ja.

Gagnefs distrikt.

Egentligen ingen erfarenhet finnes. Jordbruket
har emellertid icke nämnvärdt försämrats,
ehuru kreatursstocken något förminskats.

Kronofogden.

J a.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

Svar saknas.

Solleröns distrikt.

1896 inrättade Korsnäs bolag en ladugård
för 12 nöt och 1891 ytterligare en
för 20 nöt. Förut hafva de egendomar,
som kommit i bolagets ego; saknat kreatur.

Venjans distrikt.

= svaret från Venjans socken.

Orsa distrikt.

Nej.

Elfdalens distrikt.

Ja, oerhördt mycket.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Ja, i afsevärd mån.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

Ej i allmänhet. Visserligen har måhända
kreatursstocken somligstädes minskats, men
har den derigenom också blifvit bättre utfodrad
och afkastningen derför jemförelsevis
större.

Nås och Säfsnäs distrikt.

Någon tillbakagång om ock obetydlig
förmärkes.

Jerna distrikt.

Nej.

Äppelbo distrikt.

Jordbrukets tillbakagång å bolagens
arrendehemman är afsevärdt stor. Ofta
har kreatursstocken nedgått till hälften och
derunder, sedan hemmanen kommit ur böndernas
ego. Tager man derjemte hänsyn
till de förbättrade metoder, som numera i
allmänhet tillämpas vid jordbrukets skötsel,
blir tillbakagången så mycket märkbarare.

Malungs distrikt.

I fråga om jordens skötsel och afkastning
kan icke sägas, att jordbruket gått
nämnvärdt tillbaka å bolagens arrendehemman
; men kreatursstocken å dessa hemman
har minskats och såsom följd deraf
jorden utmagrats i brist på naturlig gödsel.

Lima distrikt.

Nej. För öfrigt bruka arrendatorerna i

FRÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

365

allmänhet den arrenderade jorden jemte
sin egen.

Transtrands distrikt.

Jordbruket har gått tillhaka å bolagens
(och kommunens) arrendehemman, hvilket i
de flesta fall förklaras derigenom, att förre
egaren, som vanligtvis sitter qvar å hemmanet,
redan före försäljningen, som tillkommit
genom ekonomiskt obestånd, ej
haft förmåga att som sig bort häfda jorden.

Kronofogden.

Ja.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

Då bolag först de sista åren kommit i
besittning af en del hemman, har det hittills
icke kunnat märkas, huruvida jordbruket
å bolagens arrendehemman gått tillbaka.
En ytterst ringa del mindre arrendehemman,
aflägset belägna i finnmarken
och tillhöriga bolagen, hafva nog så. godt
som öfvergifvits, hvarför jordbruket och
kreatursstocken der torde hafva gått tillbaka.

Ludvika distrikt.

Någon tillbakagång har under de tre år,
bolag innehaft jordbruk inom distriktet,
icke kunnat förmärkas.

Norrbärke distrikt.

Inom orten förekommer ej sådan bolagsrörelse,
som förnämligast afser att tillgodo -

göra sig skogens alster med försummande
af jordbruket. I allmänhet brukas skogarna
med hänsyn till deras bestånd. De
arrendehemman, som finnas, hafva blifvit
inrättade så, att deras innehafvare skola
förrätta kolningsarbeten och brukskörslor,
men arrendatorerna äro tillika förbundne att
omsorgsfullt bruka åt dem upplåten jord,
något som också ligger i arrendatorns välförstådda
intresse. Med hänsyn till den
myckenhet körslor, som blifva en följd af
inom orten rådande afsevärda bergsbruk,
hållas i allmänhet flera hästar än som stå
i förhållande till jordbrukets kraf, hvadan
ladugårdsbesättningarna äro mindre än som
å jordbruket eljest kunde födas.

Söderbärke distrikt.

Brukens och bolagens arrendatorer äro
visserligen enligt kontrakt skyldige att utgöra
åtskilliga skogsarbeten, kolningar och
körslor, men äro tillika förpligtade att väl
och med omsorg sköta de hemman, som
åt dem anvisats, hvilket väl också bör vara
i deras eget intresse.

Kreatursstocken ökas ej mycket här af
det skäl, att bergsbruk förefinnes såväl i
detta distrikt som i angränsande socknar,
hvadan ett större antal hästar hålles än
hvad som för sjelfva jordbrukets skötsel
är nödigt.

Kronofogden.

I Grangärde socken har jordbruket ej
gått tillbaka å bolagens arrendehemman.

Det enda trävaruaktiebolag, som har
verksamhet inom Ludvika socken, har derstädes
icke nämnvärdt med jordbruk.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Årsunda distrikt.
Nej.

Torsåkers distrikt.

Nej.

Of vansjö och Järbo distrikt.
Nej.

36f> FRÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Oclcelbo distrikt.

Nej.

Hamrånge och Hille distrikt.

Svar saknas.

Valbo och Högbo distrikt.

Nej.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

Erfarenhet för frågans bedömande saknas.

Söderala distrikt.

Så torde nog med afseende å ett och
annat afsides beläget hemman hafva egt
rum.

Hanebo distrikt.

Ja, i allmänhet afkasta de utarrenderade
bolagshemmanen mindre än de sjelfegandes,
beroende derpå, att de förra ej skötas med
samma nit och intresse som de senare.

Mo distrikt.

Bolags arrendehemman finnas ej.

Norrala distrikt.

Bolags arrendehemman förekomma icke.

Bollnäs distrikt.

Som bolagen i allmänhet på senare tid
ej förvärfvat några nya hemman, finnes
egentligen ingen erfarenhet. Frågan torde
dock kunna besvaras med ja.

Älfta distrikt.

Ja.

Ofvanåkers distrikt.

Nej.

Kronofogden.

— länsmannens i Bollnäs distrikt.

5. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

J a.

Helsingtuna distrikt.

Nästan uteslutande bondehemman finnas.

Forsa distrikt.

Jordbruket å bolagens arrendehemman
kan ej sägas ha gått tillbaka.

Bogsta distrikt.

Dylika hemman finnas ej.

Harmångers distrikt.

Något.

Gnarps distrikt.

= svaret från Gnarps socken.

Bergsjö distrikt.

J a.

Norrbo distrikt.

J a.

Delsbo distrikt.

Ja.

Kronofogden.

Ja, i allmänhet.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

Nej.

Ramsjö distrikt.

Ja. För 40—50 år sedan funnos bondehemman,
å hvilka kunde födas 15—20 kor,
3—4 hästar, svin och omkring 70 kreatur
och hvilkas visthusbodar voro fyllda med
säd och innehöllo mer än tillräckligt med
annan föda. Numera kunna der med möda
framfödas 2—3 kor och en häst, och visthusbodarna
äro tomma.

FRÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

367

Färila distrikt.
Svar saknas.

Los distrikt.
Nej.

Jerfsö distrikt.

Ja.

Arbrå och Undersviks distrikt.

J a.

Kronofogden.

Troligen tillbakagång i allmänhet.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima distrikt.

Ja, något.

Stöde distrikt.

Jä, betydligt.

Torps distrikt.

Ställningen föga förändrad.

Borgsjö distrikt.

Nej, icke allmänneligen.

Selångers distrikt.

Både jordens skötsel och afkastning
samt kreatursstocken hafva utom i något
enstaka fall gått tillbaka.

Kronofogden.

Ja.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals d/istrikt.

Sedan en arrendator haft ett bolagshemman
6 å 7 år, har vanligen afkastningen
och kreatursstocken gått ned till hälften
mot hvad den var, då bonden sjelf skötte
hemmanet.

Sköns distrikt.

Nej. Jordens skötsel och afkastning samt
kreatursstocken är ungefär densamma å
bolagens arrendehemman, sedan dessa kommit
ur den jordbrukande befolkningens ego.

Timrå distrikt.

Svar saknas.

Ljustorps distrikt.

Nej.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Se svaret å frågorna 5—7.

5. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

Ja.

Gudmundrå distrikt.

Såväl jordens skötsel och afkastning som
kreatursstocken ha snarare gått framåt
än tillbaka. Undantag gifvas likväl å ett
par ställen, hvarest till och med förut
uppodlade egor lemnats i lägervall. Dock
torde böra anmärkas, att dessa hemman
äro synnerligen svårtillgängliga, då inga
ordentliga landsvägar föra dit, utan endast
små skogsstigar, ända till flera mil långa,
å hvilka alla förnödenheter måste bäras.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

Ja, i någon mån.

FRÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

368

Nora distrikt.

Endast ett arrendehemman finnes inom
distriktet.

Kronofogden.

Detta beror helt och hållet på det intresse,
bolaget har af jordbrukets uppehållande,
om lämplig afsättning finnes,
hjelpliga kommunikationer m. m., som föranleda
bolaget att sjelf eller genom arrendator
eller brukare bibehålla jordbruket,
då bolaget nog tillser, att det ej försämras
utan tvärtom. I mer aflägsna trakter
händer väl oftast, att bolaget söker afhända
sig jordbruket genom egostyckning, med
eller utan andel i skogsmarken, och försäljer
detsamma. Lyckas ej- detta, tillgripes
brukare, och i båda fallen blir jordbruket
då i regel lika dåligt skött, som
innan bolaget förvärfvade hemmanet.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Besele distrikt.

Ja, allt har gått betydligt tillbaka.

Junsele distrikt.

A verkliga hemman, som före försäljningen
varit bebyggda och bebodda, har
jordbruket gått tillbaka efter försäljningen.
Dessa hemman äro emellertid få och försäljningarna
hafva skett på jemförelsevis
senare tider. Nybyggen, som vid öfverlåtelsen
varit bebodda, befunno sig merendels
vid försäljningen i det uslaste skick,
och ställningen lär väl i stort sedt ej vara
bättre nu. A en del af f. d. nybyggen,
som voro obebodda vid försäljningen, hafva
bolagen uppfört byggnader samt hållit
landbönder; och har naturligtvis å sådana
lägenheter jordbruket gått framåt.

Barnsele distrikt.

A de äldre vanhäfdade hemmanen kan

jordbruket sägas ha gått tillbaka, men
förhållandet är tvärtom å nyhemmanen.

Helgums distrikt.

Synes som om tillbakagång råder.

Bodums distrikt.

Ja.

Tåsjö distrikt.

En del arrendatorer torde nog hafva lika
stor afkastning som då de sj elfva egde
hemmanen, men för många har nog afkastningen
gått betydligt tillbaka.

Kronofogden.

J a.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

Arrendehemman förekomma ej.

Nätra distrikt.

I allmänhet har jordbruket i sådant afseende
gått tillbaka, cirka 10 å 15 procent,
om ock på några sådana hemman, som
ligga i närheten af sågverk eller andra tätt
bebyggda platser och derigenom hafva lätt
att förmånligt afyttra sina produkter, jordbruket
förbättrats.

Sidensjö distrikt.

I allmänhet icke inom detta distrikt.

Anundsjö distrikt.

I allmänhet icke, dock synes intresset
för jordbruket i någon mån hafva ökats.

Kronofogden.

I allmänhet icke inom Anundsjö och
Sidensjö socknar, men väl inom fögderiet
i öfrigt.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sjålevads distrikt.

J a.

FRÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

369

Björna distrikt.

Ja, å de flesta arrendehemman.
Arnäs distrikt.

I allmänhet i ganska betydlig grad.
Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Jordbrukets tillbakagång anses vara
märkbar, ehuruväl exempel icke saknas,
att hemmanen, sedan de kommit under
bolag, förbättrats till hus och jord genom
arrendator.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

Icke i allmänhet, ty de stora bolagen,
Yifsta varf och Skönvik, välja med urskiljning
arrendatorer.

Fors distrikt.

Å de flesta hemman, som öfvergått i
bolagens ego, ha jordens afkastning och
kreatursstocken gått tillbaka.

Ref sunds distrikt.

Ja, utan undantag.

Bräcke distrikt.

J a.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Baclcås distrikt.

Ja.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

Ja, i väsentlig grad.

Föllinge distrikt.

Ja, i betydlig mån.

Hammerdals distrikt.

Ja, mycket.

Ströms distrikt.

Ja och i oroväckande grad.

Frostvikens distrikt.

Ja, betänkligt.

Rödöns distrikt.

De hemman, som kommit i bolagens
ego — med bolag menas här enskilda skogsaffärsmän,
enär bolagen här ega så få hemman
— äro i högsta grad vanskötta och
ha betydligt förfallit till såväl hus som
jord, hvarjemte afkastningen och kreatursstocken
nedgått till hälften mot förut.

Kronofogden.

Svar saknas.

5. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

Bolagshemman saknas.

Ovikens distrikt.

Se svaret å frågorna 5—7.

Undersåkers distrikt.

Ja, betydligt.

370

FRÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KKONOFOGDAli.

Mörsils distrikt.

Ja, rätt betydligt.

Offerdals distrikt.

Tillbakagången är tydlig, synnerligast å
hemman, tillhörande enskilde affärsmän.

Alsens distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Ja.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

Såväl jordens skötsel som kreatursstocken
har mestadels gått tillbaka.

Rätans distrikt.

Länsmannen har yttrat sig i egenskap
af sockenombud.

Svegs distrikt.

Att jordbruket gått tillbaka å bolagens
arrendehemman, sedan de kommit ur den
sjelfegande befolkningens ego, synes vara
uppenbart och bevisas deraf, att kreatursstocken
i regel är lägre å arrendehemman
än hos sjelfegande bönder.

LilUierdals distrikt.

Öfver hufvud taget synes denna fråga

höra besvaras nekande, dock med erinran
särskildt att hemman afsigtligt lemnats i
händerna på arrendatorer utan vilja och
förmåga att sköta sig eller sitt (favoritsystem
eller för att bestraffa misshagligt
födorådshjon).

Ytter-Högdals distrikt.

Jordbruket har gått betydligt tillbaka, i
synnerhet hvad angår kreatursstocken. Genom
timmerafverkningen, som arrendatorerna
hufvudsakligen för sin utkomst äro
hänvisade till, underhålles mera än hvad
på långt när behöfves för jordbruket af
hästar.

Hede distrikt.

Kreatursbesättningen har förminskats å
bolagens arrendehemman, men torde denna
minskning vara beroende på att till dessa
hemman befintliga naturliga ängar ej af
brukaren tillgodogöras i samma utsträckning
som förr af bönderna.

Tännäs distrikt.

Ja och det till afsevärd grad.

Kronofogden.

Ja; jordens afkastning och kreatursstocken
hafva förminskats åtminstone till
hälften.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalihgs distrikt.

Ja.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

Ja.

Umeå Norra distrikt.

Ja.

Vännäs distrikt.

Som bolagsförvärfvet inom V ännäs socken
tog sin början först för 5 år sedan, hafva
följderna af jordens sämre skötsel ännu
icke hunnit blifva så kännbara.

Säfvars distrikt.

Ja.

FEÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

371

Degerfors distrikt.

Deraf ha ej kunnat märkas några skönjbara
spår. Om hemmanen å ömse "sidor
äro lika goda ocli lika stora, är kreatursstocken
ungefär lika för dem båda.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

Utan exempel.

Skellefteå Norra distrikt.

Ja, å en del hemman något.

Bigske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

Ja, mycket.

Norsjö distrikt.

Ja.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra, distrikt.

= svaret 1 från Nysätra socken.

Mala distrikt.

Ja.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

Ja, i allmänhet; ehuru genom köp af
foder kreatursstocken mångenstädes kan
! bibehållas oförminskad.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

Under den korta tid arrendehemman
förekommit, har jordbruket snarare gått
tillbaka än framåt.

Asele distrikt.

Ja, betydligt.

Fredrika distrikt.

Ja i allmänhet, synnerligast i fråga om
kreatursstocken. Anledningen dertill är i
vanliga fall den, att bolagsarrendatorn försummar
att rödja och vidmakthålla ängarna
samt ofta, af brist på folk, icke hinner
sköta om alltsamman.

Vilhelmina distrikt.

Ja; skulle ett motsatt förhållande någonstädes
ega rum, är det beroende på arrendatorns
person.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tårna distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Har svarat såsom sockenombud.

372

FRÅGAN 8. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

Nej.

Elfshy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

Ja, i de allra flesta fall. A ett par
ställen inom Öfre Byske revir har aktiebolaget
Storfors brukare, hvilka på senare
åren ökat kreatursstocken å hemmanen;
ett förhållande som beror derpå att å dessa
hemman äro ombud för bolagen bosatta
hvilka sålunda hafva direkt nytta deraf.

Arjepluogs distrikt.

Hänvisas till svaren å frågorna 5—7.

Kronofogden.

Arrendehemman förekomma ej.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Öfver-Lideå distrikt.

Ja.

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Ja.

5. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

Nej; som emellertid de flesta hemman,
hvilka bolagen förvärfvat, varit kronohemman
och nybyggen, är erfarenheten icke
stor.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt.

Icke veterligen.

Gellivare distrikt.

Ja, i stort sedt, något.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder- Torneå och Karl Gustafs socknars
| distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Öfver-Torneå distrikt.

Ja, förvisso.

Korpilombolo distrikt.

\ Ja, något.

] Paj ala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

Då bolagshemman äro af krononatur,

: ligger det naturligtvis i bolagens intresse
I att låta uppodla hemmanen så fort som
möjligt för att få dem skatteomförda. Men
sedan dylik omföring skett, anse bolagen
nog allan rättfärdighet fullgjord; och arrendatorerna
hvarken uppmanas eller uppmuntras
derefter på minsta vis att sköta
om jorden.

Enontekis distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Svar saknas.

FRÅGA» 8. DOMHAFVANDE.

373

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Att vid täflan emellan mycket penningestarka
bolag och en visserligen i allmänhet
burgen, men icke förmögen allmoge
utfallet blir till förmån för de förra vid
bedrifvandet af samma näring, synes åtminstone
vara sannolikt.

Hedemora domsaga.

Endast i några enstaka fall, der bolag,
som icke hafva sin egentliga verksamhet

inom orten, tillhandlat sig bondehemman
för att tillgodogöra sig skogen å desamma,
samt öfverlåtit jordens brukande åt arrendatorer,
kan det påvisas, att jordbruket
gått tillbaka, sedan hemmanen kommit i
bolagens ego.

Ofvan-Siljans domsaga.

Säkerligen är detta förhållandet, ehuru
på orten återgången nog icke är mycket
synlig, beroende på att arrendehemmanen
i allmänhet äro små och obetydliga.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

Nej.

Södra Helsinglands domsaga.
Upplysning härom kan ej meddelas.

Norra Helsinglands domsaga.

Nej, snarare tvärtom.

Vestra Helsinglands domsaga.

Troligen måste denna fråga besvaras
jakande med ett eller annat undantag.

III. Vesternorrlands län.

o bolagen i synnerhet under senare åren in Angermanlands

Södra domsaga. köpta skogshemman. Exempel förekomma

Härå kan ej svaras. I orten finnas arrende- j äfven derpå, att af bolag förut egda hemhemman
ej i någon större omfattning, knappt j man återgå i bondehänder, ej genom egoens
om till sådana räknas af sågverks- styckning, utan i deras helhet.

374

FRÅGAN 8. DOMHAFVANDE.

IV. Jemtlands län.

Merjeådalens domsaga.

Någon försämring af jordens skötsel och
afkastning eller nedsättning af kreatursstocken
har ej kunnat förmärkas. Likaväl
som jordbruket på ett bondehemman efter
öfvergång till ny egare kan komma att

skötas bättre eller sämre, allt efter den
nye egarens intresse och förmåga, lika väl
kan samma förhållande inträda vid ett
bondehemmans öfvergång i bolags ego, beroende
på bolagets eller dess arrendators
större eller mindre intresse för jordbruk.

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga.

Ja.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga.

Frågan besvarad med hänvisning till
svaret från kronofogden i Piteå domsaga.

Luleå domsaga.

Svar saknas.

Kalix domsaga.

Frågan kan ej nöjaktigt besvaras.

L a n d t m ä t e r i s t a t e n

I. Kopparbergs län.

1—10. Ja. J lika bra som de bättre skötta bondehemil.
Ja. ; manen.

12. (Jerna socken). I allmänhet kan ! I allmänhet är jordbruket i till val

sägas, att jordbruket å bolagens bakagående å bolagens arrendehemman. I
arrendehemman ej gått tillbaka, men ej hvilket omfång torde dock vara svårt att
heller följt med de framsteg, som gjorts, saga.

Dock finnas arrendehemman, som skötas 14. (Mora och Or sa socknar). Nej.

FRÅGAN 8. LANDTMÄTERISTATEN.

375

II. Gefleborgs län.

!. Troligen har så skett, ty kreatursstocken,
hvilken alltid är en nyttig faktor
för ett jordbruk, har icke så litet minskats.
Så har äfven spannmålsafkastningen gått
tillbaka för det — på de flesta ställen kan
man säga — enbara drifvandet af foderväxter.

2. Kreatursstocken har nog ansenligt
gått ned på vissa bolagshemman.

3. Om ock bolagen å vissa hemman
(der t. ex. mejerirörelse idkas) ega en riklig
kreatursbesättning,, torde, då de å flera
af sina hemman endast hålla några hästar
eller inga kreatur alls, det kunna påstås,
att kreatursstocken på det hela minskats,
liksom äfven jordens afkastning af spann -

mål måste minskas genom det nästan enbara
drifvandet af foderväxter.

4. (Oclcelbo socken). Frågan är svår att
besvara, då bolag inom kommunen haft
landbohemman och lägenheter sedan långtid
tillbaka i sin ego och förvärfvat sig
nya sådana för 5—15 år sedan; dock torde
i allmänhet jordbruket snarare gått framåt
än tillbaka till följd af jordens sammanslagning
genom verkställda laga skiften.

5. (Södra Helsingland). Ehuru med visshet
intet kan sägas härom, antages att så
är förhållandet.

(i. (Norra och vestra Helsingland). Ja,
sannolikt något.

III. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, liesele och Ramsele tingsslag).
På åtskilliga ställen i väsentlig grad
och i allmänhet betydligt.

2. (Norra Ångermanlands nedre del).
I följd af de under frågorna 5—7 påpekade
omständigheter har öfver hufvud jordbrukets
afkastning å de hemman, som brukas af
bolagens arrendatorer, gått tillbaka.

3. Som bolagen hafva ett ständigt behof
af arbetskrafter och arrendatorerna
vanligen befinna sig i det ekonomiska förhållande
till bolagen, att de icke kunna afvara
dagsverksförtjenst och icke heller
kunna vägra att mottaga ett erbjudet arbete,

dragas de tidt och ofta från arbetet å jorden,
hvilket derigenom blifver försummadt.
Ett försummadt jordbruk lemnar dålig afkastning,
och då arrendatorerna icke kunna
köpa foder till kreaturen, följer deraf, att
kreatursstocken minskas, och i och med
detsamma går också jordbruket tillbaka.

4. (Torps socken). Jordbruket har i allmänhet
gått tillbaka å bolagens arrendehemman
i alla afseenden. Isynnerhet påstås
kreatursstocken vara betydligt förminskad.
Undantag finnas dock från denna
regel, då arrendatorn är en kunnig och
driftig man med insigter i rationellt jordbruk.

IV. Jemtlands län.

376

FRÅGAN 8. LANDTMÄTERISTATEN.

V. Vesterbottens län.

1—5. Ja.

(i. (Lycksele socken). I regel har nog
jordbruket gått tillbaka å bolagens arrendehemman,
beroende på det slappande intresset
hos den, som innehar besittningsrätten,
men inom många byar hafva påträffats
bolagshemman, hvilka äro fullt
jemförliga med de sjelfegande böndernas
hemman inom samma by.

7. 8. A de bolagshemman, som svarets
afgifvare hafva kännedom om, har årligen
kreatursstocken minskats och jordens skötsel
samt dess afkastning följaktligen aftagit.

9. Ja.

10. Ja.

VI. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från länets hus
hållningssällskaps förvaltningsutskott.

2. Ja,

3. Svar saknas.

4. Ett obetingadt ja.
»>. J a.

0. Ja.

Skogsstaten.

I. Gefle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Öster-Dalarnes revir.

Ja, det måste så ske, då intresset derför
bortdött.

Sårna revir.

Sedan bonden sålt sin egendom, förlorar
han vanligen intresset för densamma och
utsuger densamma som arrendator så mycket

som möjligt, hvarefter egendomen lemnas,
och då det ej alltid lyckas att vinna någon
ny arrendator, råkar egendomen i allmänhet
i lägervall. Jordbruket kan derför
sägas gå betydligt tillbaka, sedan egendomen
kommit ur den sjelfegande bondens
ego.

Transtrands revir.

I allmänhet har jordbruket gått tillbaka
å bolagens arrendehemman, enär arrenda -

FRÅGAN 8. SKOGSSTATEN.

377

torn, helt naturligt, ieke har samma intresse
af att sköta den arrenderade jorden
så bra, som vore det hans egen. Vanligen
har han icke heller full säkerhet för att
få innehafva sitt arrende längre tid.

Vester-Dalarnes revir.

Genom bolagens sträfvan att till ett bruk
sammanslå flera hemman torde nog afkastning
och kreatursstock hafva minskats
på grund af skötselns försvårande.

Gestriklands revir.

Sällan säljas till bolagen sådana hemman,
som tillhört den mera burgna bondeklassen.
De hemman, som öfvergått uti bolagens
händer, äro mest sådana, hvilkas innehafvare
dragits med dåliga affärer och i följd deraf,
stundom äfven af liknöjdhet, vanskött
hemmanen så, att de till sist ej kunnat behålla
dem. Genom att bolagen vid köp betalat
högsta summan och andra fruktat inköpa
vanskötta gårdar, hafva dessa, der de haft j
större skogsvidder, kommit i bolagens ego.
Oftast får vid sådan försäljning den förre
egaren sitta qvar som landbonde under J
sin återstående lifstid utan arrende eller j
mot erläggande af hemmanets skatter, sällan
mera. Bolaget deremot får ofta börja |
sin besinningstid med att sätta gården i j
stånd samt derför nedlägga större eller
mindre belopp. Häraf följer, att jordbruket II.

genom dessa inköp ej kan gå tillbaka snarare
tvärtom.

Vestra Helsinglands revir.

Utom för en del af de bolagshemman,
som ligga i de gamla odlade byggderna
kring kyrkorna i häri la och Ofvanåkers
socknar, kan jordbruket å bolagens arrendehemman
icke anses hafva gått tillbaka,
sedan de kommit ur den jordbrukande befolkningens
ego. Då emellanåt inträffat,
att säljare af hemman befunnit sig i ekonomiskt
betryck och att hemmanet på den
grund varit sämre skött än vanligt, så
hafva i sådana fall hemmanen i allmänhet
skötts bättre, efter det bolagen blifvit egare
till desamma. Att kreatursstocken å en
del af bolagen inköpta hemman gått ned,
beror ofta på, att aflägsnare utegor till
sådana hemman utarrenderats särskildt.

Norra Helsinglands revir.

Att så är fallet på ett eller annat hemman
kan ej förnekas eller bestridas, men
torde detta vara en följd af hemmanets
aflägsna belägenhet och jordens sämre beskaffenhet
samt den tillbakagång i detta
hänseende, som redan vid tillträdet varit
förhanden.

Ofverj ägm ästaren.

Se under litt. H. särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

Såväl jordens skötsel som ock kreatursstocken
hafva visat betänkligt tillbakagående,
såvidt hemmanen ej skötas af bolagen
sjelfva eller deras tjenstemän.

Hernösands revir.

Ja; absolut, synnerligast på fjellhemman.
Inom Viksjö socken exempelvis hålla gårdarna
på en del dylika hemman på att

förfalla, jorden skötes dåligt och ingen
utdikning förekommer. Helt visst kommer
detta att i ännu högre grad ega rum, sedan
bolagen börjat, om lämpligt tillfälle yppat
sig, att lägga två hemman under en arrendator,
hvilken då saknar förmåga att ordentligt
bruka jorden.

Junsele revir.

Så torde i stort sedt varit fallet, detta
dock tydligast och märkbarast å aflägsnare

378

FEÅGAN 8. SKOGSSTATEN.

skogshemman. Dock finnas nög äfven exem- |
pel på motsatsen.

Tåsjö revir. .

. I allmänhet kan sägas, att en viss slöhet
och liknöjdhet inträdt, sedan hemmanen
kommit ur den jordbrukande befolkningens
ego, och torde en tillbakagång af jordbruket
i allmänhet kunna konstateras.

Anundsjö revir.

Ehuru tvifvelsutan förändringar till det !
bättre tyckas skönjas rörande jordbruket |
å bolagshemman, förekommer dock obetydlig,
om ens någon ökning i kreatursstocken
derstädes. Då kreatursbesättningen i ett
landtbruk utgör måttstocken för detsammas |
skötsel, anses alltså af det närvarande förhållandet
framgå, att de ofvan nämnda
förbättringarna äro delvis skenbara. En
omständighet, som härvidlag verkar, hämmande
på ett rationellt jordbruks utveckling,
är det ännu rådande systemet att
hemta en del, ibland största delen af kreatursfodret
från aflägset belägna slåttermyrar,
hvilkas höafkastning ofta är både
mager och näringsfattig, helst om myrhöet
fått hänga på hässjor, utsatt för väder
och vind, ett par år, såsom icke sällan
inträffar.

Östra Jemtlands revir.

Jordbruket har gått betydligt tillbaka å
bolagens utarrenderade och till landbönder
upplåtna hemman. Flera och stora byar,
i hvilka, innan hemman såldes till bolagen,
förefänns en befolkning, som bergade sig
godt på jordens afkastning, äro nu befolkade
med mer och mindre utarmade, af
bolagen beroende landbönder:. Afkastningen
af kreatursbesättningen har på ganska
få år nedgått till mindre än hälften mot
förut och hemmanets åbyggnader äro illa
underhållna, mången gång fallfärdiga. Ett
och annat undantag förefinnes dock, då det
hemmanet egände bolaget låter uppföra
nya åbyggnader å hemmanet.

Fors socken och Östra Jemtlands revir. ,

Då det är först under de senaste 10 å
15 åren hemman härstädes börjat öfvergå
i sågverkbolags ego, kan någon väsentlig
förändring i berörda afseende ännu icke
konstateras.

Norra Jemtlands revir.

Ett jakande svar måste gifvas. Inom
större delen af reviret hafva dock bolagen
först för 12 å 15 år sedan börjat i nämnvärd
omfattning förvärfva hemman, hvadan
verkningarna ej äro så starkt framträdande,
dock peka de alltid gifvet åt försämring.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

Jordbruket har i allmänhet gått tillbaka
å bolagens arrendehemman, beträffande så
väl jordens skötsel och afkastning som i
synnerhet beträffande kreatursstocken. Att
särskildt kreatursstocken minskats har varit
beroende derpå,; att mer aflägset från
gården liggande starrslåtter och slåtterängar,
hvarifrån den jordbrukande befolkningen
förr skördat betydliga qvantiteter
hö, som hemforslats på vintern under gynnsamt
före, lemnats obegagnade af arrendatorema,
emedan de ansett mera lönande
att bedrifva skogsafverkning. Det finnes
derför exempel på, att kreatursstocken på
bolagshemman, som en tid varit brukade
af arrendatorer, nedgått till c:a 1/3 mot
hvad den var, då sjelfegande bönder brukade
dem.

Vestra Jemtlands revir.

Ja, mycket afsevärdt.

Socknarna Undersåkerj Åre och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

Ja. I bästa fall stannar hemmanet på
status quo; åbon ådagalägger hvarken
vilja eller förmåga att uppdrifva jordbruket;
i vanligaste fall råkar jordbruket i
lägervall.

FRÅGAN 8.

SKOGSSTATEN.

379

Herjeådalens revir.

Någon försämring afjordens skötsel och
afkastning eller nedsättning af kreatursstocken
har ej kunnat förmärkas, sedan det i
frågan antydda förhållandet inträdt. Likaväl
som jordbruket på ett bondehemman
efter öfvergång till ny egare kan komma
att skötas bättre eller sämre allt efter den
nye ''egarens intresse och förmåga, lika väl

kan samma förhållande inträda vid ett
bondehemmans öfvergång i bolagens ego,
beroende på bolagets eller dess arrendators
större eller mindre intresse för jordbruk.

Hede tingslag af Herfeådalens revir.

Ja.

Öfverjägmästaren.

Ja, dock finnas undantag.

III. Vesterbottens distrikt.

Järns revir.

Ja, i de flesta fall.

Norsjö revir.

Ja.

Burträsks revir.

Ja, i alla fall, om hvilka eges kännedom.

Degerfors revir.

De bolag, som besitta hemman, hafva
skogsaffärer till hufvuduppgift. Jordbruken
betraktas af dem såsom en dålig, men
nödvändig affär, som de måste inlåta sig
på för att komma åt skogen. Jordbruket
egnas i alla händelser det minsta intresset.
Såsom regel kan konstateras en tillbakagång.

Södra Lycksele revir.

Sedan bolagens arrendehemman kommit
ur den jordbrukande befolkningens ego, gå
de tillbaka i fråga om både skötsel och
kreatursstock m. m., och detta sker vanligen
gradvis, så att ju längre ett hemman
har varit i bolagens ego, desto sämre är
det, Äfven hemmanens åbyggnader försämras
på samma sätt.

• Norra Lycksele revir/

Såväl underhållet af byggnader, som jord

och kreatursstock gå gradvis tillbaka å
bolagens utarrenderade hemman, hvartill
bidrager, att dessa arrendatorer i första
hand äro skyldiga att vintern igenom köra
timmer. De använda således det bästa
fodret vid skogskörslor, utan ändamål för
jordbruket, med gödseln liggande utefter
vägarna, och få knappast ett lass dyjord
för fastmarksj orden eller sand för myrjorden
framförda. Då våren kommer, går
den manliga delen af hushållet till timmerflottningen,
som i allmänhet varar något
öfver midsommar, och i juli börjas slåttern
på de ofta dåliga, i alla händelser kringspridda
och. aflägsna myrängarna på kronoparkerna,
der vanligen det dyrt förvärfvade
klena fodret blifver dyrare än prima vallhö,
om den för detsamma använda arbetskraften
skulle värderas efter ortens pris. Genom
dessa sysselsättningar upptages arrendatorns
tid så mycket, att föga återstår
för jordbruket och gårdens förbättrande,
hvarjemte, då korna framfödas med myrhö
utan kraftfoder, de vanligtvis äro utsvultna
vid utsläppandet på skogen, der de
måste sträfva milsvidt omkring för erhållande
af tillräcklig näring för kroppens
underhåll, utan att kunna få mer än obetydligt
för mjölkbildning. Så är förhållandet
inom norra reviret, och sällan får man
köpa ett skålpund smör eller behöflig mjölk
åt manskapet under sommarens skogsarbeten.
Då dertill kommer, att frosten

380

FRÅGAN 8. SKOGSSTATEN.

stundom förstör korn- och potatisåkrarna,
vändes hågen allt mer från jordbruket åt
tillfälliga arbetsförtjenster.

Asele revir.

Ja, mycket.

Sorsele revir.

Ja. Jordbruket har gått tillbaka och
kreatursstocken har förminskats å de utarrenderade
bolagshemmanen, men ännu
icke i så hög grad, som det kommer att
blifva fallet.

Stensele revir.

På grund af under frågorna 5—7 omnämnda
förhållande kan någon tillbakagång
ej förmärkas.

Vilhelmina revir.

Ja, i mycket hög grad. Såsom exempel IV.

må nämnas, att å ett bolagshemman födas
2 hästar och 7 kor, under det att, då
samma hemman för cirka 20 år sedan
egdes af en bonde, å detsamma vinterföddes
6 hästar och 25—30 kor.

Fredrika revir.

Ä åtskilliga arrendehemman inom reviret
har jordbruket redan gått tillbaka; å andra
åter står jordbruket än så länge på samma
ståndpunkt, som då de öfvergingo i bolagens
händer.

Bjurholms revir.

Ja.

Öfverj ågmästa-t •en.

Se anm. vid frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

Inom Lillpite elfdal, der bolagen gjort
åtskilligt för nyodlingar och jordförbättringar
äfven å sina arrendehemman, har
jordbruket icke gått tillbaka, ej heller
kreatursstocken nedgått, men inom orten i
öfrigt eger ett sämre förhållande i sagda
afseende rum.

Elf shy revir.

Sedan bolagen inköpt bondehemman, hvilket
dock inom reviret ej skett i någon
större utsträckning, uppblomstrar mycket
hastigt jordbruket å dessa, hvarjemte åbyggnaderna
hastigt sättas i godt stånd, men
sedan bolagen på grund häraf fått hemmanen
omförda till skatte med fri disposition
till skogen, synes jordbruket allt mer
och mer få förfalla. Detta gynnas af det
förhållandet, att skatteomföring kan ega
rum, innan hemmanet inträder i full skatt,

hvadan den bestämmelsen borde förändras
derhän, att skatteomföring ej finge ega
rum, förrän de vid afvittringen bestämda
frihetsåren gått till ända och hemmanen
inträdt i full skatt.

Arvidsjaurs revir.

Ja. Kreatursstocken har minskats med
minst 25 procent.

Det ligger i sakens natur att, då arrendatorerna
i de flesta fall innehafva sina
arrenden på temligen lösa grunder och
oftast blott på ett år i sänder, jordbruket
måste gå tillbaka, och med jordbrukets
tillbakagång minskas också kreatursstocken,
ofta nog i oroväckande grad.

Öfre Byske revir.

I en del fall har det gått till försämring
och i en del till förbättring, och i allra
flesta fall har det stått stilla, hvilket nog
i många afseenden varit liktydigt med en

FBÅGAN 8. SKOGSSTATEN.

381

tillbakagång. På senare tid hafva dock
bolagen visat något större intresse för hemmanens
skötsel och. vård, än hvad förut
varit förhållandet. Är hemmanet af krononatur,
nödvändiggör detta, att byggnader
och odlingsföretag blifva verkställda, för
att besittningsrätt skall kunna erhållas, och
detta bruka bolagen icke försumma.

En jemförelse har blifvit anställd mellan
kreaturstocken å bondehemman och bolagshemman,
och visar denna följande siffror:

å 8 Viu mantal bondehemman finnas 178
hästar, 579 kor och 129 ungnöt,

å 113/sg mantal bolagshemman finnas 22
hästar, 68 kor och 11 ungnöt,

hvilket per 1/''ö4 mantal gör

å bondehemman 0,3 hästar, l,i kor och
0,2 ungnöt,

å bolagshemman 0,2 hästar, 0,8 kor och
0,i ungnöt.

Dessa siffror tala ett nog så tydligt språk.

Malmesjaurs revir.

I allmänhet torde jordbruket hafva gått
något tillbaka.

Arjepluogs revir.

Då intresset för jordbrukets skötsel och |
hemmanets vidmakthållande i regel slappas I
af och slutligen alldeles upphör hos den ,
från sjelfegande bonde till arrendator för- j
vandlade hemmansbrukaren, som dertill I
aldrig är bunden af något effektivt kontrakt
med bolaget, blir naturligtvis följden
den, att jordbruket och dermed kreatursstocken
å dylika arrendehemman går tillbaka.

Variså revir.

Se svaret å frågorna 5—7.

Jockmocks revir.

På denna fråga blir svaret obetingadt
jakande. Många belysande exempel skulle
kunna anföras. I den stora byn Holmträsk
t. ex., som nu i sin helhet eges af
bolag, hade förut en af hemmansegarne en

kreatursuppsättning af 3 hästar och 15
I kor. Bolagets arrendator på samma hem;
man håller nu endast 1 häst och 3 kor.
Samma hemmansegare hade röjt upp mark
ofvanom gården, som nu är beväxt med
ungskog. På holmarna i Holmträsket hade
bönderna förut små åkerlappar, men nu
| växer der endast småskog.

Perlelfvens revir.

Någon skillnad häri kan ej förmärkas,
j enär på grund deraf att nästan alla hemman
ännu äro kronohemman såväl bolagen
som den enskilde jordbrukaren måste tillse,
att odlingarna kunna försvara den hemmanet
åbelöpande skatten.

Storbackens revir.

Nej, ty flertalet hemman äro af krononybygges-
eller kronohemmansnatur och
måste derför häfdas, åtminstone så att de
icke på grund af eftersatt odling o. d.
återfalla till staten.

Bodens revir.

Bolagen hafva inom reviret haft flertalet
af sina hemman omkring en mansålder, och
jordbruket kan väl ej sägas nu vara sämre
än vid den temligen aflägsna tiden för
deras inköp. Dock tåla de ej heller en
jemförelse i utveckling med de sjelfegande
böndernas hemman. Slåttermyrarna synas
på flere ställen minska i afkastning.

Råneå revir.

Som i allmänhet endast de i jordbruksafseende
sämre skogshemmanen varit föremål
för bolagens jordförvärf, och dessa vid
köpet oftast voro nyanlagda hemman med
ofta knappast påbörjadt jordbruk, hafva
bolagen dels för nybyggenas bibehållande
dels för att få dem omförda till skatte
varit nödsakade att göra en hel del och
ofta ganska omfattande nyodlingar äfvensom
tillse, att jordbruket ej alltför mycket
eftersattes, hvadan alltså något tillbakagående
i jordbruksväg sällan iakttagits å
nybyggen. Deremot har ofta, sedan hem -

382

FBÅGAN 8. SKOGSSTATEN.

manen skattelösts och bolagen derefter förlorat
intresset för jordbrukets utveckling,
landtbruket fått gå tillbaka, då bolaget ju
saknat skäl påkosta vidare arbeten och
den osäkert sittande åbon ej egt intresse
för vidare uppodling eller hemmanets rationella
skötsel.

Kalix revir.

I och med hemmanens öfvergång från. de
sjelfegande bönderna till bolagens arrendatorer
hafva de i allmänhet gått tillbaka
med hänsyn till jordens skötsel och antalet
kreatur, ett förhållande, som ingalunda är
förvånansvärdt, då man tager hänsyn till,
att det många gånger varit förenadt med
svårigheter för bolagen att å mer aflägset
liggande hemman kunna anskaffa -s. k.
arrendatorer. Dessa hafva funnit sig mycket
bra i situationen, då de väl blifvit bofasta
å hemmanen. Sålunda hafva de,. då de
icke behöft betala något arrende, ej, ens
utskylderna, ansträngt sig så litet som
möjligt med arbete af ett eller annat slag,
med, den påföljd-att de blifvit skyldiga år
från år hos bolagen, som å sin sida icke
haft annan råd än att efterskänka deras
skulder och lemna dem utan betalning,
hvad som erfordrats för deras uppehälle,
emedan de i annat fall riskerat, att nybygget
blifvit utan brukare.

Att några dugliga jordbrukare under
sådana omständigheter icke uppammats
är gifvet, liksom att nybyggenas skötsel
lemnat mycket öfrigt att önska. Rättvisligen
må dock äfven framhållas, att många
af bolagens arrendatorer skött hemmanen
synnerligen väl, så att de blifvit betydligt
upparbetade, sedan de kommit i bolagens
händer.

Ängeså revir.

Kreatursstocken har i allmänhet något
nedgått, '' sedan hemmanen kommit i bolagens
ego.

Båneträsks revir.

I allmänhet ej.

Gellivare revir.

Det kan icke sägas, att det gått tillbaka.

Juckasjärvi revir.

Kreatursstocken har nedgått, sedan bolagen
kommit i besittning af hemmanen.

Tärendö revir.

Jordbruket står i allmänhet på samma
utvecklingsgrad som då hemmanen kommo
ur den jordbrukande befolkningens ego.

Torneå revir. . -. .

Ja.

Pajala revir.

Se svaret å frågorna , 5—7.

Öfverj ägmästaren.

Om det är ett faktum, att jordbruket
skötes sämre af bolagens arrendatorer än
af sjelfegande bönder, är det ett lika oemotsägligt
faktum, att jordens afkastning och
i följd deraf kreatursstocken -åtminstone
relativt måste ha gått tillbaka på bolagshemmanen,
om än åb oskyldigheternas fullgörande
vid alla nybyggen och kronohemman
icke gör denna »tillbakagång så
i ögonen fallande som efter skatteomföringen.

FRÅGAN 8. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

383

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tjensteman.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

- Att en tillbakagång å en eller annan
trakt verkligen kan påvisas, är obestridligt;
men å andra sidan visar jordbruksstatistiken,
trots bolagens störa jordförvärf under de
sista årtiondena, ingen minskning hvarken
uti beloppet af skördarna eller antal kreatur,
utan snarare en ökning — under de
sista femårsperioderna visserligen icke så

påtaglig, men sedan 40 år tillbaka i alla
händelser utgörande för hela länet: af
spannmål 438,531 hektoliter, eller omkring
58 % ; och af hö 762,629 deciton, eller
omkring 117 % af det då erhållna. Kreatursstocken
har sedan 1855 ökats med
16,714 nötkreatursenheter.

Huruvida denna ökning under en till uteslutande
del sjeifegande jordbruksbefolkning
och i öfrigt likartade förhållanden varit
ännu större, är svårt att exakt bedöma,
men sannolikt är, att så blifvit.

II. Qefleborgs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

De hemman, som kommit i bolagens ego,
hafva ofta så väl i afseende å jordens som
åbyggnadernas häfd varit mycket försummade,
då de af bolagen inköpts, beroende
derpå att derap förra egare längre tid befunnit
sig i ekonomiska svårigheter, innan
de beslutit sig för att sälja. Ej sällan
hafva hemman äfven kommit i bolagens
ego genom, mellanhänder, hvilka ej haft
någon,tanke på jordbrukets vidmakthållande
eller, främjande. Sedan hemmanen blifvit
bolagens och af dem upplåtits till arrendatorer,
har inom Helsingland anmärkts, att
kreatursstocken särskildt å hemman i skogsbyggden
nedgått, hvilket anses bero derpå,
att arrendatorerna ej kunnat eller ej velat

tillgodogöra sig de miltals kringspridda
skogsslätter, '' åt h vilka fordom egnats
mycken . omsorg. Att fäbodvallsystemet.
numera i allmänhet, mindre användes och
af så väl bönder som bolag anses förlustbringande;
hat äfven utan tvifvel här i sin
mån bidragit liksom ock den omständighet,
att allmogen allt mer föredrager att hafva
jemförelsevis få, väl utfodrade kreatur
mot att, såsom fordom ofta varit händelsen,
hafva många svältfödda, Såsom redan
blifvit angifvet, . sköta, il öfrigt . arrendatorerna
ofta sin jord mindre väl. Ser man
på länet i dess helhet, torde man emellertid
med fullt fog kunna säga, att äfven å
arrendehemman inom Gefleborgs län jordbruket
är stadt i fortsatt utveckling, till
det bättre, hvartill ock i väsentlig mån
bidrager, att så väl jernbruken . som de

384 FRÅGAN 8. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

större trävarubolagen allt mer finna sin
fördel i att i möjligaste mån stödja sina
arrendatorer och underlätta deras sträfvanden,
der dessa gå ut på ett förbättradt j
jordbruk.

Länsagronomen Bertil Sahlin.
Kan ej besvaras.
Mejerikonsulenten Ebbe Elers.
Ja.

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

har intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hernösand C. G. Strokirk.

Frågan omöjlig att besvara utan exakta
siffror.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

Ja, i allmänhet har en afsevärd tillbakagång
kunnat skönjas.

Länsagronomen E. O. Arenander.

Det finnes en mängd exempel och uppgifter
på, huru jordbruket och kreatursstocken
gått tillbaka å bolagens hemman.
Från alla håll och kanter af länet, der
sådana förvärf förekomma, har man exempel
derpå, att skogen allt mera sprider
sig å den förr odlade jorden.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

har icke afgifvit eget yttrande men insändt
svar från nedannämnda personer, af hvilka
samtliga med undantag af Anders Mattsson
i Salom och länsagronomen äro ordförande
i hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edström i Munsåker (Ragunda socken).

J a.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

Ja, betydligt. Kreatursstocken har förminskats
med minst hälften.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

Som det är först under de senaste 10 å

15 åren hemmanen här börjat öfvergå i
sågverksbolagens ego, kan någon väsentlig
förändring i berörda afseende ännu icke
konstateras; den ene arrendatorn sköter
hemmanet bättre, den andre sämre, och så
är förhållandet äfven med hemmansegarne.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

Ä bolagens arrendehemman har jordbruket
öfverallt gått tillbaka — der bolag
blifvit egare till ett större antal hemman
eller en hel by till den grad, att endast
hälften af den för 25 år sedan befintliga
kreatursstocken numera der kan underhållas.
Att den officiella statistiken ej
visar detta, beror derpå, att de återstående
sjelfegande bönderna samtidigt och ungefär
i samma mån ökat sina odlingars areal
och sin kreatursstock samt nya jordbrukslägenheter
efter hand uppstått genom hem -

FRÅGAN 8. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 385

manens klyfning och derefter raskt gått
framåt.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

Det torde nog i flera fall vara händelsen.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

Ja.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

Ja, betänkligt.

Lars Nilsson i Kålen (Rödöns, Nässkotts,
Aspås och As socknar).

Svar saknas.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

Tillfällen till jemförelser saknas. Bolagshemman
finnas ej.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens, Marbyns
och Norderöns socknar).

Se svaret å frågorna 5—7.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

Svar saknas.

Gustaf Eriksson i Myckelgård (Undersåkers
socken).

Ja.

Jj. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

Ja.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

Ja, med ett par undantag.

E. A. Wällmark i Hofverberg (Bergs
socken).

Jordbruket anses med säkerhet gå framåt,
så äfven å bolagens arrendehemman. Undantag
finnas å dessa såväl som å bondehemman.

Th. Hermansson i Råtansbyn (Rätans
socken).

Ja.

Anders Mattsson i Salom.

Alldeles säkert: Ja. Kreatursstocken har
gått afsevärdt tillbaka å arrendehemman.
Att detta icke visar sig i länets officiella
statistik är beroende derpå, att kreatursstocken,
tillhörande den sjelfegande befolkningen,
ökats.

Länsagronomen Per Sylvan.

Ja. Kreatursstocken har i allmänhet minskats
och jordens växtkraft aftagit. Vallarna
få alldeles växa ut, innan de plöjas
om, och tillräcklig näring kan ej jorden få,
då kreatursantalet är för litet. Bolagens
arrendatorer äro i allmänhet flitiga och
vilja använda konstgödning i stället för
naturlig spillning som allra bäst hade behöfts
— af helt naturliga skäl. De sitta
ofta på ett år i sänder, erhålla ingen ersättning
vid afträdet och hafva sålunda
intet intresse att hålla jordbruket vid makt
och förkofra detsamma.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Ja.

Länsagronomen Axel Bosin.

J a.

Länsrnejeristen Edvin Westerlund.

Ja, ty äfven der bolagens hemman innehafvas
af arrendatorer, äro dessa i allmänhet
tvungna att med sitt arbete stå bolaget
till tjenst med timmerdrift, så att
föga tid blir öfrig för jordens skötsel.

386

FKÅGAN 8. LANDTBRUKSINGENIÖRER.

Den gamle utarbetade sjelfegande bonden I så gjort vid yngre år med en talrik familj,
åtnjuter födoråd af sitt hemman, då en j som ej kunnat försörjas af mannens arbete
dylik arrendator oftast faller sin kommuns j i bolagets tjenst,
fattigvård till last, för så vidt han ej redan |

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

En mängd bolagshemman hafva redan
ifrån första början varit i sågverksbolagens
händer, och beträffande dessa kan någon
jemförelse helt naturligt icke komma i

fråga. Beträffande''de hemman, som på
senare tid öfvergått i bolagens händer, har
det visat sig, att jordbruket å dessa hemman
i allmänhet gått tillbaka såväl med
hänsyn till jordens skötsel och afkastning
som med hänsyn till kreatursstocken.

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtbruksingeniören i Kopparbergs | bruket å dessa hemman, utan står å^ungelän
Axel Palm. \ fär samma ståndpunkt från år till år.

Svar saknas. i Landtbruksingeniören i Vesterbottens län

V. S. K. Kempff.

Landtbruksingeniören i Gefleborgs län j Ja.

John Nernst. j Extra Landtbruksingeniören i Norrbottens

Endast i enstaka fall har jordbruket '' Nui Ernst Berggren.
gått tillbaka. I allmänhet förhöjes ej jord- j Ja, otvifvelaktigt.

FBAGAN 9. SOCKENOMBUD.

387

9. I hvad mån och under hvit ka förutsättningar har intresse plägat
visa sig för nyodlingar och andra jordförbättringar å hemman, som brukas af:

a) sjelfegande bönder?

b) bolagens arr endatorer?

é) bolagen sjelf va eller deras tjensteman?

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1. Alla visat intresse.

2, 3. Alla visat lika intresse.

Svärdsjö.

Verkställda odlingsföretag hafva utförts
af bönder.

Sundborn.

Samma intresse i alla tre fallen.

Vika.

Intresset naturligtvis störst hos a).

Kopparberg.

Intresset i alla tre fallen ungefär lika;
högst obetydligt.

Aspeboda.

a) Visat tendens att förbättra, hvilket
ej kan sägas om b), c) Omskapa i allmänhet
egendomarna till förstklassiga.

Torsång.

Endast obetydliga arealer hafva under
senare tider nyodlats och mera för att förbättra
egofigurers form än för att höja
afkastningen.

Gustaf.

För nyodling tjenlig mark saknas.

Silfberg.

a) Pläga visa intresse i den mån familjen
behöfver föda. b), c) Sysselsätta sig icke
med nyodling, utan utlägga mindre lönande
jordbrukslägenheter till skogsmark.

Stora Tuna.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

Nyodlingar af vigt hafva icke förekommit.
Jordförbättringar genom gödsling,
dikning och noggrannare körning hafva
nog företagits af a) och c) men af b) sämre.

Störa Skedvi.

Tilltagit bland a) efter laga skiftet.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans
yttrande.

Hedemora.

Tillfället och intresset ringa. I de flesta
fall har afsetts formligare skiften och jordvinning.

Husby.

a) I någon mån. b) Nyodlingar icke företagits.
c) Företagit vidtomfattande nyodlingar
å dertill särdeles lämplig mark.

388

FRÅGAN 9.

SOGKENOMBTJD.

By.

a) Horndals bolag visar ganska stort intresse,
hvilket ej synes vara förhållandet
med trävarubolagen.

Folkärna.

a), c) Visat lifligt intresse.

Grytnäs.

1. a) Visat stort intresse, b) Finnas ej.
c) Har ej förekommit.

2. a), c) Visat stort intresse.

Avesta.

Odlingsbar mark saknas.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1. Litet hvarstädes odla bönderna årligen.

2, 3. a) Nyodla endast i mindre omfång.
b) Odla icke något, c) Finnas icke.

Al.

a) Visat afsevärdt intresse, ehuru industrien
på sista tiden tagit mycket arbetskrafter
från socknen.

Leksand.

!. Intresse för nyodlingar har på senare
tider, då riklig arbetsförtjenst på annat
håll erbjudit sig, icke gjort sig gällande.

2. a) Icke något större intresse, c) Nyodling
förekommer ej.

Siljansnäs.

a) I allmänhet vid arbetsbrist hafva stora
vidder uppodlats, b) Odlingar endast undantagsvis.
c) Inga odlingar, men väl skog
återväxt å förr odlad mark.

Rättvik.

1. a) Angelägna att nyodla och jordförbättra
så mycket, som de anse sig hafva
förmåga eller råd till. b) Högst sällan,
c) Obekant.

2. a) I hufvudsak = 1 a), b) Snart sagdt
intet intresse, c) Endast ett hemman finnes,
som skötes af bolagstjensteman, och
detta skötes mönstergillt.

Boda.

a) Icke obetydligt, b), c) Odla icke.

Ore.

a) Intresse visat sig. b) Intresse visas
ej för nyodlingar, c) Intresse för nyodlingar
visas endast undantagsvis. I afseende
å andra jordförbättringar visas något intresse.

Gagnef.

1. a) Till följd af de dyra tiderna hafva
bönderna icke kunnat odla något af betydenhet.
b), c) Odla icke.

2. a) Nyodlingar bedrifvits ganska flitigt,
ehuru på sista tiden arbetsprisens höjning
gjort afbräck, b), c) Odla icke.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

Under ett tjugutal år före 1890 visade

a) lifligt intresse, men derefter har intresset
betydligt aftagit.

Våmhus.

a) Nyodlingar verkställas understundom
och har intresse visats för jordens förbättring
genom torrläggning, b) Bry sig
ej om jordförbättringar, c) Hafva aldrig
visat något som helst intresse.

Sollerön.

Odlingar och förbättringar fortgå lika
bra hos bönder och bolag.

Venjan.

a) Odla och förbättra jorden godt. b),
c) Odla icke.

Or sa.

1. a) En del bönder odlat rätt mycket.

b) I allmänhet ej gjort nyodlingar, c) I

FRÅGAN 9.

SOCKENOMBUD.

889

allmänhet ej gjort nyodlingar, men förvandlat
äng till åker i ej ringa mån.

2. a) Odla något då och då. b) Icke
utom i något undantagsfall, c) Har förekommit
till någon del.

Elfdalen.

a), c) Efter storskiftet företagit betydliga
odlingsarbeten, b) Odla i allmänhet
icke.

Sårna.

Intresse framträder i samma mån hos

a) och c), hvaremot hos b) förbättringar
endast torde förekomma å skogsslåtter
genom någon rödjning.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. a) Nöjaktig förbättring och nyodling.

b) Ingen, c) I enstaka fall.

2. Svar saknas.

Nås.

Åtskilligt verkställts af såväl a) som

c) , men ej något af b).

Säfsnäs.

a) Visat nit i det omfång deras tillgångar
medgifvit. b) Intet, c) Vidtagit
betydande odlingar.

Jer na.

a) Intresset ringa på senare tider, emedan
det varit så godt om förtjenster. På
allra sista tiden tyckes intresset börjat
vakna, b) I ingen eller mycket ringa mån.

c) Olika af olika bolag.

Äppelbo.

»De sjelfegande bönderna.»

Malung.

a) I stor mån. b) Inga nyodlingar, föga
åtgöres för jordförbättringar, c) Ingå nyodlingar.
På j ordförbättring anlägges mera.

Lima.

a) Stort intresse, b) Nyodlingar eller
jordförbättringar hafva veterligen aldrig
företagits. I arrendekontrakten förekommer
förbud för arrendatorn att odla utan
jordegarens samtycke, c) Idka ej jordbruk.

Transtrand.

1. a) Utvidga nästan årligen sin odlade
jord. Konjunkturerna dock på senaste tiden
ogynnsamma, i det arbetslönerna varit för
höga. b) Icke i någon mån. c) Väl nödtorftigt
förbättrat den brukade jorden, men
ingalunda ökat den med nyodling. Tvärtom.

2. a) Visa intresse, b) Intet intresse,
c) Under senaste året har ett af bolagen
gjort något. I öfrigt intet.

3. I hufvudsak = 2.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1, 2. Knappast något intresse.

Ludvika.

a) Visa icke ringa intresse, b), c) Deremot
mindre.

Norrbärke.

De minst intresserade äro arrendatorer.
Någon, skillnad förekommer ej i öfrigt.
De större jordegarne hafva visat de mindre
goda föredömen.

Söderbärlce.

a) Intresset lifaktigt bland de bättre
bemedlade, men icke hos de mindre bemedlade.
b) Finnas i allmänhet icke. c) Jemförligt
med hos bättre bemedlade bönder.

Malingsbo.

a) Föga intresse, b) Tid och resurser
medgifva icke nämnvärda företag af hithörande
slag. c) Idka ej sjelfva jordbruk.

390

FRAGAN 9. SOCKENOMBUD.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

a) Visat stort intresse, b) Visat föga
intresse, c) Idka ej jordbruk.

Öster Fernebo.

1. Rätt stort hos alla, dock störst hos
Gysinge aktiebolag och dess tjensteman.

2. Odlingar företagits å både bolagsoch
bondehemman.

Arsunda.

1. a) Isynnerhet småbönder ha vid de
rätt ofta förekommande fastighetsdelningarna
visat intresse för nyodling. Jemväl
c) hafva visat sådant intresse, men b) naturligen
mindre.

2. De mindre jordegarne taga vara på
alla småbitar.

3. Samma intresse hos alla.

Torsåker.

1, 2. Senare årens brist på arbetskrafter
och höga dagspenningar hafva hindrat nyodlingar.

Ofvansjö.

a) Ganska flitigt med hjelp af räntefria
lån. b), c) Förr i tiden stora nyodlingar,
men numera obetydligt.

Järbo.

Efter år 1877 afslutadt laga skifte inom
större delen af socknen ökades intresset
för jordbrukets skötsel på det högsta.

Högbo.

a) En del häraf, äfvensom c) utvidga
årligen jorden genom nyodlingar och förbättra
den genom dikning, b) Erfarenhet
saknas.

Oclcelbo.

a) »Ja», b), c) »Delvis».

Åmot.

1, 2. Svar saknas.

Hamrånge.

a) Hafva uppodlat och utvidgat jordbruket
och göra så fortfarande i inskränktare
grad. b) Någon odling har ej förekommit,
c) Till någon del nyodlas.

Hille.

a) Visat ganska stort intresse för nyodlingar.
b) Ej så stort intresse för jordförbättringar.
c) Visat ganska stort intresse
för nyodlingar och arbeta, på berömvärdt
sätt för jordförbättring.

Valbo.

Jordbrukare af alla slag hafva visat
intresse för nyodlingar och andra jordförbättringar.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1. a) Hafva större intresse för nyodlingar.
b) Icke så. c) På två angifna
ställen har bolag odlat myrar till okänd
areal.

2, 3. Särskildt svar saknas.

Söder ala.

De flesta a), äfvensom c) men ej b) odla
mark, som finnes tjenlig, och göra de förbättringar
omständigheterna medgifva.

Segersta.

Om något olika intresse ingen erfarenhet.

Hanebo.

1. Icke i annan mån än att sänkning
af ett par sjöar varit önskemål.

2. Inegojorden torde efter hand blifva
odlad af egarne sjelfva.

Mo.

1. All brukbar jord odlad.

2. Något intresse för nyodlingar har
ej visat sig.

FRAGAN 9.

SOCKENOMBXJD.

391

Bengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

a) Tyckas visa större intresse för odlingar
än b). På senare tider hafva vattenafledningar
egt rum.

Trona.

På grund af god tillgång på arbetsförtjenst
vid skogsafverkningar hafva på
senare tider några egentligt stora nyodlingar
ej egt rum.

Bollnäs.

Något vidare intresse för nyodling och
annan jordförbättring har icke visat sig
hos a) och c) och än mindre hos b). Orsaken
dertill torde ligga i höga arbetslöner.

Alfta.

= länsmannen i Alfta distrikt.

Ofvanåker.

1. Svar saknas.

2, 3. a) Ådagalägga stort intresse för
nyodlingar och jordförbättringar. Sällsynt
att jordförbättringar företagas af b) och c).

Voxna.

1. a) Sjelfegande bönder finnas icke.

b), c) Intet intresse för nyodling.

2. b) Nyodla ej gerna, c) Nyodla numera
icke alls.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

a) Flera sjösänkningsföretag af betydande
omfattning. Nyodlingar i öfrigt endast för
att öka vidden och bättra formen af redan
befintliga egofigurer. Intresse för jordförbättringar
är i starkt tilltagande, b)
Visa icke någon håg för nyodling eller,
jordförbättring, c) Hafva under samma

förutsättningar som a) i viss mån visat
intresse för odling och jordförbättring.

Njutånger.

a) Der möjlighet finnes, göras nyodlingar.

b) Inga nyodlingar, utom i några fall.

c) = a).

Nianfors.

Intresse ej visat sig.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

I större mån af a), under det b) och c)
icke företagit några nyodlingar.

Forsa.

3, Nyodlingar och förbättringar företagas
i allmänhet icke af hvarken a), b)
eller c).

2. a) Hysa vaket intresse för och tillgodogöra
sig alltid nya och förbättrade
metoder, b) Intet alls. c) Nyodlingar förekomma
icke.

Hög.

!. Svar saknas.

2. a) Intresset har i allmänhet visat
sig ringa.

Bogsta.

I ringa mån.

Ilsbo.

a) Nyodlingsintresset har under senare
åren visat sig vara stigande, c) Ingen
nyodling företagen.

Harmånger.

a) Intresse visat sig. Förbättring af
jorden sker genom täckdikning, utdikning
och jordpåföring samt användning af konstgjorda
gödningsämnen, b) Nyodlingar förekomma
ej, andra jordförbättringar i ringa
grad. c) Intresse för nyodlingar visar sig
ej, men för jordförbättringar är det lifligt.

FRAGAN 9. SOCKENOMBUD.

392

Jättendal.

Svar saknas.

Gnarp.

a) Intressera sig för nyodlingar, b) Få
ej tid att egna sig åt jordbruket, c) - a).

Bergsjö.

a) Intresset aftagit, i det man mera egnat
sig åt binäringar, direkta förtjenster i trävaruindustrien.
b) Intet alls. c) Nyodlingar
förekomma icke, men förbättringar göras.

Hassela.

1. Intresset för nyodlingar större hos
a) än hos bolagen, ehuru det ej kan förnekas,
att bolagen både nyodlat och förbättrat
sin jord. Hos b) och hos bolagens
tjensteman sker ingen nyodling eller jordförbättring.

2. a) Hafva gjort nyodlingar och jordförbättringar.
b) Endast i mycket enstaka
fall. c) Verkställa nyodlingar på en del af
sina större hemman.

!?. Svar saknas.

Norrbo.

Sjelfklart, att intresset visar sig större
hos a) än hos b).

Bjur åker.

Nyodlingar hafva förekommit hufvudvudsakligen
af a) och c). Många jordegare
hafva erhållit hushållningssällskapets
belöning för odlingsflit.

Delsbo.

a) Om bättre egofigurer vinnas, frostländigheten
minskas och lätthet finnes
för afsättning af jordbruksalster. b) Intet
intresse, c) Om stora arbetscentra finnas
nära, der jordbruksalster och ladugårdsprodukter
vinna stor efterfrågan.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

a) Odla sällan till följd af höga arbets -

priser och att jorden ej undergått byaskifte.

b) Odla aldrig, c) Företaga stundom rätt
betydande odlingar.

Ramsjö.

a) Hafva utfört en del nyodlingar och
jordförbättringar, de senare bestående i
myrjords inblandning i åkerjorden, b) Inga
nyodlingar. Samma jordförbättring som hos
a), dock åtskilligt försummad till följd af
skogsarbeten. c) Bolagen hafva gjort
mycket stora nyodlingar å myrmarker.
Bergvik och Ala Nya aktiebolag har odlat
70—80 tunnland.

Fcirila.

1. a) Hafva på senare tider visat föga
intresse för nyodlingar eller andra jordförbättringar
än myrjordens förseende med
köpgödsel, c) Troligen skulle det ej falla
något bolag in att ens tänka på odling
eller jordförbättring. Då den odlade jorden
ej anses gifva nog, äro odlingar och jordförbättringar
hufvudlösa.

2. Intresset för nyodling större hos a)
än hos b) och c). I fråga om jordförbättringar
ingen skillnad.

Los.

Småningom och för att få egorna i sammanhang
med hvarandra samt göra de
aflägsna och förlustbringande skogs- och
myrslåtterna obehöfliga. Ingen skillnad
mellan a), b) och c).

Jerf so.

a) Visa tilltagande. intresse, b) Icke så.

Arbrå.

a) Nyodla mer än förr å ängar och
backar å inegojorden, och förbättra jordbruket
med bättre diken, c) Bolagen odla
nästan intet.

Undersvik.

1, 2. a) Visa icke så litet intresse
för nyodlingar, c) Bolagen nyodla icke
eller högst sällan.

FBAGAN 9. SOCKENOMBUD.

393

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima.

a) I allmänhet aftagit i följd af fördyrade
arbetskrafter, b) Upphört, c) I
allmänhet aftagit; troligen af samma skal:
för dyra arbetskrafter.

Attmar.

a) I synnerhet å mindre hemmansdelar
lifligt intresse, b), c) I allmänhet inga nyodlingar.

Stöde.

a) Intresset väckt, underhålles af landtmannaföreningar.
b), c) Hafva ej verkställt
nyodlingar och jordförbättringar.

Torp.

För nyodlingar intet intresse.

B or g sjö.

1. a) I allmänhet intresse, b) Man får
söka med ljus och lykta efter en skymt
af intresse. Förutsättningar torde i de
flesta fall saknas, c) Likställda med a).

2. Nyodlingar de sista åren lika sällsynta
å bonde- som å bolagshemman.

Hafverö.

a) Upptaga nyodlingar, b) Icke.

Selånger.

a) Utvidga sina odlingar, b), c) Torde
ej nyodla.

Sättna.

c) Genom sjösänkningar.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

Nyodlingar förekomma mycket sparsamt,
hvartill bidrager arbetskraftens dyrhet och

ringheten af den skörd, som är att förvänta.
Bolag, som hafva jorden belägen
i närheten af sin industriella verksamhet,
odla dock i det närmaste allt, som kan
odlas, och sköta odlingarna väl.

Indals-Liden.

1 a) I någon mån. b) Intet intresse.

2. a) I någon mån.

3. a) I någon mån. b) I ingen mån.

c) Erfarenhet saknas.

Holm.

a) Odla efter förmåga, b) Åldrig, c)
Högst sällan endast i enstaka fall för att
försköna läget vid gården.

Skön.

1. Inga nämnvärda nyodlingar och jordförbättringar
förekomma. Byggden är
mycket gammal och det mesta, som kan
odlas, är redan odladt.

2. a) I allmänhet icke större odlingar
än hvad som årligen brukar ske för reglering
och för egofigurernas förbättrande,

b) Arrendatorer finnas icke. c) — a).

Älnö.

I större mån af bolagen och deras tjensteman.
Verkställt större jordförbättringar
än som af inkomsterna från jordbruket
kunnat betalas.

Timrå.

a) Nyodlingar ske endast i ytterst ringa
omfattning, deremot förbättras jorden betydligt
genom borttagande af sten, täckdikning
samt påföring af gödningsämnen, b)
Blott en finnes.

Ljustorp.

Intet intresse visat sig, om man bortser
derifrån, att en och annan torpare odlat
ett eller annat tunnland.

394

FRÅGAN 9. SOCKENOMBUD.

Hässjö.

a) Några nyodlingar företagas väl här J
och der. b) Odla ej.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

a) Intresse rätt ofta visat sig derigenom,
a,tt befolkningen ökats och hemmanen
delats. Intet intresse visat sig. c) I någon
mån i närheten af bolagens industriella
anläggningar.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå.

a) Nyodlingar förekomma sällan, blott
regleringar af inegorna i utkanterna. Den
redan odlade jorden är långt ifrån så uppdrifven,
att nyodling tillsvidare är nödig.

b) , c) Bolagshemman saknas.

Stigsjö.

a) För nyodling finnes intresse i någon
mån, för andra jordförbättringar ganska
lifligt och allmänt intresse, b), c) Nej.

Viksjö.

a) Något i mindre skala, b) Icke alls.

c) Obetydligt.

Håggdånger.

Intresse har endast visats af a).

Gudmundrå.

a) Inom de mera befolkade trakterna
hafva visserligen mindre nyodlingar förekommit,
men större intresse har visat sig
för förbättringar af de redan odlade lägenheterna.
b) Intet intresse, c) = a).

Hög sjö.

Förbättringar och nyodlingar hos a) och

c) små, hos b) ringa.

Hemsö.

a) Torpare i vissa byar arbeta allt jemt
med nyodlingar. Sjelfegande bönder gjorde
det i åtskilliga byar för några år tillbaka
allmänt, nu de sista åren i enstaka fall.

Torsåker.

Svar saknas.

Ytter-Lännäs.

Intet intresse för nyodlingar, mycket för
j ordförbättringar.

Dal.

a) Intresset beklagligtvis mindre än önskligt
och skäligt vore. b) Sakna intresse.

Boteå.

Den jord, som lämpar sig för jordbruk,
är till största delen uppodlad. Allmänheten,
som inser skogens värde, är mindre villig
upplåta del deraf till odling.

Styrnäs.

a) Jordförbättringar hafva nog efter råd
och lägenhet vidtagits, b) Dylika förekomma
endast i undantagsfall, c) = a).

Öfver-Lännäs.

a) Hos några, men icke hos andra.^ 1))
Några hafva under de senare åren, så långt
råd och tid räckt till, sökt något förbättra,
andra hafva deremot intet gjort, c) Bolagen
sköta vanligen sämre an bönderna,°om
ock en och annan bolagstjensteman måste
| derifrån undantagas.

Sånga.

Särskildt svar saknas.

Nora.

1. a) Intresset för nyodlingar har betydligt
ökats, synnerligast hos torparne. J orden
har äfven förbättrats genom täckdik ■

ning och annan vattenafledning.

2. a) Intresset för nyodlingar har betydligt
ökats dock på bekostnad af den äldre

FRÅGAN 9. SOCKENOMBUD.

395

åkerjorden. Jordförbättringar särskildt dik- j
ning mycket sparsamt. Småtorparne i regel
mera verksamma i dessa fall. b) Okändt.
c) Särskildt svar saknas.

Bjertrå.

Svar saknas.

Skog.

1. a) Ganska stort intresse, så snart
ekonomien tillåter, b), c) Bolagshemman
saknas.

2. Svar saknas.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå.

Det finnes knappast mer att odla.

Ed.

a) Något egentligt intresse för nyodlingar
finnes icke. Mera besutna bönder, som
hafva skog qvar, göra jordförbättringar.

b) Angående intresse för nyodlingar — a).

c) Dylika hemman saknas.

Mullra.

a) Afsevärda nyodlingar företagits, b)
Dermed jemförliga arbeten hafva icke vidtagits.

Långsele.

a) Något intresse, om än icke sällan
svagt, dock nästan alltid under förutsättning
att jordegarne varit någorlunda burgna,

b), c) Intet intresse.

Graninge.

a) All fast mark odlad, b) Yisat ganska
stort intresse, men har detta betydligt afsvalnat,
sedan arrendatorerna fått strängare
kontrakt, c) Stort intresse, sedan mejeri
anlagts.

Besele.

a) Nyodlingar företagas i större eller

mindre omfång, b) Företaga dylika sällan
eller aldrig.

Adals-Liden.

1. Inga nämnvärda odlingar och förbättringar
förekommit.

2. Svaret synes innehålla, att b) sakna
intresse.

Junsele.

1. a) När det varit nödigt att få skattelösa
nybyggen eller när hemman delats mellan
flera arfvingar. b) Intresse visat sig i
synnerhet, om arrendatorerna varit från
landsändar, der jordbruket innehar en högre
ståndpunkt, och då de haft kontrakt på lifstid
eller åtminstone på 10 år. c) Intresse
visats hos bolagen sjelfva i den mån det
varit nödigt för nybygges skattelösen.
Någon gång äfven af omtanke för arrendatorerna.
Hos bolagens tjenstemän har
intresse visat sig af samma orsak, som
nämnes under b), och emedan de plägat
hafva goda tillgångar och väl ansett sig
för sin heders skull dertill förpligtade.

2. a) Insett nödvändigheten att odla.

b) Yisat loj likgiltighet, antagligen emedan
de knappast vetat, om de fått bo qvar till
morgondagen, c) Tjenstemännen hafva väl
i många fall visat något intresse, men
dock i obetydlig grad.

3. a) På senare tider ganska stort, b)
Kunna ej hafva något intresse af ett arbete,
som ej gifver lön på första året. c) I allmänhet
stort intresse.

Ramsele.

a) Intresset i regeln lifligt och verksamt,

b) Blott i enstaka undantagsfall, hvilket
är mindre att undra på, då kontrakten i
regel blott gälla tills vidare, c) Blott
undantagsvis.

Edsele.

a) Någorlunda intresse, särskildt der
barnen skola dela hemmanet, b) Föga eller
intet intresse, c) Intet intresse.

396

FRÅGAN 9. SOCKENOMBUD.

Helgum.

Här och der.

Fjällsjö.

a) Då hemmansklyfningar och utflyttningar
förekomma, ske vanligen betydande
nyodlingar, men äfven annars finnes intresse.
b) I allmänhet intet intresse, c)
Sällan och undantagsvis.''

B odum.

a) Intresse visats »i väsentlig mån».

b) , c) Synas ej intressera sig.

Tåsjö.

Svar saknas.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå.

1. Frågan eger här ingen tillämpning.

2. a) I allmänhet uppbrytes årligen en
mindre nyodling, b) Odla troligen intet.

c) Uppodla i allmänhet mindre jordområden,
som ligga i omedelbar närhet af
deras anläggningar, men göra intet på
andra hemman.

Ullånger.

a) Fortgå lugnt, stadigt och jemnt. b)
Förekomma ej. c) Visat intresse.

Vibyggerå.

a) Intresset störst å de lägenheter, som
afsöndrats från böndernas hemman, och
dernäst å dessa hemman, b), c) Nyodlingar
ej skett, såvidt kändt är.

Ntitra.

a) I samma mån som biförtjensterna med
skogsdrifning och dylikt aftaga och lättare
afsättningsmöjligheter beredas, men mest
genom höjdt intresse för experimentalt jordbruk
till följd af premiers utdelande har
allt större intresse visat sig. b) Sjelfklart,
att allt intresse skall vara uteslutet, så
länge de förblifva i sin beroende ställning.

c) För att höja trefnaden åt sina tjensteman
företaga bolagen åtskilliga odlingar
kring sågverksplatserna, stundom nedläggande
stora kostnader på impedimenter,
under det att andra deras hemman med
god och välskött jord få falla i lägervall.

Sidensjö.

Särskildt svar saknas.

Skorped.

a) I mer eller mindre mån verkställas
oafbrutet nyodlings- och afdikningsarbeten.

b) Dylika arbeten ej kända.

Anundsjö.

1. a) Icke så få förekommit, b) Icke
fullt så många som hos a), c) Det största
bolaget inom socknen har visat stort och
berömvärdt intresse för myrodling.

2. a), b), c) Öfverhufvud lika.

3. a) Förekomma rätt mycket, b) Förekommit
hos en del.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevad.

a) I viss mån. b) Ytterst sällan, c)
Mera sällan.

Mo.

a) Bönderna önska odla och förbättra,
men kunna icke på grund af brist på arbetskrafter.
b), c) Intresset tyvärr för länge
sedan »i glömska begrafvet».

Björna.

Svar saknas.

Arnäs.

a) Rätt många nyodlingar upptagas särskildt
å myrmark, b), c) Inga.

Gideå.

a) Något intresse, b) Bry sig ej derom.

c) Erfarenhet saknas.

FKAGÅN 9. SOCKEN OMBUD.

397

Trehörning sjö. \ Grundsunda.

a) Torpare sköta jorden bättre än bönderna | 1,2. a) Mycket ofta. b), c) Snart sagdt

b) Sköta ej så väl som bönder, c) Saknas, j aldrig.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1, 2. Intresset har visat sig sparsamt
hos a) och ännu sparsammare hos b).

3. a) Som arealen anses tillräcklig,
nyodlas icke så ofta, utan ökas hemmanets
produktionsförmåga medelst konstgjord
gödning m. m. b) Företaga mycket
sällan utvidgning af arealen, men ofta påföring
af jordförbättringsmedel. c) Drifva
icke jordbruk.

Hellesjö.

a) Efter råd och lägenhet nyodlas af dem,
som verkligen intressera sig för jordbruket.
b) Kan ej ifrågakomma, c) Större
hemman, som innehafvas af inspektörer och
förvaltare, skötas utmärkt; faktorernas
lika med b).

Hå,sjö.

a) De, som hafva skogstillgång, hafva
nyodlat ej obetydligt och förbättrat jorden.
b), c) Hafva i detta hänseende gjort
intet.

Fors.

1. I anseende till de höga arbetspriserna
förekomma icke nämnvärda nyodlingar
hos hvarken a), b) eller c). En och
annan förmögnare jordegare och bolagstjensteman
har vidtagit förbättringar å
jorden.

2. I hufvudsak = 1.

Stugun.

1. a) Sammanfoga årligen några nya
tegar med det äldre bruket, b), c) Företaga
inga nyodlingar.

2. a) Aro så godt som de enda, hvilka
förbättrat och nyodlat jorden, b) Sakna i
de flesta fall utvägar, äfven om intresse
skulle förefinnas. c) Bolagen hafva ej mycket
intresse och, om sådant någon gång
skulle finnas hos deras tjensteman, så sakna
de erforderlig insigt i jordens skötsel.

Borgvattnet.

a) Intresset större, b) Intresset ringa,

c) Drifva ej jordbruk.

Ref sund.

a) Sådana arbeten hafva till följd af
höga arbetspris och brist på arbetare på
senaste tiden mycket blifvit eftersatta,

b) Sakna intresse för jordbruk och företaga
aldrig nyodling, c) Intresse har visats.

Nyhem.

a) Intresset har under de senaste åren
betydligt ökats, b) Hafva icke företagit
några arbeten af ifrågakomna slag. c)
Bruka icke några hemman.

Bodsjö.

_ a) Genom laga skifte under de 10—15
sista åren har intresset tagit ej så liten
fart. b) Ej nämnvärdt intresse, c) = a).

Sandsjö.

Särskildt svar saknas.

Bräcke.

a) Ja i någon mån och i ändamål att
erhålla större tillgång å foder m. m. b)
Intresse har icke förekommit. Så mycket
mindre, som dessa icke ens hålla oredan
upptagna odlingar vid makt. c) Å det

398

FRÅGAN 9.

SOCKENOMBUD

bolagshemman, som brukas af en bolagstjensteman,
har sådant intresse ej visat sig.

Brun/lo.

Svar saknas.

Mariebj.

Svar saknas.

Lockne.

a) Det ligger i bondens intresse, att, så
långt penningar och krafter förmå, förbättra
hemmanet, b) Tvärtom, c) Nej. Något
af bolagstjensteman brukadt hemman finnes
icke.

Näs.

a) Hafva på sista 10—15 åren till stor
del upphört att odla. b) Nyodla ej.

Hackås.

a) Hafva utfört betydliga nyodlingar och
andra jordförbättringar, b), c) Göra intet
i den vägen.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) Nyodlingar och jordförbättringar synas
förutsätta, att egarne varit fria från betungande
skuldsättning. Der sådant företagits
af mera skuldsatta bönder, har det
i icke ringa mån påskyndat jordens öfvergång
till bolag, b), c) Nyodlingar förekomma
icke i regel.

Kyrkas.

a) Der deras ekonomi varit betryggad,
har intresset varit temligen lifligt, b) I
regel intet intresse.

Häygenås.

a) Intresse förekommer nog. b) Sällsynt,

c) = a).

Föllinge.

a) Intresset har i väsentlig mån stigit,

b) Förekommer blott i sällsynta fall. c) Bo -

lagen bni a ej sjelfva hemman. Bolagstjenstemä
en visa samma intresse som a).

Laxsjö.

a) Haf a efter kunskap och förmåga
under sen re år verkställt dylika arbeten
till omkr'' g 10 % af inegoarealen hvarje
år, och t rde stillestånd i skogsafverkningarna
afva bidragit till att uppmärksamheten
jordbruket återvändt. b) Finnes
icke och an under nuvarande förhållanden
icke finna .

Hot agen.

a) En del har visat intresse, b) »Ingenting».
c) Sköta icke hemman.

Hammerdal.

1. Se svaret å frågorna 5 — 7.

2. Bolagens tjensteman hafva i betraktande
af underhåll och afkastning snarare
odlat för mycket än för litet.

Gåxsjö.

Se svaret å frågorna 5—7.

Ström.

1. a) En del har nyodlat nöjaktigt, en
del mindre, b) Göra inga nyodlingar, c)
Ganska ringa.

2. Nyodlingar verkställas endast af a).

Alanäs.

f. Något större intresse har icke visat
sig, men, har intresse förekommit, har det
varit å bondehemman äfvensom å ett hemman,
som brukas af bolag.

2. a) Odlade jorden har under de sista
15—20 åren mer än fördubblats, b) Arrende
tiden är för kort, för att nyodlingarna skola
kunna ökas. c) Idka jordbruk icke annorstädes
än å ett försöksfält.

Frostviken.

1. a) Hafva nedlagt ganska mycket arbete
å afdikningar och nyodlingar. Höga
arbetslöner hafva emellertid verkat hin -

FBAGAN 9. SOCKENOMBUD.

399

drande. b), c) Sådana arbeten hafva ej
förekommit.

2. a) Uti de byar, som ligga i närheten af
den väg, hvilken finnes inom socknen, hafva
flera nyodlingar gjorts. Nyodlingar företagas
mera, då timmer för tj ensten är mindre och
det sålunda är möjligt att få folk till rimligt
pris. b) Veterligen äro inga gjorda,

c) Bolagen göra inga nyodlingar. Tjenstemännen
hafva gjort en del å sina boställen.

Rödön.

a) I den mån befolkningen ökats och afsättning
af jordbruksprodukter vunnits, har
intresse plägat visa sig, men till följd af
höga arbetspris hafva nyodlingar under
senare åren förekommit mindre. En del,
som haft lämpliga sidlända marker eller
myrmarker i närheten af inegorna, har
nyodlat något, b) Nyodlingar högst sällsynta.
c) Nyodlingar förekommit litet.

Näskott.

a) Intresset stegras i viss mån, då gynnsammare
förhållanden råda för afsättning
af ladugårdsprodukter, men motverkas af
de högt uppdrifna arbetsprisen, b) Sakna
allt intresse, c) Intresset framträder i enstaka
fall.

Aspås.

a) Hafva visat sådant intresse, b) Nyodlingar
förekomma ej. c) Bruka icke
några hemman.

As.

a), b) = Näskott a), b), c) Bruka icke
några hemman.

5. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

a) Hafva visat sådant intresse, b), c) Bolagshemman
finnas icke.

Frösön.

a) Under tider, då afsättning på hö,

hästar och boskap är gynnsam, brukar intresset
för nyodlingar och jordförbättringar
eggas hos den sjelfegande. b) Bekymra
sig vanligen aldrig om dylika arbeten, c)
Bolagens tjensteman = a).

Hallen.

1. a) Icke så ringa intresse, der allmänna
förutsättningar finnas, b), c) Endast
ett bolagshemman finnes.

2. a) Hafva visat ej så ringa intresse.

Marby.

1. a) = Hallen 1 a).

2. Obetydliga nyodlingar, intresset har
förnämligast gått ut på att förbättra och
kultivera förut befintliga odlingar.

Norderön.

a) Ja, genom markens utdikning och
tillgång på artificiella gödningsämnen.

Oviken.

a) Hafva visat intresse och verkställt
nyodlingar, b), c) Hafva föga kommit i
fråga.

Myssjö.

1. Om dylikt intresse visats, kan det
sägas endast om a).

2. Hos a) har intresset visat ett godt
resultat, c) Bolagen intressera sig icke
för nyodlingar, utan tvärtom.

Undersåker.

a) I den mån insigten om nyttan af dessa
arbeten uppkommit, har intresset för jordbruket
stigit, b) Hafva intet sådant intresse.
c) Bruka ej något hemman.

Mörsil.

a) I följd af höjda arbetspris hafva
inga nämnvärda nyodlingar under senare
tid egt rum.

Åre.

a) På grund af stegrade arbetspris hafva
hithörande arbeten under senare åren före -

FRÅGAN 9. SOCKENOMBUD.

400

* O

kommit mindre än förr. b) A bolagshemman
torde dylika arbeten knappast förekomma.

Kall.

a) Intresset rätt stort, c) Bruka ej något
hemman.

Offerdal.

a) Intressera sig nog för ifrågavarande arbeten.
derest de i följd af skogsafverkningar
och industriella anläggningar uppdrifna
arbetsprisen nedsättas, b) Bry sig ej om
nyodling.

Alsen.

a) Hafva till följd af stegrad landtmannabildning
och ökade afsättningsmöjligheter
rätt i betydande grad visat sådant intresse.

b) , c) Hafva icke visat något intresse.

Mattmar.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. a) Bönderna hafva i allmänhet så
mycken förut odlad jord, att de icke hinna
med och icke hafva råd till nyodlingar,
några få bönder undantagna, som i detta
afseende äro bättre lottade, b) Hafva
hvarken intresse eller råd att odla å annans
mark. c) Ett bolag har varit ett
godt föredöme i detta hänseende; öfriga
bolag hafva intet gjort.

2. a) Yisa intresse, b) Visa ej intresse.

c) Äro högst olika.

Asarne.

1. Öfverhufvud anses, att det är bättre
att uppdrifva växtligheten å de gamla odlade
egorna än att hafva större egor sämre
gödslade, a) Genom hemmansdelningar
hafva utflyttningar till väl belägna nyodlingslägenheter
skett, b) Företaga sällan
nyodlingar, c) Bolagsjordbruk finnes ej.

2. Intresset har i följd af höga arbets -

pris under sista 50 åren varit ganska
lamt och nästan uteslutande afsett till de
gamla egorna angränsande, lättodlad äng
eller myr. b), c) På bolagshemman har
icke nyodling skett.

Klöf sjö.

a) Sådana arbeten förekomma endast i
ringa mån. b), c) Nyodlingar och jordförbättringar
förekomma ej.

Rätan.

a) Större odlingsföretag förekomma ej,
men väl odling af smärre jordstycken.
Dock göras i allmänhet föga arheten af
ifrågavarande slag. b) Intresset är ringa,
om ens något alls. c) I regel = a).

Sveg.

1. a) I socknar, såsom Elfros, der laga
skiftena afslutats, finnes något, om ock ej
mycket intresse, b), c) Hafva intet intresse.

2. a) I följd af pågående laga skifte
och höga arbetspris har i allmänhet ej
något nämnvärdt intresse förefunnits. b)
Intet intresse, c) I vanliga fall intet intresse.

Linsell.

a) I mindre grad. b), c) Inga nyodlingar
verkställda.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. a) I ringa mån. b) Alldeles intet.

I c) Bruka icke hemman.

Lillherdal.

1,2. På grund af långvarigt laga skifte
hafva inga hemmansförbättringar egt rum.

Ytter-Hogdal.

a) Hafva i enstaka fall under de sista
| 20 åren förekommit. Dock är med af|
seende å befolkningens storlek och resurser
intresset svagt, beroende å lockelsen till
arbetsförtjenst hos bolagen.

FRAGAN 9. SOCKENOMBUD.

401

Ofver-Hogdal.

Ett sådant intresse måste betraktas såsom
mycket slappt i förhållande till jordens
dåliga beskaffenhet.

Hede.

a) Bönderna äro till följd af störa skifteskostnader
och emedan bolagen disponera
deras skog i den tryckta ekonomiska ställning,
att de icke kunna taga i tu med ett
rationellt jordbruk, b) Som stora afverkningar
en följd af år pågått inom orten,
hafva arrendatorerna kommit att betrakta
jordbruket såsom en binäring.

| Storsjö.

1. I följd af laga skifte icke intresse
hos någon.

2. a) Förbättra ständigt sina jordbruk,
b) Göra intet i det afseendet. c) Bruka
icke någon jord.

Vemdalen.

Som laga skifte pågått, har under en
lång följd af år något sådant intresse icke
förefunnits, vare sig hos egare eller brukare
af jord.

Tännäs.

a) Intresset har tilltagit, sedan laga skifte
afslutades. b) Hafva icke visat ökadt intresse.
c) Bruka icke några hemman.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

a) Genom hemmansklyfningar har sådant
intresse visat sig. b) Sakna sådant intresse.
c) Hafva visat intresse i ändamål
att tillfredsställa sina arbetares behof af
lifsförnödenheter.

Bjurholm.

a) I för hvarje år växande grad. b)
Veterligen inga nyodlingar och i endast få
undantagsfall andra jordförbättringar.

TJmeå.

1. a) Deras inegöjord har på 25 år mer
än fördubblats.

2. a) I den mån laga skifte ågått byarna
har mycket stort intresse gjort sig
gällande, med resultat som vid 1 a) nämnes.
Mellan giannarna i byarna har rådt ifrig
täflan att få jordbruket i bästa skick, men
på senare tider rådande höga trävarupris
och stora arbetsförtjenster hafva i betydlig
mån hämmat arbetet på jorden, b) Såvidt
kändt icke vidtagit några nyodlingar.

c) Ett bolag, som har en ganska stor egendom,
har på sista tiden företagit rätt betydande
nyodlingar, så att kreatursstocken
på sista 10 åren mer än fördubblats.

Vännäs.

a) Så vidt egarne varit i stånd dertill,
hafva de nog sökt förbättra och odla.
Höga arbetslöner hafva på sista tiden utgjort
svåra hinder, b) Såvidt kändt, har
ingen nyodling eller jordförbättring skett,

c) Sådana hemman finnas ej.

Säfvar.

1. a) I allmänhet stort intresse för nyodlingar
äfvensom under senare år för dikning
; allt med tanke på hemmanets framtida
fördelning mellan barnen, b), c) Endast
i ringa mån och undantagsvis.

2. a) I samma mån som ekonomiska
ställningen förbättrats hafva nyodlingar
skett. Detta intresse skulle säkerligen i
betydlig grad stegras, om odlingslån kunde
fås mot låg ränta, b) Intet sådant intresse,

c) Om å de få hemman de innehafva förhållandet
är bättre, torde det bero icke

402

FkIgAN 9. SOCKENOMBUD.

på intresse för saken, utan på andra outgrundliga
omständigheter.

Degerfors.

1. Svar saknas.

2. a) Ja, så mycket de varit i stånd
dertill; höga arbetspris och svårighet att
få folk hafva dock på sista tiden hindrat,

b) Intet intresse till följd af fattigdom
och de låga ersättningar, som bolagen enligt
de vanliga arrendekontrakten gifva för
sådana förbättringar, c) I allmänhet intet
synnerligt intresse.

Bygdeå.

En god skörd föranleder nästan alltid
nyodling och jordförbättring hos a) men
aldrig hos b) eller c).

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. a) Tilltagande i betydlig mån. b)
Aftagande till gränsen af förintelse, c)
Ringa.

2. a) Visa större intresse än b), c)
Drifva intet jordbruk.

Skellefteå.

a) Större intresse än b), c) Större intresse
än b), der hemmanen äro belägna
vid sågverken.

Byske.

a) Visat största intresset.

Jörn.

a) Hafva mångenstädes och särskildt
under de senare årtiondena visat ganska
stort intresse, b) Stor liknöjdhet, c) Sköta
inga hemman.

Norsjö.

a) Intresset har visat sig stigande, särskildt
å sanka marker, för hvilkas dränering
erhållits statsbidrag, b) Hysa mindre
intresse, c) Drifva ej jordbruk.

Löfånger.

Jordbruket har genom odlingsarbeten på
senaste 10 åren betydligt ökats.

Nysätra.

1, 2. a) I den mån goda år och ekonomien
det tillåtit har stort intresse visats,

b) Mycket ringa intresse, c) Idka ej jordbruk.

Mala.

1. a) Lifligt på senare tiden, b) Ringa
intresse, c) Intet intresse, om ej före afvittringen,
för att få större skatt och större
skogsmark, eller å kronohemman, för att
få dem skattelösta.

2. a) = 1 a), b), c) Aldrig försports,
att b) eller c) sysselsatt sig med några
slags förbättringar för jordbruket.

|{. a) = 1 a), b) Föga intresse, c) Intet
| intresse.

5. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. a) Hafva i de flesta byar, der laga
skifte förrättats, ådagalagt ett ganska anmärkningsvärdt
intresse. Om b) kan icke
detsamma sägas, c) Sköta i allmänhet ej
jordbruk. Ett par inspektörer, som bruka
bolagshemman, sköta dessa tillfredsställande
efter ortens sed.

2. a) I hufvudsak = 1 a), b), c) Nyodlingar
okända. Ett bolag har dock bekostat
undersökning i jordbrukets intresse

i af länsagronom under nästlidna sommar å
I en del af bolagets hemman.

Ii. a) I hufvudsak — 1 a), b), c) Nyodlingar
okända.

Stensele.

a) Särskildt de, som ha ekonomisk kraft
dertill, bättra och utvidga sina odlingar,

b), c) Visa intet sådant intresse.

Sorsele.

a) Hysa största intresset, särskildt i de

FBAGAN 9.

SOCKENOMBUD.

403

byar, som hafva frostfritt läge. b) Föga
intresse, c) Drifva icke något jordbruk.

A sele.

a) Visa ej sällan något intresse, b) Med
ytterst få undantag intet intresse, c) Med
ytterst få undantag bruka de icke något
hemman.

Fredrika.

1 a) Nyodlingar hafva förekommit efter
råd och lägenhet, dock ej så mycket, som
vore att önska, b) Under sista 10 år har
ej någon odling förekommit, c) = b).

2. a) Sedan afvittring och laga skifte
ågått jorden, har intresset stegrats melodi
mer. b) Hvarken kunna eller vilja
göra något för jorden, från hvilken de när
som helst kunna bli uppsagda.

Örträsk.

I, 2. a) I den mån en hvar genom laga
skifte fått sin afskilda del i byn. b), c)
I den mån bolagen betalat arbetet.

Vilhelmina.

Sedan under de sista 10 åren laga skifte
ågått nästan alla hemman, hafva a) visat
stort intresse, men b) visat ringa intresse,
och sådana arbeten hos dem endast undantagsvis
förekommit, c) Bruka icke några
hemman.

Dorotea.

U a) Största intresset, b) Sakna tillgångar
till sådana arbeten och söka att
af redan bruten åker med den knappa
gödning, som fås af en för knapp kreatursbesättning,
erhålla största möjliga afkastning.
c) Sköta jordbruket utmärkt.

2. a) Intresset har ökats, särskildt efter
de laga skiftena, b), c) Hafva ej visat sig
böjda för sådana företag.

Tärna.

1, 2. Intresset väl ännu ringa, men antages
skola blifva större, när genom afslutande
af nu pågående afvittring hvar och
en fatt sitt bestämda egoområde. Bolagshemman
saknas.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. a) Under sista årtiondet har genom
mejerihandteringens tillväxt, särskildt under
år, då skogsförtjensterna icke varit allt
för lockande, intresset för nyodlingar betydligt
tilltagit. Större med statsmedel understödda
företag hafva ock förekommit, b)
Sköta jordbruket sämre, c) Sköta jordbruket
minst lika väl som bönderna och
i en del fall mångdubbelt bättre.

2. En bättre insigt i frågan om de olika
jordarternas värde och förbättrade metoder
vid nyodlingar har för alla i hög grad
sporrat intresset. För a) har särskildt laga
skiften och större utdikningsföretag visat
sig eggande. För b) och äfven en stor
del af a) har intresset för jordbruket i

väsentlig mån varit beroende på, huru
lönande det varit att arbeta på andra håll.

Elfsbij.

I tilltagande hos a), särskildt då och i
den mån biförtjensterna minskats. Hos b)
och c) icke i nämnvärd grad, utom hvad
beträffar vissa angifna hemman.

Arvidsjaur.

Under de sista tio åren har hos a) intresset
visat sig ganska lifligt, hvarvid
äfven statsunderstöd för afdikning af frostförande
mark i afsevärd mån anlitats. Hos

b) intet intresse förmärkts och hos c) väl
någon omkostnad för odling nedlagts här
och der, men ej utöfver hvad eget behof
och gagn kräft.

404

FRÅGAN 9. SOCKENOMBUD.

Arjepluog.

Sådana arbeten hafva skett både af a)
och c) för att efter nyss öfvergången afvittring
få största möjliga skatt och skogsanslag
och för att kunna omföra inköpta
kronohemman i skatt. Bönderna hafva dock
på senaste tid börjat att intressera sig för
utdikning af frostförande mark och nyodling,
detta äfven sedan hemmanen blifvit
skatteomförda. b) Göra intet utan ersättning
af bolagen, som emellertid icke lemna
någon, sedan hemmanen blifvit skatteomförda.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

a) Sedan jernvägar och andra göda kommunikationer
tillkommit, har visats godt
intresse i ganska stor skala, b), c) Finnas ej.

Öfver-Luleå.

Rätt väsentliga odlingar äro på senare
tid med bidrag af statsmedel företagna åt
a) och c), b) Visat föga eller intet intresse
härför.

Edefors.

Intresset för nyodling har i allmänhet
varit ytterst litet i synnerhet hos b) och
har i regel förekommit för vinnande åt
större höskörd till utfodring af diagaie
vid timmerkörning.

Jockmock.

Största intresset hos a), dervid laga skiftena
verkat mycket godt. Att märka är
emellertid, att de måste för att få behålla
dem tilldelade nybyggen utföra de i afvittringsutslagen
fastställda odlingai. b) Bolagens
»inhysingar, som gå och gälla under
namn af åbor», hafva intet intresse, c) Sta
ojemförligt efter a).

5. Kalix fögderi.

Råneå.

Såväl a) som b) hafva pa senare tider

börjat inse nyttan af dylika arbeten, beroende
i icke ringa grad af de föredömen,
ett utmärkt bolag gifvit. En och annan
har nog också börjat att inse, att ett
träget arbete på jorden ger säkrare utkomst
än tillfälliga goda arbetsförtjenster;
och har insigten derom nog sporrat till
nyodlingar och jordförbättringar.

2. a) Intresset har varit mindre, hufvudsakligen
till följd af rika tillfällen till biinkomster.
b), c) Hafva aldrig i jordbrukets
intresse verkställt sådana arbeten.

Neder-Kalix.

1. a) De förmögnare hafva under senare
tider verkställt betydliga nyodlingar,

b), c) Nyodlingar synas hafva på sista tiden
aftagit.

2. Såväl hos a) och b) som hos c) gäller,
att en del intresserar sig för nyodlingar och
att andra ej ens få full tid att sköta och
skörda sin jord.

Öfver-Kalix.

a) Odla i allmänhet lindor och rödja
något å eif- och bäckstränder samt utdika
en och annan mindre insjö, b) Visa ganska
ringa intresse, c) Odla icke obetydligt lindor
och rödja till äng, -der så lämpligen
kan ske, samt utdika jemväl träsk och
tjernar.

Gellivare.

a) Intresse för nyodlingar har i någon
mån visat sig, särskildt da det finnes flera
söner, mellan hvilka hemmanet kan komma
att delas, eller för att kunna hålla större
kreatursuppsättning. b) Företaga ingen
större nyodling utan ersättning af bolagen,
som emellertid numéra, efter slutad afvittring,
intet sådant intresse hafva och derför
icke äro benägna att vidkännas sådana
kostnader.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

a) Ha visat sådant intresse, b), c) Finnas ej.

FKAGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

405

Karl Gustaf.

1. Intresset för nyodlingar har mycket
tilltagit. Andra jordförbättringar förekomma
mycket litet, b), c) Finnas ej.

2. Bönderna, med få undantag, visa föga
intresse.

Hietaniemi.

Svar saknas.

Öfver- Torneå.

a) På senare tider större intresse, synnerligast
då odlingslägenheter funnits i närheten
af gården. Större utdikningsföretag
enligt af länets landtbruksingeniör upprättad
plan och understödda af staten pågå på
fem ställen. På bolagshemman förekommer
intet nyodlande.

Korpilombolo.

1. a) Något intresse har försports genom
undanrödjande af skog och genom ängsbevattning.
b) Intet intresse.

2. a) Ett visst intresse har under sista
10 åren visat sig genom, bland annat,

många sjösänkningar och utdikningar af
myrmarker, ofta med hjelp af staten. Ett
verkligt intresse har ådagalagts af s. k.
backstugusittare.

Tärendö och Paj ala.

1. a) Jordbruket skötes illa. b), c) Aro få
och sköta ungefär så som a).

2. a) Då lånebidrag erhållits af staten,
hafva bönderna begagnat sig deraf till
nyodlingar, dock ej så allmänt, antagligen
derför att lånevillkoren ansetts för betungande.
b), c) = 1 b), c).

Juckasjärvi.

Intresset har börjat visa sig i teorien,
men ej i praktiken, då insigter och pengar
fattas. Inga andra arbeten hafva förekommit
än dels torrläggning af frostförande
myrtrakter i några byar, dels ock några
sjösänkningar. Intresset för särskildt större
sjöars torrläggning synes dock vara mer i
af- än tilltagande, b), c) Intet intresse.

Enontekis.

Intresset tilltagande under senaste åren.

Länsman och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

Hemmanen förbättras något årligen genom
smärre nyodlingar såväl af bönderna
som af arrendatorerna och bolagen sjelfva.

Sundborns och Vika distrikt.

Under förutsättning att lämpliga lägenheter
finnas och att medel dertill icke
saknas, torde nog intresset för nyodlingar
och andra jordförbättringar visat sig i
någon mån större hos de sjelfegande

406

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

bönderna än hos bolagens arrendatorer
eller bolagen sjelfva eller deras tjensteman.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

All odlingsbar mark å såväl bondehemman
som bolagshemman i orten är i
det närmaste uppodlad.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbr odelen.

I allmänhet förekomma ej nyodlingar.
Förbättringar å jorden göras egentligen
endast genom uppdrifvande af häfden, och
föregår bergslaget med godt exempel.

Stora Tuna distrikt, TJtombrodelen.

En stor del af de mera burgna bönderna
har genom jordförbättingar höjt växtkraften
å sina hemman.

Kronofogden.

Under förutsättning att lämpliga lägenheter
och erforderliga medel finnas, har
intresse för nyodlingar och andra jordförbättringar
visat sig i vidsträcktare mån
hos sjelfegande bönder än hos bolagens
arrendatorer eller bolagen sjelfva eller deras
tjenstemän.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

Nyodlingar förekomma numera sällan
inom sobknen, beroende derpå att för odling
lämpliga trakter redan blifvit uppodlade.
Marken är i öfrigt starkt kuperad och
mycket stenbunden, hvadan nyodling i allmänhet
ställer sig oskäligt dyr. Väl häfdad
odlad jord kan köpas betydligt billigare
än odlingskostnaden för brytande af ny
byggd. Det i orten verkande bolaget har
under senare åren nedlagt betydande kostnader
på jordens förbättring medelst sten -

rödjning, dränering af jorden, utdikningar
och torrläggningar samt har härutinnan
varit en föresyn och ett godt exempel för
de sjelfegande bönderna. Dessa hafva på
enahanda sätt — ehuru mindre — i mån
af tillgångar sökt förbättra sitt jordområde.
Landbönderna deremot hafva i högst ringa
mån kunnat åvägabringa några större förbättringar
af jorden.

Hedemora distrikt.

Svar saknas.

Husby distrikt.

Der för nyodling lämplig mark förekommer,
är intresset för nyodlingsarbeten
lika hos alla kategorier jordbrukare.

By distrikt.

Bönderna intressera sig mycket för nyodlingar
och jordförbättringar. Betydande
vattenaflednings- och odlingsföretag hafva
också verkställts af dem äfvensom af Horndals
jernverksaktiebolag.

Bolagens arrendatorer intressera sig mindre
för jordens förbättring, och timmerbolagen
visa ej heller derför något intresse.

Folkår na distrikt.

Se svaret å frågorna 5—7.

Kronofogden.

I någon mån.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjurs&s distrikt.

Nyodling vid bondehemmanen förekommer
i ringa omfattning och när odling verkställes,
är det i allmänhet ängsmark i närheten
af gården, som uppbrytes för att
lemna större afkastning.

Als distrikt.

Intresset för nyodlingar* har, på högst
få undantag när, varit ringa under senare
tid.

FEÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KEONOFOGDAR.

407

Leksands distrikt.

De sjelfegande bönderna visa ganska
stort intresse för och verkställa efter hand
rätt flitigt nyodlingar å sin jord, bolagen
eller deras arrendatorer deremot aldrig. Förutsättningarna
för nyodlingarna torde vara
önskan att erhålla så mycken odlad mark
för bruk som möjligt.

Rättviks distrikt.

Egentligen är det väl endast de sjelfegande
bönderna, som odla något. Odlingen
verkställes föga å fast mark utan mest
å myrjord, som är mera lättarbetad och
derå artificiell gödning med fördel användes.
Bolagens arrendatorer uppodla väl
föga åtminstone derest ej ersättning beredes
dem derför.

Ore distrikt.

Nyodlingar och andra jordförbättringar
hafva vidtagits af sjelfegande bönder efter
förmåga, af bolagens arrendatorer sällan,
samt af bolagen sjelfva eller deras tjensteman
på ett så kostsamt sätt, att man kan
vara frestad tro, att bolagen dermed ville
inbilla personer, som hafva mindre kännedom
om brukningssättet å bolagens hemman,
att all deras jord skötes lika bra.

Gagnefs distrikt.

Intresset för nyodlingar är hos de sjelfegande
bönderna särdeles stort.

Erfarenhet i berörda hänseende rörande
bolagens arrendatorer samt bolagen och
deras tjensteman saknas i orten, men sannolikt
torde intresse särskildt för nyodlingar
saknas.

Kronofogden.

Intresset för nyodlingar och jordförbättringar
har uteslutande visat sig hos
de sjelfegande bönderna.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

a) I samma mån som skogsförsäljnin -

garna aftagit eller, kanske rättare, de härigenom
inbragta medlen tagit slut, har
större intresse egnats jordbruket. Samma
ökning i intresset kan spåras äfven vid
minskningen i extraförtjenster såsom skogshuggnings-
och flottningsarbeten, timmerkörslor
m. m. Men det ojemförligt största
inflytandet på intresset för nyodlingen och
andra jordförbättringar torde skiftesförhållandena
hafva. En allmän regel är:
ju färre skiften och ju mindre afstånd till
desamma, dess bättre jordbruksskötsel.
Äfven kan sägas, att ju mera jordarealen
aflägsnar sig nedåt från minimum för en
familjs försörjningsbehof, dess sämre blir
skötseln. Sedan 1860-talet torde arealen af
åker hafva ungefär fördubblats, b) Bolagens
arrendatorer hafva aldrig visat ifrågavarande
intresse, c) »Samma svar som under
a)».

Solleröns distrikt.

a) Bönderna odla något hvarje år efter
råd och lägenhet, men sönderstyckningen
af egendomarna är till stort men för både
odlingar och jordbruket i allmänhet, b) Se
svaret å frågorna 5—7. c) Bolagen odla icke
för närvarande, men efter afslutningen af nu
pågående hemmansklyfningar torde de börja
dermed på ställen, der läget är lämpligt.

Venjans distrikt.

= svaret från Venjans socken.

Orsa distrikt.

Såväl sjelfegande bönder som bolagen
sjelfva och deras tjensteman hafva, då tjenlig
odlingsmark legat i närheten af deras inegojord,
uppodlat icke obetydliga vidder.

Då bolagens arrendatorer såvidt bekant,
innehafva sina arrenden på kort tid,
anse de sig ej hafva råd och sakna lust
att nedlägga kostnader å nyodlingar.

Elfdalens distrikt.

De sjelfegande bönderna hafva efter storskiftet
företagit betydliga odlingsarbeten.
Äfven bolagen hafva i närheten af sina

408

FRÅGAN 9. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

tjenstemäns boställen företagit en del odlingar,
hvaremot bolagens arrendatorer icke
verkställa sådana.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) En del bönder hafva odlat rätt mycket,
b) Bolagens arrendatorer hafva ej gjort
några nyodlingar, c) Bolagen sj elfva eller
deras tjensteman hafva företagit en del
nyodlingar i närheten af tjenstemännens
bostäder.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

a) Föremål för böndernas nyodlingar har
varit ej alltför vattensjuka sankmarker,
derifrån utlopp finnes, äfvensom åker angränsande
ängsslogar. b) Bolagens arrendatorer
nyodla högst obetydligt, anseende
det mindre lönande i deras osäkra ställning.
c) Bolagen sjelfva eller deras tjensteman
nyodla alls intet.

Nås och Säfsnäs distrikt.

Intresse för nyodlingar och andra jordförbättringar
har i ej så ringa mån visat
sig hos såväl sjelfegande bönder som bolag,
hvaremot arrendatorerna, på grund af kontraktens
bestämmelser, ej ansett sig böra
uppoffra tid och penningar för nämnda
ändamål.

Jerna distrikt.

Sjelfegande bönder och bolag hafva visat
intresse för nyodlingar och andra jordförbättringar,
hvaremot arrendatorerna ej
synas bry sig derom, antagligen af den
anledning att de ej tro sig komma att få
någon nytta deraf för egen del.

Äppelbo distrikt.

a) Visa ganska lifligt intresse för nyodlingar,
särskildt å myrmark, b), c) Hafva,
så vidt kändt är, icke företagit nyodlingar

eller andra jordförbättringar å hemman,
som de bruka.

Malungs distrikt.

a) Visa intresse för ifrågavarande åtgärder
i stor mån och för att bereda sig
bättre fodertillgång, b) Verkställa inga
nyodlingar och göra föga för jordförbättringar.
c) Verkställa ej heller nyodlingar
men lägga an på jordförbättringar af den
odlade jord, som ej är aflägset belägen.

Lima distrikt.

a) Visa stort intresse för nyodlingar,

b) Arrendatorerna är i allmänhet förbjudet
! att verkställa nyodlingar, c) Bruka ej
jorden.

Transtrands distrikt.

Sjelfegande bönder med förmåga dertill
äro de enda, som något egnat sig åt nyodlingar
och jordförbättringar.

Kronofogden.

För vinnande af större afkastning och
ökning af kreatursstocken hafva sjelfegande
bönder samt bolagen sjelfva eller deras
tjensteman (särdeles bruksegare) visat intresse
för nyodlingar och andra jordför|
bättringar.

Bolagens arrendatorer hafva deremot
| icke visat dylikt intresse.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

Några större och nämnvärda nyodlingar
hafva icke under senaste åren förekommit
! vare sig bland de sjelfegande bönderna
j eller hos bolagens arrendatorer. Ett inom
socknen befintligt gammalt jernbolag har
deremot verkställt en större mossodling.

Ludvika distrikt.

Som förutsättningar saknas, hafva nyodlingar
endast i ytterst ringa mån företagits
och endast af Ludvika bruksegare,

! men för såvidt kändt är aldrig af andra

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

409

bolag eller deras tjensteman och ej heller
af sjelfegande bönder.

Norrbärke distrikt.

I allmänhet kan sägas, att någon lifaktighet
i fråga om nyodlingar, åtminstone
i stort sedt, ej är rådande. De odlingar,
som förekommit, hafva till det mesta
utförts af bönder. Bolagen och deras arrendatorer
göra dervid minst, beroende på det
myckna arbete, som är förenadt med bergsbruket.

Söderbärke distrikt.

I allmänhet är ej intresset stort för nyodlingar.
De nyodlingar, som förekommit,
hafva till det mesta utförts af sjelfegande
bönder, till ringa del af bruksegare. Bolagen
och arrendatorerna befatta sig ej dermed.

Kronofogden.

I allmänhet torde kunna sägas, att i
Grangärde socken intresse för nyodlingar
ej förefinnes. Lämplig odlingsmark är just
ej att tillgå i Ludvika socken.

t II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Årsunda distrikt.

a), b) Ha endast i ringa mån visat intresse
för nyodlingar och andra jordförbättringar.

Torsåkers distrikt.

Intresset för nyodlingar är nog vaket;
men nyodlingar ha under de senare åren
obetydligt anlagts, till följd af brist på
arbetskrafter till moderat pris.

Ofvansjö och Järbo distrikt.

a) Då räntefria lån erhållits, b), c) Ega
förut så stor åkervidd, att intresse för utvidgning
saknas.

Ockelbo distrikt.

Intresse för odlingar och förbättringar
har visat sig hos såväl a) och b) som c).

Hamränge och Hille distrikt.

a), b) Hafva under senare år gemensamt
företagit sjösänkningar och torrläggningsföretag,
hvarigenom ganska mycken jord
vunnits för odling.

Valbo och Högbo distrikt.

a), b) och c) Äro mycket intresserade
för nyodlingar.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

Hos bonden är o intresset för nyodlingar
gifvetvis störst. Årligen utföras också nyodlingar
på flera ställen, dock i mycket
ringa omfattning. Landbonden odlar icke
i regel.

Söderala distrikt.

I Maråker har Ljusne-Yoxna aktiebolag
dels genom sjösänkningar och dels genom
utdikningar vunnit betydliga vidder fruktbar
jord. Så ock Bergvik och Ala nya
aktiebolag i byn Ala.

De sjelfegande bönderna hafva äfven
vidtagit nyodlingar af myrmarker och dylikt,
men i obetydlig grad.

Bolagens arrendatorer torde icke ha
verkställt några nyodlingar och dylikt.

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

410

Hanebo distrikt.

Sedan laga skiften nu så småningom
öfvergått orten, hafva mindre odlingar och
jordförbättringar företagits af de mera
skötsamma sjelfegande bönderna, något
som deremot icke förekommit å arrendeeller
bolagshemman.

Mo distrikt.

Inom distriktet finnes numera nästan
icke någon ouppodlad jord.

Norrala distrikt.

Om odlingsföretag synts lönande och
statsbidrag för deras utförande erhållits,
hafva under de senare årén flera sådana
verkställts.

Bollnäs distrikt.

a) Göra en del nyodlingar, hvilka emellertid
försvåras eller hindras af höga arbetslöner
och bristande kapital. Kanske hinder
ligger äfven i böndernas väl stora intresse
för skogsaffärer. b) Tyckas ej visa något
större intresse för nyodlingar, c) Tyckas
ej intressera sig för nyodlingar.

Alfta distrikt.

a) Genom afdikningar och upplöjning af
ängesmarker samt utdikning af angränsande
sankmarker, b), c) Visa icke något sådant
intresse.

Ofvanåkers distrikt.

a) Ha visat rätt lifligt intresse för nyodlingar
och andra jordförbättringar, ehuru
dock ännu mycket finnes att göra i den
vägen, b) Pläga i allmänhet icke intressera
sig för jordförbättringar, ett förhållande,
som nog hufvudsakligast torde få tillskrifvas
jordens dåliga beskaffenhet. I flera fall
och der det visat sig lönande hafva dock
nyodlingar verkställts, c) — a).

Kronofogden

åberopar yttrandet från länsmannen i Bollnäs
distrikt.

5. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

a) Med undantag af flera sjösänkningsföretag
af rätt betydande omfattning hafva
nyodlingar förekommit hufvudsakligast under
förutsättning af att ökad areal och
förbättrad form å befintliga egofigurer dermed
kunde vinnas. Intresset för jordförbättringar
i öfrigt visar sig äfven vara
i starkt tilltagande, b) Visa icke någon
håg för nyodlingar eller jordförbättringar,

c) Kunna sägas hafva under samma förutsättningar
som bönderna i viss mån visat
intresse för nyodlingar och jordförbättringar.

Helsingtuna distrikt.

Stort intresse har visat sig för nyodlingar
och jordförbättringar.

Forsa distrikt.

Nyodlingar hafva vidtagits endast af
sjelfegande bönder.

Bogsta distrikt.

Enär de flesta och mest omfattande nyodlingar,
som inom distriktet förekommit,
varit förenade med sjöuttappningar och
sjösänkningar, till hvilka jordegarna fått
bidraga, i den mån de deraf haft nytta, och
då det ej förekommit, att någon afsagt sig
sin andel deraf, kan man ej påstå, att någon
särskild klass af jordegare visat mer eller
mindre intresse för nyodlingar och dertill
hänförliga jordförbättringar.

Harmångers distrikt.

a) Något intresse har visat sig. b) Nyodlingar
förekomma icke. c) Intresset för
förbättringar är ganska stort.

Gnarps distrikt.

= yttrandet från Gnarps socken.

Bergsjö distrikt.

a) Ha företagit mindre nyodlingar och
jordförbättringar, b) Ha icke intresserat

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

411

sig för sådana, c) Ha vidtagit omfattande
j ordförbättringar.

Norrbo distrikt.

a) I icke obetydlig grad hos dem, som
antingen sj elfva ega arbetsförmåga eller kapital
för bekostande af arbetshjelp. b) Helt
ringa, c) Så mycket som omständigheterna
tvinga för vinnande af lättare brukning
och större afkastning.

Delsbo distrikt.

a) Då dermed vunnits bättre egofigurer
eller läget vid industricentra betydligt stegrat
priset på jordbrukets alster, b), c) Aldrig.

Kronofogden.

Intresset är antagligen störst hos sjelfegande
bönder och minst hos bolagsarrendatorer
samt är för öfrigt beroende på
den större eller mindre möjligheten till
afsättning af jordbrukets alster och större
eller mindre företagsamhet och dylikt.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

I allmänhet förbättringar i ytterst få
fall. a), b) Synes, på grund af de dryga j

omkostnader, som äro förenade med nyodlingar
och jordförbättringar, sakna intresse
för sådana.

Ramsjö distrikt.

a) Hafva verkställt några obetydliga nyodlingar.
b) Icke alls. c) Hafva ä do
hemman, som ligga under deras egna bruk,
verkställt ganska stora odlingar å myrmarker.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

Enär andra mera lönande arbeten tagit
tid och krafter i anspråk, så att nyodlingar
och jordförbättringar under senare tid
icke i nämnvärd mån förekommit, kan
någon jemförelse mellan de olika slagen
af jordbrukare icke göras.

Järfsö distrikt.

Se svaret å frågorna 5—7.

Arbrå och Undersviks distrikt.

a) I betydande mån. b) Förefinnas icke.

c) Icke nämnvärdt.

Kronofogden.

Kan ej besvaras.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tuna distrikt.

a) I mindre mån och nästan uteslutande
beträffande jord, som legat nära intill gårdarna
eller varit lätt att uppodla, b) I
ingen mån. c) = a).

Stöde distrikt.

a), b) Något intresse för nyodlingar kan
icke skönjas, c) Förekomma icke.

Torps distrikt.

Endast af kategorien a), men sparsamt.

Borgsjö distrikt.

Förhållandet ej kändt.

Selångers distrikt.

Om hemmanen äro välbelägna för afsättning
af jordens och isynnerhet ladugårdens
alster, plägar intresse för nyodlingar och
andra jordförbättringar visa sig hos de

412

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

sjelfegande bönderna, men mera sällan hos
andra jordinnehafvare.

Kronofogden.

Ringa intresse har visat sig hos alla tre
kategorierna.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

Nyodlingar förekomma numera icke, enär
arbetskrafterna äro för dyra och inkomst
af jord icke kan påräknas så stor, att den
ersätter brukningskostnaden, mycket mindre
lemna någon amortering å odlingskostnaden.
r

Sköns distrikt.

a), b) Intresset ej synnerligen stort, c) Intresset
något större.

Timrå distrikt.

a) Icke synnerligen stort, c) Något större.

Ljustorps distrikt.

Intresset för nyodlingar har till ej ringa
del uppstått och ofta ökats af de mera
omfattande odlingar, hvilka af bolagen och
dem, som stått i spetsen för trävarurörelsen,
då och då vidtagits. Några relativt
större odlingar förekomma emellertid nu
icke, beroende på att lägenhet för sådana
icke i nämnvärd grad förefinnes.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Tillräcklig detaljkännedom om förevarande
förhållanden saknas för afgifvande af
nöjaktigt svar.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

a) I regel bruka årligen antingen smärre
utvidgningar ske, stenbundna jordlotter för -

bättras eller sanka trakter utdikas, b) Inga
nyodlingar alls; deremot få utslåtter skogbeväsa
och gamla diken förfalla, c) Bolagen
sköta vanligen den jord, som ligger
under gårdsbruket godt; kanske äfven med
någon långa nyodling.

Gudmundrå distrikt.

a) Torde i regel ej kunna sägas särskildt
egna sig åt nyodlingar, hvaremot jorden
på sina ställen förbättras genom dränering
och utdikning, b) Bry sig helt naturligt
ej heller om att företaga några nyodlingar,
och i allmänhet torde några vidlyftiga diknings-
eller dräneringsföretag ej hos dem
förekomma, cl Någon nyodling i större
skala torde ej företagas, hvaremot ganska
starkt intresse finnes för att förbättra
jorden genom torrläggning eller dylikt.
Såsom förklaring till att nyodlingar i så
ringa omfattning förekomma torde böra
nämnas, att den mark, som ej är alltför
aflägset belägen, redan är tagen i anspråk
i odlingsändamål, samt att befolkningen
hellre arbetar å sågverken, der god förtjenst
beredes dem, än egnar sig åt nyodlarens
mödosamma och helt visst i början
ekonomiskt otacksamma kall.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

i a) Nyodlingar förekomma sparsamt.

| b) Nyodlingar förekomma icke. c) Nyodlingar
förekomma.

Nora distrikt.

a) På flera ställen har intresse visat sig
för nyodling och jordförbättringar af mindre
områden såväl bland bönder som i
synnerhet bland torpare och småbrukare.
; b) Ingen erfarenhet, c) Synnerligen mycket
göres för jordförbättringen, men deremot
har någon nyodling å bolagshemman veterligen
ej förekommit; och torde detta hafva
! berott derpå, att bolagen saknat lämpliga
| lägenheter derför. Den jord, som bolagen

FRÅGAN 9. LANSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

413

bruka, är vanligtvis belägen vid deras industriella
etablissement.

Kronofogden.

Med högst få undantag förekomma icke
nyodlingar och jordförbättringar annorstädes
än å hemman i närheten af industricentra,
der lätt afsättning förefinnes. Bolagsarrendatorer
finnas ej der, men bolagshemman
skötas väl och böndernas hemman
drägligt, bådadera dock sannolikt utan vinst.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Besele distrikt.

I blott ett kändt fall af en sjelfegande
bonde i Adals-Lidens socken i afseende på
myrodling och myrutdikning.

Junsele distrikt.

Här kan ej lemnas något svar.

Ramsele distrikt.

a) Särdeles under tider med billiga arbetspriser
någorlunda, b) Hufvudsakligen i den
mån arrendatorerna erhålla ersättning af
bolagen, c) Intresset vanligen stort.

Helgums distrikt.

Denna fråga kan ej besvaras.

Bodums distrikt.

a) Nyodlingar och andra jordförbättringar
vidtagas i allmänhet endast af bönder
i så god ekonomisk ställning, att företagets
bärighet icke har någon betydelse, eller
ock i det fall, att hemmanet skall delas
emellan egarens barn så att två, eller mera
sällan flera, hemmansdelar bildas, b) Hafva
intet intresse i ifrågavarande afseende,

c) Bolagen sjelfva hafva i något enstaka
fall experimenterat med nyodlingar.

Tåsjö distrikt.

Derigenom att utdikningar på flera ställen
egt rum med statsbidrag, hafva nyodlingar
lättare kunnat ske och omfattats med intresse
af både bönder, bolagsarrendatorer
och bolagen sjelfva.

Kronofogden.

a) Genom smärre utvidgningar af stenbundna
jordlotter och stundom genom
smärre utdikningar af sanka trakter,

b), c) Inga nyodlingar.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

Några nyodlingar och jordförbättringar
åtminstone af betydenhet hafva ej inom
distriktet verkställts.

Nätra distrikt.

a) Der lämpliga odlingslägenheter finnas,
hafva bönderna inom Nätra visat intresse
för nyodlingar, b) Några nyodlingar hafva
ej i allmänhet gjorts, c) Hafva i allmänhet
visat intresse både för nyodlingar och
andra jordförbättringar å de hemman, som
brukas af dem sjelfva.

Sidensjö distrikt.

a), b), c) Nyodlingar hafva ej förekommit.

Anundsjö distrikt.

Under de sista 5 åren förekomma nyodlingar
å lämpliga myrmarker å ett och
annat ställe, b) Icke fullt så mycket som
hos de sjelfegande bönderna, c) Mer än
de sjelfegande bönderna.

Kronofogden.

aj Der tillgång ä myrmark med förmånligt
läge funnits, har intresse för nyodling
visat sig. Sålunda hafva betydliga områden
under sista åren nyodlats i åtskilliga
byar af Anundsjö socken såsom Kubbe,
Pengsjö, Solberg, Hädanberg, Gålberget,

414

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Myckelgensjö, Norrflerke och Åbosjö. b),

c) Huruvida intresse visats, är icke bekant.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevads distrikt.

a) Förekomma understundom, b) Förekomma
mycket sällan, c) Visa intresse
för såväl nyodlingar som jordförbättringar.

Björna distrikt.

a) Verkställa nyodlingar ofta och med
godt resultat, b) Verkställa, kanske med
ett eller annat undantag inga nyodlingar,

c) Verkställa nyodlingar å de få hemman,
som tjenstemän bebo.

Arnäs distrikt.

a) Nyodlingar förekomma numera rätt
talrikt, dock mera, der nyodlingen ligger
antingen i sambruk med eller icke allt för
aflägset från hemjorden. Förekommer såväl
å fast mark som å myrmarker i mera betydande
grad, dock mest å de senare, b), j

c) Nyodlingar förekomma icke i någon

IV. Jern

1. Jemtlands Östra fögderi.

Bagunda distrikt.

Svar saknas.

Fors distrikt.

Några nämnvärda nyodlingar eller jordförbättringar
hafva icke förekommit å några
som helst hemman. De nu en tid rådande
höga arbetslönerna hafva i väsentlig mån
bidragit till att några nyodlingar icke egt
rum. Dock har visserligen en och annan
af de mera lyckligt lottade jordegarne vidtagit
mindre jordförbättringar, men äro
likväl dessa ganska få.

nämnvärd grad. Jordförbättringsmetoder
tillämpas nog å samtliga hemmanen, då
råd och lägenhet dertill förefinnas.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) På de senaste tio åren hafva nyodlingar
förekommit å lämpliga myrmarker
i Gottne i Mo socken, i Lamviken i Trehörningssjö
socken, på Gälfvensänget i
Själevads socken och i Smedsbyn, Högbyn,
Oden och något i Thorshäll i Arnäs socken,
i Flerke och Kasa byar i Grundsunda socken.
På nästan alla dessa ställen hafva bidrag
för torrläggning erhållits ''af statsmedel,
hvilket torde få anses hafva varit förutsättningen
för de odlingar, som efter torrläggningen
egt rum. b), c). Hafva veterligen
icke deltagit i arbeten af förenämnda
beskaffenhet. På ett par ställen inom fögderiet
har ett bolag verkställt myrutdikningar,
men detta har egt rum för att
bereda skogsväxt derå.

ands län.

Ref sunds distrikt.

a) Företaga nyodlingar, ehuru det i följd
af de höga arbetspriserna icke kan ske på
en gång i någon större utsträckning utan
endast litet i sänder, b) Torde icke verkställa
några odlingsarbeten, c) Se svaret
å frågorna 5—7.

B räcke distrikt.

Såväl de sjelfegande bönderna som bolagens
tjenstemän äro intresserade för nyodlingar
och jordförbättringar, hvaremot
det hör till undantagen, att förbättringar
förekommit å de hemman, arrendatorerna
bruka.

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

415

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Hackas distrikt.

Bolagens arrendatorer nyodla ej, och äfven
de sjelfegande bönderna hafva under de
sista 10—15 åren till stor del upphört
att odla, en följd af de dryga arbetskostnaderna,
som orsakats af skogsdrifningen.

När arbetsprisen åter falla, är det sannolikt,
att de sjelfegande bönderna åter börja
odla.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

a) Hafva företagit ganska mycket nyodlingar
och jordförbättringar, synnerligast
der blott ringa skog funnits, b) I ingen
mån. c) Mer obetydligt.

Föliinge distrikt.

a) En stor del af de sjelfegande bönderna
har under de senare åren nog visat
intresse för nyodlingar och jordförbättringar,
men kan detsamma ej anses synnerligen
stort i följd af dåliga kommunikationer
och andra omständigheter, b) Några nyodlingar
eller jordförbättringar företagas
icke af arrendatorerna, som mycket ofta
bruka hemmanen på kort och till och med
ej bestämd tid. c) Se svaret å frågorna 5—7.

Hammerdals distrikt.

Se svaret å frågorna 5 — 7. Dock tillägges:
a) Upptaga nyodlingar, om ock icke i
vidsträckt grad. b) Deremot aldrig, c) Nyodla
i likhet med bönderna eller något mera.

Ströms distrikt.

Se svaret å frågorna 5—7.

Frostvikens distrikt.

a) De sjelfegande bättre bönderna nedlägga
nog ganska mycket arbete på nyod -

lingar och afdikningar af sina inegor, då
folk kan fås dertill för rimligt pris. Under
flera af de nyss tilländagångna åren har
detta endast obetydligt kunnat ega rum,
enär den simplaste arbetare haft anspråk
på 3 ä 4 kronor i dagspenning och den
arbetande klassen i allt fall föredrager
bolagsarbete framför jordarbete, b) Några
uppodlingar och jordförbättringar förekomma
ej bland arrendatorerna. c) Ej så vidt
kändt är hafva bolagen på något sätt förbättrat
jorden. Några husförbättringar
förekomma dock understundom å bolagshemman.

Bödöns distrikt.

a) Intresset för nyodlingar och jordförbättringar
å hemman, som brukas af sjelfegande
bönder, har under sista tiden visat
sig deri, att frostförande myrar utdikats,
mejerier anlagts och ladugårdsskötseln börjat
idkas på ett förståndigt sätt, så att den
största möjliga vinst kunnat erhållas på
ladugårdarna, b), c) Icke något intresse
för jordbruket har förmärkts.

Kronofogden.

Svar saknas.

5. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

Intresse för nyodlingar och jordförbättringar
finnes nog hos de sjelfegande bönderna,
men bristande tillgång dels på arbetskrafter,
dels på erforderligt kapital gör,
att några större företag i dylikt hänseende
icke komma till stånd.

Ovikens distrikt.

Se svaret å frågorna 5—7.

Af brukarne af bolagshemman hafva ej
några nyodlingar företagits, men ej sällan
af de sjelfegande bönderna. De förra, som
i regel ej innehafva hemmanen enligt ar -

416

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

rendekontrakt, utan merendels endast genom [
muntligt aftal på ett år med bolagens ombud,
kunna under sådana förhållanden hvarken
hafva något intresse att förbättra den ]
redan uppodlade jorden och än mindre att
vidtaga några anstalter för nyodlingars
upptagande. Ett omvändt förhållande gäller
naturligtvis med de sjelfegande bönderna,
som genom hvarje förbättring af redan
bruten mark och genom upptagande af nyodlingar
med åren vinna ej blott en rikligare,
dem tillkommande afkastning, utan j
äfven vid eventuel försäljning betinga sig |
högre köpesumma än för ett dåligt häfdadt I
hemman.

Undersåkers distrikt.

Se svaret å frågorna 5—7.

Mörsils distrikt.

a) Hafva under de senaste åren visat
synnerligt intresse för nyodlingar och jordförbättringar
och i all synnerhet efter jernvägen,
der afsättningen af jordbruksprodukterna
är god. b) Visa ringa eller rättare
ingen håg att kosta på jordförbättringar,

c) Bolagen sjelfva och i all synnerhet deras
tjensteman pläga visa stort intresse för
jordbrukets uppdrifvande.

Offerdals distrikt.

a) Hafva under de senare åren vidtagit j
afsevärda nyodlingar å myrmark, som gjorts
fruktbärande medelst artificiella gödningsämnen.
b) Detta kan ej sägas om bolagens
arrendatorer likasom ej heller om sjelfegande
bönders arrendatorer, der sådana
på ett eller annat ställe förekomma, c) Intresset
ringa, minst hos enskilde affärsmän.

Alsens distrikt.

Genom en spridd jordbrukslitteratur och j
inom länet befintlig landtbruksskola samt
länsagronomens råd och upplysningar har
intresset, hvad sjelfegande bönder särskildt
beträffar, i väsentlig mån ökats.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

a) Intresse för nyodlingar har visat sig.

b) Visa icke något intresse för nyodlingar.

c) Lika förhållande som med de sjelfegande
bönderna, dock att bolagen mycket användt
konstgjorda gödningsämnen.

Rätans distrikt.

Länsmannen har yttrat sig i egenskap af
sockenombud.

Svegs distrikt.

Intresse för nyodlingar och jordförbättringar
ådagalägges mycket sällan och allra
minst af arrendatorerna.

Lillherdals distrikt.

Ovissheten om utfallet af skifte har
hindrat intresset för nyodlingar, då kostnaderna
för nyodling gifvetvis icke komme
att vid frångång skäligen ersättas. Sammalunda
är förhållandet med jordförbättringar.

Ytter-Högdals distrikt.

Något intresse för nyodlingar har blott
visats af sjelfegande bönder och detta i
ringa grad.

Hede distrikt.

Sjelfegande bönder hafva i större mån
än bolagens arrendatorer visat intresse för
nyodlingar och jordförbättringar.

Tännäs distrikt.

a) Efter laga skiftets afslutande har
intresset för jordbruket tilltagit. Ej så hos

b) och c).

Kronofogden.

Något intresse för nyodlingar har ej
visats i annat än jemförelsevis få fall och
då från böndernas sida allenast.

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

417

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

a) Genom hemmansklyfningar har sådant
intresse uppstått i synnerhet hos sjelfegande
bönder, b) Sakna af helt naturliga skäl
dylikt intresse, c) Hafva visat intresse
för nyodlingar och andra jordförbättringar
för att tillfredsställa sin sågverkspersonals
behof af lifsförnödenheter.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

a) I den mån laga skifte ågått byarna
— hvilka skiften ock, sedan 15 år tillbaka,
här äro med högst få undantag afslutade —
har hos bönderna ett mycket stort intresse
gjort sig gällande för verkställande af betydande
nyodlingar och jordförbättringar.
På de sista 25 åren har inegoj orden mer
än fördubblats genom odlingar. En ifrig
täflan att få jordbruket i bästa skick har
varit rådande grannarne emellan; ehuru de
senare årens störa arbetsförtjenster af sågverksrörelsen
i betydlig mån hämmat arbetet
å jorden, i det att jordbruksarbetare
icke stått att erhålla för rimliga priser,

b) Hafva, såvidt kändt, icke vidtagit några
nyodlingar och i allmänhet klent underhållit
den redan odlade jorden, c) Ett bolag,
som inom socknens södra distrikt eger en
jemförelsevis stor egendom, härunder senare
åren företagit rätt betydande nyodlingar,
så att kreatursstocken på sista tio åren
mer än fördubblats.

Umeå Norra distrikt.

a) Hafva under de sista 20 åren visat
ett synnerligt intresse för nyodlingar och
för utvidgande af sitt jordbruk; mest genom
att torrlägga sanka marker, hvilka, behö -

rigen torrlagda och brukade, visat sig lemna
utomordentligt vackra foderskördar. Samtidigt
har nog den fasta odlade marken
utvidgats, om ock, till följd af lägre odlingskostnad,
myrmarken föredrages. b) Befatta
sig veterligen aldrig med nyodlingar,

c) På sista året hafva några sågverksbolag
låtit utarbeta planer för torrläggning af
myrmarker; men huruvida det skett i jordbrukssyfte
och icke hellre för skogssådd,
lemnas derhän.

Vännäs distrikt.

a) De flesta bönder öka årligen den
fruktbärande jorden medelst större eller
mindre odlingar, b) Bolagens arrendatorer
visa intet dylikt intresse.

Säfvars distrikt.

a) Visa stort intresse för nyodlingar och
jordförbättringar. Ofta förekomma ansökningar
om statsbidrag till frostförande markers
utdikning, b) Yisa intet intresse för
jordförbättringar, c) Se svaret å frågorna
5—7 c).

Degerfors distrikt.

Intresset för nyodlingar har under de
senaste åren, sedan jernvägen framdragits,
vuxit såväl hos a) som hos b) och c).
Bolagen fordra i allmänhet, att arrendatorerna
skola, i likhet med krononybyggare,
odla visst årligen. I allmänhet är i
kontrakten föreskrifvet, att arrendet skall
användas till hemmanets förbättring. Bolagen
sjelfva och deras tjensteman nedlägga
störa kostnader på förbättrande af
sitt jordbruk.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

418

FRÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

2, Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

Insigten om myrmarkens värde dels för
dess lätthet att odla och dels för dess
mindre behof af ladugårdsgödsel eller
qväfvehaltig, dyrbar konstgödsel, har alltmer
ökats, särskildt inom byar, der mejerier
anlagts och derigenom en ökad förmånlig
afsättning för ladugårdsprodukter
(helst ost) gifvits. Inom Falmarks och Hjoggböle
stora byar med god jord och vidsträckta
ypperliga odlingsmarker saknas ännu mejeri,
ett förhållande, som ansfes till väsentlig del
vara orsaken till den ringa odlingsflit och
den dåliga skötseln af jordbruket derstädes.
Erkännansvärda undantag hafva dock äfven
der visat sig senaste tiden, b) Finnas ej.

c) Hafva ej visat något anmärkningsvärdt
intresse för jordförbättringar.

Skellefteå Norra distrikt.

a) Intresset för nyodlingar och andra
jordförbättringar har hos sjelfegande bönder
varit större under de sista tio åren, sedan
laga skiften öfvergått byarna, b) Hafva
visat mindre intresse derför, c) Bolagens ;
tjensteman hafva, om ock i ringa omfattning,
visat intresse för jordförbättringar.

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

a) I synnerhet under de senare åren ha
sjelfegande bönder visat rätt stort intresse
för nyodlingar och andra jordförbättringar, j
I en hel del byar hafva statsanslag erhållits
för utdikning af sanka och frostförande
marker, b) Äro i detta hänseende i allmänhet
liknöjda och intresselösa.

Norsjö distrikt.

a) Sådant intresse har visat sig i ganska
hög grad, synnerligast der statsbidrag er -

hållits till mvrutdikningar och der god
afsättning af kreatursalster förekommer,

b) Hafva endast i mindre grad visat sådant
intresse, cl A de bolagshemman, som ej
äro utarrenderade, igensås ofta den öppna
åkern till lindor, och fodret säljes från
hemmanet, med påföljd att detta i större
eller mindre grad försämras såsom jordbrukshemman.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svar 1 från Nysätra socken.

Malå distrikt.

a) Intresset har hos bönderna visat sig
lifligt på sista tiden, b), c) Hafva icke
vidtagit några förbättringar i och för jordbruket.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

I allmänhet har intresset varit lifligt för
nyodlingar å myrar, såsom mer lättarbetade
och gifvande den största vinsten. Någon
väsentlig skillnad mellan de ifrågakomma
slagen brukare af hemman har dervid
ej kunnat förmärkas.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

a) Hafva största intresset för jordbrukets
utvidgning och för jordförbättringar, särskildt
i de byar, hvilka hafva ett någorlunda
frostfritt läge och sålunda kunna ingifva
bonden förhoppningar om god skörd,

b), hvilka ej gerna kunna vara hugade att
utvidga och förbättra en jord, som de ej
ega och hvilken de måste lemna, när jordegaren
så påfordrar, visa sällan intresse

FRAGAN 9. LANSMÄN OCH KRONOFOGDAE.

419

för nyodling och andra jordförbättringar,

c) Drifva icke jordbruk inom distriktet.

Åsele distrikt.

a) Sedan laga skifte öfvergått byarna,
har de sjelfegande böndernas lust för nyodlingar
betydligt ökats, b) Visa intet intresse
i detta afseende, c) Visa mindre
intresse för nyodlingar än de sjelfegande
bönderna.

Fredrika distrikt.

a) Åtminstone de, som hafva barn, pläga
i regel verkställa någon liten, om också
obetydlig nyodling hvarje år. b) Verkställa
i regel inga eller åtminstone knappt nämnvärda
nyodlingar, så framt icke sådant sker
på uppdrag och mot ersättning af bolaget.

Vilhelmina distrikt.

a) Sedan laga skifte öfvergått nästan

samtliga byar inom socknen, hafva här och
hvar myrodlingar och i mindre grad andra
odlingar blifvit verkställda, b) Några jordförbättringar
å bolagshemman äro ej kända;
dock hafva bolagsarrendatorer del i ett pågående,
med statsmedel understödt utdikningsföretag
i byn Malgovik.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

Intresset för nyodlingar och jordförbättringar
stiger år från år hos de sjelfegande
bönderna. Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Har afgifvit svar såsom sockenombud.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

Svar saknas.

Eif sby distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

a) Hos de sjelfegande bönderna, der dessa
icke besvärats af allt för stora skulder,
har på senare tiden det största intresse
för nyodlingar och tidsenligt jordbruk visat
sig särskildt i fråga om myrodlingar, der
man kunnat göra sig tillgodo tidsenligare
jordbruksmetoder, b) Brukarne af bolagshemman
hafva visat något intresse för
jordbrukets uppdrifvande endast i de fall,
då de haft utsigt att förvärfva eganderätten
till hemmanets inegor och ängar, c) Bolagen
sjelfva och deras tjensteman hafva
visat större intresse för jordbruket, helst

| beträffande nyodlingar, när hemmanet varit
i så beläget, att dess afkastning befordrat
| deras industriella rörelse.

Arjepluogs distrikt.

De sjelfegande bönderna hafva för jordbrukets
upphjelpande under de sista åren
! på liera ställen företagit utdikningar af
[ frostländiga marker och derjemte torrläggI
ning och myrodling.

I öfrigt hafva nyodlingar och andra jordförbättringar
å hemman hufvudsakligast och
| i afsevärdare omfattning verkställts före af|
vittringen, särskildt af bolagen, i ändamål att
dels åt hemmanet förvärfva det största
I möjliga skattetal och dels få hemmanen
omförda från krono- till skattenatur.

Kronofogden.

a), c) Sjelfegande bönder och bolagen å
de hemman, hvilka de sjelfva bruka, torde
visa lika intresse för nyodlingar och andra
jordförbättringar, b) Åbor och torpare

420

FKÅGAN 9. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

deremot (arrendatorer förekomma ej) visa j verkställts af såväl bönder som bolag och
icke jemförligt intresse. j i de flesta fall på initativ af de senare.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

Genom anläggande af mejerier har intresset
för nyodlingar vaknat mer och mer,
dock hafva de senare årens höga förtjenster
vid industrien i betydlig mån dragit odlaren
till denna. (Bolagshemman finnas ej inom
distriktet).

Öfver-Luleå distrikt.

a) I ganska ringa mån och mest till följd
af hemmansklyfningar och laga skiften samt
bristande tillfällen till förtjenster å arbeten
i skogarna, b) I nästan ingen mån. c) I ringa
mån och vanligen endast för att erhålla
skatteomföring.

Jochnocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

= länsmannen i Öfver-Luleå distrikt.

3. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

a) Sjelfegande bönder hafva visat ringa
intresse, hufvudsakligen beroende på de
många tillfällen till biinkomster genom
sågverksindustrien inom orten, som finnas
och hvilka, såsom innefattande ett beqvämare
sätt att förtjena penningar, varit
och äro mer eftersträfvansvärda och
lockande, c) Bolagen sjelfva och deras
tjensteman hafva hittills visat stort intresse
uti frågavarande afseende. Ett bolag har
äfven nedlagt mycket penningar på utdikningsföretag
inom orten.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt.

Synnerligast genom utdikning af sjöar
och vattenöfversilningar, hvilka arbeten

Gellivare distrikt.

Sedan genom laga skifte hvar och en
fått sitt särskilda område, har intresset för
nyodlingar och jordförbättringar alltid i
viss mån ökats särskildt hos bönderna.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneä och Karl Gustafs socknars
distrikt.

Bönderna hafva under de senaste åren
visat ökadt intresse, ehuru ännu i ringa
grad, för nyodlingar.

Öfver- Torneå distrikt.

a) Intresset stegras hos bönderna i mån
af ökningen af antalet statsanslag, b), c)
Intet intresse.

Korpilombolo distrikt.

a) Hafva med intresse företagit arbeten
för åstadkommande af öfversilningsängar.

b) Sakna sådant intresse, c) Bruka icke
jord.

Paj ala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

Något större intresse har väl nu börjat
att visa sig för nyodlingar och jordförbättringar,
om ock detta intresse icke ännu
hunnit till praktiskt utförande i så stor
omfattning som önskligt. Såsom hindrande
orsak torde få anses dels bristande insigt
i arbetenas ändamålsenliga utförande, dels
ock de ekonomiska förhållanden, hvilka
tvinga den jordbrukande befolkningen att
under en stor del af året vistas vid de
större arbetscentra, der förtjensterna, särskildt
under de sista åren, varit rätt goda.

FEÅGAN 9. DOMHAFVANDE.

421

Enontekis distrikt.

I allmänhet visa bönderna ganska stort
intresse för nyodlingar och jordförbättringar,
men då dessa alltid ställa sig synnerligen
kostsamma, kan ortsbefolkningen, som torde

vara den fattigaste i riket, nästan icke
uträtta något utan statens mellankomst.

Kronofogden.

Svar saknas.

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Hänvisas till det utlåtande, som afgifvits
af hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Hedemora domsaga.

Intresset för jordförbättring framträder
i allmänhet hos bolagen och de sjelfegande
bönderna, mindre hos bolagens arrendatorer.

Ofvan-Siljans domsaga.

a) Nyodlingar företagas nog å de bondehemman,
hvarå något afsevärdare jordbruk
bedrifves. b) Nyodlingar eller andra jordförbättringar
torde icke förekomma, c)
A de hemman, som af bolagen sjelfva eller
deras tjensteman brukas, torde icke obetydliga
jordförbättringar årligen företagas, men
dessa hemman äro till antalet helt få inom
orten.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

Nyodlingar löna sig icke på minsta sätt
härstädes.

En mängd enstaka personer och bolag
ödsla bort pennningar derpå i alla fall.
Någon skillnad särskildt mellan de nämnda
kategorierna förekommer icke.

Södra Helsinglands domsaga.

Upplysning kan ej lemnas.

Norra Helsinglands domsaga.

Tillfällen till nyodlingar obetydliga, hvadan
intresse derför är föga märkbart. Torde
dock vara störst hos bolagen.

Vestra Helsinglands domsaga.

Frågan kan ej närmare besvaras.

422

FRÅÖAN 9. DOMHAFVANDE.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

Svar saknas.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.

Särskildt hvad beträffar de Storsjön angränsande
orterna, har intresset för nyodlingar
och andra jordförbättringar visat
sig vara i stigande, der jordens beskaffenhet
är sådan, att odlaren kunnat vänta sig lön
för nedlagdt arbete och kostnad, och gäller
detta icke mindre bolagens än de sjelfegande
böndernas hemman. Hvad beträffar

de öfriga socknarna, så äro betingelserna
mindre för vidtagande aflönande nyodlingar
eller andra jordförbättringar, beroende både
på klimatiska förhållanden och jordens
beskaffenhet, hvarjemte flerstädes sedan
lång tid tillbaka fortgående laga skiften
äfven i sin måii bidragit till att lägga
hämsko på befolkningens intresse för dylika
företag.

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga.

a) Visa rätt stort intresse för nyodlingar,
särskildt under förutsättning att de få
statsbidrag dertill. De synas jemväl å
många ställen egna sig åt skötseln af
gödseln, enär de hemföra så kallad röta
(dyjord) och dermed hvarftals uppblanda

t gödseln från stall och ladugårdar. Eljest
egna de sig ej särdeles åt jordförbättringar
och torde detta mest bero pa
i okunnighet om hvad som behöfver göras.

b) Hafva ej visat något dylikt intressé.

c) Hvad som anmärkts om arrendatorerna
gäller jemväl i regel om bolagen och deras
tjensteman.

VI. Norrbottens län.

Luleå domsaga.
Svar saknas.

Kalix domsaga.
Erfarenhet saknas.

Piteå domsaga.

Frågan besvarad med hänvisning till
svaret från kronofogden i Piteå fögderi.

FRÅGAN 9. LANDTMÄTERISTATEN.

423

Landtmäteristaten.

I Kopparbergs län.

I—10. Ä bolag ens arrendehemman företagas
i regel inga nyodlingar, å böndernas
egna hemman och å hemman, som innehafvas
af bolagen sjelfva eller deras tjensteman,
synas odlingsföretagen, generellt sedt,
med hvarandra jemförliga, för närvarande
dock i hvarje fall af jemförelsevis ringa
betydenhet.

11. a) Intresset ringa, b) Intet alls.

c) Rätt stort.

12. (Jerna socken.) Som numera den
till odling tjenliga marken i allmänhet här
är uppodlad, kan någon nämnvärd skillnad

häri egentligen icke förmärkas, dock är
i väl sjelfegaren mera mån om att verkställa
nyodlingar och jordförbättringar; och bruka
j dessa arbeten mest företagas, sedan hemmansklyfningar
eller laga skifte verkställts.

13. a) För att öka fodertillgången och
äfven möjligen för att öka kreatursstocken.

b) Torde visa föga eller intet intresse.

c) Hafva nog vidtagit hvarjehanda förbättringar,
antagligen för att öka fodertillgången
eller kreatursstocken.

14. (Mora och Orsa socknar.) Obekant.

II. Gefleborgs län.

1. a) Efter de å de flesta orter försiggångna
laga skiftena, hvilka äro af oberäkneligt
värde för länets jordbruk, hafva de
sjelfegande bönderna visat stort intresse
att genom olika metoder förbättra sin jord
icke blott qvantitativt genom uppodling af
backar uti inegorna och borttaga stenar
samt äfven odla myrlända marker, utan
äfven qvalitativt genom mera rationellt
bedrifvande af jordbruket, såsom blandning
af skilda jordarter och tillförande af mullbildande
ämnen samt användande af konstgjorda
gödningsämnen, b) Intetr intresse i
de flesta fall. c) Visa merendels och, der
stora jordbrukskomplexer finnas, stort intresse
för jordförbättringar och äfven nyodlingar.

2- a) Se svaret å frågan 1. b) Intet
intresse, c) I någon mån hos vissa bolag.

3. a) Bönder, hvilka såsom sjelfegande
på allvar ämna besitta sina hemman, visa

i regeln äfven intresse för lämpligt belägna,
nyodlingar, hvarjemte de småningom söka
förbättra sina egor såväl qvantitativt genom
uppodling af backar och bortskaffande af
stenar inom desamma som qvalitativt genom
blandning af olika jordarter och, der så
anses nödigt, tillförsel af mullbildande
ämnen, b) Af de villkor, under hvilka
bolagens arrendatorer innehafva jorden,
följer sjelfklart total frånvaro af intresse
för såväl nyodlingar som jordförbättringar,

c) Bolagen sjelfva hafva åtminstone på de
ställen, der det lyckats bilda större jordkomplexer,
visat intresse för nyodlingar samt
torrläggnings- och andra jordförbättringsarbeten.

4. (Ockelho socken.) a) Odla och förbättra,
efter genomgånget laga skifte, i
första hand sina hemegor och flytta sig,
efter verkställigheten häraf, med odlingen
på längre bort belägna odlingsbara trakter

424

FRÅGAN 9. LANDTHÄTERISTATEN.

samt visa i allmänhet taget intresse härför,

b) Hafva, såsom ej egare af marken, icke I
något intresse af nyodling, ehuruväl ej kan j
bestridas, att å vissa bolags större landbohemman
och arrendeegendomar afsevärdt j
stora nyodlingar egt och ega rum. A under
bolag hörande mindre hemman och lägenheter
torde ej nyodlingar i någon nämnvärd
grad förekomma, c) A bolagsjord inom
Å mot,stråk ten hafva nyodlingar och jordförbättringar
i ganska stort omfång skett under j
senaste 10 åren, likaså å bolagsjord under
Åbra egendom, belägen i södra delen af
socknen.

5. (Södra Helsingland) a), b) Något egent- 1
ligt intresse för nyodlingar visas i allmänhet

ej af bönderna, hvilka anse sig hafva
jord nog, och ännu mindre af bolagens
arrendatorer. c) Bolagen sjelfva eller deras
tjenstemän företaga väl ibland nyodlingar,
dock icke i jordbruksändamål.

6. (Norra och vestra Helsingland.) a)

Efter öfvergånget laga skifte bruka bönderna
i allmänhet företaga odlingar, stundom
i rätt afsevärd omfattning.

I Jerfsö, Ljusdals och Eärila socknar,
som ännu icke undergått laga skifte,
är på grund af den osäkra jordbesittningen
benägenheten för odling ganska ringa, ehuru
lämpliga lägenheter dertill icke saknas, b)
Odla aldrig, c) Företaga stundom rätt
betydande odlingsföretag.

III. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, Resele och Ramsele tingslag.)

a) Under senaste decenniet torde sjelfegande
böndernas blick för nyodlingar och förbättringar
å hemmanen rätt betydligt vaknat.
b) Stå deremot stilla eller förslappas,

c) Torde kunna sägas följa med tiden.

2. (Norra Ångermanlands nedre del).

a) Efter det att laga skifte öfvergått en
by, vidtagas i allmänhet nyodlingar i den
mån tillgängliga arbetskrafter och odlingsmarkens
beskaffenhet medgifva, och är intresset
för dessa nyodlingar mycket lifligt,
hvad särskildt vidkommer de sjelfegande
bönderna. Följden häraf är, att ett bondehemman
20 å 25 år efter laga skiftets
fastställande ofta ser sin kreatursstock
fördubblad och understundom mångdubblad.

b) I betydligt mindre grad förekomma nyodlingar
på arrendehemmanen, om man
undantager dem, hvilkas brukare särskildt
uppmuntras af bolagsegarna. Dessa, liksom
ock c) bolagens tjensteman åstadkomma
i allmänhet både nyodlingar och
jordförbättringar å de hemman, som af
dem brukas.

3. a) Innan ännu trävaruindustrien hade

vunnit uppsving, odlades rätt mycket. Sedan
åter i och genom industriens uppblomstring
arbetslönerna i väsentlig mån blifvit ökade,
aftogo odlingsarbetena, emedan dessa blefvo
allt för dyra. Man hoppas dock, att desamma
åter skola taga fart, så snart arbetslönerna
sjunka. Sedan bönderna icke längre
kunna ösa penningar från skogarna, vända
de åter sitt intresse till jordbruket och
vänta på att erhålla tillräckliga arbetskrafter
för rimligt pris. b) Odla i allmänhet
ingenting, c) Odla gerna, ofta utan
afseende å kostnaderna, der lämpliga odlingslägenheter
finnas.

4. (Torps socken), a) Hafva nästan ständigt
någon liten bit, som de odla och förbättra,
Af riktiga stenbackar kunna de,
isynnerhet nära gårdarna eller invid allmänna
vägar, skaffa sig bärande åker, då
jordmånen är lämplig, och de nedlägga
mycket arbete på brytande af sten i åkrarna
och utdikande af tj enliga myrar. Hvad
de ej sjelfva få nytta af kommer deras
barn till godo. Skogen får lemna rum för
åker och äng, der marken är odlingsbar
och afståndet ej allt för långt från byggden.

FRÅGAN 9. LANDTHÄTERISTATEN.

425

b) Kunna ej påkosta några odlingar eller
synnerliga jordförbättringar, då arrendetiden
vanligen är allt för kort. Skogen
få de ej vidröra, c) Bolagen sj elfva hafva
intet intresse af den odlade jordens förstorande,
enär de hafva sin egentliga in -

komst af skogen. De låta derför hellre
gamla och aflägsna odlingar igenväxa med
skog, än de upptaga nya, och förbättra
hemegorna endast i den mån detta kan
vara till gagn för deras å platsen boende
tjenstemän.

IV. Jern t lands län.

a) Under förutsättning att den sjelfegande
bonden ej sysslar med skogskörslor,
är han vanligen en mycket flitig nyodlare,
som reder sig bättre än sina grannar, som
slita ut sig sjelfva och sina dragare i
skogarna, b) Göra inga nyodlingar, med
mindre dessa äro särskildt föreskrifna i deras

kontrakt. Merendels sammanslås ett par
hemmanslotter åt en arrendator, då hemmanen
äro så belägna, att samma brukare
kan sköta dem, och då har han arbete nog
att afberga grödan på det gamla hemmanet,

c) Bolagen anslå i allmänhet inga medel till
nyodlingar.

V. Vesterbottens län.

1—5. a) I den mån de sjelfegande bönderna
stått oberoende af skogsrörelsen, har
intresset för nyodlingar och jordförbättringar,
såsom deras hufvudsakligaste näringskälla,
visat sig lifligt och gifvit sig
uttryck i de hemmansklyfningar och jordafsöndringar,
hvarigenom en mängd egna
nya hem inom de gamla stamhemmanen
bildats, b) Som någon arrendelag till skydd
för de s. k. landböndernas rätt ej finns
och de i öfrigt ofta ej ens hafva några
arrendekontrakt och sålunda kunna när
som helst afhysas, så är gifvetvis deras
intresse för nyodlingar och jordförbättringar
ringa. I öfrigt hänvisas till svaret å
frågorna 5—7.

6. (Lycksele socken). Sedan afvittringen inom
socknen under senare delen af 1880-talet
fastställdes, har laga skiftesverksamheten
fortgått med sådan fart, att flertalet byar
undergått sådant skifte. Så snart delegarna
derefter tillträdt sina nya skiften, hafva
genast vidtagits en del under skiftets fortgång
hvilande jordförbättringar samt uppbrytning
af mark för vid skiftet mistad

åker. Företrädesvis torde det dock vara
de sjelfegande bönderna, som verkställt
sådant arbete å sina hemman.

7, 8. Svar saknas.

!>. Svaret å denna fråga lemnas i öfverensstämmelse
med svaret å frågorna 5—7.

10. a) Inom skärgårdsregionen och elflagringarnas
region anses det bland bönderna
såsom en hederssak att årligen kunna
uppvisa en nyodling. En areal af 15 å 20 ar
torde möjligen årligen uppodlas å hemman
af ordinär storlek. Ä jordförbättringar nedläggas
numera rätt störa omkostnader och
mycket arbete. Såsom medel användes i
första hand torf- och dyjorden, men äfven
kalk i rätt stor utsträckning. S. k. sandkörning
af myrar och mossar förekommer
äfven. Inom myrarnas region förekomma
nyodlingar i ytterst ringa omfattning med
undantag för smärre trakter närmast invid
större platser, der man i viss mån söker
tillgodogöra sig de befintliga odlingslägenheterna.
b) I ringa mån. c) Se svaret å
frågorna 5—7.

426

FRÅGAN 9. LANDTMÄTEKISTATEN.

VI. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från länets
hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

2. a) Inom kustlandet och elfdalarna,
har intresset för nyodlingar visat sig vara
i jemt stigande och torde de flesta sjelfegande
bönder inom dessa områden numera
kunna uppvisa några nyodlingar hvarje år.
Inom de marker, som ligga mellan elfdalarna,
förekomma ytterst sällan nyodlingar,
utan användes en stor del af sommaren
och hösten till afbergning af myrängarnas
i såväl qvantitativt som qvalitativt
hänseende ofta mycket dåliga afkastning.
Dock har under senare tiden i och invid
större platser och arbetscentra tendens
till ett uppspårande jordbruk visat sig.

b) Visa liten håg att göra nyodlingar.

c) Bolagen sjelfva och deras tjensteman
äro de, som visa mesta nitet.

3. Svar saknas.

4. a) I mån af penningetillgång och
skiftenas verkställande, b) I ingen mån.

c) I mån af behof, men ej derutöfver.

5. a) A de hemman, som egas af bönder,
företagas ofta nyodlingar och utvidgas
befintliga åkrar; vidare tillvaratages
rödjningslandet vid bäckar och åar och hållas !
redan röjda ängar vid makt. Man får ofta

i lappmarkerna erfara, huru som förvånande
höga belopp af bönderna användas till nyodlingar.
Den bättre delen af den lösa
befolkning, som dragés till Norrland för
timmerdrifningen, söker sig på sommaren

arbete hos allmogen, och det är ingalunda
ovanligt, att en bonde för månader sysselsätter
en eller flere arbetare med odling,
och det trots det höga dagsverkspriset.
Drifkraften till bondens intresse för inegornas
utvidgning är att söka bl. a. i den
bjudande nödvändighet, som ställer sig för
honom, att åstadkomma existensmöjlighet
för två eller flere af barnen å samma hemman,
som förut tagits i anspråk endast
för en familjs uppehälle, b) Något sådant
intresse förefinnes i allmänhet icke hos
bolagens arrendatorer. Så vidt bekant, är
det endast i enstaka fall, som arrendatorer
erhålla bidrag af bolagen till nyodlingar,
och man kan under sådana förhållanden
icke vänta någon företagsamhet från deras
sida. c) Nyodla stundom lika mycket som
bönder.

6. a) Der tillfälle finnes till försäljning
af landtmannaprodukter antingen till följd
af närbelägna konsumtionscentra eller för
öfrigt goda kommunikationer, visa de sjelfegande
bönderna i mån af tillgångar stort
intresse för nyodlingar och jordförbätt|
ringar, b) Visa aldrig intresse för dylikt,
c) De hemman, bolagen sjelfva innehafva,
upplåtas som boställen till deras tjensteman,
hvilka nog sköta dem väl och på så
sätt bereda sig största möjliga fördelar af
I jorden, men egentligt intresse för nyodlinI
gar saknas äfven hos dem, enär de natur|
ligtvis ej tänka på någon försäljning af
jordbruksalster.

FRÅGAN 9. SKO GSSTATEN.

427

Skogsstaten.

I. Gefle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Öster-Dalar nes revir.

a) Synas lägga sig vinn om att efter
förmåga tillocka och på annat sätt förkofra
sin jord. b) Hos arrendatorn af bolagshemman
synes detta intresse borta,
såvida ej aftal i arrendekontrakt tvinga
dertill, c) Företaga ytterst sällan nyodlingar
och jordförbättringar, dock olika
hos olika bolag.

Sårna revir.

Något särskildt intresse för nyodling
eller jordförbättringar inom Sårna revir
har ej visat sig hos vare sig sjelfegande
bönder, bolagen eller deras arrendatorer och
tjensteman.

Transtrands revir.

a) Hafva icke uppbrutit någon ny jord
på flera år; de hafva haft fullt arbete med
att skaffa gödning till sin gamla åkerjord,

b) Hafva veterligen icke uppbrutit någon
ny jord. c) Veterligen har blott ett enda
bolag under senare åren företagit nyodlingar,
nemligen i Särnabyn. Orsaken härtill
är helt säkert, att samma bolags tjensteman
å platsen hafva uti sina lönevillkor, att
de till sitt hushåll få taga af landtbruket,
hvad de behöfva, under det att
bolaget bestrider alla kostnaderna för nyodlingarna
och landtbruket.

Vester-Dalarnes revir.

I allmänhet saknas allt intresse för nyodlingar.

Gestriklands revir.

Under senare tider har arbetet med nyodlingar
inskränkt sig till ett mininnm.
Missförhållandet mellan jordbrukets produkter
och arbetslönerna gör, att intet odlingsarbete
blifvit lönande. En följd häraf
är, att de odlingar, som företagits, äro att
hufvudsakligen söka, der en större arbetarebefolkning
samlats, sålunda vid industriella
platser på bolagsegendomar.

Vestra Helsinglands revir.

Beträffande intresset för nyodlingar torde
detsamma kunna anses vara större hos
sjelfegande bönder än hos bolagens arrendatorer
och bolagen sjelfva eller deras
tjensteman. Angående åter jordförbättringar
torde intresset derför kunna anses
störst hos bolagen sjelfva eller deras tjensteman.
Ibland hjelpa bolagen sina arrendatorer
härutinnan, i följd hvaraf intresset
för jordförbättringar torde kunna betraktas
som ungefär lika stort hos de sjelfegande
bönderna och bolagens arrendatorer, åtminstone
med hänsyn till skogsbyggderna.

Norra Helsinglands revir.

Bolagen, särskildt Bergvik och Ala nya
aktiebolag, hafva nedlagt ej obetydliga
kostnader på nyodlingar. En del bönder
bryta nog äfven jord, ehuru i mindre skala,

428

FRÅGAN 9. SKOGSSTATEN.

hvarför ock inom Bjuråkers socken belöningar
till ett flertal bönder af Gefleborgs
läns hushållningssällskap utdelats för
odlingsflit. A aktiebolaget Iggesunds bruks
skogar hafva af gammalt kolarne fått bryta

sig jord och bygga åt sig för en tryggad
existens på ålderdomen.

Of ver jägmästaren.

Se under litt H. särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

Intresset för nyodlingar har i allmänhet
varit ringa under den senare tiden, antagligen
i brist på arbetshjelp, beroende på
de goda förtjenster, som yppats ej allenast
vintertiden med skogskörslor, utan äfven
vår- och sommartid med flottningar, anläggning
af stora industrietablissement,
byggnader af andra slag och jernvägsanläggningar
i andra delar af landet.

Hernösands revir.

a) Nyodlingarne hafva under de senare
åren något tilltagit. Synnerligast de bönder,
som haft exempel häraf på nära håll, hafva
deraf tagit lärdom, b) Odla ej, der ej
bolagen hjelpa, c) Bolagen sjelfva hafva
ehuru i mindre skala företagit nyodlingar.
I allmänhet kan dock sägas, att några
nyodlingar på senare åren ej i nämnvärd
grad förekommit.

Junsele revir.

a) Nyodlingsintresset har under senare,
goda tider med höga arbetspriser varit
ringa, men är detsamma naturligen störst
å böndernas egna hemman, b) A en del
arrendehemman, tillhöriga trävarubolag,
hvilka utarrendera sina hemman efter syn
och besigtning och efter arrendetidens slut
ersätta de nyodlingar eller större jordförbättringar,
som utförts, ske ock här
och hvar nyodlingar i större eller mindre
utsträckning, c) A jordbruk, som, oftast
i större komplexer, af bolagen bibehållas
under eget bruk, företagas såväl nyodlingar
som jordförbättringar i afseende på dikningar,
dy- eller lerjords påförande, kalk -

ning m. fl. dylika åtgärder, hvilka betingas
af ett rationellt skött jordbruk. På samma
vis å sådana hemman eller lägenheter, hvilka
såsom boställen innehafvas af bolagens
tjenstemän.

Tåsjö revir.

a) Mindre nyodlingar och jordförbättringar
(tillförsel af myrjord) ha visserligen
förekommit här och hvar, men mera betydande
odlingar egentligen blott i samband
med egodelningar, b) Nästan endast
så vida särskilda förmåner beviljats derför
af bolagen, c) Bolagens tjenstemän sträfva
allmänt att förbättra sin jord genom tilllämpande
af vexelbruk, användande af tidsenliga
redskap, konstgödsel m. m.

Anundsjö revir.

I samma mån som åt skogsbruket egnas
större uppmärksamhet från de större bolagens
sida genom utdikningar, svedjningar
m. m. å försumpade marker till skogsåterväxtens
befrämjande, så framkallas efter
hand äfven ett större intresse för dikningar
och förbättringar å den inegojord, som
ligger invid sjelfva gårdarna, dels för att
ersätta förlusten af en och annan mistad
slåttermyr och dels derför, att bonden lär
sig så småningom förstå att ju mer han
kan kosta på sitt jordbruk, dess större
afkastning kan han derifrån beräkna. Detta
hufvudsakligast beträffande de sjelfegande
bönderna, hvaremot bolagsarrendatorerna i
allmänhet tveka att nedlägga några som
helst kostnader på en egendom, som de
icke ha någon säker utsigt att få behålla.

FRÅGAN 9. SKOGSSTATEN.

429

Östra Jemtlands revir.

a) En och annan sjelfegande bonde, som
har sin skog till större eller mindre del
osåld och kan från densamma genom försäljning
af några hundra timmer för året
bereda sig en afsevärd inkomst, lägger
visserligen ned någon del af densamma i
odling och förbättringar å sitt hemman,
ofta dock i öfverflödig åbyggnad. Lika
många om ej flera bönder förefinnas dock,
hvilka ej använda den inkomst, som erhålles
genom försäljning af skogseffekter
eller genom skogsafverkning, till förbättring
af sina hemman, utan i öfverflödiga
lefnadsvanor. b) Det är ett sällsynt undantag,
att en arrendator af ett bolagshemman
å detsamma verkställer nyodling eller jordförbättring.
c) För den händelse att ett
till en bolagstjensteman som boställe upplåtet
hemman brukas och skötes på bolagets
bekostnad, verkställas å detsamma
rätt ofta nyodling och jordförbättring samt
kanske framför allt uppförande af prydlig
åbyggnad.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

Afsevärda nyodlingar hafva icke företagits
under senare åren. Mindre sådana
hafva verkställts af såväl a) och c) som b).

Norra Jemtlands revir.

Nyodlingar förekomma mycket sällan i
följd af de högt uppdrifva arbetsprisen och
de dåliga kommunikationerna, och jordförbättringar,
om dit ej kan räknas den
emellanåt förekommande kalkningen samt
stundom företagen stenrödjning af den odlade
jorden, äro okända. Med afseende på
intresset att utföra nyodlingar och till
jordförbättringar _ möjligen hänförliga åtgärder
har det visat sig a) hos sjelfegande
bönder störst. Omständigheter, som framkallat
företagsamhet i här i frågavarande
afseenden, hafva varit: ej för stor aflägsenhet
från kommunikationer eller afsättnings -

j orter för jordbruksprodukter och familjernas
sammansättning, så att arbetet kunnat
utföras utan anlitande af legdt folk. Hvad
som ej kan undgå uppmärksamhet är ock.
att hemman och lägenheter, som kommit
i händerna på en del från andra landskap
såsom Småland, Vestergötland, Vermland
etc. ursprungligen såsom arbetare hitkomna
personer, i allmänhet uppodlas och skötas
med vida större energi än öfriga hemman,
b) Hos bolagens arrendatorer ytterst ringa
samt c) å hemman, brukade af bolagen
eller, deras tjensteman, äfven i allmänhet
ringa.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

Under senare tider har den jordbrukande
befolkningen i allmänhet visat föga intresse
för nyodlingar, a) A en del bondehemman
med gynnsamt läge för brytande
af ny jord hafva visserligen nyodlingar
j uppstått, men i regel torde dessa hafva
varit obetydliga. Äfven har på senare åren
I en och annan förutseende och duktig bonde
börjat odla de myrmarker, som med statsJ
bidrag blifvit försedda med afloppsgrafvar
j för frostländighetens minskande, b), c) Å
hemman, som brukats af bolagens arrendatorer,
bolagen sjelfva eller deras tjensteman,
torde med högst få undantag ej någon
mark brutits till åker.

Vestra Jemtlands revir.

I samma mån, som de sjelfegande böni
derna hafva insett nyttan af såväl nyodlingar
som förbättringar af gamla odlingar,

1 har intresset för jordbruket stegrats. MycI
ket ha enstaka exempel i byarna bidragit
till intressets väckande, men kommunikationsleder
och nya afsättningscentra äro
J de förnämsta förutsättningarna för jordbrukets
utveckling. Vid större hemman
lägges i allmänhet mera vigt å ett intensivt
jordbruk, under det man å smärre, särskildt
j nyförvärfvade hemman och torpafsöndrin[
gar mera allmänt ser nyodlingar.

430

FRÅGAN 9. SKOGSSTATEN.

Socknarna Undersåker, Åre och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

a) I allmänhet visas ringa intresse för
nyodlingar och jordförbättringar. Jemtarna
äro af naturen konservativa och hålla envist
fast vid det gamla; dessutom äro de
obenägna att nedlägga arbete och kostnad
på något, som ej omedelbart samt direkt
tillskyndar dem vinst, b) På grund af arrendatorernas
osäkerhetstillstånd är gifvet,
att de ej visa intresse för nyodling och
annan jordförbättring, c) Bolagen sjelfva
eller deras tjensteman äro otvifvelaktigt
förgångsmän.

Herjeådalens revir.

Särskildt hvad beträffar de Storsjön angränsande
socknarna har intresset för nyodlingar
och andra jordförbättringar visat
sig vara i stigande, der jordens beskaffenhet
är sådan, att odlaren kunnat vänta sig
lön för nedlagdt arbete och kostnad, och
gäller detta icke mindre bolagens än de
sjelfegande böndernas hemman. Hvad beträffar
de öfriga socknarna äro betingel -

serna mindre för vidtagande af lönande
nyodlingar eller andra jordförbättringar,
beroende på både klimatiska förhållanden
och jordens beskaffenhet, hvarjemte flerstädes
sedan lång tid tillbaka fortgående
laga skiften äfven i sin mån bidragit till
att lägga hämsko på befolkningens intresse
för dylika företag.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

a) I den mån den ekonomiska ställningen
medgifvit det, hafva sjelfegande bönder
verkställt nyodlingar och andra jordförbättringar.
Der laga skiften afslutats, har
intresset visat sig större, b) Hafva i berörda
syfte ej visat något intresse, c) Hafva ej
visat intresse för nyodlingar, men väl för
jordförbättringar.

Öfver jägmästaren.

Nyodlingar och jordförbättringar förekomma
endast i ringa utsträckning, och
äro befolkningen i allmänhet och bolagens
arrendatorer isynnerhet ointresserade uti
detta hänseende. Der tillgång på godartad
myrjord finnes, påföres åkern sådan.

IH. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir.

a) Sedan lagen till skydd för ungskogen
trädde i verkställighet, har intresset för
nyodling och jordförbättring mer och mer
ökats, b) Visa nästan intet intresse derför,

c) Å vissa välbelägna hemman verkställas
nyodlingar och jordförbättringar, å sämre
belägna ej.

Norsjö revir.

De större odlingar af sankmarker, som
med bidrag af statsmedel blifvit verkställda
och hvilka visat sig lemna gynnsamma
resultat, bland annat rika hö- och
grönfoderskördar, hafva manat ett stort antal
af den jordbrukande befolkningen till

nyodlingar, företrädesvis å myrmarker,
men genom bristande ekonomisk förmåga
hafva dessa odlingar dock enbart kunnat
företagas i jemförelsevis mindre skala.
Användningen af artificiella gödningsämnen
har ökats högst betydligt.

Burträsks revir.

a) I Bygdeå, Nysätra och Löfångers
socknar hafva sjösänkningar i stor utsträckning
företagits med mycket godt resultat,
hvarjemte i nämnda socknar och nedre delen
af Burträsks socken jordförbättring genom
påförande af myrjord på mineraljordarterna
mycket flitigt sker på böndernas hemman.
Hemmansegarne begagna sig äfven ganska
mycket af fördelen att med statsbidrag få

FRÅGAN 9.

SKO GSST ATEN.

431

frostförande marker afdikade, då de genom
att med eget folk utföra arbetet ofta kunna
fullborda detsamma ensamt för statsbidraget.
b) Bolagens arrendatorer torde icke
ofta vara i tillfälle till myrodlingar eller
jordförbättringar, c) Ett af de i denna ort
opererande bolagen har begärt statsunderstöd
för torrläggning af frostförande mark.
Härmed lärer emellertid mer afses, att
vinna mark för skogsbörd, äfvensom att
bereda snabbare tillopp af flottningsvatten
till den flottled, i hvilken vattnet afledes.
Bobertsfors bruksegare hafva visat stort
intresse för odlingar och jordförbättringar
vid nämnda bruk, der ett af de största
och mest utvecklade jordbruk i länet bedrifvits.

Degerfors revir.

Hänvisas till svaret å frågorna 5—7. Såsom
en beaktansvärd omständighet torde få
framhållas, att ett bolag, Sandviks ångsågs
aktiebolag, har uteslutande ur jordbrukssynpunkt
i sin tjenst anställd en examinerad
agronom, som har att tillse jordbruken
och bestämma om nyodlingar, reparationer
och dylikt, som af arrendatorerna mot
afdrag på arrendebeloppen skola utföras.

Södra Lycksele revir.

a) Allt efter som laga skiftena hinna
fullbordas, så att hvarje hemmansegare får
sin bestämda lott, lägga sjelfegande bönderna
ned mycket arbete dels på den gamla
inegojordens förbättring, dels på nyodlingar.
De upparbeta mera fast mark, rödja undan
buskar m. m. å sina ängar, dika i smått
mindre sumpmarker o. s. v. b), c) Bolagens
arrendatorer och lägre tjensteman visa
deremot ej alls samma intresse för dessa
arbeten.

Norra Lycksele revir.

Sedan i en by laga skifte afslutats och delegarne
tillträdt sina nya lotter, vidtogos vanligen
genast en del under skiftets fortgång
hvilande jordarbeten och utflyttningar samt

uppbrytning af »fastmark» i stället för
mistade inegor.

Stundom finnes någon större för odling
lämplig myr, för hvilkens afdikning
statsanslag blifvit under pågående
skifte begärdt och beviljadt, der snart
vackra grönfoderskördar lemna ersättning
för nedlagd möda. Det är likväl de »sjelfegande».
som taga initiativet till dessa
j ordutvidgningar.

Asele revir.

a) Sedan laga skifte öfvergått byarna,
har de'' sjelfegande böndernas lust för nyodlingar
betydligt ökats, b) Visa intet
intresse i detta afseende, c) Visa mindre
intresse för nyodlingar äii de sjelfegande
bönderna.

Sorsele revir.

Sedan laga skifte öfvergått en by, plägar
nästan alltid en täflan uppstå bönderna
emellan att nyodla och rödja å sina nu
fullt bestämda egolotter. Äfven jordförbättringar
genom påförande af torfjord från
de gemensamma torftagen blifva mera allmänt
förekommande, sedan en by undergått
laga skifte. Att de sjelfegande bönderna
äro ifrigare i sina arbeten än bolagsarrendatorerna
torde knappast behöfva påpekas.

Stensele revir.

På gruud af de höga arbetsprisen samt
pågående laga skiften under de senaste
åren hafva ytterst få jordförbättringar vidtagits
och alltid i ringa utsträckning. Ingen
skillnad mellan de tre ofvan uppräknade
kategorierna.

Vilhelmina revir.

a) Sedan laga skifte öfvergått en by,
kan man såsom regel säga, att nyodlingar
anlagts och jordförbättringar vidtagits med
både intresse och framgång, och resultaten
häraf hafva visat sig fort nog i alla de
fall, der den sjelfegande bonden lyckligt
gått igenom de i ekonomiskt hänseende

432

FRÅGAN 9.

SKOGSSTATEN.

kritiska år, osom följa på hvarje laga |
skifte, b) A bolagens arrendehemman |
har man ej kunnat iakttaga vare sig nyodlingar
eller jordförbättringar, c) Sådana
jordbruk finnas ej.

Fredrika revir.

a) Medan byar och lägenheter ännu lågo
i samfällighet och respektive åbor icke
egentligen visste, hvad de egde och rätteligen
innehade, visade bonden i regel intet I
intresse för nyodlingar och andra jordförbättringar.
I och med först afvittringens
fastställande på 1880-talet och derpå följande
laga skiften, hvilka nu öfvergått alla !
större byar inom reviret, har förhållandet
i detta afseende blifvit helt annat. Stegradt j
intresse för dylika företag visas allt mer
och mer af de sjelfegande bönderna, hvilket j

b) deremot icke kan sägas om bolagens j
arrendatorer, som, åtminstone så länge deras j
arrenden grunda sig endast på lösa, munt- j
liga aftal, icke kunna eller vilja göra något
för den jord, från hvilken de hvilken dag som j IV.

helst kunna bli uppsagda. Yille bolagen
med sina arrendatorer upprätta skriftliga
kontrakt på längre tid, blefve förhållandet
måhända annorlunda, c) Dylika hemman
äro inom reviret så få, att något allmängiltigt
omdöme i detta afseende ej kan
fällas.

Bjurholms revir.

a) Utförandet af nyodlingar är naturligtvis
beroende af råd och lägenhet samt
tillgång på billig arbetskraft, men de sjelfegande
bönderna inom detta revir hafva,
enligt hvad förut blifvit omnämndt, under
de senaste 10 åren betydligt utvidgat sitt
egoområde, och detta intresse har isynnerhet
visat sig, sedan byarna undergått laga
skifte och hvar och en fått sitt. b) Hafva
hvarken råd eller intresse att utvidga jorden,
för så vidt icke bolaget sjelft kostar på
nyodling och gödningsämnen.

Öfverj ägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

a) Sakna numera icke intresse för nyodlingar
och begära ofta statsanslag för
utdikningar. b) Sakna allt intresse i sådant
hänseende, c) Bolagen inom Lillpite
elfdal visa lifligt intresse för nyodlingar
och andra jordförbättringar.

Elfsby revir.

Då brist på andra arbeten i synnerhet
skogsarbeten uppstår, visar sig intresset
för jordbruket i vida större mån, än annars
är förhållandet. Detta gäller såväl bönderna
som bolagen och deras arrendatorer.

Arvidsjaurs revir.

a) Intresset för nyodlingar och i synnerhet
för myrodlingar har betydligt ökats

under de senare åren. Då bönderna kommit
under fund med att myrodlingar under
vissa förhållanden löna sig, har, som sagdt,
deras intresse för dylika odlingar stegrats
år efter år. Dels med statsbidrag, dels på
egen bekostnad hafva en hel del byamän
verkställt myrdikningar för frostländighetens
minskande, hvarefter å många ställen
följt odling af de torrlagda myrarna; och
kan i allmänhet sägas, att dessa odlingar
lyckats öfver förväntan. Såsom vackra
exempel kunna anföras de verkställda myrdikningama
i byarna Abborrträsk och Järfträsk,
hvarest minst ett par hundra hektar
myrmarker genom torrläggning vunnits för
odling. Konstgjord bevattning af sjelfväxande
ängar förekommer ofta. b) Hafva sällan
arbetat på nyodlingar eller andra jordförbättringar.
Undantag finnas dock. I all -

FRAGAN 9. SKO GSST ATEN.

433

mänhet hafva de ingen garanti för att få
ersättning för å nyodlingar nedlagda dagsverken.
c) Strax före afvittringarna kunde
bolagen, för att kunna få större skatt med
ty åtföljande skogsanslag, låta arbeta på
odlingar. Till dess hemmansområdena blifvit
utstakade, eller ock tills hemmanen (nybyggena)
fått skattelösas, arbetades med
odlingar, hvarefter i de flesta fall alla
dylika arbeten afstannat.

Öfre Byske revir.

a) Yisat största intresset för nyodlingar
och jordförbättringar i de fall, der hemmanet
icke tynges af större skulder, samt
der egaren, särskildt ifråga om myrodlingar,
kunnat göra sig tillgodo mera tidsenliga
jordbruksmetoder, b) Hafva visat största
intresse för jordbruket i de fall, då de haft
utsigt att få återköpa inegojorden och således
hopp om att ånyo blifva sjelfegande.
I någon mån synes också deras jordbruksintresse
ökats, när de, hvilket dock sällan
hittills skett, erhållit lagliga arrendekontrakt
och derigenom fått rösträtt för den jord, de
bruka. Bolagen sjelfva och deras tjensteman
äro mest intresserade för jordbruket,
när hemmanet är så beläget, att dess afkastning
kan befordra deras industriella
rörelse.

Malmesjaurs revir.

a) Intresse för nyodlingar och jordförbättringar
har af sjelfegande bönder visats,
i den mån behofvet påkallat och ekonomiska
villkor medgifvit. b) Visa i allmänhet
icke dylikt intresse, c) Hafva visat
största intresset för nyodlingar under afvittringen,
synnerligast i Arjepluogs socken,
för att få stora skattetal och härigenom
stora skogsmarksarealer. Understundom
tyckas emellertid en del af dessa nyodlingar
hafva verkställts utan någon tanke på
framtida afkastning. Markens alstringsförmåga
har vid tillfällen för syner och
dylikt uppdrifvits med dyrbara artificiella
gödningsämnen, och odlingen har sedermera

lemnats utan skötsel. Jordförbättringar å
hemman ha dock understundom vidtagits.

Arjepluogs revir.

a), b) Något afsevärdt intresse för nyodlingar
och jordförbättringar kan icke
påvisas, c) Bruka icke hemman inom reviret.

Variså revir.

m Intresset för nyodlingar och jordförbättringar
större hos bönderna än hos bolagen.

Jockmocks revir.

a) Sedan byarna efter afvittringens afsilande
1896 börjat undergå laga skifte,
har hemmansegarnes intresse för nyodlingar
betydligt tilltagit, b) Visa intet intresse
för nyodlingar och jordförbättringar, c) Intresset
för dylikt är störst på sådana hemman,
der någon bolagstjensteman är bosatt,
och i allmänhet invid stråkvägarna.

Perlelfvens revir.

Andra än i svaret å frågan 8 omnämnda
odlingar utföras ej å något hemman, dock
torde, sedan byarna nu börjat undergå laga
skifte, intresset härvidlag hos den enskilde
jordegaren betydligt ökas.

. Storbackens revir.

a) Se svaret å frågan 8. Efter skedd skatteomföring
kan i en del fall påvisas, att de
sjelfegande företaga nyodlingar, c) Ett bolag
har utfört synnerligen beaktansvärda
arbeten efter skatteomföring.

Bodens revir.

Förutom vid hjelp med dikningsanslag
har ej intresse för odling i nämnvärd grad
plägat visa sig hos vare sig a), b) eller c).

Båneå revir.

Någon vidare ifver för nyodlingar visade
sig icke förr hos bönderna, men, sedan
staten under senare tiotal år anslagit betydande
summor åt en del af ortens större
byar till afdikning för frostländighetens

434

FRÅGAN 9. SKOGSSTATEN.

minskande, hafva bönderna sjelfva fortsatt
torrläggningarna och uppodlat rätt ansenliga
sankmarker. Intresset härför synes ock
alltmer sprida sig, och otvifvelaktigt skulle,
om staten ansloge medel till en första
afledning af vatten från sankmarker, och
kostnaderna sålunda i afsevärd mån minskades,
en stor mängd bönder, som ensamma
ej hafva råd till dylika dyrbara
arbeten, fortsätta torrläggningen och utföra
för jordbruket mycket betydelsefulla
och ansenliga nyodlingar. Rörande bolagen
och deras åbor se svaret å frågorna 5—7.

Kalix revir.

Bestämda upplysningar kunna ej lemnas.

Ängeså revir.

I samma mån som laga skifte öfvergått
byarna har intresset för nyodlingar och
jordförbättringar betydligt ökats, och gäller
detta i synnerhet och nästan uteslutande
de sjelfegande.

Råneträsks revir.

a) Något särskildt intresse i detta afseende
har endast visat sig efter laga
skiften, sedan skifteslagets delegare erhållit
sina hemmansområden bestämda, b) Hafva
endast visat intresse mot kontant erkänsla
i form af bidrag från bolaget.

Gellivare revir.

Alltefter som skiftet framskridit och
hemmansgränserna fastställts, har intresset
derför stigit, och i samma mån som jernvägen
framdragits, folkstocken ökats och
priset på jordbruksalster, särskildt mjölk,

dermed höjts, hafva å hemman nära jernvägen
nyodlingar och jordförbättringar kunnat
komma till stånd. Detta gäller isynnerhet
bondehemmanen, men äfven bolagshemman
invid Gellivare station.

Juckasjärvi revir.

a) Hafva på senare tider börjat rödja
ängsmarker samt verkställa så kallade
öfversilningar, som lemna godt och rikligt
foder, h) Visa ej samma intresse.

Tärendö revir,

a) Visa något intresse för uppodling af
lindor och upprödjning af naturliga ängar,
h) Intet intresse för sådana arbeten, c) Något
intresse för uppodling af lindor.

Torneå revir.

a) I någon mån har intresset börjat
vakna för jordförbättringar. Några mindre
myrodlingar, uppbrytning af åkertäppor,
samt vattenöfversilningar för att bereda
och underhålla ängslägenheterna äro de
enda arbeten, som i allmänhet bönderna göra
här i orten för jordens förbättring, b), c)
Sakna allt intresse för nyodlingar och hafva
icke heller gjort några andra sådana, än de å
kronohemman föreskrifna.

Pajala revir.

Se svaret å frågorna 5—7,

Öfverj ägmästaren.

Kan besvaras med någon tillförlitlighet
endast af med särskilda ortförhållanden
förtrogen.

FRÅGAN 9. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 485

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tjensteman.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Odlingslusten bland länets jordbrukare är,
för närvarande åtminstone, högst obetydlig,
beroende på arbetskraftens dyrhet. Man
torde knappast kunna verkställa en vanlig
nyodling under 300 kronor pr har, utom
kostnaderna för dikenas upptagande.

Det lilla intresse, som för sådana företag
emellertid kan spåras, torde få anses
förekomma bland de nämnda kategorierna
i följande ordning:

1) sjelfegande bönder;

2) bolagen sjelfva eller deras tjensteman; 8)

bolagens arrendatorer.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Hvad först beträffar de större odlingsföretag,
som tillkommit i samband med sjösänkningar
och mer omfattande torrlägg- I
ningar, så hafva bruken och de större j
trävarubolagen ofta möjliggjort deras genomförande.
Omfattande dylika företag
hafva dock tillkommit på initiativ och |
under medverkan endast af sjelfegande
bönder. Hvad åter beträffar mindre ny- j
odlingar, så förekomma sådana årligen öfver
hela länet så väl å bolagens under eget
bruk varande mark som å bönders och j
arrendatorers jord, om ock ej inom någon- I
dera kategorien i mera anmärkningsvärd
utsträckning. Intresset för nyodlingar är j
i allmänhet större hos de sjelfegande bönderna
än hos arrendatorerna. I Helsingland
odla dock vissa bolags kolare rätt

mycket, dertill föranledda af att de för ålderdomen^
få arrendefritt behålla af dem odlad
jord. Äfven bland öfriga landbönder och
arrendatorer saknas ej intresse för nyodlingar,
hvartill i sin mån torde bidraga,
att de större bolagen söka uppmuntra till
odling genom bidrag och utfästande af vissa
års eller lifstids arrendefrihet. Intresset
för jordförbättringar är starkast hos bolagen
i fråga om den af dem under egen
förvaltning skötta jorden, på hvilken de å
flera orter i olika delar af länet nedlagt
högst betydande kostnader, men är deremot
i allmänhet minst framträdande hos
arrendatorerna. Ej obetydliga qvantiteter
af artificiella gödningsämnen inköpas och
användas emellertid numera årligen äfven
af dessa sistnämnda. Utom genom omnämnda
räntefria lån söker hushållningssällskapet
uppmuntra odlingar genom att
årligen utdela belöningar för odlingsflit

436 FKÅGAN 9. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

till mindre jordinnehafvare, som deraf gjort [ för nyodlings- och andra jordförbättringssig
förtjenta. | företag.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

a) Visa i allmänhet stort intresse för
nyodlingar, i synnerhet å ej alltför aflägset
liggande myrar, hvilkas utdikning ej krafvel''
för stora kostnader och till hvilka
kärrvägar utan alltför mycket arbete kunna
åstadkommas, b) Torde ej ha fullt så
stort intresse af att göra nyodlingar å sina
endast på vissa år arrenderade marker,

c) Visa en del större, en del mindre intresse

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

Härvidlag torde intresset och förutsättningarna
för nyodlingar och jordförbättringar
vara tillfinnandes mest hos de sjelfegande
bönderna, som mera vinnlägga sig
derom och begagnade förmåner, som t. ex.
hushållningssällskapet erbjuder i dessa fall,
dernäst torde bolagen sjelfva komma, och
sist deras arrendatorer.

IIL Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

har intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hernösand C. G. Strokirk.

a) Intresset är individuellt. Ibland får man
se egaren ånyo upptaga jord, som farfadern
odlat, men fadern låtit växa igen; ibland
få faderns nyodlingar förfalla o. s. v.

b) Då arrendatorerna hellre offra sin tid
på väl betaldt skogsarbete i bolagens tjenst,
blifver föga tid öfrig till odlingsarbete.

c) Frågan delvis besvarad under 5—7 c)
Bolagen äro ofta intresserade af nyodlingar
för anskaffande af erforderligt foder åt
hästarna vid afverkningarna.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

a) Arbeta numera ganska bra i detta
hänseende, b) Utföra sällan några förbättringar,
då de sitta på allt för lös grund,
c) En del större sågverksbolag hafva börjat
anställa rättare för öfvervakande af jordbruket
å sina hemman.

Länsagronomen E. O. Arenander.

a) Nyodlingar och jordförbättringar
förekomma rätt ofta å hemman eller torp,
tillhöriga sjelfegande personer, b) Hos
bolagens arrendatorer har icke försports
något, som skulle kunna betecknas såsom
nyodling eller grundförbättring, c) Inga
nyodlingar förekomma i regel å bolagsegendomar.
Tjenstemännen kunna dock
möjligen göra något sådant. Möjligen sker
förbättring af den redan odlade jorden.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

har icke afgifvit eget yttrande, men insändt
svar från nedannämnda personer, af

hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

FRÅGAN 9. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN

Er. Edström i Munsåker (Ragunda socken).

a) Hafva i allmänhet visat sitt intresse
för jordbruket genom att verkställa nyodlingar,
om än icke i stor skala, enär de
senare årens högt uppdrifna arbetspriser
just ej manat till att forcera odlingsarbete.
Jordförbättringar genom att på
fast mark påföra dyjord hafva äfven egt
rum i stor omfattning af de sjelfegande
bönder, som ej haft allt för lång transportväg
för dyjorden, b) Hafva deremot icke
verkställt några nyodlingar, då ju dessa i
allmänhet icke det ena året veta, om de
det andra skola bruka de åt dem upplåtna
hemman, så att de af odlingarna kunna få
någon nytta. En och annan af dem har
likväl verkställt en del jordförbättringar,
c) På de hemman, som brukas af bolagens
tjensteman företagas icke heller nyodlingar;
men i fråga om vidtagande af jordförbättringar,
torde dessa tjensteman i det allra
närmaste kunna jemnställas med de sjelfegande
bönderna.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

Större eller mindre nyodlingar förekomma
allt som oftast å de sjelfegande böndernas
hemman, deremot aldrig eller ytterst sällan
å bolagens arrendehemman.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

Några afsevärda nyodlingar hafva icke
företagits under senare åren; mindre sådana
företagas af såväl a) och c) som b).

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns ocli
Borgvattnets socknar).

a) Visa i allmänhet lifligt dylikt intresse,
och detta intresse synes växa, i samma mån
som frostländigheten kan öfvervinnas och
jorden genom insigtsfullare brukning ger
rikare skördar, b) Intet intresse förefinnes
för jordbrukshandteringen. c) Bolagens
inspektörer sköta sina boställshemman väl,
men visa ej minsta intresse för sina arrendatorers
görande och låtande i jordbruksväg.

OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 487

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

_ a) Nyodlingar och jordförbättringar å
sjelfegande bönders hemman synas förutsätta,
att egarne varit temligen fria från
betungande skuldsättning. Der sådant företagits^af
mera skuldsatta bönder, har det
i ej så ringa mån påskyndat jordens öfvergång
i bolagens händer, b) Nyodlingar och
jordförbättringar af bolagens arrendatorer
eller tjensteman torde i regel ej förekomma.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

Såväl sjelfegande bönder som bolagens
tjensteman hafva snarare ny odlat för mycket
än för litet.

M. Tf assdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

a) Bättre bönder nedlägga nog ganska
mycket arbete på nyodlingar och afdikningar
af sina inegor, då folk kan fås dertill
för rimligt pris. Under flera af de
nyss tilländagångna åren har detta endast
obetydligt kunnat ega rum, enär den simplaste
arbetare haft anspråk på 3 å 4 kr.
i dagspenning och den arbetande klassen i
allt fall föredrager bolagsarbete framför
jordbruket, b) Några nyodlingar eller jordförbättringar
förekomma ej bland arrendatorerna.
c) Ej, så vidt kändt är, hafva
bolagen på något sätt förbättrat jorden.
Några husförbättringar förekomma dock
understundom å bolagshemman.

Bars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och Äs socknar).

Svar saknas.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

Några vidare nyodlingar ha inom orten
på senare tiden icke förekommit, och der
så i någon mån skett, har sådant vanligen
betingats af den omständigheten, att hemmanen
klufvits.

4B8 FRÅGAN 9. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

Hemming Olsson i Gårdsta (Hallens,
Marby och Norderöns socknar).

Obetydliga nyodlingar hafva företagits.
Intresset har förnämligast gått ut på att
förbättra och kultivera förut befintliga
odlingar.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

Svar saknas.

Gustaf Erikson i Myckelgård (Undersåkers
socken).

a) Hafva under senare åren visat stort i
intresse för nyodlingar och jordförbättringar j
och i synnerhet efter jernvägen, der det är
stor efterfrågan å landtbrukets produkter,
b) Visa föga håg för att påkosta och
förbättra något, c) Bolagen sjelfva och
isynnerhet deras tjensteman plåga visa
stort intresse för jordbrukets uppdrifvande.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

a) Intresset har slappats af svårigheten
att få nyodlingsföretag att bära sig. b) Bry
sig ej om nyodlingar.

Nils Olsson d. y. i Valne (Ålsens socken).

Intresse för nyodlingar och andra jordförbättringar
har här på orten icke visat
sig hvarken hos bolagens arrendatorer eller
hos bolagen sjelfva eller deras tjensteman,
men väl hos de sjelfegande bönderna. Anledningarna
till nyodlingar hafva varit dels
ökade möjligheter till afsättning af landtbruksprodukter
dels ock det genom den
stegrade landtmannabildningen alltmer växande
intresset.

E. Å. Wallmarlc i Hofverber g (Bergs
socken).

Endast i undantagsfall har intresse visats
för nyodlingar och jordförbättringar och,
der det förekommit, har det varit sjelfegande
bönder och bolagens tjensteman.
Förutsättningar derför hafva varit intresse
och god ekonomisk ställning.

Th. Hermansson i Råtansbyn (Rätans
socken).

a) Mycket litet intresse, b), c) Intet.

Anders Mattsson i Salom.

a) Hos sjelfegande bönder växer intresset
för nyodlingar och jordförbättringar, i
samma mån som förtjensterna i skogarna
blifva mindre och bonden hänvisas att söka
sin utkomst af jordbruket, b) Hos bolagens
arrendatorer har man svårt att spåra något
sådant intresse, då jordbruket för dem är
mera en bisak. Der, hvarest intresset för
jordbruket förefinnes, har man att spåra
orsaken deri, att arrendatorn erhållit kontrakt
på längre tid och bolagets förvaltare
! särskild! lägger sig vinn om att uppmuntra
jordbruksintresset, c) Bolagen sjelfva bruka
ej andra hemman än dem, som äro boställen
| för deras inspektörer och dessa sköta sina
hemman rationellt, äfven om större nyod|
lingar ej pläga förekomma.

Länsagronomen Per Sylvan.

a) Dylikt intresse förekommer företrädesj
vis bland sjelfegande bönder, särskildt under
tider, då arbetskraften ej är så dyr.
b) Undantagvis. c) Mer ofta.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

a) Hafva stort intresse för dylikt, hvilket
otvetydigt framgår af de ökade hemmans- |

klyfningarna. b) Hafva på grund af sin
ställning intet intresse för nyodlingar, c) En
del sågverksbolag och deras tjensteman
hafva verkligen på sista tiden, sedan Revisionssekreteraren
Lindhagens motion väck -

FRÅGAN 9. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 439

tes, börjat göra något för jordförbättringar,
men i allmänhet ligger deras intresse åt
annat håll.

Länsagronomen Axel Bosin.

a) Söka i allmänhet genom nyodlingar
förstora hemmanens inegojord för att kunna
dela dem mellan 2 å 3 af barnen, b) Endast
i vissa undantagsfall inträffar, att en och
annan arrendator företager jordförbättringar
eller nyodlingar. Omnämnas må dock, att
länsagronomen af Mo och Domsjö aktiebolag
haft i uppdrag att uppgöra planer till nyodlingar
och förbättringar å ett tjugutal
dem tillhöriga hemman. Till de sålunda
föreslagna arbetenas fullbordande har bolaget
bidragit med minst halfva kostnaden.
A en del af de hemman, som tillhöra sådana

bolag, hvilka i sin tjenst hafva särskilda
rättare eller tillsyningsmän för landbönderna,
torde nog en del grundförbättringar blifvit
utförda på liknande villkor, c) A de af
bolagen sjelfva brukade egendomarna hafva
odlingar utförts — mången gång storartade
sådana — ofta med tanke på att öka mjölkafkastningen,
så att arbetarna ej skulle
behöfva lida brist på denua vara eller få
betala oskäligt för densamma.

Länsmejer isten Edvin Westerlund.

a) Störst hos sjelfegande bönder, då några
deras hemman med sina rika tillgångar på
odlingsmark genom nyodling bjuda framtida
hem åt flere barn. b) Intresse för nyodling
kan ej förutsättas.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

a) Intresset för nyodlingar har under de
senaste åren varit stort hos de sjelfegande
bönderna i kustlandet, och hafva nyodlingar
företagits i relativt stor utsträckning, b) Hos
bolagens åbor förefinnes i detta afseende
intet intresse på grund af osäkerheten,

huruvida de kunna komma att få någon
nytta af utförda nyodlingar eller andra
jordförbättringar. Der dylika förekommit
å bolagens åbohemman, hafva de direkt bekostats
af bolagen sjelfva,oi de flesta fall
i och för skattelösen, c) A de af bolagen
direkt genom deras tjensteman brukade
hemman har ett större intresse i detta
afseende visat sig.

440

FRÅGA» 9. LANDTBRUKS1NGEN1ÖRFE.

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtbruksingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Innan skogsafverkningen började på allvar
inom Kopparbergs län, gjorde befolkningen
kraftiga ansatser till förbättring af
sitt jordbruk såväl genom afdikning för
frostländighetens minskande som för odling.
Under de sista 20 å 30 åren kan man säga,
att denna företagsamhet, hvad de öfre
dalasocknarna angår, till största delen afstannat
utom i de socknar, der skogsmedelsfonder
funnits.

Ett vidtomfattande och särskildt nyttigt
afdikningsföretag inom Mora socken afstannade
till följd af den höga lösen, som
strömbyggnadsbolaget fordrade för utrifning
af en obegagnad, men insynad flottled med
tillhörande dammbyggnad.

Såväl direkt som indirekt torde bolagens
vidtomfattande jordförvärf hafva bidragit
till att företagsamheten i afseende på jordbruksförbättringar
numera är så ringa. Om
fråga väckes om ett afdikningsföretag,
finner man vanligen bolagen intresserade
i ett flertal skifteslotter, och deras ombud
förhålla sig i regeln passiva, ■ hvilket vid
dikningslagens tillämpning blir detsamma
som att vara motpart. Undantag från denna
regel synes ett bolag »Dalarne» vilja göra,
i det undersökning detta år begärts vid
tvenne olika masskomplexer i ett par af
de nordligaste socknarna.

I öfrigt torde frågan böra besvaras sålunda:
a) sjelfegande bonden vill, men kan
ej ensam åstadkomma några nyodlingar af
betydenhet, till följd af att egendomarna
äro så splittrade och sammanslutningar för -

svåras af bolagens jordförvärf; b) bolagens
arrendatorer sakna alla förutsättningar för
att kunna göra något i denna väg, till
följd af den osäkerhet, hvarmed de innehafva
sina arrenden; c) bolagen sjelfva
eller deras tjenstemän sköta visserligen i
regeln den af dem inköpta inegojorden väl,
men lägga ej an på att förbättra jordbruket
genom nyodlingar och dylikt.

Landtbruksingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.

a) Der ej kostnaden varit för stor samt
skälig ränta kan beräknas å nedlagdt kapital,
hafva i allmänhet de sjelfegande bönderna
visat intresse för nyodlingar och andra
j jordförbättringar å sina hemman, b) Hafva
härvidlag ingenting att säga, utan bestämmes
detta af bolagen gonom arrendej
kontrakt m. m. c) Detta beror på den
af bolaget bland annat äfven för jordens
skötsel tillsatta tjenstemannens sinne för
nyodlingar och andra jordförbättringar,
j samt om desamma löna sig eller ej.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens lån
V. S. K. Kempff.

Hänvisas till svaret å frågorna 5—7.

Extra Landtbruksingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

Som helt naturligt är, hafva bolagens
arrendatorer minsta eller nästan intet intresse,
och den sjelfegande bonden det
största intresset för nyodlingar och jordförbättringar,
ehuruväl äfven detta ibland
kan vara ringa nog.

FRÅGAN 10. SOCKEN OMBUD.

441

10. Förekommer, att ineg ojord (deri ej inberäknade aflägset belägna
slåtterlägenheter) lemnas obrukad eller utan annat bruk än att växande foder,
så länge det lönar sig, afbergas, samt i hvilken utsträckning eger detta rum å:

a) bolag shemman?

b) bondehemman?*

Anm. På grund af frågans missuppfattande sakna åtskilliga af de inkomna svaren intresse.
Här nedan upptagas endast öfriga svar.

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Enviken, Svärdsjö, Sundhorn, Vika,
Kopparberg, Torsång och Gustaf.

I öfrigt svaras:

Aspeboda.

Inegojord lemnas i allmänhet icke obrukad.

Silfberg.

a) Bolagshemman utläggas till skogsmark,
men ej i större utsträckning, b) Nej.

2. Hedemora fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Stora Skedvi, Hedemora, Folkärna,
Grytnäs och Avesta.

I öfrigt svaras:

Säter.

Har förekommit å Stora Kopparbergs
Bergslags aktiebolags hemman men icke å
bondehemman.

Husby.

A bolagsh.emman förekommer någon gång,
att aflägset belägen egendom, som förr
haft arrendator, utlagts till skogbärande
mark. A bondehemman förekommer detta

ej By.

Fäbodjord, som förr brukats som åker,
och äfven ett mycket aflägset skogshemman
har af Horndals jernverksaktiebolag delvis
utlagts till bete och delvis besätts
med skogsfrö.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Frågan har besvarats nekande från sock Q

narna Bjur sas, Al och Siljan snäs.

I öfrigt svaras:

Leksand.

1. Enstaka egor på aflägset belägna
fäbodar hafva icke ansetts lönande att bruka.
De ha derför nedlagts. Insigten om fäbodsystemets
olägenheter börjar tränga igenom.

2. I hufvudsak — 1. Förekommer å
såväl bolags- som bondehemman.

* Tillika hafva de tillfrågade uppmanats att såvidt möjligt lemna särskildt svar beträffande hemman,
som uppkommit af nybyggen.

FEAGAN 10. SOCKENOMBUD.

442

Rättvik.

1. I hufvudsak = Leksand 2.

2. Sådant har förekommit å både bolagsoch
bondehemman men i knappt nämnvärd
mån.

Ore.

a) Ja, i ganska betydlig skala helst naturliga
ängar, b) Ganska obetydligt, möjligtvis
någon naturlig äng, som försämrats.

Gagnef.

1. a) Nej. b) Aldrig.

2. a) Stora vidder odlad jord numera J
endast slog. På ett hemman, säges det, har j
bolaget sått skogsfrö i åkern, b) Förekommer
ej.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

a) Då bolagen skött jorden sjelfva, hafva
de under en följd af år mycket vanvårdat
densamma, b) Endast undantagsvis.

Våmhus.

a) Understundom, b) Aldrig.

Sollerön.

Mycket dåliga slogar hafva såväl bönderna
som bolagen upphört att bruka och
låtit beväxas med skog.

Venjan.

a) Bolagshemman brukas som vanligt
underhaltigt och en del har ödelagts,
b) Arrendehemman brukas godt.

Or sa.

1, 2. a) I ett och annat fall på något
aflägset ställe, b) I intet fall.

Elf dalen.

Ej ännu i så stor omfattning.

Sårna.

a) Till 25 procent, b) Till 10 procent*
För nybyggen lika.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. a) Har förekommit dels på delar af
hemman dels på hela hemman, b) Nej.

2. a) Förekommer å två uppgifna ställen,
b) Nej.

Nås.

a) Ja, å aflägset liggande egor. b) Nej.

Säfsnäs.

a) Såväl gamla som nya hemman utläggas
till skogsmark, b) Nej.

Jerna.

a) Två uppgifna bolag hafva låtit gamla
bondehemman växa igen med skog. b) Att
något bondehemman så fått förfalla finnes
ej exempel på.

Äppelbo.

Bolags- och bondehemman skötas ungefär
lika.

Malung.

Nej.

Lima.

a) Händer, att grödlig jord förlägges.
b) Ej under normala förhållanden.

Transtrand.

1. a), b) Ännu ej i nämnvärd omfattning.

2, 3. Nej.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Ludvika, Söderbärke och Malingsbo.

I öfrigt svaras:

Grangärde.

1. a) Måhända något litet, b) Nej.

2. a) Delvis å mindre lägenheter, b) Nej.

Norrbärke.

Något aflägset beläget hemman har blifvit
utlagdt och besådt med skogsfrö; dock
i mindre omfattning.

FBAGAN 10. SOCKENOMBUD.

443

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Hedesunda, Tor såker, Of vansjö, Järbo,
Ockelbo, Hille och Valbo.

I (ifrigt svaras:

Öster Fernebo.

!. In egojord iemnas ej obrukad, der den
med fördel kan odlas och torrläggas samt
är så belägen, att''den kan brukas och ej
lider af vattenöfversvämning. Bolags- och
bondehemman häri lika.

2. Någon dålig elfäng kan nog blifva
obergad, då den är så dålig, att det icke
alls är lönande.

Arsunda.

1. Nej.

3. a) Ja, aflägset belägna smålotter,
b) Nej, ej veterligt.

Högbo.

Nej, dock med undantag för en och annan
naturlig äng af mindre utsträckning.

Hamrånge.

Till obetydlig areal i fråga om såväl a)
som b).

2. Södra Helsinglands fögderi.

Frågan har nekande besvarats från socknarna
Söderala, Segersta, Norrala, Trönö,
Bollnäs och Alfta.

I öfrigt svaras:

Skog.

1—3. Endast sådan mark, som anses
olämplig för odling.

Mo.

1. Nej.

2. b) Nej.

Ofvanåker.

1. Nej. Ett eller annat fall, då s. k.
försvarsodling vid nybyggen öfvergifvits
och blifvit skogbeväxt, har förekommit.

2. Då egarne fått besutenhet å nybyggena,
verkställdes för erhållande vid
skattläggning af stora arealer skogsmark
stora odlingar af myrjordar, hvilkas odling
var billigare. Dessa nyodlingar äro på åtskilliga
trakter obrukade.

3. Ja; inegojord å sank mark till någon
del å bondehemman. Men bolagen lemna
obrukade ansenliga vidder odlad jord, som
— till förvärf å nybyggen af större skatterätt
och dermed större skogsareal — brutits
å så dålig och afsides belägen mark, att
arrendatorer ej kunna med fördel bruka
densamma.

Vuxna.

1. Förekommer å åtskilliga bolagshemman.

2. Ja.

5. Norra Helsinglands fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Enånger, Nj utäng er, Forsa, Hög,
Rogsta, Harmånger, Bergsjö, Norrbo och
Bjuråker.

I öfrigt svaras:

Nianfors.

A bolagshemman finnas omkring 20 hektar
utan annat bruk, än att växande foder,
så länge det lönar sig, afbergas.

Idenor.

Hvad som förekommer i detta fall är å
bolagshemman.

Ilsbo.

a), b) I mycket ringa grad.

FBAGAN 10.

SOCKEN OMBUD.

444

Hassela.

1. Icke i annan mån än att bolagen
lagt ut en eller annan skogsslått (s. k.
rönning), som varit alldeles värdelös.

2. Det förekommer, dock mera sällsynt,
isynnerhet hos bönderna, att inegojord
lemnas utan annat bruk, än att växande
foder afbergas, så länge det lönar sig.

3. a) Till en liten del, beroende af besvärliga
vägar.

Delsbo.

a) Ja, synnerligen då de nyss öfvergått
från bönder till bolag, b) Nej.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Ljusdal, Färila, Jerf so och Undersvik.

I öfrigt svaras:

Ramsjö.

a) Ett bolagshemman, uppkommet af nybygge,
taxeradt till 17,500 kronor, har sedan
liera år varit ödeshemman, b) Nej.

Los.

Ja, å ett och annat ställe har odlad jord
lemnats obrukad å nybyggeshemman, hufvudsakligen
sådana som bolag ega. Anledning
härtill, att försvarsodlingen verkställts
på ett ganska primitivt sätt utan hänsyn
till lämpligaste läget och följaktligen blifvit
svår att vidmakthålla.

Arbrå.

a) Förekommer, att å inegoj orden skördas
hö en längre tid. b) Förekommer ej.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tuna.

a) Ja, delvis. A de flesta hemman, som
tillkommit genom nybyggen, är s. k. inrösningsjord
obrukad, b) Sällsynt.

Attmar.

a) På somliga hemman hafva under senare
år dels mindre delar inegojord lemnats
obrukade, dels å andra delar endast gräs
skördats, b) Sådant kommer aldrig i fråga.

Stöde.

Torde icke förekomma beträffande bruten
åker.

Torp.

a) Stundom, b) Förekommer ej.

Bor g sjö.

1. a) Ja, der och hvar. På tre hemman,
uppkomna genom nybyggen, skötes jord -

bruket på ett sätt, som icke gerna kan
vara sämre, b) Knappast.

2. Att odlad jord får ligga obrukad
förekommer icke, såvidt kändt är, och i
mycket få fall förekommer, att jorden
lemnas utan annat bi’uk, än att foder afbergas.
Två bolag tillhörande hemman,
som uppkommit af nybyggen, äro lemnade
utan tillsyn af på stället bofast person.

Hafverö.

Nej. Deremot kan å aflägset belägna
fäbodvallar och odlingar jorden få ligga
i gräsvall mycket längre, än som nyttigt
är. A fyra uppgifna skattelösta nybyggen,
som till största delen egas af bolag, är
jordbruket i förhållande till mantalet af
| betydligt mindre omfattning än inom andra
! byar.

Selånger.

Nej.

FEtiGAN 10. SOCKENOMBUD.

445

Sättna.

a) Odlingsjord lemnas ofta först till bete
och sedan att växa till skogsmark, b) Sällan.

2. Medelpads Ostra fögderi.

Frågan har besvarats nekande från
socknarnä Skön, Älnö, Timrå och Njurunda.

I öfrigt svaras:

Indal.

a) Ja. b) Nej.

Indals-Liden.

1. a) Särskildt å de bolagshemman, som
uppkommit genom nybyggen, har uppodlad
jord lemnats o obrukad och fått igenväxa
med skog. A de i senare tid uppköpta
hemmanen i den gamla odalbyggden hafva
tendenser i samma riktning visat sig. b) Nej.

2. a) I många fall. b) Ej kändt.

11. a) 10—12 bolagshemman finnas, som
uppkommit af nybyggen. I flera och kanske
de flesta fall förekommer, att något af inegojorden
vanhäfdas och äfven till någon
del lemnas obrukad, b) Nej.

Holm.

a) Vanligt, att hö skördas, så länge det
betalar skördekostnaden. Sedan lemnas jorden
åt sitt öde och igenväxer med skog.
b) Aldrig.

Ljustorp.

Ungefär 1/B af inegoj orden torde lemnas
obrukad, på sätt frågan afser.

3. Södra Ångermanlands Nedre

fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Viksjö, Hemsö, Ytter-Lännäs, Boteå,
Sånga och Skog.

I öfrigt har svarats:

Stig sjö.

a) Förekommer. (Endast 1 hemman finnes).
b) Nej.

Häggdånger.

a) Ja, i regel på gårdar under bolagens
egen vård, delvis å deras arrendatorers.
b) Nej.

Gudmundrå.

a) Icke i nämnvärd grad. b) Nej.

Hög sjö.

Ja, mest å a).

Styrnäs.

Endast ett hemman, nemligen ett, som
eges af bolag, ligger för fäfot.

Öfver-Lännäs.

a) Skötas med mycket ringa tillförsel
af naturlig gödsel; hemman, uppkomna af
nybyggen allra sämst, b) Skötas med betydligt
större gödseltillförsel.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Ed.

a) Ja, synnerligast å nybyggeshemman
i fjellbyggden, der inegoj ord i en hast tillskapats
af bolagen för att få skogen »kronlöst».
Då detta skett, har jorden till en
del fått ligga obrukad och igenväxa med
skog. b) Förekommer i allmänhet icke.

Multrå.

Endast der marken på grund af för stark
sluttning eller stenbundenhet är otillgänglig
för bearbetning med plog. Ungefär
likaså a) och b).

Långsele.

a) I något eller några enstaka fall.
b) Nej.

Graninge.

Endast å två bolag tillhöriga nybyggen,
der en del af inegoj orden nu är beväxt
med skog.

446

FRÅGAN 1 0. SOCKENOMBUD.

liesele.

a) Ytterst sällsynt, b) Aldrig.

Adals-Liden.

1. Nej, endast i vissa fall å bolagens
fjellhemman. Bolagen hafva inköpt de
flesta hemman, som uppkommit af nybyggen.
A dessa tillätes inegoj orden oftast beväxas
med skog.

2. 1 hufvudsak = 1.

Junsele.

1. Nej, icke å gammalhemman. Deremot
förekommer sådant bruk eller rättare sagdt
missbruk af inegojord å vissa uppgifna
hemman, uppkomna genom nybyggen och
tillhöriga såväl bönder som bolag.

2. a) Ja, synnerligast å nybyggen, der
till och med två tredjedelaroaf åkern redan
utlagts till skogsmark, b) A nybyggen är
nog möjligt, att något har måst öfvergifvas
på grund af gödselbrist.

3. A bolagshemman, särskildt nybyggen,
har nog på många ställen inegojorden fått
igenväxa med skog. b) Å nybyggen i vissa
fall på grund af aflägset läge och vägbrist.

Barnsele.

a) Tyvärr ganska allmänt. 50 procent
af bolagshemmanen lemna bevis på, hur
vackra inegoskiften, sedan hemmanet öfvergått
i bolags hand. inom några få år betäckts
af mossa och småskog. Gäller i allmänhet
i ännu högre grad om nybyggeshemman.
b) Såvidt bekant, blott i ett enda
fall.

Edsele.

a) Allmänt. Åtskilliga nyhemman igenlagda.
b) Endast någon gång.

Helgum.

Sällsynt.

Fjällsjö.

a) Ja i afsevärd mån, mest å f. d. nybyggen.
b) Nej.

Bodum.

a) Ja, särskildt öfvergifves å nyhemman
all skötsel af den nyodlade jorden, som får
skogbeväxas. b) Inegojorden uppehälles, så
långt förmågan räcker.

Tåsjö.

Ej veterligen förekommit.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå.

1. Med få obetydliga undantag är all
inegojord under bruk.

2. a) Saknas. (Dock konstateras, att
bolagen i orten förfara på i frågan angifvet
sätt.) b) Svaret otydligt, synes
nekande.

Ullånger.

Möjligen i ett enstaka obetydligt fall.

Vibyggerå.

a) En del ej så aflägset belägen inegojord
har lemnats obrukad och äfven utlagts
till skogsmark, dock i mindre utsträckning,
der jorden varit odlad till åker
b) Nej, men vissa slåtteslägenheter med
obruten mark hafva utlagts till skogsmark.

Sidensjö.

Nej.

Skorped.

a) Ja, å flera hemman, särskildt nyhemman.
b) Nej.

Anundsjö.

1. Blott på åtskilliga nybyggen, men
der länder det jordbruket snarare till gagn,
ty jorden fordrar för mycket gödsel.

2. Ja, å nyhemman beträffande mark,
som visat sig för åkerbruk oanvändbar. I
dess ställe hafva tjenliga myrmarker odlats.

3. a), Ja å nyhemman, b) Nej.

FRÅGAN 10.

SOCKENOMBUD.

447

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Björna, Arnäs och Trehörning sjö.

I öfrigt har svarats:

Mo.

a) Sådan inegojord, som utgöres af såväl
odlingsmark som sjelfväxande slåttesland,
men som icke står i omedelbart sammanhang
med hufvudbruket, har afsatts till
bete. b) Nej.

G ideå.

Ja, i ganska stor utsträckning, synnerligen
å bolagshemman.

Grundsunda.

1, 2. a) Ja. Det gifves till och med
fall, att bolagshemman försvinna, i det de
lemnas utan arrendator; skog och åbyggnader
borttagas och fullkomligt god inegojord
lemnas alldeles obrukad och blir fort
nog beväxt med ljung och mossa, b) Nej,
tvärtom uppodlas och förbättras.

I\ . Jemtlands län.

1 Jemtlands Östra fögderi.

Frågan har nekande besvarats från socknarna
Fors och Sundsjö.

I öfrigt har svarats:

Bagunda.

I, 2. Nej. .

3. Ett bolag har under en följd af år
bergat ett större hemman och sålt grödan.
Sedan hemmanets inegor återköpts af bönder,
förekommer icke detta brukningssystem
i socknen.

Hellesjö.

a) Att inegoarealen minskas, är ej ovanligt.
b) Nej.

Håsjö.

a) Ingen inegojord lemnas obrukad å
bolagshemman; dock förekommer i ett fåtal
fall, att gräsvallar lemnas utan annat
bruk än afbergandet. b) Nej.

Stugun.

1. Förekommer icke, att inegojorden
utlägges hvarken af bönder eller af arrendatorer.

2. Ä många bolagshemman lemnas inegojorden
obrukad och af brukas blott, så

länge det lönar sig. Å flera af dessa hemman
finnas gamla åkrar, som ej varit plöjda
på 15—20 år och hvilka det följaktligen
numera knappast lönar sig att afberga.

Exempel saknas ej heller derå, att såväl
gamla åkrar som nyodlingar öfvergått till
skogsmark.

Borgvattnet.

a) Ja, å bolagshemman emellanåt. Särskildt
å sådana hemman användes vexelbruk
med allt för långa mellantider, b)
Förekommer icke.

Ref sund.

A alla hemman och särskildt å boställen
förekomma med löfskog beväxta
s. k. lägder, der endast det växande fodret
af bergås, dock ej i synnerligt stor utsträckning,
ity att sådana områden oftast utläggas
till bete.

Ny hem.

a) A flera ställen lemnas delar af inegojorden
obrukad och skördas endast, så länge
något är att skörda, b) Sådant förekommer
ej.

Bodsjö.

a) Ännu har det förekommit endast obetydligt;
men som arrendatorerna äro större

448

FRÅGAN 10. SOCKENOMBUD.

delen af vintern, sysselsatta med skogsavverkning
och derigenom undandraga jordbruket
såväl arbetskraft som hästgödsel,
torde förhållandet för framtiden ställa sig
vida ofördelaktigare, b)* Nej.

Bräcke.

a) Mera exempel finnas derå, att odlad
jord utlägges till bete och småningom lemnas
att beväxas med skog. b) Nej.

Lockne.

Förekommer sällsynt å såväl bolags- som
bondehemman.

Näs.

a) Det inträffar nog, att jemväl inrösningsjord
brukas till slätt, så länge den
lemnar någon afkastning, och sedan får
växa igen till skog. b) Förekommer ej.

Hackas.

a) Ganska allmänt, b) Ej gerna.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Frågan har nekande besvarats från socknarna
Häggenås, Hammerdal. Bödön och
Näskott.

I öfrigt har svarats:

Lit.

a) Ja. b) Nej.

Kyrkas.

a) Ja. b) Nej.

Föllinge.

a) Ja, å ett och annat under någon
längre tid mindre väl skött hemman, isynnerhet
om jorden är af mindre god beskaffenhet.
b) Aldrig.

Laxsjö.

a) Blott tillfälligt saknas brukare.
Annat bruk torde icke förekomma, än att
den del af den förr odlade jorden, som kan

gödslas med den vårdslösade och till qvantiteten
alltjemt förminskade gödseltillgången,
plöjes och besås, under det å all öfrig
jord afbergas växande foder, så länge det
lönar sig. b) Nej.

Hotagen.

a) Ja, å en del hemman, om jorden är
af dålig beskaffenhet, b) Aldrig å hemman,
som äro bebodda.

Gåxsjö.

a) A bolagshemman torde det mera sällan
inträffa, men deremot ofta å hemman, inköpta
af skogsspekulanter, de der suga afkastningen
af inegorna, så länge det lönar
sig att afberga desamma, b) Bönder, som
i så hög grad misskött sin jord, hafva nog
redan försålt sina hemman till bolag.

Ström.

1. a) Bolagen sjelfva skörda i regel
växande foder, så länge det lönar sig att
afberga detsamma, och lemna sedan med
få undantag jorden obrukad, b) Förekommer
icke.

2. a) A bolagshemman, som vanligen
icke häfdas och gödslas, afbergas grödan,
så länge sådan växer, b) Sådant händer
icke.

Älanäs.

1. Nej.

2. a) Ja, något enda fall. b) Aldrig.

Frostviken.

1. a) Ja, på flera ställen, b) Mera sällan.

2. I hufvudsak = 1.

Aspås.

a) Förekommer i afseende å delar af inegojorden,
hvilka af arrendatorerna anses
mera besvärliga och arbetsamma, b) Ytterst
sällan och aldrig af någon betydenhet. A
nybyggen aldrig.

Ås.

a) Förekommer, att från torplägenheter
bergås endast växande foder, så länge det

FRÅGAN 10.

SOCKENOMBUD.

449

lönar sig, och att torplägenheten sedan
utlägges till bete. b) Nej.

5. Jemtlands Vestra fögderi.

Frågan har nekande besvarats från socknarna
Frösön, Hallen, Marby, Oviken,
Myssjö, Mörsil och Are.

T öfrigt liar svarats:

Sunne.

a) Finnas ej. b) Förekommer högst obetydligt.

Norderön.

a) Ja. b) Nej. Vissa uppgifna nybyggen
skötas väl.

Undersåker.

a) Förekommer, att såväl den odlade
som den oodlade jorden å inegorna i dess
helhet brukas endast så, att grödan af- |
bergås, b) Förekommer icke i annan mån j
än med ängsslåtter.

Kall.

Bolagshemman brukas merendels så, att i
växande fodret afbergas år från år utan j
nämnvärd omplöjning eller isåning.

Alsen.

Endast i ett fall bekant, att inegojord
förvandlats till slåtterlägenhet. Detta rörde !
ett bondehemman och berodde derå, att !
det sammanslogs med ett annat.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Frågan har nekande besvarats från sock o narna

Asarne, Klöf sjö, FAfros, Ofver-Hogdal,
Vemdalen och Tännäs.

I öfrigt har svarats:

Berg.

1. a) Förekommer, dock icke i större
utsträckning, b) Nej.

2. a) Händt, att slåtterlägenhet lemnats
obrukad, b) Förutvarande lägenheter bibehållas
under bruk.

Rätan.

Att inegojord lemnas obrukad, torde vara
ytterst sällsynt.

Sveg.

1. Nej.

2. a) Endast undantagsvis, b) Nej.

Linsell.

a) A ett och annat hemman lemnas inegojorden
obrukad, b) Förekommer icke.

Lillherdal.

1. Ja, det synes gå derhän på en del
bolagshemman och delvis äfven på något
bondehemman, hvartill äfven frostländigheten
är bidragande orsak.

2. Ja, synnerligast å bolagshemman.

Ytter-Hogdal.

a) Ett nybyggeshemman, tillhörigt bolag,
är sedan någon tid lemnadt obrukadt och
derå förr odlad mark delvis besådd med
skogsfrö. A ett annat bolag tillhörigt nybyggeshemman
skördas sedan 10 år endast
sjelfväxande gröda. Sistnämnda hemman
brukas af dess forne egare. b) Sådant
brukningssätt förekommer ej.

Hede.

Fall förekomma, då bolagshemman blifvit
ödeshemman; men sådant har ej inträffat
med bondehemman.

Storsjö.

1. En del inegojord brukas icke, utan
endast afbergas.

2. Icke i större omfattning. A vissa
bolagshemman lemnas in egojorden utan
annat bruk, än att grödan afbergas, så
länge det växer något.

450

FKÅGAN 10. SOCKENOMBUD.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

a) Ja, af ett bolag, och detta nästan
uteslutande, b) Nej.

Bjurholm.

Nej.

Umeå.

1. Ja, i synnerhet å bolagshemman; 1
obetydlig grad beträffande närbelägen inegojord.
å bondehemman.

2. Å bolagshemman förekommer mycket
ofta, att förut odlad jord af bergås, så
länge den lemnar afkastning.

Vännäs.

Ej veterligen.

Säfvar.

1. a) Å af bolagen sjelfva eller deras
tjensteman brukade hemman har under flera
eller färre år fodret försålts utan att, med
undantag för ett hemman, ersättning gifvits
i form af någon gödsel. A en större
egendom hafva betydliga vidder af åkerjorden
under senare tid besåtts med skogsfrö.
b) Nej.

2. a) Ja, inegojord har till och med
besåtts med skogsfrö. b) Aldrig.

Degerfors.

1,2. Detta inträffar någon gång å bolagshemman
och äfven, fast mera sällan, å
enskilda hemman.

Bygdeå.

a) Sådant förekommer, hvad gräsvallarna
beträffar, å bolagshemman och torde med
tiden der blifva allt mera allmänt. Alla
bolagshemman äro, med ett eller annat
undantag, uppkomna af nybyggen, b) Ä
bondehemman är sådant högst sällsynt.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. I regel å nyförvärfvade bolagshemhemman,
sällan eller aldrig å andra.

2. a) A fyra hemman, b) A intet hemman.

Skellefteå.

Tendensen å bondehemman och i ännu
större utsträckning å bolagshemman är att
lemna jorden obrukad, så länge afkastning
fås, utan att plogen sättes i marken.

Byske.

a) Ja, till ungefär 26 procent af inrösningsjordens
areal, b) Ja, till ungefär 5 å 6
procent af inrösningsj ordens areal.

Jörn.

a) Någon gång. b) Veterligen icke.

Norsjö.

Förekommer högst obetydligt och endast
å bolagshemman.

Nysätra.

1, 2. Å såväl bolags- som bondehemman
förekommer i ungefär lika grad, att
inegojorden lemnas obrukad, så länge (sjelfväxande)
foder lönar bergning och inhägnad.

Mald.

1. a) Ja, å flera hemman, b) Ej, så
vidt kändt.

2. a) På många ställen, b) Ej veterligt.

:t. a) Minst 1/4 lemnas obrukade, b) Nej.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

i. a) Ja, ett hemman, uppkommet af
nybygge, finnes, der både hus och jord
fått förfalla, b) Nej.

FRÅGAN 10.

SOCKENOMBUD.

451

2. a) På sådana bolagshemman, som
icke f. n. äro bebodda, utan lemnade öde,
förekommer, att jordbruket så godt som
nedlägges. Foder afbergas blott för att
å annat ställe uppfodras, träd och buskar
börja uppkomma å forna lindor, och åkrar
och byggnader lemnas att förfalla eller
bortföras, b) Något dermed jemförligt
förekommer ej å bondehemman.

3. a) Flera exempel, b) Veterligen icke Sorsele.

Nej, ty man kan dit ej hänföra, att,
såsom allmänt brukas, odlad mark igenlägges
till mångårig, gräsbärande vall.

Asele.

a) I några fä, mycket enstaka fall. b)
Alldeles icke.

VI. Norr!

1. Piteå fögderi.

Frågan har nekande besvarats från
socknarna Elf sby och Arjepluog.

I öfrigt har svarats:

Piteå.

1. Ja.

2. Ja allmänt. Anses fördelaktigt, så
länge dessa s. k. naturliga ängar lemna
god afkastning. På de flesta ställen börja
dock dylika ängar med nöd betäcka bergningsomkostnaderna.

Arvidsjaur.

Möjligen å ett enda bolagshemman.

2. Luleå fögderi.

Frågan har nekande besvarats från socknarna
Neder-Luleå, Edefors och Jockmock.

I öfrigt har svarats:

Öfver-Luleå.

Har förekommit endast tillfälligtvis.

Fredrika.

1. Endast å bolagshemman.

2. Nej.

Örträsk.

1. Ett enda fall å ett bolagshemman
bekant.

2. Nej.

Vilhelmina.

a) Förekommer, såvidt kändt, å fem bolagshemman,
af hvilka intet uppkommit af
nybygge, b) Endast å några hemman i en
by, som undergår laga skifte.

Dorotea.

1. a) Ja, inegojord finnes, som lemnats
obrukad så länge, att den börjat växa igen
af buskar och småskog, b) Aldrig.

2. Ja, både å böndernas och å bolagens
hemman, dock i betydligt mindre grad å
bondehemman.

ottens län.

3. Kalix fögderi.

Båneå.

1. Nej, icke å andra än nybyggen, som
återgått till kronan.

2. Ja, och detta i stor utsträckning å
bolags- och bondehemman.

Öfver-Kalix.

a) Ofta. b) Odlas i allmänhet bättre,
dock icke tillräckligt.

Gellivare.

Den jord, som en gång blifvit bruten till
åker, lemnas endast undantagsvis obrukad.

4. Torneå fögderi.

Korpilombolo.

1. Nej.

Tärendö och Paj ala.

1. Obetingadt nej, för såvidt med frågan
afses, att inegorna lemnas för fäfot, men
väl händer, att åkrar igenläggas till höslåtter,
emedan höaf kastningen anses bättre
löna sig än spannmålsafkastningen.

I 2. Nej.

452

FRÅGAN 10. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Länsman och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

Nej.

Sundborns och Vika distrikt.

Något sådant fall liar i orten, åtminstone
under de senaste femton åren, icke veterligen
förekommit.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

Nej.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.

Nej, dock har å nedlagda fäbodvallar
en och annan odlad bit helt och hållet
utlagts till skogsmark, men detta har skett
i så ringa omfattning, att det endast kan
vara fråga om ett eller annat kappland.

Stora Tuna distrikt, Utombrodelen.

I grannskapet af Dalregementets exercisplats,
der jordmånen består af mager sandjord
och der grödan är i hög grad utsatt
för nedtrampning, förekommer detta, ehuru
ej i afsevärd utsträckning.

jKronofogden.

Något sådant fall, åtminstone i nämnvärd
mån, har veterligen under senare tider
icke förekommit inom fögderiet.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

Den odlade jorden är å många ställen
vidt spridd och förekommer det såväl å
bondehemman som å bolagshemman, ehuru
i ringa omfattning, att aflägset belägna
mindre åkertäppor och graderade backskogar
utläggas till utmark, enär det till
följd af deras belägenhet visat sig förlustbringande
att häfda desamma.

Hedemora distrikt.

Ej veterligen.

Husby distrikt.

Nej, icke der brukning kan förekomma,
hvilket på somliga trakter omöjliggöres af
öfversvämningar.

By distrikt.

Sådant förekommer nog, der jordens
skötsel af en eller annan anledning ej ansetts
löna sig eller i anseende till läget
varit obeqväm, dock i mindre utsträckning
och undantagsvis, men dessutom ej så
sällan å bondehemman, som af skogsspekulanter
inköpts. Annars icke.

Folkärna distrikt.

Nej.

Kronofogden.

Nej.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

Nej. ,

FRÅGAN 10. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

453

Als distrikt.

Nej.

Leksands distrikt.

a) Ja, ehuru hittills i ej så synnerligen
stor utsträckning, b) Endast i undantagsfall
och i högst obetydlig grad.

Rättviks distrikt.

Att inegojord å vanligt bolags- eller
bondehemman lemnas obrukad förekommer
väl ännu högst sällan. Inträffar sådant, J
beror det väl på ett aflägset läge eller j
derpå, att jordmånen är så dålig, att jorden j
aldrig bort odlas.

Ore distrikt.

a) Detta förekommer i ganska stor utsträckning.
b) Nej.

Gagnefs distrikt.

Här äro alla lägenheter, äfven aflägset
belägna, mycket eftersökta, hvadan ej någon
jord lemnas obrukad.

Kronofogden.

a) Förekommer mest inom Ore socken,

b) Högst sällan.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

Svar saknas.

Solleröns distrikt.

a) Troligen icke i den mening, som frågan
häntyder, men lägenheter finnas, som genom
användandet i allt för ringa mängd
af konstgödsel börjat få utseende af sådan
behandling, b) Ej veterbgen.

Venfans distrikt.

— svaret från Venjans socken.

Orsa distrikt.

Inegojorden lemnas å hvarken bolagseller
bondehemman obrukad.

Eif dalens distrikt.

Sådant förekommer, dock ej ännu i så
stor omfattning.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) I ett och annat fall. b) I intet fall.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

Icke nämnvärdt.

Nås och Säfsnäs distrikt.

a) Förekommit, att inegojord lemnats
obrukad, dock i ganska ringa omfattning
än så länge, b) Sådant har ej försports.

Jerna distrikt.

a) Ä bolagshemman förekommer i någon
mån, att inegojord lemnas obrukad till och
med i sådan utsträckning, att den blir skogbeväxt.

Äppelbo distrikt.

I orten förekommer icke i nämnvärd mån,
att inegojord lemnas obrukad; deremot
finnas å såväl bolags- som bondehemman
utmed Dalelfven naturliga ängar, ingrade}
rade tillsammans med inegojorden, å hvilka
j annat bruk ej förekommer, än att växande
foder afbergas.

Malungs distrikt.

Hvarken bolags- eller bondehemman i
orten hafva lemnats obrukade.

Lima distrikt.

Nej.

Transtrands distrikt.

Har icke veterligen förekommit å bondehemman.
Deremot hafva två bolagshemman
af arrendatorerna »utbrukats» och
derför nyligen öfvertagits af bolaget sjelft,

454

FRÅGAN 10. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Korsnäs sågverks aktiebolag, som vidtagit
kraftiga anstalter för hemmanens försättande
i bättre skick.

Kronofogden.

Nej.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

All jord, som varit under bolag, torde
nog, med några ytterst få undantag, fortfarande
odlas.

Ludvika distrikt.

All inegojord brukas årligen, oafsedt om

den tillhör bolag eller enskilde. Några
hemman, uppkomna af nybyggen, finnas
icke till större areal än från 1—B tunnland,
hvilka alla väl brukas af arbetare.

Norrbärke distrikt.

Förekommer icke, då jorden lämpar sig
för kultur, och torde i motsatt fall inskränka
sig till en obetydlighet.

Söderbärke distrikt.

Nej.

Kronofogden.

I Grangärde och Ludvika socknar brukas
all inegojord.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Frågan har besvarats nekande från samtliga
distrikt.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Frågan har nekande besvarats från samtliga
distrikt utom följande:

Bollnäs distrikt.

Torde ej förekomma annat än på sin
höjd undantagsvis.

Ofvanåkers distrikt.

Sådant förekommer nog å både bolagsoch
bondehemman, om ock i högre grad
å de förra. Förfaringssättet beror dock
nog i de fiesta fall på, att en och annan
jordbit befunnits mindre tjenlig för sädesbörd.
Beträffande nybyggen förekommer
nog i enstaka fall, att en och annan
jordega icke vidare odlas, detta helt säkert
beroende derpå, att jorden varit alltför
mager och olämplig.

Kronofogden.

= yttrandet från Bollnäs distrikt.

5. Norra Helsinglands fögderi.

Frågan har besvarats nekande från samtliga
distrikt utom följande:

Gnarps distrikt.

Svaret ej upplysande.

Bergsjö distrikt.

a) Sådant förekommer å afsevärda områden,
synnerligast inom Hassela socken,

b) Förekommer på mindre områden.

Norrbo distrikt.

Nej, såvida icke inegojorden är äng.

Kronofogden.

Sådant förekommer nog å såväl det ena
som det andra slaget af hemman, beroende
på jordens mindre goda beskaffenhet, aflägj
set läge eller liknöjdhet, men i hvilken ut|
sträckning kan ej uppgifvas.

455

FBÅGAN 10. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Frågan har besvarats nekande från samtliga
distrikt utom följande:

Ramsjö distrikt.

a) Iggesunds bruk eger bland annat ett
af nybygge uppkommet hemman, Hällås
nr 1, som i många år stått öde och nu
är igenväxt med träd och buskar. Bolaget
tillåter icke någon att bo derå eller skörda
detsamma, utan synes meningen vara att
få timmerskog i framtiden, b) Nej.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

a) A några bolagshemman förekommer,
att odlad jord icke brukas, nemligen dels

sådan jord, som odlats vid tiden för hemmanens
skattelösen, dervid odlingen skett
mindre med tanke på jordens lämplighet
till bruk, än till areal och skatt (dessa
hemman lära ha kommit i bolagens ego
vid tiden för skattelösningen) dels genom
att på senare tid några större bolagshemman
sammanslagits, så attotvå hemman
brukas af en arrendator, b) Å bondehemman
torde icke någon odlad jord lemnas
obrukad.

Kronofogden.

Exempel lära icke saknas derå, att å
bolagshemman, som uppkommit af nybyggen,
de i frågan förutsatta förhållanden
förekommit. Dock får man väl anse, att
sådant förekommer endast undantagsvis.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tuna distrikt.

a) Knappast, b) Icke.

Stöde distrikt.

Sådant har förekommit uti enstaka fall
å bolagshemman t. o. m. under 1901, men
ej å bondehemman.

Torps distrikt.

Förekommer något, egentligen å bolagshemman.
Nybyggeshemman finnas här
öfver hufvud icke.

Borgsjö distrikt.

Nej.

Selångers distrikt.

A bolagshemman förekommer berörda
förhållande understundom, dock ej i någon
större utsträckning, men å bondehemman
mera undantagsvis.

Kronofogden.

Kan ej besvaras.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

a) Ja. b) Nej.

Inom tingslaget finnas endast två nybyggen,
hvilka sannolikt snart komma att
omföras och synas då, om de få qvarblifva
i nuvarande egarnes vård, blifva
göda och väl skötta. Bolag äro ej i dem
intresserade.

Sköns distrikt.

Nej, icke så vidt kändt är.

Timrå distrikt.

a), b) Nej.

Ljustorps distrikt.

Nej.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Något sådant fall förekommer veterligen
icke inom orten.

456

FRAGAN 10. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

5. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

a) Ja, se svaret å frågan 4. b) Ja, men
i mycket få undantagsfall.

Gudmundrå distrikt.

a) Å tvenne bolagshemman inom Gudmundrå
socken har förekommit, att inegojord
lemnats obrukad och torde, åtminstone
på ett j ställe ej ens växande foder under
ett par år afbergats. Detta är emellertid
undantagsfall, b) Hvad åter beträffar
bondehemman, så har något dylikt ej kunnat
konstateras, om man undantar, att en eller
annan torplägenhet under något år lemnats
obrukad. Några hemman, som uppkommit
af nybyggen, finnas veterligen icke.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

Förekommer ej.

Nora distrikt.

Några nybyggen finnas ej inom distriktet.
I öfrigt förekommer ej, att vare sig bolag
eller bönder lemna inegojorden obrukad
eller afberga fodret, på sätt frågan åsyftar.

Kronofogden.

Förekommer ytterst sällan och utan
skillnad i afseende på utsträckningen för j

a) och b).

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Besele distrikt.

Förekommer i så ringa omfattning, att
det ej är nämnvärdt, och icke beträffande
hemman, som uppkommit af nybyggen.

Junsele distrikt.

a) Å bolagshemman, som före försäljningen
till bolag varit bebyggda och bebodda,
lär osådant ej ha förekommit inom
distriktet. Å bolagshemman, uppkomna af
nybyggen, är det deremot en ytterst vanlig
sak. I det fall att hemmanet ej är särskildt
bebyggdt och bebodt, hvilket ofta
är fallet, lemnas alla egorna vind för
våg. Äfven de nybyggeshemman, som äro
bebyggda, ha stora egovidder, som för
skatteköpen uppodlats, liggande öde. Gärdesgårdar
hafva t. o. m. borttagits och
det fordras ett vant öga för att igenfinna
odlingarna, b) I afseende å böndernas
skattehemman torde ej fall af det i frågan
angifna slag förekommit. Beträffande bondehemman,
uppkomna af nybyggen, bör
man skilja emellan A) sådana som äro bebyggda
och bebodda. Möjligen kan i afseende
å dessa något enstaka fall förekomma, då
någon obetydlig del af det för skattelösen
uppodlade området lemnats obrukadt. Detta
är dock i endast undantagsfall. B) Sådana,
i som ej äro bebyggda. Egarna till dessa
| bo i de gamla byarna. Skötseln af dessa
| är i allmänhet lika med bolagens nybyggesi
hemman, som ej bebos, kanske något
| bättre.

Barnsele distrikt.

a) Ja, men uteslutande af enskilda per|
soner, som drifva trävarurörelse, b) Ja,
j hufvudsakligen å nyhemman, som lagts
under gamla hemman.

Helgums distrikt.

a) Å bolagshemman lemnar en del arrendatorer
inegoj orden delvis obrukad och
tager derå endast ^växande foder, så länge
detta kan ske. b) Å bondehemmanen kan
det också någon gång förekomma, dock
mera sällan.

Bodums distrikt.

a) Ja, och företrädesvis å sådana hemman,
som uppkommit af nybyggen, b) Förekommer
i regel icke.

457

FRÅGAN 10. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

Tåsjö distrikt.

Kramfors aktiebolag tillhöriga hemmanet
Lunne, uppkommet af nybygge, har fått
en del inegor igenvuxna med småskog.
Annars saknas kännedom om något hemman,
der inegojorden lemnas obrukad.

Kronofogden.

a) Åberopas hvad som anförts under
frågan 4. b) Denna försummelse förekommer
rätt ofta.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

Endast undantagsvis lemnas inegojorden
obrukad.

Nätra distrikt.

a) Nej, åtminstone undantagsvis, b) Nej.
Några nybyggen finnas ej inom distriktet.

Sidensjö distrikt.

A bolagshemman bibehållas odlingarna
i och efter äldre kultur.

Anundsjö distrikt.

a), b) Nej. A sådana nybyggen, som för
skattelösen kräfde uppbrytande af större
jordareal, förekommer nog, att någon del
af denna jordareal fått förfalla.

Kronofogden.

Endast undantagsvis förekommer, att
inegojorden å bolags- och bondehemman
lemnas obrukad. Beträffande inegojorden
å de hemman, som uppkommit af nybyggen,
hänvisas till nedanstående tablå:

Lägenheter	nas n	a m n	Huru stor del af jorden
	Seland	Egare	lemnats obrukad
Anundsjö socken. Selsmo ...............................	10	Seltjerns by	all jord obrukad, åbyggn. borta
Remmarbäcken ...................	24	Bolag	mer än hälften
Björkvik................................	9	» » »
Hällsund...............................	20	»
Rörsjö....................................	19	»	» » »
Ostanbäck ...........................	24	»	» » »
Yestanbäck ........................	24	»	» » »
Södersel ..............................	24	»	» » »
Brevik...................................	24	»	största delen
Malma....................................	20	»	mer än hälften
Vike ....................................	9	»	» » »
Stormyran ............................	9	»	helt och hållet ödelagdt
Björk ....................................	24	Bönder	en tredjedel
Lindom ................................	24	Bolag	mer än häften
Ås ........................................	24	Bolag och	en tredjedel
Dahl ....................................	24	bönder » » >	» » ; åbyggn. borta
Mellansjö................................	8	Bolag	mer än hälften

458

FRÅGAN 10. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Lägenheter	nas n	a m n	Huru stor del af jorden

	Seland	Egare
Hemling ................................	18 V, !	Bolag	en tredjedel
\| Mossaträsk...........................	21	»	» »
Gfrubbe ................................	24	»	» fjerdedel
Kallbäcken............................	14	»	hälften
Lunne ....................................	24	Bönder	»
Skedom ................................	24	Bolag	tre fjerdedel ar
Djupsjö ................................ Pengsund ............................	6 24	» »	hälften två tredjedelar
Södra Tellmo.......................	24	»	en tredjedel
Rödsand ................................	24	»	» »
Knäsjö....................................	12	»	hälften
Stafsro ................................	24	Bolag och	»
		bönder
Skorpeds socken
Ottmyran ............................	20	Bolag	jorden illa skött
Tveijsjö ................................	35 V2	»	» * *
Högland ................................	li 1/2	f>	* * *

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevads distrikt.

Förhållandet eger rum i ungefärlig lika
grad å bolags- och bondehemman; af nybyggen
uppkomna hemman finnas icke
inom distriktet.

men att inegojord lemnas utan annat bruk
än att växande foder derifrån af bergås
förekommer å såväl bolags- som bondehemman,
hvilkas egor äro för vidsträckta
för inrättande af s. k. vexelbruk och till
jordmånen mera karga samt från afsättningsort
för långt aflägsna.

Grundsunda distrikt.

Björna distrikt.

a) Å arrendehemman förekommer rätt
ofta, att odlad jord får ligga obrukad och
att derifrån hemtas växande foder, så länge
det lönar sig afberga, b) a bondehemman
förekommer detta icke.

Arnäs distrikt.

Nybyggeshemman finnas icke inom distriktet.
Att inegoj orden lemnas helt och
hållet obrukad, förekommer veterligen icke,

Svar saknas.

Kronofogden.

Inegorna till bondhemman och bolagshemman
på äldre byggden bibehållas fortfarande
i kultur, ehuruväl på ett och annat
ställe en utväxt äng utlägges.

Skattelösta nybyggen inom detta fögderi
äro: Högåsen, Studsviken, Backe, Aspsele,
Uddersjö, Remmaren, Östansjö, Stafvarsjö,
Angsta och Hemsjö inom Björna socken,

FRAGAN 10. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

459

Högbränna och Herbergsliden samt krono- I socken och Herbergsliden i Trehörningsjö
torpet Risklubben i Trehörningsjö socken. J socken; Stafvarsjöodlingarna sägas vara
Aspsele, Angsta och Hemsjö anses svagast j mindre väl hållna,
underhållna af anförda nybyggen i Björna

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

Svar saknas.

Fors distrikt.

Nej.

Ref sunds distrikt.

a) Har i ett fall förekommit, att bolaget
lemnat inegorna utan annat bruk, än att
det afbergat växande foder, så länge
det lönade sig, hvarefter bolaget, sedan
hemmanet fullkomligt utsugits, försålde inegorna.
b) Sådant har icke förekommit.

Bräcke distrikt.

Förekommer å bolagshemman, men ej å
bondehemman.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Hackas distrikt.

a) Inträffar nog, att till och med inrösningsjorden
brukas till slätt, så länge den
lemnar någon afkastning, och sedan får
växa igen med skog. b) Sådant torde ej
inträffa.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

Sådant inträffar högst sällan och då i
någon aflägsen skogsby.

Föllinge distrikt.

Ja, såväl å bondehemman som å bolagshemman,
och brukas och besås i allmänhet
icke annan inegojord än den, som kan vidmakthållas
med vid jordbruket tillverkade
gödningsämnen.

Hammerdals distrikt.

Om sådant ens förekommer, torde det
vara endast i enstaka fall.

Ströms distrikt.

a) Ofta utom å tjenstemännens boställen,

b) Nej.

Frostvikens distrikt.

a) Sådant förekommer på flera ställen
såsom i Gäddede, Jormvattnet, Kyrkbolandet,
Lilla Blåsjön och Ankarvattnet, b) I
Fogelberget finnes ett torp och i Jormvattnet
ett hemman, hvars afkastning
egarne sammaledes tillgodogöra sig.

Rödöns distrikt.

Till följd af de dyra arbetspriser, som
varit rådande, förekommer nog, att sjelfegande
bönder icke ens finna med sin fördel
förenligt att slå s. k. sjelfväxande
slåtter, äfven om dessa varit belägna i närheten
af gården. A bolagshemman är förj
hållandet enahanda.

Kronofogden.
i Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Frågan har besvarats nekande från samtliga
distrikt utom följande:

FRAGAN 10. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

460

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Undersåkers distrikt.

I allmänhet icke.

Mörsils distrikt.

a) Förekommer, dock ej ofta, å utarrenderade
bolagshemman. b) Nej.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

Sådant förekommer ej.

Rätans distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Svegs distrikt.

Att inegojord lemnas obrukad har, veterligen,
ej förekommit å hvarken bolags- eller
bondehemman. Däremot torde förekomma,

att sådan jord, med undantag för potatisodling,
lemnas utan annat bruk, än att
växande foder afbergas.

Lillherdals distrikt.

Nej.

Ytter-Högdals distrikt.

Det förekommer, att ett bolagshemman,
f. d. nybygge, ej ens skördas.

Hede distrikt.

Ett bolagshemman är lemnadt obrukadt,
men okändt, att sådant förhållande egt rum
med bondehemman.

Tännäs distrikt.

a) Ja, grödan afbergas, så länge något
växer utan gödsling, b) Nej.

Kronofogden.

Icke i regel. Inegorna äro mycket små
och hållas öppna eller öfvergödslas, men
få mindre gödsel än förr, och gifva mindre
afkastning.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

a) Ja, tyvärr, af ett bolag och detta
nästan uteslutande, b) Nej, dess bättre.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

I afseende å såväl bolagshemman som
bondehemman gäller, att i den mån slåtterlägenheterna
bestå af sanka, icke torrlagda
myrmarker eller rödjningar, dessa lemnas
utan annat bruk än att växande foder afbergas,
så länge de anses gifva afkastning,

som betalar arbetet med afbergningen, samt
att sådana slåtterlägenheter till en stor
del blifvit utlagda till bete, der de af en
eller annan orsak icke kunnat odlas.

Ä bolagshemman förekommer mycket
ofta, att den förut odlade jorden afbergas,
så länge den lemnar afkastning.

Umeå Norra distrikt. ■

Att inegojorden till bolagshemman, som
icke äro besatta, skötes på sätt ofvan är
ifrågasatt, förekommer nästan allmänt, der
arrendatorer ej finnas anställda. På en
del sådana hemman har ock satts i fråga
lämpligheten af att ödelägga jordbruket
och i dess ställe plantera skog. Ställen
finnas ock, der dikeskanterna å hemmanets

FRAGAN 10. LÄNSMÄN OCH KRÖN OFOGDAR.

461

lindor äro bevuxna med ganska försigkommen
tallskog — ett förhållande som
aldrig eger rum å något bondehemman.

Vännäs distrikt.

Nej.

Säfvars distrikt.

a) På ett och annat hemman händer
detta väl. b) Sådant förekommer aldrig

Degerfors distrikt.

Nej, icke veterligen.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

a) Okändt. Troligen ingen skillnad mellan
bolags- och bondehemman, b) På många
ställen lemnas vallarna obrukade, så länge
det lönar sig att berga dem. Undantagsvis
lemnas de ännu längre, 20—30 år, i
hvilken händelse de endast hvart annat
eller tredje år, eller då ymnig nederbörd
faller på våren eller försommaren, kunna
sägas lemna full ersättning för bergningskostnaden;
dock har under de sista tio
åren en mycket märkbar förbättring i jordbrukets
skötsel inträdt.

Skellefteå Norra distrikt.

Förekommer icke, hvarken å bolagshemman
eller å bondehemman.

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

a) En och annan gång händer detta,

b) Sådant förekommer icke.

Nor sjö distrikt.

a) Förekommer å vissa hemman, men
ganska obetydligt, b) Förekommer ej.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svaret 1 från Nysätra socken.

Mala distrikt.

a) Förekommer på många ställen, b)
Icke veterligen.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

a) Förekommer i några fall å bolagshemman.
b) I allmänhet ej. Alla hemman
härstädes äro uppkomna af nybyggen.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

Har icke förekommit, att inegojord lemnats
obrukad, hvarken å bolagshemman
eller å bondehemman.

Åsele distrikt.

Obrukad jord finnes i byarna Trehörningen
och Åkerberget, hvilka, sedan de
kommit i bolagens ego, råkat i förfall.

Ett ödehemman finnes inom Asele socken,
nemligen Österberg om s/64 mantal, tillhörigt
Glideå och Husums aktiebolag.

Fredrika distrikt.

Å såväl bolagshemman som bondehemman
är regel, att någon del af inegojorden
lemnas utan annat bruk än att sjelfväxande
foder derå af bergås; möjligen verkställes,
der så finnes lägligt, öfverbevattning eller
i annat fall öfvergödsling, men att bruten

462

FKÅGAN 10. LÄNSMÄN OCH KEONOFOGDAB.

och häfdad inegojord lemnas obrukad förekommer
icke.

Vilhelmina distrikt.

a) Sex hemman, tillhöriga bolag, brukas
för närvarande blott så, att växande foder
derifrån bortföres. b) Sådant finnes ej.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

Inegojord användes mestadels till gräsland,
men öfvergödslas. A inegojorden plär
finnas uppbrutet ett potatisland och en
korn- eller hafreåker.

Kronofogden.

Har afgifvit svar såsom sockenombud.

VI. Norrbottens län.

1, Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

Sådant förekommer mera sällsynt å såväl
bolags- som bondehemman och hemman,
uppkomna af nybyggen.

Elf shy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

a) Ej så sällan, b) Aldrig.

Arjepluogs distrikt.

Inegojorden lemnas ej obrukad. Emellertid
brukas en del af densamma endast
genom planering och öfvergödsling.

Kronofogden.

Foderskörd tages i det längsta, beroende
derpå, att äfven sädesslagen i allmänhet
skördas gröna. Omplöjning af jorden undvikes
på sådant sätt så länge som möjligt.
Bolags- och bondehemman lika i detta
hänseende.

2. Luleå fögderi.

■ Neder-Luleå distrikt.

Inegojorden delvis och så kallade utängar
i allmänhet lemnas utan bruk, så länge
de gifva någorlunda god afkastning.

Öfver-Luleå distrikt.

I regel brukas alla hemman så, att större
delen af inegojorden under ett flertal år,
15—20, icke brukas till annat än gräsväxt.
I allmänhet är förhållandet härutinnan lika
å nybyggen och andra hemman.

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

= länsmannen i Ofver-Luleå distrikt.

5. Kalix fögderi.

Båneå distrikt.

Ej i nämnvärd omfattning å någotdera
slaget hemman.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt.

Den odlade jorden användes hufvudsakligast
till frambringande af säd och i obetydlig
mån såsom linda; från naturliga
| ängar skördas foder.

Gellivare distrikt.

Sådant förekommer i allmänhet ej, utom
j i fråga om några ofvan odlingsgränsen
| belägna hemman, tillhöriga enskilde.

Kronofogden.
Svar saknas.

FRAS AN 10.

DOMHAFVANDE.

463

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

Ja, i ganska hög grad å bondehemman.

Öfver-Torneå distrikt.

Hufvudsakligen sjelfväxande ängar afbergas
och odling till gräshärande mark
har förekommit först på senare åren.

Korpilombolo distrikt.

Nej.

Pajala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

Inegojorden begödslas i mån af gödseltillgång
och afbergas år från år, utan att
något som helst vexelbruk begagnas.

Enontekis distrikt.

Inegorna å alla bondehemman, — bolagshemman
finnas ej — brukas egentligen endast
för höafkastning och någon potatisodling.
Inegorna begödslas dock.

Kronofogden.

Svar saknas.

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Hänvisas till det utlåtande, som afgifvits
af hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
och hvad under föregående frågor andragits
om bolagens brukningssätt inom
domsagan.

Hedemora domsaga.

Svar saknas.

Ofvan-Siljans domsaga.

Dylikt förhållande är nog rätt vanligt
vid de aflägset från den egentliga byn belägna
fäbodställena, men förekommer äfven
på ett och annat ställe hemma i byarna.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.
Nej.

Södra Helsinglands domsaga.

Icke bekant, att vare sig bolagshemman,

464

Fide an 10.

DOMHAFVANDE.

bondehemman eller hemman, som uppkommit
af nybyggen, (dessa sistnämnda skulle
i så fall tillhöra bolagen) till inegojorden
lemnas obrukade eller i öfrigt brukas på
sådant sätt, som i denna punkt antydes.

Norra Helsinglands domsaga.

Veterligen icke.

Vestra Helsinglands domsaga.

Torde mera sällan förekomma, att inegojord
lemnas obrukad.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

Svar saknas.

IV. Jemtlands län.

rr . 0 7 , , j som utgör föremål för denna fråga, in Herjeådalens

domsaga. j träffat å bolags- eller bondehemman.

Ej bekant, att något sådant förhållande, j

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga. j sagan detsamma, som domhafvanden såsom

I denna fråga gäller i allmänhet om dom- j sockenombud yttrat om Skellefteå socken.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga.

Frågan besvarad med hänvisning till
svaret från kronofogden i Piteå fögderi.

Luleå domsaga.
Svar saknas.

Kalix domsaga.
Erfarenhet saknas.

FKÅGAN 10. LA.NDTMÄTEUISTATEN.

465

Landtmäteristaten.

I Kopparbergs län.

1—10. Flerstädes förekommer, att den
sämre, i spridda stycken och mera aflägset
belägna jorden, särskildt myrjorden, lemnats
obrukad, och är detta synnerligast fallet å
af bolagen egda, numera nedlagda bruk;
slogmarkerna skötas i allmänhet sämre nu
än förr och torde detta vara beroende på
lättheten att på annat sätt få tillräcklig
fodermängd af bättre beskaffenhet.

11. a) Ja, å utarrenderade sådana i någon
mån. b) Ja, något mindre.

12. (Jerna socken.) Inegojord, som förr
brukats som åker, har nog på sina ställen

utlagts till skogsmark, men är jorden på
dessa ställen så dålig, att det anses vara
förmånligast att begagna den som skogsmark.

Detta förekommer dock i mindre omfattning,
men borde tillämpas på flera ställen;

Någon skillnad härvidlag å bolags- och
bondehemman har knappast kunnat förmärkas.

13. Någon inegojord lemnas icke i allmänhet
obrukad vare sig å bolags- eller
bondehemman.

14. (Mora och Orsa socknar.) Nej.

II. Gefleborgs län.

1. Icke i regel åtminstone.

2. I regel icke.

3. I regel icke; utan uppbrukas jorden
i allmänhet, så snart den ej vidare anses
lemna lönande foderskördar. Dock har försports,
att vissa bolag åtminstone varit betänkta
på att beså jemväl inegojorden å
vissa hemman med skogsfrö.

4. (Ockelbo socken.) a) Af bolagsmark
finnes å rekognitionsallmänningen på ett
och annat ställe odlad jord, som lemnats
obrukad, ehuru den ligger tjenligt till för
brukning; någon areal kan ej uppgifvas.

b) Sådant förekommer såsom högst sällsynt
undantag.

5. (Södra IJelsingland.) Med undantag
af de i södra Helsinglands vestra socknar
belägna s. k. nyhemman, hvilka såsom
varande uteslutande skogshemman antagligen
alla egas af bolag, och hvarest inegojorden,
som till större delen blifvit uppodlad
af myrmarker, i ganska stor utsträckning
lemnats obrukad, förekommer ej något
af ofvan nämnda förhållanden, vare sig
beträffande bondehemman eller bolagshemman,
förutom möjligen i något enstaka
fall.

<». (Norra och vestra IJelsingland.) Torde
icke förekomma i orten.

466

FRÅGAN 10. LANDTMÄTERI STATEK.

in. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, Besele och Ramsele tingslag.
) T enstaka fall torde detta förekomma
å bolagshemman, ej eller åtminstone ytterligt
sällan å bondehemman.

2. (Norra Ångermanlands nedre del.)
Dylika förhållanden obekanta.

3. A bondehemman kan visserligen förekomma,
att mindre välbelägen odlad jord
får en synnerligen dålig skötsel, men att
den lemnas alldeles obrukad torde icke
förekomma. Äfven å bolagshemman, som
skötas af bolagen, dess tjänstemän eller
arrendatorer torde sådant endast undantagsvis
förekomma. Emellertid finnes det
från de stora kommunikationslederna aflägset
i skogsbyggderna belägna bolagshemman,
hvilka helt och hållet sakna åbor

och å hvilka icke ens växande foder afbergas.
När å sådana hemman den odlade
jorden skall varda alldeles öfverväxt af
skog, är endast en tidsfråga. Husen å
sådana hemman lemnas naturligtvis utan
all tillsyn och få alldeles förfalla.

Beträffande nybyggen, så anlades dessa
hufvudsakligast för att man skulle få »kronlösa»
skogen och sedan detta skett, upphörde
intresset för jordbruket. Mångenstädes
är den odlade jorden igenväxt och
sakna nybyggena åbor.

4. (Torps socken.) Någon gång kan det
förekomma, att stycken af inegojord lemnas
under åratal obrukade; de igenväxa då
snart med buskar och skog: sådant förekommer
å såväl bolags- som bondehemman,
men mera sällan å de senare.

IV. Jemtlands län.

a) Från ett namngifvet hemman har grödan skötas på annat sätt. Det har händt, att
bortförts i flera år och husen äro förfallna frökornet på en del ställen ej kommit i
och obeboeliga. Af Gunnar Jonssons i jorden och på andra, att grödan ej blifvit
Vaplan många hemman är det få, som inbergad. b) Ej veterligt.

Y. Vesterbottens län.

1—5. a) Ej sällan, b) Sällan.

(i. (Lycksele socken.) a) Å helt få bolagshemman
torde sådant förekomma, b) Något
dermed jemförligt är ej kändt.

7, 8. a) Å de bolagshemman, som
kontraktsenligt (hvilket högst sällan är
fallet) äro utarrenderade, lemnas icke någon
inegojord obrukad eller slåtterlägenhet obegagnad;
dock finnas härvid äfven sorgligt
nog undantag; b) All inegojord och alla
slåtterlägenheter användas.

0. a) Finnes å hemmanet arrendator,
hvilket nos; torde förekomma i allra flesta

fall, brukas nog jorden, b) Sällan och
veterligen endast, om en bonde har hemman
i annan by, någorlunda aflägsen från hemmet.

10. a) Ja, i regel å alla hemman, som
ej brukas af bolagen sjelfva mera omedelbart
eller deras tjensteman eller som ej
äro bortarrenderade, b) I enstaka fåll men
endast ett ä två år, hvarefter hemmanet
öfvergår till annan egare. (Enskilda personer,
som drifva egendomsaffärer, använda
understundom denna metod för att bäst
tillgodogöra sig ett förvärfvadt hemman.)

FRÅGAN 10. SKOGSSTATEN.

467

VI. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från länets hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.

2. a) A alla hemman, som ej brukas af
bolagen sjelfva eller deras tjenstemän.

b) Ja, dock endast då egaren för en kortare
tid ämnar bibehålla hemmanet.

J. Sedan mejerihandteringen numera
ökat och förbättrat boskapsskötseln, förekommer
högst sällan urgamla och föga

gifvande lindor. å vare sig bolags- eller
bondehemman, hvilket jemväl torde gälla
om nybyggeshemman.

4. a) Enstaka fall. b) Aldrig sett något
fall.

5. a) A många bolagshemman har detta
varit fallet. Oftare i lappmarken (f. d.
nybyggen) än i kustlandet, b) Ej veterligen.

f». Intet fall kändt.

Skogsstat en.

I. Gefle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Öster-Dalarnes revir.

a) Ja. Särskildt har detta inträffat, der
förut uppodlade lägenheter, s. k. utegor,
kommit i bolagshänder. Lägenheterna få
förfalla, dikad myr till sumpmark och odlad
hårdvall till skogsväxt, b) Sådant inträffar
icke, så länge jorden innehafves af en sjelfegande
bonde.

Sårna revir.

Brist på gödningsämnen kan nog göra,
att någon mindre, i sämre växtkraft blifven
inegojord af bonden lemnas åt sig sjelf.
Vid bolagshemman är detta förhållande
mera vanligt, sedan såväl marken förlorat

i växtkraft, som då dess byggnader förfallit.
Isynnerhet äro åtskilliga bolagen
tillhöriga fäbodvallar lagda till skogen.

Transtrands revir.

I brist af gödningsämnen lemnas ofta
såväl af sjelfegande bönder som af bolag
inegojord utan annat bruk, än att växande
foder tages, så länge det lönar sig. Jord
vid fäbodvallar öfvergifves till och med
helt och hållet af bolag, så att den återgår
till skogsmark.

Vester-Dalarnes revir.

a) Inträffar ej sällan, särskildt med åkerjord
vid fäbodar eller afsides belägna
torp. b) Inträffar ej.

FRÅGAN 10. SKOGSSTATEN.

4bS

Gestriklands revir.

Att inegojord blifvit utlagd till utmark i
liar icke uti någon afsevärd mån före- j
kommit.

Vestra Hélsinglands revir.

Förekommer visserligen, men i mycket
obetydlig utsträckning och nästan endast
i fråga om egor, der odling i följd af
jordens svaga beskaffenhet icke bort ega !
rum. Beträffande hemman, som uppkommit
af nybyggen, finnes väl å flera ställen
odlad jord, som fått förfalla, men beror
detta då i största allmänhet på. att för
fullgörande af den för nybyggenas skatteköpande
behöfliga odlingsskyldigheten den
mest lättodlade marken tillgripits utan j
hänsyn till, huruvida det lönat sig att se -

dan bruka densamma. Så hafva ofta sanka
myrar uppodlats, oaktadt för deras brukande
som odlad jord mycket dyrbara
ytterligare torrläggningsåtgärder erfordrats.
Och då sådana sedan icke ansetts löna sig,
hafva som följd däraf dylika odlingar efter
hand, som de förfallit, lemnats obrukade.

Norra Hélsinglands revir.

Förekommer i enstaka fäll på bolagshemman,
som äro synnerligt aflägsna och
hvilka platser dels i följd häraf, dels till
följd af jordens dåliga beskaffenhet, frostIändighet
eller andra sådana omständigheter
äro så godt som omöjliga att utarrendera.

Öfver jägmästaren.

Se under litt. H. särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

Förekommer nog å bolagshemman, men
ej. så vidt kändt är, å bondehemman. Inegojorden
å flere skattelösta nybyggen är
med skog igenvuxen och, där jordbruk bedrifves,
så är detta af mycket ringa betydelse.

Hernösands revir.

a) Em del bolagshemman skördas från
3 till 5 år, innan arrendator tillsättes; dock
förekommer, att säljaren förbehåller sig af
köparen rätt till inegojorden under sin återstående
lifstid. Äfven händer, att å bolagshemman
på smärre torp inegojorden skördas
af arrendatorn, så länge växtligheten fortfar.
men att den sedan får förfalla. Detta
är dock ej allmänt fallet, b) Bondehemman
eller torp lemnas i regel ej obrukade. Ä
hemman, som uppkommit af nybyggen,
förekommer ej så sällan, att odlingen försummats
så, att jorden blifvit beväxt med
skog och ligger i lägervall.

Junsele revir.

Förekommer visserligen här och hvar,
men torde det antingen bero på, att en
mager, karg sandmo uppodlats, hvilken icke
befunnits värd arbete med skötsel och vård,
eller ock på att odlingen varit tillfinnandes
å aflägsna skogshemman, hvilka kommit i
bolagens händer och å hvilka bolaget icke
utan särskilda större kostnader kunna erhålla
arrendatorer. Dessa kostnader bestå
oftast i nybyggnader. Hemmanet kan ock
vara så aflägset beläget och af så dålig
beskaffenhet eller häfd, att ingen vill taga
det mot utgifvande af något, arrende eller
mot utskylders utgörande. Äfvenså finnas
inom reviret hemman, som uppkommit af
nybyggen, hvilkas egare i och för skatteomföring
uppodlat större eller mindre myrmarker
eller lättarbetad skogsmark. Dessa
odlingar hafva, sedan hemmanet omförts till
skatte, så småningom till större delen fått
förfalla och antingen behandlats, som förr
nämnts, med afbergning af fodret,'' så länge

F1IAGAN 10- SKOGSSTATEN.

sådant lönat sig, samt sedermera fått skogbelöpas,
eller ock fått användning som
fäbodplats. Det förra fallet har i allmänhet
inträffat, om hemmanen varit i
bolagens ego, det senare (användning till
fäbodplats) oftast i händelse hemmanet
varit i sjelfegande bondehänder. Ettdera
af dessa fall har förekommit å ett flertal
till skatte omförda nybyggen under senare
årtionden.

Tåsjö revir.

På åtskilliga bolagshemman, som uppkommit
af nybyggen, har händt, att inegojord,
bestående af dikad myrmark, lenmats
obrukad, sannolikt sedan foderskördar tagits,
så länge det lönat sig, men för (ifrigt äro
inga dylika fall kända.

Anundsjö revir.

Beträffande hemman, uppkomna af nybyggen,
är mycket vanligt, att de nyodlingar,
som på sin tid gjordes för nybyggets
omförande till skattehemman, nu äro igenlagda
samt antingen beväxta med ungskog
eller dåligt gräs s. k. »fägarn», en afart
af fodergräs, som växer på utmagrade och
förvildade hårdvallar. Orsaken härtill var,
att dessa nyodlingar merendels anlades
utan vidare urskiljning och kanske utan
all tanke på jordbrukets utveckling. Ty
i stället föi- att välja den till åker och äng
bördigaste och lämpligaste jordmån, togs
härvid hufvudsaklig hänsyn till beqväin•lighets-
och billighetsskäl, så att dessa
nyodlingar så fort som möjligt kunde presentera
sig i sådant skick, att nybygget
kunde skattelösas och derigenom äfven dess
skog upplåtas på fri dispositionsrätt, för
så vidt nemligen ifrågavarande skattelösen
skedde före tillämpningstiden för lagen af
den 29 juni 1866. Såväl å bolags- som
bondehemman förekommer, att inegojorden
lemnas obrukad (t. ex. aldrig plöjes) och
i stället blir förvildad af det ofvannämnda
svältgräset »fägar n», detta dock mer ju
längre man kommer uppåt aflägset liggande

469

skogshemman, der inegoarealen ofta är 4
å 5 gånger för stor i förhållande till kreatursantalet
på gården och de derstädes
till hands stående arbetskrafterna, som
dessutom till följd af deras användande i
skogarna äro alltför dyra till drifvande af
ett någorlunda rationellt jordbruk. Mycket
är att göra på undervisningens och experimentens
väg för att lära Norrlandsbonden,
att det är i ett planlagdt gödslings- och
plöjningsarbete samt i en ändamålsenlig
foderväxtodling, som han skall söka uppdrifva
sitt jordbruk.

Ostra Jemtlands revir.

Inegojord, såvidt dermed afses till åkerbruten
och odlad mark, torde hvarken å
bonde- eller bolagshemman lemnas obrukad,
åtminstone torde sådant förekomma ytterst
sällan samt icke i afsevärd omfattning.
Såvidt kändt, endast å tvenne hemman i
Hellesjö socken med inskränkt dispositionsrätt
öfver skogen förekommer, att till åker
uppodlad myrmark till större omfattning
lemnats obrukad. Odling af densamma har
egt rum uteslutande med ändamål att erhålla
fri dispositionsrätt öfver den betydliga
skogen, hvilken ändock ej erhölls.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

Icke förekommit.

Norra Jemtlands revir.

a) Endast några få bolag tillhöriga hemman
äro kända, der ofvannämnda förhållanden
för närvarande ega rum. Emellertid
saknas ej anledning antaga, att åtskilliga
bolagshemman skola förvandlas till ödeshemman.
Arrendatorerna betala här högst
skatterna, då bolagen ändock i regel få
bygga och underhålla husen. Står hemmanet
öde, draga husen inga kostnader, och den
å marken försålda slåttern, så länge sådan
i finnes, betalar skatterna och lemnar dessI
utom ofta öfverskott, b) Något bondej
hemman, som fått på detta sätt förfalla,
I finnes ej inom reviret, såvidt kunnat erfaras.

470

FKAGAN 10.

SKOGSSTATEN.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

a) En del hemman, som brukas af bolagen
sjelfva, lemnas utan annat bruk, än
att växande foder afbergas, så länge det
lönar sig. b) Med bondehemman har detta
veterligt ej inträffat.

Vestra Jemtlands revir.

a) I många fall. b) Ytterst sällan å den
odlade jorden, men väl å ängar och hagmarker
intill åkerjorden.

Socknarna Undersåker, Åre och Kadi af
Vestra Jemtlands revir.

Detta brukas vanligen å fjellhemman,

bolags- såväl som bondehemman. En öfvergödsling
företages dock en och annan gång.

Herjeådalens revir.

Sådant förhållande ej bekant.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

a) Nej. b) Nej.

Öfver jägmästaren.

Ej i någon afsevärd omfattning, dock
mera på bolagshemman och hemman, som
uppkommit af nybyggen, än på öfriga
hemman.

111. Vester bottens distrikt.

Järns revir.

a) Förekommer i ganska stor utsträckning,
särskildt å hemman, som uppkommit
af nybyggen, b) Förekommer i vissa fall,
dock i betydligt mindre utsträckning än å
bolagshemman.

Norsjö revir.

Detta är händelsen å 17 bolagshemman
inom Malå lappmarkssocken och å några
få bondehemman inom nedre landet.

Burträsks revir.

Icke kändt, att bondehemman brukas så,
som frågan afser, hvaremot åtminstone tre
hemman i Burträsks socken och ett i
Bygdeå socken, sedan de kommit i bolags
ego, lagts öde så tillvida, att ingen bebor
och brukar desamma samt liöafkastningen
årligen »föres från bole». Till och med i
sjelfva Burträsks kyrkoby, der nästan samtliga
bönder blifvit rent af rika på sitt
jordbruk, fins ett hemman, som, sedan det
kommit i bolagshänder, lagts öde på detta
sätt. Dertill kommer, att flera hemman
äro obebodda, men brukas af någon när -

boende i sambruk med annat hemman,
hvarvid dock afkastningen och kreatursstocken
i hög grad minskats; ofta födas
på sådana hemman inga kreatur alls.

Degerfors revir.

Nej.

Södra Lycksele revir.

Veterligen utgör antalet ödehemman, som
tillhöra bolag, 7 stycken, tillsammans 37/(i4
mantal med en areal af 1,338: 4i har.
Intet ödehemman, såvidt kändt, tillhör
bönder.

Norra Lycksele revir.

Inom reviret finnes endast ett hemman,
der jorden lemnas obrukad och växande
foder skördas, så länge det lönar sig, samt
åbyggnaden får helt och hållet förfalla.
Detta, Fahlåström, eges af bolag och utgör
13/64 mantal samt är ett vackert och förut
för mycket godt ansedt hemman.

Asele revir.

Obrukad inegojord finnes I byarna Trehörningen
och Åkerberg, hvilka byar, sedan

FRÅGAN 10. SKOGSSTATEX.

471

de kommit i bolagens ego,, råkat i förfall.
Man torde kunna påstå, att åkerjordens i
dessa byar afkastning för närvarande icke
uppgår till mer än 1/s af hvad fordom
varit fallet. Ett öde hemman finnes inom
reviret, nämligen Österberg om ®/M mantal
skatte, tillhörigt Gideå-Husums aktiebolag.

Sorsele revir.

Något dylikt har hittills icke förekommit
härstädes.

Stensele revir.

Såväl å bolagsliemman som å bondehemman
förekommer allmänt, att inegojorden
lemnas obrukad eller utan annat
bruk än, att växande foder afbergas (vanligaste
förekommande jordbrukssättet).

Vilhelmina revir.

a) Ja allmänt, b) Nej.

Fredrika revir.

a) Nej. b) Nej.

Bjurholms revir.

a) Inom detta revir känner jägmästaren
icke till mer än 4 hemman, uppkomna af
nybyggen, der inga åbor finnas, men å dessa,
som äro belägna i Säfvars socken, äro till
och med husen antingen nedruttnade eller
bortförda och åker och äng öfverväxta af
småskog, b) Veterligen finnes intet sådant
ställe i reviret.

Of ver jägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

Förekommer hvarken å bolags- eller
bondehemman.

Elfsby revir.

Då i allmänhet vexelbruk ej existerar,
afbergas lindorna, till'' och med sedan dessa
ej längre lemna ekonomisk vinst eller under
en tidsperiod af 10 -14 år, hvilket gör, att
jorden utmagras till en sådan grad, att en
oerhörd gödselmängd erfordras för att åter
sätta den i stånd. Detta gäller i allmänhet
å bondehemman. Hvad beträlfar bolagens
hemman, synes förhållandet här under
de senare åren blifvit vida bättre.

Arvidsjaurs revir.

a), b) Förekommer icke inom reviret.

Öfre Bijske revir.

a) Förekommer en och annan gång. Så
är till exempel fallet med ett hemman i
byn Lauker och ett i Framnäs. b) Har,
så vidt bekant, icke händt.

Malmesjaurs revir.

a) A en del bolagshennnan, som uppkommit
af nybyggen, förekommer sådant,

b) Torde ej förekomma.

Arjepluogs revir.

Förekommer icke.

Variså revir.

Jorden utarmas derigenom, att af densamma
tagas undan för undan skördar utan
motsvarande gödsling eller skötsel i öfrigt.

Jockmocks revir.

a) Det hör till regeln å bolagshennnan,
att de gräsbärande lindorna skördas icke
blott så länge det lönar sig, utan vida
längre, ända till dess stora fläckar af lindorna
börja att beväxas med björnmossa,
kattfot, lafvar och andra växter, som tyda
på jordens (markens) förvildande, b) Äfven
å bondehemman visar man mångenstädes
benägenhet att allt för länge skörda gräs
å lindorna, men i regel vändas de oftare
derstädes än på bolagshemmanen. Någon

472

FRÅGAN 10. SKOGSSTATEX.

skillnad kan icke påvisas mellan hemman,
som uppkommit af nybyggen och andra hemman.
De flesta hemman inom orten torde
för öfrigt hafva från början varit nybyggen.

Perlelfvens revir.

Inegojorden får ligga obrukad, så länge
den kan afbergas. Någon nämnvärd skillnad
härutinnan mellan bonde- och bolagshemman
kan ej vidare förmärkas, än att
i ett par fall bondehemmanen få en något
bättre skötsel, än i allmänhet är fallet.

Storbackens revir.

Ja; se svaret å frågorna 5—7.

Bodens revir.

a) Utan ordnadt bruk eller helt obrukade
äro bolagshemmanen Djupsjö, Gullträsk och
Ljuså, af hvilka de två förstnämnda äro
uppkomna af nybyggen, b) Af bondehemman
är kronohemmanet Luleå Altervatten
och en del af Johannisbergs-hemmanet utan
skötsel.

llåneå revir.

Ytterst vanligt är, att en stor del slåtterängar,
som kunde komma ortens lösa befolkning
tillgodo, lemnas obegagnade. I
många fall hafva hemmanen i byar fått en
del större inegoskiften spridda långt från
gården, och dylika förut uppodlade marker
lemnas då ej sällan utan vidare skötsel,
slås, så länge det lönar sig, och brukas
derefter blott till bete.

Kalix revir.

a) A bolagshemman samt framför allt å
nybyggen, som innehafvas af bolagen, förekommer
detta allmänt. A en . del bolagtillhöriga
frälsehemman inom Neder-Kalix
socken finnas ej ens några byggnader inom
området och naturligen än mindre några
odlingar, utan stora arealer äro fullkomligt
öde. Exempel härpå äro:

Idbäcken, 1 mantal om 848,jo har; och
Hataträsk 11 j ,2 » » 1,065,22 »

b) iifven å bondehemman förekommer i

stor utsträckning, att inegojord lemnas
obrukad, men undantagsvis att den lemnas
utan annat bruk, än att växande foder
afbergas, så länge det lönar sig.

Angeså revir.

Ofta underlåtes plöjning å derför tjenlig
mark, och brukningen inskränkes till öfvergödsling.
Detta förhållande gäller såväl
bonde- som bolagshemman.

Båneträsks revir.

Inegojord lemnas ofta, särskildt beträffande
bondehemman i sådant afseende
obrukad, att densamma ej upparbetas, utan
endast användes för grässkörd genom öfvergödsling.

Gellioare revir.

Icke obrukad; men inom norra hälften
af reviret underlåtes plöjning på eljes derför
lämplig inegojord och afbergas i stället
växande foder under ett par års tid i följd,
hvarefter öfvergödning i mån af den ofta
knappa tillgången på gödsel vidtages.

Juckasjärvi revir.

Å flera hemman, i synnerhet å bolagshemman,
förekommer, att åker igenlagts
och endast öfvergödslats för att lemna
foderskörd, som blir sämre år från år.

Tärendö revir.

Förekommer icke.

Turneå revir.

a) Å bolagshemman brukas inegojorden
i ringa omfång, vare sig hemmanen uppkommit
af nybyggen eller ej. Det enda
brukningssättet, bolagen eller deras arrendatorer
idka, är att hålla några mindre
åkertegar för korn och potatis och afberga
höet å den ofri ga inegojorden, så länge
sådant lönar sig. b) Böndernas hemman
brukas gifvetvis bättre än bolagens. De
hafva mera öppen åker, hvarjemte bönderna
mångenstädes, om ock i ringa mån,
odla och gödsla gräsvallar för foderskörd.

FRÅGAN 10. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 473

Men säkerligen kan man påstå, att bönderna
hafva minst två tredjedelar af sin
inegojord obrukad, eller att derå endast
foderskörden afbergas, så länge detta lönar
sig.

Paj ala revir.
a) Nej. b) Nej.

Of ver jägmästaren.

Måste besvaras för hvar ort för sig.

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tjensteman.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

I de nordligaste socknarna tillhör det
som bekant systemet att låta åkern ligga
i gräs under en följd af år, eller så länge

den lemnar någorlunda skörd deraf. Sydligare
förekommer detta, efter hvad är
kändt, väl knappast bland de egna jordbrukarne;
deremot finnes, som förut blifvit
antydt, en och annan, om ock icke så
mången, bolagsgård lagd för »fäfot».

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

I allmänhet förekommer detta icke inom
Gefleborgs län vare sig å bolagshemman
eller böndernas jord. Enligt uppgift från
norra Helsingland har emellertid derstädes
någon gång förekommit, att hemman, tillhörande
sjelfegande bönder, som kommit
på obestånd, äfvensom att hemman, som
på spekulation inköpts af mellanhänder,
brukats på det angifna sättet i afvaktan
på försäljning. Från samma ort uppgifves,
att i några fall bolagshemman, som upp -

kommit af nybyggen, fått förfalla med anledning
af att jorden derstädes befunnits
så svag, att arrendatorer till dem ej kunnat
erhållas. Samtliga dessa förhållanden utgöra
dock så sällsynta och föga omfattande
undantag, att de, åtminstone hvad Gefleborgs
län vidkommer, icke påkalla någon
som helst åtgärd från det allmännas sida.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

a) Torde ibland förekomma, att inegojord
lemnas obrukad, b) Inträffar ännu
mera sällan, att någon inegojord lemnas
obrukad.

474 FRÅGAS 10. Hushållningssällskapen och dem underlydande tjensteman.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

grässkördar tagas under flera år efter hvarandra,
dock i förening med gödsling,
Ej veterligen vare sig å bondehemman ! särskild! med konstgjorda gödningsämnen,
eller bolagshemman på annat sätt, än att !

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

har intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för Statens kemiska station
i Hernösand C.. G. Strokirk.

Förekommer i lika hög grad å bolagshemman
som å bondehemman.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

Mera sällsynt är sådant fallet, och i så
fall å bolagshemman (enskilda).

Länsagronomen E. 0. Arenander.

Det finnes många exempel på, att bolagen
under tiotals år lemnat inegojorden obrukad
och endast skördat det växande fodret.
Detta har sålts från hela hemmanet, som
derigenom tillåtits förfalla helt och hållet.
Något sådant är ej bekant från bondehemman.
På många hemman, uppkomna af nybyggen,
har aldrig det minsta gjorts för odlingens
bibehållande, sedan hemmanet på bedrägligt
sätt blifvit skattelöst och bolaget
kommit åt skogen. Många exempel skulle
kunna anföras.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

Er. Edström i Munsåker (Bagunda
socken).

a) Något bolagshemman, som lemnats
helt och hållet obrukadt, finnes icke här,
men väl sådana, som icke brukats på annat
sätt, än att växande foder afbergats och
försålts eller från hemmanen bortförts.
Åtminstone ett par sådana hemman finnas,

b) Bondehemman skötas icke på sådant sätt.

•/. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

a) Att inegojord lemnas obrukad, förekommer
icke i de bättre och centralare
belägna byggderna, men deremot förekommer
det i aflägsnare belägna skogsbyar
och å f. d. nybyggen med mindre egor,
hvilka sist anförda lägenheter oftast sakna
på stället boende arrendator, b) Obrukad
inegojord å bondehemman förekommer ej.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

Har icke förekommit.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

Hvarken å bolags- eller bondehemman
har ännu förekommit, att inegojord ut -

FRAGAN 10. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH, DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN*

475

lagts till betesmark, men väl inträffar
å en del bolagshemmän, att den mindre
bördiga delen af inegojorden lemnas obrukad
och endast år efter år skördas.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

Det förekommer å bolagshemman, men
ej å bondehemman, att inegojord lemnas
utan annat bruk än att växande foder afbergas
år för år och bortföres.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

Förhållandet okändt.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

a) Sådant förekommer på flera ställen
såsom i Gäddede, Jormvattnet, Kyrkbolandet,
L. Blåsjön och Ankarvattnet, b) Uti
Fogelberget finnes ett torp och uti Jormvattnet
ett hemman, hvars afkastning egarne
sammaledes tillgodogöra sig.

Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och As socknar).

Nej.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

Här i orten förekommer endast i ytterst
enstaka fall, att inegojorden å bondehemman
lemnas obrukad. Den uppbrytes vanligen
hvart 5:e och 6:e år, för att första
året eller åren bära säd och de följande
åren gräs efter skedd insåning.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens,
Marby och Norderöns socknar).

Nej; detta äfven hvad nybyggen beträffar.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

Svar saknas.

Gustaf Erikson i Myclcelgård (Undersåkers
socken).

Ej på bondehemman, men val i enstaka
fall å bolagshemman.

L. Edholm i Offerdal (''Offerdals socken).

a) Ofta nog förutom sjelfva moderåkern,

b) Nej.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

Endast i ett bekant fall har det inträffat,
att förutvarande inegojord förvåndladts till
slåtterlägenhet, och detta har berott deraf,
att åbon afflyttat och stället sedan sammanslagits
med annat jordbruk. Detta
enda fall rör ett bondehemman.

E. Ä. Wallmark i Hofverherg (Bergs
socken).

Nej.

Th. Hermansson i Rätansbyn (Rätans
socken).

Förekommer, men blott undantagsvis, å
några smärre bolagstorp, både nybyggen
och andra, men ej, såvidt bekant, å bondehemman.

Anders Mattsson i Salom.

a) Ytterst sällsynt torde förekomma att
hemman lemnas helt och hållet obrukadt;
deremot förekomma åtskilliga fall, der
bolagshemman brukas så, att endast växande
foder afbergas. Sådant är dock undantagsfall.
b) A bondehemman förekommer
det icke.

Länsagronomen Per Sylvan.

a) Det förekommer, att inegojorden
lemnas obrukad och växande foder endast
afbergas på sådana bolagshemman, som
egas af sämre bolag eller enskilda personer,
som drifva’ skogsrörelse. b) Icke bekant.

I fjelltrakterna förekommer, att man
sällan plöjer jorden, utan underhåller den i
växtkraft genom ofta återkommande öfvergödningar
med naturlig spillning. Det före -

476 FRÅGAN 10. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

kommer der, att inegojord aldrig plöjes j sorter, som der förekomma, lämpa sig väl
om. Detta är ingen förkastlig metod, 1 för denna metod, då deremot klöfver och
blott gräsväxten underhålles, ty de gräs- timotej, såsom mindre härdiga, lätt gå ut.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets
förvaltnings utskott.

a) Sådant förekommer mycket ofta.
h) Förekommer ytterst sällan och då grundadt
på särskilda orsaker.

Länsagronomen Axel Bosin.

Väl å bolagshemman, men ej veterligt
å bondehemman annat än undantagsvis.

Härvid må dock framhållas, att mången
gång jord blifvit odlad, som ej egt det
ringaste värde annat än som skogsmark,
och de ställen, som haft mycken eller öfvervägande
jord af sådan beskaffenhet, hafva
naturligtvis snart nog öfvergått till bolagen
på grund af svårigheten för innehafvaren,
att på dem få sin utkomst, och den ifråga -

varande jorden, sandmo eller dylikt, har
då naturligtvis blifvit lemnad att återgå till
hvad den af naturen varit ämnad till.

Lånsmejer isten Edvin Westerlund.

Der bolagen sjelfva utan bortarrendering
direkt bruka sina hemman, tillgår det i
allmänhet så, att all öppen jord får »gro
igen», och den årliga foderskörden försäljes,
hvadan naturligtvis dylikt liemmans
häfd efter några år går under, och hemmanet
är — öde!

Deremot förekommer sådant numera
ytterst sällan på bondehemman. Om ock
från dessa några år, såsom då de skötas
för myndlingars räkning, grödan säljes, så
komma de åter i häfd, när den vuxne arfvingen
tager sin gård i besittning.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets hemman som bondehemman inegojorden

förvaltningsutskott. lemnats obrukad.

I något enstaka fall har å såväl bolags -

FRÅGA N 10. LASDTBKUKSINGEN1ÖREK.

477

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtbruksingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Svar saknas.

Landtbruksingenören i Gefleborgs län
John Nernst.

Sällan förekommer, vare sig å bolagseller
bondehemman, att inegojord, en gång
kultiverad, lemnas obrukad eller utlägges
till betesmark och slåtter, med mindre än
dess första kultivering varit omotiverad
såsom verkställd å ofruktbara jordslag,

der ett vidhållande af kulturen skulle vara
förlustbringande.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens län

V. S. K. Kempff.

A bondehemman sällan.

A bolagshemman oftare.

Extra Landtbruksingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

Ja, ganska ofta å bolagshemman, men
sällan å bondehemman.

478

FKÅGAN 11, 80CKEN0MBTID.

11. Beträffande Kronan tillhöriga, utarrenderade hemman (till kronan
återfallna nyhyggen och för lapparnes räkning inköpta hemman häri ej inbegripna)
hör hesvaras, hur jordbruket skötes samt i hvad mån, under den
tid kronan egt hemmanen, jordbruket gått tillhaka eller nyodlingar förekommit
å:

a) indragna boställen;

b) hemman inköpta från bolag;

c) hemman inköpta från bönder.

Anm. Från en stor del orter uppgifves, att sådana hemman, som frågan afser, icke
finnas. Här nedan upptagas endast öfriga svar.

Sockenombud,

I. Kopparbergs län.

Falu fögderi.

Kopparberg.

Endast ett boställe finnes. Jordbruket
har ej gått tillbaka och nämnvärda nyodlingar
ej förekommit.

Hedemora fögderi.

Säter.

A kronoparken Nisshyttan synes jordbruket
skötas väl af vederbörande arrendatorer.

Stora Slcedv i.

a) Ett sådant finnes. Skötes i likhet
med bondehemman. Nyodlingar hafva förekommit.
Deltagit i en betydande torrläggning.

Husby.

A a) och b) har jordbruket gått framåt,
men nämnvärda nyodlingar hafva ej på
senare tider förekommit, c) Saknas.

By.

a) Ett sådant finnes. Jordbruket skötes
högst otillfredsställande.

Folkärm.

a) Att indragna hemman och boställen
skötas sämre än sjelfegandes är en allmän
uppfattning i hela Dalarne och Norrland,
och socknen gör visst icke något undantag.
Nyodlingar förekomma nästan aldrig.

Avesta.

Kronans inegojord obetydlig; skötes väl.

Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. a, b) Nyodlingar icke förekommit.

2. Några mindre åkerbruk, för något
år sedan inköpta af kronan från bolag i
sammanhang med skogsmark, skötas efter
samma principer som förut. Nyodlingar
hafva icke utförts.

Norrbärke.

Jordbruket har ej undergått någon förändring.
Hafva några åtgärder vidtagits, har
det varit till det bättre.

Malingsbo.

Kronan köpte först 1899 från bolag en
skogsareal med tillhörande bruks- och
mindre arrendegårdar. Föga erfarenhet
ännu vunnits. Inga nyodlingar förekommit.

FKÅGAN 11. SOCKENOMBUD.

479

II. Gefleborgs län.

Gestriklands fögderi.

Öster Fernebo.

1. a) Militiebostället Fors skötes väl
och förstoras genom odlingar, b) Af kronan
inköpta Grönsinka bruk skötes försvarligt,
men nyodlingar hafva icke blifvit verkställda.
c) Förekomma ej.

2. a) = 1 a), b) Grönsinka bruk så
nyligen köpt, att utlåtande ej kan ges.

Torsåker.

1, 2. Ett kronohemman finnes, nemligen
ett indraget boställe, som skötes nöjaktigt,
dock har odling ej förekommit på
senare tid.

Hamr&nge.

a) Jorden skötes mycket väl. b), c) Förekommer
ej.

Valbo.

a) A kungsladugården Vall hafva omfattande
odlingar företagits och jordbruket
gått betydligt framåt, b), c) Finnas ej.

Södra Helsinglands fögderi.

Segersta.

Kronan eger två hemman. Nyodlingar
hafva delvis förekommit och skötas desamma
som andra hemman.

Mo.

1. Ett kronan tillhörigt boställe finnes
och skötes mönstergillt.

2. Väl.

Bollnäs.

Ett indraget boställe finnes. Det är upplåtet
åt kommunen, som der har fattiggård''och
sköter det väl, men icke nyodlar.

Alf ta.

a) Ett boställe finnes. Skötes väl. Till
följd af laga skifte hafva nyodlingar förekommit.
b), c) Saknas.

Norra Helsinglands fögderi.

Forsa.

I. 2. a) Ett boställe finnes och det skötes
väl. b), c) Finnas ej.

IH. Vesternorrlands län.

Medelpads Vestra fögderi.

Hafveri).

Å c) skötes jordbruket som å bolagshemman.
Under den korta tid, kronan varit
egare, har ingen betydande ändring i jordbruket
kunnat hinna genomföras.

Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Bodum.

b) (2 mantal) Likna mycket bolagshem -

man, »ty det synes, som om kronan vill
offra litet på jordbruket.»

Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Anundsjö.

1. b) (Ett hemman) Jordbruket har ej
förbättrats, medan kronan varit egare.

■2. b) Jordbruket är förfallet, ehuru jordens
naturbeskaffenhet ej är dålig.

480

FBÅGAN 11. SOCKENOMBUD.

IV. Jemtlands län.

Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1. a) Jordbruket skötes väl.

2. a) Jordbruket skötes rätt försvarligt.

:t. Ett militie- och ett kyrkoherdeboställe
finnas; båda utarrenderade och
skötas väl. Nyodlingar hafva endast företagits
af deras dagsverkstorpare å egna
torp.

Hellesjö.

Några torpare å kronoparker sköta sin
lilla torfva väl.

Håsjö.

a) Ett finnes och skötes tillfredsställande.
Nyodlingar hafva veterligen ej förekommit.

Fors.

1, 2. a) Ett finnes. Det innehades under
en lång följd af år af arrendatorer, hvilka
vanskötte hemmanet; men sedan en skogsskola
förlädes dit, har dess föreståndare
nedlagt stora kostnader för jordbrukets
höjande.

Ref sund.

a) Jordbruket å indragna boställen skötes
ungefär som å bolagens arrendehemman.
Nyodlingar förekomma ej.

Bodsjö.

a) Blott ett sådant hemman finnes inom
socknen. Det skötes lika som bolagens
arrendehemman, åtminstone ej bättre.

Sandsjö.

Kronans hemman äro två, det ena försvarligt
skött och något nyodla.dt, det andra
efter afslutadt laga skifte utan åbyggnad
och annan odlad jord än den, som innehafves
af några torpare.

Bräclce.

a) Ett finnes och det skötes numera
ungefär som ett bondehemman.

Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) Skötas ganska försvarligt. Nyodlingar
å desamma torde dock i senare tid ej kunna
spåras.

Kyrkas.

a) Jordbruket har alltid varit utmärkt
af ett visst stillastående.

Häggenås.

a) Ett indraget militieboställe finnes och
| det skötes ganska dåligt.

Hammerdal.

I; 2. a) Skötas såsom bondehemman.

I Frostviken.

2. b) Ett hemman, derå förut funnits
j tre bönder, bebos nu af en arrendator,
som icke har för jordbrukets skötande ens
! en plog. c) Skötas dåligt och kunna sägas
j gå tillbaka.

! Rödön.

a) Skötas i allmänhet ej fullt så bra
! som sjelfegande bönders hemman. Jordbruket
kan icke sägas hafva gått vare sig
framåt eller tillbaka, dock gifvas åtskilliga
vackra undantag.

Jemtlands Vestra fögderi.

Sanne.

a) Det skötes väl å de två indragna boj
ställen, som finnas. Jordbruket har gått
betydligt framåt, om ock inga nyodlingar
förekommit.

FRÅGAN 1 1. SOCKENOMBUD.

481

Frösön.

a) Skötas fullt ut lika bra som böndernas
hemman.

Hallen.

1, 2. Af kronohemman finnes numera
endast ett. I allmänhet hafva dessa hemman,
så länge de tillhört kronan, skötts
dåligt.

Oviken.

Ett kronohemman finnes och det skötes
likt de öfriga.

Offerdal.

Endast ett kronohemman finnes och det
skötes för närvarande väl.

Alsen.

a) Två finnas, å det ena har jordbruket
i någon mån gått framåt, men nyodlingar
ej_ skett; å det andra har, till följd af
minskad arbetskraft, jordbruket i någon
mån gått tillbaka, men deremot några mindre
nyodlingar skett.

Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1, 2. a) Jordbruket står på ungefär
samma punkt som förut, möjligen gått tillbaka.
Inga nyodlingar ha förekommit.

Asarne.

1. Ett af socknens bättre hemman har nyligen
inköpts från kronan af arrendatorn,
hvilken före förvärfvet skötte det utan
intresse, men efter öfverlåtelsen dikat, dränerat,
sprängt, ombyggt åbyggnader eller
reparerat desamma med mera.

Rätan.

a) Ett finnes, det skötes fullt tillfredsställande.
Efter ortens förhållanden rätt
nämnvärda nyodlingar förekomma, b) Två
finnas, och de skötas på samma sätt nu
som när de tillhörde bönder. Någon tillbakagång
af jordbruket å desamma kan
icke sägas ha skett.

Ytter-Hogdal.

b) Någon tillbakagång af det lilla jordbruket
å de två dylika hemman, som finnas,
har ej egt rum, men nyodlingar hafva ej
heller förekommit.

V. Vesterbottens län.

Umeå fögderi.

Umeå.

, I, 2. a) Två indragna boställen finnas.
A det ena skötes jorden mönstergillt och
har under senare åren en betydande nyodling
förekommit.

Skellefteå fögderi.

Burträsk.

2. a) Jordbruket har å det boställe, som
finnes, under de 38 sista åren gått betydligt
framåt och ej få nyodlingar blifvit
gjorda, b), c) Finnas ej.

482

FRÅGAN 11. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

VI. Norrbottens län.

Piteå fögderi.

Piteå.

]. Ett par kronoj ägareboställen finnas,
som skötas väl.

2. Ett kronojägareboställe finnes, som
skötes bra.

Luleå fögderi.

Öfver-Luleå.

Nyligen från bolag och bönder inköpta
hemman utarrenderas tills vidare och skötas
försvarligt.

Kalix fögderi.

Neder-Kalix.

I. Å. kronan tillhöriga arrendehemman

anses jordbruket i de flesta fall skötas
mindre väl; hvadan å dem jordbruket ej gatt
framåt, utan snarare tillbaka.

Torneå fögderi.

Korpilombolo.

1. Två af kronan från bönder inköpta
hemman, anslagna, det ena till . kapellpredikantsboställe
och det andra till skolbord,
finnas. Jordbruket har å dessa hemman
gått framåt; och hafva å det förra
verkställts nyodlingar i den omfattning, att
innehafvaren fritagits från vidare odlingsskyldighet.

2. Ett hemman är af kronan inköpt
till skolbord. Derå har under arrendetiden
odlingar blifvit verkställda.

Länsman och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

Falti fögderi.

Stora Tima distrikt, Ofvanbrodelen.

A kronans inom distriktet befintliga
trenne indragna militieboställen, hvilka äro
utarrenderade, skötes jordbruket utan klander,
och är antagligt, att detsamma ej gått
tillbaka.

Nyodlingar hafva å dessa hemman veterligen
ej förekommit på de sista 30 åren.

Stora Tima distrikt, Utombrodelen.

Jorden å de utarrenderade kronobostäl -

lena skötes i allmänhet sämre än de sjelfegande
böndernas jord. Nyodlingar hafva
icke förekommit.

jKronofogden.

Beträffande kronan tillhöriga utarrenderade
hemman, bestående inom detta fögderi
af uteslutande indragna boställen, kan
jordbruket icke sägas hafva gatt tillbaka,
men hafva afsevärda nyodlingar icke heller
derå förekommit.

FRÅGAN 11. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

483

Hedemora fögderi.

Husby distrikt.

Kronans hemman äro här på orten utarrenderade
till framstående jordbrukare,
som utan undantag sköta hemmanen på ett
i allo utmärkt sätt och nyodla hvad som
derför kan vara lämpligt.

By distrikt.

a) Endast ett sådant boställe finnes, b),

c) Förekommer ej.

Grönsinka har så nyligen köpts af staten,
att härom ingenting ännu kan sägas.

Folkärna distrikt.

Jordbruket å arrenderade kronohemman
skötes försvarligt.

Kronofogden.

Nyodlingar hafva ej förekommit på sista
åren.

Jordbruket, som skötes väl, har oj gått
tillbaka.

Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

Kronan eger ej mera inom detta distrikt
än Utmelands i förevarande afseende ej
nämnvärda egendom.

Eif dalens distrikt.

Inom Elfdalens socken finnes endast ett
kronohemman, som är upplåtet till kronojägareboställe
och af der boende kronojägare
brukas.

Kronofogden.

Lägenheten Bunkrisbodarna, belägen å
Elfdalens kronopark, utgör den enda, kronan
tillhöriga utarrenderade egendomen
inom fögderiet. Lägenheten inköptes för
några år sedan från en afliden hemmansegares
sterbhusdelegare och brukas numera
af en derstädes boende kronojägare. Det
högst obetydliga jordbruket skötes såsom
böndernas egendomar i orten.

Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

För några år sedan inköpte kronan af
ett bolag ett större skogskomplex med tillhörande
åkerjord, och skötes densamma på
ungefär samma sätt som förut, utan att
några nyodlingar företagits. Arrendatorerna
eller kolarne, som de här kallas, förefalla
nästan stå sig bättre nu än förut.

Andra kronan tillhöriga hemman finnas
icke inom socknen.

Norrbärke distrikt.

Intill år 1900 har kronan ej egt andra
hemman inom kommunen än indragna militieboställena
Skarviken med Fösarbo. A
dessa hemman, hvarå nyodling ej förekommit
eller ens lämpligen kunnat ske, skötes
jordbruket omsorgsfullt.

Nyssberörda år blef kronan egare till
Björsjö bruk med underlydande, numera
utgörande en del af Klotens kronopark.
Såväl den af bruket nyttjade jorden som
arrendatorernas hemman sköttes derförut
fullt tillfredsställande och anledning förefinnes
ej heller för närvarande till annat
omdöme. Nyodlingar hafva ej företagits,
sedan kronan blef egare till hemmanen.

Söderbärke distrikt.

Alltsedan år 1900, då kronan blef egare
till den så kallade kronoparken, omfattande
förutom annat område, stöiTe delen af
Malingsbo socken och delar af Söderbärke
socken, har jordens skötsel ej gifvit anledning
till klander, tvärtom. Skötseln af den
jord, som bruket eller kronan gagnat, har
varit bra. Nyodlingar hafva veterligen ej
förekommit.

Kronofogden.

Kronan har först för några år sedan
blifvit egare af sådan inegojord i Grangärde
socken, som tillhör utarrenderade hemman,
hvadan erfarenhet ej kunnat viimas.

I Ludvika socken eger kronan ej jord.

484

FRÅGAN 1 1. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands fögderi.

Torsåkers distrikt.

Inom distriktet finnas två kronohemman,
båda f. d. militieboställen. Jordbruket är
i allmänhet välskött och nyodlingar hafva
egt rum, dock i mindre grad på sista tiden.

Valbo och Högbo distrikt.

Arrendatorerna å kungsladugården Tall
hafva vidtagit stora förbättringar, så att
man med fog kan säga, att jordbruket derstädes
gått betydligt framåt.

Södra Helsinglands fögderi.

Hanebo distrikt.

A ett indraget militieboställe, den enda
kronan tillhöriga fastighet inom distriktet,
skötes jordbruket i likhet med hvad brukligt
är i orten. Några nyodlingar eller
jordförbättringar i någon mera afsevärd
mån hafva ej å nämnda egendom förekommit
under senaste tiden.

Mo distrikt.

A kronan tillhöriga indragna boställen
har jordbruket gått framåt och mindre
nyodlingar förekommit.

Bollnäs distrikt.

Ett indraget boställe finnes. Det arrenderas
af kommunen till fattiggård och
skötes väl. Andra kronohemman finnas ej.

Älfta distrikt.

A det kronohemman, som finnes — ett
indraget boställe — skötes jordbruket väl,
och hafva till följd af laga skifte nyodlingar
förekommit derå.

Kronofogden

förenar sig i yttrandet från länsmannen i
Bollnäs distrikt.

Norra Helsinglands fögderi.

Forsa distrikt.

a) Jordbruket skötes väl. Det har ej
gått tillbaka. Nyodlingar hafva ej förekommit.
b), c) Finnas ej.

Högsta distrikt.

Då kronan först under år 1900 blef egare
till fastighet inom distriktet, kan uttalande
i förevarande afseende icke göras.

Kronofogden.

Endast ett kronan tillhörigt utarrenderadt
militieboställe, nemligen Rolfsta n:o 1
i Forsa socken, finnes inom distriktet. Den
derå upptagna odlade jorden, som till största
delen brukas af endast en arrendator, är
mer än tillräckligt stor, för att några nämnvärda
odlingar skulle förekomma. Yid de
ekonomiska besigtningarna söker man emellertid
tillse, att den en gång upptagna jorden
fortfarande hålles öppen.

Egornas vidsträckthet och spridda läge
antyda emellertid, att arrendet borde delas.
Härvid möter emellertid den svårighet, att
från den under kronan hörande skogen
finnes skogsanslag till endast en gård.
Lämpligast vore, att jordegendomen såldes
i mindre delar med skäligt skogsanslag till
hvarje del.

För ett par år sedan inköpte kronan af
Schebo bruks aktiebolag egendomen Arnön
med Hornslandet i Rogsta socken, hufvudsakligen
för skogsmarkens skull. Egendomen,
som är ställd under skogsstatens
vård och förvaltning, härjades år 1888 af
en långvarig skogsbrand, och efter den
tiden har bolagets verksamhet gått ut hufvudsakligen
på att tillgodogöra sig kolskogen,
under det att jordbruket eftersatts.

Under den korta tid, som förflutit efter
det kronan tillträdde egendomen, hafva icke
några rön hunnit att göras i fråga om

FRÅGAN 11. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

485

jordbruket och dess skötsel i jemförelse
med förut rådande förhållanden.

Från bönder har kronan icke inköpt
någon egendom här i orten.

Vestra Helsinglands fögderi.

Kronofogden.

Kronan eger numera inom fögderiet en -

dast två hemman, häda i Hamra kapellag,
inköpta för två år sedan, det ena från en
heminansegare, det andra från ett trävarubolag,
för inrättande å hvardera af ett
kr ono j ägar eb o ställe.

Huru jordbruket, som å nämnda trakt
är af ringa betydelse, skötes å dessa hemman,
derom saknas kännedom.

III. Vesternorrlands län.

Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Bodums distrikt.

a) Indragna boställen finnas ej. b) A
hemman, inköpta från bolag, skötes jordbruket
ungefär som å bolagshemman, och
är i allmänhet kronans arrendatorers ekonomi
så svag, att de icke förmå sköta jorden
så, som de tilläfventyrs annars skulle
önska, c) Hemman, inköpta från bönder,
finnas ej.

Kronofogden.

a) Finnas icke. b) Tvenne af kronan
från bolag inköpta hemman äro förvandlade
till kronoparker. Med arrendatorernas
skötsel af jordbruket å dessa hemman är
klent bevändt, men torde dock icke visa

någon tillbakagång; samma förhållande eger
rum beträffande c).

Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Anundsjö distrikt.

a) Finnas ej. b) Ett sådant hemman
inköptes för några år sedan, men har någon
förbättring af jordbruket icke skett,

c) Finnes ej.

Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Kronofogden.

Krono j ägarebostället Enkullen i Björna
socken torde vara den enda hithörande
kronodomän inom fögderiet. Skötseln deraf
vidmakthålles som förr, men verkligt jordbruk
kan här icke ifrågakomma i följd af
jordens och ställets beskaffenhet.

IV. Jemtlands län.

Jemtlands Östra fögderi.

Fors distrikt.

Inom distriktet finnas två indragna kronoboställen,
nemligen dels indragna militiebostället
Bispgården n:o 1 inom Fors socken,
som förut en lång följd af år utarrenderats
till olika personer, derunder det
blifvit i hög grad vanskött, men sedan

skogsskolan förlagts till detsamma, innehafves
af dess föreståndare, hvilken synes
nedlägga mycket arbete å bostället för
jordbrukets höjande och förbättring, och
dels indragna bostället Ostansjö i Håsjö
socken, hvilket innehafves af arrendator
och skötes försvarligt, så att jordbruket å
detsamma synes stå på samma punkt utan
att hafva undergått några vare sig förbättringar
eller försämringar.

486

FRÅGAN 11. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Ref sunds distrikt.

a) A indragna boställen torde jorden
skötas försvarligt. Om än icke några nyodlingar
förekomma, lärer åtminstone icke
jordbruket hafva gått tillbaka.

Orsaken hvarför dessa hemman skötas
bättre än bolagens utarrenderade hemman
torde få sökas deri, att kronans arrendatorer
i regel äro sådana personer, som helt
och hållet egna sig åt jordbruket, hvilket
icke är fallet med bolagens arrendatorer.
Dessutom hafva kronans arrendatorer längre
arrendetid sig utfäst än bolagens arrendatorer.
b), c) Sådana hemman finnas icke
inom distriktet.

Bräcke distrikt.

Inom distriktet förekomma inga andra
kronohemman än indragna boställen. Dessa
skötas i allmänhet ej så dåligt, enär arrendetiden
oftast är ganska lång och arrendatorn
derigenom har utsigt att få ersättning
för sitt nedlagda arbete.

Hackas distrikt.

Kronan har numera ej något hemman
inom distriktet, men under den tid så var
förhållandet sköttes jordbruket å kronohemmanen
oklanderligt eller ungefärligen
på samma sätt som å de sjelfegande böndernas
hemman.

Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

a) Skötas dåligt och jordbruket å desamma
har gått betydligt tillbaka, b), c)
Finnas icke i orten.

Hammerdals distrikt.

Inom orten finnas få kronan tillhöriga
hemman och inga andra än indragna boställen.
A dessa skötes jordbruket vanligen
såsom å bolagens arrendehemman
med något undantag till det bättre. I öfrigt
hänvisas till svaren å frågorna 5—7 samt 9.

Ströms distrikt.

Endast indragna boställen finnas och
skötas dessa ungefär som bondehemmanen.

Rödöns distrikt.

Endast indragna boställen finnas; och
hafva dessa skötts bra, ehuru nyodlingar
icke i afsevärd mån förekommit.

Jemtlands Vestra fögderi.

Hallens distrikt.

Inom distriktet finnes endast ett indraget
boställe och skötes detta relativt lika bra
som skattehemmanen i orten.

Ovikens distrikt.

Endast ett kronan tillhörigt hemman
finnes.

Undersåkers distrikt.

Inom orten har kronan nästan inga utarrenderade
hemman.

Offerdals distrikt.

Inga andra kronohemman än två indragna
boställen finnas i orten. A dessa hafva
afsevärda nyodlingar och förbättringar förekommit.

Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

Inom distriktet eger kronan endast indragna
militieboställena n:ris 2 och 3 Galhammar,
hvarest jordbruket väl icke kan
sägas hafva gått tillbaka, men ej heller
några nyodlingar förekommit, utan [har
jordbruket skötts och skötes fortfarande
på gammalt vis, hvilket hufvudsakligen har
sin orsak i de opraktiska kontrakt,"som i
fråga om kronans egendom tillämpas.

Rätans distrikt.

Länsmannen har yttrat sig i egenskap
af sockenombud.

frAoan i i .

•.ANSMAN OCH KRONOFOGDAR.

487

Svegs distrikt.

Kronan har oj inom distriktet andra
hemman än prestboställen.

Lillherdals distrikt.

Se svaret å frågan 1.

Ytter-Hogdals distrikt.

Inom distriktet har kronan för omkring
3 år sedan köpt två hemman af bolag, men
bedrifves hufvudsak ligast kreatursskötsel
å dessa. Några andra kronan tillhöriga
hemman finnas ej inom distriktet.

Kronofogden.

Kronan tillhöriga, utarrenderado hemman
finnas ej i fögderiet annat än i ringa omfattning.
Af indragna boställen finnas två
i Bergs tingslag i Herjeådalen. Skötseln
af dessa två hemman lemnar mycket öfrigt
att önska och nyodlingar förekomma ej.
I Hede socken har kronan köpt en hel del
hemman; men endast skogsmark har åtföljt
köpet. I Ytter-Hogdals socken har
kronan köpt två hemman af bolag; men
då köpet afslutats för endast 3 å 4 år
sedan, kan något omdöme om deras skötsel
ej lemnas.

V. Vesterbottens län.

Umeå fögderi.

Umeå Södra distrikt.

Kronan eger allenast ett indraget boställe,
utarrenderadt till enskild person.
Hemmanet, som omfattar 60—70 hektar
inegor, skötes mönstergillt och har under
de senare åren å detsamma förekommit en
betydande nyodling.

Umeå Norra distrikt.

Med högst få undantag torde kunna påstås,
att jordbruket under den tid, kronan
egt hemman och mindre domäner, gått tillbaka
och att den odlade jorden icke skötts
som sig bör.

Degerfors distrikt.

Inom distriktet finnes endast ett kronan
tillhörigt hemman, nemligen kronojägarebostället
Manjaur. Ringa och dålig odlingsmark
finnes å detta hemman, derå

i jordbruket i öfrigt troligen kommer att
nedläggas.

Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

Kronan eger inom distriktet ett indraget
militieboställe och detta skötes bra af dess
arrendator.

Lappmarksfögderiet.

Åsele distrikt.

Endast ett hemman, nemligen Kullerbacka
om 17/64 mantal, som är afsedt till
eklesiastiskt boställe, skötes väl, dess jordbruk
har gått framåt och flera nyodlingar
hafva förekommit å detsamma.

488

FKÅGAN 1 1. DOMHAFVANDE.

VI. Norrbottens län.

Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

Kronan tillhöriga, utarrenderade hemman
finnas icke numera. De boställen,
hvilka af kronan försålts till enskilda,
hafva ofta brukats och nyodlats bättre i
de senares ego än förut.

Öfver-Luleå distrikt.

Kronan tillhöriga utarrenderade hemman
finnas endast till ett ringa antal, alla nyligen
inköpta af enskilde. Dessa hemman
torde ännu skötas på samma sätt som af

| kronans fångesmän. Några nyodlingar
| hafva icke förekommit å dessa hemman.

Kronofogden.

— länsmannen i Öfver-Luleå distrikt.

Torneå fögderi.

Ofver-Torneå distrikt.

Sådana hemman finnas icke numera.
Kronan har emellertid egt och utarrenderat
ett f. d. militieboställe, som af arrendatorn
utsögs, så att de gamla åkrarna, hvilka
tillföllo hemmanet vid storskiftet, slutligen
blefvo sämre än jorden i naturtillståndet.

Domhafvande.

Kopparbergs, län.

j annan egendoms värde ytterligt låga, vara
kciM domsaga. j u^an anmärkning, om än, såsom vanligt,

I allmänhet torde bruket å boställsjord, detsamma vid tideu för aftalets slut har
hvars arrendeafgifter äro i förhållande till j benägenhet att försämras.

Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

Förmodligen skötes jordbruket å kronans
hemman i allmänhet illa.

Södra Helsinglands domsaga.

Som bekant eger kronan numera endast
två hemman inom domsagan, båda ut -

FRÅGAN 11. DOMHAFVANDE.

489

arrenderade. Å båda dessa ställen skötes draget militieboställe, som är utarrenderadt
jorden på samma sätt som i orten är van- och skötes i likhet med bondehemman i
ligt. allmänhet.

Norra Helsinglands domsaga.

Inom domsagan finnes endast ett in -

Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

Indragna boställen finnas ej, om ej till
sådana räknas två på viss tid utarrenderade
ecklesiastika hemman. Jordbruket

å dessa torde bedrifvas ungefär såsom å
bondehemman i allmänhet. I orten finnas
ej veterligen fastigheter, som kunna hänföras
under rubrikerna b) och c).

Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.

Den i frågan 10 berörda omständighet
är på väg att inträffa med ett af kronan
inköpt, af nybygge uppkommet bondehemman,
som vid innevarande arrendetids
utgång, till följd af jordens otjenlighet för

öppet jordbruk, ej kommer att vidare på
arrende upplåtas. Afkastningen af all hemmanets
under bruk varande jord, som för
öfrigt är af ringa utsträckning, skall i stället
upplåtas såsom i allmänhet med slåttlägenheter
eger rum.

Norrbottens län.

Kalix domsaga.
Erfarenhet saknas.

490

FRÅGAN ] 1. LANDTMÄTERISTATEN.

Landtmäteristaten.

I Kopparbergs län.

I—10 Kronohemman förekomma i dessa I liggande fråga icke eger någon praktisk
trakter så ytterst sällsynt, att jordens | betydelse,
skötsel å desamma för bedömandet af före -

II. Gefleborgs län.

I. a) Derigenom att kronan utarrenderar
hemmanen på längre tid torde jordbruket
skötas temligen väl, men icke bekant,
att nyodlingar förekomma, b), c),
Finnas icke.

3. a) Temligen väl. b), c) Förekommer
ej i trakten.

3. a) Till följd af den långa arrendetiden
finna arrendatorerna här med sin fördel
förenligt att sköta sitt jordbruk på
bästa sätt. Dock gäller detta i allmänhet
endast den redan odlade jorden. Nyodlingar
torde knappast förekomma, b), c)
Dessa förhållanden existera icke här på
orten.

4. (Ockelbo socken.) Kronan tillhöriga
lägenheter inom Ockelbo socken finnas

hufvudsakligen å den s. k. Ugglebo rekognitionsallmänning
och utgöras af skattlagda
torp, ängar och skogsanslag. Om
jordbruket å de derstädes skatteköpta
i possessionerna torde kunna sägas, att det
i allmänhet gått framåt.

5. (Södra Helsingland.) Ingen kännedom,
undantagandes beträffande tvenne indragna
boställen, der jordbruket skötes utmärkt
och der ny odlingar äfven torde
hafva förekommit.

fi. (Norra och vestra Helsingland.) Kronan
tillhöriga hemman finnas icke i dessa trakter.
Gamla boställen äro i allmänhet delvis
försålda, så att kronan behållit större
delen af skogsmarken. Deras skötsel är
lika med andra hemmans.

111 Vesternorrlands län.

4. (Torps socken.) Orten saknar krono- som skötes af kyrkoherdens arrendator på
hemman, med undantag af prestgården, ett temligen oklanderligt sätt.

IV. Jemtlands län.

Skötes ungefär som bolagshemman.

FRÅGAN 11. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 491

V. Vesterbottens län.

1 — 5. Å kronans för utarrendering upp- ‘J. a) Ytterst sällsynt förekomma dylika
låtna hemman råda i allmänhet samma j hemman och kan om dem sägas både godt
förhållanden som å bolagshemman, dock och ondt, hvad skötsel och nyodlingar bemåhända
något bättre, emedan dess ärren- ! träffar, b), c) Om dylika hemman saknas
datorer i viss mån känna sig tryggade 1 kännedom,
af ingångna arrendeaftal.

VI. Norrbottens län.

I. Deltagit i yttrandet från länets hus- | genom nyodlingar och bättre skötsel,
hållningssällskaps förvaltningsutskott. j De täfla nu med den öfriga sjelfegande

3. a) Kronans indragna boställen hafva j jorden,
efter försäljning till enskilde ökats i värde j

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tjensteman.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
;

Härom har ej några upplysningar kunnat
erhållas.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Inom Gefleborgs län äro kronans jordbruksdomäner
få och i allmänhet obetydande.
De, som finnas, torde i allmänhet
skötas på ett tillfredsställande sätt.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

Å de få kronan tillhöriga, utarrenderade
hemman, som äro kända, skötes jordbruket
rätt väl och torde ej ha gått tillbaka, om
än ej några nämnvärda nyodlingar företagits.

492 FRÅGAN 11. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har

intet att anföra.

Länsagronomen E. O. Arenander.

Förekommer så litet inom länet, att intet
derom är bekant.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har

icke afgifvit eget yttrande, men insändt
svar från nedannämnda personer, af
hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edström i Munsåker(Ragunda socken).

Här finnes endast ett kronohemman,
nemligen Skogens indragna militieboställe,
hvilket skötts såsom böndernas hemman
i allmänhet. Några nämnvärda nyodlingar
hafva likväl icke företagits å hemmanet,
men kan detta jordbruk likväl icke anses
hafva gått tillbaka.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

Det här förlagda indragna militiebostället
skötes numera, sedan det öfvergått till
domänstyrelsen, oklanderligt.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

a) Nyodlingar torde ej i senare tiden
kunna spåras å kronan tillhöriga utarrenderade
bostäjlen, om ock desamma skötts
ganska försvarligt, b), c) Finnas ej.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

a) A kronan tillhöriga utarrenderade hem -

man skötes jordbruket jemförligt med böndernas
i allmänhet, b), c) Saknas.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

Endast ett kronohemman finnes i församlingen
och det skötes väl.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

I Alsen finnas inga andra kronan tillhöriga
hemman, än indragna boställen, för
närvarande endast två, hvaraf det ena,
enligt hvad som försports, torde komma
att försäljas. A detta har jordbruket på
grund af minskad tillgång på arbetskraft
i någon mån gått tillbaka, men hafva
några mindre nyodlingar företagits. A det
andra har jordbruket i någon mån gått
framåt, men inga nyodlingar förekommit.

E. A. Wallmark i Hofverherg (Bergs
socken).

a) A till kronan indragna boställen anses
jorden icke skötas bättre än af arrendatorer
af bolags jord. Egentligen kan
jordbruket icke sägas hafva gått tillbaka,
men nyodlingar hafva ej heller förekommit,

b), c) Finnas ej.

Th. Hermansson i Rätansbyn (Rätans
socken).

Dessa hemman skötas klanderfritt; nyodlingar
ha ej förekommit.

FRÅGAN I 1.

HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

493

Anders Mattsson i Salom. J Länsagronomen Per Sylvan.

Sådana hemman skötas i allmänhet val, Pa indragna kronoboställen skötes jordäfven
om större nyodlingar sällan före- | bruket i allmänhet jemförelsevis bia och
komma. i går hellre framåt än tillhaka.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) De få inom länet befintliga ännu
osålda kronodomänerna skötas i allmänhet
jemförligt med andra arrendehemman, möjligen
något bättre tillföljd af bestämd arrendetid.
b), c) Dylika hemman förekomma
ej inom länet.

Länsagronomen Axel Bosin.

Endast trenne kronan tillhöriga hemman
(indragna„ boställen) äro af svarets afgifvare
kända. Å ett af dessa hafva nyodlingar
under senare år blifvit utförda, och skötes
detta samma ställe väl. De båda öfriga
torde skötas i likhet med bondehemman
och näppeligen hafva å dem några nyodlingar
blifvit utförda.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Kronan eger i allmänhet icke utarrenderade
boställen eller inköpt hemmansmark.
I de fall, då hemman inköpts för kronans
räkning, hafva de lagts till kronopark,
hvarvid afsigten varit, att jordbruket skulle

upphöra. Till följd häraf hafva några nyodlingar
å dessa hemman icke förekommit
och jordbruket såsom sådant gått tillbaka.
På några ställen har inegoj orden upplåtits
till brukare, men något omdöme om jordbrukets
skötsel å dylik mark kan ännu ej
uttalas.

494

FEÅGAN 1 1, LANDTBRUK,SINGENIÖRER.

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtbruksingeniören i Kopparbergs I
län Axel Palm.

Ett par exempel anföras, der kronans
ombud motsatt sig vattenafledningsföretag,
hvarjemte anmärkes, att det torde vara j
förtjent att uppmärksammas, i hvilken mån
skogsstatens tjensteman till följd af sin
instruktion kunna föranledas att motarbeta |
dylika torrläggningsföretag, hvarigenom j
jordbruket å kronan tillhöriga egendomar
skulle kunna förbättras.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens län
V. S. K. Kempjff.

Å kronans för utarrendering upplåtna
hemman råder i allmänhet samma förhållande
som å bolagshemman, dock måhända
ett något bättre, emedan dess arrendatorer
i viss mån känna sig tryggade af
ingångna arrendeaftal.

FRÅGAN 12. SOCKENOMBUD.

495

12. Förekommer, att två eller flera hemmansdelar sammanslås och
brukas såsom en fastighet eller att fastighet delas på flera brukare, och i
hvilken omfattning eger detta rum å:

a) bolagshemman?

b) bondehemman?

Socken om bud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi

Enviken.

1—3. Delning blott arfvingar emellan.

Svärdsjö.

Sammanslagning endast undantagsvis.

Delning endast undantagsvis mellan arfvingar.

Sundhorn.

a) Sammanslagning förekommit i senaste
tid beträffande ett par bolägshemmansdelar.

b) Sammanslagning okänd. Delning icke
sällan vid arfskiften.

Vika.

Förekommer ej.

Kopparberg.

Sammanslagning sällan. Delning förekommer
ej.

Aspeboda.

a) Sammanslagning förekommer, b) Delning
vanligare.

Torsång.

a) Korsnäs sågverksaktiebolag har sammanslagit
tre hemmansdelar till en. b)
Förekommer nog ofta, att angränsande mindre
jordareal inköpes och tillägges ett
hemman. Delning förekommer ofta vid
arfskifte.

Gustaf. ■

Sammanslagning och delning förekomma,
men ej ofta. Sammanslagning vanligare
än delning. - Allt gäller endast små bruk
och bondehemman.

Silfberg.

a) Bolagen sammanslå stundom två mindre
torp eller hemman. Delning förekommer
ej. b) Delas vanligen vid dödsfall.

Störa Tima.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

a) Har ej förekommit, b) Vid arfskifte
och köp blifva hemmanen delade.

Störa Skedvi.

Sammanslagning och delning förekomma
ej.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans yttrande.

Hedemora.

a) Förekommer icke. b) Sammanslagning
rätt ofta. Delning sällan.

Husby.

a) Sammanslagning förekommer nog. Del -

496

FRÅGAN ! 2. SOCKENOMBUD.

ning mera sällan, b) Sammanslagning
mindre vanlig. Delning mera sällan. Afsöndring
af smärre jordområden förekommer
å både a) och b).

By.

Förekommer i ringa mån.

Folkärna.

a) De hemman, det enda befintliga bolaget
inköper, sammanslås till en fastighet,

b) Sammanslås nog någon gång. Delning
förekommer nog äfven, ehuru ej i större
omfattning.

Grytnäs.

1. Förekommer icke.

2. Förekommer ej i nämnvärd mån.

Avesta.

b) Delas till byggnadstomter.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1. Förekommer å b) rätt betydligt

2. a) Förekommer ej. b) Sammanslagning
endast undantagsvis, delning oftare,
vanligtvis mellan arfvingar.

3. Både sammanslagning och delning
betydligt å b).

Ål.

Nästan alla hemman delas vid arfskifte.
Der försök gjorts att låta ett af syskonen
lösa ut de andra, hafva högst få om ens
någon kunnat behålla hemmanet.

Leksand.

1. Frågan otydligt besvarad.

2. Både sammanslagning och delning
förekomma i stor omfattning å såväl a)
som b). Knappast något hemman finnes,
som ej varit föremål för hemmansklyfning
eller jordafsöndring. Få äro de jordbrukare,
som bruka blott en hemmansdel. Knappast
någon brukar ett helt hemman.

Siljansnäs.

j a) Nej. b) Sammanslagning förekommer
sällan, men fastigheterna delas i ytterligt
små delar på hvarje arfvinge.

Rättvik.

1. a) Sammanslagning ofta nog. Delningförekommit
endast en gång. b) Sammanslagning
ofta nog. Derjemte förekommer
ofta, att mindre hemmansegare af bolag
eller enskilda arrendera närbelägna hemmansdelar,
dem de bruka jemte den egna
jorden. De flesta af dem, som arrendera
bolags jord, äro sådana. Delning förekommer
sällan annat än vid arfsdelning.

2. a) Det finnes bolagshemman, som
omfatta ända till 8 nummer. Delning har
knappast förekommit, b) Sammanslagning
har nog förekommit, men snart upplösts,
särskildt vid arfskiften. Delning i stor
omfattning vid arfskiften och äfven på senare
tider genom försäljning, då särskilda

; egor sålts åt närboende jordegare.

Boda.

Sammanslagning förekommer ej. Delning
i så mycket mera vid alla arfskiften.

Ore.

a) Sammanslås i större nästan allt för
I stora fastigheter, der laga skiften öfvergått.

! Delning förekommer ej gerna, b) Sammanslås
icke, utan delas i vissa fall allt för
! mycket.

Gagnef.

1. Sammanslagning förekommer icke,
men väl den vanliga och ytterst menliga

| sönderstyckningen.

2. Bönderna innehafva i allmänhet delar
i af flere hemman, som brukas såsom sammanslagna.
Den vanliga principen vid arf I

skiften är, att alla arfvingarna dela så,

: att de få lika delar i hvarje hemman.

På sista tiden har dock förekommit, att
I arfvingarna tagit del i hvar sitt hemman
och sedan jemnat med penningar.

FRÅGA N 12. SOCKENOMEUD.

497

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

Sammanslagning och delning förekomma
i stor utsträckning.

Varuhus.

a) Sammanslagning torde aldrig förekomma
snarare någon gång delning, b)
Båda delarne förekomma. Sammanslagning,
om genom arf eller köp en fastighet eller
del af fastighet öfvergår till en bonde, som
förut innehar en hemmansdel. Delning
nästan alltid vid arfskiften. Jorden styckas
på ett så betänkligt sätt, att det blir hardt
när omöjligt att bruka den.

Sollerön.

Hvarken sammanslagning eller delning I
förekommer.

Venjan.

a) Delas icke. b) Delas mellan barnen.

Or sa. ,

1. a) Sammanslagning förekommer, men
ej delning, b) Både sammanslagning och
delning, dock hufvudsakligen delning.

2. Förekommer icke annat än då köp
förekommit eller hemmansklyfning egt rum.

Eif dalen.

a) Delas i allmänhet på flera brukare, j
h) Torde icke i nämnvärd mån hafva sammanslagits.

Sårna.

a) För det mesta fördelade mellan flera
arrendatorer. (Svaret i öfrigt otydligt.)

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. Sammanslagning och delning förekomma
å både a) och b).

2. Svaret otydligt.

Nås.

a) Förekommer, att arrendator är innehafvare
af flera hemmansdelar. b) Genom
arf eller köp kunna äfven bönder komma
i besittning af flera mindre hemmansdelar.

Såfsnäs.

a) Sammanslagning ofta, delning ej. b)
Delning vanligare än sammanslagning.

Jerna.

a) »Största sammanslagning», b) »Största
delning.»

Äppelbo.

»Bondhemman.»

Malung.

a) Sammanslås i allmänhet, b) Delas i
regel.

Lima.

a) Sammanslagning ej förekommit, men
väl delning, b) Delas oupphörligt särskildt
vid arfskiften.

Transtrand.

1. Sammanslagning å a) har hittills
icke egt rum, men en dylik pågår beträffande
fyra uppgifna hemman. Delning
förekommer icke.

2. Förekommer synnerligast å b) och
dervid särskildt delning vid arfskifte.

3. Delning af b) förekommer ofta, mest
genom arf. Någon gång sammanslås flera
delar.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. Svar saknas.

2. a), h) Sammanslagning förekommer.

Ludvika.

a) Sammanslagning förekommer icke i
större omfattning. Delning förekommer ej.
h) Delning förekommer ej.

FRÅGAN 1 2.

S0CKEN0MBGD.

498

Norrbärke. j Söderbärke.

a) De kolarehemman, som ligga närmast
hufvudgården, indragas ofta till gemensamt
bruk med denna, b) Högst sällsynt, att
hemmanet delas till bruk. Förekommer
sådant, är det arfvingar emellan.

Förekommer i allmänhet icke.

Malingsbo.

Förekommer ej.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

a) Sammanslagits till någon del. och till
en del delats och utlemnats till flera brukare.
b) Delas ofta.

Öster Fernebo.

1. a) Gysinge aktiebolag har gjort sammanslagning
i flera fall. b) Delning förekommer
ganska ofta mellan barn och vid
upplåtelser.

2. Delning förekommer ju ofta. Sammanslagning
endast i 4 eller 5 fall.

Arsunda.

1. a) Sammanslagning förekommit i några
fall. b) Delas i regel vid arf.

2. a) Sammanslagning förekommer, b)
Delning förekommer ofta vid arf.

3. _ Svar saknas.

Torsåker.

1, 2. Å såväl a) som b) förekommer
både sammanslagning och delning.

Of vansjö.

a) Sammanslagning i stor omfattning,

b) Sammanslagning i mindre omfattning.
Delning förekommer, dock i ringare omfattning
än sammanslagning.

Järbo.

Sammanslagning förekommer ej. Delning
förekommer vid köp och än oftare
vid arf.

Högbo.

a) Sammanslagning förekommer, b) Delning
förekommer vid arf eller köp.

Ockelbo.

a) Ej i allmänhet, b) Ofta delning i
små lotter.

Amot.

1. a) Några mindre hemmansdelar hafva
sammanslagits.

2. a) Slås mera tillsamman än delas,

b) Delning förekommer vid arf.

Hamrånge.

a) Sammanslagning förekom vid tiden
för laga skifte inom orten, b) Sammanslagning
ibland.

Hille.

a) Någon gång sammanslagning af två
eller flera hemman. Delning förekommer
ej. b) Sammanslås högst sällan men delas
i rätt stor utsträckning.

Valbo.

a) Sammanslagning förekommer men ej
delning, b) Sammanslagning sällsynt, men
delning förekommer ofta.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1—3. a) Högst sällan sammanslagning
eller delning, b) Sammanslagning före -

FBAGAN 1 2. S0CKEN0J1BUD.

499

kommit. Delning understundom men ej i
större omfattning.

Söder ala.

a) Sammanslås ofta. b) Sammanslås
sällan, men delas understundom vid arf.

Segersta.

b) Sammanslagning och delning förekomma
i liten omfattning, delning säkerligen
oftare.

Hanebo.

I. a) Sammanslagning förekommer ej.

b) Sammanslagning i enstaka fall.

2 . a) Sammanslagning eller delning förekommer
ej. b) Sammanslagning förekommer
endast undantagsvis.

Mo.

1. b) Både sammanslagning ocli delning
ega rum, dock delning vanligare.

2. b) Delning förekommer.

Rengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

b) Delas vanligen vid arf och då äfven
i den utsträckning, att ingen blir besuten.

Trönö.

b) Både sammanslagning och delning,
dock i mindre omfattning.

Bollnäs.

Sammanslagning någon gång. Delningförekommer,
dock något mer med bondehemman.

Alfta.

— länsmannen i Alfta distrikt.

Ofvanåker.

1. Svar saknas.

2. a) Sammanslagning förekommer nog,
när åbyggnaderna blifvit förfallna. Delning
har ej förekommit, b) Både sammanslagning
och delning kunna förekomma.

!{. a) I några fall sammanslagning för
att få färre hus att underhålla. Delning
icke. b) Sammanslagning i enstaka fall.
Delning rätt ofta numera.

Voxna

1. a) Sammanslagning eger rum till
minskning af byggnadstungan och då med
påföljd, att en del af den odlade jorden
får växa igen.

2. Sammanslagning har förekommit.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

a) De hemman, som bolagen bruka sjelfva,
men ej arrendehemman sammanslås vanligen,
der läget så tillåter, b) Sammanslagning
mera sällan. Delning ofta.

Njutånger.

a), b). Ja, men i ringa omfattning.

Nianfors.

Å 12 af bolagens hemman finnas 24
brukare.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

Sammanslagning har förekommit några
gånger. Delning förekommer vid arf.

Forsa.

1. a) Bolagen benägna att sammanslå,
men ej att upplåta lägenheter, b) Sammanslagning
i ett och annat fall. Delning
oftare.

2. a) Nej. b) Både sammanslagning
och delning ofta.

500

FRÅGAN 12. SOCKENOMBUD.

Hög.

1. Svar saknas.

2. b) Sammanslagning och delning förekommit,
hvardera i två fall. Afsöndring |
ofta.

Högsta.

a) Sammanslås, b) Delas ofta,

Ilsbo.

a) Sammanslagning ofta. b) Sammanslagning
sällsynt, men delning ibland.

Harmånger.

a) Sammanslagning och delning förekomma.
b) Sådant förekommer ej.

Jåttendal.

Sammanslagning blott undantagsvis, delning
vanlig.

G nar g.

b) Både sammanslagning och delning,
men mera det senare.

Bergsjö.

a) Sammanslagning »är bolagens högsta
idé» och sker, der möjligt är, så att hela
byar bli en gård, brukad med rättare och
statfolk, b) Sammanslagning sällsynt, men
delning förekommer.

Hassela.

1. a) Sammanslagning förekommer, b)
Sammanslagning förekommer ej veterligen.

2. a) Hemman under bolags eget bruk
sammanslås, b) och arrendehemman sammanslås
högst sällan.

3. a) Ja, allmänt.

Norrbo.

a) Sammanslagning aldrig, b) Sammanslagning
stundom. Äfven delning förekommer.

Bjur åker.

Både sammanslagning och delning före -

komma i ej ringa omfattning, helst å bl
och der mest delning.

Delsbo.

a) Sammanslagning förekommer, b) Delning
oftare än sammanslagning.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

| Ljusdal.

a) Sammanslagning i 3 eller 4 fall för
brukning af bolagen sjelfva, men sällan för
brukning af arrendatorer. b) Klyfvas ofta.

| Ramsjö.

; a) I ett fall sammanslagning af 9 hem|
man, i ett annat af 3. Den förra kom;
plexen är dock nu utbjuden på arrende i
| 4 eller 5 delar. Endast 2 arrendatorer ha
I flera hemman i ett bruk. Delning har ej
| förekommit, b) Delade bondehemman finnas
| icke.

Färila.

1. a) Förbli i allmänhet sådana de äro.
b) Delas ej sällan vid dödsfall.

2. Sammanslagning ytterst sällsynt.
Delning förekommer i rätt stor omfattning
å b).

Los.

a) Mindre fastigheter hafva sammanslagits
till ett för arrendator lagom stort
bruk. Ett bolag låter en arrendator bruka
jord i olika byar och föra grödan från
den ena till den andra, b) Delning har i
några fall förekommit genom arf.

Jerfsö.

Hemmansegare hafva på sista tiden stundom
sålt aflägsna delar af egna hemman
och köpt närbelägna delar af andra.

Arbrå.

a) Sammanslagning förekommer, b) Sammanslagning
förekommer ej. Delning rätt
ofta.

FRÅGAN 12. SOCKEN OMBUD.

501

Undersvik.

1. a) Alla inköpta hemman sammanslås,

b) Sammanslagning förekommer, ehuru så
icke är vanligast.

2. a) Hemman, som bolagen sjelfva

bruka, sammanslås i regel, hvarvid de flesta
af deras åbyggnader nedrifvas och försvinna.
b) Delas ofta, hvarigenom nya
gårdar och lägenheter uppstå.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima.

a) Intetdera förekommer, b) Någon gång
sammanslagning, men i regel delning.

Attmar.

a) Upplåta smärre lägenheter åt arrendatorer.
Tendensen tyckes nu vara att
sammanslå skogen till större komplexer.

b) Sammanslagning sällan. Delning stundom.

Stöde.

a) Sammanslagning rätt ofta. b) Sammanslagning
icke. Delning ofta.

Torp.

a) Sammanslagning i ringa utsträckning.
Delning aldrig, b) Sammanslagning en och
annan gång. Delning ofta.

Borgsjö.

1. Inträffat å både bolags- och bondehemman.

2. a) Sammanslagning förekommit, dock
icke till större omfång. Delning veterligen
icke förekommit, b) Sammanslagning i
enstaka fall. Delning vanlig, synnerligast
vid dödsfall.

ffafverö.

a) Sammanslagning sker gerna för att
inbespara kostnaderna för åbyggnaders underhåll.
Torp med skogsrättigheter återköpas
ofta. b) Delning förekommer ofta.

Selånger.

a) Om två eller flera hemman gränsa

intill hvarandra, brukas dessa såsom en
fastighet, derest jordbruket skötes af bolaget
sjelft eller af dess tjensteman. I
annat fall utarrenderas de vanligtvis åt
olika personer, b) Derest bonde under någon
tid eger två eller flera hemman och
dessa gränsa intill hvarandra, så brukas
de såsom en fastighet.

Sättna.

Sammanslagning sällan. Delning å bondehemman
ofta.

2. Medelpads Ostra fögderi.

Indal.

a) I allmänhet icke. Någon gång sker
det. Tall finnas, då ett bolagshemman
delats på tre arrendatorer. b) Delas icke
så sällan åtminstone i två delar.

Indals-Liden.

1. Sammanslagning förekommer ej. Å

b) förekom delning förut ofta, nu mera
sällsynt.

2. a) Sammanslagning ofta. b) Sammanslagning
sällan eller aldrig, men merendels
delning mellan barnen.

15 = 1. Bolagshemman delas aldrig.

Holm.

a) Ibland sammanslagning för besparande
af byggnadsvirke, b) Sammanslagning brukar
aldrig ske. Delning ofta.

Skön.

1. Sammanslagning förekommer ej. Delning
förekom förr mellan barn, men sker

502

FKÅGAN 12.

SOCKENOMBUD.

numera sällan, emedan hemmansdelarna
då blifva otillräckliga.

2. a) Sammanslagning sällan, b) Sammanslagning
aldrig. Delning oftare, ehuru
i ringa grad.

A Inö.

a) Både två och flera hemman sammanslås.
b) Delas ofta i mindre fastigheter.

Timrå.

a) Sammanslagning förekommer^ men
aldrig delning, b) Sammanslås icke, men
någon gång återköpes afsöndradt torp. Delning
har endast förekommit i två fall under
senaste 10 åren.

Ljustorp.

Båda delarna förekomma, men i mycket
ringa omfång.

Ilässjij.

Sammanslagning ej förekommit.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

Sammanslagning förekommer sällan, men
delning förekommer ofta å bondehemman,
t. ex. syskon emellan.

3. Södra Ångermanlands Nedre

fögderi.

Säl> rå.

Sammanslagning mera sällsynt. Egostyckning
förekommer sällan. Utbrytning
af jordtorp ofta.

Stigsjö.

a) Nej. b) Högst sällsynt.

Viksjö.

a) Sammanslagning, förekommer, så fort
lämpligt tillfälle dertill gifves, för att spara
byggnadsvirke, b) Sammanslagning sällan.
Delning någon gång.

Bäggdånger.

a) Sammanslagning vanlig, b) Delningallt
mera bruklig.

Gudmundrå.

a) Sammanslagning tillämpas af 7 bolag.
Dessa hafva sammanlagdt ö7 hemmansdelar.
Högsta antalet på ett bolag är 9.
Delning förekommer ej. b) Sammanslagning
sällan. Delning ofta.

Ilögsjö.

Sammanslagning mera å a), i enstaka
fall å b).

Hemsö.

För 50—100 år sedan förekom sammanslagning.
Under de senare årtiondena hafva
åtskilliga hemman delats.

Torsålcer.

Sammanslagning och delning förekomma
endast undantagsvis.

Ytter-Lånnäs.

Sammanslagning och delning förekomma
om ock i mindre omfattning, a) Sammanslås.
Af b) torde under de sista 20 åren
omkring 5 procent hafva delats.

Dal.

Förekommer i ringa utsträckning å såväl
a) som b).

Boteå.

Sammanslagning och delning förekomma
ej. b) Sammanslagning och delning förekomma.

Styrnäs.

Förekommer endast i undantagsfall.

Öfver- Lånnäs.

Förekommer ej.

Sånga.

a) Sammanslagning i ett fall. Delning
ej förekommit, b) Sammanslagning före -

FRÅGAN 1 2. SOCKENOMBUD.

503

kommer någon gång. Delning förekommer
vid öfverlåtelse till barn.

Nora.

1. a) Två hemman hafva för sågverks
behof sammanslagits, men derifrån hafva
sedan afsöndrats några torplägenheter, b)
Delning genom afsöndringar förekommit
under längre tid.

2. a) I hufvudsak = 1 a), b) Sammanslagning
förekommer ej. Delning i stor
utsträckning.

Bjertrå.

Svar saknas.

Skog.

1. a) Saknas, b) Delning i några sällsynta
fall.

2. a) Sammanslås i de flesta fall. b)
Delas merendels efter någon brukare, som
förvärfvat sig flera hemmansdelar.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå.

a) Erfarenhet saknas, bl Sammanslagning
emellanåt. Delning oftare.

Ed.

Sammanslagning förekommer icke i re- j
gel. Delning förekommer ofta å b).

Multrå.

Sammanslagning och delning förekomma j
beträffande både a) och b). Ganska ofta j
öfverlåtas flera bolagshemman till samme j
arrendator.

Långsele.

a) Sammanslagning i några, icke så
många fall. b) Delning i några få fall.

Graninge.

a) Sammanslagning i 3 fall på de senare
åren. Delning förekommer ej. b) De |

nuvarande bondehemmanen, som ursprungligen
varit 2, äro nu delade i 14.

Resele.

a) Delning aldrig, b) Delning ofta.

Adals-Liden.

1. Enstaka fall å a), icke å b).

2. a) Sammanslås, såvidt det går an.
T. o. m. 4 hemman sammanslås och skötas,
så att på dem icke kan födas mera än
hvad som förut kunde ske på hvarje särskildt
hemman, b) Sammanslagning förekommer
aldrig.

Junsele.

1. a) Sammanslagning stundom, ehuru
sällan, b) Sammanslagning stundom,''ehuru
sällan. Delning vid arfskiften.

2. Både bolag och bönder hafva sammanslagit,
bolagen dock i betänkligare
grad, emedan de direkt ödelagt och totalt
nedrifvit flera gårdar.

3. a) Sammanslagning ofta. Delning
sällan, b) Sammanslagning sällan. Delning
ofta.

Ramsele.

a) Sammanslagning i enstaka fall. Delning
icke alls. b) Delning ofta.

Edsele.

a) Sammanslagning ofta, stundom sammanslås
hela byar till ett hemman, b)
Sammanslagning förekommer ej. Delning
ofta.

Helgum.

Sammanslagning högst sällsynt. Delning
oftare å b); a) vanligen oförändrade.

Fjällsjö.

a) Sammanslagning i några fall. Delningförekommer
ej. b) I regel sköter hvarje
egare sin del.

Bodum.

a) Sammanslagning ofta. b) Delning ofta.

504

FRÅGAN 12.

SOCKENOMBUD.

Tåsjö.

a) Sammanslagning, der det låter sig
göra. Ända till 4 hemmansdelar sammanslagits.
Kunna afsöndrade torp indragas,
sker det. b) Delas i allmänhet.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingra.

1. b) Både sammanslagning och delning.

2. a) Bolagen kunna ej stycka sina
hemman, b) Sammanslagning sällan. Delning
ofta.

Ullånger.

Nej.

Vibyggerå.

Sammanslagning undantagsvis. Delning
å b) men ej å a).

Nätra.

a) Ej förekommit, b) Sammanslagning
i enstaka fall.

Sidensjö.

a) Sammanslagning ej utom beträffande
återfallande torp. Delning förekommer ej.

b) Delning förekommer.

Skorped.

a) Fall af sammanslagning och delning
hafva förekommit, b) Delning mycket ofta.

Anundsjö.

1. a) Hvarken sammanslagning eller
delning, b) Delning mycket ofta.

2. Sammanslagning sällan eller aldrig.
Hellre delning.

3. a) Hvarken sammanslagning eller delning.
b) Icke sammanslagning, men delning.

o ••

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevad.

a) Sammanslagning förekommer, men ej
! delning, b) Sammanslagning sällan. Delning
ofta.

Mo.

a) Hvar ken sammanslagning eller delning

b) Sammanslagning ej förekommit i manna
minne. Delning i ej så få fall under se
naste 10 år.

Björna.

a) Sammanslagning i några fall. Delning
| aldrig, b) Delning ofta.

Arnäs.

Nej.

G ideå .

i a) Sammanslagning förekommer, ehuru
ej i så stor omfattning, b) Pläga delas.

Trehörning sj ö.

a) Sammanslagning i ett fall. Delning
| förekommer ej. b) Sammanslagning före|
kommer ej. Delning i åtskilliga byar.

Grundsunda.

I, 2. a) Sammanslagning ofta. Delning
i aldrig, b) Sammanslagning aldrig. Delning
| ofta.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi. j delning förekommer, b) »Hufvudsakligen

vid arfskiften».

Bag mula. 3. a) Bolagen hafva endast på så sätt

1.2. a) Hvarken sammanslagning eller : gifvit anledning till delningar, att de köpt

FKÅGAN 12. SOCKENOMBUD.

505

en del af ett hemman, b) Delning har
förekommit.

Hettesjö.

a) Vid hvarje bolagshemman en brukare,
b) Vid arfskifte delas bondehemman vanligen
mellan så många bland arfvingarna,
som det utan olägenhet kan ske.

Håsjö.

a) Sammanslagits i flera fall under en
brukare; deremot ej exempel på delning,
b) Sammanslås icke. Delas ofta.

Fors.

1, 2. Förekommer ej.

Stugun.

1. a) Då bolag blifvit egare af t. ex.
en mindre by, underhålles allenast den bäst
bebyggda gården med en, högst två landbönder,
hvaremot öfriga gårdarna få förfalla.
b) Delas i regel från far till söner.

2. a) Förekommer nog, att bolags hemmansdelar
sammanslås och brukas som en
fastighet. Delning förekommer deremot ej.
b) Sammanslagning ej känd. Hemmanen
delas i regel mellan barn i två eller flera
lotter.

Borgvattnet.

a) Sammanslagning förekommer, dock
skötas hemmansdelarna ännu af skilda arrendatorer.
Deremot ej delning, b) Sammanslagning
förekommer ej, deremot delning
särskildt vid arfskifte.

Ref sund.

a) Sammanslagning förekommer en och
annan gång. b) Sammanslagning mera
sällan.

Ny hem.

a) I två fall sammanslagning, men delning
aldrig, b) Delning ofta, nemligen så
att hemmanen delas mellan barn.

Bodsjö.

a) Sammanslagning förekommer ofta.

Ex empelvis finnas å ett ställe ända till fem, å
ett annat fyra hemman under samma arrendator.
Delning förekommer deremot ej.

b) Sammanslagning förekommer ej, men
vid arfskifte ej sällan delning.

Sundsjö.

a) Sammanslagning rätt ofta. b) Sammanslagning
högst sällsynt.

BräcJce.

a) Bolagen synas alltmera ämna genomföra
sammanslagning, b) Motsatt tendens
eller delning.

Brunflo.

Bönderna dela ofta sina hemman.

Mariehy.

Svar saknas.

Loclcne.

Förekommer ej.

Näs.

a) Sammanslagning ej sällan, b) Motsatt
förhållande, ehuru ej i någon större omfattning.

Hackås.

a) Bolagens fastigheter, som gränsa till
hvarandra, bruka sammanslås två eller flera
till ett. b) Sammanslagning brukar ej förekomma,
men hemmansklyfningar och jordafsöndringar
hafva ökats.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) Sammanslagning af två eller flera
hemmansdelar, som gränsa till hvarandra,

b) Sammanslagning undantagsvis.

Kyrkas.

a) Hvarken sammanslagning eller delning,

b) Sammanslås ej, men klyfvas eller delas
deremot rätt ofta i åtminstone två brukningsdelar,
hvarjemte smärre afsöndringar

SOCKEN OMBUD.

506 FRÅGAN 12.

förekomma för bildande af sjiilf,ständiga,
mindre jordbruk.

J läggenås.

Förekommer icke.

Föllinge.

a) Sammanslås ofta, om lokala omständigheter
det medgifva, men delas aldrig,

b) Delas oftast, om det ej är alldeles för
litet, mellan två af barnen, när bonden
lemnar från sig hemmanet.

Laxsjö.

a) Sammanslås, men delas aldrig, b) Delas
icke sällan vid arfskifte, åtminstone mellan
två arftagare.

Hotagen.

a) Sammanslås ofta, om omständigheterna
det medgifva, men delas icke. b) Om bondehemman
ej är för litet, förekommer ofta,
att delning mellan barnen verkställes.

Hammerdal.

1. a) Ej kändt. b) Både sammanslagning
och delning, det förra dock mera
undantagsvis. Delning deremot oftare och
egentligen vid arfskifte efter föräldrar.

2. a) Sällan någon förändring, b) Vid
öfverlåtelse från föräldrar till barn ofta
delning.

Gåxsjö.

a) Sammanslagning sällan. Egostyckning
förekommer, dervid inegor med en mindre
areal skogsmark försäljas. Bolaget behåller
den egentliga skogsmarken, hvars slåtter
och beten oftast utarrenderas till egaren
af inegoj orden mot erläggande af skogsmarkens
skatter och andra onera. b) Sammanslagning
sällan. Delas ofta mellan
syskon.

Ström.

1. a) Förekommer, att flera hemman
brukas af en arrendator, ja att hela byar
delas i två eller flera brukningsdelar, b)

Brukligt, att hemman delas mellan två eller
flera arftagare.

2. a) Ej sällan sammanslagning,

Alanäs.

1. a) Sammanslagning förekommer, h)
Sammanslagning förekommer ej, delning
ganska allmänt.

2. a) Förekommer, att hemman sammanslås.
b) Delas vanligen vid arf eller
öfverlåtelse i lifstiden från föräldrar till
barn.

Frostviken.

1. a) I några byar äro två hemman
sammanslagna, b) Ofta delning.

2. a) I två byar har sammanslagning
egt rum. b) Flerstädes klyfning.

Rödön.

a) Sammanslagning förekommer icke och
ej heller delning utom i fall, att skogsmark
genom hemmansklyfning afsöndrats från
inegor. b) Sammanslagning ej förekommit
på senare tid, men deremot i rätt stor
omfattning afsöndringar och hemmansklyfningar.

Näskott.

Sammanslagning förekommer ej, men delning
ganska ofta, dock icke af bolagshemman.

Aspås.

Ej förekommit.

Ås.

— Näskott.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

a) Finnas icke. b) Hvarken sammanslagning
eller delning förekommer.

Frösön.

. a) Saknas, b) Delning inträffar ganska
ofta med resultat, att efter några års förlopp
afkastningen å hvarje del motsvarar

SOCKENOMBUD.

507

FRÅGAN 12.

afkastningen å hela hemmanet före delningen.

Hallen.

1. I mera enstaka fall å bondehemman.

2. Sammanslagning af bondehemman i
högst få fall, men delning i många fall,
dock ej i någon betydlig omfattning.

Marby.

1. Förekommer i enstaka fall å bondehemman.

2. Genom köp förekommer delning af
hemman, dock ej i större skala.

Norderön.

Förekommer ej.

Oviken.

a) Förekommer ej. b) Såväl sammanslagning
som delning förekommer.

Myssjö.

1. Bondehemman sammanslås mycket
sällan, men delas rätt ofta.

2. Ej å a), men å b).

Undersåker.

a) Nej. b) Sammanslagning ej, men
deremot delning ofta.

Mörsil.

Sammanslagning förekommer ej i andra
fall, än då hemmansegare genom byte afhänder
sig till bolag utmark mot bolagets
invid hemmanets inegor belägna mark. Delning
allenast vid arfskifte.

Åre.

a) Hvarken sammanslagning eller delning.
b) Sammanslagning förekommer ej,
men delning ofta.

Kall.

Sammanslagning ganska sällan. Deremot
ej ovanligt, att bondehemman delas.

Offerdal.

Sammanslagning mera sällan. Deremot
delas ofta bondehemman.

Alsen.

a) Hvarken sammanslagning eller delning
har förekommit, b) Sammanslagning här
förekommit tillfälligtvis i två fall. En fortgående
delning eger deremot rum.

Mattmar.

Åtskilliga bondehemman hafva delats,
men sammanslagning ej känd.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. a) Undantagsvis sammanslagning,
aldrig delning, b) Sammanslagning har ej
på länge förekommit. Deremot allt mer
och mer delning mellan förre egarens barn,
enär mera sällan någon vågar betala »utlösen»
till sina syskon. Sällan sker sådan
delning genom försäljning.

2. a) Sammanslagning har egt rum,
men ej delning, b) Sammanslagning förekommer
ytterst sällan, men delning deremot
ofta.

Asarne.

1. a) Bolagsförvärfvet inom socknen
allt för nytt, för att någon regel i förevarande
fall skulle kunna angifvas: bolagshemmanslotterna
brukas i allmänhet af
säljarna i samma brukningsdelar som före
försäljningen, b) Delas mellan barn och
arfvingar, dervid döttrarna i vanliga fall
få enbart skogbärande mark och sönerna
jordbruket med skogsmark.

2. a) Sammanslagning förekommer ej i
allmänhet, b) Sammanslagning förekommer
ej. Delning emellan barn ofta.

Klöfsjö.

a) Flera hemmansdelar sammanslås, der
sådant kan ske. b) Delning i två, stundom
tre delar förekommer ofta.

Rätan.

a) Sammanslagning rätt ofta. b) Sammanslagning
mera sällan. Delning synner -

508

FBÅGAN 12.

S0CKEN0MBTJD.

ligen vanlig, särskildt då fastighet genom
arf öfvergår till flera sterbhusdelegare. Det
händer nemligen ofta, att någon »utlösning»
eller vederlag i ppnningar icke förekommer,
utan att delegarna bruka hvar sin
andel, dock utan hemmansklyfning.

Sveg.

1. a) Sammanslås ofta. b) Sammanslås
sällan, men delas stundom.

2. a) Sammanslagning ofta, men ej delning.
b) Undantagsvis förekommer sammanslagning.
Delning förekommer oftare.

Linsell.

a) Sammanslagning i stor utsträckning,
men deremot icke delning, b) Sammanslås
icke, men delas en och annan gång.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. a) Vid lämplig belägenhet förekommer
sammanslagning. Delning af sådana
hemman ej känd. b) Sammanslagning förekommer
icke, men väl delning.

Lillherdal.

1. a) Sällan sammanslagning, aldrig delning.
Sammanslagning torde dock komma
att ske i betydande grad efter afslutandet

af nu pågående skifte, b) Sammanslagning
förekommer icke, men delning ej ovanlig
vid arfskiften.

2. a) Sammanslagning ej förekommit i
någon väsentlig mån.

Ytter-Hogdal.

a) I undantagsfall sammanslagning, b)
Delning förekommer oftare, i det att syskon
pläga taga hvar sin del af faderns hemman.

Öfver-Hogdal.

= Ytter-Hogdal.

Hede.

a) Sammanslagning förekommer, b)
Delas.

Storsjö.

1. Sammanslagning af bolagshemman
förekommer.

2. a) Sammanslagning af bolagshemman
i betydlig mån. Delning aldrig, b) Delas
ofta.

Vemdalen.

I något enstaka fall.

Tånnäs.

Nej.

V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi. [ Ume&

Nordmaling.

a) Åtskilliga rekognitionshemman delas
på flera brukare; eljest ej. b) Undantagsvis
förekommer, att en brukare har flera
hemmansdelar. Delas deremot ofta.

Bjurholm.

a) Hvarken sammanslagning eller delning.
b) Ej sammanslagning, men väl delning.

1, 2. a) Endast undantagsvis sammanslagning
eller delning, b) Åtskilliga enskilde
hafva delar från två eller flera hemmansnummer
under eget bruk. Delning af
bondehemman mycket allmän och sker
vanligen så ofta »det befinnes nödigt»
och så snart, hemmanet blifvit så odladt,
att ytterligare åbor derå kunna existera.
Under sista årtiondet har delning förekommit
i ganska afsevärd omfattning.

FKÄSAN 12.

SOCKENOMBUD.

509

Vännäs.

a) Erfarenhet saknas, b) Delning förekommer
ofta.

Säfvar.

1. Sammanslagning af hemman förekommer
sällan, men rätt ofta delning af
bondehemman.

2. a) Sammanslagning förekommer ofta,
då rågångar och andra omständigheter det
medgifva, men delning af dylika hemman ej
bekant, b) Delning förekommer ofta mellan
barn eller åtminstone söner. Denna sönderstyckning
har stundom gått så långt, att
innehafvare af del icke kunnat försörja
sig allenast af jordbruket utan måst söka
sig biförtjenster.

Degerfors.

1. Svar saknas.

2. a) Delas aldrig, men sammanslås ofta.
b) Delas ofta.

Bygdeå.

a) I en af bolag inköpt by har sammanslagning
egt rum. Delning aldrig, b) Delas
tid efter annan efter föregångna nyodlingar.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. a) Sammanslagning förekommer sällan,
likaså delning, b) Sammanslås sällan,
men delas ofta, synnerligast när hemmanen
öfvergå till barnen.

2. a) Det finnes inom socknen endast
två personer, som hvardera bruka två
bolagshemman, och endast ett bolagshemman,
som har två brukare. För öfrigt
en brukare på hvarje bolagshemman utom
å fyra, å hvilka det icke finnes någon
brukare, b) Då hemmanet kommer på flera
händer, klyfves det.

Skellefteå.

a) Sammanslagning sällan. Klyfning aldrig;
men någon gång, dock ej i större

utsträckning jordafsöndring. b) Årligen en
mängd hemmansklyfningar och jordafsöndringar.

Byske.

a) Sammanslagning förekommer stundom,

b) Jorddelning eger rum i betydligt stor
utsträckning. Ofta delas faderns 1/8 hemman
i 2, 3 och 4 delar mellan barnen.

Jörn.

a) Någon gång sammanslagning, men
aldrig delning, b) Ibland sammanslagning,
men oftare delning.

Norsjö.

Delning af såväl bolags- som bonde- -hemman förekommer ofta, men sammanslagning
sällan.

Löfånger.

En eller annan gång sammanslagning,
men deremot rätt ofta hemmansklyfningar
och egostyckningar.

Nysätra.

1, 2. a) Nej. b) Såväl sammanslagning
som delning, det senare oftare.

Mala.

1. a) Nej. b) Delning af bondehemman
mellan flera barn förekommer.

2. a), b) Nej.

3. a) Nej. b) Delas i allmänhet mellan
flera barn.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. Sammanslagning förekommer icke.
Vid arfskiften delas fastighet stundom ända
till obesutenhet.

2. a) Sammanslagning förekommer, b)
Sammanslagning okänd.

3. a) Sammanslagning, men ej delning
förekommer. Egostyckning kan måhända
betraktas såsom ett undantag.

FBlöAN 12.

SOCKENOMBUD.

510

Stensele.

a) Sammanslagning förekommer, b) Sammanslagning
förekommer ej, såvidt kändt
är. Tvärtom tudelas gång efter annan.

Sorsele.

a) Aldrig, b) Sammanslagning endast
undantagsvis. Delning ofta vid skifte
mellan syskon.

Asele.

a) Sammanslagning stundom, delning aldrig.
b) Delning ofta, sammanslagning
aldrig.

Fredrika.

1. Sammanslagning af bolagshemman
förekommit.

2. a) Sammanslagning förekommer å två
ställen, b) Sammanslagning icke förekommit.

Örträsk.

1, 2. a) Sammanslagning förekommer,
dock i mindre omfattning, b) Delas mer

och mer i för små delar, för att brukaren
deraf skall kunna hafva sin utkomst.

Vilhelmina.

a) Sammanslagning förekommer, ehuru
i mindre omfattning, b) Delas vid öfverlåtelse
till barn.

Dorotea.

1. a) Sammanslagning förekommer, b)
Delas mellan flera brukare, då dessa äro
barn och arfvingar.

2. a) Bolagen sträfva för sammanslagning.
b) Bönderna tvungna sönderdela för
att åt så många af sina barn som möjligt
lemna en jordbit.

Tärna.

1, 2. a) Saknas, b) Då i regel bondehemman
öfvergår från föräldrar till barn,
delas hemmanet i två eller flera delar,
hvilka genom odling snart nog så förbättras,
att de hvar för sig lemna lika stor
eller större afkastning än fordom hela
hemmanet.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. a) Sammanslagning i några få fall,
när bolagen sj elfva bruka dem. b) Delning
mycket vanlig mellan söner.

2. a) Endast undantagsvis sammanslås
hemman. De delas deremot aldrig »med
eganderätt» mellan flera brukare, b) Delning
fortgår genom arf och köp.

Elf shy.

a) I regel ej. b) I några få fall sammanslagning,
men mycket ofta delning
vare sig mellan brukare eller genom upplåtelse
för jordegare eller torpare.

Arvidsjaur.

a) Sammanslagning sällan. Delning aldrig
i annat afseende, än att skogsmarken af -

styckas från inegojorden, b) Delning eger
rum mellan barn, då föräldrar öfverlåta
sin egendom till dem.

Arjepluog.

a) Hvarken sammanslagning eller delning.
b) Delas vanligtvis vid hemmanets
öfvergång från föräldrar till barn mellan
dessa senare.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

a) Nej. b) Båda fallen förekomma.

Öfver-Luleå.

Både sammanslagning och delning förekomma.
Större hemmanskomplex dock
sällsynta. De mest förekommande skattetalen
äro 1/8 mantal och derunder.

FKÅGAN 12. SOCKENOMBUD.

511

Edefors.

Både sammanslagning och delning förekomma
undantagsvis till följd af gifte och
arfskifte; dock egas inga större hemmanskomplex
af en bonde.

JocJcmock.

a) Hvarken sammanslagning eller delning
förekommer, b) Sammanslagning förekommer
ej, men delning någon gång. Torde
med säkerhet ofta inträffa, sedan nuvarande
nybyggen skattelösts.

3. Kalix fögderi.

Råneå.

}■ a) Sammanslagning förekommer aldrig.
b) Sammanslås en och annan gång,
men delas i oroväckande grad. Hemmansdelarna
äro ibland så små, att på dem icke
ens kan födas en ko.

2. a) Bolagen köpa i regel endast större
fastigheter, b) Förekommer mera sällan,
deremot är delning mycket vanlig.

Neder-Kalix.

1. a) Sammanslagning sällan, delning ej
ofta. b) Sammanslagning sällan, delning
ofta.

2. Både sammanslagning och delning
förekomma, mest å bondehemman.

Ofver-Kalix.

a) Sammanslås och sönderdelas ytterst
sällan, h) Sammanslagning undantagsvis,
delning i stor omfattning.

Gellivare.

a) Sammanslagning af hemmansdelar förekommer
ej i annan mån, än att två eller
flera hemmansdelar brukas af samma person.
Detta sällsynt, men exempel härpå
finnes. Delning förekommer ej. b) Angående
sammanslagning gäller detsamma
som vid a). Delning förekommer i ganska
stor utsträckning.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

a) Bolagshemman finnas ej. b) Både sam -

manslagning och delning förekommer, dock
i större omfång delning.

Karl Gustaf.

1. a) Bolagshemman finnas ej. b) Sällan
förekommer, att två hemmansdelar, nästan
aldrig att flera sammanslås. Delning ei
ofta.

2. Angående sammanslagning — 1.

Oftare förekommer delning

Hietaniemi.

Svar saknas.

Ofver-Torneå.

Både sammanslagning och delning förekomma,
oftast dock sammanslagning. Delning,
derför bönderna ej äro benägna,
inträffar mest vid dödsfall och arfskifte!
(I socknen finnas endast 3 bolagshemman).

Korpilombolo.

1. Eger ej rum hvad bolagshemman
vidkommer.

2. Delning af bondehemman förekommer
ofta vid arfskifte och afsöndring^-från dylika hemman göras, ehuru mera
sällsynt.

Tärendö och Pajala.

1. a) Ej bekant, b) Ja. Hemmansdelars
läge kan ju mana till sammanslagning.
Delning eger rum vid arf och jemväl stundom
genom köp.

2. a) Nej. b) == 1 b).

Juckasjärvi.

Sammanslagning förekommer ej men väl
delning rätt ofta, då fader öfverlåter hemman
på söner och vid dödsfall, då flera
arfvingar finnas. Flertalet hemmansklyfningar
har dock lika mycket om ej mer föranledts
af önskan att förvärfva rättighet
till byggnadsvirke ur den gemensamma byskogen
som i ändamål att utvidga eller
förbättra jordbruket.

Enontekis.

Nej.

512

FRÅGAN 12. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Länsmän och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

1. Falit fögderi.

Svärdsjö distrikt.

a) Såväl sammanslagning som delning
förekommer i mindre omfattning, b) I obetydligare
mån.

Sundborns och Vika distrikt.

Förekommer ej så sällan och mer å
bondehemman än å bolagshemman.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

Sammanslagning förekommer mera sällan.
Bondehemman delas rätt ofta.

Stora Tuna distrikt, Of''vanbrodelen.

Ja, men endast å bondehemman.

Stora Tuna distrikt, Utombrodelen.

Förekommer, men ej i nämnvärd omfattning
å bondehemman.

Kronofogden.

a) Förekommer mera sällsynt, b) Såväl
sammanslagningar som delningar förekomma
ej så sällan.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

a) Sammanslagning förekommer, der så
lämpligen kan ske. Delning förekommer

ej. b) Sammanslagning af flera smärre
hemmansdelar förekommer, men delning af
fastighet endast undantagsvis.

Hedemora distrikt.

Veterligen icke.

Husby distrikt.

Nej, endast vid fördelning af fastighet
mellan arfvingar, hvilket numera är sällsynt.

By distrikt.

Styckning har nog förekommit, men mycket
sällan.

Folkärna distrikt.

Såväl sammanslagning som delning förekomma,
dock undantagsvis.

Kronofogden.

Sammanslagning förekommer rätt ofta,
delning mera sällan.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

a) Nej-, b) Sammanslagning af två hemmansdelar
i enstaka fall; delning vid arfskiften.

Åls distrikt.

Delning å bondehemman har förekommit
i den omfattning, att knappt något hemman
bibehållits till sitt område, sådant detta
bestämdes vid storskiftet på 1820-talet.
Vid arfskifte delas jorden nästan utan
undantag emellan samtliga arfvingar.

FBÅGAN 12. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

513

Leksands distrikt.

Ja, å såväl bolags- som bondehemman.
Ej en enda jordbrukare har den jord han
nyttjar från ett hemman, utan från liera.
Hemmanen styckas i de minsta delar, så
att snart icke finnes något helt hemmansnummer.

Rättviks distrikt.

a) Sammanslås ofta, men äro stundom
så små, att en familj ej kan lefva å dem.

b) Sammanslagning förekommer ofta.

Ore distrikt.

Såväl sammanslagning som delning förekommer
å såväl bolags- som bondehemman.

Gagnefs distrikt.

a) Hvarken sammanslagning eller delning
förekommer, b) Delas i regeln vid arf,
hvadan en oafbruten delning och sammanslagning
eger rum.

Kronofogden.

I regel finnes ej ett enda hemman, som
ej vid arfskifte fördelats emellan flera arfvingar.
Lika ofta inträffar, att, då dessa
arfsandelar äro små, många delar af olika
hemman sammanföras under en egare eller
brukare. Detta inträffar med såväl bolagssom
bondehemman.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

Ej i nämnvärd mån.

Solleröns distrikt.

a) Delas icke. b) Delning förekommer
i den omfattning, att det finns bönder, som
ega jordlotter i sex af öns sju byar, samt
att i hvarje hemmansnummer finnas 3—
15 ä 16 delégare.

Venjans distrikt.

= svaret från Yenjans socken.

Orsa distrikt.

a) Ofverlemnas odelade att brukas af
arrendator, b) Sammanslås aldrig, men
delas deremot vid arf, huru små de än äro.

Elf dalens distrikt.

Sammanslagning torde icke hafva i
nämnvärd mån förekommit, a) Delas i
allmänhet på flera brukare, b) Delning
förekommer ej.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Såväl sammanslagning som delning förekommer
å både bolags- och bondehemman
i någon mån; dock är delning af bondehemman
vanligast inom socknarna Mora,
Yåmhus och Orsa.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

a) Sammanslås eller delas, allt efter som
arrendatorn finner för sig förmånligast,

b) Sammanslås i allmänhet icke, men sönderstyckas
deremot vid hvarje arfskifte i
mindre och mindre delar.

Nås och Säfsnäs distrikt.

a) Förekommer oftast, att två eller tre
hemmansdelar sammanslås och brukas såsom
en fastighet, hvaremot en fastighet ej
delas på flera, b) Detta förekommer ej.

Jerna distrikt.

I allmänhet sammanslås två eller flera
hemmansdelar.

Äppelbo distrikt.

a) Sammanslås eller delas i endast ringa
omfattning, b) Delas mycket ofta, isynnerhet
vid arf; dervid ytterst sällan inträffar,
att den ena arftagaren löser den
andra. Detta förhållande har i stor mån
bidragit till bolagens hejdlösa jordförvärf
och dertill, att bolagen blifvit till större

514

FRÅGAN 12. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

eller mindre del intressenter i de flesta
hemman i orten.

Malungs distrikt.

a) Sammanslås i allmänhet, b) Delas i
regel.

Lima distrikt.

Såväl sammanslagningar som delningar
förekomma å både bolags- och bondehemman.

Transtrands distrikt.

Det förekommer rätt många fall, der
bonde jemte egen jord brukar bolagshemman
eller del deraf. Likaledes förekommer
ej sällan, att en bonde eger och brukar
flera bondehemman äfvensom att ett bondehemman
är deladt på flera egare.

Kronofogden.

a) Sammanslagning förekommer ofta. b)
Delas vanligen på flera brukare.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

Icke i nämnvärd grad i någotdera fallet.

Ludvika distrikt.

Alla hemman brukas hvar för sig, men
vid arfskifte å bondehemman händer det
stundom, att fastighet delas på flera brukare.

Norrbärke distrikt.

En del bolag lägger ett och annat
arrendehemman under egna landtbruk.
Två bondehemman med gemensam egare
kunna brukas såsom en egendom. Delning
förekommer icke, enär hemmanen
äro små.

Söderbärke distrikt.

I hufvudsak = länsmannen i Norrbärke
distrikt.

Kronofogden.

Sammanslagning förekommer i Grangärde
socken icke alls och i Ludvika socken endast
undantagsvis.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Arsunda distrikt.

Att två eller flera hemman sammanslås
och brukas såsom en fastighet förekommer
ej; men väl förekommer, dock endast å
bondehemman och i ringa omfattning, att
en fastighet delas på flera brukare.

Torsåkers distrikt.

Ja, å såväl bolags- som bondehemman.

Of vansjö och Järbo distrikt.

Bolagen hafva inköpt flera mindre jordbruk,
hvilka sammanslagits till större gods.
Sådant har äfven inträffat å bondehemman,
ehuru i långt mindre omfattning. Delning

af fastighet på flera brukare förekommer
sällan.

Ockelbo distrikt.

Det förekommer ofta, att bondehemman
delas och att bolagshemman sammanslås.

Hamrånge och Hille distrikt.

Sammanslagning, af såväl bolags- som
bondehemman förekommer någon gång;
vida vanligare är dock, att bondehemman
delas i flera brukningsdelar.

Valbo och Högbo distrikt.

Sammanslagningar äro sällsynta; men
delning af bondehemman förekommer ofta.

Kronofogden.

Svar saknas.

FKÅGAN 12. LÄNSMÄN OCH KEONOFOGDAll

515

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

a) A bolagshemman hafva torplägenheterna
allt mer indragits, och jorden lagts
under hemmanens arrendatorer, liksom ock
mindre hemmansdelar sammanslagits under
en arrendator. Orsaken dertill torde vara
att finna i den mindre kostnad för åbyggnadernas
underhåll, som derigenom uppstår.

b) Väl har någon gång förekommit, att
en mindre hemmansdel blifvit sammanslagen
med annat hemman, men i allmänhet
bibehållas hemmanen vid sin areal. Ej
sällan delas dock större hemman mellan
2 eller 3 syskon och någon gång kan en
mindre del frånsäljas. I hvilken omfattning
detta egt rum är ganska svårt att
uppgifva, men torde hemmansegarnes antal
knappast ökas med 1/2 procent om året.

Söderala distrikt.

Sammanslagning förekommer i Ljusne,
der Ljusne-Voxna aktiebolag brukar flera
hemman såsom en fastighet, i Vansäter,
der föreståndaren för länets laifdtbruksskola
brukar flera fastigheter såsom ett helt, och
möjligen annorstädes, dock endast i ringa
mån. Delning förekommer nog icke så
sällan, synnerligast vid arfskiften.

Hanebo distrikt.

De ursprungliga hemmanen äro numera
vanligtvis delade mellan flera brukare;
dock förekomma ännu hela hemman, äfven
sammanslagning af två hemman eller två
eller flera hemmansdelar, detta i fråga om
såväl bolags- som bondehemman.

Mo distrikt.

Såväl sammanslagning som delning, men
ej i större omfattning, ha förekommit å
bondehemman.

Norrala distrikt.

Hemmanen delas mer och mer samt torde
nu i allmänhet vara för små för att egarna
derå skulle kunna anses besuttne.

Bollnäs distrikt.

a) Bolagshemman, hvilka äro få, hafva,
såvidt kändt, ej undergått några ändringar
i uppgifna hänseenden, b) Stundom händer,
att en bonde, som vill hafva ett större
jordbruk, inköper något hemman, som ligger
så till, att det med fördel kan brukas
tillsammans med hans eget; likaså händer,
att hemman klyfvas. Intetdera dock i
större omfattning.

Al.fta distrikt.

a) Hvarken sammanslagning eller delning.
b) Sammanslagning i rätt afsevärd
omfattning, hvaremot fastighet ej delas på
flera brukare.

Ofvanålcers distrikt.

a) Sammanslagning i endast 2 eller 3 fall.
Delning endast i fråga om Voxna bruksegendom.
b) Sammanslagning någon gång
genom köp, eljest aldrig. Delning oupphörligen
genom försäljning och någon gånggenom
utarrendering.

Kronofogden.

= länsmannen i Bollnäs distrikt.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

a) Hemman, som bolagen bruka sjelfva,
sammanslås vanligen, der läget sådant tilllåter;
hvaremot hemman, som brukas af
bolagsarrendatorer, vanligen förblifva sådana,
som bolagen förvärfvat dem. b) Sammanslås
mera sällan, men delas ofta på
flera brukare.

Helsingtuna distrikt.

Sammanslagning af hemmanen förekommer
sällan. Delning deremot mer och mer.

Forsa distrikt.

Det förekommer ej, vare sig å bolagshemman
eller bondehemman, att två eller
flera hemmansdelar sammanslås och brukas

516

FRÅGAN 12. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

såsom en fastighet. Att en fastighet delas
på flera brukare förekommer endast å
bondehemman och der i ringa omfattning.

Högsta distrikt.

a) Der läget sådant medgifver, sammanslå
bolagen flera hemman och bruka dem
gemensamt. Afsöndring från bolagshemman
förekommer ej. b) Mindre ofta förekommer,
att en bonde brukar flera hemman,
oftare deremot, att hemmanet klyfves eller
att en eller flera lägenheter afsöndras derifrån.

Harmångers distrikt.

a) Ja. b) Nej.

Gnarps distrikt.

= svaret från Gnarps socken.

Bergsjö distrikt.

a) Då bolagen sjelfva bruka hemmanen,
sammanslås flera dylika till ett bruk. Arrendehemman
delas ofta mellan flera brukare.
b) Förekommer sällan.

Norrbo distrikt.

Ja, sådant förekommer å såväl bondesom
bolagshemman, men ej i större utsträckning.

Helsbo distrikt.

a) Bolagshemman sammanslås vanligen,
der belägenheten sådant medgifver, och
brukas af bolagen sjelfva. De öfriga hemmanen
utarrenderas (sedan bolagen dock
först tagit ett eller par års gröda, der jorden
varit väl häfdad). b) Bondehemman
delas i allmänhet ganska mycket dels genom
försäljning af ett mindre skattetal,
dels genom försäljning af skogsmark, som
genom hemmansklyfning frånskiljes och
åsättes skatt.

Kronofogden.

Det förekommer, ehuru icke ofta, att
flera hemmansdelar sammanslås och brukas
såsom en gemensam större egendom i bo -

lags eller enskilde ståndspersoners händer.
Ännu oftare förekommer dock, att en
fastighet delas på flera brukare, och i fråga
om de ursprungliga hemmansnumren och
skattetalen torde regeln vara, att delning
egt rum på två eller flera händer. Erfarenheten
synes sålunda hafva gifvit vid
handen, att det för en vanlig jordbrukare
är förmånligast att icke ega eller behålla
större jordområde, än han sjelf med eget
husfolk kan bruka. De genom skogshandteringen
och öfrig industri högt uppdrifna
arbetsprisen förorsaka, att den behållning,
som af ett större landtbxmk eljest borde
vara att beräkna, åtgår till löner och dagspenning,
om biträde öfverhufvud står att
i rätt tid erhålla. Dessutom hafva delningar
gifvetvis föranledts af skifte efter
afliden arflåtare och andra orsaker.

I hvilken grad sammanslagning eller
delning förekommer särskildt å bolagshemman
och särskildt å bondehemman kan ej
uppgifvas.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

Svar saknas.

Ramsjö distrikt.

a) Bergvik och Ala nya aktiebolag har
i kyrkbyn sammanslagit 10 hemman och
i Gåda by 3 hemman, allt under eget bruk.
Marma sågverksaktiebolag har likaledes
i två namngifna byar sammanslagit åtskilliga
hemman för eget bruk. Deremot
har endast ett fåtal arrendatorer mer än
ett hemman, b) Förekommer ej.

Färilci distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

Det har förekommit, att smärre hemman
och lägenheter utan att jordbruket försämrats
eller inskränkts sammanslagits under
en brukare. I några få fall hafva bondehemman
till följd af arf delats mellan flera
brukare.

TRÅGAN 12.

LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

517

Jerfsö distrikt.

a) Nej. b) Understundom i ringa omfattning.

Arbrå och Undersviks distrikt.

Såväl delning som sammanslagning af

fastigheter förekomma både å bonde- och
bolagshemman.

Kronofogden.

Sådan sammanslagning eller delning förekommer
nog icke så sällan, dock oftare,
om ej uteslutande å bondehemman.

111. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima distrikt.

a) Både sammanslagning och delning
förekomma, fastän i mindre mån. b) Sammanslagning
sällan. Delning temligen ofta.

Stöde distrikt.

Å bondehemman förekommer sammanslagning
högst sällan och endast för kortare
tid. Delning förekommer i synnerhet
i anledning af arfsförhållanden, men äfven
i anledning af penningbrist och dyra arbetskostnader.

Torps distrikt.

Något å bondehemman.

Borgsjö distrikt.

Ja, sammanslagning någon gång, delning
deremot rätt ofta, sedan egostyckning börjat
öfvergå såväl bolags- som bondehemman.

Selångers distrikt.

Sammanslagning förekommer någon gång
å bolagshemman, men är ytterst sällsynt
å. bondehemman. Delning af fastighet är
ganska vanlig, isynnerhet hos bönderna.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

Bolagshemman slås tillsammans, men

bondehemman delas, begge delarna dock i
mindre omfattning.

Sköns distrikt.

Sammanslagning förekommer sällan och
endast då egorna äro så belägna, att de
kunna brukas såsom en fastighet. Detta
gäller både a) och b). Hemman delas högst
sällan.

Timrå distrikt.

Mycket sällan, något vanligare, att två
eller flera liemmansdelar sammanslås.

Ljustorps distrikt.

Sammanslagning mycket sällan. Klyfning
af bondehemman sker ganska ofta.

Njurunda distrikt. ■

Svar saknas.

Kronofogden.

Sammanslagning förekommer icke sällan
med hemman, som bolagen sjelfva bruka,
undantagsvis med bondehemman.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

Sådana fall äro okända.

Gudmundrå distrikt.

a) Inom distriktet förekommer ofta sammanslagning
af bolagshemman, isynnerhet
sådana, som ligga närmast sågverken. Hem -

518

FRÅGAN 12. LlNSJIÄN OCH KRONOFOGDAR.

man i fjellbygderna brukas särskildt. b)
Sammanslås så godt som aldrig. Delning
vida vanligare.

Tors&kers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

Sammanslagning och delning förekomma,
i mindre omfattning.

Nora distrikt.

a) Sammanslagning har endast förekommit
på två ställen. Emellertid har icke
någon sådan förekommit under de sista
tjugu åren. En namngifven fastighet har
styckats i flera delar. b) Sammanslås
vanligen icke, men deremot har styckning
en och annan gång förekommit och synas
såväl styckningar som afsöndringar vara i
tilltagande.

Kronofogden.

Förekommer icke här i trakten.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Resele distrikt.

Sammanslagning okänd. Delning förekommer
endast, då bondehemman delas mellan
arfvingar.

Junsele distrikt.

a) Bolagen, som ega flera hemman i
samma skifteslag, pläga sammanlägga flera
lotter, b) Af bönder brukas flera henunansdelar,
ända till 4 stycken, i det fall att
bonden bor i den gamla skattebyn och de
öfriga äro för byamännens räkning skatteköpta
nybyggen. Att fastighet delas, förekommer
veterligen icke.

Ramsele distrikt.

Sammanslagning förekommer aldrig; delning
endast å bondehemman.

Helgums distrikt.

Förekommer i enstaka fall.

Bodums distrikt.

a) Sammanslås understundom, men delas
icke. b) Förekommer icke annorstädes än*
i samband med ombyte af egare.

Tåsjö distrikt.

a) Sammanslagning eller delning förekommer
i allmänhet icke. b) Sammanslagning
förekommer ej. Delning deremot
ofta.

Kronofogden.

Kännedom saknas.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

a) Hvarken delning eller sammanslagning
förekommer, b) Sammanslagning förekommer
ej, men delning ofta.

Nätra distrikt.

a) Hvarken sammanslagning eller delning.
b) Sammanslagning förekommer ej,
men delning ganska ofta.

Sidensjö distrikt.

a) Hvarken sammanslagning eller delning.
b) Sammanslagning förekommer ej.
Delning hellre.

Anundsjö distrikt.

a) Hvarken sammanslagning eller delning.
b) Sammanslagning förekommer icke.
Delning desto oftare.

Kronofogden.

a) Hvarken sammanslagning eller del -

FRÅGAN 12. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

519

ning. b) Sammanslagning förekommer ej,
men ofta delning.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevads distrikt.

Sammanslagning af hemman förekommer
ej, hvaremot väl händer, att en fastighet
delas på flera brukare, och gäller detta
såväl bolags- som bondehemman.

Björna distrikt.

a) Sammanslås ofta. bj Fördelas ofta 1
två eller flera delar, hvilket fördelaktigt
inverkar på jordbruket.

IV. Jeml

1. Jemtlands Östra fögderi,

Raaunda distrikt.

Nej.

Fors distrikt.

Nej.

Refsunds distrikt.

a) I ett fall äro två hemmansdelar och
i ett annat tre sammanslagna och brukade
af en arrendator. Deremot är i intet fall
någon fastighet delad på flera brukare,
b) Någon gång sammanslagning, men då
är egaren någon driftig jordbrukare, som
förmår att förbättra jordbruket, då deremot
på de sammanslagna bolagshemmanen
vanligen icke underhållas flera kreatur på
båda hemmanen tillsammans, än som förut
underhöllos på hvart och ett af hemmanen.

Bräcke distrikt.

Så sker i allmänhet, då bolagen inköpa
flera hemman i samma by.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Arnäs distrikt.

Sammanslagning af flera hemmansdelar
sällsynt. Delning förekommer nog rätt
ofta och mera på bondehemman än bolagshemman.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Sammanslagning har någon gång förekommit;
delning plägar ej ske. b) Sammanslås
veterligen aldrig, men klyfvas
deremot ej sällan.

ands län.

Hackas distrikt.

a) Sammanslås ej sällan till ett. b) Ett
motsatt förhållande eger rum med bondehemman.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

Flera, åtminstone två hemmansdelar
kunna någon gång, ehuru sällan sammanslås
och brukas såsom en fastighet. Detta
gäller både bolags- och bondehemman.

Föllinge distrikt.

a) Sammanslås, i den mån de förfalla,

b) Delas understundom vid arfsfördelningar
och äfven eljes.

Hammerdals distrikt.

a) Sammanslås stundom, men delas, såvidt
kändt är, aldrig, b) Sammanslås sällan,
men delas ofta mellan syskon.

520

FRÅGAN 12. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Ströms distrikt.

I allmänhet sammanslås bolagshemman
och delas bondehemman.

Frostvikens distrikt.

a) Uti enhvar af byarna Gäddede, Kycklingvattnet
och Sjuisåsen hafva två hemman
sammanslagits. b) Ofta.

Rödön-s distrikt.

Någon gäng förekommer sammanslagning
af två hemman eller delning af hemman.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

b) Att flera hemmansdelar sammanslås
inträffar mera sällan, hvaremot delning af
fastighet förekommer ofta.

O vikens distrikt.

a) Klyfning förekommer icke. såvidt bekant.
b) Såväl sammanslagning som klyfning
förekomma, dock ej så ofta.

Undersåkers distrikt.

Sammanslagning af bolagshemman förekommer
i ytterst få fall, men aldrig a
bondehemman. Deremot förekommer mera
allmänt, att hemman delas på flera brukare.

Mörsils distrikt.

Det förekommer högst sällan, att sådana
hemman sammanslås, men deremot sker
rätt ofta delning af bondehemman.

Offer da Is distrikt.

Sammanslagning förekommer knappt
under något förhållande.

Delning af fastighet på flera brukare

\ förekommer ock ytterst sällan. Deremot
förekommer i stor utsträckning, att bondehemman
vid försäljning delas mellan flera
egare. Mera sällan förekommer sådant i
fråga om bolagshemman.

Alsens distrikt.

b) Större bondehemman delas vanligen
mellan barnen.

Kronofogden.

Svar saknas.

4, Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

a) Med högst få undantag förekommer
icke vare sig sammanslagning eller delning,

b) = a), dock att bondehemman ofta genom
arfsförhållanden måste delas.

Rätcms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Svegs distrikt.

a) Det förekommer, att två eller flera
hemmansdelar, utan att egentligen sammanslås,
brukas af en arrendator. Då bolagen
ofta köpa delar af hemman, förekommer
likaledes, att fastighet delas på flera brukare
eller mellan brukare och egare.

LiUherclals -distrikt.

1 ett par fall brukas två bolagshemman
af en arrendator, i likaledes ett par fall
| tre hemman af två arrendatorer på så sätt,
att en hvar har sitt hemman, hvaremot
! det tredje brukas efter sämjedelning. I flera
fall brukas ett bolagshemman af en bonde.
Intet bondehemman är öfverlåtet å ar|
rendator.

Ytter-Hogdals distrikt.

Nej.

FRÅGAN 12.

521

LÄNSMÄN

Hede distrikt.

a) Sammanslås och brukas som en fastighet.
Deremot torde sällan förekomma, att
sadana fastigheter delas på flere brukare,

b) Delas på flere brukare.

Tännäs distrikt.

a) Två fastigheter sammanslås ofta under
en brukare, b) Nej.

Kronofogden.

a) Två. till och med tre bolagshemman

OCH KRONOFOGDAR.

sammanslas ofta till en brukningsdel; dock
torde fortfarande de bolagshemman, som
brukas efter de gamla brukningsdelarna,
utgöra ett större antal än de, som äro
sammanslagna, b) Sammanslås i regel icke,
men deremot klyfvas de ofta. Det förekommer
ej sällan, att en bonde arrenderar
ett bolagshemman, hvadan på detta sätt
en sammanslagning eger rum.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

a) Pa åtskilliga rekognitionshennnan förekommer,
att fastighet delas på flere brukare,
eljest ej. b) Undantagsvis förekommer,
att en brukare har flera hemmansdelar.
Ofta delas hemman mellan flere brukare.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

a) Delning eller sammanslagning af flera j
delar har förekommit endast undantagsvis,
b) Åtskilliga enskilda egare hafva delar från [
två eller flera hemmansnummer under eget
bruk. Delning af fastighet mellan flere
brukare förekommer mycket allmänt å
bondehemman och vanligen så ofta, som i
det befinnes nödigt, och så snart hemmanet j
blifvit sa odladt, att ytterligare åboar kunna I
existera derå. Under det sista årtiondet j
har sådan delning förekommit i ganska
afsevärd omfattning.

Umeå Norra distrikt.

a) Det händer, att större bolagshemman
delas på flera brukare; men i allmänhet

sitter vanligen en brukare på hvarje särskildt
hemman, enär dessa vanligen ej äro
större, än att de lemna en nödtorftig bergning
endast åt en brukare, b) Förekommer
ofta, att en bonde har flera smärre
; hemmansdelar, som dock betraktas såsom
j en brukningsdel.

Vännäs distrikt.

. a) Nej. b) Styckas ofta och försäljas
tdl barnen.

Säfvars distrikt.

a) Sammanslagning af bolagshemman
förekommer endast, der dessa ligga omedelbart
intill hvarandra, så att de med fördel
kunna sammanslås, b) Sammanslagning
högst sällan. Deremot uppdelas hemmanen
allt för mycket, ofta i två till tre lotter
till söner.

Degerfors distrikt.

a) Om hemmansdelarna äro små, bruka
bolagen sammanslå två sådana under en
arrendator. Delning förekommer stundom,

b) Bönderna bruka likaledes, der deras hemman
tyckas dem för obetydliga, genom
köp eller byte af skog mot jord söka utvidga
sina hemman. Bondehemman delas
stundom ofta i allt för hög grad.

522

FRÅGAN 12. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom socken- j
ombud.

Skellefteå Södra distrikt.

a) Bure aktiebolag har ett par hemmansdelar
i Bure by, hvilka äro brukade såsom
en fastighet, b) Många bönder hafva flera
hemmansdelar af olika nummer i samma
hy under sambruk. Somliga bönder ega
hemmansdelar i andra byar, hvilka vanskötas,
i det att de från dem hemta foder
till de hemman, de bebo. Dessa exempel
äro dock få.

Skellefteå Norra distrikt.

a) Veterligen förekommer icke, att två
eller flera hemmansdelar, som egas af bolag,
brukas såsom en fastighet, b) Sammanslagning
af flera hemmansdelar, tillhöriga
bönder, inträffar endast, då hemmansdelen
är så obetydlig, att en åbo ej är besuten
å densamma. Bondehemman delas ofta
mellan flera barn.

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

a) Någon gång förekommer sammanslagning,
men aldrig delning, b) Då och då
förekommer sammanslagning, men oftare
delning.

Norsjö distrikt.

a) Nej. b) Sammanslagning sällan. Delning
ofta.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

----- svar 1 från Nysätra socken.

Mala distrikt.

a) Nej. b) Nej.

Kronofogden.

Svar saknas.

5. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

Såväl sammanslagning som delning af
hemmansdelar förekommer, dock endast å
bolagshemman.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

a) Sammanslagning eller delning förekommer
icke. b) Sammanslagning undantagsvis.
Delning ofta dels vid arf dels vid
delning mellan barn under faderns lifstid.

Äsele distrikt.

a) Sammanslagning förekommer ej. b) Delas
icke sällan.

Fredrika distrikt.

a) Sammanslagning har förekommit i
några fall och delning beträffande åtskilliga
bolagshemman. b) Delning ganska ovanlig.

Vilhelmina distrikt.

a) Sammanslagning i obetydlig grad, delning
icke alls. b) Delas genom arfskiften
och försäljningar.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

b) Att två eller flera hemmansdelar
sammanslås brukas ej: men väl att fastighet
delas på flere brukare till sa små
delar som i;25(. V512 1 io24._man^al Kronofogden har

svarat såsom sockenombud.

FRÅGAN 12. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

523

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

a) Aldrig, b) Undantagsvis.

Eif shy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

a) Sammanslagning förekommer sällan
och delning ej heller, b) Sammanslås i
regel aldrig, deremot klyfvas de ganska
ofta i flera delar. Många bondehemman
hafva under de sista 20 - 30 åren blifvit
delade i 4—5 särskilda hemmansdelar.

Arjepluogs distrikt.

b) Bondehemman delas ofta vid deras
öfvergång från föräldrar till barn.

Kronofogden.

a) Förekommer icke. b) En och annan
gång.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

a) Finnas ej. b) Yäl förekommer, att två
eller flera hemmansdelar sammanslås och
brukas såsom en fastighet, men i allmänhet
delas en fastighet på flere brukare
och detta sker i stor omfattning.

Öfver-Luleå distrikt.

a) I allmänhet icke. b) Undantagsvis
såväl sammanslagning som delning, och då
till följd af gifte eller arfskifte.

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

= länsmannen i Öfver-Luleå distrikt.

5. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

a) Sammanslagning förekommer, men ej

af jordbrukshänsyn, utan af hänsyn till
skogsåtkomsten. b) Förekommer mera sällan,
att två eller flera hemmansdelar sammanslås,
men deremot vanligt, att en fastighet
delas på flere brukare.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Ofver-Kalix distrikt.

Sammanslagningar af hemman förekommer
ytterst sällan; deremot har på senare
åren delning af bondehemman ganska ofta
förekommit.

Gellivare distrikt.

Någon sammanslagning af flera hemmansdelar
förekommer ej i regel. Yid arfskiften
uppdelas ofta bondehemmanen på flere.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

a) Finnas ej. b) Mera sällan förekommer
sammanslagning liksom allmogen synes
hysa motvilja mot hemmansklyfning. .

Öfver-Torneå distrikt.

a) Förekommer ej. b) Båda sätten förekomma
ofta.

Korpilomholo distrikt.

a) Hvarken sammanslås eller delas,

b) Sammanslås ej, men det händer, att
delning förekommer.

Paj ala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

Annan sammanslagning förekommer ej,

524

FRÅGAN 12.

DOMHAFVANDE.

än att en af flere arfvingar till en fastighet
tillhandlar sig de öfrigas delar. Oftare
förekommer, att en fastighet delas, dervid
motivet icke får sökas i något intresse
för jordbruket, utan i den omständighet,
att genom delningarna hvarje ny hemmansegare
kommer i åtnjutande af rättighet
till fritt byggnadsvirke med mera ur den
hittills öfverallt inom socknen oskiftade
skogen.

Enontekis distrikt.

a) Finnas ej. b) Sammanslagning förekommer
endast mycket sällan; deremot
händer ofta, att en fastighet genom köp
eller arf delas på flere brukare.

Kronofogden.

Svar saknas.

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Hänvisas till hushållningssällskapets förvaltningsutskotts
utlåtande.

Hedemora domsaga.

a) Bolagen pläga i allmänhet sammanslå
flera hemmansdelar. b) Ytterst vanligt,
att ett bondehemman består af hemmansdelar
inom olika skifteslag. Inom orten
med dess öfverhufvudtaget små jordbruk
lärer det icke ifrågakomma, att ett bondehemman
delas.

Ofvan-Siljans domsaga.

Sammanslagning af flera hemmansdelar
förekommer såväl vid bolags- som bondehemman,
beroende på den omfattande klyfning
af jorden, som är så utmärkande för
orten. Ytterst vanligt, att flera hemmansdelar
sammanslås och brukas så som en
fastighet, och är detta fallet lika mycket
med bolagsheTnman som med bondehemman.
Detta beror på den omfattande klyfning
af jorden, som är så utmärkande för orten.
Mycket sällan, om ens någonsin förekommer,
att fastighet, som i sin helhet eges af en
person, delas på flere brukare.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

Naturligtvis förekommer detta, likaväl
å bolags- som å bondehemman.

Södra Helsinglands domsaga.

Endast undantagsvis sammanslagning.

Norra Helsinglands d,omsaga.

Egare af flera hemman bruka dessa
tillsammans, om belägenheten detmedgifver.
Sällan flere arrendatorer på samma fastighet.

Vestra Helsinglands domsaga.

; Förekommer här och hvar.

FRÅGAN 12. DOMHAFVANDE.

525

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

Någon förändring af brukningsdelarna

vare sig genom sammanslagning eller delning
under de senare åren har endast
undantagsvis egt rum.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga, j förekommer, b) Sammanslagning högst

a) Hvarken sammanslagning eller delning ! sällan. Delning ej sällan genom arf.

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga. sagan som domhafvanden i egenskap af

I denna fråga gäller detsamma om dom- ! sockenombud yttrat om Skellefteå socken.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga. i

= kronofogden i Piteå fögderi. i Kalix domsaga.

Lideå domsaga, Erfarenhet saknas.

Svar saknas.

526

FRÅGAN 12. LANDTMÄTERISTATEN.

Landtmäteristaten.
I. Kopparbergs län.

1 — 10. Hemman sammanslås i regel ej,
men väl kan hända, att iföljd af den oerhördt
utbredda styckningen flera andelar
ur hemman, ehuru belägna på stort afstånd
från hvarandra, kunna brukas af samma
person.

11. a) Ofta sammanslagning, b) Styckas
ofta i alltför små brukningsdelar, så att
brukningen fördyras.

12. (Jerna socken.) Såväl å bolagshemman
som bondehemman förekommer,
ehuru sällan, att två eller flera hemman
sammanslås, men deremot brukas allmänt,
särskildt å bondehemman, att hemmanen

delas å flera brukare. Samma bonde kan
i ett skifteslag ega del i flera hemman,
och brukar då sin andel i hvarje. Äfven
förekommer, att samma bonde har del i
flera littera i olika skifteslag och dock har
allt under eget bruk.

13. Äro hemman eller hemmansdelar
belägna intill hvarandra, sammanslås de
såväl af bolag som bönder. Hemmansklyfning
förekommer i icke ringa skala.

14. (Mora och Orsa soclmar.) I allmänhet
finnes å hvarje hemman ett stort
antal delegare, synnerligast inom Mora
socken.

II. Gefleborgs län.

1. a) Bolagshemman, liggande intill
hvarandra eller i hvarandras närhet, sammanslås.
b) Bondehemman sämjedelas eller
delas på laglig väg, ofta i stor utsträckning,
särskildt inom Södra Helsingland och
Gestrikland.

2. a) Sammanslås, isynnerhet de, som
höra under eget bruk. b) Sämjedelas eller
klyfvas på laglig väg.

3. a) Bolagen sträfva i allmänhet att
förena flera hemman under gemensamt
bruk. Undantag härifrån göres endast med
sådana skogshemman, som lämpa sig till
boställen för kolare, hvilka hemman kunna
delas, dock endast tillfälligt, b) Bondehemman
delas deremot mer och mer dels
till följd af familjens ökning, dels ock der -

för, att bonden börjar inse, att ett litet
väl skött jordbruk bär sig bättre än ett
stort.

4. (Ockelbo socken.) a) Sammanslagning
förekommer endast da nyinköpt hemman
ligger invid större egendom, brukad af
bolaget sjelft. Bolagshemman fördelas
undantagsvis mellan flera brukare, b)
Genom köp, arf, giftermål o. d. förenas ej
så sällan två hemman eller hemmansdelar
till ett jordbruk. Flera delegare i samma
hemman bruka det stundom gemensamt,
dock är det vanliga, att fastigheten fördelas
mellan de olika delegarne, ofta i sa
små lotter, att häst derå ej kan födas.

5. (Södra Helsingland.) Sammanslagning
förekommer ej sa sällan vid bolags -

FBÅGAN 12. LANDTMÄTEKISTATEN.

527

hemman, men endast i enstaka fall vid ■ Sammanslagning till större egendomar förebondehemman.
| kommer, b) Sammanslås sällan, klyfvas

ii. (Norra och vestra Helsingland.) a) ! ofta.

111. Vesternorrlands !än.

1. (Sollefteå, Resele och Barnsele tingslag.)
Såväl å bolags- som bondehemman torde
detta i enstaka ofall förekomma.

2. (Norra Ångermanlands nedre del.)
a) Exempel på, att två eller flera bolags- i
hemmansdelar sammanslås och brukas som
en fastighet är ej bekant, b) I fråga om I
bondehemman förekommer aldrig en sammanslagning.
Visserligen händer, sedan i
ett hemman öfvergått från en egare till
två eller flere, att det ett eller några få
år ligger under gemensamt bruk, men enär
allmogen har kommit till insigt, att dylikt
gemensamhetsbruk är städse till förfång
för jordbrukets skötsel och hindrande för
utvidgningen af inegoområdet genom ny -

odlingar, är det vanligt, att så fort omständigheterna
det medgifva, laga klyfning
verkställes.

3. Sällan torde förekomma, att två eller
flere hemmansdelar sammanslås. Oftare
att samma hemman är uppdeladt i flera
brukningsdelar. Någon skillnad härvidlag
å bolags- eller bondehemman torde icke
förekomma.

4. (Torps socken.) a) Ibland kunna två
eller flera hemmansdelar sammanslås till
ett hemman, då belägenheten är lämplig
för sådant sammanslående. Delning förekommer
aldrig, b) Sammanslagning kan
ske, då samma person inköpt två eller flera
hemmansdelar. Delning förekommer ofta.

IV. Jemtlands län.

a) Sias ofta tillsammans under en brukare, sådant hemman ej bebygges, i fall bolaget
Om ett bolagshemman blir utflyttadt vid har andra hemman i byn. b) Slås ibland
laga skifte, sa förekommer det ofta, att ! tillsamman, men mera sällan.

V. Vesterbottens län.

I—5. Sammanslagning af hemmansdelar
förekommer ej ofta, vare sig å bolagseller
bondehemman, deremot delas ofta
bondehemman på flera brukare genom
hemmansklyfning, hvilket åter ej förekommer
med bolagshemman.

(i. (Lycksele socken.) Sammanslagning
af hemmansdelar till ett gemensamt bruk
förekommer såväl af bolagshemman som
bondehemman ibland vid ett laga skifte,

dock ej i någon nämnvärd omfattning,
deremot inträffar det rätt ofta, att bondehemman
delas emellan flere brukare.

7, 8. a) I de pågående laga skiftena
har på några, men högst få ställen genom
egarens oförstånd sammanslagning egt rum,
men hafva sedermera genom s. k. sämjedelning
åter inegorna fördelats i flera lotter.
Numera förekommer icke sådan sammanslagning.
b) Aldrig. Tvärtom.

528

•FRÅGAN 12. LANDTMÄTEIUSTATEN.

i). Någon sammanslagning af hemmans- 10. a) Aldrig (undantag se svar 10 a).
delar eller uppdelning af fastighet på flera b) Sällan sammanslagning. Klyfning derbrukare
har icke så vidt kändt förekommit emot i rätt stor utsträckning (1,5 % pr år),
å bolags- eller bondehemman.

Yl. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från länets hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.

2. a) Nej. Undantag härifrån förekommer
rätt ofta i afseende på sammanslagning af
hemmansdelar, som brukas af bolagen eller
deras tjensteman, b) Sammanslagningar
höra till sällsyntheterna. Delning på flera
brukare förekommer rätt ofta i synnerhet
i kustlandet och elfdalarna.

3. a) Intet härutinnan bekant, b) Sammanslagning
torde ytterst sällan förekomma,
men hemmansklyfningar, egostyckningar
och afsöndringar förekomma i rätt stor utsträckning.

4. a) Sammanslagning, då sådant lagligen
kan ske. b) Fördubbling på hvarje
20-tal år i allmänhet.

5. a) Af bolagshemman sammanslås ofta
två eller flera hemmansdelar och brukas
af en landbonde. Deremot händer sällan
eller aldrig, att ett bolagshemman upplåtes
åt två eller flere landbönder, b) Då

två eller flera hemmansdelar sammanslås,
är väl oftast anledningen den, att en förmögnare
bonde inköpt något hemman.
Bondehemmanen delas mellan barnen. Afsöndringar
upplåtas.

C. a) Sönderdelas aldrig, hvilket hämmar
ortens utveckling och bebyggande och försvårar
anskaffandet af jordbruksalster till
rimliga priser åt den vid befolkningscentra
ständigt ökade arbetarebefolkningen. b)

J Sönderdelas oupphörligen mellan syskon,
hvarigenom den sjelfegande bondeklassen
ökas och nya hemman uppstå, som utvidgas
och upparbetas, så att de i afkastning
hvar för sig äro jemngoda med hvad de
| voro tillsammans före delningen. Då här
finnas så stora tillgångar på odlingsmarker,
komma dessa sönderdelningar och uppodlingar
att fortgå ännu i flera generationer,
om bolagen hindras att lägga sin hämsko
på utvecklingen af orten i jordbrukshän!
seende.

FRÅGAN 12. SKOGSSTATEN.

529

Skogsstaten.

I. Gefle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Öster-Dalarnes revir.

a), b) Ja; beggedera. Der hemmanen
eller hemmansdelarna äro små, såsom i de
öfre socknarna ofta är fallet, kunna flera
sammanslås, detta såväl vid bonde- som
bolagshemman. Ett större bolagshemman
kan vara deladt på flera arrendatorer.
Delning af hemman förekommer äfven i
sterbhus.

Sårna revir.

Sammanslagning eller delning förekommer
icke veterligen.

Transtrands revir.

a) Vanligast är, att en arrendator finnes
å hvarje hemman, men det har förekommit,
att delar af samma egendom utarrenderats I
åt skilda personer. Har en bonde flera
egendomar belägna alltför långt från hvarandra,
skötas de vanligen på så sätt, att
bonden sjelf med hela kreatursbesättningen
flyttar från det ena hemmanet till det
andra, och vistas på hvarje ställe, så länge
den inbergade foderskörden räcker. På så
sätt fås gödning för alla egendomarna.

, Vester-Dalarnes revir.

a) Sammanslagning af flera mindre hemman
förekommer ofta. b) Dylikt sker

mycket sällan. Delning förekommer emellanåt,
t. ex. mellan flere söner.

Gestriklands revir.

a) I någon mindre omfattning hafva såväl
sammanslagning som delning förekommit.
b) Klyfning mera vanlig å bondehemman
än å bolagshemman. Nya hemman
uppkomma stundom på så sätt, att
personer bosätta sig på fäbodvallarna och
utvidga der den redan odlade jorden, hvilket
förfaringssätt är det enda, som leder till
varaktig odling inom skogsbyggderna.

Vestra Helsinglands revir.

a) Sammanslagning förekommer nog,
fastän i ringa utsträckning. Delning mera
sällan, b) Delning förekommer emellanåt.

Norra Helsinglands revir.

a) Det inträffar väl understundom, att
två hemman, de der angränsa hvarandra,
kunna, då bolaget lyckats få en driftig
karl, skötas af en brukare. Andra fall
gifvas, då skötseln af ett hemman af motsatta
skäl öfverlemnas till två brukare, b)
Det händer, att, då en hemmansegare förvärfva!''
ett välbeläget hemman, hemmanen
skötas tillsammans under barnens uppväxttid
för att sedermera åter delas dem emellan.

Öfver jägmästaren.

Se under litt. H. särskilda yttranden.

530

FKÅÖAN 12. SKOGSSTATEN.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

a) Sammanslagning ej sällan och detta
af skäl, att färre åbyggnader erfordras och
skog alltså kan besparas. Delning aldrig,

b) Sammanslagning aldrig. Delning ofta.

Hernösands revir.

a) Hemman och torp sammanslås af en
del bolag, der de bygga i rågång med hvarandra,
detta för att inbespara skogen till
underhåll af gårdarna, b) Sammanslagning
förekommer ej. Delning händer någon
gång, men sällan, enär de flesta bönder
hafva motvilja mot hemmansklyfningar.

Junsele revir.

a) Sammanslagning icke så sällan, dels
emedan delarna varit för små för bergning
af en arrendator dels för minskning af
virkesbehof. b) Sammanslagning mera sällsynt.
Delning mycket vanlig.

Tåsjö revir.

a) Sammanslagning förekommer, ehuru i
ringa omfattning, men torde blifva vanligare,
i den mån nybyggnader erfordras.
Delning ej känd. b) Få exempel finnas på,
att hemmansdelar sammanslagits. Rätt
många hemmansklyfningar hafva egt rum
inom Dorotea socken.

Anundsjö revir.

Om sammanslagning af hemmansdelar
saknas kännedom, men deremot är ganska
vanligt, att en fastighet delas på flera brukare
(torpare) särskildt å bondehemman,
ofta mer till skada än till nytta för jordens
rätta skötsel.

Östra Jemtlands revir.

a) Då ett bolag inköpt flera hemman i
samma by och de äro belägna intill hvar -

andra, inträffar ej så sällan, att de sammanslås
för att man skall undgå att underhålla
åbyggnader på båda hemmanen och då det
ej är så lätt att erhålla lämpliga arrendatorer.
b) Sammanslagning förekommer
nästan aldrig. Till följd af den stora benägenheten
att sälja till bolagen förekommer
mera sällan, att hemman delas mellan
barn.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

Icke förekommit.

Norra Jemtlands revir.

a) Sammanslagning och delning okända,

b) Sammanslagning förekommer ej, hvaremot
delning sker ganska ofta.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

a) Sammanslagning någon gång, delningåldrig.
b) Sammanslås mera sällan, delas
ganska ofta.

Vestra Jemtlands revir.

a) Sammanslagning förekommer någon
gång; delning deremot aldrig, b) Sammanslås
mycket sällan. Långt vanligare är
hemmansklyfning och afsöndringsupplåtelser.

Socknarna Undersöker; Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

a) Sammanslås vanligen, der sig så göra
låter, hvarjemte smärre torp och lägenheter
nedläggas. Afsigten är att få så få
åbyggnader som möjligt att underhålla,

b) Nej.

Herjeådalens revir.

a) Hvarken sammanslagning eller delning
förekommer veterligen, b) Samman -

FKÅ6AN 12. SKO ÖSST ATEN.

531

slagning torde numera förekomma högst
sällan. Delning deremot sker ej så sällan.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.
a) Nej. b) Nej.

Öfverj ägmästaren.

a) Sammanslås ej så sällan, b) Sammanslagning
förekommer ej, men klyfning ganska
ofta.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir.

a) Förekommer ytterst sällan, b) Sammanslagning
förekommer sällan, delning
rätt ofta.

Norsjö revir.

a) Endast undantagsvis, b) Sammanslagning
förekommer der och hvar, men i
jemförelsevis mindre omfattning, delning
är deremot ganska vanlig.

Burträsks revir.

a) På senare år förekommer flerestädes,
att bolag, som t. ex. förvärfvat flera hemmansdelar
i en by, sedan jordbruket börjat
gå tillbaka, hafva svårt finna brukare, hvarför
flera hemmansdelar sammanslås och
öfverlåtas på en arrendator. Äfven inträffar,
att en närboende hemmansegare
får tillgodogöra sig afkastningen af en
bolaget tillhörig hemmansdel, som i sådant
fall vanligen utsuges. b) Vid egostyckning
händer äfven, att en hemmansegare öfverlåter
hela eller en del af sin skog på bolag
och deremot tillbyter sig inegojord från
ett angränsande, bolaget tillhörigt hemman,
hvilken jord lian då förlägger i sambruk
med den jord, han förut eger. På detta
sätt förfares vanligen, då bolaget förut
eger afverkningsrätt å bondens skog. Råkar
då denne häfta i skuld till bolaget, bestämmer
detta grunderna för egostyckningen
och bytet, .så att vanligen ingen skog
får följa med inegojorden. Å bondehemman
förekommer undantagsvis, att hemmansegare
genom köp förvärfva flera fastigheter,
som läggas i sambruk. Detta sker
vanligen i afsigt att sedermera kunna göra

mera än ett af köparens barn besuttet och
föranleder i allmänhet ett utveckladt jordbruk
på de respektive hemmansdelarna.
Ä andra sidan är det dock mera vanligt,
att bondehemman för nyssnämnda ändamål
delas, så länge hemmanen äro stora nog
för att föda ett hushåll på hvar och en af
delarna.

Degerfors revir.

a) Sammanslagning torde förekomma endast,
då delarnas areal ansetts för liten
att ensamt utarrenderas. Delning torde
icke förekomma, undantagandes egostyckning.
b) Ja, isynnerhet hemmansklyfning
vid arfskiften och dylikt.

Södra Lycksele revir.

a) Sammanslås ofta. b) Sammanslås någon
gång, då omyndigas hemmansdelar
skötas af förmyndare eller annan person,
bosatt i byn.

Norra Lycksele revir.

a) Sammanslås stundom, b) Sammanslagning
förekommer sällan. De enda undantagen
torde vara, då omyndiga barn
vid laga skifte fått hvar sin hemmansdel.

Asele revir.

a) Exempel, ehuru få, finnas på sammanslagning.
b) Bruka icke sällan uppdelas
på flere brukare.

Sorsele revir.

a) Sammanslagning har förekommit mycket
sällan, men torde framdeles blifva mera
allmän. Mer än en brukare förekommer

532

FRÅGAN 12. SKOGSSTATEN.

aldrig, b) Sammanslagning har icke förekommit.
Delning mer och mer genom laga
skifte, hemmansklyfningar eller provisio- i
nellt på annat sätt.

Stensele revir.

Sammanslagning förekommer i lika utsträckning
å a) och b).

Vilhelmina revir.

a) I by, der bolag eger flera hemman’
sammanslås de, så vidt möjligt, under en
eller några få brukare. Delning har deremot
ej kunnat iakttagas, b) I enstaka
fall har förekommit, att en bonde inköpt
ett eller annat hemman, och sjelf brukat
dem samt sedan delat dem mellan barnen.
Undantagslös regel är, att när å ett bondehemman
barnen hunnit några och tjugu år,
hemmanet uppdelas '' i så små delar, som
möjligtvis kunna anses tillräckliga att föda
en familj. Minimum torde vara V32 man_
tal.

Fredrika revir.

a) Sammanslagning förekommer å två
ställen inom Fredrika socken, och i två byar
inom Örträsks socken. Delning förekommer
ej veterligen, b) Sammanslagning förekommer
icke och delning ej heller i andra
fall än genom laga klyfning.

Bjurholms revir.

Som bolagen helst köpa hemman med
stora egoområden, brukas vanligen hvarje
hemman af sin arrendator. Delning torde
sällan ega rum, ty man sträfvar snarare
efter att hysa så få familjer som möjligt
inom sitt område.

I en by, som nu innehafves af ett af de
största bolagen, hafva sex hemman sammanslagits
under en landbonde. Resultatet
har blifvit, att dennes skuld till bolaget
ökats år från år. b) Vanligt, att smärre
skattedelar uppköpas af samma egare. I
tätare befolkningscentra räknas 10—15
har inegor såsom mycket störa hemman. I
motsats till förhållandena i Ångermanland,

der äldste sonen brukar köpa fadershemmet,
utskiftas här lagenligt hus och jord
i lika lotter bland arfvingarna och för att
kunna skifta åbyggnaderna brukar man
ibland afsåga dem, för att ånyo uppföra
dem på lotterna. Äfven bruka tvenne nära
befryndade familjer bebo hvar sin ända af
boningshuset, under det hemmanet skötes
i sambruk.

Öfver jägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

a) Hvarken sammanslagning eller delning
förekommer, b) Sammanslagning förekommer
ej, delning deremot ofta.

Elf shy revir.

Sammanslagning förekommer ej hvarken
å bolags- eller bondehemman till följd af
hemmansdelarnas ringa vidd. I högst få
fall delas fastighet på flera brukare.

Arvidsjaurs revir.

a) Sammanslagning förekommer i ringa
utsträckning; delning sällan eller aldrig,
om ej understundom för syns skull och är
det då endast för att tillfälligtvis kunna
påräkna större arbetskrafter vid skogsarbeten.
b) Sammanslagning har iakttagits
endast i fyra fall inom reviret. Ofta
delas fastighet (äfven utan laga skifte)
och är det då oftast på de fullväxta sönerna.

Öfre Byske revir.

a) Sammanslagning är icke känd, delning
icke heller. Deremot har inegojorden
på två hemman frånstyekats skogsmarken,

b) Sammanslås i regel aldrig, men delas
I deremot ofta. Det finnes många hemman,
som för 25 år sedan endast hade en brukare,
men som nu hafva 3 å 4 sådana.

FRÅGAN 12. SKOGSSTATEN.

533

Malmesjaurs revir.

a) Intetdera förekommer, b) Sammanslagning
förekommer ej, deremot ofta delning
vid arfskifte.

Arjepluogs revir.

Dylika förhållanden förekomma icke.

Variså revir.

Förekommer ej å reviret.

Jockmocks revir.

Sammanslagning förekommer icke, hvarken
å bolags- eller bondehemman, hvilket
hufvudsakligen har sin grund deri, att så
få hemman inom orten ännu hunnit blifva
skattelösta. Delning förekommer aldrig
på bolagshemman, men allmänt på bondehemman.

Perlelfvens revir.

Eger ej tillämpning inom reviret.

Storbackqns revir.

Nej. Ett och annat enstaka fall.

Bodens revir.

Någon gång händer, att två hemman
skötas af en brukare, men mera vanligt
är dock, att en hemmanslott är delad mellan
två eller flere brukare.

Råneå revir.

Båda fallen förekomma. Regel är dock,
att hemmanen i de större byarna äro uppdelade
i flera brukningsdelar, medan åter
bolagens och andra skogshemman brukas
odelade.

Kalix revir.

a) Sammanslagning förekommer icke,
delning ej heller eller åtminstone ytterst

[ sällan, b) Sammanslås ej, men delas i synnerligen
stor utsträckning.

Ängeså revir.

a) Sammanslagning i regel ej och ej
heller delning, b) Sammanslås i regel ej,
men delning vanlig vid arfskiften.

Båneträsks revir.

a) Förekommer sällan eller aldrig, b)
Endast vid arfskiften och giftermål.

I Gellivare revir.

} a) Sammanslagning brukas ej, icke heller
delning, b) Sammanslås ej, men i några
I fall har delning skett.

Juckasjårvi revir.

Sammanslagning förekommer icke veterligen.
Delning af bondehemman är ej så
ovanlig.

Tärendö revir.

a) Förekommer icke. b) Sammanslagning
förekommer icke, men delning sker
nog inom vissa byar.

I Torneå revir.

a) Nej. b) Sammanslås icke, men deremot
har delning förekommit i några enI
staka fall. En och annan mindre lägenhet
I afsöndras på viss tid eller under ständig
besittning.

Paj ala revir.

a) Nej. b) Ja, om en bonde eger flera
j hemman, så belägna, att de kunna sammanslås.
Delning förekommer stundom i så
| små delar, att de icke ens lemna afkastning
för egarens nödtorftiga lefnadsbehof.

Öfverj ägmcistaren.

Svar kan ej afgifvas.

534 '' FRÅGAN 12. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

Hushållningssällskapen och dem underlydande

tjensteman.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Bolagen söka ofta att sammanslå
sina hemman, isynnerhet då jorden är eller
skall tagas under eget bruk. Som större
jordbruk äro mindre begärliga för arrendatorer
och i allmänhet förutvarande egaren
stannar qvar som arrendator, förekommer

sammanslagning af arrendejorden icke så
mycket, b) Delas vanligen vid hvarje arfskifte
medelst s. k. sämjedelning i lika
många delar som arfvingarna. Härigenom
styckas egorna till den ytterlighet, att brukningen
i högsta grad försvåras för att icke
säga omöjliggöres, och kan häruti icke så
sällan utfinnas orsaken till att jorden så lätt
faller i bolagens händer.

IT. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Om med denna fråga åsyftas att få ut
rönt, huruvida inom Gefleborgs län kan hos
bolag eller andra jordegare spåras någon
allmännare tendens att, i den mån förhållandena
sådant medgifva, antingen af
flera hemman bilda större sammanhängande
jordbrukskomplexer eller af ett hemman
bilda flera mindre jordbruk, kan frågan
besvaras afgjordt nekande. I Helsingland
är emellertid af gammalt brukligt, att
hemman, som brukas af kolare, fördelas
på flera brukare. A andra sidan har så
väl inom Helsingland som inom länet i
öfrigt undantagsvis förekommit, att jernbruk
och trävarubolag af flera angränsande
hemman bildat större gårdar, som
tagits under eget bruk.

| Länsagronomen Bertil Sahlin.

i a) Det förekommer både, att hemmans delar

sammanslagits till en större gård, som
i då i de flesta fall står under bolagens egen
förvaltning, och att en större fastighet
delas i mindre lotter, som utarrenderas
eller försäljas till s. k. landbönder. Under
de senare åren torde bolagen visat mera
tendens till att vilja stycka sina större
gårdar för att derigenom lättare få dem
| bortarrenderade, b) Sammanslagning högst
! sällan, men delning ofta, då flera arfi
vingar finnas.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

a) Förekommer ofta, att flera hemmansj
delar sammanslagits och brukats såsom
I ett, och då mest af bolagen sjelfva. Under
senare tider synas bolagen helst åter vilja
stycka desamma till mindre arrendehemJ
man. b) Sammanslagning torde sällan förekomma,
mest delning.

FRÅGAN 12. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 535

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

har intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hernösand C. G. Strokiric.

Sammanslagning förekommer oftare vid
bolags- än bondehemman.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

Någon gång förekommer det förra alter -

nativet, sällan det senare i fråga om bondehemman.

Länsagronomen E. O. Arenander.

a) Sammanslagning mycket vanlig, hvaraf
följer, att allt blir illa skött. Torp afhysas,
så fort ske kan, och läggas öde.

b) Vanligt, att hemman delas, om bonde
har flera söner. De flesta byar hafva
uppstått ur • ett hemman. Derjemte ökas
den jordbrukande befolkningen genom att
torp ofta anläggas på utegojord.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

har icke afgifvit eget yttrande, men insäiidt
svar från nedannämnda personer, af
hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edström i Munsåker (Ragunda socken).

a) I enstaka fall förekommer sammanslagning
eller delning, b) För någon kortare
tid kan sådant inträffa.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

a) Ofta sammanslagning, b) Sammanslagning
förekommer aldrig.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).
Har icke förekommit.

E. J, Lindström i Mörtån (Stuguns
och Borgvattnets socknar).

a) När bolag blifvit egare till två eller

j flera intill hvarandra gränsande hemman
eller till en hel by, förekommer sammanslagning.
Arrendatorn bebor då det bäst
bebyggda hemmanet och öfriga hus få förfalla.
Då arrendatorn saknar medel att i
fullgodt skick underhålla jordbruket på
samtliga hemmansdelar, får äfven detta
i efter hand förfalla, b) Sammanslagning
förekommer ej, men väl klyfning, hvilket
är regel, när hemmanet öfvergår från far
till barn.

And. Eriksson i Hölje (Lits socken).

a) Sammanslagning förekommer, b) Undantagsvis
förekommer sammanslagning.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

a) Undergå sällan förändring, b) Delas
ofta, då flera barn finnas.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

a) Uti Gäddede, Kyckling vattnet och
Sjuisåsen hafva sammanslagningar förekommit.
b) Ofta.

536 FRÅGAN 12- HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och As socknar).

Sammanslagning förekommer ej, hvaremot
delning inträffat.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

Sammanslagning förekommer sällan eller
aldrig. Delning icke heller i någon vidare
stor omfattning.

Hemming Olsson i Gärdsta. (Hallens,
Marby och Norderöns socknar).

Genom köp förekommer delning af hemmanen,
dock ej i större skala.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

a) Har icke förekommit, b) Förekommer
i ganska få fall.

Gustaf Erikson i Myckelgård (Underåkers
socken).

a) Sådant förekommer icke. h) Sammanslagning
högst sällan. Delning ganska ofta.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken.)

Sammanslagning förekommer mera sällan,
deremot delas ofta böndernas hemman.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

a) Hvarken sammanslagning eller delning
har förekommit, b) Sammanslagning
förekommit i två fall, dock ganska säkert
endast tillfälligtvis. Eljest eger en fortgående
sönderdelning af hemmanen rum.

E. A. Wallmark i Hofverberg (Bergs
socken).

a) Inom en enda by har sammanslagning
förekommit, b) Delas oftast genom
laga skifte, men sällan finnas flera brukare
på odelad fastighet.

Th. Hermansson i Rätansbyn (Rätans
socken).

a) Sammanslås ofta. b) Delas vanligen
på flera brukare (helst genom arf). Abyggnadernas
läge och beskaffenhet äro emellertid
i båda fallen af stor betydelse.

Anders Mattsson i Salom.

a) Förekommer ofta, der bolagen blifva
egare till hela byar, att flera hemman
sammanslås under en arrendator, b) Fastighet
delas ofta, isynnerhet när bonden lemnar
hemmanet till barnen.

Länsagronomen Per Sylvan.

a) Sammanslagning sällsynt. Delning
eller afsöndringar förekomma sällan, b)
Sammanslagning sällsynt. Hemmansklyfningar
och jordafsöndringar vanliga,

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Flera hemman sammanslås ofta till
ett arrende, b) Sammanslagning af bondehemman
förekommer ytterst sällan; delning
i regel vid hvarje generationsskifte.

Länsagronomen Axel Bosin.

a) Sammanslås understundom, b) Sällsynt
är, att en bonde brukar flera än ett
hemman. Klyfning vanlig.

Länsmejeristen Edvin Westerlund.

Sammanslagning och delning förekommer
å både bolags- och bondehemman. A
bondehemmannen höra delningar för erhållande
af nya lägenheter till ordningen
för dagen, då deremot delning i sådant
syfte aldrig förekommer å bolagshemman.
Der bolagsfastighet skötes af flera brukare,
sker detta alltid samfäldt.

FRÅGAN 12. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM

UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

537

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets för- , bolags- än å bondehemman; delning sällan
valtningsutskott. ; å bolagshemman ofta å bondehemman.

Sammanslagning förekommer oftare å I

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtbruksingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Svar saknas.

Landtbruksingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.

a) Sammanslås rätt ofta. b) Skiftas i
allmänhet till flera brukare.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens lån

V. S. K. Kempff.

a) Rätt ofta. b) sällan.

Extra Landtbruksingeniören i Norrbottens
lån Ernst Berggren.

Svar saknas.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCK ERT-AKTIEBO LAG, 10 03.

UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

KOMITÉN FÖR UTREDANDE AF FRÅGAN
»HURULEDES DEN SJELFEGANDEJORDBRUKANDE
BEFOLKNINGENS STÄLLNING I NORRLAND OCH DALARNE
MÅ KUNNA VIDMAKTHÅLLAS OCH STÄRKAS OCH
JORDBRUKETS UTVECKLING I NÄMNDA LANDSDELAR
BEFRÄMJAS

INNEHÅLL:

SAMMANDRAG AF INKOMNA SVAR Å UTSÄNDA FRÅGOR:
FRÅGORNA 13-24.

STOCKHOLM 1904

ISAAC marcus’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Frågan 13

» 14

r 1 5

„ 16

Sid.

IIO

*56

185

232

242

247

290

298

337

37i

FRÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

13. I hvilken omfattning kan, med antagande att tillgång till hushehofsvirke
finnes, sjelfva jordbrukets medelafkastning å de särskilda hemmansdelarna
anses understiga brukarens och. hans familjs nödtorftiga lefnadshehof
eller (fullt) fylla desamma eller ock derutöfver lemna öfverskott? Kan i vissa
fall äfven ett jordbruk, som saknar husbehof sskog, upprätthållas? Anses en
ökning i jordens afkastningsförmåga kunna i allmänhet eller i vissa trakter
inträda samt i hvad mån och under hviika förutsättningar? (Eger i förenämnda
afseenden någon skillnad rum mellan bondehemman och holagshemman?) l:a

punkten — a);

2:a punkten = b);

3:e punkten — c).

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken,

1. a) Jordbrukets medelafkastning otillräcklig.
b) Nej. c) Svar saknas.

2. a), b) = 1 a), b), c) Ja, genom
god skötsel.

3. Svar saknas.

Svärdsjö.

a) Understiger öfverhufvud taget, c) En
ökning af jordens afkastningsförmåga kan
knappast upphjelpa förhållandet med de
pretentioner på lifvet, befolkningen för närvarande
har.

Sundborn.

a) Medelafkastningen räcker så, att brukaren
nätt och jemnt kan draga sig fram.

b) Nej. c) Om odlingsbara marker funnes,
men sådana äro få.

Vika.

b) Kan svårligen upprätthållas.

Kopparberg.

Närheten till staden Falun och en mängd

industriella anläggningar lemnar tillfälle till
biförtjenst, hvarför bönderna ej äro hänvisade
att lefva af jordbruket. Frågan kan
med anledning häraf icke närmare besvaras.

Aspeboda.

a) Mer än halfva antalet jordegare har
så små hemmansdelar, att afkastningen
understiger familjens nödtorftiga lefnadsbehof.
b) Sådant jordbruk är sällsynt,

c) Med billigare arbetskraft och intensivare
jordbruk.

Tor sång.

a) En medelstor egendoms afkastning
torde motsvara behofvet, om tjenstefolk ej
annat än tillfälligtvis erfordras för egendomens
skötsel, b) Husbehofsskog saknas
ej å många gårdar, c) Genom billigare
arbetskrafter och tillgång till gödningsämnen.

Gustaf.

a) Käcker i allmänhet ej. b) Med afseende
på jordbruk af den inom sockrien
vanliga omfattning, nej. c) Genom rikligare
användning af artificiella gödningsämnen

FRÅGAN 1 3.

SOCKENOMBUD.

och en rationellare ladugårdsskötsel. Dock
kan brukaren icke ens derigenom lefva
ensamt å jordbruket.

Silfberg.

a) Understiger för större delen af jordbrukarne.
b) Nej. c) Genom förbättrande
af befolkningens ekonomiska ställning.

Stora Tima.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

a) De, som ega god tillgång på skog och
hafva sin egendom i godt stånd och ograverad,
kunna nog påräkna öfverskott, b)
Ja, der egaren icke är skuldsatt och slipper
aflöna arbetspersonal, c) Gersåns by genom
utdikning af sankmarker.

Störa Skedvi.

a) Understiger i allmänhet icke. b) Näppeligen.
c) Genom dränering.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans yttrande.

Hedemora.

a) Hälften af jordbrukarne får för litet.
En fjerdedel får behofven fyllda. En fjerdedel
får öfverskott, b) Ja. c) Möjligen.

Husby.

a) Räcker och lemnar i allmänhet något
öfverskott, b) Näppeligen vid mindre jordbruk.
c) Kan under den närmaste framtiden
ej påräknas.

By.

a) En stor del bönder kunna nog reda
sig på sina hemman, om de ej äro skuldsatta
och husbehofsvirke finnes. En och
annan finnes, som reder sig med endast
vedbrand på skogen.

Folkärna.

Svar saknas.

Grytnäs.

1. a) Kan anses fylla brukarens lefnadsbehof.
b) Bär sig ej. c) Ivan icke i nämnvärd
mån åstadkommas.

2. a) Fyller brukarens lefnadsbehof. b)
Bär sig ej. c) Om tillräckligt förlagskapital
funnes.

Avesta.

a) Bönderna hafva tillgång till husbehofsvirke
och lefva af sitt jordbruk jemte körförtjenster.
ufverskott blir nog dåligt, c)
På bondehemman genom artificiella gödningsämnen.
På bolagshemman ej.

5. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1. a) Möjligen kan en tiondedel af jordbrukarne
lefva ensamt af jordbruket, b)
Utan husbehofsskog svårt att taga sig fram
i längden, c) Genom grunddikning och gödning
med helst benmjöl.

2. a) En besutenhet med husbehofsskog
anses nödtorftigt kunna fylla lefnadsbehofven.
b) Svårligen.

3. a) Jordbruket kan icke fylla en familjs
lefnadsbehof utan någon biförtjenst. b) Icke
troligt, c) Ja, genom odlingar och på vissa
ställen grunddikning.

Ål.

a) Endast för några få är afkastningen
tillräcklig, b) Finnes ej. c) Kanhända.

Leksand.

1. a) Understiger i allmänhet.

2. Svar kan ej lemnas.

Siljansnås.

a) Understiger i de allra flesta fall (70
procent). Undantag å bolagshemman, der
afkastningen torde fylla behofven. b) Svårligen
utan biförtjenst. c) Knappast.

FBÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

Rättvik.

1. a) Understiger för omkring hälften.
Käcker för omkring en fjerdedel. Lemnar
öfverskott för omkring en fjerdedel, b)
Svårligen utan biinkomster, c) Förmodligen.

2. a) Omkring 60 procent hafva någon
brist. 30 procent reda sig något så när.
10 procent hafva något öfverskott, b) Möjligt
för yrkesmakare eller annan arbetare
med nödig biförtjenst.

Boda.

a) I allmänhet icke. b) Torde icke kunna
ske. c) Genom omsorgsfuUare skötsel, ytterligare
afdikningar och konstgödning.

Ore.

a) Understiger, såvida ej hemmanet har
så stort omfång, att hushållet har någorlunda
fullt arbete derpå, b) Nästan omöjligt.
c) Genom ladugårdsprodukter, om
sådana kunde med fördel afyttras.

Gagnef.

1. a) De små hemmansdelarna lemna ej
nog, de större göra det deremot till väsentlig
del, när skogen får anlitas. Sällan öfverskott.
b) Nej. c) Ja, om det bedrifves
intensivare med mera binäringar.

2. Svar saknas.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mara.

a) Understiger, c) Om smärre hemmansdelar
sammanlades.

Vämhus.

a) Torde i allmänhet understiga, b) Nej.

c) Genom torrläggning. Efter som. bolagsjorden
nu brukas, måste bolagshemmanens
afkastningsförmåga blifva proportionsvis
mindre än bondehemmanens.

Sollerön.

På jordbruket kan man föda sig så, att
man får mat och kläder, men till allt, som
skall köpas, kunna penningar icke fås af
jordbruket, ty mjölken kan icke afsättas
till skäligt pris.

Venjan.

a) Understiger, b) Svårligen, c) Jordbruket
går framåt för sjelfegande bönder,
och får odlingen fortgå lika som under de
senare 20 åren är troligt, att jordbruket i
snar framtid kan lemna erforderlig brödföda.
Så fort bondehemman kommit i bolagens
ego, blir stillestånd och vanligtvis
endast vanvård.

Or sa.

1. a) Räcker med någon biförtjenst, men
lemnar sällan öfverskott, b) Nej. c) Genom
afdikningar och konstgjorda gödningsämnen
har afkastningsförmågan ökats å såväl
bondehemman som bolagshemman under
tjenstemännens bruk, men bolagens arrendehemman
hafva försämrats.

2. Ingen af de vanliga hemmansdelarna
föder en familj.

Elfdalen.

a) Understiger i allmänhet, b) Nej. c)
Genom mera rationell skötsel i någon mån.

Sårna.

a) Understiger, der ej 10 kor och 1 häst
kunna vinterfödas. Med större jord bör
kunna fås öfverskott, b) Torde kunna ske,
om betydligt öfverskott å ladugårdsafkastningen
erhålles. c) Ökning kanske till det
dubbla kan ske genom användande af torfströ
för tillvaratagande af den våta gödseln
eller konstgjorda gödningsämnen.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. a) Understiger, b) Nej. c) Genom
förbättrade kommunikationer, som möjliggöra
lämplig kalkning.

FEÅ GA N 13. SOCKENOMBUD.

2. a) Fyller fullt men lemnar ej öfverskott.
b) Äfven utan husbehofsskog kan
väl ett mindre jordbruk upprätthållas, c)
Vid bättre skötsel.

Näs.

a) Till en mindre del kan jordbrukaren
genom jordens afkastning under goda år
och gynnsam väderlek erhålla en torftig
bergning å medelstora hemman med tillhjelp
af biinkomst, b) Nej. c) Å en del
bondehemman och i synnerhet bolagshemman
kan afkastningen betydligt uppdrifvas.

Säfsnäs.

a) Understiger i allmänhet, c) Ja, betydligt
om tillgångar för planmessig skötsel
funnes.

Jerna.

a) Der jorden skötes rätt och det finnes
arbete för jordbruket större delen af året,
föder det nog i allmänhet familjen. I allmänhet
äro hemmansdelarna för små och
ligga för mycket spridda, för att arbetet
skall lemna full valuta, b) Ehuru ett vanligt
påstående är, att jordbruket icke bär
sig, är svarets afgifvare öfvertygad, att
jordbruk äfven utan husbehofsskog skulle
kunna upprätthållas, c) Genom allmänt
bruk af kalk och rationell skötsel. skulle
afkastningen af ortens jordbruk minst
fördubblas.

Äppelbo.

En hemmansegare kan ej sköta jordbruk
utan skog.

Malung.

a) Understiger, b) Endast vid tillgång
till annan näring, c) Genom utdikning och
torrläggning.

Lima.

a) Understiger, b) Nej. c) I hög grad.
Genom odling, kalkning och jordförbättringar,
hvilket dock ej kan väntas af
arrendatorer.

Transtrand.

1. a) Säkerligen intet hemman i orten
lemnar nog. b) Hemmanet skulle då än
sämre föda sin man. c) Öfverallt genom
noggrannare skötsel, dränering, kalkning
samt utsträckning af och sammanhang
mellan de ofta på flera ställen långt från
hvarandra belägna smådelarna af hvarje
jordbruk.

2. I hufvudsak = 1. För bolagshemman
är förhållandet sämre, enär kreatursstocken
der i allmänhet minskats.

3. I hufvudsak = 1.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. a) Understiger, b) Nej. c) Ja, om
icke storindustrien droge till sig arbetskrafterna.
Har händt, att häst och karl
kunnat förtjena 20 kr. om dagen vid körning
åt träbolag.

2. a) Understiger, b) Nej. c) Möjligen.

Ludvika.

Äfven om husbehofsskog finnes, lemnar
jordbruket icke något öfverskott. I anseende
till jordens mindre bördighet lönar sig icke
jordbruk utan husbehofsskog.

Norrbärke.

a) Torde räcka äfven till skatter, b)
Nej. cl Torde ej kunna åstadkommas.

Söderbärke.

a) Understiger, b) Icke gerna möjligt,

c) Kan mycket förökas genom bättre tillvaratagande
af spillning och afdikning.

Malingsbo.

a) Understiger i de flesta fall. b) Nej.

c) Genom sorgfälligare tillvaratagande af
spillning, bättre insigt om konstgjorda gödningsämnens
användning och nedsatta jernvägsfrakter
för desamma.

FKAGAN 13. SOCKENOMBUD.

II. Gefleborgs län.

1. Qestriklands fögderi.

Hedesunda.

a) Räcker i allmänhet ej. b) Nej. c) I
vissa trakter genom utdikning af vattensjuka
marker.

Öster Fernebo.

1. a) De mindre hemmanen torde vara
för små för att utan biinkomster fylla
egarens lefnadsbehof. b) Nej, enär kommunen
är för aflägsen från stad eller dermed
jemförlig afsättningsort för ladugårdsprodukter.
c) I allmänhet endast genom
uppodling af mark.

2. Jordbruket kan icke upprätthållas
utan särskild biförtjenst.

Arsunda.

1. a) Räcker.i de flesta fall och lemnar
i några fall öfverskott; dock äro genom delning
många fastigheter för små för behofvet.

b) Förekommer icke, men torde kunna
nödtorfteligen uppehållas, c) Dylik ökning
har visat sig vid hemmansklyfning, i det
delarnas resurser bättre tillvaratagas.

2. Hemman utan husbehofsskog och
något skog till afsalu kan svårligen bära
sig.

3. a) Räcker i regel, b) Nej. c) Ja,
genom utdikning af mossmarker, reducerade
kalkfrakter, effektivare konsulentväsende
och liberalare statsanslag.

Tor säker.

i. 2. a) Allt jordbruk fyller lefnadsbehofvet
för den, som sysselsätter sig dermed.
b) Ja, om ladugårdsprodukterna
någorlunda lätt kunna afsättas eller tillgång
på körslor finnes vintertiden, c) Ja,
det beror å egarens förmåga att skaffa sig
derför tjenliga hjelpmedel.

Of vansjö.

a) Understiger eller öfverstiger i enstaka
fall. Egare af mindre hemman hemta biinkomster
från industrien och bolagsarbete.

b) Förekommer i flera fall. c) Genom
odling, men härför fordras pengar.

Järbo.

a) Till kreatursfoder och fyllande af
spannmålsbehofvet räcker afkastningen å
hälften af antalet gårdar, i öfrigt underoeh
öfverstiger nämnda behof så att dessa
hemman »fä anses komplettera hvarandra».
För få, om ens för någon, räcker afkastningen
till anskaffande af jemväl sådana
förnödenheter, som måste inköpas, b) Nej.

c) Ja, i allmänhet med 50^.

Högbo.

a) Otillräcklig för omkring 25 % af hemmansegärne.
b) Ja, liksom i öfriga Sverige,
då betingelserna härtill förefinnas.

Ockelbo.

I allmänhet kan jordbruket ej bära sig
utan biförtjenster.

Åniot.

1, 2. Svar saknas.

.Hamrånge.

a) Understiger i olika grad. b) Nej,
icke det mindre jordbruket.

linie.

a) A de mycket små hemmansdelarna
räcker den ej; å större delen af hemmanen
är den tillfyllest, och a en mindre del Överskjutande.
b) Ja. c) I vissa trakter genom
afdikning.

FRÅGAN 13. SOCKENOMBTTD.

Valbo.

a) Större hemmansegare och de, som ha
skog till afsalu (dessa äro de fleste),
lefva i god ställning. Mindre hemmansegare,
som sakna saluskog, måste hafva
biförtjenster. b) Ja, möjligen, der det drifves
med tillhjelp af allenast hustru och
hemmavarande barn. c) Endast genom
mossafdikningar, hvilka såsom högst nyttiga
anses böra underlättas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1—3. b) Nej. c) Ja, den kan ökas.

Söderala.

a) Räcker, om jordbruken ej äro allt för
små. Öfverskott i så få fall, att de knappt
äro nämnvärda, b) Nej. c) Bör kunna ökas.

Segersta.

a) Räcker å medelstora hemman, der i
anseende till läget ladugårdsprodukterna
kunna lämpligen säljas, b) Nej, icke utan
extra inkomster, c) Möjligen genom dyrbar
gödsling och dränering.

Hanebo.

1,2. a) Lemnar intet öfverskott. Tillfälliga
förtjenster t. ex. körslor skapa dock
en existens utan allt för stor försakelse, b)
Sådant jordbruk förekommer icke. c) Genom
bättre redskap och bättre gödning.

Mo.

1. a) Räcker, om brukaren är skuldfri,
i synnerhet som närbelägna afsättningsorter
för ladugårdsprodukter finnas, b) I
vissa fall, så länge afsättningsorter finnas.
Intet hemman saknar husbehofsskog.

2. a) = 1 a), c) Ökning kan ske.

Rengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

a) Der jordbruket ej är skuldbelastad!
och det kan skötas utan legdt folk, räcker
afkastningen möjligen, b) Torde ej vara
möjligt i dessa dyra tider, c) Ivan nog
ökas genom bättre skötsel.

Trona.

a) Understiger i de flesta fall, men genom
reducering af lefnadsvillkoren och förbättring
af jordbruket bör den kunna räcka
å en medelgod egendom. Öfverskott otänk„bart
utom i enstaka fall. b) Icke utan
biinkomster, c) Genom tillkomsten af
eu föreslagen jernväg, ostkustbanan, torde
jordbruket komma att lemna ökad afkastning.

Bollnär.

a) A få hemman tillräcklig, b) Knåp-’
past. c) Möjligen om jordbruket genom
; minskning i bolagsarbeten kunde få mera
arbetskrafter. Bondehemman komme i så
fall att göra större framsteg än bolagshemman.

Alfta.

a) Fyller, b) Nej. c) Ja, genom rationellare
jordbruk.

Of vanåker.

1. Svar saknas.

2. a) Hemman om 3-öresland räcker,

b) Nej.

3. a), b) 1 a), b), c) Genom torrläggning
och dränering.

Voxna.

!. I dess nuvarande läge kan jordbruket
j ej anses fylla lefnadsbehofven i allmänhet.

I Ingen jordbrukare försörjer sig enbart med
jordbruk.

2. a) Om arrendeafgift ej skulle betalas,

| vore den i allmänhet tillräcklig. b) Nej,

FBÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

icke tänkbart i Norrland, c) Genom bättre
skötsel.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

a) Räcker i allmänhet ej. b) Här sämre än
i fallet a), c) Genom bättre skötsel och
rikare gödsling, i synnerhet i närheten af
industrisamhällen.

Njutånger.

a) Räcker knappast. c) Med kapital
för inköp af gödningsämnen torde afkastningen
kunna icke oväsentligen ökas.

Nianfors.

a) Fyller i allmänhet tre fjerdedelar af
familjens nödtorftiga behof, b) Ja, i vissa
fall. c) Ja, genom dikning och användning
af konstgjorda gödningsämnen.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

a) Räcker i allmänhet till fyllande af
nödtorftiga behof, men lemnar i få om ens
något fall öfverskott, b) Svårligen, c) Ja,
i vissa fall, dels genom mera energiskt
arbete och dels genom ökade insigter i jordens
skötsel.

Forsa.

1. a) Lemnar icke öfverskott, men der
bonden är skuldfri, kan det anses gifva familjen
nödtorftig föda, der arealen icke är
för liten. Men alla penningar, som behöfvas
till utskylder, specerier och kläder, måste
skaffas från annat håll. b) Ett bondestånd
kan icke bestå der skogen blifvit frånsåld
eller afverkad.

2. a) En icke skuldbelastad, arbetsduglig
och driftig egare har å hemmanet fullkomlig
bergning, b) Svårt, nästan omöjligt att
existera derå. c) Möjligt för egare till marken,
som förfoga öfver rörelsekapital och
lefvande arbetskraft; alltså omöjligt för arrendatorer.

Hög.

1. Svar saknas.

2. a) Bör vara tillräcklig, b) Lärer icke
vara möjligt, c) Med stora omkostnader
bör någon ökning kunna ske.

Högsta.

Hemman på 30—40 tunnland god jord
lemna tillräcklig afkastning; mindre hemman
icke.

Il.sbo.

a) Fyller nödtorftigt lefnadsbeliofven. b)
Knappast, c) En mängd för jordbruket behöfliga
arbetare äro bundna vid skogshandteringen.

Harmånger.

a) För en stor del betydligt understigande.
b) Sådana hemman hafva icke funnits.

Jättendal.

a) Anses nödtorftigt fylla lefnadsbehofvet.
b) Anses icke kunna tillfredsställa lefnadsbehofvet.

Gnarp.

a) Under de senaste åren intet öfverskott
på grund af höga dagspenningar, b) Ej
gerna, c) Genom god skötsel och riklig
gödning.

Bergsjö.

a) Fyller för en del, lemnar öfverskott
för andra och understiger åter för andra,
allt beroende på olika tolkning af ordet
nödtorftighet. b) Anses icke kunna upprätthållas.
c) Genom ökadt arbete och ökad
gödning.

Hassela.

I. a) Enligt flerfaldigas omdöme anses
jordbruket med nuvarande arbetspris icke
bära sig utan inkomst af skog, hvilket erfarenheten
ock synes bekräfta. Men om
bonden blir bonde, d. v. s. egnar sin tid åt
jordbruket i stället för åt skogsarbeten,
skulle jorden föda sin man. De, som mest

FTiÅGAN 13. S0CKEN051BTO.

legat i skogarna, hafva också först måst sälja
sina hemman; de, som litet eller intet egnat
sig åt förtjenster, hafva redt sig bäst.

2. b) I vissa fall. c) Om bolagen ville
billigare än f. n. sälja jord till uppodling.

15. Svar saknas.

Norrbo.

a) I ytterst få fall öfverskott, i några fall
nödtorftig bergning, i de flesta fall brist.

b) Nej. c) Ja, genom större tillmötesgående
från det allmänna, såsom billigare jernvägsfrakter
å kalk och andra nödiga förbättringsmedel,
räntefria lån till nyodlingar,
understöd till anläggning af mejerier m. m.

Bjuråker.

a) Det lemnar nödtorftig afkastning, b)
Icke i längden.

Delsbo.

a) Af jordbrukare få 40 procent för litet,
40 procent behofven fyllda och 20 procent
öfverskott, b) Invid större arbetscentra.

c) Ja, under förutsättning att kapitalet ej
ställer sig dyrt och arbetslönerna ej äro
uppjagade.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

a) Goda hemman med fördelaktigt läge
kunna nog lemna något öfverskott. Men
då saluskog saknas, kan flertalet hemman
icke väntas lemna produkter till afsalu och
således icke de för skatter och andra behof
nödiga kontanta medel, b) Ja, då goda arbetstillfällen
gifvas och skogsaffall till bränsle
lätt erhålles. c) Bondehemman kunna
väntas genom bearbetning och uppdrifven
ladugårdsskötsel lemna större afkastning.

Ramsjö.

a) Utan biförtjenst kan icke . någon brukare
fylla lefnadsbehofvet. b) Ännu omöjligare.
c) Sedan myrarne afdikats och åkerjorden
förbättrats med myrjord och kalk,
torde landtbruket kunna löna sig.

Färila.

1. a) Enligt nuvarande förhållanden bör
jordbruket ega stöd i en skogsdel. Försvinner
denna, är det slut med bondens tillvaro

I på gården, b) Torde ej bära sig.

2. a) Endast i enstaka fall tillräckligt
för nödtorftiga lefnadsbehof. Fullt kunna
dessa ej fyllas, b) Nej. c) Grundvillkor
är att erhålla förbättrade kommunikationer
och derigenom afsättningsorterför ladugårdsprodukter;
verksamma åtgärder i öfrigt äro
bättre dränering af jorden och bättre tillvaratagande
och behandling af gödseln.

Los.

a) Med egna arbetskrafter på lämpligt
stort jordbruk torde en familj med försakande
af åtskilliga nuvarande lefnadsvanor i det
närmaste kunna uppehålla sig; men med
det värde, jordbrukets produkter ega, kan ej
legan för jordbruksarbetare betalas, b) Ett
mindre jordbruk att skötas å lediga stunder
bör vara ett godt stöd för en arbetarefamiljs
uppehälle, c) Genom bättre kommunikationer
för anskaffande till billigare pris af
i gödningsämnen och bättre beredning af
| befintlig gödsel m. m.

Jerfsö.

a) Tillräckligt, om hemmanets storlek
| står i rimligt förhållande till familjens.

Öfverskott fås icke. b) Kan icke föda
! egaren utan annan inkomst, c) Ökning kan
vinnas genom extra kostnader.

Arbrå.

a) Icke tillräckligt, b) Nej.

Undersvik.

1. a) Understiger i allmänhet, b) Nej.

c) Ja, med kapital till inköp af gödningsämnen
och med bättre skötsel af jorden.

2. a) I allmänhet torde afkastningen
j vara tillräcklig, men af vissa orsaker räcj
ker den sällan och lemnar än sällsyntare

öfverskott, b) Kan knappast lemna nöd|
torftigt husbehof, c) Kan betydligt uppdrifvas
genom mer rationell skötsel.

FBÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

luna.

a) På Yis mantal med husbehofsskog och
något till afsalu är vanligen en familj besuten.
b) Omöjligt, c) På vissa hemman
om arbetskrafterna bli billigare.

Attmar.

a) A medelstort, väl häfdadt hemman
räcker afkastningen, men lemnar ej öfverskott.
A mindre understiger afkastningen.
b) Svårligen, c) Om förlagskapital finnes.

Stöde.

a) Understiger i 90, fyller i 10 fall på
100. b) Nej. c) Ja, om man lade mera
an derpå.

Torp.

a) Medelstort jordbruk anses lemna nog.
b) Nej. c) Ja, betydligt.

Borgsjö.

1. a) Lönande jordbruk, om blott husbehofsskog
finnes, är nästan omöjligt, b)
Otänkbart, om ej jorden ligger i närheten
af god afsättningsort, c) Ja, till nära dubbelt,
helst om jernvägsfrakterna för gödningsämnen
nedsattes till hälften.

2. Svar saknas.

Hafverö.

a) På jordbrukets nuvarande ståndpunkt
och med nuvarande lefnadsbehof kan ingen
hemmansegare lefva af sitt jordbruk
utan måste köpa en del lifsförnödenheter.
b) Nej. c) Betydligt, om mera arbete och
intresse nedlades på jordbruk.

Selånger.

a) Räcker i de flesta fall, men lemnar
ej öfverskott, b) Endast undantagsvis.

Sättna.

b) Ja, i närheten af städer och större
verk, men längre upp i landet är det nästan
omöjligt.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

a) Att lefva af jordbruk enbart är omöjligt.
Skog till afsalu måste finnas att tillgripa
i nödens stund eller också får man
arbeta åt trävaruindustrien, b) Nej, åtminstone
blir det mycket svårare. Utan binäring
omöjligt, c) Icke för närvarande. Det
behöfves penningar, billigare arbetskraft och
sammanslutning.

Indals-Liden.

1. a) Med nuvarande mindre rationella
brukningssätt kan jordbruket, äfven om
husbehofsskog finnes, icke bära sig utan
biförtjenster, men med ett bättre häfdande
af jorden bör afkastningen af sådana jordbruk,
hvilka ej äro större än att de utan
legd dyrbar arbetskraft kunna skötas af
brukarens eget folk, vara tillräcklig för en
familjs nödtorftiga bergning, b) Nej, under
inga förhållanden, c) Betydligt, under förutsättning
af bättre häfd.

2. Svar saknas.

3. a) Räcker kanske ej fullt, men boxgöra
det, om någon biförtjenst finnes och
jorden bättre häfdas. b) Antagligen ej under
något förhållande, c) Betydligt genom
annat brukningssätt och begagnande af konstgjorda
gödningsämnen.

Holm.

a) På enbart jordbruk är omöjligt att
existera, b) Nej.

Skön.

1. a), b) Bonden bör ega något skog till
afsalu, ifall han skall kunna reda sig, synnerligast
om han vid tillträdet är skuldsatt.
c) Rätt betydligt genom bättre brukning.
Detta gäller mera bondehemman än
bolagshemman, som i allmänhet äro bättre
skötta.

2. a) Då hemmansarealen af den odlade
jorden i socknen är liten, kan brukaren och

FBÅGAN 13. SOCKETTOMBtJD.

hans familj icke till fullo derå få sitt lefnadsbehof,
då hemmanet delas i två lotter,
hvilket ofta sker. b) Nej. c) A bondehemman
i den mån nya idéer om jordens
skötsel få insteg. Bolagshemma-n skötas
redan efter de nyaste metoderna.

Alnö.

a) I allmänhet tarfvas biinkomster, b)
Ja, i vissa fall, om det är försedt med
åbyggnader och på grund af något förbehåll
har rätt till stängselvirke och vedbrand,

c) Ja, äfven i större mån, under förutsättning
att intresset höjes.

Timrå.

a) Jemförelsevis ett fåtal får behofven
fylda. b) Exempel finnas, c) Ja, i den
mån kunskapen ökas.

Ljustorp.

a) Hemmansdelarna lemna i allmänhet
nödtorftiga lefnadsförnödenheter. b) Ja, om
god biförtjenst finnes, c) Betydligt, om
bättre skötsel egnas jorden.

Hässjö.

a) Beror på läget. I närheten af god afsättningsort
kan afkastningen någorlunda
räcka, b) Svårligen, c) Ja, om den blir
bättre skött.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

a) Icke utan biförtjenst. b) Nej. c) Ja,
om nödigt kapital finnes.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå.

a) I allmänhet inköpes lika mycket för
lefnadsbehofven, som från hemmanet afyttras.
På många hemman afsevärdt öfverskott.
b) Nej. c) Betydligt, om insigt
och praktisk skicklighet bibringas jordbrukaren.

Stigsjö.

a) Understiger för 25 %. Motsvarar fullt
för 70 %. Öfverstiger för 5 %. b) Nej.

c) Ja, om jorden intensivare odlas.

Viksjö.

a) Understiger för 60 %. Motsvarar fullt
för 30 Öfverstiger för 10 %. b) Svårligen.
c) Betydligt, om modernare brukningssätt
infördes och gödningsämnen begagnades.
Dessutom fordras bättre kommunikationer
och billigare frakter. Det bör
hellre låta sig göra att upphjelpa afkastningen
å bondehemman än å bolagshemman.

Häggdånger.

a) Omkring 30 % af lefnadskostnaderna
torde med nödvändighet behöfva tagas ur
annan inkomstkälla än jordbruket, b) Nej.

c) Ja, i vissa trakter genom nyodlingar och
mera rationell skötsel.

Gudmundrå.

a) Understiger i åtskilliga fall. Räcker
i vanliga fall. Lemnar öfverskott i några
fall. b) Ja, under gynnsamma förutsättningar,
såsom beqväm afsättning m. m. c)
Ja, genom rationellare brukningssätt, ehuruväl
de dyra arbetskostnaderna lägga något
hinder deremot.

Högsjö.

a) Understiger i de flesta fall. b) Nej.

c) Man kan hoppas detta.

Hernsö.

a) Understiger, b) Nej. c) I någon mån,
men endast under förutsättning af hjelpmedel
från annat håll.

Torsåiker.

b) Näppeligen.

Ytter-Lännäs.

a) Motsvarar i allmänhet behof vet. b)
Endast få hemman, c) Med största sannolikhet.

FBÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

Dal.

a) »I Norrland har Gud förenat jordoch
skogsbruk och dessa bör menniskan
icke åtskilja.» b) Ja, under gynnsamma
förhållanden och med goda afsättningsorter.

Boteå.

a) För bestridande af en tredjedel af
samtliga utgifter behöfvas biinkomster, b)
Torde icke kunna ske. c) Sannolikt mycket
genom fullständigare afdikning. Bolagshem
manen kanske i något bättre ställning.

Styr näs.

a) Understiger på de särskilda hemmansdelarna
med omkring 225 kronor, h vilket
belopp naturligtvis måste b) betydligt höjas,
om husbehofsskog saknas, c) Endast om
afsättningsmöjligheterna bli gynnsammare
och under förutsättning att andra nu använda
inkomstkällor lemna mindre behållning.

Öfver-Lännäs.

a) Mindre hemman, som skötes af egaren
sjelf, lemnar nödig utkomst, i undantagsfall
t. o. m. öfverskott. Bondehemman
lemna alltid större afkastning än bolagshemman
af det skäl, att bönderna arbeta
bättre, b) Nej, om icke jorden är belägen
nära stad eller industricentrum, c) Ja, om
daglönerna nedbringas.

Sånga.

a) Till onera och lefnadskostnad behöfvas
biförtjenster. b) Torde icke kunna ske.

c) Icke så litet genom bättre afdikning och
gödsling. I dessa hänseenden synas bolagshemman
gå före bondehemman.

Nora.

1. a) Ett hushåll om 6 personer å 5
seland med 1 häst och 5 kor kan ej
reda sig bra utan 200 kr. biförtjenst. b)
Ej gerna, c) Endast genom utsträckt foderodling.

2. a) = 1 a), b) Möjligen i närheten
af sågverkscentra. c) Utsträckt och intensiv
odling af foderväxter samt kreaturssköt -

sel af alla slag är enda förutsättning för
jordbruk i Norrland.

Bjertrå.

Svar saknas.

SJcog.

1. a) I regel äro hemmanen så stora,
att de föda en medelmåttig familj, 6—8
personer. Är familjen så stor, fordras dock
någon biförtjenst för utskylder och kläder,

c) Något mer torde kunna tvingas fram ur
jorden, om ej drängar och pigor vore så
dyra.

2. b) Nej.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå.

a) Efter nutidens lefnadskostnader har bonden
vanskligt nog att berga sig, men med
biförtjenster reder han sig nödtorftigt.

Ed.

a) Räcker ej. b) Näppeligen, derest ej
ladugårdsskötseln väsentligt uppdrifves och
lämplig afsättningsort för ladugårdsprodukter
uppstår, c) Ja, om skog funnes till
stöd och jordbruket drefves på fullt rationellt
sätt.

Multrå.

a) Der endast husbehofsvirke finnes, kan
innehafvaren svårligen existera, c) Ja, betydligt,
om det finnes nödigt driftkapital.

Långsele.

a) Fyller i regel å bondehemman, men ej
å bolagshemman. b) Nej. c) Ja, genom
nyodlingar och kreatursstockens ökning. Afkastningsförmågan
kan på detta sätt fördubblas
mångfaldiga gånger. Möjligheterna
flera å, bolagshemman än å bondehemman,
emedan de förra äro mindre upparbetade
än de senare.

Graninge.

a) Anses kunna fylla.

FRAGAN 13. SOCKENOMBUD.

Resele.

a) Understiger mycket, c) I ganska afsevärd
mån, under förutsättning af bättre
metoder.

Adals-Liden.

1. a) Fyller i allmänhet och lernnar
ofta något öfverskott, b) Ej under nuvarande
förhållanden, c) Jorden skulle lemna
flerdubbel afkastning, om deråt lemnades
erforderlig skötsel, men skogsindustrien drager
en stor del arbetskrafter från jordbruket.

2. b) Nej.

Junsele.

1. a) Understiger å de särskilda hemmansdelarna
med 200—500 kr. om året.

b) Finnes ej. c) Betydlig ökning, i händelse
af bättre skötsel och billigare kommunikationer.

2. a) Räcker möjligen, om egaren är
skötsam. Har äfven då kunnat lemna öfverskott.
b) Ja, med god vilja, om man har
några medel förut och virke får köpas från
kronopark, c) Ja, genom förbättrade kommunikationer.
Sjelfva jordbruket skulle
möjligen på åtskilliga hemman då kunna
löna sig nästan utan skogseffekter.

3. a) Understiger väsentligt, b) Alldeles
beroende af biinkomster, c) Ja, betydligt
genom nyodlingar och bättre skötsel.

Ramsele.

a) Otillräcklig i hvarje fall. b) Nej. c)
I de flesta fall, om kapital finnes.

Edsele.

a) Räcker i intet fall. b) Otänkbart.

c) Ja, om jorden bättre häfdas.

Helgum.

a) Räcker i allmänhet icke. c) Afkastningen
skulle kunna ökas snart sagdt till
dubbelt, i den mån jordbrukarna genom
minskning i arbets- och korf ört jenster tvingas
till bättre häfd

Fjällsjö.

a) Räcker icke. Lernnar visserligen tillgång
till det hufvudsakligaste i sjelfva födan,
men betydliga belopp behöfvas dessutom.
b) Synes vara omöjligt, c) Jordbrukets
uppryckande omöjliggöres af de höga
arbetspris bolagen infört.

Rodum.

a) Understiger i allmänhet, b) Ej gerna,

c) Skulle kunna ökas, om större vinning
lades på gödselns tillverkning.

Tåsjö.

b) Omöjligen, c) Ja, om skötseln blefve
tidsenligare och konstgjorda gödningsämnen
billigare.

5. Norra Ångermanlands Nedrefögderi.

Nordingrå.

1. a) Bör kunna fylla behof vet å de
flesta hemmansdelar. b) I vissa fall. c)
Ja, i den mån insigt om jordens rätta skötsel
vinnes.

2. a) Räcker, om skötseln är god, men
kan endast i undantagsfall lemna öfverskott.
b) Nej. c) Ganska väsentligt genom
spridande af större kunskap och med
någon tillhjelp från afsaluskog.

Ullånger.

a) Räcker ej. b) Nej. c) Ja, under förutsättning
af billigare arbetskraft och bättre
kommunikationer.

Vibyggerå.

a) Helt få torde kunna reda sig utan en
årlig biinkomst af några hundra kronor,
b) Svårligen, c) Betydlig ökning torde på
många ställen kunna vinnas.

Nätra.

a), b) Under nuvarande förhållanden synes
knappt vara möjlighet för brukarens
och hans familjs nödtorftiga bergning, om
ej husbehofsvirke och några biinkomster
finnas. Undantag gifvas endast för jordbruk,
som lemna större ladugårdsafkastning

KRAGAN 13. SOCKENOMBUD.

och dertill hafva lätt att afyttra dessa produkter.
Ett sådant jordbruk bär sig och
kan till och med lemna öfverskott äfven
utan husbehofsskog, om blott vedbrand finnes.
c) Nog möjligt.

Sidensjö.

a) Understiger, b) Efter hittills varande
förhållanden nej. <•) Under senaste decennium
har afkastningsförmågan betydligt
ökats och torde kunna ytterligare uppblomstra
i den mån bättre insigter om jordbrukets
skötsel vinnas.

Skorped.

a). Understiger, b) Nej. c) Väsentlig
ökning bör kunna påräknas under förutsättning,
att icke bondens disposition öfver
sina skogar inskränkes, utan dessa få fritt
anlitas till betäckande af jordförbättringskostnader.

Anundsjö.

1. a) Understiger å många. Räcker å
andra. På lemna öfverskott, b) Med svårighet.
c) Ja, under förutsättning af bättre
dränering och allmännare användning af
nutida jordförbättringsmedel.

2. Svar saknas.

3. a) Räcker ej. b) Nej.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad.

a) I allmänhet svårt och i många fall
omöjligt för en bonde att utan binäring
existera på sitt jordbruk, äfven om det
händer, att en och annan kan göra det och
i undantagsfall äfven få öfverskott, b) Är

nog omöjligt utom i närheten af större samhällen
eller sågverk.

Mo.

a) Understiger i allmänhet, b) Om jorden
ligger nära större samhälle, kan väl
så ske.

Björna.

a) Understiger på de allra flesta hemman.

b) Nej. c) Nej.

Arnäs.

a) Jordbruket lemnar i allmänhet nog för
nödtorftiga lefnadsbehof och, om det ligger
bra till för afsättning, äfven öfverskott, b)
Svårligen, c) Säkerligen, om bönderna skötte
jordbruket rationellare.

Gideå.

a) Der familjen icke är för stor och skulden
ringa eller ingen och der arbetsamhet
och sparsamhet finnas, fyller afkastningen
i allmänhet behofvet och lemnar i vissa
fall öfverskott, b) I högst få fall. c) Ja,
om jorden skötes, såsom sig bör — betydligt
sämre å bolagshemman.

Trehörningsjö.

a) Hittills ej räckt, men med mera rationell
skötsel anses den kunna räcka, b) Nej.

c) Afsevärd ökning i samma mån jernvägsfrakterna
å gödningsämnen nedgå.

Grundsunda.

1, 2. a) Kan visserligen fylla, men aldrig
lemna nämnvärda öfverskott, b) Ja, om
biinkomster finnas, c) Ja, i händelse af
nyodlingar och förbättringar.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Bagunda.

1, 2. a) Lemnar under gynnsamma skördeår
tillgång till brukarens ocji hans familj s

nödtorftiga bergning, b) Nej. c) Genom
bättre gödsling och skötsel.

3. a) Man kan ej lefva endast af landtbruket,
biförtjenster erfordras. Är jordbruket
stort, så att stor arbetskraft erfordras,

FBÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

måste jordbruket försämras, då för anskaffande
af kontanta medel arbetskrafterna
vintermånaderna måste dragas från jorden
med förlust af dragarnes kraft och spillning.

b) Ja, om hemmanet ej är stort, c) Ja,
under förutsättning af industriella företag,
hvilka liksom redan skogshand teringen skulle
lemna tillfälle till biförtjenster och bilda
af sättningsorten för öfverskottsprodukter från
landtbruket.

Hellesjö.

a) Medelafkastningen å välskötta hemman
tillräcklig, b) Ja, om kapital eller ock goda
arbetskrafter och tillgång till förtjenster finnas.
c) Ja, under villkor hufvudsakligen af
bättre dräneringar. Många bolagshemman
kunde vara de bästa jordbrukshemman, om
de underhölles och sköttes bättre.

Häsjö.

a) Understiger de nödtorftiga lefnadsbehofven
i allmänhet, fyller dem i ett fåtal
fall samt medför ett mindre öfverskott i ett
och annat fall. b) Nej. c) Ja, vid omsorgsfullare
omvårdnad.

Fors.

1. a) För nödtorftig bergning erfordras
biförtjenster för anskaffande af annat behöfligt
än jordbruksprodukter, för utgörande
af utskylder m. in. c) Ja, genom mera
intensivt jordbruk; men arbetskrafterna äro
för dyra för att jordbruk i större omfattning
skulle löna sig.

2. a) I allmänhet erfordras biinkomster
för anskaffande af förnödenheter, som ej
kunna å gården framalstras. c) = 1 c).

Stugun.

1. a) Af kastningen lemnar ej tillgång
till skatter, husreparationer, jordförbättringar
och diverse omkostnader, som vidlåda ett
jordbruk, b) För ett jordbruk utan husbehofsvirkc
blir förhållandet ännu sämre.

c) Ja, genom tidsenliga kommunikationer,
hvarigenom artificiella gödningsämnen kunna
billigare än nu erhållas och afsättning be -

redas öfverskott af jordbruksprodukter. Utan
inkomster från skogen torde dock ett jordbruk
icke kunna bära sig. Skillnaden
mellan bondehemman och bolagshemman
ej stor. Bonden har dock bättre utsigt att
kunna reda sig, enär hans intresse för arbetet
blir större.

2. a) Medelafkastningen understiger i regel
och fyller endast undantagsvis brukarens
lefnadsbehof. b) Endast under särskilda
förutsättningar, c) Ja, i högst väsentlig
grad med nödig insigt och tillräckligt kapital,
men dessa förutsättningar saknas med
få undantag för närvarande.

Borgvattnet.

a) Medelafkastningen kan knappast anses
fylla brukarens lefnadsbehof. b) Nej.

c) Ja, under förutsättning dels att stallgödseln
bättre tillvaratoges och behandlades
(detta isynnerhet i fråga om bolagshemman),
dels ock att bättre kommunikationer funnes,
hvarigenom billigare frakter, särskildt för
gödningsämnen, och bättre afsättningsmöjligheter
för jordbruksprodukter erhölles.

Ref sund.

a) Fyller i de flesta fall ej brukarens behof.
Dock kan så ske, om hemmanet är
välbeläget för afsättning af produkterna och
legdt folk ej behöfver i vidsträcktare mån
anlitas, b) Nej. c) Ja, under förutsättning
af en mera intensiv skötsel.

Nyhem.

a) Understiger, b) Nej. c) Ja, under
förutsättning af statsbidrag för torrläggning
af frostförande myrmarker till mindre
bemedlade jordbrukare samt tidsenligare
och mera vinstgifvande metoder.

Bodsjö.

a) Medelafkastningen kan svårligen anses
fullt fylla behofvet; endast å frostfria och
välbelägna hemman kan afkastningen anses
tillräcklig, utan att dock lemna öfverskott,
b) Nej. c) Ja, genom torrläggning, ny od -

KRAGAN 13. SOCKENOMBUD.

ling och användande af konstgödning. En
vigtig faktor för jordbrukets höjande vore
bättre kommunikationer, hvarigenom jordbruket
kunde göras mera inkomstbringande.

Sundsjö.

a) Understiger i allmänhet, b) Nej.

Sräcke.

a) Medelafkastningen understiger behofvet
under nu rådande förhållanden med omättligt
uppdrifna arbetspris m. in. b) Nej.

c) Ja, genom införandet af nya men tidsenliga
metoder, och detta vid såväl bondesom
bolagshemman.

Srunjlo.

b) Svårt, nästan omöjligt.

Marieby.

Svar saknas.

Lockne.

a) Medelafkastningen lemnar i godt år
äfven något öfverskott, b) Ja, om brukaren
tillika kan förtjena på handtverk, c) Ja, i
mån som insigt vinnes om jordbrukets rätta
skötsel.

Näs.

a) I anseende till de dyra tiderna fyller
medelafkastningen i regel ej behofvet å
bondehemman, c) Ja, i högst väsentlig grad
genom bättre dränering och rationellare gödsling.

Hackas.

a) Med iakttagande af sträng sparsamhet
kan man föda sig å medelgoda bondehemman,
men något öfverskott kan icke påräknas.
b) Nej.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) Ett stort antal hemmansdelars medelafkastning
understiger brukarens behof, en
betydlig del anses fullt fylla behofvet och
en mindre del derutöfver lemna öfverskott,
b) Nej. c) Ej på annat sätt än genom

bättre bearbetning och gödsling, hvilket åter
förutsätter bättre ekonomi än som finnes.

Kyrkas.

a) Medelafkastningen understiger i de
flesta fall behofvet och inkomsterna blifva
ej tillräckliga att bestrida hemmanets utgifter
jemte nödvändiga inköp för hushållet,
hvarför biinkomster från skogen äro nödvändiga.
b) Nej, omöjligt i längden, c) Ja,
i de flesta fall under förutsättning att brukaren
är i den ekonomiska ställning, att
några omkostnader kunna nedläggas för
jordbrukets förbättrande, hvilket sällan inträffar,
om icke skog till afsalu finnes. Bönderna
äro i allmänhet måna om att efter råd
och förmåga förbättra sitt jordbruk; innehafvarne
af bolagshemman sakna deremot
sådant intresse och äro alltid fattiga, hvarför
en afsevärd ökning i bolagshemmanens
afkastning är en omöjlig sak.

Häggenås.

a) Några hemman kunna ej anses fylla
behofvet. b) Dylika hemman finnas ej.

c) Ja, genom anläggning af jernväg, hvarförutan
jordbruket, som är beroende af såväl
in- som utförsel, icke kan ernå sin fulla
utveckling. En del byar äro i total saknad
af utfartsväg till allmänna landsvägen för
att icke tala om det långa af ståndet till jernvägsstationen.

Föllinge.

a) Understiger öfver hufvud taget behofvet.
b) Möjligen om lokala förhållanden
medgifva god biförtjenst. c) Ja, genom förbättring
och rationell skötsel af jorden.

Laxsjö.

a) Odlingarna äro i allmänhet ej större
än att de i goda år fylla behofvet af
landtbruksprodukter. För fyllandet af öfriga
behof erfordras andra inkomster, b)
Med nuvarande lätthet att af löfskog och
skadad skog få å andras mark nödigt husbehof
torde ett jordbruk utan husbehofsskog
och med sådan följande högre beskatt -

FRÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

ning kunna drifvas med föga mindre fördel
än med dylik skog. c) Ja, afkastningen
skulle ej blott fylla nu och blifvande
större befolkningsbehof utan ock räcka till
afyttring, om torrläggning kunde verkställas
å utmarkerna och utflyttning ske från de
trånga byarna.

Hotagen.

a) Understiger öfver hufvud taget behof -vet. b) Endast om god biförtjenst finnes
att tillgå, c) Ja, å vissa trakter genom jordens
förbättring och rationellare skötsel.

Hammerdal.

1. a) Om egna arbetskrafter finnas i
tillräcklig mån, bör hemmansbruket kunna
bära sig godt och äfven lemna öfverskott,
då flit och hushållsaktighet iakttagas. Skall
åter jordbruket skötas med legdt folk, bär
det sig svårligen under nu rådande förhållanden.
b) Svårligen, så vida icke alldeles
ovanligt goda biförtjenster stå till buds.

c) Ja, otvifvelaktigt å alla hemman vid en
rationell skötsel.

2. Understiger betydligt på det sätt, jordbruket
i allmänhet skötes och lefnadsbehofven
för närvarande te sig, men skulle
icke blott räcka till utan äfven lemna öfverskott,
om jordbruket komme i full häfd
och lefnadsbehofven nedsattes till det nödtorftiga.

Gåxsjö.

a) Genom den rikliga tillgången på penningar,
som på senare tider tillförts hemmansegarna
dels genom försäljning på vissa
år af skog och dels genom god arbetsförtjenst
med timmerdrifning, ha lefnadsbehofven
stegrats till det onaturliga, men »nödtorftig
bergning» kan ett jordbruk med god
husbehofsskog lemna, helst som billigare
arbetskrafter äro att förvänta, då arbetstillfällen
hos bolagen börja utsina, b) Ej
utan i sammanhang med annan näring.

Ström.

1. a) Af kastningen understiger i de flesta
fall och fyller i enstaka fall behofvet, men

lemnar aldrig öfverskott, b) Nej. c) Ja,
genom bättre vård af kreatursspillningen
och ökning af kreatursstocken samt billigare
frakter för erforderlig mineralgödning. Brukare
af bolagshemman hafva mestadels körslor
för bolagets räkning vintertid och fylla
derigenom merendels sitt behof af mjöl och
matvaror genom inköp, hvarför jordbruket
å dessa hemman skötes såsom binäring och
jemväl år för år försämrats.

2. a) Understiger med 1/3 behofvet. b)
Nej. c) Ja, genom utdikning och torrläggning.

Alanäs.

1. a) Understiger betydligt behofvet. b)
Nej. c) Ja, i högst afsevärd grad under
förutsättning af ett rationellt brukningssätt
af jorden och erhållande af bättre kommunikationer.

2. ä) Till följd af hemmanens under senare
tid inträffade sönderdelning understiger
afkastningen brukarens behof. De odelade
hemmanen fylla behofvet, men mycket
få lemna öfverskott, b) Nej. c) Ja, genom
utdikning af vattendränkta åkrar och ängar
samt derintill varande sankmarker, genom
energiskt arbete med tillverkning och tillvaratagande
och ett rätt bruk af den naturliga
gödseln samt genom förbättring af
kommunikationerna för anskaffande af konstgjord
gödsel m. m.

Frostviken.

1. a) Lemnar ej öfverskott, b) Nej. c)
Ja, betydligt genom bättre kommunikationer
och bättre villkor för erhållande af statsunderstöd
för afdikningar m. m.

2. a), b) = 1 a), b), c) Ja, genom förbättrade
kommunikationer, bättre kunskap om
jordens skötsel, bättre villkor i fråga om
afdikning för frostminskningen och folkets
uppryckande ur sitt försoffningstillstånd.
Bolagshemman afkasta mindre på grund af
sämre skötsel. Skulle dock förbättras, utom
under ofvannämnda villkor, under förutsätt -

FEÅ«AN 13. SOCKENOMBUD.

ning att arrendatorerna finge kontrakt på
längre tid, 10 å 20 år.

Bödön.

a) Fyller i de flesta fall icke behofvet.
Finnas inga andra inkomstkällor, erfordras
derför någon skog ,till afsalu, b)
Ja, om brukaren eger tillgång till andra
inkomstkällor än jordbruket eller befinner
sig i en ekonomiskt oberoende ställning,

c) Ja, antagligen i den mån jordbrukarna
erhålla fullständigare kännedom om och insigt
i jordens rätta skötsel.

Näslcott.

a) Understiger i allmänhet. En brukare,
som ej allenast skall utgöra dryga utskylder
och onera för sitt hemman, underhålla
åbyggnader, amortera kreatursbesättning och
redskap samt erlägga alla arbets- och andra
nödiga omkostnader, utan äfven måste betala
ränta å köpesumman för hemmanet,
kan nemligen icke uteslutande från jordbruket
få en inkomst, som räcker till alla
dessa utgifter. Han kan dock draga sig
fram genom att öka sin skuld allt efter
den under hand skeende värdestegringen af
jorden samt dessutom på ålderdomen erhålla
en köpeskilling, som betäcker skulden, och
födoråd för återstående dagar, b) Nej, icke
utan biinkomster, c) Ja, under förutsättning
af bättre skötsel, torrläggning af marken
och minskning i frostländigheten.

Aspås.

a) Å medelstora hemman, der brukaren
sjelf förfogar öfver behöflig arbetspersonal
och ej behöfver anskaffa arbetare mot lega,
samt under förutsättning att frost eller missväxt
icke inträffar, fyller afkastningen å de
flesta platser behofvet. b) Utan husbehofsskog
måste Vs af lefnadskostnaderna betackas
genom tillskott af biförtjenst.. c) Ja,
rätt betydligt i allmänhet och särskildt å
vissa trakter. Det största hindret ligger i
nödvändigheten för brukaren att söka sig
arbetsförtj en ster å annat håll, hvarigenom
han ej kan egna sin kraft åt jordbruket.

En förbättring skulle möjligen kunna vinnas
genom tillvaratagande af gödsel och
spillning, som nu till följd af olämpliga
uppläggningar och gödselstäder i ej ringa
grad förloras, genom noggrann rensning,
luckring och bearbetning af jorden äfvensom
genom bättre insigt i användandet af
konstgödning.

Ås.

= Näskott.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

a) Fyller i allmänhet behofvet men lemnar
sällan öfverskott, b) Ej utan biförtjenster.
c) Ja, genom bättre skötsel.

Frö sön.

a) Fyller behofvet, men lemnar icke öfverskott,
synnerligast i dessa tider, då skatterna
äro så betungande, b) Nej. c) Ja,
vid bättre tillgång på arbetskraft.

Hallen.

1. a), b) Hänvisas till 2 a), b), c) Ja,
under förutsättning af större driftighet, insigt
och bättre ekonomi.

2. a) Å omkring 20 % af hemmgnsdelarna
understiger afkastningen behofvet, å
omkring 30 % fylles detsamma och å omkring
50 X lemnas större eller mindre öfverskott.
b) Ja, i vissa fall. c) Ökning ända
till dubbelt och derutöfver i afkastningen
skulle i allmänhet vinnas, derest brukaren
ej saknade nödiga kunskaper och erforder-.
ligt rörelsekapital för jordens tidsenliga
skötsel.

S Marby.

1. a) Afkastningen fullt tillräcklig för
behofvet. bj Jordbruk utan husbehofsskog

| finnes ej. c) Ja, genom jordens bringande
i högre kultur.

2. a), b) = 1 a), b), c) Ja, i allmän|
het medelst dränering.

FBAGAN 13. SOCKENOMBUD.

Norderön.

a) Fyller behofvet men lemnar sällan öfverskott.
b) Ej utan biförtjenster. c) Ja,
genom bättre skötsel.

Oviken.

a) Å hemman med husbehofsskog kan
en medelstor familj uppehålla sig. b) Ej
gerna.

Myssjö.

1. a) Med tillgång till husbehofsskog kan
ett jordbruk med fördel upprätthållas, b)
Nej.

2. b) Nej.

Undersåker.

a) Under förutsättning att jordbruket
kan skötas med egen arbetskraft och ej
med legda arbetare, kan afkastningen möjligen
fylla behofvet. Öfverskott förekommer
icke. b) Ej utan biinkomster, c)
Ja, under förutsättning att brukaren är i
besittning af de praktiska kunskaper, som
för jordens rätta skötsel erfordras.

Mörsil.

a) Fyller under vanliga, någorlunda goda
år behofvet och lemnar vid en del hemman
äfven öfverskott, b) Nej. c) Ja, i
betydlig grad, under förutsättning att ökad
arbetskraft till lämpligt pris och afsättningsmöjligheter
för jordbruksprodukterna erhållas
samt genom samvetsgrannt tillvaratagande
af den animala gödseln i förening
med tillförsel af för de särskilda jordmånerna
lämplig konstgödning.

Are.

a) På grund af stegrade arbetspris och
lefnadskostnader torde å få hemman afkastningen
utan biinkomster för brukarna fylla
behofvet. b) Husbehofsskog saknas ej å något
hemman, c) Huruvida afkastningen kan
höjas så att den öfverstiger de stegrade
behofven, torde vara tvifvelaktigt, om ej
arbetsprisen betydligt sänkas.

Kall.

a) Understiger i allmänhet behofvet. b)
Nej. c) Genom nutidens system för drifvande
af jordbruk ökas otvifvelaktigt jordens
afkastningsförmåga till någon del, i
synnerhet å vissa egendomar.

| Offerdal.

a) Afkastningen synes ej motsvara behofvet,
hvilket torde vara föranledt af de
j högt uppdrifna arbetslönerna och lefnadsvill|
koren, som ej stå i skäligt förhållande till
tillgångarna, b) Svårt att uppehålla, der
j kapital saknas, c) Ja, derest tillgång till
medel för jordbruket vore att tillgå.

Alsen.

a) När legd arbetskraft, åtminstone i någon
större omfattning, icke erfordras, fyller
afkastningen det nödtorftiga behofvet och
lemnar i gynnsamma fall t. o. m. öfverskott.
I anseende till de oerhördt stegrade lefI
nadsbehofven, hvilkas tillfredsställande fordrar
betydliga kontanta inkomster, och till
det förhållandet, att de flesta bekommit
sina hemman genom skuldsättning, hvarför
räntor måste gäldas, torde afkastningen i
allmänhet understiga de verkliga behofven.
b) Troligen i allmänhet icke. c) Ja, i högst
betydlig grad genom bättre skötsel och användning
af gödseln, genom grundligare afdikningar
och torrläggningsföretag, hvilka
dock för att erhålla tillräcklig omfattning
måste af staten ledas och bekostas, samt
genom beredande af billigare jernvägsfrakter
för behöfliga gödnings- och kraftfoderämnen.

Mattmar.

a) Hemman med. husbehofsskog kan i
allmänhet upprätthållas men lemnar icke
öfverskott, b) Nej. c) Genom billigare arbetspris
kan naturligtvis mera arbete, t. ex.
genom dränering, läggas på jorden, hvarigenom
afkastningen blir större.

FRÅGAN 13. SOOKENOMBTJD.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. a) Fyller behof ven, hvilka på denna
ort äro ganska enkla, men lemnar icke öfverskott.
b) Jordbruk utan husbehofsskog
finnes knappast i socknen, c) Ja, mycket,
om ett mera rationellt och intensivt jordbruk
komme till stånd, om jordbrukarna
allmännare än nu hade medel till inköp af
artificiella gödningsämnen och om jordbruksprodukterna
bereddes större värde och lättare
afsättning genom goda kommunikationer.
Nu lemnar jordbrukaren sina produkter
till lågt pris till landthandlaren och
tillbyter sig varor, som fördyras genom de
höga frakterna. Arbetskrafterna förminskas
och fördyras, emedan de bästa arbetarna begifva
sig till arbetscentra eller bättre lottade
trakter, der de få bättre betaldt för
sitt arbete, än hvad jordbrukaren här kan
betala.

2. a) Fyller i vanliga fall behofvet. b)
Ej gerna, c) Ja, under förutsättning af
bättre afdikning och gödsling samt lättare
kommunikationer.

Asarne.

1. a) Öfver hufvud taget må jordbruk
här hafva tillskott af minst hvad de kontanta
utlagorna gå upp till eller för brukningslott
250 å 300 kr. b) Ett jordbruk
utan husbehofsskog behöfver ännu större
tillskott, svarande mot vedbrand och andra
skogsförnödenheter. c) Ja, om nattfrosterna
genom torrläggningar kunde förminskas och
befolkningen genom minskade skogskörseltvingades
att mera intressera sig för jordbruket.

2. a), b) Jordbruks afkastning, vare sig
husbehofsskog finnes eller ej, understiger
behofvet; utan husbehofsskog torde jordbruket
förr eller senare gå under, c) Ja, genom
att egna mera tid och omtanke åt
jordbruket.

Klöfsjö.

a) Understiger i regel, b) Jordbruk utan
husbehofsskog finnes ej och skulle ej kunna
upprätthållas, c) Ja, genom införande af
förbättrade jordbruksmetoder. Hinder härför
möta dock dels derigenom att nästan alla
bönder deltaga i skogsafverkning, på grund
hvaraf mycken arbetskraft dragés från jordbruket,
dels derigenom att den vidtomfattande
skogsafverkningen uppdrifvit arbetspriset
till en höjd, som gör det omöjligt
för en bonde att kunna anskaffa tillräckliga
arbetskrafter, der han icke sjelf förfogar öfver
sådana.

Mät an.

a) Med få undantag torde å denna afsides
belägna ort med dess föråldrade jordbruksmetoder,
dess bristfälliga kommunikationer
och dermed förenade svårigheter fölen
lönande afsättning af jordbruksprodukter
samt här rådande höga arbetslöner och brist
på arbetsfolk afkastningen kunna sägas understiga
behofvet. b) Nej, ej gerna tänkbart.
c) Då jorden i allmänhet är af god
beskaffenhet, skulle helt säkert en afsevärd
ökning i dess afkastningsförmåga kunna
vinnas, ja, kanske i de flesta fall så stor
afkastning erhållas, att brukaren af ett medelstort
hemman skulle deraf kunna bereda
sig och sin familj nödtorftigt uppehälle,
derest jordbruket bedrefves på ett mera tidsenligt
och rationellt sätt samt möjlighet förefunnes
för mindre bemedlade jordbrukare
att erhålla för jordbrukets upphjelpande erforderligt
kapital på billigare villkor än nu.
I sådant hänseende vore utan tvifvel lån på
billiga villkor och i vissa fall rent af understöd
af allmänna medel att förorda.

Sveg.

1. c) Ja, betydligt genom billigare arbetspris,
förbättrade kommunikationer och
såsom följd häraf bättre tillgång till konstgjorda
gödningsämnen.

2. a) Understiger, b) Nej.

FRÅGAN 13.

SOCKENOMBUD.

Linsell.

a) Understiger i allmänhet, b) Nej. c)
Ja, genom större utdikningar.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. a) Under goda år, d. v. s. de år, då
frosten ej förstör sädesgrödan, understiger
afkastningen det nödtorftiga behofvet med
minst de till stat och kommun utgående
utskylder. b) Nej. c) Ja, i någon mån genom
bättre skötsel och större användning
af konstgödsel, som hittills ringa användts
till följd af dess af de långa landsvägstransporterna
förorsakade dyrhet.

Lillherdat.

1. a) Såsom jordbruket nu skötes, understiger
afkastningen behofvet. b) Nej.

c) Ja, i stor grad genom rationell skötsel;
mycken myra och kalk fordras på grus och
sandbackar.

2. a) Såsom jordbruket nu skötes, understiger
afkastningen äfven å de största
hemmansdelarna brukarens behof, c) Ja,
möjligen.

YtterHogdal.

a) Understiger brukarens behof, om brukaren
för jordens skötsel nödgas anställa
en eller flera tjenare. I händelse jorden
skötes med egna arbetskrafter (t. ex. med
hjelp af vuxna barn), kan nödtorftig utkomst
möjligen erhållas, b) Nej. c) Ja,
betydligt, under förutsättning af ett ökadt
och tidsenligt bruk af jorden. Ortens aflägsenhet
från jernväg eller hamn fördyrar
åtkomsten af artificiella gödningsämnen, som
äro af nöden för jordens rationella skötsel.

En jernväg genom orten skulle tillskynda
jordbruket ett kraftigt uppsving.

Ofver-Hogdal. •

= Ytter-Hogdal.

Hede.

a), b) Skulle möjligen afkastningen å de
bättre hemmansdelarna med husbehofsvirke
fylla det nödtorftiga behofvet, synes det
deremot omöjligt i fråga om hemman, som
sakna husbehofsskog. c) Ja, i betydlig
mån vid införandet af ett effektivt jordbruk.

Storsjö.

1. Svar saknas.

2. a) Ett medelgodt hemman fyller väl
behofvet men lemnar icke gerna öfverskott,
b) Nej. c) Ja, afkastningen kan fördubblas,
ja mångdubblas genom omsorgsfull dikning
och dränering samt genom större omsorg
att gödsla jorden med tjenliga gödningsämnen.
Detta gäller allenast för bondehemman.

Vemdalen.

a) Afkastningen fyller knappast behofvet,
så vida ingen direkt inkomst kan erhållas
af skogsprodukter. b) Nej. c) Ja, rätt
betydligt, om jorden sköttes med förstånd
och omsorg.

Tänniis.

a) Fyller i allmänhet nätt och jemnt behofvet,
men lemnar ej öfverskott, b) Svårligen.
c) Ja, under förutsättning af bättre
odlingsmetoder, förbättrad ladugårdsskötsel
och förbättrade kommunikationer, framför
allt jernväg.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi. [ till och med något öfverskott, b) Nej. c)

Ja, väsentligen, under förutsättning af bättre
JSordmahng. \ jordbruksmetoder och allmännare uppodling

a) Endast de bättre hemmanen kunna j af ouppodlad mark. Detta gäller i synneranses
fylla behofvet, ett och annat lemnar j het för bolagshemman.

FRÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

Bjurholm.

a) Ett lagom stort och välskött hemman
fyller behofvet men lemnar icke öfverskott,
b) Endast i undantagsfall, derest jordbrukaren
skulle lefva uteslutande af sitt jordbruk.
c) Ja, i väsentlig mån genom rationellare
skötsel.

Umeå.

1, 2. a) Derest jordbruket i åker och
äng är ringa och illa skött samt dertill
underkastadt frost samt brukaren har stor
familj, uppstår brist. Husfadern intjenar
medel på annat håll, hustru och barn få
sköta jordbruket. Är jorden åter af god
beskaffenhet och har den frostfritt läge,
fyller afkastningen behofvet och lemnar
derjemte öfverskott, i främsta rummet beroende
på familjens idoghet och sparsamhet.
b) För uppehållande af jordbruk
utan husbehofsskog måste förutsättas ett
läge i närheten af sågverk, der virkesaffall
till billigt pris kan inköpas till vedbrand
och byggnader likasom till stängsel.
Svårigheter ha också visat sig för bolag
att få spekulant på inegojord utan
andel i skogsmarken, så vida det icke »vid
sidan» funnits skogstillgång. Bolagen ha
derför i de flesta fall låtit afberga inegojorden
och försålt grödan, så länge jorden
lemnat någon afkastning, c) Gifvet är, att
ju intensivare ett jordbruk skötes, desto
större blir afkastningen. Men då måste
också brukaren ha råd och tillgång att uteslutande
nedlägga hela sitt arbete och hela
sin omtanke på jordbruket. Närmaste förutsättningarna
för en ökning i jordens afkastningsförmåga
är, att jorden blir fullständigt
utdikad och torrlagd. För att sådant
skall kunna ske, måste staten mera
än hittills träda emellan med antingen
billiga om ej räntefria odlingslån eller
ock större anslag utan återbetalningsskyldighet.

I Tännäs.

a) Halfva antalet hemmansegare torde
för uppehället vara beroende af jemväl
andra inkomster än från jordbruket. Öfverskott
torde icke förekomma, b) Nej. c)
Ja, säkerligen dubbelt .genom förbättrade
brukningsmetoder och frostländighetens afhjelpande.

Säfvar.

1. a) Understiger i de flesta fall. c)
Ja, genom jordens omsorgsfullare och ändamålsenligare
skötsel.

2. a) Understiger i ganska stor omfattning.
Men är detta icke beroende derpå,
att jordbruket icke skulle löna sig, utan
deraf att hemmansegaren försummar jordbruket
för erhållande af biförtjenster: i
kustbyarna genom fiske och i de högre upp
belägna byarna genom timmerdrifning och
flottning åt bolagen. De bönder, som uteslutande
egna sig åt jordbruket, befinna
sig vanligen i goda ekonomiska omständigheter.
b) Nej, omöjligen, c) I allmänhet
möjligt.

Begerfors.

1. a) Mycket få hemmansegare torde
lefva af jordbrukets afkastning utan biförtjenster.
b) Nej.

2, a), b) = 1 a), b), c) Ja, mycket
genom förbättrade brukningsmetoder, nyodlingar
och frostländighetens minskande.

Bygdeå.

a) lakttages arbetsamhet och klok hushållning,
fyller afkastningen behofvet, så
länge ej missväxt inträffar eller andra olyckor
förekomma, b) Omöjligt att i längden
upprätthålla, c) Ja, genom ett mera intensivt
och kostsamt brukningssätt.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. Svar saknas.

2. a) Fyller behofvet i östra delen af
socknen men ej i den vestra delen, b) Nej,
svårligen, c) Ja, genom jordens förbättring.

Fl;ÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

Skellefteå.

a) Som bönderna för närvarande icke
egna sig helt åt jordbruket utan söka bifört
jenster, äro de beroende af dessa. Skulle
de med ifver omfatta jordbruket, skulle
emellertid behofvet derifrån fyllas äfven på
jemförelsevis små hemman, b) Skötes jordbruket
väl, kan jordbruket på någorlunda
stora hemman äfven utan husbehofsskog
upprätthållas, c) Ja, genom tillämpning af
bättre landtbruksmetoder och derigenom att
egarne mera egna sig åt sitt landtbruk.

By slce.

a) Understiger i allmänhet behofvet med
30 %. b) I vissa fall kan dock jordbruk
utan husbehofsskog genom träget arbete och
omtanke upprätthållas, c) Ja, fördubblas,
om brukaren vore utrustad med erforderliga
egenskaper och i besittning af något
rörelsekapital.

Jörn.

a) Afkastningen understiger å många hemmansdelar
behofvet, fyller å några men lemnar
å mycket få öfverskott, b) Nej. c)
Ja, under förutsättning af ökadt intresse
och ändamålsenlig skötsel.

Norsju.

a) Understiger i stor omfattning, fyller
endast å ''/3 af samtliga hemmansdelarna.
b) Nej. c) Ja, särskildt genom bättre
dränering, ombyte af sädesarter och begagnande
af lämplig konstgödsel.

Löfånger.

a) Afkastningen fyller under medelmåttigt
goda år jordbrukarens behof. Då korngrödan
ej sällan fryser, torde derå icke något
öfverskott uppstå, men af högrödan förekommer
det att en eller annan penningebehöfvande
jordbrukare säljer mindre partier.
b) Nej. e) Ja, betydligt. Hittills har
emellertid icke hemmansegarnas ekonomi
tillåtit dem använda konstgjorda gödningsämnen,
hvarjemte nödig kännedom om deras
rätta bruk och fördelar saknats. De, som

ansett sig ega råd dertill, ha dock numera
börjat använda dylika gödningsämnen.

Ny såfra.

1,2. a ) Fyller i medelgoda år. b) Svårligen.
c) Ja, i allmänhet bäst genom förbättrade
utdikningar och torrläggningar.

Maki.

1. a) Understiger i allmänhet, b) Ej i
längden, c) Ja, genom dikning och dränering,
rationell gödsling och brukning, men
dertill fordras utom nödiga insigter ett förlagskapital,
som i allmänhet saknas.

2. a) Afkastningen räcker icke på långt
när till behofvet. b) Ej i längden, c) Ju
bättre skötsel desto större afkastning.

3. a) Understiger i allmänhet, c) Ja,
genom förbättrad brukning och mera torrläggning.

3 Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. a) Förr, då folket hade mindre behof,
hemmanen voro oskiftade, utängarnas afkastning
var rikare och familjerna bättre
sammanhöllos, hvarigenom arbetskraft fanns
att tillgå, hade jordbrukarna allmännare och
jemnare sin bergning af jorden. Numera,
då långt mera kontanta medel för skatter
och andra behof kräfvas, och då jordbruket
endast undantagsvis lemnar öfverskott till
afsalu, men mycket måste köpas, äro biförtjenster
nödvändiga. Der hemmanet har
osåld skog, hvilket ytterst sällan förekommer,
är bonden bergad. Eljest är han merendels
hänvisad att söka förtjenst af skogsarbete
hos bolagen.

2. a) Om jordbruket icke är allt för litet,
fyller det under goda år behofvet, helst när
egna arbetskrafter finnas, enär legning blir
för dyr vid goda trävarukonjunkturer. b) Ej
i längden, c) Att jordbruk, så småningom
utveckladt och i förening med boskapsskötsel
godt kan bära sig, likasom ock att jordens
afkastningsförmåga kan ökas, är höjdt öfver
allt tvifvel. Härför fordras dock närmast

FBAGAN 13. SOCKENOMBUD.

bättre kännedom om jordens skötsel samt
håg och allmännare intresse hos befolkningen,
som för närvarande hellre synes söka
tillfälliga arbetsförtjenster.

3. a) Jordbruket lemnar intet öfverskott,
men kan i goda år föda bonden och hans
familj. Det skulle kunna göra det äfven
under vanliga år, om bättre insigt funnes
rörande jordbruket, framför allt om bonden
mera vinnläde sig om ladugårdens skötsel
och större summor nedlades på myrutdikningar
för frostländighetens borttagande,
hvilket senare dock måste ske på statens
bekostnad. Ett hufvudvillkor för bonden att
få jordbruket att bära sig är, att han i hemmet
har att tillgå arbete af egna söner och mågar,
ty konkurrensen med bolagen gör legning
för dyr. b) Nej, enligt hvad allmänt påstås.

St ensele.

a) Medelafkastningen under år, då frost
icke förstör grödan, understiger behofvet med
100 kronor. Detta belopp borde erhållas
från skogen icke såsom arbetsförtjenst utan
såsom skörd. Blefve inkomsten från skogen
större, kunde jordbruket förbättras, b) Nej.

c) Ja, i oanad grad under förutsättning att
skogsafkastningen i någon nämnvärd utsträckning
ansloges till jordens förbättring.

Sorsele.

a) Understiger i allmänhet behofvet med
1/3. Undantagsvis i byar med frostfritt läge
fyller afkastningen under goda år behofvet
och lemnar till och med något öfverskott,
b) Ej i längden, ty skog till såväl husbehof
som afsalu utgör ett lifsvillkor för befolkningen.
c) Ja, i allmänhet i högst betydlig
grad genom dikning, passande jordförbättring
medelst påförande af dyjord samt genom
en på rationella grunder ordnad växtföljd.
Användandet af konstgjorda gödningsämnen
har visat sig vara en god häfstång för
jordbrukets höjande, men saknaden af jernväg
utgör ett oöfverstigligt hinder för deras
allmännare begagnande.

Asele.

a) Under nuvarande förhållanden och med
nuvarande dagsverkare- och dränglöner fyller
afkastningen äfven i goda år endast i ytterst
få fall behofvet och lemnar knappast i
något fall öfverskott samt understiger under
svaga år i regel behofvet. b) På vissa
ställen med jemförelsevis god jord och gynnsam
belägenhet kan jordbruk utan husbehofsskog,
der det kan drifvas utan legdt
folk, upprätthållas, dock allenast såsom binäring.
c) En allmän ökning af jordens
afkastningsförmåga kan utan tvifvel åstadkommas
genom nedbringande af kostnaderna
för anskaffande af såväl gödningsämnen som
andra för jordbruket nödiga artiklar, såsom
rörledningar till täckdikning, tyngre redskap
m. m., samt genom höjd bildning.

Fredrika.

1. a) Fyller i allmänhet ej. b) Betviflas,
men något försök har dock ej förekommit,

c) Ja, genom mera odling och dikning.

2. Svar saknas.

Örträsk.

1, 2. a) Understiger å de flesta hemman,
fyller å mycket få och lemnar aldrig öfverskott.
b) Nej. c) Ja, i afsevärd mån genom
bättre skötsel och kapitalunderstöd.

Vilhelmina.

a) Understiger under nuvarande förhållanden
och rådande föråldrade jordbruksmetoder
behofvet med omkring 1/5. b) Nej.

c) Ja, i afsevärd mån genom ett fullt tidsenligt
jordbruk samt förbättrade jordbruksmetoder
och kommunikationer, särskildt
jernväg genom lappmarken. Afkastningen
å bolagshemman understiger i allmänhet betydligt
afkastningen å bondehemman.

Dorotea.

1. a) Understiger i allmänhet, b) Ej af
andra än några torpare, c) Ja, om inegornas
dikning fullständigt genomfördes och
vexelbruk tillämpades mer än nu. Bonde -

FRÅGAN 13. SOCKENOMBUD.

hemmans afkastning större än bolagshemmans.

2. a) Hvarje år, äfven det bästa, måste
spannmål eller mjöl köpas af nästan hvarje
bonde och ännu mer af bolagsarrendator.
b) Nej.

Tärna.

1. a) Till följd af byarnas höga läge på
fjellryggen är det i allmänhet icke lönande
att odla spannmål. Hufvudnäringen blir boskapsskötsel,
som i allmänhet nödtorftigt
föder sin man. De, som egnat sig åt de hittills
vigtiga binäringarna fiske och ripfångst,
stå sig sämre än de, som uteslutande egna
sig åt boskapsskötsel, b) Svårligen. Hem -

man finnas emellertid, hvilkas åbor stå sig
ganska godt, oaktadt de måste hemta sitt
byggnadsvirke på ett afstånd af 8 mil. c)
Ja, i hög grad under förutsättning i första
rummet af större tillgång på bättre arbetskraft,
som i mån af befolkningens tillväxt
torde kunna vinnas vidare genom beredande
af bättre undervisning i jordbruk och anskaffande
af modernare åkerbruksredskap,
genom uppmuntran i form af premier samt
genom statens ingripande dels för bekostnad
af utdikning och torrläggning af större frostförande
och odlingsbara myrområden, dels
för åstadkommande af bättre kommunikationer
åt svenska sidan.

2. I hufvudsak == 1.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. a) Fyller behof vet hos högst hälften
af jordbrukarna och lemnar blott i få fall
öfverskott, b) I allmänhet svårt, c) Ja, i
hög grad, om utdikningar och dermed följande
nyodlingar verkställas.

2. a) Af bönder med V8 mantal torde
knappast 25 % lefva uteslutande af jordbruk
och 5 % hafva öfverskott, b) Svårligen.
c) Ja, i hög grad genom bättre insigt i
fråga om jordens torrläggning, indelning för
olika bruk (cirkulations- och koppel-), lämpliga
blandningar och begödsling efter vetenskapliga,
praktiskt pröfvade metoder. Under
en längre tid måste dock jordbruket stödjas
af binäringar samt af bidrag till större utdiknings-
och odlingsföretag, innan det kan
komma till sådan utveckling, att det fyller
brukarens behof.

Eif sby.

a) Understiger i regel med nuvarande sätt
för jordens brukande, b) Endast med tillhjelp
af binäringar, c) Ja, genom jordens
bättre skötsel och utvidgning.

Ar vide jaur. ''

a) Många hemman lemna afkastning för
hela behofvet, men en stor del förmår ej
detta, utan är brukaren hänvisad till timmerdrifning
och andra tillfälliga förtjenster.
b) Ej utan andra inkomstkällor för brukaren.
c) Ja, en af se värd ökning bör i allmänhet
och särskildt i vissa trakter kunna
vinnas, om det nu vaknade intresset hos
jordbrukaren håller i sig och staten tillmötesgår
och understödjer detsamma.

Arjepluog. *

a) Understiger å alla hemmansdelar. Befolkningen
lefver till stor del af timmeraf
verkning, timmerflottning och fiske, b) Existerar
ej och torde icke heller kunna drifvas.
c) Ja, i mycket afsevärd mån, om bevfolkningen
mera egnade sig åt sitt jordbruk
och åt boskapsskötsel, då brukarna till stor
del torde kunna lefva utan binäringar.

2. Luleå fögderi.

Neder-Lideå socken.

a) Understiger i de flesta fall genom
hemmanens sönderstyckning. c) Ja, men

FKÅGAN 13. SOCKÉNÖMBTJÖ.

penningar fattas, (v. Pastorn J. Lundblad
tillägger:) Månget hemman saknar husbehofsskog,
men jordbrukarne reda sig i all
mänhet val, då god afsättning för ladugårdsprodukter
erhålles i Luleå och Gellivare.
Jordens afkastningsförmåga kan i ovanlig
grad ökas genom dikning och lämplig
användning af konstgödsel. Höskördarna
å väl odlad jord blifva i allmänhet fullt
jemngoda med dem i mellersta och södra
Sverige. Afkastningen blir dock ofta svag
till följd af bristande insigt i jordbruk och
bristande vilja att följa med utvecklingen
och af ett alldeles bakvändt tillvägagångssätt
i jordens begödsling m. m.

Ofver-Luleå.

a) Anses kunna fylla behofvet. b) Ja,
under förutsättning af tillfälliga biförtjenster.

c) Ja, väsentligen genom bättre häfd.

Edefors.

a) Understiger behofvet med ungefär 30
å 40 X- b) Nej. c) Ja, genom rationellare
skötsel. De stora dagspenningarna och de
höga hemmansprisen hindra ernåendet af
en nöjaktig utkomst uteslutande från jordbruk.

Jockmock.

a) Här lefver ingen uteslutande af jordbruk
och tvifvelaktigt torde vara, om det
ens är möjligt, så lågt som jordbruket
står. b) Ej blott husbehofsskog utan äfven
skog till afsalu erfordras för att kunna lefva
utan för stort betryck, c) Ja, genom bättre
brukningssätt och förökad ladugårdsbesättning
och framför allt ett bättre tillvaratagande
af gödseln.

3. Kalix fögderi.

Båneå.

1. a) Under nuvarande förhållandena med
de ytterst små hemmanslotterna understiger
afkastningen behofvet hos cirka 75 X brukare;
20 % få möjligen sin knappa bergning
och 5 % något öfverskott, b) Näppe -

ligen. c) Ja, fördubblas, om nödigt arbete
nedlades, och mångdubblas, om nyodlingar
mera allmänt påbörjades.

2. a) Fyller ungefär hälften af behofvet.
b) Nej.

Neder-Kalix.

1. b) Nej. c) Ja, om konstgödning något
mera användes, hvilket hittills skett sparsamt
å bondehemman, men i ej obetydlig
mån å bolagshemman.

2. a) Understiger i allmänhet behofvet och
lemnar i högst få fall öfverskott, b) Ja,
genom flitigt och noggrant skötande af jorden,
der det finnes tillräckligt med fruktbärande
sådan.

Ofver-Kalix.

a) Fyller för ungefär halfva antalet
jordbrukare behofvet och understiger för de
öfriga. Högst få anses hafva öfverskott,
b) Mycket svårt, c) Ja, genom lämpliga odlingsmetoder
och i synnerhet genom frostländighetens
afhjelpande.

Gellivare.

a) Med högst få undantag otillräcklig för
behofvet och lemnar ingenstädes öfverskott.
En ordinär familj behöfver i allmänhet 400
å 500 kr. utöfver jordbrukets afkastning,
b) Svårligen, c) Ja, icke oväsentligt, särskildt
i de södra och östra delarna af socknen,
under förutsättning att rationella brukningsmetoder
införas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

a) Fyller i allmänhet behofvet, men öfverskott
sällsynt, b) Ej gerna, c) Ja, vid
god tillgång på gödningsämnen.

Karl Gustaf.

1. a) A knappt x/io af hemmanen
fyller afkastningen behofvet eller lemnar
möjligtvis ett och annat år öfverskott. Eljest
måste behofvet fyllas genom inkomst
på körslor. b) Några hemman sakna hus 4 -

FBÅGAN 13. SOCKENOMBTJD.

behofsskog och hafva mycket svårt att uppehålla
sitt jordbruk, c) Ja, genom nyodlingar
skulle stor ökning i jordens afkastningsförmåga
inträda.

2. a) Understiger behofvet för ett ganska
stort antal hemmansegare, hvilka måste fylla
behofvet genom biförtjenst af varutransporter.
Endast ett mindre antal hemman lemna
afkastning, tillräcklig för behofvet, och högst
få lemna öfverskott. Det har visat sig, att

1 allmänhet de, hvilka genom nyodlingar
och omsorgsfullare skötsel af jorden i öfrigt
ökat spannmåls- och hufvudsakligast foderskörden,
kunnat lefva oberoende af biförtjenster.
Hittills hafva alla hemmansegare
inom orten haft husbehofsskog, om ej fullt
till virke, så dock till nödigt bränsle, men
kommer den jordbrukande befolkningen att
ökas i samma mån, som odlingslägenheter
det medgifva, så räcker ej skogen till för
vedfång. Bränntorf torde dock finnas i tillräcklig
mängd.

Öfver- Torneå.

a) I regel torde bonden stå sig godt på
sitt hemman och i många fall få öfverskott.
Dock finnes en del allt för små hemmansdelar
för att kunna fylla behofvet. b) Jordbruk,
som sakna byggnadstimmer, kunna
upprätthållas, om de äro någorlunda stora.

Korpilombolo.

1. a) Under de sista åren har afkastningen
understigit behofvet, hvadan biförtjenster
måst anlitas, b) Omöjligt, c) Ja,
på flera ställen genom t. ex. ängsbevattning,
torrläggning af myrar och användning af
nyare brukningsmetoder.

2. Antagligt är, att för en familj om 5
å 6 personer behofvet fylles å hemman med

2 hektar väl uppodlad och gödslad åker
samt med ängar i sådant skick, att sex

nötkreatur kunna vinterfödas, allt under förutsättning
af husbehofsskog och biinkomster
till utskylder. Eljest uppstår en brist på
200 å 300 kronor, till dess åbon genom nyodlingar
hunnit förskaffa sig mera afkastning
och större inkomst, hvartill han bör
under ett visst antal år erhålla understöd
af allmänna medel, att amorteras »under
lyckligare dagar».

Tärendö och Pajala.

1. a) Om man satte fordringarna på det
nödtorftiga lefnadsbehofvet något lägre, än
man för närvarande är benägen för, torde
nog flera hemman vara tillräckliga för behofvets
fyllande; med bättre arbetsmetoder
kunde de till och med lemna öfverskott. För
närvarande blir svaret: Några, men ej många
hemman fylla behofvet. b) Ja, om skog kan
få köpas och arbetsförtjenst fås för anskaffande
af betalningen, c) Ja, genom rationellare
skötsel och torrläggning af myrar.

2. a) Icke många hemman fylla brukarens
och hans familjs (8 å 9 personers) behof,
ännu färre lemna öfverskott, b) = 1 b),

c) Ja, genom frostländighetens minskning,
införande af vexelbruk, förbättrade brukningsmetoder
och billig artificiell gödsel.

Juckasjärvi.

Inga hemman vare sig med eller utan
husbehofsskog kunna fylla behofvet. Biförtjenster
måste sökas, c) Ja, genom nya
tidsenliga metoder och bättfe begödsling.
För att komma derhän måste föråldrade
åskådningssätt och ekonomiska svårigheter
öfvervinnas. I det senare afseendet förordas
mindre penningehjelp eller räntefria lån.

EnonteJcis.

a) Understiger behofven betydligt, b) Nej.

c) Ja, i allmänhet genom ändamålsenligare
användning af gödningsämnen.

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Länsmän och kronofogdar.
I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

a) I de flesta fall tillräcklig, b) Inga
hemman sakna husbehof svirke, c) Ja, genom
nyodlingar och bigödsel.

Sundborns och Vika distrikt.

a) Minst två tredjedelar af den jordbrukande
befolkningen äro för fyllande af nödtorftiga
lefnadsbehof mer eller mindre hänvisade
till biförtjenster. Af återstående
tredjedelen erhåller flertalet sin fulla bergning,
och bekommer blott ett mindre antal
öfverskott, b) Ja, der jorden är synnerligen
god och läget är sådant, att jordbruksprodukterna
med lätthet och fördel kunna
af sättas.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

a) För det mesta fylla de brukarens och
hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof. b)
Nej. c) Ja, förutsatt att kapital finnes för
inköp af gödningsämnen.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.

a) = länsmannen i Sundborns och Vika
distrikt a), b) Ja, der jorden är af god beskaffenhet
och tillgång till bränsle finnes,

c) Ja, åtminstone i någon mån, der erforderliga
resurser förefinnas.

Stora Tima distrikt, Utombrodelen.

Frågan obesvarad.

Kronofogden.

a) = länsmannen i Sundborns och Vika
distrikt a), b) Ja, om jorden är god och

åtminstone något finnes till bränsle samt
läget är sådant, att jordbruksprodukterna
med lätthet och fördel kunna afsättas. c) Ja,
åtminstone i vissa trakter, om jordbrukaren
förfogade öfver nödiga medel.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

a) De sjelfegande kunna ej existera på
| endast jordbruket, som i regel ej nämnvärdt

lemnar produkter till afsalu, b) Sådant
jordbruk skulle det möta stora svårigheter
att upprätthålla.

Hedemora distrikt.

b) Sådana jordbruk har man sökt uppehålla
genom korf ört jenster.

Husby distrikt.

a) Hemmansdelarna lemna i de flesta fall
öfverskott åt brukaren, b) Torde icke kunna
ske, oaktadt jordens afkastningsförmåga är
högt uppdrifven.

By distrikt.

Svar saknas.

Kolkärna distrikt.

Skog är oundgänglig så till byggnadsvirke
som till stängselfång, vedbrand och bete.

Kronofogden.

a) Hemmansdelarna äro ofta, kanske i
flertalet fall, så små, att ensamt jordbrukets
afkastning är otillräcklig för husbehofvet.
Dock förekomma flera hemman, hvilka lemna
öfverskott.

FRÅGA K 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

a) En hemmansdel om en besutenhet kan
anses fylla en familjs nödtorftiga lefnadsbehof.
b) Sådant jordbruk torde icke kunna
upprätthållas, c) Ökning i afkastningsförmågan
torde icke i afsevärd mån kunna påräknas.

Als distrikt.

a) En bonde kan svårligen lefva på
sitt jordbruk utan biinkomst, synnerligen
som fordringarna på lifvet ständigt ökas.
b) Nej.

Leksands distrikt.

a) Den torde icke vara fullt tillräcklig,
b) Nej, det är otänkbart, c) Förbättrade
kommunikationer torde på en del ställen
verka ökning i jordens afkastningsförmåga.

Bättviks distrikt.

I allmänhet reder sig befolkningen godt,
men torde detta hufvudsakligen bero på,
att nästan från hvarje hem någon person
under tiden Maj—November å annan
ort gör sig en god inkomst, männen såsom
målare, murare och snickare och qvinnorna
såsom biträden i trädgårdar och bryggerier
m. m., samt att äfven under vintern inkomst
erhålles genom timmer- och kolkörning
samt huggningsarbete å andra trakter.
Är en sådan arbetsförtjenst stor, kan ett
jordbruk uppehållas utan husbehofsskog.
Utan dylik inkomst kan icke ens ett större
jordbruk bära sig.

Ore distrikt.

b) Nej. c) Ja, derest befolkningen finge
undervisning om jordens rätta skötsel.

Gagnefs distrikt.

a) Med ännu rådande särdeles anspråkslösa
lefnadsbehof anses egarna af de större
hemmanen få sina nödtorftiga lefnadsbehof
för sig med familj, b) Jordbruk utan husbehofsskog
finnas ej och skulle svårligen |

kunna upprätthållas, c) Någon ökning kan
i allmänhet inträda dels genom förbättrad
skötsel af kreaturen och tidsenligare ladugårdsbyggnader,
dels genom bättre åkerbruksredskap,
dels, i synnerhet å lerjord, genom
afdikning.

Kronofogden.

a) De i allmänhet små fastigheterna med
taxeringsvärde af 2,000—4,000 kr., hvilka
innehafvas af den öfvervägande delen af befolkningen,
torde nog allmännast icke fylla
en medelstor familjs husbehof, b) Ännu
mindre kan ett jordbruk utan husbehofsskog
vara tillfyllest, c) Ja, en väsentlig
ökning kan inträda.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

a) Omkring 75 procent torde understiga
(och i de flesta fall betydligt) brukarens och
hans familjs lefnadsbehof. b) Intet jordbruk
torde kunna upprätthållas utan husbehofsskog.
c) Ja, väsentligt genom l:o)
laga skifte, som emellertid icke kan bäras
af delegarna utan statsunderstöd, 2:o) minskning
af frostländigheten genom utdikning,
3:o) jordbrukens förstorande genom nyodlingar
och införande af cirkulationsbruk,
4: o) bättre tillvaratagande af kreatursspillningen
och 5:o) begagnande af bättre utsäde.

Solleröns distrikt.

På hvarje individ i socknen belöper så
stor areal jord, att jordbrukarna böra kunna
reda sig på jordbruk. Om bolagsegendom
och boställen frånräknas, belöper af socknens
jord på hvarje person 11 snesland 3,5 5
handland med 14 tunnland 1 kappland
skog. En familj på 5—6 personer, som har
sådan tillgång på jord, torde kunna reda
sig. b) Nej. c) Ja, genom bättre bearbetning
och tillförande åt jorden af mera växtgifvande
ämnen.

Venjans distrikt.

= ombuden för Venjans socken,

FRÅGAN 13. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

Orsa distrikt.

b) Nej.

Elfdalens distrikt.

a) Understiger behofvet i allmänhet, b)
Nej. c) I någon mån genom en modern och
rationell skötsel.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Understiger städse lefnadsbehofvet.
b) Nej. c) Ja, i afsevärd mån genom afdikningar
och användande af konstgjorda gödningsämnen.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

a) Ingen egendom bär sig enbart af jordbruk.
Derest icke tillfälle till extra inkomster
genom skogsarbeten funnes, skulle jordbrukaren
knappast kunna existera, b) Omöjligen
utan biförtjenster. c) I någon mån både å
bonde- och bolagshemman, derest jorden
blefve genom utdikningar i allmänhet mera
torrlagd och Vesterdalelfvens vårflöden minskades
genom strömrensningsarbeten.

Nås och Säfsnäs distrikt.

a) Hemmansdelarna äro i allmänhet så
små, att från egendomen knappast kan erhållas
hälften af det nödtorftiga lefnadsbehofvet.
b) Nej, icke med nuvarande kommunikationer
och deraf föranledda låga
priser å jordbruksprodukter, c) Ja, i ej så
liten grad genom bättre gödning och dikning
samt i öfrigt bättre skötsel, hvartill
dock fordras medel.

Jerna distrikt.

I hufvudsak = länsmannen i Nås och
Säfsnäs distrikt.

Äppelbo distrikt.

a) Medelafkastningen torde understiga
lefnadsbehofven med omkring en femtedel
å bondehemman och ungefär hälften å de
bolagshemman, som brukas af arrendatorer.

b) Svårligen, c) Allt efter som de nya metoderna
inom jordbruket komma till användning,
skall utan tvifvel jordens afkastningsförmåga
ökas så, att jordbruk med husbehofsskog
skall fullt kunna fylla brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof.

Malungs distrikt.

a) Understiger vid alla hemmansdelar
nödtorftiga lefnadsbehofven. b) I intet fall.

c) Sådan ökning skulle säkerligen kunna inträda
inom hela socknen, om närliggande
sanka marker blefve utdikade eller torrlagda
och frostländigheten derigenom minskad
samt kreatursstocken ökades.

Lima distrikt.

Jordbruket föder icke här i allmänhet
sin man, särskildt om husbehofsskog saknas.

Transtrands distrikt.

I intet fall. Befolkningen är utom i de
ytterst få fall, der kapital finnes, hänvisad
att söka extra inkomster, mest genom skogsarbeten.

Kronofogden.

a) Medelafkastningen är ej tillräcklig,
b) Svårligen, c) En väsentlig ökning i jordens
afkastningsförmåga skulle kunna vinnas
genom dränering och jordförbättringar
samt ökning af kreatursstocken.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

a) Medelafkastningen kan med full visshet
sägas understiga brukarens nödtorftiga lefnadsbehof.
b) Nej. c) Icke nämnvärdt.

Ludvika distrikt.

a) En sjettedel af den jordbrukande befolkningen
utgöres af s. k. kolbönder, hvilka
ega 2—4 kor och 1 häst och måste genom
att söka arbetsförtjenst uppehålla sina nödtorftiga
lefnadsbehof; fyra sjettedelar af den
uteslutande jordbrukande befolkningen anses
hafva sina nödtorftiga lefnadsbehof å
jordbruket; samt en sjettedel anses af jord -

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

bruket få större inkomst, än som erfordras
för nödtorftiga uppehället, b) Trädgårdsoch
potatisland kunna af grofarbetaren och
hans familj med fördel odlas utan afseende
på husbehof, c) Som arbetarna mest lefva
på gruf- och skogsarbete, kunna dessa, i händelse
de besitta egna hem med tillhörande
täppa, genom nyodling i någon mån
bidraga till jordens ökade afkastning.

Norrbärlie distrikt.

a) Jordbruket föder sin cgare, åtminstone
der han sjelf deltager i arbetet. Bolag
klaga dock öfver att jordbruket är förlustbringande,
beroende derpå att brukningskostnaden
ställer sig kostsammare. På enbart
jordbruk lärer ej öfverskott kunna uppstå.
b) Svårligen utan biinkomster; sådana
hemmansdelar finnas dock icke i nämnvärd
omfattning. Och i alla händelser gifvas rätt
goda tillfällen till biförtjenster genom körslor
och annat arbete, c) Icke i afsevärd
mån, enär jordbruket redan nu skötes på
ett rationellt sätt.

Söderbärlce distrikt.

a) Der egaren sjelf och arbetsföra söner
deltaga i skötande af hemmanet, kan jordbruket
något så när föda sin man. I allmänhet
— vid bruk isynnerhet — klagas
öfver att jordbruket ej lönar sig, utan snarare
går med förlust, beroende på att arbetslöner
och brukningskostnader ställa sig allt
för dyra. b) Näppeligen utan biförtjenster;
sådana hemman finnas dock ej i nämnvärd
grad. I alla händelser gifvas inom socknarna
jemförelsevis ganska goda tillfällen
till arbetsförtjenst, c) När jordbruket kan
skötas på ett mera rationellt sätt, såsom t.
ex. i rikets sydligare provinser, torde jordens
afkastning kunna höjas.

Kronofogden.

a) Afkastningen är för dem, som sjelfva
skota jorden, otillräcklig i Grangärde socken
och knappast tillräcklig i Ludvika socken.
För andra blir resultatet än sämre, b) Svårligen.
c) Om tillräcklig mängd artificiella
gödningsämnen användes, torde jordens afkastningsförmåga
bli något större.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Årsunda distrikt.

Svar saknas.

Torsålcers distrikt.

a) I allmänhet föder jordbruket sin
man. b) De hemman, hvilka sakna husbehofsskog,
äro få och upprätthållas ganska
väl. Egaren lägger då mest an på ladugårdsskötsel
och förskaffar sig körslor vintertid,

c) Bägge slagen af hemman kunna naturligtvis,
om tillgång till medel finnes, förbättras.

Of vansjö och Järbo distrikt.

a) Finnes husbehofsvirke, så förslår i
allmänhet afkastningen väl till brukarens
behof, b) Dock finnas äfven hemman utan

husbehofsvirke, hvilka lemna sin brukare fullt
lefnadsbehof. Men i allmänhet, då lotterna
äro små, blir brukaren hänvisad till biinkomster
för sitt uppehälle, c) Jordens afkastningsförmåga
skulle kunna än ytterligare
uppdrifvas, om derför nödiga medel
kunde på billigt sätt erhållas.

Ockelbo distrikt.

b) Inom distriktet finnes ej någon, som
saknar husbehofsvirke till sin hemmansdel.
Om annan förtjenst än den å jordbruksarbete
finnes, kan äfven hemmansdel utan
skog upprätthållas. c) Om konstgödning
allmännare förekomme, skulle jordbruket i
vissa fall kunna höjas.

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Hamrånge och Hille distrikt.

b) Jordbruk utan husbehof sskog förekommer
ej. c) Ökning i jordens afkastningsförmåga
kunde nog inträda, om växtföljden
ordnades mera rationellt och tillgång å billiga
gödningsämnen förefunnes.

Valbo och Högbo distrikt.

a) De flesta hemmansegare, åtminstone
de större, hafva ännu skog till afsalu, hvilket
försätter dem i en god ställning, så att
de förmånligt kunna sköta sina hemman,
b) En jordbrukare utan husbehofsskog har
mycket svårt att kunna försörja sig och de
sina. I de flesta fall behöfver den mindre
jordbrukaren sälja så mycket från skogen,
att han kan få till utskylder och möjligen
aflöning till en tjenare. Den mindre jordbrukaren,
synnerligast den som ej har häst,
måste söka sig arbete utom hus, och lyckligt
är, att de flesta lärt sig något yrke, såsom
timring, smide och dylikt, c) Någon
ökning i jordens afkastningsförmåga torde
ej ifrågakomma å vare sig bonde- eller bolagshemman.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

a) I allmänhet torde, när husbehofsvirke
finnes, sjelfva jordbrukets medelafkastning
å de särskilda hemmansdelarna anses till
fyllest för egarens nödtorftiga lefnadsbehof
och delvis lemna öfverskott. Till amortering
af köpeskillingen torde dock skogsuf
kastningen i de flesta fall få anlitas,
b) Jordbruk utan husbehofsvirke finnes ej
och torde knappast under nuvarande förhållanden
kunna upprätthållas, c) Jordens afkastning
har under de sista 2.0 åren kanske
fördubblats och kommer helt visst att
ytterligare ökas, i samma mån som tillfällen
till arbetsförtjenst genom körslor och
skogsarbeten minskas och landtmannen blir

j hänvisad att mer uteslutande lefva på jordbruket
samt ladugårdarna uppbringas på
det allt för mycket gynnade stallets bej
kostnad.

Söderala distrikt.

a) I allmänhet torde medelafkastningen
räcka till, men torde det icke finnas någon
bonde, som icke skaffat sig kontanta penningar
genom körslor och dylikt åt bolagen,
b) Något så beskaffadt jordbruk finnes ej
| veterligen inom distriktet, c) Något skulle
väl, åtminstone på vissa håll, afkastningsI
förmågan kunna ökas, men i allmänhet
göres redan nu, hvad göras kan.

Hanebo distrikt.

a) Jordbrukets medelafkastning förslår i
allmänhet icke till brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof, utan måste
denna i regel skaffa sig extra förtjenster
för att draga sig fram. Sådana förtjenster
äro skogskörslor, arbete i timmer- och kolskogen
med mera, hvilka arbeten vanligen
utföras åt bolagen och hvarå det under
föregående år varit ganska god tillgång,
men numera i följd af reducerade af verkningar
och kanske äfven minskad timmertillgång
i orten tyckes finnas ganska betydligt
mindre tillgång. En följd af dessa
minskade tillfällen till extra förtjenster blir,
att jordbrukaren måste söka aftvinga sin
jord bättre skördar för att kunna existera,
b) Hemman, som sakna tillgång till husbehofsskog,
finnas icke. c) Säkert är, att
jorden med en rationell och ändamålsenlig
skötsel skulle kunna afkasta betydligt mer
än under nuvarande förhållanden, då vanligen
hvarken gödslingen är fullt lämplig eller
utsädet fullgodt, hvadan resultatet ovillkorligen
måste blifva mindre tillfredsställande,
så vida icke för skörden särdeles gynnsamma
väderleksförhållanden inträffa.

Mo distrikt.

Något alldeles skoglöst hemman förekommer
icke. Törhända skulle jordbruket på

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

ett hemman, som nödgades köpa husbehofsvirke,
ej bära sig.

Norrala distrikt.

I allmänhet understiger hemmansdelens
medelafkastning brukarens och hans familjs
lefnadsbehof.

Bollnäs distrikt.

a) I allmänhet torde afkastningen förslå
och stundom lemna något öfverskott. En
del småhemman finnas, hvilkas egare äro
hänvisade till biförtjenster, såsom skogsarbeten,
kolningar, körslor etc. b) Svårligen,
om icke undantagsvis, c) Jordens afkastning
skulle nog kunna betydligt ökas genom
ett intensivare jordbruk. Och sådant
är nog att för framtiden emotse. De förnämsta
hindren äro emellertid höga arbetslöner,
bristande kapital och kanske bristande
insikt eller företagsamhet.

Alfta distrikt.

a) Jordbrukets medelafkastning anses fylla
lefnadsbehofvet. b) Nej. c) Ja, genom ett
rationellare jordbruk.

Ofvanåkers distrikt.

a.) Som flertalet hemman här hafva skoglångt
utöfver husbehofvet och hemmansegarna
således icke äro för sitt uppehälle
hänvisade till allenast jordbruket, saknas
erfarenhet för ett riktigt besvarande af frågan.
Mången anser, att ett jordbruk här
icke lönar sig; dock torde en sådan uppfattning
bero på allt för stora fordringar på
ett nödtorftigt uppehälle. Äfven under
förutsättning att skog funnes allenast till
husbehof, torde det kunna sägas, att de
flesta hemmansdelar äro sådana, att sjelf va
jordbrukets afkastning bör kunna fullt fylla
nödtorftiga lefnadsbehofvet. Å ett fåtal
större hemman bör afkastningen äfven
kunna lemna öfverskott, hvaremot äfven
en del hemman äro så. små, att deras afkastning
icke förslår till behofvet. Bolagshemmanen
äro nog samtliga, på ett par
undantag när, så små och af den dåliga

beskaffenhet, att jordbruket å dessa understiger
behofvet. b) Torde väl icke vara
omöjligt, om det ock blir betydligt svårare.
I så fall måste man naturligtvis förutsätta,
att jorden är särdeles god och lättskött och
för afsättning af produkterna tj enligt belägen
samt att jordbruket är tillräckligt stort,

c) Om jorden här skötes väl, torde ökning
i dess afkastningsförmåga knappast vara
möjlig genom vidtagande af särskilda åtgärder.

Kronofogden.

- = länsmannen i Bollnäs distrikt.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

a) Man torde kunna säga, att, äfven om
husbehofsvirke finnes, sjelfva jordbrukets
afkastning icke förslår till brukarens och
hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof och
hemmanets onera, än mindre derutöfver
lemnar öfverskott, b) Förhållandet för en
brukare af ett hemman utan husbehofsskog
blir gifvetvis sämre, c) Ja, i allmänhet genom
bättre skötsel och rikare gödsling, företrädesvis
å jordbruk, belägna i närheten af
folkrikare samhälle.

Helsingtuna distrikt.

a) Der husbehofsvirke finnes, kan något
öfverskott vinnas, b) Utan tillgång till husbehofsvirke
anses en hemmansbrukares lefnadsbehof
icke kunna fullt tillgodoses. Ett
jordbruk utan skog kan upprätthållas, der
tillfälle till biförtjenster finnes.

Forsa distrikt.

a) Jordbrukets afkastning åtgår till brukarens
och hans familjs underhåll. Till
bestridande af de höga skatterna erfordras
biförtjenster. b) Nej. c) Ja, genom konstgjorda
gödningsämnen.

Högsta distrikt.

a) Torde i allmänhet understiga brukarens
och hans familjs lefnadsbehof. Är

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

brukaren dessutom i skuld, torde detta förhållande
vara ännu allmännare. Saken är
emellertid svår att bedöma, enär de flesta
bönder, genom att försälja sin skog och
deltaga i de vinter och sommar uppkommande,
lätt förvärfvade och höga arbetsförtjensterna,
i betänklig grad försumma sitt
jordbruk, hvilket, rätt skött, med säkerhet
skulle gifva dem deras fulla bergning,
b) Ett jordbruk utan husbehofsskog anses
af allmogen för omöjligt, men torde snart
blifva en nödvändighet, då bönderna till
pitprops och egyptiska sparrar försålt all
växande skog, så att många hemman redan
nu sakna vedbrand, c) Ökning i jordens
afkastningsförmåga skulle naturligtvis deraf
blifva en följd.

Harmångers distrikt.

I de flesta fall erfordras extra inkomster
för fyllande af lefnadsbehofven.

Gnarps distrikt.

Intet att tillägga till sockenombudens yttrande.

Bergsjö distrikt.

Svar saknas.

Norrbo distrikt.

a) Ett jordbruk med endast husbehofsskog
lemnar icke medel för utgörande af
de '' kontanta utgifterna, b) Blott vid tillfälle
af extra inkomster och god arbetsförmåga
hos brukaren kan ett mindre jordbruk
utan husbehofsvirke upprätthållas, c)
I allmänhet kan genom driftigt och sakkunnigt
jordbruk jordens afkastningsförmåga
betydligt höjas.

Delsbo distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Eu ordinär hemmansdel med husbehofsvirke
och tj enligt läge för afsättning af
jordbrukets alster kan, derest den ej är
betungad med nämnvärd skuld, gifva nödig
bergning åt en medelstor familj, men

något öfverskott torde ej kunna påräknas,
beroende dock hufvudsakligen på innehafvarens
insigt, flit, sparsamhet och andra
egenskaper, b) Nej, derest ej förhållandena
äro synnerligen gynnsamma för såväl afsättning
af produkterna som möjligheten
att till skäligt pris erhålla bränsle och annat
virke till husbehof, såsom vid sågverk
med större arbetspersonal och i närheten af
folkcentra, c) Med ökad insigt om ett rationellt
jordbruks bedrifvande, i hvilket afseende
gifvetvis åtskilligt återstår att önska,
skall brukaren ovillkorligen kunna uppdrifva
jordens afkastningsförmåga, ehvad han är
innehafvare af ett bonde- eller bolagshemman.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

a) Ett medelstort hemman med skötsam
egare torde kunna lemna tillräcklig afkastning
för brukarens och familjens lefnadsbehof.
Exempel på att jordbruket ensamt
lemna! öfverskott finnes ej. b) Hemman
utan husbehofsskog torde äfven kunna upprätthållas,
dock under förutsättning, att inegoj
orden är särdeles god och har stor
areal.

Ramsjö distrikt.

a) Numera kan icke någon brukare utan
biförtjenster fylla lefnadsbehofven; något
som emellertid så småningom i en framtid
liksom förr borde gå för sig. b) Omöjligt,

c) Afkastningsförmågans ökning kan nog
ej inträda, förrän ett större intresse egnas
åt jordbruket och frostländheten minskas.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

a), b) Om en jordbrukare här saknar biförtjenst
eller skog till afsalu, anses han
icke kunna existera. Deremot utgöra mindre
jordbruk (lägenheter), hvilka afkasta ett
par »kofödor» och potatis till husbehof, ett

FRÅGAN 13. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

godt understöd för en arbetarefamilj. Fördelaktigare,
om husbehofsskog finnes,

c) För höjning af jordens afkastningsförmåga
fordras rikligt med gödningsämnen
och äfven utdikning af myrarna.

Jerfsö distrikt.

a) Bör lemna brukaren nödtorftigt lefnadsbehof,
men ej öfverskott, b) Utan husbehofsskog''
kan ej jordbruket upprätthållas,

c) Ökning i jordens afkastningsförmåga är
möjlig endast genom pekuniära uppoffringar
och konstgjorda gödningsämnen med mera.

Arbrå och Undersviks distrikt.

a) En hemmansdel af ordinär storlek med
tillgång till endast husbehofsvirke kan, efter
nuvarande förhållanden, näppeligen fylla
brukarens och hans familjs behof med de
lefnadsvanor, som numera gjort sig gällande,
utan tillfälle till biförtjenst; hvaremot
nödtorftigt lefnadsbehof nu som förr

bör kunna tillgodoses, b) Nej. c) Ehuru jordbrukets
skötsel under de sista 20 åren gått
betydligt framåt, torde dock mycket återstå
för erhållande af högsta möjliga afkastning.
Bättre kännedom om jordens beskaffenhet
för ett lämpligare tillgodogörande af
artificiella gödningsämnen samt större insigt
i ett bättre tillvaratagande af ladugårdens
afkastning torde vara villkor för ett höjande
af jordens afkastning.

Kronofogden.

a) Under förutsättning att jordbruket tillhörande
binäring ej saknas, torde i allmänhet
sjelfva jordbrukets medelafkastning å
de särskilda hemmansdelarna någorlunda
fylla brukarens och hans familjs lefnadsbehof.
c) En ökning i jordens afkastningsförmåga
bör i allmänhet kunna åstadkommas,
om blott brukaren eger nödiga medel
att använda till jordförbättringar.

IIT. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tunn distrikt.

a) Afkastningen är i allmänhet tillräcklig
för de nödtorftiga lefnadsbehof ven, men
lemnar föga eller intet öfverskott, b) Ja,
i åtskilliga fall. c) Ja, rätt betydligt, förutsatt
att priset å arbetskraft nedgår samt
att brukarna företrädesvis genom lättfattliga
ströskrifter undervisas om, huru konstgjorda
gödningsämnen skola användas och
jorden förbättras. Genom föredrag lemnad
undervisning är nemligen af föga värde,
då det är naturligt, att endast en ringa
bråkdel om ens något deraf kan behållas
i minnet. Hitintills utkomna böcker i
frågan äro knappt lämpliga för andra än
vetenskapsmän samt allra minst för små
jordbrukare.

Stöde distrikt,.

a) Brukaren kan ej med familj hafva
sin tillräckliga utkomst på sin hemmansdel
med endast tillgång till husbehofsvirke.
b) Ja, i vissa fall uppehållas, om brukaren
är en arbetsam man, som skaffar sig biförtjenster.

Torps distrikt.

a) Med energisk skötsel skulle jordbruket
öfverallt fylla behofvet och delvis lemna
öfverskott, b) Ja. c) Ja, synnerligast i
Ljungans floddal och med klokt tillvaratagande
och ökande af hjelpmedlet, gödseln.
Detta mera på bolagshemman.

Borgsjö distrikt.

Svar saknas.

Selångers distrikt.

a) Å ett fåtal mindre väl skötta hemman
understiger jordbrukets medelafkastning bru -

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

karens och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof,
men i allmänhet kan sägas, att densamma
fyller behofven och å icke så få
hemman lemnar öfverskott, b) Svårligen,

c) Ja, genom en mera rationell skötsel.

Kronofogden.

Äfven något skog till afsalu erfordras, för
att i de flesta fall en hemmansegare i
Norrland skall kunna reda sig, i synnerhet
i de orter, der afsättning af landtmannaprodukter
är svårare.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

a) Jordbruk enbart kan ej här för närvarande
föda en familj, b) Nej. c) Icke
för närvarande åtminstone.

Sköns distrikt.

a) Jordens medelafkastning kan väl i
de flesta fall anses i det närmaste fylla
brukarens och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof.
Ganska många fall finnas, då
medelafkastningen understiger lefnadsbehofvet,
och i intet fall torde något öfverskott
uppstå, b) Kan väl ske under någon tid,
derest erforderliga åbyggnader äro i fullgodt
skick, dock under förutsättning att
tillgång till materiel för hägnadens underhåll
finne3. c) En ökning i jordens afkastningsförmåga
kan och bör åstadkommas
genom förbättrade brukningsmetoder.

Timrå distrikt.

— länsmannen i Sköns distrikt med tillägg:
Ett större jordbruk med uppdrifven skötsel
bör emellertid äfven här i trakten kunna
bära sig, äfven om allt husbehofsvirke måste
uppköpas.

Ljustorps distrikt.

a) Jordbruksafkastningen torde i genomsnitt
taget i någon mån understiga brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof
med möjligen högst 1/6 af hvad som
dertill fordras, b) Jordbruk, som sakna

husbehofsskog, finnas ännu icke på orten,

c) Ökning i jordens afkastningsförmåga har
under de senaste åren fortgått, ehuru icke
med så synnerligen stora steg, men den
blir nog större, i samma mån som arbetet
med afverkningarna i skogarna kommer att
förminskas.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Alla tre slagen hemman finnas inom
orten, de, som lemna öfverskott, företrädesvis
inom kustsocknarna, der god tillgång
till afsättning af jordbrukets produkter
finnes. Inom hvarje socken i fögderiet förekomma
hemman, hvilkas afkastning icke
förslår till egarens och hans familjs lefnadsbehof.
b), c) Här på orten anses ett jordbruk
utan husbehofsskog icke kunna bära
sig, äfven om, såsom man har anledning
hoppas, genom stigande intresse för jordbruket
och deraf följande förbättrad skötsel
jordens afkastningsförmåga kommer att icke
obetydligt ökas.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

a) Något öfverskott utöfver lefnadsbehofven
förekommer i stort sedt ej. b) I
städernas närhet möjligen tänkbart, men lika
otänkbart på aflägsnare trakter, c) Ökning
af jordens afkastningsförmåga är tänkbar
blott i den mån, insigten om jordens skötsel
blifver allmännare, än hvad nu är fallet,
och under förutsättning, att inkomst af skogen
kan bereda möjlighet att tillämpa rationella,
men på samma gång kostsammare
odlings- och bruknings- m. fl. metoder.

Att få bolagsarrendehemman uppdrifna
med de allmännast förekommande arrendevillkoren,
är alldeles otänkbart, ty om en
enskild arrendator skulle hafva håg, råd
eller tid att förbättra jorden, så skulle

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

detta blott hafva till följd, att antingen villkoren
till bolaget blefve hårdare eller ock
att bolaget toge igen hemmanet.

Gudmundrå distrikt.

a) I allmänhet torde jordbrukets medelafkastning
vara tillräcklig att fylla brukarens
och hans familjs lefnadsbehof, då deremot
något öfverskott torde höra till sällsyntheterna.
Är hemmansdelen mindre,
torde erfordras, att biinkomster exempelvis
genom skogskörslor anskaffas, bj Ej omöjligt,
då landtbruksprodukter och särskildt
ladugårdens afkastning här stå högt i pris.

c) Ja, under förutsättning att en del föråldrade
metoder afskaffas och jorden egnas
ett mera intensivt arbete. En sak, som
säkerligen också skulle hafva god verkan i
ofvan antydd riktning, vore, om bönderna
kunde komma till insigt om nyttan af att
använda konstgjorda gödningsämnen. De
nyligen bildade s. k. landtmannaföreningarna
hafva härutinnan redan åstadkommit en
förändring till det bättre, ehuru säkerligen
mycket återstår att göra. Det ofvan sagda
gäller ock om bolagshemman, ehuru saken
der ställer sig vanskligare. Skall der en
förändring till det bättre kunna åstadkommas,
fordras, att arrendetiden blir så lång,
att arrendatorn har utsigt att en dag skörda
frukterna af det kapital och arbete, han
nedlagt.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

a) Öfverskott förekommer i stort sedt ej.
b) Nej. c) Då folket blir hänvisadt att lefva
på jordbruk och då bättre insigter om jordens
skötsel vinna insteg, skall säkert nära
en fördubbling af afkastningen kunna
vinnas.

Angående bolagens utarrenderade hemman
är att märka, att arrendatorerna i allmänhet
äro af bolagen beroende och hänvisade
att af bolagens skogsrörelse hafva sin huf -

vudsakliga näring. Säkerligen skola förbättringar
i jordbruket å sådana hemman
komma senare än å böndernas hemman.

Nora distrikt.

a) Med nuvarande uppdrifna lefnadsanspråk
synes det i det närmaste omöjligt
för en medelstor familj om 6 å 7 personer
att kunna existera enbart af jordbruket på
ett hemman om 5 seland jord. I allmänhet
torde hvarje bonde behöfva en extra
förtjenst per år af 200 kronor utöfver afkastningen
af ett dylikt hemman. Kommer
härtill ränta och afbetalning för inköpt
fastighet, så måste extra inkomsten för
bonden höjas med motsvarande belopp,
b) Nej. c) Ja, genom utsträckt utveckling
af foderodlingen och ladugårdsskötseln.

Kronofogden.

a), b) Husbehofsskog torde vara nödvändig
i de flesta fall, för att jordbruket ej
skall orsaka direkt förlust. Öfverskott å
jordbruk efter Ångermanelfvens ådal, der
dock gammal kultur finnes öfverallt, lär
nog vara lika sällsynt som det fall, der
den infödde bonden begagnar annan teg till
sitt korn för året, än den hans förfäder årligen
användt för samma ändamål, så långt
minne och hörsägen derom kunna tälja.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Resele distrikt.

a) I orten hör det till undantagen, att
ett jordbruk föder familjen; skogen måste
alltid anlitas, och finnes ej sådan till afsalu,
uppsökas andra hjelpkällor, helst timmerkörning.
b) Kändt är ej, att något
jordbruk, saknande husbehofsskog, kunnat
upprätthållas, c) Ja, väsentligt genom ett
rationellare sätt att sköta jorden.

Junsele distrikt.

a) Ett hemmans medelafkastning kan,
då dess skogstillgång icke får för ändamålet

FRÅGAN 13. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

användas, icke i något fall förslå till att
underhålla brukaren och hans familj. Äfven
i den händelse att husbehofsskog finnes
att tillgå, torde brukaren af ett medelstort
hemman behöfva 800 å 1000 kronors
inkomst utöfver inkomster å jordbruket,
b) Endast i det fall att innehafvaren kan
påräkna extra inkomster till dels angifna
belopp, dels husbehofsvirket motsvarande
utgifter, c) Torde kunna ske genom bättre
skötsel, tillförsel af gödselämnen m, m.
Dåliga kommunikationer, allmogens okunnighet
samt dess envishet att fasthålla vid
de grundsatser, fäderna följt, lägga nog svåra
hinder i vägen.

Ramsele distrikt.

a) Jordbrukets medelafkastning understiger
i de allra flesta fall brukarens nödtorftiga
lefnadsbehof, äfven der tillgång till
husbehofsvirke finnes. Jordbruket kan således
icke uppehållas utan biförtjenster från
industrien, b) Knappast under några förhållanden.
c) Ökningen i jordens afkastningsförmåga
inträder så småningom, då i
samma mån häfden förbättras.

Helgums distrikt.

Svar saknas.

Bodums distrikt.

a) Såsom jordbruket nu idkas, fyller icke
medelafkastningen brukarens och hans familjs
lefnadsbehof, äfven om husbehofsvirke
finnes, c) Torde i allmänhet kunna ske
genom användning af lämpliga, eventuellt
artificiella gödningsämnen, men huruvida
den derigenom ökade afkastningen betäcker
kostnaderna för gödningsämnenas anskaffande
med de dryga frakter, som betingas
af ortens aflägsna läge från jernväg, är
svårt att afgöra.

Tåsjö distrikt.

a) Ett jordbruk med endast husbehofsvirke
kan inom denna socken icke gifva
öfverskott, utan innehafvaren deraf måste
skaffa sig biförtjenster.

Kronofogden.

a) Å hemman, hvilkas skogstiilgång är
begränsad till husbehofsvirke, lemnar jordbrukets
medelafkastning utöfver brukarens
och hans familjs lefnadsbehof intet öfverskott.
En nödvändig förutsättning för ökning
i jordens afkastningsförmåga och möjligheten
af ett öfverskott utöfver lefnadsbehofven
är den, att hemmanets skogstiilgång
tillåter en årlig om än måttlig afverkning
af skogen.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå distrikt.

a) Om brukaren och hans familj uteslutande
egna sin tid åt jordbrukets skötsel,
bör afkastningen å ett hemman i allmänhet
lemna nödtorftig bergning, b) Torde ej
kunna ske. c) Skulle tidsenligare metoder
användas vid jordens brukande, borde dess
afkastningsförmåga kunna betydligt ökas.

Nätra distrikt.

a) Om egaren med familj rationellt arbetar
på jordbruket, böra alla hemman lemna
nödtorftig bergning. På hemman, som ligga
i mera tätt befolkade trakter, kan äfven
öfverskott påräknas, b) Torde ej kunna ske.
c) Ja, högst betydligt, om mera arbete och
mera rationella arbetsmetoder användas.
Särskildt hafva genom på initiativ af länsagronomer
verkställda försök i denna riktning
mycket vackra resultat vunnits.

Sidensjö distrikt a)

Om egaren och hans familj energiskt
arbeta på hemmanet, så borde alla hemman
kunna lemna full bergning; på vissa ställen
torde äfven öfverskott kunna erhållas,
b) Kan ej ske i anseende till Norrlands klimatiska
förhållanden, c) Ja, om mera arbete
nedlägges och bättre metoder användas,
så kan jordens afkastning mångdubblas.

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KlvONOFOGDAK.

Anundsjö distrikt.

a) Om brukaren och hans familj arbeta
på hemmanet, hafva de deraf nödig bergning,
men något öfverskott torde icke kunna
erhållas, b) Nej. c) Torde nog kunna ske,
om bättre dränering kommer till stånd och
nutida jordförbättringsmedel allmännare användas.

Kronofogden.

a) Derest brukaren och hans familj uteslutande
egna sin tid och sina krafter åt
jordbrukets skötsel, bör afkastningen i allmänhet
lemna nödtorftig bergning, b) Torde
ej kunna ske. c) Användas modernare metoder
vid jordens brukande, bör dess afkastningsförmåga
kunna betydligt ökas.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevads distrikt.

a) Med erkännande att lefnadsbehofven
mångenstädes öfverskridit »det nödtorftiga»
må dock sägas, att såväl bonden som bolagsarrendatorn
nödgas för dessa behofs
fyllande söka genom timmerkörning och annan
verksamhet än jordbruksskötsel skaffa sig
extra inkomster; allt beroende på den ökning
i dagsverks- och aflöningsförhållandena,
som blir en följd af den ström af arbetskraft,
som genom sågverks- ooh trävarurörelsen
dragés från jordbruket och tillföres
industrien, b) Ja, ehuru med svårighet
och försakelse, c) Ja, genom ihärdigt arbete.

Björna distrikt.

a) I följd af'' på de flesta hemman förekommande
frostländighet understiger jordafkastningen
brukarens och hans familjs
nödtorftiga behof, b) Ja, enär brukaren kan
antingen emot några dagsverken eller ock
emot billigt pris från angränsande skogar
få hemta torr skog. c) Alla jordbruk inom
distriktet skulle, om sankmark torrlädes
samt en hvar så skötte sitt jordbruk, som
det kräfdes, lemna ett betydligt öfverskott,

Arnäs distrikt.

a) Finnes tillgång till husbehofsvirke,
torde kunna antagas, att ett jordbruk af
icke allt för dålig beskaffenhet kan fylla
en brukares och hans familjs nödtorftiga
lefnadsbehof. På belägenheten, möjlighet
till afsättning af landtmannaprodukter, jordbrukets
större godhet m. m. torde bero,
om öfverskott skall kunna uppstå. Det senare
gäller dock i allmänhet endast större
och mera välskötta jordbruk. Den mindre
jordbrukarens, torparens, och hans familjs
lefnadsbehof torde dock icke kunna fyllas
från allenast jordbruket, b) Ett jordbruk
utan husbehofsskog torde väl i vissa fall
kunna upprätthållas, då detsamma är af
särskild godhet, och möjlighet finnes till
afsättning af dess produkter, c) Ja, naturligtvis
derest jordbrukaren sättes i tillfälle
att på ett rationellt sätt bruka jorden.
Huruvida denna ökning i afkastningsförmågan
skulle vara tillräcklig att fylla hvarje
jordbrukares nödtorftiga behof är svårt att
säga.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) I öfre landet, der kulturen står efter
nedre landets, torde något tillskott behöfvas
till nödtorftig bergning, till dess landtbruket
kommer i jemnhöjd med nedre landets afkastning.
Att på de flesta ställen i öfre
byggden jordens beskaffenhet är sådan, att
landtbrukaren och hans familj kunna fylla
sina nödtorftiga lefnadsbehof, lider intet
tvifvel och exempel härpå saknas icke.
Men villkoret derför är ett träget, oaflåtligt
arbete på jordbruket och dertill hörande
boskapsskötsel och derjemte enkla lefnadsvanor
och behof i kläder och föda. I kustlandet
är jordens afkastning för närvarande
rikare och denna omständighet föranleder,
att landtmannens behof lättare och säkrare
| kunna påräknas och erhållas der, än hvad

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

förhållandet är, åtminstone för närvarande,
i öfre landet. Kustlandets landtbrukare
äro också bättre situerade i ekonomiskt
afseende än öfre landets och det är på
nedre landet icke någon ovanlig företeelse,
att landtmännen förmått skaffa sig ekonomiskt
oberoende och ett visst välstånd,
hvilket uppkommit genom jordbrukets ändamålsenliga
bedrifvande, b) Husbehofsskog
anses oundgängligt nödvändig för såväl
bönder som torpare, om de med fördel
skola kunna bedrifva jordbruk. Klimatet
är hårdt och vintern lång, hvarför inköp I

af ved skulle blifva en mycket kräfvande
utgiftspost. Kommer så krafvet på virke
till husreparationer, nybyggnader och stängselvirke.
Husbehofsvirke hafva för närvarande
alla bönder och torpare, c) Skulle
mera arbete och bättre metoder användasvid
landtbruket, så skall detsamma öfverallt
lemna nödtorftig bergning åt landtbrukaren
och hans familj, och med enkla
vanor i mat och kläder mångenstädes lemna
något öfverskott. I detta afseende utgöra
bolagshemman icke något undantag från de
sjelfegande böndernas.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

a) Med det lefnadssätt, som nu föres,
räcker ej medelafkastningen till, men med
mera arbete på jorden, mindre lyx och enklare
vanor bör och kan jordbruket fylla
brukarens och familjens nödtorftiga behof
i allmänhet och i genomsnitt samt delvis
äfven lemna öfverskott.

Fors distrikt.

a) I allmänhet kan ingen familj uteslutande
lefva på endast sitt jordbruk, utan
erfordras biinkomster för anskaffning af de
lifsförnödenheter, som ej å jorden kunna
framalstras. c) Genom ett mera intensivt
jordbruk kan visserligen jordens af kastnings -förmåga i väsentlig mån höjas, men de höga
arbetslönerna utgöra för de flesta ett stort
hinder.

Refsunds distrikt.

a) De olika hemmansdelarna torde utan
undantag lemna nödtorftig bergning åt brukaren
och hans familj, der brukaren egnar
sig helt och hållet åt jordbrukets skötsel.
Deremot torde endast ett fåtal lemna öfverskott,
emedan det på orter, der såkalladt
bolagsarbete bedrifves, icke lönar sig för

bonden att betjena sig af legdt arbetsfolk.
Utom att arbetslönerna på sådana platser
äro åtminstone vissa tider af året högt uppdrifna,
blifva arbetare, som en längre tid
gått i bolagsarbete, ovilliga och odugliga
för jordbruksarbete, b) Kan ej inses, hvarför
icke ett jordbruk skulle i vissa fall
kunna upprätthållas, äfven om husbehofsskog
saknas, c) Genom ett mera intensivt
jordbruk torde jordens afkastningsförmåga
i allmänhet kunna fördubblas för att icke
säga mångdubblas å såväl bonde- som bolagshemman.

Bräcke distrikt.

a) Ett hemmans afkastning är så beroende
af den persons driftighet, som brukar
detsamma, att på samma hemman, der en
större familj har sin nödtorftiga bergning,
en annan mindre familj ej kan lifnära sig.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Hackas distrikt.

a) I anseende till de dyra tiderna och höga
arbetslönerna kan jordbrukets medelafkastning
ej till fullo fylla en medelstor familjs
nödtorftiga lefnadsbehof, detta hvad bondehemmanen
vidkommer. Hvad bolagshem -

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KKONOFOGBAR.

manen rörer, hänvisas till svaret under frågan
5. c) Jordens afkastningsförmåga kan
nog till någon del ökas genom konstgödning.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

a) Med strängt arbete kan den i allmänhet
anses fylla behofvet. b) Nej. c) Ja,
genom bättre skötsel och afdikning af i
närheten befintliga frostförande myrmarker.

Föllinge distrikt.

a) Under medelgoda år kan fodertillgången
och rotfrukterna i allmänhet anses fylla
brukarens behof, hvaremot sädestillgången
nästan alltid är otillräcklig. För fyllande
af detta och öfriga behof är befolkningen
hänvisad till att skaffa sig andra inkomster,
b) Nej. c) Derest nödig torrläggning af
frostförande myrmarker kunde'' ega rum och
iföljd deraf utflyttning från byarna ske,
borde en sådan ökning i jordens afkastningsförmåga
inträda, att densamma icke allenast
skulle fylla befolkningens behof utan äfven
lemna afsevärda öfverskott.

Hammerdals distrikt.

a) Halfva antalet hemmansegare reda sig
på sina hemman, andra hälften icke. De
senare måste sålunda utfylla behofven genom
arbete hos bolagen eller på annat sätt.
Något öfverskott torde icke kunna erhållas
genom hemmansbruk, såsom de för närvarande
skötas, efter de lefnadsbehof, allmänheten
har, och de dåliga kommunikationer,
som för denna ort erbjudas, c) Ja,
om arbetskrafter, som fördyrats genom trävaruhandteringen,
blefve billigare och bättre
kommunikationer inrättades, så att jordegarna
billigare kunde inköpa sina arbetsredskap
och lättare och mot högre betalning
afyttra, hvad från hemmanen kan afsättas.

Ströms distrikt.

a) 25 % lefva på sina hemman, likväl
utan öfverskott; de öfriga behöfva till sitt
uppehälle mer eller mindre från andra näringar,
mest från skogshandteringen, som i
sin ordning orsakar mindre god skötsel eller
vanvård af hemmanet, b) Hemman utan
husbehofsskog finnes ej inom distriktet,

c) Ja, i hög grad med tillhjelp af artificiella
gödningsämnen, men med nuvarande arbetspriser
och kommunikationsförhållanden kan
någon knappast idka forceradt jordbruk.
Jordbruket å bolagshemman bedrifves i regel
sämre.

Frostvikens distrikt.

a) Något öfverskott lemnar nog ej jordbruket
under förevarande förhållanden, men
i flesta fall kan jordbrukets afkastning anses
fylla familjens nödtorftiga lefnadsbehof
med tillhjelp af något fiske och något skogsbruk
åt bolagen, b) Torde få anses omöjligt.
c) Med förbättrade kommunikationer
och dermed förenade lättnader i både afsättning
af jordbruksprodukter samt inköp
af passande gödningsämnen etc., med bättre
kunskap i jordbruk, bättre villkor för erhållande
af statsunderstöd för afdikningar
o. d. skulle jordbrukaren uppdrifva jordens
alstringsförmåga ofantligt mycket och orten
förvandlas till välmående byggd, derest jorden
dessförinnan icke helt kommit i bolagens
ego, eller om i så fall bolagen åtminstone
skulle kunna tvingas upplåta jord för
odling.

Bödöns distrikt.

a) Ett hemman, som icke är skuldbelastadt,
kan i regel genom sjelfva jordbrukets
afkastning lemna nödtorftig bergning
åt brukaren och hans familj och understundom
äfven lemna något öfverskott under
förutsättning, att husbehofsskog finnes,
b) Endast under förutsättning att hemmanet
är beläget i närheten af något större sågverk
eller annan industriell inrättning, så
att mjölken kan till ovanligt högt pris af -

KRAGAN 13. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

yttras, c) Under förutsättning att arbetsprisen
blefve lägre, så att mera arbete på
jorden kunde nedläggas, skulle jordens afkastningsförmåga
betydligt kunna ökas.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

a) Sj elfva jordbruksafkastningen understiger
i många fall brukarens och hans familjs
nödtorftiga behof; i de flesta fall torde
den nätt och jemnt fylla detsamma, och endast
undantagsvis lemna något större eller
mindre öfverskott, b) Näppeligen.

Ovikens distrikt.

a) Ett hemman, hvartill finnes husbehofsskog,
kan godt föda en medelstor familj,
b) Nej. c) Afkastningen bör dock betydligt
kunna uppbringas genom eh rationell skötsel,
så att full växtkraft ernås.

Undersåkers distrikt.

a) Under förutsättning att tillgång till
husbehofsvirke finnes och förbättrade metoder
vid jordens skötsel användas, bör jordbrukets
afkastning kunna lemna brukaren
och hans familj nödtorftigt lefnadsbehof.

b) Nej. c) Ja, genom förbättrade och tidsenliga
brukningsmetoder.

Mörsils distrikt.

a) En verklig sjelf arbetande jordbrukare
med ej för höga lefnadsvanor kan godt
lifnära sig och familj å ett medelgodt hemman,
som skötes af honom sjelf med hustru
och barn. Der god afsättning finnes för
jordbruksprodukter, kan ock ej obetydligt
öfverskott erhållas, b) Saknas husbehofsskog,
blir naturligtvis svårare, allt efter svårigheten
att få köpa husbehofvet af skog,
men nog kan jordbruket ändå upprätthållas.

c) Afkastningsförmågan anses komma att

ökas, der det genom anläggande af fabriker,
vägar m. m. blifvit lättare att få försälja
j ordbruksalstren.

Offerdals distrikt.

a) Med de höga arbetspriser, som under
en lång följd af år varit rådande, kommer,
under förutsättning att tillgång till allenast
husbehofsvirke finnes, jordbrukets medelafkastning
å de särskilda hemmansdelarna att
i allmänhet afsevärdt understiga brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof.
Brukaren är sålunda för fyllande af detta
behof hänvisad till de biinkomster, han
bredvid jordbruket kan bereda sig, och hvilka
hittills varit rätt goda .vid skogsdrifning och
dylikt, b) Att ett jordbruk utan husbehofsskog
har ännu svårare att bära sig, faller
af sig sjelft. Att ställningen i detta afseende
här visar sig så ogynnsam, måste i
väsentlig mån tillskrifvas ortens afskilda
läge från jernväg eller närmare afsättningsort
för ortens produkter, c) En högst betydlig
ökning i jordens afkastningsförmåga
bör kunna åvägabringas, men torde detta
dock ej vara att påräkna, så länge de
höga arbetspriserna gälla och så länge jordbrukaren
har så godt tillfälle till en jemförelsevis
god förtjenst vid skogsdrifningen,
hvilken han finner gifva ett omedelbart
bättre resultat än arbetet på jorden.

Als ens distrikt.

a), b) I regel kan jordbrukets medelafkastning
fylla en familjs nödtorftiga behof,
men ej lemna öfverskott. Detta om husbehofsskog
finnes, knappast eljest, c) Ja,
under förutsättning att jordbruket skötes
med intresse.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

a) Då brukaren deråt egnar tillbörlig tid
och omtanke, kan jordbruket i denna ort

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

sägas föda honom och hans familj och
äfven lemna något öfverskott, synnerligast
som husbehofsvirke alltid förefinnes.

b) Utan husbehofsvirke skulle det naturligtvis
blifva svårare att upprätthålla detsamma.

c) Ja, betydligt, om ändamålsenligare skötsel
samt mera arbete, dikning och gödsling m.
m. förekomme.

Tiätans distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Svegs distrikt.

a) Jordbrukets medelafkastning, såsom
jordbruket nu bedrifves, understiger hvad
som erfordras för brukarens och hans familjs
lefnadsbehof. b) Synes ej kunna ske.

c) Om befolkningen egnar sig åt jordbruket,
kan en ökning af jordens afkastningsförmåga
med säkerhet påräknas.

Lillhcrdals distrikt.

a) Med det yppiga lefnadssätt i både
kläder, föda och lefnadsvanor, en snart femtioårig,
på arrendekontrakt grundad skogsdrift
med dess tidtals ymnigt gifvande inkomster
alstrat, synes jordbrukets medelafkastning
ej lemna utkomst till nödtorftigt
(= genom vanan såsom sådant ansedt) lefnadsbehof;
men om detta yppiga lefnadssätt
lemnas ur räkningen, skall jordbrukets
medelafkastning nu lika väl som för 50 år
sedan (då denna ort var bebodd af ett välbergadt
folk) lemna utkomst till nödtorftigt
lefnadsbehof. Dock torde under förutsättning
af bristande tillgång på arbetsförtjenst
å tider, då hemmanets skötsel lemnar ledighet
dertill, en måttlig skogstillgång utöfver
husbehof vet få anses nödig, exempelvis 15
tunnland med beräkning af 2 afverkningsbara
träd pr år och tunnland, b) Synes
absolut omöjligt, c) Jordens afkastningsförmåga
synes i allmänhet kunna minst
fördubblas under förutsättning af lättare
kommunikationer, en förutsättning, som synes
snart vinna förverkligande. Men äfven

jern vägen Orsa—Sveg är alldeles otillräcklig.
Flere jern vägar och billigare arbetskrafter
äro Herjeådalens enda räddning från
förintelse, som är här liktydig med provinsens
uppgång i bolagsegendom.

Ytter-Högdals distrikt.

a) Inom orten finnes nog ej ett enda hemman,
äfven med tillgång till husbehofsvirke,
hvars medelafkastning räcker till brukarens
och hans familjs nödtorftiga behof, b) Torde
ej kunna ske. c) Antagligen, om lämpliga
åtgärder derför vidtagas.

Hede distrikt.

a) Afkastningen af samtliga hemmansdelar,
äfven med tillgång till husbehofsskog, understiger
brukarens och hans familjs nödtorftiga
lefnadsbehof. b) Nej. c) En ökning
i jordens afkastningsförmåga inträder gifvetvis
med ökadt arbete, tillgång på arbetskraft
och billigare arbetspriser; dock är ej
säkert, att befolkningen i dessa byggder
enbart af jordens afkastning någonsin kan
erhålla sin fulla bergning.

Tännäs distrikt.

a), b) Med nödigt husbehofsvirke torde i
allmänhet de respektive hemmansdelarna
bereda sina innehafvare nödtorftig utkomst,
men är detta omöjligt utan husbehofsskog.
Något öfverskott torde dock ej uppstå,

c) Genom bättre odlingsmetoder, förbättrad
kreatursskötsel och lättare kommunikationer
(landsväg till Storsjö och en jernväg, som
berör orten) skulle jordbruket lemna mångdubbel
afkastning.

Kronofogden.

Om en bonde ställer de anspråk på lifvet
som en skogsarbetare, räcker ej hemmanets
afkastning till hans lefnadsbehof. Nöjer
han sig med de anspråk, som ortens förnöjsamma
bondeklass af ålder haft, räcker afkastningen
under vanliga förhållanden. Något
öfverskott blir det deremot icke; och
man torde kunna säga, att om bondeklassen
skall kunna stå emot den konkurrens i

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

arbetspris, som skogsafverkningen medfört,
den hellre bort sänka sina lefnadsanspråk
under dess förra nivå, bland annat äfven
för att kunna utgöra de ständigt ökade utskylderna,
hvilka för närvarande utgå med
10, 15 å 20 % af den beräknade inkom -

sten. Detta gäller Herjeådalen. I Bergs
tingslag är förhållandet något bättre,
b) Nej. Sådana jordbruk finnas för öfrigt ej
i fögderi et. c) Ja, om. lägre arbetspris och
förbättrade kommunikationer kunna erhållas,
annars ej.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

a) Endast socknens bättre hemman anses
kunna med tillgång till husbehofsvirke lemna
nödtorftigt underhåll åt dess brukare och
dennes familj. Ett och annat lemnar till
och med något öfverskott.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

a) Om jordbruket är af god beskaffenhet
och har ett frostfritt läge, kan detsamma
icke blott fylla familjens lefnadsbehof, utan
jemväl deröfver lemna öfverskott, allt beroende
i främsta rummet på familjens idoghet
och sparsamhet. Men derest jordbruket
är till åker och äng ringa och dertill tid
efter annan utsatt för frost samt brukaren
har stor familj, uppstår en brist, som
måste fyllas genom arbetsförtjenster. Under
sådana förhållanden får det lilla jordbruket
skötas af hustrun och hemmavarande barnen,
medan mannen och fadern uppehåller
sig på arbete, b) Ett jordbruk, som saknar
husbehofsskog, kan uppehållas endast derigenom,
att egaren vid sidan har annat
jordbruk med husbehofsskog eller ock att
jorden är belägen i närheten af sågverk,
der virkesaffall kan för billigt pris inköpas
till vedbrand, byggnader och stängsel;
men ett skoglöst jordbruk, som dertill är
beläget något aflägset från stad, industri
eller annat arbetscentrum, med dålig eller
kanske ingen väg eller annan kommu -

nikation, kan icke upprätthållas; ty endast
artikeln bränsle, som inom orten är
ganska dyr, spelar en ingalunda ovigtig roll
i en landsända med 30—40 graders kyla
under en stor del af vintern, helst om jordbrukaren,
såsom vanligen är förhållandet,
vid uppförandet af sina boningshus icke eger
tillgång att som sig bör bona om sin bostad.
För öfrigt torde ett jordbruk af nu
angifna beskaffenhet näppeligen finna någon
brukare, som har sundt omdöme, äfven om
han finge jordbruket såsom gåfva. Också
har det för bolag, som sökt upplåta inegojorden
utan andel i skogsmarken, visat
sig så svårt att få arrendator, att bolagen i
de flesta fall måst sjelfva afberga inegojorden.
c) Gifvet är, att ju intensivare ett
jordbruk skötes, desto större blir afkastningen
och jordbrukets förmåga till ökning
i framtiden. Men dertill förutsättes, att
egaren har råd att uteslutande egna sitt
arbete åt jordbruket, bekosta erforderlig utdikning
och torrläggning med mera. Ofta
är emellertid den, som börjar ett jordbruk,
medellös och kan reda sig endast medelst
arbetsförtjenst. Men derigenom blir jordbruket
eftersatt och en bisak eller börda i
stället för att vara hufvudnäring. Jordbrukaren
måste ock vara vanare vid försakelse
än industriarbetaren, som får betalningen
efter fullgjordt arbete. Kan han
icke under sitt jordbruksarbete förskaffa sig
det lefvebröd, vid hvilket han varit van
som arbetare eller dräng, så ledsnar han
med sitt jordbruk, långt innan han rimligen
kan vänta afkastningen af derå nedlagdt

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

arbete. Den arbetsförtjenst, som jordbrukaren
har utsigt att erhålla vid industrien,
är, såsom vid första påseendet mycket hög,
synnerligen lockande. I sjelfva verket är
aflöningens storlek mer skenbar än verklig,
derför att stora afbränningar uppstå, icke
minst för anskaffande af en rikligare matsäck,
förutom tidsförlust för det egna jordbruket,
en i förtid nedsatt arbetsförmåga
och olust att egna sig åt jordbruksarbetet.

Närmaste förutsättningen för en ökning
i jordens afkastningsförmåga är i allmänhet
den, att jorden blir fullständigt utdikad och
torrlagd. För att emellertid sådant skall
kunna ske, måste staten träda emellan med
billiga, helst räntefria odlingslån eller ock
större anslag utan återbetalningsskyldighet.

Umeå Norra distrikt.

a) Omkring 4/7 af de särskilda hemmansdelarna
anses understiga brukarens och hans
familjs lefnadsbehof, omkring 2/, af hemmansdelarna
anses fylla desamma samt ungefär
V, möjligen lemna öfverskott, b) Ja,
i närheten af städer, större sågverk och
andra folkcentra, c) I närheten af större
samhällen, der jordbruk icke idkas och
hvarest jordbrukaren är i tillfälle att till
billigt pris köpa gödsel.

Vännäs distrikt.

a) Två tredjedelar af hemmanen inom
distriktet torde vid medelafkastning till fullo
fylla egarens lefnadsbehof. b) Nej. c) I
allmänhet har under de 10 senaste åren
jordens afkastningsförmåga å bondehemman
ökats genom intensivare brukningssätt och
medelst användande af konstgjorda gödningsämnen.

Säfvars distrikt.

a) Å de flesta hemman kan med husbehofsskog
jordbruket anses fylla brukarens
och hans familjs nödtorftiga underhåll och
i något fall lemna öfverskott, b) Näppeligen.
c) Ja, om jorden skötes på ett praktiskt
sätt,

Negerfors distrikt.

a) Under goda år kan jordbrukets medelafkastning
räcka till och stundom lemna
något öfverskott, under dåliga däremot icke.

b) Mycket väl, men endast under förutsättning,
att egaren har enskild förmögenhet.

c) Ja, öfverallt, om blott större omsorg och
kostnader nedläggas å jordbruket samt förbättrade
metoder användas vid detsamma.

Bygdeä distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

a) I medeltal anses jordbrukets afkastning
från ‘/i 6 mantal motsvara brukarens
och hans familjs lefnadsbehof. I en del
byar kunna dock 1 häst och 3—4 kor —
som anses nog för en mindre familj — utfodras
å 1/32 eller t. o. m. å 1/ei mantal.
Dessa och än mindre jordbruk kunna emellertid
icke uppehållas utan biförtjenster.
Sådana gifvas dels vid ortens sågverk, dels
å andra orter, b) Nej. c) Ja, genom inrättande
af flere mejerier, genom ökade anslag
till utdikningar och än mera genom
en bibana från stambanan till Skellefteå.

Skellefteå Norra distrikt.

a) Med omkring en tredjedel anses jordbrukets
medelafkastning å de särskilda hemmansdelarna
understiga brukarens och hans
familjs nödtorftiga lefnadsbehof. b) Ja, i
vissa fall, nämligen om tillgång till fiske
finnes i närheten, c) Ja, i vissa trakter,
såvida omsorgsfull afdikning egde rum.

By ske distrikt.

Svar saknas,

FRÅGAN J3. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

Jörns distrikt.

a) Under antagande att husbehofsskog
finnes, måste dock å en stor del hemmansdelar
jordbrukets medelafkastning anses understiga
brukarens och hans familjs nödtorftiga
lefnadshehof. Å några få torde den
kunna fylla detsamma och å mycket få,
om ens något, derutöfver lemna öfverskott,
b) Nej. c) Ja, såväl å bonde- som å bolagshemman,
derest intresset för jordbrukets
ändamålsenliga skötsel blefve större.

Norsjö distrikt.

a) Å de flesta hemman understiger medelafkastningen
brukarens och hans familjs
lefnadshehof. Endast på en tredjedel af hemmanen
kan afkastningen beräknas fylla behofvet,
men den lemnar icke något öfverskott.

b) Nej. c) Ökning i jordens afkastningsförmåga
bör kunna ske genom dränering,
ombyte af sädesarter, vexelbruk och bättre
skötsel af gödseln.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svar 1 från Nysätra socken.

Malå distrikt.

a) Afkastningen från jorden räcker på
långt när ej till för brukarens och hans
familjs nödtorftiga lifsuppehälle, b) Ej i
längden, c) Ju bättre skötsel af jordbruket,
desto större afkastning af detsamma.
Om böndernas hemman gå framåt, sker det
mycket långsamt.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

a) Endast undantagsvis kunna hemman
med frånsåld skog gifva brukaren och hans
familj deras nödtorftiga bergning, b) Nej

c) Ja, på vissa trakter genom införande af

bättre redskap och om konstgjorda gödningsämnen
kunna erhållas för billigare pris.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

a) Medelafkastningen å de särskilda hemmansdelarna
kan i allmänhet anses understiga
brukarens och hans familjs lefnadsbehof
med minst en tredjedel. I vissa
byar, der läget är frostfritt, kan jordbrukets
afkastning fullt fylla brukarens lefnadshehof
och vissa år jemväl lemna öfverskott,
b) Ej troligt i längden, c) Ja, i högst betydlig
grad genom dikning, passande jordförbättringar,
påförande af dyjord och en på rationella
grunder ordnad växtföljd.

Asele distrikt.

a) Under goda år föder flertalet hemman
brukaren och hans familj nödtorftigt,
b) Ett jordbruk, som saknar husbehofsskog,
torde kunna upprätthållas, om brukaren har
att tillgå extra förtjenster, såsom timmerdrifning
etc. c) Ökning i jordens afkastningsförmåga
bör i allmänhet kunna inträda
genom omsorgsfull skötsel och delning af
större hemman. Bolagens hemman synas
icke komma att vinna ökad afkastningsförmåga.

Fredrika distrikt.

a) Under förutsättning att tillgång till husbehofsvirke
och arbetsförtjenst finnes, synes
ett medelstort jordbruk i lappmarken kunna
lemna sin man en rätt god utkomst och
möjligen något öfverskott, b) Näppeligen,
såvidt ej synnerligen goda biförtjenster finnas.
c) Det är högst sannolikt, att en väsentlig
ökning i jordens afkastningsförmåga
skulle inträda, derest de vidsträckta myrmarkerna
inom orten blefve fullständigt afdikade
samt den odlade jorden i öfrigt väl
dränerades och tillfördes nödiga kalkämnen.

Vilhelmina distrikt.

a) Icke ens under förutsättning af att
husbehofsskog finnes, kan jordbrukets me -

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

delafkastning å de särskilda hemmansdelarna
fullt fylla brukarens och hans familjs nödtorftiga
behof, b) Husbehofsskog är nemligen
oundgängligen nödvändig för upprätthållande
af jordbruk, c) Ja, nästan öfverallt
under förutsättning af ett tidsenligt
jordbruk.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

a), b) Ehuru å en del hemman husbehofsskog
saknas, söker bonden lifnära sig och
sin familj af jordbruket. Näringskällan är
dervid boskapsskötseln, som är högt uppdrifven.
c) Ja, isynnerhet om nyare och
bättre metoder vid jordbrukets skötsel komma
till stånd.

Kronofogden.

Har afgifvit svar såsom sockenombud.

Yl. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Diteå Södra och Piteå Norra distrikt.

Jordbruk uppehälles bättre med husbehofsskog
än utan sådan. Utan skog kan
ett jordbruk upprätthållas, om egaren förfogar
öfver ett litet kapital att användas
till afdikningar för frostländighetens aflägsnande.

Elf shy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

a) I distriktets norra del torde nog i de
flesta fall jordbrukets medelafkastning i
väsentlig grad understiga brukarens och
hans familjs nödtorftiga behof. I södra
delen af socknen deremot, hvarest jordbruket
arbetar under gynnsammare naturförhållanden
och på grund deraf sedan gammalt
är mera uppdrifvet, torde nog, åtminstone
på de bättre hemmanen, afkastningen
af jordbruket räcka till familjens nödtorftiga
behof, b) Synes för närvarande icke
kunna ske. c) Att jordens afkastningsförmåga
i allmänhet kan höjas så mycket, att
brukaren af densamma har tillräckligt för
sig och de sinas behof, är otvifvelaktigt,
men innan detta kan ske, fordras ovillkorligen,
att brukaren är sjelf egare af jorden
samt att bättre kunskap om jordbruket och

dermed förenad hushållning bibringas honom.
Såsom ett viktigt villkor för jordbrukarens
existens i lappmarkssocknarna fordras
äfven lindring i vissa skatter, t. ex.
vägskatten. Att med den skötsel af jorden,
som bolagsarrendatorer med sin i allmänhet
osäkra ställning egna densamma,
afkastningen af hemmanen i än större grad
än i fråga om bondehemman måste understiga
brukarens och hans familjs behof är
klart.

Arjepluogs distrikt.

a) Sjelfva jordbrukets medelafkastning
understiger å alla hemman familjens nödtorftiga
lefnadsbehof, men upphjelpes genom
timmerdrifnings- och flottningsarbeten,
fiske och andra binäringar, c) Ökning i
jordens afkastningsförmåga kunde utan tvifvel
i allmänhet åstadkommas, om jordbrukaren
mera och med större intresse egnade
sig åt jordbruket och verkställde myr- och
åkerdikningar, samt förbättrade rödjningslanden
och den sjelf växande ängen. Under
sådan förutsättning och derest större insigt
i boskapsskötseln förefunnes, skulle flera
hemman kunna försörja sina brukare och
deras familjer. Någon skillnad härutinnan
mellan bonde- och bolagshemman förefinnes
icke.

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Kronofogden.

a) I allmänhet anses jordbruket i kustlandet
jemnt bära sig med tillgång till husbehofsvirke.
b) Högre upp i markerna anses
nödvändigt att ega tillgång till skog för
afsalu, om jordegaren skall kunna berga sig.

c) Genom ökade utdikningar och derigenom
minskad frostländighet torde nog jordens
afkastningsförmåga kunna ökas. Förhållandet
är lika i fråga om bolags- och bondehemman.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

a) Jordbrukets medelafkastning å de särskilda
hemmansdelarna anses i fyrtiofem
fall af hundra understiga brukarens och
hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof, i
trettiofem fall fylla desamma och i tjugu
fall lemna öfverskott, b) Svårt utan biförtjenster.
c) I allmänhet anses en ökning
i jordens afkastningsförmåga komma att
inträda genom användningen af förbättrade
redskap och tjenliga metoder. Daglönernas
nedgående hänvisar bonden mer och mer
till jordbruket.

Ofver-Luleå distrikt.

a) Såsom jordbruket här skötes, är medelafkastningen
i allmänhet icke tillräcklig,
b) Svårligen, c) Sköttes jorden väl, borde
dess afkastning kunna betydligt ökas och,
under förutsättning att husbehofsskog finnes,
blifva tillräcklig för en familjs nödtorftiga
behof.

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

— Länsmannen i Öfver-Luleå distrikt.

3. Kalix fögderi.

Käncå distrikt.

a) En jordbrukare, som är en vanlig ordentlig
man, och hans familj kunna icke

existera enbart å jordbruket, hvars medelafkastning
räcker till att fylla ungefär hälften
af hans nödtorftiga lefnadsbehof.

b) Nej, icke i något fall. c) Jordbruket kan
i betydlig mån uppdrifvas och föda sin
man, om lämpliga metoder användas, om
penningunderstöd beredes åt mindre bemedlade
och försök göras från statens och det
allmännas sida att väcka och höja intresset
för jordbruket.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Ofver-Kalix distrikt.

a) Omkring hälften af antalet jordbrukare
hafva för sig och familjen utkomst å
jordbruket, den andra hälften måste skaffa
sig inkomster å binäringar. Få anses ha
öfverskott af hemmansbruket, sedan familjens
behof dragits af. b) Svårligen.

c) Ja, genom tidsenligare jordbruksmetoder,
genom frostländighetens afledande och genom
myrarnas bearbetande.

Gellivare distrikt.

Med få undantag understiger hemmanets
afkastning ganska betydligt hvad som erfordras
till brukarens och hans familjs lefnadsbehof.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Tomeå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

Hemmansbruket föder i allmänhet brukaren
och hans familj, så vida han icke är
mycket skuldsatt, i hvilket senare fall extra
förtjenster måste för värf vas. c) Genom ett
rationellt brukningssätt kan jordens afkastningsförmåga
i de flesta fall mångdubblas.

Öfver-Torneå distrikt.

Om landet blir uppodladt, kan utan tvifvel
en mångdubbelt större befolkning vara
besuten på den befintliga arealen. Öfver -

FRÅGAN 13. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

skott skulle nog kunna uppstå äfven nu,
om ej utskylderna slukade dessa och om
landsvägsbyggnaderna, hvilka nu hota att
ruinera distriktet, öfvertoges af staten.

Korpilombolo distrikt.

a) Synnerligen genom ofta felslagna skördar
har afkastningen understigit lefnadsbehofven.
b) Under nuvarande förhållanden
är skogstillgång på hemmanen nödvändig,

c) Genom bättre metoder i afseende å brukning
och begödsling skulle jordens afkastningsförmåga
kunna ökas.

Pajala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

a) Så länge nuvarande föråldrade brukningsmetoder
användas, kunna inga hem -

man i orten lemna sådan afkastning, att
brukaren och hans familj deraf få sin fulla
utkomst, b) Svårligen, äfven under gynnsammare
villkor, c) Ja, i afsevärd mån genom
lämpliga odlingsföretag och rationell
begödsling.

Enontekis distrikt.

Enär jorden ej af kastar annat än hö och
något potatis, måste medelafkastningen af
härvarande små hemman med obetydlig
kreatursbesättning anses åtminstone med en
tredjedel understiga brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof.

Kronofogden.

Svar saknas.

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Fätu domsaga.

Hänvisas till det yttrande, som afgifvits
af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
med tillägg: Användandet af sågadt virke
i stället för timmer gör sig såsom både billigare
och mera ändamålsenligt allt mera gällande.
Häraf varder åter en följd, att
utom i fråga om ladugårdsbyggnader, hvilka
dock undantagsvis äfven uppföras uti sa
kallade gjuthus, en brukare med tillgång
till penningar är mindre än tillförene beroende
af så kallad husbehofsskog.

Hedemora domsaga.

Svar saknas.

Ofvan-Siljans domsaga.

a) Enär besutenheterna (hemmanen) i fråga
om inegorna i regel äro mycket små, kan
till svar å den första frågan med bestämdhet
påstås, att i allmänhet på orten
sjelfva jordbrukets medelafkastning från de
särskilda hemmansdelarna, om skogen får
användas endast till husbehof, icke förslår
till brukarens och hans familjs nödtorftiga

FKÅGAN 13. DOMHAFVANDE.

lefnadsbehof. b) Knappast, c) Otvifvelaktigt
skulle i det stora hela en ökning i
jordens afkastningsförmåga kunna vinnas
genom förbättrade metoder för jordbrukets
skötsel, genom understöd till nyodlingar
och vattenafledningar m. m. dylikt. Men

så länge jorden ännu endast är storskiftad
och ett hemman, såsom nu är regel, har
sin inegojord belägen på en mångfald ställen,
låter det sig nog icke göra att till någon
högre grad uppdrifva jordbruket inom
orten.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.
a) I hufvudsak lönar jordbruket sig icke,
om ej tillfälle till extra förtjenster genom
körslor eller afverkning af skogen finnes;
dock beror detta på läget af jorden, ty
om densamma är välbelägen, så lemnar
mjölk o. d. förtjenst, c) Jordbruket kan
höjas, beroende på egarens eller brukarens
vilja och förmåga.

Södra Helsinglands domsaga.
a) Der tillgång till husbehofsvirke finnes
och skattetalet ej är för litet samt hemmanet
ej hårdt intecknadt, fyller nog jordbrukets
medelafkastning egarens och hans familjs lefnadsbehof.
b) Der husbehofsskog åter saknas,
torde de små jordbruken komma att få
det ganska bekymmersamt, c) Genom de
biförtjenster, hemmansegarna hitintills haft
genom afyttring af dels afverkningsrätt, dels
skogsprodukter, hafva de väl varit i tillfälle
att inköpa goda åkerbruksredskap äfvensom
artificiella gödningsämnen, men någon
synnerlig ökning i jordens afkastningsförmåga
torde icke vara att emotse.

Norra Helsinglands domsaga.

a) Få hemman med husbehofsskog torde
lemna öfverskott öfver lefnadsbehofven, men
jordbrukarna synas dock i allmänhet ■ välbergade.
b) De hemman, som sakna husbehofsskog,
torde vara få. Jordbruk utan
husbehofsskog kan nog upprätthållas, om
tillfälle till arbetsförtjenst finnes.

Vestra Helsinglands domsaga.

a) Tillförlitlig kännedom härom saknas,
dock finnes anledning antaga, att i särskildt
domsagans norra socknar ett jordbruk utan
binäring af skogsrörelse icke kan, såsom
jordbruket för närvarande vårdas, bära sig.
Sköttes det deremot på lämpligt sätt,
skulle i den fruktbara ådalen säkerligen
landtbruket väl bära sig för många hemmansegare.
När en gång inga vidare skogar
på sina ställen finnas att sköfla, så
kommer nog bonden att få sköta sin jord
så, att den föder honom och hans familj.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga. ning, att belägenheten eller kommunikatio a)

Frågan kan ej besvaras, b) Torde ner äro särskildt gynnsamma,
kunna besvaras jakande under förutsätt -

FRÅGAN 13. DOMHAFVANDE.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.
a) I trakterna af Storsjön är i allmänhet
jordbrukets medelafkastning å de särskilda
hemmansdelarna tillräcklig för brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof
och lemnar här och hvar jemväl något
öfverskott, men i de öfriga orterna deremot
är af kas t ningen i allmänhet otillräcklig,
kanske mest beroende derpå, att genom
den rikliga förtjenst, som genom skogsafverkningen
tillförts befolkningen, dennas anspråk
på lifvets större beqvämligheter i
hög grad stigit i jemförelse med forna tiders
enkla seder, då snart sagdt allt hvad
till familjens nödtorft hörde tillverkades af
dennas egna medlemmar, i stället för att
det nu, tillika med en hel del lyx- och öfverflödsartiklar,
inköpes hos de år för år

allt mera talrikt förekommande handlandena.
Härtill torde , kunna läggas, att den på såväl
den ena som den. andra orten mången
gång rikliga arbetsförtj ensten och den deraf
förorsakade stigande lyxen i hög grad
minskat lusten för ett jemnt och stadigvarande
kroppsarbete hos familjens såväl manliga
som qvinliga medlemmar, b) Under
förutsättning af ändamålsenligare skötsel,
mera nedlagdt arbete, dikning, bättre gödsling
och i synnerhet billigare arbetskrafter
skulle nog i de förstnämnda trakterna
ett jordbruk kunna uppehållas, äfven der
husbehofsskog saknades, under nuvarande
förhållanden deremot icke. c) Under samma
betingelser kan säkert äfven jordens afkastningsförmåga
högst betydligt uppdrifvas,
särskildt å den bättre jorden.

V. Vester bottens län.

Vesterbottens Norra domsaga.
a) I denna fråga gäller i hufvudsak om
domsagan detsamma, som domhafvanden i
egenskap af sockenombud för Skellefteå
socken yttrat om denna. Med landtbrukets

nuvarande låga ståndpunkt här uppe och
med den mängd frosthärdar, som här finnas,
anses det i regel nödvändigt, att bonden
har skog, som han kan lita till och
sälja, då skörden slår fel.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga.

Frågan besvarad med hänvisning till svaret
från kronofogden i Piteå fögderi.

Luleå domsaga.

Svar saknas.

Kalix domsaga.

De i denna punkt uppställda frågor
kunna icke i vidsträcktare mån besvaras
än att det anses otvifvelaktigt, att, med införande
af förbättrade arbetsmetoder och
större insigter hos befolkningen rörande
jordbruket, jordens afkastningsförmåga torde
kunna i väsentlig mån höjas.

FRÅGAN 13. LANDTMÄTERI STAT EN,

Landtmäteristaten.

I. Kopparbergs län.

1 —10. a) I följd af den mycket utbredda
jordstyckningen och åkerarealens ringa
vidd kan omöjligen den täta befolkningen
uteslutande erhålla sin bergning af jordens
afkastning, c) Jordens afkastningsförmåga
kan ökas endast genom laga skifte, hvarigenom
de spridda jordlotterna sammanföras,
ett mera rationellt jordbruk möjliggöres och
odlingslusten torde komma att ökas.

11. a) I allmänhet äro brukningsdelarna
för små för att kunna föda en mindre
familj, äfven om husbehofsskog finnes,
b) Skall ett hemman kunnaupprätthållasutan
husbehofsskog och utan biinkomster, bör
det vara rätt stort och välbeläget. c) Genom
bättre dikning och införandet af ett
ordnadt vexelbruk kan afkastningsförmågan
nog i allmänhet betydligt ökas.

12, (Jerna socken) a) Med de på senare
åren betydligt ökade lefnadsbehofven anses
en bonde eller arrendator icke kunna lefva

endast på sitt jordbruk. En vinterförtjenst
af 300—500 kronor är nog af behofvet
påkallad, b) Aldrig, c) Ja, genom jordens
rationellare skötsel, kreatursstammens förbättring
och ladugårdsprodukternas ändamålsenligare
behandling.

13. a) Jordbrukets medelafkastning torde
å de särskilda hemmansdelarna understiga
brukarens och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof
med minst 30 å 40 %. b) Icke
annat än genom biförtjenster. c) Utan
tvifvel genom dikning och odling isynnerhet
å lämpliga myrmarker, användande af jordförbättringsmedel,
konstgjorda gödningsämnen,
godt utsäde m. m. eller, med andra
ord, genom jordens ändamålsenliga behandling
och brukning.

14. (Mora och Or sa socknar) b) Intet
jordbruk kan upprätthållas utan husbehofsskog.

II. Gefleborgs län.

1. a), b) Medelafkastningen bör fullt

räcka till för brukarens och hans familjs
lefnadsbehof, men utan husbehofsvirke gör
den. det icke; detta under förutsättning att
jorden är medelgod. Öfverskott bör ega
rum, der hemmanet ligger nära afsättningsort
m. m. c) Afkastningsförmågan ökas
och brukningen af hemmanslotten blir intensivare,
om uppdelning af större hemman
eger rum uti smärre lotter, hvilket på se -

nare tider börjat ske dels genom hemmansklyfningar,
dels genom egostyckningar, dervid
intill boende hemmansegare med egen
skogstillgång inköpt inegojord för att utvidga
sitt jordinnehaf.

2. a), b) Medelafkastningen förslår i allmänhet
fullt ut till hemmansegarens och hans
familjs lefnadsbehof å hemman med husbehofsvirke,
men icke å hemman utan dylikt.
c) Afkastningsförmågan ökas och bruk -

FRÅGAN 13. LANDTMÄTERISTATEN.

ningen blir intensivare vid uppdelningen
af allmogens hemman; samma förhållande
eger rum vid de af bolagen företagna styckningar
af inegojorden, då i regel vissa områden
förvärfvas af angränsande hemmansegare,
som ega skogstillgång å sina egna
hemman och således äro i stånd till att
bruka mera jord än den, som hörer under
egna hemmansskatten.

3. a) Med tillgång till husbehof svirke
och under förutsättning af medelgod jord
bör en brukare med familj kunna taga sig
fram på jordbrukets medelafkastning. Brist
eller öfverskott härvidlag torde bli beroende
på det mer eller mindre fördelaktiga läget,
såsom t. ex. afståndet till rörelsecentra
eller förmånliga afsättningsorter m. m.
b) En jordbrukare utan tillgång till husbehofsvirke
kan deremot bestämdt icke underhålla
sig och familj enbart på jordbruket.
Tilläggas bör, att för den mindre jordbrukaren
betesrätt å skogsmarken är nästan
oumbärlig, c) Ökning i jordens afkastning
bör kunna vinnas dels genom förbättrade
brukningsmetoder och dels genom uppdelningj
af de större hemmanen i med afseende
å storleken rätt afvägda lotter. Det
visar sig nemligen tydligt, att afkastningen
från små jordbruk är ojemförligt större förhållandevis
än från allt för stora.

4. (Ockelho socken) a) Torde å medelstort
hemman sällan lemna öfverskott efter
nuvarande lefnadsförhållanden. För att
kunna skaffa pengar till utskylder och för
att kunna »följa med sin tid» måste bonden
endera hafva skog till afsalu eller vidtaga
andra åtgärder, såsom skogskörslor
och kolning, timmer- och vedhuggning,
handtverk och dylikt, c) Ja, genom kalkning
af åkerjorden, som är synnerligt kalkfattig.

5. (Södra Helsinyland) a) Något fall,

der medelafkastningen af sådana hemmansdelar,
som äro afsedda uteslutande för jordbruk,
understiger brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof, torde näppeligen
finnas, utan är i stället att antaga,
att öfverskott bör flerstädes uppkomma,
b) Jordbruk, som helt och hållet saknar husbehofsskog,
är nog under alla förhållanden
svårt att upprätthålla; dock torde äfven
detta kunna ske, der jordbruket, med afseende
i första hand på lämpligt läge i
förhållande till afsättningsort, är synnerligen
gynnadt, samt brukaren och hans familj
iakttaga erforderlig omtanke och sparsamhet.
c) Ja, i rätt betydlig mån genom
förbättradt brukningssätt, bättre kommunikationer
samt i synnerhet väckande af intresse
hos jordbrukarna att söka frambringa
något, utöfver hvad de sjelfva behöfva
eller rättare anse sig behöfva, och på
samma gång borttagande af den på orten
allt för allmänt rådande meningen, att
det ej anstår en bonde, åtminstone en
mera välbergad sådan, att salubjuda sina
produkter.

6. (Norra och vestra Helsingland)
a)Inom de bördigare kustsocknarna i norra
Helsingland torde jordbruket i allmänhet
lemna något öfverskott. I de skogrika socknarna
i vestra Helsingland torde afkastningen
oftast understiga behofven. b) Hemman
med sådant läge, att de med lätthet
kunna förvärfva billigt skogsaffall till vedbrand,
samt desslikes med tillgång till körslor
och arbete under vintern, kunna väntas
bestå utan husbehofsskog. c) Ökning i jordens
afkastningsförmåga bör i allmänhet
kunna påräknas å bondehemman särskildt
inom vestra Helsingland, under förutsättning
att ladugårdsskötsel!! befrämjas och
bedrifves. Utarrenderade bolagshemman
lemna icke samma förväntningar.

FRÅGAN 13. LANDTMÄTEKISTATEN,

III. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, Besele och Barnsele tingslag.)
Frågan kan ej besvaras.

2. (Norra Ångermanlands nedre del)

a) Medelafkastningen af de jordbruk, som
efter förhållandena skötas bäst, är i regel
tillräcklig för brukarens och hans familjs
lefnadsbehof och lemnar ofta öfverskott på
de orter, der afsättningen af landtmannaprodukter
är möjlig, såsom i närheten af
städer eller större landsortssamhällen. Längre
upp i skogsbyggderna, der odlingsmöjligheterna,
hvad beträffar de fasta jordarterna,
äro mer begränsade och inegoområdena i
följd deraf jemförelsevis mindre, måste äfven
den mest idoge, med undantag af under
för jordbruket synnerligen gynnsamma år,
i regel anskaffa en del lifsmedel, d. v. s.
hufvudsakligen mjöl, för kontanta medel.

b) Torde i längden ej vara möjligt, c) Åtminstone
vidkommande bondehemmanen i
allmänhet kommer en ökning af jordens
afkastningsförmåga att inträda, när dels rationellare
metoder för jordbrukets skötsel
börja tillämpas och dels odlingen af förefintliga
myrmarker mera uppdrifves.

3. a) I allmänhet anses, att sjelfva jordbruket,
utan biinkomster, icke kan föda sin
brukare.. Kan denne deremot ur skogen
hemta, hvad han behöfver till sina kontanta
utgifter, så reder han sig godt. c) Genom
förbättrade brukningsmetoder samt flitigare
och förståndigare arbete på jorden kan dess
afkastningsförmåga högst väsentligt ökas.

4. (Torps socken) a) Om en hemmansdel
har tillräckligt stora inegor samt tillgång
till vedbrand och husbehofsvirke, så bör
jordbrukets afkastning på denna ort kunna
föda en medelstor familj. Om något öfverskott
kan fås, beror naturligtvis på familjens
lefnadssätt och förmåga af sparsamhet,
b) Ja, mycket väl, blott egorna äro tillräckligt
störa, c) Ja, öfverallt i den mån bönderna
sj elfva få mera intresse för jordbruket
och kunna bibringas större kunskaper
i denna näringsgren. Så länge bonden har
tillgång till ymnig och lätt realiserbar skog,
vinnlägger han sig mindre om skötseln af
åker och äng och anser jordbruket som en
bisak.

IV. Jemtlands län.

a) Under förutsättning att tillräcklig husbehofsskog
finnes kan en bonde i Herjeådalen,
med 1J2 mantal skatt och utan skuld
å hemmanet, jemte sin familj hafva sin
nödtorftiga utkomst. En bonde i Jemtland
med samma skatt reder sig mycket bättre.
I Herjeådalen lemnar jordbruket intet öfverskott,
äfven om bonden har större skatt.
I Jemtland är det deremot möjligt att genom
flit och omtanke göra besparingar af
jordbruket, b) Ett jordbruk utan husbehofsskog
inom Jemtlands län är ej möjligt
för någon annan än trädgårdsmästare i

Östersunds omedelbara närhet. c) Inom
Herjeådalen bör jordens afkastningsförmåga
kunna ökas i synnerhet genom billigare
transportkostnader af konstgjorda gödningsämnen
för myr jord. Inom stora trakter af
Jemtland gäller detsamma som för Herjeådalen.
. Men dessutom kan jordens afkastningsförmåga
i Jemtland mångdubblas genom
afdikningar och intensivare skötsel af
den öfverhufvudtaget ypperliga jordmånen.
Ett eget jordbruk lemnar gifvet större nettobehållning
än ett arrenderadt under nuvarande
arrendeförhållanden.

FRÅGAN 13. LANDTMÄTERISTATEN.

V. Vesterbottens län.

1—5. a), b) Ställer sig framför allt be roende

af hemmanets läge intill afsättningsort,
mejerier m. m. samt tillfälle till binäring
af fiske och ripfångst i de vestligaste
delarna af länet. Dock anses husbehofsskog
såsom nödvändigt villkor, der hemmanen
ej ligga i närheten af kronoparker,
från hvilka, derest tillmötesgående från statens
sida visades och hushållningen så ställdes,
husbehofsvirke af affall lätt och billigt
kunde lemnas det mindre jordbruket, som
så, derest ej högre tillfällig arbetsförtjenst
lockar arbetskrafterna åt annat håll, tvifvelsutan
kan fylla en anspråkslös och idog familjs
nödtorftiga lefnadsbehof.

6. (Lycksele socken.) a) Mycket få

hemman torde vara af den beskaffenhet,
att de, äfven under mycket gynnsamma
skördeår, kunna helt och hållet föda en familj,
utan måste alltid någon tillfällig
biförtjenst finnas för att bidraga härtill,
b) Saknad af husbehofsvirke torde f. n. ej så
särdeles mycket inverka på jordbruket å
de ställen, hvilka äro belägna i närheten
af kronoparker, der riklig tillgång på torrskog
finnes för jemförelsevis godt pris.
Å de ställen, der så ej finnes, så ock
om denna förmån af en eller annan orsak
skulle försvinna, anses jordbruk här uppe i
längden otänkbart. c) Om arbetsprisen

blifva normala och uppodling sker af
större arealer, synnerligast af för odling
lämpliga myrmarker, der grönfoderskördar
kunna tagas, hvarigenom boskapsskötseln
så småningom höjes, kunde afkastningsförmågan
tvifvelsutan i afsevärd grad ökas.
Härför fordras dock närmast bättre kännedom
om jordens skötsel samt äfven större
intresse hos befolkningen för jordbruk, än
hvad nu är fallet.

7—9. Svar saknas.

10. a) Inom skärgårdsregionen och elflagringsregionen
torde medelafkastningen af
de särskilda hemmansdelarna å 30 % understiga
lefnadsbehof ven, å 50'' % fylla desamma
och å 20 % derutöfver lemna öfverskott.
Inom myrregionen torde de flesta
hemmansdelar afkasta mindre än landtbrukaren
behöfver. b) Ja. c) Inom skärgårdsregionen
och elflagringsregionen torde
jordens afkastningsförmåga kunna höjas genom
intensivare brukning (förslagsvis 10
%). Inom myrregionen deremot icke i afsevärd
mån. Bolagshemman, som icke brukas
af bolagen sjelfva eller deras tjensteman,
befinna sig i regel i lägervall och afkasta
sålunda ej närmelsevis lika mycket
som bondehemman, efter areal räknadt.
Dessas relativa afkastningsförmåga kan sålunda
höjas.

VI. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från länets hushållningssällskaps
förvaltningsutskott..

2. a) Inom kustlandet och eif dalarna
kunna ungefär 60 % af de särskilda hemmansdelarna
anses lemna en medelafkastning,
tillräcklig till lefnadsbehofvet, 20 %
otillräcklig medelafkastning och 20 % en

medelafkastning, större än hvad nödtorftigt
lefnadsbehof fordrar. Inom landet mellan
elfdalarna afkasta de flesta hemmansdelar
mindre, b) Äfven med saknad af husbehofsskog
kan en del jordbruk upprätthållas,

c) Inom kustlandet och elfdalarna kan en
höjning af jordens afkastningsförmåga inträda
i rätt betydlig grad. Inom landet

FRÅGAN 13. LANDTMÄTERI STATEN.

mellan eif dalarna äfven, dock tarf var framåtskridandet
der både längre tid och större
möda. Bolagshemman, som ej brukas af
bolagen sjelfva eller deras tjensteman, befinna
sig i regel i sämre skick än bondehemman
inom samma trakt och kan afkastningen
från de förra hemmanen betydligt
ökas under förutsättning af större odlingsflit.

3. c) I allmänhet torde ökning af jordens
afkastningsförmåga kunna i väsentlig
mån erhållas, dels genom bättre och planmessigare
skötsel, dels och framför allt genom
odling af Norrbottens vidsträckta myrtrakter.

4. Beror på afsättningsmöjligheterna och
deraf hos befolkningen alstradt intresse och
spekulation.

5. a) Jordbrukets afkastning fyller i allmänhet
jordbrukarens och hans familjs nödvändigaste
lefnadsbehof, måhända undantagandes
utskylder, lyxartiklar, njutningsmedel
o. d. Stundom, men. sällan öfverskott.
(Märk dock den goda ekonomiska
ställningen i många lappmarksbyar, långt

innan några inkomster hemtades från skogen!
Örträsks, Långsele, Lomfors, Vän-,
jaurbäcks, Flakaträsks, Nyby, Rödingträsks,
Bjurträsks, Bäfverträsks och Knaftens byar
äro exempel härvidlag från endast en socken.
Lycksele.) h) Jordbruk i lappmarken,
hvilka sakna husbehofsskog, kunna ej i längden
bestå; undantagsvis äfven i kustlandet,

c) Ja, öfverallt genom bättre jordbruksmetoder.
Ett stillastående har på senare tid
försports, beroende på, att från afvittringens
början till laga skiftenas afslutande bönderna
ej haft visshet om hvilka egor de
för framtiden skulle komma att behålla och
på grund derutaf skött jordbruket med
mindre intresse.

6. a) Alla i kusttrakterna belägna bondehemman
med tillgång till husbehofsskog
lemna afkastning för deras brukares nödtorftiga
behof och de mest upparbetade i
närheten af större konsumtionscentra lemna
något öfverskott, b) Icke utan biförtjenster.
c) Någon ökning af afkastningen
skulle nog kunna vinnas genom bortläggande
af föråldrade brukningsmetoder.

Skogsstaten

I. Gefle=Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Oster-Dalarnes revir.
a) Öfver hufvud taget torde i de öfre
Dala-socknarna hemmanens afkastning ej

vara tillfyllest för innehafvarens lefnadsbehof.
Sällsynt är, att något hemman lemnar
öfverskott, h) Knappast, derest ej goda
tillfällen till biförtjenster förefinnas. c) Ja,
utan tvifvel, om tillfälle till afsättning af
jordbruks- och ladugårdsprodukter finnes.

5(5

FRÅGAN 13. SKOGSSTATEN.

Sårna revir.

Intet att erinra utöfver hvad jägmästaren
i Transtrands revir yttrat.

Transtrands revir.

a) De allra flesta mindre hemmanen
kunna icke ensamt för sig lemna innehafvaten
och hans familj fullständigt uppehälle.
Några enstaka större jordbruk lemna
öfverskott af landtbruket, men de äro få.

b) Ja, derigenom, att brukaren af medel,
han intjent på annat arbete, köper sitt
husbehofsvirke antingen från socknarnas
besparingsskogar eller också af kronan.

c) Ja, genom åstadkommande af bättre
kommunikationer, så att artificiella gödningsämnen
kunde anskaffas.

Vester-Dalarnes revir.

a) I allmänhet torde jordbruket ensamt
ej lemna tillräcklig inkomst för lefnadsbehofven.
b) Alldeles omöjligt är detta utan
skog till husbehof. Den sjelfegande bonden
plägar fylla bristen genom försäljning
af skogsprodukter, hvilket bolagsarrendatorn
naturligen ej kan, hvadan den senares lefnadsställning
är betydligt sämre.

Gestriklands revir.

a) Med do pris på landtbrukets produkter
samt de arbetslöner och lefnadsvanor
som inträdt, sedan skogsafverkningen började
tillföra hemmansegarna förut okända
inkomster, äfvensom med den efterfrågan
på arbetskraft, som under senare årtionden
uppkommit genom jernvägsbyggnader och
industriella anläggningar, kan jordbruket
ej bära omkostnaderna annat än uti un -

dantagsfall af exceptionellt lyckligt läge.
En brist af 1/3 af årsbehofvet kan som
medeltal anses uppstå, b) Ja, om brukaren
genom skogsskötseln eller annat arbete kan
hafva någon biförtjenst. c) Genom bättre
kapital tillgång, möjliggörande inköp af artificiella
gödningsämnen och kalk, kan jordens
afkastningsförmåga i allmänhet betydligt
höjas.

Vestra Helsinglands revir.

a) Omöjligt att besvara utan vidlyftiga
undersökningar. b) Anses i längden icke
kunna ske. c) Ja, om skötseln af jorden blir
intensivare. De höga förtjensterna vid skogsarbetena
hafva lockat den jordbrukande befolkningen
att taga arbetskrafterna från jordbruket,
äfvensom att föda för stort antal
dragare, hvilket afsevärdt hindrat en god
skötsel af jorden. Och då detta sedan under
tider med tryckta konjunkturer och i
följd deraf låga priser å skogsarbetena af
vana fortgått, har detta förhållande blifvit
till ännu större men för jordbrukets skötsel.
Synnerligast har vanan att hålla flera
hästar än som för jordbruket behof vas eller
att å smärre lägenheter hålla en häst, ehuru
der ingen annan dragare än kor eller
möjligen en oxe borde finnas, mycket nedsatt
den jordbrukande befolkningens ekonomi
och såmedelst äfven hindrat en rätt
utveckling af jordens skötsel.

Norra Helsinglands revir.

Svar saknas.

Öfver jägmästaren.

Se under Litt. H. särskilda yttrandena.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

a), b) En mindre hemmansdel, äfven om
husbehofsskog finnes och äfven om densamma
har en särdeles gynnsam belägen -

het för afsättning af jordbruksalster, anses
knappt kunna afkasta, hvad som för en familjs
nödtorftiga uppehälle erfordras, ännu
mycket mindre om husbehofsvirke saknas.

FRÅGAN 13. SKOGSSTATEN.

Hernösands revir.

a), b) Ungefär 85 %, hvaraf en stor del
utgöres af arrendatorer, reda sig ej på sina
jordbruk med den skötsel, de kunna gifva
sina hemman. Cirka 10 % kunna möjligen
genom jordbruket under goda år finna
sin bergning från sina hemman, under det
att omkring 5 %, och dessa utgöras i regel
af sjelfegande bönder, få något öfverskott.
1 regel skötes jordbruket bättre,
der små skogsarealer finnas; exempelvis i
af gammalt odlade byggder reda bönderna sig
godt utan att hafva skog till afsalu. Dock
måste husbehofsskog finnas, ty utan dylik
kan ett jordbruk ej existera. c) Under
förutsättning att arrendatorerna finge mera
hjelp till byggnadsunderhåll samt finge billiga
arrenden och arrendatorerna ej genom
systemet blefve demoraliserade, kunde nog
afkastningsförmågan hos jordbruket höjas.
Upptagandet af afloppsdiken, inkörning af
myr jord och användandet af konstgödsel
skulle ju också bidraga till höjandet af
jordens produktivitet.

Junsele revir.

Något öfverskott öfver familjens nödiga
lefnadsbehof torde utan biinkomster icke
kunna uppstå, b) Icke gerna. Å aflägsnare
skogshemman äro ju kostnaderna för
husbehofsskog, synnerligast för ved, ej
stora, men der kan äfven med husbehofsvirke
en brukare icke med familj lefva
på enbart jordbruk, c) Ja, flerstädes, om
jorden får bättre skötsel, men fordras dertill,
att brukaren har råd att påkosta jordförbättringar
samt intresse härför.

Tåsjö revir.

a) Kontanta inkomster (till utlagor m. m.)
anses nödvändiga för fyllande af en jordbrukande
familjs efter gängse uppfattning
nödtorftiga behof och få äro säkerligen
undantagen härifrån, b) Endast om ett
jordbruk är särskildt väl lottadt i andra
afseenden samt virkesöfverskott finnes i
orten, anses tillgång till husbehofsvirke ej

vara utaf afgörande betydelse, c) Jordens
afkastningsförmåga skulle stiga i den mån,
en koncentrering af inegorna kunde vinnas
genom odling af foderväxter invid gården
(myrodlingar), på det att sämre utslåtter
måtte kunna efter hand undvaras, genom
ett rationellt tillvaratagande af gödseln samt
genom tillgång till tillräcklig arbetsstyrka.
Men då trävaruindustrien äfven framdeles
torde komma att hålla dagsverksprisen uppe
vid en för jordbruk onaturlig höjd, bör ett
dylikt i allmänhet ej vara större, än att
detsamma kan skötas af gårdens folk.

Anundsjö revir.

a), b) Ett jordbruk i Norrland anses för
närvarande icke kunna existera utan husbehofsskog.
Nödig husbehofsskog och äfven
större eller mindre virkesöfverskott från
skogen torde de flesta bondehemman i
denna ort ega, men der bolag förvärfvat
afverkningsrätt på dylik hemmansskog, har
husbehofsafkastningen derifrån nedbringats
till ett minimum, c) En ökning i jordens
afkastningsförmåga står i direkt förhållande
till den kontinuerliga inkomst, som kan
påräknas från hemmanets skog. Bolags -arrendatorn eller den s. k. landbonden är
i regel hänvisad till den skogsafkastning,
som lemnas honom af torra och vindfällda,
icke timmerdugliga träd eller ock efter utsyning
till nybyggnader och reparationer.

Ostra Jemtlands revir.

a) Ett bondehemman med en areal odlad
jord af c:a 6 å 8 har, lemnande en medelafkastning
af 25 tunnor spannmål jemte
c: a 80 tunnor potatis samt födande 5 å 6
kor och häst förutom en del s. k. småfä,
bör, der det innehafves skuldfritt samt synnerligast
då egaren i sina barn har eget
arbetsfolk till hemmanets brukande, gifva
en medelstor familj fullt ut dess nödtorftiga
bergning och, om ett sparsamt lefnadssätt
eger rum, till och med lemna något
öfverskott genom inkomst af skogsafverkning.
Detta dock inom kommuner med

FKÅOAN 13. SK0C4SSTATEN.

ej för högt uppdrifna skatter, b) Svårligen.
c) Genom att använda artificiella gödningsämnen
och genom att jorden onekligen
nu brukas och skötes bättre än för ett
och annat tiotal år tillbaka, torde i allmänhet
jordens afkastningsförmåga ökats å
bondehemmanen. Å bolagshemmanen deremot
eger ett motsatt förhållande rum.

Å desamma är jordbruket i ständigt nedgående.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

a) Då nu jordbruken i orten icke äro af
sådan storlek och i regel genom kuperad
terräng i förhållande till storleken svårbrukade
och då dertill kan inträffa, att sädesgrödan
ett år slår fel, så finnes icke permanent
utsigt till sådant öfverskott af jordbruksprodukter,
som erfordras för fyllande
af det kontanta penningebehofvet och sålunda
icke heller möjlighet för enbart jordbruk
att föda sin man. c) Skulle nog i
allmänhet kunna ega rum, om på jorden
nedlades mera arbetskraft, men sådan står
tyvärr icke till buds till det pris, jordens
ökade afkastningsförmåga kan bära, dertill
är skördearbetet inom den konkurrerande
industrien, skogsbruket, ännu allt för mycket
gifvande.

Norra Jemtlands revir.

a) Endast mera sällan lemna jordbruk
inom detta revir den afkastning, att de
fullt föda brukaren och hans familj, och
ett betydligt mindre antal lemnar något
öfverskott; flertalet jordbruks afkastningsförmåga
understiger vida lefnadsbehofven
för brukaren med familj, då till dessa behof
räknas allt hvad till en bondfamiljs
tarfliga existens enligt ortens sed kräfves.
b) Dock kan jordbruk äfven utan husbehofsskog
tänkas bära sig i sådana trakter,
som ligga mera aflägse från kommunikationsleder,
dertill då äfven bättre flottleder
räknas, emedan ved och småtimmer der i
kan erhållas billigt. På de flesta ställen
skulle ökning i jordens afkastningsförmåga

kunna tänkas, om kommunikationerna förbättrades
och innehafvarna ville mera egna
sig åt jordens skötsel, än nu är fallet.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.
a) Större delen af hemmansbrukarna i
Norra Jemtland hafva ej så stor afkastning
af sjelfva jordbruket, att de derpå kunna
med de lefnadsvanor, som numera inträdt,
försörja sig och sin familj. Ett och annat
välbeläget hemman med bra åbyggnader
och väl skött torde visserligen lemna öfverskott,
men dock obetydligt, b) Nej. c) Torde
komma att öka betydligt, i samma mån
som bättre kommunikationer inträda samt
den jordbrukande befolkningen börjar erhålla
större insigt i skötandet af sitt jordbruk.

Vestra Jemtlands revir.
a) Under förutsättning att jordbruket kan
skötas med eget folk och ej med legda arbetare
och det utföres omsorgsfullt, kan
möjligen afkastningen i det närmaste fylla
ett nödtorftigt lefnadsbehof. Öfverskott kan
svårligen förekomma annat än i närheten
af industriella anläggningar eller å platser
med god afsättning för jordbrukets alster.
Hemman med dylikt öfverskott höra sålunda
mera till sällsyntheterna och förekomma
stänkvis inom Ovikens, Hallens,
Alsens och Offerdals socknar, b) Endast
under vissa förutsättningar, c) Ja, i den
mån, som brukaren tillegnar sig och tilllämpar
såväl de praktiska som teoretiska
kunskaper, hvilka stå honom till buds i
fråga om jordens rätta skötsel.

Socknarna Undersåker, Are och Kall, af
Vestra Jemtlands revir.
a) Jordbrukets medelafkastning å de särskilda
hemmansdelarna kan anses fylla brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof,
för så vidt hemmanet ligger så till,
att någon kontant inkomst kan erhållas antingen
genom afsättning af jordbruksalster
eller genom tillfälligt arbete, b) Nej. c) Ja,

FRÅGAN 13. SKOGSSTATEN.

så snart jorden brukas bättre och omsorgsfullar
e.

Herjeådalens revir.

a) I trakterna af Storsjön och Näckten
samt inom delar af Ytter-Hogdals socken är
i allmänhet jordbrukets medelafkastning tillräcklig
och lemnar här och hvar jemväl något
öfverskott, men i de öfriga orterna deremot
i allmänhet otillräcklig, kanske mest
beroende derpå, att genom den rikliga förtjenst,
som skogsafverkningen tillfört befolkningen,
dennas anspråk på lifvets större
beqvämligheter i hög grad stigit i jemförelse
med forna tiders enkla seder. Härtill
torde kunna läggas, att den på såväl
den ena som den andra orten mången gång
rikliga arbetsförtjensten och den deraf för
orsakade stigande lyxen i hög grad minskat
lusten för ett jemnt och stadigvarande
kroppsarbete hos familjens såväl manliga
som qvinliga medlemmar, b) Under förutsättning
af ett rationellare jordbruk och
billigare arbetskrafter, skulle nog i förstnämnda
trakter jordbruk kunna uppehållas,
der husbehofsskog saknas, men under nuvarande
förhållanden går det icke. c) Under
nyssnämnda förutsättningar kan å
samma trakter jordens afkastningsförmåga
helt säkert ökas.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

a) Jordbrukets medelaf kastning fyller nätt
och jemnt brukarens och hans familjs nöd -

torftiga behof. b) Nej. c) Ja, i mån af
förbättrade jordbruksmetoder, rationell ladugårdsskötsel
samt bättre kommunikationer
(jernväg), och dermed förenade afsättningsförhållanden.

öfver jägmästaren.

a) I vanliga fall kan jordbrukets afkastning
icke fylla en familjs nödtorftiga lefnadsbehof,
utan erfordras åtskilliga hundratal
kronor kontant inkomst derutöfver, att
användas till utskvlder och en del förnödenheter,
som ej kunna erhållas från jordbruket.
— Den, som har skog till afsalu,
kan med lätthet åstadkomma dylik inkomst,
men eljest måste han uteslutande genom
arbetsförtjenst söka skaffa sig densamma.

b) Saknar hemmanet husbehofsskog, måste
äfven virke och ved inköpas, och då erfordras
ännu större kontanta inkomster.

c) A hemman, som äro välbelägna för afsättning
till högt pris af landtmannaprodukter
synnerligast från ladugården, skulle
möjligen jordbruk kunna drifvas utan tillgång
på husbehofsskog, i annat fall icke.

c) Ja, betydligt genom en intensivare skötsel,
men så länge riklig tillgång på arbetsförtjenster
i skogarna finnes, är det mera
lönande egna sig deråt, synnerligast som
jorden är kälad sju månader af året. Dertill
kommer, att dagsverksprisen äro så
höga, att jordbruksarbete ej gerna kan
bära sig.

III. Vesterbottens distrikt.

Järns revir.

a) Jordbrukets medelafkastning understiger
å de flesta hemmansdelar brukarens och
hans familjs nödtorftiga husbehof, b) I sådana
fall, der gynnsamt läge gifver tillfälle
till biförtjenster, kan jordbruk utan husbehofsskog
upprätthållas, eljest torde detta
kunna ega rum endast för större jordbruk

närmast kusten och större byar, jordbruksoch
ladugårdsprodukter kunna afsättas förmånligt.
c) Ja, genom afdikning och bättre
metoders användande.

I förenämnda afseenden eger ej någon
afsevärd skillnad rum mellan bonde- och
bolagshemman i annat fall, än att sistnämnda
hemmans egare kunna genom sin

FRÅGAN 13.

SKOGSSTATEN.

kapitalstyrka nedlägga mera omkostnader
för höjande af jordens afkastningsförmåga,
hvilket äfven på sina ställen bär syn för
sägen.

Norsjö revir.

a) ''Jordbruket inom såväl bonde- som bolagshemman
å nedre landet, på ett afstånd
af omkring 2 å 3 mil från kusten, anses
under goda år i allmänhet kunna fylla, hvad
som för husbehof är nödvändigt och ibland
t. o. m. lemna ett ej ringa • öfverskott,'' såsom
under det gynnsamma året 1897, då
från de storrå byarna invid eller i närheten
af Skellefteå stad omkring 1400 tunnor korn
försåldes till Kåge qvarn, men inom revirets
öfriga och hufvudsakligaste del är
jordbrukets afkastning äfven under goda år
otillräcklig för brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof. b) Ej i längden.
Endast för enstaka fall kan detta tänkas
vara möjligt, såsom å de hemman, som äro
belägna i närheten af sågverk, hvarifrån det
erforderliga husbehofsvirket vore att för billigt
pris påräkna, c) I vidsträcktare omfattning
verkställda utdikningar af å kronans
och enskildas områden förekommande sankmarker
skulle helt visst utgöra ett af de
kraftigaste medlen till höjande af jordens
alstringsförmåga i allmänhet.

Burträsks revir.

a) I Löfångers, Nysätra och Bygdeå socknar
samt nedre delen af Burträsks socken
torde jordbrukets medelafkastning få anses
fylla brukarens och hans familjs nödtorft,
äfvensom i de flesta fall derutöfver
lemna öfverskott. Äfven i öfre delen af
Burträsks socken torde denna nödtorft,
om man undantager ett antal bolagshemman
och ett. fåtal olämpligt belägna
bondehemman kunna fyllas af jordbrukets
medelafkastning. Der tillfälle finnes
till hiförtjenster, såsom skjutsning, tjärbränning
och kolning samt andra sådana
handteringar, som icke i större grad draga
brukaren bort från hemmanet, torde af

dessa äfven i sistnämnda trakt något öfverskott
utöfver nödtorften kunna vinnas.

b) Jordbruk, som saknar husbehof sskog, kan
nog utan betungande kostnader få sitt behof
af skogseffekter fyldt, då hemmanet är
beläget i närheten af kronoskog, från hvilken
virke för synnerligen billigt pris kan
erhållas, c) Jordens afkastningsförmåga
kommer nog otvifvelaktigt att stiga dels
direkt genom förbättrade dräneriiigsförhållanden
och högre kultur samt användande
af artificiella gödningsämnen m. m., dels indirekt
genom frostländighetens minskande,
befolkningens ökning samt genom jordbruksprodukternas
värdestegring, i mån som kommunikationerna
utvecklas.

Hvad särskildt bolagshemmanen beträffar,
torde bättre skötsel och dermed högre afkastning
vara att påräkna genom att arrendeförhållandena
på ett lyckligare sätt ordnas,
än som nu är fallet.

Degerfors revir.

a) Få torde de hemman inom orten vara,
som endast med tillgång på husbehofsvirke
kunna lemna sina brukare nödtorftig bergning.
Biinkomster i kontanter antingen af
skog till afsalu eller genom extra arbete
fordras ovillkorligen till betalande af skatter
och inköp af förnödenheter, som icke kunna
alstras på hemmanet.

Södra Lycksele revir.

a) I goda år finnas flera exempel på, att
jordbruket föder brukaren och hans familj.
Isynnerhet är detta fallet, då bonden kan
sköta sitt jordbruk genom egna söner och
ej behöfver lega folk, hvilket ställer sig för
dyrt. Bolagen betala nemligen så mycket
för sina arbeten, att det ej lönar sig att derifrån
taga folk till jordbruket, b) Nej.

c) Att jordbruk godt kan bära sig, är höjdt
öfver allt tvifvel, liksom att jordens afkastningsförmåga
kan afsevärdt ökas, men härför
fordras bättre kunskap hos befolkningen.
Genom större dikningar kan frostländigheten

| minskas, hvartill dock ortsbefolkningen,

FRÅGAN 13.

SKOGSSTATBN

sedan skogen blifvit såld, ej har råd. Härför
skulle kräfvas vida större statsanslag än
hittills beviljats.

Norra Lycksele revir.

a) Förrän den lyx i klädsel och ökade lefnadsbehof,
som — med de höga aflöningarna
under sista årtiondet — rotfästat sig hos
allmogen, i synnerhet ungdomen, lemnade
hemmanens afkastning i allmänhet nödtorftigt
underhåll för en medelstor familj, derest
icke missväxtår och frost grusade dess
förhoppningar. Hemmanen voro då ännu
oskiftade och barnen bjelpte till med jordbruket,
men genom hemmansklyfningar
hafva äfven en hel del allt för små besutenheter
om t. ex.x/64, 1/12S och ännu mindre
mantal uppstått, hvilka — förrän odlingar
föregått — ej kunna föda sin man. Genom
dessa förhållanden hafva utflyttningar
skett äfvensom utvandringar till Amerika,
till Gellivare, till Lofotens banbyggnad
och andra trakter, hvarjemte höga
dagspenningar vid skogsarbeten inom socknen
dragit arbetskrafterna från jordbruket,
som derigenom varit nära sin undergång.

Jordbrukets medelafkastning inom reviret
lemnar ej alltså nödtorftigt lefnadsbehof
för dem, som dermed syssla, så vida icke
en biförtjenst på 200 å 300 kronor pr familj
kan beredas genom timmerkörning,
flottningsarbeten, tjärbränning och lasskörning
m. m. b) Saknad af husbehofsvirke
anses ej för närvarande mycket inverka på
jordbruket, då riklig tillgång på torrskog
finnes att tillgå från kringliggande kronoparker
emot 50 öre pr lass och 30 å 50 öre
pr hustimmer, men sedan kommunikationer
underlättat tillgodogörandet af densamma,
blifver förhållandet annorlunda, c) Genom
återgång till normala arbetspris och uppodling
af lämpliga myrmarker, hvartill dock fordras
statsanslag, torde med säkerhet — vid
förståndig hushållning i öfrigt — jordens
afkastningsförmåga i ej aflägsen framtid

blifva i det närmaste eller fullt tillräcklig
för den jordbrukande befolkningens behof.

Åsele revir.

a) Under goda, icke frostförande år föder
det stora flertalet hemman brukaren och
hans familj nödtorftigt, b) Torde kunna
ske, så vida brukaren har att tillgå stora
extra förtjenster. c) Ja, genom intensivare
skötsel och sönderdelning af de större hemmanen.
Bolagshemman synas under nu
rådande förhållanden icke komma att vinna
ökad afkastningsförmåga, utan torde jordbruket
der småningom gå sin undergång till
mötes.

S or sele revir.

a) Under medelmåttiga år kan jordbrukets
afkastning någorlunda fylla brukarens
och hans familjs lefnadsbehof. b) Svårligen
i längden. Samtliga hemmansdelar inom
reviret hafva för närvarande husbehofsvirke,
men kommer nog detta goda förhållande
att ändras genom tillämpande af den för
Lappland så förderfbringande egostyckningslagen.
c) Ja, betydligt.

Stensele revir.

a) Inom Stensele socken finnes endast ett
fåtal byar, såsom t. ex. Kaskelaukt, Bastuträsk
och Näsvattnet, der jordbrukets medelafkastning
fyller brukarens och hans familjs
nödtorftigaste lefnadsbehof. Å alla öfriga
byar och lägenheter understiger afkastningen
brukarens behof och är å en del så dålig,
att hemmanet utarrenderas blott mot utgörande
af hemmanets utskylder. b) Omöjligt.
c) Någon ekonomiskt lönande förbättring
för ökande af jordens afkastningsförmåga
torde, på grund af det stora afståndet
till jern vägsstation och de dyra arbetskrafterna,
ännu ej kunna införas.

Vilhelmina revir.

a) I det skick, hvari arrendehemmanen
nu befinna sig, torde deras medelafkastning
å 10 % af desamma fullt fylla brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof

FRÅGAN 18.

SKOGSSTATEN.

och å 90 % understiga dessa behof, b) Nej.
c) Å samtliga bolagshemman kan jordens
afkastningsförmåga betydligt höjas och äfven
å en del bondehemman genom införande af
bättre och mera tidsenliga metoder samt
lättare kommunikationer.

Fredrika revir.

Svar saknas,

Bjurholms revir.

a) Om ett hemman i öfre landet under
vanliga år lemnar säd och rotfrukter till
familjens husbehof och foder till kreaturens
utfodring och årligen kan slagta ett svin och
ett dussin får för egen räkning, så behöfvas

IV. Norrbot

Piteå revir.

a) Jordbrukets medelafkastning anses med
ungefär 50 procent understiga nödtorftiga
lefnadsbehofvet. b) Nej. c) Ja, afsevärdt
genom billiga lån till nyodlingar och jordens
ordentliga skötsel och förbättring. För
erhållande af sådana lån borde i främsta
rummet den sjelfegande, jordbrukande befolkningen
komma i fråga.

Flfsby revir.

a) De hemman, hvilka ligga i omedelbar
närhet intill kusten, torde lemna brukaren och
hans familj för deras uppehälle erforderlig
afkastning, i vissa fall öfverskott. Fastigheterna
längre in i landet lemna endast
undantagsvis en för familjens uppehälle erforderlig
afkastning, b) Nej. c) Genom en
rationell brukning af jorden och genom biinkomsters
erhållande under vintermånaderna
anses jordbruket kunna höjas.

Arv idsj aur v revir.

a) Medelafkastningen anses i allmänhet
med 1/J å l/3 understiga brukarens och hans
familjs nödtorftiga lefnadsbehof. Öfverskott
torde sällan kunna påräknas, c) Ja, i väsentlig
grad genom mera rationella jordbruksme -

ändock penningar till skatter, specerier, kläder
och lyse. Då skogen är borta, skaffas
penningar genom att sälja smör och möjligen
något nötkreatur, eller söka husets
manliga medlemmar arbetsförtjenster. De
enda iakttagna fall, der jordbruket gått ihop
eller det t. o. m. visat sig blifva öfverskott
och förmögenhet i huset, är, der alla familjens
medlemmar, söner och döttrar, i synnerhet
sönerna, stannat i hemmet och arbetat
för hemmanets förbättrande, eller med andra
ord ett patriarkaliskt förhållande varit
rådande i familjen.

Öfver jägmästaren.

Se anmärkningen vid frågan 1.

:ens distrikt.

foder samt fortsatta odlings-, dränerings- och
torrläggningsarbeten. Dock bör staten vid
torrläggningsarbetena kraftigare än hittills
ingripa med understöd.

Öfre Byske revir.

a) I allmänhet understiger medelafkastningen
ej så litet brukarens och hans familjs
lefnadsbehof, hvilket i främsta hand
gäller bolagens arrendehemman, och i de
flesta fall torde afkastningen från åker och
ladugård, såsom de nu skötas, icke lemna
mer än hälften eller möjligen på de bästa
ställena två tredjedelar af hvad, som vore
erforderligt, b) Icke för närvarande, c) Ja,
dock icke i sådan mån, att idkandet af jordbruk
och boskapsskötsel utan annan biförtjenst
kan lemna nödtorftig bergning, utan
torde befolkningen alltid blifva hänvisad till
att hemta sin utkomst från skogen vare sig
genom arbete med af verkningar och flott -ningar eller genom försäljning af skogseffekter.
Såsom ett af de första villkoren
för förbättring anses, att, derest icke brukaren
är sjelf egare af jorden, denne genom
lagligt aftal eller kontrakt, gällande för längre
tid, tillförsäkras rätt att sjelf få skörda nyttan
af nedlagdt arbete och kostnad, äfvensom

FRÅGAN 13. SKOGSSTATBN.

att bättre kunskap om jordbruks- och ladugårdsskötsel
meddelas.

Malmesjaurs revir.

a) I allmänhet kan jordbrukets afkastning
under senare åren anses till ungefärligen
hälften fylla brukarens och hans familjs
lefnadsbehof. Detta är dock i hög grad beroende
dels på huru uppdrifvet jordbruket
är, dels på den lätthet, hvarmed penningar
genom skogsarbeten eller eljest kunna förskaffas.
Under år, då förtjenster å skogsarbeten
äro högst uppdrifna, litas mindre
till jordbruket och då blifva i allmänhet
jordbruksarbeten mera nödtorftigt och slarfvigt
utförda, b) Ja, derest god afsättning
för ladugårdsprodukter och rotfrukter m. m.
förefinnes. c) Ja, i betydlig mån genom
bättre och intensivare skötsel och minskning
af frostländighet, der sådan finnes.

A bolagshemman lemnar i allmänhet
jordbruket betydligt mindre till brukarens
uppehälle, emedan jorden å dessa skötes
med mindre flit och omsorg.

Arjepluogs revir.

a) Inom reviret finnes intet hemman,
der sjelfva jordbrukets medelafkastning förslår
för brukarens och hans familjs nödtorftiga
lefnadsbehof. b) Endast under
förutsättning, att brukaren ständigt har tillfälle
att genom arbeten anskaffa kontanter,
c) Ja, genom en rationellare brukning.

Variså revir.

a) Fastigheterna lemna endast undantagsvis
en för familjens behof erforderlig afkastning.
c) Genom införande af rationell
skötsel, gödsling o. s. v. samt vinnläggande
om ökning af jordens afkastningsförmåga
torde framdeles förbättring i förhållandena
kunna motses.

JockmocJcs revir.

a) Med den stora roll, som skogshandteringen
inom orten spelår, torde det knappast
finnas någon enda hemmansegare, som
för sitt lifs uppehälle är uteslutande hän -

visad till jordbrukets afkastning. Vintertid
hafva hemmansegarna och bolagsarrendatorerna
oftast sysselsättning med utdrifvandet
af de ordinarie utsyningarna från hemmanens
skogar, och då sådant arbete saknas,
söka de sig annan timmerkörning. Frågan,
huruvida jordbruket ensam kan föda sin
man, är derför mycket svår att besvara, då
ännu ingen försökt det. b) Otänkbart,
c) Då endast en obetydlighet är uppodlad
af den areal, som å de respektive hemmanen
lämpar sig för odling och då alltså
jordens afkastningsförmåga på alla hemman
utan undantag inom orten kan mångdubblas,
kan jordbruket, om det med allvar bedrifves,
lemna ojemförligt mycket större afkastning,
än hvad det för närvarande gör.

Denna fråga är egnad att leda tanken
till den inom Norrbottens län sedan ungefär
ett tiotal år tillbaka praktiserade kronotorpsinstitutionen.
Denna tillkom ju i syfte
att bereda uppehälle åt mindre bemedlade,
men arbetsdugliga personer. Hur har nu
denna idé förverkligats?

Det torde vara ganska belysande, att under
senaste vintermarknad i Jockmock
samtliga kronotorpare i trakten af Hvitbäcken
— 14 stycken — anmälde sig för
bekommande af fattigunderstöd. Och detta
är knappast egnadt. att väcka förvåning.
Att på en areal af högst 4 å 5 hektar utaf
Lappmarkens magra jord kunna föda en
familj, är ju otänkbart. För sitt uppehälle
komma dessa vanlottade menniskor alltid
att vara beroende af understöd: från statens
sida i form af skadad skog och från kommunens
sida i kontanter såsom fattigunderstöd
efter hand, som familjen ökas. Med
hvarje ny kronotorpare, som tillkommer på
Norrbottens kronoparker, hafva respektive
kommuner förr eller senare att vänta ett
nytt fattighjon.

Verleifvens revir.

a) Ingenstädes inom reviret är ensamt
jordbruk jemte husbehofsvirke tillräckligt
att föda en familj, b) Torde ej kunna ske.

FRÅGAN 13. SKOGSSTATEN.

c) Genom nyodlingar, smärre torrläggningar
och bättre skötsel af inegor skulle en betydligt
ökad afkastning af jordbruket kunna
vinnas.

Storbackens revir.

a) Ensamt jordbruk otillräckligt, b) Nej.
c) Genom nybrytning af mark, torrläggning
och användande af mera rationella metoder.

Bodens revir.

a) I Öfver-Luleå och Neder-Luleå socknar
kan endast omkring 1/,; af hemmansdelarna
lemna afkastning för brukarnas nödtorftiga
lefnadsbehof. Ingen hemmanslott
lemnar nämnvärdt öfverskott. I Edefors
socken kunna ej hemmanslotterna, med
undantag af tre, föda sin brukare, b) Nej.
c) En ökning af jordens afkastning kan i
allmänhet erhållas genom bättre brukningsmetoder
med hufvudvigt på mjölkproduktion.

I fråga om bolagshemmanens afkastning
är att nämna, att intet af dem föder sin
brukare med nuvarande skötsel.

Råneå revir.

a) Under nu rådande jordbruksförhållanden
och med de föråldrade metoder, hvarefter
landtbruket skötes, räcker hemmanens
afkastning i regel icke till för brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof,
men mångfaldiga exempel visa, att, då brukaren
med bortseende från tillfälliga förtjenster,
som hindra honom att med kraft
arbeta på sin jord, helt och odeladt egnar
sig åt landtbruket och upparbetar jorden
till godt stånd och god afkastning, han och
hans familj få sin fulla utkomst från jordbruket.
Detta likväl alltid under förutsättning
att hemmanet icke uppdelas mellan
arfvingar eller eljest i allt för små delar,
hvilket dock numera allt oftare hotar blifva
fallet, b) Åtskilliga exempel gifvas på, att
sådana väi skötta hemman både lemna afsevärdt
öfverskott och kunnat med fördel
upprätthållas, ehuru husbehofsskog i det

närmaste saknats, c) Visst är, att en ökning
i jordens afkastningsförmåga kan i
mycket afsevärd mån inträda, om brukaren
med mera kraft och större intresse bearbetar
och sköter sin jord efter modernare
metoder och med bättre redskaps- och dragarematerial,
än hvad ortens befolkning f.
n. använder. Exempel finnas, att jord, som
kommit under rationell behandling, gifvit
flera gånger mer, än förut var fallet.

Gifvetvis är en höjning i af kastningen
lättare och möjligare å bondehemmanen än
å skogshemmanen, som mestadels egas af
bolag, med deras sämre jord och mindre
odlingstillfällen.

Kalix revir.

a) Jordbrukets medelafkastning anses
understiga brukarens och hans familjs nödtorftiga
lefnadsbehof å cirka 50 % af samtliga
hemman, under det att cirka 40 %
■måste anses lemna tillräckligt för att fylla
lefnadsbehofven; å återstående 10 % beräknas
öfverskott uppkomma, b) Endast i
sjelfva kustlandet i närheten af större befolkningscentra,
hvarest hemmansegaren eller
åbon med lätthet och till högt pris vinner
afsättning för mjölk, kött och öfriga landtmannaprodukter,
såsom vid kyrkplatserna,
sågverken o. s. v. c) En betydande ökning
i jordens afkastningsförmåga anses kunna
inträda, om allmogen lär sig att med större
omsorg och intresse bruka sin jord äfvensom
erhåller kostnadsfri undervisning i jordbruksskötsel
och tillfälle att mot låg ränta
och med lång amorteringstid erhålla lån
för utförande af nyodlingar, afdikning af
vattensjuk mark, rödjningar och andra arbeten,
som afse att höja af kastningen från
jorden; samt om lån beredas mindre bemedlade
för inköp af afsöndringar från
hemmanen.

Angeså revir.

a) I de flesta fall understiger afkastningen
af jordbruket ganska betydligt behofvet och
torde för många endast lemna hälften.

FBAGAN 13. SKOGSSTATEN.

b) Endast i vissa fall och om god tillgång
på biförvärfskällor finnes, c) Ja, i ganska
stor mån genom rationellare skötsel af jordbruket,
torrläggning och konstgödsling m. m.

BåneträsJcs revir.

a) Jordbrukets medelafkastning understiger
i allmänhet med hälften brukarens
lefnadsbehof. b) Ja, om biinkomster finnas,
ty husbehofsvirke har ringa betydelse, då
dylikt i form af torrfuror och vindfällen
oftast till billigt pris kan erhållas från närmaste
kronoskog eller allmänning, c) Endast
under förutsättning af ett mera rationellt
jordbruk samt, beträffande bondehemman,
genom bidrag af staten antingen i
form af räntefria odlingslån eller odlingspremier.

Gellivare revir.

a) Medelafkastningen understiger öfverallt
inom reviret lefnadsbehofvet; i bästa fall
torde detta kunna af jordbrukets afkastning
fyllas till 3/4, i allmänhet dock icke till
mer än 1/2. Fordom, då tillgången var god
på renar, fisk och fågel, lemnades deraf det
behöfliga tillskottet utöfver jordafkastningen;
nu deremot, då nämnda tillgång betydligt
af tagit och lefnadsbehof ven derjemte måhända
något stigit, måste företrädesvis antingen
skogens afkastning eller ock extra arbete
lemna det nödiga tillskottet, om hemmanet
skall kunna brukas, b) Icke utan
biförtjenster. c) Ja, i allmänhet genom ett
intensivare jordbruk, för hvars förverkligande
dock synes absolut tarfvas statens ingripande
i form såväl af råd och upplysningar
som ock af penningebidrag, hvad
beträffar bondehemman.

Juckasjärvi revir.

a) Svårligen kan å något hemman, som
äfven har tillgång till husbehofsvirke, jordbrukets
medelafkastning lemna brukaren och
hans familj nödtorftigt lefnadsbehof. c)
Någon ökning i jordens afkastningsförmåga
har förekommit å högst få bondehemman,
men ej å något bolagshemman.

Tärendö revir.

a) Endast å ett mindre antal hemman
kan jordbrukets medelafkastning anses fylla
brukarens eller hans familjs nödtorftiga
lefnadsbehof. b) Ja, under förutsättning att
kronan säljer från sina skogar till husbehof,

c) Om åker, lindor och ängar upparbetades,
skulle hemmanen i allmänhet lemna familjen
nödtorftigt lefnadsbehof, dock icke under
frostår eller andra missväxtår.

Torneå revir.

a) I allmänhet fyller jordbrukets afkastning
å de särskilda hemmansdelarna brukarens
och hans familjs små lefnadsbehof.

b) Visserligen torde äfven mångenstädes
jordbruk, som saknar husbehofsvirke, kunna
upprätthållas, men endast för så vidt brukaren
har resurser eller insigt och intresse
för jordens odling och skötsel, c) Genom
uppodlingar och en rationell skötsel af jordbruket
här på orten skulle jordens afkastningsförmåga
mångdubblas.

Fajala revir.

a) Endast högst få hemman i Pajala moderförsamling
i Muonionalusta kapell och Enontekis
socken knappast något) kunna anses i
medeltal fylla brukarens och hans familjs
lefnadsbehof, och än färre kunna i goda år
lemna något öfverskott, b) Ja, om egaren
kan få köpa sitt husbehofsvirke från närbelägen
krono- eller allmänningsskog och
han genom tillfälliga förtjenster kan skaffa
sig medel härtill, c) Ja, öfverallt afsevärdt
genom frostländighetens minskande, förbättrade
brukningsmetoder, vexelbruk, bättre
tillvaratagande af gödseln m. m.

Öfver jägmästaren.

a) Är ett allmängiltigt svar på denna fråga
vanskligt redan på grund deraf, att så ofantliga
vexlingar i bördighetsgrad, klimat och belägenhet
råda i detta vida distrikt, faller
det sig än osäkrare vid det förhållandet,
att endast sällan och allenast i de bördigaste
byarna vid kusten och de större åda 9 -

FRÅGAN 13.

SKOGSSTATEN.

lama jordbruket enbart tagits i anspråk
för brukarens och hans familjs uppehälle
och lefnadskostnader, detta af orsak att förtjenster
allt jemt stått till buds vid skogshandteringen,
såsom huggning, drifning, flottning,
sågning, lastning, varutransporter m. m.

Under nuvarande förhållanden torde knappast
50 % af de särskilda hemmansdelarna
med husbehofsskog lemna en medelafkastning
tillräcklig för nödtorftig bergning och
10 % lemna öfverskott — ett resultat, som
uppnåtts derigenom, att ojemförligt största
antalet hemman äro belägna i kustlandet.

b) Jordbruk utan husbehofsskog torde på
många trakter kunna upprätthållas och bära
sig, men endast under förutsättning, att
större arbetsamhet och driftighet samt intensivare
skötsel af jorden vinner insteg.

c) Att med jordbrukets nuvarande låga ståndpunkt
en ökad afkastningsförmåga är både
möjlig och gifven snart sagdt i alla trakter
inom distriktet, derom kan icke råda tvifvel;
och torde denna ökning på vissa ställen,
sedan bland annat myrodlingens betydelse
blir behörigen beaktad, kunna mångdubblas.

Någon skillnad i afkastningsförmåga finnes
icke mellan bonde- och bolagshemman
inom samma trakt, men försummade som
dessa senare varit, torde det fordras längre
tid, innan de komma i full växtkraft, sär -

skildt under nuvarande otillfredsställande
arrendesystem.

Från hvad Jockmocks revirförvaltning
ansett lämpligt att under denna punkt anföra
rörande förutsättningarna för bärigheten
af s. k. skogstorp på kronopark tager öfverjägmästaren
bestämdt afstånd. Det är visserligen
för tidigt att under sjelfva anläggningsåren
döma, vare sig för eller emot,
men visst är att, om vederbörande jägmästare
göra noggrant urval af de 4 ä
5 hektar odlingsmark, som tilldelas skogstorpen,
och tillse, att endast arbetsamt och
dugligt folk antages — och detta är deras
skyldighet — dessa lägenheter, hvartill
äfven nödiga slåttermyrar och rödjningslägenheter
jemte husbehofsskog höra, upparbetade
och komna i stånd torde kunna föda
brukaren med familj. Allt beror dock på
arbete och insigt, och skogstorparen är väl
lika mycket son af sin tid och ort som nybyggaren,
hvilken icke allmänt, åtminstone
nu, anses kunna föda sig på sitt ställe.
Och att sätta i utsigt fattigvårdens mellankomst
förr eller i större omfattning, derför
att en person — i allra flesta fall sockenbo
— söker genom arbete på jorden slå sig
fram i stället för att i brist på hvarje mål
för sin verksamhet göra ingenting, är ju
rena funderingar utan fotfäste i verkligheten.

Hushållningssällskapen och dem underlydande tjenstemän.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets förvaltning sutskott.

a) Inom de norra och mellersta delarna
af länet äro hemmanen endast högst undan -

tagsvis af den storlek och beskaffenhet, att
brukaren uteslutande af jorden kan lifnära sig
och sin familj. Ännu mindre kan han få något
öfverskott deraf, b) Ett jordbruk utan husbehofsskog
kan derför i dessa trakter icke

FEAGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDEBLYDANDE TJENSTEMAN.

existera, c) Att afkastningen af jordbruket,
utom i de nordligaste orterna, der naturförhållandena
äro allt för ogynnsamma, skall
kunna betydligt ökas är påtagligt. Såsom
nödvändigt villkor derför fordras, förutom
mera kunskap i och intresse för yrket, i
första rummet, att de kamerala förhållandena
med afseende på jorddelningen ändras
så, att den nuvarande egosplittringen före -

kommes och egorna blifva hopförda till
mera sammanhängande och normala figurer,
hvarförutom ingen ordentlig afdikning och
brukning af jorden kan tänkas möjlig, lika
litet som omkostnaderna för dess skötsel
kunna så nedbringas, att det bär sig; derjemte
en förbättrad kreatursskötsel, bättre
kreatur, jemnare utfodring och fäbodsystemets
inskränkande och reformering.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Af länets jordbrukare fyller ett afsevärdt
antal sitt behof af reda penningar
till skatter, arrenden m. m. genom biförtjenster,
och torde i flertalet fall detta jemväl
för dem vara oundgängligt, om det också
i rätt stor utsträckning förekommer äfven,
då möjligen en nödtorftig utkomst skulle
kunna vinnas endast af jordbrukets afkastning.
b) Gifvet är, att det under sådana
förhållanden måste vara för jordbrukaren
en god hjelp, om husbehofsskog är att tillgå,
hvilket ock inom Gefleborgs län i regeln
ännu är händelsen, men utesluter detta icke,
att undantagsvis äfven ganska små jordbruk
kunna sjelfständigt upprätthållas och bära
sig utan husbehofsskog, der nemligen afsättningsmöjligheterna
för ladugårdens produkter
äro särskildt gynnsamma, c) Intresset
för jordbruket är allmänt i stigande
och jordens afkastningsförmåga ökas under
för handen varande förutsättningar, om ock
detta, såsom vid hvarje naturlig utveckling
är vanligt, sker temligen långsamt. De
vigtigaste förutsättningarna för en stegrad
utveckling af jordbruket äro utan tvifvel
förbättrade kommunikationer, ökad industri
och en rationell skogsvård, genom hvilket
allt å ena sidan jordbrukets afsättningsmöj -

ligheter skulle vidgas och å den andra de
för flertalet jordbrukare oundgängliga tillfällena
till biförtjenster skulle för framtiden
bibehållas.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

a) Å de hemman, som hafva sin jord väl
häfdad och ega husbehofsskog, bör jordbrukets
medelafkastning i de flesta fall
kunna fylla egarens och hans familjs nödtorftiga
behof och i många fall lemna öfverskott.
b) Mycket väl, i all synnerhet inom
mellersta och södra delen af Gestrikland,
samt om hemmanet är beläget i närheten af
någon folkrikare trakt eller allmän kommunikationsled.
c) Jordens afkastningsförmåga
kan i allmänhet rätt betydligt höjas,
om priset å mensklig arbetskraft blefve
normal, kommunikationer mera allmänna
samt en del fraktkostnader billigare, särskildt
å kalk och gödselmedel.

Mejerikonsulenten Bble E„er$.

a) Der jorden ej är frostländ och skötes
rationellt, bör den fullt fylla brukarens och
hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof, och
äfven derutöfver lemna öfverskott (beroende
på areal), b) Å många välbelägna trakter
bör det kunna ske. c) Ja, genom bättre
afdikning, gödsling och brukning samt användande
af bättre utsäde.

FRÅGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEJI UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hernösand G. Gr. Strokirk.

a) På grund af den ytterst olika medelafkastningen
af de olika hemmanens jordbruk,
beroende på inegornas storlek, jordens
beskaffenhet, närheten till afsättningsorter
och brukarens skötsel af jordbruket i sin
helhet, kan ingen regel uppställas. Dock
förekommer ju''på många ställen, att skogen
blifvit försåld på viss längre tid, hvadan
jordegaren endast haft jordens afkastning
att lita till. På flera ställen — i Medelpad
åtminstone —• hafva jordbruken under
dylika förhållanden gifvit sådan afkastning,
att egaren haft sin utkomst deraf, b) Jordbruk
utan husbehofsskog börjar finnas på
åtskilliga ställen i kusttrakterna, i det att
pitpropsafverkningen bedrifvits så hejdlöst,
att egaren ej har husbehofsskog öfrig, men
han sitter dock qvar med sitt jordbruk och
lefver deraf. Innan de höga virkesprisen i
medlet af förra århundradet uppstodo, måste
ju flertalet bönder lita till jordbruket enbart,
då ett stort antal hemman på grund
af sin belägenhet ej kunde afyttra några

skogsprodukter, c) Jordens afkastning bör
i allmänhet kunna väsentligt höjas genom
öfvergående till modernare brukningsmetoder
och anlitande af numera tillgängliga
hjelpmedel.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

a) I kusttrakterna, elfdalarna och orter,
der större industri pågår, kunna hemmansdelarna,
äfven der skogstillgången är knapp,
godt föda en familj, b) Ett jordbruk utan
husbehofsskog torde endast i undantagsfall
bära sig. c) I ofvan anförda fall skall en
ökning i afkastningen kunna vara att hoppas
och vänta.

Länsagronomen E. 0. Arenander.

a) På den första frågan är svårt att gifva
något bestämdt svar. Med de stigande
skatterna och utlagorna och de höga lönerna
torde det i allmänhet vara svårt för jordbrukaren
att af jordbruket enbart — om
det ej i undantagsfall är särdeles gynnsamt
beläget — bestrida alla utgifterna och
hafva sitt nödtorftiga uppehälle. Han kan då
ej tänkas erhålla något öfverskott, b) Mycket
gynnsamt beläget jordbruk nära städer
torde kunna gå ihop, äfven om litet skogsförråd
finnes, c) Ja, helt säkert, om jordbruket
skötes och ordnas på annat sätt,
mera rationellt och tidsenligt.

IY. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Har icke afgifvit eget yttrande, meninsändt
svar från nedannämnda personer, af hvilka
samtliga med undantag af Anders Matsson
i Salom och länsagronomen äro ordförande i
hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edström i Munsåker (Ragunda
socken.)

a) Med hänsyn till de lefnadsvanor, som
till följd af skogshandteringen uppkommit
bland befolkningen i allmänhet, samt de
dryga utskylderna till såväl stat som kommun,
hvilka synas vara oundvikliga, blir,

FBÅGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDEBLYDANDE TJEnSTEMÄN.

äfven om tillgång till husbehofsvirke finnes,
sjelfva jordbrukets afkastning å de särskilda
hemmanSdelarna otillräcklig till brukarens
och hans familjs lefnadsbehof, äfven om
man ville kalla dem nödtorftiga. Biinkomster
måste alltså finnas, om jordbruket skall
kunna upprätthållas, b) Kan ännu mindre
ske. c) Någon nämnvärd ökning i jordens
afkastningsförmåga kan ej heller gerna beräknas
å bondehemman, men väl å bolagshemman.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

a) Jordbrukets afkastning kan i allmänhet
anses understiga brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof. c) Mycket svårt
att förutsäga.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

a) Då hemmanen icke äro tillräckligt stora
samt i regel äro svårbrukade, och det ibland
inträffar, att sädesgrödan slår fel, är ej möjligt
för enbart jordbruk att bära sig. c) Ja,
om på jorden nedlades mera arbetskraft,
men sådan står ej till buds till det pris,
jordens ökade afkastningsförmåga kan bära.

E. J. Lindström i Morian (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

a) Hemman med endast husbehofsskog
har ej med nu gällande höga arbetslöner
kunnat gifva sin brukare så stor afkastning,
att den i längden befunnits tillräcklig för
betäckande af alla omkostnader för hemmanets
skötande och brukarens nödtorftiga
lefnadsbehof. b) Torde alldeles icke kunna
ske. c) Förbättrade samfärdsmedel, ökade
afsättningsmöjligheter samt billigare arbetspriser
skulle otvifvelaktigt uppmuntra
bönderna att ytterligare höja jordens afkastningsförmåga.
Bolagens arrendatorer deremot,
som hafva sin förnämsta inkomst af
skogsarbeten i bolagens tjenst och akta jordbruket
som en bisak, torde ej ens genom
de bästa kommunikationer och lägsta arbetspriser
kunna förmås att bättre sköta sin
jord.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

a) Tydligt är, att ett ganska stort antal
hemmansdelars medelafkastning af jordbruket
understiger brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof. En betydlig del
anses fullt fylla samma lefnadsbehof och en
mindre del derutöfver lemna öfverskott,

b) Omöjligt, c) Icke annorledes än genom
bättre bearbetning och gödsling, hvilket åter
förutsätter ett större ekonomiskt välstånd
hos jordbrukaren, än hvad nu förefinnes.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

a) Sådant jordbruket skötes och lefnadsbehofven
nu te sig, torde jordbrukets medelafkastning,
der endast husbehofsvirke finnes,
understiga lefnadsbehofven med minst 1,000
kronor pr år, hvadan svaret å det öfriga
af frågan faller af sig sjelf t; men torde böra
tilläggas, att, derest jordbruket blefve upphjelpt
till närmelsevis full häfd, och lefnadsbehofven
nedsattes till endast de nödtorftiga,
skulle med säkerhet jordbrukets
medelafkastning ej allenast räcka till de
nödtorftiga behofven, utan äfven kunna lemna
ett betydligt öfverskott.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

a) Något öfverskott lemnar nog ej jordbruket
under förevarande förhållanden, men
i de flesta fall kan jordbrukets afkastning anses
fylla familjens nödtorftiga lefnadsbehof
med tillhjelp af något fiske och något skogsbruk
åt bolagen, b) Torde få anses omöjligt.
c) Med förbättrade kommunikationer
och dermed förenade lättnader i både afsättning
å jordbruksprodukter samt inköp
af passande gödningsämnen m. m., med
bättre kunskap i jordbruk, bättre villkor
för erhållande af statsunderstöd för afdikningar
o. d. skulle jordbrukaren uppdrifva
jordens alstringsförmåga ofantligt mycket
och orten förvandlas till välmående byggd,
derest jorden dessförinnan icke helt kommit
i bolagens ego, eller, om i så fall bo -

FEAGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

lagen åtminstone skulle kunna bringas upplåta
jord för odling.

Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och As socknar).

a) Med svårighet kan jordbruket bära sig,
derest icke någon biförtjenst kan erhållas,

b) Omöjligt.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

a) I orten lemna i allmänhet hemmansdelarna
sin brukare och hans familj nödtorftig
bergning, men i mycket enstaka fall
något större öfverskott, h) Här förekomma
egentligen inga hemman, som helt och hållet
sakna hushehofsskog. c) Så länge arbetskrafterna
äro så dyra som för närvarande
i förhållande till priset på jordbrukets produkter,
är någon ökning i jordens afkastningsförmåga
i allmänhet icke gerna tänkbar,
der hemmansegaren icke har andra inkomstkällor
att anlita än jordbruket.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens, Marby
och Norderöns socknar).

a) Jordbrukets medelafkastning anses fullt
tillräcklig att föda sin man. b) Jordbruk
i saknad af hushehofsskog finnes ej. c) Ja,
medelst dränering.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

a) Då det finnes hushehofsskog, kan man
nog reda sig med jordbruk. I byggd en har
aldrig någon nämnvärd skogsförsäljning kommit
i fråga, b) Knappast, c) Ja, genom
konstgödning, rationell skötsel och tidsenliga
redskaper.

Gustaf Erikson i Myckelgård (Undersåkers
socken).

a) En verklig sjelf arbetande jordbrukare
med ej för höga lefnadsvanor kan å medelgodt
hemman, som skötes af honom sjelf,
biträdd af hustru och barn, godt lifnära sig
och familj. Der god afsättning å jordbruksprodukter
finnes, kan ock uppstå öfverskott,

b) Saknas hushehofsskog, blir jordbruket

försvåradt, men absolut omöjligt att bedrifva
jordbruk utan skog är det ej. c) Ökning
i jordens afkastningsförmåga kan i allmänhet
ske, synnerligast der kommunikationerna
äro gunstiga.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

a) I medeltal kan sägas, att jordbruket
ej fyller brukarens behof, b) Jordbruk utan
skogstillgång bär sig ej. c) Ja, betydligt,
derest tillgång på billigare arbetskrafter
funnes.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

a) I allmänhet kan sägas, att, der egaren
icke nödgats, åtminstone i någon större omfattning,
lega arbetskraft för sjelfva jordbrukets
drift, dettas medelafkastning fyllt
brukarens och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof
samt i särskildt gynnsamma fall
t. o. m. lemnat öfverskott. Men i betraktande
af dels de i senare tider oerhördt
stegrade lefnadsanspråken, hvilkas tillfredsställande
erfordrar betydliga kontanta inkomster,
dels det förhållandet, att de flesta bekommit
sina hemman genom skuldsättning,
hvarå ränta måst gäldas, anses det allmänna
förhållandet vara, att jordbrukets medelafkastning
understiger de sålunda uppkomna
behofven. b) Troligen i allmänhet sedt icke.

c) Ja, i högst betydlig grad genom bättre
skötsel ocn användning af gödseln, grundligare
afdikningar och torrläggningsföretag,
hvilka dock för att i tillräcklig omfattning
kunna företagas måste af staten ledas och
bekostas, samt beredande af billigare jernvägsfrakter
för behöfliga gödnings- och kraftfoderämnen.

E. A. Wallmark i Hofverherg (Bergs
socken).

a) Om af jordbrukets medelafkastning
skulle fordras endast nödtorftigt lefnadsbehof,
skulle sådant i allmänhet och under frostfria
år erhållas. Sällan skulle deremot öfverskott
fås. Genom industriens framsteg och säljarens
nit frestas jordbrukaren och hans

FBAGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

husfolk till allehanda depenser och dertill
räcker icke jordbrukets afkastning, b) Icke
så länge afsättningsmöjligheterna äro så
dåliga, c) Ja, genom dikning samt bättre
bearbetning och gödsling.

Th. Hermansson i Rätansbyn (Rätans
socken).

a) Jordbrukets medelafkastning understi-,
ger med måhända hälften brukarens existensminimum.
b) Nej, säkert icke. c) Ja, afsevärdt
genom bättre dränering och dikning,
bättre skötsel af jorden och dess tillgodoseende
med gödningsämnen, förbättrade arbetsmetoder
samt, framför allt, mera intresse
för jordbruket.

Anders Mattsson i Salom.

a) Hemman endast med husbehofsskog
torde ej, med nu en tid gällande höga arbetslöner,
kunna anses gifva sin brukare
högre afkastning än på sin höjd till familjens
nödtorftiga lefnadsbehof. b) Icke under
nuvarande förhållanden, c) Om jordbruket
började omfattas med större allmännare intresse
och nyare brukningsmetoder användes,
skulle jordbruket otvifvelaktigt komma att
lemna öfverskott. För ernående häraf behöfvas
bland annat bättre kommunikationsmedel
och afdikning af frostförande myrmarker.

I afseende å bolagshemman kan under
nuvarande förhållanden knappast blifva tal
om ett förbättradt jordbruk.

Länsagronomen Per Sylvan.

a) Såsom jordbruken skötas i Jemtland,
afkasta de i allmänhet ej så mycket, att
brukaren och hans familj kunna lefva på
jordens afkastning. I regel understiger afkastningen
behofvet med 500 kronor. Några
enstaka exempel på, att jordbruk lemna
sådan afkastning, att brukaren och hans
familj lefva derpå, förekomma. Att öfverskott
uppstår är dock okändt. b) Svårligen,
med mindre läget är synnerligen gynnsamt
eller brukaren har synnerligen goda
inkomster från andra områden än jordbruket,

c) Ja, blott jorden dikas bättre, gödslas kraftigare
(särskildt fast jorden med naturlig
spillning), brukas djupare samt i allmänhet
jordbrukarna blifva grundligt intresserade
för sitt yrke.

Brukaren af bolagshemman måste mera
lita på biförtjenster, kan mindre väl reda
sig utan husbehofsskog och eger svagare
ekonomisk bärkraft för att kunna drifva upp
ett hemman i högre afkastning, i jemförelse
med brukaren af eget hemman.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Vesterbottens jordbrukande befolkning
består uteslutande af småbönder och kan
om deras hemmans afkastning sägas, att,
under förutsättning af tillgång till husbehofsvirke,
den är tillräcklig att ej blott
nödtorftigt utan jemförelsevis väl föda egarnas
familjer, b) Saknas deremot husbehofsskog,
har man visserligen exempel på, att äfven
egare af sådana hemman kunna lefva under
nämnda förhållanden, men detta likväl

endast i de trakter, der odlingen gått så
långt, att stora ladugårdsbesättningar kunna
underhållas och frostländigheten genom dikning
och odling undanröjts eller åtminstone
bringats till sällsynthet, men i regel torde
under sådana förhållanden existensmöjligheterna
vara ganska tvifvelaktiga. c) Ökning
i jordens afkastningsförmåga kan i
allmänhet inträda, och finnes i de konstgjorda
gödningsämnenas användning å myrjord
en kraftig häfstång härtill. Insigten
härom har redan slagit rot hos länets be -

ERÅGAN 13. HUSHÅLLNING SSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN,

folkning och detta framgår tydligen deraf, J
att nu införas fartygslaster af gödningsäm- I
nen, som för 20 år sedan voro så godt som
okända inom länet. Bristen å lättare kommunikationer
till inre landet fördyra dock
der användningen deraf i betungande grad.

Länsagronomen Axel Bosin.

a) I de flesta fall torde inom kustlandet I
de särskilda hemmansdelarnas medelafkastning
få anses tillräcklig att fylla brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof;
i några få fall torde öfverskott kunna upp- (
stå, men i en del fall, kanske 25 4 30 af 100, j
är ej afkastning tillräcklig för ändamålet i
fråga. Inom lappmarkerna är säkerligen i
närvarande stund på grund af den försummade
odlingen den afkastning, hemmanen
ge, otillräcklig till respektive familjers un- J
derhåll. b) Exempel finnas på, att jordbruk,
som äro belägna i närheten af sågverk,
hvarest god afsättning för produkterna
finnes och ved och öfrigt virke kunna erhållas
till godt pris, kunna upprätthållas,

c) Jordens afkastningsförmåga kan öfverallt
höjas genom intensivare skötsel och i den
mån kommunikationerna förbättras, så att
jordbrukarna till någorlunda billigt pris
kunna erhålla gödningsämne, kalk, andra
jordförbättringsmedel och förnödenheter.
Den afkastning, bolagshemmanen ge, understiger
i allmänhet på grund af den

sämre skötsel, som kommer dem till del,
brukarens behof.

Länsmej er isten Edvin Westerlund.

a) Om kustlandssocknarna torde kunna
sägas, att de särskilda hemmansdelarnas
medelafkastning fyller brukarens och
hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof, då
deremot i öfre socknarna inom länet brist
i detta afseende torde förefinnas. b) Torde
icke kunna ske. c) Att jordens afkastningsförmåga
inom länet i sin helhet i hög grad
kan ökas genom ett rationellare brukningssätt
af densamma, är obestridligt. Förutsättningarna
för höjande af jordens afkastningsförmåga
inom länet torde i korthet
vara följande: Bättre utdikning, fullständigare
tillvaratagande af ladugårdsgödseln,
förbättrad ladugårdsskötsel med syfte af
högre mjölkproduktion, hvilken då ock borde
göras mera inkomstbringande genom kooperativt
arbete i mejeriskötsel, på det att inkomster
måtte beredas till utdikningar, nyodlingar,
inköp af konstgödsel, kalk och
kraftfoder. Detta skulle i sin tur åter föra
ett på mjölkboskapsskötsel och mejerihandtering
baseradt jordbruk vidare framåt. Att
allt, hvad göras kan, bör göras för böndernas
undervisning i detta afseende, torde
vara sjelfklart. Att grundförutsättningen
till dylikt framåtskridande utgör bibehållande
af en sjelfegande bondeklass, synes
vara ett axiom.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Jordbrukets medelafkastning är i hög
grad olika på olika hemman samt i hög
grad beroende af brukarnas personliga egenskaper.
Något allmänt omdöme kan derför
icke uttalas. I de nedre kustsocknarna
torde jordbruket kunna fylla och ibland,

der gynnsamma förutsättningar finnas, lemna
öfverskott utöfver brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof såväl å bonde-
som å bolagshemman. I de öfre socknarna
af kustlandet och i skogslandet, der
icke särskildt gynnsamma afsättningsförhållanden
förefinnas, torde icke kunna påstås,
att vare sig å bonde- eller å bolags -

FBÅGAN 13. LANDTBRUKSINGENIÖREB.

hemman jordbrukets medelafkastning lemnar
tillräckliga medel till fyllande af nödtorftiga
lefnadsbehöf. b) Der gynnsam afsättning
finnes för mjölken, torde i nedre
kustlandet ett jordbruk utan husbehof sskog
kunna upprätthållas, men icke i de öfre
socknarna af kustlandet och i skogslandet,

c) En ökning af jordens afkastningsförmåga
kan i allmänhet sägas kunna inträda genom
bättre skötsel af jorden, ökande af

kreatursbesättningen och genom förbättrade
kommunikationer. En uppgift, i hvad mån
denna ökning kan ske, är ytterst vanskligt
att lemna, då denna i hög grad är beroende
af, i hvad mån de förut angifna förutsättningarna
inträda. Möjligheterna härutinnan
torde, med frånseende af det större
intresse, som en sjelfegande bonde i detta
afseende kan antagas ega, vara lika å bonde-
och bolagshemman.

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtbrulcsingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Svar saknas.

Landtbrulcsingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.

Härom kan intet omdöme gifvas.

Landtbrulcsingeniören i Vesterbottens
län V. S. K. Kempff.

a) Ställer sig framför allt beroende af
hemmanets läge intill afsättningsort, b) Dock
anses husbehofsskog såsom nödvändigt
villkor.

Extra Landtbrulcsingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

a) Äfven på det sätt, som jordbruket nu

bedrifves, kan det i kustlandet säkerligen
lemna ganska godt öfverskott, och en familj
derstädes kan på ett medelstort hemman
ganska godt reda sig. I skogstrakterna
deremot kan jordbruket nog ej lemna
något öfverskott utan torde inkomsten deraf
understiga brukarens nödtorftiga lefnadsbehof.
Bristen fylles vanligen mest utaf
förtjensterna på skoghyggen, körslor och
flottningar. b) Ett jordbruk utan husbehofsskog
är nog i dessa trakter nästan omöjligt.
c) En väsentlig ökning i jordens afkastning
bör ovillkorligen ganska lätt kunna
åstadkommas genom jordens fullständigare
torrläggning och en mera rationell skötsel.

FEA&AN 14, SOCKENOMBUD.

lå. Hur stor areal af ineg or (åker och äng) anses erfordras för att gifva
tillräcklig afkastning för en medelstor familjs nödtorftiga lefnadsbehof, då skog finnes
endast till husbehof? Hafva hemmansdelarna i orten i allmänhet en sådan areal?

Hur stor areal med medelgod skog beväxt mark kan anses erforderlig för
att trygga en dylik brulcningsdels behof af husbehofsvirlce?

l:a punkten = a).

2:a punkten = b).

3:e punkten = c).

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi. i Silf berg.

Enviken.

1. Svar saknas.

2. b) Nej.

3. Svar saknas.

Svärdsjö.

a) 20 tunnl. b) Flera understiga än öfverstiga.
c) 80—100 tunnl.

Sundborn.

a) 70—80 spannl. b) Nej, större delen
blott en fjerdedel så störa, c) Minst 30 tunnl.

Vika.

a) 20 tunnl. åker.

Kopparberg.

b) Hemmansdelarna i allmänhet för små.

c) 25 tunnl.

Aspeboda.

a) 8 har. b) Mera än halfva antalet understiger.
c) 18 har.

Torsång.

a) 5—7 har. b) De flesta mindre, c) Omkring
10 har.

Gustaf.

a) 15 har. b) I allmänhet ej så stora,
c) 30 har.

I a) 20—25 tunnl. b) De flesta mindre, c)
40—50 tunnl.

Stora Tuna.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

a) Minst 12 tunnl. reducerad jord. c)
Minst 6 tunnl.

Störa Skedvi.

a) Omkr. 10 har åker. b) I allmänhet
något större, ungefär 15 har. c) 20 har.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans yttrande.

Hedemora.

a) 20 har. b) Nej. c) 20 har.

Husby.

a) 12—15 tunnl. åker och äng. b) I allmänhet
större, c) 20—25 tunnl.

By.

a) 25 tunnl. åker, 10 tunnl. äng. b) 1
allmänhet något mindre, c) 40 tunnl.

ERAG-AN ] i. SOCKENOMBUD.

FolJcärna.

a) 15—20 har. b) Detta är den mest
vanliga storleken i orten, c) Minst 15—20
har, helst dubbelt.

Grytnäs.

1, 2. a) 30—40 tunnl. b) Ortens hemman
hafva i medeltal denna vidd. c) 30—
40 tunnl.

Avesta.

a) Omkr. 20 tunnl. b) Variera mellan
20 och 50 tunnl. c) Omkr. 20 tunnl.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1. a) 5 tunnl. åker, 10—15 tunnl. ängsmark.
b) Största antalet mindre, c) 20
tunnl.

2, 3. I hufvudsak = 1.

Ål.

a) 15—17 tunnl. b) De flesta nog så
stora, c) Omkring 30 tunnl.

LeJcsand.

1. a) 15—20 tunnl. b) Endast ett fåtal
eger så mycket, c) 50 tunnl.

2. a) 20 tunnl. b) Endast få ega så
mycket, c) Minst 50 tunnl.

Siljansnäs.

a) 5—6 har åker, 5--6 har äng. b) Endast
1—3 har åker, 1—3 har äng. c) 25
har skogsmark.

Bättvih.

1. a) 8—10 tunnl. åker, 8—10 tunnl.
äng. b) Ungefär hälften hafva sådan eller
större areal, c) Omkring 40 tunnl.

2. a) 10—12 tunnl. åker, 10—12 tunnl.

äng. b) Endast omkring 5—10 ega

denna areal, c) Minst 40 tunnl.

Boda.

a) Omkring 12 har. b) I allmänhet mindre.
c) Omkring 40 har.

Ore.

a) Omkring 16 tunnl. åker med någon
äng. b) Endast undantagsvis finnas sådana
hemman, c) 35—40 tunnl.

Gagnef.

1. a) 10 tunnl. b) Nej. c) 50 tunnl.

2. a) 6 — 7 tunnl., om den är väl skött,

b) Både större och mindre finnas, c) 18—
20 tunnl.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

a) 20 tunnl. b) Endast få hemman ega
denna areal, c) 30 tunnl. ,

Våmhus.

a) 5 har. b) Ingen torde ha så mycket;
ett fåtal hemman hafva endast omkring
hälften deraf, c) 20 har.

Sollerön.

a) Omkring 5 tunnl. b) De flesta mindre.
c) Omkring 50 tunnl.

Venjan.

a) Minst 15 tunnl. b) I allmänhet ej så
stora, c) Svårt att säga.

Orsa.

1. a) 6 tunnl. åker, 15—20 tunnl. äng.

b) De flesta ej så stora, c) 75 tunnl.

2. Kan ej besvaras.

Elfdalen.

a) Minst 20 tunnl. b) Inga så stora, c)
Minst 75 tunnl.

Sårna.

a) 20—25 tunnl. b) Hemman finnas från
Vä—4V tunnl. c) Omkring 200 tunnl. Kan
dock ej obetydligt minskas genom utdikningar
och frösådd.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. a) 10 tunnl. åker, 15 tunnl. äng. b)
Nej. c) 30 tunnl.

FRÅGAN 14. SOCKENOMBUD.

2. a) 5 tunnl. åker, 10 tunnl. slog. b) j
I allmänhet minst denna areal, c) 20 tunnl.

Nås.

a) 10 tunnl. åker, 20 tunnl. äng. b) De
flesta mindre, c) 50 tunnl.

Säfsnäs.

c) Minst 75 tunnl.

Jerna.

a) 10 hektar, b) I allmänhet mindre. |
Ett stort hinder är hemmansklyfningen, c)
18 hektar.

Äppelbo.

Svar saknas.

Malung.

a) 8 tunnl. åker, 3 tunnl. skog. b) I
allmänhet mindre, c) Omkring 80 tunnl.

Lima.

a) Omkring 12 har. Knappt två procent
af hemmansdelarna hafva denna areal, c)
70 har.

Transtrand.

1. a) För bete och vinterfoder åt 1 häst
och omkring 5 kor torde behöfvas omkring

100 reduc. snesland (= 400 snesland i
areal), b) 1 allmänhet för liten areal, c)
40—50 har.

2, 3. a) Svar saknas, b) Intet hemman
fyller brukarens behof, c) 50 har.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. a) 10 tunnl.

2. a) Omkring 30 tunnl. åker, 30 tunnl.
god hårdvallsslog. b) Större delen mindre,

c) 100 tunnl.

Ludvika.

a) 6 har åker, 15 har slog. c) 50 har.

Norrbärke.

a) 20 har åker. b) De flesta hafva denna
areal och deröfver.

Söderbärke.

a) 5 har, då tillfälle till biförtjenst finnes.
b) Många hafva mindre areal, c) 5
har.

Malingsbo.

Svar saknas.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

a) 15 har. b) Nej. c) 20 har.

Öster Fernébo.

1. a) 10—12 har åker, 10—12 har äng.

b) En fjerdedel af hemmanens antal icke.

c) 20 har.

2. a) Omkring 12—15 har åker, 10 har
äng. b) En tredjedel af hemmanen har
icke så stor areal, c) Omkring 25 har.

Arsunda.

1. a) 15 tunnl. c) 50 tunnl.

2. a) 30—-40 tunnl. god jord. c) 100
tunnl.

3. a) Omkring 10 har. c) Omkring 25
—40 har.

Torsåker.

1, 2. a) Omkring 25 har åker och äng.

b) Hemmanen omfatta 3—50 har, de mindre
utgöra flertalet, c) Omkring 20—25
har.

Of vansjö.

a) 5—20 tunnl. b) I betydligt öfvervägande
mån ej så stora, c) 40 tunnl.

FR A G AN 14. SOCKENOMBUD.

Järbo.

a) 8—20 har. b) I allmänhet ej så stora,

c) Minst 20 har.

Högbo.

a) Minst 10 har. b) I allmänhet mindre,
c) 50 har.

OcJcelbo.

a) 15 har. b) I allmänhet ej så stora,
c) 60 har.

Amot.

1, 2. Svar saknas.

Hamrånge.

a) Omkring 40 tunnl. vid gynnsamt läge
för försäljning af produkter, b) I allmänhet
6—12 tunnl., några större, c) Svar
saknas.

Hille.

a) 10—15 har åker, der äng ej finnes.

b) I allmänhet ej så stora, c) 15—20 har.

Valbo.

a) 5 har, om egaren med sina barn sköter
jordbruket, b) I allmänhet så stora,
men visa tendens att minskas genom delningar.
c) Minst 25 har.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1. a) Minst 20 —25 tunnl. c) 15—20
tunnl.

2. Svar saknas.

3. a) Minst 12 — 15 tunnl. c) 20—25
tunnl.

Söderala.

a) Omkring 30—35 tunnl. b) I allmänhet
så stora, c) 70—80 tunnl.

Seg ersta.

a) 25 har knappast tillräckliga, b) Än
större än mindre, c) 50 har.

Hanebo.

1, 2. a) I medeltal 15 har. b) De mindre
hemmansdelarna i allmänhet ej så stora.

c) 40 har.

Mo.

1, 2. a) 10—15 har. b) I allmänhet
så stora, c) 40—50 har.

Bengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

a) 10—15 har god, ej för spridd jord.

b) Många hemmansdelar äro mindre, c)
40—50 har.

Trönö.

a) 10—15 har. b) I de flesta fall så
stora, c) Minst 50—-75 har.

Bollnäs.

b) Hemmansdelarna äro mycket små. c)
Cirka 50 har.

Alf ta.

a) 30 tunnl. b) Ja. c) 60 tunnl.
Ofvanäker.

1. Svar saknas.

2. a) Omkring 30 tunnl. inegojord. c)
100 tunnl.

3. a) omkring 15 har. b) Ja. c) Omkring
50 har.

Voxna.

1, 2. Svar saknas.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

a) Minst 10 har åker och lika mycket
äng. b) I allmänhet icke. c) Omkring
75 har.

Njutånger.

a) Minst 12 har. b) I allmänhet icke.

c) 50 har.

Nianfors.

a) 15 har. b) I allmänhet ej så stora,

c) 30 har.

Helsingtuna.

Svar saknas.

FBÅGAST 14. SOCKENOMBUD

Idenor.

a) Minst 7 har åker och äng. b) I allmänhet
så stora och större, c) 10 har.

Forsa.

1. a) 10 har. b) De allra flesta hemman
hafva denna areal och betydligt större,
c) Minst 100 har för att räcka äfven något
till afsalu.

2. a) 25—30 tunnl. b) Många med
nämnda areal. Dessa äro i betydligt bättre
skick än större jordbruk, som kräfva mera
lefvande arbetskraft, c) 100—150 tunnl.

Hög.

1. Svar saknas.

2. a) Omkring 25 tunnl. b) Medelarealen
är 20—30 tunnl. c) Minst 125 tunnl.

Högsta.

a) 30—40 tunnl. b) Nej. c) Omkring
100 tunnl.

Lsbo.

a) Omkring 15 har. b) Nej, endast ett
fåtal, c) 25 har.

Harmånger.

a) Omkring 6 har. b) Nej. c) Omkring
15 har.

Jättendal.

a), b) Hemmanens storlek vexla mellan
5 och 15 har i odlade egor. c) Omkring
25 har.

Gnarp.

a) Omkring 14 tunnl. god åkerjord, b)
Ungefär så stora, c) 42 tunnl.

Bergsjö.

a) 20 har medelgod jord. c) 50 har möjligtvis.

Hassela.

1—3. Svar saknas.

Norrbo.

a) 15—20 har. b) Nej. c) 30—35 har.

BjuråJcer.

a) Minst 15 tunnl. c) Omkring 75 tunnl.

Delsbo.

a) Omkring 10 har. b) s/6 äro så stora,
c) Omkring 80 tunnl.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

a) Omkring 8—10 har. b) Ja. c) Omkring
15 har.

Bamsjö.

a), b) Utan biförtj enst kan ingen brukare
fylla familjens lefnadsbehof. c) 40 tunnl.

Färila.

1. Svar saknas.

2. a), b) Endast i enstaka fall kan en
familj existera ä endast jordbruk.

Los.

a), b) En familj, som sköter jorden utan
legdt folk, kan, med försakande af åtskilliga
nuvarande lefnadsvanor, i det närmaste
uppehålla sig å jordbruk; deremot kunna
legda jordbruksarbetare icke på långt när
betalas med jordens afkastning.

Jerf sä.

a) Omkring 20 har. b) Omkring 120—
130 sjelfegande torde hafva minst denna
areal, c) Omkring 50 har.

Arbrå.

a) 12 har. c) 50 har.

Undersvilc.

1. a) Intet jordbruk, som icke har skog
till afsalu, kan ge sådan afkastning, som i
frågan af ses.

2. a) Minst 1—1,5 öresland, b) I många
fall äro hemmansdelarna i orten större, c)
Minst 30—35 har.

FBAGAN 14. SOCKENOMBUD.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tuna.

a) Omkring 10—20 tunnl. b) Nei. c)
50 tunnl.

Attmar.

a) Minst 12 har. b) I medeltal ja. c)
Omkring 40 har.

Stöde.

a) 10—12 har. b) Ja, de flesta, c) 30
har.

Torp.

a) 25—30 tunnl. b) Dels större, dels
mindre, c) 100 —120 tunnl.

liorgsjö.

1. a) 7—10 har för erhållande af brödföda,
men en familj kan ej existera derpå
utan biförtjenster. b) Ja. c) Minst 25 har.

2. a), b) Svar saknas, c) 40 tunnl.

Hafverö.

a) 8—10 har odlad jord, 7—8 har äng.
b) Vanligen icke. c) 100 har.

Selånger.

a) Minst 10 har, men ändå torde svårighet
möta att erhålla kontanta medel till utskylder,
der ej biförtjenster finnas, b) Många
större, många mindre, c) Omkring 30 har.

Sättna.

a) 15—20 tunnl. c) 150 tunnl.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

c) Minst 100 tunnl.

Indals-Liden.

1. a) 12 har. b) De medelstora hemmanen
i orten torde hafva minst denna
areal inegor. c) 25 har.

2. Svar saknas.

3. a) 15 har. b) Ja. c) 30—35 har.

Holm.

a) Beroende på skötseln, b) Ja, de som
ännu icke blifvit egostyckade till bolagen.
c) Beroende på växtligheten.

Skön.

1. a) 15—20 tunnl. b) En hel del, men
icke på långt när alla. c) 30—40 tunnl.

2. a) 20 tunnl. b) Hemmanen ja, men
icke hemmansdelarna. c) 25 tunnl.

A Inö.

Svar saknas.

Timrå.

Svaret icke upplysande.

Ljustorp.

a) Omkring 12 har åker, 6 har äng. b)
I allmänhet betydligt större, c) 25 har.

Hässjö.

a) 8—10 tunnl. c) Minst 20—30 tunnl.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

a) Omkring 12—15 har. c) 4 till 5 gånger
så mycket.

3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.

Säbrå.

a) 9 har. b) Medeltalet anses vara 9
har. c) 40 har, deraf 1/3 erfordras till betesland.

Stigsjö.

a) Omkring 20 tunnl. b) Ja, i allmän-*
het. c) 20—25 tunnl.

Viksjö.

a) 25 tunnl. b) Ja, de flesta, c) 50
tunnl.

FEÅGAN 14. SOCKEN OMBUD,

Häggdånger.

a) Svar saknas, b) Nej. c) Omkring
150 tunnl.

Gudmundrå.

a) 8—10 har. b) Ja. c) 10—15 har.

Högsjö.

a) 10 har. c) 50 har.

Hemsö.

b) Nej.

Torsåker.

a) 21 tunnl. c) 30 tunnl.

Ytter-Lännäs.

a) 8—10 har. b) I allmänhet större, c)
15 har.

Hal.

a) 40 har. b) Ja. c) 80 har.

Boteå.

a) Omkring 15 har. b) I medeltal blott
12 har. c) 45 har.

Styrnäs.

a), b) Till följd af de höga arbetsprisen
och i öfrigt dryga brukningskostnaderna
torde intet hemman, arealen må vara hur
stor som helst, gifva tillräcklig afkastning,

c) 25 har.

Ofver-Lännäs.

a) 10—12 har. b) En del större, ända
till 17 — 20 har. c) 60 — 70 har.

Sånga.

a) 12 har, då äfven något biinkomster
gifvas. b) Ja. c) 60 har.

Nora.

1. a) 14—21 tunnl. b) Ja. c) 50 tunnl.

2. a) 7 —10 har. b) Ja. c) 25 har.

Bjertrå.

Svar saknas.

Skog.

1. a) 25 tunnl. b) Ja, ungefär, c) 70—80
tunnl.

2. a) Omkring 30 tunnl. c) Omkring
60 tunnl.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå.

a) 12—20 tunnl. c) 100 tunnl.

Ed.

a) 15 tunnl. åker, 15 tunnl. äng. b) I
regel mycket större, c) 30—40 tunnl.

Multrå.

a) 6—12 har, dock under förutsättning
att biförtjenst finnes, b) Flertalet större,
c) Omkring 25 har.

Långsele.

a) Omkring 5—6 har. b) Ja, ungefär,
c) 15—20 har.

Graninge.

a) 3 har. b) Ja. c) 20 har.

Besele.

a) 30—40 tunnl., om man eger biförtjenster.
b) Ja. c) 75-—100 tunnl.

Adals-Liden.

1. a) 10—15 tunnl. b) I allmänhet
mångdubbelt större, c) 25—30 tunnl.

2. a) 15 har. b) Ja, flertalet betydligt
större, c) 35 har.

Junsele.

1. a) 10 har. b) Ja. c) 40 har.

2. a) 10 tunnl. åker, 10 tunnl. slåttesland.
b) Ja, dock många derunder, c) 100
tunnl.

3. a) Omkring 20 tunnl. b) Många hafva
mycket mindre, c) Omkring 100 tunnl.

Barnsele.

a) Jordbrukets medelafkastning i hvarje
fall otillräcklig. Med stöd af omkring 500
tunnl. skog räcka omkring 35 tunnl. inegor.

b) I allmänhet icke.

Edsele.

a) Omkring 8 har. b) Ja, i de flesta fall
minst detta, c) Minst 125 har.

FRÅGAN 14. SOCKEN OMBUD.

Helgum.

a) Omkring 15 har. b) Ja. c) Svar saknas.

Fjällsjö.

a) Jordbrukets medelafkastning kan icke
fylla en familjs lefnadsbehof. Ett jordbruk,
som kan skötas hufvudsakligen af familjens
egna medlemmar, har bästa förutsättningen
att kunna uppehållas. Bör innehålla 18
tunnl. åker och äng. b) Ja, en stor del.

c) Omkring 75 tunnl.

Bodum.

a) Minst 30 tunnl. b) En del ej så stora,
c) 250 tunnl.

Tåsjö.

a) 10—12 har. b) Ja, de flesta 2—3
gånger större.

5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.

Nordingrå.

1. Svar saknas.

2. a) 9 har. b) Ja. c) Minst 20 har.

Ullånger.

a) Jordbrukets afkastning otillräcklig. Stöd
af skog erfordras utöfver husbehof, c) Minst
30 tunnl., men hemmansdelar med blott
husbehof sskog vill man ej veta af i socknen.

Vibyggerå.

a) Omkring 15 har. b) Vanligen 12 har.
c) Minst 40 har.

Nätra.

a) Hemman med endast husbehofsskog
anses föga eftersträfvansvärda såsom enbär
lefnadsutkomst. b) Arealen torde i allmänhet
räcka, men bättre kultivering erfordras,
c) 50 — 75 tunnl.

Sidensjö.

Jordbruk med blott husbehofsskog kan
ej upprätthållas.

Skorped.

a) Intet jordbruk kan föda sin man utan
stöd af skog, der ej säkra tillfällen till biinkomst
förefinnas. b) Arealen mer än tillräcklig.
c) 25 har.

Anundsjö.

1. a) 15 tunnl. b) I allmänhet större,
c) 75—100 tunnl.

2. Svar saknas.

3. a), b) = Skorped a), b), c) Minst 30
har.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad.

a) 25—30 tunnl. b) Nej. c) 50—60
tunnl.

•Mo.

Svaret ej upplysande.

Björna.

Svar saknas.

Arnäs.

a) 8 har. (O. A. Hägglund, skiljaktig, anser
12 har erfordras.) b) Ja. c) 25—30 har.

Gideå.

a) 15—16 tunnl. b) De flesta mera. c)
50 tunnl.

Trehörningsj ö.

a) 5—7 tunnl. b) Ja. c) Minst 100
tunnl.

Grundsunda.

1. Svar saknas.

2. a) Varierande, b) I allmänhet tillräcklig.
c) Varierande.

FRAGAN 14. SOCKENOMBUD.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1, 2. a) 8 har. b) Ja. c) 35 har.

3. a) 4—10 har. b) Ja. c) 40—50 har
för en mindre landtgård.

Hellesjö.

a) 4—5 har åker och lika mycket äng.

b) Ja, och derutöfver, c) För underhåll
10 har.

Håsjö.

Svar saknas.

Fors.

1. a), b) Éj möjligt att försörja sig allenast
genom jordbruket. Bäst reda sig de,
hvilka hafva mindre jordbruk, emedan den
legda arbetskostnaden är för hög. c) 50—60
har.

2. a), b) Ej möjligt att försörja sig allenast
genom jordbruk, c) Omkring 50 har.

Stugun.

1. a), b) Ej gerna möjligt att försörja
sig å hemman med tillgång allenast å husbehof
svirke; och detta svårare ju större
hemmanet är. c) Omkring 300 tunnl.

2. a) 12—15 tunnl. b) Många större,
många mindre, c) 70—80 tunnl.

Borgvattnet.

a) 25—30 tunnl. b) Nej. c) 250-300
tunnl.

Ref sund.

a) Omkring 5 har. b) Ja. c) 40—50 har.

Nyhem.

a) Minst 8 har. b) Nej. c) Minst 50
har.

Bodsjö.

a) 10 har utom tillgång å mulbete, b)
Ja. c) Ensamt för husbehofsvirke minst

100 har. Skall nödigt mulbete dessutom
erhållas, erfordras omkring 300 har.

Smidsjö.

a) 10 — 15 har, beroende på jordmånens
beskaffenhet, läge för produkternas afsättning
o. s. v. c) 25-—30 har.

Bräcke.

a), b) Jordbrukets afkastning ingenstädes
tillräcklig, c) Minst 25 har.

Brunflo.

Svar saknas.

Marieby.

Svar saknas.

Lockne.

a) 20 — 25 tunnl. för en familj om 10 —12
personer, b) Ja. c) 40—50 tunnl.

Näs.

a) Vid pass 20 tunnl. b) Ja. c) 40—50
tunnl.

HacTcås.

a) 10 har. b) Ja. c) 50 har.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) 5—6 har. b) Ett stort antal hemmansdelar
hafva ej denna areal, c) 15—20 har.

Kyrlcås.

a) Cirka 15 har jemte nödig betesmark,

b) Endast få hemman, c) 50 har.

Hägg enås.

a), b) Icke något hemman lemnar tillräcklig
afkastning, c) Cirka 30 tunnl.

Föllinge.

a) 10 tunnl. med något bidrag af foder
från skogsslåttern. b) Ja, om man äfven
inberäkna)- sjelfväxande ängar, c) 5 tunnl.

FEÅGAN 14. SOCKENOMBUD.

Laxsjö.

a) 10 har. c) 30 har.

Hotagen.

a) 20 tunnl. med något bidrag af foder
från skogsslåttern. b) Högst få. c) Minst
25 tunnl.

Hammerdal.

1. a) För en familj om cirka 6 personer
åtminstone 5—6 har. b) Ja, större,

c) Vid pass 50 har.

2. a) För en medelstor familj (5—6
personer) 1 har åker och 6 har äng. b) Ja,
större, c) 25 har.

Gåxsjö.

a) 6 har. b) Ja, mångdubbelt större, c) ]
15 har.

Ström.

1. a) Cirka 10 har för medelstor familj
(8—10 personer), b) Ja, men icke alla hemman
hafva jorden uppodlad eller i häfd.

c) 25 har.

2. a) 10 har. b) I allmänhet 5,5 har i
inegor på hvarje hemman, c) 30 har.

Alanäs.

1. a) 15 tunnl. b) Nej. c) 75 —100
tunnl.

2. a) 12—20 tunnl. b) Omkring 20
procent af kommunens bondehemman hafva
denna areal, c) 50—100 tunnl.

Frostviken.

1. a) Omkring 60—70 refvar. b) Nej. I
c) Cirka 50 tunnl.

2. a) Cirka SO refvar. b) Nej. c) 50 tunnl.

Bödön.

a) 10—12 har åker och äng samt 50—60 j
har skogsmark, dervid en del skog vore af- !
sedd till afsalu, b) Ja. c) Hälften eller i
2/3 af förberörda skogsareal. Men utan skog
till afsalu erfordras för en familjs bergning
andra inkomster än från jordbruket.

Näskott.

a) Under förutsättning att biförtjenst icke
alldeles saknas, är behofvet 8 har. b) Ja.
c) 18 har.

Aspås.

a) 70—80 qv. refvar. b) Flera hemman
understiga än öfverstiga denna areal,
c) 50 tunnl., dock att för erhållande af
erforderlig betesmark och vedtägt är behöfligt
ett skogsskifte om cirka 150 tunnl.

Ås.

a) Under förutsättning att biinkomster
icke alldeles saknas, erfordras omkring 20
tunnl. b) Ja. c) 80 tunnl.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

a) 10 — 18 tunnl. b) Ja, i allmänhet
större, c) Cirka 15 tunnl.

Frösön.

a) Omkring 10 har åker och äng samt
25 har skogs- och betesmark, b) Ja, större,
c) Minst 15 har.

Hallen.

1. a), c) Hänvisas till 2. b) Ja.

2. a) Minst 5 har. b) Nej, ej odlad,
men tjenlig jord finnes i allmänhet dertill,
c) Minst 12 har.

Marby.

1, 2. a) 6—8 har. b) Ja. c) Cirka 5
har.

Norderön.

a) 10—15 tunnl. b) Ja, större, c) Cirka
45 tunnl.

Oviken.

I medeltal har ett hemman cirka 30—40
tunnl. inegor samt cirka 150 tunnl. i skog
och bete.

Myssjö.

1. a) Omkring 10 tunnl. c) 30 tunnl.
skog och betesmark.

FKAGAN 14. SOCKENOMBUD.

2. a) 15 tunnl. c) 40 tunnl. betesoch
skogsmark.

Undersöker.

a) 8 har för en familj på 5—6 personer.
b) Nej, endast ett mindre antal,
c) 70 har.

Mörsil.

a) Cirka 20 tunnl. b) Ja. c) 200

tunnl.

Are.

Svar saknas.

Kall

a) 10 har. b) Ja. c) 100 har.

Offerdal.

a) Omkring 24 tunnl. b) Ja, i allmänhet
betydligt större, c) 60 tunnl.

Als en.

a) Omkring 10 har. b) Ja, deromkring.
Omkring 20 har.

Mattmar.

a) 20 tunnl. b) Ja, minst, c) 50 tunnl.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. a) 8 —10 har. b) Ja. c) JO—40 har.

2. a) 9 — 10 har. b) Nej. c) 45—50
har.

Asar ne.

1. a) För familj om 7 personer erfordras
omkring 20 tunnl. åker och äng samt
5—10 tunnl. änges-, starrfoder- eller sjelfväxande
åstrandslått. b) I allmänhet blott
8-—12 tunnl. med högst 3 tunnl. skogsfoder.
c) 100 tunnl.

2. a), c) Under förutsättning af 200 kronors
biförtjenst erfordras 14 har öppen, sjelfväxande
jord förutom sommarbete samt 100
har för tillgodoseende af skogsbete och
husbehof sskog. b) Ja.

Klöfsjö.

a) Omkring 100 qv.-refvar. b) Nej. c)
3,000 qv.-refvar.

Rätan.

a) 12—15 har åker, 8 har äng. b) Nej.
c) 150 har.

Sv eg.

1. Svar saknas.

2. a) Efter nuvarande förhållanden kan
en familj ej föda sig genom jordbruk, möjligen
med 10 har inegojord med tidsenligt
och rationellt brukningssätt, b) Högst få
så stora hemman finnas, c) 150 har.

Linsell.

a) 15 tunnl. åker och 40 tunnl. äng. b)
Nej. c) 300 tunnl.

Kljros.

1. Svar saknas.

2. a), b) Jordbrukets medelafkastning
understiger en familjs lefnadsbehof. c) 50
har.

Lillherdal.

1. a) 7 tunnl. b) Ja. c; 100—200
tunnl., beroende på skogsmarkens belägenhet
och tillväxt markens beskaffenhet.

2. Kan ej besvaras, men torde hemmanen
i socknen icke hafva tillräcklig areal
i åker och äng.

Ytter-Hogdal.

a) Med användning af allenast familjens
arbetskraft kan ett hemman om 20—30
tunnl. åker och äng lemna tillräcklig afkastning
för familjen. Att använda legd arbetskraft
bär sig icke alls. c) Minst 50
tunnl.

Ofver-Hogdal.

a) Med användning af allenast familjens
arbetskraft kan ett hemman med 30—40
tunnl. åker och äng gifva en knapp bergning.
Att använda legd arbetskraft bär
sig icke alls. c) Minst 75 tunnl.

FRAGrAN 14. SOCKENOMBUD.

Hede.

a) 5—6 har och dessutom tillräckligt
bete för sommaren, b) Ett betydligt antal
hemman hafva icke nämnda areal i åker
och äng. c) Cirka 50 har.

Storsjö.

1. a) Omkring 20 tunnl. b) Nej, något
mindre, c) Cirka 25 tunnl.

2. a) Ungefär 20 tunnl. c) 20—30
tunn].

Vemdalen.

a) 8 tunnl. jemte någon del sjelfväxande
utslåtter. b) Ja. c) 150 tunnl. Nämnda
arealer äro dock icke tillräckliga, om man
icke såsom hittills får gemensamt sommarbete
för boskapen å byns skiften i skog
och mark.

Tännäs.

a) 5 har. b) Nej. Man söker fylla behofvet
genom skogs- och myrslåtter. Sommarbete
erhålles i sätrar. c) 75 har.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaliny.

Kan ej besvaras, emedan jordens beskaffenhet
mera än dess areal bestämmer afkästningen.

Bjurholm.

a) 10 har åker och något ängsmark. Vid
rationellare och bättre häfd erfordras mindre
areal.

Umeå.

1. a) 8-—10 har. b) Några hafva mindre
areal, men de flesta större, c) 40 har.

2. a) Minst 8—10 har för en familj
af 5 å 6 personer, b) I hufvudsak = 1 b)
c) 40 har.

Vännäs.

a) 20—25 har med nuvarande brukningsmetod.
b) Ungefär halfva antalet hemman.
c) 35 har.

Säfvar.

1. a) 7 —10 har. b) Ja, flertalet, c)
20—25 har.

2. a) Arealens storlek naturligtvis beroende
på jordmånens beskaffenhet och
med hvilken drift och förstånd jorden skötes.
Hemman om 1/t—3/32 mantal tillräckliga.
b) Svar saknas, c) 50—70 tunnl.

Deg erfors.

1. Svar saknas.

2. a) Omkring 25 har med vanligt brukningssätt.
b) Nej. c) 35 har.

Bygdeå.

a) 9—10 har. b) Ja, större delen, c)
50 har.

2. Skellefteå fögderi.

BurträsJc.

1. Svar saknas.

2. a) 6 har åker och lindor samt 25
har äng. b) Svar saknas, c) 100 har.

Skellefteå.

a) Exempel finnas på att 6 har äro tillräckliga.
b) I allmänhet hafva hemmansdelarna
en sådan areal, c) Cirka 20 har.

Byske.

a) Ungefär 10 har. b) Svar saknas, c)
12—13 har.

Jörn.

a) 10 —12 har. b) Nej, men ersättes
bristen mångenstädes i någon mån af s. k.
dammängar och andra sjelfväxande slåttes.
lägenheter, c) 15 har.

FBAGAK 14. SOCKEXOMBLTI.

Norsjö.

a) 5 har för en familj om 8—10
personer, b) Flera hemman hafva ej denna
areal.

Löfånger.

a) Minst 11 har. b) Ja. c) 60— 70 har.

Nysätra.

1, 2. a) 6—8 har. b) Ja, större, c) 15
— 20 har.

Malå.

1. a) 11 —12 har. b) Svar saknas, c)
Minst 50 har.

2. a) 12 —15 har för 8 personers hushåll.
b) Nej. c) Minst 50 har.

3. a) 10—12 har. b) Svar saknas, c)
50 har.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. a) Omkring 4 har medelgod jord
jemte utängar med en afkastning af ungefär
30 skrindor hö. b) En stor mängd hemmansdelar
äro mindre, c) Omkring 40 har.

2, 3. a) Ungefär 2—3 har odlad jord
samt så stor areal utängar, som erfordras
för afbergning af cirka 30 skrindor hö. b)
De mindre heinmansdelarna sakna likväl
detta, c) Cirka 30—35 har.

VI. Norr b

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Svar saknas.

2. a) 15 har. b) 25 procent af hemmanen.
c) 20 — 25 har.

Elfsby.

a) Cirka 10 har. b) Nej. c) 60 har.

Stensele.

a) Minst 2 V, har öppen jord och 2 1/i
har lindor samt 20 till 25 skrindland ängesslått.
b) Nej. c) Svar saknas.

Sorsele.

a) 2—3 har åker, om läget är någorlunda
frostfritt, och dubbelt, om läget är
frostländigt. Arealen af erforderlig äng kan
ej uppgifvas, men utängarna böra årligen
afkasta 30—40 lass myrgräs och rödjningshö.
b) Ej i fråga om ängsareal, men väl i
fråga om åkerjord, c) 70—90 har.

Åsele.

Kan ej besvaras.

Fredrilca.

1. 2. Svar saknas.

Örträsk.

1, 2. a) 20 har. b) Få hemmansdelar
hafva denna areal, c) Minst 100 har.

Vilhelmina.

a) 4—6 har åker samt 30—40 har äng.

b) Endast få hemmansdelar. c) 70—80
har.

Dorotea.

1. a) Åtminstone 10 tunnl. b) Ja. c)
20 tunnl.

2. Svar saknas.

Tärna.

1, 2. Hemmanen hafva tillräckligt stora
områden.

ittens län.

Arvidsjaur.

a) 15 har. b) Nej. c) 100 har eller
måhända något mindre.

Arjepluog.

Hemmansdelarna i orten hafva i regel
tillräcklig storlek.

KRAGAN 14. SOCKEN OMBUD.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

a) 12 har inegor och 15 har någorlunda
god ängsmark, b) Nej. c) 50 har.

Öfver-Luleå.

a) 3—4 har öppen jord jemte foderafkastning
för 8—10 kor. b) Ja. c) 40—
50 har.

Edefors.

a) 7 — 8 tunnl. öppen jord samt foderafkastning
för 6 kor. b) Ja. c) En årlig
tillgång af 80 virkesträd och 25 famnar
ved är tillräcklig.

Jockmock.

Förekommer ej, att någon lefver uteslutande
å jordbruk. Äfven tvifvelaktigt, huruvida
någon möjlighet dertill finnes med
jordbrukets låga ståndpunkt.

3. Kalix fögderi.

llåneå.

1. a) Cirka 20—25 tunnl. eller minst
x/8 mantal, b) Nej, de flesta hemmanen
mellan 1/64 och 3/6t mantal, c) Minst 70
—75 tunnl.

2. a) 15—20 tunnl. b) Nej. c) Minst
200 tunnl.

Neder-Kalix.

1. a) Omkring 3 har åker och 15 har
ängsmark, b) Nej. c) Cirka 100 har.

2. a) 1/8 mantal har ungefär 25 å 30
har, motsvarande i uppskattning 6 å 7 har,
hvilken areal erfordras för ifrågavarande
ändamål, b) Icke alla hemmansdelarna
hafva denna areal.

Öfver-Kalix.

a) Ungefär 6 har. b) Hemmanen i allmänhet
hafva sådan areal, c) 15 har.

Gellivare.

a) 5 har. b) Nej, endast ett fåtal, men
vid de flesta hemmanen finnes godt tillfälle
till nyodling, c) 100 har.

4. Torneå fögderi.

Neder- Torneå.

Arealen svår att bestämma. Hemmansdelarna
inneha i allmänhet erforderlig areal.

Karl Gustaf.

1. a) Arealen bör lemna afkastning af
spannmål till minst 60 hektoliter och foder
för minst 10 kor och en eller två hästar,

b) Å de flesta hemmanen finnes eller kan
genom torrläggning eller nyodling beredas
dylik areal.

2. a) 20 tunnl. åker och äng, väl skötta.
Med nuvarande skötsel erfordras dock större
areal, c) Omkring 20 tunnl.

Hietaniemi.

Svar saknas.

Öfver-Torneå.

a) 2 har öppen åker samt föda för minst
15 kor. L. De Vylder är skiljaktig och anser,
att föda för 8 — 10 kor är tillräckligt, b)
Skulle majoritetens mening vara riktig, besvaras
denna fråga med nej.

Korpilombolo.

1. Under förutsättning att 10 kor och
1 häst erfordras, bör arealen upptagas till
omkring 65 tunnl. b) Många mindre, många
större, c) Omkring 300 har.

2. Särskildt svar saknas.

Tärendö och Pajala.

1. a) 15 har för 9 personers hushåll,

b) Nej.

2. a) 10—15 har. b) Nej. o) 50 har.

Juckasjärvi.

Inegojordens areal för det stora flertalet
otillräcklig, då deremot tillgång på husbehofsvirke
finnes å de flesta ställen för en
lång framtid.

Enontekis.

Åker saknas och boskapsskötsel kan ej
föda en familj. Skog inom Enontekis saknas.

FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Länsmän och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

a) 5—6 tunnl. reducerad jord. b) Ja.

c) 20—30 tunnl.

Sundborns och Vika distrikt.

a) Minst 20 tunnl. åker under förutsättning,
att brukaren nedlägger allt arbete på
jordbruket, b) Flertalet når icke denna
areal, c) Minst 40 tunnl.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silf bergs, Torsångs och Gustafs distrikt.

a) Omkring 18 tunnl. åker och äng.

b) Nej. c) Omkring 30 tunnl.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.

a) 15 -20 tunnl. åkerjord, b) Större
delen mindre, c) 35—40 tunnl.

Stora Tuna distrikt, Utombrodelen.

a) 6 tunnl. b) Ja. c) 20 tunnl.

Kronofogden.

a) Minst 15—20 tunnl. åker. b) Flertalet
mindre, c) Minst 35—40 tunnl. beväxt
med eu del god skog.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

a) Omkring 20 tunnl., om allt arbete å
jordbruket utföres af jordbrukarefamiljen
sjelf. Någon kontant inkomst af försålda
produkter kan emellertid icke erhållas från
en sådan areal, b) Både större och mindre.
c) 25—30 tunnl.

Hedemora distrikt.

a) Omkring 40 tunnl. jord. c) Omkring
40 tunnl.

Husby distrikt.

a) Minst 15 reducerade tunnl. odlad jord.

c) 25 tunnl.

By distrikt.

a) 25 tunnl. åker, 10 tunnl. äng. b) Ja.

c) 40 tunnl.

Folkärna distrikt.

a) Minst 30 tunnl. åker. c) Minst (10
tunnl.

Kronofogden.

a) Omkring 30 tunnl. b) Icke hälften
af hemmansdelarna torde uppnå denna
areal, c) Omkring 50 tunnl.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

a) Omkring 5 tunnl. åker och 10 tunnl.
äng. b) Nej. c) 15—20 tunnl.

Als distrikt.

a) Vid storskiftet beräknades 140 snesland
reducerad jord, derå föddes 1 häst,
6 — 7 kor och några småkreatur, utgöra en
besutenhet. Med nutida högre lefnadsomkostnader
fordras måhända dubbelt så stor
areal, b) I allmänhet ha hemmansdelarna
ofvan förstnämnda areal, c) Omkring 20
—30 tunnl.

Leksands distrikt.

a) 12—20 tunnl. b) Nej. c) 25—30
tunnl.

FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KROK OFOGDAR.

Rättviks distrikt.

a) 8 —12 tunnl., jemte någon inkomst å
körslor eller försäljning af virke, c) 30 —
40 tunnl. erfordras för husbehof och någon
inkomst.

Ore distrikt.

a) 12 tunnl. c) 35 tunnl.

Gagnefs distrikt.

a) 10—15 tunnl. åkerjord, b) Omkring
hälften af hemmansdelarna hafva mindre
areal, c) 30 tunnl.

Kronofogden.

a) 10—30 tunnl. b) En mycket stor
del har icke en sådan areal, c) 15—30
tunnl.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

a) 25 tunnl. b) Nej, i allmänhet ej mer !
än 5 tunnl. c) 75 tunnl.

Solleröns distrikt.

a) 10 tunnl. b) Mindre jordbruk finnas,

c) 60 tunnl.

Venjans distrikt.

= svaret från Venjans socken.

Orsa distrikt.

Med undantag för af bolagen sjelfva eller
deras tjenstemän skötta gårdar finnes icke
någon så stor egendom, att brukaren kan
föda sig och familjen endast på densamma.

Elfdalens distrikt.

a) Minst 25 tunnl. väl häfdad jord.

b) Inga bondehemman ha en sådan areal.

c) Minst 100 tunnl.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

b) Minst 4 har åker och 10 har äng,
allt af bästa beskaffenhet, b) Nej. c) 50
har.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

a) 6—7 tunnl. åker och 12—15 tunnl.
äng gifva knapp brödföda. Egendom så
stor och god, att egaren skulle kunna lefva
uteslutande på den, torde vara svår att här
anskaffa, b) I allmänhet så stora, c) 30
tunnl.

Nås och Saf snäs distrikt.

a) Omkring 20 tunnl. b) I allmänhet
vida mindre areal, c) Omkring 100 tunnl.

Jerna distrikt.

a) Omkring 20 tunnl. b) I allmänhet
mycket mindre, c) 200 tunnl.

Äppelbo distrikt.

a) Omkring 200 snesland reducerad jord.

b) Somliga understiga 100 snesland, andra
uppgå till 400 snesland och deröfver, c) 80
—100 tunnl.

Malungs distrikt.

a) 7—8 tunnl. åker och 3 tunnl. skog
anses bilda en ordinär liemmansdel, men
med jordens nuvarande afkastning kan ett
åkerbruk ej löna sig här i orten, b) I
allmänhet mindre areal, c) 70—80 tunnl.

Lima distrikt.

a) 12 har jord med skog. b) I allmänhet
icke. c) 70 har.

Transtrands distrikt.

a) 60 snesland anses bilda en besutenhet,
dock kan en familj icke existera enbart
å jordbruk, c) Omkring 240 tunnl.

Kronofogden.

a) 8 tunnl. åker och 3 tunnl. äng erfordras
för att ge så stor afkastning, att
den jemte biförtjenster är tillräcklig för en
medelstor familjs nödtorftiga lefnadsbehof.

b) Hemmansdelar med mindre areal förekomma
i mängd inom orten, c) 70—80
tunnl.

FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

a) Omkring 30 tunnl. b) Endast ett
jemförelsevis ringa fåtal har sådan areal,

c) 50 tunnl.

Ludvika distrikt.

a) Minst 11 tunnl. åker och 15 tunnl.
ängs- och skogsmark, b) Omkring en tredjedel
af hemmansdelarna närma sig nämnda
areal, c) Omkring 20 tunnl.

Norrbärke distrikt.

a) 10 tunnl. b) Hemman af sådan storlek
finnas till ett flertal, c) 15—20 tunnl.

SöderbärTce distrikt.

a) Omkring 15 tunnl. c) Omkring 20
tunnl.

Kronofogden.

I Grangärde socken: a) Minst 30 tunnl.

b) 1 allmänhet ej. c) Omkring 300 tunnl.
I Ludvika socken: a) Omkring 20—

25 tunnl. b) I allmänhet något mindre.

c) Omkring 250 tunnl.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesuncla och Arsunda distrikt.

a) 15 har. b) Hemmansdelarna i orten
hafva i allmänhet en sådan areal, c) 20
har.

Torsåkers distrikt.

a) Omkring 25—30 har åker och äng.

b) Arealen vexlar mellan 3 och 50 har.
Små hemmansdelar äro öfvervägande, c) Omkring
20—25 har skogsmark till ett hemman
om 25 hav.

Ofvansjö och Järbo distrikt.

a) 5 — 20 tunnl. b) De flesta hemman
understiga denna areal. c) I allmänhet
40 tunnl. medelgod skog.

Ockelbo distrikt.

a) För en medelstor familj (5 personer)
3 har odlad jord. b) Hemmansdelarna
hafva i allmänhet större areal, c) 4 har.

Hamrånge och Hille distrikt.

a) 1 allmänhet 8—10 har. b) Flera
hemmansdelar med mindre areal inegor
finnas, c) 10—14 har skog.

Valbo och Högbo distrikt.

a) En jordbrukare, som kan sköta hemmanet
utan tjenare, kan, med små anspråk,
försörja sig å 6 har. b) De flesta hemmansdelar
torde ha nämnda areal; dock
finnas de, hvilkas areal icke är hälften så
stor. c) 25—30 har skog.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

a) 10—12 tunnl. der läget ej är allt för
olämpligt, b) Hemmansdelarna i orten understiga
icke denna areal, c) 15—20 tunnl.

Söderala distrikt.

a) Beroende på jordens beskaffenhet. Fölen
familj om 6 personer, i genomsnitt 15
—20 tunnl. b) Drygt hälften af antalet
hemmansdelar har denna areal, c) 25 — 30
tunnl.

Ilanebo distrikt.

a) 1 medelta 15 har. b) De mindre
hemmansdelarna ha i allmänhet icke denna
areal, c) Omkring 40 har.

FRÄGAX 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Mo distrikt.

a) Omkring 10 —12 har. b) I allmänhet
äro hemmanen större.

Norrala distrikt.

a) Omkring 10—15 har jord af medelgod
beskaffenhet, b) Hemmansdelarna inom
distriktet hafva i allmänhet icke denna
areal, ehuruväl de öfver hufvud äro inom
Trönö något större än i Norrala. b) 40—
50 har.

Bollnäs distrikt.

a) 25 tunnl. b) De flesta hemmansdelar
torde hä nämnda areal, c) 30 tunnl.

Alfta distrikt.

a) 30 tunnl. b) Ja. c) 60 tunnl.

Ofvanåkers distrikt.

a) 25—30 tunnl. åker och äng. b) I
medeltal torde hemmansdelarna kanske ega
denna areal, c) Omkring 100 tunnl.

Kronofogden.

= länsmannen i Bollnäs distrikt.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

a) Minst 10 har åker och 10 har äng.

b) En sådan areal hafva hemmansdelarna
i allmänhet icke. c) Omkring 75 har.

Helsingtuna distrikt.

a) Omkring 12 har åker och äng.

b) Hemmansdelarna i orten hafva i allmänhet
en sådan areal, c) Omkring 40
har.

Forsa distrikt.

a) 12 — 15 har. b) Hemmansdelarna hafva
i allmänhet denna areal, c) Omkring 25
har.

Högsta distrikt.

a) 15—20 tunnl. b) De flesta hemmansdelarna
inom orten torde inneha en dylik
areal, c) 30—40 tunnl.

Harmångers distrikt.

a) Omkring 5 har. b) Nej. c) Omkring
15 har.

Gnarps distrikt.

Länsmannen har intet att tillägga till
yttrandet från Gnarps socken.

Bergsjö distrikt.

a) 10—15 har. b) Hemmanen hafva
vanligen nämnda areal, c) Omkring 50
har.

Norrbo distrikt.

a) 8 har. b) Hemmansdelarna i orten
inneha i allmänhet minst nämnda areal,

c) 25 har.

Delsbo distrikt.

a) 12 har. b) De flesta hemmansdelarna
inom distriktet ha nämnda areal, c) 40
har.

Kronofogden.

a) Omkring 10 har. b) Hemmansdelarna
torde nog ofta understiga nämnda
areal, c) Omkring 40 har.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

a) 15—20 tunnl. b) Nej. c) 40 — 50
tunnl.

Ramsjö distrikt.

Kan ej besvaras.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

Frågan besvarad med hänvisning till svaret
å frågan 13.

Jerfsö distrikt.

a) 20 har. b) Hemmansdelarna ha i allmänhet
stor areal, c) 50 har.

Arbrå och Undersviks distrikt.

a) Omkring 12 har. De flesta hemmansdelar
hafva nämnda areal, b) 80 har.

Kronofogden.

| Kan ej besvaras.

FBAGAFT 14. LÄNSMÄX OCH KKOXOFOGDAB.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

luna distrikt.

a) Omkring 12 har. b) Hemmansdelarna
i orten vexla från 1—2 har till och med
50 har och möjligen deröfver, c) Omkring
20 har.

Stöde distrikt.

a) 10—12 tunnl. b) Denna vidd finnes
nog på hvarje hemman eller torp. c) 50
—60 tunnl.

Torps distrikt.

b) Ja.

Borgsjö distrikt.

Kan ej uppgifvas.

Selångers distrikt.

a) 4—6 har. b) Ja, de flesta ha
nämnda areal och derutöfver, c) 15—20
har.

Kronofogden.

Frågan besvarad med hänvisning till svaret
å frågan 13.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

Jordbruk enbart kan ej för närvarande
föda en familj. Ju större areal åker och
äng, som finnes, desto omöjligare blir det för
egaren att få någon vinst, ty arbetskostnaderna
äro för dryga.

Sköns distrikt.

a) 4—5 har åker; 6—7 har äng. b) Ja.

c) 20—25 har.

Timrå distrikt.

a) 3—4 har åker; 4—6 har äng. b) Ja.

c) 15 — 20 har, men så stor skog ha hemmanen
ej i allmänhet.

Ljustorps distrikt.

a) 4—6 har åker, 6—9 har äng. b) Nej
icke fullt i genomsnitt taget, c) 15—20
har.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) 7—10 har, jemte betesmarker, b) Ja,
i allmänhet, c) Minst 10-—15 har.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

a) 8 har. c) 20 har; om skogen skall
användas jemväl till betesland, fordras ytterligare
minst 6—8 har.

Gudmundrå distrikt.

a) 10 har. b) Vanligen 12—15 har.

c) 10—15 har. Önskemål är att till hemmansdelen
höra några har utegojord till
mulbete.

Torsåkers distrikt.

Frågan kan ej besvaras.

Boteå distrikt.

a) 8—10 har. b) Ja. c) 20 har skogbärande
mark samt 6 har betesland.

Nora distrikt.

a) 24 tunnl. b) I allmänhet icke. c) Omkring
50 tunnl.

Kronofogden.

a) 7 — 8 har inegojord, 7—8 har betesland.
b) Ja, minst, c) Dubbelt så mycket
husbehofsskog.

4 Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

FRAGAN 14. LANSMAN OCH KRONOFOGDAR.

Resele distrikt.

a) 30—35 tunnl. b) Hemmansarealen
vexlar högst väsentligt, c) 3—4 gånger så
stor areal som inegojorden.

Junsele distrikt.

a) 20—25 tunnl. b) Ja. c) 100 tunnl.

Ramsele distrikt.

a) 5—6 har odlad åker och derjemte
utslåtter, derest husbehofsskog och biförtjenster
finnas, b) Ja. c) 50—60 har.

Helgums distrikt.

a) 10 tunnl. b) I allmänhet minst nämnda
areal, c) 50 tunn],

Bodums distrikt.

a) Omkring 18 tunnl. b) Snarare större
areal i medeltal, c) 70 tunnl.

Tåsjö distrikt.

a) Minst 10 tunnl. åker och 30 tunnl.
äng. b) I allmänhet mindre areal, dock
finnes vanligen tillgång till skogsslåtter och
rödjningar. c) 30 tunnl.

Kronofogden.

a) Minst 8 har. . b) Hemman med mindre
egovidd förekomma, c) 20 har.

5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.

Nordingrå distrikt.

a) 6 tunnl. åker och 9 tunnl. äng. b) I
allmänhet större, c) 70 tunnl.

Nätra distrikt.

a) 8 har, hvaraf minst 5 har åker. b) I

allmänhet vida större, i medeltal minst 15
har. c) 30—35 har.

Sidensjö distrikt.

a) Minst (i tunnl. odlad jord och 6 tunnl.
sjelfväxande slåtter. b) I allmänhet ej.

c) 75 tunnl.

Anundsjö distrikt.

a) 15 tunnl. b) I allmänhet större,

c) 75 tunnl.

Kronofogden.

a) 6 tunnl. åker och 9 tunnl. äng. b) I
allmänhet större, c) 70 tunnl. skog.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevads distrikt.

a) Omkring 8 tunnl. åker och äng. b) Ja.
c) 15 tunnl.

Björna distrikt.

a)'' 6 tunnl. åker och 3 tunnl. ängsmark,

b) I allmänhet mycket större areal ända
till 600—800 tunnl. inrösnings- och afrösningsjord.

Arnäs distrikt.

a) Omkring 8 har. b) Ja. c) Omkring
30 har.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Minst 15 tunnl. åker och äng. b) Ja
alla och många vida större, c) Minst 75
tunnl.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

Hänvisas till det svar, som afgifvits af
E. Edström i Munsåker (so under Hushåll -

ningssällskapen och dem underlydande tjensteman.
)

Fors distrikt.

a), b) I allmänhet kan ingen familj uteslutande
lefva endast på jordbruk, c) Omkring
50 har.

FRÅGAN 14. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR

Refsunds distrikt.

a) Omkring 5 har. b) Ja, minst denna
areal, c) Omkring 50 har.

B räcke distrikt.

b) I allmänhet är böndernas jordareal
mer än tillräcklig för behofvet. Den jordareal,
som innehafves af torpare, är naturligtvis
mindre och blefve nog bättre skött,
om tillfällen till arbetsförtjenst i skogarna
minskades.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Hackås distrikt.

a) Omkring 120 ref. b) Ja. c) 30 — 40
tunnl.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

a) 2 har åker och 4 har äng. b) Ja.

c) 10—12 har.

Fötlinge distrikt.

a) 10—12 har. b) Nej. c) 25-30 har.

Hammerdals distrikt.

a) 6—7 har (för cirka 6 personer), b) Ja,
i allmänhet större areal, c) Omkring 50
har.

Ströms distrikt.

a) 10 har (för 8 personer), b) En del
hemman ha ej fullt denna areal, men hafva
lägenheter för att erhålla sådan och långt
deröfver, c) Omkring 25 har.

Frostvikens distrikt.

a) Omkring 60—70 refvar väl odlad,
växtkraftig jord. b) I de flesta fall icke.

c) Omkring 50 tunnl.

Rödöns distrikt.

a) 20—30 tunnl. b) Ja. c) Omkring
100 tunnl.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

a) 5 har. b) Nej. c) Omkring 12 har.

Ovikens distrikt.

a) Hemmanens inegoarealer vexla från
15—20 tunnl. till 50—60 tunnl. utan att
det kan sägas, att den, som eger den mindre
arealen, befinner sig i sämre lefnadsomständigheter
än den, som eger den större
arealen. Jordens skötsel och beskaffenhet
spela härvid en så stor rol, att någon bestämd
areal ej kan uppgifvas. b) I medeltal
uppgå hemmansdelarna till 30—40
tunnl. c) 200—300 tunnl. till husbehofsskog
och bete.

Undersåkers distrikt.

a) Minst 10 har. c) 150 har.

Mörsils distrikt.

a), b) Omkring 5 har, dock hafva hemmansdelarna
nu i allmänhet mycket mera
inegor. Härtill kommer dock nödigt sommarbete
för kreaturen, c) 25 har.

Offerdals distrikt.

a) 15 har. b) Ja, i allmänhet ha hemmansdelarna
en sådan eller en något större
areal, c) 75 — 100 har.

Alsens distrikt.

a) 25 tunnl. åker och äng. b) I allmänhet
minst så stor areal, c) Omkring 100
tunnl.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

a) Omkring 6 har åker och äng, under
förutsättning att bete finnes på annat håll.

FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

b) De flesta hafva nog mindre areal, c) 25
har.

Bätans distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Svegs distrikt.

a), b) En något större areal än den nu
vanliga 8—12 tunnl. åker och äng, torde
behöfvas, allt dock beroende på huru jordbruket
skötes.

LiUherdals distrikt.

A ett visst angifvet område om 45 tunnl.,
deraf knappt 5 tunnl. odlad jord, hårdmark
och myrjord och knappt 0,5 tunnl. äng,
kunna födas 4 kor samt 6—7 får och torde
en medelmåttigt stor familj der kunna slå
sig ut. Häraf framgår ock, att en areal af
45—50 tunnl. kan vara tillräcklig, men i

genomsnitt torde dock härtill böra läggas
20 — 25 tunnl. Intet hemman eger mindre
jord än 45 tunnl.

Ytter-Hogdals distrikt.

a) Omkring 40 tunnl. b) De innehålla
i allmänhet 18 — 20 tunnl. c) 40 tunnl.

Hede distrikt.

a) Viss areal kan ej uppgifvas. b) Hemmanen
torde i allmänhet hafva tillräcklig inegoareal.
c) Minst 50 har.

Tännäs distrikt.

a) Omkring 5 har. b) I allmänhet icke;
bristen afhjelpes genom skogsslåtter. c) 75
har.

Kronofogden.

a) Omkring 10 har. b) I allmänhet 2
—5 har (dertill utslåtter). c) Omkring 25
har.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

Den nödiga afkastningen för en medelstor
familjs lefnadsbehof är beroende mera
af jordens beskaffenhet än af dess areal.

Bjurhohns distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

a) För en familj med 5—6 personer anses
en areal af minst 8—10 har inegor
vara behöflig, b) Åtskilliga brukningsdelar
hafva visserligen mindre areal, men de flesta
hafva åtminstone den ofvan uppgifna och
betydligt mer. c) 40 har medelgod skogsmark
erforderlig.

Umeå Norra distrikt.

a) Omkring 8 har åker och 4 har äng.

c) Omkring 33 har.

Vännäs distrikt.

a) 5 har, då sjelfväxande ängar finnas,
eljest 7,5 har. c) 25 har skogsmark.

Säfvars distrikt.

a) Omkring 50 — 60 geometriska tunnl.

Degerfors distrikt.

a) Omkring 8—9 har inegor. b) Hemmanen
hafva i allmänhet nämnda areal
inegor. c) 40 har.

Bggdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar s-aknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Skellefteå Södra distrikt.

a) I allmänhet 5—6 har, om jordbruket
skötes väl och biförtjenster till bestridande
af de nödiga kontanta utgifterna finnas.
De flesta hemmansdelar hafva minst denna
areal, b) 10—20 har.

Skellefteå Norra distrikt.

a) 4—5 har åker och 4—5 har äng.

b) De mindre hemmansdelarna hafva i
allmänhet en sådan areal, c) 50—60 har.

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

a) 10—12 har inegor. b) Få om ens
någon hemmansdel i orten ha dock sådan
areal. I ersättning härför finnas emellertid
goda dammängar och andra sjelf växande
slåtterlägenheter. c) 15 har.

Norsjö distrikt.

Arealen beroende å jordens beskaffenhet
och tillfällena till afsättning af dess produkter.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svaret 1 från Nysätra socken.

Mala distrikt.

a) 12—15 har inegor för ett hushåll på
8 personer, b) Hemmanen hafva i allmänhet
endast 1—3 har inegor. c) Minst 50
har.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

a) Omkring 4 har åker och 10 har äng

försvarligt god. b) Hemmanen hafva sällan
eller aldrig nämnda areal, c) 25 har.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

a) Åker till vidd af omkring 2—3 har,
om läget är någorlunda frostfritt, men då
läget är frostländt och marken bör användas
till hufvudsakligen gräsodling, dubbelt
större areal. Arealen å äng kan ej uppgifvas.
Men böra utängarna årligen afkasta
30 — 40 lass myrgräs och rödjningshö.

b) Hemmansdelarna hafva i allmänhet ej
sådan areal och sådana ängar, c) Minst
70—90 har.

Åsele distrikt.

a) För ett hushåll om 8 personer 8—9
tunnl. öppen jord af god beskaffenhet.

Fredrika distrikt.

a) 2 har åker och 20—40 har ängsmark.
b) Medelstora hemman innehålla i
allmänhet denna areal, c) Antagligen omkring
100 har.

Vilhelmina distrikt.

a) 3—5 har inegor och 25 — 30 har ängsmark.
b) 75—80 har.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

a) Några har, om dessa äro uppodlade
och ordentligt gräsbärande och land finnes
till utsäde af några hektoliter potatis och
några hektoliter korn. b) Ja.

Kronofogden.

Har svarat såsom sockenombud.

frågan H. länsman och kronofogdar.

Yl. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

a) Minst 2 har åker och 4 har äng.

b) Arealen å hemmansdelarna i orten är
vanligtvis större, c) Minst 12—15 har.

Elfshy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

a) Minst 10 tunnl. utom de naturliga
ängarna, b) De flesta hemmansdelar i orten
ega nog så stor areal, ehuru den endast
till ringa del ännu är uppodlad. c) Under
antagande, att en medelstor gårds årliga
husbehofsvirkesmängd utgöres af 50 kbm.
ved, löst mått, samt 20 kbm. gagnvirke,
fast mått, inbegripet allt byggnadsvirke,
slöjdvirke m. m., anses en areal af 50 har
efter ortens förhållanden medelgod skogsmark
vara erforderlig.

Arjepluogs distrikt.

a) Stor areal, b) Ja, i regel, om än å
sina ställen å olämplig mark.

Kronofogden.

a) I kustlandet 4—8 har inegor utom
betesmark. b) I allmänhet mera odlad
jord samt dessutom bete. c) Omkring 15
har. I Lappmarken fordras äfven skog
till afsalu.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

a) Minst 16 tunnl. odlad jord och 20
tunnl. sjelfväxande ängar, b) Nej. I många
fall är dock ängsvidden större, ehuru ängsmarken
i vissa, byar är föråldrad och lemnar
liten afkastning, c) 150 tunnl.

Öfver-Luleå distrikt.

a) 7—8 tunnl. öppen jord och foderaf -

kastning för 6 kor. b) -Ja. c) Omkring
150 tunnl.

Jochmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

— länsmannen i Öfver-Luleå distrikt.

3. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

a) 20—25 tunnl. inegor. b) Nej. c) Omkring
70 tunnl.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Ofver-Kalix distrikt.

a) 10—12 har välskötta inegor. b) Ja.

c) 12—15 har.

Gellivare distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

a) Öppen åker till utsäde af 10 hl. korn
och 2—3 hl. potatis samt vinterutfodring
för 6—7 kor och en häst. Särskildt är
att beakta, att allmogen inom distriktet har
mycket små lefnadsbehof. Den förnämsta
födan består af skummad, syrad mjölk och
bröd, sur strömming och potatis. Smöret
sparas i regel till afsalu.

Öfver-Torneå distrikt.

a) Omkring 35 har inegor utom odlingsmark.
c) Omkring 200 har.

Korpilonibolo distrikt.

a) Omkring 60—70 tunnl. sjelfväxande

FRÅGAN 14. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

äng, derå en häst och 10 —12 kor kunna
utfodras, och minst 4 tunnl. åker.

Paj alu distrikt.

Svar saknas.

JucJcasjärvi distrikt.

a) Med en bättre skötsel än den nuvarande
och sedan en del af hemmanens ännu
icke i bruk tagna odlingsbara mark blifvit
uppodlad, torde ett medelstort hemman om
V8 mantal skatt vara tillräckligt för en familjs
uppehälle. Med nuvarande skötsel

af jordbruket torde intet hemman här hafva
den areal af inegor, att en medelstor familj
kan hafva sitt uppehälle derpå.

JEnontekis distrikt.

a) Större areal än på nedre orter,

c) Medelgod skog finnes knappast någonstädes
och å stora vidder finnes icke någon
skog. Husbehof svirke får ofta forslas 2—
3 mil.

Kronofogden.

Svar saknas.

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Hänvisas till det utlåtande, som afgifvits
af hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Hedemora domsaga.

a) 20 har. b) Ja. c) JO har.

Ofvan-Siljans domsaga.

a) 10 tunnl. åker och ungefär lika mycket
äng. b) Endast undantagsvis, c) Omkring
40—45 tunnl.

II. Qefleborgs län.

Gestriklands domsaga. I Norra Helsinglands domsaga.

a) Cirka 25—30 har åker och äng. b) Rätt a) Omkring 5 har. b) Ja, minst, c) 10

mycket mindre hemmans- och bruknings- I _20 har.

delar finnas, c) 25 — 30 har.

Södra Helsinglands domsaga.

Erfarenhet saknas.

Vestra Helsinglands domsaga.
Frågan kan ej besvaras.

FRÅGAN 14. DOMHAFVANDE.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

Erfarenhet saknas.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.

a) Omkring 6 har inegor, under förutsätt -

ning att bete finnes, b) Ja, i allmänhet,

c) 25—30 har.

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga.

Beträffande Skellefteå socken åberopar
domhafvanden det yttrande, han afgifvit såsom
sockenombud. I Norsjö och Byske
socknar torde hemmansdelarna i allmänhet

hafva tillräcklig areal. I Jörns och Malå
socknar finnas äfven sådana hemmansdelar,
men okändt, om så i allmänhet är förhållandet.
c) 20 har.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga. j Kalix domsaga.

Hänvisas till det yttrande, som afgifvits | Erfarenhet saknas,
af kronofogden i Piteå fögderi.

Luleå domsaga.

Svar saknas.

100

FRÅGAN 14. LANDTMÄTE RIST ATEN.

Lan dt mäter i staten.

I Kopparbergs län.

1-—10. a) 5—7 har åkerjord och 7—10
har slog. b) Arealen i allmänhet i öfre
delarna långt mindre, c) 20—35 har.

11. a) 10 tunnl. åker jemte något äng.

b) Nej. c) 30—40 tunnl.

12. (Jerna socken.) a) 8 har åker och 4
har äng. b) Nej. c) 15—20 har.

13. a) 6—8 tunnl. Biförtjenster böra
dock kunna påräknas, b) I allmänhet 8—4
tunnl., ofta mindre, ja, till och med under
ett tunnl.

14. (Mora och Orsa socknar) a) 3—4
har. c) 10—20 har.

II. Gefleborgs län.

1. a) Omkring 6 har (för familj af 5

personer), b) Ja, i norra Helsingland, men
större i vestra och södra Helsingland och
Gestrikland. c) Minst 20 har. *

2. a) Omkring 5 har. b) Ja. c) 20—25 har.

3. a) Omkring 5 har (för familj af 5
personer), h) Ja, i allmänhet och på vissa
trakter 3—4 gånger mer, i många fall till
föga fromma för jordbruket, c) 20—25 har.

4. (Ockelbo socken.) a.) 15—20 härmed
biförtjenst. b) Ett fåtal hafva denna eller
mer än denna areal. Största delen besitta

en areal, betydligt understigande sagda ytvidd,
så att en mängd hemmansdelar ej
innehafva mer än 2 har och något deröfver.
c) 60 har till hemman om Vio
mantal.

5. (Södra Helsingland.) a) 10 har inegor.

b) De flesta hemman torde hafva minst
denna areal. c) 15 har.

6. (Norra och vestra Helsingland.) a) Omkring
8 hektar i vestra Helsingland, något
mindre ,i norra Helsinglands bördigare trakter.
b) Ja, ungefär, c) Omkring 15 har.

III Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, Besele och Barnsele tingslag.)

a) Omkring 10—15 har. b) Omkring 25 har.

2. (Norra Ångermanlands nedre del.)
a) 6—7 har, då större delen består af
åker och odlingsbar mark. b) Minst ofvanskrifna
areal, c) Minst 25 har på orter,

der jordbruket är mest lönande, eljest vida
större areal.

3. b) I allmänhet större än som fordras,

c) 25—30 har.

4. (Torps socken.) a) 5—10 har böra
räcka till. b) Ja. c) 5—10 har.

FRÅGAN 14. LANDTMÄTERISTATEN.

101

IV. Jemtlands län.

a) I Herjeådalen 15 har inegor (åker
och strandängar). I Jemtland 8 har inegor.

b) Ja de flesta.

c) 25 har.

V. Vesterbottens län.

1—5. a) 6—10 har i nedre landet. Inom
fjellsocknarna, der ströängar ingå som inegor,
betydligt större areal, b) Inom lappmarkssocknarna
ofvan kulturgränsen innehafva
de hemman, hvarå födas 5 — 6 kor,
2 hästar och 10—20 får, i medeltal 60—-70
har, hufvudsakligen bestående af s. k. ströängar.
c) Ej under 25 har.

6. (Lycksele socken.) a) Omkring 2—3

har och 30—40 skrindor hö om 40 £.

b) Endast de större hafva 2—3 har åker i
areal, c) 30—40 har.

7, 8. c) 25—30 har god skogsmark.

9. a) I nedre landet 6—10 har, i öfre
landet betydligt större areal, c) Minst 20
har.

10. a) 6 — 7 har åker eller 4—5 har
åker och 8 har äng. c) 60—70 har.

VI. Norrbottens län.

1. Förste landtmätaren åberopar yttrandet
från Norrbottens hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.

2. a) 10 — 12 har (30 % åker, resten
äng), c) Minst 60 har.

3. a) 4—8 har odlad god jord, så vidt
bete finnes.

4. a) 3 har bruten jord. b) Knappast.

5. a) Omkring 2—4 har åker samt 8—10
har äng (myrängar inberäknade), b) Oftast
vida större, åtminstone hvad beträffar äng.

c) I genomsnitt 7 5 hektar, men är nämnda
areal ofta för knapp till sommarbete.

6. a) 10—15 har. b) Ja. c) 50—75 har.

102

FRÅGAN 14. SKOGSSTATEN.

Skogsstaten.

I Gefle—Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

c) Cirka 50 tunnl.

Öster-Dalarnes revir.

b) Nej.

Sårna revir.

Jägmästaren instämmer i yttrandet från
Transtrands revir.

Trai is ti ''ands revir.

a) Omkring 10 har åker och äng och
myrslåtter till föda åt häst och omkring
10 kor. b) Flertalet af hemmansegarne
hafva knappast hälften af denna inegojord.

c) Omkring 25— 30 har.

Vester-Dalarnes revir.

a) Jordbruket ensamt torde ej vara tillräckligt
för fyllande af folkets lefnadsbehof.
c) Omkring 50 har.

Gestrihlands revir.

a) 20—25 tunnl. b) Denna areal kan
anses utgöra medelvidden för bondgårdarna
i trakten, c) 40—50 tunnl. Hemmanen
böra ej tilldelas mer än nätt och jemnt
hvad de behöfva, ty större anslag leder lätt
till virkesförsäljning och i sådant fall säljes
lätt, så att intet blir qvar.

Att göra tilldelningen under form af husbehofsrätt
är ännu mindre lämpligt. Sådan
rätt har visat sig leda till största misshushållning
med virke samt att åbyggnader
uppförts långt större än de behöfts för hemmanet.
Deras underhåll har sedan varit
ett onus för gården. Husbehofsrätt har
allestädes visat samma störa olägenhet.

I Norge hafva till afhjelpande af olägenheter
af husbehofsrätt stiftats lagar om utvisnings-
och aflösningsrätt för sådant onus.

Vestra Helsinglands revir.

a) Omkring 10 har. b) I skogssocknarna
i allmänhet långt mindre areal, och å de
större byggderna inom socknarna Färila och
Ofvanåker äro hemmansdelarna både mindre
och större, c) Husbehofsvirke för dylik
brukningsdel beräknas i medeltal pr år:
18 byggnadstimmer

30'' x 7" (verkmått) å 12 kft —216 kft
6 sågtimmer

17'' x 9'''' (verkmått) å 8,8 » = 53 »

269 kft

eller 7 kbm.

15 famnar ved
0,5 » gärdsel

S:a 15,5 famnar smärre virke

å 1,88 kbm. = 29,1 kbm.
sålunda tillsammans 36 kbm.

Med beräkning af 2,5 kbm. tillväxt per
har för god mark, 1,7 kbm. tillväxt per har
för medelgod mark, 1 kbm. tillväxt per
har för sämre mark behöfvas alltså vid dessa
olika markboniteter respektive 14,40, 21,18
och 36 har för att lemna en sådan brukningsdel
behöfligt husbehofsvirke. Dervid
förutsättes, att de beräknade arealerna hafva
normalt skogsförråd.

Norra Helsinglands revir.

a) Omkring 6 har med tillfälle till skogsarbete
och extra arbete, b) I allmänhet
vida större. Att en bonde dock sällan

FRÅGAN 14. SKOGSSTATEN.

103

lefver på sitt jordbruk beror till största delen
på vanans makt, hvilken gör honom obenägen
att föra en jordbrukares enkla, sträf -samma och regelbundna lif. c) 35 har,

hvarifrån bör påräknas årlig afkastning af
35 kbm. husbehof svirke.

Of verj ägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

a) 10—12 har åker och ängsmark, b) Ja.
c) 25 har.

Hernösands revir.

a) Omkring 10 har åker och äng. b) Ja.
c) Omkring 25—30 har.

Junséle revir.

a) Cirka 15 — 25 tunnl. b) Nej. Skogseller
fjellhemman kunna icke ens med större
areal inegojord enbart lemna bergning åt
medelstor familj. Under för trävaruindustrien
goda år äro mindre jordbruk, der ej
mycket extra folk behöfver användas, de
som afkasta bäst. c) 25^30 har.

Tåsjö revir.

'' a) 10 har inegor, deraf 3—4 har för
sädesproduktion. b) Ja, hemmanen hafva
ungefärligen denna areal, c) Omkring 30
har.

Anundsjö revir.

a) 10—12 har åker och äng. b) Ja,
merendels mycket större inegoarealer, hvilket
omöjliggör en planmessigt ordnad skötsel,
c) 150 har.

Ostra Jemtlands revir.

a) 6 — 8 har odlad jord, hvaraf hälften är
igenlagd till gräsvall, samt lika stor areal
naturlig äng eller skogs- och hästfoderslått.

b) I medeltal ej mer än 4—5 har, dock
många 10—15 har. c) Cirka 20—25 har.

Fors socken af Ostra Jemtlands revir.

a), b) Enbart jordbruk fyller icke jordbrukarens
lefnadsbehof. c) 40 har.

Norra Jemtlands revir.

a) Cirka 10 har medelgod åker. b) I
allmänhet knappt denna areal, c) I sydligare
delen af reviret omkring 30 har (impedimentfri
mark), i nordvestliga delarna
cirka 50 har.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

a) 5—7 har. b) Nej. c) 25 har.

Vestra Jemtlands revir.

a) Omkring 8 har. b) I allmänhet torde
de flesta hemman hafva denna areal, men
medräknas torplägenheterna, reduceras arealen
ganska betydligt, c) Omkring 10 har,
så vidt ingen hänsyn tages -till betet.

Socknarna Undersåker, Are och Kall
af Vestra Jemtlands revir.

c) Årliga medelbehofvet uppgår till 2—3 %
af det i byggnaderna ingående virket.

I. En större gård kräfver c:a 36 timmer
af 20 kbm. årligen.

II. En mindre gård kräfver c:a 27 timmer
af 15 kbm. årligen.

III. Ett torp kräfver c:a 15 timmer af 8
kbm årligen..

Till ved, stängsel och slöjdvirke åtgå resp.
80, 60 och 40 kbm. Årliga totalbehofvet
uppgår således vid I till 100 kbm., vid II
till 75 kbm., vid III till 48 kbm.

Under förutsättning att allt affall vid afverkningen
noggrant tillgodogöres, torde
vid uthålligt skogsbruk en medelafkastning
af 1,5 kbm. pr har kunna beräknas.

Af produktiv skogsmark erfordras således
vid I 70 har, vid II 50 och vid III 32 har

104

FRÅGAN 14. SKOGSSTATEN.

Herjeådalens revir.

a) Minst 3 har inegojord. b) Ja. c) Omkring
30 har.

Hade tingslag af Herjeådalens revir.
a) 5 har välhäfdad jord. b) Nej. c) 75
har.

Öfver jägmästaren.

a), c) 8 — 10 har odlad jord och 25—30
har någorlunda normalt med skog beväxt
mark, och i vanliga fall betesmark dessutom.
b) Många hemman hafva mindre
areal åker, men då finnes tillgång till slåtter
å bäckängar och starrmyrar.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir.

a) Omkring 10 har förutom sjelf växande
ängar, b) Flertalet hemman mindre, c) 10—
15 har.

Norsjö revir.

a) 4—5 har åker och lindor och samma
ytvidd till äng af de föga värdefulla slåttermyrarna.
b) Nej, icke på långt när. c) 20 —
25 har.

Burträsks revir.

a) Behofven för en familj om 6 personer
kunna anslås till 15 tunnor korn och 10
tunnor'' potatis årligen samt föda för 6 kor,
omkring 10 får och 1 häst. För säd och
potatis torde erfordras 1,5 har åker, för
vinterföda åt djuren 5 har vallar. Härvid
förutsättes, att sommarbete finnes. I öfre
delen af Burträsks socken fordras vida större
areal ängar, b) Ja, i kustsocknarna samt
nedre delen af Burträsks socken. I öfre
delen af samma socken finnas åtskilliga
hemman, som icke hafva odlad jord till
nämnda areal, c) Till »uthålligt» underhåll
af en medelstor gård, bestående af en
åtta-knuts mangårdsbyggnad, ladugård, loge,
foderlada, ängslador, bodar och öfriga smärre
uthus samt bryggstuga, erfordras årligen
minst 20 såg- och byggnadstimmerträd, beräknade
till 6 kubikmeter, gärdsel, beräknade
till 4 kubikmeter, bränsle till 2 eldstäder
af i orten brukligt slag 30 kubikmeter,
tillsammans 40 kubikmeter. Af »normal
skog» i 4:de bonitetsklass erfordras för

fyllande af ett sådant årsbehof omkring
11 —12 har skogsmark.

JDegerfors revir.

a) 2*/g har åker samt ängar, som gifva
30 skrindor hö. b) Nej, de flesta icke.
c) 30 har.

Södra Lycksele revir.

a) 2,5 har odlad jord samt så stor areal
äng, som fordras för afbergning af 30 skrindor
hö. b) Ja, en del men visst icke alla.
c) Ungefär 40 har.

Norra Lycksele revir.

a) 2—3 har åker samt 30—40 skrindland
hö om 40 £18. b) Ej de små hemmansdelarna,
c) 25—40 har.

Asele revir.

a) 7—8 tunnl. öppen jord. b) I allmänhet
större, c) 35 har.

Sorsele revir.

a) Ungefär 25 har inrösningsjord, deraf
2 har åker och resten slåtterängar. b) Ja.
c) 35—40 har.

Stensele revir.

b) I endast få byar fyller afkastningen
lefnadsbehofven. c) 60 har.

Vilhelmina revir.

a) 4 har åker och 30 har äng (för familj
af 7 personer), b) Dessa inegor motsvara
ungefärligen inegorna till ett hemman om
yg mtl, men genomsnittshemmanet inom

FRÅGAN 14. SKOGSSTATEN.

105

orten torde hafva ett skattetal af 1/16—5/el
mtl. c) 50 har.

Fredrika revir.

Svar saknas.

Bjurholms revir.

a) I allmänhet 6—10 har åker och äng
utom i öfre landet, der myr- och häckängar

kunna upptaga en ofantlig areal, som lemnar
ringa afkastning, men ändå för nöds
skull måste afbergas, ehuru bergningskostnaden
mången gång öfverstiger fodrets värde,

c) 35—60 har.

Öfverj ägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

a) 10 har. b) Enligt kartebeskrifning (år
1880) innehafva hemmansdelarna öfver hufvud
ej större areal än 4,31 har, men stödja
i stället mycket sin jord på naturliga ängar,
c) 20—25 har.

Elfsby revir.

a) 10 har åker och äng. b) Om man
inräknar hemmanen tillagda slåttesmyrar,
finnes nämnda areal mångdubbel, c) 10
gånger så stor som inegornas.

Arvidsjaurs revir.

a) 3—4 har åker och lindor eller omkring
2 har åker och 20—30 har sjelfväxande
ängar, b) Nej, i regel icke. c) 50 — 60
har.

Öfre Bysle revir.

c) Under antagande att en medelstor gårds
årliga husbehof utgöres af 40 kbm. ved,
löst mått, och 10 kbm. gagn virke, fast mått,
fordras 40—45 har.

Malmesjaurs revir.

a) 4—5 har. c) Omkring 75 har.

Arjepluogs revir.

a) 5 har utan slåttesmyrar. b) Nej, säkerligen
icke å något hemman, c) 60 har.

Variså revir.

a) 10 har, men mångdubbelt med hänsyn
till myr och utängar. b) Nej. c) 100 har.

Jockmocks revir.

a) 10 har i genomspitt. b) Nej, knappast
något hemman ens tillnärmelsevis, c) Minst
100 har.

Perlelfvens revir.

a), b) Ingenstädes inom reviret är ensamt
jordbruk jemte husbehof svirke tillräckligt
att föda en familj, c) Till ett hemman om
4 har inegojord behöfvas 150 har.

Storbaclcens revir.

a), b) Ensamt jordbruk otillräckligt, c) 100
har.

Bodens revir.

a) 8 har, när ej slåttermyrar finnas (till
framfödande af häst och 6 kor), b) Nej.
c) 75 har (årligt behof beräknas till 20
skogsfamnar ved och 20 hustimmerträd).

liåneå revir.

a) 5—6 har. b) Nej, men de flesta hemman
särskildt vid kusten och vid de större
elfdalarna kunna upparbetas till att gifva
den för en familj nödvändiga afkastningen.
c) 40 har.

Kalix revir.

a) 15 har. b) Ja. c) 40 har.

Ångeså revir.

a) Omkring 6 har öppen åker samt 25—
30 har äng och slåtterlägenheter. b) Nej,
icke hvad åkern beträffar, c) Omkring 100
har.

106

FRÅGAN 14. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

Råneträshs revir.

a) Omkring 5—6 har åker och 25 har
äng. b) Åf åker finnes vanligen endast
1—2 har; af ängar deremot ofta 25 har.
c) 100 har.

Gellivare revir.

a) 4—5 har åker samt 25—30 har äng
och slåttermyrar. b) Nej, åtminstone ej
hvad åkern beträffar, c) Omkring 100 har.

Juckasjärvi revir.

a) Omkring 5—6 har åker samt 25 har
ängs- och slåttermark. b) Nej. c) 100 har.

Tärendö revir.

a) Omkring 12 har åker och lindor. b) Nej.
c) Omkring 50 har.

Torned revir.

a) Omkring 30 har. b) Ja. c) 100 har

Pajala revir.

a) 10 —15 har, då inga naturliga ängår
finnas (för nödtorftigt lefnadsbehof behöfver
man utså 4—5 tunnor korn och hafva 6 kor,
1 häst.) b) Nej, alla hemmansegare hemta
sitt kreatursfoder från naturliga ängar, c) 50
har.

Of ver jägmästaren.

a) 7,5 har åker och äng för distriktet
i sin helhet i stort medeltal. (I kustsocknarna,
der utslåttern är knapp och skogsbetet
mindre, fordras intill 9—40 har. I
skogssocknarna, der myrslåttern ännu under
generationer kommer att anlitas och betydliga
och utmärkta rödjningslägenheter i
bäcksidor och vid vattendrag förekomma
och kunna upparbetas, omkring 5—8 har.)

b) Nej. c) Omkring 50 har för distriktet
i sin helhet i stort medeltal. (I kustsocknarna
omkring 35 har. I skogssocknarna
intill 65 har.)

Hushållningssällskapen och dem underlydande tjenstemän.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Man torde få anse 5 har åker, 3 har
slåttermark och 10 har hagmark eller fritt
skogsbete såsom minimum för en egendom,
som skall lemna full sysselsättning och någorlunda
bergning åt en arbetare med familj.

Af gammalt har man beräknat en »besutenhet»
eller den jordareal, på hvilken
man skulle kunna hålla 1 häst och 3 kor,

såsom den minsta egovidd, hvarpå en familj
skulle kunna finna sin nödtorftiga bergning.
Vidden af en besutenhet varierar
dock mycket i olika socknar, men torde
oftast utgöra omkr. 8—10 tunnl. åker och
odlingsbar äng samt skog, varierande från
30—40 till flere hundra tunnl. b) Enligt
den officiella jordbruksstatistiken för länet
kan man beräkna, att minst 15—20 tusen
af länets till 28,163 uppgående antal brukningsdelar
icke uppnå denna areal.

FRAGAN 14. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

107

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Cirka 10 har, deraf åtminstone 5 har
medelgod åker, men äro förhållandena ytterst
vexlande, beroende på jordbrukets ståndpunkt,
kommunikations- och afsättningstillfällen
samt brukarens duglighet och arbetsamhet.
b) I länets sydligare delar och i
allmänhet inom den äldre byggden är inegoarealen
ej sällan större än den angifna,
under det att förhållandet är motsatt inom
den egentliga skogsbyggden. Framhållas

bör emellertid, att med mindre inegoareal
ofta följer intensivare brukningssätt, c) Ungefär
25 har.

Länsagronomen Bertil Sahlin.
a) I allmänhet 10 — 20 har åker och äng,
hvarå 5—6 kor kunna väl födas, b) Ja.

c) Omkring 30 har.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.
a) Så stor areal som erfordras för att väl
kunna föda 6 st. kor. b) Ja.

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har

intet att anföra utöfver mejerikonsulentens
yttrande.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hernösand C. Cf. Strokirk.
Svar saknas.

Mejerikonsulenten C. Andersson.
a) 10—15 har. b) Ja. c) 15—20 har.

Länsagronomen E. O. Arenander.

Svar saknas.

IV. Jemtlands län

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har

icke afgifvit eget yttrande men insändt
svar från nedannämnda personer, af
hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edström i Munsåker (Ragunda
socken).

Inegoarealens storlek, beroende af biinkomsterna.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

Svar saknas.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

a), b) Se svar å frågan 13. c) Omkring
75 har.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar),
a) Under förutsättning af genom lättare
kommunikationer gynnad afsättning af jordbruksprodukter
torde minst 10 harinegor er -

108 frågan H. hushållningssällskapen

fordras, b) Vanligen en mångdubbelt större
areal, c) 50 har.

And. Erihson i Hölje (Lits socken).

a) 5—6 har. b) Ett stort antal hemman
ha icke nämnda areal, c) 15—20 har.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

a) 1 har åker, 6 har äng för familj om
5—6 personer, b) Ja, större, c) 25 har.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

a) Omkring 60—70 refvar väl odlad,
växtkraftig jord. b) I de flesta fall icke.
c) Omkring 50 tunnl.

Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och Ås socknar).

Svar saknas.

A. Edivall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

a) 8—10 tunnl. b) I allmänhet betydligt
större, c) Omkring 7—8 gånger så stor
areal som inegoområdet.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens,
Marby och Norderöns socknar).

a) 6—8 har. b) Ja, i allmänhet, c) Omkring
5 har.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

a) 15—20 tunnl. b) Ja, i allmänhet

OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

större areal, c) 30 tunnl. skog och betesmark.

GustaJ Erihson i Mychelgård (Undersåkers
socken).

a) Utom sommarbete 5 har, då jorden
är god. b) Hemmanen i nedre delen af
distriktet ha i allmänhet ända till 4—5
gånger större areal, c) 25 har.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

a) Omkring 24 tunnl., förutsatt att jorden
är väl skött. b) I allmänhet betydligt
större, c) 60 tunnl.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

a) Omkring 10 har. b) Ja, deromkring,
c) Omkring 20 har.

E. A. Wallmark i Hofverherg (Bergs
socken).

a) 5 har inegor. b) Ja. c) Omkring 25
har.

Th. Hermansson i Rätansbyn (Rätans
socken).

Svar saknas.

Anders Mattsson i Salom.

a) 10 har,, ehuru välskötta jordbruk med
betydligt mindre areal visat sig tillräckliga,
b) I allmänhet större areal, c) 40 har.

Länsagronomen Per Sylvan.

a) 10 har. b) I regel icke. c) I medeltal
20 har god växtlig skog.

V. Vesterbottens län

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) 6—10 har. b) Ja, minst nämnda
areal, c) 20—30 har, om marken är för
skogsväxt tjenlig, eljest 40—60 har.

Länsagronomen Axel Bosin.
a) 15—20 tunnl. åker och något äng.
b) Nej, många hafva ej så stor areal.

Länsmejeristen Edvin Westerlund.
a) 10—-15 har. b) En del hemman finnas,
hvilkas inegojord uppgår till, om ej öfverstiger
nämnda areal. Helt visst är dock de
hemmans antal öfvervägande, om hvilka
detta ej kan sägas. Å flertalet af de senare
torde inegojorden likväl säkerligen kunna förökas
till sådan areal genom odling, c) 100—
125 har.

FRÅGAN 14. LANDTBRUK SIN GENIÖRER.

109

VI. Norrbottens län

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) 2—5 har åker och 8 —12 har äng

jemte 20—30 har till bete tjenlig skogsmark.
b) Ja. c) 20—30 har skogsmark,

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtbruksingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Svar saknas.

Landtbruksingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.

Yttrande härom kan ej afgifvas.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens län
V. S. K. Kempff.

a) 4—6 har å nedre landet. Inom fjell -

socknarna, der ströängar finnas, betydligt
större areal.

Extra Landtbruksingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.
a) Omkring 15 har inegor af ej allt för
dålig beskaffenhet, b) Ja, i kustlandet, men
ej i skogstrakterna. Möjlighet för utvidgning
af inegorna finnes dock nästan alltid å
närbelägna myrmarker, c) 35—50 har.

110

FKAGAN 15. SOCKENOMBUD.

15. I hvilken omfattning kunna sjelfegande fonder nu eller framdeles påräkna
inkomst af saluskog9 Huru tillgodogöra de sig dylik skogstillgång och i
hvad mån har omtanken att häraf fereda hemmanet en varaktig inkomst sedan
gammalt förefunnits eller på senare tider trängt sig fram (upplåtelse af afverkningsrätt
på lång eller kort tid, till all skogsmark eller till viss del i sänder,
till fri afverkning eller visst tumtal; afverkning genom fonderna sjelfva efter
olika grunder, kapitalisering af försäljningsfeloppen etc.) 9

Från orter, der jordegarne endast hafva inskränkt dispositionsrätt till skogen,
för uppgifvas den ungefärliga årliga inkomst, de hafva af sina utstämplingar.

Anm. l:a frågan = a);

2:a frågan = b).

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1. Svar saknas.

2. Förut lång afverkningstid och visst
tantal. Numera utstämpling på kort afverkningstid.
Kapitalisering af försäljningsbeloppen
har ej skett.

3. »Genom rationell skogshushållning.»

Svärdsjö.

a) Den mogna skogen i de allra flesta
fall såld till bolag, b) För något tiotal år
sedan uppläto byamännen på 30—50 år afverkningsrätten
till sina utskogsskiften, vanligast
till vissa dimensioner. Numera förekommer
äfven, dock ej i öfvervägande antal,
att äfven hemskogsskiften upplåtas för
afverkning af pappersved. Allmogen söker
äfven bereda sig inkomst genom kolning.
Med de erhållna penningarne har en del
misshushållat, andra hafva byggt om sina
gårdar, utlöst arfvingar m. m. En del
har äfven genom kapitalisering tryggat sin
framtid.

Sundhorn.

b) Genom försäljning af kol, ved och, i
obetydlig mån, timmer.

Vika.

Svar saknas.

Kopparberg.

b) I hufvudsak säljes ved.

Aspeboda.

a) Endast i mindre omfattning genom
b) försäljning af ved och kol.

Torsång.

a) Endast å få gårdar och obetydligt. I
nordligaste delen något mer. b) Vanligen
säljes endast ved. På ett och annat ställe
skogslotter till afverkning på kortare tid.

Gustaf.

a) Endast mindre inkomst, hufvudsakligen
genom b) försäljning af ved eller kol.
Endast undantagsvis sker upplåtelse af afverkningsrätt
å viss del af arealen, alltid på
kort tid.

Siljberg.

a) Hvarken nu eller framdeles.

FEAGAN 15. SOCKENOMBUD.

111

Störa Tima.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

a) Skogstillgången ganska knapp, b) Endast
genom kolning och vedförsäljning i
mindre skala.

Stora Skedvi.

a) Obetydligt, b) Försäljning till full afverkning
af skogslotter förekommer någon
gång, oftast då ett hemman öfvertages af
någon bland arfvingarna.

Garpenberg.

Svar saknas.

Hedemora.

a) I ringa omfattning, b) Vanligen genom
upplåtelse af rätt till total afverkning
på i medeltal 5 år. Någon del till visst
tumtal. Medlen användas till skulders betalning,
utlösen af syskon och jordförbättring.

Husby.

a) Icke i någon afsevärd mån. b) Den
skog, som säljes, utstämplas. Försäljning
till fri afverkning eller till visst tumtal icke
i nämnvärd utsträckning. Omtanke för
framtiden förekommit blott undantagsvis,
men synes nu göra sig mera gällande.

By.

a) Skogarna mycket anlitade genom kolning.
b) Genom försäljning af timmer, kol,
massaved. Derför inflytande medel hafva
dels insatts i banker, dels användts till betalning
af skulder. Upplåtelse af afverkningsrätt
högst sällan.

FolJcärna.

a) I ringa mån. b) Vanligen utstämplingsförsäljning.
Försäljningsbeloppen användts
dels till åbyggnaders försättande i
tidsenligt skick, dels till jordbrukets upphjelpande,
men äfven i någon mån kapitaliserats.

Grytnäs.

1, 2. a) Skog finnes öfverhufvud taget
blott till husbehof.

Avesta.

a) Blott några famnar ved om året.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjur sås.

1. a) Svar saknas, b) Försäljes på vissa
år till visst tumtal eller å viss trakt.

2. b) Fäbodar och utskogar äro till någon
del upplåtna till fri afverkning eller till
visst tumtal på 5—20 år.

3. En mindre tillfällig inkomst på
skilda tider, som användts för befintliga
lefnadsbehof.

Ål.

a) Det stora flertalet har blott husbehofsskog.
b) Genom upplåtelse af afverkningsrätt
på 5—50 år eller till visst tumtal.
Af köpeskillingen har en del användts till
betalning af skulder. Minsta delen har
kapitaliserats eller användts till inköp af
mera åkerjord.

Leksand.

1. a) Man torde i allmänhet spara på
hemskogen, medan utskogen får gå åt. b)
Förr har afverkningsrätten för vissa år sålts.
Nu torde sådana affärer icke vara möjliga.

2. Svar saknas.

Siljansnäs.

a) Bästa skogen såld. Föga, att påräkna,
b) Genom upplåtande af afverkningsrätt på
lång eller kort tid till visst tumtal eller till
fri afverkning. Omtanke om framtiden har
ej funnits sedan gammalt,
j Rättvik.

1. a) Icke så särdeles stor del bönder,
som kunna påräkna någon nämnvärd inkomst,
enär mer eller mindre hård afverkning
öfvergått flertalets skogar, b) Afverkningen
har icke ordnats med tanke på någon
varaktig inkomst.

2. Svar saknas.

Boda.

a) Flertalet har redan sålt sin skog. b)
Det, som numera aflåtes, säljes på afverkning
å viss tid eller till visst tumtal.

112

FBÅGrAN 15. SOCKENOMBUD.

Ore.

a) För närvarande för de flesta ganska
ringa skogstillgång. b) De, som hafva någon
sparad skog, sälja mest afverkningsrätt
till visst tumtal på vissa år. Af inkomsten
tillgodogöres först hushållet, hvarefter öfverskottet
i allmänhet insättes på banker. Afverkning
af bönderna sjelfva för timmerförsäljning
sker i ganska liten skala.

Gagnef.

1. b) Genom försäljning af timmer, kol
och massaved. Sedan gammalt ingen hushållning,
men på senare tider hafva bönderna
börjat gallra sina skogar. Afverkningsrätt
upplåtes numera blott för 5—10
är stundom till full afverkning, stundom
till visst tumtal. Försäljningsbeloppen användas
till betalande af skulder, byggnader
och kapitalisering.

2. b) I de flesta fall genom kolning.
Det gröfre virket säljes som timmer nedfraktadt
på elfvarna. Till någon del upplåtes
afverkningsrätt till visst tumtal. Penningarna
placeras i de flesta fall i sparbank
eller användas till afbetalning å gårdens
skuld eller till gårdens förbättring.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

a) Inkomst kan påräknas, ehuru väsentligt
olika på olika hemman, b) Vanligen
genom upplåtelse af afverkningsrätt på kortare
tid till viss dimension. Penningarna kapitaliseras
någon gång, men användas merendels
till reparationer och jordbrukets för1
(ättling.

Våmims.

a) Egare af 1 tunnl. reducerad jord med
skog kan för all framtid bereda sig en årsinkomst
från skogen af minst 100 kr. b)
På senare tider genom upplåtelse af afverkningsrätt
på 2—10 år till visst tumtal.
Somliga insatt på bank större eller mindre
delar af försäljningsbeloppen. Någon omtanke
att bereda hemman varaktig inkomst

af skogen kan icke sägas hafva blifvit ådagalagd,
enär systematisk afverkning icke förekommit.

Sollerön.

b) Genom upplåtelse af afverkningsrätt
såväl fri som till visst tumtal. En del
mera försigtiga bönder hafva insatt försäljningsbeloppen
i någon bank och nöja sig
med räntan.

Venjan.

a) 1855—1857 utarrenderades socknens
skogsmark på 50 års tid till bolag, b) Af
försäljningssumman insattes 1/t i socknens
skogsbesparingsfond och öfriga 2/3 utdelades
på jordegarne. Ända sedan denna
tid har skogen ej lemnat annan inkomst
än arbetsförtjenst samt förtjenst å någon
laggkärlstillverkning och tillverkning af
mindre roddbåtar.

Or sa.

1, 2. a) Enär nästan alla bönder arrenderat
bort sina skogar, kunna de för närvarande
icke påräkna någon inkomst af
saluskog.

Elfdalen.

a) Bönderna, som i allmänhet upplåtit
afverkningsrätt till sin skog, kunna ännu
på många år icke påräkna någon inkomst
deraf, b) Kapitalisering torde i allmänhet
ej hafva egt®rum utan penningarna med få
undantag åtgått till lefnadsbehofven. När
upplåtelse nu sker (i de få fall oupplåten
skog förefinnes), sker upplåtelse på kort tid
och endast till bestämdt tumtal. Afverkningen
bedrifves endast i enstaka fall af
bönderna sjelfva.

B ärna.

a) Jordegarne, som till skogen endast
hafva inskränkt dispositionsrätt med utstämpling
för treårsperioder, kunna påräkna
en årlig inkomst från skogen af i medeltal
50—75 öre pr reduceradtbandlandinegojord.
b) Försäljningsbeloppen hafva merendels

FRAGAN 15.

SOCKENOMBUD.

113

användts en del till upphjelpande af bygg- ;
naderna å hemmanet och någon del till in- ;
sättning i bank. I enstaka fall jemväl till
behof, som icke varit nödiga eller nyttiga.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. b) Genom att sjelfva afverka och sälja
timmer eller upplåta afverkningsrätt på lång j
eller kort tid, mest till visst tumtal. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen har
skett.

2. b) Genom afverkning af bönderna sjelfva
och försäljning till bolagen. Om också bolagen
haft god vinst, så håfva bönderna
sjelfva just genom bolagen icke haft mindre.

Nås.

b) Genom afverkning af bönderna sjelfva
eller genom upplåtande af afverkningsrätt. i
Några få hafva insatt medel för försåld skog |
i banker.

Säfsnäs.

a) Ingen inkomst.

Jerna.

a) De bönder, som besjälats af omtanke j
för framtiden, hafva att påräkna inkomst
af sin skog under obegränsad tid. Många j
skogar hafva upplåtits på 50-årig afverkning ''
till visst tumtal. Dessa skogar, som inom |
få år återkomma under böndernas disposi- 1
tion, äro i jemförelsevis godt skick, b)
Mycket förekommer, att bönderna göra årliga
afverkningar och sälja sitt timmer på
vattendragen. Många hafva nog icke gjort
besparingar utan genom ett högt lefnadssätt
gjort slut på sina inkomster, men många
hafva ock ganska ansenliga belopp i bank. |

Äppelbo.

»På viss tid.»

■

Malung.

a) Säker inkomst kan alltid påräknas,
b) Afverkningsrätt upplåtes numera högst
sällan på längre tid än 2—3 år och då till

visst, icke allt för lågt tumtal. Försäljningsbeloppen
användas i allmänhet till lefnadskostnader
och jordförbättringar.

Lima.

a) När bönderna återfå sin skog (efter
afverkningskontraktens utlöpande), torde de
kunna påräkna en årlig inkomst från skogen
af högst 5 kr. pr reduceradt snesland,
b) När för omkring 28 år sedan de flesta
jordegarna uppläto sina skogar på afverkningsrätt,
använde de flesta köpeskillingen
till skulders betalande.

Transtrand.

1. a) Endast 4 bönder hafva f. n. skog,
hvaraf de kunna påräkna inkomst genom
afsalu. Inom 20 år skulle inemot hälften
af socknemännen tillhörig skog åter komma
att disponeras af egarna, såframt dessa icke,
hvilket är att befara, dessförinnan sålt äfven
skogsmarken till bolagen, b) Genom upplåtelse
af afverkningsrätt, ursprungligen å
50 år, till visst tumtal. Vid storskiftet afsattes
för jordegarnas räkning en besparingsskog
såsom samfäld egendom. Köpeskillingen
för upplåten 50-års afverkningsrätt
till denna utgör socknens andel i Lima
och Transtrands socknars skogsmedelsfond.

2. I hufvudsak = 1. Med afkastningen
af skogsmedelsfonden har socknen (egentligen
Transtrands jordegare) inköpt fastigheter för
att hindra, att all egendom kommer i bolags
ego.

3. I hufvudsak = 1 och 2.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. a) Bönderna hafva icke vidare någon
skog att sälja.

2. a) Timmer till afsalu finnes blott i
enstaka fall. Betydligaste inkomsten af skogen
fås genom kolförsäljning. Samma inkomst
kan ej för framtiden beräknas, då
skogen på de senaste åren hårdt anlitats.

114

KRAGAN 15.

sockenombud.

Ludvika.

a) Ingen nämnvärd inkomst, b) Genom
kolning och vedförsäljning.

Norrbärke.

a) För närmaste framtiden kan ej någon
större inkomst genom försäljning af skog
påräknas, b) Den gamla och mogna ökogen
har under senare åren afverkats och köpeskillingen
kapitaliserats.

Söderbärke.

a) Årlig inkomst kan påräknas till ett
belopp af 20 hektoliter kol pr hektar år -

ligen. b) Dels genom kolning, dels genom
försäljning af ved och timmer. På senare
tider har öfverdådig afverkning utan tanke
på framtiden egt rum. Dels afverkas af
bönderna sjelfva, dels säljes till skogsköpare,
som totalt ruinera skogen. Med köpeskillingen
betalas vanligen skulder.

Malingsbo.

a) Ingen varaktig inkomst att påräkna,
b) Afverkning sker blott till husbehof och
för kolning i högst ringa omfång.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

a), b) För närvarande hafva bönderna en
mindre inkomst, hufvudsakligen genom försäljning
af timmer och massaved. Ett fåtal
har under senare år sått skogsfrö. Några
sälja afverkningsrätt för i allmänhet 2—5
år å viss del af sin skog, än till fri afverkning,
än till visst tumtal. I allmänhet säljes
till fyllande af nödiga behof.

Öster Fernebo.

1. a) Ungefär hälften kan påräkna inkomst
af saluskog. b) Endast få upplåtelser
af vissa skogsskiften till total afverkning
på fem års tid hafva förekommit. Ilufvudsakligaste
försäljningarna ske genom utstämpling
till visst tumtal, genom afverkning
af egarna sjelfva samt genom försäljning
af pappersved och genom kolning.
De större försäljningarna ske till betalande
af skulder och till inlösen af syskons fastighetsandelar.

2. a) Två tredjedelar af bönderna kunna
påräkna inkomst af saluskog. b) Den tillgodogöres
genom utstämpling af vissa träd
eller framforsling af skogsprodukter till försäljningsplatsen.
Upplåtelser af total afverkning
för längre tid än fem år finnas,

men endast undantagsvis. Beräkning och
indelning af skogen har på senare tider
kommit i bruk.

Arsunda.

1. a) Omkring en tredjedel af bönderna
torde nu och framdeles kunna påräkna inkomst
af saluskog. b) Bönderna afverka
sjelfva sin skog deraf de (å uppgifna orter)
sälja ved, bjelkar, timmer och pappersved.
Om skogens bestånd finnes sedan äldre tider
omtanke, som yttrar sig i sparsamhet
med skogen men icke i rationell skogsskötsel.
Upplåtelse af afverkningsrätt vare sig å visst
skifte eller till visst tumtal förekommer icke
eller högst sällan. Kapitalisering af försäljningsbelopp
torde icke förekomma.

2. De bönder, som hafva skog, afverka
endast vedskog samt verkställa gallringar
och uthugga äldre träd i mindre omfattning.

3. a) Skogstillgången ännu god. b) Afverkniugen
måttlig, men torde öfverskrida
återväxtförmågan. Skogsskiften för afverkning
hafva ännu ej sålts. För skog influtna
penningar torde kunna ansgs komma hemmanet
till godo, om ock en viss svaghet
finnes för byggande, dock hufvudsakligen
af praktiska ekonomibyggnader. Äfven kapitalisering
förekommer.

FE A Gr AN lö. SOCKENOMBUD.

115

Torsåker.

1, 2. a) Skogen har på senare tider
afverkats mer, än den återväxt. Och för
återväxten har i allmänhet icke blifvit
sörjdt. b) De flesta bönderna afverka sko- j
gen sjelf va; dock förekommer äfven att I
skogsskiften säljas till totalaf verkning. Flertalet
använder försäljningsbeloppen till betalning
af skulder, åtskilliga kapitalisera
desamma.

Ofvansjö.

a) Få bönder hafva sparad skog, hvaraf
framtida inkomst kan påräknas, b) Skogen
har planlöst afverkats genom upplåtelse
af afverkningsrätt på i allmänhet lång tid.
Sjelfva pläga bönderna i allmänhet icke
afverka sin skog. Den lätt förvärfvade penningen
för skogen brukar allmännast lika
lätt förslösas, utan att jordbruket deraf drager
någon fördel.

Järbo.

a) Endast i ringa omfattning, b) Under
senare år i allmänhet genom upplåtande af
afverkningsrätt å större eller mindre områden
till visst tumtal samt med en afverkningstid
af 2—3 år; mera sällan fri
afverkning på längre tid. Någon omtanke
att bereda hemmanet en varaktig skogstillgång
har ej förefunnits och saknas ännu,
så vida icke hit får räknas att några bönder,
som varit i mindre behof af penningar,
sparat å sin skog. Försäljningsbeloppen
hafva användts till betalning af skulder,
till jordbrukets höjande, till bestridande af
kostnaderna för större företag, men i allmänhet
hafva de icke kapitaliserats.

Högbo.

a) Framtida afkastning från skogen kan
icke påräknas, med mindre åtgärder vidtagas
för erhållande af återväxt å kalmarkerna
och bättre hushållning med den befintliga
ståndskogen införes, b) I allmänhet
försäljas skogsskiftena till full afverkning
på längre eller kortare tid.

Öfverafverkning synes ega rum.

Amot.

Svar saknas.

Hamrånge.

a) Inkomst af saluskog finnes för närvarande,
men, enär skogen medtages till
minsta dimension och kalhuggning förekommer,
tvifvelaktigt för framtiden, b)
Någon varaktig inkomst beredes ej, med få
undantag, hemmanet genom dessa skogsförsäljningar,
som ske mest för en tid af
2-5 år - genom full afverkning till pitprops.

Hille.

a) I ringa omfattning, b) Dels genom
afverkning af bönderna sjelfva och dels
genom upplåtelse på full afverkningsrätt
under kort tid. Skog säljes endast af beJ
höfvande och kapitalisering af försäljningsbeloppen
förekommer ej.

Valbo.

a) Om bönderna skötte sina skogar väl,
skulle de hafva en ständig inkomst af desamma.
Nu hugges skogen planlöst, utan
att något göres för återväxten. b) En del
skiften säljas med full afverkningsrätt.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1 — 3. Skogen tillgodogöres genom dels
kolning och drifning af bönderna sjelfva,

| dels försäljning af afverkningsrätt till visst
tumtal på en tid af 2—3 år. Inkomsterna
| användas till husets behof eller utlånas mot
ränta.

Söderala.

Skog till afsalu finnes ej å böndernas
hemman.

Segersta.

a) I obetydlig omfattning, b) Skogen
hafva bönderna afhändt sig på alla möjliga
sätt, men mest på kort afverkningstid till

116

KRAGAN 15. SOCKENOMBUD.

visst tumtal. Försäljningsbeloppen hafva,
med få undantag, åtgått till betalning af
skulder och för husliga behof.

Hanebo.

1. a) Skogarna äro i allmänhet så hårdt
anlitade, att utsigten till saluskog i framtiden
icke är stor. b) Växande skog säljes
till allt smärre dimensioner, att i de flesta
fall afverkas af köparen. Försäljning af
grundrätten till skogen har ej förekommit.
I de flesta fall åtgår köpeskillingen till
de dagliga behofven; i mera enstaka fall
har den kapitaliserats.

2. a) Genom stark afverkning under
senare år har möjligheten af varaktig inkomst
af skogen betydligt minskats, b)
Timmer till äfven rätt låga tumtal afyttras
till sågverksbolag, med hvilka äfven upprättas
afverkningskontrakt intill vissa dimensioner.
Äfven tages mycken ungskog till
pappersved. Skogsarealen till hvarje hemman
är i allmänhet ej så stor, att en planmessig
behandling af skogen med hänsyn
till dess återväxt plägar förekomma. Försäljningsbeloppen
gå vanligen till bestridande
af dagliga lefnadsbehof, onera med
mera; och mera sällan till kapitalisering.

Mo.

1. Som skogen sedan flera år vanvårdats
och intet åtgjorts för dess återväxt,
finnes, några hemman undantagna, just ingen
saluskog.

2. a) »Nej. Har farit mer än illa med j
skogen.» b) Afverkningsupplåtelser ske på
kort tid.

Bengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

a) Utsigterna till dylik inkomst äro för j
närvarande och för den närmaste framtiden
icke stora.

Trönö.

a) Egentligt stora inkomster af saluskog
torde icke mera förekomma, b) I allmän -

het har hittills blott timmerskog afverkats,
numera har emellertid jemväl affall och
skadad skog börjat att tillvaratagas. Afverkningsrätten
upplåtes numera på kort
tid, högst tre år till vissa områden. Bönderna
sjelfva begagna sig af s. k. blädningsafverkning.
Någon kapitalisering förekommer
ej, utom i enstaka fall.

Bollnäs.

a) I allmänhet torde skog ännu finnas
till afsalu, så att inkomst deraf kan af
åtminstone en del bönder påräknas, om
också icke en årlig sådan, b) En del bönder
sälja skogen utan annan beräkning än
att få pengar för tillfället. Förr skedde
upplåtelserna på längre tid (intill 50 år),
nu på helt kort tid till olika dimensioner.
En del säljer på fri afverkning, en del säljer
äfven marken. Afverkning genom bönderna
sjelfva sker endast till mindre del. En del
kapitaliserar sina pengar.

Alf ta.

Svar saknas.

Of vanåker.

1. Svar saknas.

2, 3. a) Ett hemman om tre öresland
kan, om ej skogsmark afsöndrats från detsamma,
lemna en årlig afkastning af 300
kronor, b) På 1860-talet uppläts afverkningsrätt
på 50 års tid å större delen af
utskogarna. Försäljningsbeloppen hafva i
allmänhet användts väl, om också mycket
deraf åtgått till rusdrycker eller ett öfverflödigt
byggande å hemmanen. — Af 3
tillägges: Numera ske skogsupplåtelserna
på merendels blott några få år till visst
tumtal. Få bönder utdrifva sin skog sjelfva.

Voxna.

1, 2. Sjelfegande bönder finnas ej.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

a) En mindre del kan påräkna inkomst
af saluskog. b) Genom upplåtelse till af -

FR A G AN 15. SOCKENOMBUD.

117

verkning af mindre trakter och dels genom
afverkning af bönderna sjelfva efter olika
grunder. En ringa del har kapitaliserat
försäljningsbeloppen, större delen har för- |
slösat dem.

Njutånger.

De sjelfegande bönderna sakna i allmänhet
numera saluskog.

Nianfors.

a) För hvarje öresland torde kunna
påräknas inkomst af saluskog med 110
kronor, b) Bönderna upplåta afverkningsrätt
på längre eller kortare tid till visst
område, vanligen med fri afverkning, men
också efter visst tumtal. Kapitalisering af
försäljningsbeloppen torde nog förekomma.

Hclsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

a) Enär så godt som alla låtit afverka
all skog, torde inkomst af saluskog kunna
uppstå i endast mycket enstaka fall. b)
Köpeskillingen har vanligen användts till •
understöd åt jordbruket eller betalning af
hemmansköpeskillingar och i några fall kapitaliserats.

Forsa.

1, a) De flesta bönders skogar äro totalt
uthuggna, b) Genom försäljning på
kort tid till total afverkning ända ned till
egyptiska sparrar och props. Afverkning af
bönderna sjelf va förekommer i allmänhet
icke. Pengarna användas i regel till vällefnad
och ståtliga byggnader.

2. a) Många bondehemman äro alldeles
sköflade. b) Skogen säljes på vissa år för
totalafverkning till s. k. skogssköflare eller
ock för. afverkning intill visst tumtal åt
bolag, hvarefter bönderna afverka ungskogen
för aptering till props och sparrar.
Någon kapitalisering af försäljningsbeloppen
har ej egt rum.

Hög.

1. Svar saknas.

2. a) En stor del hemmansegare ha
numera skog endast till husbehof, några
icke ens så mycket. I hvilken omfattning
inkomst af saluskog kan påräknas för framtiden,
är svårt att afgöra.

Högsta.

Svar saknas.

Ilsho.

b) De tillgodogöra sig endast hvad som
kan behöfvas för att jemte jordbruksafkastningen
uppehålla familjen. Omtanken att
få framtida gagn af skogen är ganska ringa.

Harmånger.

a) Mycket ringa inkomst af saluskog kan
påräknas.

Jättendal.

a) Hemmanen hafva i allmänhet icke
någon saluskog i behåll, hvadan de för en
lång framtid icke kunna påräkna inkomst
af saluskog.

Gnarp.

a) För närvarande och för framtiden i
mindre omfattning, b) Afverkningsrätt upplåtes
på en tid af 1—20 år till visst tumtal,
sällan med fri afverkning. Försäljningsbeloppen
hafva i många fall användts till
förbättring af hemmanen.

Bergsjö.

b) Skogen tillgodogöres utan plan eller
norm genom upplåtelse antingen till bolag,
på viss afverkningstid och till visst tumtal,
eller till enskilda skogsspekulanter, som tillhandlat
sig all å marken befintlig skog.

Hassela.

1. a) Svårt att besvara, då intet hemman
finnes, från hvilket icke en större eller
mindre areal af skogen är bortsåld på vissa
år. b) Tanken på framtiden synes man
mera förr kanske än nu ha lemnat å sido.
Afverkning af bönder för egen del före -

118

FRAGAN 15.

SOCKEXOMBUD.

kommer högst litet. Kapitalisering af försäljningsbeloppen
har ej försports.

2. a) Bönderna kunna årligen sälja något
af sin skog till timmer, b) Under senare
år ha upplåtelser af afverkningsrätter
i regel icke omfattat längre tid än tio år.
Större delen af bönderna kör ned sitt timmer
till vattendragen, der det försäljes. Det
kapital, som blir öfver, insättes i banker.

3. Svar saknas.

Norrbo.

a) Omkring hälften af bönderna har
för närvarande ingen skog qvar till afsalu,
b) Den tillgodogöres så, att viss areal upplåtes
åt annan till afverkning antingen till
begränsadt tumtal eller till kalhuggning.
Stundom afverka bönderna sjelfva och sälja
timret. Någon omtanke att af skogen bereda
en varaktig inkomst åt hemmanet har
i allmänhet icke försports.

JBjuråJcer.

a) För närvarande ej så många.

Delsbo.

a) Nu ett mindretal, enär strax efter laga
skiftets slut flertalet hemmansskogar försåldes
på för lång afverkningstid. b) Skogstillgången
tillgodogöres genom försäljningar
i klump. Skogen upplåtes på kort afverkningstid
och mestadels blott enstaka skiften
hvarje gång. Omtanke att af skogen bereda
hemmanet en varaktig inkomst har ej förr
förefunnits, men tränger sig numera fram.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

a) Flertalet har ännu så mycket skog
i behåll, att den med god vård kan lemna
nödiga inkomster, b) Skogen afyttras så,
att bestämda tumtal upplåtas till afverkning
för vissa år (2—10). Någon omtanke
för framtiden har i allmänhet icke visat sig
hvarken förr eller nu. Skogsafverkning till
sparrar är för närvarande icke ovanlig å
bondehemman.

Ramsjö.

b) De tio sjelfegande bönder, som finnas,
afverka sin skog sjelf va.

Färila.

1. a) Knappast något hemman finnes,
som icke är graveradt med upplåten afverkningsrätt
å skogar och skogsdelar. Ett lifsvillkor
för bönderna är, att de väl behandla
sin skog, hvilket emellertid icke sker. b)
Bönderna hafva föga förmåga att förvalta
de lätt åtkomna skogspenningarna.

2. a) Bönder kunna påräkna cirka 200
tunnland saluskog eller en årsinkomst af
omkring 400 kronor, b) Numera utstämplas
träd af visst tumtal på rot. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen förekommer
endast undantagsvis i de fall, att större delen
af skogen säljes på en gång.

Los.

a) Med den omtanke om skogens vård,
som nu är rådande, böra de i all framtid
kunna påräkna inkomst af saluskog. b) Upplåtelse
af afverkningsrätt på längre tid eller
på annat sätt än visst antal träd till vissa
dimensioner förekommer numera icke.

Jerfsö.

Numera ega ej många bönder skog till
afsalu i vidsträcktare mån än diverse småvirke.

Arbrå.

a) 40 % af de sjelfegande bönderna kunna
icke påräkna någon nämnvärd inkomst af
sina skogar, b) Skogen upplåtes i de flesta
fall till 6, 7 och 8 tum vid brösthöjd och
delvis på total afverkning intill 20 år, och
i många fall afsöndras skogsmarken för alltid
från hemmanet. Sextio procent af bönderna
vårda sina skogar bättre och kapitalisera
försäljningsmedlen eller använda dem
till jordens förbättring, de öfriga använda
skogsmedlen till lefnadsomkostnader, som i
många fall öfverstiga det nödvändiga.

FRÅGAN 15.

SOCKENOMBUD.

119

Undersvik.

1. a) I ringa omfattning nu och i ännu
ringare omfattning framdeles, ja, inom 15 —
20 år i ingen mån, derest afverkningen bedrifves
såsom hittills, b) Någon omtanke
att bereda hemmanet en varaktig inkomst
af saluskog har hos de flesta aldrig förefunnits
och finnes icke heller nu. Dels
upplåtes afverkningsrätt antingen på längre
eller kortare tid, vanligen till viss del af
skogen i sänder och till visst tumtal, mera

sällan till fri afverkning, dels afverka bönderna
sjelf va och försälja timmer,

2. I allmänhet är den gröfre och mognare
skogen såld, men torde den qvarvarande
ungskogen, om den rätt behandlas,
för framtiden lemna afsevärd inkomst. Dock
finnas jemväl åtskilliga arealer, som försålts
på total afverkning för längre eller kortare
tid, samt äfven en del på evärdeliga tider
afsöndrade från hemman, ett förhållande,
som de senare åren visat benägenhet att
ökas.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tunn.

a) I ringa omfattning, b) Numera dels
upplåtas afverkningsrätt er på några år till
viss del i sänder och merendels till ett lågt
tumtal; dels och i någon män sker afverkning
genom bönderna sjelfva. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen har varit och
är mycket ringa. De ha vanligen användts
till betalning af de inköpta hemmanen och
till utlösen af syskon. (Två af de svarande
tillägga, att de anse, att i allmänhet välståndet
var bättre inom orten, innan skogsafverkningen
började i större utsträckning.)

Attmar.

a) Sedan sparsamhet med skogen och
vård om densamma börjat vinna insteg,
kunna bönderna i allmänhet jemväl för
framtiden påräkna inkomst af saluskog. b)
Åtskilliga hafva under de senare åren sålt
afverkningsrätten till smärre skiften till visst
tumtal för en tid af 2—3 år. Andra afverka
sjelfva efter behofvet. Försal jningsbeloppen
användas till betalning af skuld,
till inköp af jordbruksredskap och förbättring
af jorden, och det öfriga kapitaliseras
i allmänhet.

St öde.

a) Som numera endast vissa trakter och
till visst tumtal upplåtas samt aktsamhet
om skogen börjat att vinna insteg, finnes
utsigt till att dylik inkomst skall kunna
påräknas i alla tider, b) Från äldre tider
har sådan omtanke icke förefunnits.

Torp.

Svar saknas.

Borgsjö.

1. a) Så länge bonden har sin skogsmark
qvar, har han i de flesta fall att påräkna
en årlig inkomst deraf stor nog att betäcka
utskylder och de nödvändigaste lefnadsomkostnadern.
ä. b) Sådan omtanke har på
senare tider trängt sig fram; sorgliga undantag
gifvas dock. Skogen tillgodogöres
genom upplåtelse af afverkningsrätt på
längre eller kortare tid, vanligen till viss
del i sänder och i de flesta fall till visst
tumtal; men efter egostyckningslagens tillkomst
köpa i de flesta fall bolagen hemmanens
skogsmark på evärdelig tid.

2. a) I allmänhet torde bönderna kunna
påräkna att årligen af skogen få taga hvad
som behöfves till kontanta utgifter, b) Genom
upplåtelse af afverkningsrätt på 20 år
och till visst tumtal. Försäljningsbeloppen

120

FRAG-AN 15. SOCKENOMBUD.

hafva i öfvervägande antal bidragit att skapa
stora behof och yppigt lefnadssätt. Motsatsen
har dock ett mindre antal gånger inträffat.
Så länge penningarna räckt har nog
påkostnad å jordbruket i många fall blifvit
gjord.

Hafveri).

a) Ja, någon inkomst genom försäljning
af virke af mindre dimension, b) Bönderna
afverka sjelfva sitt timmer, som säljes
å flottleden. Försäljningsbeloppen användas
till utskylder och inköp af lifsförnödenheter.

Selånger.

a) Endast en del sjelfegande bönder kunna
påräkna dylik inkomst, b) Den tillgodogöres
dels genom afverkning af bönderna
sjelf va och dels genom upplåtelse af af verkningsrätt
till visst område och visst tumtal
för vissa år. Försäljningsbeloppen användas
till bestridande af utskylder, betalning
af skulder m. m.

Sättna.

a) Ännu finnes bra mycken tillväxtskog,
så att om några år kan bonden hafva
förhoppning om en årlig inkomst från
skogen.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

a) Bönderna hafva i allmänhet ej qvar
mycken skog till afsalu, b) De hafva tillgodogjort
sig skogen genom upplåtelse på
evärdelig tid, dels för viss tid, vanligen 20
år; intill visst tumtal. Försäljningsbeloppen
användas i de flesta fall till gäldande
af skulder och till lefnadsbehof. Kapitalisering
förekommer ej ofta.

Indals-Liden.

1. a) Omkring hälften af bönderna kan
i allmänhet påräkna ganska betydlig inkomst
af saluskog och de flesta någon inkomst.
b) Många hushålla med skogen och
afverka årligen något virke, som de försälja.

Andra ha upplåtit afverkningsrätt för längre
eller kortare tid antingen till visst tumtal
eller till afverkning utan sådan begränsning.

2, 3. Svar saknas.

Holm.

a) De flesta kunna icke beräkna någon
framtida inkomst, b) Först på senare tid
har sådan omtanke uppstått. Numera säljes
skog i allmänhet icke på lång tid och
ej med fri afverkningsrätt. Böndernas egna
afverkningar äro icke stora. Försäljningsbeloppen
åtgå vanligen till utskylder och
lefnadsbehof.

Skön.

1. Ett fåtal kan sälja någon skog. I
bästa fall kan en bonde under sin besittningstid
sälja för fem å sextusen kronor.
Han säljer då vanligen en hel trakt för afverkning
på ett par år.

2. b) Genom upplåtelse af viss areal på
viss tid, 3—10 år, aldrig på fri afverkning.
Försäljningsbeloppen hafva användts till betalning
af skulder eller till kapitalisering.

Alnö.

a) I mycket liten omfattning. De flesta
hemman hafva skog knappast till husbehof.

Timrå.

b) Skogen tillgodogöres vanligen genom
upplåtelse af afverkningsrätt på viss tid,
vanligen 3 år, till vissa skiften, ofta intill
visst tumtal. Försäljningsbeloppen användas
för det mesta till betalning af hemmanets
skulder, mera sällan kapitaliseras de.
Att bereda sig årlig inkomst af skogen är
här icke vanligt.

Ljustorp.

a) Endast några få bönder kunna påräkna
sådan inkomst. Framdeles skulle sådan inkomst
vara att vänta från ganska många
hemman, om tillväxtskogen finge stå qvar.
b) Få afverka skogen sj elfva, de flesta sälja
afverkningsrätten på 5—20 år, merendels
till visst tumtal. I högst få fall kapitali -

FRAGAN 15. S0CKEN03IBUD.

121

seras försäljningsbeloppen, i de flesta fall
förbrukas de.

Hässjö.

All ståndskog är afverkad och af det
qvarvarande hugges pitprops, så att flera
hemman äro skoglösa.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

a) Till största delen icke nu, men väl
framdeles, om skogen får stå på återväxt,
h) Genom försäljning af afverkningsrätten
till viss del af skogen, på kortare tider,
vanligen till visst tumtal.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå.

a) Rätt många hemman sakna redan
saluskog och åtskilliga hafva skog ej ens
till husbehof. Om afverkningen kommer
att fortgå så som under de sista 40 åren,
kommer nog all saluskog att snart försvinna.
b) I allmänhet upplåtes afverkningsrätt
på korta tider. Ofta nog förekommer
fri afverkning, då skiftet totalt
kalhugges. I enstaka fall hafva försäljningsbeloppen
kapitaliserats, och till någon ringa
mån har här och der detta kapital kommit
jordbruket till godo, men ofta har
både skogen och kapitalet försvunnit och
hvarken inegorna eller egaren blifvit bättre.

Stigsjö.

a) 20—25 X af bönderna kunna för
närvarande och ytterligare 50 procent af
dem för framtiden påräkna inkomst af saluskog.
b) Förr uppläts på längre tid afverkningsrätt
dels obegränsad, dels till visst
tumtal på längre tid, men i senare tid endast
till visst tumtal på kort tid.

Viksjö.

a) Större delen har afhändt sig sin skog
till bolag, som ega den dels till fri af -

verkning och dels till visst tumtal. I en
framtid, då skogen växt till, kunna bönderna,
om några då finnas qvar, påräkna
inkomst af saluskog. b) Under senare år
hafva upplåtelserna inskränkts till vissa
tumtal och kortare af verkningstid er (2—10
år), i något enstaka fall längre tid. Några
hafva afverkat sjelfva, dock uteslutande
mindre dimensioner å förut afverkad skog
och uteslutande sådan Skog, som visat benägenhet
att torka. Försäljningsbeloppen
hafva, der de ej användts till betalning af
skulder, insatts i bank eller skänkts till
barn.

Häggdånger.

a) Till omkring trettio procent af årliga
lefnadskostnaden. b) I regel har dylik omtanke
visats derutinnan, att man upplåtit
endast vissa trakter på kort tid och till
visst tumtal.

Gudmundrå.

Åtskillig skog af mindre dimensioner finnes
att afyttra.

Högsjö.

a) De kunna tillsammans årligen i medeltal
sälja skog för 10,000 kr. b) En
del säljer skogen på fri afverkning, en del
till vissa tum; större delen säljer skogen
på kort afverkningstid, 2—5 år. En del
har med försäljningsbeloppen betalt skulder,
andra användt dem till sina lefnadsbehof.
Kapitalisering förekommer sällan.

Hemsö.

Å några få hemman finnes saluskog i
mindre skala, hvarjemte å en namngifven
egendom finnes god tillgång dertill.

Torsåker.

Svar saknas.

Ytter-Lännäs.

a) Endast ett fåtal för närvarande, men
framdeles, i mån af afverkningsupplåtelsernas
tilländalöpande, de flesta, b) Nu 16 -

122

FRAGAN 15.

SOCKENOMBUD.

mera upplåtes afverkningsrätt endast för
kortare tid och med vissa inskränkningar.

Dal.

a) Skog finnes ännu till afsalu, b) Hittills
har skogen sålts till visst tumtal.
Dock har fri afverkning under de senare
åren förekommit. Omtanken för skogens
fortbestånd har varit ringa. Några hafva
kapitaliserat försäl jningsbeloppen.

Boteå.

a) Största delen kan påräkna i medeltal
125 kr. b) En del har ingen omtanke
att bereda hemmanet en varaktig
inkomst af skogen. Numera säljas skogsskiften
på kortare tids afverkning, vanligen
5 år, och viss dimension. Af bönderna
sjelfva af verkas endast torr skog.

Styrnäs.

a) Inkomsten af saluskogen torde vara
för behofven tillräcklig, b) Dels genom
egen afverkning och dels genom upplåtelse
af afverkningsrätten till visst tumtal på i
allmänhet 5 år.

Ofver-Lännäs.

a) De kunna nu och framdeles påräkna
inkomst af saluskog, b) Skog upplåtes till
fri afverkning endast i rödjningssyfte. Det
händer, att försäljningsbeloppen slösas bort.

Sånga.

a) Alla hemman, utom ett, hafva någon
skog till afsalu, b) Numera säljes skogen
på kort afverkningstid och till visst tumtal
å vissa trakter i sänder. Försäljningsbeloppen
användas vanligen till betalning
af skuld, till utlösen af syskon och till
kapitalbildning.

Nora.

1. a) I allmänhet icke. b) Någon sådan
omtanke har icke förefunnits eller
trängt sig fram. I allmänhet tillgodogöres
skogstillgången genom upplåtelse af afverkningsrätt
till viss del i sänder på kort tid,
delvis till fri afverkning och delvis till

visst tumtal. Några hafva kapitaliserat försälj
ningsbeloppen.

2. a) Såväl vuxen som småskog till
större delen af verkad och försåld, b) Intet
spår till omtanke om någon varaktig inkomst
af skogen. TCapitalisering af försäljningsbeloppen
okänd. Ej heller hafva
de användts till grundförbättringar.

Bjertrå.

Svar saknas.

Slcog.

1. a) I ingen mån nu eller under de närmaste
50 åren. b) Afverkningsrätt har, då
mera skog fanns, varit upplåten på 5 år, på
en viss del i sänder till visst tumtal. Försäljningsbeloppen
hafva användts till betalning
af skulder, i några fall grundlagt
en välbergad ställning, i några fall offrats
på lyx och i de flesta fall nedlagts på hemmanets
bättre skötsel.

2. Svar saknas.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå.

Svar saknas.

Ed.

a) Omkring 3/4 af bönderna kunna nu
och framdeles påräkna inkomst af skogen.
Många hafva upplåtit skogen på afverkningsrätt,
hvadan det torde dröja 10 — 30
år, innan de deraf kunna påräkna någon
inkomst, b) Högst få ha kapitaliserat försäljningsbeloppen,
hvilka användts till betalning
af skulder eller till lyx och öfverflöd.

Multrå.

b) Genom försäljning dels af timmer och
dels af utstämplade träd samt skogsskiften.
Sällan förekommer försäljning på längre tid
och fri afverkning.

Långsele.

a) Betydligt större inkomst kan påräknas
än den, som erfordras för jordbrukets
vidmakthållande och utveckling. Hem -

FRÅGAN 15. SOCKENOMBUD.

123

mansegaren erhåller dock sådan inkomst
temligen ojemnt eller liksom blott periodvis.
b) Sådan omtanke för framtiden har
ej funnits och finnes icke. Den burgne
säljer mindre, än hvad han kunde sälja, och
säljer endast då priserna äro höga och med
noggranna förbehåll. Den skuldsatte måste
sälja på de villkor, som bestämmas af köparen.

Graninge.

a) Samtliga kunna framdeles påräkna
dylik inkomst, b) Genom att sjelfva afverka,
hvilket är regel, eller genom att
upplåta afverkning till visst tumtal å trakter
med undertryckt och skadad skog. Kapitalisering
förekommer delvis.

jResele.

a) Om icke fri afverkning upplåtes till
bolag, kunna de flesta bönder nu och framdeles
påräkna inkomst af saluskog. b) Sedan
gammalt anlitas skogen blott till fyllande
af oundgängliga utgifter. Sedan bolagen
tillkommit, har dock mången sålt skogsskiften
äfven i onödan.

Ådals-Liden.

1. a) Till ett belopp af 400—500 kr.
årligen, b) Bönderna dels afverka sjelfva,
dels ock upplåta afverkningsrätter å vissa
skiften i sänder på viss tid (vanligen 3 — 5
år) intill vissa dimensioner.

2. a) Till ett belopp af 400—900 kr.
per år. b) Enstaka bönder hafva sålt fri
afverkning till en del af skogen på vissa år.

Junsele.

1. a) I allmänhet 1,000 kr. om året,
några mindre och andra mycket mer. b)
Förut upplåts afverkningsrätt till visst tumtal,
som allt mera nedsatts, på viss tid,
förr 50 år, sedermera 20—2 år. Numera
sälja bönderna oftast timmer. Af försäljningsbeloppen
ha mer än 1,000,000 kronor
insatts i länets sparbank och minst lika mycket
torde vara insatt i de enskilda ban -

kerna; dock förslösas allt för myckfet af
försäljningsbeloppen genom öfverdådigt lefverne.

2. a) Om ock i en nära framtid den
öfvermogna skogen tar slut, kan en nödtorftig
inkomst erhållas af saluskog. b)
Skogsförsäljningsmedlen torde användas något
så när med förstånd: en del till utlösen
af syskon, en del möjligen till nu allmänt
rådande lyx i kläder m. m., men
mesta delen användes dock till skatter och
dyl. samt förbättring af hemmanet.

3. a) De, som ej upplåtit afverkningsrätter
till hela sin skog, kunna med en
förståndig afverkning påräkna årlig inkomst
af saluskog. b) Dels genom försäljning af
timmer och dels genom upplåtelse af afverkningsrätt
till viss del af skogen, vanligen
intill visst tumtal. Kapitalisering af
försäljningsbeloppen förekommer nu nästan
allmänt.

Barnsele.

a) Omkring 6/6 af sjelfegande bönderna
kunna anses ega dylik inkomst, b) Omtanken
att bereda hemmanet en varaktig
inkomst af saluskog har först på senare
tid trängt sig fram. En god omtanke synas
de egare ådagalägga, hvilka upplåta skog
till afverkning på kort tid, 3—5 år. Mera
sällan afverka bönderna sjelfva. Försäljningsbeloppen
förbrukas gemenligen rätt
snart.

Edsele.

a) Till utskylderna. b) De tillgodogöra
sig skogstillgången genom årlig afverkning.
Dylik omtanke har i ingen mån förefunnits
förut, men trängt sig fram i den mån
man lärt sig inse skogens värde. Afverkningsrätt
upplåtes vanligen för 3—20 år,
intill viss dimension. Kapitalisering af försäljningsbeloppen
förekommer ibland, men
icke allmänt, vanligen användas försäljningsbeloppen
till betalning af skuld, eller

124

FEAGAX 15. SOCKENOMBUD.

till utlösen åt barn, som icke få andel i
hemmanet.

Hélgum.

a) I allmänhet icke större inkomst än
som erfordras för lefnadskostnader och utskylder.
b) I många fall hyses icke någon
dylik omtanke.

Fjällsjö.

a) De, som hafva qvar afverkningsrätt
till skog, kunna med denna jemte jordbruket
anse sin framtid tryggad. De äro dock ett
fåtal, b) Dylik omtanke är långt ifrån
allmän.

Bodum.

a) Om afverkningen bedrifves endast till
fyllande af familjens lefnadsbehof, kan en
del sjelfegande bönder nu och i framtiden
påräkna säker inkomst af sin skog. b) En
del har sålt viss skogsareal, en annan del
har sålt all skog på vissa år och till visst
tumtal. Af försäljningsbeloppen har en del
lagts till jordbrukets förbättring, resten förbrukats
genom misshushållning.

Tåsjö.

a) De flesta hafva icke att påräkna
någon nämnvärd sådan inkomst för närvarande
och det torde dröja en längre
tid, innan sådant kan förekomma. b)
Genom upplåtelse af afverkningsrätt på
viss tid, som i många fall icke utlöper
förrän åren 1935—1937. De afverkningsrätter,
som upplåtits under, senare år, ha
afsett kortare tider.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nordingrå.

1. a) Om skogen sköflas såsom under
de senare åren, skall det icke dröja många
år, innan brist på husbehofsvirke skall
uppstå på en hel mängd hemman.

2. a) I allmänhet icke mera skog än
för husbehof. Dock hafva under sista tiden
smärre bitar försålts, vanligen på fri af verk -

ning för kort tid. b) Försäljningsbeloppen
hafva användts till förbättring af åbyggnader
och inköp af redskap samt för bestridande
af lefnadsbehofven och tjll afbetalning
å skulder.

Ullånger.

a) Sex procent å hemmanets taxeringsvärde
nu och framdeles, b) Dels genom
afverkning för egen del och dels genom
upplåtelse af afverkningsrätt till visst tumtal
på viss kort tid å mindre områden i
sänder. Obegränsad afverkning förekommer
i mindre skala utefter kusten. Den
ekonomiska välmåga, som ostridigt finnes
inom socknen, har uppkommit genom kapitalisering
af skogarnas afkastning.

Vibyggerå.

a) En årsinkomst af 300—500 kr. under
förutsättning af förståndig afverkning samt
att nutida pris gälla. Öfverafverkning har
mångenstädes egt rum och stora arealer
hafva kalhuggits, b) Genom upplåtelse af
afverkning för viss tid på visst område till
visst tumtal eller till fri afverkning.

Nätra.

a) En och annan har åtskillig saluskog
i behåll, men de fleste torde vara hänvisade
till ett sparsamt bruk af tillväxtskogen
för att i framtiden kunna påräkna inkomst.
b) Genom upplåtelse af afverkningsrätt
på viss tid från början ända till 50
år, numera högst 20 och i många fall endast
1—5 år. Stundom förekommer försäljning
till fri afverkning, hvilket emellertid
förekommer endast efter kustlandet, ty längre
än s/4 mil lönar det sig ej att forsla småvirke.
Många bönder hafva sjelfva afverka!
och nedforslat till vattendrag. En större
omtanke om skogens vård och förståndiga
användande har allt mera börjat göra sig
gällande.

Sidensjö.

a) Sådan inkomst från skogen kan nu
och äfven framdeles erhållas, att bönderna

FRAGAN 15. SOCKEXOMBUD.

125

icke blott deraf och af jordbruket hafva
ett nödtorftigt uppehälle, utan jemväl blifva
i tillfälle att förbättra och utvidga jordbruket,
som sedan kan delas i flera lotter.
b) Numera försälja bönderna afverkningsrätter
endast på fem år. Vidare sälja
de till vattendrag framkördt timmer, hvithet
visat sig ännu fördelaktigare än att
upplåta afverkningsrätt, icke blott derför
att priset blir högre, utan äfven och fast
mera på grund deraf, att bonden blir i tillfälle
att sjelf utgallra lämpliga träd till afverkning.
Försälj ningsbeloppen hafva till
största delen användts till betalning af
skulder eller till jordbrukets förbättrande.

SJcorped.

a) I de flesta fall kan afverkas hvad som
erfordras till betalande af onera. b) Sedan
gammalt hafva skogsköpen skett på längre
tid, men numera säljes skogen i smärre områden
och till visst tumtal och derjemte afverka
bönderna sjelfva och sälja timret.
Någon kapitalisering af försäljningsbeloppen
har icke förekommit.

Anundsjö.

1 a) En del har ännu någon skog qvar.
De flesta hafva dock afyttrat den skog, som
varit duglig till sågtimmer, och återfå naturligtvis
efter bestämda år ungskogen, b) Försäljningen
af skogen har under gångna tider
skett genom upplåtelse på lång tid, ofta till
all skogsmark. Nu sker den genom upplåtelse
på kort tid, i allmänhet blott till bestämda
skiften och bestämdt tumtal. Försäljningsbeloppen
torde i allmänhet icke
komma hemmanen till godo. Någon gång
kapitaliseras de, men ganska ofta få de gå
åt till fyllande af ökade lefnadsbehof.

2. Svar saknas.

3. a) Årligen torde kunna afverkas för
så stort belopp, som erfordras för hemmanets
utskylder. b) Numera säljes skogen i smärre
områden och till vissa tumtal, eller ock säljes
af bönderna afverkadt timmer. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen förekommer icke.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad.

a) Blott i mindre mån nu, och i framtiden
kan endast husbehofsskog påräknas, b) Dels
genom afverkning af bönderna sjelfva och
dels genom upplåtelse af afverkningsrätt å
smärre områden på kortare tid och till visst
tumtal; på senare tider har försäljning till
fri afverkning förekommit i mindre skala.

31 o.

a) Skogen får under alla förhållanden icke
skattas högre än hvad som i allmänhet
menas med husbehofsskog.

Björna.

a) I ganska stor omfattning, b) Genom
att afverka och sälja en del timmer årligen
eller att upplåta afverkningsrätt till viss tid,
dels fritt dels till visst tumtal.

Arnäs.

a) Få hafva att påräkna sådan inkomst,
b) Genom upplåtelse af afverkningsrätt på
längsta lagliga tid och till visst tumtal.
Försäljningsbeloppen hafva sällan kapitaliserats.

Gideå.

De flesta skogar äro sålda på längre tid
och till så låga dimensioner, att någon egentlig
inkomst af skogen ej kan på länge beräknas.
Numera upplåtas afverkningsrätter
vanligen på 5 —10 år å all skogsmark eller å
viss del af densamma till fri afverkning eller
intill visst tumtal. Försäljningsbeloppen ha
vanligen användts till att betala skulder och
bestrida löpande utgifter, sällan till beredande
af någon varalitig inkomst.

Trehör ning sj ö.

a) Icke någon nämnvärd inkomst kan under
närmaste framtiden påräknas.

Grundsunda.

1, 2. a) Mången kan för närvarande påräkna
dylik inkomst, men icke i vidare stor

126

FRÅGAS 15. SOCKENOMBUD.

skala, b) Genom upplåtelse af afverkningsrätt
intill visst tumtal eller efter annan grund,
ofta på flerårig tid. Dylik omtanke har

förr föga förefunnits, men väl på senare tider
trängt sig fram.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1, 2. a) Till cirka 8 procent af hemmanets
taxeringsvärde, b) Dels genom att sjelfva
afverka timmer, dels genom upplåtelse af
afverkningsrätt på viss tid. En mindre del
af försäljningssumman användes till hemmanets
förbättring.

3. I hufvudsak = 1 och 2, med tillägg
att bönderna numera helst afverka sin skog
sjelfva och med hänsyn till skogens framtida
bestånd, samt att afverkningsrätter upplåtas
på vanligen 3, 5, högst 10 år.

Hellesjö.

a) Ganska få kunna påräkna väsentlig inkomst
af saluskog, då de flesta för 30 å
40 år sedan uppläto afverkningsrätt på 50
år, i många fall utan undantag, b) De upplåta
ej gerna afverkningsrätt, utan afverka
sjelfva och sälja timret.

Håsjö.

a) Ungefär hälften af bönderna saknar på
grund af å hemmanen upplåtna afverkningsrätter
för närvarande inkomst af skogen,
men under förbehåll, att de ej frånhända sig
marken, kunna de i framtiden påräkna sådan
inkomst, b) Somliga afverka sjelfva och
sälja årligen timmer. Försäljningsbeloppen
kapitaliseras i åtskilliga fall. I andra fall
användas de till större eller mindre del till
jordbrukets förbättrande. I många fall förslösas
desamma.

Fors.

1. a) De, som ej afhändt sig skogen, kunna
både nu och i framtiden påräkna för familjens
bergning tillräcklig inkomst, b) Upp -

låtelse af afverkningsrätt förekommer numera
sällan, men afverkningarna bedrifvas
af bönderna sjelfva.

2. a) Bönder, som ännu ega skog, hafva
en säker inkomstkälla, om de sköta skogen,
b) = 1 b).

Stugun.

1. a) Bönderna kunna nu och framdeles
påräkna en jemn och säker inkomst, alltid
tillräcklig för skatter och mera samt till
hemmanets förbättring, b) Upplåtelse af afverkningsrätt
på vissa år förekommer sällan.
När en bonde säljer, öfverlåter han hela
hemmanet.

2. De, som icke upplåtit sin skog till
afverkning, torde nog, så vida icke skogen
hittills anlitats öfverdrifvet, kunna påräkna
minst samma årliga inkomst som hittills.

Borgvattnet.

a) Till största delen endast till nödvändiga
utgifter, såsom till stat och kommun,
m. m. b) Skogar, som ligga nära större
vattendrag, sparas sedan gammalt; nästan
alla öfriga skogar hafva upplåtits till afverkning
å 40—50 års tid ibland till bestämdt
tumtal, eljest till fri afverkning.

Refsund.

a) I allmänhet kunna de såväl nu som i
framtiden påräkna någon inkomst af saluskog.
b) Upplåtelse af afverkningsrätt förekommer
nu endast på kort tid, till viss
areal af skogsmarken och till visst tumtal.

Ny hem.

a) I allmänhet hafva de någon skog till
afsalu, b) Den tillgodogöres dels genom afverkning
och försäljning af timmer, dels

FKAGA.V 15.

SOCKEXOJIBUD.

127

genom tillvaratagande af affall efter afverkningar
och torrskog till kolning. Afverkning
sker icke i större omfattning än som erfordras
för hemmanets underhåll och förbättrande.
Numera upplåtes icke någon afverkningsrätt.
Omtanke att af skogen bereda
hemmanet en varaktig inkomst har
nemligen på senare tider trängt sig fram.
De gamla kontrakten på 50 år och med
obegränsad afverkning börja på senare åren
att utgå.

Bodsjö.

a) För närvarande ringa eller ingen, men
när de i början af 1860-talet upplåtna afverkningsrättema
på 50 år börja att löpa
ut, bör god afkastning af skogen kunna påräknas.
b) Dylik omtanke har på senare
tid allt mera trängt sig fram.

Sundsjö.

a) I mer eller mindre mån. b) Förr har
afverkningsrätten upplåtits på 50 år med
eller utan inskränkning af dimension, numera
afverka egarne sjelfva med god urskilning.
Inkomsten åtgår till betalning af
skulder eller till nödvändiga utgifter t. ex.
skatter, för någon kan uppstå öfverskott, som
kapitaliseras.

BräcJce.

a) Med undantag för 5 namngifna byar,
deri osåld skog ännu finnes, kan för en
ganska lång tid icke någonstädes vara att
påräkna någon afsevärd inkomst af saluskog,
enär afverkningsrätten i allmänhet är upplåten
till bolag. De högre dimensionerna
äro afverkade och för återväxt åtgå 100—
120 år. b) Skogstillgången tillgodogöres
genom sågning, försäljning af timmer samt
af torrskog och affall till kolning och till
bränsle. Först på senaste tiden har omtanken
att bereda hemmanet varaktig inkomst
af skogen trängt sig fram. Nya upplåtelser
af afverkningsrätter hafva icke egt
rum efter de gamla 50-åriga upplåtelserna,
hvilka nu börja att gå ut.

Brunflo.

Svar saknas.

Marieby.

Svar saknas.

Lockne.

a) Som de äldsta afverkningskontrakten
nu börja att återgå, hafva somliga att påräkna
inkomst af saluskog. b) De första
afverkningskontrakten afsågo en tid af 25 —
50 år, de i senare tid upprättade 3—5 eller
högst 10 år och endast viss del samt vissa
tumtal. Vanligast förekommer upplåtelse af
afverkningsrätt, men äfven bönderna sjelfva
afverka rätt afsevärda belopp. Försäljningssumman
användes mest för afbetalning å
hemmanets skuld eller då hemmanet skall
öfvergå på barn.

Näs.

a) Några få hemman kunna redan nu påräkna
sådan inkomst. De öfriga först i framtiden
efter afverkningsrätternas upphörande
och sedan skogen åter vuxit ut. b) Afverkning
af bönderna sjelfva förekommer mycket
sällan. Deremot ske upplåtelser af afverkningsrätt
ofta till visst tumtal, vanligen på
högst 10 år.

Haclcås.

a) En del kan påräkna någon inkomst
såväl nu som framdeles, b) För 30—40
år sedan upplätos de största och bästa skogsmarkerna
till afverkning på i allmänhet 50
år, flertalet till visst tumtal, men äfven på
fri afverkning. I mindre omfattning har
en del bönder på senare tid afverkat skog
och sålt timmer. Någon omtanke att bereda
hemmanet varaktig inkomst af skog
har hittills icke förefunnits. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen har ej skett i nämnvärd
mån.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) Ett betydligt antal, som för 40—45
år sedan upplåtit afverkningsrätt, vanligast

128

FRÅGAN 15.

SOCKEN OMBUD.

för 50 år, saknar för närvarande saluskog.
b) De bönder, som hafva saluskog, tillgodogöra
sig densamma genom årlig afverkning
och försäljning. Försäljningsbeloppen
torde i de flesta fall åtgå till onera
och lefnadsbehof. Kapitaliseras sällan, om
någonsin.

Kyrlxås.

a) Egaren af 1/6 mantal, derå skogen finnes
bibehållen, kan i allmänhet påräkna
cirka 200 kr. inkomst, om afverkningen bedrifves
så, att skogstillgången icke minskas,
b) Bönderna afverka sjelf va och försälja
timmer och ved, dervid de största och minst
växtkraftiga eller skadade träden borttagas.
Någon gång upplåtes afverkningsrätt till
viss areal af skogen och visst tumtal samt
för en tid af 10—20 år. Omtanke att hushålla
med skogen har på senare tider allt
mer och mer vunnit insteg.

Försäljningsbeloppen hafva i regel icke
blifvit kapitaliserade, utan använda till fyrfaldiga
mer eller mindre nödvändiga behof.

Häggenås.

a) Sjelfegande bönder, som äro egare af
hemmanens skog, kunna nog få påräkna
någon inkomst af saluskogen, b) Ibland
har skogen upplåtits till afverkning intill
vissa dimensioner på längre eller kortare
tid. Försäljningsbeloppen hafva användts
till betalning af skulder eller till hemmanens
uppodling.

Föllinge.

a) I mindre omfattning för närvarande.

Laxsjö.

a) För närvarande äro böndernas skogar
i allmänhet slutafverkade enligt förut
gjorda upplåtelser, hvadan erfarenhet om
årliga afkastningsförmågan saknas, b) I allmänhet
hafva byarnas skogar för 20—50
år sedan blifvit upplåtna för afverkning intill
visst tumtal på 20—50 år.

Hotagen.

I mindre omfattning för närvarande, i
det en del skogar innehas af bolag med afverkningsrätt
och de skogar, derå afverkningstiden
gått ut, äro temligen väl rensade
från saluskog.

Hammerdal.

1. a) Ett mindre antal har en god inkomst
af skogen. De öfrige hafva för
vissa år upplåtit afverkningsrätten å skogen.

2. a) En del bönder hafva nu och framdeles
god inkomst af skogen. De, som till
bolagen upplåtit afverkningsrätt, kunna först
15 — 20 år efter kontraktstidens slut deraf
påräkna någon inkomst, b) De flesta skogsköp
skedde på 1860-70-talet för en tid
af 40—50 år, hvarvid en del kontrakt omfattade
all skog utan begränsning till dimension,
och en annan del, den större, innehöll
sådan begränsning. Då bönderna
sjelfva afverka och sälja timmer, tagas ej
gerna smärre dimensioner än omkring 9
alnar 9 tums topp.

Gåxsjö.

a) I allmänhet finnes rikligt med tillväxtskog,
som genom en förståndig gallring
skulle bereda egaren en årlig inkomst. Till
följd häraf och då virke af allt mindre dimensioner
finner köpare, torde en dimensionslag,
som skyddar småskogen, vara det
enda medlet att bereda hemmanen en
jemn tillgång på af verknings bar skog. b)
För närvarande afverkas med få undantag
den skog, som lönar sig bäst för afsalu,
utan tanke på hvilka träd, som borde stå
qvar på tillväxt, eller hvilka, som böra borttagas.
Omtanken för skogsförrådets bevarande
får, med få undantag, vika för behofvet
af pengar för dagen. Nämnvärd
kapitalisering af försäljningsbeloppen eger
i allmänhet ej rum; de, som sparat på pengar,
äro just de, som sålt minsta skogen.

Ström.

1. a) Större delen har sålt sin skog på
större eller mindre areal på 20 års afverk -

FRAGAN 15.

SOCKENOMBUD.

129

ningstid till visst tumtal. En del har sålt
både jord och skog. En mindre del har
qvar sin skog, som då i de. flesta fall är
öfverafverkad, så att endast pappersved
finnes qvar.

2. b) I allmänhet hafva bönderna på
de senaste 10 åren tillgodogjort sig skogstillgången
genom upplåtelse af afverkningsrätt
på 10, 15 å 20 år och i någon mindre del
äfven genom försäljning af timmer.

Alanäs.

1. a) En stor del kan framdeles påräkna
inkomst af saluskog. b) I de få fall,
der skogen redan återgått till egarne, har
i allmänhet icke visat sig omtanke att bereda
hemmanet en varaktig inkomst.

2. a) Sjelfegande bönder hafva för närvarande
ingen inkomst af saluskog, emedan
bolagen inneha afverkningsrätter, som vara
ännu i 20—35 år. Afverkningsrätt borde
icke få upplåtas på längre än tre år.

Frostviken.

1. För närvarande kunna bönderna icke
påräkna någon inkomst af saluskog.

2. Uti vissa namngifna-byar kunna 25
—26 bönder sälja skog från cirka 12,500
—13,500 tunnl., derå afverkning skett intill
9 tum vissa fot från marken. I öfrigt älskogen
bortsåld till afverkning på en tid
af ytterligare 10—27 år. b) Bönderna afverka
sjelfva och sälja timret. Någon kapitalisering
eller tanke på framtiden har ej
funnits.

Eödön.

a) De, som sparat sin skog, hafva såväl
nu som i framtiden ganska god inkomst
deraf; de, som sålt afverkningsrätter, endast
i framtiden, b) Förr upplätos afverkningsrätter
på lång tid, nu endast på kort
tid eller också afverka bönderna skogen
sjelfva och sälja timmer.

Der större försäljning sker, kapitaliseras
i många fall försäljningsbeloppen, eljest användas
de oftast till upphjelpande af jord -

bruket, till betalning af skulder eller till
fyllande af mer eller mindre nödtorftiga
lefnadsbehof.

Näskott.

a) I allmänhet hushållas med skogen, så
att inkomst af densamma kan vara att påräkna
äfven framdeles, b) Der afverkningsrätt
upplåtes, afses i de flesta fall mindre
områden, gröfre skog och kort afverkningstid.
Försäljningsbeloppen användas
merendels till utskylder, till räntebetalning
å skulder och till jordbrukets förbättring.

Aspås.

a) Bönderna hafya ej under den tid, afverkningskontrakten
gälla, att påräkna någon
inkomst af saluskog. b) De flesta gamla
skogsköp omfatta viss trakt, vissa dimensioner
och vissa år. Vid nyare upplåtelser
bestämmes tiden kortare, 2—10 år, och
mindre trakter upplåtas. Dock gälla upplåtelserna
numera äfven mindre dimensioner.
De flesta, som nu hafva saluskog,
afverka sjelfva och sälja timmer.

Ås.

a) I allmänhet torde inkomst af skogen
vara att påräkna äfven för framtiden, b)
Der afverkningsrätt upplåtes, afses i de flesta
fall mindre områden, gröfre skog och numera
kort tid. Försäljningssummorna hafva
i allmänhet användts väl, till betalning af
utskylder, räntor samt, der så kunnat ske,
till jordbrukets förbättring.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

a) Som all egentlig saluskog blifvit af de
flesta försåld under de senare åren, hafva
bönderna ej att för den närmaste framtiden
påräkna någon synnerlig inkomst af saluskog.
b) Dels genom afverkning af bönderna
sjelfva och dels genom upplåtelse af
afverkningsrätt till visst tumtal på kortare
tid. Kapitalisering har ej egt rum, utan

130

FRÅGAN 15. SOCKEN OMBUD.

hafva försäljningsbeloppen hufvudsakligast
användts till förbättring af jordbruk.

Frösön.

a) En del bönder bereda sig en ringa
inkomst af saluskog. Någon nämnvärd inkomst
kunna de icke vare sig nu eller framdeles
påräkna, b) Genom huggning och
försäljning af ved.

Hallen.

1. a) I icke ringa omfattning, b) Genom
försäljning på olika sätt. Först på
senare tider bar dylik omtanke trängt sig
fram. I de flesta fall användas försäljningsbeloppen
till betalning af skulder.

2. a) I icke ringa omfattning, b) Merendels
genom upplåtelse af afverkningsrätt,
numera på kort tid, 3—5 år, och till vissa
dimensioner samt helst till någon viss del
af skogsmarken i sänder. Försäljningsbeloppen
användas merendels till betalning
af skulder, men äfven till hemmanens förbättring.

Marby.

1. a) I ansenlig omfattning, ehuru största
delen af den gröfre skogen redan är
såld. b) Genom skogens försäljning. Först
på senare tid har dylik omtanke börjat att
tränga sig fram.

2. a) Större delen af gröfre skogen är
nu försåld, men af skog å mindre dimensioner
torde kunna påräknas årlig inkomst,
b) Genom upplåtelse af afverkningsrätt på
5—10 år å viss del af skogsmarken. Försäljningsbeloppen
hafva hufvudsakligen användts
till betalning af skulder.

Norderön.

Samma yttrande som från Sunne.

Oviken.

Skog till afsalu finnes knappast inom
socknen.

Myssjö.

1. a) Ingen nämnvärd inkomst hvarken
nu eller framdeles, enär skogarna blifvit

försålda på vissa år och till vissa dimensioner.

2. »Dålig.»

Undersåker.

a) Till följd af afverkningsrättsupplåtelser,
som ännu gälla omkring 20 år, finnes
för närvarande afsaluskog i endast mycket
inskränkt omfattning, b) På senare tider
hafva dels upplåtits afverkningsrätter på
5—10 år till begränsadt tumtal och viss
trakt, dels bönderna sjelfva af verkat och
sålt virke. Omtanke om att hafva saluskog
för framtiden har i de flesta fall varit ganska
ringa. I enstaka fall ha på senare tider
försäljningsbeloppen kapitaliserats.

Mörsil.

Som hemmanens skogsareal varierar mel|
lan 300—2,000 tunnl., böra bönderna nog
I kunna påräkna någorlunda god inkomst af
sin skog, synnerligast sedan de kontrakt
upphöra att gälla, genom hvilka de flesta
i socknen för flera år sedan uppläto afverkningsrätt
till större delen af sin skog, antingen
till visst tum tal eller utan sådan begränsning.
b) Många hafva nog kapitaliserat
försäljningsmedlen, andra användt dem till
betalning af skulder eller till hemmanens
förbättring.

Åre.

a) En del hemman finnas, som hafva skog
till afsalu, dock mest mindre dimensioner,
b) I början af 1870-talet såldes afverkningsrätt
till de större skogstrakterna, ofta till
mycket små dimensioner och mest för en
tid af 50 år, något senare till 30—25 år
och på sista tiderna mest 3—5 år.

Kall,

Svar saknas.

Offerdal,

Svar saknas.

Als en,

a) Alla ega skog till afsalu, ett fåtal eger
orörd eller nästan orörd skog, det stora fler -

FRÅGAN 15. SOCKENOMBUD.

131 ~

talet eger skog till högst omkring 9 verktum
vid brösthöjd, ett mindretal eger skog
af än mindre dimensioner, b) Vanligen
genom upplåtelse af afverkningsrätt till viss
trakt och visst mått, i regel på kort tid.
Dylik omtanke har nästan icke alls förekommit.

Mattmar.

a) Ganska ringa, om ens någon sådan
inkomst är att påräkna för framtiden, b)
Genom upplåtelse af afverkningsrätt på
60-talet för en tid af 40—50 år till visst
tumtal eller utan sådan begränsning, eller
ock genom af verkning af bönderna sj elfva
och försäljning af timmer. Omtanke för
framtiden har ej visat sig. Endast en och
annan af dem, som sålt under sista åren,
hafva kapitaliserat försäljningsbeloppet.

4. Jemtlands Södra fögderi.

jBerg.

1. a) I mycket ringa omfattning nu och
framdeles än mindre, ity att- träd af små
dimensioner nu för tiden försågas. b) Någon
omtanke om saluskog för framtiden har
icke ännu gjort sig gällande.

2. a) Ej så ringa, b) Någon sådan omtanke
har hvarken funnits eller finnes.

As ar ne.

1. a) Hemman om 1fi mantal, som vid
afvittringen erhöll omkring 1,500 tunnl.
skogsmark, skall numera, då den på 50 år
upplåtna skogen detta år återfaller till hemmanet,
för all framtid hafva en årlig inkomst
af saluskog, efter 1 krona per tunnl.
eller 1,500 kronor. Skulle nu befintlig försäljningsbar
skog säljas på en gång, skulle
den betinga 80,000 kronor, eller en årlig
ränteafkastning, efter 5 procent beräknad,
af 4,000 kronor. Såldes hela hemmanet,
skulle det af bolag betalas med minst
120,000 kronor, hvilket belopp skulle gifva
en årlig ränteafkastning af 6,000 kronor.
Då ett hemman kan för tiondedelen af

sistnämnda köpeskilling förvärfvas å annan,
frostfri ort, vore det orättvist att förbjuda
dess försäljning till den mest betalande,
hvilket ock är obehöfligt, om ock något bör
göras för att hjelpa jordbrukande klassens
sjelfständighet mot bolagen, hvilka visat
sig som oskickliga uppfostrare.

2. Afverkningsrätten å all skog till vissa
dimensioner såldes 1852 på 50 år, hvadan
bönderna hittills icke haft någon inkomst
af saluskog. Från och med nästa år torde
inkomsten deraf kunna beräknas till minst
1 krona per tunnl.

Klöfsjö.

a) Som å nästan alla hemman afverkningsrätt
till låga dimensioner blifvit försåld,
torde endast ett ringa fåtal kunna för
närvarande påräkna någon inkomst af saluskog
och för framtiden väl flera, men endast
i ringa mån. b) De få, som ega skogstillgång,
afverka sjelfva eller upplåta afverkningsrätt
för kortare tider.

Rätan.

Svar saknas.

Sveg.

1. a) Sedan tiden för bolagens afverkningsrätter
gått till ända samt laga skiftena
blifvit af slutade och jemvägen Orsa
— Sveg blifvit färdig, böra, förutsatt att en
dimensionslag, som skyddar ungskogen,
kommer till stånd, bönderna bereda sig en
rätt god inkomst af saluskog genom b) att
tillgodogöra sig affall efter föregående och
kommande afverkningar samt genom försäljning
af mindre timmerpartier.

2. a) Som nästan all skog varit upplåten
till afverkning, hafva bönderna icke
haft någon årlig inkomst af skogen; men
sedan afverkningstiderna gått till ända och
laga skifte i socknen afslutats, kunna de
påräkna en ej så liten inkomst af skogen,
beroende inkomstens storlek å den minimidimension,
som varit bestämd i arrendekon -

132

FBÅGAN 15. SOCKENOMBUD.

trakten, b) Kapitalisering af skogsförsäljnings-
eller arrendebelopp har ej egt rum.

Linséll.

a) Som bolagen för närvarande innehafva
afverkningsrätt till största delen af skogen,
kunna bönderna icke för närvarande påräkna
någon nämnvärd inkomst af saluskog.
b) Afverkningsrätten är upplåten
på 8—25 år å vissa delar i sänder och
intill visst tumtal. Som laga skifte pågår,
förekommer ej afverkning af bönderna
sj elfva.

Elfros.

1. — Sveg 1.

2. a) Som bolagen innehafva afverkningsrätten
till skogsmarkerna, oftast på långtid,
kunna inom den närmaste framtiden
högst få bönder påräkna inkomst af saluskog.
b) Avverkningsrätterna omfatta oftast
all skogsmark intill vissa tumtal. Någon
omtanke att bereda hemmanen saluskog
i framtiden har ej förekommit, men väl
på senare tider i någon mån trängt sig
fram.

Lillherdal.

1. a) På grund af pågående laga skifte

och befintligheten af afverkningsrätter hafva
bönderna för närvarande ingen inkomst af
saluskog. För framtiden kunna de deremot
påräkna betydlig inkomst, säkerligen
250—400 kr. per trög mantal) om

året. b) Ingen omtanke om varaktig skogsinkomst
har gjort sig gällande hvarken förr
eller i senare tid.

2. I hufvudsak = 1 a), dock att något
årligt inkomstbelopp icke angifves. Tillika
upplyses, att ett afverkningskontrakt, som

omfattar en del af socknens skogsmark, går
till ända år 1906.

Ytter-Högdal.

a) I ganska afsevärd omfattning, b) Förr
upplätos afverkningssrätter å längre eller
kortare tid intill viss minimidimension,
numera utstämpla bönderna sj elfva vissa
träd . och sälja dem på rot eller, der de
förfoga öfver tillräckliga arbetskrafter, vid
flottleden.

Ofver-Hogdal.

a) I ganska afsevärd omfattning, b) Bönderna
hafva upplåtit skogen på arrende å
viss ännu ej tilländalupen tid intill visst
tumtal.

Hede.

Som större delen af skogarna sedan år
1855 på 50 år innehafves af bolag, kan
någon väsentlig inkomst af skogen på ännu
några år icke beräknas.

Storsjö.

1. Nästan all skogsmark är i bolagens
ego.

2. Afverkningsrätt är upplåten på 50
år till all skog inom orten.

Vemdalen.

Afverkningsrätt är upplåten till i det allra
närmaste all socknens skog af vissa dimensioner
på ännu 27 års tid.

Tännäs.

a) För närvarande och under allra närmaste
framtiden ingen inkomst af saluskog
att påräkna, b) Ungefär hälften af skogsmarken
uppläts på 40 år 1871. För större
delen af andra hälften omfattar upplåtelsen
en tid af ännu 27 år. Ett mindre antal
bönder har upplåtit på andra villkor.

FBAGAN 15. SOCKENOMBUD.

133

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

a) De flesta ha nu och för framtiden
någon inkomst af saluskog. b) I allmänhet
genom att sjelfva afverka och sedan sälja
skogens produkter.

Bjurholm.

a) En del bönder i väsentlig mån, en
del i ingen mån. b) Numera förekommer
upplåtelse af afverkningsrätt i allmänhet
endast på kortare tid och till viss del
af skogsmark samt till af gällande skogslag
begränsadt tumtal, men oftare än dylik
upplåtelse eger försäljning af viss skogsmark
för evärdelig tid rum. En del bättre situerade
bönder pläga sj elfva afverka och försälja
mindre qvantiteter timmer årligen. I
allmänhet lämpas då afverkningen efter hvad
skogen kan tåla. I mera enstaka fall har kapitalisering
af försäljningsbeloppen egt rum.
Ofta nog hafva de förskingrats utan att
komma jordbruket till godo. Ett bättre användande
af försäljningsbeloppen arbetar sig
dock småningom fram.

Umeå.

1, 2. a) Få hafva annan inkomst af saluskög
än den af försäljningen af några famnar
ved och någon del byggnadsvirke. Anledningen
dertill är, att skogarne allt för hårdt
anlitats, innan dimensionslagen trädde i kraft,
att från hemmanen upplåtits afverkningsrätter
och att skogstrakter blifvit styckade
från inegojorden. b) Afverkningsrätterna ha
vanligen varit begränsade till visst tumtal.
Köpeskillingen har ingalunda insatts för
efterkommande. Omtanke att bereda hemmanet
varaktig inkomst af saluskog har
aldrig förefunnits.

Vännäs.

a) I bästa fall kunna några göra sig en årlig
inkomst af 50 kronor genom försäljning

af sågtimmer, och en fjerdedel af bönderna
kan sälja ved årligen till ungefär samma
belopp. Som ringa skogsmark förefinnes,
torde inkomsten i framtiden blifva föga
bättre, b) Endast få hafva haft omtanke
om framtiden. Numera börjar emellertid
omtanken derom att tränga sig fram. Afverkningsrätt
har sålts till visst tumtal,
stundom på 2—3 år, stundom på 20—25.
Sällan har all skogsmark blifvit upplåten.
De små försäljningsbeloppen användas för
olika behof.

Säfvar.

1. a) För närvarande endast ett fåtal.
Framdeles, sedan skogen återvuxit efter förut
bedrifven kolning, kommer troligen inkomsten
genom försäljning af skogsprodukter
att ökas. b) Vanligt är, att afverkningsrätten
till skogen varit för längre tid
upplåten åt bolag. Dock hafva en del bönder
sj elfva af verkat och sålt timmer.

2. För närvarande i högst ringa omfattning,
men inom kort tid skul e skog
till försäljning finnas, derest bönderna icke
genast högge och för underpris sålde hvarje
träd, så snart det blifvit fullmåligt. Många
hafva öfverlåtit afverkningsrätten för längre
eller kortare tid till bolag. Någon tanke
på framtiden förekommer högst sällan. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen sker högst
sällan. Köpeskillingen användes på det mest
oförståndiga sätt och bortslösas i »sus och
dus».

JDegerfors.

1. Svar saknas.

2. b) Endast få hemmansegare hafva
haft någon omtanke om att bereda hemmanet
en varaktig inkomst af skogen. Så
länge afverkningsrätten''kunde upplåtas på
50 år, köpte bolagen alltid afverkningsrätt
intill bestämdt tumtal, nämligen 10 tum
16 fot från marken. Sedan tiden för

134

FRÅGAN 15.

SOCKENOMBUD.

dylika upplåtelser inskränkts till 20 år,
köpas helst sjelfva hemmanen. Sällan har
all skogsmark å ett hemman upplåtits till
afverkning.

Bygdeå.

För närvarande har en medelstor hemmansdel''(1/16—^1/8
mantal) i medeltal högst
100 kronors årlig inkomst af saluskog. Och
i den mån hemmansklyfningarna fortgått,
har inkomsten minskats, så att inom ett
par mansåldrar icke någon saluskog torde
finnas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. b) Upplåtelse af afverkningsrätt sker
på mycket olika villkor. Först på sénare
tider torde allmogen börjat inse värdet af
skogen.

2. h) För 20—''30 år sedan genom
upplåtelse af afverkningsrätt för ända till
50 år och för mycket obetydliga köpesummor.
I senare tider visas mera omtanke.
Afverkningsrätt upplåtes till vissa
dimensioner och vanligen i enlighet med
V esterbottenslagen.

• Skellefteå.

a) I socknens vestra del kan dylik inkomst
påräknas, i dess östra del är det
sämre beställdt. b) Vanligen säljas de öfvermåliga
träden efter visst pris per träd att
afverkas å viss del af skogsmarken under
en kort tid (3—5 år). Omtanke om saluskog
för framtiden har först på senare tider börjat
arbeta sig fram, dock endast i ringa mån.

By ske.

a) Om bönderna förstode att hushålla med
sina skogar, skulle en icke oväsentlig inkomstkälla
finnas att tillgå för framtiden,
h) Ofta upplåtes afverkningsrätten å hela
skogsskiften, stundom fritt och stundom till
begränsadt tumtal, på längre eller kortare
tid. Bönderna ha haft föga gagn af försäljningarna.

Jörn.

a) Rätt många kunna nu eller framdeles
påräkna inkomst af saluskog. b) I allt för
många fall hafva bönderna tillgodogjort sig
skogstillgången på ett allt annat än framsynt
sätt. I mycket ringa mån har förefunnits
någon omtanke för framtiden. Sällan
hafva försäljningsbeloppen kapitaliserats,
och derför hafva de försvunnit ganska snart
utan att medföra någon varaktig förbättring
af hemmansegarens ekonomi. De få jordegare,
som hafva inskränkt dispositionsrätt
till skogen, hafva mycket ringa inkomst af
sina utstämplingar, vanligen i medeltal omkring
50 kronor om året.

Norsjö.

a) I ringa omfattning nu, men af den
tillväxande skogen torde en icke ringa inkomst
i framtiden kunna beräknas, b) Genom
upplåtelse af afverkningsrätt å viss del
af hemmanet för 5—20 år, i några fall till
fri afvérkning, men i de flesta till visst
tumtal. Afverkning till försäljning af tim
mer förekommer högst obetydligt. Försälj -ningsbeloppen användas dels till betäckande
af skuld, dels till hemmanets förbättring
samt, vid större försäljningar, äfven till
kapitalisering.

Löfånger.

a) Socknen har från äldre tider icke haft
någon egentlig skogs tillgång utöfver hvad
som erfordrats för ortens behof, b) Under
senare tider har en och annan sålt mindre
delar af sina skogstrakter på längre eller
kortare afverkningstid med olika förbehåll
beträffande afverkningssättet. Försäljningsbeloppen
hafva i allmänhet användts till
betalning af säljarnes skulder.

Nysätra.

1, 2. a) Hvarken nu eller framdeles kan
påräknas någon nämnvärd inkomst af saluskog.
b) Upplåtelsen af afverkningsrätt till
skog för längre eller kortare tid förekommer
i ett fåtal fall inom socknen.

FEAGAN 16. SOCKENOMBUD.

135

Malå.

1—3. Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

LycJcsele.

1. De allra flesta sålde i början af 1870-talet afverkningsrätten till sin skog, som då
ansågs af ringa värde, på 50 år. De, som
kunna behålla eganderätten till sina hemman,
komma att reda sig godt. Utstämplingen
lärer i medeltal belöpa sig till 20 å 22
träd pr 1/61 mantal. Omtanke för framtiden
utmärker icke lappmarksbefolkningen. j
Försäljningsbeloppen hafva oftast åtgått till j
betalning af skulder och sällan sparats.

2. Af socknens hela skattetal 87 V 64
mantal (Lycksele kyrkoherdeboställe oberäknad!)
är, enligt uppgift, skogen osåld å endast
81/16 mantal, som ännu egas af bönder, men
å hvilka skogen till en del består af fjellskog.
Skogen till öfriga skattetalet är disponerad
af trävarurörelsens män, antingen
med eganderätt, cirka 30 1()/16 mantal, eller
ock för återstoden med afverkningsrätt för
flere år, vanligen 50, hvaraf återstå i undantagsfall
7 år, men vanligen 25—36. Under
denna tid är för det stora flertalet bönder
någon direkt inkomst af skogen icke
att påräkna. Skogen försälj es efter utsyningen
antingen på rot eller på vattendragen.
Försäljningsbeloppen användas till
jordens förbättrande eller till att fylla lefnadsbehofven.

3. a) Högst få bönder kunna påräkna
inkomst af saluskog (10—15 % af hemmanen
i socknen). En förändring till det bättre
kan förväntas i samma mån som bolagens
afverkningskontrakt löpa till ända, hvilket
i de flesta fall torde ega rum omkring 30
år härefter, b) Flera exempel på att skogens
afkastning användts till hemmanets
förkofran. Den bonde, som icke kan lockas
till försäljning af sin skog, är i öfrigt för
klok för att bortgifva inkomsten af den för
inproduktiva ändamål.

Stensele.

Bönderna, med få undantag, hafva, så
länge de gamla afverkningskontrakten gälla,
icke att påräkna någon inkomst af saluskog.
På de flesta återstå ännu 20 år.
Ehuru skogen icke borde få af jägeristaten
utstämplas i vidsträcktare mån än att skogsbeståndet
bibehålies, utstämplas nu så mycket,
att fara är att, när afverkningskontrakten
utlöpa, skogen blott är en saga. Försäljningsbeloppen
för afverkningsrättterna voro
så små, att någon varaktig inkomst deraf
icke, så vidt kändt är, uppkommit.

Sorsele.

a) De jemförelsevis få bönder, som hafva
sin skog qvar, ega deraf en afsevärd årlig
inkoifist, som beräknas årligen till 100—120
kr. för 1/Ki mantal, b)'' Genom upplåtelse
af afverkningsrätt i de flesta fäll på 50 år,
ibland på 20. I de flesta fall är det bönderna,
som afverka för bolagens räkning
och mot af bolagen godtyckligt bestämdt
pris. Försäljningsbeloppen för afverkningsrätterna
voro för små, för att någon kapitalisering
af dem skulle kunnat komma i fråga.

Asele.

a) Bönderna kunna, under förutsättning
att nu gällande skogslag bibehålies, påräkna
nu och i framtiden inkomst af saluskog,
tillräcklig för jordbrukets understödjande
och utvecklande. Årliga medelinkomsten af
utstämplingarna kan beräknas till 4,000 kr.
pr mantal, b) Upplåtelse på längre eller
kortare tid af större areal skogbärande mark
har sedan 20 år knappast förekommit. Försäljning
af visst antal träd till bestämd dimension
har en och annan gång, om ock
sällan, blifvit gjord. Någon kapitalisering
genom bildande af fonder förekommer ej

Fredrika.

1. Endast 18 hemmansdelar hafva skogen
i behåll.

2. Vid afvittringen erhöllo samtliga hemman
så stora skogsanslag, att bönderna

136

FRAGAN 15. SOCKENOMBUD.

kunna för all framtid påräkna inkomst af
saluskog, under förutsättning att de icke
egostycka eller i allt för många delar klyfva
sina hemman. I början och i medlet af
1870-talet uppläto emellertid de flesta bönder
afverkningsrätten å sina skogar till trävarubolag
på 50 år och i allmänhet till
visst tumtal. Värdet å de årliga utstämplingarna
å hemmansskogarna varierar mellan
cirka 200—700 kronor.

Örträsk.

1, 2. Om bonden ej afhändt sig afverkningsrätten
till skogen, kan han, med J
gällande skogslag, nu och för all framtid j
påräkna inkomst af saluskog, hvilken inkomst
kan beräknas årligen uppgå till 120 .
kr. pr 1 2/64 mantal.

Vilhelmina.

b) Inkomsten under de sista 10 åren
af saluskog har användts till bestridande
af kostnaderna för laga skifte, till betalning
af skulder samt till jordbrukets upp -

hjelpande. Endast en och annan har kapitaliserat
mindre belopp.

Dorotea.

1. a) Svar saknas, men uppgifves, att utstämplingen
årligen omfattar omkring20 träd
på hvarje 1/6i mantal samt att i allmänhet inemot
200 kronor för hvarje sådan hemmansdel
kunna påräknas såsom skogsinkomst.
b) Bönderna afverka sj elfva sitt timmer och
upplåta icke afverkningsrätt. Försäljningsbeloppen
användas till jordbrukets höjande
och kapitaliseras till någon del.

2. I medeltal utstämplas för 40—50
kronor per år och 1/61 mantal.

Tärna.

1—2. Hemmansegarne hafva hittills icke
erhållit någon skogsutstämpling till afsalu.
(Kongl. Maj:t har dock bestämt, att hälften
af den skogsareal, som vid nu pågående afvittring
kommer att tilldelas hemmanen,
skall af sättas till s. k. skogsallmänning att
användas till socknens bästa.)

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Till följd af öfverafverkning finnes
i de flesta byarna i nedre landet för närvarande
föga saluskog. Som bönderna emellertid
synas börja att förstå skogens värde,
finnes utsigt, att de för framtiden skola få
bif ört j enst från egen skog, hvilken biförtjenst
Piteåbönderna många år nödgats söka
i skogskörsel- från kronomark inom Lappmarken.

2. a) Till följd af öfveraf verkning torde
dylik inkomst kunna påräknas i endast ringa
omfattning, b) Genom egen afverkning eller
upplåtelse af afverkningsrätt på viss tid,
högst fem år, antingen till fri afverkning
eller enligt Norrbottenslagen. Till följd af
en del skogstjenstemäns tolkning af nämnda

lag ödelägges ofta skogen. Försäljningsbeloppen
hafva i allmänhet försvunnit lika
fort som de kommo. En del torde dermed
hafva betalt skulder å fastigheten. Kapitalisering
okänd.

Eif shy.

a) Endast ett mindretal kunna nu och
framdeles påräkna sådan inkomst. Jordegare
med inskränkt dispositionsrätt till
skogen ha af sina utstämplingar en årlig
inkomst af 50—500 kronor, dock ofta närmare
den mindre af nämnda summor, b)
Förut hafva många upplåtit afverkningsrätt
för viss tid till skogsskiften, hvilka de nu
återfått och derå de nu hafva skog till husbehof,
men ej till afsalu. Numera afverka
bönderna vanligen sjelfva sin skog.

FBAGAN 15. SOCKENOMBTTD.

137

Arvidsjaur.

a) Utstämplingen belöper till 10—100
träd årligen, b) Förr hafva många sålt afverkningsrätten
till all skog på en gång,
för kortare eller längre tid (högst 20 år),
andra endast en del af skogstillgången eller
visst antal träd. Numera sker försäljningen
med bättre beräkning än förr, derest den ej
framtvingas af förut uppkommen skuldsättning.
Somliga använda försäljningsbeloppen
till förbättringar af sina hemman
eller som besparingar för framtiden, andra
betala med dem sina skulder och åter andra,
använda dem till lyx och öfverflöd.

Arjepluog.

De ha både nu och framdeles att påräkna
inkomst af saluskog, en del helt
ringa, andra i rätt betydande mån. b)
Många hafva sålt afverkningsrätten på 20 år
mot jemförelsevis ringa betalning. Försäljningsbeloppen
hafva af somliga kapitaliserats
och af några få användts till förbättring
af jordbruket; många hafva förbrukat
dem till familjens näring och till betalning
af skulder eller förslösat dem genom dryckenskap
och öfverflödigt lefnadssätt. Ja,
mången har förslösat hela inkomsten under
de första åren efter försäljningen och sedan,
efter att hafva vant sig vid penningetillgång,
icke kunnat lefva af sina dåliga inkomster
utan gjort skuld på skuld. Befolkningen
borde ej hafva rätt att sälja afverkningsrätten
på lång tid. De bönder,
som sjelfva sälja sin skog i mån af utstämpling,
få en jemn och ständig inkomst,
som sätter dem i stånd att också bättre
upparbeta sitt jordbruk.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

Årlig inkomst af skogen kan icke förekomma.
(v. Pastorn Lundblad tillägger): Om
t. ex. 30—40 år torde efter nu rådande
hushållning den årliga saluskogen bli ej
obetydlig. Afverkningsrätt å längre eller

kortare tid, å en del af skogen och intill
visst tumtal upplåtes ej sällan. Försäljningsbeloppen
hafva dels åtgått till betalning
af skulder, dels kapitaliserats, dels användts
till hvarjehanda. Få synas de vara,
som användt dem till jordbrukets förbättring.

Ofver-Luleå.

För närvarande är skogen undermålig,
men i allmänhet finnes tillgång på ungskog.
Skog till afsalu finnes ej, näppeligen
ens i framtiden.

Edefors.

a) Skogen är undermålig för närvarande,
men i allmänhet finnes god tillgång på ung
skog, som efter omkring 20 år bör kunna
bereda egaren afsevärda inkomster, b) I
regel har skogen afverkats så fort den nått
Norrbottenslagens måttbestämmelser, hvarjemte
»skadad» skog ofta utstämplas. Den
s. k. Norrbottenslagen förmår föga skydda
för verklig skogssköfling.

Jockmock.

a) I utstämpling erhållas pr Vö4 mantal
5—10 träd, värda hvart och ett 2—4 kr.,
dessutom skadad skog till ganska stort belopp.
De flesta medelgoda hemman erhålla
sålunda på en gång flera tusen träd. Tyvärr
hafva bönderna ej rätt förstått att göra
sig varaktig nytta af denna inkomst.

3. Kalix fögderi.

Båtled.

1. a) I mycket ringa grad, åtminstone hvad
de större byarna beträffar. En och annan
har dock skog utöfver eget behof, b) Genom
försäljning af ved. Sker någon gång egentlig
aiverkning, säljas de utstämplade träden,
ett och annat hundratal, till något bolag.
Upplåtelse af afverkningsrätt på vissa
år hör till sällsyntheterna. Försäljningsbeloppen
hafva varit ringa och slukats af skulder
och de dagliga nödvändiga behofven.

138

FBAG-AN 15. SOCKENOMBUD.

2. a) I ingen nämnvärd mån hvarken
nu eller framdeles, om med skogen hushållas
såsom hittills, b) Bönderna hafva
förr ej haft någon omtanke om framtiden.

Ne der-Kalix.

1. a) De flesta hafva ej att inom de
närmaste tiotal åren påräkna någon nämnvärd
inkomst af saluskog. Jordegare med
inskränkt dispositionsrätt till skog torde i
allmänhet hafva omkring 100 kronors inkomst
af sina utstämplingar. b) Afverkning
af bönderna sjelfva förekommer rätt
ofta. Eljest upplåtes afverkningsrätten på
viss tid (5—10 år). Försäljningsbeloppen
användas af en del till jordbrukets förbättrande,
men af en annan del till mindre
nödvändiga utgifter, så att kapitalisering
sällan förekommer.

2. Det finnes nu ej många, som hafva
någon skog att sälja.

Ofver-Kalix.

a) I allmänhet icke för närvarande, men
framdeles torde bönderna af nu befintlig
ungskog erhålla icke så litet till afsalu, b)
I äldre tider upplätos afverkningsrätter å
hela skogsskiften för 15—20 år, men på
senare tider gälla afverkningsrätterna endast
3—5 år med bestämdt tumtal och antal
träd.

Gellivare.

a) Saluskogen torde öfver hufvud kunna
beräknas gifva en årlig afkastning af 20—
30 kronor för hvarje x/64 mantal med medelgod
skogstillgång och då konjunkturerna
icke äro ogynnsamma, b) Afverkningsrätt
på längre tid har icke, veterligen, blifvit
upplåten af någon. V an ligen försälj es den
utstämplade skogen att afverkas inom tre
år. Kapitalisering af skogsmedel förekomma
endast vid extra utstämplingar af skadad
och öfvermogen skog, hvarvid det händt,
att hemmansegare fått rätt afsevärda belopp
(t. ex. 16,000 kronor). I någon mån användas
också försäljningsbeloppen till hem -

manens förbättring, i synnerhet numera,
sedan de flesta byar undergått laga skifte.

4. Torneå fögderi.

Neder- Tomeå.

a) För närvarande obetydligt skog till afsalu.
b) Högst få afverkningsrätter äro
upplåtna på viss tid till dimensioner enligt
Norrbottenslagen.

Karl Gustaf.

1. Endast ett mindre antal bönder kunna
nu och antagligen äfven framdeles påräkna
inkomst af saluskog.

2. a) Skog till afsalu finnes endast undantagsvis
och i ringa mån. b) Afverkningsrätt
å vissa dimensioner säljes här endast
på kortare tid.

Ilietaniemi.

Svar saknas.

Öfver-Torneå.

a) De flesta hafva sålt afverkningsrätten
till sina skogar för längre tid, så att de ej
ens hafva hustimmer, hvadan de på lång
tid icke kunna beräkna inkomst af sina
skogar, b) I en del fall hafva försäljningsbeloppen
användts på gagneligt sätt, såsom
till betalning af skuld. I många fall ha
de hastigt lefts upp.

Korpilombolo.

1. I ytterst ringa omfattning för närvarande.

2. a) Under nuvarande förhållanden
ringa, ja kanske ingen inkomst, emedan
priset på den qvarvarande skogen är ett intet.
Som utstämplings- och afverkningskostnaderna
torde öfverstiga virkets marknadspris,
torde inkomsten af saluskog från hemman
med inskränkt dispositionsrätt till skogen
vara högst obetydlig, b) En stor del bönder
ha sålt i klump sin afverkriingsbara
skog för längre tid. Hade de i stället sålt
visst tumtal å vissa skiften vexelvis på
högst 10 år, eller ock sj elfva verkställt ut -

FRAGAN 15. SOCKENOMBUD.

139

drifningen, skulle hemmanet deraf haft hundratals
kronor i årlig inkomst.

Tärendö och Pajala.

1. a) I icke allt för hög grad nu, men
förhållandet förbättras väl i framtiden, då afverkningsrättsupplåtelserna
gått ut. b) Förr
vanligen genom upplåtelse af afverkningsrätt
på viss tid (vank 20 år) intill de minsta
tillåtna dimensioner, numera genom försäljning
af vissa träd antingen på rot eller
å flottled. Pengar, erhållna för skog, hafva i
i allmänhet föga välsignelse med sig. Ofta
hafva de tagit ett hastigt slut. Fastän bönderna
nu blifvit klokare, är det ej många,
som kapitalisera skogens afkastning. Denna
lefves i regel upp, i den mån den inflyter.
Lätt fånget, lätt förgånget.

2. a) De flesta hemmansegares skog är
upplåten på flerårig afverkningsrätt. b) I
början gonom upplåtelse af afverkningsrätt

på 20 år å en viss trakt till minsta tillåtna
dimensioner, sedermera i allmänhet genom
försäljning pr träd om en viss dimension.

JueJcasjärvi.

a) I den mån afvittringen blifvit fastställd,
har ökad inkomst af skogen beredts. Den
genom utsyning erhållna försäljningsskogen
säljes vanligen för byns gemensamma räkning
till något bolag. Bönderna afverka
veterligen icke sjelfva. Kapitalisering af
försäljningsbeloppen okänd, förutom möjligen
i något enstaka fall de sista åren. I
allmänhet åtgå dessa medel till utgifter i
och för hushållet.

Enontelcis.

Hvarken nu eller framdeles kan inkomst
af saluskog påräknas, ty Enontekis är och
förblir ett skogfattigt område.

Skogsstaten.

I. Gefle—Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

b) Det vanligaste sättet för tillgodogörandet
af saluskog från bondehemman är försäljning
dels till bolag, dels till enskilda trävaruhandlare
af afverkningsrätter, hvilka numera
i allmänhet begränsas till kortare tid
(1—5 år), och afse såväl skogsarealerna i
sin helhet som vissa delar af dem. Avverkningsrätterna
omfatta vanligen tall och gran
till lägsta timmerdimensioner (8—9 eng. tum
vid brösthöjd), och å de trakter, som genom
sina lägen gifva afsättning för pappersmasse -

ved, gå dimensionerna, hvad granen vidkommer,
ned till 5 å 6 eng. tum vid brösthöjd.
Understundom upplåtas äfven totala afverkningsrätter
och torde flertalet af dessa uppköpas
af enskilda trävaruhandlare.

Den afverkning, som af bönderna sjelfva
vanligen bedrifves, är dels kolafverkning
och dels ändamålslösa gallringar, båda för
kolning och erhållande af massaved. Afverkningarna
för kolning utgöra ofta en
efterafverkning till ofvannämnda timmerafverkningsrätter,
men det förekommer äfven,

140

FRÅGAN 16.

SKOGS ST ATEN.

att för sådan af verkning tillgripas växtliga
ungskogar.

Någon omtanke vid försäljning af skog
från hemman om beredande af varaktig inkomst
från hemmanen kan ej sägas vara
rådande, men undantag äfven från denna
regel finnas dock.

Oster-Dalarnes revir.

a) Inom de öfre socknarna (de senast
storskiftade) är skogsafverkningsrätten för
fyrfaldiga år från de flesta hemman upplåten
till bolagen. I andra socknar, såsom
Mora, Sollerön m. fl., der samma rätt varit
till bolagen upplåten, är tiden för upplåtelsen
dels utlupen, dels snart till ända. b) Under
sådana förhållanden har ej synnerligt stor
erfarenhet kunnat vinnas om, huru den enskilde
kommer att bereda sig inkomst af
sina skogar. I allmänhet upplåtes afverkningsrätten
till viss dimension och på viss tid,
men dessutom äfven full afverkning d. v.s.all
växande skog; och under sådana förhållanden
samt då afverkningstiderna i allmänhet
omfatta lång tid (vanligen 30 år), torde
knappast kunna talas om någon varaktig
inkomst från skogen för nu lefvande generation.
För återväxt göres intet.

Särna revir.

Hänvisas till yttrandet från Transtrands
revir.

Transtrands revir.

a) Inom Särna socken, der af kastningen
för afsalu endast får uttagas i öfverensstämmelse
med Kongl. förordningen den 29 Juni
1866 angående dispositionsrätten öfver skogen
å sådana skattehemman, som uppkomma
af nybyggen etc., kan man, om skogen
lemnar afkastning utöfver husbehofvet, hvilket
de flesta skogarna der göra, påräkna
skog för afsalu i alla tider, för så vidt icke
skogseldar och dylikt ändra skogskapitalet.

Inom Transtrands socken, der egarne
hafva fri dispositionsrätt öfver skogen, kan
nog i en framtid inträffa, att skog för afsalu
kommer att saknas på ett och annat hemman,
i synnerhet om pitprops och pappers -

vedsf örsäl j ningar komma till stånd inom denna
socken. Försäljningar af timmerskogen till
viss bestämd minimidimension blefvo inom
Transtrands socken uppgjorda för de flesta
hemmanen redan vid tiden kring 1872 för
en tid af 50 år, hvadan jordegarne der icke
på många år ännu kunna beräkna någon
inkomst från sina skogar. Inkomsten från
hemmansskogarna inom Särna socken är
beroende af virkeskonjunkturerna samt på
den skogs beskaffenhet, som stämplats till
afsalu för treårsperioden. Efter hvad erfarenheten
tills dato visat, så hafva de, som
sålt de åt dem för afsalu för närmaste treårsperiod
stämplade träden af ordinarie afverkningar,
erhållit hög betalning.

Vester-T) alar nes revir.

a), b) Vanligtvis hafva bönderna sålt antingen
såväl skog som mark till trävarubolag
eller ock upplåtit full afverkningsrätt på lång
tid. De penningemedel, som härigenom influtit,
hafva oftast försvunnit lika fort, de
kommit. Först under senaste åren hafva
bönderna insett fördelen af att sjelfva afverka
och försälja sitt hemmans skogsafkastning,
hvilken efter föregående öfverafverkning
mångenstädes nog är ringa, om
ens afsevärd.

Gestrihlands revir.

a) En olycka för hela landet är det sätt,
hvarpå afvittringen blifvit verkställd. Ingen
jemnhet uti tilldelningen har dervid iakttagits,
utan uti sådana socknar, der skogstillgångarna
varit stora, hafva högst betydliga
vidder tilldelats hemman, då deremot
uti skogfattigare socknar det ändock fått
räcka till.

Vidare har tilldelningen vid laga skiften
skett på ett sätt, som ej alltid varit så lyckligt.
Dels har skogsanslaget delats uti onödigt
stort antal skiften. Så t. ex. i Bollnäs
socken uti hemskog, fyllnadshemskog och
utskog, men ej nog härmed, utan hemmanen
hafva på en del skiften betes- och på
andra yxbördsrätt och slutligen på en del

FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.

141

både yxbörd och bete. Då dertill kommer,
att en del skogsskiften kunna ligga
4 å 5 mil från hemmanet, är ej så
underligt, att hemmansegarne öfverlåtit det
mesta af dem till bolagen. Slutligen har
det sätt, hvarpå markerna vid laga skiften
fördelats, gjort dem omöjliga att bruka.
Uti många skifteslag hafva skogsskiftena
erhållit en mot bredden onaturlig längd.
Sådana finnas med ända till l1^ mils längd
och 15 alnars bredd. Sedan markerna blifvit
så utstyckade, är omöjligt att derpå bedrifva
något skogsbruk (V, af vidden kan
ju gå bort endast till sidorågångar), utan
att markerna genom köp åter sammanföras
till större komplexer, och sådant lärer väl
ej uti större omfattning kunna ske utan
bolagen. En följd af sönderstyckningen och
den rikliga skogstilldelningen har varit, att
skogarna till betydande del försålts till bolagen.
b) Der hemmanen erhöllo större
skogsvidder, börjades med att sälja afverkningsrätten.
Denna försäljning skedde olika
på skilda trakter, till gröfre eller mindre
minimidimension, och på en del utan någon
begränsning. I mån som skogarna stigit i
värde, har försäljningen fortgått och utsträckts
äfven till mindre skogrika hemman
samt till lägre och lägre dimension. På
hemskogar och skogar med för sågverksbolagen
ofördelaktigt läge, som ej blifvit sålda,
samt på skogar, som återfallit utan att omköpas,
utdrifva bönderna sjelf va hvad som
finnes och kan vändas till penningar, det
må vara timmer, massved, kol eller annat.

Utan en skogslag, som hindrar detta, skola
bönderna med få undantag snart hafva gjort
sina hemman så skoglösa, att de ej ens
hafva husbehofsskog. De få sedan af egna
skogar hvarken inkomst af skogsförsäljning
eller arbetsförtjenst på skogen.

Tydligen synes, att ju större anslag af
skog hemmanen fått vid afvittringen, dess
tidigare har det öfvergått uti skogsspekulanters,
bolags eller enskildes ego, hvaremot
de med mindre skog försedda hemmanen i

allmänhet stannat i sjelfegande bönders
besittning. Det är de rikliga skogstilldelningarna,
som drifvit bönderna från hemmanen.

Då nu hemmanen fått sig tilldelade så
olika skogsanslag inom olika socknar samt
af det, de erhållit, afyttrat mark eller afverkat
sin skog mer eller mindre hårdt, är
omöjligt att uppgifva någon påräknelig inkomstsumma
för skogsförsäljning. Hvad
deremot tydligen visat sig är, att hemmanen,
med få undantag, ej af skogen kunna hafva
varaktig inkomst utan att dispositionsrätten
begränsas.

De stora summor, som hemmansegarne
erhållit för skogsförsäljning, hafva vanligen
användts till gäldande af skulder eller under
ett fåtal år förbrukats till förut okända behof.
Endast i ett fåtal fall hafva de blifvit
kapitaliserade eller använda till hemmanens
förbättring.

Vestra Helsinglands revir.

a) De sjelfegande böndernas skogar hafva
till afsevärdt stor del varit försålda på kortare
eller längre tids afverkningsrätt. I många
fall är dock arrendetiden utgången och, der
så ej är förhållandet, återstå i allmänhet
icke många år af densamma. Derigenom
samt i följd af afverkningar i öfrigt finnes i
stort sedt ej någon gröfre timmerskog qvar
å böndernas skogar; och mycket ofta är äfven
småtimret uttaget; en och annan bonde
har dock bättre bevarat sin skog. Då emellertid
förut ingen jernväg berört reviret, har
dock skogssköfling genom större afverkningar
af minsta sortens sågtimmer samt
sparrar och props icke hittills egt rum.
Men i följd af den nyligen öppnade DalaHelsinglands
banan, som går genom Ofvanåkers
stora bondebyggd, är dock nu fara för,
att inom den orten verklig skogssköfling
kan komma att få fart. Detta vore emellertid
så mycket mera att beklaga, som derinom
vackra och växtliga yngre skogar i
rätt stor utsträckning finnas. Utsigten till

142

FRÅGAN 15.

SKOGSSTATEN.

uthållig inkomst af saluskog för framtiden
är derför beträffande böndernas hemman i
allmänhet mycket reducerad, b) Af verkningarna
ske numera antingen genom upplåtande
af afverlmingsrätt till viss dimension
—- vanligen då ganska liten — å kort
tid (några få år) eller genom afverkning af
timmer till försäljning å vattendraget.

Kapitalisering af försäljningsbeloppen förekommer
nog, men oftast torde de erhållna
försäljningsmedlen användas för liqviderande
af åsamkade skulder eller för de löpande
lefnadsomkostnaderna.

Norra Helsinglands revir.

a) Den inkomst, hemmansegarne nu på -

räkna och detta de allra flesta, är från 50—
70-åriga tillväxtskogar, som sköflas till egyptiska
sparrar och pitprops. Den inkomst,
de derifrån kunna påräkna efter ett fåtal
år, torde blifva rätt och slätt ingen, b) Genom
försäljning till minsta dimensioner eller
för total afverkning af skogen i sin helhet
eller viss del af densamma eller ock försäljning
efter skedd afverkning. Någon omtanke
att bereda hemmanet en varaktig inkomst
har aldrig funnitsochfinnesejhellernu.

Öfverj ägmästaren.

Se under litt. H. särskilda yttranden.

II Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

a) I ganska ringa omfattning. Visserligen
försäljas årligen stora virkespartier, men
dimensionerna äro små och behållningen ringa
och inskränker sig mången gång blott och
bart till en arbetsförtjenst för sjelfva huggningen
och virkets framforslande till flottled.
Deremot skulle framtiden kunna te
sig bättre, sedan afverkningskontrakten upphört
d. v. s. skogen återfallit till hemmansåbon.
Med den ypperliga återväxt, som här
finnes, komma skogarna att snabbt repa sig
efter å desamma utförda huggningar.

Hernösands revir.

a) Som de flesta hemmansegare sålt afverkningsrätten
till sin skog, kan endast
ett fåtal hafva att påräkna årlig inkomst
af skogen, och å en del skiften dröjer det
åratal, innan saluskog kommer i den sköflades
ställe, b) Under senare åren hafva många
hemmansegare varit obenägna att frånhända
sig sin skog på längre afverkningstid än
21/2—10 år, och då de sålt, har det varit
till visst tumtal, exempelvis 7 engelska
tums brösthöjdsdiameter. Vanligen har köpet

afsett skogsmarkens hela areal. Ett fåtal
och då de, som äro skuldfria, insätta de
för skogsköpen erhållna penningarna i bankinrättning
ofta nog för sina barns räkning.
Men allra största delen kapitaliserar ej försäljningsbeloppen,
utan penningarna gå som
de komma. En del behof skapas, och superi
uppstår.

Den årliga inkomsten af försåld skog från
hemman med inskränkt dispositionsrätt till
skogen anses inom Hernösands revir i medeltal
uppgå till ungefär 600 kronor.

Junsele revir.

a) Stor del af de sjelfegande bönderna
inom reviret har under senare årtiondena
bortsålt den afsevärdaste gagnvirkestillgången
genom upplåtelse på längre eller
kortare tid af afverkningsrättighet å större
eller mindre delar af hemmanet. Ännu
finnas dock enstaka hemman, der bönderna
hafva god, gröfre skogstillgång, men påträffas
dylik gröfre skog, eges den dock i
de flesta fall af kronan eller bolagen. Mycket
olika dock inom skilda socknar. Så torde
Resele socken och delar af Ådals-Lidens socken

FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.

143

vara de trakter af reviret, hvarest bönderna
ännu hafva de bäst sparade skogarna; i
Ramsele och Junsele socknar, hvarest ett
flertal trävarubolags ombud sedan länge
hafva bott, äro skogar, beväxta med sågtimmerträd
af något så när storadimensioner,
i böndernas ego sällsynta. Inom Boteå, ÖfverLännäs,
Sånga, Multrå och Eds socknar
äro oftast de från Ångermanelfven mest aflägsna
skogsskiftena antingen på afverkningsrätt
eller ock såsom evärdliga afsöndringar
bortsålda, under det att hemskogsskiftena
behållas, så länge görligt är.

b) Afverkningsrättsköpen skedde förr vanligen
på längre tider, 20 — 50 år, på senare
åren ske de oftast blott på några få år,
merendels 5. Upplåtelsesättet är olika, dock,
då numera den gröfre skogen oftast är förut
uttagen, söka köparne att så mycket som
möjligt få fri afverkningsrätt till all skog
eller till så lågt minimitumtal som möjligt,
allt efter skogens belägenhet. Bönderna sjelfva
börja emellertid inse faran häruti och
söka förbehålla från köpet åtminstone de
minsta dimensionerna, i följd hvaraf de
flesta köp numera afse träd med en minimidiameter
af 7—8 eng. tum vid brösthöjd.
De förståndigare och mera burgna bönderna
afverka lämpligt antal timmer sj elfva från
sina skogar och sälja det efter upptumning
vid flottleden eller ock utstämpla de den
äldre, gröfre skogen samt försälja den på
auktion till den högstbjudande, hvilket försäljningssätt
ofta tyckes vara det, som för
bonden är mest ekonomiskt inbringande och
fördelaktigast.

Tåsjö revir.

Inom Dorotea socken är medelvärdet för
hemmansutstämplingarna för närvarande
omkring 200 kronor. Upplåtelse af afverkningsrätt
är der sällsynt. Virket säljes i
form af sågtimmer till bolagen.

I Ångermanland finnes endast ett fåtal
bönder, som ej sålt skogar eller afverkningsrätt
(vanligen till visst tumtal), och
torde i de flesta fall skogspenningarna ha

räckt endast en kort tid. De få hemmansegare,
som fritt disponera öfver sin skog,
skatta den, allt efter behof och konjunkturer,
mycket olika strängt. Försäljning
sker af sågtimmer eller i några fall timmerträd
på rot, sedan stämpling utförts.

I allmänhet kan sägas, att omtanken att
bereda hemmanet en varaktig inkomst af
skogen, der dispositionsrätten varit fri, endast
i mycket enstaka fall blifvit realiserad.
Frestelsen att i penningar omsätta skogskapitalet
har varit för stor och penningarna
svåra att behålla.

Då enskilda ej kunna betala skogen så
högt som bolag, synes det sannolikt, att
dessa senare, då tillfälle förr eller senare
yppar sig, skola förvärfva de skogar, som
kunna vara eftersträfvansvärda.

Anundsjö revir.

a) Alltsedan trävaruindustriens uppblomstring
har efterfrågan på saluskog varit i stigande,
men i samma mån, som den s j eifegande
bonden bereddes tillgång på salutimmer,
så uppstod spekulationslusten hos
köparen (bolaget), hvilken så småningom förvärfvade
sig flerårig afverkningsrätt på bondeskogen,
vare sig med eller utan minimidimension.

b) Kändt är, att betalningen för denna afverkningsrätt
i allmänhet icke stod i rimligt
förhållande till den timmerafkastning,
som köparen härigenom kom i besittning
af på nämda skog. Förutom det att köparen
vanligtvis för en ringa penning erhöll råvara
för sin egen industri, så råkade bonden under
kontraktstiden alltid i ett visst vasallförhållande
till köparen på sin egen skog,
Tydligt är, att under sådana förhållanden,
då bonden knappt åtnjutit husbehofsvirke
från sin skog, intresset för jordbruket på
hemmanet äfven skulle slappas och långt
ifrån att bereda detsamma någon vinst hafva
tvärtom inkomsterna af dessa afverkningsrätter
satt tillbaka jordbrukets utveckling,
så tillvida som desamma förvandlats i en
eller annan lyx i stället för att kapitaliseras

144

FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.

till jordbrukets förbättrande. 1000 kronor i
medeltal kunna beräknas såsom årlig inkomst
från de skatteskogar med inskränkt dispositionsrätt
till skogen, som finnas på härvarande
revir.

Ostra Jemtlands revir.

a) Sjelfegande bönder med skog öfver
husbehof och som hafva densamma osåld
kunna alltid med visshet påräkna afsättning
af såväl gröfre skogseffekter, såsom
timmer och bjelkar, som mindre skogseffekter,
såsom pappersved, då skogarna äro belägna
inom en half mil från de större ådalarna,
samt af torr och vindfälld skog till
kolning å skogen, då den är belägen på ej
längre afstånd från jernvägen än c:a l1/
å 2 mil.

b) Under det senaste decenniet har skogens
värde börjat allt mer och mer inses, och skogen
försäljes nu mera ej gerna utan att säljaren
vet att betinga sig en köpeskilling, åtminstone
någorlunda motsvarande dess värde.

Omtanken att för framtiden bereda hemmanet
en säker och varaktig inkomst från
skogen är i allmänhet ganska sällsynt, ty
inträffa höga virkespriser eller ett annat
gynnsamt tillfälle att fördelaktigt försälja
sin skog, låter mången hemmansegare ej ett
sådant tillfälle gå sig ur händerna.

Det kan anses mera som undantag, att
genom försäljning af afverkningsrätten till
skog eller af bonden sjelf af verkade och
vid flottled eller jernväg försålda skogseffekter
influten köpeskilling kapitaliseras. I
de flesta fall konsumeras densamma inom
några få år på öfverflödiga lefnadsvanor eller
på mindre behöfliga åbyggnader.

Inom reviret förefinnas endast 4 st. skattehemman
med inskränkt dispositionsrätt öfver
skogen med en egorymd af 3,148 har.
Dessa hemman egas, 2 st. af Skönviks och
2 st. af Tunadals aktiebolag. Äro mera att
anse som skogsdomäner än som hemman
med jordbruk.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

a) De sjelfegande bönderna i orten hafva
på ett fåtal när så riklig skogstillgång utöfver
husbehofvet, att de deraf genom årligt afsalu
kunna bereda sig erforderlig kontant inkomst
nu och framdeles, b) Afverkningsrättsupplåtelser
förekomma icke numera,
utan afverka bönderna i regel årligen ett
större eller mindre parti virke, som de sjelfva
framköra till vattendragen och der försälja.

Norra Jemtlands revir.

a) Å det ojemförligt öfvervägande antalet
bondehemman har afverkningsrätten först till
furutimmer af gröfre dimensioner, men å de
allra flesta sedermera äfven till sådant timmer
af mindre dimensioner liksom till gran sålts,
och gravera kontrakt härom de flesta sjelfegande
bönders hemman. Sådana kontrakt
gälla dock ofta nog endast utskogarna, hvadan
saluvirke för närvarande kan aflåtas från
många bönders ej obetydliga hemskogar.
Mycket af virket, särskildt det mera värdefulla,
å dessa skogar är dock redan afyttradt.

A de hemman, der afverkningsrätten genom
upprepade försäljningar upplåtits till
allt mindre dimensioner, erfordras många
årtionden, innan timmerduglig skog kan uppstå
till försäljning, och torde dessa skogar
beräknas utgöra cirka 70 % af de sjelfegande
böndernas skogar. Högst 20 % hafva
skog till afsalu och flertalet endast mindre
värdefull sådan; återstående 10 % anses
hafva endast husbehofsskog och ibland ej
ens detta.

I samma mån som afverkningskontrakten
upphöra att gälla, likasom när de mångenstädes
ganska vackra tillväxtskogarna hunnit
utväxa, ökas helt naturligen bondehemmanens
inkomst genom skogsförsäljning, om
ock till en början mycket långsamt.

I äldre tider, d. v. s. före 1860-talet,
ansågs den skog, som ej erfordrades till
husbehof, hinderlig för arbete, och det sågs
ej ogerna, att den brann, hvarefter gräs -

FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.

145

växt och rikligt bete uppkommo. Med en
dylik uppfattning sålde bonden naturligtvis
sin skog för snart sagdt hvilket ringa belopp
som helst och först från 1870-talet har han
väl kommit till insigt derom, hvilka oerhörda
summor han slumpat bort, och dermed
äfven omtanken för den qvarvarande
skogen väckts.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

a) Större delen af de sjelfegande bönderna
har försålt af verknings rätten till all skogsmark
eller större delen deraf på längre eller
kortare tid till ett visst tumtal. På 1860-och 1870-talet köpte bolagen af många
bönder samt till och med af hela byalag,
som då voro oskiftade, afverkningsrätten
till all skogsmark på 50 år till ett jemförelsevis
groft tumtal för en ringa penning,
hvilka köp efter hand, som de gröfre dimensionerna
togo slut, förnyades till lägre tumtal,
under det andra köp ingingos på kortare
tid t. ex. 20 år. Visserligen hafva en del
vanligtvis i ekonomiskt afseende oberoende
bönder varit så förutseende, att de, sedan
bolagens afverkningsrätt en gång upphört,
ej låtit förleda sig till någon vidare upplåtelse,
och dessa kunna derigenom påräkna
en varaktigare inkomst af skogen, men de
flesta hafva, sedan de en gång kommit i en
beroende ställning till bolagen —- vanligtvis
genom att de måst skuldsätta sig hos
desamma — tvingats att fortsätta på den
väg de slagit in. Innan afverkningsrätten
upphört, hafva bolagen derför i allmänhet
antingen köpt större delen af skogsmarken
såsom evärdlig besittningsrätt eller också
förnyat afverkningsrätten antingen till ganska
lågt tumtal eller fri afverkning. Detta flertal
af bönder kan således ej påräkna någon
inkomst af saluskog, utan få de i lyckligaste
fall vara nöjda, om de vid afverkningsrättens
utgång få igen en sköflad skogsmark,
som till stor del är beväxt med endast
till bränsle duglig skog, och som är förvildad,
betäckt med ris och tullar samt för
erhållande af återväxt genom sj eif sådd omö j- j

lig. b) De penningmedel, som bönderna
bekommit vare sig genom försäljning af afverkningsrätten
på viss tid eller af större
eller mindre del af skogsmarken för evärdligt,
hafva tyvärr endast undantagsvis användts
till förbättring af jordbruket, och
hafva af de flesta bortslösats på några år
samt af ett fåtal kapitaliserats.

Vestra Jemtlands revir.

a) De sjelfegande bönderna kunna numera
icke i någon nämnvärd grad utom i enstaka
fall påräkna inkomst af Saluskog.

b) Upplåtelse af afverkningsrätt på 50 år
gjordes af de flesta hemmansegare för cirka
30 år sedan till afverkning efter visst tumtal
å viss trakt. Sedermera hafva smärre afverkningsrätter
upplåtits på kortare tid, 10
å 15 år och ännu kortare, alltid till visst
tumtal och viss trakt. I några fall har afsöndring
af någon mera aflägsen skogstrakt
gjorts. I somliga fall ha bönderna sjelfva
på sista tiden från sina osålda skogstrakter
afverkat och försålt virket.

Omtanken att till hemmanet bevara en
framtida varaktig inkomst från skogen har
varit ganska ringa.

I enstaka fall hafva bönder kapitaliserat
sina skogsmedel, vanligen hafva dessa lätt
förvärfvade penningar förslösats.

Socknarna Undersåker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

a) Med få undantag kunna sjelfegande
bönder åtminstone på många år ej beräkna
någon afsevärd inkomst af saluskogen.

Afverkningsrätten till hemmanets skog försälj
es till viss minimidimension för en
viss tid. Minimidimensionen är i vanliga
fall låg och af verknings tiden lång, 30—50
år. Endast undantagsvis har viss del af
skogsmarken undantagits från afverkningsrätten;
vanligen omfattar den hela skogsmarken
med undantag endast för husbehof
svirke.

b) De, som kapitaliserat försäljningsbeloppen
för skogen och på så sätt indirekt beredt

146

FRÅGAN 15.

SKOGSSTATBN.

sig en årlig, säker inkomst från skogen,
äro få.

Herjeådalens revir.

a) Delvis redan nu och delvis inom en snar
framtid kunna de sjelfegande bönderna, påräkna
inkomst af saluskog, enär de i allmänhet
i början och medlet af 1850-talet
upprättade skogsafverkningskontrakten med
i allmänhet hög minimidimension i regel
omfattat femtio år och sålunda redan upphört
eller snart upphöra att gälla; och då
vid afvittringen hemmanen, särskildt inom
Herjeådalen, tilldelats ett rikligt skogsanslag,
kan en betydande inkomst påräknas af saluskog.
Dock bör anmärkas, att mångenstädes
bönderna genom nya afverkningskontrakt
upplåtit skog af så små dimensioner,
att någon vidare afsevärd inkomst
ej kan af deras skog på långliga tider beräknas.
b) Hittills har bonden ej haft någon
tanke på att bereda sitt hemman någon
varaktig inkomst från skogen och att döma
af åsigter, som i orten uttalas, är ej heller
någon förhoppning om att en bättre uppfattning
om skogstillgångarnas ändamålsenligare
tillgodogörande skall kunna göra
sig gällande, ity att bonden numera, till
följd af rådande högre virkespriser, visserligen
kan påräkna större afkastning af skogen,
men dock, med tanke endast på en tillfällig
större inkomst, äfven om skogen genom ett
dylikt förfarande för långliga tider ödelägges,
fortfarande tillämpar samma skogsförödande
metod, att på längre eller kortare tid upplåta
afverkningsrätten intill viss minimidimension,
i stället för att genom utstämp -

ling uttaga den skog, som bör afverkas,
hvarigenom träd i sin fulla växtkraft, vare
sig dessa äro af större eller mindre dimensioner,
kunna sparas, och endast sådana
träd afverkas, som ej genom sin tillväxt
anses afkasta nöjaktig ränta på sitt nuvarande
värde.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

Upplåtelse af afverkningsrätt har egt rum
på såväl längre (40 år) som kortare tid
(20 år) samt till visst tumtal (16'' x 11"
och 16'' X 10") å all skogsmark.

Ofverj ägmästaren.

a) Flertalet bönder har sålt sin skog
på vissa års afverkningsrätt till ganska lågt
tumtal och sakna derföre saluskog, men
de hafva alltid förbehållit sig rätt till husbehofsvirke
och vedbrand. För att undandraga
afverkningsinnehafvarne så mycket
som möjligt, slösa de då vanligen med skogens
användning till husbehof, b) Hos dem,
som icke försålt sin skog, förmärkes, att en
viss sparsamhet med skogen inträdt.

1 allmänhet kan sägas, att insigten om
nödvändigheten af en bättre skogshushållning
allt mer och mer intränger i folkmedvetandet.
Man ser ej sällan nu, att bönderna
å sina skogar i första rummet tillvarataga
torra, vindfällda och skadade träd,
i stället för att, såsom förr egde rum, uppsöka
för afverkning till afsalu och husbehof
de växtligaste och bästa träden.

Å hemman med inskränkt dispositionsrätt
till skogen torde den årliga nettoinkomsten
af utstämplingarna i medeltal uppgå
till 300 kronor för hvarje åbo.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir.

a) Inom revirets kustsocknar hafva de
flesta bönderna ej mycket skog till afsalu,
dock kunna de i allmänhet försälja så myc -

ket deraf, att det räcker till utskyldernas
gäldande och något derutöfver.

I öfre socknarna är tillgången på saluvirke
större å flertalet bondehemman, b) En stor

FRÅGAN 15. SK0G3STATEN.

147

del bönder försålde förr afverkningsrätten
till en del af sina skogsskiften på lång tid,
ända till 50 år, då oftast afverkningsrätten
gällde all skog derå.

Numera försäljes visserligen afverkningsrätten
till en del skogsskiften; men i de
flesta fall endast på kort tid t. ex. 2—3
år, mera sällan på 10—20 år, hvarvid dock
afverkningsrätten i allmänhet är begränsad
till visst tumtal.

En del bönder deremot sälja ej afverkningsrätten
till sin skog, utan de afverka
sjelfva mer eller mindre virke derifrån, beroende
på konjunkturer och egna behofvet
för tillfället, samt erhålla derigenom en varaktigare
inkomst deraf.

Kapitalisering af försäljningsbeloppen har
hittills mera sällan förekommit, då vid försäljning
af skog betalning derför endast delvis
erhållits kontant, hvaremot den öfriga
liqviden fördelats å flera år.

Norsjö revir.

a) Den sjelfegande bondeklassen har sent
omsider kommit till rätt stor insigt om
skogens stora värde och betydelse och är
derför numera i allmänhet ganska aktsam
om sin skog, hvadan inkomst af saluskog
till stöd för jordbruket nog kan påräknas
äfven för framtiden, b) Upplåtelser af afverkningsrätter,
först på 50 och sedan på
20 år, hafva på sina tider egt rum från
en mängd större och mindre byar och
enstaka hemman, dervid rätt till afverkning
af alla å hela skogen befintliga träd ned
till visst tumtal (vanligen 10 v.-tum på 8
å 10 alnars längd) medgifvits, men de derför
erhållna obetydliga köpeskillingarna förslösades
fort på onyttiga saker och blefvo
endast undantagsvis använda till hemmanens
förkofran.

Dylika upplåtelser ske numera blott i
mindre omfattning och för några få år samt
afse vanligen endast någon mindre del af
hemmanets skog, dervid säljaren, förutom
en ganska dryg köpeskilling, alltid betingar

sig rättighet att få utdrifva virket. För fri
afverkning upplåtes ej skogsmark.

Till husbehof, försäljning och,'' efter vederbörlig
utstämpling, äfven till utskeppning
tillvaratagas numera å . såväl bonde- som
bolagshemman förut försmådda skogseffekter
af mindre dimensioner och värde, såsom
skadad och oväxtlig skog, torra träd
och vindfällen, hvilka föryttras till jemförelsevis
höga pris.

Enligt verkställda uppskattningar af hemmansskogarna
inom Malå lappmarkssocken,
j der jordegaren endast eger inskränkt dispositionsrätt
till skogen, uppgår årliga ordinarie
afverkningen till 19,138 träd.

Hemmanens sammanlagda skattetal utgör
närmast 28 mantal och hela antalet'' särskilda
brukningsdelar belöper sig till 402
stycken. Om sagda afverkningsbelopp fördelas
lika på hvarje brukningsdel och medelvärdet
pr träd sättes till 2 kronor 75
öre, skulle sålunda på hvarje sådan brukningsdel
belöpa en årlig inkomst af 130
kronor.

Årliga inkomsten för öfriga brukningsdelar
(24 st.) med inskränkt skogsrätt torde
för hvardera kunna beräknas till 160 kronor.

Burträsks revir.

a) Under sådana konjunkturer, som det
sista året rådt på trävarumarknaden, hafva
bönderna i orten haft svårt att till normala
priser få sälja timmer vid flottlederna, men
de kunna under vanliga förhållanden påräkna
inkomst af saluskog genom försäljning af
timmer och sparrar, tjära och kol samt ved
till gängse, i denna ort jemförelsevis något
låga priser. Flottlederna beherskas nemligen
till stor del af två sågverksbolag, som
begagna dem till buds stående möjligheter
att nedpressa priserna, och längre transporter
erfordras för att kunna sälja virke på
fördelaktigare villkor, b) I öfre delen af
Burträsks socken hafva afverkningsrätter i
temligen stor utsträckning förr upplåtits på
böndernas hemman, hvaremot i kustsocknarna
dylika upplåtelser mindre förekommit.

148

FRÅGAN ] 5. SKOGSSTATEN.

Numera säljas dylika nyttjanderättigheter I
mindre ofta. Då sådant undantagsvis sker,
upplåtes, i allmänhet på kortare tid, rätt
till afverkning af, enligt Kongl. förordningen
den 19 Mars 1888, fullmåliga träd å
vissa smärre skiften eller begränsade skogstrakter.

Det är dock icke ovanligt, att sådana aftal
af köparne så formuleras, att de äfven j
kunna omfatta smärre träd, än som enligt
nämnda förordning utan utsyning få afverkas
för skeppning eller för sågning. Det
har i sådana fall äfven inträffat, att köparne
afverkat all skog på de till afverkning upplåtna
"områdena, som de kunnat använda,
utan att jordegaren sett någon utväg att
skydda sin skog för sköfling. Och då skogstjenstemännen
icke hafva makt att ingripa
annat än vid sågning eller skeppning af I
undermåligt virke, så är det ganska lätt
för den, som afverkat dylikt, att, oaktadt
dimensionslagen, förvandla det i penningar.

Det vill derför synas, som om lagen —
för att vara till effektivt gagn för ortens
skogshushållning och på samma gång skydda
jordegare, som omisstänksamt medgifvit afverkningsrätt
på sin skog till alla träd, som
i enlighet med lagen finge af verkas, mot
att få sin skog sköflad — bort stadga, att |
virke, som enligt lagens bestämmelser i öf- !
rigt är att betrakta såsom undermåligt, ej
må afverkas, vid äfventyr att virket tages
i beslag och dömes förbrutet, så snart det I
anträffas utom det hemmans enskilda om- |
råde, från hvilket det afverkats, för så vidt j
ej tillstånd till afverkningen på vanligt sätt
meddelats.

Undantagsvis säljas hela skogsskiften, eller
upplåtes medvetet rätt till »fri afverkning»
af skog. Försäljningar och upplåtelser af
nu nämndt slag komma dock sällan till j
stånd, annat än då jordegare till följd af |
skuldsättning är tvungen att gå in på nästan
hvilka medgifvanden som helst.

Någon omtanke att bereda hemmanen |
varaktig inkomst af skogen kan icke sägas

hafva förefunnits, utan bondens sparsamhet
i fråga om skog, eller hans förutseende vid
upplåtande af afverkningsrätt har, naturligt
nog, icke varit förestafvade af annat än individens
större eller mindre skötsamhet och
klokhet i allmänhet.

Degerfors revir.

a) I de flesta fall är skogen bortarrenderad
till bolagen, b) Någon omtanke för
framtiden kan icke spåras, utan omsättas

| de för tillfället öfverflödiga penningarna i
»sus och dus».

Södra LycJcsele revir.

b) Dispositionsrätten till samtliga enskilda
skogar inom reviret är inskränkt jemlikt
Kongl. stadgan den 30 Maj 1873. Bolagen
ega för närvarande största delen af
revirets enskilda skogar. De enskilda skogarnas
skattetal uppgår till 51 1/32 mantal.
Af denna skatt ega bolag i hemman 152S/32
mantal samt i afverkningsrätter — en tid
af 30 till 40 år återstår vanligen af dessa —
30 u/64 mantal. Den öfriga skatten, 55/64
mantal, eges af bönder. Bönderna innehafva
för närvarande således ej fullt 10
procent af de enskilda skogarna inom reviret.
Årsutsyningarna äro högst olika för skilda
trakter, beroende på skogstillgången. De
uppgå i medeltal till ungefär 20 träd pr
skäl, värda omkring 3 kronor trädet.

Norra Lycksele revir.

a) Inom reviret finnas ännu 174 s j eifegande
bondehemman af der befintliga 297
hemman och hemmansdelar, alla dock med
inskränkt dispositionsrätt till skogen. Bondehemmanen
innehafva en jordarealinegor, skog
och imped. af 52,437 har, då öfriga hemman
endast innehafva 37,549 har. Sedan husbehof
svirke af dragits, erhållas efter gjorda afverkningsberäkningar
i medeltal 22 träd pr
skäl (= I/ei mantal) med ett värde efter
årets timmerpris af 3 kronor pr stycket,
eller 66 kronor, b) Skogsköpen omfatta
oftast 30—50 år, hvaraf nu återstå 25—

FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.

149

35 år, och uti desamma ingå alla träd,
som under kontraktstiden uppnå 10 engelska
tum på 21 fots längd, eller 25,4 cm.
vid 6,2 4 meter från roten.

Ehuru hemmansegarne, som på vissa år
sålt sin skog, nu gå miste om inkomst ifrån
densamma, erhålla de likväl, då kontraktstiden
utgår, förmånen af inkomst från skogen
så vida icke jordeganderätten dessförinnan
öfvergår i bolagens händer.

Asele revir.

a) Utsigterna för bönderna att påräkna
inkomst af saluskog för framtiden äro betryggade
genom Kongl. stadgan den 30
Maj 1873. I medeltal torde man kunna
påräkna en årlig utsyning af 35 träd pr
skäl, och efter ett genomsnittspris af 3 kronor
pr träd å rot uppgår sålunda skogsafkastningens
värde årligen till 105 kronor
eller i rundt tal till 100 kronor pr skäl.
b) Bönderna sälja numera vanligen dessa
afkastningar å rot. Försäljningssumman
kapitaliseras understundom, men ofta bortslösas
af sevärda belopp.

I enstaka fall användas mindre summor
till jordens underhåll och förbättring, oftast
ingenting alls. Afverkningsrätter på flera
år upplåtas numera icke.

Sorsele revir.

a) Nedanför kulturlinien uppgår de bönders
antal, som hafva både mark och skog
osåld, till 55, och äro dessa innehafvare af
4 17,a mantal. Den årliga nettoinkomsten
af skogen å dessa hemman uppgår i medeltal
till 125 kronor pr hemman om 5/64
mantal. Ofvanför kulturlinien, eller den
oafvittrade delen af reviret, kunna de 92
bönder, som der finnas och som tillsammans
ega 3 35/64 mantal, påräkna allt framgent
en årlig inkomst af minst 70 kronor
pr hemman om 5/128 mantal, b) Bönderna
tillgodogöra sig skogsafkastningen vanligen
på det sätt, att de sjelfva nedköra sitt timmer
till vattendragen, der detsamma försälj
es till bolag efter förut öfverenskomna

pris. Upplåtelse af afverkningsrätt till
skogen skedde före 1888 alltid på 50 år
och vanligen bestämdes minsta dimensionen,
som köparen egde rätt att afverka, till
10 tum på 8 ''/2 alnar eller till 10 tum på
10 alnar från trädets rot. Efter 1888 hafva
köparne förbehållit sig rätt till smärre
dimensioner ända ned till 6 tum på 6 alnar
från roten och i alla fall rätt till allt virke,
som utstämplas för afsalu. Sedan lagen
om, att skogen ej får säljas från hemmanen
på längre tid än 20 år, trädde i kraft,
hafva ganska få afverkningsrättigheter till
hemmansskogar blifvit köpta, utan hafva
bolag efter den tiden mera lagt an på att
köpa hemmanen med skog och allt. Sådana
köp bedrifvas just nu med feberaktig
ifver. Någon kapitalisering af skogsförsäljningsmedlen
har knappast förekommit, som
ej är att undra på, då bolagen betalt fabelaktigt
små köpesummor för skogarna,
undantagaftdes dock vid de allra senaste
årens köp.

Stensele revir.

a) Inom Stensele socken är afverkningsrätten
försåld till bolag på 50 år från nästan
alla hemman. Om den årliga inkomsten,
de öfriga jordegarne hafva af af saluskog,
fördelades lika på dem alla, skulle
densamma ungefär jemt räcka till hvad
som behöfves utöfver jordens afkastning till
deras uppehälle.

Vilhelmina revir.

a) Med antagande att genomsnittshemmanet
inom reviret har ett skattetal af b/6i
mantal kan ett dylikt hemman påräkna en
årlig inkomst från afsaluskogen af minst
160 kronor.

Fredrika revir.

a) Vid afvittringen erhöllo samtliga hemman
inom reviret så stora skogsanslag,
att de sjelfegande bönderna kunna från sina
hemman i all framtid påräkna inkomst af
saluskog, under förutsättning likväl, att de

150

FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.

icke egostycka eller i allt för inånga delar
klyfva sina hemman.

Samtliga hemman inom reviret äro underkastade
utsyningstvång. Årliga inkomsten
för de särskilda hemmanen variera i
rundt tal mellan 200 och 700 kronor,
b) I början och medlet af 1870-talet uppläto
de flesta bönder afverkningsrätten å
sina skogar till trävarubolag på en tid af
50 år och i allmänhet till visst tumtal.

Bjurholms revir.

a) Afverkningsrätten är i de flesta fall
på längre tid, 50 år, eller kortare, 5—10
år, upplåten till sågverksbolagen med afverkningsrätt
för dessa, så långt lagen medgifver,
eller ock i några fall till fri afverkning,
kalhuggning, detta senare dock al -

drig omfattande hela skogen utan delar
deraf, helst efter kustlandet och efter jernvägen.

Från det 20-tal hemman med inskränkt
disposition till skogen, som finnes i reviret,
uppgår årsafverkningen från 75 ä 150 kr.
intill 600 kr. pr år. b) De få bönder, som
fortfarande ega sin skog eller delar deraf,
använda densamma för utskyldernas gäldande,
och tål skogen större afverkning, afverkas
och säljas timmer, sleepers, hustimmer,
ved m. m. och penningarna besparas
eller användas till hemmanets förbättring
samt uppförande af bättre och tidsenligare
åbyggnader.

Of verj ägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

a) Inom de stora kustbyarna Svensbyn,
Roknäs, Sjulnäs, Långnäs, Lillpite, Bergsviken,
Hortlax, Högsböle, Biåsmark, Hemmingsmark
och Jefre, om tillsammans 5 7 96/12g
mantal i 494 brukningsdelar, äfvensom inom
ett 40-tal omkring i reviret spridda hemman,
tillsammans utgörande .1 0 107/128 mantal i
73 brukningsdelar, anses skogarna i allmänhet
vara så anlitade, att obetydlig inkomst
af saluskog är att från dem inom de närmaste
två decennierna påräkna. Efter denna
tid torde de i betydande utsträckning förekommande
ungskogarna, isynnerhet der
dessa uppkommit efter brand, icke mindre
i qvalilativt än i qvantitativt hänseende tillförsäkra
sina egare afsevärd inkomst af saluskog.

Hemmanen Björkliden, Brännträsk, Bänkerträsk,
Ersträsk n:r 2, Kilberg, Kilbergsheden,
Kolerträsk, Lyckoträsk n:ris 1 och 2,
Mandjärfsträsk, Manträsk, Näsudden, Storheden,
Strömnäs, Tällträsk mris 1 och 2 samt
Åselet, om tillsammans 5 8/er mantal i 25

brukningsdelar, anses öfver hufvud hafva en
årlig inkomst af ungefär 65 kronor af saluskog.

Hemmanen med inskränkt dispositionsrätt
till skogen: Bölsträsk, Högliden, Karlberg,
Kilberg n:r 2, Nyfors, Rengårdsheden,
Skickligheden, Stenbacka, Strömfors, Studsarheden
och Svallfors, om tillsammans 2 5/64
mantal, anses öfverhufvud hafva omkring
150 kronor i årlig inkomst af sina utstämplingar.
b) Upplåtelser af afverkningsrätt å
vissa skiften på längre tid förekomma endast
i följande omfattning. Fagerheden 6
år, Kolerträsk 3 år, 28 hemman inom Svensbyn
10 år, 4 d:o inom Kalamark 10 år,
11 d:o inom Biåsmark 10 år och Jefre
3 år, utgörande tillsammans 3 206/256 mantal.
Afverkningen har härvid varit begränsad
ned till visst tumtal (4" x 20'' eller
5" X 17''.)

Vanligast är dock, att bonden låter utstämpla
skogen å ett visst skifte eller någon
del deraf och derefter försäljer densamma
antingen på rot mot ett visst pris per stycke

FRÅGAN 15. SKOGS ST ATEN.

151

eller afverkad och apterad till sparrar eller
timmer.

Någon omtanke att genom dylika försäljningar
bereda hemmanet någon varaktig in- |
komst synes i allmänhet icke göra sig gäl- J
lande.

Elfsby revir.

a) I högst få fall återstår å de sjelfegande
böndernas hemman någon skog till afsalu.''
b) Den mer burgna bondeklassen bereder
sig en viss varaktig afkastning af skogen, i
det den endast under gynnsamma konjunkturer
försäljer sin skog, då deremot den fat- I
tigare klassen till bolagen på viss tid upplåter
sin skog eller vissa delar deraf till af- ''
verkning. I medeltal kan sägas, att inkomsten
för utstämplingarna ej öfverstiger 200—
300 kronor.

Arvidsjaurs revir.

a) Sammandrag öfver egande- och afverkningsrättsförhållanden
inom Arvidsjaurs revir
vid slutet af år 1901.

	Areal	Mantal \|
j Hela reviret (hemman och		i
nybyggen).....................	85,370.06	24s/32
Bondehemman, från hvilka
afverkningsrätt till skog ej
är upplåten .................. Bondehemman, från hvilka afverkningsrätt till skog är	32,072.21	1039676912
j upplåten .....................	39,177.99	1057''/e9i2
i Bolagshemman ...............	14,119.86	37/16

Före 1921 års utgång hafva alla inom
reviret nu af slutade kontrakt utgått.

År	1902 utgå	2	st.
»	1903	»	1	»
	1904	»	5	»
»	1911	»	20	»
»	1912	»	21	»
»	1913	»	10	»
»	1914	»	21	»
»	1915	»	'' 9	»
»	1916	»	6	»
»	1917	»	5	»

År 1918 utgå 27 st.

» 1920 » 1 »

» 1921 » 1 »

Då det för närvarande å en del trakter
är omöjligt att, tack vare de allt för dryga
flottningsförhållandena, vinna afsättning för
små timmerdimensioner, ha vid uttagande
af extra af verkning dessa sm ådimensioner
måst qvarlemnas. Dock är att hoppas, att

detta missförhållande så småningom minskas
och att bönderna sålunda framdeles kunna
påräkna något större inkomster från sina
skogar, än hvad för närvarande är fallet.

Då endast försäljningssummorna för ordinarie
virkesafkastningen medtagas, torde
för närvarande medelinkomsten från hemmansskogar,
som egas af bönder, å hvilka
hemman afverkningsrätt till skog icke är
såld, sedan husbehofsvirket afdragits, kunna
I beräknas per hemman och år till:

för 15 st................ 150—300 kronor

» 10 » ............... 100—150

» 15 » ............... 50—100

» 40 » ............... 20— 50 »

Å en hel del hemman i (xlommersträsk,
Lappträsk och Hålberg finnes för närvarande
skog endast till husbehof. Extra afverkningarna
äro i allmänhet uttagna inom dessa
byar. Ju mera hemmanen styckas, desto
mindre blir utsigten, att öfverskott af skog
för afsalu skall uppstå.

b) I allmänhet upplåtas afverkningsrätterna
på 20 års tid, i enstaka fall på 5—10
år. I ett 10-tal fall äro afverkningsrätterna
begränsade till viss dimension, 23 cm. och
deröfver vid brösthöjd, ett par fall till 25
cm. på 14 meterfot; i öfriga fall äro afverkningsrätterna
upplåtna till all skog, oftast
med rätt för hemmansogarne till husbehof
svirke.

I de fall, då bönderna icke sålt afverkningsrätten,
bruka de oftast å rot försälja
de stämplade träden. I enstaka fall neddrifva
bönderna sina utstämplingar och försälja
virket, apteradt till timmer, vid vatten -

152

FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.

dragen; och förfares på detta sätt, då flera
konkurrerande bolag uppträda vid vattendragen.

Öfre Byske revir.

a) Jordegaren har endast inskränkt dispositionsrätt
öfver skogen. Den inkomst, utstämplingarna
gifva, varierar naturligen högst
betydligt, men torde, under antagande att
medelpriset pr träd utgör 1,50, i stort genomsnitt
kunna beräknas till 20 — 25 kr. på
hvarie Ve4 mantal, b) Utstämplingen försal
jes till visst pris pr träd å rot eller också,
ehuru här i orten mera sällan, neddrifven
på vattendraget. Ibland har äfven
afverkningsrätten å hela skogen blifvit försåld
till viss dimension och på viss tid, i
allmänhet 10—20 år, och har i så fall
hemmansinnehafvaren i regel fått mottaga
hela köpeskillingen på en gång vid aftalets
träffande. Detta är emellertid mindre vanligt;
af samtliga bondehemman inom reviret
är afverkningsrätt upplåten å 57/64 mantal.

Malmesjaurs revir.

a) Inom reviret belägna hemmansskogar
äro underkastade utsyningstvång, och skogarna
skötas enligt uthållighetsprincipen.
b) Oftast tillgodogöra sig bönderna skogsafkastningen
genom att sälja det stämplade
virket å rot, oftast till för lågt pris. Endast
vid vattendrag, der konkurrensen är
någorlunda uppdrifven, hafva de med mera
fördel kunnat sälja virket, apteradt vid vattendraget.

Rätt ofta förekommer, att bönderna till
bolag för vissa år sålt afverkningsrätt till
allt utsynadt virke, antingen för en rund
summa eller till visst pris pr träd, vanligen
mycket för lågt. Någon tanke att från skogen
bereda hemmanet varaktig inkomst har
ej i allmänhet sedan gammalt förefunnits,
men börja nog allt flere inse nyttan häraf.
Derest den från hemmanen utsynade skogen
försålts enligt de för kronans skogar gängse
virkesprisen, skulle hvarje hemmansdels
skogsafkastning i medeltal under de sista

3:ne åren lemnat egaren en nettobehållning
af i det närmaste 120 kronor årligen.

Någon kapitalisering af försäljningsbeloppen
förekommer sällan, utan mestadels
lemnas penningarna innestående hos bolagen
och uttagas in natura i mån af behof.

Arjepluogs revir.

a) Afkastningen af skogarna är högst
olika å olika hemman, b) Någon omtanke att
af skogstillgången bereda hemmanet en varaktig
inkomst torde tyvärr knappt någonstädes
kunna påvisas. Den mera tillfälliga
vinsten af en afverkningsupplåtelse synes
vara den vanligaste formen för inkomst af
skogen.

Yariså revir.

a) 300—400 kronor i medeltal torde kunna
beräknas såsom medelvärdet af utstämplingarna,
men denna inkomst åtgår till behof
ven för hushållet. Under antagande att
den skadade skogen först mestadels uttages,
blifva med tiden 3 års utsyningarna
allt värdefullare, b) Hemmansegaren, hvilken
direkt vanligen försäljer hvarje stämpling
till bolagen, använder ofta medlen för
sin skogs afkastning till andra ändamål än
jordbrukets förbättrande.

Joclcmocks revir.

a) Inom Jockmocks revir kan den årliga
inkomst, som de sjelfegande hemmansegarne
och nybyggarne hafva af sina ordinarie utstämplingar,
beräknas till i medeltal för
hvarje hemmansegare 300 kronor på rot,
hvartill kommer förtjensten med virkets utdrifning,
hvilken varierar allt efter våglängden
till vattendraget.

Perlelfvens revir.

a) Till följd af stora extra utsyningar
af vindfälld och skadad skog hafva hemmanens
inkomster af utstämplingarna under
sista åren varit oproportionerligt höga; efter
nu uppgjorda hushållningsplaner och derpå
grundade afverkningsberäkningar uppgå de

FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.

153

framdeles till 117 träd per hemman årligen
eller till 300 kronors värde.

Storbackens revir.

»Utsyningstvång rådande; 300 å 400 kronor.
»

Bodens revir.

a) Nu och inom närmaste framtiden sakna
bönderna skog till afsalu, b) Saluskog tillgodogöra
de sig vanligen genom att sälja
träden på rot eller (mindre vanligt) vid j
vattendraget som timmer. Omtanken att af
skogen bereda hemmanet varaktig inkomst
har icke vare sig nu eller i föregående tider
någonstädes förmärkts.

Råneå revir.

Nästan utan undantag hafva bönder, som
ega fri dispositionsrätt öfver skogen, redan
afverkat och försålt all fullmålig skog, och
derjemte har den undermåliga skogen dels
till husbehof, dels till afsalu — hvilket
kunnat ske, tack vare den allt annat än
effektiva dimensionslagen — så hårdt anlitats,
att den stundom knappt räcker för
husbehof vet. I följd häraf kunna bönderna
ännu för en lång framtid icke påräkna inkomst
af saluskog.

Afverkningskontrakt förekomma icke; ej
heller skötes någon enda skog med fri dispositionsrätt
efter principerna för en ordnad,
uthållig afverkning.

Jordegare med inskränkt dispositionsrätt
till skogen hafva i medeltal enligt uppgjorda
hushållningsplaner i ordinarie årlig afkastning
0,31 träd öfver 31 cm. vid brösthöjd
i medeltal pr hektar duglig skogsmark
eller pr hemman med en areal i medeltal
af 620 har duglig skogsmark 213,9 träd,
hvilket med ett medelvärde af 2,6 0 pr träd
gifver , en inkomst pr hemman af 534,7 6
kronor. Per mantal erhållas på samma
grunder 447 st. träd, eller 1.117,60 kronor.

Kalix revir.

a) Knappast någon enda sjelfegande bonde
eger numera någon skog till afsalu, men i

en ej alltför aflägsen framtid torde större
delen af hemmansegarne i Öfver-Kalix och
norra delen af Neder-Kalix kunna bereda
sig ganska afsevärda inkomster genom försäljning
af skog. Samtliga mera betydande
nybyggen och hemman med inskränkt dispositionsrätt
till skogen befinna sig redan i
bolagens händer. Fastän all skadad skog
utgallrats, finnas likväl nybyggen, som gifva
innehafvarne en årlig inkomst af ända till
1200—1500 kronor.

I medeltal torde å de nybyggen och hemman
med inskränkt dispositionsrätt till skogen,
som ännu innehafvas af andra än sågverksbolag,
den årliga skogsafkastningens
värde icke uppgå till mer än omkring 100 å
150 kronor, b) Någon omtanke att af skogstillgången
bereda hemmanet en varaktig
inkomst har ej förefunnits, tvärtom synas
alla hafva gjort allt hvad de kunnat för
att hastigt och utan minsta hänsyn till de
låga priser, som bjudits, göra sig af med
sina skogar. Härom vittna de rent hufvudlösa
försäljningar, som gjorts, i det att afverkningsrätt
upplåtits å all skogsmark på
flera tiotal år och utan några bestämmelser
om minimidimensioner. Härutinnan har
dock numera, ehuru för sent, en förändring
till det bättre inträdt så till vida, att afverkningsrätt
vanligen upplåtes på endast
2—5 års tid, hvarvid viss del af skogen
och dessutom bestämd minimidimension
angifves. En del bönder hafva till och med
under senare åren varit nog förståndiga att
sjelfva afverka och framdrifva sin skog,
och först derefter sälja virket framme vid
vattendragen eller nere vid sågverken.

Angeså revir.

a) Den årliga till försäljning afsedda
skogsafkastningen uppgår i medeltal till 43
träd pr hemman och torde representera ett
värde af 90—100 kronor, b) Detta belopp
kommer i allmänhet ej sjelfva hemmanet
till godo, utan användes till skatter, lifsmedel
och dylikt. Någon försäljning af afverkningsrätt
förekommer, ej, utan säljes virket

154

FbIöAN 15. SKOGSSTATEN.

vanligen efter intumning å vattendraget, dit
det af egarne nedforslas.

Iiåneträshs revir.

a) Endast hemman med inskränkt dispositionsrätt
till skogen finnas. Enligt för
reviret gjorda beräkningar belöper sig på
hvarje hemmansdel — i genomsnitt omfattande
4 9/64 mantal eller 323 har
samma areal — en årlig ordinarie utsyning
till afsalu af i medeltal 50 träd med en
minimidimension af 31 cm vid brösthöjd.
Efter ett pris af minst 2 kronor pr träd
skulle sålunda ett hemmans årsinkomst af
saluskog belöpa sig till 100 kronor. Vid
försäljning betingar sig dessutom säljaren
oftast arbete vid virkets utdrifning, hvarvid
kan påräknas en inkomst af c: a 1 krona
pr träd.

Gellivare revir.

a) De flesta af revirets bättre hemmansskogar
(de innehafvas med inskränkt dispositionsrätt)
hafva ännu icke taxerats. Det
synes emellertid, med stöd af redan skedda
taxeringar, som skulle ett hemman med
någorlunda god skog böra afkasta 5 å 6
träd pr skälland skatt, och sålunda ett
medelstort hemman (om t. ex. 6 skälland)
lemna årligen 30 å 36 träd, värda 70å75
kronor.

Juchasjärvi revir.

Inom reviret är inskränkt dispositionsrätt
till skogen för alla hemman, och i medeltal
kan hvarje hemmansdel anses erhålla
125 kronor i årlig inkomst af sin utstämpling.

Tärendö revir.

a) För närvarande har endast ett mindre
antal af de sjelfegande bönder, som hafva
fri dispositionsrätt till skogen, sina skogsskiften
osålda eller något afsevärdt qvar till
afsalu. Årliga inkomsten från hemman med
inskränkt dispositionsrätt till skogen vexlar
ofantligt. På de mindre nybyggena och
hemmanen kan inkomsten ofta icke utgöra

mer än 40—50 kronor och derunder, då
deremot på de bättre hemmanen, som i
regel innehafvas af bolag, inkomsten kan
uppgå ända till 1,000 kronor och deröfver.
I medeltal få nybyggen och hemman anses
hafva en ungefärlig inkomst pr år af 175
kronor, b) Dels upplåta de afverkningsrätt
till visst tumtal på viss tid, hittills vanligen
20 år, dels afverka de sjelfva och försälja
sitt timmer vid vattendrag. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen har hittills sällan
förekommit, men börjar förbättring inträda,
härvidlag.

Torneci revir.

a) Då en stor del af böndernas skogar
efter försäljning på längre eller kortare tid
under de senaste 20 åren starkt af verkats,
så kan under närmaste 20 å 30 år ingen
nämnvärd saluskog annat än i enstaka fall
påräknas från böndernas skogar. För hemman
med inskränkt dispositionsrätt till skogen
uppgår den ungefärliga årliga inkomsten
för hvarje till 60 kronor genom utstämpling.
Bönderna hafva försålt afverkningsrätt
oftast i sin helhet intill dimensionslagens
mått. För ej länge sedan uppläts
alltid afverkningsrätten på längre eller kortare
tid till öfverenskommet pris för skogsskiftet,
utan att säljaren hade någon kännedom
om timmerträdens antal och värde,
och utan tanke på skogens framtida bestånd,
eller omtanke för hemmanets framtida behof
från skogen. Bönderna hafva nu i allmänhet
insett den stora förlusten i dylikt
bortslumpande af skog och, för så vidt
de nu hafva något qvar att sälja, sker detta
efter visst pris pr träd, oftast lågt, och äfven
nu utan kunskap om dimensioner och
skogens egentliga värde, men dock med ett
afgjordt bättre försäljningssätt än förut.

Pajala revir.

a) För närvarande finnas högst få bönder
med fri dispositionsrätt till skogen, som ej
sålt all eller det mesta af sin skog på flerårig
af verkningstid. Inom reviret finnas 71

FRÅGAN 15.

SKOGSSTATEN.

155

hemman med inskränkt dispositionsrätt till
skogen, hvilka hafva skog utöfver husbehofvet
och derför blifvit taxerade. Dessa hemman
få en årlig utsyning af 98 träd pr hemman
i medeltal, och torde medelpriset de senare
åren få sättas till 1,50 pr träd på rot, hvadan
den årliga inkomsten pr hemman skulle utgöra
147 kronor, b) Vanligast skedde köpen
förr på 20 års tid till den minimidimension,
Norrbottenslagen bestämmer, antingen på
hela hemmanets skog eller vissa bestämda
delar af densamma.

Stundom har säljaren förbehållit sig rätt
att, der han det önskar, verkställa utdrifningen
till vattendraget efter gällande körpriser.
Priset har i regel varit en viss summa
i ett för allt, oberoende af trädantalet. På
de senare åren, då befolkningen kommit till
bättre insigt om skogens värde, hafva dock
köpen skett till visst pris pr träd på rot
och afsett viss minimidimension.

Of ver jägmästaren.

a) I medeltal för distriktet torde de inkomster
för afsaluskog, som från ett medelstort
hemman under ordinära konjunkturer
kunna beräknas för närvarande utgöra:

hemman med fri dispositionsrätt till skogen
(inskränkt till viss dimension) knappt någon;

hemman med inskränkt dispositionsrätt
omkring 200 kr. å 150 kr.

Först framdeles om 15, 20, 30 år böra
de förstnämnda med till större delen vackra
ungskogar så småningom kunna räkna på
icke obetydliga årliga inkomster af afsaluskog,
om nemligen afverkningarna baseras
på uthållighetsprincipen. Visserligen hafva
andra kategorier (lappmarksskogarna och
kronohemman och nybyggen i kustlandet) på
senare åren i allmänhet undergått rätt stora
afverkningar särskildt af skadad skog samt
skog i liqvider vid laga skiften, men denna
siffra torde nog kunna tills vidare bibehållas,
och möjliga hemmansklyfningar neutraliseras
genom de stigande prisen för trä. b) Omtanken
att af skogsinkomster bereda hemman
och jordbruk varaktigt stöd, förbättring
och utvidgning -— hvilket varit grundtanken
för all områdestilldelning vid afvittring
— saknas beklagligt nog nästan
fullständigt; och dessa medel, tillkomna antingen
genom årliga virkesförsäljningar på
rot och vid vattendrag eller genom afverkningsrättsupplåtelser,
användas vanligen på
de stegrade lefnadsbehofven, utan tanke
på sparsamhet och klokt användande; undantag
att förtiga.

156

FRAGAN 16. SOCKENOMBTJD.

'' Sockenombu d.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

t EnviJcen.

1. Kan ej besvaras.

2. Lika. Särskild skötsel förekommer ej.

B. I allmänhet lika.

, Svärdsjö.

A de skogsskiften, som bolagen ega för
all framtid, afverkas endast den gröfre skogen.
De egentliga skogssköflarna äro de
nya, mindre . bolagen och äfven enskilda
personer, som köpa och afverka ungskog till
pappersved och kolning m. m. Hvarken
bolag eller enskilda sörja för plantering och
återväxt, hvadan deras skogsskötsel kan betecknas
som dålig.

Sundborn.

Hos allmogen finnes knappast någon tanke
på rationell skogshushållning. Dertill äro
deras egovidder för små. Bolagen samt en
och annan herreman hafva deremot anställt
frösådd å lämpliga marker.

Vika.

Böndernas skogshushållning mycket olika,
»utan jemförelse med bolags». Består mestadels
i gallring.

Kopparberg.

Böndernas skogshushållning sämre än bolagens.
Det lilla bolagen ega gallras och

rensas, men detta förekommer högst sällan
på böndernas marker.

Aspeboda.

Bönderna använda blädning, bolagen kalhuggning.

Torsång.

Någon egentlig skogsskötsel förekommer
icke hos hvarken bönder eller bolag. Å
ett och annat ställe frösådd. Eljest ingen
annan skötsel än gallring.

Gustaf.

Annan skötsel än gallring och afverkning
af torrskog förekommer ej i allmänhet.
Försök med skogssådd afbrutits, enär skogsmarkens
användande för gemensamt mulbete
hindrat plantornas fortväxt.

Silfberg.

Ungefär lika. Bolag ådagalägga dock större
omsorg för skogens återväxt.

Stora Tima.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

Egentlig skogshushållning förekommer
näppeligen hos hvarken bönder eller bolag.

ffRAGAN 16. SOCKENOMBUD.

157

Stora Skedvi.

Skogssådd förekommer val å bondehemman,
ehuru i allt för liten skala. Bolagshemman
saknas.

Garpenberg.

Svar saknas.

Hedemora.

Skötseln består i sådd och gallring. Det
enda bolag, som finnes, sköter skogen icke
sämre än bönderna.

Husby.

Bolagen sköta skogen bättre än bönderna,
i det att de förra på kalhuggna trakter företaga
risbränning och frösådd. I böndernas
skogar endast sjelfsådd.

By.

Ungefär enahanda.

FoTkärna.

Nämnvärd skillnad kan ej påvisas. Endast
på kronohemman hafva åtgärder för
återväxt förekommit.

Grytnäs.

1, 2. Böndernas skogar få sköta sig
sjelfva. Bolagsskogar finnas icke.

Avesta.

Det bolag, som finnes inom socknen, eger
ej skog, endast några hagar.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1—3. Ingen egentlig skogsskötsel förekommer.

Ål.

Bönder hafva lärt sig att spara frötallar
och gallra. Endast ett par bönder hafva
gjort försök med frösådd. Bolagen spara
på egen skog fröträd, men afverka på andras
rubb och stubb. Emellanåt. förekommer
fallbränning. Inga försök med frösådd.

Leksand.

1. Bolagen tillämpa å egna skogar verkliga
skogshushållningsprineiper, men bönder
hvarken förstå sig i allmänhet derpå eller
fråga derefter. Endast ett exempel på att en
bonde verkställt frösådd, fastän Hushållningssällskapet
fritt tillhandahåller skogsirö
och planterare af skog.

2. Angående bolagens skogar =1. Å
böndernas skogar förekommer mest blädning.
På trakter, der kolning verkställes,
förekommer trakthuggning och någon gång
skogsfrösådd. För det mesta får skogen
sjelf draga försorg om återväxten.

Siljansnäs.

Bönder sörja ännu ej för återväxt. Bolagen
göra det mera och sköta skogen mera
rationellt.

Rättvik.

1. De stora bolagen hafva i allmänhet
ordnat skogshushållningen på ett tillfredsställande
sätt med indelade årshyggen. Hos
bönder förekommer skogsindelning endast
undantagsvis.

2. I hufvudsak = 1 med tillägg: »för
öfrigt finns ingen skillnad».

Boda.

Hvarken bönder eller bolag egna sin skog
någon särskild skötsel.

Ore.

Böndernas skogsskötsel ännu. snart sagdt
ingen. Bolagen börja med kalhuggning å
sankmarker för att få nytt skogsbestånd.

Gagnef.

1. Bönder hushålla numera med skogarna
och gallra.. Bolagen fröså egna skogar.
Arrendeskogar renrakas.

2. Svar saknas.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

Hvarken bönder eller bolag iakttaga någon
särskild skogsvård.

158

FRAGAN 16.

SOCKENOMBUD.

Våmhus.

Hvarken bönder eller bolag egna skogen
någon skötsel eller sörja för återväxten genom
plantering eller sådd. Bådas skogshushållning
närmar sig mera misshushållning.

Sollerön.

Bönder och bolag skota skogen på samma
sätt, bara hugga. Återväxten sörjer naturen
för.

Venjan.

Böndernas skogshushållning har ännu ej
hunnit visa sig, då bolagens 50-åriga skogsarrenden
från 1855 — 1857 ännu ej gått till
ända.

Or sa.

1, 2. Bönder, som arrenderat bort sina
skogar, öfva ingen skogsskötsel.

Elfdalen.

= Orsa. Bolagen hafva icke egnat sina
skogar någon skötsel.

Sårna.

Skogshushållning har ej annorlunda förekommit,
än att torr och vindfälld skog samt
affall efter skogsafverkning tillvaratagits så
mycket som möjligt af bolagen ej mindre
än af bönderna.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. Någorlunda lika.

2. Då bönderna vid goda konjunkturer
afverka sina skogar till försäljning åt bolagen,
spara dessa på sina egna. Någon särskild
skötsel egnas icke skogarna af hvarken
bönder eller bolag.

Nås.

Bönder företaga inga kulturåtgärder. Bolagen
hafva under senare åren gjort mycket
för skogens återväxt genom frösåning å kalhuggna
marker. Egentlig misshushållning
förekommer icke hos hvarken bolag eller
bönder.

Säfsnäs.

Böndernas skogshushållning god. Bolagen
ådagalägga stor misshushållning, men
plantera regelbundet för återväxt.

Jerna.

Böndernas hushållning kännetecknas i
allmänhet af mera omtanke för framtiden.
Vissa bolag sköta skogen bättre än bönderna
i allmänhet, men andra bolag, såsom
»Träkol», förstöra alldeles skogen på ansenliga
områden.

Äppelbo.

Svar saknas.

Malung.

För närvarande ungefär lika.

Lima.

Då böndernas skogar varit och äro öfver -lemnade till afverkning åt bolagen, kan ännu
ej blifva tal om någon rationell skogshushållning
från deras sida. Någon skogshushållning
å bolagens sida kan ej sägas ega
rum. Bolagen förfara vid sina drifningar
ganska oförsigtigt med den qvarstående ungskogen,
borthugga den eller barkflöga granar,
hvilka till följd deraf dö ut. Vidare
förhindras återväxten och öfverföras på den
växande skogen skadliga insekter derigenom
att affall får qvarligga. Till följd af allt
detta kan man efter drifningen på sina
ställen få se större delen af den qvarstående
skogen alldeles förderf vad.

Transtrand.

1—3. Hvarken bolag eller bönder hafva
lemnat skogen annan skötsel än afverkning.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. Skillnaden torde vara ringa om ens
någon. Bruksbolagen så visserligen skogsfrö,
men detta torde vara af föga eller ingen
betydelse.

2. Bönderna idka för det mesta trakthuggning.
All ungskog sparas. Äfven plan -

FBÅGAN 16. SOCKEN OMBUD.

159

tering af skog förekommit. Trävarubolaget
Dalarne tyckes taga med sig all skog, dock
sparas något fröträd. Aktiebolaget Nyhammar
sköter sin skog rationellt.

Ludvika.

Böndernas hushållning med och skötsel
af skogen bättre än bolagens.

Norrbärke.

Nämnvärda olikheter förekomma icke.

Söderbärke.

Skogshushållningen skötes bättre af bolagen
än af bönderna, enär hjelpgallring
ännu icke allmännare förekommit bland
bönderna samt bolagen bättre sörja för återväxten.

Malingsbo.

Skogens vård i allmänhet god. Vid all
afverkning har åtminstone genom fröträdsställningar
sörjts för skogens återväxt, hvarjemte
ett bolag dessutom alltid har verkställt
återsådd.

II. Qefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

Bolagen sköta i allmänhet återväxten
bättre än bönder.

Öster Fernebo.

1. Ungefär lika för bönder och bolag,
och hafva på senare år skogarna mycket
anlitats. Frösådd göres i mindre omfattning.

2. Bolagen »gå åt» skogen hårdare än
enskilde. Gysinge bruk trakthugger och
frösår. Bönderna blädhugga, få af dem
fröså.

Arsunda.

1. Böndernas skogshushållning är i allmänhet
dålig, de afverka planlöst, ofta medelst
gallring, utan att egna skog eller skogsmark
någon vård. Bolagen sköta sina skogar
väl.

2. Bönderna hushålla; bolagen sköfla.

3. Afverkning å böndernas skogar ej
stor, men ger god valuta, då virket förarbetas
med bondens eget folk till s. k.
skeppsrötter och skeppsplank m. m. Bolagens
skogar äro till stor del »utkolade».
Skötseln är sällan någon, dock eger i ett
och annat fall skogsfrösådd rum vid någon

större gård. Forsbacka aktiebolag tillhörig
skog besås årligen.

Torsåker.

1, 2. Bolagen sköta skogarna efter uppgjorda
hushållsplaner, bönderna, med få
undantag, dåligt och utan tanke på återväxt.

Ofvansjö.

Böndernas skogshushållning mycket underlägsen
bolagens i fråga om såväl skogens
bevarande som dess tillgodogörande.
Exempel finnas derå, att bolagen sålt goda
skogshemman till enskilda, som derefter
sköflat skogen.

Järbo.

Hvarken bönder eller bolag egna skogennågon
särskild skötsel.

Högbo.

Bönderna sköta skogsmarken utan tanke
på framtida afkastning, bolagen rationellt,,
så att skogarnas framtida bestånd betryggas..

Ockelbo.

Bönderna torde på det hela taget skota
skogen sämre än bolagen. Sågverksegare
anse det dock klokast att fullständigt afverka
inköpt skog.

160

FRÅGAN 16.

S0CKEN03IBUD.

Amot.

1. Bolagen verkställa skogssådd, bönderna
icke.

2. Både bönder och bolag önska största
möjliga vinst af skogen utan hänsyn till
dess framtida varaktighet.

Hamrånge.

A bolagens hemman, som trakthuggas,
frösås, å böndernas förekommer endast sjelfsådd
genom fröträd.

Hille.

Hos bönderna förekommer såväl god som
kanske oftare dålig hushållning, hos bolagen
rationell sådan. Bolagen sörja i allmänhet
för skogsåterväxt, bönderna endast
delvis.

Valbo.

Böndernas hushållning är miserabel. Bolagens
rationell och mycket omsorgsfull.
Efter afverkningarna rensa bolagen fältet och
beså det. Derigenom och jemväl genom att
fröträd lemnas - qvar kan man å bolagens
och de gamla brukens skogsmarker få se
kulturer och ungskogsbestånd, »som fägna
ögat och lofva godt för framtiden.»

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1. Bolagen sköta skogsmarken omsorgsfullare
än bönderna, som ha andra åsigter
om skogsvård, men emellertid inhemta lärdomar
af bolagen. Önskvärdt vore, att det
anställdes någon »skogsman», som gåfve
undervisning om skogsvård.

2, 3. Bolagen vårda skogarna bättre än
bönderna på det sätt, att de utså skogsfrö,
der total afverkning skett. Bönderna bruka
s. k. blädning eller gallring och lemna till
sjelfsådd trakter, som möjligen kalhuggas.

Söderala.

I någon mån sörja såväl bönder som
bolag för återväxten.

Segersta.

Den ställer sig temligen lika.

Hanebo.

1, 2. Bönderna hafva icke någon skogshushållning.
Ingen annan skötsel än skogens
rensande från affall efter afverkning
till kolning eger rum, ej heller främjas
af vare sig bönder eller bolag skogens återväxt
annorledes än igenom sjelfsådd från
fröträd.

Mo.

1, 2. Bolagen sköta skogen bättre, i det
de men ej bönderna beså afverkade trakter.

Bengsjö.

Svar saknas.

Norr ala.

Någon särskild skötsel förekommer mycket
litet hos såväl bönder som bolag.

Trönö.

Bolagshemman finnas ej. Bönderna torde
icke hafva egnat sina skogsmarker någon
egentlig skötsel, utom att på sista tiden skogssådd
egt rum på några ställen, der skogen
härjats af eld.

Bollnäs.

I allmänhet afverka både bönder och bolag
skogarna, så långt de anse för sig inkomstbringande.
Endast i ringa mån sker
skogssådd, än mindre afdikas marken.

Alf ta.

Svar saknas.

Of vanåker.

1. Hvarken bönder eller bolag kunna
klandras för misshushållning. Emedan bolagen,
såsom innehafvare af större områden,
lättare kunna reglera afverkningarna, bör
i framtiden misshushållning lättare kunna
ske af bönder än af bolag. Skogssådd-har
veterligen förekommit i mindre omfattning
å bolagshemman,. men icke alls å bondehemman.
Vid uttagande af husbehof s virke

FRÅGAN 16. SOCKBNOMBtJD.

161

och äfven vid försäljning af afverkningar
synas bönderna taga nödig hänsyn till återväxtens
bevarande genom att spara växtlig
skog.

2, 3. Ungefär lika.

Voxna.

1. I allmänhet torde i orten misshushållning
ega rum. De större bolagen vårda
nog de skogsmarker, de inneha med eganderätt.

2. Okändt.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

Bönderna egna i allmänhet icke skötsel
åt skogen; först på senare tider hafva en
del börjat med sådd. Bolagen, egentligen
dock de större, betrygga skogens fortbestånd
genom klokare afverkning, genom sådd och
genom plantering.

Njutånger.

Böndernas sämre än bolagens. Skötseln
består i skogssådd, skogsplantering
och sjelfsådd, som af bönderna bedrifvas
delvis, af bolagen fullt rationellt.

Nian fors.

Nianfors bruk sköter sina skogar bättre
än bönderna, i det att dessa icke egna skogsmarken
någon särskild skötsel, under det
att bolaget sår och planterar.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

De större bolagens skogsskötsel i allmänhet
bättre än böndernas och flera af de
mindre bolagens, i det att de förstnämnda
afverka endast sågtimmer, men de senare
sälja till jemväl total afverkning. Någon
särskild skötsel af skogen har icke förekommit
å någon sida.

Forsa.

1. Ingen skogshushållning förekommer.
Så länge bolagen få köpa afverkningsrätter,

spara de sina egna skogar, men derefter
skola helt säkert deras egna skogar totalt
af verkas.

2. Bönderna hafva ingen ordnad skogshushållning,
utan afverka allt efter behofvet
af penningar utan hänsyn till framtida husbehofsbrist.
De »verkliga bolagen» drifva rationell
skogshushållning efter hushållningsplaner,
uppgjorda med hänsyn till återväxten.
De s. k. »skogssköflarne» äro merendels
bönder, som hänsynslöst afverka
skogen rubb och stubb och derefter öfverlåta
hemmanet till bolag, som eger angränsande
mark. Sällan får ett bolag köpa ett
hemman i första hand; i flesta fall få de
sina hemman genom nämnda mellanhänder
och med den ofvan påpekade följden.

Hög.

1, 2. Intet bolagshemman finnes.

Högsta.

Böndernas i allmänhet dålig, i det att
hela skiften, större och mindre, säljas för
totalafverkning utan hänsyn till återväxten.

Bolagen sköta skogen rationellt och sörja
för återväxten genom fröträd eller skogssådd.

llsbo.

Bolagen sköta i allmänhet sina skogar
bättre än bönderna.

Harmånger.

Bolagen sköta sin skog bättre än bönderna.
Någon särskild skötsel egna ej bönderna
sina skogsmarker, hvaremot bolagen
sörja för återväxt genom sådd och plantering.

Jättendal.

Böndernas skogshushållning är i allmänhet
dålig.

Gnarp.

Såväl bönder som bolag fröså sina afverkade
trakter.

1G2

FRÅGAN 16. SOCKENOMBUP.

Bergsjö.

Få bönder beflita sig om nämnvärd skogshushållning
beträffande sådd eller plantering
för återväxt, då deremot det bolag, som
eger största arealerna inom socknen, mycket
väl sköter sina skogar i berörda afseende.

Hassela.

1. Bönderna egna icke någon egentlig
skötsel åt sina skogar och företaga åtminstone
icke skogssådd. Derför torde det
kunna sägas, att bolagen sköta sina skogar
bättre än bönderna.

2. Både bönder och bolag afverka hvarje
år, så att det till slut måste bli kalt. Bolagen
så dock hvarje sommar skogsfrö,
hvilket bönderna uraktlåta.

3. Någon misshushållning förekommer
ej i nämnvärd grad.

Norrbo.

Genom en alltmer ohejdad utverkning af
s. k. egyptiska sparrar misshushålla alltför
många enskilda äfvensom vissa bolag på
det svåraste med skogarne; allt tages bort
och intet göres för återväxten. Vissa bolag
deremot sköta sin skog rationellt.

Bjur åker.

I allmänhet ställer sig bolagens skogshushållning
bättre än böndernas. Skogssådd.

Delsbo.

Bolagen sköta skogen bättre och köpa ej
så allmänt till sköfling. Bolagen, men endast
få bönder, söka åstadkomma återväxt.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

Bönderna sköta icke skogen och dess
återväxt, utan endast afverka. Bolagen
lemna fröträd och kola upp affallet för att
göra marken tjenlig för återväxt.

Bamsjö.

Böndernas skogshushållning är sämre än
bolagens. Bönderna göra i allmänhet intet
för skogens vård och återväxt, då deremot
bolagen numera börja att väl vårda sina
skogar och sörja för återväxten.

Färila.

1. Bönderna hushålla i allmänhet dåligt,
bolagen väl; de förra låta ej sällan
bolagen kalhugga sina skogar; de senare
spara sin skog och sköta den — som en
ögonsten. Bönderna afverka sina skogar;
bolagen beså och vårda skogsmarken, i hvilket
hänseende de infört förbud mot betande
å skogsmark af getter, hvilka förr funnits
i mängd till förfång för ungskogen.

2. Vissa af de större bolagen egna skogsmarken
i någon mån bättre vård än bönderna,
särskildt genom att sörja för dess
återväxt och genom borthuggning af öfvermogen
skog. Till följd af brist å jernvägsförbindelser
kunna dock hvarken bönder
eller bolag tillämpa rationell ..skogshushållning
genom, bland annat, kolning.

Los.

Ungefär lika.

Jerfsö.

Skogsskötsel mindre god såväl hos bönder
som hos bolag. Skogssådd förekommer
dock och synes intresset derför vara i tilltagande.

Arbrä.

Bolagen sköta skogarne i allmänhet bättre
än bönderna. Bolagen afverka sällan växtkraftig
skog, bönderna deremot ofta.

Bönderna hafva rätt betydligt börjat med
skogssådd.

Undersvik.

1. Böndernas skogshushållning måste
anses sämre än bolagens, i det de senare
men icke bönderna, afverka efter rationella
grunder. Särskild skötsel, såsom skogsplantering
eller dylikt, förekommer hos hvarken
bönder eller bolag; dock må nämnas
att bolag hafva tillsyn öfver skogen genom
skogvaktare.

2. I allmänhet för både bönder och bolag
å begge sidor mycket olika; en del hushållar
väl, en annan sköflar. Särskild skötsel,
hur nödvändig den än vore, förekommer
icke hos hvarken bönder eller bolag.

FR A GAN 16. SOCKENOMBUD.

163

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima.

Böndernas skogshushållning är sämre än
bolagens, ty bönderna måste sälja större
eller mindre delar af sin skog för att reda
sig, under det bolagen kunna spara sin ej
fullvuxna skog. I skogsvården torde ej
finnas annan olikhet, än att bönderna till
stor del afhemta affallet efter afverkningen
till husbehof.

Attmar.

Bönderna rensa skogarna från affall och
torr skog samt spara ungskogen, enär nödvändigheten
deraf börjar allt mera inses.
Bolagen göra detsamma hvad deras egna
skogar beträffar, men der afverkningsrätt
på viss tid förvärfvats, göres intet för återväxten.

Stöde.

Väsentlig skillnad finnes icke.

Torp.

Ungefär lika, med undantag af att ett
bolag utdikar och torrlägger sankmarker
för att bereda dem för skogskultur.

Borgsjö.

1. Bönderna tillvarataga i de flesta fall sin
skogstillgång bättre än bolagen, ty de senare
låta grofva toppar och vindfällen qvarligga,
under det bönderna tillgodogöra sig hela
trädet. För öfrigt Er böndernas skogshushållning
fullt lika god som bolagens.

2. De större bolagen sköta i allmänhet
skogshushållningen bättre än flertalet bönder
på sina egna marker, men der bolagen
haft oinskränkt afverkningsrätt, ha de i flesta
fall afverkat allt, hvaraf de haft någon behållning.
Ännu sämre ställa sig i många
afseenden de afverkningskontrakt, som småköpare
fått upprätta på sista tiden, af

hvilka köpare orten har en så god tillgång.
Hvad böndernas afverkning beträffar, kan
man om flertalet af dem icke påstå, att de
verkställa öfverafverkning, men afverkningen
sker i många fall planlöst. En i bästa
växtkraft stående ungskog kan ofta afverkas
och deremot en skogstrakt, som är stadd
i försämring, lemnas orörd. Någon särskild
skötsel af skogen kan icke sägas förefinnas.

Hajverö.

Böndernas och de större bolagens egna
skogar skötas i allmänhet bättre än de
mindre bolagens och trävaruhandlandenas.
Äfven de större bolagen afverka så mycket,
att fara förefinnes, att skogstillgången ej
kommer att räcka. Skötseln består hufvudsakligast
deri att den skadade och mogna
skogen utgallras och den växtkraftiga sparas.

Selånger.

De större bolagen hushålla å egna skogar
bättre än en stor del bönder.

Sättna.

Böndernas skogshushållning är för det
mesta försäljning af en skogstrakt eller del
af ett skifte till ett bolag, som afverkar
rubb och stubb. Men eljest afverka ej
bönderna sjelfva så. Någon skogshushållning
kan man dock ej säga att bönderna
hafva ännu.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

Bönderna hafva nu lärt sig inse skogens
värde och afverka icke mera, än att skogen
kan bestå. Undantag finnas dock. Ett
större bolag sköter sina egna skogar mycket
bra. Skog, som upplåtits på kort afverkningstid,
afverkas deremot af bolagen
så fort som möjligt. Mindre bolag bruka

164

FRAGAN 16. SOCKENOMBUG.

skyndsamt afverka skogen, äfven om de
ega den på evärdelig tid.

Indals-Liden.

1. Böndernas hushållning i stort sedt
ej sämre än bolagens. Bönderna kalhugga
ej såsom många bolag. Blott ett bolag
har på senaste tid begynt egna sina skogar
någon skötsel (bränning å afverkad
skogsmark).

2. Bönderna afverka mycket varsamt.
Blott något enstaka bolag vårdar sin skog.
De flesta bolag öfverafverka.

3. Temligen lika.

Holm.

Bönderna afverka i allmänhet ej mera,
än att skogen kan ega bestånd. Bolagen
sköfla skogen i största hast.

Skön.

1. Hos bönderna ligger ingen större
garanti mot skogssköfling än hos de stora
bolagen. Hellre tvärtom.

2. Ungefär lika. Gallring förekommer,
men icke. skogssådd.

Alnö.

Lika, ty både bönder och bolag hafva
af verkat sina skogar.

Timrå.

Bolagen tyckas nästan med få undantag
vara de enda, som hushålla och afverka
sparsamt. Ett bolag kan möjligen rensa
och någon gång företaga sådd af skogsfrö,
men bönderna låta vanligen naturen ensam
draga försorg om återväxten.

Ljustorp.

Bolagen sköta i jemförelse med bönderna
väl. Bolagen lemna tillväxtskogen. Bönderna
afverka ofta äfven denna. Hvarken
bönder eller bolag egna skogen någon egentlig
skötsel.

Hässjö.

Bönderna hushålla illa, bolagen vårda
bättre. S.k. pitpropsafverkningförehafves icke
å bolagens skogshemman.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

Särskild skogshushållning har förekommit
hos hvarken bönder eller bolag.

3. SödraAngermanlandsNedrefögderi.

Säbrå.

Ingen särskild skötsel hos hvarken bönder
eller bolag.

Stiysjö.

= Säbrå.

Viksjö.

Hvarken bönder eller bolag sköta som
sig borde. Bönderna lemna skogen att
återväxa bäst den kan. Bolagen göra likaså,
men bruka i vissa trakter i det längsta
spara den frodiga ungskogen.

Häggdånger.

Bolagen sköfla sina skogar, om skötsel
kan ej ens bli tal. Om än ej alla bönder
sköta sina skogar rätt, måste man dock
medgifva, att de ej äro skogssköflare. Med
särskild skogsplantering och rationell skogsvård
hafva de dock icke befattat sig.

Gudmundrå.

Någon ordnad skogshushållning förekommer
egentligen hos hvarken bönder eller
bolag.

Högsjö.

Bolagen sköta skogen otvifvelaktigt bättre
än bönderna. Bolagen afverka aldrig mindre
skog, såsom juffers och kult och props.
Det bolag, som i socknen eger största arealen,
låter vanligen beså sina skogar med barrträdsfrö.
Dock finnas bönder, som sköta
fullt ut lika bra som bolagen.

Hemsö.

Bönderna afverka i allmänhet endast för
husbehof och vedbrand. På ett par smärre
trakter kalhugga bolag granskogen för att
möjliggöra tillväxt af tall.

FKAGAN 16. SOCKENOMBUD.

165

T or saker.

Svar saknas.

Ytter-Lännäs.

Likartadt. Särskild skötsel är ej att
tala om.

Dal.

Skogshushållningen i allmänhet mindre
gd för att icke säga dålig.

Boteå.

Särskild skötsel förekommer hos hvarken
bönder eller bolag.

Styrnäs.

Såväl bönder som bolag låta i allmänhet
skogen sjelf ombesörja sin tillväxt.

Öfver-Lännäs.

Bönder hushålla lika godt som bolag, i
många fall bättre, ty de förra rensa i de
flesta fall bort affall, något som de senare
för det mesta underlåta.

Sånga.

Bolagen skona tillväxtskogen mera än
mången bonde. Särskild skötsel förekommer
icke hos hvarken bönder eller bolag.

Nora.

1. Skötseln består förnämligast i af verkning
genom trakthuggning.

2. Bönderna hafva icke någon egentlig
skogshushållning. Större bolag sköta sina
egna skogar väl efter ordnade skogshushållningsplaner
med trakthyggen och blädningar.
Mindre bolag, som skola existera
på köptimmer, samt s. k. små timmerhandlare
taga ingen hänsyn alls till skogshushållning
i någon form.

Bjertrå.

Svar saknas.

Skog.

1. Bolag saknas. Bönder egna ingen
anmärkningsvärd skötsel åt skogen.

2. Svar saknas.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå.

Bolagen sköta i allmänhet skogen bättre
än bönderna. Äfven bland de sistnämnda
finnas dock många undantag.

Ed.

Bönderna hushålla lika bra som bolagen,
om ej bättre. Särskild skötsel förekommer
hos hvarken bönder eller bolag. Bönderna
tillvarataga mera än bolagen toppändar och
vindfälld skog, derigenom marken delvis
rensas.

Multrå.

Egentlig skötsel har förekommit hos hvarken
bönder eller bolag.

Långsele.

Skogen sköter sig sjelf. Af verkning af
skog är den naturligaste och enklaste skogsgallring
som kan tänkas, men icke nog dermed.
Ju flere afverkningar som försiggå,
och ju tätare af verkningarna följa på hvarandra,
desto friskare och bättre qvalificerad
skog växer. Det kan icke afgöras, huruvida
det är så, att bolagen sköta sina skogsmarker
bättre än bönderna, eller så, att bönderna
sköta dem bättre än bolagen. Men huru
dermed än må vara, är det icke behöfligt,
att vare sig bolag eller bönder åläggas att
egna någon viss särskild'' skötsel åt skogsmarkerna.

Graninge.

Bönderna sköta skogen bättre än bolagen.
Bönderna afverka i regel endast öfvermogen
skog, bolagen kalhugga utan att vidtaga
några åtgärder för åter växten.

liesele.

Bönderna afverka så, att skogen framdeles
bör ega bestånd. Bolagen sköta skogen
mycket olika. En del afverka ej mer än
skogen tål, andra kalhugga utan att göra
något för återväxten.

16(!

FBÅGAN 16.

SOCKENOMBUD.

Adals-Liden.

1. Ingen skillnad.

2. Utländing kalhugger; äldre svenskt
bolag sköter skogen bra. Bönderna sköta
sin skog bäst.

Junsele.

1. Böndernas hushållning i det hela lik
bolagens, består endast i afverkning.

2. Böndernas hushållning i allmänhet
god, i det bönderna endast utgallra hvad
som synes torka eller sakna växtkraft. Bolagen
taga allt både smått och stort. Detta
är en gifven följd af, att de icke hafva mer
än en högst två skogvaktare öfver en areal
af minst 30,000 tunnl., då deremot en sjelfegande
bonde med sina söner ej har mer
än 400—500 tunnl. att öfverse.

3. Ungefär lika. Dock afverka bönderna
ej så små dimensioner som bolagen.

Barnsele.

De rikaste och äldsta bolagen hushålla
häst, likaså de mera välbergade bönderna.
Skötseln inskränker sig i regel till en planmessig
afverkning: beredningshuggning och
timmerblädning.

Edsele.

Bonde med god skogstillgång afverkar vanligen
endast skadad och mogen skog. Bolagen
afverka ofta till ytterst små dimensioner,
särskildt å nyköpta hemman, när
köpeskillingen varit hög. Skötseln öfverlemnas
åt naturen.

Helgum.

Ungefär lika. Der bolagen blott hafva
afverkningsrätt på vissa år, sker dock afverkningen
utan hänsyn till skogens framtida
bestånd.

Fjällsjö.

I hufvudsak = Edsele.

Bodum.

Särskild vård förekommer hos hvarken
bönder eller bolag.

Tåsju.

I hufvudsak = Edsele.

5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.

Nordingrå.

1. Jemförelse kan ej göras. Bönderna
skona icke ens ungskogen.

2. Hvarken bönder eller bolag hafva
hushållat eller gjort något för skötseln.

Ullånger.

Det från bondskogarna afverkade timret
håller högre medeltumtal än det från bolagsskogarna.
Skötseln öfverlemnas af både
bönder och bolag åt naturen. Genom bolagens
afverkning af stora sträckor blir naturen
hämmad i sitt arbete för sjelfsådd,
hvilket icke är händelsen vid bondens afverkning
af små skiften. Bolagen tala om
sin förträffliga skogsskötsel. »Det är ord
utan valuta, det är en ofta upprepad trosartikel,
en dogm, men icke dess mindre en
lögn.»

Vibyggerå.

Vissa bönder hafva sparat skogen bättre
än bolagen, men i det hela har skogen
blifvit hårdare anlitad af bönderna än af
bolagen, som hittills ej huggit ned så mycket
ungskog. Egentlig skötsel förekommer ej
å någotdera hållet.

Nätra.

Temligen olika, Något rationellt skogsbruk
hafva bolagen icke inom socknen vidtagit,
men åtskilliga bönder hafva börjat
med upprensning och i vissa fall''gallring.

Sidensjö.

Bönderna gallra, bolagen hålla mera på
trakthuggning, då detta för ett bolag, som
icke samtidigt tager ved, stängsel virke och
annat husbehofsvirke, faller sig billigare.

Slcorjjed.

Böndernas hushållning står numera icke
efter bolagens, men någon särskild skötsel

FBAGAN 16. SOCKEN OMBU D.

167

har icke i nämnvärd grad från någondera®
sida förekommit.

Anundsjö.

1. Bönderna sköta skogen olika. Ett
bolag sköter sin skog så, att den står såsom
ett till efterföljd manande exempel. Andra
sköta skogen mindre väl och andra under
all kritik dåligt. Bönderna sköta i allmänhet
sin skog sämre än förstnämnda bolag,
de flesta såsom andra eller tredje slaget
bolag. Förutom hos förstnämnda bolag
består skötseln deri, att de timmerdugliga
träden afverkas och marken lemnas åt sig
sjelf. Afverkningen kan understundom gå
ned till träd, som hålla 5 — 6 tum 7 alnar
från mark.

2. Böndernas hushållning sämre än bolagens,
emedan bönderna sälja afverkningsrätter
utan tanke på skogens framtida bestånd.
Äfven bolag finnas dock som sköfla skogen.
Mo och Domsjö aktiebolag gör ett undantag,
i det det af verkar endast den omogna
och skadade oväxtliga skogen samt sörjer för
återväxten och markens försättande i skogbärande
skick.

3. Särskild skötsel har icke i nämnvärd
mån förekommit hos hvarken bönder eller
bolag, men de förras hushållning står numera
icke efter de senares.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad.

Lika.

Mo.

Såväl böndernas som bolagens hushållning
utvisar beklagligtvis betänkliga följder.

Björna.

Egentlig skötsel förekommer icke. Dock
ha på senare tider bolag besått genom
skogsbrand härjad mark med skogsfrö.

Arnäs.

Lika.

Gideå.

Bolagens hushållning i allmänhet bättre.
Särskild skötsel förekommer icke, så vidt
kändt är.

Trehörningsjö.

Bolagen hafva ej vidtagit annan särskild
skötsel än frösådd å ett par ställen.

Grundsunda.

1, 2. Bönder, som afverka sjelfva, spara
ungskogen. Bolagen fara vårdslöst fram vid
afverkning och forsling af timmer, oafsedt
hvilka skadliga följder detta innebär för
tillväxtskogen.

IV. Jemtlands fän.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Bagunda.

1, 2. Bönderna stå i allmänhet ej tillbaka
för bolagen. Skötseln består i afverkning
genom gallring.

3. Skillnaden är ingen, ity att båda afverka
den minst växande delen af sin skog.
Genom dikning och svedjning af sumpmarker
göras försök till hastigare föryngring af
skogsbestånden. Det har nemligen visat sig,
att å forna svedjeland nu finnas de kraftigaste
skogsbestånden.

Héllesjö.

Bönderna sköta den i allmänhet mycket
bättre än bolagen, i det de förre gallra ut
sjuk och öfvermogen skog och ej kalhugga
vissa trakter. Hvarken bönder eller bolag
hafva vidtagit annan skötsel än utgallring
af löfskog i vissa fall.

Håsjö.

Någon egentlig skogsskötsel förekommer
icke för vare sig bönder eller bolag.

168

FEAGAN 16.

SOCKENOMBUD.

Fors.

1, 2. Hittills har föga åtgjorts af vare
sig bönder eller bolag. Ett och annat bolag
har dock nyligen börjat att dels torrlägga
sumpiga trakter och dels utså frö å ställen,
der sådant ansetts behöfligt.

Stugun.

1. Böndernas skogshushållning god, ity
att t. ex., af omtanke för växande skogen,
till byggnadsvirke användes endast torr skog.
Som bolagen bygga mindre å sina gårdar,
är ej utrönt, om samma omtanke finnes hos
dem.

2. Bönderna afverka för att erhålla kontanta
medel till mer eller mindre nödvändiga
eller konstlade behof, dervid de särskildt
söka taga igen gammal utväxt, kullblåst
eller skadad skog och så mycket som
möjligt af hvarje träd samt så vidt möjligt
skona ung skog, som är i växtkraft. Bolagen
afverka vissa tusen träd på anvisade
områden, dervid vanligen allt afverkningsbart
utstämplas. Nämnvärd tillsyn å afverkningen
förekommer ej. Det har förekommit,
att en bonde bjudit 500 kronor''
för rätten att taga tillbaka tullarna efter en
enda afverkare under en vinter. Annan
skötsel har ej förekommit.

Borgvattnet.

Bönder och bolag sköta skogsmarkerna
ungefär lika.

Bej sund.

I allmänhet lika. I enstaka fall har utdikning
och sådd förekommit.

Nyhem.

Bönderna hafva till följd af bolagens afverkningsrätter
i allmänhet icke haft någon
skog att vårda. De, som haft skog, hafva
skött den mycket bättre än bolagen. Bönderna
afverka för afsalu endast så mycket
som de för tillfället behöfva, tillvarataga
fullmogna träd, vindfällen och annat affall
och spara ungskogen.

Bodsjö.

De bönder, som ej sålt afverkningsrätten
till all sin skog, hafva mera vårdat sig om
skogens bestånd än bolagen. Bolagen hafva
idkat skogssköfling, i det de lagt an på nutida
inkomst utan hänsyn till skogens framtida
bestånd.

Sundsjö.

Å såväl bönders som bolagens hemman
skötes skogen försvarligt, å arrendeskogar
deremot under all kritik.

Bräclce.

Bönder liksom bolagen hafva å egna skogar
någorlunda rationell afverkning, i det
att de afverka endast den mognare skogen,
om de ock intet göra för skogens återväxt
eller skogsmarkens dränering. Bolagen uttaga
å skogar, der de ega afverkningsrätt,
allt virke, som kan på något sätt tillgodogöras,
äfven om det visar sig förlustbringande
(för bolaget).

Brunjio.

Svar saknas.

Marieby.

Svar saknas.

Lockne.

Böndernas skogshushållning är i jemförelse
med bolagens rätt god. Någon särskild
skötsel förekommer ej vare sig hos
bönder eller hos bolag.

Näs.

Bönderna hafva å skogfattiga hemman
sökt sörja för tillgång å skog genom blädning
och rödjning för växtkraftiga mindre
träd. Såning och dylikt har ej förekommit.
De större bolagen sköta skogarna något
bättre än bönderna; de mindre bolagen och
skogsspekulanterna kalhugga delvis äfven å
egna hemman.

HacTcås.

Med få undantag sköta bönder och bolag
skogsmarken ungefär lika. Skötseln har be -

FKAGAN 16. SOCKENOMBUD.

169

stått i allmänhet i huggning och på en del
skiften i sköfling och ödeläggelse af skogen.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

Ingen stor olikhet mellan bönders och
bolags skogshushållning. Flera såväl bönder
som bolag må tillerkännas rätt god sparsamhet
med skogen, men andra åter sköfla
densamma. Hvarken bönder eller bolag
egna skogen någon särskild skötsel.

Kyrkås.

Böndernas skogshushållning i allmänhet
bättre än bolagens, i det att de förra afverka
sina skogar mindre hårdt och gerna
spara på den växtkraftiga ungskogen samt
tillvarataga affallet. Bolagen afverka till
sågtimmer allt som dertill kan med fördel
användas, utan att bekymra sig om vare
sig skogens återväxt eller skogens rensning
från bråte.

Häggenås.

Bönderna, som äro egare af skogar, iakttaga
nog en omsorgsfull och lika god skogshushållning
som bolag.

Föllinge.

Ungefär lika. Särskild skötsel bedrifves
af hvarken bönder eller bolag.

Laxsjö.

Bönder, som behålla sina skogsskiften,
företaga vanligen ingen afverkning, enär
de för småtimmer erbjudna priserna äro
för låga. Bolagen afverka vanligen äfven
något af tillväxtskogen. Ingen verkställer
skogssådd eller andra åtgärder för
befordrande af återväxten; något som ock
synes onödigt, der marken ej är försumpad.

Hot agen.

Ungefär lika. Någon särskild skötsel bedrifves
af hvarken bönder eller bolag.

Hammerdal.

1. Svar saknas.

2. Böndernas och i synnerhet de större bolagens
skogshushållning ungefär lika; undantag
gifvas dock, i det somliga bolag nästan
kalhugga inköpta hemman.

Gåxsjö.

Ingen egentlig skötsel af vare sig bönder
eller bolag. Större bolagens hemman dock
så till vida bättre, som den lifskraftiga
skogen får stå qvar, tills den blifvit mogen
för afverkning.

Ström.

1. Böndernas sämre än bolagens, hvilka,
allt efter skogens tillväxt, mera gallra densamma
å sina hemman, än hvad fallet är
med en stor del bönder. Det har förekommit,
att mindre kapitalstarka bolag rent
af lagt an på att sköfla sina skogar. I
synnerhet äro afverkningsupplåtelserna förderf
bringande såsom bidragande till skogssköfling.
Någon egentlig skötsel af skogsmarken
förekommer hos hvarken bolag eller
enskilda.

2. Bönder och bolag kunna jemnställas
och någon särskild skötsel af skog är ej å
någotdera hållet att omnämna.

Alanäs.

1. Svar saknas.

2. Bönderna hafva ej någon nämnvärd
skog att hushålla med. Bolagen synas hafva
så stor tillgång å skog, att endast den större
skogen afverkats. Under de sista åren har
visst e$t och annat bolag å egna skogar
afverkat träd af mindre dimensioner.

Frostviken.

1. Okändt.

2. Hvarken bönder eller bolag sörja för
återväxt, hindra försumpning etc. Misshushållning
eger dock ej rum, ehuru bolag
mera pressa de skogar, å hvilka de ega afverkningsrätt,
än sina egna.

Rödön.

Bönder och bolag å egna skogar förfara
ungefär lika, utom deri, att de bönder,

u 22

170

FBAGAN 16. SOCKEN OMBUD.

hvilka äro i någorlunda goda ekonomiska
omständigheter, i allmänhet kanske mera
spara på sin skog. Några vidare åtgärder
för skogens skötsel hafva ej förekommit,
dock är vanligt att, då bönderna sjelfva afverka
sin skog, någon gallring företages, så
att de gröfre och mognare träden företrädesvis
afverkas till afsalu.

Näskott.

Bolagshemman förekomma endast undantagsvis.
Både bönder och bolag spara skogen.
Särskild skötsel endast genom utdikning
af sankmarker.

Aspås.

Bönderna och bolagen sköta skogen ungefär
lika. Någon afsevärd skötsel, såsom
rensning och dyl., förekommer ytterst sällan.

Ås.

Bönderna spara skogen och tillvarataga
vindfällen och affall. Jemväl bolagen spara
väl skogen, men de tillvarataga aldrig vindfällen
och affall, hvilket sistnämnda förfarande
dock iakttages vid trämassefabrikerna.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne.

Som bönderna endast undantagsvis kalhuggit,
anses särskild skötsel af skogsmarken
ej erforderlig. Bolagshemman finnas
ej.

Frö sön.

Som i de flesta fall skogen får sköta sig
sjelf, till dess att den skall sköflas, kan
man icke tala om någon egentlig skogshushållning.

Hallen.

1. Någon egentlig skötsel af skogen förekommer
blott i enstaka fall.

2. Skogshushållningen i allmänhet dålig.
Någon skogsskötsel i egentlig mening
förekommer ej, åtminstone högst sällsynt.

Marby.

1. = Hallen 1.

2. Särskild skötsel har hittills icke förekommit.

Norderön.

Som bönderna afverkat genom gallring
och endast undantagsvis kalhuggit, anses
särskild skötsel ej erforderlig. Af bolagen
har skogen ruinerats helt och hållet. Ingen
skogsskötsel förekommer.

Oviken.

Skog till salu finnes knappt inom kommunen.

Myssjö.

1, 2. Svar saknas.

Undersåker.

Böndernas skogshushållning är i allmänhet
bättre än bolagens derutinnan, att bönderna
i de flesta fall afverka mogen och
mindre växtkraftig skog. Svenska bolag
afverka merendels intill visst tumtal. Utländska
bolag kalhugga.

Mörsil.

Bönderna afverka den skog, som de anse
mest lämplig, så att å bättre skogsmark
tagas de träd, som anses mogna, men å
sumptrakter borthugges allt hvad som kan
användas för timmer, pappved eller kastved.
De, som köpt afverkningsrätt, afverka
deremot allt hvad de köpt, utan afseende
å skogsmarkens beskaffenhet eller trädens
mognad.

Åre.

Flera enskilde hafva handterat sina skogar
värre än bolagen. Någon egentlig skogsskötsel
företages af hvarken bönder eller
bolag.

Kall.

Bönderna afverka till afsalu på ett rationellt
sätt. Huså aktiebolag har deremot i
åratal systematiskt sköflat sina skogshemman.

FRAGAN 16. S0CKE110MBUD.

171

Offerdal.

Böndernas skogshushållning jemförd med
»småpatronemas» ställer sig i regel betydligt
bättre.

Als en.

Böndernas och bolagens skogshushållning
är i det hela enahanda. Ingendera har egnat
skogsmarken någon särskild skötsel.

Mattmar.

Bolagen kunna anses mera än bönderna
misshushålla med sina skogar. Vissa bolag
afverka numera till så små dimensioner
som 11 fot 4 tums topp. Den skötsel,
som af bönder och bolag må användas,
består i dikning och skogssådd.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. Der den gröfre skogen (såsom vanligen
skett) har sålts, äro bönderna tvungna
att vid penningebehof, såsom till utskylder
m. m., afverka osåld, växande skog. Bolagen
deremot spara den växande ungskogen
å sina egna hemman. Någon särskild skogsskötsel
torde icke förekomma hvarken hos
bönder eller bolag.

2. Svar saknas.

Asarne.

1. Böndernas skogar hafva af bolagen disponerats
intill 11 alnar 10 — 11 verktum och
äro nu till detta tumtal besparade, då deremot
skogen å bolagens fastigheter är afverkad
till 10 alnar 7 tum. Af socknens
35,000 tunnland skogsareal finnes icke en
fast backe, som icke är beväxt med tät,
mer eller mindre vuxen skog. Antalet träd
är minst 20 gånger flere än för 40 år sedan,
då afverkningarna af de grofva mastoch
bjelkträden började, och kubikinnehållet
af nu befintliga ungträd är fullt så
högt som vid afverkningsperiodens början.
Bönderna äro fullt medvetna om skogens
värde och komma helt säkert att sköta skogen
Väl, på sätt, att afverkningen sker efter

nödtorftigt årligt behof, af skadade och
mindre växtliga träd. Särskild skötsel icke
erforderlig, då tillväxten numera är så
ymnig, att skogen fastmera behof ver gallras.

2. Bönderna äro medvetna om skogens
värde och komma att hushålla med densamma
samt sjelfva afverka sitt saluvirke.
Hos bolagen har plan för skogsafverkningen
icke förmärkts.

Klöf sjö.

Ingen särskild skötsel egnas skogsmarken.

B ät an.

Svar saknas.

Sveg.

1. Skogshushållning förekommer icke
hos vare sig bönder eller bolag.

2. Som skogen varit odelad och i öfrigt
utarrenderad till bolag, hafva hvarken bönder
eller bolag egnat skogen någon särskild
skötsel.

Linsell.

Ingen skogshushållning förekommer å
någondera sidan.

Elf ros.

1. = Sveg 1.

2. Som bolagen innehaft och ännu å en
stor del innehafva vissa års afverkningsrätt
å nästan all skog, kan någon särskild skogshushållning
af bolag icke derstädes ifrågakomma.
Bolagen hafva afverkat mindre
dimensioner än de enskilde. Särskild skötsel
egna hvarken bönder eller bolag åt skogsmarkerna.

Lillherdal.

1. Ingen särskild skogshushållning eller
skötsel förekommer hos vare sig bönder eller
hos bolag. Dock har ett bolag på sista
åren låtit i närheten af dess inspektorsbostad
i någon mån utdika en skogsmyr.
Skogsrensning efter årliga afverkningarna
existerar ej, lika litet som någon annan
hänsyn till ungskogens bevarande eller vård.

172

FRÅGAN 16.

SOCKENOMBUD.

Pågående laga skifte hindrar skogsskötsel^
ity att ingen vet, hvar han får sitt
skifte slutligen utlagdt, och derför är likgiltig
för allt.

2. Som all skog och skogsmark är till
skiftets slut gemensam, egnas icke någon
hushållning eller skötsel åt skogen.

Ytter-Hogdal.

Ingen hushållning vare sig hos bönder
eller bolag. Icke på något sätt understöd]''es
skogens tillväxt.

Öfver-Högdal.

Någon skogshushållning kan under nuvarande
förhållanden icke ifrågakomma under
bolagens arrendetid.

Hede.

Någon skogshushållning förekommer icke
men genom en rättegång har åstadkommits,
att bolagen visat mera aktsamhet om småskogen.

Storsjö.

1, 2. Någon vidare skogshushållning förekommer
icke ännu.

Vemdalen.

Någon skogshushållning förekommer icke
hos hvarken bönder eller bolag.

Tännäs.

Egentlig skogshushållning förekommer ej.
Bolagen afverka å egna skogsmarker till
lägre dimensioner än de, hvartill de ega
afverkningsrätt å böndernas hemman.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Norämaling.

Bönderna hushålla i allmänhet bättre med
sin skog och tillvarataga affall et bättre än
en del bolag, hvilka vanligen afverka nästan
allt afverkningsbart.

Bjurholm.

Ett bolag har under allra senaste åren
börjat att företaga afdikning å skogsmarker.
Någon annan skogshushållning än mer eller
mindre rationell afverkning har icke förmärkts.

Umeå.

1, 2. Böndernas skogshushållning härpå
senare tid bestått i en mindre hänsynslös
afverkning af ungskog och ett bättre
tillvaratagande af torra träd, vindfällen och
toppskatar samt gallring och rensning af
skogsmarken. Äfven handhafves svedj ebränning
varsammare. Bolagen synas hafva på
senare tid följt den princip att uttaga skog,
som närmast nått mognad, eller sådana min -

dre träd, särskildt gran, som ansetts stå
hindrande för åkerväxten eller eljest varit
undertryckta. Äfven bolagens skogar synas
mångenstädes tarfva en rensning. Ett bolag,
som eger en ganska stor skogsareal, har för
20—30 år sedan låtit indela marken i block
eller till s. k. trakthuggning och besår med
skogsfrö afverkadt block. Tvifvel är dock
rådande om lämpligheten häraf.

Vännäs.

Bolagens skogshushållning torde i allmänhet
vara bättre. Bönderna göra intet för
skogsskötseln.

Saf var.

1. Bönderna låta i allmänhet skogen
sköta sig sjelf. Bolagen afverka stundom
öfver liöfvan, stundom bidraga de till skogens
återväxt genom rensning och gallring.

2. Bolagens skogshushållning öfverträffarvida
böndernas. De förra hafva fackmän,
som tillse skogarna, och dessa fackmän förstå
sin sak i grund. Bönderna afverka ej

FRAGAN 16. SOCKENOMBUD.

173

skadad och undertryckt skog, utan helst de
vackraste träden. Med ett och annat undantag
förstå ej allmogemännen att sköta
sin skog.

Degerfors.

1. Svar saknas.

2. Bolagens och böndernas skogshushållning
är ungefär lika god. Särskilda åtgärder
för skogens växt har ingendera parten
vidtagit.

Bygdeå.

Ingen synnerlig skillnad har iakttagits.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. Rationell skogsskötsel har varit nära
nog fjerran från såväl bolag som bönder
utom på sista tiden, då bolagen börjat egna
frågan en viss uppmärksamhet.

2. Bolagen sköta i allmänhet skogarna
bättre än bönderna.

Skellefteå.

Med få undantag egna hvarken bönder [
eller bolag skogen någon skötsel.

Byske.

Böndernas skogshushållning är mycket
dålig. Bolagen synas visa mera omtanke
om skogens framtida bestånd, särskildt der
de ega marken. En del bönder utöfva dock
en ganska god skogshushållning, under det
något bolag och trävaruexportörer så fort
sig göra låter nedhugga skogen.

Jörn.

Såväl bönder som bolag misshushålla rätt
mycket. Dock måste medgifvas, att bolagen
härutinnan i någon mån stå framom
bönderna.

Norsjö.

Ingen särskild skötsel, utom att vindfällen
och skadade träd tillvaratagas.

Löfånger.

Böndernas skogshushållning bestå endast
deri att skogarna rensas från torra träd och
vindfällen. Bolagens skogshushållning för
ny för att kunna bedömas.

Nys åtra.

1, 2. Som bolagsförvärfven skett på senaste
åren, har någon iakttagelse ej kunnat
göras.

Mala.

1—3. Ingen annan skillnad än att afverkningen
är mindre å böndernas skogar.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. Skogshushållningen såväl hos bönder
som hos bolag består deri, att skogen afverkas
endast efter jägmästarnes utsyningar.
Mo och Domsjö aktiebolag har företagit
ganska omfattande myrutdikningar till beredande
af skogsmark.

2. Egentlig hushållning eller sparsamhet
med skogskapitalet förekommer i allmänhet
icke hos hvarken bönderna eller bolagen.
Hvarken bönder eller bolag, på ett undantag
när, egna skogsmarkerna någon vård.
Ett bolag har låtit så tallfrö, dock till en
obetydlighet mot hvad som skördats. I öfrigt
har torrläggning af en del myrmarker
skett.

3. Hvarken bönder eller bolag öfva någon
skogsskötsel. Dock hafva en del bolag,
sedan frågan om bolagsväldet blef aktuel,
börjat vidtaga åtgärder, som om de
ämnade införa förbättradt skogsbruk. Åtminstone
har ett bolag i orten härför gjort
goda ansatser genom torrläggning af sanka
marker och möjligen andra åtgärder. Men
genom dessa dikningsföretag förstöras ej
sällan slåttes- och betesängar för bolagens
arrendatorer, så att hemmanet i jordbruksafseende
försämras.

174

FRÅGAN 16.

SOCKENOMBUD.

Stensele.

Bönderna ställa sig mycket ovilliga mot
stora utstämplingar, men bolagen yrka på
att få afverka både mycket och ofta- Ingen
särskild skogsskötsel har förmärkts.

Sorsele.

Skogen står under skogsstatens omedelbara
vård. Någon vidare skogsskötsel förekommer
ej.

Asele.

Böndernas skogshushållning är öfver hufvudtaget
fullt jemförlig med bolagens. Några
ringa ansatser till egentlig skogsskötsel
ha på senare tid i några enstaka fall förekommit.

Fredrika.

1. Särskildt svar saknas.

2. Skogshushållningen handhafves af
skogsstatens tjensteman.

Örträsk.

1, 2. Någon egentlig skogsskötsel har
ej förekommit. Dock hafva bolagen på

sista tiden vidtagit en och annan åtgärd för
skogens bättre skötsel.

Vilhelmina.

Gällande särskilda lagbestämmelser reglera
dessa förhållanden inom lappmarkerna.

Dorotea.

1. Revirförvaltaren lemnar den utstämpling,
skogen anses tåla vid. Böndernas skogsvård
inskränker sig till, att de numera börjat
inse fördelarne af att endast använda
löfskog, torrskog samt tullar och skatar till
vedbrand i stället för rå skog.

2. Genom jägeristatens kontroll skötes
skogen å bonde- och bolagshemman på ungefär
samma sätt.

Tärna.

1. Någon särskild skötsel är här icke
att tala om. Ett försök af en jägmästare
att så frön af sibiriska lärkträd har af angifven
orsak misslyckats.

2. Svar saknas.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Bolagen hafva sedan gammalt bättre
vårdat sina skogar än bönderna. Hvarken
bönder eller bolag hafva egnat skogen någon
särskild skötsel.

2. Böndernas sämre än bolagens, dock har
bland de förra ett uppvaknande till besinning
under senaste tiden börjat mera allmänt
ega rum. Här och hvar tillsättas
skogvaktare, marken upprensas, oduglig och
för tätt uppvuxen skog borthugges, öfverflödiga
grenar borttagas och sakkunnige rådfrågas.
Bolagen hafva härutinnan afgjordt
gått före med bättre exempel.

Elfshy.

Såväl bönder som bolag sköta numera
i det hela skogarna ganska bra.

Arvidsjaur.

All skog står under jägeristatens uppsigt
och vård.

Arjepluog.

Egentlig skogsskötsel förekommer ej i
orten. Återväxten sker genom sjelfsådd,
då ingen kalhuggning får ske.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

Bönderna i allmänhet vårda sina skogar
bra, så att intet slöseri får förekomma.

(Bolagshemman finnas ej.)

Öfver-Luleå.

Lika, ingen rationell skogsskötsel.

Edefors.

= Öfver-Luleå.

FRAGAN 16. SOCKENOMBUD.

375

Jockmoclc.

Skogstillgången lika. Ingen särskild skötsel.

3. Kalix fögderi.

Råneå.

1. Bönderna utöfva knappast någon skogshushållning;
dock har man på allra sista
tiden för besparing af ved rustat om bostäderna
och gjort dem varmare. Bolagen,
de väl skötta nemligen, öfva god och rationell
skogsvård fullt jemställd med kronans.

2. Bönderna och de mindre bolagen hafva
icke någon ordnad skogshushållning, men
på sista tiden hafva bönderna börjat i någon
mån hushålla med skogarna, dertill
väckta deraf, att de saknat husbehofsskog.
Vid uthuggningen sparas allt mera ungskog.
De större bolagen egna väl i mer och mindre
mån särskild skötsel åt sina skogar.

Neder-Kalix.

1. Böndernas hushållning med skogen
är i de flesta fall ganska skral, och detsamma
kan äfven sägas om bolagen med
få undantag. Skogen får efter afverkningarna
sköta sig sjelf.

2. Bönderna hafva vid sin skogshushållning
knappast tänkt på efterkommande.
Bolagen hafva nog i allmänhet skött sina
skogar bättre.

Öfver-Kalix.

Bolagens hushållning i allmänhet betydligt
bättre än böndernas. Särskild skötsel
egna hvarken bolag eller bönder åt skogsmarken.

Géllivare.

Annan hushållning än den, som följer af
utstämplingstvånget, förekommer å hvarken
böndernas eller bolagens hemman.

4. Torneå fögderi.

Neder- Torneå.

Bönder idka icke rationell skogsskötsel.
Bolag ega icke någon skog.

Karl Gustaf.

1, 2. Egentlig skötsel egna icke bönderna
sina skogsmarker. Bolagshemman finnas ej.

Hietaniemi.

Svar saknas.

Öfver-Torneå.

Åt skogsmarkerna egnas föga eller ingen
vård. Bolagen hafva endast afverkningsrätter.

Korpilombolo.

1. Skogshushållning förekommer egentligen
icke.

2. Någon rationell och ordentlig skötsel
af skogen torde näppeligen komma till stånd,
innan staten lemnar bidrag till jordbrukets
upphjelpande i allmänhet, upplåter åt icke
jordegande odlingsbara områden å kronomarker
och för t. ex. 5—8 år förbjuder
afverkning för utskeppning. Ty så länge
den fattige bonden får sälja, om det än
vore hagstörar, slutar icke skogssköflingen.

Tärendö och Paj ala.

1. Ingen skogshushållning förekommer
vare sig hos bolag eller hos bönder. För
återväxten sörjes icke.

2. Hvarken bönder eller bolag egna skogen
någon som helst skötsel.

Juchasjärvi.

Om någon skogshushållning eller särskild
skogsskötsel kan ej gerna blifva tal
vare sig med afseende på bönderna eller
bolagen. Snarare vanvårdas skogen.

Enontekis.

Ingen skogshushållning förekommer.

176

FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.

Skogsstaten,

I. Gefle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Någon större åtskillnad emellan hemmansskogarna
och bolagsskogarna kan härutinnan
ej anses vara rådande, hvad afverkningarnas
omfattning vidkommer, enär denna omfattning
å bådadera med få undantag visat
sig beroende af hemmansegaren eller bolagets
mer eller mindre gynnsamma ekonomiska
ställning. Hvad deremot de särskilda
åtgärder, som vidtagits i skogsskötselns intresse
beträffar, torde någon skillnad förefinnas,
i det att de flesta bolag, som ega
större skogsfastigheter inom Kopparbergs revir,
anställt forstligt bildade skogsförvaltare
för skogsskötselns främjande, men hafva
dock de åtgärder, som i detta afseende företagits,
varit mycket ofullständiga, Å bondehemmansskogarna
utgöras deremot de åtgärder,
som vidtagits till skogarnas skötsel,
endast af mindre skogsodlingsarbeten, men
äfven dessa arbeten äro sällsynta.

Oster-D alar nes revir.

Skogshushållningen å bondehemmanen i
dessa orter torde bestå deri, att i allmänhet
uttages af skogen husbehofsvirket utan
hänsyn till skogens bärkraft likasom ock
derutöfver, hvad som kan vara saluvärdt.
Samma förhållande med bolagens skogar:
uteslutande afverkningar utan hänsyn till
afkastningsförmåga. Härifrån gifvas enstaka
undantag i de nedlagda bruk, som af bolagen
egas, och der exempel finnas på god
skogshushållni ng.

Sårna revir.

Hänvisas till svaret å frågan 13.

Transtrands revir.

A hemm ans skogarna hafva hittills inga
andra åtgärder vidtagits för skogarnas skötsel
och vård, än att flera skogsegare bortskaffat
från skogarna toppar, lump och vrakträd
m. m. Detta gäller äfven bolagens
skogar. De åtgärder, som egarne till skogarna
borde vidtaga för skogarnas vård,
synas vara markberedning för skogsföryngringen
å trakter, som genom ordinarie afverkningarna
blifvit starkt utglesnade, äfvensom
frösådd dels å sådana platser, dels å
luckor, uppkomna af skogseldar.

Vester-Dalarnes revir.

Någon hushållning på hemmansskogar har
ej förekommit, och har tills på senaste åren
någon dylik ej ingått i böndernas begrepp.
På bolagens marker finnes lika litet någon
rationell skogsskötsel, utan sker afverkning
utan hänsyn till hvad skogen kan lemna
och utan tanke på uthållighetsbruk och
återväxt.

Gestrildands revir.

Böndernas hushållning med skogen är,,
med ytterst få undantag, att afverka hvad
som erfordras till husbehof eller med någon
inkomst kan afyttras. Endast undantagsvis
begagna de sig af hushållningssällskapets
frikostiga anbud att efter ansökan
få kala skogsmarker gratis besådda. Någon
omvårdnad om skogen är sålunda ytterst
svårt att upptäcka.

Olika bolag egna sina skogar mer eller
mindre vård. En del bolag sköta skogarna
lika väl som staten sina och hafva forstligt

FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.

177

bildade förvaltare, hvilka handhafva skogsskötsel
och å skogarna verkställa de rensningshuggningar,
hjelpgallringar, skogskulturer
och afdikningar, som skogens belägenhet
och afsättningsförhållanden medgifva.
Andra deremot finnas, som blott taga den
skörd, som kan erhållas. De förra utgöra
dock numera öfvervägande flertalet, och år
efter år synes bättre vård egnas bolagsskogarna.
Att så skall vara förhållandet är
sjelfklart, då bolagens framtid är beroende
af en uthållig skogstillgång.

Vestra Helsinglands revir.

Böndernas skogshushållning är i allmänhet
sämre än bolagens, om ock några bolag
finnas, som afverka lika hänsynslöst
som bönderna. De bolag här, som egna
sina skogar bättre skötsel, ådagalägga detta
genom att spara den växtliga skogen och i
allmänhet söka sköta afverkningen så, att
möjlighet för återväxt erhålles. I sådana

fall bruka ock deras af verkning vara mera
måttfull.

Norra Helsinglands revir.

Någon skogsskötsel å böndernas skogar
kan man ej tala om. I stället sköflas tillväxtskogen
med all möjlig ifver. Endast
de nu rådande trävarukonjunkturerna hafva
härutinnan åstadkommit en tillfällig minskning.

Hvad bolagen beträffar, har aktiebolaget
Iggesunds bruk nu under 20 års tid genom
särskildt anställda skogsförvaltare med forstlig
bildning rationellt skött sina skogar, så
ock Stocka och Ströms bolag under de
senaste 10 åren.

A öfriga större bolags skogar har detta
deremot ej varit fallet, och dessa hafva nog
också varit utsatta för en forcerad afverkning,
utan någon vidare skötsel af skogarna.

Öfver g ägm ästaren.

Se under litt. H. särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

Der både mark och skog egas af bolag,
visar sig nog en bättre hushållning, än hvad
fallet är med böndernas hemmansskogar.
Numera hafva några af de större bolagen
låtit företaga hyggesrensningar och bränningar
i ganska stor skala samt dikning af
försumpade marker försöksvis. Någon som
helst åtgärd i detta eller annat afseende
för åter växtens befrämjande eller skogens
trefnad utföres ej å böndernas skogar, om
ock den vårdslöshet och det slöseri, som
förut varit vanliga vid skogsafverkningarnas
utförande, numera upphört.

De smärre bolagen sköta sina skogar ingalunda
bättre än bönderna, snarare tvärtom,
i det kalhuggningar utan någon vidare markberedning
ej sällan utföras.

Hernösands revir.

Någon skogsskötsel förekommer ej af
vare sig bönder eller bolag, eller åtminstone
endast i enstaka fall af de senare. En viss
tendens till det bättre har dock under senare
åren visats från allmogens sida i det
hänseendet, att den sparar på växande skog
till vedbrand. Der afverkningsrätten är såld
på vissa år, misshushållas i allmänhet med
skogen på ett hänsynslöst sätt och utan
minsta tanke på skogsvårdens fordringar.

Junsele revir.

Under det att förmögnare och burgna
bönder mångenstädes egna sina skogar omvårdnad
sålunda, att de icke afverka annat
än sämre, skadad, torkande eller fullmogen
skog, finnas bolag med små rörelsekapital
och små egna skogstillgångar, hvilka hugga

178

FRÅGAN 16. SKOGSSTATBN.

ned allt, som kan till timmer eller gagnvirke
användas , utan tanke på växtlighet
eller det qvarlemnade beståndet, äfven på
marker, som af dem besittas med full eganderätt.
Detta synnerligast under göda trävarukonjunkturer,
då priset på köptimmer
på grund af konkurrensen hålles högt.

Hvem, som är skogsödaren, då det gäller
en på mer eller mindre fri afverkningsrätt
såld skog, bolaget eller bonden, derom torde
meningarna vara delade. Bonden, som upplåtit
afverkningsrättigheten, torde vara lika
stor skogssköflare som bolaget, hvilket tillgodogör
sig virket å en skog, med hvilken
det i öfrigt intet har att skaffa. Behofvet
af penningar för att betacka större eller
mindre skulder, ofta uppkomna genom ett
efter tillgångar ej afpassadt lefnadssätt, förmår
bonden sälja större eller mindre delar
af sitt hemman på afverkningsrätt, fri eller
till lågt tumtal; han gifver dermed bolaget
lof till skogssköfling. Dylik bedrifves såväl
af det lilla, under tryckta ekonomiska förhållanden
arbetande bolaget, hvars aktieegare
sjelf va äro bönder eller f. d. bönder och
hvars disponent eller förste man mycket
ofta är någon, med ledning af en större
affär ej kompetent f. d. skogs- eller brädgårdsfaktor,
som ock af millionbolaget,
hvilket genom köpet ifråga kan spara på
egna tillgångar.

De bättre situerade bolagen, hvilka hafva
afsevärda egna hemman och skogsmarker
inom reviret, egna i de flesta fall sina skogar
ingen annan vård, än att de försöka
vid afverkningarnas uttagande undvika afverkning
af yngre, växande skog. Virkesmassan
bestämmes oftast, utan att bolaget
har klart för sig, om skogarna för framtiden
tåla en så pass hård afverkning eller icke.

Vissa bolag finnas dock, hvilka genom
taxeringar utrönt sina tillgångar och icke
gerna afverka mer, än de anse kunna uthålligt
afverkas samt fylla återstående behofvet
af råmaterial genom köp af afverkadt
timmer.

Några af dessa bolag hafva i sin tjenst
engagerat personer, som genomgått Skogsinstitutets
antingen högre eller lägre kurs,
och egna ofta rätt stor omvårdnad om en
omsorgsfull utsyning, hvarjemte en del markberedningar
och kulturåtgärder på senare
åren börjat vidtagas.

Tåsjö revir.

Inom lappmarken förefinnes ingen egentlig
skillnad, utom möjligen att, såsom fallet
är i Ångermanland, bönderna visat sig mera
måna än bolagen om att tillvarataga torra
och vindfällda träd.

Några hushållningsplaner för skogar med
fri dispositionsrätt förekomma veterligen
icke.

Anundsjö revir.

Någon ordnad skogshushållning på böndernas
skogar förekommer icke i annan mening,
än att på de flesta dylika skogar afverkningarna
omfattat icke blott gröfre, fullmogna
timmerträd, utan äfven på senare tider
en mängd sådana torra och vindfällda träd,
som varit säljbara. Å andra sidan deremot
har till följd af afverkningsrätter ett betydande
virkesbelopp af växande medelålders
skog uttagits, hvilket gifvetvis i hög grad
inverkat förminskande på sjelfva skogskapitalet.

De större skogsegande trävarubolagen, som
under en lång följd af år till stor del så
att säga »left på afverkningsrätter», hafva,
i allmänhet sina egna skogar sparade samt
sköta dem sä tillvida rationellt, att de å
dem uttaga i första rummet vindfällda, torra,
skadade och oväxtliga träd. Såsom ett efterföljansvärdt
exempel må särskildt nämnas,
att Mo och Domsjö aktiebolag på sina egna
skogar för närvarande bedrifva ett storartadt
kartläggnings- och taxeringsarbete, åsyftande
skogarnas skötsel efter bäst kända vetenskapliga
grunder, hvarvid hufvudsaklig hänsyn
tages till förhindrande af skogsmarkens
degenerering och försumpning, på samma
gång omfattande tillväxtundersökningar gö -

frågan 16.

SKOGSSTATEN.

179

ras till utrönande af skogens s. k. finansiella
huggbarhetsålder.

Östra Jemtlands revir.

Någon synnerlig skillnad emellan böndernas
skogshushållning jemförd med bolagens
förefinnes ej.

Under det att en del bönder, hvilka ha
en större eller mindre del af sin skog osåld,
till följd af dålig finansiell ställning eller
frestade af rådande höga virkespriser nödgas
afverka sin skog vida utöfver dess ut-,
hålliga afkastningsförmåga, så förefinnas å
andra sidan ej så få ekonomiskt väl situerade
bönder, hvilka spara sin skog samt
med berömvärd omsorg uttaga endast utväxta,
öfvermogna samt mer och mindre
skadade träd.

De större sågverksbolagen, hvilka hafva
egna betydliga skogar och ej endast afverkningsrätter,
spara i allmänhet åtminstone i
någon mån dessa skogar.

Anmärkningsvärdt torde dock vara, att
endast ett par af dessa bolag hafva någon
forstligt bildad skogsförvaltare i sin tjenst,
hvilken bestämmer och leder afverkningen.
Detta öfverlemnas i de allra flesta fall åt
skogsfaktorerna och deras förmän. Upprättande
af skogshushållningsplanen för bo
lagsskogarna torde ytterst sällan, om ens
någonsin, förekomma. Några afsevärda skogskulturer
eller andra åtgärder för befrämjande
af återväxten ha ej å bolagsskogarna inom
orten förekommit.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

Endast å ett par af de större sågverksbolagens
skogar kan iakttagas början till skogshushållningsåtgärder
såsom hyggesrensning,
frösådd, något dikning, stämpling före afverkningen
samt afmätning och tillsyn under
densamma.

Å öfriga bolagsskogar förekommer endast
stämpling före afverkningen, hvilken dock
i allmänhet synes mer afse att på förhand
kunna bedöma timmerfångsten än att rätt
utföra afverkningen.

Å böndernas skogar sker afverkningen nog
oftast på slump, men det måste medgifvas,
att på senare åren mera sparsamhet börjat
iakttagas och att man äfven med större
arbetsuppoffring söker tillgodogöra sig sämre
sortiment än förr. Skogsvårds- eller återväxtåtgärder
förekomma dock icke.

Norra Jemtlands revir.

Någon skogsskötsel å vare sig bolagseller
enskilda skogar inom reviret har tills
på sista tiden ej egentligen förekommit och
inskränker sig äfven nu, der någon skogsskötsel
kan nämnas, i de flesta fall till en
för blifvande skogsskördar mera rationell
afverkning. Sedan bolagen insett, att de
för framtiden blifva alltmer hänvisade att
hemta sina timmerbehof från egna skogar,
hafva de bättre och kapitalstarkare bolagen
mer allmänt anställt forstligt bildade personer
i sin tjenst, som med hänsyn till ett
uthålligt skogsbruk uppgöra afverkningsberäkningar
och leda afverkningar och utstämplingar.
Förr var dimensionen bestämmande
för afverkningarna, så att, der dessa
skulle företagas, stämplades allt timmerdugligt
virke intill ett visst tumtal, så att
beståndet efter afverkningarna utgjordes af
alltför skadade, deformerade och odugliga
torra träd, samt ofta af afverkningarna illa
ramponerad ungskog. Nu borttagas mer
allmänt äfven oväxtliga och skadade träd
samt, qvarlemnas för markens besåning och
. skydd timmerämnen och växtliga träd, äfven
om de hålla för afverkning lönande dimensioner.
Ett par bolag hafva ock börjat att
genom dikning återvinna försumpade marker.
Detta gäller dock endast vissa solidare bolag,
hvaremot många af de mindre och
svagare bolagen utan någon hänsyn afverka
allt säljbart.

Om någon egentlig skogshushållning å
| bondehemman kan man ej tala; men i bej
tets intresse verkställa bönderna ofta hyggesrensningar,
då afverkningstrakterna ej ligga
alltför aflägset från byarna; i öfrigt märkes

180

FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.

tydligt hos den bättre situerade allmogen
sträfvan att mera taga vara på sina skogstillgångar
med hänsyn till deras framtida
bestånd.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

Någon afgjord skillnad på böndernas och
bolagens skogshushållning förefinnes öfver
hufvud taget ej. Man kan visserligen ej
påstå, att skogssköfling i afsevärd grad eger
rum i norra Jemtland å vare sig böndernas
eller bolagens skogar, utan förekommer
sådan endast å vissa välbelägna hemmansskogar,
der afverkningsrätten blifvit såld på
viss tid till låg dimension eller på fri afverkning,
men deremot kan man tryggt förebrå
såväl bolagen som bönderna, att de i
betänklig grad misshushålla med sina skogar.
Så t. ex. fästes vid utsyningarna intet
afseende vid, om träden äro friska eller
skadade, växtliga eller oväxtliga, om de stå
till hinder för återväxt och tillväxtskog,
eller om de böra lemnas som frö träd o. s. v.,
utan de träd tagas utan afseende på beskaffenhet,
som hålla ett visst på förhand
bestämdt tumtal. Följderna af att afverkningarna
bedrifvits på oriktigt sätt hafva ej
heller uteblifvit, i det skogsbestånden, som
i norra Jemtland hufvudsakligen bestå af
gran, lidit af torka och stormfällning i ganska
afsevärd grad. Timmerapteringarna verkställas
i allmänhet utan tillsyn. Åt skogens
skötsel egnas ingen omsorg alls. Det
finnes bolag, som inom Ströms, Alanäs och
Frostvikens socknar ega mellan 100,000 och
200,000 tunnland skogsmark med evärdlig
besittningsrätt och som ej nedlägga de rin -

| gaste kostnader på skogsskötseln. Markens
j reproduktionsförmåga äfventyras härigenom
I alltför mycket.

Vestra Jemtlands revir.

Någon egentlig skogsskötsel ifrågakommer
j ej, hvarken å bolags- eller bondehemman.

Socknarna Undersåker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

Hvarken bönder eller bolag egna sina
marker och skogar någon skötsel, afverkningen
bedrifves utan hänsyn vare sig till
| skogens eller markens beskaffenhet. Tum|
talet är den enda norm, som bestämmer,
huruvida ett träd skall afverkas eller ej.
Sedan skogen är afverkad, lemnas åt naturen
att försätta marken i skogbärande skick.

Herjeådalens revir.

j Någon skogsvård eller skogshushållning i
t egentlig mening af enskilde, vare sig bolag
; eller bönder, har éj någonstädes inom reI
viret iakttagits.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

Skogsskötsel har ej förekommit.

Bolagen afverka '' smärre dimensioner än
• bönderna.

Öfver jägmästaren.

Någon egentlig skogsskötsel förekommer
icke å vare sig bolagens eller böndernas
hemman.

De större bolagen hafva dock under senare
åren börjat anställa försök med hyggesrensningar
och afdikningar af försumpade
marker.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir.

Någon så kallad rationell skogshushållning
utöfvas ej, å vare sig böndernas eller
bolagens skogar, så t. ex. förekommer ej
härstädes sådd, plantering eller afdikning
derå.

En del bönder sparar visserligen den
växtligaste skogen och så göra äfven de
större bolagen å sina egna skogar.

Norsjö revir.

Ingen skillnad har hittills kunnat förmär -

FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.

181

kas uti skötseln af till bonde- eller bolagshemman
hörande skogar, som innehafvas
under oinskränkt disposition.

Burträsks revir.

I denna ort karaktäriseras böndernas hushållning
med sin skog numera allmänt af
sparsamhet med timmerskogen samt af att
för husbehof tillvaratagas torrträd samt till
och med stubbar, rötter, toppar och annat
affall; och detta gäller om det stora flertalet
af bönderna, särskildt i kustsocknarna
och nedre delen af Burträsks socken, der
bönderna allmänt äro både välbergade och
skötsamma, tack vare det utvecklade och
lönande jordbruket.

Rörande bolagens skötsel af sina skogar
kan antecknas, att aktiebolaget Robertsfors
numera vid sina afverkningar tillgodogör
sig träden ända ned till en dimension af
ett par tum i topp, hvarigenom skogsmarken
redan genom afverkningen kan i väsentlig
grad beredas för återväxt, äfvensom att detta
bolag till största delen verkställer sina afverkningar
efter af revirförvaltningen utförd
stämpling, hvarvid anordnas utgallring af
såväl icke växtlig småskog som de fullmåliga
träd, hvilka böra borttagas. Dessa
afverkningar synas dock allt för mycket
forceras.

Samma bolag lär äfven hafva planlagt
torrläggning af en del sankmarker i och
för skogsbörd m. m.

För öfrigt egna de här arbetande bolagen
sina skogar ingen särskild skötsel, utan afverka
»fullmålig» skog utan hänsyn till annat
än dimensionen, äfvensom undermåliga
träd, i den mån omständigheterna medgifva.

I öfre delen af Burträsks socken ställer
sig böndernas skogshushållning i det närmaste
lika med hvad här anförts om andra
bolag än Robertsfors, förutom att de äfven
för husbehof tillgodogöra sig en del affall.

I fråga om skogar, på hvilka afverkningsrätt
upplåtits, kan det ej blifva tal om
skogsskötsel.

Degerfors revir.

Någon skogshushållning har hittills icke
förekommit, hvarken på böndernas eller bolagens
marker. De större trävarubolagen
hafva visserligen anställt forstligt bildade
personer, men något resultat af deras verksamhet
har ännu icke försports, utan fortgå
afverkningarna i samma skala och lika obetänksamt
som förut.

Södra Lycksele revir.

Hvarken bönder eller bolag öfva någon
skogsskötsel Under de senaste åren har
dock ett bolag börjat vidtaga åtgärder för
förbättradt skogsbruk. Dessa åtgärder bestå
dock, såvidt kändt är, hitintills hufvudsakligen
i torrläggning. Hvilken nytta för skogen
dessa i en framtid komma att hafva, är svårt
att nu afgöra. Samtidigt med myrar och
sankmarker afdika dock bolagen äfven hemmanens
slåtteslägenheter, hvilka härigenom
förstöras, så att de enligt uppgift lemna
intet eller åtminstone högst obetydligt med
hö.

Norra Lycksele revir.

Alla skogar hafva upplåtits med inskränkt
dispositionsrätt. Utsyning sker efter uppgjord
afverkningsberäkning af vederbörande
jägmästare eller assistent, och får ej ett
träd föras från skogen för afsalu, med mindre
det är stämpladt med kronomärke.

Särskild skötsel egnas ej skogarna, vare
sig af bönder eller bolag.

Sjelfegande jordegare, som sålt sin skog,
slösa ofta onödigt med sitt husbehofssvirke,
som ej står under kontroll,. och detta såväl
till byggnader och vedbrand, som ännu mer
till nödfoder i svagår, då en mängd af de växtligaste
unga och vackra tallarna af sparrars
storlek med gul och grön, tunn bark på sin
öfre hälft fällas och barkas. Barken kokas
sedan och gifves jemte kraftfoder åt kreaturen.

Bolagen åter vilja hafva största möjliga afkastning
af skogen — i form af ordinarie

182

FRÅGAN 16.

SKOGSSTATEN.

utsyning och extra utsyning af skadade,
topptorra och fullmogna träd.

Asele revir.

Bönderna hafva icke i samma omfattning
som bolagen ingifvit ansökningar om utsyning
af skadad skog. I allmänhet vidtagas
inga åtgärder för att förbättra skogsmarken,
hvarken af bönder eller bolag. Endast en
privat skogsegare inom Åsele revir, nemligen
Dals ångsågsaktiebolag, visar intresse i berörda
afseende genom att verkställa torrläggning
af försumpade skogsmarker.

Sorsele revir.

Skogsskötsel å samtliga hemman handhafves
af jägeristaten, hvadan någon skillnad
i böndernas och bolagens skogsskötsel
icke kan förefinnas.

Stensele revir.

I allmänhet tillgodogöras tullar, ris och
affall af de sjelfegande bönderna till vedbrand,
då deremot å bolagshemman och de
hemman, å hvilka afverkningsrätten är såld,
merendels ingen hänsyn tages till om vacker
växande skog förstöres till diverse ändamål

såsom vedbrand och nybyggnader, reparationer
m. m.

Vilhelmina revir.

Hvarken bolag eller bönder egna sina
skogar någon särskild skötsel. Försök härtill
hafva dock gjorts af tvenne bolag genom
ett noggrannt uppmätande och kartläggande
af en del hemman samt upprättande af ett
slags hushållningsplaner för dessas skogar.

Fredrika revir.

Samtliga såväl bonde- som bolagshemman
inom reviret hafva endast inskränkt dispositionsrätt
till skogen, och omhänderhafves
till följd deraf skogshushållningen af skogsstatens
tjensteman. Någon olika skötsel af
bonde- och bolagsskogar förekommer likaledes
icke.

Bjurholms revir.

Bönder, som nu hafva skog, sköta den
någorlunda, men taga icke hänsyn till egentlig
skogshushållning eller skogsvård. Bolagen
hafva under senaste tid börjat sköta
sina skogar temligen rationellt.

Öfver jägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

IV. Norrbottens distrikt.

Piteå revir.

Bönderna egna lika litet som bolagen sina
skogar någon särskild skötsel, utan ske afverkningarna
fullkomligt planlöst.

Elfshy revir.•

Hvarken bönder eller bolag ha på något
ställe inom reviret nedlagt den minsta kostnad
på sin skogsskötsel.

Arvidsjaurs revir.

Bönderna hafva i regel benägenhet för
att i hög grad misshushålla med träd, som
falla inom timmerämnenas klass, i det att
de till husbehof oftast taga de vackraste

tillväxtträden. Bolagen vilja numera så
mycket som möjligt spara på dylika träd.

Ingen som helst skötsel han sägas egnas
skogsmarken vare sig af bönder eller bolag.

Öfre Byske revir.

Någon åtgärd till förbättrad skogsvård har
hittills icke vidtagits vare sig på bonde- eller
bolagshemman, som med hänsyn till skogshushållningen
ställa sig lika.

Malmesjaurs revir.

Ingen väsentlig skillnad gifves i fråga om
skötseln af bolagens eller böndernas skogar.
Detta till följd af utsyningstvånget. Dock

FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.

183

begära bolagen för egna hemman äfvensom
för afverkningsrätter, inköpta för en rund
summa, (ej för sådana, som inköpts till visst
pris pr träd) utsyning af skadad skog till
betydligt lägre dimension, än hvad bönderna
från sina hemman kunna afyttra.

Arjepluogs revir.

Om någon egentlig skötsel af skogen vare I
sig å böndernas eller bolagens skogar kan [
man icke tala.

Var iså revir.

Ungefärligen lika inom reviret. Hvarken
bönderna eller bolagen ha nedlagt några J
kostnader på skogens skötsel.

Jockmocks revir.

På grund af den inskränkta dispositionsrätten
handhafves skogsskötseln i hufvudsak j
af revirförvaltaren. Någon jemförelse mellan
bolagens och de enskildes skogshushållning
kan sålunda icke göras. Men revirförvaltaren
är dock i tillfälle att iakttaga, hvilka I
skogsegare visa största eller minsta intresset
för skogens framtida bestånd, och med stöd
af dessa iakttagelser inom Jockmocks revir J
har det visat sig, att bolagen ådagalägga
betydligt mindre intresse för en uthållig afkastning
från sina skogar, än hvad fallet
är med hemmansegarne. För bolagen gäller
det i de flesta fall endast att på en enda
gång kunna erhålla så stor utstämpling som
möjligt. Om skogarna dervid alldeles ruineras,
det bekymrar dem föga.

Den jägmästare, som vid de på lappmarksreviren
brukliga utsyningarna af skadad
skog på hemmansskogarna har en mera
liberal uppfattning af begreppet »skadad
skog», gör sig alltid omtyckt af bolagen, då
deremot den, som vid dessa förrättningar
har en något strängare uppfattning af nyssnämnda
begrepp, blir mer eller mindre hatad,
ja, rent af förföljd och nedsvärtad inför
sina förmän, hvarpå skulle kunna anföras
flera exempel.

Visserligen kunna icke heller de enskilde

hemmansegarne helt och hållet fritagas från
samma benägenhet att från sina skogar på
en gång erhålla den största möjliga utsyning,
men åtskilliga finnas dock ibland dem, som
lägga i dagen tanke på framtiden.

Perlelfvcns revir.

Eger ej tillämpning, då hemmanen äro
underkastade utsyningstvång.

Storbackens revir.

Utsyningstvång rådande.

Bodens revir.

Såväl bönderna som bolagen visa samma
brist på hushållning och vård om sina skogar.

Att söka erhålla största möjliga tillfälliga
afkastning genom forcerade afverkningar är
hvad som varit utmärkande för begges skogshushållning.

Båneå revir.

Utom i de fall, då skogarna stå under
skogsstatens vård och förvaltning, förekommer
icke någon som helst skogsvård eller
skogsskötsel.

Kalix revir.

Hvarken bolag eller bönder egna sina
skogsmarker någon skötsel i vare sig ett
eller annat afseende, utan är frågan endast
att för tillfället kunna bereda sig största
möjliga inkomst af dem.

Angeså revir.

Samtliga jordegare hafva endast inskränkt
dispositionsrätt till skogen.

Råneträsks revir.

Då revirets samtliga hemman stå under
skogsstatens förvaltning och vård, hvad skogsskötseln
beträffar, blir densamma enahanda
för begge slagen af hemman.

Gellivare revir.

Den egentliga skogshushållningen är å
alla hemman beroende af taxering och utstämpling
genom skogsstaten. Inom oskiftad

184

FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.

bondeskog fylles i allmänhet husbehofvet
af virke från värdefullare skog än behofvet
kräfver; efter skifte inträder i detta hänseende
bättre hushållning.

Juckasjärvi revir.

Skogarna stå under skogsstatens uppsigt
och kontroll.

Tärendö revir.

Någon särskild skogshushållning å vare
sig böndernas eller bolagens hemman med
fri dispositionsrätt förekommer icke; endast
afverkning till visst tumtal.

Torneå revir.

Hvarken bolag eller bönder idka någon
skogshushållning här i orten. Så snart skogen
uppnått timmerdugliga dimensioner, afverkas
densamma endast med tanke på den
tillfälliga inkomsten och utan ringaste bekymmer
om skogens framtida bestånd. Äfven
får man se, att bönderna till vedbehof nedhugga
ungskog af tall och gran å närbelägna
trakter, äfven om löf- och torrskog
för dylikt ändamål finnes att tillgå på deras
skogsskiften, ehuru kanske mer aflägset
från bostaden.

Paj ala revir.

Hvarken bönder eller bolag egna sina
skogsmarker någon skötsel.

Öfver jägmästaren.

Någon jemförelse mellan böndernas och
bolagens skogshushållning kan icke uppställas,
ty sådan förekommer icke. I
kustlandet afverkas å skatteskog lika samvetsgrann!
ned till minsta lofgifna dimension,
och i lappmarksskogarna är angelägenheten
att åtkomma så stora stämplingar som möjligt
ungefär lika betecknande för bådadera.

En viktig sak, hvarigenom ej så litet
skulle vinnas, vore, om husbehofsvirkets uttag
kunde Ordnas på ett sparsammare och förståndigare
sätt, än som nu snart sagdt öfverallt
är rådande, genom afverkning endast af
torr och sämre skog, affall och björk från
följdriktigt anordnade huggesområden år från
år; vid afsaluafverkning borde, der denna
icke bestämmes af skogstjensteman, alla
träd af god växtkraft och ren stamform
noggrannt sparas, tills ekonomisk huggbarhetsålder
inträdt. Härjemte borde för
| förhindrande af de farligaste försumpningar
! från myrtrakter hufvudaflopp beredas och
1 mindre laggdiken upptagas.

FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.

185

17. Genom hvilJca utvägar pläga jordbrukare, som ej hafva jordbruksprodukter
eller skog till afsalu, bereda sig erforderliga kontanta inkomster, och i hvad mån åro
dessa inkomstkällor att påräkna såsom ett varaktigt, af konjunkturer ej väsentligen
beroende stöd för jordbruket i framtiden9 Anses dessa biinkomster äfven kunna
upprätthålla ett jordbruk, som saknar husbehof svirke och derför är hänvisadt att
anskaffa sådant genom köp? Anses de äfven räcka tillför en ökad jordbrukande
befolkning9

l:a punkten = a).

2:a punkten = b).

o:e punkten = c).

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1. Svar saknas.

2. a) Genom huggning och körning af
timmer å bolagsskogar. Detta icke något
säkert stöd för framtiden, b) Kan ej bedömas.
c) Räcker ej ens för den nuvarande
befolkningen.

3. a) Genom afverkning.

Svärdsjö.

a) Genom kolning och timmerdrifningar,
hvilket under dåliga konjunkturer lemnar
dålig behållning, b) Mycket tvifvelaktigt,

c) Räcker innevarande år (1902) ej för ortens
jordbrukande befolkning, än mindre för
en ökad sådan.

Sundborn.

a) Genom körslor af skogsprodukter, b)

Svårligen, c) Nej.

Vika.

a) Genom forslingar. b) Svårligen, c) Nej.

Kopparberg.

Genom arbete och körslor åt de indu 24 -

striella verken. Dessas framtid anses betryggad.

Aspeboda.

Genom arbete hos industriidkare och tillfällig
körförtjenst.

Torsång.

a) Genom sågverks- och flottningsrörelse,
skogskörslor samt arbete vid större industriella
etablissement, b) Ja. c) Åtminstone
vissa tider på året kunna tillfällen beredas
till sådana inkomster äfven för en ökad
befolkning.

Gustaf.

a) Genom forsling af malm och skogsprodukter,
timmerflottning och arbete vid
närbelägna industriella företag samt hemslöjd
(snickeri, gelbgjuteri). Samtliga inkomstkällor
kunna påräknas såsom varaktiga,
b) Nej. c) Nej.

Silfberg.

a) Genom arbeten och körslor till ortens
industriella verk. Kan ej sägas, i hvad mån

186

FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.

dylikt kan påräknas för framtiden, b) Svårligen.
c) Knappa för den närvarande, otillräckliga
för en i nämnvärd mån förökad
befolkning.

Stora Tuna.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

a) Dels genom ladugårdsprodukter, dels
genom körslor. b) Nej.

Stora SJcedvi.

a) Genom ladugårdens afkomst, malmoch
skogskörslor samt skogsarbeten. Kunna
näppeligen påräknas såsom ett varaktigt
stöd för jordbruket. 1)) Nej, åtminstone
icke under dåliga konjunkturer, c) Nej.

Garpenberg.

Svar saknas.

Hedemora.

a) Genom forförtjenster och skuldsättning.
b) Ovisst, c) Nej.

Husby.

a) Genom att hugga och forsla timmer åt
bolagen. I väsentlig grad beroende af konjunkturerna.
b) Ja, under tider då biinkomsterna,
såsom kan ske, stiga till afsevärda
belopp, c) Nej.

By.

a) Genom körningar och ladugårdsskötsel.
Såsom varaktigt stöd kan ladugårdsskötseln
påräknas, b) Jordbrukare, som ej få sälja
säd och skogsprodukter, hafva svårt att reda
sig.

Holkarna.

a) Genom forsling af bergsbruks- och
skogsprodukter. Under en följd af år hafva
dessa inkomster varit temligen goda, men
med konjunkturernas nedgång utsina de i
väsentlig mån. b) Ja.

Grytnäs.

1. Genom körslor. Dessa inkomster äro
rätt goda.

2. Genom forsling af bergsprodukter.
Dessa inkomster torde i en snar framtid
väsentligt minskas, enär jern vägar anläggas
till alla industriella verk, så fort det hinnes.

Avesta.

De mindre jordbrukarne med areal mellan
2 och 5 tunnland äro bruks- eller fabriksarbetare
och reda sig godt.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1. Genom arbete vid närliggande och
längre bort varande arbetsfält samt genom
kolning, timmerhuggning och körningar.
Mycket beroende af konjunkturerna. Det
extra arbetet kan ej vara tryggande för befolkningen.
Derför synes utvandringen för
somliga vara påkallad och försvarad.

2. I hufvudsak = 1.

3. a) I hufvudsak = 1. b) Icke troligt,

c) Nej.

Ål.

Så godt som hvarenda bonde måste
genom biförtjenster, förnämligast skogskörning
och legokolning, Vintertiden fylla de
nödtorftiga behofven. Inkomster af skogsafverkning
torde äfven hädanefter kunna erhållas,
ehuru helt säkert ej i så stor omfattning
som nu under flera år.

Leksand.

1. Mycket vanligt att yngre medlemmar
af familjen, både manliga och qvinliga,
särskildt vårarna begifva sig ut åt
skilda håll i landet på arbetsförtjenst. De
söka anställning som timmermän, murare,
vedhuggare, trädgårdsarbeterskor och buteljskölj
erskor etc. Under vintertid sökes arbetsförtjenst
genom skogskörslor. Sina dessa
biinkomster, försvåras jordbrukarnes ställning.

FRÅGAS 17. SOCKESOMBUD.

187

2. a) I hufvudsak = 1. Biinkomsterna
äro i hög grad beroende af konjunkturerna.
b) Stundom äro nämnda inkomster
den mindre jordbrukarens hufvudinkomster,
och han kan då reda sig godt, äfven
om han saknar skog till husbehof, c)
Omöjligt att säga.

Siljansnäs.

a) Genom skogskörslor och skogsarbete.
Dessa inkomster bero af konjunkturer. På
grund af minskad skogstillgång kunna dessa
inkomster hädanefter icke jemföras med
gångna tiders, b) Nej. c) Nej.

Rättvik.

1. De hemmansegare, som hafva så
små jordbruk, att de derå hvarken hafva
full sysselsättning eller full bergning, pläga
vanligtvis under någon del af året vistas på
arbetsförtjenst i andra delar af landet, utförande
förnämligast murnings- och målningsarbeten
och derigenom förskaffande sig
rätt goda inkomster. Vintertiden plägar man
sysselsätta sig med timmerdrifning, kolning,
kolkörning m. m. Allt dock beroende af
konjunkturer. Det senast gångna halfåret
med dess stagnation i trävarurörelsen utgör
en förträfflig illustration till otillförlitligheten
af det stöd, trävaruindustrien kan
lemna jordbruket för framtiden.

2. I hufvudsak = 1.

Boda.

a) Genom skogskörslor samt för den yngre
befolkningen arbetsförtjenst i landets olika
delar, b) Nej. c) Nej.

a) Hufvudsakligen genom skogsarbeten.
Ovissa att påräkna, c) Nej.

Gagnef.

1. a) Genom skogsarbeten, kolning, timmer-
och malmkörning samt koltransport. En
stor del vandrar årligen ut på bolagsarbete. b)
Nej, icke med de höga dagspenningar, som

nu råda. c) Svårligen, om ej någon ny industri
uppstår.

2. Genom kolning och körslor.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

a) Genom timmerdrifning och kolning
samt arbete vid sågverken. Huru länge
dessa inkomster kunna räcka, är svårt att
förutsäga, b) Ja, åtminstone nödtorfteligen
för närvarande, c) Om befolkningen ökas,
synas dessa inkomster blifva otillräckliga.

Våmhus.

a) Genom skogsarbete. Denna inkomstkälla
ovaraktig och beroende af konjunkturer.
b) För ingen del. c) Förslå icke för
den nuvarande befolkningen.

Sollerön.

a) Timmer- och kolvedskörning, något
kolningsarbete samt till någon liten del
tillverkning af laggkärl och båtar. Skulle
bolagen blott ett par år låta bli att drifva
timmer och kola, skulle en stor del icke
kunna förskaffa sig nödiga penningeinkomster.
b) Möjligen, om i familjen äro många
arbetsföra karlar, men i längden går det nog
icke ändå.

Venjan.

a) Genom bolagsarbeten, laggkärlstillverkning
och båtbyggnad. Denna inkomst kan
ännu någon tid påräknas, men är osäker
för framtiden, b) Nej.

Orsa.

1. a) Genom körslor. b) Ej under dåliga
år.

2. a) Genom slipstensbrytning, timmerkörning,
vägbyggnads- och afdikningsarbeten
m. m. Knappast någon af dessa inkomstkällor
varaktig, b) Sådant jordbruk förekommer
knappast.

Elfdalen.

a) Genom afverkningsarbeten, hvilka dock
bero af konjunkturer, b) Nej.

188

FBÄ0-AN 17.

SOCKENOMBUD.

Sårna.

a) Genom varutransporter från Elfdalen
(2 å 3 öre pr kg. för 8 nymils våglängd).
Genom skogsafverkning endast undantagsvis.
b) Svårligen.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. a) Genom körslor. b) Jä. c) Nej.

2. a) Genom bolagsarbete. b) Ja. c) Ja.

Nås.

a) Genom körslor, kolning och byggnadsarbeten.
c) Osäker inkomst för ökad
befolkning.

Säfsnäs.

Genom bolagsarbete. Osäkert för framtiden,
ty skogstillgången minskas för hvarje
år.

Jerna.

a) Genom flottningsarbeten, timmerhuggning,
kolning m. m. Kan anses såsom varaktigt
stöd äfven för framtiden, b) Ja, för
närmaste framtiden, om skogen icke sköflas.

c) Ja, äfven om jordbruksbefolkningen ökas
väsentligt.

Äppelbo.

Svar saknas.

Malung.

a) Genom skogsarbeten, handel och handtverk,
hvilka biinkomster alla äro beroende
af konjunkturerna, b) Ja, efter hvad hittills
visat sig. c) Nej.

Lima.

a) Genom forkörning och skogsarbeten,

b) Torde blifva alldeles omöjligt, om nämnda
inkomstkällor sina.

Transtrand.

1. a) Genom skogs- och flottningsarbeten.
Inkomstkällorna gifvetvis temligen ovissa,
b), c) Under goda konjunkturer.

2. a) = 1 a), b) Nej. c) Nej.

3. a) Genom arbete vid skogsafverkning.
Dessa inkomstkällor både osäkra och otillräckliga
för jorbrukets bestånd.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. a) Genom bolagsarbeten. Mycket beroende
af konjunkturer, b) Nej. c) Nej.

2. a) Genom forsling af malm och jern.
Ej varaktigt stöd för framtiden. Nu nästan
slut och alldeles otillräckliga, b) Nej.

Ludvilca.

Genom korf ört jenster. Osäkert stöd, då
bolagen anskaffa forkarlar från andra socknar
och provinser.

NorrbärJce.

a) Genom körslor af malm, jern och
skogsprodukter. Äfven för framtiden att påräkna.
b) Ja.

SöderbärJce.

a) Genom skogsarbeten. Denna inkomst
tyckes allt mera aftaga, b) Knappast.

Malingsbo.

a) Genom kolning, körslor och olika
skogsarbeten. Sedan kronan genom inköp
af Klotens aktiebolags egendomar blifvit
egare till ungefär 94/ioo af hela församlingen,
kan man påräkna dessa inkomstkällor såsom
varaktigt stöd för jordbruket äfvensom c) för
en något ökad jordbrukande befolkning.

FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.

189

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

a) Genom körslor och andra arbeten.
Omöjligt att säga, om dessa biinkomster
skola kunna påräknas för all framtid.

Öster Fernébo.

1. a) Genom forsling af timmer, pappersved
och kol samt andra forslingar.
Genom en fabriksbrand samt i allmänhet
till följd af minskning i sågbolagens afverkningar
och timmeruppköp sjunka emellertid
inkomsterna af körslorna och torde de under
den närmaste tiden fortfarande sjunka,

b), c) Nej.

2. Genom körslor och skogsarbeten,
hvarmed sysselsättning icke i tillräcklig
grad kan lemnas i orten, hvarför en del
måste resa till långt aflägsna trakter för att
skaffa sig behöflig inkomst. Dessa biinkomster
äro ett hufvudvillkor för jordbrukets
bestånd. Med hjelp deraf repareras åbyggnader
och verkställas odlingar.

Arsunda.

1. a) Genom arbete vid bruken eller i
skogarne. Dessa inkomster äro naturligtvis
beroende af konjunkturerna, men kunna
dock här anses hafva framtida varaktighet,
b) Ja, nödtorftigt, c) Nej.

2. Genom körningar.

B. a) Genom körningar, b) Nej.

Torsåker.

1, 2. Genom forsling af malm och kalksten.
Inkomsten häraf beroende på tillgången
af fyndigheter och om bruken vidtaga
förändrade åtgärder för varans forslande
till jernväg.

Of vansjö.

Genom arbete vid befintliga industrianläggningar
och skogskörslor — naturligen
synnerligen beroende på konjunkturerna.

Mejerihandteringen har visat sig för litet inkomstbringande
för att motsvara jordegarens
behof af förtjenst.

Järbo.

a) Genom skogskörslor dels i hemtrakten,
dels i Norra Helsingland. Dessa inkomstkällor
tendera att upphöra, b) Så godt
som ingen erfarenhet; det beror för öfrigt
mycket på konjunkturerna. Biinkomster
under barmarkstid förefinnas icke.

Högbo.

a) Genom skogskörslor i synnerhet under
vintermånaderna — för öfrigt beroende på
konjunkturerna. b) Endast under gynnsamma
förhållanden, c) Nej.

Ockelbo.

Skogskörslor.

Amot.

1. Genom arbete vid skogsafverkning
och kolning. En god vinter anses mera
värd än en god årsväxt.

2. Genom kör- och arbetsförtjenster.

Hamrånge.

a) Genom utdrifningar för närvarande
goda förtjenster, dock ej att påräkna för
framtiden, b) Nej.

Hille.

a) Genom arbete åt bolag och andra.
Varaktigheten i förtjenster beror på konjunkturerna.
b) Ja, under goda konjunkturer.
c) Ja, kanhända; befolkningsökning
å landet sker emellertid icke, då befolkningen
drager till städerna och industrien.

Valbo.

a) Genom körslor äfvensom genom timmermans-
och andra arbeten i hemorten
eller i Gefle. c) Beroende på konjunkturerna.
Under goda år kunde mera folk än

190

FBAGAN 17.

SOCKESTOMBUD.

nn sysselsättas, men under dåliga år befolkningen
mer än tillräcklig.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1. a) Genom körslor i skogarna och genom
att i någon form draga fördel af hemmanets
skog. Blifva dessa inkomster lika
rikliga som under de senaste 10 åren och
kan hemmansegaren med eget folk, utan
dyrbara drängar och pigor, bruka jorden,
kan han antagligen slå sig fram någorlunda
bekymmerfritt. b) Ej utan att »draga in
på staten i andra hänseenden».

2. a) = 1 a) Att konjunkturerna vexla har
man senaste vintern haft sorgligt exempel
på.

3. a) = 1 a), c) Biförtjensterna äro så
vexlande och anlitade af nuvarande befolkningen,
att man ej kan antaga, att de blifva
tillräckliga för ökad befolkning under samma
villkor.

Söder ala.

Jordbrukare, som på ifrågavarande sätt
äro hänvisade till biinkomster, finnas knappast.

Segersta.

Genom skogskörslor och andra tillfälliga
förtjenster bereda sig de jordbrukare, som
ej hafva jordbruksprodukter eller skog till
afsalu, erforderliga kontanta inkomster.
Huruvida dessa inkomstkällor äro att påräkna
för framtiden torde, med hänsyn till
skogens otillräcklighet, vara tvifvel underkastadt.
I allt fall torde icke dessa inkomstkällor
förslå till jordbrukets upprätthållande
i framtiden.

Hanebo.

1. a) Genom timmerkörning samt andra
arbeten, som stå i sambahd med trävarurörelsen.
Biinkomster häraf torde äfven
under den närmaste framtiden kunna påräknas.
b) Under tryckta tider, såsom nu

är förhållandet, torde icke dessa biinkomster
räcka till för en ökad jordbrukande
befolkning.

2. a) Genom forsling af skogsprodukter,
hvarförutom den yngre manliga befolkningen
sökt sig arbetsförtjenst vintertiden vid
skogsafverkning såväl inom kommunen som
å andra orter samt öfriga årstider vid sågverken.
Under nuvarande tryckta tider
kunna emellertid dessa förvärf endast ringa
bidraga till jordbrukets stöd. b) Pörberörda
inkomstkällor kunna icke anses räcka för
en ökad jordbrukande befolkning.

Mo.

1. a) Genom timmer- och brädkörning.
Denna inkomst torde dock icke blifva varaktig.
b) Nej. c) Nej.

2. Genom trävarurörelsen. Inkomsten
härifrån torde dock ej blifva varaktig och
räcker för närvarande knappast till för den
jordbrukande befolkning, som nu finnes.

Rengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

a) Biinkomsterna, frånsedt något fiske,
hafva varit beroende på trävaruindustrien
och alltså underkastade konjunkturerna; för
framtiden äro de mindre att påräkna och

c) kunna derför ej gifva några utsigter för
en ökad jordbrukande befolkning.

Trönö.

a) Genom skogskörslor; men torde inkomsterna
häraf icke blifva fullt varaktiga i
framtiden till följd af förändrade konjunkturer.
b) Nej. c) Nej.

Bollnäs.

a) Genom huggning och körning af timmer
samt kolning åt bolagen. Svårt att säga,
om detta arbete, som under de senaste
åren varit särdeles gynnsamt, kan fortgå i
framtiden, b) Nej. c) Nej, ännu mindre.

Alfta.

Svar saknas.

FEAGAN 17. SOCKENOMBUD.

191

Ofvanäker.

1. Svar saknas.

2. a) Genom skogskörslor under vintern;
men i framtiden torde inkomsterna deraf
betydligt minskas på grund deraf, att afverkningarna
å den mognade skogen forcerats,
hvarför tillgång numera finnes allenast
ä tillväxande skog, som i framtiden icke
torde lemna tillräckligt stöd för ett mindre
jordbruk med någon skogstillgång. b) Nej,
mycket mindre, c) Nej, allra minst.

3. a) Genom skogskörslor. I en snar
framtid torde emellertid detta arbete minskas
genom inskränkning i skogsafverkningarna,
som blir en följd deraf, att den mogna
skogen nu i det närmaste är afverkad och
endast tillväxtskog finnes att tillgå, b) Ej
i längden.

Voxna.

1. a) Genom skogsarbeten, isynnerhet
timmerdrifning, flottning, kolning och körslor.
Ljusne—Voxna bolags underhafvande
torde nog kunna påräkna stöd af sådana
biinkomster, så länge nuvarande regimen
varar, b) Nej.

2. a) Genom skogskörning, så länge skogen
räcker, b) Nej. c) Ja.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

a) Genom körslor såväl sommar- som
vintertiden samt genom kolning. Inkomsterna
häraf äro dock i viss mån beroende
af konjunkturerna, b) Endast i enstaka
fall. c) Nej.

Njutånger.

a) Genom körningsarbeten, som äro beroende
af konjunkturerna, b) Nej. c) Nej.

Nianfors.

a) Genom skogsarbeten och kolning, b)
Ja. c) Ja.

Helsingtuna.

Svar saknas.

Idenor.

a) Genom skogskörslor och delvis annat
arbete åt bolag och enskilde samt i något
fall genom kreaturs- och annan handel; inkomsterna
häraf kunna emellertid ingalunda
räknas såsom ett varaktigt stöd för jordbruket
i framtiden, b) Om så kan ske, beror
på konjunkturerna, c) Nej.

Forsa.

1. a) Genom körning af skogsprodukter;
men inkomsterna häraf komma naturligtvis
att upphöra, när skogarne taga slut, och
äro för öfrigt redan nu beroende af konjunkturerna
för skogsprodukter. Sålunda
hafva under sista vintern ganska få tillfällen
till förtjenster genom skogskörslor
yppat sig. b) Nej. c) Ännu mycket mer nej.

2. a) Genom arbete i skogarna med
körning och huggning; dessa skogsarbeten
kunna visserligen fluktuera, men i allmänhet
äro de att påräkna såsom säkra inkomstkällor,
så länge skog finnes till afsalu, b)
Hemman utan husbehofsvirke anses i orten
vara nästan värdelöst.

Hög.

1. Svar saknas.

2. Några utvägar till kontanta inkomster
utom af jordbruket torde här knappast
förefinnas.

Högsta.

a) Genom skogskörslor, så länge skogen
räcker, b) Betviflas.

Ilsbo.

a) Genom arbete vid skogsafverkning.

c) Ej gerna.

Harmånger.

a) Genom skogskörslor om vintern och
något litet arbete vid industriella verk om
sommaren. Man ser dock tendens att här[
utinnan ett tillbakagående så småningom
| eger rum. b) Nej. c) Nej.

192

FKAGAN 17. SOCKENOMBUD.

Jättendal.

Hufvudsakligast genom arbete vid skogsafverkningar,
som i en snar framtid taga
slut.

Gnarp.

a) Hittills genom skogs- och bolagsarbeten,
men minskning torde inträda i framtiden,
(b Ja. c) Nej.

Bergsjö.

a) I allra flesta fall medelst skogsafverkningar,
huggning och körning äfvensom
kolningsarbete. Något framtida stöd för
jordbruket häraf torde dock ej vara att
påräkna, c) Nej.

Hassela.

1. Genom skogskörslor och andra till
skogshandteringen hörande arbeten; och
torde dessa inkomstkällor vara att påräkna
såsom ett stöd för jordbruket, så länge
skogsrörelse ifrågakommer. Då i socknen
den största delen af bolagshemmanen
äro i ett bolags händer och detta bolag
tyckes bedrifva sin afverkning på så sätt,
att skogen icke skall lida egentlig förminskning,
torde det få antagas, att nämnda biinkomster
komma att fortfara.

2. Genom skogsarbete vintertiden, flott- |
ningsarbete på våren och diverse under sommaren,
då inkomsterna dock äro mycket
små. Inkomsterna kunna emellertid icke
anses varaktiga, men dock för närvarande
tillräckliga att upprätthålla ett jordbruk,
så vida jordbrukaren är skuldfri, eljest icke,
åtminstone om brukaren har familj.

3. a) Genom arbete hos bolagen, b)
Nej. c) Nej.

Norrbo.

a) Genom skogskörslor åt bolag eller enskilda
trävaruhandlare. b) Knappast, c) Nej.

Bjur åker.

a) Genom skogsarbete. Inkomster häraf
kunna dock ej gerna påräknas för framtiden
såsom varaktiga, b) Nej. c) Nej.

.Delsbo.

a) Genom körslor i bolagens tjenst, men
äro inkomster häraf endast i ringa mån
att i framtiden påräkna såsom stöd för
jordbruket.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

a) Genom skogsarbete och skogskörslor
samt till någon del genom forkörning till
Herjeådalen. Forkörning, som icke gerna
lemnar någon behållning, torde upphöra
med jernvägsanläggningar; skogsarbetet kommer
deremot nog alltid att finnas, ehuru i
förminskad grad. b) Ja, för lägenheter
borta i skogen med tillgång till arbete omkring
hemmet och med lätthet att förvärfva
nödig vedbrand o. d., men icke för hemmanen
i allmänhet, c) Nej.

Bamsjö.

a) Genom timmerdrifning åt bolagen samt
kolning och kolkörning. Inkomsterna häraf
hafva under de sista 20 åren varit mycket
rikliga, och till arbetet i socknens skogar
hafva socknens egna jordbrukare och arbetare
icke räckt till, utan årligen en stor
mängd folk och hästar från andra trakter
måst anlitas. Bolagens skogar äro visserligen
nu så starkt afverkade, att en tid
behöfs för skogarnas återväxt, derunder tillfällena
till kontanta inkomster blifva betydligt
inskränkta, men torde socknens egen
befolkning ej vara större, än att den äfven
under denna period kan få tillräcklig arbetsförtjenst.
Efter denna mindre gynnsamma
öfvergångstid och i händelse skogarna sedermera
afverkas på ett förståndigt sätt, blifva
utan tvifvel biinkomsterna så stora och varaktiga,
att en betydligt ökad jordbrukande
befolkning här kan existera, b) Ja, sannolikt.
c) se - a).

Färila.

1. a) Genom skogskörslor och forkörning.
Många lefva häraf utan jordbruk.

FRÅGAN 17.

SOCKENOMBUD.

193

b) På denna ort bör en familj kunna taga
sig fram på ett mindre jordbruk utan skog,
»om man ställer klokt», c) Ja, till socknen
kommer hvarje vinter folk från andra
orter af landet för att göra förtjenster med
sina hästar.

2. a) Genom skogsarbeten, som dock på
grund af konjunkturerna ej kunna blifva ett
väsentligt stöd för jordbruket i framtiden,

b) Nej. c) Nej.

Los.

Hufvudsakligen genom skogsarbetet; men
huruvida dessa inkomstkällor kunna vara
att påräkna för framtiden och synnerligen
om befolkningen ökas, torde bero på konjunkturer
och andra oförutsedda omständigheter.

Jerfsö.

a) Genom skogskörslor; men äro inkomsterna
häraf beroende på trävarumarknaden,

b) Icke utan förlust, c) Icke utan vidare

odlingar, som dock icke kunna ske i synnerligt
stor utsträckning.

Arbrå.

Genom timmerkörning. Korf ört jensterna
äro i nedgående och derför ovaraktiga för
framtiden samt kunna icke på något sätt
upprätthålla ett jordbruk, utan husbehofsvirke.

Undersvik.

1. a) Genom timmerkörningar. I hvad
mån inkomsterna häraf kunna påräknas
såsom ett varaktigt stöd för jordbruket, kan
ej uppgifvas. b) Ej i längden, c) Nej.

2. Hufvudsakligen genom skogskörslor
och timmerafverkningar. Tvifvelaktigt är,
huruvida inkomsterna häraf komma att fortfara
i någon afsevärd utsträckning och
räcka till en ökad jordbruksbefolkning eller
•om skogsafverkningarna framdeles måste
blifva betydligt reducerade till följd af minskning
i skogstillgången.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima.

a) Genom att åt andra afverka och till
flottleder köra skog, hvilket dock är väsentligen
beroende af konjunkturerna, b) Nej.

c) Nej, omöjligt.

Attmar.

a) Genom kolning och körslor af virke
vid skogsavverkning så väl i socknen som
å andra orter, men kunna inkomster häraf
icke påräknas för någon längre framtid,

b) Nej. c) Nej, ännu mindre.

Stöde.

a) Genom afverkningar å bolagsskogar;
men äro inkomster häraf, såsom beroende
på konjunkturerna, icke att påräkna såsom
varaktigt stöd för jordbruket.

Torp.

a) Genom afverknings- och flottningsarbeten.
Varaktiga och af konjunkturerna
oberoende inkomster erbjudas dock icke.
b) Nej. c) Nej.

B or g sjö.

1. a) Genom skogsafverkning och timmerkörning;
inkomsterna häraf äro dock ej
att påräkna såsom varaktiga utan äro väsentligen
beroende på konjunkturerna, b)
Omöjligt, c) Skulle Norrlands jordbrukande
befolkning väsentligen ökas, är antagligt, att
körlönerna för timmer, hvilka nedsättas år
för år, än ytterligare skola nedbringas, så
att körning icke blir lönande.

2. a) Så godt som endast genom köroch
arbetsförtjenst hos trävarubolagen; inkomsterna
häraf äro mycket vexlande och
kunna icke betraktas såsom varaktiga, hvar 25 -

194

FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.

ken nu eller i framtiden, med den befolkning,
som finnes nu. c) Långt mindre till
den ökade folkmängd, som kan uppstå.

Hafver''6.

a) Jordbrukare, som icke hafva jordbruksprodukter
eller skog till afsalu, d. v. s.
torpare och lägenhetsinnehafvare bereda sig
erforderliga inkomster hufvudsakligast genom
tillfälliga arbeten hos bolagen i hemorten
eller ock begifva de sig till andra orter,
der större arbetsförtjenst erhålles. Detta
länder ej till stöd för jordbruket utan snarare
tvärtom. Jordbruket blir nemligen
på detta sätt försummadt. c) Nej.

Selånger.

a) Genom arbetsförtjenst, b) Nej, torde
ej vara tillräckliga.

Sättna.

Genom afverkning åt bolagen, men inga
framtidsutsigter finnas för detta arbete; det
börjar ock redan nu blifva minskning i afverkningstillfällen
för andra än arrendatorer,
hvilka hafva företräde.

2. Medelpads Ostra fögderi.

Indal.

a) Genom afvefkning och flottning, men
denna utväg står icke alltid till buds för
en hvar, hvarom i synnerhet under innevarande
år erfarenhet vunnits, enär bolagen
inskränkt sin afverkning och i första rummet
lemnat arbetet åt sina arrendatorer.
b) Nej. c) Nej.

Indals-Liden.

1. a) Genom timmerafverkning och timmerflottning.
Inkomster häraf äro dock
icke att påräkna såsom ett varaktigt stöd
åt jordbruket i framtiden, b) Nej.

2. Genom timmerdrifning. Ett jordbruk,
som är grundadt på inkomster deraf,
för dock i regel ett tvinande lif och kan
icke i längden upprätthållas, emedan nämnda
inkomster äro allt för mycket beroende på

konjunkturerna. Bolagens arrendatorer öfverhopas
dessutom allt mer och mer med timmerdrifning,
medan öfriga jordbrukare få
träda tillbaka.

3. a) Genom timmerdrifning och flottningsarbete.
Inkomsterna häraf äro dock
väsentligen beroende af konjunkturerna och
kunna icke betraktas såsom något varaktigt
stöd för jordbruket, b) Nej. c) Nej.

Holm.

a) Vanligen genom afverkning å bolagsskogar
och timmerflottning, men inkomster
häraf stå icke alltid till buds, såsom erfarenheten
från sista året nogsamt visat, b)
Nej. c) Nej.

Skön.

1. a) Genom arbete vid sågverken, framför
allt med lastning sommartiden och genom
skjutsande äfvensom en och annan
gång genom timmerkörning vintertiden, b)
Svårligen.

2. Några obetydliga inkomster kunna
visserligen någon gång erhållas genom körning,
"men i öfrigt finnas i orten inga inkomstkällor
att påräkna vare sig nu eller
framdeles, hvilka kunna gifva stöd åt jordbruksnäringen.

Alnö.

a) Så länge trävarurörelsen pågår genom
mer eller mindre tillfälliga inkomster derifrån.
b) Nej.

Timrå.

a) Genom körning vid skogsafverkningar
och i fråga om mindre jordbrukare, som
icke * hafva hästar, genom arbete vid närliggande
sågverk samt, beträffande en del
jordbrukare, genom timmerflottning sommartiden
m. m. För en del utgöra förtjensterna
på dessa arbeten hufvudinkomst och
för en annan del deremot biinkomst. Nu
rådande dåliga konjunkturer i trävaruaffärer
inverka icke obetydligt på dessa inkomster,
b) Exempel finnas både på att det lyckats
och på motsatsen, c) En i någon

FBAGAN 17. SOCKEXOMBUD.

195

väsentlig mån ökad jordbrukande befolkning
kan icke gerna ifrågakomma på denna trakt,
enär jorden står för högt i pris och arbetskrafterna
äro för dyra för dem, som icke
sjelfva utföra arbetet.

Ljustorp.

a) Vanligast genom skogskörslor, flottningsarbeten
och timmerhuggning, hvilka
arbeten aftaga i samma mån som skogstillgången
upphör, b) Nej. c) Nej.

Hässja.

Genom arbete vid sågverken.

Tynderö.

Svar saknas.

Njurunda.

Tillfälliga förtjenster såsom å körslor,
flottning och arbete vid sågverken äro icke
att påräkna såsom varaktigt stöd för jordbruket
i framtiden, ännu mindre för en
ökad jordbrukande befolkning.

3. Södra AngermanlandsNedre fögderi.

Säbrå.

a) Genom husslöjd samt arbete vid skogsavverkning,
sågverk, brädgårdar, lastplatser,
m. m. dylikt. Inkomsterna häraf äro dock
beroende af konjunkturerna och kunna för
framtiden icke påräknas såsom något varaktigt
stöd för jordbruket. Ladugården måste
blifva jordbrukarens inkomstkälla. Och skall
ladugården, med hvad dertill hör, skötas
rätt, hinner jordbrukaren ej mer men har
ock deraf sin nödiga bergning, om han
nemligen äfven har husbehofsvirke. b) Nej.

c) Biinkomsterna äro icke något säkert stöd
för en ökad jordbruksbefolkning. Vid tryckta
konjunkturer förspörjes redan nu brist på
arbetsförtjenst.

Stigsjö.

a) Hufvudsakligen genom transporter af
skogsprodukter, inkomsterna häraf äro dock
beroende på konjunkturerna och derför inga

pålitliga och väsentliga stöd för jordbruket
i framtiden, b) Nej. c) Nej, ännu mindre.

Viksjö.

a) Säkra biinkomster, som äro af konjunkturerna
ej väsentligt beroende, äro ej
att påräkna, men man kan ju anse, att bolagsarbete
icke torde alldeles tryta i framtiden.
b) Icke antagligt.

Häggdånger.

a) Den sjelfegande jordbruksbefolkningen
får all sin inkomst ur jordbruket, ladugården,
skogarna och delvis fisket, då deremot
bolagens landbönder och arrendatorer få
sina kontanta inkomster genom skogskörslor
åt bolagen, men äro dessa inkomster ytterst
beroende af vexlande konjunkturer samt
dessutom endast att anse såsom tillfälliga.

b) Nej. c) Nej.

Gudmundrå.

a) Genom skogskörslor och andra mera
tillfälliga arbetsförtjenster, hvilka dock måste
betecknas såsom ovaraktiga och beroende af
vexlande konjunkturer, c) Beror på industriens
utveckling.

Högsjö.

a) Genom körslor, timmerhuggning, flottning,
brädgårdsarbete, fiske m. m.; allt detta
är dock beroende på konjunkturerna, b)
Beroende af konjunkturerna, c) Ja, för
närvarande anses så.

Hemsö.

a) Genom timmerhuggning och skogskörslor
samt genom arbete vid närbelägna
sågverk eller genom fiske, b) Knappast.

c) Knappast.

Torsåker.

Erforderliga kontanta inkomster hafva
jordbrukarne i socknen tillförene beredt sig
dels genom timmerkörslor inom skogrika,
ofta rätt aflägsna kommuner dels genom
försäljning af jordbruksprodukter.

196

FBAGAN 17. SOCKENOMBUD;

Ytter-Lännäs.

a). Genom diverse körslor och kolning,
men äro inkomsterna deraf icke att påräkna
såsom ett varaktigt stöd för jordbruket, b)
Nej. c) Nej.

Dal.

Genom arbete vid skogsafverkning, men
äro inkomsterna häraf beroende af konjunkturerna.
Framtiden är icke ljus i ekonomiskt
afseende.

Boteå.

a) Genom skogsafverkning och skogskörslor
åt bolagen, flottningsarbete och lasskörning.
Men ju mera skogen genom afverkning
förminskas, desto mindre förtjenst
med skogsarbeten är att påräkna. Fiske
och jagt förekomma icke. b) Nej. c) Nej,
ännu mycket mindre.

Styrnäs.

a) Genom körförtjenster.

Ofver-Lännäs.

Tillfälle till biförtjenster saknas.

Sånga. .

Jordbrukare, som ej hafva jordbruksprodukter
eller skog till afsålu, kunna icke
existera. Torpare, som hafva blott mindre
areal jord att sköta, måste största delen af
året egna sig åt timmerhuggning, flottning,
sågverksarbete m. m. och blott förrätta de
nödvändigaste arbeten å sina torp. Bönder
söka äfven biförtjenster för att skaffa sig
nödiga kontanta medel och äro då hänvisade
till bolagsarbete såsom timmerkörning, men
alltefter som skogarna glesna, aftaga äfven
dessa förtjenster, och de kunna icke för framtiden
påräknas såsom stadigvarande inkomstkälla.
Det enda fiske, som förekommer, är
laxfisket, men äfven detta har år efter år
aftagit och går nu vanligen med förlust.

Nora.

1. För närvarande lemnar skogsafverkningen
en mindre tillfällig inkomst, men

torde deraf icke kunna påräknas någon
varaktig inkomst för framtiden.

2. Biinkomster i annan form än för
skogsarbeten och timmerdrifningar och i
enstaka fall handel med kreatur och landtmannaprodukter
samt fiske finnas icke.
Alla äro de af tillfällig beskaffenhet.

Bjertrå.

Svar saknas.

Slcog.

1. a) Genom timmerkörning och arbete
vid elfvens sågar, b) Utan husbehofsvirke
bär sig intet jordbruk, c) Skogsförsäljning
torde ej påräknas inom närmaste 50 åren
och i följd häraf ej heller timmerhuggning
eller forsling inom orten.

2. Svar saknas.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå.

Genom forsling af skogsprodukter, fiske
m. m.

Ed.

a) Hufvudsakligen genom timmerafverkning
för bolagens räkning från deras skogshemman
och på viss tid köpta skogsskiften.
Då inkomsterna häraf hufvudsakligen bero
af trävarukonjunkturerna, kunna de icke
anses såsom varaktigt stöd för jordbruket,

b) Nej. c) Nej, ännu mindre, ty då veta
nog bolagen att trycka ned arbetspriserna
än mera.

Multrå.

Merendels genom skogskörning. Inkomsterna
häraf äro dock högst väsentligt beroende
af konjunkturerna samt icke alls att
påräkna såsom varaktiga för framtiden.
Med dessa biinkomster kan icke något jordbruk
upprätthållas, utan blir tvärtom försämradt.

Långsele.

a) Genom skogskörslor och varutransporter
efter hästar eller genom flottningsarbete.

FBÄG-AS 17. SOCKENOMBUD.

197

Betalningen för dessa arbeten, hvilka alltid
äro beroende på konjunkturerna, är numera
mycket ringa och konkurrensen å arbetsfältet
stor. Något stöd för jordbruket i
framtiden kunna dessa inkomstkällor icke
blifva, b) Nej. c) Nej.

Graninge.

a) Genom skogskörslor, men äro inkomsterna
häraf icke att påräkna såsom ett varaktigt
stöd för jordbruket i framtiden med
den skogshushållning, som nu bedrifves.

b) Nej. c) Nej.

Resele.

a) Genom timmerafverkning åt bolagen,
varutransporter m. m., men kunna inkomsterna
häraf ej anses varaktiga för framtiden
utan beroende af konjunkturerna, b) Nei.
<-•) Nej.

A dals-Liden.

1. a) Genom forsling af lass åt handlande,
afverkning af timmer från bolagens
skogar, arbete i timmerflottningen m. m.

b) Nej. c) Nej.

2. a) Genom forsling af lass åt handlande,
timmerkörning åt bolag, timmerflottning,
smide och snickring för ortens behof,
handel med kreatur m. m.

Junsele.

1. a) Genom timmerafverkning och timmerflottning
med hvad dertill hörer såsom
skogstaxering, trädstämpling, timmertumning,
rensning af och byggnader i flottleder,
äfvensom forsling af varor från jernvägsoch
ångbåtsstationer m. m. dylikt. Om
dessa inkomstkällor äro att anse såsom ett
varaktigt stöd för jordbruket i framtiden,
är svårt att med visshet afgöra. Men antagligast
torde, på grund af hittills vunnen
erfarenhet, vara, att nämnda inkomstkällor
snarare skola tilltaga än aftaga i samma
mån som trävaruprisen stiga och omsorgen
om den dyrbara egendomen, skogen, ökas.

c) Ja.

2. a) Obemedlade jordbrukare skaffa sig

tillfällig inkomst genom körslor i skogen
åt bolagen eller ock genom foror med varor
till handlande; men dessa inkomster äro
ingalunda att taga i beräkning för framtiden,
utan då måste jordbrukare helt och hållet
vända sig till jordbruket och ladugården
med gödboskapsafvel samt mejeriskötsel
och hästafvel. Ett väl upparbetadt och
skött jordbruk i Norrland, torde lika
väl kunna föda sin man med familj som
annorstädes.

3. a) Genom timmerafverkning, timmer -flottning och varutransporter. Inkomsterna
häraf äro dock beroende af konjunkturerna,
men för närvarande ett stort stöd för jordbruket.
b) Ja.

Ramsele.

a) Genom timmerkörning, timmerhuggning
och forskjutsning; inkomsterna häraf
äro väsentligen beroende af konjunkturerna.

b) Nej. c) Ännu mindre.

Edsele.

a) Genom timmerkörning åt bolagen vintertiden
samt fraktande af varuforor både
vinter och sommar; men äro inkomsterna
häraf icke att i någon mån påräkna såsom
ett varaktigt stöd för jordbruket, b) Nej.

c) Omöjligt.

Helgum.

a) Genom arbete vid bolagsafverkningar
och skogskörslor samt genom varutransporter
efter ådalens landsvägar; men äro inkomsterna
häraf icke synnerligen att påräkna
såsom ett varaktigt eller fördelaktigt
stöd för jordbruket. b) Nej. c) Ännu
mindre.

Fjällsjö.

a) Genom skogskörslor och varutransporter,
hvilka arbeten dock för framtiden måste
anses osäkra.

Bodum.

a) Genom timmerkörning och lasskjutsning
m. m.; men äro dessa inkomstkällor

198

FKÅGAJf 17. SOCKELOMBUD.

icke att påräkna såsom ett varaktigt stöd
för jordbruket i framtiden, b) Nej. c) Nej.

Tåsjö.

a) Genom tillfälliga arbetsförtjenster, nemligen
genom arbete i skogar, der afverkningsarbeten
pågå, genom framforsling af
varor, som erfordras i anledning deraf, samt
genom timmerflottning. Inkomsterna häraf
äro icke att anse såsom varaktiga för framtiden
utan äro i ständigt nedgående för
hvarje år. b) Nej.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Nördingrå.

1. a) De byar, som äro belägna vid kusten,
hafva rätt betydliga inkomster af fiske,
hvilket dock är mycket vexlande. Jordbrukare
i öfrigt bereda sig erforderliga kontanta
inkomster genom försäljning af jordbruks-
och skogsprodukter samt arbete vid
sågverken.

2. a) Jordbrukarens vuxna söner och
äfven brukaren sjelf pläga å tider, då de
ej erfordras för jordbruket, vid verk och
industriella anläggningar samt med tillfälligt
lastningsarbete söka arbetsförtjenst; men
dessa inkomstkällor hafva visat sig mycket
opålitliga. Inom socknen bedrifves såsom
binäring äfven strömmingsfiske i afsevärd
grad.

Ullånger.

a) Genom hemslöjd, skogsarbete, arbete
vid fiottleder, sågverk, brädgårdar m. m.,
hvilka arbeten dock alltid äro i viss mån
beroende af konjunkturerna, b) Är jordbruket
så litet (exempelvis torp), att egaren
kan använda sin största tid till industriellt
arbete, torde det kunna låta sig göra.

Viby g gerå.

a) Genom diverse arbeten såsom lastning
d. v. s. stufning, flottning m. m. samt genom
skogskörslor. Jordbrukarens biinkomster
torde dock ej ökas utan snarare min -

skas, om ej någon för orten passande handtverksindustri
uppstår, hvilket för öfrigt är
högst behöfligt och skulle mycket gagna de
mindre jordbrukarne och s. k. småbrukarne
eller hvad man benämner sjelfegande
torpare, som nu i de flesta fall måste söka
arbetsförtjenster på flere mils afstånd från
socknen och vistas borta från hemmet halfva
året eller hela den tid sjöfarten är i gång.

Nätra,

a) Dels genom arbete i skogarna vintertid
samt vid sågverk och lastningsplatser
sommartid äfvensom i utöfvandet af åtskilliga
yrken (mest snickar- och timmermans-)
samt på senaste tiden genom arbete längre
eller kortare tid i Norrbotten vid grufvorna
eller banbygget, söka de mindre jordbrukarne
sina biinkomster, hvilka dock visa
sig vara mycket beroende af konjunkturerna
och sålunda icke kunna vara något väsentligt
stöd för jordbruket i framtiden, om
ej andra industrigrenar än enbart trävarurörelse
kunna komma till utveckling inom
Norrland. De större jordbrukarne, bönderna,
äro uteslutande hänvisade till körslor af
mestadels timmer vintertid med ofta nog
låg betalning. För att fylla förefintlig brist
arbetar någon af sönerna eller dessa turvis
vid lastningsplatserna sommartiden, b) För
dem, som bo i närheten af lastningsplatserna
och kunna »passa på», kunna dessa
biinkomster vara rätt afsevärda och äfven
räcka till för dem, som måste köpa sitt
husbehofsvirke. Men i allmänhet och c) för
en ökad befolknings hehof äro tillfällen till
biinkomster under nuvarande utvecklingsförhållanden
allt för otillräckliga och äfven
oberäkneliga.

Sidensjö.

Genom timmerkörning åt bolagen och
lasskörning åt handlande, hvilka genom utborgning
af varor åt forbönderna mestadels
göra förlust, enär jordbrukarne i längden
icke kunna reda sig på dylik binäring.

FBAGAN 17.

SOCKENOMBUD.

199

Skorped.

a) Genom timmerafverkningar och andra
tillfälliga körslor äfvensom flottningsarbeten,
hvilka inkomstkällor dock måste anses beroende
af konjunkturerna, b) Nej. c) Vid
ökning af folkmängden äro dessa biinkomster
naturligen lika beroende af konjunkturerna
och kunna ej heller påräknas vara fullt tillräckliga
för så vidt icke, i mån af folkökningen,
jordbruket egnas större omtanke och
derigenom binäringarna möjligen mindre behöfva
tagas i anspråk.

Anundsjö.

1. a) Genom skogsavverkning och under
senaste tiotal af år genom lasskörning från
Anundsjö jern vägsstation till Åsele. Att åtminstone
förstnämnda inkomstkälla icke är
att påräkna för framtiden, framgår deraf,
att ingen eller åtminstone helt obetydlig
skog vidare är att afverka, b) Möjligen,

c) Nej.

2. a) Genom skogsafverkningar och dermed
sammanhängande göromål såsom timmerflottningar,
flottningsbyggnader och diverse
skogsarbeten i öfrigt samt genom
skjutsning af lass till Åsele och andra orter.
Dessa inkomstkällor komma nog fortfarande
att finnas och b) äfven uppehålla jordbruk
utan husbehofsvirke samt c) jemväl räcka
till för en ökad jordbruksbefolkning.

3. a) Genom timmerafverkning och lasskörslor
samt flottningsarbete.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad.

Genom skogsjförslor och tillfälligt arbete
söka de bereda sig kontanta inkomster,
men kunna dessa inkomstkällor ej anses
vara varaktiga och underhålla jordbruk

utan husbehof sskog. Hemslöjd till afsalu
idkas numera ej inom socknen.

Mo.

Utvägar för dylikt ändamål fullkomligt
obekanta. De biinkomster, som företrädesvis
äro att påräkna, äro af sådan underordnad
beskaffenhet, att desamma äro alldeles
otillräckliga för jordbrukets upprätthållande.

Björna.

a) Hufvudsakligen genom skogskörsel- åt
bolagen, men så äro också dessa inkomstkällor
väsentligen beroende af trävaruindustriens
konjunkturer, b) Nej. c) Nej.

Arnäs.

a) Genom arbete vid industriella verk och
genom handtverk, b) Rätt ofta upprätthålla
dessa biinkomster jordbruket och stödja detsamma.

Gideå.

a) Genom timmerkörning och timmerhuggning;
men kunna inkomsterna häraf ej
påräknas såsom kontanta, b) Nej. c) Nej.

Trehörningsjö.

a) Hittills genom skogsarbete samt genom
flottning och reparationsarbeten vid
jernvägen; men äro dessa inkomstkällor icke
att påräkna såsom varaktiga för framtiden,
b) Ja, men nog har det varit knappt för
mången att reda sig. c) Nej.

Grundsunda.

1, 2. a) Genom yrkes- eller körförtjenster
till åtminstone sådant belopp, att dermed
kunna i första hand gäldas utskylderna;
men som dessa inkomstkällor äro
ganska ovaraktiga, kunna de icke påräknas
såsom något säkert stöd för jordbruket i
framtiden, b) Nej, icke fullt, c) Nej.

200

FRAGAN 1 7. SOCKENBO MBUD.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1, 2. a) Genom afverkning å andras
skogar, hvilken inkomst förminskas i samma
mån som skogstillgången aftager. b) Nej.

c) Nej.

3. a) Genom skogsavverkning, som, derest
skogen skötes med den omtanke, som
nu synes rådande, torde vara af framtida
varaktighet, i all synnerhet genom nedsättning
i flottningsafgift å kolved. Om en
dylik reform genomdrefves, kunde den oerhörda
mängden liggande och torkade träd
framforslas till kusten och förädlas till kol.
Utom den direkta inkomst, som hemmansegarne
derigenom finge, skulle länets befolkning
under åratal erhålla arbetsförtjenst,

b) Dessa biinkomster skulle sätta egaren af
ett mindre jordbruk utan husbehofsvirke i
tillfälle att upprätthålla detsamma. Ett
större jordbruk deremot med större årliga
kontanta utgifter kan ej existera utan husbehofsskog
och äfven afsaluskog. c) En
ökad jordbrukande befolkning är knappast
tänkbar, emedan en arbetare aldrig tillätes
att å ett bolagshemman upptaga en nyodling,
om marken är än så fruktbar. Skulle
bolagen afstå inegojorden, husbehofsskog
och bete för måttlig ersättning och beskattningen
på den odlade jorden blefve sänkt
och på skogsmarken höjd, skulle nog den
jordbrukande befolkningen ökas.

HeXlesjö.

a) Hufvudsakligast genom skogsafverkning,
flottning och kolningsarbeten. Dessa
arbeten börja dock, i följd af att skogen
blifvit för hårdt anlitad, aftaga mer
mer och mer, så att om ej andra inkomstkällor
öppnas, blir det antagligen svårt att
existera för sådana, som äro hänvisade till
biförtjenster. Bolagens arrendatorer få ej

ens nu sysselsättning med skogsarbeten så,
att det räcker hela vintern.

Håsjö.

a) Genom körslor vid skogsafverkning
samt delvis genom timmerflottning äfvensom
kolning och kolkörande, b) Inkomsterna
häraf äro dock otillräckliga att ersätta
saknaden af husbehofsvirke och c)
räcka icke till för en ökad jordbruksbefolkning.

Fors.

1. a) Hufvudsakligen genom skogsafverkning
å bolagsskogar. Denna inkomstkälla
torde ej i framtiden utsina, helst då
man får antaga, att skogarna komma att
skötas allt bättre och bättre.

2. a)'' Genom afverkningar på bolagsskogar;
och torde inkomsten häraf, så vida skogarna
skötas rätt, jemväl för framtiden
komma att vara ett väsentligt stöd för jordbruk
arne.

Stugun.

1. Sådan jordbrukare, som här är i fråga,
förekommer icke inom socknen.

2. a) Genom ortens enda inkomstkälla,
skogsbruket, som också hittills lemnat i det
närmaste erforderliga medel för här ifrågavarande
ändamål. Dessa arbetstillfällen äro
dock i väsentlig grad beroende af trävarukonjunkturerna.
c) Antagligen komma trävaruprisen
fortfarande att stiga samt nya
arbetstillfällen att yppas och kunna biinkomsterna
derför antagas komma att räcka
till för en ökad jordbruksbefolkning.

Borgvattnet.

a) Genom afverkningar och flottningar åt
bolagen samt genom skjutsande af lifsförnödenheter
o. s. v. Inkomsterna häraf äro
ytterst beroende af konjunkturerna och icke

FRÅGAS 17.

SOCKENOMBUn.

något pålitligt, varaktigt och säkert stöd
för framtiden, b), c) Nej, omöjligt,

B ef sund.

Jordbrukare, som hvarken hafva jordbruksprodukter
eller skog till afsalu, finnas
ej och ytterst sällan förekommer, att jordbrukare
söka sig biinkomster genom skogskörslor;
andra biinkomster finnas ej.

Nyliem.

a) Genom skogsavverkning och flottning.
Dessa inkomstkällor äro icke att påräkna
såsom ett varaktigt stöd. b) Nej.

Bodsjö.

Hufvudsakligen genom skogsavverkning,
men denna inkomstkälla synes börja allt
mera utsina.

Sundsjö.

Genom skogskörslor, en ojemn förtjenst
beroende på trävarukonjunkturerna. Såsom
något stöd för jordbruket i framtiden äro
icke inkomsterna, deraf att påräkna.

BräcJce.

Vanligast för att icke säga uteslutande
genom skogskörslor. Denna inkomstkälla
är dock i hög grad beroende af konjunkturerna
och varierar betydligt olika år.
Jordbrukaren måste också, om han skall
kunna vinna en någorlunda tryggad ställning
så,som jordbrukare, göra sig oberoende
af nämnda inkomst och egna sig åt sitt
jordbruk, b) Under inga omständigheter,
helst biinkomsterna icke kunna förvärfva s
utan tillbakasättande af jordbruket, c) Nej.

Brunflo.

Svar saknas.

Mariéby.

Svar saknas.

Lockne.

a) Genom körslor af kalk, kalksten och
förädlade trävaror till j ernvägsstation; men
äro inkomsterna häraf af mera tillfällig
natur och kunna derför ej påräknas såsom

201

något stöd för framtiden, b) Nej. c) Äro
ej ens tillräckliga för ortens befolkning.

Näs.

a), b) Genom mejerihandtering, som dock
nu är i aftagande, försäljning af hö och
uppfödande af hästar och boskap för afsalu
samt deltagande i skogsafverkning. Af dessa
binäringar synes ladugårdsskötseln vara den,
som för framtiden kommer att lida minst
af konjunkturerna, äfvensom höförsäljningen,
allt under förutsättning att husbehofsvirke
finnes, c) Hvad nu sagts gäller äfven med
afseende å en ökad jordbruksbefolkning.

HacJcås.

a) Biinkomsterna erhållas hufvudsakligen
från skogsrörelsen, men äro ofta otillräckliga.
b) Nej.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) Genom varuforsling och skogsafverkning;
inkomsterna häraf äro dock mycket
ovaraktiga, b) Nej. c) Nej.

KyrMs.

a) Dels genom skogsafverkning på ackord
å andra orter, ofta å bolagens skogar, och
dels genom varutransporter. Dessa inkomstkällor
äro dock mycket beroende af konjunkturerna
och anses vara ett ganska osäkert
stöd för jordbruket i framtiden, b) Nej.

c) Ännu mindre.

Häggenås.

a) Genom skogsdrifning; men inkomsterna
häraf kunna ej påräknas såsom oberoende
af konjunkturerna för jordbruket i framtiden
och kunna icke upprätthålla ett jordbruk,
äfven om husbehofsvirke finnes, b)
Nej, ännu mindre, c) Nej.

Föllinge.

a) Genom skogsafverkning och timmerflottning.
Dessa inkomstkällor äro ej varaktiga
och ej heller något stöd för jordbruket.

202

FRÅOAN 17. SOCKENOMBUI1.

Laxsjö.

Genom skogsarbeten åt bolagen, uppfödning
af hästar och andra kreatur samt
till en del genom försäljning af produkter
efter getafveln. Der dessa inkomstkällor ej
äro tillräckliga, sker skuldsättning, med densamma
åtföljande försäljning af skogsskiften
af tillväxtskogen. Inkomsten af timmerarbetena
torde alltjemt kunna påräknas såsom
en biinkomst af betydelse, äfven om
befolkningen ökas, om blott bolagen först
anlitade ortens fasta befolkning vid förefallande
behof. Af afgörande betydelse
torde dock hästskötseln och boskapsskötseln
blifva för landets befolkning, om blott kommunikationerna
förbättrades och odlingarna
kunde förstoras. Med tillräcklig hjelp för
vinnandet af dessa tvenne mål, skall orten,
likaväl som långt sydligare belägna, föda
sin befolkning oberoende af skogsbruket.

Hotagen.

a) Genom skogsafverkning och timmerflottning.
Inkomsterna häraf äro ej varaktiga
och numera icke något stöd för jordbruket.

Hammerdal.

1. a) Genom afverkning och utkörning
af timmer, genom forsling af varulass åt
landthandlande m. m. Dessa nödtvungna
förvärfsföretag äro i det stora hela mycket
osäkra, stundom relativt föga lönande samt
kunna till och med medföra på olika sätt
förlust och deraf följande skuldsättning.
Något verkligt stöd för jordbruket lära de
väl endast i lyckligaste fall kunna blifva.

2. a) Genom timmerafverkning och genom
forsling af handelsvaror. Dessa inkomstkällor
äro dock ovaraktiga och af konjunkturerna
mycket beroende samt kunna sålunda
ej anses såsom något varaktigt stöd
för jordbruket i framtiden.

Gåxsjö.

a) På senare tiden mestadels genom timmerdrifning
och skjuts af varor åt hand -

lande. Jordbruk och nämnda inkomstkällor
äro emellertid oförenliga, då erfarenheten
visat, att den, som vinnlagt sig om biförtjenster,
nära nog .helt och hållet misskött
sitt jordbruk, som eljest väl skött skulle
hafva lemna! nödtorftig bergning. Exempel
saknas ej på att, der biförtjensterna upphört
dels genom skogens slutafverkning och
dels genom jernbanors fullbordande, och befolkningen
följaktligen nödgats att uteslutande
egna sig åt jordbruket, befolkningens
ekonomiska ställning år från år förbättrats.

Ström.

1. a) Genom lasskörning och skogskörslor.
Dessa inkomstkällor äro icke varaktiga utan
beroende af konjunkturerna, c) Nej.

2. Genom timmerafverkning och varutransport.
Hvad timmerafverkningen beträffar,
har denna binäring så till vida varit
skadlig för jordbruket, att den arbetskraft,
som användes derför, visat sig mycket otjenlig
för jordbruksarbete. Skogsarbetaren arbetar
under vintern på sin höjd 5 timmar
dagligen och vill på sommaren i jordbruksarbetet
ej gerna underkasta sig den
längre arbetstid, som jordbruket ovillkorligen
kräfver.

Alanäs.

1. a) Genom arbete och körslor i skogarna.
b) Nej.

2. a) Genom timmerafverkning i bolagsskogarna
och äfven något genom forsling
af pro vian tf oror. Dessa inkomstkällor äro
dock icke att påräkna såsom något* varaktigt
stöd för jordbruket i framtiden.

Frostviken.

1. a) Genom bolagsarbete, fogelfångst,
fiske m. m. b) Nej. c) Nej.

2. a) Genom körning ocli huggning af
timmer. Dessa inkomstkällor kunna dock
ej sägas vara något varaktigt stöd. b) Bär
sig nog icke i längden, c) Svårt att besvara,

FRÅGAN 17. SOCKENOMBIJD.

203

men nog vore en ökad befolkning ett önskemål
för socknen och faktiskt är att i de
byar, der befolkningen är något talrikare,
välmåga finnes i någon mån, men att, der
det endast finnes 1 ä 2 bönder, det i allmänhet
är ytterst fattigt, oaktadt i begge
fallen lika tillgång på biinkomster finnas.

Rödön.

a) Dels genom handel eller något handtverk,
dels ock genom arbete åt andra, såsom
skogsafverkning, körning eller annat
arbete, som kan vara att tillgå. Dessa inkomstkällor,
ehuru i många fall beroende
på konjunkturerna, torde dock kunna anses
såsom ett någorlunda hjelpligt stöd i framtiden.
b), c) Delvis för smärre jordbruk
utan husbehofsskog, men deremot icke för
större jordbruk eller hemman, som sakna
sådan skog, eller för en ökad jordbruksbefolkning.

Näsicott.

a) Genom skogsafverkning och andra körslor
och tillfällighetsarbeten, som erfordras
såväl för allmänna och enskilda byggnads- I
företag som för industriell verksamhet, hvil- j
ket allt måste anses vara att påräkna äfven
för framtiden.

Aspås.

a) Genom körslor, såsom timmerkörning,
transport af varor för handlande och dylikt,
genom affärer med hästar, kreatur och andra
jordbruksprodukter, genom tillverkning och
försäljning af slöjd samt i mindre skala af
tegel och kalk m. m., allt inkomstkällor som
för framtiden med undantag af slöjd ej äro
att obetingadt förlita sig på, men med hvilka
man för närvarande kan i de flesta fall uppehålla
ett jordbruk, b) jemväl om detsamma
saknar husbehofsvirke.

Å.s.

= Näsko tt.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Runne.

Några kontanta inkomster genom biförtjenster
finnas ej gerna att påräkna, utan
mindre jordbrukare, som ej hafva inkomster
genom försäljning af skog eller jordbruksprodukter,
skaffa sig förtjenst genom arbete
å större jordbruk.

Frö sön.

a) Genom forsling af foror, afverkning och
andra tillfälliga arbeten. Dessa inkomstkällor
äro dock mycket beroende af konjunkturerna.
Jordbrukarne böra ock så litet
som möjligt begagna sig af tillfälliga förtjenster,
ty jordbruket försummas i de flesta
fall mera än som svarar mot den påräknade
inkomsten, b) Jordbruk utan husbehofsvirke
kan icke bära sig.

Hallen.

1,2. a) Hufvudsakligen genom arbete och
körslor vid skogsafverkningar. Dessa inkomstkällor
kunna dock icke anses såsom
något varaktigt stöd för jordbruket.

Marby.

1, 2. a) Hufvudsakligen genom arbete
och körslor vid skogsafverkningar, ehuru tillfällena
dertill allt mera minskas.

Norderön.

= Sunne.

Oviken.

Egare af mindre lägenheter pläga genom
arbete hos andra eller genom skogskörselskaffa
sig nödiga extra inkomster; men
torde sådana ej kunna med säkerhet för
framtiden påräknas.

Myssjö.

1. Svar saknas.

2. »Nej».

204

FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.

Undersöker.

a) Genom skogsafverkning för bolagens
räkning, ehuru inkomsterna häraf ej kunna
påräknas såsom varaktiga för framtiden,

b) Ja,

Mörsil.

a) Genom körslor i skogarna och uthyrning
af rum åt »luftgäster». Dessa biinkomster
äro dock tillfälliga och en ökad
jordbruksbefolknings lefnadskostnader böra
derför icke baseras på dem, utan bör nog
jordbrukarens säkraste inkomster blifva,
hvad ladugården kommer att lemna i smör
och gödboskap, hästar och svin. b) Jordbruk,
hvars husbehofsvirke måste köpas, kan
icke uppehållas.

Are.

Utom någon inkomst för utarrendering af
jagt- och fiskerätt inom många byar finnes
ingen annan nämnvärd biinkomst än arbetsförtjenst
genom afverkning å bolagens skogar.
Derest ej några nya företag för arbetsförtjenst
uppstå, måste framtiden för den
jordbrukande befolkningen anses temligen
mörk.

Kall.

a) Skogsarbete har här under de senaste
25 åren varit en väsentlig faktor för beredande
af erforderliga kontanta inkomster,
men anses ej blifva något varaktigare stöd
för jordbruket i framtiden, b) Nej. c) Nej.

Offerdal.

a) Genom körslor och dylikt.

Alsen.

a) Genom mejerihandtering eller på vissa
orter direkt mjölkförsäljning, genom hästoch
nötkreatursafvel, genom skogskörslor,
äfvensom, åtminstone tillfälligtvis, genom
försäljning af kött och hö. Af dessa inkomstkällor
kunna mjölkhandtering, krea -

tursafvel och skogskörslor räknas såsom varaktiga
stöd för jordbruket, b) Troligen icke.

c) Ja.

Mattmar.

a) Genom skogskörslor; men denna inkomstkälla
är helt beroende af konjunkturerna.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. a) Genom skogskörslor i rikare trakter,
genom forsling af varor samt genom tillverkning
och försäljning af åtskilliga slöjdalster.
Dessa inkomstkällor torde kunna
påräknas såsom ett någorlunda varaktigt
stöd för jordbruket, b) Endast om det innehafves
af tjensteman eller handtverkare, c)
Under förutsättning af jordens uppodling,
jordbrukets förbättring och en lifligare varuomsättning,
torde en ökad jordbruksbefolkning
äfven på ofvannämnda sätt finna sin
utkomst.

2. a) Genom skogsafverkning och andra
körslor, samt slöjd af hvarjehanda föremål.
Dessa inkomstkällor anses icke vara så mycket
beroende af konjunkturerna, b) Ej gerna.

Asarne.

1. a) Hitintills genom,skogsafverkningar.
I mån som bolagens skogar äro utdrifna,
stundar en vansklig tid, enär de bönder,
som hafva skogar, komma att med eget
folk utdrifva dem och bolagens arrendatorer
godt hinna med afverkningarna å bolagshemmanen.
Detta arbete är för öfrigt så lågt
betaldt, att, om det, som afverkaren medtager
från sitt jordbruk, värdesättes, arbetsinkomsten
knappast når upp till detta värde,
i följd hvaraf nötningen af dragare, körredskap
och arbetskläder blir en ren förlust,

b) Skall härtill husbehofsvirke köpas, synas
svårigheterna för bergningen blifva öfverhandtagande.
c) Det är redan brist på arbete
för den befolkning, som finnes.

FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.

205

2. a) Sedan några decennier tillbaka endast
genom timmerkörning och skogsafverkningsarbeten.
Men priserna härför äro numera
ytterst nedtryckta och arbetena blifva
mer och mer tillfälliga för att om en snar
framtid nära nog försvinna. Någon stadigvarande
framtida inkomst att bygga på, äro
dessa inkomstkällor sålunda icke för dem,
som sjelfva sakna afverkningsbar skogstillgång.
c) Huruvida biinkomsterna för närvarande
tåla att ytterligare delas mellan en
ökad jordbruksbefolkning, är svårt att säga;
deremot visar sig, att till följd af de nedgående
tiderna aktningsvärda utflyttningar
egt rum, icke minst till norra Amerika.

Klöfsjö.

a) Genom körslor i bolagens skogar samt
i ringa mån genom forsling af varor till
-handlande i socknen. Något varaktigt stöd
för jordbruket kunna inkomsterna deraf icke
blifva, b) Nej, alldeles icke. c) Nej.

Rätan.

Svar saknas.

Sveg.

1. a) Genom timmerafverkning åt bolagen
och forkörning.

2. a) Genom timmerkörning och annat
arbete åt bolagen. Inkomsterna häraf antagas
komma att betydligt minskas och
äro i väsentlig grad beroende af konjunkturerna.
b) Nej.

Linsell.

a) Genom skogsarbete åt trävarubolagen,

b) Nej.

Elf ros.

1. = Sveg 1.

2. a) Genom skogsavverkning och varutransporter.
Till en del kunna dessa inkomstkällor
äfven påräknas för framtiden,
ehuru de gifveivis för hvarje år förminskas,
till följd deraf att den gröfre och mognare
skogen uttages, medan den yngre tillväxande
skogen icke tål så stor afverkning,

j att den kan blifva ett varaktigt stöd för
jordbruket. Genom förbättrade kommunikationer
kan möjligen en stor del nu såsom
värdelöst i skogarna liggande skogsaffall och
j vindfällen tillvaratagas för kolning, hvar|
igenom jordbrukaren kunde bereda sig ar|
bete och inkomster, b) Nej. c) Nej.

Lillherdal.

1. a) Genom timmerkörning vid bolagsi
afverkningarna och körning af foror. b) Nej.

c) Ja.

2. a) Genom timmer- och forkörning.
Dessa inkomstkällor äro ingalunda tillräck \

liga för alla utgifter, som för närvarande
förekomma och synas blifva allt för ovaraktiga
för att kunna påräknas för framtiden.

Ytter-Hogdal.

a) I första hand genom arbetsförtjenster
vid trävarurörelsen samt i någon mån ge;
nom försäljning af kreatur och ladugårdsprodukter.
Den förra inkomstkällan är alli
tid beroende af konjunkturerna och kan
knappast för framtiden lemna något varaktigt
stöd för jordbruket. Den senare inkomstkällan
kan blifva mera betydande i
mån af jordbrukets förbättring, b) Nej.

c) Dessa biinkomster kunna långt mindre
räcka till för en ökad jordbruksbefolkning.

Ofver-Hogdal.

a) I första hand genom arbetsförtjenst
vid skogsrörelser, samt i någon mån genom
försäljning af kreatur och ladugå.rdsprodukter.
Den förra inkomstkällan är alltid be
roende, af konjunkturerna och kan ej för
framtiden lemna något säkert stöd åt jordbruket.

Hede.

Genom skogsarbete åt bolagen. Denna
inkomstkälla måste emellertid taga slut, då
bolagens skogsutdrifningar upphöra. För
närvarande finnes ingen utsigt till någon
allmän biinkomst, som kan tjena till stöd
för jordbruket i framtiden.

206

FR A (i AN 17. SOCKENOMBUD.

Storsjö.

1. Genom boskapsskötsel kan säker och
varaktig inkomst beredas. Skogsförtjenster
äro att anse såsom tillfälliga och osäkra.

2. Genom förtjenst vid skogsafverkning.
Inkomsterna härvid äro dock långt ifrån
tillfredsställande och kunna icke påräknas
för framtiden.

Vemdalen.

a) Genom timmerafverkning åt bolagen,
så länge afverkningarna räcka, b) Svårligen.

Tännäs.

a) Genom for- och skogskörning; men
kunna dessa inkomstkällor näppeligen betraktas
såsom ett varaktigt, af konjunkturerna
väsentligen oberoende stöd för jordbruket
i framtiden, b) Nej. c) Nej.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordm äling.

a), b) Genom körslor och annat arbete,
oftast uti sågverksbolagens tjenst, men dessa
biinkomster äro beroende af konjunkturerna
och torde näppeligen kunna anses såsom
egentligt stöd för jordbruket eller kunna
upprätthålla detta utan husbehofsskog.

Bjurholm.

a) Genom skogsarbeten — afverkning,
tjärbränning och flottning — samt genom
forsling af varor från jern vägen till fjellsocknarna.
Dessa inkomstkällor komma
dock att för framtiden minskas, emedan
skogstillgången otvifvelaktigt aftager och
varutransporten söker sig andra vägar, b)
I allmänhet icke. c) Nej.

Umeå.

1, 2. Genom arbete i stad, vid sågverken
och lastageplatserna, lassforning och
skjutsning samt stenbrytning och forsling
af sten m. m. I närheten af stad eller industri
kunna dessa inkomstkällor få anses
såsom varaktiga, men på samma gång, som
goda konjunkturer inträffa, uppstår lätteligen
öfverbefolkning vid de olika arbetsplatserna,
hvarigenom arbetsförtjensterna
kunna upphöra eller, åtminstone i betydlig
mån, inskränkas.

Vännäs.

Genom lasskörning åt handlande, afverkning
å bolagsskogarna, arbete vid flottlederna
samt i någon mån hemslöjd, b) Nej.

c) Nej.

Säfvar.

1. Inga af konjunkturerna oberörda inkomskällor
äro för jordbrukarne i orten att
påräkna. Genom fiske, tjärbränning, skogsoch
sågverksarbete, körslor m. m. bereda
de sig kontanta inkomster.

2. a) Genom försäljning af ladugårdsprodukter.
b) Tvifvelaktigt.

Degerfors.

1. Svar saknas.

2. a) Genom lasskörning åt handlande, afverkning
och timmerforsling åt bolagen, arbete
vid flottlederna och i någon mån genom
hemslöjd, b) Nej. c) Nej.

Bygdeå.

Vanligen genom körslor och skogsarbete
hos bolagen, timmerflottning, varuforsling
och arbete vid byggnadsföretag o. s. v.
Dessa inkomstkällor äro alltid tillfälliga och
ovaraktiga. Deras anlitande i någon vidsträcktare
mån visar sig också merendels
vara början till slutet af bondens existens
såsom sådan.

FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.

207

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. Tillfälliga, osäkra arbetsfört] enster.

2. a) Förnämligast genom afverkning och
framforsling af skogsprodukter åt bolagen,
men de inkomster, som erhållas derigenom,
vexla efter olika konjunkturer, b) Nej. c)
Nej.

Skellefteå.

Genom tjärtillverkning, körslor, timmerflottning,
vägbyggnader, dikning, tillfälliga
arbeten vid lastning i hamn och vid sågverken
af trävaror. Dessa inkomstkällor äro
af mycket ovaraktig beskaffenhet och utgöra
ingalunda något säkert stöd för jordbruket.
Jordbrukets bestånd bör icke i någon
mån byggas på dylika förtjenster.

Byslce.

Genom skogskörslor, flottningsarbeten, arbeten
vid sågverken med justering af plankor
och bräder för skeppning samt inlastning
å fartyg. Under goda konjunkturer
äro dessa arbeten väl aflönade, men å
tider, då konjunkturerna äro tryckta, dåliga,
ja, kunna nära nog upphöra, b) Ja, om de
goda tiderna i afseende å arbetsförtjenster
fortfara.

Jörn.

a) Genom lass- och timmerkörning. Dessa
inkomstkällor äro ej att påräkna såsom ett
varaktigt, af konjunkturer oberoende stöd
för jordbruket i framtiden, b) Nej. c) Nej.

Norsjö.

a) Genom bif ört j enster af olika slag, särdeles
utdrifningar, i synnerhet å kronoskogar,
för hvilka förtjensters erhållande sjelfegande
bönder fara ända till 30 å 40 mil långa
vägar till mindre befolkade trakter med
hästar och folk, när tillgång för sådana förtjenster
inom hemorten finnes i allt för
ringa omfattning. Vidare genom varutransporter
och tillverkning af tjära. Dessa förtjenster
äro dock otillräckliga, b) Nej. c)
Nej.

Löfånger.

Så länge salpetermonopolet varade, tillverkades
salpeter och inbragte rätt ansenlig
inkomst men, sedan det upphörde, hafva
bönderna varit hänvisade att, så godt som
uteslutande, taga den kontanta inkomsten
från sin ladugårdsskötsel.

Nys åtra.

1, 2. Några inkomster, förutom från jordbruket
härledande, finnas icke att påräkna
i socknen.

Mald.

1. a) Timmerdrifning och tjärbränning,
hvilka inkomstkällor påtagligen äro beroende
af konjunkturer, b) Nej.

2. a) Genom timmerdrifning och tjärbränning.
b) Nej. c) Nej.

3. a) Timmerdrifning och tillverkning
af tjära, b) Ej för närvarande.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. Genom skogsarbete, flottningar o. d.
Konjunkturerna vexla och inverka betydligt.

2. a) Genom skogskörslor, virkesflottningar
m. m. Förenämnda arbeten, som mången
gång visa sig förlustbringande, hvarken
äro eller kunna för alla blifva af någon
varaktighet såsom stöd för jordbruket, som
under tiden försummas. Detta har ock
nogsamt visat sig under nuvarande dåliga
trävarukonjunkturer. b) Der husbehof svirke
saknas, försvåras naturligtvis upprätthållandet
af jordbruk.

3. a) Genom arbete åt bolagen vid afverkningar
m. m., men härigenom dragés
jordbrukaren från sitt egentliga arbete, som
borde vara vid hemmanet. Bäst derför, om
arbetet kunde ske genom bolagets egna,
fasta eller legda, arbetare, så att bonden
tvingades att sköta sitt hemman. Häri har
en oriktig uppfattning redan från början
af bolagens skogsförvärf gjort sig gällande,
derigenom att i afverkningskontrakten in -

208

FRAGAN [7. SOCKEN OMBUD.

rymts förbehåll för säljare till arbeten framför
andra åt bolaget på den försålda skogens
afverkning. Med ökad insigt om jordbrukets
värde och betydelse bör man hoppas,
att, om öfver hufvud taget den sjelf
egande bondeklassen kan bibehållas, den
äfven skall så småningom inse, att det för
den blir fördelaktigare att arbeta för egen
härd än gå andras ärenden för en aflöning,
som sällan betalar sig ens för den tid, arbetet
varar, och endast undantagsvis ger
behållning för förkofran af hemmet, b)
Arbetet åt bolagen kan förty icke räknas
i allmänhet gagna jordbruket och än mindre
ersätta bristen på husbehof svirke.

Stensele.

a) Genom skogsavverkning, timmerdrifning
och flottning, men denna inkomstkälla
sinar snart nog, då det afverkas så väl,
att man på stora sträckor skall få vänta i
60, ja 100 år, innan ordinär timmerskog
der tillvuxit, b) Nej.

Horsele.

a) Genom arbete i bolagens tjenst med
timmerdrifning och timmerflottning, men
denna inkomstkälla är icke att påräkna såsom
något varaktigt, af konjunkturerna oberoende
stöd för jordbruket, b) Nej. c)
Ännu mindre.

Asele.

a) Hufvudsakligen genom timmerdrifning,
flottning o. d., en inkomstkälla som dock
snarare verkar som ett hinder än såsom
ett stöd för jordbruket och som naturligtvis
alltid kommer att vara beroende af konjunkturerna.
b) Under inga förhållanden.

Fredrika.

1. Mest''''genom timmerkörning åt bolagen
och timmerflottning från kronoparkerna
m. m.

2. a) == 1. Dessa inkomstkällor äro dock
helt och hållet beroende på konjunkturerna
och kunna icke anses som ett väsentligt
stöd för jordbruket i framtiden, b) Nej.
c) Nej.

Örträsk.

1, 2. a) Genom timmerafverkning och
andra tillfälliga arbeten, hvilka dock icke
äro att påräkna såsom ett varaktigt stöd
för jordbruket i framtiden och b) ännu
mindre upprätthålla ett jordbruk, som saknar
husbehof svirke.

Vilhelmina.

a) De förnämsta och nära nog enda inkomstkällorna
för ifrågavarande jordbrukare
äro timmerafverknings- och flottningsarbeten
samt för ett fåtal transport af varor från
jern vägen, hvilka samtliga dock äro mer
eller mindre beroende af rådande konjunkturer.
b) Under inga förhållanden, c) Nej.

Dorotea.

1. Genom arbeten med timmerafverkning
och till någon del äfven genom försäljning
af hästar och nötkreatur. Inkomster
genom skogsavverkning åt bolag och
bönder kunna emellertid endast påräknas,
så länge skogsavverkning kan komma i fråga.
Skulle nu gällande skogslag upphöra och
lemna rum för fri afverkning, blefve lappmarken
utan tvifvel en landsdel, som folie
i ödesmål, utan möjlighet att genom enbart
jordbruk bereda nödtorftigt uppehälle åt
sina brukare. Skogen måste här uppe betraktas
äfven som skyddsskog, som omöjliggör
landets utarmande och obeboelighet.
Jordbruket behöfver skog till stöd, men
äfven till skydd.

2. a) Genom arbete i skogarna och timmerflottning.
b) Nej. c) Nej.

Tärna.

1, 2. Se svar till frågan 13. Boskapsskötseln,
som, i anseende dertill att
det i de flesta byar icke är lönande att
odla spannmål, är hufvudnäring, kan i allmänhet
sägas föda sin man. Fiske och
i synnerhet ripfångst ha hittills varit vigtiga
binäringar. De, som företrädesvis idkat
fiske och jagt, stå sig dock sämre än de,
som uteslutande hålla sig till boskapsskötseln.

FR A Oi AN 17. SOCKENOMliOT).

309

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Genom skogskörsel- i Lappmarken,
hvilka under de gångna årens goda trävarukonjunkturer
varit särdeles inbringande, och
genom flottnings- och sågverksarbete. Dessa
inkomster bero ju dock af konjunkturerna
och räcka för närvarande knappast till åt
den befolkning, som finnes.

2. I hufvudsak = 1.

Elf sby.

a) Genom timmerdrifning och flottning.
Dessa biinkomster, som förut varit mycket
stora, äro f. n. i följd af dåliga konjunkturer
låga och varda genom minskning i
timmertillgången mindre att påräkna i framtiden.
b) Tillgängliga biinkomster måste
anses kunna upprätthålla äfven de jordbruk,
som sakna husbehofsvirke, enär dessa äro
få. c) Ja, om annars jordbruket rätt skötes
och ett sparsamt lefnadssätt iakttages.

Arvidsjaur.

a) Genom timmerdrifning, flottningsarbete,
strömrensning, tjärtillverkning och dylikt
arbete i likhet med den lösa befolkningen,
som saknar jordbruk. Dessa inkomstkällor
äro dock allt annat än varaktiga
och kunna icke påräknas som stöd för
framtiden. De äro uteslutande beroende af
konjunkturerna. Ibland äro arbetspriserna
så nedtryckta, att förtjensten knappast räcker
till för lifsuppehället under arbetstiden,

b) Nej, åtminstone icke på ett tillfredsställande
sätt. o) Nej.

Arjepluog.

Biinkomsterna utgöras hufvudsakligen af
timmerkörslor, timmerflottningsarbeten och
fiske. Dessa inkomster komma naturligtvis
att fortfara för all framtid, ehuru de äro
beroende af konjunkturerna och ej alltid
kunna bli så störa, som de varit under

sista årtiondet, b) Nej, knappast för jordbruk,
som saknar all skog till afsalu, c)
Jordbruket i orten torde så småningom
komma att upphjelpas, så att binäringar i
en framtid ej behöfvas i så omfattande mån
som nu. Derför torde de räcka till äfven
för ökad jordbrukande befolkning.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå.

Biinkomsterna äro endast tillfälliga arbeten
vid sågverk och malmskeppning samt
kolarbeten äfvensom i någon mån lasskörningar
och dylikt. (Vice pastorn Lundblad
tillägger:) I allmänhet reda de jordbrukare
sig bäst, som ej söka tillfälligt arbete, utan
egna hela sin tid åt jordbruket. Till och
med ganska stora inkomster, vunna genom
tillfällig arbetsförtjenst, hafva aldrig visat
sig vara af någon nämnvärd nytta för jordbruket.

Ofver-Luleå.

Genom timmerdrifning å krono- och bolagsskogar
samt andra tillfälliga biförtjenster.

Edefors.

a) Genom timmerdrifning och flottningsarbeten,
hvilka arbeten dock i högsta grad
äro beroende på trävarukonjunkturerna. b)
Knappast, c) Nej.

•Tochmock.

a) Timmerdrifning, flottningsarbeten, körslor
o. d. b) Nej. c) Ja.

3. Kalix fögderi.

Piäneå.

1. a) Den bästa inkomstkällan är timmer -körning samt flottning. Bönder utan hästar,
och det är ett stort antal, skaffa sig nödiga
biinkomster genom arbete vid jernvägsbyggnader,
sågverk och andra både enskilda och

210

FKAfiAN 17. SOOKfiNOMBUO.

offentliga arbeten i stad och på land. Fölen
stor mängd utgöra för öfrig! dylika arbeten
det väsentliga i deras verksamhet,
jordbruket deremot betraktas och handhafves
blott som binäring, c) Ej lätt att förutsäga,
då konjunkturerna så lätt vexla och
dagsverksprisen ibland gå upp ända till 5
ä 6 kr., ibland sjunka till 1 å 1.5 0, om
ens arbete kan fås. För närvarande utgöres
biinkomsten från bolagen af ungefär 70,000
kr. per år och med rationell skogsvård torde
den med säkerhet i en framtid kunna sättas
till 100,000 kr. per år.

2. a) Genom biinkomster af i öfvervägande
grad sågverksindustrien, såsom t. ex.
skogsdrifning, flottningsarbeten, ångsågs- och
brädgårdsarbeten m. m. dyl. Dessa inkomstkällor
äro icke af varaktig natur samt
mera till skada för jordbruket, c) Bestämdt
svar kan ej gifvas.

Neder-Kalix.

1. a) Tillfälliga biinkomster anses ej vara
af beskaffenhet, att ett jordbruk kan upprätthållas
som sig bör, synnerligast som dylika
förtjenster oftast förekomma under den
tid jordbruket bör skötas, och de äro dessutom
mycket ovaraktiga och beroende af konjunkturerna.
c) För närvarande någorlunda,
men efter hvad det vill synas, torde do
framdeles blifva otillräckliga.

2. Mest genom timmerkörningar och
skjutsande eller transportering af varor,
flottningar och arbete på sågverk. Derigenom
får nog mycken duglig mark ligga
ouppodlad, till folkets förderf, ty om sämre
förtjensttider komma, så är nog fara för
dörren, att fattigdomen kommer att intränga.

< yfrer-Kalix.

a) Genom timmerkörning och tiinmerflottning.
Det är dock svårt att säga, huruvida
dessa inkomstkällor för framtiden kunna
vara att påräkna såsom ett varaktigt stöd
för jordbruket, b) Näppeligen, c) Nej.

Geliivare.

a) Genom timmerkörning och timmerflottning.
Denna inkomstkälla är gifvetvis
i hög grad beroende af konjunkturerna,
men måste dock betraktas som ett väsentligt
stöd för jordbruket, b) Nej. c) I någon
mån.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

a) Genom ladugårdsskötsel. De strandegande
bönderna vid kusten hafva genom
dem tillhöriga laxfisken, ännu i början af
1890-talet, haft en väsentlig inkomst, likaså
de bönder, som haft del i det regal a laxfisket
i eif var, men då laxfisket på de senare
åren i hög grad försämrats och kronan
lagt under sig elffisket, så är ej numera
någon inkomst att förvänta från det
hållet. Någon annan biinkomst än arbete
vid sågverken finnes ej.

Karl Gustaf.

1. Biförtjenster saknas. Derför har
folkmängden sedan år 1860 förökats med
endast ej fullt ett hundra personer. De
utflyttades antal är årligen i medeltal 30
personer större än de inflyttades.

2. Genom varutransport, men denna biförtjenst
är mycket beroende af konjunkturerna
och derför osäker.

Hietaniemi.

Svar saknas.

Öfver-Torneå.

Skogsutdrifning, timmerflottning samt lasskörning.
Sistlidne vinter har ingen nämnvärd
skogsutdrifning bedrifvits, hvadan förtjensterna
varit ringa. Detta har äfven
återverkat på lassforslingen, så att frakterna
varit mycket låga. Af dessa biförtjenster
äro de begge förstnämnda beroende af konjunkturerna.
Lassforslingen är afgjordt till
skada för jordbrukaren, som sliter ut sina
dragare och insuper skadliga vanor vid besök
å krogar. Bristen på förtjenster har

FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.

211

sistlidne vinter och vår framkallat en stark
emigration. Slöjdkunniga jordbrukare finnas
ock, som förtjena ganska mycket, och
tyckes deras förtjenst vara säkrare och i
alla afseenden till större välsignelse. Då
stor efterfrågan på handtverkare råder och
man nu är hänvisad till personer från andrahåll,
torde en handtverksskola kunna uträtta
något äfven för den mindre jordbrukaren,
som bevisligen utan att dragas
från jordbruket under långa vinteraftnar
kan, om han förvärfvat någon händighet,
förfärdiga en mängd varor, som finna afnämare
med lätthet. Endast dylika biförtjenster
synas kunna bli ett verkligt stöd
för jordbrukaren.

Korpilombolo.

1. a) Genom timmerkörning och transport
af foror. Då en viss virkesmäugd årli- ;
gen utstämplas från kronoparkerna, kan timmerkörningen
anses såsom ett stöd för många
jordbrukare, b) Nej.

2. a) Genom afverkning och framdrifning
af timmer och flottningsarbeten, dervid
de ofta vigtiga såningsarbetena å hemmanen
blifva helt och hållet försummade eller
ock slarfvigt utförda. Dessa inkomster äro
dock i högsta grad beroende på rådande
konjunkturer och kunna således aldrig ega
någon framtida säkerhet, ej heller utgöra
något stöd för jordbruket, b) Nej. c) Nej.

Tärendö och Pqjala.

1. a) Genom timrets huggning, körning
och flottning, forsling af lass samt äfven
arbete vid malmgrufvorna i Gellivare. Allt
detta är dock beroende af konjunkturerna.
En del verkställa ock landsvägslagning åt
aflägset boende, postforsling m. m. Dessa

j förtjenster torde nog äfven för framtiden
; utgöra ett stöd för jordbruket, b) Ja, så
länge de räcka, c) Nej, under nuvarande
förhållanden; ja deremot, om jordbruket
; uppdrefves och man mera vande sig vid
| sparsamhet och om andra inkomstkällor
(slöjd eller annat) kunde öppnas till biförS
tjenst.

2. a) Genom timmerdrifningar, tjärbränning,
lassforsling, flottningsarbete och
dylikt, som dock är beroende af konjunkturerna.
b) Ja, så länge de tillfälliga förtjensterna
räcka, c) Nej.

JucJcasjärvi.

a) En hvar jordbrukare på orten med
den utveckling jordbruket hittills under det
karga klimatet och andra ogynnsamma omständigheter
förmått uppnå, måste genom
hvarjehanda arbetsförtjenster bereda sig kontanta
inkomster såsom bidrag till den knapphändiga
inkomsten af jordbruket, men dessa
endast tillfälliga inkomstkällor kunna ej
betraktas såsom ett varaktigt framtida stöd
för jordbruket, b) Detta är icke att påräkna.
c) Arbetsförtjensterna här på orten
äro ganska väsentligen beroende af konjunkturerna
och vid vissa tillfällen otillräckliga
för ortens befolkning.

EnonteTcis.

Genom fiske, ripfångst och forsling af
fiskpartier från Skibotten till de svenska
a.rbetscentra i Gellivare och Juckasjärvi och
till Kengis marknadsplats. Äfven pläga de
bättre bemedlade jordbfukarne köpa af lapparne
renar för att slagta dem och sälja
stekarna och hudarna med större eller mindre
vinst till lappvaruhandlande på ofvan
nämnda platser.

212

FRÅGAN 17. LANDTMÄTBEISTATEN.

Landtmäteristaten.

I. Kopparbergs län.

1—10. a) Den jordbrukande befolkningen,
hvars egendomar i regel äro för små att
kunna lemna full bergning åt dess brukare,
är för närvarande i öfre Dalarne hänvisad
till den arbetsförtjenst, som lemnas af trävarubolagen,
såsom timmerdrifning, kolning
och arbete vid sågverk m. m. samt i
i ringa mån till husslöjd, c) Såvida trävaruindustrien
för framtiden får såsom hittills
utveckla sig på ett naturenligt sätt,
torde densamma framgent komma att lemna
den jordbrukande befolkningen tillfälle till
den arbetsförtjenst, densamma behöfver icke
allenast för upprätthållandet af jordbruket
i dess närvarande utsträckning utan äfven
för jordbrukets rationellare utveckling och
befolkningens ökning.

11. a) Genom skogsarbete och körslor,
dock mycket beroende på trävarupriserna,

b) Svårligen, c) Nej.

12. (Jerna socken.) De egentliga kontanta
inkomsterna, som den jordbrukande befolkningen
i orten kan erhålla, äro för arbeten
vid skogsafverkning och flottning — men

| dessa arbeten tyckas knappast alla år räcka
till inom socknen, utan fara nog många till
andra trakter för dylikt arbete. På senare
år hafva bolag börjat drifva kolrörelse, och
hafva nog många jordbrukare sin vinterförtjenst
på detta arbete. Men fortsättes
kolningen länge lika oförsynt som hittills
och bolagen ej förpligtas att så igen skog,
vore nog bäst för socknen, om denna industri,
såsom bolagsarbete, helt och hållet
upphörde.

13. a) Vanligen genom bedrifvande af
handel, handtverk, flottning och skogsarbeten
och torde väl inkomster häraf vara att påräkna
ännu uti en ganska lång framtid, b) Det
jordbruk, som saknar husbehofsvirke och är
hänvisadt att anskaffa detsamma genom köp,
anses för framtiden vara mycket tvifvelaktigt.

Äfven för en ökad jordbrukande befolkning
torde biinkomsterna vara tillräckliga.

14. (Mora oeh Orsa socknar). Hufvudj
sakligast genom s. k. timmerdrifningar,
| hvilka nog torde pågå ännu i många år.

II. Gefleborgs län.

1. a) Genom skogsarbete och flottning
dels åt bolagen dels åt enskilda trävaruhandlare
samt genom arbete vid sågverken
eller industriella verk äfvensom genom fiske
(detta endast i kustsocknarna). Dessa biförtjenster
böra vara varaktiga, så vidt en
rationell vård om skogen genom lag blir

obligatorisk och fisket från statens sida beskyddas.
b) Ja. c) Ja.

2. a) Mestadels genom skogsarbete och
fiske, hvilka inkomstkällor antagas äfven
kunna påräknas för närmaste framtiden i
nästan samma mån som hittills, om rationel]
hushållning för skogsbruk och fiske

FKÅGAN 17. LAN DTMÄT K RIST AT UN.

•213

blir obligatorisk, b) Knappast, c) Ja, ännu
för en tid.

3. a) Genom skogs- och brädgårdsarbeten
och ej så sällan genom egna trävaraspekulationer
samt i kustsocknarna fiske. Att
det stöd, som trävarurörelsen härvidlag erbjuder,
i väsentlig mån är beroende af konjunkturerna,
visar erfarenheten. Huruvida
detta stöd skall blifva af något värde för
framtiden, beror helt och hållet på, om skogarna
kunna skötas så, att de för framtiden
kunna lemna material till en dylik rörelse.
Fisket, som i mindre grad är beroende på
konjunkturer, torde dock för att fortvara
såsom en i någon mån säker inkomstkälla
äfven tarfva en omtänksam vård. b) Svårt
att afgöra, men säkert är, att en arbetare,
som jemte sitt biarbete eger ett sådant jordbruk,
har en betydligt tryggare existens än
den, som är helt hänvisad till annat arbete.
c) Under förutsättning att den lösa
arbetarestammen blir oförändrad, torde ofvan
nämnda biinkomstkällor knappast vara att
påräkna för en ökad jordbrukande befolkning.

4. (Ockelho socken.) a) Genom skogskörsel-,
kolning, timmer- och vedhuggning
samt flottningsarbete o. d. finnas utvägar
till inkomster för närmaste framtiden och
af konjunkturerna ej väsentligen beroende,
b) Dessa biinkomster (hvarför ej hufvudin -

komster?) måste för närvarande uppehålla
de mindre jordbruken, c) Tvifvelaktigt, om
man tänker sig, att återväxt och skörd å
skogsmarken ej stå i rimligt förhållande
till hvarandra.

5. (Södra Hélsingland.) a) I de flesta fall
genom arbete vid skogsdrifningarna, hvilken
inkomstkälla, äfven om den är beroende
af konjunkturerna, likväl torde få räknas
som ett godt stöd för det mindre jordbruket,

c) Förefaller blifva svårt, åtminstone så
länge jordbruket icke är högre uppdrifvet.

c) Oaktadt biinkomsterna i det närvarande
ej äro att anse såsom fullt tryggande, torde
en ökning af den jordbrukande befolkningen
likväl kunna ske, och detta på den grund,
att betydligt mera arbete behöfver nedläggas
på jordbruket, ett arbeté, som, rätt bedrifvet,
kommer att väl löna sig; och efter hand
som jordbruket härigenom förbättras och
öfverskott uppstår, skall jordbrukaren nog
också finna utväg till kontanta inkomster.

6. (Norra och vestra Hélsingland.) a) De
i dessa trakter vanliga biförtjensterna äro
skogskörslor och skogsarbete under vintern
samt på vissa orter forkörning. Skogsarbete
är nog i vestra Helsinglands skogsbyggder
alltid att påräkna, ehuru tillgången torde
minskas. Forkörningen torde genom jernvägsanläggningar
upphöra, c) Nej.

III. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, Besele och Barnsele tings lag.

) a) Genom arbete dels vid afverkning,
flottning af timmer och vid sågverk, dels
ock i mindre omfattning med varutransportering,
hvilka näringsgrenar torde vara
mer eller mindre beroende af konjunkturerna.
Då båda dessa näringsgrenar gifvetvis
draga arbetskrafterna från det i allmänhet
tyngre jordbruket, blifver följden, att
jorden ej brukas som sig bör, hvarjemte

förtjenta penningar åtgå till lefnadsomkostnader
för häst och karl, som vid utelifvet
ställer sig betydligt högre, c) För en ökad
jordbrukande befolkning torde det te sig
vanskligare än för närvarande i fråga om
dessa biinkomster.

2. (Norra Ångermanlands nedre del)

a) Rikliga tillfällen att erhålla kontanta inkomster
gifvas äfven för den sjelfegande
bonden genom bolagens skogsafverkningar

214

FRÅGAN 17. LANDTMÄTERI STATEN.

och timmerflottning och utan att jordbruket
derpå blir lidande, om tillgängliga arbetskrafter
afpassas efter förhållandena. Dessa
arbeten äro dock beroende på trävarukonjunkturerna.
c) Torde ej vara möjligt.

3. a) Genom kroppsarbete hufvudsakligast
hos bolagen. Tillgången på arbetsförtjenst
är god öfverallt; snarare är det brist
på arbetsfolk. Arbetsförtjensten kan dock
väsentligt variera t. ex. vintern 1900 3
å 3.so kr. pr dag, vintern 1902 1.5 0
å 2 kr. pr dag.

Då arbetsförtjensten är stor, vilja arbetarna
icke lägga sig till med jordbruk, utan
hyra husrum och lefva på fortjensten. Då
arbetsförtjensten åter är mindre, finner man
dem mera benägna att upparbeta en egen
torfva, åt hvars skötsel de kunna hängifva
sig, då arbetsförtjenst saknas, c) Orten torde
kunna icke blott föda utan äfven behöfva

IV. Jém1

a) Genom skogskörslor, flottningsarbete,
skjutsning af foror med proviant, hö och
hafre samt förskotter å bolagens kontor och
tre månaders vexlar i bankerna. Dessa biinkomster
sina mer och mer och ersättningen
för skogskörslor nedsättes för hvarje
år till följd af den stora mängden af kö -

en väsentligt ökad stam af arbetsfolk, som
hvarken behöfver sakna tillgång till arbetsförtjenst
eller mindre jordbruk.

4. (Torps socken.) a) Hufvudsakligen

genom timmerkörning i skogarna under
vintern. Småbönder och torpare, som ej
hafva egen häst, förtjena sin dagspenning
såsom huggare. Denna inkomst är dock
så mycket beroende af konjunkturerna och
trävarumarknadens ställning, att den ingalunda
kan anses såsom ett alltid till hands
varande stöd för jordbruket. . Några andra
inkomstkällor finnas ej heller, frånsedt tillfälliga
dagsverken och körslor eller flottningsgöromål;
hemslöjden är föga utvecklad,
och någon slöjd till afsalu förekommer ej
veterligen i socknen. Biskötsel har försökts,
men ej slagit väl ut. Jagt och fiske äro
af ringa betydelse. Hästafveln är ej tillräcklig
för ortens behof.

ands län.

rare och den minskade virkestillgången.
b) Det jordbruk, som är hänvisadt till att
köpa sitt behof af virke, kan ej uppehållas
genom inkomsten af de biförtjenster, som
nu finnas, c) Biinkomsterna äro redan otillräckliga
för den befolkning, som finnes.

V. Vesterbottens län

1—5. a) Genom timmerafverkning, flottning
och arbetsbiträde vid sågverken, äfvensom
genom forsling af varor till de från
de större kommunikationslederna aflägset
belägna delarna af länet. Varaktigheten af
dessa inkomster torde dock vara oviss och
mycket vexlande med bättre och sämre
konjunkturer, hvadan desamma ej kunna
beräknas såsom något varaktigt stöd för en
ökad jordbrukande befolkning.

6. (Lycksele socken) a) Genom skogs körslor,

timmerafverkning och virkesflottning
samt i vissa delar af socknen tjärbränning
söker befolkningen att skaffa sig
nödvändiga kontanta inkomster, och torde
dessa biförtjenster allt framgent vara att
påräkna, fastän ena året större, andra deremot
mindre, b) Ingen nämnvärd skillnad
å de jordbruk, som ligga i närheten af
kronoparker, der tillgång finnes att få så -

frågan 17. landtmäteristateN.

215

dant genom köp. c) Sannolikt ej, men inga
utvägar för arbetsförtjenst'' torde i och med
lättare kommunikationer yppa sig.

7, 8. Svar saknas.

9. a) Godsforsling, skogskörslor och arbete
vid sågverken äro de inkomstkällor,
hvarifrån den kontanta inkomsten i allra
flesta fall tages, men äro dessa inkomst -

källor ej kontanta, utan beroende af konjunkturförändringar.
b) Upprätthållandet
af ett jordbruk, beroende af dessa biinkomster,
torde svårligen kunna ske. c) För ökad
jordbruksbefolkning, torde dessa inkomster
näppeligen räcka till.

10. Svar saknas.

Yl. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från länets hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.

2. a) Genom arbete vid sågverk, skogsarbeten,
fiske och i öfre landet äfven jagt.
De två förra sätten äro mycket beroende
af konjunkturerna, dock mindre för bolagens
arren datorer, emedan dessa få i första
hand arbete af bolagen, b) Ja, dock torde
vid längre brist på arbete svårigheter uppstå.
c) Ja, ty det är att hoppas, att äfven,
om flera tillfällen till arbetsförtjenst ej skulle
uppstå i en framtid, större afkastning af
jordbruket skall minska behofvet af biinkomster.

3. Äfven då den sjelfegande jordbruksbefolkningen
ökas, torde biförtjenster kunna
påräknas, som bereda stöd för jordbruket
samt motsvara utlägg för husbehofsvirke.

4. a) Genom arbets- och körförtjenster.
Ringa husslöjd, b) Alltid vanskligt, c) Ökad
befolkning skaffar ökade behof. — Det kan
aldrig blifva för mycket folk.

5. a) I kustlandet mångenstädes genom
tjärbränning. Under dåliga konjunkturer
är den en allt utom lönande näring, men
den bereder dock bonden en större summa
på en gång. Varuforsling upp till lappmarkssocknarna
sysselsätter ett stort antal
fattigare bönder å de från jordbruket lediga
tiderna. Många jordbrukare söka sig tidtals
arbete i städerna och andra orter med
jord-, sten- och byggnadsarbeten. De tid
efter annan återkommande landsvägsbygg -

naderna (äfven jern vägsbyggnader) bereda
likaså inkomster för många jordbrukare.

1 lappmarken utgöra tim mer drif ning och
flottning de hufvudsakliga göromålen å den
tid, då jordbruket hvilar. Dessa sysselsättningar
hafva varit lönande, men i våra dagar
har det blifvit alltmer vanligt, att de t. o.
m. åsamkat arbetaren förlust, i det att ersättningen
ej varit tillräcklig ens till lefnadsomkostnaderna.
De sjelfegande bönder,
hvilkas ekonomi är något bättre, sysselsätta
sig ej gerna med skogsafverkning åt andra.
Insigt börjar äfven vinnas om det olämpliga
att under månader åsidosätta det, som
äfven under vintern bör åtgöras åt hemmansbruket,
för skogskörslorna, helst då
dessa ej lemna nämnvärd behållning. Timmerflottningen
sysselsätter företrädesvis den
yngre befolkningen. En god inkomstkälla
har mer och mer börjat anlitas af allmogen,
nemligen dels inköp, utdrifning
och försäljning af vindfälld skog å kronoskogarna,
dels inköp af mindre utstämplingar
å desamma. Svårt är att afgöra,
om alla dessa och flera dylika biinkomster
skola kunna betraktas som ett varaktigt
stöd för jordbruket äfven för framtiden.
b) Biinkomsterna äro ej af den
betydenhet, att de kunna sätta en jordbrukare,
som saknar skog, i stånd att genom
köp förskaffa sig husbehofsvirke och
vedbrand. Minst då man väl må hoppas
på en fortgående ökning af jordbrukare -

216

peIgan 17. landtmateristaten.

klassen. För närvarande bereda .sig inånga
jordbrukare, som sakna tillräcklig husbehofsskog,
sådan genom inköp för rampris
(25 å 50 öre lasset) från kronoskogarna af
s. k. torrfuru, duglig äfven till byggnadsvirke.
Och mången bonde spar egen skog,
då han har denna billiga tillgång. Men
huru långt förslår denna inom kort!

6. Genom arbetsförtjenster vid tiinmeraf
verkningar, sågverk, jern vägsbyggnader
m. m., hvilka alla inkomstkällor naturligtvis
äro väsentligen beroende af konjunkturerna
och ej att påräkna såsom något varaktigt
stöd.

Skogsstaten.

I Gefle=Dala Distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Öster-Dalar nes revir.

a) Hufvudsakligen genom skogskörslor,
timmer och kol. Förtjensterna deraf beroende
af konjunkturerna, b) Äro konjunkturerna
goda, som förhållandet här i allmänhet
är, kan ett hemman uppehållas utan
husbehofsskog.

Sårna revir.

= svaret från Transtrands revir.

Transtrands revir.

Genom arbete hos bolagen eller hos andra
mera lyckligt lottade diemmansegare.
Denna inkomst är naturligtvis beroende af
konjunkturerna, hvarigenom en sådan mindre
jordegare kan å tider, då det är svårt
att erhålla arbetsförtjenst, få ganska svårt
för att försörja sig och de sina. Vanligen

ombestyra kommunerna i så fall, att de
slippa svälta och frysa, hvilket i annat fall
då blefve förhållandet. Det är icke tillrådligt
att söka öka dessa jordbrukares
antal och allraminst att tänka förbättra de
mindre jordbrukarnas ställning genom att
låta sådana bosätta sig och bryta odlingsmark
långt borta i skogarna, der de komma
att helt och hållet sakna arbetsförtjenst.

Vester-Dalarnes revir.

a) Så länge som bolagens stora afverkningar
af timmer och andra skogsprodukter
fortgå, lemna dessa en nödtorftig arbetsförtjenst
åt såväl bolagens eget folk som sjelfegande
bönder, men när en gång af en eller
annan anledning dessa förtjenster aftaga eller
upphöra, hvilket måste blifva fallet, då
komma såväl sjelfegande bönder som framför
allt bolagens arrendatorer i betryckt
tillstånd.

FRÅGAN 17. SKOGSSTATBN.

Qestriklands revir.

Genom. försäljning af ladugårdsprodukter,
hö, potatis och genom skogsarbeten hos bolagen.
Det sistnämnda är dock, hvad som
tillför dem den ojemförligt största inkomsten
och hvarförutom egarna till en massa
svagare skogshemman svårligen kunde existera.

Häraf följer, att hemmanens i skogsbyggden
framtida existens är beroende af att
skogarna i möjligast stor omfattning öfvergå
antingen till staten eller bolagen och
komma under förvaltning, som betryggar
uthålligheten.

deremot skogarna under hemmansegarna
och dessa ej äro genom laghud tvungna
till en skogarnas uthållighet betryggande
hushållning (något som torde vara omöjligt
att åstadkomma, då ej dimensionslag är
lämplig för dessa trakter), måste jordbruket
snart, gå under, b) Med en sparsam hushållning.
och dessa biinkomster bör ett jordbruk
äfven utan husbehofsskog kunna bedrifvas.
Skulle deremot en vådeld på en
gång ödelägga en hel gård är tvifvelaktigt,
om ett sådant hemman kan med köpt virke
återuppbyggas, c) Brist på arbetsfolk och
deraf uppdrifna aflöningar hindra företagande
af många skogsarbeten, som skulle !
öka skogens afkastning. En afdikning och
odling af myrar och annan mark skulle j
jemte arbetslöner från skogarna kunna lemna ''
uppehälle för en betydligt talrikare befolkning.

Vestra Helsinglands revir.

a) Genom skogskörslor och andra skogsarbeten.
Hade skogarna icke öfverafverkats,

21?

skulle denna inkomstkälla oberoende af
konjunkturerna räckt till att för all framtid
gifva jordbruket — äfven ökadt sådant
— erforderligt stöd, och detta i all synnerhet,
om skogarna samtidigt erhållit förnuftsenlig
skötsel, hvarigenom den uthålliga afkastningen
så småningom skulle mångdubblats.

Oanmärkt anses icke böra lemnas, att
bland, de skogar, der genom stora störtafverkningar
utsigten för en framtida jemn
arbetsförtjenst åt den jordbrukande befolkningen
i hög grad reducerats, är att räkna
Orsa besparingsskog, som med c:a 2/3 ligger
inom reviret. Lyckligtvis ligger dock derintill
den stora och värdefulla kronoparken
Hanna, der endast den uthålliga skogsafkastningen
uttages och der, i följd häraf
äfvensom af blifvande större utdikningsarbeten
m. m., ett jemnt och allt mera förstoradt
arbetstillfälle skall vara att finna.

Norra Helsinglands revir.

. a) Genom afverkning och timmerdrifning
från bolagens skogar och genom arbeten vid
flottning af virket.

Dessutom tillkommer för befolkningen i
närheteten af sågverk vid kusten lastning
vid hamnarna med flera sådana arbeten,
som mer eller mindre bero på trävaruhandteringen;
och. framgår deraf, att dessa inkomster
stå i nära samband med en uthållig
skogsafverkning, samt utgör sålunda
en skogslag en nödvändig förutsättning fölen
ökad jordbrukande befolknings existens.

Of ver jägmästaren.

Se under Ditt. H. särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

a) Mindre jordägare och torpare i kustsocknarna
skaffa sig förtjenster sommartiden
med arbeten vid sågverken och med virkes -

sorteringar efter elfmynningarna; i skogs*
socknarna genom flottningar sommartiden
och skogskörslor vintertiden, ehuru inkomster
af sistnämnda art äro i starkt aftagande,

218

frIgan 1?.

alldenstund bolagsarrendatorerna skola härvidlag
ega företräde.

Hernösands revir.

a) Skogskörslor åt bolag, flottning och
tillfälligt arbete vid sågarna äro till hufvudsaklig
del de kontanta förtjenster, som kunna
påräknas. Visserligen hafva många nya inkomstkällor
under senare åren öppnats genom
afsättning af »pappersved», kolved och
dylikt, men dels äro dessa biförtjenster beroende
af konjunkturerna och kunna ej
vara af stadigvarande natur, dels äro behof
ven i fråga om lifvets komfort större nu än
förr, hvarför dessa biinkomster ej anses kunna
räcka till att upprätthålla ett jordbruk, som
är i saknad af husbehof svirke, lika litet som
de torde räcka till för en jordbrukande befolkning.

Junsele revir.

Genom timmerkörning eller körning af
foder och lifsförnödenheter samt flottningsarbete.
Dylikt arbete är årligen att paiäkna
i större eller mindre myckenhet, beroende
på de allt efter konjunkturerna sig rättande
afverkningarnas storlek.

Äro afverkningarna små, är det hufvudsakligast
bolagens arrendatorer, som i första
hand få denna arbetsförtjenst, da alltid
dessa lemnas företräde, och bolagens ombud
äro måna om att söka skaffa så mycket
arbetsförtjenst till dem som möjligt, på det
de må kunna betala sina utskylder och
arrenden m. m. utan att skuldsätta sig.

Under tryckta tider har sålunda en arrendator
hos något af de bättre organiserade
bolagen alltid säkrare utsigter att slå sig
fram än en hemmansegare utan skog till
afsalu. En del jordbrukare, närmare större
samhällen och affärscentra, fara sällan upp
i timmerskogen, utan bereda sig erforderliga
kontanta inkomster genom försäljning
af ladugårdsprodukter samt genom diverse
smärre körningar.

Huruvida dessa afverknings- och flottningsförtjenster
för framtiden kunna räcka till

SKOGSSTÄTÉS.

äfven för en ökad jordbruksbefolkning, torde
vara mycket osäkert.

Med nuvarande hårda afverkningar å de
i enskildas ego varande hemmanen, hvilken
afverkning inom reviret ej kan betecknas
annat än som öfverafverkning, är gifvetvis
den tid förr eller senare att emotse, då afverkningarna
måste inskränkas och i följd
deraf äfvenså arbetsförtjensterna. Hejdas
icke öfverafverkningen i tid eller har icke
dessförinnan större vinn lagts om en rätt
jordbruksskötsel eller ock andra industrier
uppstått, äro hårda tider att emotse för den
norrländska allmogen.

Tåsjö revir.

a) Till öfvervägande del genom skogsarbete,
hvarå tillgång torde komma att yppa
sig i den mån afsättningsbar skog finnes,

b) Se svaret å frågan 13. c) Inom lappmarken
anses förevarande inkomster räcka
för en ökad befolkning, men för öfrigt synes
det ovisst.

Anunäsjö revir.

a) Sedan den här i orten i medlet af
1800-talet florerande linneväfnadsindustrien,
som förskaffade allmogen en visserligen liten,
men dock jemn årlig inkomst, numera så
godt som försvunnit, torde någon direkt inkomstkälla
till jordbrukets gagn näppeligen
förefinnas. Visserligen söker man på flera
håll väcka till lif den enklare slöjd- och
textilindustrien, men svårigheter möta icke
minst hos befolkningen sjelf, som hellre har
benägenhet för att göra skogsaffärer af ena
eller andra slaget än att nedlägga någon
energi på framkallandet af sådana biinkomster,
som skulle kunna upprätthålla och
förbättra ett jordbruk, allra minst ett sådant,
som saknade husbehofsskog.

Östra Jemtlands revir.
a) Genom afverkning och utdrifning af
timmer; men afverkningspriserna äro i allmänhet
under de senare åren så nedsatta,
att nettobehållningen på skogsafverkning,

FRÅGAN 17.

SKOGSSTATEN.

219

sedan underhåll af häst och körkarl samt
huggarlön afgått, mången gång torde blifva
ganska ringa, om ens någon. Genom att
kolning af torr och vindfälld samt oväxtlig
skog med hvarje år får allt större omfattning,
bör kolkörning från milorna till jernvägsstationen
komma att lemna en ej obetydlig
arbetsförtjenst åt befolkningen inom
orten. Biinkomster genom skogsafverkning,
kolning och kolkörning torde äfven för framtiden
vara att påräkna, b) Torde ej kunna
ske. c) Torde kunna ske.

Fors socken af Ostra Jemtlands revir.

a) Uteslutande genom arbeten som härröra
från skogshandteringen å större skogsegares,
bolagens och kronans skogar; och
synas de häraf yppade arbetstillfällena för
närvarande ungefär motsvara behofvet.

c) Med fullt fog kan ock antagas, att den
tilltagande intensiteten i skogshushållningen
å kronans och de större bolagens skogar
kommer att medföra ökade arbetstillfällen
för framtiden.

Norra Jemtlands revir.

a) Som mera allmänt torde vara kändt,
är jemten mycket benägen för affärer samt
äfven att så mycket som möjligt undandraga
sig kroppsligt arbete. Svårt torde
kanske här vara att skilja emellan orsak
och verkan: om jordbruket såsom för litet
gifvande tvingat honom till att genom köpenskap
bereda nödvändigt bidrag till uppehället
eller om jordbruket vägrat honom
detta i brist på nödig skötsel. Nu förskaffa
sig de bönder och torpare, som ej kunna
eller vilja existera uteslutande på sitt jordbruk,
biinkomster genom affärer med hästar
och nötkreatur, med skogar (virkesköp af
kronan och enskilda), med hudar och skinn,
med renkött och fogel, genom skogsarbete,
timmerdrifningar och lasskörning. De flesta
af dessa sysselsättningar äro, äfven om de
bereda kontanta inkomster, till skada för
jordbruket, då de draga arbetskraft och

i fråga om körningarna äfven must från
detta. Konkurrensen på affärsområdet är
ofta så stor, att förlust uppstår i stället för
vinst. Affärerna med deraf föranledda resor
gifva ofta anledning till dyrbara vanor och
lyx samt ökade pretentioner på lifvet. Mången
jemte har dock genom affärer kommit til!
en mycket burgen ställning. Timmerkörningen
lemnar ofta och lasskörningen i regel
ett mycket illusoriskt utbyte i ekonomiskt
hänseende (man tänke sig förhållandena
f. n., som dock äro sämre än vanligt:
underhållet pr dag för en karl går till 1
krona och för en häst i styft arbete ej under
1,50 kr. I vinter (1901 —1902) är
medelförtjensten pr dag i skogen för häst
och karl 4,2 5 å 4,5 0 kr. och för lasskörning,
då lass endast i ena riktningen erhålles,
20 öre pr mil och deciton). En och
annan af ortsbefolkningen har på timmerdrifningar
i större skala utom länet, vanligen
i Norr- och Vesterbotten, gjort sig mycket
goda inkomster, andra hafva härpå förlorat
penningar. På skogsarbete och skogskörslor
kan dock en rätt betydande del af
revirets befolkning förskaffa sig afsevärda
biinkomster. Sådana beredas dock nästan aldrig
här genom något produktivt arbete såsom
genom industri eller hemslöjd, b), c) Om
ock nu anlitade hjelpkällor delvis gifva stöd
åt och äfven för framtiden kunna tänkas
stödja nu befintliga ortsbefolkningen, torde
de dock icke kunna vara att bygga på för
en ökad jordbrukande befolknings existens
eller för upprätthållande af jordbruk, som
saknar husbehofsskog.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

a) Genom skogsarbete. Dessa biinkomster
äro dock beroende af konjunkturerna, så
att under år, då prisen på trävaror i utlandet
äro höga, skogsarbete i allmänhet
lönar sig bra, men att under dåliga tider
arbetsprisen äro så låga, att en skogsarbetare
ej alltid kan föda sig och sin häst
under pågående arbete. En del blifva till

220

FRÅGAN 17. SKOGS.STATEN.

och med utan arbete. Dessa vexlingar äro
i synnerhet för jordbrukare, som måste begagna
sig af skogsarbete som biinkomst för
att försörja sig och sin familj, förderf bringande
och hafva kommit mången norrländsk
jordbrukare på fall, ty under en följd af
år, då trävarukonjunkturerna äro goda och
arbetspriserna höga, vänjer sig befolkningen
så småningom vid lyx och öfverdådigt lefnadssätt,
så att, när omsider dåliga tider
inträda, det blir svårt att återgå till forna
vanor. Följden torde i många fall i stället
blifva skuldsättning, hvarifrån vanligtvis
ingen befrielse kan inträda, förr än hemmanet
lemnas i ersättning, b) Jordbrukare,
som måste köpa husbehofsvirke, hafva ännu
mindre utsigt att reda sig.

Vestra Jemtlands revir.

a) Genom timmer- och vedhuggningar
samt skogskörslor; hvarjemte en stor del af
dem efter turisters och sportmäns många
stråkvägar inom reviret bereda sig goda
extra inkomster genom klöfjning, ledsagning
eller genom uthyrning af rum, och torde
dessa biförtjenster vara för framtiden att
beräkna såsom temligen konstanta, b) Ett
mindre jordbruk, som saknar husbehofsvirke
och sålunda är hänvisadt att anskaffa
sadant genom köp, kan äfven uti
många fall genom slika biinkomster upprätthållas,
särskildt om brukaren är villig
och har förmåga att slöjda eller utöfva an -

nat handtverk. Äfven böra nu till buds
stående biförtjenster räcka till för en ökad
jordbrukande befolkning.

Socknarna Undersåker, Åre och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

a) Genom skogsdrifning och flottning för
bolag och virkesköpare. Tillgången på sådana
arbeten minskas dock årligen och å
vissa trakter, der skogen är slutafverkad,
finnas snart sagdt inga tillfällen till extra
inkomster, b) Nej. c) Nej.

Herjeådålens revir.

a) Genom körslor och annan sysselsättning
vid bolagens skogsafverkning. b) Dessa
biinkomster kunna mången gång vara tillräckliga
för att uppehålla ett mindre jordbruk,
der husbehofsskog saknas, c) Knappast,
ty de större sammanhängande afverkningarna
börja lida mot sitt slut.

Hede tingslag af Herjeådålens revir.

a) Genom skogsarbete, men är detta ej
något varaktigt stöd för jordbruket, snarare
tvärtom, b) Nej. c) Nej.

Ofverj ägmästaren.

a) Hufvudsakligen skogsarbete åt bolagen.
Med all säkerhet skulle jordbruket skötas
bättre, om tillgången på arbetsförtjenst i
skogarna vore mindre. Många bevis derå
finnas på trakter, der dylik arbetsförtjenst
saknas.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir. | biförtjenster. c) Svårt att förutsäga. Det

a), b) Genom forsling af handelsvaror, är ibland redan nu svårt för en del personer
tjärbränning samt neddrifning af virke un- att erhålla dylika arbetsförtjenster.
der vintern åt exportörer, äfvensom me- |
deist flottningsarbete under våren och för- i Horsjö revir.

sommaren. Dessa inkomster torde framgent i a) Förnämligast genom skogsarbete, virkesvara
att för dem påräkna äfven för sådana, [ flottning och arbete vid sågverk, men i
som sakna husbehofsvirke, ehuru inträffande j någon mån äfven genom varuforsling, tjärdålig
konjunktur visserligen förminskar dessa | bränning, jagt och fiske, b) Äfven om dessa

FRÅGAN 17. BKOGSSTATEN.

221

inkomstkällor, hvilka väl äfven för framtiden
äro att påräkna, — de vigtigaste dock
endast med skogarnas och trävaruindustriens
bestånd, — ej kunna anses upprätthålla ett
jordbruk, som saknar husbehofsvirke, utgöra
de dock ett ganska afsevärdt eller nödvändigt
stöd för en näring, som i allmänhet
ej lemnar tillräcklig afkastning för brukarens
och hans familjs lefnadsbehof.

Burträsks revir.

a) Genom tjärbränning, skogskörslor,. timmerhuggning,
skjutsning och landsvägstransporter,
samt i jemförelsevis stor utsträckning
genom inköp af virke från kronoskog,
hvilket dels i form af timmer vid flottlederna
säljes till sågverksbolagen, dels i
form af ved, kol, sparrar eller byggnadstimmer,
plank eller bräder föres till jernvägen
och de större handelsplatserna, der
sådana produkter finna köpare.

Ehuruväl värdet af dessa för värf smöjligheter
är beroende af konjunkturer, synes
det dock sannolikt, att äfven i framtiden
jordbruket kan vänta varaktigt gagn af
dessa bihandteringar. b) I dessa nordliga
trakter kan under en stor del af vintern
jemförelsevis föga arbete företagas, som direkt
af ser jordbruket, och ju mindre ett
landtbruk är, desto mindre arbete kräfver
det af brukaren, som i samma mån har
bättre tillfälle att egna sig åt biförtjenster.
Då det företrädesvis är genom dessa, som
den mindre jordbrukaren måste skaffa sig
de kontanta medel, han för virkesköp m.
m. behof ver, så synes deraf också följa, att,
då det i allmänhet är endast de minsta
jordbrukslägenheterna, som sakna skog,
egaren af ett sådant jordbruk lätteligen bör
kunna förtjena härför erforderliga medel,
förutsatt, att jordbruket är sådant, att egaren
af detta kan vinna sin utkomst i öfrigt,
äfvensom att kronoskog finnes i närheten,
c) Dessa förvärfskällor torde under sådana
omständigheter äfven räcka för en ökad
jordbrukande befolkning,

Degerfors revir.

a) Hufvudsakligast genom skogsarbeten.
Dessa kunna nog anses lemna de erforderliga
medlen äfven till en stor kontingent
såväl nya jordbrukare som lösa arbetare,
förutsatt att vederbörande arbetare förstå
att använda sina penningar på rätt sätt.

Södra Lycksele revir

a) Genom arbeten vid flottningar, skogskörsel'',
köp af vindfällen och torrskog från
kronomarkerna, hvilket virke sedan försäljes
såsom timmer och ved, bruka jordbrukarna
skaffa sig kontanta inkomster, b), c). Dessa äro
dock endast tillfälliga, hvilka ej kunna ersätta
hvarken husbehofsvirke, ej heller räcka
till för en ökad jordbrukande befolkning.

Borra Lycksele revir.

a) Genom skogskörslor, flottning af timmer,
köp från kronans skogar af torrtall
och efter stormar af vindfällen, samt utefter
landsvägarna foror och, så långt uppåt
floddalarna som frakten tillåter det, tjärbränning,
hvilken sistnämnda näringsgren
ej hunnit till Björksele ännu utefter Vindelelfven.
Inkomst af jagt och fångst är snarare
förlustbringande än bidragande till uppehället,
samt utöfvas numera hufvudsakligen
af löst folk, orkeslösa och barn. b) För
närvarande, lika bra som der husbehofsskog
finnes, c) Ej för framtiden, men med kommunikationer
följa äfven nya utvägar för
arbetsförtjenst.

Asele revir.

a) Genom skogsarbeten såsom huggning
och körning af timmer, flottning, strömrensningsarbete
m. m., hvilka samtliga arbeten
dock utgöra temligen ovissa inkomstkällor,

b) Dylika biinkomster hafva hittills visat
sig kunna upprätthålla jordbruk af mindre
omfattning, c) På grund af att skogsbruket
härstädes i en mycket snar framtid måste
blifva intensivare genom möjligheten att
afsätta mindre virkessortiment, synes man
kunna hysa goda förhoppningar om att ep

222

FRÅGAN 17. SKOGSSTATEN.

ökad jordbrukande befolkning skall för sitt
lifsuppehälle finna ett godt stöd af hvarjehanda
skogsarbeten.

Sorsele revir.

a) Till någon del genom fiske och jagt,
hufvudsakligast dock genom skogs- och flottningsarbeten.
Inkomsterna af båda dessa
senare arbeten sägas dock till ej obetydlig
del utgöras af varor (lifsförnödenheter), som
tillhandahållas bönderna af bolagsombud.
Biinkomsterna komma otvifvelaktigt att allt
framgent förefinnas och blifva alltid ett
godt stöd för jordbrukarna och ortens öfriga
befolkning i allmänhet härstädes, men
de komma alltid att blifva högeligen beroende
af konjunkturer och bolag, b) För
närvarande, då å kronomarkerna finnes riklig
tillgång på torrakor, som säljas till billigt
pris, äro biinkomsterna härstädes tillräckliga
att upprätthålla ett jordbruk, som saknar
husbehofsskog, men i en framtid kan nog
icke ett jordbruk utan husbehofsskog härstädes
existera, c) Biinkomsterna tagas till
fullo i anspråk af nuvarande befolkningen.

Stensele revir.

a) Till största delen genom timmerdrifningar,
men äfven genom transporter af
varor från närmaste järnvägsstation, b) Dessa

IV. Norrbot

Piteå revir.

a) Genom afverkning och utdrifning af
kronostämplingar, tjärbränning, flottning,
inköp och afverkning af vindfälld och torr
skog samt diknings- och vägarbeten, forkörslor
m. m., men äro dessa inkomstkällor
icke att påräkna såsom. ett varaktigt, af
konjunkturerna oberoende stöd för jordbruket
i framtiden, b) De biinkomster, som
stå till buds, äro sålunda allt för ringa och
osäkra för att dermed skulle kunna upprätthållas
ett jordbruk, som saknar husbehofsvirke,

biinkomster kunna ej upprätthålla ett jordbruk,
som saknar husbehofsvirke.

Vilhelmina revir.

a) Genom arbete med timmerdrifning och
flottning. Dessa möjligheter till förtjenst
äro visserligen till stor del beroende af konjunkturerna,
men torde dock aldrig, ej ens
under en kortare tid, totalt upphöra, c) Då
till dessa arbeten ännu alltjemt användes
en massa folk från andra orter, torde dessa
arbetsförtjenster kunna anses räcka till äfven
för en ökad jordbrukande befolkning.

Fredrika revir.

a) Genom timmerdrifning och flottning
åt bolagen. Dessa inkomstkällor äro dock
helt och hållet beroende af konjunkturerna
och kunna icke anses som ett väsentligt
stöd för jordbruket i framtiden, b) Nej.

c) Nej.

Bjurhölms revir.

a) Genom timmerkörning åt bolagen under
vintern, lasskörning året rundt till fjellet,
eller andra arbeten och körslor, som händelsevis
yppa sig. b) Saknas husbehofvirke
finnes ingen möjlighet till existens.

Ofverj ägmästaren.

Se anmärkning under frågan 1.

ens distrikt.

Elfshy revir.

a) I kustlandet hafva bönderna sin bästa
biförtjenst af arbeten vid sågverken och andra
industriella företag. Längre in uti landet
tager befolkningen sina biinkomster från
skogsutdrifningar, timmerflottningar, elfrensningar
m. m. b) Saknades biinkomster
och husbehofsskog, vore befolkningens existens
absolut omöjlig, c) Då jordbruket
genom den gynnsamma träkonjunkturen
under de senare åren alldeles åsidosatts,
och jorden således ej uppodlas i förhållande
till folkstockens ökning, anses

FRÅGAN 11: skogsståtBN.

223

biinkomster otillräckliga för en ökad befolkning.

Arvidsjaurs revir.

Genom skogsarbeten, flottningsarbeten och
varutransport. Dessa biinkomster äro i väsentlig
grad beroende af konjunkturerna.

Öfre Byslie revir.

a) Böndernas biinkomster utgöras hufvudsakligen
af arbeten i skogarna och med
timmerflottnig. En icke så. liten biinkomst
skaffar sig också en del genom beredning
af tjära till afsalu. Dessa inkomster äro
visserligen beroende af skiftande konjunkturer,
men torde dock äfven för framtiden
blifva ett stöd för jordbruket, b) De anses
emellertid icke kunna i längden upprätthålla
ett jordbruk, som saknar husbehofsskog,
och c) torde icke räcka till för en
ökad jordbruksbefolkning, derest denna ej
mera, än hvad som är fallet, stöder sig på
den afkastning, som ett välskött jordbruk
äfven här uppe kan gifva.

Malmesjaurs revir.

a) Genom skogs- och flottningsarbeten.
Dessa arbeten äro emellertid väsentligt beroende
af konjunkturerna och skulle i händelse
af krig eller blockad af skeppningsorterna
med säkerhet upphöra, b) Under
goda konjunkturer kunna dessa biförtjenster
uppehålla (äfven sämre) jordbruk, äfven om
dessa sakna husbehofsskog. c) Biförtjenster
af nämnda slag anses f. n. tillräckliga för
en ökad jordbrukande befolkning.

Arjepluogs revir.

a) Genom timmerdrifning och flottning
samt genom att från kronomark köpa vindfälld
och torr skog, den de sedan afyttra
åt bolag. Tillfällena till dylika arbetsförtjenster
äro emellertid helt naturligt starkt
beroende af rådande konjunkturer på trävarumarknaden
och b) kunna icke påräknas
såsom ett så varaktigt stöd för ett jordbruk,
att de kunna ständigt upprätthålla ett sådant,
som saknar husbehofsskog. c) Att

basera ett jordbruk på ett dylikt stöd, och
med sådant till grund söka föröka de små
hemmanens antal torde få betraktas såsom
mycket vanskligt.

Var iså revir.

Jordbruk utan husbehofsskog bär sig ej.

Jockmocks revir.

a) En binäring inom orten, som dock
mer och mer börjar att aftaga, och som föröfrigt
är ganska litet lönande, är tjärbränning.
Någon afsevärd inkomst är icke att
deraf påräkna.

En och annan hemmansegare skaffar sig
vissa år en extra inkomst genom flottningsackord,
hvarjemte det inom reviret finnes
en hemmansegare, som slår tegel i mindre
skala för hand.

Dessa biinkomster äro dock mer eller
mindre tillfälliga och egentligen ingenting
att bygga på.

Perlelfvens revir.

a) Genom timmerdrifning och flottningar
bereda jordbrukare sig rätt afsevärda inkomster,
hvilket förhållande torde få betraktas
såsom varaktigt, c) Sådana förhållandena
synas utveckla sig, anses dylika biinkomster
tillräckliga att föda en dubbelt
så talrik jordbrukande befolkning som för
närvarande.

Storbackens revir.

a) Genom arbete med timmerdrifning,
flottning och körslor. b) Intet hemman
saknar husbehofsvirke. c) Nej.

Bodens revir.

a) Vanligen genom arbete med flottning,
timmerdrifning eller tillfälligt byggnadsarbete
m. m. Ingen af dessa inkomster är
att påräkna som varaktigt stöd för ett framtida
jordbruk, b) Nej. c) Nej.

Båneå revir.

a) Mest genom skogsarbeten, skogs- och
, forkörslor, arbete vid sågverken samt vid

EBAGAN It. SKOGSSTATEIf.

senare års jern vägsbyggen, allt arbeten, som
måste betecknas såsom mera tillfälliga och
beroende af konjunkturer. Då emellertid
dessa .arbeten tvinga bonden att långa tider
vistas" borta från gården, och hemmavaron
deremellan måste användas mest till hemforsling
af hö och ved, kommer hemmanels
skötsel i sista rummet, till största skada för
jordbruket. Visst är, att om bonden mindre
fikade efter tillfälliga extra förtjenster, hölle
sig mera hemma och dervid sysselsatte sig
med jordförbättringar, dikningar och gödselberedning,
han i regel snart kunde skaffa
sig full utkomst å hemmanet och derigenom
finge sitt lifsuppehälle långt säkrare och med
mindre möda än nu är fallet. Denna åsigt
synes ock vinna allt mer terräng bland bönderna
sjelfva, af hvilka på senare år åtskilliga
börjat med mera allvar och kraft,
än förr var fallet, egna sig enbart åt landtbruket.
c) De biinkomster, som inom orten
stå till buds, äro så få och jemförelsevis
små, att en ökad jordbrukande befolkning
icke kan tänkas med hufvudsakligt stöd
af dem, utan måste, om nya jordbruk skola
anläggas, hvartill finnas många och stora
förutsättningar, jordbrukarna redan från
början hafva klart för sig att jordbruket
och endast jordbruket är hufvudsak, och
alla andra möjligen förekommande förtjenster
bisaker. Men utgår man från denna
synpunkt, och medgifvas inga andra nya
jordbruksföretag, än sådana, som ega verkliga
förutsättningar för ett framgångsrikt
landtbruk utan hjelp af eller förlitande på
annat, krafterna splittrande arbete, så är
jägmästaren, som sjelf idkar ortens största
landtbruk och förskaffat sig egen erfarenhet
i frågan, öfvertygad om, att jordbruksmöjligheter
finnas tillräckligt för en betydligt
ökad jordbrukande befolkning. Att deremot,
såsom vid nybyggesanläggningarna faktiskt
skett, bygga på skogsförtjensterna och låta
jordbruket blifva en bisak, är ett fel och
en halfmesyr, som alltid kommer att hämna
sig genom att afsedt mål — en så små -

ningom på jordbruk lefvande befolkning —-aldrig nås.

Kalix revir.

o a) Genom arbete i timmerflottningarna, vid
sågverk och lastageplatser samt timmerskogen
och körning af ett eller annat slag.
Samtliga dessa inkomstkällor äro naturligen
i hög grad beroende af konjunkturerna, ett
förhållande, som just 1900 under dåvarande
tryckta konjunkturer å trävarumarknaden
skarpt framträdde. Trävarubolagen hade
gifvetvis på grund häraf betydligt inskränkt
såväl sågningen som afverkningarna med
den. påföljd, att synnerligen inom ÖfverKalix
socken stor arbetslöshet rådde med
åtföljande fattigdom och nöd. b) Ja, i vanliga
fall. c) Absolut icke.

Angeså revir.

a) Virkesutdrifning och timmerflottning
hafva hittills varit de inkomstkällor, som
hufvudsakligen stått till buds, och kunna
dessa anses temligen varaktiga, b) Jordegare,
som sakna eget husbehofsvirke, men
hvilkas hemman äro belägna i närheten af
kronans mark eller allmänning, kunna härifrån
till billigt pris erhålla erforderligt husbehofsvirke
och med tillhjelp af biinkomster
upprätthålla ett jordbruk, c) Nej, men i
j en framtid torde andra tillfällen till arbets|
förtjenst såsom grufdrift o. d. yppa sig.

RåneträsJcs revir.

m a) Hufvudsakligast genom skogsutdrifningar
och flottningar. Dessa biinkomster
äro temligen konstanta och b) vanligtvis
tillräckliga, äfven då husbehofsvirke saknas,
hvilken omständighet föga inverkar, då dylikt
virke till billigt pris finnes att få från
omgifvande kronoskogar eller allmänningsblock.
c) För en väsentlig ökning af den
jordbrukande befolkningen torde dock ifrågavarande
biinkomster blifva otillräckliga.

Gellivare revir.

a) Genom skogsarbeten åt såväl staten
som bolag, såsom stämpling, huggning och

FRÅGAN 17. SKOGSSTATEN.

225

utdrifning af virke samt genom flottningsarbeten.
Tillgången på dylika arbeten torde
böra i framtiden snarare ökas än förminskas,
i mån som afverkningen efter fullbordandet
af pågående taxeringar å kronomarker
stegras, b) Under den förutsättningen,
att jordbruket bedrifves i närheten
af kronopark eller allmänning, der
tillgång på nödigt virke finnes af torrskog
till billigt pris, torde detsamma kunna upprätthållas.
c) Nej, åtminstone icke väsentligen
ökad eller under nuvarande arbetsförhållanden.
Om också dessa sistnämnda,
såsom här ofvan antagits, hvad skogarna beträffar,
i framtiden förbättras, så torde emellertid
tillgången på billigt byggnadsmaterial
och bränsle deremot aftaga.

Juckasjärvi revir.

a) Enär jordbruket ej lemnar tillräckligt
lefvebröd, måste jordbrukaren skaffa sig inkomster
genom skogskörslor, flottning, vägarbeten
samt arbeten vid gruffälten, och
äro dessa inkomstkällor för närvarande tillräckliga,
om ej för stor ökning af arbetssökande
uppstår.

Tärendö revir.

a) Genom timmerafverkningar och flottningar,
och sönerna genom arbete hos malmbolag,
vid jernvägsbyggnader m. m. I allmänhet
en ovaraktig, af konjunkturer beroende
inkomst, c) Dessa biinkomster anses
icke räcka till för en ökad jordbrukande
befolkning.

Torneå revir.

a), b) Genom timmerkörningar och flottningar
för bolagen samt, ehuru obetydligt,
genom tjärbränning. Dessa af skogstillgång
och konjunkturer beroende biinkomster anses
ej kunna upprätthålla ett jordbruk, som
saknar husbehofsvirke. Oftast nedläggas
dessa penningar icke till jordbrukets förbättring.
Någon gång händer, att bönderna
egna sig allt för mycket åt bolagsarbeten,
så att deras jordbruk försummas, och för -

lusten härigenom blir ofta i verkligheten
större, än den tillfälliga förtjensten hos bolagen.
c) För en jordbrukande befolkning
med större intresse för jordbruket och större
arbetslust än den nuvarande skulle säkerligen
dessa inkomstkällor utgöra ett varaktigt
stöd för jordbruket i framtiden inom
dessa orter.

Pajala revir.

a) Genom skogsutdrifning, tjärbränning,
flottningsarbete, lassforsling och dylikt af
konjunkturerna väsentligen beroende arbete,

b) Ja, så länge de tillfälliga förtjensterna
stå till buds, men någon sparpenning för
kommande dåliga tider torde knappast någon
kunna lägga utaf. c) Nej.

Of verj ägmästaren.

a) Vare sig jordbruksprodukter och skog
finnas till afsalu eller icke, hör det till ordningen,
att den jordbrukande lika väl som
den lösa befolkningen bereder sig kontanta
inkomster genom arbete, som i ingen mån
står i samband med hemmanets skötsel och
upprätthållande. Hufvudsakligen är det
vid timmerhandtering, grufverksamhet, varutransporter,
väg-, flottleds- och andra byggnadsföretag
m. m., de senare åren vid myrdikningar
och börjande fästningsanläggningar
vid Boden.

Om man utgår från antagandet, att dessa
härigenom förskaffade förtjenster blifva biförtjenster
och icke, såsom oftast nog hittills
visat sig, utgöra hufvudsakliga stödet
för hemmansbrukarens behof, hvarigenom
sjelfva jordbruket i grund försummats och
eftersatts, synas dessa förtjenster icke kunna
annat än tillmätas stor betydelse.

Att dessa inkomster liksom andra äro
beroende på konjunkturer och vexlingar, är
naturligt, men efter allt att döma torde de
blifva konstanta för lång framtid.

Emellertid torde ett rationellt jordbruk
hafva stora svårigheter att arbeta sig fram
i följd just af tillgången på dessa utanför
stående arbeten, hvilka bättre löna sig än

226

FRAGAX 17. SKOGSSTATEN.

arbetet på jordbruket, åtminstone till att
börja med eller så länge det ligger i lägervall.
b) Äfven ett jordbruk utan husbehofsvirke,
hvilket mot en nästan öfverallt
ringa penning står till buds, anses dessa
biinkomster — under första anläggnings -

åren och iståndsättandet alldeles omistliga
— kunna upprätthålla om verklig håg
och intresse för jordens skötsel kunna
frammanas, c) Biinkomsterna såsom sådana
och rätt använda torde tvifvelsutan räcka
till för en ökad jordbrukande befolkning.

Hushållningssällskapen och dem underlydande tjenstemän.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a), Sådana jordbrukare bereda sig vanligen
nödvändiga biförtjenster hos bolagen
vid timmerdrifningar och flottningar eller i
bergslagsdistrikten medelst malmkörning
o. d. Äfven förekommer ju snickerislöjd,
skinnvaruberedning, båtbyggeri m. m. Inkomsterna
häraf äro gifvetvis mycket beroende
af konjunkturerna. Utsigterna att

för framtiden behålla dessa genom trävaruindustrien
framkallade hjelpkällor blifva naturligtvis
sämre i samma mån som skogarna
öfverafverkas, b) Jordbruk utan husbehofsskog
är f. n. icke tänkbart inom Dalarne.

c) Om tillfällen till biinkomster icke genom
några särskilda industriella anläggningar
eller dylikt väsentligt ökas, räcka de ej till
för någon nämnvärdt större jordbruksbefolkning.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Inom större delen af Gefleborgs län
har allmogen städse bredvid sina jordbruk
i vidsträckt omfattning sökt biförtjenster,
hvilka fordom bereddes dem genom husslöjd,
jagt och fiske, kolning, framforslande
af handelsvaror m. m. Nu för tiden be -

reda sig de jordbrukare som, ej hafva jordbruksprodukter
eller skog till afsalu, erforderliga
kontanta inkomster, i kustsocknarna
genom fiske och brädgårdsarbete, inom länet
i öfrigt förmånligast genom skogskörslor
och andra skogsarbeten. Liksom de flesta
andra arbetsförtjenster äro de från trävaruindustrien
härflytande inkomsterna natur -

FRÅGAN 17. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 227

ligtvis påverkade af skiftande konjunkturer
och derigenom till beloppet i viss mån
osäkra, dock ej i högre grad än andra dylika
biförtjenster eller inkomst af endast
jordbruk. I många fall lemna de utan
tvifvel en sådan behållning, att derigenom
äfven jordbruk skulle kunna upprätthållas,
som vore i saknad af husbehofsskog. I den
mån dessa inkomster härflyta från arbeten
i kronoparkerna eller hos bruken af de större
trävarubolagen, hvilka alltmer drifvas att af
sina skogsmarker söka vinna uthållig afkastning,
kunna de äfven påräknas som ett
väsentligt stöd för jordbruket i framtiden.
Genom en ändamålsenlig skogslagstiftning
skulle allmännare säkerhet härför kunna
vinnas, c) Då genom en rationell skogsvård
afkastningen af våra skogar borde så
småningom kunna högst väsentligt ökas,
lider det intet tvifvel, att äfven uteslutande
nu afsedda biförtjenster skulle kunna räcka
jemväl för en ökad jordbrukande befolkning.
I den mån industrien i allmänhet utvecklar
sig och får fastare fot på landsbyggden, uppstå
för öfrigt för jordbrukarne såväl ökade
afsättningsmöjligheter som ock nya tillfällen

till biförtjenster. Men framhållas bör å
andra sidan, att, då tillfällena till biförtjenster
minskas, detta föranleder, att större
omsorg nedlägges på jordbruket.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

a) I vanliga fall genom kolning, huggning
och körslor i skogarna samt genom biträdande
vid flottningsarbeten. Så länge
ännu god tillgång på skog finnes, kunna
dessa extra arbeten vid sidan af jordbruket
anses såsom temligen varaktiga; dock äro
de något beroende af konjunkturerna inom
trävarumarknaden, hvilket särskildt vintern
1901—1902 utvisat, c) Näppeligen.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

a) Genom arbete i skogarna och vid bruk
och industriella inrättningar. Detta kan
nog i allmänhet anses som ett varaktigt,
men äfven af konjunkturerna något beroende
stöd för jordbrukaren i framtiden.

b) Med dessa biinkomster bör äfven ett
jordbruk utan husbehofsvirke, och som ej
är för dåligt beläget, kunna upprätthållas.

c) Nej.

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Har intet att anföra utöfver närmast följande
yttrande.

Föreståndaren för statens kemiska station j
i Hernösand C. G. Strokirk.

a) Genom arbete vid afverkningar, flottningar,
sågverk och lastageplatser, äfvensom
på vissa trakter körslor bereder sig en stor
del af befolkningen extra förtjenster. Fisket
lemnar bidrag till en del, jagten numera
föga.

Handel och kommers, såväl med vanliga
handelsvaror och landtmannaprodukter som

med skog och skogsprodukter, är sedan gammalt
tilltalande för Ångermanländingen och
bedrifves fortfarande. Då dessa hjelpkällor
på grund af tryckta konjunkturer tryta,
sliter såväl den sjelfegande bonden som bolagsarrendatorn
ondt. Dock skyddas och
gynnas i första hand arrendatorerna af sina
bolag.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

Svar saknas.

Länsagronomen E. O. Arenander.

a) Här i länet sker det vanligen genom
arbetsförtjenster, timmerafverkning, timmerkörning
och dylikt, men dessa förtjenster

228 FEAGAN 17. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

lemna sällan något öfverskott, så att de
kunna stödja ett jordbruk, ty de, som
äro hänvisade härtill, bli vanligen alldeles

beroende af bolagen och äro fattiga stackare,
då de sjelfegande i samma byggder reda sig
godt. b) Omöjligen, c) Nej.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Har icke afgifvit eget yttrande, men insändt
svar från nedannämnda personer, af
hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edström i Munsålcer (Ragunda
socken).

a) Genom skogsafverkning, flottning och
andra arbeten. Dessa inkomster, som i viss
mån äro beroende af konjunkturerna och
som visat sig vilja sina, skulle likväl, såsom
hittills varit händelsen, äfven för framtiden
bli ett varaktigt stöd för jordbruket,
derest ett skydd för öfverdrifven afverkning
af ungskog komme till stånd, b) Med en
sådan lagstiftning och god hushållning
skulle dessa biinkomster äfven kunna upprätthålla
ett mindre jordbruk, som saknar
husbehofsvirke. c) Biinkomsterna skulle
ock med en sådan sakernas ordning blifva
tillräckliga för en ökad jordbrukande befolkning,
dock under förutsättning att till
de större jordbruken i orten hörde mer
skogsmark än som för husbehof vore erforderligt.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

a) Genom arbeten i trävaruindustrien,
men äro dessa inkomstkällor mycket beroende
af konjunkturer.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

Uteslutade arbeten, som härröra från
skogshandteringen, och synas dessa för när -

varande motsvara behofvet. Tilltagande intressen
i skogshushållning å bolagens och
kronans skogar torde äfven komma att öka
arbetstillfällena.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

Sjelfegande jordbrukare, som ej hafva
vare sig jordbruksprodukter eller skog till
afsalu, förekomma ej. Några af konjunkturer
oberoende inkomster äro ännu ej att
i afsevärd mån här påräkna, förutom de,
som vinnas genom försäljning af jordbruksoch
skogsprodukter.

Bolagens arrendatorer hafva deremot, åtminstone
intill närvarande tid, haft en jemförelsevis
säker årlig inkomst i skogs- och
flottningsarbeten för sina bolag, till hvilka
arbeten de i regel hafva företrädesrätt.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

Genom varuforsling och skogsafverkning.
Dessa inkomstförvärf äro dock mycket ovaraktiga.
b) Nej. c) Nej.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

a) Genom timmerafverkning åt bolagen och
genom att köra foror. Dessa biinkomster
äro dock ovaraktiga och af konjunkturerna
mycket beroende och kunna således ej anses
såsom något varaktigt stöd för jordbruket
i framtiden.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

a) Såsom binäringar äro jagt och fiske
jemte skogsafverkning de väsentliga. Genom
ihärdighet kunna dessa biinkomster blifva tillfredsställande.
Det finns en mängd mate -

FRÅGAN 17. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

229

rialier till binäringar för befolkningen, om
det blott vore bättre kommunikationer.

Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och Ås socknar.)

Förnämligast genom körslor och skogsafverkning,
hvilken inkomst dock är mycket
beroende på konjunkturer.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

a) Genom försäljning af jordbruksprodukter
och möjligen något litet skog. Tillfälligtvis,
men ej som något vidare stöd för jordbruket,
hvarken nu eller för framtiden, genom
skogsavverkning och skogskörslor.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens, Marby
och Norderöns socknar).

Hufvudsakligast genom skogsafverkning,
men torde denna biinkomst komma att
hädanefter minskas.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

Genom arbete hos andra såväl i jordbruk
som annan sysselsättning. Att vara alldeles
utan husbehofsvirke vore nog kännbart.

GustaJ Erikson i MycJcelgård (Undersåkers
socken).

Skogskörslor och flottningsarbete hafva
varit ganska stora biinkomster, men i mån
jordbruket gått framåt hafva dessa aftagit,
och idkas nu af ett fåtal. Torde för framtiden
ej vara mycket att påräkna. I fjelltrakterna
är fisket på höstarna ett godt stöd
för der befintliga små jordbrukare.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

Genom körslor och dylikt (företrädesvis
i skog), hvilka inkomster dock snarare minskas
än ökas.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

a) Genom mejerihandtering eller på vissa
orter direkt mjölkförsäljning, häst- och nötkreatursafvel,
skogskörslor, äfvensom, åtminstone
tillfälligtvis, genom försäljning af

kött och hö. Af dessa inkomstkällor kunna
de tre förstnämnda räknas såsom varaktiga
stöd för jordbruket, b) Troligen icke. c) Ja.

E. A. WallmarJc i Hofverberg (Bergs
j socken).

a) Hufvudsakligen genom arbete i skogarna
och varuforsling. I anseende till skogarnas
stora arealer anses deras tillgodoj
görande och vård lemna varaktig biinkomst
för smärre jordbrukare, b), c) Beror på
j skogsprodukternas fullständigare tillgodogörande
och markernas bättre kultivering.

Th. Hermansson i Bätansbyn (Rätans
socken).

a) Väsentligen genom timmerdrifning åt
bolagen och varutransporter från jernvägsI
station och hamn. Dessa biinkomster kunna
ju sägas varaktiga, så länge skog finnes och
afverkas, men å andra sidan är ju inkomstens
storlek i hög grad beroende af konjunkturerna
å arbetsmarknaden, b) Nej,
knappast, c) Nej, icke för närvarande.

Anders Mattsson i Salom.

a) Genom timmerafverkningar åt bolagen,
varutransporter m. m. •— allt dock beroende
af konjunkturer och knappast att påräkna
såsom stöd för framtida jordbruk, b) Nej.
c) Hittills förekommande biinkomster torde
knappast, från jordbrukssynpunkt sedt, kunna
anses gagna jordbruket i egentlig mening,
då jordbruket helt kräfver sin man, och
båda skötas sällan väl. c) En ökad jordbrukande
befolkning skulle hafva godt utrymme,
men den säkraste vägen till utkomst
för denna befolkning torde blifva att
helt egna sig åt skötseln af sin jord.

Länsagronomen Per Sylvan.

a) Genom skogsarbeten, skogskörslor, varutransporter,
småhandel m. m., m. m. Dessa
| inkomstkällor kunna visserligen anses rätt
varaktiga, men alltid beroende af konjunkturerna.
Såsom något varaktigt stöd för jordbruket
anses de icke. Dertill lemna de för
knapp bergning och draga för stort intressse

230 FRÅGAN 17. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

från jordbruket, b) I regel icke. c) Ej
gerna. Man måste antingen välja mellan
jordbruket eller de extra inkomsterna; båda
skötas sällan väl. Jordbruket, väl skött,

föder en oberäknelig befolkning, säkert flera
hundra gånger större än den nuvarande; de
extra inkomsterna föda den nuvarande befolkningen
temligen knappt.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Genom varuforsling eller skogskörslor
å bolagens hemman eller eljest vid skogsafverkningen,
. då konjunkturerna sådant
medgifva; men då dessa inkomster oftast
till stor del uppätas, medan arbetet pågår,
äro de ej något stöd för jordbruket. En
sådan jordbrukare intager en mycket beklagansvärd
ställning och går förr eller senare
sin undergång till mötes, c) Nej.

Länsagronomen Axel Bosm.

a) Genom afverkning och utdrifning af timmer,
arbete vid sågverken, lastning af fartyg,
fiske, forsling af varor från hamnplatser och
jern vägsstation er till platser in i landet samt
i någon mån slöjd. Fångst af vildt utgör
äfven å vissa trakter en inkomstkälla. Flottning
af timmer, tjärbränning och kolning
utgöra vigtiga biförtjenster. Naturligtvis
äro alla dessa biförtjenster beroende af konjunkturerna,
men då skogsbruket alltid måste
komma att fortlefva, måste de flesta och
vigtigaste af de uppräknade biförtjensterna
äfven för framtiden finnas att tillgå, b) Se
svaret å frågan 13. c) Då under närvarande
förhållanden allt för litet arbete egnas
åt jordbruket, i det att det helt och hållet
försummas på sina trakter, och allt för

mycket åt biförtjensterna, så finnes all anledning
förmoda, att dessa senare äfven
skulle räcka till åt en ökad jordbrukande
befolkning, om denna, som sig borde, egnade
det hufvudsakliga intresset åt jorden.

Länsmejeristen Edvin Westerlund.

a) Genom körslor för varutransporter och
timmerdrifning, flottningsarbete, tjärbränning

o. d. Det kan dock betviflas, att dessa och
dylika biinkomster så ofta utgöra eller ens
kunna komma att utgöra något stöd för
jordbruket eller bidraga till dess framåtskridande.
Norrlands växande industri torde
ej gifva jordbrukaren så synnerliga förmåner
genom ökadt tillfälle till arbetsförtjenster,
utan genom den ökade åtgången af landtmannaprodukter,
som ovillkorligen måste
frammana ett i allo intensivare jordbruk,
hvilket då så helt kommer att kräfva sin
man, att tid till och fikande efter biinkomster
för en verklig jordbrukare ej kan ifrågakomma.
Så förekom förr i byar, som ligga
efter delar af nyanlagda jernvägslinier, att
jordbruksbefolkningen ständigt »låg efter
vägarna» för varutransporter och ansåg jernvägsanläggningen
vara sin ruin. Nu ser
man dem, redan vara på väg att blifva
blomstrande jordbruksbyar, sedan deras
eftertraktade »biinkomster» utsinat.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Genom arbete vid sågverk och lastageplatser,
timmerutdrifning och arbete vid

flottningarna, körslor och (mera sällan) tjärbränning.
Dessa inkomstkällor torde i de
allra flesta fall vara att ständigt påräkna,
| ehuru med vexlande aflöningar. b) Ehuru

FRÅGAN 17. LANDTBRTJKSINGENIÖBER.

231

dessa biinkomster, såsom i hög grad beroende
af jordbrukarens egen arbetskraft, icke
kunna anses lämpliga för uppehållande af
ett jordbruk, torde de, der de förefinnas,
dock möjligen kunna räcka till att upprätthålla
ett sådant äfven der husbehofsskog

saknas, c) En ökad jordbrukande befolkning
torde icke böra räkna för mycket på
dylik arbetsförtjenst, då utdrifningarna verkställas
äfven af folk från andra trakter, än
der skogen är belägen.

Landtbruksingeniörer.

T. f. Landtlruksingen iören i Kopparbergs
län Axel Falm.

Svar saknas.

Landtbruksingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.

Härpå kan endast svaras med den anmärkningen,
att här omnämnda personer
väl ej kunna räknas som jordbrukare eller
sådana, som lefva af jordbruk, utan äro s. k.
lägenhetsinnehafvare eller som man på norrländska
kallar »utanvidskarlar», d. v. s.
sådana, som ej ega hemmantal, utan äro
arbetare, som hufvudsakligen lefva af sin
dagsverksinkomst, vare sig denna härrör af
jordbruks- eller annat arbete.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens
län V. S. K. Kempff.

a) I allmänhet genom skogskörslor och
arbetsbiträde vid sågverken, b) Nej. c) Nej.

Extra Landtbruksingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

a) Utom i närheten af en del större samhällen
och orter, der arbetsförtjenst alltid
lätt kan erhållas, torde nog jordbrukarens
enda biförtjenster vara skogshyggen, körslor
och flottningar. Dessa förtjenster äro naturligtvis
att påräkna så länge, som skogarna
finnas, b) Något jordbruk bör dock ej
grundas med beräkningen af dessa inkomster
till hjelp, utan bör nog hvarje landtbruk
hafva sin egen husbehofsskog.

232

KRAGAN'' 18. SOCKENOMBUD.

18. I hvilken omfattning är inegojorden till bolagshemman (nybyggen deri
inbegripna) antingen upplåten på arrende eller brulcad af egarne sjelfva och
deras tjensteman9

Sockenombud.

Anm. De socknar, från hvilka frågan ej besvarats eller der bolag ej ega inegojord,
hafva här nedan utelemnats.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Envilcen.

1—3. Till större delen utarrenderad.

Svärdsjö.

Alla hemman utarrenderade, med undantag
af förvaltareboställen.

Sundborn.

Hemman till ett taxeringsvärde af 67,100
utarrenderade och till ett taxeringsvärde af
15,600 brukade af bolagen sjelfva eller
deras tjenstemän.

Kopparberg.

Till största delen utarrenderad.

Aspeboda.

I allmänhet utarrenderad.

Torsdag.

Bolagens inegojord brukas af egarne
sjelfva.

Gustaf.

Inga jordbruk skötas af bolagen sjelfva.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

Bispbergs aktiebolag, som eger 43 tunnland,
brukar jorden sjelft; Kopparbergs

bergslag, som eger 15 tunnland, utarrenderar
jorden.

Husby.

Klosters aktiebolag, som har jord till
taxeringsvärde af öfver en million kronor,
har omkring hälften af jorden upplåten på
arrende och brukar den andra hälften sjelft.
Söderfors bruks och Horndals jern verks
aktiebolag, hvilka båda hafva blott obetydliga
jordbruksfastigheter, hafva jorden utarrenderad,
det förra bolaget helt och hållet,
det senare till hälften.

By:

Horndals jern verks aktiebolag med sin
stora jordareal sköter jordbruket hufvudsakligen
sjelft med en inspektor och elfva
rättare. De få hemman, som inköpts af
trävarubolag, äro upplåtna till arrendatorer.

Folkärna.

Brukas af egarne sjelfva, på ett enda undantag
när.

Grytnäs.

1. Bolagshemman finnas ej.

2. Blott ett finnes, och det brukas af bolagets
tjenstemän.

FBÅGAN 18. SOCKENOMBUD.

233

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1—3. Två bolagshemman finnas, båda
bortarrenderade.

Leksand.

1. Med ett undantag är bolags jorden
utarrenderad.

2. All under bruk varande inegojord
tillhörig bolag är bortarrenderad.

Siljansnäs.

De flesta hemman utarrenderade. Bolag
brukar endast ett hemman.

Rättvik.

1. Allt utarrenderadt, med undantag af
Dådrans bruksegendom och en mindre fastighet
i Finnmarken, hvilka båda brukas af
bolagstjenstemän.

2. I sin helhet utarrenderad.

Boda.

Omkring 40 arrendatorer finnas.

Ore.

Till hufvudsaklig del utarrenderad, endast
en ringa del brukas af egarne sjelfva och
deras tjensteman.

Gagnef.

1. Endast en egendom brukas af bolagen
sjelfva.

2. Svar saknas.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

Vanligen utarrenderad.

Våmhus.

All inegojord utarrenderad.

Sollerön.

Bolagen sköta sjelfva all jord, med undantag
af några andelar i fäbodar, hvilka
arrenderas af bönder.

Or sa.

1, 2. Största delen utarrenderad. Hufvudegendomarna,
der tjenstemännen bo, brukas
af desse.

Elfdalen.

= , Orsa.

Sårna.

All jord utarrenderad, med undantag af
den vid kontorsgården, som brukas af bolagets
tjensteman.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. I olika omfattning är inegoj orden till
bolagshemman för det mesta utarrenderad.

2. Svar saknas.

Nås.

Större delen utarrenderad. Bolagen sjelfva
bruka endast cirka 300 tunnland.

Säfsnäs.

Den utarrenderade jordens areal är större
än den, bolagen sjelfva bruka.

Jerna.

En femtedel af jorden brukas af egarne
sjelfva.

Äppelbo.

Största delen utarrenderad.

Malung.

Till större delen utarrenderad.

Lima.

All inegojord utarrenderad.

Transtrand.

1. Af närmare 4,000 snesland reducerad
jord med skog, som bolagen ega, bruka
bolagens tjensteman ej fullt 300 snesland
och det öfriga är utarrenderadt till omkring
100 småbrukare. Flere af brukarne
hafva egna hemmansdelar, som de bruka
jemte arrendejorden.

2, 3. I hufvudsak =1.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. Brukas för det mesta af tjenstemännen.

2. Svar saknas.

234

FRAC4AN 18.

SOCKENOMBUD.

Ludvika.

»Ej i någon nämnvärd omfattning».
Norrbärke.

Jorden innehafves i de flesta fall af egarne
sjelfva och deras tjensteman.

Söderhärke.

Nästan uteslutande utarrenderad.
Mäling sbo.

All inegojord utarrenderad.

II. Gefleborgs län

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

Till största delen utarrenderad.

Öster Fernebo.

1, 2. Af Gysinge aktiebolags 44 hemmansnummer
brukas af arrendatorer 19; resten
brukas af egarna sjelfva och deras tjensteman.
Horndals bruks 5 hemmansnummer jemte
Vs af rekognitionshemmanet N:r 1 brukas
af egarne sjelfva eller deras tjensteman.
Söderfors bruks aktiebolags 2 hemmansnummer,
Gammelstilla bruks 1 hemman,
Stora Kopparbergs bergslags aktiebolags 3
hemmansnummer, Prest bostället samt kronan
tillhöriga 6 hemmansnummer brukas
alla af arrendatorer.

Arsunda.

1. Svaret ej upplysande.

2. Svar saknas.

3. Största delen brukas af egarne sjelfva.

Torsåker.

1, 2. Minst ®/4 brukas af bolagst jenstemän
och den öfriga delen af land bönder,
kolare och torpare.

Ofvansjö.

Största delen utarrenderad.

Järbo.

All inegojord upplåten på arrende till en
f. d. tjensteman.

Högbo.

Två hemman och några mindre torplägenheter
utarrenderade. Resten brukas af
bolagen sjelfva.

Ockelbo.

Hufvudsakligen utarrenderad.

Hamrånge.

Alla bolagshemman äro utarrenderade
utom ett, som brukas af bolaget sjelf t.

Hille.

Delvis utarrenderad och delvis brukad af
bolagen sjelfva.

I ''albo.

Bruken sköta sina gårdar sjelfva. Skogshemmanen,
hvilka ej äro stora eller många,
äro utarrenderade och besittas vanligen
slägtled efter slägtled.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1—3. Största delen utarrenderad.

Söderala.

Större delen utarrenderad.

Hanebo.

1, 2. Af Kilafors jernverksaktiebolags
inegojord äro omkring 63 %" upplåtna på
arrende; Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag
har hela sin inegojord utarrenderad.

Norrala.

De få bolagshemmanen äro utarrenderade.

Bollnäs.

De flesta utarrenderade.

Ofvanåker.

1. Svar saknas.

FRÅGAN 18. SOCKENOMBUD.

235

2, 3. Inegojorden utarrenderad med undantag
af ett hemman, som brukas af en
bolagets Inspektor.

Voxna.

1. »På arrende».

2. Bolaget sjelf t brukar blott en del närmast
Yoxna bruk, kanske 1/so af inegojorden.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

Ungefär hälften utarrenderas, andra hälften
brukas af egarne sjelf va.

Njutånger.

I ringa omfattning utarrenderad, större
delen brukas af bolagen sjelfva.

Nianfors.

111 öresland brukas af arrendatorer, 28
af bolagstjenstemän.

Iclenor.

Brukas i två fall af egarne sjelfva, i ett
fall af arrendator.

Forsa.

1. I regel utarrenderad.

2. De flesta hemman utarrenderade.

Högsta.

Brukas af bolaget sjelf t.

Xlsbo.

Bolagen bruka sjelfva sina hemman.

Harmånger.

Omkring en tredjedel är upplåten på arrende
och två tredjedelar brukas af egarne
sjelfva eller deras tjensteman.

Gnarp.

Brukas af dess egare.

Bergsjö.

Omkring hälften brukas af bolagen sjelfva,
återstoden är öfverlåten till arrendatorer.

Helt obetydligt brukas af bolagens tjenstemän.

Hassela.

1. Antagligen omkring hälften utarrenderad.

2, 3. Till största delen utarrenderad.
Norrbo.

All inegojord utarrenderad.

Bjuråker.

Nästan all inegojord utarrenderad.

Helsbo.

Ungefär hälften skötes som arrendejord.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

1 öfvervägande grad utarrenderad.
liamsjö.

172 öresland utarrenderade och 66 öres14
penningeland brukade af bolag.

Färila.

1. I regel utarrenderad; en gård brukas
af bolaget sjelft; två af dess tjensteman.

2. I regel utarrenderad.

Los.

Jorden är utarrenderad.

Jerf sö.

Delvis utarrenderad.

Arbrå.

För det mesta brukad af bolagen sjelfva.
Undersvik.

1. All inegoj ord brukas af bolagen sj elfva.

2. Brukas nästan utan undantag af bolagen
sjelfva. »

236

FRAGAN 18. SOCKENOMBUD.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tuna.

I allmänhet utarrenderad.

Attmar.

Bolagen bruka sjelfva en mindre del, det
öfriga upplåtet på arrende.

Stöde.

Nästan all bohagsjord utarrenderad.

Torp.

Vanligen utarrenderad.

Borgsjö.

1, 2. Största delen utarrenderad. I endast
två fall brukas hemmanen af bolagens
tjensteman.

Hafverö.

All inegojord å bolagshemman utarrenderad.

Selånger.

Befintliga bolagshemman utarrenderade.
Sättna.

All bolags jord utarrenderad.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

Alla bolagshemman utarrenderade.
Indals-Liden.

1. All inegojord å bolagshemman, utom
en mindre lägenhet, utarrenderad.

2. I mycket stor omfattning utarrenderad.

3. Uteslutande utarrenderad.

Holm.

Nästan alla bolagshemman utarrenderade.
Timrå.

Endast ett bolagshemman skötes af arrendator.

Ljustorp.

De flesta bolagshemman utarrenderade.

Hässjö.

Det finnes icke många arrendehemman.
Bolagen bruka sjelfva några hemman genom
rättare.

Njurunda.

I mindre omfattning utarrenderad. Större
delen brukas af egarne sjelfva.

3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.

Stigsjö.

Ett bolagshemman finnes och det brukas
af en bolagstjensteman.

Viksjö.

Omkring 90 % upplåtna på arrende och
omkring 10 % brukade af bolagen sjelfva
eller deras tjensteman.

Häggdånger.

Vanligtvis utarrenderad.

Gudmundrå.

Största delen brukas af egarne sjelfva
eller deras tjensteman. Endast ett fåtal
hemman i socknens utkanter utarrenderas.

Högsjö.

Alla bolagshemman utarrenderade.

Hemsö.

Inego jorden med husbehof sskog är försåld.

Ytter-Lännäs.

Af 183,6 7 seland är inegojorden till 79
seland utarrenderad, och den öfriga arealen
brukad af egarne sjelfva.

Boteå.

Bringen, Gålsjö, Offer och Subbersta brukas
af egarne sjelfva, de öfriga hemmanen
af arrendatorer.

FRÅGAN 18. SOCKEN OMBUD.

237

Styrnäs.

7 bolagshemman utarrenderade och ett
brukadt af egaren.

Ofver-Lännäs.

I de flesta fall utarrenderad.

Sånga.

Nyåkersberg brukas af inspektor, hemmanen
i Pava och Ås äro utarrenderade.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå.

I allmänhet utarrenderad.

Ed.

Alla bolagshemman, med få undantag,
utarrenderade.

- Multrå.

Alla bolagshemman utarrenderade.
Långsele.

Ungefär 2/3 utarrenderade.

Graninge.

Bolag tillhöriga 48 hemman och 156 torplägenheter
äro upplåtna på arrende. Jordbruket
vid Graninge bruk skötes af bolaget sjelft.

Resele.

För det mesta utarrenderad, der den ej
blifvit frånstyckad.

Adals-Liden.

1. De flesta hemman utarrenderade.

2. Af egarne sjelfva brukas de hemman,
som ligga i närheten af sågen.

Junsele.

1. Alla bolagshemman utarrenderade.

2, 3. Till största delen utarrenderad.

Ramsele.

I regel utarrenderade; mindre ofta brukad
af bolagen eller tjenstemännen.

Edsele.

I allmänhet utarrenderad.

Helgum.

Till största delen utarrenderad.

Fjällsjö.

Till största delen utarrenderad.

Bodum.

Till största delen utarrenderad.

Tåsjö.

I allmänhet utarrenderad; dock finnas
åtskilliga bolagstjenstemän, som innehafva
hemman.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Ullånger.

I regel utarrenderad.

Vibyggerå.

Två hemman skötas af bolagen sjelfva,
de öfriga fem äro utarrenderade.

JSfätra.

Samtliga bolagshemman, med undantag af
de vid sågverken belägna, äro utarrenderade.

Sidensjö.

I allmänhet utarrenderad.

Sitorped.

Alltid utarrenderad, der ej åkerhruket är
nedlagdt.

Anundsjö.

1. Alla bolagshemman utarrenderade utom
ett, sombrukas af en bolagets tjensteman.

2. Till större delen utarrenderad.

, 3. Inegojorden är utarrenderad.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad.

I allmänhet utarrenderad; endast en mindre
del brukas af bolagen eller deras tjen
stemän.

Björna.

»Endast på 8 å 10 hemman i socknen»

238

FRAGAN 18. SOCKENOMBTJD.

Arnäs.

Endast hemman vid sågverken brukas af
bolagen. Eljes utarrenderade.

Gideå.

Vanligast utarrenderad, sällan brukad af
bolagens tjensteman, aldrig af bolagen.

Trehörningsj ö.

Alltid utarrenderad.

Grundsunda.

1, 2. Största delen utarrenderad; en
ganska ringa del är brukad af egarne sjelfva
och deras tjensteman.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Bagunda.

1. Nästan alla bolagshemman utarren- |
derade.

2, 3. Alla bolagshemman utarrenderade.

Hellesjö.

Alla bolagshemman med få undantag
utarrenderade.

Håsjö.

All inegojord utarrenderad.

Fors.

1,2. I de flesta fall utarrenderad. Endast
två hemman skötas af bolagstjenstemän.

Stugun.

1. Svaret ej upplysande.

2. Endast ett hemman brukas af en
bolagstjensteman, den öfriga jorden, som
omfattar närmare hälften af socknens skattetal,
är utarrenderad.

Borgvattnet.

Öfverallt utarrenderad.

Refsund.

Alla bolagshemman utarrenderade med
undantag af dem, derå bolagstjenstemän
äro boende.

Nyhem.

Samtliga utarrenderade.

Bodsjö.

All inegojord till bolagshemman utarrenderad
med undantag af ett hemman, som
brukas af bolagstjensteman.

Sundsjö.

»Till s. k. brukare.»

Bräc/ce.

All inegojord å bolagshemman utarrenderad
utom i ett enda fall, der jorden brukas
af bolagstjensteman.

Loelcne.

Bolagshemman utarrenderas i sin helhet.
Näs.

All inegojord å bolagshemman utarrenderad.
Backås.

All inegoj ord åbolagshemman utarrenderad.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Bit.

De allra flesta bolagshemmans inego-jord
utarrenderad. Endast ett hemman brukas
af en bolagets tjensteman.

Hägg enås.

Största delen hemman utarrenderade.
Laxsjö.

Alla bolagshemman utarrenderade.
Hotagen.

Vanligen utarrenderad.

Hammerdal.

1. Svar saknas.

2. I de flesta fall utarrenderad.

Gåxsjö.

Hufvudsakligen utarrenderad.

FBAGAN 18. SOCKENOMBUD.

239

Ström.

1. Största delen utarrenderad.

2. Alla bolagshemman utarrenderade, med
undantag af dem, som äro nödiga för bolagens
tjänstemän.

Alanäs.

1. Till största delen utarrenderad.

2. Antingen utarrenderad eller med bolagets
tillstånd brukad af bolagens arbetare
utan vidare.

Frostviken.

1. Okändt.

2. I allmänhet utarrenderad.

Eödön.

I allmänhet utarrenderad, mera undantagsvis
brukad af bolagen sj elfva eller deras
tjenstemän.

Näskott.

Oftast utarrenderad.

Aspås.

I vanliga fall utarrenderad.

As.

Alla utarrenderade.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Hallen.

1. Endast ett bolagshemman finnes.

2. Förekommer ej här.

Norderön.,

Helt och hållet utarrenderad.

Ovilcen.

Å de få bolagshemman, som finnas, äro
antagna tillfälliga brukare.

Myssjö.

1, 2. All inegojord å bolagshemman utarrenderad.

Undersåker.

Utarrenderad.

Mö rsil.

Den enda hemmansdel med inegojord,
som eges af bolag, brukas af förre egaren.

Åre.

Helt och hållet utarrenderad.

Kall.

I allmänhet utarrenderad.

Alsen.

Af 8 bolagshemman brukas tre af bolagen
sjelfva eller deras tjenstemän.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1, 2. De fleste utarrenderade.

As ar ne.

1. All inegojord utarrenderad.

2. Inegojorden öfver hufvud taget utarrenderad.

Klöf sjö.

Inegojorden till alla bolagshemman upplåten
till s. k. brukare.

Sveg.

1. All inegojord å bolagshemman öfver
hufvud taget utarrenderad.

2. Endast få hemman brukas af bolagens
tjenstemän; all öfrig jord utarrenderas.

Linsell.

Till största delen utarrenderad.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. All inegojord å bolagshemman utarrenderad.

Lillherdal.

1. Inegorna till 13 mantal utarrenderade
och till ej fullt 1/t mantal upplåtna
åt bolagens tjenstemän. Intet brukas af
egarne sjelfva.

2. 1 allmänhet utarrenderad.

Ytter-Hogdal.

All dylik jord utarrenderad med undantag
af den, som bebos eller brukas af bolagens
tjenstemän.

Öfver-Hogdal.

All jord utarrenderad.

240

FBÅGAN 18. SOCKENOMBUD.

Rede.

Uteslutande upplåten på arrende.
Storsjö.

1. Allt utarrenderadt.

2. Sådant förekommer icke alls.

Vemdalen.

De få bolagshemman, som finnas, äro
utarrenderade.

Tännäs.

Inegorna upplåtna på arrende.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

Bolagen bruka sj elfva endast en del af
de hemman, som äro belägna i närheten
af sågverken; det öfriga utarrenderas.

Bjurholm.

Alla utarrenderade med undantag af några
få till bolagstjenstemän upplåtna.

Umeå.

1, 2. Omkring 150 har brukas af bolagen
sjelfva och deras tjensteman. Återstoden
utarrenderad.

Vännäs.

Utarrenderad.

Säfvar.

1. Mest utarrenderad, endast några hemman
brukas af bolagen sj elfva eller deras
tjensteman.

2. Till största delen utarrenderad. Endast
undantagsvis brukas ett och annat
hemman af bolagen sjelf va och deras tjensteman.

Degerfors.

1, 2. I allmänhet utarrenderad.

Bygdeå.

Utarrenderad, med undantag för en större
jordegendom.

2. Skellefteå fögderi.

Burträslc.

1. Största delen utarrenderad.

2. Inegojorden är utarrenderad.

Skellefteå.

De få bolagshemman, som finnas, äro
utarrenderade.

By ske.

För det mesta utarrenderad.

Jörn.

All inegojord utarrenderad.

Norsjö.

En mindre del af några bolagshemman
nyttjas af egarne. Bolagstjenstemän bruka
icke några hemman.

Mala.

1—3. Till större delen utarrenderad.

3. Lappmarksfögderiet.

r Lycksele.

1. Bolagshemmanen äro med ett par
undantag utarrenderade.

2, 3. Endast ett ringa fåtal hemman
brukas af bolagstjenstemän. Öfriga hemman
äro, om de icke äro lagda i ödesmål,
utarrenderade.

Stensele.

I vanliga fall utarrenderad.

Sorsele.

Alla hemman utarrenderade.

Åsele.

I knappt nämnvärda undantagsfall brukas
hemman af bolag eller deras tjensteman.

Fredrika.

1, 2. I sin helhet utarrenderad.

FRÅGAN 18. SOCKENOMBUD.

241

örträsk.

1, 2. Svaret ej upplysande.
Vilhelmina.

I allmänhet utarrenderad.

Dorotea.

1. All inegojord utarrenderad med några
få undantag.

2. Alla hemman äro utarrenderade.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Det mesta upplåtet till åbor eller
torp.

2. Svaret ej upplysande.

Eif shy.

Endast ett hemman brukas af egarne
sjelfva, i öfrigt är jorden utarrenderad.

Arvidsjaur.

I de flesta fall brukad af åbor enligt
muntliga aftal. Endast ett par hemman
brukas af bolagen sjelfva eller deras tjenstemän.

Arjepluog.

Till hälften utarrenderad. Skötes till
andra hälften af å hemmanen anställda arbetare.

2. Luleå fögderi.

Ofver-Luleå.

Jorden innehafves af egarne sjelfva och
deras tjensteman eller upplåtes för kortare
tid åt åbo.

Edefors.

Nästan alltid brukad af åbor.

Jockmock.

På så godt som alla hemman hafva bolagen
åbor.

3. Kalix fögderi.

Råneå.

1. Alla, så när som på ett par undantag,
äro utarrenderade, dervid emellertid ett

bolag ställer sin agronom till arrendatorernas
hjelp och nedlägger dryga omkostnader
för att upphjelpa jordbruket åt de underlydande.

2. Endast i den mån, som erfordras för
att ej hemmanen skola alldeles förfalla och
i många fall endast »för syns skull».

Neder-Kalix.

1. I allmänhet brukad af bolagen sjelfva
eller deras tjensteman.

2. I olika omfattning, men mer upplåten
på arrende.

Ofver-Kalix.

Till största delen utarrenderad.

Géllivare.

All bolagens inegojord utarrenderad.

4. Torneå fögderi.

Ofver-Torneå.

De tre bolagshemmanen äro utarrenderade.

Korpilombolo.

1, 2. All inegojord utarrenderad.

Tärendö och Pajala.

1. De äro ej så många och brukas i
allmänhet af bolagens tjenstemän.

2. Af bolagens 4—5 hemman äro 2—3
utarrenderade, de öfriga skötas af bolagens
tjenstemän.

Juckasjärvi.

Samtliga bolagshemman utarrenderade.

242

FRÅGAN 19. SOCfcENOSfBTJD.

19. I hvilken omfattning grunda sig utarrenderingarna af inegojorden till
holagshemman på skriftliga och i hvilken på muntliga aftal?

Anm. De socknar, från hvilka frågan ej besvarats eller der utarrenderad bolagsjord
ej förekommer, hafva här nedan utelenlnats.

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Envilcen. 1—3. Alltid skriftliga.
Svärdsjö. Alltid skriftliga.

Sundborn. Skriftliga.

Kopparberg. Såvidt kändt, skriftliga.
Aspeboda. Arrendekontrakt äro upprättade.

T or sång. Arrende förekommer ej.
Silfberg. Alltid skriftliga.

2. Hedemora fögderi.

Husby. Uteslutande skriftliga.

By. Muntliga aftal okända.

3. Nedan Siljans fögderi.

Bjursås. 1—3. Skriftliga aftal.
Leksand. 1. Skriftliga aftal.

2. De flesta torde vara skriftliga.

Siljansnäs. Endast skriftliga.

Rättvik. 1. I allra flesta fall skriftliga.

2. I de flesta fall skriftliga,
men åtminstone ett muntligt aftal finnes.

Boda. Alla skriftliga.

Ore. Till hufvudsaklig del skriftliga,
men äfven muntliga finnas.

Gagnef. 1. Såvidt kändt är, skriftliga.

2. Svar saknas.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Våmhus. De flesta, kanske alla skriftliga.

Venjan. Enligt uppgift endast muntliga.

Or sa. 1. De flesta skriftliga.

2. Svar saknas.

Elfdalen. Till större delen skriftliga.

Surna. I regel skriftliga, för mindre
hemmansdelar endast muntliga.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda. 1—2. Endast skriftliga.

Nås. Alla skriftliga.

Säfsnäs. Båda delarna förekomma.

Jerna. I allmänhet skriftliga. Som på
sista tiden vissa bolag vägrat att göra upp
eller förnya kontrakt, finnas åtskilliga arrendatorer,
som nu ha endast tillfällig muntlig
uppgörelse.

Äppelbo. Skriftliga aftal.

Lima. I allra flesta fall skriftliga.

Transtrand. 1—2. Alla skriftliga.

3. Mest skriftliga.

KRAGAN 19. SOCKENOMBUD.

243

6. Vester-Bergslags fögderi.

Ludvika. Skriftliga.

Norrbärke. I de flesta fall skriftliga.

Söderbärke. Muntliga aftal förekomma
icke.

Malingsbo. Uteslutande skriftliga.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda. Endast skriftliga.

Öster Fernebo. 1—2. Skriftliga kontrakt.
Årsunda. 1. Veterligen endast skriftliga.

2—3. Svar saknas.

T or såker. 1—2. Skriftliga aftal torde
numera vara de enda.

Ofvansjö. Endast skriftliga.

Ockélbo. Med få undantag skriftliga.
Amot. 1. Svar saknas.

2. Väl alltid skriftliga.
Hamrånge. Endast skriftliga.

Hille. Uteslutande skriftliga.

Valbo. Alltid skriftliga.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog. 1 -3. De flesta skriftliga.
Söderala. Skriftliga.

Hanebo. 1, 2. Båda sätten förekomma.
Bollnäs. Mera muntliga än skriftliga.
Ofvanåker. 1. Svar saknas.

2, 3. I de flesta fall skriftliga.
. Voxna. 1, 2. Skriftliga.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger. Torde uteslutande vara skriftliga.

Njutånger. Skriftliga.

Nianfors. Skriftliga.

Forsa. 1. Obekant.

2. I de flesta fall skriftliga,
men äfven muntliga förekomma.
Harmånger. Alltid skriftliga.

Bergsjö. Alltid skriftliga.

Hassela. 1. Så vidt kändt, skriftliga.

2. Skriftliga. I få fall munt -

liga.

3. Skriftliga.
Norrbo. Alla skriftliga.
Bjuråker. Skriftliga.

Delsbo. Mestadels skriftliga.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal. I allmänhet skriftliga.

Bamsjö. Så vidt kändt, alltid skriftliga.
Färila. 1. Svar saknas.

2. För det mesta skriftliga.
Los. Hufvudsakligen muntliga.

Jerfsö. Alla torde vara skriftliga.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Luna. Alltid skriftliga, så vidt kändt.
Attmar. Vanligast skriftliga.

Stöde. Hufvudsakligen torde de grunda
sig å skriftliga,

Torp. I de flesta fall skriftliga.
Borgsjö. 1. I de flesta fall muntliga.

2. I de flesta fall skriftliga,

men i enstaka fall muntliga.

Hafverö, I de allra flesta fall muntliga.

244

FRÅGAN 19. SOCKENOMBUD.

Selånger. Skriftliga.

Sättna. För det mesta skriftliga.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal. Hittills mest muntliga. Numera
rätt många skriftliga.

Indals-Liden. 1. Så vidt kändt, samtliga
muntliga, om ens sådana finnas i vissa fall.

2. I mycket ringa omfattning
skriftliga, mestadels muntliga.

3. Uteslutande muntliga,
skriftliga förekomma knappast.

Holm. Numera alltid skriftliga.
Ljustorp. De flesta skriftliga.

Hässjö. Vanligen skriftliga.

Njurunda. Troligen allmänt skriftliga.

3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.

Viksjö. Alla muntliga.

Häggdånger. Mestadels skriftliga.
Gudmundrå. I ett och annat fall skriftliga.

Högsjö. Skriftliga aftal.

Boteå. Arrendatorerna i två byar hafva
skriftliga kontrakt, de öfriga blott muntliga.
Styrnäs. I allmänhet skriftliga.
Ofver-Lännäs. För det mesta muntliga.
Sånga. Skriftliga kontrakt.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå. I allmänhet skriftliga.

Ed. I allmänhet skriftliga, men för fjellhemmanen
muntliga.

Multrå. Alla skriftliga.

Långsele. Så godt som undantagslöst
muntliga.

Graninge. Intill 1897 muntliga. Derefter
skriftliga.

Besele. Vanligen skriftliga.

Ådals-Liden. 1, 2. Numera i de flesta
fall skriftliga.

Junsele. 1. Troligen flera skriftliga än
muntliga.

2. Svaret ej upplysande.

3. Dels skriftliga, dels muntliga.

Barnsele. I regel muntliga.

Edsele. Både skriftliga och muntliga
förekomma.

Helgum. Omkring 2/5 skriftliga och 3/5
muntliga.

Fjällsjö. Skriftliga och muntliga i ungefär
lika omfattning.

Bodum. Skriftliga.

Tåsjö. Hufvudsakligen skriftliga.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Vibyggerå. Kontrakt förekomma, ehuru
ofullständiga.

Nätra. I de flesta fall muntliga. I ett
par fall torde skriftliga finnas.

Sidensjö. Dels skriftliga, dels muntliga.

Skorped. I hufvudsak skriftliga.

Anundsjö. 1. Omöjligt att besvara.

2. Mest muntliga.

3. I hufvudsak skriftliga.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad. Både skriftliga och muntliga
förekomma.

Mo. Skriftliga.

Björna. I de allra flesta fall muntliga.

Arnäs. Mestadels skriftliga.

Gideå. Vanligen skriftliga.

Trehörningsjö. I de flesta fall skriftliga.
Muntliga förekomma dock.

Grundsunda. 1, 2. Hufvudsakligen

skriftliga.

FBÅGAN 19. SOCKENOMBUD.

IV. Jemtlands län.

245

1. Jemtlands Östra fögderi.

Eagunda. 1, 2. I allmänhet muntliga.

3. Dels skriftliga, dels

muntliga.

Héllesjö. Skriftliga.

Håsjö. I de flesta fall skriftliga.

Fors. 1. Uteslutande skriftliga.

2. Hufvudsakligen skriftliga.
Stugun. 1. Okändt.

2. Ungefär tredjedelen har kontrakt,
återstoden blott muntliga aftal.
Borgvattnet. I de flesta fall skriftliga.
Befsund. Skriftliga.

Nyhem. Samtliga skriftliga.

Bodsjö. Alla skriftliga.

Sundsjö. Så vidt kändt, endast muntliga
aftal.

Bräcke. Oftast muntliga.

Brunflo. Vanligen muntliga.

Näs. Alltid skriftliga.

HacTcås. Till öfvervägande del skriftliga.
I ganska många fall dock muntliga.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit. Oftare skriftliga.

Kyrhås. Vanligen skriftliga.

Häggenås. Dels skriftliga, dels muntliga.
Föllinge. Muntliga, med få undantag.

Laxsjö. Med ytterst få undantag muntliga.

Hotagen. I större omfattning muntliga.
Hammerdal. 1. Kan ej besvaras.

2. Vanligen skriftliga.
Gåxsjö. I de flesta fall skriftliga.

Ström. 1. I de flesta fall skriftliga.

2. I allmänhet muntliga.
Alanäs. 1. Skriftliga.

2. Flertalet torde vara skriftliga.
Frostviken. 1. Okändt.

2. Dels skriftliga, dels muntliga.

Aspås. Endast skriftliga.

As. Vanligen muntliga.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Norderön. Skriftliga kontrakt.

Oviken. Muntliga.

Myssjö. 1—2. Muntliga.

Undersåker. Skriftliga.

Are. De flesta skriftliga.

Kall. Alltid skriftliga.

Alsen. I två fall skriftliga. Eljest

muntliga.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg. 1,2. Antagligen i regel skriftliga.

Asarne. 1. I regel för första arrendeperioden
skriftliga.

2. Nästan alltid och med högst
få undantag skriftliga.

Klöf sjö. I alla kända fall muntliga.
Sveg. 1. Mestadels skriftliga men ej så
sällan muntliga.

2. I ungefär lika stor utsträckning
skriftliga och muntliga.

Linsell. I allmänhet muntliga.

Elfros. 1 = Sveg 1. *

2. I de flesta fall skriftliga från

början.

Lillherdal. 1. Öfver hufvud skriftliga,
2. Dels skriftliga, dels

muntliga.

Ytter-Högdal. Vanligast skriftliga, muntliga
förekomma dock ofta.

Öfver-Hogdal. Skriftliga de mest vanliga.
Hede. Numera muntliga.

Storsjö. 1. Både skriftliga och muntliga.

2. Endast muntliga.

Vemdalen. Nästan uteslutande muntliga.
Tännäs. Alltid, så vidt kändt, skriftliga,

246

FRÅGAN 19. SOCKENOMBUD.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling. Åtminstone ett bolag har
skriftliga. I öfrigt okändt.

Bjurholm. Vid största delen hemman tillhöriga
ett af bolagen skriftliga. Vid hemman
tillhöriga de öfriga bolagen, så vidt
kändt, oftast muntliga.

Umeå. 1. I allmänhet skriftliga.

2. I allmänhet skriftliga. Der [
jorden är upplåten på kortare tid, muntliga.

Vännäs. Så vidt kändt, skriftliga.

Saf var. 1. I de flesta fall skriftliga.

2. Alltid skriftliga, så vidt

kändt är.

Degerfors. 1. Svar saknas.

2. Alltid skriftliga, så vidt

kändt.

Bygdeå. Mestadels muntliga.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk. 1. Oftast skriftliga.

2. I allmänhet skriftliga.
Skellefteå, I de flesta fall muntliga.
Byske. I de flesta fall skriftliga.

Jörn. I regel skriftliga.

Norsjö. I ungefär lika omfattning skriftliga
och muntliga.

Mala. 1. Få torde hafva skriftliga.

2. Ytterst få skriftliga.

3. Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele. 1. Hufvudsakligen, så vidt
kändt, muntliga.

2, 3. Förut skriftliga endast
då arrenderätt förbehölls vid hemmansöfverlåtelse.
På allra sista tiden hafva dock
skriftliga aftal börjat att upprättas, åtminstone
så vidt angår ett af bolagen.

Stensele. Skriftliga.

Sorsele. I allmänhet skriftliga.

Åsele. I senare år skriftliga allt vanligare,
så att de numera förekomma öfvervägande.
Förut muntliga allmänt, för somliga bolag
nästan regel.

Fredrika. 1. I få undantagsfall skriftliga.

2. Endast muntliga.

Örträsk, 1, 2. För det mesta muntliga.

Vilhelmina. De flesta muntliga.

Dorotea. 1, 2. I allmänhet skriftliga.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Elfshy. Flertalet muntliga.

Arvidsjaur. I de flesta fall muntliga.

2. Luleå fögderi.

Öfver-Luleå. I de flesta fall muntliga.
Edefors. Endast upplåtelser tills vidare
utan bindande aftal.

Jochmock. Alltid muntliga.

3, Kalix fögderi.

Rånen. 1. Samtliga skriftliga.

2. Obekant.

Neder-Kalix. 1. Alltid skriftliga.

2. Både skriftliga och

muntliga.

Öfver-Kalix. I de flesta fall skriftliga.
Gellivare. De flesta muntliga.

4. Torneå fögderi.

Korpilombolo. 1, 2. Skriftliga.
Juckasjärvi. Muntliga, så vidt kändt.

tfBAGAN 20. SOCKÉNOMBTO.

247

20. Hvillca hufvudsaklig a bestämmelser innehålla dessa aftal:

a) I fråga om arrendetid, uppsägning samt af- och tillträdessyn (af hvem
bestämmes vid sådan syn ersättningsbeloppen?);

b) Beträffande arrendatorns skyldighet att erlägga visst arrende (kontant
eller in natura) samt utgöra födor åd, utskylder äfvensom vägunderhåll (väg skatt
jemte gräsning och plogning af vägar).

c) Ar arrendatorn skyldig att efter tillsägelse eller eljest förrätta vissa arbeten
åt hemmanets egare? Ber sådan skyldighet stadgats, plägar denna bestämmelse
tillämpas på sådant sätt, att det medför olägenhet? År arrendatorn
förbjudet att arbeta åt andra?

d) Hvem tillkommer att bygga och underhålla husen och hur tillämpas
bestämmelserna derom?

e) Har arrendatorn rätt till vedbrand, byggnadsvirke och bete å skogsmarken? f)

Andra bestämmelser (såsom om utöfning af rösträtt m. m.)?

Anm. De socknar, från hvilka frågan ej besvarats eller der inga bolagsarrendatorer
finnas, äro här nedan utelemnade.

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1. a) Arrendetiden är vanligast obestämd
med sex månaders uppsägning samt afoch
tillträdessyn. b) Kontant arrendesumma
erlägges och alla onera och skatter betalas,

c) Icke skyldig att förrätta vissa arbeten åt
hemmanets egare. Icke förbjudet att arbeta
åt andra. d) Kan ej besvaras, e) Ja.
f) Blott en arrendator har tioårigt arrendekontrakt
och eger politisk rösträtt.

2. a) Arrendetiden obestämd, sex månaders
uppsägning samt af- och tillträdessyn.
Ersättningsbeloppen bestämmas af synemännen.
b) Arrendatorerna erlägga arrendet
kontant samt betala alla egendomen till -

kommande utskylder och onera. c) Arrendatorerna
äro icke skyldiga att förrätta arbete
till hemmanets egare, få äfven söka
arbete hos andra, d) Bolagen bygga husen
på en del ställen, men arrendatorn skall
underhålla dessa. Vidräkning derom uppgöres
af synemännen vid af- och tillträdessyn.
e) Arrendatorn eger rätt till vedbrand
och byggnadsvirke samt bete å skogsmarken,
f) Arrendatorerna hafva kommunal rösträtt,
men blott en af dem har äfven politisk
rösträtt.

3. a) Arrendetiden i flesta fall obestämd,

b) Arrendet erlägges kontant jemte alla
utskylder och onera. c) Nej. Ej förbud
att arbeta åt andra, d) Egaren bygger i de
flesta fall åbyggnaderna, som sedermera

248

FRÅGAN 20. SOCKENOMBtrÖ.

underhållas af arrendatorn. e) Ja. f) Arrendatorerna
ega kommunal rösträtt och en
arrendator politisk rösträtt.

Svärdsjö.

a) I de flesta fall sex månader efter å
någondera sidan skedd uppsägning, h) Arrendatorn
har samma utskylder som öfriga
jordegare och vanligtvis 10 kr. årligt arrende
per reduceradt tunnland, c) I regel icke.

d) Nybyggnader bekostas vanligen af bolaget,
men arrendatorn är skyldig att underhålla
de hus han emottagit. e) Ja. f) I
regel fordras, att arrendatorn röstar enligt
bolagets intressen.

Sundborn.

a) Arrendetiden är icke bestämd, utan
fortgår, så länge arrendatorn fullgör sina
skyldigheter; uppsägningstid ett år; vid afoch
tillträdessyn hafva begge parterna lika
rätt. b) Arrendatorerna utgöra sina skyldigheter
hufvudsakligen i kolning, körslor
och dagsverken; vägunderhållet bestrides
af arrendatorerna. c) Ja. Nej. Ja. d)
Arrendatorn skall bygga och underhålla
husen: denna skyldighet tillämpas humant.

e) Ja. f) Rösträtt enligt lag.

Aspeboda.

a) Arrendetiden är på uppsägning, b)
Arrendet erlägges in natura genom kolning,
och svarar arrendatorn för utskylder och
vägunderhåll, c) Arrendatorn är ej skyldig
förrätta vissa arbeten, d) Egaren bygger
och underhåller husen, e) Arrendatorn åtnjuter
rätt till vedbrand och bete. f) Arrendatorn
har kommunal- men icke politisk
rösträtt.

Siljberg.

a) Arrendetiden är obestämd med ett års
uppsägning, till- och afträdessyn hålles, ersättningsbeloppen
bestämmas af tillkallade
nämnde- eller skiftesgodemän. b) Arrendator
har skyldighet att erlägga kontant
arrende samt utgöra födoråd, utskylder och
vägunderhåll, c) Arrendator är vidare skyl -

dig att efter tillsägelse eller eljest förrätta
vissa arbeten åt hemmanets egare. Det är
förbjudet att arbeta åt andra, d) Hemmanets
egare bygga och underhålla husen, men
arrendator erlägger hvarje år en viss ersättning
för husröta, e) Arrendator har rätt
till vedbrand och stängselvirke samt bete å
skogsmarken, f) Arrendatorn saknar rösträtt.

2. Hedemora fögderi.

Husby.

a) Arrendeaftalen äro i allmänhet ställda
på ett år med vanlig uppsägningstid; afoch
tillträdessyn skall hållas, hvarvid synemännen
bestämma ersättningsbeloppen, b)
Arrendet erlägges i allmänhet in natura
(genom kolning); födoråd förekommer icke;
utskylderna betalas af bolaget; i fråga om
vägunderhåll finnas olika bestämmelser, c)
Någon sådan skyldighet plägar icke åläggas
arrendatorn; ej heller är det honom förbjudet
att arbeta åt andra, d) Skyldigheten
att bygga och underhålla husen tillkommer
bolagen; dock f örpligtas arrendatorn
att erlägga en viss afgift för detta, e) Arrendatorn
har rätt till vedbrand och bete.

f) Bolaget plägar förbehålla sig rösträtten.

By.

a) Laglig tid med uppsägning och fardag.

b) Arrendet dels i penningar och dels in
natura, alla utskylder och allt vägunderhåll.

c) Arrendatorerna hafva full frihet att arbeta
åt hvilka som helst, d) Bolaget bygger
och underhåller husen, e) Ja.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås.

1. d) Arrendatorn bygger och underhåller
husen, e) Ja.

2. a) Arrendetid m. m. efter öfverenskommelse.
b) Arrendatorerna erlägga visst
arrende och betala jorden åbelöpande skatter
och onera. c) Arrendatorerna äro ej skyldiga
att förrätta vissa arbeten, och ej heller är
det dem förbjudet att arbeta åt andra, d)

FBÅGAST 20. SOCKENOMBUD.

249

Att underhålla husen tillkommer arrendatorerna.
e) Arrendatorerna hafva rätt till vedbrand,
byggnadsvirke och bete. f) Arrendatorerna
äro uppförda i röstlängden.

3. d) Tillkommer arrendatorn. e) Ja.
f) Får utöfva rösträtt.

Siljansnäs.

a) Arrendetid obestämd, uppsägning på
år, syner hållas. Synemännen bestämma
ersättningarna, b) Kontant arrende, utskylder
och onera påhvila arrendatorn. c) Ja,
mot ersättning efter ortens pris skall arrendator
utföra skogsarbeten. Ingen olägenhet.
Nej. d) Bolaget bygger, underhållet fördelas
mellan parterna, e) Ja. f) Arrendator
röstar.

Rättvik.

1. a) Den vanligaste arrendetiden å bolagshemman
är 10 år, men arrendeupplåtelser
förekomma äfven ofta nog å 5 år,
mindre ofta å 15 år och i något enstaka
fall å 20 år. För den händelse någon viss
arrendetid ej utsättes, införes bestämmelse
om uppsägningstid. Af- och tillträdessyner
hållas i regel, men ordnas olika vid olika
bolag, dels så att bolagsförvaltningen ensam
utser en eller två opartiska personer, som
verkställa förrättningen och bestämma ersättningsbeloppen,
och dels på så sätt att
bolaget och arrendatorn hvardera utse en
person och, i händelse enighet ej uppnås,
dessa båda utse en tredje, hvilka således
bilda en synenämnd. b) Arrendatorn ålägges
att betala alla egendomen åbelöpande utskylder,
hvaribland äfven vägskatt, äfvensom
vanligtvis en årlig arrendesumma, som dock
merendels är temligen låg, och som skall
kontant erläggas. Att utgöra födoråd förekommer
ej. c) Arrendatorn ålägges ej några
under denna punkt upptagna skyldigheter
eller bestämmelser. d) Byggnadsskyldigheten
utgöres af bolaget, men underhållet af
husen ålägges i vanligaste fall arrendatorn.
Härom träffas dock olika öfverenskommelser
och bestämmelser, allt efter omständig -

heterna. e) Arrendatorn har i de allra flesta
fall rätt till vedbrand, byggnadsvirke och
bete å bolagets skogsmarker, f) Rösträtten
utöfvas i allmänhet af arrendatorn, men
han åläggges i vissa fall att rösta efter bolagsförvaltningens
önskan eller i enlighet
med dess föreskrifter. Arrendatorn tillförsäkras
vanligtvis förmånen att vintertiden
erhålla körningsförtjenst vid timmerdrifning
i bolagets skogar; och hafva arrendatorerna
vid sådana tillfällen företräde tramför s j eifegande
bönder.

2. a) Arrendetiden i de vanligaste fallen
upptager från 5 till 10 år. Af- och tillträdessyn
utföres på olika sätt. Det ena bolaget
tillsätter syn från sin sida, dock eger den
afgående och tillträdande arrendatorn rätt
att närvara och föra sin talan; dessa synemän
skola också bestämma ersättningsbeloppen.
Ett annat bolag har för princip, att
arrendator och bolaget tillsätter hvar sina
två personer. Komma dessa icke öfverens,
måste en femte kallas af dessa fyra, som
i så fall skall slita tvisten, b) Arrendet utgöres
i kontant. Arrendator är skyldig bestrida
alla utgifter, af hvad slag det vara
må, som belöpa sig på den egendom han
brukar, c) Arrendator är icke kontraktsenligt
skyldig att utföra något arbete åt det
bolag, som hemmanet tillhör, men har företräde
till arbete, så länge arrendatorerna äro
få, synnerligast då det är smått om vinterarbete.
d) Arrendator åligger i viss mån
att underhålla husen, e) Arrendator eger
rätt till vedbrand, byggnadsvirke samt bete
å skogsmarken, f) Arrendator eger icke
rösträtt, dock kan en del få utöfva den,
om de rösta efter bolagets bestämmelse.

Boda.

a) 5 eller 10 år utan uppsägning. Om
af- och tillträdessyn innehålla kontrakten
intet, b) Arrendatorn erlägger visst kontant
arrende och betalar alla utskylder och
onera. c) Nej. d) Bolagen bygga och underhålla
husen, e) Ja. f) Arrendatorn skall

250

FRÅGAN 20. SOCKKNOMBUT).

rösta i enlighet med bolagens önskan, då
den af förvaltningen uttalas, samt får icke
idka jagt och djurfångst å bolagens skogar.

Ore.

a) Angående arrendetid och uppsägning
bestämmes af bolagen eller deras tjenstemän
sjelfva. Af- och tillträdessyn förekommer
sällan, b) Arrendet bestämmes äfven af
bolagen eller deras tjenstemän sjelfva. Arrendet
erlägges kontant. Att det utgöres
in natura förekommer ej. Såväl arrende
som alla andra den utarrenderade jorden
åliggande onera utbetalas förskottsvis
af bolagen och sedan uttages det i sin helhet
af arrendatorn. c) Någon bestämd
skyldighet för arrendator att efter tillsägelse
förrätta vissa arbeten åt jordegaren
stadgas ej. Kan ej medföra olägenhet, om
någon tihsäges att förrätta något arbete, ty
i allmänhet erhålles nöjaktig betalning. Arrendator
är ej förbjudet arbeta åt andra,

d) Byggnaders underhåll bekostas i allmänhet
af bolagen, e) Till vedbrand och bete
å skogens mark har arrendatorn i allmänhet
full rätt. f) Rösträttens utöfning fråntages
merendels arrendatorn.

Gagnef.

1. c) Nej. Nej. d) Upplåtaren bygger
och arrendatorn underhåller husen, e) Efter
utsyning.

2. b) Arrendatorn betalar vägskatt lika
med bönderna samt både krono- och kommunalutskylder.
c) Då arrendatorn betalar
sitt arrende, får han söka sig förtjenst hvar
han vill, dock plägar förekomma, åtminstone
vid Tonsån, att arrendatorn kolar åt
bolaget på dess skog och erhåller ett visst
pris pr stig kol, som då afdrages på arrendet.
d) Bolaget bekostar ytterväggar och
tak, inredning bekostas af arrendatorn. e)
Arrendatorn får hugga sin ved på skogen.
Finnes ej der nog, får han efter utsyning
hugga på bolagets skog. Arrendatorn har
rätt till bete. f) Arrendatorn utöfvar rösträtt
för den jord han innehar.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Vårnhus.

a) Arrendetid är 5 å 10 år. Arrendekontrakten
utgå på laga fardag, b) Arrendet
utgår kontant utan vidare skyldigheter,

c) Inga arbeten åläggas arrendatorn, utan
han har full frihet att arbeta åt andra, d)
Arrendatorn tillkommer i regel att underhålla
befintliga hus, men den bestämmelsen
har så tillämpats, att arrendatorerna nöjt
sig med husen i det skick de befunnits
utan att vidtaga några reparationer. All
nybyggnad tillkommer bolagen, ehuru ingen
sådan hittills förekommit, e) De arrendatorer,
som sjelfva sakna skog, erhålla rätt
till vedbrand, byggnadsvirke m. m., men
de arrendatorer, hvilka utgöra flertalet, som
ega egna skogar, tillåtes ej något som helst
skogsfång, f) Bolagen utöfva för sin egendom
sjelfva rösträtten.

Venjan.

a) Icke skriftliga, endast muntliga försäkringar
vid köpens afslutande, att säljaren
under sin lifstid skall få bruka och begagna
den sålda jorden, b) Mycket obestämdt,
ej skriftligt, c) Förekommer icke.
j d) I de flesta fall anses åbyggnad såsom
i lösegendom, hvaröfver säljaren får råda bäst
han gitter, utan bidrag till underhåll, e)
Inga förbehåll, f) Bolagen utöfva rösträtt.

Elfdalen.

a) Upplåtelse sker i allmänhet på tio år.
Af- och tillträdessyn verkställes af tre godemän.
Beträffande såväl sättet för deras
väljande som i allt öfrigt skall gälla hvad
om skiljemän i lag är stadgadt. Kostnaderna
drabba båda parterna lika. b) Arrendebeloppet
utgör i regeln 10 öre pr reduceradt
bandland eller grad och erlägges
kontant. Vidare skall arrendatorn betala
brandskatt och tillhandahålla erforderlig
brandredskap, samt utgöra alla egendomen
j åbelöpande krono- och kommunalutskylder.

FKAGAN 20.

SOCKENOMBUD.

251

c) Arrendator har ej några skyldigheter beträffande
arbete åt jordegaren, utan förfogar
fritt öfver sin arbetstid, d) Arrendatorn
skall ordentligt underhålla de åbyggnader,
som vid tillträdet mottagits, men får ej företaga
nya husbyggnader, e) Byggnadsvirke
och vedbrand eger arrendator, efter verkställd
utsyning af bolagets tjenstemän, rätt
att få. f) Rösträtt för arrendejord utöfvas
af bolagen sjelfva. Det åligger arrendator
att underhålla jorden med tillräcklig gödsel
och bruka jorden i vexelbruk, så att hon
befinner sig i full växtkraft, att hålla diken,
gärdesgårdar, vägar och broar i fullt
laggillt stånd. Arrendatorn får ej verkställa
nyodlingar.

Sårna.

a) 10, 20 och 50 år. Af- och tillträdessyn
har i mycket ringa omfattning ännu
förekommit och då verkställts af tvenne
nämndemän, b) Någon skyldighet för arrendatorn
att erlägga arrendeafgift förekommer
i allmänhet icke, utan eger han, vid
äfventyr af uppsägning, att väl häfda jorden
och vidmakthålla åbyggnaden med rättighet
att efter utsyning af bolagets skogvaktare
erhålla nödigt husbehofsvirke. Har
vid köpets uppgörande egendomen varit besvärad
med födoråd, får han ansvara derför.
Kommunala utskylder och vägunderhåll
bestridas medelst skogsmedelsfondens
ränteafkastning. c) Arrendatorn har aldrig
personliga förbindelser till bolaget och arbetar
aldrig åt bolaget på den grund att
han är arrendator, d) Arrendatorn, hvilken
vid försummelse deraf af bolaget tillsäges.

e) Alltid, f) Arrendatorn har rösträtt. För
mindre hemman och hemmansdelar, der
endast muntligt aftal gäller, är egendomen
påförd bolaget. Inom kommunen förekommer
dock sällan omröstning till följd af att
alla jordegares intressen sammanfalla. Med
skogsmedelsfondens ränteafkastning bestridas
nemligen alla jorden åliggande onera.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. a) Arrendetiden obestämd, uppsägning
enligt lag, af- och tillträdessyn verkställes
för det mesta utaf två af bolaget tillkallade
värderingsmän. b) Arrendeafgiften
utgör visst penningebelopp, utskylder och
vägunderhåll, c) Ja. Ja. I vissa fall förbjudet.
d) Arrendeupplåtarne efter anhållan
af arrendatorn. e) Rätt till vedbrand
och bete på skogsmarken, f) I vissa fall.

2. En tryckt kontraktsblankett bifogas.
I denna förekomma följande villkor:

a) Arrendet upphör att gälla den 14 Mars
det år, då arrendatorn eller jordegaren innan
nästföregående 18 December uppsagt
detsamma. Vid till- och afträdet hålles
syn. Ersättningsbeloppen bestämmas af tre
gode män, valda enligt gällande lag om skiljemän.
b) Arrendatorn betalar visst arrende
och ansvarar för alla skatter och onera, som
hvila å hemmansdelen. c) Ja. Får icke
utan tillstånd arbeta åt andra, d) Arrendator
underhåller åbyggnaderna utom i afseende
å ytterväggar och yttertak, e) Arrendator
har rätt till vedbrand och annat
husbehofsvirke efter utsyning, och till bete
å skogsmarken, dock ej för getter, ej heller
eljest å mark, derå finnes skogsbestånd, som
af betande kan skadas. f) Der fråga
gäller utgift af den arrenderade jorden för
längre tid än tre år eller ifrågasatt beslut
kan för sådan tid återverka på den arrenderade
jorden, har arrendator, der han lagligen
eger talan och rösträtt, att utöfva densamma
i enlighet med jordegarens uttalade
mening och vilja. Arrendatorn får ej heller
företaga nyodlingar eller utan särskildt tillstånd
idka jagt och fiske på jordegarens
mark, ej heller befatta sig med köp af
skogsprodukter eller annat, som har gemenskap
med jordegarens trävarurörelse, icke å
den arrenderade jorden sjelf eller genom
andra idka handel med öl, vin eller spirituösa
drycker, icke försälja sin lösegendom,

252

FKÄGAN 20.

SOCKENOMBUD.

om han står i skuld till jordegaren, ej heller
i de åt honom upplåtna boningshusen
inhysa andra än dem, som tillhöra hans familj
och tjenstepersonal.

Nås.

a) Arrendatorn är skyldig att flytta vid
brytande emot någon af i kontraktet upptagna
punkter, utan åtnjutande af fardag.
Syn och värdering skall verkställas af tre
gode män, för hvilkas väljande skall gälla
hvad om skiljemän är i lag stadgadt. Synekostnaden
skall drabba jordegaren och arrendatorn
till hälften hvar. I praktiken tillsätta
endast bolagen synemän, b) Arrendator
är skyldig att erlägga arrendet genom
arbete efter pris, som bolagen sjelfva bestämma,
eller genom penningar, samt utgöra
alla egendomen åliggande onera och utskylder
för såväl inegor som skogsmark, c)
Arrendatorn är skyldig efter tillsägelse verkställa
körslor och arbeten åt hemmanets
egare efter de priser, som förvaltningen bestämmer.
Arrendatorn får icke utan förvaltningens
medgifvande verkställa arbeten
och körslor åt andra, d) Bolagen verkställa
reparation å arrendegårdarna till det yttre.
Arrendatorn är förpligtad till inre reparationer.
e) Arrendatorn erhåller utsyning till
vedbrand, samt erhåller bete å skogsmarken,

f) Arrendatorn eger att vid kyrko- och kommunalstämma
utöfva rösträtt; men en punkt
i kontraktet bestämmer, att arrendatorn ställer
sig jordegarens uttalade mening och vilja
i fråga till ovillkorlig efterrättelse.

Säfsnäs.

a) Arrendetid obestämd; uppsägning 3
dagar före jul. b) Arrende utgöres genom
arbete; Arrendatorn deltager i utskylder,
vägunderhåll m. m. c) Måste vid tillsägelse
förrätta vissa arbeten. Olägenhet deraf vid
bergmngstiden. Ja, förbjudet, d) Bolaget.
Körningen dervid bekostas af arrendatorn.
e) Ja. f) Ega ej rösträtt.

Jerna.

a) Ömsesidig öfverenskommelse, b) Arrendatorn
svarar för alla onera. c) Nej, icke
ovillkorligen, annars utan olägenheter. Det
är icke förbjudet arbeta åt andra, d) Bolagen
bygga och underhålla, e) Ja. f) Arrendatorn
får icke blanda sig i någon sorts trävaruaffär.
Han får i allmänhet icke rösta
emot bolags intresse. En stämma utlystes
nyligen i och för behandling af en jern vägsundersökning,
af hvilken bolaget hade obehag.
Bud sändes till arrendatorerna, att de
skulle ut för att rösta mot förslaget. Man
lät underförstå, att olydnad kunde medföra
uppsägning.

Äppelbo.

a), b) På 20 år mot alla onera. Af gode
män. c) Nej. d) Bolagen bygga och underhålla
husen, e), f) Arrendator har rätt till
vedbrand och bete å skogsmarken och utöfvar
rösträtt.

Malung.

En tryckt blankett till Korsnäs Sågverks
aktiebolags arrendekontrakt bifogas. Här
stadgas bland annat: a) Arrendetiden är
vissa år. Vid till- och afträdet hålles syn.

b) Arrendatorn utgör intet arrende, men ansvarar
för alla hemmanets skatter och onera
till stat och kommun, d) Arrendatorn har
att underhålla åbyggnaderna, e) Arrendatorn
får efter utsyning hushehofsvirke och
vedbrand och har rätt till mulbete å skogsmarken.
f) All den rösträtt, som icke enligt
gällande lag ovillkorligen tillkommer
arrendator, utöfvas af bolaget. Äfven der
arrendatorn är berättigad rösta, skall bolagets
uttalade vilja och mening lända arrendatorn
till efterrättelse, om frågan gäller
utgift för jorden för längre tid än
till arrendetidens slut eller ifrågasatt beslut
eljest kan för sådan tid återverka på
den arrenderade jorden. Arrendator får ej
verkställa odling utan bolagets skriftliga
medgifvande. I öfrigt tillägges i svaret: Så
vidt kändt, hafva hittills inga till- och af -

FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

253

trädessyner hållits vid bolags arrendehemman.
Man kan derför ej säga, af hvem ersättningsbeloppen
vid eventuella syner skola
bestämmas, och arrendekontrakten sakna
hvarje bestämmelse i denna punkt.

Lima.

a) Arrendetiden omfattar 5 å 10 år. Vid
till- och afträdet hålles syn, men af hvem
finnes ej bestämdt i kontrakten, b) Arrendet
erlägges kontant och utgör från 50 öre
till 1 kr. per reduceradt snesland. Arrendatorn
skall då ensam ansvara för alla egendomen
åbelöpande skatter och onera, af hvad
namn och beskaffenhet de vara må, häri
jemväl inbegripna af storskifte och åbodelning
uppkomna och blifvande kostnader,
undantagandes arfvode till landtmätare för
skogens åbodelning samt dertill erforderliga
handtlangningsdagsverken och skjutsar, för
hvilkas ordentliga utgörande arrendatorn
skall ansvara emot att derför uppbära ersättning
af bolaget efter vanligt dagsverkspris.
c) Arrendatorn är ej skyldig att förrätta
arbeten åt hemmanets egare. Ej heller
förbjudet att arbeta åt andra, d) Husen
underhållas af arrendatorn. e) Arrendatorn
har rätt att efter anmälan å den till den
arrenderade jorden hörande skog utan ersättning
erhålla utsyning af nödigt virke till underhåll
af hägnad och af de till arrendatorn
upplåtna åbyggnader samt till hässjevirke,
ämnesved för underhåll af kör- och åkerredskap
äfvensom nödig vedbrand hvarvid dock
till vedbrand utsynas företrädesvis torrträd,
vindfällen samt å skogen möjligen befintligt
affall efter timmerafverkning. Arrendatorn
eger att för de honom tillhöriga kreatur, med
undantag af får och getter, som kunna vid den
arrenderade jorden vinterfödas, begagna i lag
medgifvet mulbete å den till samma jord
hörande, jordegaren tillhöriga skogsmark;
egande dock arrendatorn icke att utan jordegarens
tillstånd till mulbete använda skogsmarken,
derest å densamma finnes skogsbestånd,
som kan af betande kreatur skadas,
eller att af jordegaren påkalla inhägnad,

som kan för mulbetets tillgodonjutande erfordras.
f) Arrendatorn är förbjudet att utan
jordegarens skriftliga medgifvande sjelf eller
genom annan befatta sig med köp af skog,
skogsprodukter eller annat, som har gemenskap
med den af jordegaren bedrifna trävarurörelsen,
samt är skyldig att såväl vid
kyrko- och kommunalstämmor, som vid alla
andra stämmor och sammanträden, der arrendatorn
enligt lag är berättigad att för den
arrenderade jorden föra talan och rösta, utöfva
sin talan och rösträtt på det sätt, att
i alla de fall, der frågan gäller utgift för
den arrenderade jorden för längre tid än
till arrendetidens slut, eller ifrågasatt beslut
eljest kan för sådan tid på den arrenderade
jorden återverka, arrendatorn ställer sig bolagets
uttalade mening och vilja i frågan
till ovillkorlig efterrättelse. Derjemte förbehålles,
att all den rösträtt, som icke enligt
gällande lag ovillkorligen tillkommer arrendator,
utöfvas af bolaget.

Transtrand.

1. a) 5, 10 t. o. m. 20 år, 6 månaders
ömsesidig uppsägning, afträdessyn genom
särskilda synemän, b) 50 öre pr reduceradt
snesland, kontant eller i afräkning, alla
utskylder betalar arrendatorn. c) Nej. d)
Arrendatorn har byggnads- och underhållsskyldighet;
men det har förekommit, att ett
bolag nybygger hus, när sådana blifvit alldeles
förfallna, e) Betesrätt njuter han de
facto, men får ved och virke endast efter
utsyning, beroende helt och hållet på egaren.
f) Brukaren tillförsäkras rätt att rösta
för jorden, men det lär stipuleras, att han
i vigtiga frågor skall taga hänsyn till egarens
åsigt. F. n. förekommer nästan aldrig,
att bolagsarrendatorn deltager i kommunala
angelägenheters afgörande.

2. a) 5 — 10 år med ömsesidig uppsägning
på 6 månader, ersättningsbeloppen bestämmas
af valda synemän, b) Arrendeafgiften
50 öre per reduceradt snesland (sådan afgift
brukar annars vid fri täflan utgå med

254

FBÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

1 kr. 50 å 2 kr. per reduceradt snesland)
jemte utskylder för egendomen. Dessa utskylder
hafva dock i allmänhet blifvit betäckta
genom ränteafkomsten från socknens
skogsmedelsfond. c) Nej. d) Arrendatorn skall
lemna hus och egendom i det skick, som de
vid mottagandet befunnos. e) Ja, efter utsyning
och på vissa villkor, f) Rösträtt utöfvar
arrendatorn enligt lag, men har i vissa
fall skyldighet att inhemta bolagets åsigt
och ställa sig den till efterrättelse.

3. a) 5 å 10 år. b) Arrendatorn svarar
för alla onera. c) Inga skyldigheter i
detta afseende, d) Arrendatorn underhåller.
Tillämpningen okänd, e) Ja. f) Arrendatorn
röstar, men är skyldig taga hänsyn
till bolagets vilja i hvad det rör frågor,
som inverka på egendomens utgifter utöfver
arrendetiden.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Ludvika.

a) 5 å 10 år. b) Arrende i allmänhet in
natura. Födoråd förekommer ej. Utskylder
betalas af jordegaren med undantag af
de personella. Vägunderhållet ålägges arrendatorn.
c) Förekommer ej numera, d)
Egaren bygger, arrendatorn underhåller husen.
e) Ja. f) Nej.

Norrbärlce.

a) Arrendetid och uppsägning efter särskild
öfverenskommelse. Ersättningar vid
af- och tillträdessyn bestämmas i de flesta
fall af kallad synenämnd. b) Arrendet erlägges
kontant, med skyldighet för arrend
atorn att till visst pris utgöra en del
körslor och skogsarbeten, jemte underhåll
af vägar, c) Numera förekommer ej något
tvång, så att någon olägenhet för arrenda -

torn uppstår, d) Härom äro olika bestämmelser,
ibland bekosta bolagen detta sjelfva,
men förekommer äfven, att arrendatorn har
skyldighet härtill, e) Dessa förmåner åtfölja
vanligen i större eller mindre utsträckning
arrendet, f) Rösträtt utöfvas antingen
af bolagens egare sjelfva, eller genom deras
tjensteman.

Söderbärke.

a) Arrende uppgöres å obestämd tid med
minst 15 månaders ömsesidig uppsägningstid.
Af- och tillträdessyn hålles och ersättningsbeloppen
bestämmas af tvenne tillkallade
opartiska personer, b) Arrende utgår
i kontant belopp med skyldighet för arrendator
att utgöra skogsarbeten och körslor
emot förut bestämd ersättning samt skyldighet
att deltaga i sommarväghållningen å
allmän väg. c) Arrendator är skyldig att
efter tillsägelse förrätta vissa arbeten, hvilken
skyldighet dock icke medför synnerlig
olägenhet, och är det arrendator icke förbjudet
att arbeta åt andra, d) Byggnad
och underhåll af husen åligger egarne. e)
Arrendator har rätt till vedbrand och bete
å skogsmarken, f) Såväl kommunal som
politisk rösträtt är arrendatorn fråntagen.

Malingsbo.

a) Ej viss arrendetid, utan förbehålles
laga uppsägningstid för båda parterna. Ersättning
bestämmes af gode män vid syneförrättningen.
b) Arrendet erlägges kontant.
Af onera kommer på arrendatorns del endast
sommarvägunderhållet in natura, c) Ja, men
skyldigheten tillämpas ej så, att den medför
olägenhet. Arrendatorn är ej förbjudet
att arbeta åt andra, d) Arrendatorn är fritagen
från byggnads- och underhållsskyldighet.
e) Ja. f) Arrendatorn har ej rösträtt
för sitt arrendehemman.

FEÅOAN 20. SOCKENOMBUD.

255

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

a) Arrendetiden varierar mellan 5 och 10
år. Uppsägning samt af- och tillträdessyn
ske i de flesta fall enligt lag. b) Arrendator
plägar erlägga ett visst kontant belopp
och utgöra arbeten in natura samt svarar
för utskylder och vägunderhåll, c) Arrendator
är i allmänhet skyldig att efter tillsägelse
förrätta vissa arbeten åt hemmanets
egare, hvilken skyldighet icke plägar medföra
olägenhet för arrendatorn, som i visst
fall (då egaren har arbete för honom att
utgöra) icke får arbeta åt andra, d) En
del arrendatorer hafva byggnads- och underhållsskyldighet
i fråga om husen. En
del erlägga i stället ett visst hyresbelopp,
e) Ja. f) Arrendator har rösträtt, då han
brukar hela hemmanet.

Öster Fernebo.

1. a) Arrendetiden i allmänhet obegränsad,
med ett års uppsägningstid å någondera
sidan, och hålles vid af- och tillträdet
husesyn, som vanligast förrättas af nämndemän
eller andra personer, som af egarne
och arrendatorerna derom anmodas, b) Arrendet
utgöres i allmänhet och hufvudsakligast
genom kolning och kolens forsling
till bruk och upplagsplatser, äfvensom medelst
en del körslor och dagsverken. Derjemte
utgör arrendatorn hemmanets onera
och utskylder jemte vägunderhåll, c) Arrendatorerna
äro i allmänhet skyldiga att
vid budning mot viss betalning utgöra körslor
och dagsverken åt egarne, dock medföra
dessa skyldigheter ej några större olägenheter
för arrendatorerna, enär dessa vid
mindre tillgång till arbetsförtjenst, framför
sjelfegande bönder, hafva företräde till erhållande
af arbete och körslor hos bruken
och bolagen. Det är icke arrendatorerna
förbjudet att arbeta hos andra, än bo -

lagen. d) Arrendatorerna åligger i allmänhet
att bygga och underhålla hus och
jord enligt kontraktet och de husesynsföreskrifter,
som för kronoåbo äro stadgade.
e) Arrendatorerna hafva alltid rättighet
att taga vedbrand, byggnads- och reparationsfång
å egarnes skogar efter utsyning
samt bete för sina kreatur å skogsmarker,
undantagandes för getter och får på vissa
tider och ställen, f) Arrendatorerna ega i
allmänhet kommunal rösträtt för hemmanen.

2. a) Arrendetiden plägar vara fem år
och äfven i något fall längre, med ett års
fardag efter uppsägning. Af- och tillträdessyn
förrättas af tvenne af bolaget legd a
nämndemän, hvilka bestämma ersättningsbeloppen.
b) Arrendatorerna bruka utgöra
arrendet in natura genom bestämd kolning
eller forsling, samt äfven de på hemmanen
belöpande krono- och kommunalutskylder,
vägunderhåll, vägskatt, grusning och plogning
af vägar, c) Gysinge bruks arrendatorer
äro förbundna att vid tillsägelse förrätta
arbeten både med mans- och qvinsdagsverken
samt äfven körslor till bruket,
efter en viss dagspenning; och är nog icke
tåldt att arrendatorerna förrätta arbeten
åt andra. De extra dagsverken, som arrendatorn
är bunden att göra, kan många
gånger vara till stort men, enär dessa alltid
pläga utfordras under slåtter- och skördetid,
och detta just då arrendatorn har sin
säd mogen sjelf, d) Det åligger arrendatorn
att bygga och underhålla åbyggnader.

Arsunda.

1. a) Viss arrendetid bestämmes icke,
utan af- och tillträde bero af ömsesidig uppsägning
före eller på Thomse dag, med afoch
tillträde den 1 April. Syn förrättas
af tvenne ojäfviga män och en af bruksförvaltningen.
Ersättningsbeloppen bestämmas
»efter gode mäns värdering», b) Ar -

256

FBÅG-AN 20. SOCKENOMBUD.

rendatorn (kolaren) erlägger arrendet, som
är beräknadt i visst kontant belopp, in natura,
på så sätt att han till bolaget (bruket)
levererar en viss mängd kol, som han
kolar och framkör till bruket och å hvilka
är efter gångbart pris åsatt ett visst värde
pr stig. Väghållning in natura åligger kolaren.
Kontanta skatter erläggas af bruket,
som uttager dem af kolaren, c) Arrendatorn
är skyldig att efter tillsägelse förrätta arbete
åt egaren, men tillämpas detta här i ringa
grad, hvadan klagomål deröfver icke försports.
Arrendatorn är merendels förbjudet
.att arbeta åt andra, d) Bolaget bygger,
och kolaren underhåller husen. Underhållet
å kolarens sida består i dagsverken
och körning. Virket består bolaget, e)
Arrendatorn har efter utsyning och anvisning
rätt till vedbrand, byggnadsvirke och
bete. f) Bruket förbehåller sig rösträtten,
men har under senare tid icke röstat för
kolarehemman, utan blott för af bolaget
sjelf t brukade hemman.

2, 3. Svar saknas.

TorsåJcer.

1,2. a) Arrendetiden är i allmänhet ett år, I
men fortfar, om ej uppsägning å någondera
sidan sker sex månader före hvarje arrendeårs
slut. Af- och tillträdessyn hålles i
allmänhet ej. b) Såväl landbönder som
torpare och kolare erlägga i allmänhet arrendet
in natura, men endast landbönderna
svara för utskylder och väghållning, c) Bolagens
arrendatorer skola i första hand utgöra
körning för brukets räkning och äro
till en .del skyldiga att utgöra dagsverken
under slåtter och skörd, men ingen olägenhet
har deraf försports, d) Bolagen underhålla
och bygga husen, e) Ja. f) Någon
inskränkning i rösträtten förekommer ej numera.

Ofvansjö.

a) Olika, vanligen på längre tid. För arrendatorer
är alltid af- och tillträdessyn kontrakterad,
för landbönder vanligast icke. (Af

synemännen.) b) Arrendet bestämmes i penningar,
men får utgöras in natura; utskylder
och vägunderhåll åligga arrendatorn.

c) För landbönder finnes upprättad priskurant
å vissa arbeten, som han enligt
kontraktet är pligtig utgöra. Medför ej
olägenhet. Är ej förbjudet arbeta åt andra.

d) Landbönderna äro fria från byggnadsskyldighet,
arrendatorerna deremot icke. e)
Ja. f) Enligt gällande lag. Landbonde mottager
på arrende ej blott jord, utan äfven
alla nödiga lefvande och döda inventarier.
Arrendatorn bekostar sjelf inventariebesättningen.

OcJcelbo.

a)—d) Ej kändt. e) Ja, (vedbrand, byggnadsvirke).
f) Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag
plägar enligt uppgift förbehålla
sig rösträtts utöfvande.

Amot.

1. Svar saknas.

2. a) Bestämmas af bolaget eller dess
förvaltare, b) Arrendets erläggande förekommer
såväl i kontanter, som arbeten
och körningar, c) Har ej tillämpats så
strängt att arrendator efter tillsägelse skall
infinna sig. Veterligen har ej förekommit,
att det varit arrendatorerna förbjudet att
arbeta åt andra, d) Egaren bygger, och arrendatorn
skall underhålla husen, om han
dertill är i tillfälle, då annars egaren får
lof att träda emellan, e) Arrendatorerna ha
rätt till vedbrand efter tillsägelse på bolagets
kontor, och byggnadsvirke efter utsyning.
Få obehindradt använda bete på
skogsmarken, f) Rösträtten utöfvas af egaren.

Hamrånge.

a) Arrendetiden 5, 10 år för de större
arrendatorerna, hvaremot de mindre, s. k.
landbönder, innehafva jorden pr år med
laga fardag. Rätt till uppsägning från bolagets
sida förekommer ej i kontrakten. Dermot
har arrendatorn rätt till uppsägning

FRAGAN 20. SOCKEXOMBTJD.

257

före kontraktstidens utgång, om han så önskar.
b) Arrendet utgår med viss afgift
pr tunnland i kontant jemte vägunderhåll
och utskylder för jorden, c) Intet annat
förekommer härutinnan, än hvad som är till
nytta och ej olägenhet för arrendatorn. d)
De större arrendatorerna tillkommer allt
underhåll af husen, hvaremot de mindre
s. k. landbönderna ej hafva någon skyldighet
dertill, e) Arrendatorerna hafva rätt
till allt detta, f) Rösträtt hafva såväl de
större som de mindre arrendatorerna.

Hille.

a) Dels 5 års kontrakt med uppsägning
och dels uppsägning före den 21 December
med afflyttning enligt lag samt med afoch
tillträdessyn, som verkställes af två gode
män. Dessa bestämma ersättningsbeloppen,

b) Delvis in natura. Svara för utskylder
och vägunderhåll, c) Ja. Medför ingen olägenhet.
Nej. d) Delvis arrendatorn och delvis
bolagen, e) Ja. f) Arrendatorn eger all
rösträtt, der hemmanet är satt i mantal.

Valbo.

a) Arrendetiden är på somliga ställen bestämd
till vissa år. Annorstädes är uppsägningstid
före Thomsedag med afflyttning
näst påföljande fardag, b) Arrendet utgår
vanligast kontant, men brukens arrendatorer
få i afräkning utgöra skogsarbeten för arrendet.
Utskylder och vägunderhåll bestrider
arrendatorn. c) Arrendatorn har vanligen
skyldighet att förrätta arbeten åt jordegaren,
men erhåller han derför ersättning
efter gängse priser. Någon olägenhet medför
detta för arrendatorn icke, utan tvärtom.
Han får förrätta arbete åt andra, sedan han
fullgjort sina skyldigheter åt jordegaren. d)
Jordegaren underhåller i allmänhet husen, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand och mulbete.
f) Arrendatorn utöfvar numera rösträtt
i enlighet med gällande författning.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Slcog.

1. a) Okändt. b) Dels kontant, dels in
natura, c) Ja, han får nog arbeta hos andra;
men detta blir för honom stundom olägligt,

d) Bolagen bygga, men vanligen först i yttersta
nödfall. Arrendatorerna underhålla
delvis sjelfva, e) Ja. f) De få utöfva rösträtt
enligt gällande författningar.

2, 3. b) Dels in natura genom kolning och
körslor, dels ock, i fråga om några smärre
jordlotter, i penningar, c) Ja. Stundom olägligt,
t. ex. i slåttern. Får nog arbeta åt andra,
då han ej är kallad af egaren. d) Bolagen
bygga, men vanligen först i yttersta nöfall.
Arrendatorerna underhålla delvis sj elfva, e)
Ja. f) De få utöfva rösträtt enligt gällande
författning.

Söderala.

a) Bestämmelserna i fråga om arrendetid
ganska oklara. I fråga om uppsägning hänvisas
till lagens stadganden. Syner förrättas,
då omständigheterna dertill föranleda,
af ojäfvig person, b) Arrendet utgår dels i
kontant, dels in natura (kolning och kolkörning),
arrendatorn betalar alla onera och
underhåller vägarna, c) Arrendatorn är skyldig
att efter tillsägelse mot ersättning förrätta
vissa arbeten åt hemmanets egare.
Han får icke arbeta åt andra utan egarens
tillstånd, d) Arrendatorn nybygger ej husen,
men underhåller dem. e) Ja, f) Rösträtt
och jagträtt förbehålles åt egare.

Hanebo.

1. Följande bestämmelser afse Kilafors
bruk: a) Ett års uppsägning; af- och tillträdessyn
genom af båda parterna utsedda
gode män. b) Arrende erlägges antingen kontant
eller in natura; arrendator ansvarar för
utskylder och vägunderhåll, c) Nej, arrendator
eger fritt arbeta åt hvem han vill.

d) Bolaget har numera i allmänhet åtagit
sig byggnads- och underhållningsskyldighet.
f) Arrendator utöfvar rösträtt.

FRÅGAN 20. SOCKEN OMBUD.

258

2. I hufvudsak = 1, hvarjemte frågan e)
besvaras med ja.

Bollnäs. ''

a) Några arrendatorer hafva längre arrendetid,
andra hafva sina arrenden endast
för år. Af- och tillträdessyn mycket sällsynt,
ty i allmänhet bruka arrendatorerna
blifva skyldiga, så att de måste lemna sina
arrenden, b) En del har arrendet bestämdt
in natura, andra i penningar. Hemmanets
onera brukar arrendatorn få vidkännas, c)
Numera stadgas sällan, att arrendatorn är
skyldig att efter tillsägelse förrätta arbete
åt hemmanets egare. Det torde väl icke
vara direkt förbjudet att arbeta åt andra,
men det är antagligt, att bolagen fordra, det
arrendatorn skall i första rummet arbeta åt
dem. d) Arrendatorn får väl underhålla
husen, men ifrågakommer nybyggnad, får
väl egaren åtminstone deltaga, e) Arrendatorn
brukar hafva rätt till vedbrand, husbehofsvirke
och bete å skogsmarken, f)
Rösträtt brukar sällan tillkomma arrendatorn.

Ofvanäker.

1. c) I regel bar arrendator en viss förmånsrätt
till arbete vid bolagets timmerdrifningär,
men ingen skyldighet att företrädesvis
arbeta åt bolaget, d) Olika, än
bolaget, än arrendatorn. e) Ja. f) Rösträtten
tillkommer bolagen; kanske icke utan
rättslig grund, då de s. k. arrendatorerna
under sin disposition hafva endast jorden,
som representerar endast en mindre del och
understundom endast en obetydlighet af
ifrågavarande hemmans värde, och deras
befattning med hemmanens brukning icke
torde vara af den beskaffenhet och omfattning,
att de kunna anses innehafva dem
såsom landtbor eller arrendatorer enligt meningen
i Kongl. Förordningen den 21 Mars
1862 om kommunalstyrelsen på landet § 9
mom. 2, utan snarare torde vara att anse
som »brukare».

2. a), b), c) Inga principer, endast god -

tycke är i dessa fall regel, d) Bolagen
bygga, brukaren underhåller husen, e) Arrendatorn
har endast rätt till vedbrand efter
anvisning, f) Rösträtt för jorden utöfvas
af bolagens inspektörer.

3. a) Arrendetiden vanligen fem år.
Brott mot kontraktet medför å brukarens
sida förlust af rätt till fardag. Eljest laga
fardag. Bolaget ensamt bestämmer synemän
och ersättningsbelopp, b) Arrendatorn
erlägger arrende kontant samt är vägunderhållsskyldig
m. m. c) Arrendator är skyldig
verkställa alla arbeten och körslor, som
bolaget ålägger honom, på de tider, ställen
och till det pris, som bolaget bestämmer.

d) Bolaget bygger, brukaren underhåller.

e) Ja. f) Bolagen sjelfva, genom deras inspektörer,
utöfva rösträtten.

Voxna.

1. a) 5—10 års arrendetid. Uppsägning,
så vida kontraktet ej brytes, i laga
ordning. Vid afträdessyn ersätter arrendator
hvad som befinnes brista, enligt
kontraktet i byggnadernas underhåll och
vård. Förvaltningen bestämmer, b) Kontant
arrende. Vägunderhåll åligger arrendatorn,
äfvenså personella utskylder, men
icke skatt, fästad vid jorden, c) Arrendator
förbunden verkställa arbeten åt bolaget
till de pris och på de tider och ställen,
som af förvaltningen bestämmas. Sådana
arbeten, som utan giltigt förfall försummas,
betalas af brukaren till det belopp, hvarför
ersättning skulle tillkommit honom,
ifall de blifvit utgjorda. Arrendator får ej
arbeta åt andra utan förvaltningens medgifvande.
d) Bolaget bygger, arrendator
underhåller husen, e) Rätt till vedbrand
och bete å skogsmark. Byggnadsvirke till
reparationer erhålles af bolaget, f) »All
jorden tillkommande rösträtt förbehåller sig
bolaget.» Bestämmelserna tillämpas nog i
allmänhet icke strängt.

2. a) På fem års tid. Uppsägning enligt
lag. Vid kontraktsbrott är arrendatorn

FEÅGAN~20. sockenombud.

259

skyldig flytta. Syn hålles vid till- och
afträdet. Då förvaltningen så för godt finner,
. anställes syn å hemmanet för att utröna,
huruvida brukaren fullgjort sina åligganden
såväl hvad vården och reparationerna
å husen vidkommer, som äfven häfden
af jorden. Till sådan syn kallas brukaren
åtta dagar förut. Kommer brukaren
ej sjelf eller genom ombud tillstädes vid
syn, går denna det oaktadt för sig utan
rätt för brukaren att sedermera klandra
densamma; och åligger det brukaren att
genast ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som af synemännen lemnas, vid
äfventyr att sådant eljest genom förvaltningens
försorg verkställes på brukarens
bekostnad. Vidare om syn finnes ej i kontraktet,
och kunna således ersättningsbeloppen
bestämmas af bolaget, d. v. s. af egaren.

b) Arrende erlägges kontant. De vid sjelfva
jorden fastade skatter eller onera, vare sig
till kronan, häradet eller socknen, och som
icke med arbete kunna utgöras etc., afbördas
genom bolaget, hvaremot alla personella utskyld
er för brukaren och hans folk samt alla
jorden åtföljande allmänna besvär, som
kunna med arbete utgöras, såsom skjutsskyldighet,
underhåll af vägar, sådana de
nu äro eller framdeles komma att indelas,
m. m. dylikt, af brukaren bestridas, c)
Dessutom åligger det brukaren att efter
budning sjelf verkställa arbeten, vare sig
kolning, timmerkörning, körslor, dagsverken
eller andra arbeten, till de priser och på
de tider och ställen, som af förvaltningen
bestämmas. Bestämmelsen tillämpas och
medför naturligtvis den olägenheten, att
arrendatorn dels är förhindrad att köra
åt den högst bjudande, dels någon gång
kan bli hindrad i eget arbete. Arrendatorn
är förbjudet att arbeta åt andra utan förvaltningens
särskilda tillstånd, d) Det åligger
arrendatorn att noga vårda och vidmakthålla
alla å egendomen befintliga hus
så till väggar och tak som till innanrede, ersättande
arrendatorn, hvad vid afträdessyn

i detta fall brister, liksom han erhåller betalning
för de byggnader, han sjelf på förvaltningens
skriftliga tillåtelse uppfört på
egen bekostnad, e) Ja, enligt anvisning,

f) »All jorden tillkommande rösträtt förbehåller
sig bolaget.» Arrendatorn är förbjudet
att utan förvaltningens tillstånd idka
handel, hos sig hysa eller intaga främmande
personer o. s. v.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

a) Arrende gäller i allmänhet så länge
arrendatorn ordentligen sköter hemmanet;
sker uppsägning, åtnjutes laga fardag. Vid
af- och tillträdessynen bestämmas ersättningsbeloppen
genom ömsesidigt godvilligt
aftal eller af två ojäfviga personer, vanligen
nämndemän, b) Arrendet utgår i allmänhet
genom arbete (kolning). Hemmanets
utskylder och vägskatt betalas af bolagen,
väghållet in natura utgöres vanligen
af arrendatorn. c) Arrendatorn är skyldig
att efter tillsägelse förrätta vissa arbeten,
dock i begränsad mån, och erhåller han
derför nöjaktig kontant ersättning. Det är
honom icke förbjudet att arbeta åt andra,
der detta icke sker på bekostnad af den kolning,
han skall verkställa på betalning för
sitt arrende, d) Husen byggas och underhållas
af bolagen, e) Arrendatorn har rätt
till vedbrand och byggnadsvirke efter utsyning
samt till bete å skogsmarken, f)
Arrendatorerna utöfva icke rösträtt för hemmanen,
men väl för sig sjelfva.

Njutånger.

a) Arrendetiden obestämd. Af- och tillträdessyn
enligt lag. b) Arrendet erlägges
kontant. Grusning och plogning af vägar
åligga arrendator, men vägskatt och öfriga
utskylder erläggas af bolaget, c) Arrendatorn
är skyldig efter tillsägelse förrätta
vissa arbeten åt hemmanets egare, men bestämmelserna
derom tillämpas så, att de
icke medföra olägenhet. Arrendatorn är

260

FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

icke förbjudet att arbeta åt andra, d) Bolaget
bygger och underhåller husen, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand, byggnadsvirke
och bete. f) Rösträtten för hemmanet
utöfvas af bolaget.

Nianfors.

a) Arrendetiden är bestämd till 3 år med
16 månaders uppsägningstid. Vid af- och
tillträdessyn bestämmas ersättningsbeloppen
af kronobetjent med biträde af nämndeman.
b) Arrendet utgår i penningar. Bolagen
betala utskylderna äfvensom vägskatten,
men arrendatorn måste ombesörja grusning
och plogning af vägar, c) Arrendatorn
är skyldig att efter tillsägelse förrätta
arbete åt hemmanets egare. Denna
bestämmelse plägar dock icke tillämpas så,
att det medför någon nämnvärd olägenhet.
Ej förbjudet att arbeta åt andra, d) Arrendatorn
tillkommer att underhålla husen,
men nybyggnader tillkomma hemmanets
egare. e) Ja. f) Arrendatorn har ej rösträtt.

Idenor.

a) Arrendetiden fem år. b) Arrendevillkor:
utskylders erläggande och vägunderhåll.

Forsa.

1. a) Kännedom saknas, b) Visst arrende
kontant och alla onera. c) Vanligtvis
äro de skyldiga att förrätta vissa arbeten
åt hemmanets egare. Priset för dessa
arbeten är efter tidens fordringar mycket
lågt. d) Nybyggnad verkställes af egaren,
men underhållet af arrendatorn. Detta gör,
att byggnaderna i allmänhet äro i dåligt
skick, e) Arrendatorn har rätt till vedbrand
och byggnadsvirke efter utsyning
samt rätt till bete å skogsmarken, f) Hafva
ej rösträtt.

2. a) Arrendetiden är obestämd. Uppsägning
sker minst ett år före flyttningen
den 14 Mars. Vid af- och tillträdessyn
bestämmas ersättningsbeloppen af två nämndemän.
b) Arrendet utgöres af in natura

prestationer såsom: vägunderhåll sommar
och vinter samt kolning. Alla kontanta
onera utgöra bolagen sjelfva. c) Ja. Ja. Ja.

d) Arrendebonden är skyldig att bygga
och underhålla husen i samma, skick, som
han tog emot dem. e) Ja. f) Ingen rösträtt.

Harmånger.

a) Arrendetiden lär vara ett år, under
hvilket uppsägning kan ske. Af- och tillträdessyn
hålles, b) Visst kontant arrende
samt vägunderhåll, c) Ja. Nej. Nej. d)
Bolaget bekostar virke, arbete och allt, hvad
till byggande och underhåll af hus hör.

e) Arrendatorn har rätt till vedbrand och
bete å skogsmarken, men ej till byggnadsvirke.
f) Rösträtten utöfva bolagen sjelfva.

Bergsjö.

a) I de flesta fall afse kontrakten ej viss
tid, utan gälla de tills de uppsägas. Af- och
tillträdessyn hålles af opartisk person, som
då bestämmer beloppen, b) Arrendet erlägges
i arbete, samt, der så passar, i födoråd,
utskylder m. m. c) Ja, i många fall.
Olägenheter förekomma nog ej sällan, d)
Bolagen bygga och underhålla ensamma
husen, e) Ja. f) Arrendatorn är medelst
egostyckning tilldelad visst skattetal, för hvilket
han får rösta.

Hassela.

1. a) Arrendetiden är i allmänhet 5 år.
Hemmanen eller lägenheterna öfverlenmas
medelst syn, som förrättas, så vidt kändt är,
af bolagen sjelfva. Bolagen få oftast lida
förlust af arrendatorerna, då de intet hafva
att ersätta uppkomna brister med. b) Arrendeafgiften
plägar bestämmas i en kontant
afgift. Födoråden pläga ofta vara delade
mellan arrendatorn och bolagen. Stundom
lemnas en lägenhet ut mot blotta födorådet.
Vägunderhållet åligger arrendatorn. c) Så
vidt man vet, är arrendatorn skyldig att
under vintern verkställa körslor till hemmanets
egor. Någon olägenhet för bruka -

FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

261

ren medför ej detta. Han räknar det fast
mer som en fördel, d) Bolagen bygga husen.
e) Arrendator har rätt till vedbrand,

f) Han har ock rösträtt för en del af sin
jord.

2. a) Arrendetiden är i allmänhet ett
år med sex månaders uppsägning å begge
sidor. Af- och tillträdessyn hålles. Ersättningsbeloppen
bestämmas af två af bolaget
utsedda personer, en af deras folk och en
annan, b) Arrendatorn erlägger i vanliga
fall kontant arrende, i vissa fall lemnar
arrendatorn födoråd. Vägunderhållet åligger
i allmänhet arrendatorn. c) Arrendatorn
är skyldig att efter tillsägelse förrätta vissa
arbeten åt bolaget. I allmänhet medför
detta ej olägenhet, men f ört j ensten kan vara
dålig. Arrendatorn är förbjudet att arbeta
åt andra, så vida bolagen sjelfva ha arbete,
som skall af honom förrättas, d) Att bygga
och underhålla husen tillkommer bolagen,
och hafva arrendatorerna bra bostäder i allmänhet.
e) Arrendatorn har rätt till vedbrand,
byggnadsvirke och bete å skogsmarken.
f) Rösträtt har en del sig tilldelad,
men endast några få fyrkar, och dessa bruka
arrendatorerna aldrig, enär de anse det vara
litet lönt.

3. a) Godemän. b) Kontant eller arbete.
Alla vägar underhållas af arrendatorn.
c) Ja. d) Bolagen, e) Ja. f) Rösträtt
till en del.

Norrbo.

a) Arrendetiden beroende på ömsesidig
uppsägning, vanligen ett år i förväg. Genom
öfverenskommelse mellan arrendatorn
och bolagets ombud bestämmas vid af- och
tillträdessyn ersättningsbeloppen, b) Arrendatorn
erlägger arrendet kontant, svarar för
vägunderhåll, utgör ej födoråd. c) Nej.

d) Bolagen bygga och underhålla husen.

e) Ja. f) Arrendatorn har rösträtt.

Bjuråker.

a) Ett års uppsägningstid, eller ock ingen
alls. b) Betalar arrende, svarar för födoråd,

der sådant finnes, utskylder och vägunderhåll.
c) Nej, arrendatorn är ej förbjudet
att arbeta åt andra, d) Bolagen, e) Ja.

f) Har i allmänhet icke rösträtt.

4. Vestoa Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

a) Fem års arrendetid utan af- och tillträdessyn.
b) Arrendet är vanligen bestämdt
i penningar, men utgöres in natura
genom skogskörslor, hvarjemte väghållning
åligger arrendatorn. Utskylderna betalas
vanligen af egaren. c) Nej. Nej. d) Hemmansegaren
bygger och underhåller gårdarna,

e) Ja. f) Arrendatorn utöfvar vanligen
rösträtt.

Ramsjö.

a) Arrendetiden 5—10 år. Syner bruka
icke hållas, b) Arrendet utgår hufvudsakligen
i utskylderna för hemmanet och betalas
genom arbeten åt bolagen, c) Arrendatorerna
hafva full frihet i fråga om arbeten
åt bolagen, d) Bolagen underhålla
husen, men i allmänhet äro gårdarna mycket
illa underhållna. Bostäder finnas, som
äro rent af lifsfarliga, eller som icke få
brandförsäkras för det dåliga skick, hvari
de befinna sig. Två bolag hålla husen i
godt stånd, e) Ja. f) Arrendatorerna utöfva
sin rösträtt i allmänhet utan några
påtryckningar.

Färila.

1. a) Vanligen viss arrendetid, 3—5 år
o. s. v. Arrendatorerna få sitta qvar, så länge
de vilja. Det är till ömsesidig förmån: för
bolaget att hafva någon på jorden; för arrendatorn
att få skogsarbete om vintrarna.
Bolagens arrendatorer hafva nemligen förmånsrätt
vid skogsarbete. Till och afträdessyn
brukas i regeln ej. b) Arrendator
erlägger arrende. Dess art är olika
å olika gårdar. Så ock med afseende å
födoråd. Vägunderhållet åligger arrendator,

c) Arrendator får i vanliga fall sköta hem -

262

FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

manets egor efter behag. Bolagen lägga
ingen vigt vid jorden. Arrendator får ock
sköta sig och sin tid efter behag, d) Bolagen
bygga och underhålla i vanliga fall
husen sjelfva. Det eger rum efter ortens
sed. Dock torde det ej fallit något bolag
in att tjena som mönster och förebild, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand och bete.

f) Arren datorerna ega rösträtt enligt lag,
men bruka den i regeln ej. Till bolagens
heder må sägas, att de låta bönderna styra
å stämmorna. Bönderna äro än vid röstning
de starkaste.

2. a) Arrendetiden är vanligen fem år.

b) Arrende utgöres genom arbete. Utskylder
och i allmänhet vägunderhållet utgöras
af bolagen sjelfva. c) Någon skyldighet att
efter tillsägelse förrätta vissa arbeten åt
hemmanets egare förekommer ej. d) Bolagen
bygga och underhålla husen på ett för
arrendatorn tillfredsställande sätt. e) Arrendatorn
eger rätt till vedbrand och bete. f)
Några bestämmelser angående utöfning af
rösträtt m. m. innehålla ej dessa aftal.

Los.

a) Viss arrendetid bestämmes icke. Afoch
tillträdessyn förekommer icke. Ersätt -

nings- och arrendebeloppen uppgöras emellan
bolagets inspektor och arrendatorn. b)
Arrendet afräknas å arbete, som arrendatorn
utgjort åt bolaget. Vägunderhåll åligger
arrendatorn,. men bolaget betalar med få
undantag alla hemmanet åliggande utskylder,
der icke, såsom fallet är inom Hamra
kapellag, dessa utskylder betalas af särskild
skogsmedelsfond. Arrendatorn utgör
ej födoråd. c) Bolaget tillhandahåller, så
vidt möjligt, arrendatorerna arbetsförtjenst,
men fordrar å sin sida, att arrendatorerna
skola förrätta de arbeten, hvarom
de blifva tillsagda, om jordbruket det medgifver.
Dock förbjudes ej arrendatorn att
arbeta åt andra, så vidt bolaget icke har
något särskildt brådskande, som skall utföras.
d) Bolaget, e) Ja. f) Arrendatorn
utöfvar rösträtt.

Jerf sö.

a) Arrendatorerna betala i de flesta fall
endast utskylderna, då bolagen sjelfva underhålla
husen, f) I allmänhet äro arrendatorerna
icke upptagna i röstlängden.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima.

b) Arrendator betalar alla onera för
hemmanet och utgör vägunderhåll, c) Ej
kändt; dock ej förbjudet att arbeta åt
andra, d) Alltid bolagsegarne. e) Ja. f)
Egarne förbehållit sig rösträtt.

Attmar.

a) Förr vanligen på obestämd tid med uppsägning;
men under de senare 10 åren vanligtvis
för ett år utan uppsägningstid; och
hafva kontrakten då oftast förnyats för ett år i
sänder, b) Arrendet bestämmes i visst penningebelopp
jemte vägunderhåll in natura.

c) Arrendatorn i de flesta fall förbunden
att dels efter tillsägelse, dels enligt bestämmelse
i kontraktet mot viss ersättning förrätta
arbeten åt bolagets egare. Denna
skyldighet har nog stundom tillämpats så,
att den medfört stor olägenhet för arrendatorn,
hvilken ock stundom förbjudits att
söka sig arbete på annat håll, der det gifvits
större arbetsförtjenst, d) Bolagen bygga
och underhålla husen sjelfva. e) Arrendatorn
erhåller rätt till bete och vedbrand
efter anvisning, f) Emedan bolagen i de
flesta fall äro mantalsskrifna för sina hemman,
hafva de ock hittills sjelfva utöfvat
rösträtt, enär vanligen ingen arrendator varit

FRÅGAS 20. SOCKENOMBUD.

263

upptagen i röstlängden, men ett af bolagen
ämnar vidtaga ändring härutinnan.

Stöde.

a) I fråga om uppsägningstid torde bolagen
förbehållit sig temligen stora friheter,
alldenstund man ofta får höra talas om
plötsliga flyttningar. Af- och tillträdessyner
förrättas, der sådana förekomma, af bolagets
tjensteman, b) Arrendatorn har skyldighet
att erlägga endast visst belopp samt utgöra
födoråd, der sådana ännu förefinnas. c)
Arrendatorn är vidare skyldig att efter tillsägelse
utföra skogsafverkningar på de
villkor, bolagen sjelfva bestämma, och att
dessa bestämmelser, hvilka nog också i
allmänhet tillämpas, ofta medföra olägenhet,
för att icke bruka starkare uttryck, är
temligen visst, d) Bolagen bygga och till
någon del underhålla sina hus. e) Ja.

Torp.

I de flesta fall är arrendator förbunden att
allenast ansvara för hemmanets onera och
andra utskylder.

Borgsjö.

1. a) I fråga om arrendetid i de flesta
fall ej något bestämdt aftal, utan arrendet
fortfar, tills uppsägning, vanligen af bolaget,
sker. Af- och tillträdessyner förekomma
sällan, b) Arrendatorn brukar i vanliga
fall hemmanets inrösningsjord mot skyldighet
att betala hemmanets alla onera och
utskylder. c) Att arrendatorn är skyldig
att efter tillsägelse eller eljest förrätta vissa
arbeten åt hemmanets egare, förekommer
aldrig, d) Bolagen få i vanliga fall sjelfva
bygga och underhålla husen, e) Arrendatorn
får vanligen taga vedbrand och byggnadsvirke
å skogen, samt under alla omständigheter
eger han rätt till bete å skogsmarken,
f) Bolagens tjenstemän utöfva i de flesta
fall rösträtt för bolagets alla fastigheter.
Endast två fall förekomma, der rösträtt för
bolagshemman utöfvas af arrendatorer.

2. a) Arrendetiden varierar från 3 till

■s

10 år med] uppsägning. Om af- och tillträdessyn
stipuleras i kontraktet, skall den
verkställas af två oj äfaktiga personer, som
också bestämma ersättningar. Af- och tillträdessyn
har emellertid veterligen aldrig
förekommit, b) I de flesta falk skall arrendatorn
betala hemmanets alla onera och
utskylder, deri inbegripet hemmants födoråd.
Kommer arrende för hemmanet någon gång
i fråga, bestämmes detta i penningar. Det
har äfven händt, att bolag fått förbinda sig
till kontanta bidrag, om födoråd varit för
stort, c) Skyldighet för arrendatorn att
verkställa arbete till hemmansegaren förekommer
icke, åtminstone icke i praktiken.
Deremot har alltid företräde lemnats arrendatorn
till arbetsförtjenst, d) I allmänhet
bekostas nybyggnader och större reparationer
å husen ensamt af egaren, tillfälliga och
mindre reparationer af arrendatorn, då han
sjelf kan utföra dem, men om materielen
behöfver köpas till dessa små reparationer,
betalas dessa i öfvervägande antal fall af
egaren. e) Arrendator har alltid rätt till
vedbrand och husbehofsvirke efter anvisning
samt mulbete å hemmanets skog för den
boskap, han vinterfoder, f) Knappt en femtedel
af arrendatorerna eger rösträtt.

Häfver ö.

a) Af- och tillträdessyn har veterligen
aldrig hållits. Arrendetiden är icke bestämd
på vissa år, och torde arrendatorerna när
som helst kunna uppsägas till afflyttning,

b) Arrendatorn erlägger visst årligt kontant
arrende, äfvensom födoråd, der sådant ifrågakommer.
Utskylderna erläggas i första
hand af bolaget, men påföras sedan arrendatorerna.
c) Arrendatorn är oförhindrad
söka arbete hvar han för godt finner.
Mons trävaruaktiebolag har bestämmelsen,
att arrendatorn är skyldig åtlyda bolagets
betjenings alla tillsägelser och befallningar,

d) Åbyggnaderna byggas och underhållasaf
bolagen, e) Arrendatorn har rätt till
vedbrand af hemmanets skog, och får der -

264

FBAGAN 20. SOCKENOMBUD.

till tagas vindfällen och torr skog, som ej
är duglig till timmer, f) Rösträtten vid
kyrko- och kommunalstämmor utöfvas af
arrendatorn.

Selånger.

a) Arrendetiden vanligen 5—10 år. Tilloch
afträdessyn förrättas af utsedde synemän,
hvilka bestämma ersättningsbeloppen.
b) Arrendatorerna erlägga sällan
några kontanter eller in natura persedlar,
men skola alltid ansvara för hemmanens
alla utskylder och onera och erlägga födoråd,
om sådant skall utgå af hemmanet,

c) Någon gång bestämmes, att arrendatorn
skall förrätta skogskörslor, men mot särskild
ersättning, d) Husen byggas och underhållas
af bolagen till arrendatorernas
belåtenhet, e) Arrendatorn eger rätt till
vedbrand och stängselvirke samt bete å
skogsmarken.

Sättna.

b) Till en del betalas ett visst arrende,
räknadt i kontanter. Detta får aftjenas
under vintrarna. En del bolag lemna bort
hemman och torp för utskylder. c) Arrendator
är skyldig arbeta åt bolaget, tills arrendet
blir betäckt. Sedan får han arbeta
åt hvem han vill. d) Bolagen bygga för
det mesta upp husen. Smärre reparationer
får arrendatorn göra. e) Ja. f) Arrendatorn
har ingen rösträtt för jorden.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

a) Arrendetid vanligen obestämd. Afoch
åillträdessyn förekommer sällan, men
då så sker, bestämmas ersättningsbeloppen
af synemännen, länsman med biträde af
någon nämndeman, nämndemän eller andra
personer, b) Arrendatorn utgör vanligen födoråd,
om sådant graverar fastigheten, utskylder
och vägunderhåll. Om födoråd icke
förekommer, bestämmes jemväl ett kontant
helopp. I flera fall endast vägunderhåll.

c) Bestämmelserna mycket olika. Någon
olägenhet har ej afhörts. Förbud att arbeta
åt annan än hemmanets egare är icke kändt.

d) Vanligen bygga egarne och underhålla
delvis. Något underhåll åligger vanligen
arrendatorn. e) Ja. f) Endast undantagsvis
utöfvas rösträtt af arrendatorn, enär
sådana kontrakt, som dertill berättiga, i få
fall hittills förekommit.

Indals-Liden.

1. a) Ingen bestämd arrendetid eller
uppsägningstid, b) Merendels naturautskylderna,
såsom födoråd och vägunderhåll, samt
äfven andra utskylder. c) Är ej kändt.

d) I vanligt fall bolagen, e) Ja. f) Rösträtt
utöfvas alltid af bolagen sjelfva.

2. Svar saknas.

3. a) Är ej bekant, b) Hela arrendet
erlägges nog vanligen in natura, genom
födoråd och vägunderhåll m. m. c) Ingen
torde vara förbjudet arbeta åt andra, men
som praxis gäller nog, att arrendatorn
i första hand skall förrätta de arbeten,
som hemmanets egare vill hafva utförda,
äfven om detta för arrendatorn medför
olägenheter, d) I de flesta fall egaren.

e) Arrendatorn har vanligen rätt till vedbrand.
f) Rösträtt har ingen arrendator
inom denna ort.

Holm.

a) Arrendetid oftast obestämd. Till- och
afträdessyn aldrig. Arrendatorn har vanligtvis
ingenting hvarmed han kan ersätta
vanhäfd å hus och jord. b) Oftast födoråd
samt hemmanets alla utskylder. c) Ja. Der
sådan skyldighet stadgas, medför den ofta
olägenheter för arrendatorn. Arrendatorn
är ej förbjudet arbeta åt andra, så vida
bolaget ej behöfver honom, d) Bolagen
bruka numera bygga delvis, emedan arrendatorn
saknar förmåga dertill, e) Ja, efter
anvisning, f) Arrendatorn hvarken får eller
kan utöfva rösträtt, emedan hans kontrakt
icke tillåter det.

FRÅGAN 20. S0CKEN03IBUD.

265

Ljustorp.

a) Arrende uppgöres dels för ett år, dels
för fem år, hvarefter uppsägning kan ske.

b) Arrendet bestämmes till en kontant
summa, hvaraf en del får utgöras in natura,
dessutom utgöras födoråd och vägunderhåll.

c) Nej. d) Största byggnads- och underhålls tungan

af husen hvilar på bolagen sjelfva.
e) Ja. f) Rösträtt utöfvas här af bolagen
sjelfva. •

Hässjö.

b) Arrendatorn är skyldig erlägga visst
penningebelopp, betala utskylder, underhålla
hemmanets sommar- och vintervägskiften.
d) Bolagen bygga och underhålla
husen å arrendehemmanen, e) Arrendatorn
får taga vedbrand, byggnadsvirke och bete
å skogsmarken, f) Bolagen rösta sjelfva för
sina hemman.

Njurunda.

a) Af en bolagsarrendator har uppgifvits
5 års arrendetid. Intet bestämdt om uppsägning
eller af- och tillträdessyn. b) Visst
arrende (kontant och in natura), som uttages
i förskott, samt utskylder och vägunderhåll
fordras af en arrendator, c) A
vissa hemmansdelar fordras kolning samt
visst arbete åt bolaget, d) Tillkommer
bolagen, e) Ja. f) Sakna rösträtt.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Viksjö.

a) Arrrendet är i de flesta fall på obestämd
tid och uppsäges när som helst, b) Arrendet
erlägges kontant, der ej födoråd förekommer
till så stort belopp, att det anses utgöra
arrendet. Dessutom erläggas utskylder samt
vägunderhåll, c) Arrendatorn är skyldig
att vid tillsägelse arbeta åt egendomsegaren.
Under sommarens brådaste tid medför detta
olägenheter för arrendatorn, och leder ofta till
tvistigheter, t. o. m. uppsägning af arrendet.
Arrendatorn är ej förbjudet att arbeta åt

andra, men han måste i alla fall först uträtta
de arbeten, egendomsegaren fordrar,
men mot lägre betalning än hos andra.
Detta har också ledt till tvistigheter, t. o. m.
uppsägning af arrendet, d) Det tillkommer
arrendatorn att bygga och underhålla husen,
i vissa fall måste dock bolagen hjelpa till
vid byggandet, då arrendatorn ej förmår,

e) Arrendatorn får taga vedbrand samt bete
å hemmanets skog. Till byggnadsvirke får
efter anvisning tagas torr skog.

Häggdånger.

a) Arrendet gäller för år; uppsägning
enligt lag, men kontraktets bestämmelser
i öfrigt pläga vara så pass åtdragande, att
kontraktsbrott å arrendatorns sida lätt kunna
| påvisas och berättiga hans afhysning från
hemmanet. Ersättningsbeloppen vid af- och
tillträdessyn bestämmas af bolagets ombud,

b) En kontant summa bestämmes, som
skall utgöras i arbete efter bolagets tillsägelse.
Utskylder och vägunderhåll utgöras
dessutom af arrendatorn. c) Ja. Medför
ofta olägenhet på grund af den rigorösa
tillämpningen af denna bestämmelse. Får
ej arbeta åt andra, d) Arrendatorn skall
bygga och underhålla husen, e) Ja, efter
bolagets anvisning, f) Har kommunal rösträtt.

Gudmundrå.

a) En del på vissa år, en del på lifstid,

b) Såsom arrende erlägges ett mindre kontant
belopp hvarjemte hemmanets onera in natura
utgöras; ibland endast det senare, c) Nej. Ej
förbud att arbeta åt andra, d) Byggnadsskyldigheten
torde i allmänhet bolagen
sjelfva öfvertagit, hvaremot underhållandet
af husen mestadels åligger arrendatorerna.

e) Ja. f) I de flesta fall hafva bolagen
förbehållit sig rösträttens utöfning.

Högsjö.

a) Arrendetiden vanligen 20 år. Bolaget
har förbehållit sig rätt till uppsägning
af kontrakt, ifall arrendatorn ej sköter sig,

266

FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

dock med 6 månaders uppsägningstid. Afoch
tillträdessyn påkallas af bolaget, b)
Arrendatorn skall erlägga sitt arrende i kontanter
samt utgöra födoråd, utskylder, vägunderhåll.
c) Arrendatorn är skyldig att
förrätta arbete åt hemmanets egare, efter
ortens gängse priser. Ej förbjudet att arbeta
åt andra, d) Bolaget skall bygga husen,
men är arrendatorn skyldig att utgöra körslor
vid nybyggnad, e) Arrendatorn har
rätt till byggnadsvirke, vedbrand och bete.

f) Arrendatorn har rösträtt efter lag.

Ytter-Lännäs.

a) Bestämd arrendetid förekommer ej. Atelier
tillträdessyn ej heller, b) Arrendet erlägges
vanligen in natura och ingå deri
vägunderhåll och utskylder. c) Nej. d) Vid
nybyggnader erhåller arrendatorn mer eller
mindre understöd af bolaget, men underhållsskyldigheten
tillkommer honom ensam,

e) Ja. f) Af 14 inom socknen varande arrendatorer
sakna 11 både kommunal och politisk
rösträtt.

Boteå.

a) De skriftliga kontrakten gälla för 5 år
i sänder, de muntliga äro ställda på ett års
uppsägning. Syner hållas vid af- och tillträden.
Ersättning fås för förbättringar med
afdrag af husröta, b) Arrende består i utgörande
af hemmanets onera och i kontanta
penningar allt efter hemmanets beskaffenhet.
Födoråd, utskylder äfvensom
underhåll af vinter- och sommarväg utgöras
af arrendatorerna i Kalknäs. De öfriga
äro fria från födoråd och vägunderhåll,

c) Arrendatorerna äro skyldiga att efter tillsägelse
mot ersättning utgöra arbeten åt
hemmansegare, allt på tider, då det för
arrendatorerna är passande, så att hemmanens
skötsel icke eftersättes. Så vida jordegaren
har arbete att erbjuda arrendatorn,
är han skyldig att fullgöra det. Eljest hindras
han icke att arbeta åt andra, d) Egaren
tillkommer att bygga och underhålla husen,
e) Arrendatorn har rätt till vedbrand och j

bete å skogsmarken, äfven byggnadsvirke,
om han åtager sig byggnader å hemmanet,

f) De arrendatorer, som hafva kontrakt, ega
ock utöfva rösträtt äfvensom de, som äro
för inkomst taxerade. Hinder läggas icke
för dem i detta afseende.

Styrnäs.

a) »Uppsägningstiden är år och fardag.»
Af- och, tillträdessyn förekommer i allmänhet
ej. b) Arrendet erlägges kontant, och
födoråd, der sådant finnes, samt alla onera
utgöras af arrendatorn. c) Nej. d) I allmänhet
nybygga bolagen, men underhållsskyldigheten
åligger arrendatorn. e) Ja.

Ofver-Lännäs.

a) Längre eller kortare tid, aldrig under
ett år. Af- och tillträdessyn sker genom
två oj afviga personer, b) Arrendatorn erlägger
alltid en viss öfverenskornmen penningsumma
samt ansvarar för hemmanets
alla onera. c) När bolaget sådant påyrkar,
är arrendatorn skyldig att gå i dess arbete.
För öfrigt eger han sin frihet, d) Arrendatorerna.
e) Ja. f) Rösträtt utöfvas i de
flesta fall af bolaget sjelft.

Sånga.

a) I Para gäller kontraktet på arrendatorns
lifstid, i Ås är kontraktet ställdt på
ett års uppsägning. Icke kändt, om af- och
tillträdessyn hålles, b) För hemmanet i
Para betalar arrendatorn utskylderna, men
intet arrende; i Ås ansvarar arrendatorn för
utskylderna samt födoråd till tre personer,
men för öfrigt intet arrende. På båda ställena
skall arrendator för hemmanen underhålla
vinter- och sommarväg. c) Arrendator
är icke förbjudet att förrätta arbete åt andra
och han är icke skyldig att arbeta åt bolagen,

d) Bolagen bygga och underhålla husen.
Gör arrendatorn det, får han ersättning derför.
e) Ja, arrendatorn har rätt till vedbrand,
äfvensom till byggnadsvirke, om han
åtager sig någon byggnad. Bete å skogsmarken
eger han rätt till för sina kreatur.

FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

267

f) Kontrakten innehålla ingen bestämmelse
om utöfning af rösträtt.

4 . Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå.

Antagligt är, att arrend atorn skall utgöra
alla hemmanen ålöpande onera, underhålla
husen och ega rätt till vedbrand,
byggnadsvirke och bete samt rösträtt enligt
lag.

Ed.

a) Arrendetiden 5—10 år och derutöfver,

b) Arrendatorn är i de flesta fall skyldig att
utgöra hemmanets utskylder och onera af
alla slag samt, derest hemmanet betungas
af födoråd, äfven utgifva detta, c) Arrendatorn
är oförhindrad att arbeta åt hvem
han vill. d) Bolaget bygger, men arrendatorn
får i allmänhet underhålla åbyggnaderna.
e) Rätt till vedbrand, byggnadsvirke
och bete har alltid arrendatorn.

Multrå.

a) Arrendetiden vanligen vissa år. b)
Arrendator gifver i allmänhet kontant arrende
samt bestrider hemmansutskylder och vägunderhåll
äfvensom födoråd, der sådant förekommer.
c) Några sådana skyldigheter för
arrendator förekomma icke. d) Beroende
på kontrakt, vanligen tillsläppa bolagen
byggnadsvirke, och arrendator bekostar arbetet.
e) Ja. f) Inom orten förekommer
icke, att arrendator, som innehar hemman
för vissa år, saknar rösträtt.

Långsele.

a) Arrendatorerna hafva ingen uppsägningstid
sig förbehållen. De kunna uppsägas
när som helst. Af- och tillträdessyner
förekomma ej. b) Arrendatorerna erlägga
i allmänhet icke särskildt arrende vare sig
kontant eller in natura. Men de utgöra
födoråd, krono- och kommunalutskylder samt
vägunderhåll, c) Alla dessa frågor besvaras
med nej. d) Det bygges så litet som möjligt.
Men det, som bygges, bygges än af

bolaget än af arrendatorerna. e) Ja. f)
Arrendator å bolagshemman har i regel ej
rösträtt för det hemman, hvars åbo han är.
Det vill derför synas, som om innehafvare
af bolagshemman borde benämnas icke arrendatorer,
utan åbor.

Graninge.

a) Från 5 t. o. m. 20 år. Bolaget förbehållit
sig rätt till uppsägning samt till afoch
tillträdessyn. Bolaget bestämmer ersättningsbeloppen.
b) Kontant arrende, födoråd,
krono- och kommunalutskylder, vägunderhåll,
vägskatt samt plogning af vägar.
Dessutom har bolaget rätt enligt kontrakten
pålägga arrendatorn »extra ordinarie utlagor,
besvär och arbeten, af hvad namn och beskaffenhet
de vara må», c) Ja. Ja, dessa
arbeten skola utföras under skördetiden.
Nej. d) Arrendatorn. e) Ja. Dock icke
bete för getter, f) Brott mot gällande kontrakt
äro oundvikliga, och bryter arrendatorn
häremot, är han skyldig att efter uppsägning,
utan åtnjutande af fardag, lemna arrendet
den 1 påföljande Maj.

Resele.

a) Ersättning bestämmes af synemän, b)
Vanligen erläggas hemmanets onera, utskylder
och födoråd, der sådant finnes, c) Så
vidt kändt är, stadgas ej sådana skyldigheter.
d) Husen underhållas af arrendatorn.
Nybyggnader och större reparationer bekostas
vanligen af bolagen, e) Arrendatorn har rätt
till byggnadsvirke och vedbrand samt bete
å skogsmarken, f) Rösträtt utöfvas af en
del arrendatorer, men för det mesta af bolagen
sjelfva genom deras tjenstemän.

Adals-Liden.

1. a) Arrendetiden olika, 10, 15, 20, 25
år. Afträde utan uppsägning. Inga af- och
tillträdessyner. b) En del arrendatorer erlägger
en viss summa, vanligen 100—150
kr. I allmänhet skall arrendatorn utgöra
födoråd, der sådant förekommer, samt be -

268

FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

tala alla utskylder samt ansvara för vägunderhållet.
c) Sådana bestämmelser synas
ej förekomma, d) I de flesta fall byggas
husen af bolagen, men underhållas af arrendatorn.
e) Ja. f) Bolaget förbehåller
sig alltid utöfvandet af rösträtt, af hvilken
man dock sällan begagnar sig.

2. a) Af- och tillträdessyn förekommer
sällan, b) Arrendatorn är skyldig hålla
gärdesgårdarna och landsväg i alla delar
samt utgöra utskylder och födoråd och underhålla
hus. Andra utgifter är han fri
från, om ej hemmanet anses förut väl skött
och ligger centralt till. I så fall får arrendatorn
äfven utgifva mer och mindre
arrende. Är deremot hemmanet dåligt, kan
han till och med få hjelp till en del af
utskylderna. c) Arrendatorn får arbeta hvar
han vill och till hvem han vill. d) Bolagen
uppbygga husen, men arrendatorn är
skyldig underhålla desamma, e) Arrendatorn
har rätt till vedbrand, byggnadsvirke
efter tillsägelse och bete. f) Utöfning af
rösträtt förekommer högst sällan.

Junsele.

1. a) Vanligtvis på arrendatorns lifstid,
om arrendatorn är hemmanets forne egare.
I andra fall på 5 och 10 år samt på obestämd
tid. b) Födoråd eller viss del deraf,
om sådant skall af hemmanet utgå, eljest
utskylderna eller en viss del deraf äfvensom
vägunderhåll, eller en bestämd mindre
summa penningar i ett för allt. De i pengar
bestämda arrendeafgifterna hafva alla
synts mindre, än egaren efter på orten
gängse pris kunde med skäl och billighet
fordra, c) Nej. Nej. Nej. d) Egaren
tillkommer att bygga, arrendatorn att underhålla.
Men oftast tillämpas dessa bestämmelser
så, att egaren får draga försorg
om bådadera. e) Ja. f) Somliga bolag
hafva i skriftliga kontrakt förbehållit sig
rösträtten för de hemman, de utarrenderat.

2. a) Arrendet lär kunna uppsägas, då
bolagets ombud tror sig finna anmärkning

mot arrendatorn, som ej eger minsta rätt
till försvar, ej heller någon fardag, c) Det
lär vara arrendatorn med stränghet förbjudet
att förrätta arbete åt andra utan lof.

e) Vedbrand lär arrendatorn verkligen hafva,
om föreståndaren finner för godt anvisa.

f) Rösträtt har ju ej kunnat komma i
fråga för de s. k. arrendatorerna, som ej
kunnat antecknas i någon offentlig handling.

3. a) Om arrendetiden olika bestämmelser.
Uppsägningstid är okänd. Af- och
tillträdessyn förekommer ej. b) I vissa fall
är arrendatorn skyldig att erlägga visst arrende,
utskylder och födoråd, äfven vägskatt,
vägunderhåll och andra onera. c)
Arrendatorn är skyldig mot ersättning förrätta
arbete åt hemmanets egare. Om olägenhet
uppkommit, obekant, d) I hufvudsak
bolagen, e) Ja. f) Bolagen utöfva
rösträtt för alla sina hemman.

Ramsele.

a) Muntliga aftal gälla »tills vidare».
Skriftliga gemenligen på tio år. Uppsägningstid
samt af- och tillträdessyn förekomma
här knappast någonsin, b) Mera sällan
visst arrendebelopp; vanligen måste arrendatorn
utgöra födoråd, utskylder och väg.
underhåll. c) Vanligen icke. d) Egaren.
e) Ja. f) Egaren utöfvar sjelf all rösträtt.

Edsele.

a) I kända tryckta formulär förelägger
åtminstone ett bolag sina arrendatorer att
afflytta, så snart de derom anmodas. Då
jemväl i andra fall bolagsarrendatorer hotas
med aflägsnande från hemmanet, derest de
ej verkställa afverkning och forsling af timmer
för det af bolaget bestämda priset,
torde äfven dessas ställning vara nog så
osäker, b) Vanligen består arrendet i erläggandet
af utskyldérna eller viss del deraf
samt i underhåll af födorådsfolk, der sådant
finnes; likaså utgör arrendatorn vägunderhållet
in natura, c) Kan ej besvaras an -

FBAGAN 20. SOCKENOMBUD.

269

norlunda än som skett i a), d) Somliga
bolag bygga frikostigt, andra bidraga icke
vare sig till byggande eller till underhåll af
hus. e) Alltid, f) Rösträtten taga de flesta
bolag i anspråk för egen räkning.

Helgum.

a) Vexlande arrendetider, ibland 5 — 10
år, ibland blott »för året». Af- och tillträdessyn
förekommer högst sällan, b) Arrendator
utgör födoråd, der sådant förekommer,
samt alla utskylder och onera för
hemmanet; sällan någon arrendeafgift deröfver.
c) Nej. d) I allmänhet bolagen
sjelfva, som flerstädes satt husen i bättre
skick, e) Ja. f) Rösträtt endast vid skriftliga
kontrakt på minst 5 års tid.

Fjällsjö.

a) Muntliga aftal afse vanligen ingen viss
tid. Af- och tillträdessyn brukas icke. b)
Arrendatorn får vanligen utgöra vägunderhåll,
födoråd samt i flesta fall äfven utskylder,
fast dessa sistnämnda ofta betalas
af bolagen, hvilka då påföra arrendatorn
dessa i räkning, c) Nej. d) Bolagen
bygga vanligen, emedan arrendatorn
saknar förmåga dertill; dock stadgas vanligen
underhållsskyldighet för arrendatorn,
fast han i regeln försummar detta, e) Ja.
f) Bolagen bruka i regeln förbehålla sig
rösträtt och utöfva den äfven.

JBodum.

a) Af- och tillträdessyn förekommer icke.

b) Arrendatorn utgör alla utskylder, en del
af födoråd, der sådant förekommer, äfvensom
vägunderhåll, grusning och plogning af
vägar, c) Arrendator är i somliga fall till
någon del skyldig att efter tillsägelse utföra
de arbeten, som hemmanets egare bestämmer.
Dessa bestämmelser tillämpas så, att
de ej skola medföra någon olägenhet. Arrendator
får äfven söka arbete hos andra,
om han så önskar, d) Att bygga nya och
delvis underhålla gamla hus tillkommer
vanligen egarne, så vida ej särskilda aftal

äro bestämda, e) Arrendator har rätt till
vedbrand af tullar och annat affall efter
afverkningar, äfvensom bete å skogsmarken,
f) Rösträtt utöfvas af arrendator, som så
önskar, när skriftligt kontrakt å 10—20 år
är upprättadt och arrendatorn företer kontrakten
vid kommunalstämma och såmedelst
bevakar sin rösträtt.

Tåsjö.

a) Arrendetiden utgör i allmänhet 10—20
år, arrendekontrakten föreskrifva af- och
tillträdessyner, men sådant har, veterligen,
icke förekommit, och inga bestämmelser
föreskrifva, hvem som skall hålla synen,

b) Arrendatorn skall utgöra: alla onera, äfvensom
andel i allmänna byggnader och
vägunderhåll, c) Sådana bestämmelser eller
förbud hafva icke förekommit, d) Arrendatorn
får i regel underhålla husen. Till
nybyggnader bidraga bolagen med åtskilliga
belopp, eller ock bekosta de hela nybygget.
e) Arrendator har rätt till vedbrand
och bete, samt efter anmälan och
utsyning till byggnadsvirke, f) Rösträtt för
lägenheten vid prestval samt kommunaloch
kyrkostämmor tillkommer jordegaren.
Arrendatorn får ej utan jordegarens bifall
emottaga främmande kreatur. Arrendatorn
eger ej rättighet att å lägenheten hysa främmande
personer för längre tid utan jordegarens
medgifvande. Arrendatorn ansvarar
för om eldsolycka skulle förekomma.
Brister arrendatorn enligt jordegarens förmenande
i uppfyllandet af föreskrifna skyldigheter
eller gör sig saker till brott emot
allmän lag, kan han när som helst skiljas
från arrendet utan föregående uppsägning.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

UJånger.

En arrendator får sitta qvar, så länge
han betalar utskylderna (ibland behöfver
han ej ens det) samt ansvarar (i regeln
mycket dåligt) för hemmanets onera, och

270

FKAGAN 20. SOCKENOMBUD.

då detta ej längre går för honom, skickas
en annan bolagskarl dit.

Nätra.

a) I de flesta fall gälla endast muntliga aftal,
då arrendetiden omfattar ett år i sänder.
Der längre tid i ett par fall förekommer,
torde skriftliga aftal finnas. Någon
af- eller tillträdessyn har ej försports, hvadan
några ersättningsbestämmelser knappast
torde ifrågakomma. Om så skulle vara, torde
ersättningen bestämmas af bolagen ensamt.
Någon uppsägningstid har ej heller veterligen
förekommit, b) Arrendet, der sådant
är bestämdt, utgöres stundom af en viss
foderleverans till bolaget. Der arrendet är
bestämdt i penningar, brukar det utgöras
genom skogskörslor. Födoråd och andra
onera åligga i regeln arrendatorn, men der
han ej orkar, få nog bolagen träda emellan
understundom. c) Möjligen timmerdrifning
och flottningsarbeten. Någon olägenhet
för arrendatorn förefinnes gemenligen
icke af dylika bestämmelser, då arrendevillkoren
äro så ofta grundade på muntliga,
temligen lösa aftal. Tredskande arrendatorer
utbytas, och så är man å ömse sidor
nöjd. d) I regeln bolagen, men ofta
få de redan befintliga husen förfalla. Möjligen
företages någon gång en tillfällig reparation.
Nybyggnad har någon gång företagits
i afsigt att sälja inegojorden och
behålla skogen på så lång tid som möjligt.
På senare tid har ej heller dylikt
förekommit, e) Rätt till vedbrand och bete
å skogsmarken tillförsäkras nog arrendatorn,
men byggnadsvirke torde ej ifrågakomma,
då bolagen sj elfva bygga, ifall de anse nödigt.
f) Rösträtt har nog arrendatorn, för
så vidt han är taxerad för tillräcklig inkomst.
Men på ett par undantag när utöfvas
rösträtten för hemmanen af bolagen
sjelfva. Endast de, som hafva skriftliga
kontrakt på 10 år eller derutöfver, ega att
äfven för jorden utöfva rösträtt.

Sidensjö.

a) Arrendetiden är oftast ett år. Af- och
tillträdessyn har aldrig förekommit, b) Arrendatorn
brukar vara skyldig att utom sitt
kontanta årliga arrende utgöra dels födoråd,
der sådant finnes, dels hemmanets alla öfriga
utskylder och vägunderhåll, c) Arrendatorn
brukar genom kontrakt, der sådana
finnas, annars genom tillsägelse, vara bunden
att uteslutande arbeta i timmerflottning
och skogskörslor åt bolaget samt förhindrad
att arbeta åt andra, d) Att bygga och underhålla
husen tillkommer i regel bolagen,
e) Ja, endast vedbrand och betesrätt, f)
Rösträtt utöfvas af bolagen och icke af arrendatorerna.

SJcorped.

En tryckt blankett bifogas, hvari förekomma
bl. a.följande bestämmelser: a) Arrendet
gäller tills vidare med uppsägning enligt
lag. b) Arrendatorn erlägger viss arrendeafgift.
Hemmanets onera betalas af egaren.

c) Arrendatorn och hos honom skattskrifna
eller inhysta arbetsföra personer äro
skyldiga att hela året om, då så påfordras,
förrätta arbete åt bolaget. Få ej utan tillstånd
arbeta åt andra, d) Arrendatorn är
ej nybyggnadsskyIdig, men skall verkställa
mindre reparationer, dock icke för mer än
tio kronor årligen, e) Arrendatorn har rätt
till husbehofsvirke och vedbrand, efter utsyning,
samt till mulbete å för ändamålet
upplåten mark. f) Arrendatorn får icke
utan tillstånd verkställa nyodlingar eller
vistas å annan ort, och ej hos sig inhysa
personer, som icke af bolagets förvaltare
godkänts.

Anundsjö.

1. Omöjligt att besvara.

2. c) Förut har det varit vanligt, att
dessa bestämmelser gått in i aftalet. Men
numera är det fritt att arbeta åt hvem som
helst, d) Bolagen tillkommer att bygga och
underhålla husen, e) Arrendatorn har rätt
till vedbrand och bete å skogsmark, f) För

FRÅGAN 20. SOCKENOMBTJD.

271

de hemman, för hvilka bolagen betala utskylder
(de flesta), utöfva bolagen äfven
rösträtt.

3. Svar saknas.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad.

a) Arrendetiden brukar vara obestämd.
Af- och tillträdessyn förekommer ej. b)
Arrendeafgiften utgöres vanligen af skyldighet
att utgöra födoråd och att betala alla
andra å hemmanet hvilande onera. c) Aftal
om arbetsskyldighet till hemmanets
egare förekommer sällan, e) Rätt till vedbrand
och mulbete å skogsmarken brukar
tillkomma arrendatorn.

Björna.

b) Arrendatorn utgör alla onera, som
åligga hemmanet, c) Arrendator bör vintertiden
förrätta skogskörslor åt bolaget,
kanske flera mil från hemmet. Höet bortföres
från hemmanet och gödseln qvarligger
i skogen. Att arrendatorn arbetar åt
annat bolag ses nog icke gerna, d) Arrendatorn.
e) Ja. f) Rösträtt öfvas af bolaget.

Arnäs.

a) Arrendetiden mycket olika. Säljare
bruka i allmänhet förbehålla sig längre tid
att bruka och begagna sjelfva hemmanets
inegojord. Uppsägning förekommer merendels
vid skriftliga aftal. Likaså af- och
tillträdessyn. b) Arrendet består i utgörandet
af utskylderna och hemmanet åliggande
onera. c) Arbeten utföras nog åt hemmanets
egare, men »mot gängse pris», vanligen
den enda inkomst arrendatorn har å
den ort, der han vistas, d) Tillkommer i
allmänhet arrendatorn. Äro husen vid arrendatorns
tillträde förfallna, brukar han
erhålla byggnadsbidrag, e) Ja. f) Bolagen
vilja mångenstädes förbehålla sig rösträtt.

Gideå.

a) Olika, högst omkring 40 år. Någon
uppsägning sker veterligen icke i annat fall
än att arrendatorn förverkar kontraktet, b)
De skyldigheter, som nämnas, c) Ja, i allmänhet.
d) För det mesta af arrendatorn,
som härför erhåller mer eller mindre hjelp
af bolaget, e) Ja. f) Ej alltid rösträtt.

Tréhörningsjö.

a) 40-årig arrendetid utan uppsägning,
men kontrakten lära enligt bolagsarrendatorers
påståenden innehålla så stränga bestämmelser,
att de ej kunna af arrendatorerna
fullgöras fullständigt, hvadan alltså
arrendatorerna sitta ganska osäkert, b) Arrendet
utgöres i allmänhet af skyldighet
att utgöra utskylder och alla hemmanet åtföljande
onera. c) Arrendatorerna lära vara
skyldiga att efter tillsägelse förrätta arbeten
åt bolaget, men har denna bestämmelse
veterligen hittills ej tillämpats så, att det
medfört olägenhet. Arrendatorerna är ej
förbjudet att arbeta åt andra, d) På arrenden,
som gälla 40 år, tillkommer byggnads-
och underhållsskyldigheten arrendatorerna,
men på sådana arrenden, som gälla
kortare tid, bygges och underhålles efter
särskilda öfverenskommelser mellan bolag
och arrendatorer. e) Ja, efter anvisning,
f) Bolaget lär ha förbehållit sig rösträtt å
vissa hemman. För öfrigt erhålla arrendatorerna
fri läkarevård för sig och sina
familjer.

Grundsunda.

1. Dessa aftal innehålla icke sällan bestämmelser,
som helt och hållet göra arrendatorn
till ett hjelplöst offer för bolagets
godtycke eller också alldeles beroende af
detsammas gunst och nåd. De innehålla
ibland bestämmelser, som i väsentlig grad
inskränka arrendatorns personliga frihet,
såsom att på kallelse och mot godtgörelse,
som af förvaltningen bestämmes, verkställa
körslor och annat arbete samt förbud

272

FBAGAN 20. S0CKEXO3XBUD.

mot att arbeta åt andra utan bolagets medgifvande.
Somliga kontrakt kunna innebära
bestämmelser, som med bästa vilja i verlden
aldrig kunna uppfyllas, och uppfyllas
ej alla kontraktets föreskrifter, så medför
det i sin tur naturligtvis vräkning af arrendatorn,
kanske då i många fall utan fardag.

2. b) Alla arrendatorer äro skyldiga att
utgöra utskylderna, samt visst arrende, antingen
kontant eller in natura. Dessutom

är arrendatorn skyldig verkställa grusning
och plogning af vägar, c) Under tid, då
hemmanets egare fordrar arbete, är det
stundom arrendatorn förbjudet att arbeta
åt andra, d) Att bygga och underhålla
husen tillkommer arrendatorn, hvilken för
detta ändamål har rätt till husbehofsvirke,
fastän här i många fall ganska inskränkt,
e) Bete och vedbrand fås på hemmanets
utmark.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda.

1, 2. Kännedom saknas.

3. a) Arrendetiden är vanligen ett år,
men då uppsägning ej å någondera sidan
sker före nyår, fortgår arrendet. Af- och
tillträdessyn förekommer ej. b) Arrendatorn
skall utgöra alla hemmanets onera. I vissa
fall kan arrendator, om födorådet är stort,
åtnjuta en viss summa årligen som ersättning.
Grusning och plogning är arrendatorn
skyldig verkställa, c) Arrendator är
skyldig att utföra vissa arbeten åt hemmanets
egare, dock ej utan ersättning. Arrendator
är ej förbjudet att arbeta åt andra, för
så vidt han honorerar hemmanets onera.
Derest så ej sker, måste ju bolaget tillhålla
honom att arbeta för dess räkning,
för att möjligen få räkna sig något till
godo för utlagda utskylder. d) I kontrakten
ingår vanligen skyldighet att underhålla
åbyggnader, men har detta aldrig tillämpats,
utan hafva bolagen byggt å de gårdar,
der sådant varit erforderligt, e) Ja. f)
Rösträtten för hemmanen förbehålla sig bolagen.

Hellesjö.

a) Vanligast på 5 år. Af- och tillträdessyn
plägar ej ifrågakomma, b) I vanliga
fall skall brukaren utgifva födoråd, der sådant
skall utgå, äfvensom hemmanets alla

onera; resten kontant, c) Nej. d) Att bygga
hus å bolagsgården är något, som sällan förekommer.
Skall någon reparation göras, måste
bolaget vanligen verkställa sådan, enär brukaren
högst ogerna företager något, hvarför
han ej har betalt, e) Ja. f) Om ej brukaren
är tillstädes å stämmor och anmäler
sig att utöfva rösträtt (hvilket dock aldrig
händt), gör bolagets ombud anspråk på att
rösta för bolagets alla egendomar.

Håsjö.

a) Arrendetiden vanligen obestämd; uppsägning
sker vanligen ett år förut; af- och
tillträdessyn förekommer veterligen icke. b)
Visst arrende gifves för hemman, der födoråd
ej skall utgifvas. I annat fall utgöres
födoråd såsom arrende. Alltid skola arrendatorerna
fullgöra utskylder och vägunderhåll.
c) Arrendator är vanligen skyldig
att utföra afverkningskörning åt bolaget mot
särskild godtgörelse. Vanligen antager arrendator
arrendet just för afverkningsförtjenstens
skull. Icke förbud att arbeta åt andra,

d) Vanligen är arrendator förbunden bygga
och underhålla husen, men lika vanligt är,
att bolaget, då arrendatorn icke velat eller
mäktat fullgöra sitt åtagande härvidlag, får
både bygga och underhålla, e) Ja. f) Rösträtten
vilja bolagsinspektorerna oftast utöfva
för bolagens räkning och hafva för
detta ändamål fullmakter från bolagens dis -

FEÅGrAN 20. SOCKEXOMBUD.

273

ponenter. I arrendekontrakten finnas dock
i flera fall bestämmelser, att rösträtten tillkommer
arrendatorn.

Fors.

1. a) Arrendetiden är till en början vanligen
5 år, men kan sedan förlängas ända
till 20 år. Laga syner vid af- och tillträde
förekomma ej. b) Å hemman, der födoråd
förekommer, erlägger arrendatorn vanligen
ingen kontant arrendeafgift, men har
att utgöra alla utskylder äfvensom vägunderhåll,
hvilket allt är ganska betungande, enär
t. ex. komunalutskylderna synas blifva allt
större och större, c) Nej. d) I de flesta
fall bygga bolagen sjelfva de nödiga husen,
men det åligger arrendatorn att underhålla
dem. e) Ja. f) Stundom hafva bolagen
förbehållit sig rösträtt för hemmanet.

2. a) Arrendetiden är olika, kortaste
kända tiden är 5 år och längsta 20 år.
Egentliga af- och tillträdessyner torde sällan
förekomma utan verkställas dessa af bolagets
ombud och arrendatorn. b) Arrendatorn
skall bestrida alla utskylder för hemmanet,
af hvad slag de vara må, således
äfven vägunderhåll. A de hemman, å hvilka
finnes födoråd, skall detta af arrendatorn
utgifvas, hvilket å många, hemman utgör,
i förening med utskylderna, hela arrendet.
Der födoråd icke finnes, utgöres arrendet
alltid af en viss bestämd penningesumma.

c) Arrendatorerna äro icke förbundna till att
förrätta några vissa arbeten åt hemmanens
egare. Icke heller är det dem förbjudet
att arbeta åt andra, d) Husen byggas och
iordningställas af bolagen. Sedan tillkommer

'' det arrendatorn att vidmakthålla dem enligt
arrendekontraktets bestämmelser, e) Till
vedbrand, byggnadsvirke och bete har arrendatorn
rätt.

Stugun.

1. b) Det är troligt, att arrendatorerna
hafva sig ålagdt att utgöra alla hemmanets
onera. c) Arrendatorn har ingen som helst
egen vilja utan måste vara ytterst uppmärk -

sam på vinkar, som gifvas från inspektören
eller förvaltaren, samt alltid vara färdig att
stå till tjenst, närhelst sådan erfordras, d)
Arrendatorn skall nog bygga och underhålla
husen, men då han vanligen är alldeles
utarmad, låter inspektören nåd gå för rätt,
och husen få alldeles förfalla, e) Afskräden
från afverkningen jemte gamla vindfällen
eger arrendatorn använda till bränsle. Byggnadsvirke
kommer sällan i fråga, emedan
husunderhållet å bolagshemman anses mindre
angeläget, men rätt till bete med undantag
för getter tillkommer arrendatorn.
f) Arrendatorn utöfvar ingen rösträtt för
det hemman, han brukar. Rösträtten utöfvas
af bolagets inspektor. Ett minst sagdt
pinsamt intryck gör det på kommunens öfriga
röstberättigade att närvara vid stämmor,
der bolagsväldet fått fast mark. Ett
lika pinsamt intryck gör sjelfva kommunallagen,
som tillåter ett bolag genom sitt ombud
aflemna röster för alla dess fastigheter
inom kommunen. Den arbetsamme och
idoge sjelfegande bonden, som nödgas tänka
mera på sitt arbete, är ej alltid politiskt
vaken för att rätt tillgodose sitt intresse
vid stämmorna, hvilkas beslut oftast fattas
efter bolagets önskan, ehuru bolaget vore i
minoriteten, ifall de sjelfegande mera mangrant
infunne sig.

2. a) Der skriftliga aftal förekomma, torde
nog arrendetiden vara bestämd till vissa
år. Af- och tillträdessyn förekommer icke.
b) Vanligen åligger arrendatorn skyldigheten
betala alla hemmanets onera och i vissa
fall äfven att derutöfver erlägga kontant
arrende till belopp varierande mellan 50
och 300 kronor årligen, c) Veterligen förekommer
ej någonsin, att arrendatorerna äro
skyldiga att efter tillsägelse förrätta några
arbeten åt hemmansegarne, eller att det är
dem förbjudet att arbeta åt andra. Men då
arrendatorn vanligen måste antaga det arbete,
hans bolag bjuder honom, till det pris bolaget
bestämmer, är denna arbetsfrihet praktiskt
af minsta möjliga värde, d) I all -

274

FRAGÄN 20. SOCKENOMBUD''.

mänhet bekostas nybyggnaderna af bolagen
sjelfva, men underhållskostnaderna åligga
arrendatorn. e) Vedbrand, husbehofsvirke
och bete har arrendatorn rätt till å hemmanets
skogsmark, f) I de skriftliga aftalen
förbehåller sig bolaget understundom
utöfning af rösträtt för hemmanet.

Borgvattnet.

a) Arrendetid vanligtvis obestämd. Uppsägningstid
samt af- och tillträdessyn tilllämpas
i princip icke. b) Arrendator utgör
födoråd, utskylder till stat och kommun
och vägunderhåll sommar och vinter, men
dessutom mera sällan något visst penningearrende.
c) Nej, blott undantagsvis. Här
liten erfarenhet. Nej. d) Bolagen bekosta
vanligtvis byggandet af nödiga hus, dock
får arrendator bekosta huggning och framforsling
af nödigt virke, äfvensom underhålla
husen, e) Ja. f) Arrendatorer sakna
rösträtt för de arrenderade hemmanen.

Refsund.

a) Arrendetiden vanligen fem år med ömsesidig
uppsägning. Kontrakt bestämmer vanligen
hållande af till- och afträdessyn, men
tillämpas veterligen icke i praktiken, b)
Arrendet bestämmes i viss penningesumma
och erlägges vanligen genom skogskörslor.
Hemmanets alla onera bestridas af arrendatorn.
c) Nej. d) Arrendatorn vanligen
ålagd underhålls-, men ej byggnadsskyldighet.
e) Ja.

Nyliem.

a) Arrendetid 5 år. Uppsägning samt
af- och tillträdessyn bestämmas af bolagen,
b) Arrendatorerna få i allmänhet betala alla
utskylder äfvensom födoråd, der sådant förekommer.
c) Arrendatorn är i de flesta fall
skyldig att efter tillsägelse åtlyda bolagens
tillsägelser särskildt med afseende på afverkning.
Det har händt, att arrendator,
derför att han ansåg sig icke utan förlust
kunna afverka, blifvit uppsagd från arrendet.
I öfrigt är det icke arrendatorerna

förbjudet att arbeta åt andra, d) Att bygga
tillkommer bolagen, men detta göres endast
i yttersta nödfall. Underhållet tillkommer
arrendatorn, åtminstone hvad arbetet beträffar.
e) Ja. f) Rösträtten hafva bolagen
förbehållit sig äfvenså jagträtt.

Bodsjö.

a) Arrendetiden är 5—10 år, uppsägningsrätt
är vanligen förbehållen bolagen
endast för det fall, att arrendatorn ej fullgör
sina skyldigheter. Af- och tillträdessyn
förekommer ej. b) Förutom födoråd, utskylder,
äfvensom vägunderhåll, som alltsammans
åligger arrendatorn, får denne vanligen
erlägga en viss penningsumma, varierande
mellan 100 och 400 kronor, c)
Ehuru det förekommit, att arrendator, som
ej velat arbeta åt bolaget, på den grund
blifvit uppsagd till afflyttning, pläga dock
dylika bestämmelser ej vara intagna i arrendekontrakten.
d) Nybyggnadsskyldigheten
åliggger alltid bolaget, men underhållet
tillkommer arrendatorn, dock pläga båda
parterna i hög grad åsidosätta dessa sina
skyldigheter, hvadan husen å de flesta bolagshemman
förete en bedröflig anblick, e)
Ja. f) Rösträtt eger arrendatorn enligt lag.

Sundsjö.

a) Ingen bestämd arrendetid, b) I allmänhet
utskylder och födoråd. c) Nej. d)
I allmänhet egaren. e) Ja. f) Då, såsom
ofvan sagts, hemmanen upplåtits på muntligt
aftal till brukare på obestämd tid, hafva
dessa följaktligen ingen rösträtt.

Bräcke.

a) I allmänhet viss tid, vanligen 5 år,
och kunna arrendatorerna under vissa omständigheter,
såsom t. ex. vägran att ställa
sig bolägets föreskrifter till efterrättelse,
väckande af rättegång mot bolaget o. d.,
utan vidare uppsägas till afflyttning. Syn
skall afgöra, huruvida arrendatorerna fullgjort
sina åligganden eller icke. b) Arren

FRÅ&AN 20. SOCKKNOMBUD.

275

datorn skall erlägga visst arrende i kontant
belopp, utgifva födorådsförmåner, der sådana
förekomma, samt utgöra alla onera och
utskylder, af hvad namn och beskaffenhet
de vara må, inklusive vägunderhåll. c)
Arrendatorn förbinder sig att betjena bolaget
med skogsarbeten mot samma ersättning,
som tilldelas andra, hvilken bestämmelse
icke, för så vidt är bekant, plägar
tillämpas så, att den medför olägenhet. Ett
bolag (Vifsta varf) förbjuder sina arrendatorer
att arbeta åt andra till hinder för bolagets
arbeten, d) Enligt kontraktet förbinder
sig arrendatorn att återlemna fastigheten
i fullgodt skick såväl i fråga om
egornas häfd, som i fråga om diken och
gärdesgårdar, samt byggnaderna i samma
skick som vid tillträdet, samt att förbättra
och uppbygga hvad som erfordras. Dessa
bestämmelser hafva dock icke hindrat, att
åbyggnaderna, särdeles der flera hemman
sam manslagits under en brukare, alldeles
förfallit (så att numera t. ex. de forna mangårdsbyggningarna
användas till hölador)
och egorna fått skogbeväxa. Dock hafva
bolagen flerstädes sjelfva bekostat nybyggnad
af hemmanets alla åbyggnader, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand, byggnadsvirke
och mulbete å skogsmarken, bränsle
och virke af torr skog och efter utsyning
af bolagets tjenstemän. f) Vissa bolag hafva
uttryckligen förbehållit sig rösträtten för
hemmanet samt jagt å större djur.

Lockne.

a) Hvarken af- eller tillträdessyn plägar
förekomma, b) Arrendet utgår i kontant
utom i de fall, att hemmanet är så betungadt
af födoråd, att detta anses utgöra, tillsammans
med hemmanets öfriga utskylder,
arrendet, c) Nej. d) Bolagen få underhålla
åbyggnaderna, e) Ja, vedbrand och bete
förfoga de oinskränkt öfver, f) I de fall,
att inga kontrakt upprättats, utöfva bolagen
sjelfva rösträtt,

Näs.

a) Arrendetid i de flesta fall på uppsägning.
b) Arrendet utgår dels i form af kontant
afgift, dels i utgörandet af alla hemmanets
onera. c) Arrendatorn är skyldig
att förrätta arbeten åt bolaget, dock utan
större olägenhet för den förre. Han eger
företräde till arbetsförtjenst hos bolaget, men
är honom ej förbjudet att arbeta hos annan.

d) Bolagen. Inga bestämmelser finnas, e)
Ja. f) En del arrendatorer utöfvar rösträtt,
en del saknar, derför att vissa bolag sjelfva
utöfva rösträtt för sina hemman.

Hackås.

a) Arrendetiden högst 5 år, ibland endast
1—2 år. Af- och tillträdessyn förekommer
icke. b) Arrendatorerna få ofta betala en
mindre arrendesumma i kontanter, samt alltid
utgifva födoråd, derest sådana vidlåda
fastigheten, och utgöra alla hemmanet åliggande
utskylder och onera. c) Bestämda
aftal, att arrendatorn skall utgöra vissa arbeten
åt hemmanets egare, torde ofta förekomma,
och praxis är, det arrendatorn vid
1 påfordran utgör förefallande arbeten, d)
Husen byggas och underhållas af egarne.

e) Ja. fi Vissa bolag förhindra sina arrendatorer
från erhållande af rösträtt. Arrendatorer,
som äro röstberättigade, begagna sig
i allmänhet ej af densamma. I allmänhet
äro de skriftliga arrendekontrakten så invecklade
och stränga, att arrendatorn kan
af egaren när som helst afhysas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) Vanligen 5 års arrendetid med uppsägningsrätt,
utan af- och tillträdessyn. b)
I de flesta fall utarrenderas bolagshemman
utan annat arrende än utgörande af onera
och utskylder; och äro dessa onera för många
arrendatorer rätt svåra att utgöra, c) Nej.

d) Bolagen sjelfva få bygga och underhålla
åbyggnader, e) Ja. f) I allra flesta fall
utöfvas ej rösträtt af arrendator,

276

FKÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

Kyrliås.

a) Arrendekontrakt med ömsesidig uppsägning
gälla vanligen för kort tid. Atelier
tillträdessyn förekommer sällan och
torde då förrättas af tillkallade gode män.

b) Arrendator eger vanligen skyldighet att,
jemte kontant arrende, utgöra hemmanets
utskylder och vägunderhåll. Å ställen, der
betungande födoråd åligger arrendehemmanet
händer ofta att det utlemnas på
arrende mot utgörande af födorådsförmåner
jemte hemmanets alla öfriga onera.

c) Sådana skyldigheter eller förbud förekomma
icke. d) Hemmanens egare bekosta
vanligen husbyggnad, som dock fullgöres
af arrendatorn. e) Arrendator eger rätt till
vedbrand och bete å skogsmarken, samt får
taga nödigt byggnadsvirke efter utsyning och
stämpling, f) Arrendatorn får i allmänhet
ej utöfva rösträtt.

Häggenås.

a) Arrendet afser i do flesta fall obestämd
tid och beror på ömsesidig uppsägning.
b) Hittills blott att utgöra hemmanets
skatter och onera. c) Nej. d) Bolagen
sjelfva ombesörja i de flesta fall byggnadsarbetes;,
då det gäller nybyggnad, men det
kan åligga arrendatorerna att underhålla
åbyggnader, e) Ja, sådant medföljer alltid
arrendet, f) Rösträtt utöfvas enligt lag.

Föllinge.

a) Arrendetiden obestämd. Uppsägning
sker vanligen, när arrendatorn ej fullgör
sina förpligtelser. Af- och tillträdessyn förekommer
sällan eller aldrig, b) Arrendet
utgår vanligen in natura med skyldighet för
arrendatorn att utgöra hemmanets onera.

c) Vanligt är, att arrendatorn åtagit sig att
afverka och till vattendraget nedforsla visst
antal timmer, men det är honom icke förbjudet
att arbeta åt andra, d) Å de hemman,
som bebos, underhållas husen dels af
bolagen dels af arrendatorn. Å obebodda

hemman få husen vanligen förfalla, e) Ja,
så vida icke skogsmark saknar åbyggnader
och odlingar och är skild från stamhemmanet.
f) Arrendator saknar i regel rösträtt.

Laxsjö.

a), b), c) I de flesta fall hafva de
förre egarne muntligt löfte att för lifstiden
mot utgifvande af födoråd och öfriga
onera få nyttja innehafda hemman. Inga
syner förekomma, och blott egaren är fri
hvarje tunga för hela hemmanet, får arrendatorn
sköta sig och det lilla jordbruket
efter godtfinnande. Då hemmanet ej föder
arrendatorns familj, men denne behöfver
inkomster både för egen del och till skatter,
äfven för hemmanets värdefulla del, skogen,
måste naturligtvis andra förtjenster uppsökas.
d) Det tillkommer ingen att bygga
och underhålla husen. Der husen vid hemmanens
försäljning voro eller senare blifvit
fullkomligt obrukbara, sammanslås hemmanet
med närmast liggande, eller får åbon å
annan gård dela med dervarande. I öfriga
fall söker arrendatorn att på enklaste sätt
reparera för sin tid och sitt behof, e) Vedbrand
får arrendatorn taga af löfskog och
skadad skog. f) Saknar vanligen rösträtt.

Hotagen.

a) Arrendetid mest obestämd. Uppsägning
sker vanligen, när arrendatorn ej fullgör
sina skyldigheter. Af- och tillträdessyn förekommer
sällan eller aldrig, b) Arrendet erlägges
vanligen in natura, d. v. s. arrendatorn
är skyldig att utgöra hemmanets onera.

c) Arrendatorn åtager sig vanligen att afverka
och till vattendrag nedforsla visst antal
timmer, för hvilket arbete de flesta
arrendatorer erhålla ersättning. Ej förbjudet
att arbeta åt andra, d) Dels bolagen
sjelfva och dels arrendatorerna underhålla
husen. Å obebodda hemman få husen vanligen
förfalla, e) Ja, i de flesta fall. f)
De flesta arrendatorer sakna rösträtt.

FKAGAN 20. SOCKENOMBUD.

277

Hammerdal.

1. Kan ej besvaras.

2. a) Arrendetiden 5—20 år. Af- och
tillträdessyn förekommer ej. b) I arrende
utgör arrendatorn de onera och utskylder,
som åligga hemmanet, samt födoråd, der
sådant finnes, c) Nej. d) Då hus behöfver
byggas under arrendetiden, träffas derom
särskild öfverenskommelse. Arrendatorn är
skyldig att reparera och underhålla åbyggnaderna.
e) Ja, fast i de båda förstnämnda
fallen i inskränkt bemärkelse, f) I vanliga
fall ingen bestämmelse.

Gåxsjö.

a) Längre arrendetid torde sällan förekomma,
då, äfven om tiden är uti kontraktet
bestämd, det är utan betydelse, i det att
bolagen alltid förbehålla sig uppsägningsrätt.
b) I de allra flesta fall är arrendatorn förbunden
att svara för alla hemmanets ututgifter,
men det förekommer, att, då arrendatorn
ej mäktar, bolaget träder emellan.
c) Det är icke kändt, att arrendatorer
ålagts dylika skyldigheter, men arrendatorema
beredas alltid först tillfälle till arbetsförtjenst
med timmerdrifning framför
andra, d) Omkostnader för nybyggnader
torde mest tillkomma bolagen men underhållet
arrendatorerna. e) Rätt till bete och
skogsnyttning erhålla alltid arrendatorerna
under behörig kontroll, f) Få, om ens någon,
torde ha rösträtt.

Ström.

1. a), b) Då ett bolag köper ett hem man,

så förbehåller sig säljaren vanligen
att i sin lifstid få bruka detsamma, emot att
svara för alla hemmanets onera och utskylder,
af hvad namn och beskaffenhet det
vara må, samt erlägga ett visst årligt arrende.
Dessa kontrakt bruka ej alltid blifva lika
gamla som vederbörande arrendator, ty när
sönerna och döttrarna börja växa upp, lemna
de hemmet för att på egen hand söka sin
utkomst, då de veta, att de för framtiden
ej hafva med fädernehemmet att göra. Fa -

dern, arrendatorn, blir utan hjelp, hvarför
han måste använda legdt folk för att sköta
hemmanet, köpesumman för hemmanet sinar
ut, och arrendatorn kan ej fullgöra sina
utbetalningar, hvarför hemmanet måste utarrenderas
på nytt till någon yngre och
kraftigare och emot billigare villkor. Den
forne bonden måste afflytta och står der
nu på ålderdomen husvill och utblottad, d)
Underhållsskyldigheten tillkommer arrendatorn,
men underhållet uraktlåtes i de flesta
fall, så att hus och åbyggnader få förfalla.
Nybyggnader, der sådana någon gång förekomma,
bestridas af bolagen, e) Ja. f)
Arrendatorerna hafva ej rösträtt.

2. f) Rösträtt utöfvas af bolagen sjelfva.

Alanäs.

1. a) Viss tid, vanligen 10 år, eller ock
så länge de sköta sig någorlunda, ingen afoch
tillträdessyn. b) Arrendeafgift.

2. a) Arrendetiden 1—5 år, i enstaka
fall till 10 år. Af- och tillträdessyn förekommer
aldrig, b) Arrendatorn är skyldig
erlägga visst arrende i kontant jemte födoråd,
om det finnes sådant å hemmanet.
Inga utskylder till kronan, kommun, prest
eller väg är arrendatorn skyldig att utgöra
annat än kostnader för andel i plogskiftet,
derför ersättning erhålles af vägstyrelsen
enligt faststäld taxa. c) Arrendatorn är skyldig
arbeta under bolaget, då ej andra arbetare
kunna erhållas, men äfven är han
berättigad att erhålla arbete framför andra.
Arrendator är förbjudet arbeta åt andra,
när bolaget har arbete, d) Bolaget är skyldigt
att bygga hus, arrendatorn att underhålla
dem. Bestämmelserna derom fullföljas
sällan, e) Arrendatorn har rätt till vedbrand
af tullar och till annat ändamål
obrukbar torr skog samt till annat underhållsvirke
och till bete å skogsmarken, f) I
arrendekontrakten ha bolagen förbehållit
sig rösträtt, såsom vid prestval, kyrko- och
kommunalstämmor,

278

FEÅ G AN 20. SOCKEN OMBUD.

Frostriken.

1. Okändt.

2. a) Uti de skriftliga kontrakt, som
finnas, är tiden 5-—10 år. Ingen uppsägningstid
bestämd, ej heller någon af- eller
tillträdessyn. b) Arrendet utgöres i allmänhet
på så vis, att arrendatorn svarar för
alla hemmanet påfallande utskylder och
onera samt möjligen befintliga födoråd. e)
Ingå dagsverksskyldigheter finnas, d) Arrendatorerna
få i allmänhet bygga och underhålla
husen bäst de vilja. Ett bolag har
byggt en och annan ladugård, e) Ja, efter
behof, f) Uti kontrakten finnas inga bestämmelser
om rösträtt etc.

Uödön.

Någon af- och tillträdessyn brukar icke
förekomma. Någon vidare kontroll öfver
jordens och husens skötsel kan sålunda icke
heller ega rum. Arrendatorn brukar vanligtvis
utgifva födoråd, der sådant förekommer,
och utgöra alla hemmanets onera.

Näskott.

a), b) Bolagen utarrendera oftast jordbruket
mot ett ringa arrendebelopp samt
utgörande af utskylder, vägunderhåll och
andra onera för hemmanet, c) Arrendatorn
har rätt att skaffa sig förtjenst hvar han
för godt finner, d) Arrendatorn har ej uttrycklig
skyldighet att underhålla husen, e)
Han får använda affall till bränsle och eger
nyttja bete för sina kreatur, f) Merendels
utöfvar egaren sjelf rösträtt, emedan arrendatorn
icke är mantalsskrifven som sådan.

Aspås.

a) Arrendetiden bestämmes dels till 5 och
dels 10 år. Uppsägning, då arrendator ej
punktligt betalar sitt arrende eller eljest
bryter mot kontraktet. Af- och tillträdessyn
förekommer ej, utan blott en inspektion
af någon af bolagets tjenstemän. b)
Arrendatorn är skyldig ansvara för alla
hemmanets utskylder och onera samt derutöfver
i mån af hemmanets godhet utgifva

kontant belopp till cirka 100—150 kr. c
Ja, i någon mån, men tillämpas ej så strängt,
att det medför någon särskild olägenhet,
icke heller är arrendatorn strängt bunden
vid hemmanet, d) Bolagen sjelfva. e) Ja.

Is.

a) Arrendetiden är i de flesta fall obestämd.
Arrendet kan när som helst uppsägas.
Hvarken af- eller tillträdessyn förekommer.
b) Arrendatorn är vanligen skyldig
att erlägga utskylder till stat och kommun
jemte vägskatt samt utgöra grusning och
underhåll af vägar, såväl sommar som vinter,

c) Nej. d) Att bygga och underhålla husen
tillkommer vanligtvis bolagen, hvilken skyldighet
uraktlåtes på det beklagligaste till
stor fara för eldsvådor å såväl deras som
å angränsande gårdar, e) Arrendatorn har
rätt till vedbrand och bete, men ej till
byggnadsvirke, f) Får vanligen ej utöfva
rösträtt.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Norderön.

a) Okändt. b) Arrendatorn utgör dylika
onera. c), d) Okändt. e) Ja. f) Okändt.

Myssjö.

1. Svar saknas.

2. a) Ingen viss tid. b) Svara för hemmanets
alla utskylder och onera. c) Brukare
har rätt till vedbrand af vindfällen
och bete å skogsmarken.

Undersåker.

a) Arrendetid i allmänhet obestämd. Afoch
tillträdessyn förekommer ej. b) Arrendatorer
erlägga ej annat arrende än hemmanets
utskylder samt utgöra vägunderhåll
och födoråd, der sådant finnes, c) Förekommer
ej. d) Arrendatorn är i allmänhet
skyldig att underhålla husen, e) Vedbrand
och bete å skogsmarken har arrendator
rätt till samt byggnadsvirke efter utsyning.
f) Rösträtt utöfvas af arrendator,

FEAGÅN 20. SOCKBNOIVIBUD.

2?9

Are.

a) Några försäljare hafva förbehållit sig
brukningsrätt för lifstiden, annars utgör arrendetiden
mest ett år. Till- och a.fträdessyn
förekommer veterligen ej. b) Födoråd,
vägunderhåll och öfriga onera åligga i
do flesta fall arrendatorn. Någon kontant
arrendeafgift torde äfven'' för somliga hemman
erläggas.

Kall.

a) Arrende på 1 år. Uppsägning till afflyttning
utan afseende å fardag, b) Somliga
betala samtliga utskylder och onera i
arrende, andra åter betala en viss arrendesumma
i ett för allt. c) Ja, i somliga fall,
men ej så, att det medför olägenhet. Arrendatorn
eger rätt arbeta åt hvem han
gitter, d) Egaren får i de flesta fall underhålla
husen, e) Ja. f) Utöfning af rösträtt
förbehålles i vissa fall af egaren, nemligen
då denne sjelf betalar alla onera och
utskylder.

A Isen.

a) Utom för två arrendatorer gäller arrendet
tills vidare. Hittills har ingen af- eller
tillträdessyn ifrågakommit. b) Möjligen befintligt
födoråd, äfvensom utskylder och vägunderhåll
åligga alltid arrendatorn, som derjemte
har att utgöra ett mindre arrende dels
kontant, dels in natura, c) Visserligen icke
enligt kontraktet, men säkerligen medför
arrenderandet af bolagshemman en underförstådd
skyldighet för arrendatorn att,
åtminstone då andra arbetare icke kunna
anskaffas, förrätta arbete åt egaren. Utom
beträffande en arrendator har denna skyldighet
icke medfört olägenhet. Ingen arrendator
är veterligen förbjudet att arbeta
åt andra, d) Der sådan bestämmelse finnes,
åligger detta arrendatorn. e) Ja.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. Svar saknas.

2. a) Olika tider, 5 och 10 år. b) Van -

ligen betalas och utgöras hemmanets utskylder
af arrendatorn. c) Arrendator är veterligen
ej skyldig att förrätta vissa arbeten
åt egaren, ej heller är det honom förbjudet
att arbeta åt andra, d) Vanligast är det
bolagen, som bygga och underhålla husen,

e) Arrendatorn eger rätt till vedbrand och
bete. f) Arrendator eger ej rösträtt.

Asarne.

1. Arrendeaftalen med bolagen äro så
varierande, att derom ej kan lemnas någon
uppgift, som kan anses för härskande praxis,
men det kan sägas, att trävarubolagen öfver
hufvud taget icke egna arrendeförhållandena
någon uppmärksamhet annat än när arrendatorns
skuldkonto blir för i ögonen fallande
stort, a) Arrendetiden 5—20 år, eller födorådstagarnes
lifstid. Uppsägning afser arrendets
afträdande dels genast, dels efter

3—6 månader och är vanligen förbehållen
ensamt åt bolagen. Af- och tillträdessyn
hålles sällan, b) Vanligen ett lågt kontant
arrende, som betydligt understiger nyttjanderättens
egentliga värde. Arrendesumman
aftjenas merendels med skogskörslor. Vidare
är arrendatorn skyldig att utgöra födoråd
samt. hemmanets både kontanta och
in natura onera, hvilka sammanräknade utgifter
blifva i anseende till det i allmänhet
höga taxeringsvärde, bolagshemmanen ega,
högst betydliga och tryckande. Vägunderhållet
är synnerligt tryckande och hindrande
så till vida, att snöplogkörningen fordrar i
små omgångslag nästan en dragare ständigt
hemma på äfven de små brukningsdelarna.
c) Uti arrendekontrakten finnes
ingen bestämmelse om arbetsskyldighet till
bolaget, men enär de flesta arrendatorer
häfta i skuld till bolaget, har härigenom
uppstått en arbetsskyldighet, som är lika
starkt bindande, som om den vore intagen
i arrendekontrakten. Väljer arrendatorn arbete
hos annat bolag och konjunkturerna
äro sådana, att hans eget bolag önskar större
utdrifning, ådrager han sig naturligtvis miss -

280

FEAG-AN 20. SOCKENOMBUD''.

hag, som kan resultera i uppsägning från
arrendet, d) När åbyggnaderna blifva fallfärdiga,
nybygga bolagen, men arrendatorn
skall vidmakthålla dem — om han orkar,

e) Arrendatorn har inskränkt rätt till vedbrand,
men rätt till bete och ämnesvirke. f) Det
förekommer, att bolag förbehållit sig rösträtten,
men tillämpas sällan. I vanliga
fall är det icke någon som utöfvar rösträtt
för boiagshemmanen, emedan arrendatorn
ej är upptagen i röstlängden, ett missförhållande,
som icke heller vederbörande beskattningsmyndighet
synes vilja rätta.

2. a) Arrendetiden varierar mellan 5 år
och obestämd tid, då arrendatorn efter uppsägning
afflyttar. Af- och tillträdessyn omnämnes
icke och har veterligen ej förekommit.
b) Arrendatorn är skyldig erlägga
ett visst arrende, hvilket är mycket lågt
tilltaget, samt anses svara för alla på hemmanet
löpande onera. c) Någon förpligtelse
att utgöra vissa arbeten eller dylikt är icke
heller omnämnd. I verkligheten måste
arrendatorerna vanligast utföra de körslor,
som andra till följd af för låg betalning
försaka, d) Arrendatorn är skyldig att underhålla
husen. All ny- och ombyggnad
bekostar bolaget, e) Arrendatorn har rätt
att å hemmanets skog taga nödigt virke,
äfvenså ved och nödigt bete för sin boskap.
f) Rösträtten utöfvas numera allmänt
af arrendatorerna.

Klöfsjö.

a) Ingen arrendetid bestämmes. Brukaren
kan när som helst uppsägas. Ingen
af- och tillträdessyn. b) 1 regel betalar
brukaren intet arrende, utan svarar endast
för hemmanets utskylder. Der födoråd finnes
å hemmanet, erlägges detta af brukaren.
Vägunderhållet såväl vinter som sommar
utgöres af brukaren, c) Nej. d) Bolagen.
e) Ja. f) Rösträtt utöfvas af bolagen.

Sveg.

1. a) Omkring 5 år. b) I allmänhet

betalar arrendatorn alla skatter och onera
samt understundom födoråd. c) Nej. d)
Bolagen bygga, arrendatorn underhåller
mestadels, e) Ja. f) Obekant.

2. a) Arrendetiden kort och ofta beroende
på uppsägning. Af- och tillträdessyn
brukar ej förekomma, b) Arrendeafgift,
kontant eller in natura, brukar sällan förekomma,
men väl utgifvande af födoråd och
utskylder samt vägunderhåll, c) Särskilda
bestämmelser, att efter tillsägelse förrätta
vissa arbeten åt hemmanets egare, eller förbud
att förrätta arbete åt andra, bruka
vanligen ej vara stipulerade, men då arrendekontrakten,
om sådana äro upprättade,
vanligen äro på kort tid eller på uppsägning,
faller det af sig sjelft att arrendatorn, ifall
han fortfarande vill blifva qvar på hemmanet,
måste efterkomma egarens påbud.

d) Egaren brukar alltid bygga och underhålla
husen, e) Ja.

Linsell.

a) Arrendetiden ej bestämd. Inga afoch
tillträdessyner förekomma, b) Arrendet
utgöres af skatterna samt en viss del
af födorådet, der sådant förekommer, jemte
allmänna vägunderhållet, c) Arrendator är
skyldig att genast vid tillsägelse biträda
vid släckning af eld å bolagens skogar.
Arrendatorn är ej förbjudet att arbeta åt
andra, d) Bolagen bygga och underhålla
husen, hvilket de göra på ett utmärkt sätt.

e) Vedbrand, byggnadsvirke och bete å
skogsmark eger arrendator rätt att fritt förfoga
öfver, f) I allmänhet ega arrendatorerna
ej någon rösträtt, och de, som ega
någon dylik, våga ej utöfva den.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. a) Arrendetid obestämd, b) Arrendatorn
är i allmänhet skyldig att erlägga
krono- och kommunalutskylder, utgöra vinter-
och sommarvägunderhåll, underhålla
hägnader och lador och delvis äfven utgifva
födoråd. cl Icke, så vidt kändt.

FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

281

d) Egarne pläga i de flesta fall bygga och
underhålla gårdarna, e) Arrendatorn har
rätt till vedbrand och stängselvirke samt
bete å skogsmarken, f) Någon bestämmelse
om rösträttens utöfning är icke, så vidt
kändt är, intagen, men till följd af den obestämda
arrendetiden sakna nästan alla arrendatorer
politisk rösträtt. Kommunal
sådan ega de utöfva.

Lillherdal.

1. a) Arrendetid minst 5 år. Inom ett bolag
vanligen 10 år. De gamla kontrakten
äro förfallna, men när ingen uppsägning
skett från någondera sidan, anses de tills
vidare gälla. Ingen af- och tillträdessyn.
b) Ej särskildt arrende, men alla skatter
samt födoråd, der sådant finnes in natura.
Om födorådet delvis utgår kontant eller
är mera betungande, tillskjuter bolaget någon
summa, 100—150 kr. Vägskatt och
underhåll af vägarna svara arrendatorerna
för. c) Nej. d) Bolagen bygga och underhålla
husen utvändigt, men invändigt skola
arrendatorerna underhålla dem. I fråga
om nybyggnad af skolor, allmänna hus föröfrigt
och vägars nybyggnad äro arrendatorerna
fria. e) Ja. f) I de gamla kontrakten
är rösträtten förbehållen bolagen,
men utöfvas dock lagenligt af arrendatorerna
utan gensägelse.

2. a) Arrendetid vanligen 5 år. b) Något
särskildt arrende är arrendatorn ej skyldig
erlägga till bolagen, men han skall utgöra
födoråd, der sådant graverar hemmanet,
samt betala alla utskylder, underhålla vägar
(grusning och plogning) och äfven utgifva
vägskatt. c) Intet annat arbete är arrendatorn
skyldig förrätta åt bolagen än biträda
vid skogseld med släckning, d) Bolagen
bruka vanligen bygga, men arrendatorn är
skyldig att underhålla husen å hemmanet.

e) Vedbrand får arrendatorn taga oinskränkt,
likaså äfven bete. f) Rösträtten hafva bolagen
förbehållit sig, men den har ändå
vanligen utöfvats af arrendatorerna.

Ytter-Hogdal.

a) I skriftliga arrendeaftal bestämmes
arrendetiden vanligen till 5 år; vid muntliga
arrendeöfverenskommelser blir flyttningstiden
beroende på ömsesidigt godtycke.
Af- och tillträdessyn förekommer sällan,
b) Särskildt arrende förekommer högst sällan.
Är hemmanet godt, men betungadt
af födoråd, åtager sig i somliga fall arrendatorn
att utgöra detta. Vanligen utgifvas
dock födoråden af bolagen. I allmänhet
ikläder sig arrendatorn endast skyldigheten
att erlägga de på hemmanet löpande onera,
utskylder till stat och kommun samt vägunderhåll.
c) Sådana bestämmelser hafva
hittills ej förekommit, d) Nybyggnader och
större reparationer verkställa bolagen sjelfva,
mindre sådana åligga i regeln arrendatorn.
e) Dylik rätt är arrendatorn medgifven med
villkor, att endast löfskog, torra träd eller
vindfällen tagas till vedbrand och byggnadsvirke.
f) Från bolagens sida har arrendatorn
hittills ej direkt hindrats att utöfva
sin lagliga rätt i detta hänseende.

Ofver-Hogdal

a) I skriftliga kontrakt bestämmes arrendetiden
till högst fem år. b) Särskildt arrende
förekommer, ej utan åligger det arrendatorn
att ansvara för hemmanets utskylder
till stat och kommun samt vägunderhåll.
c) En sådan bestämmelse har ej afhörts.
d) Större reparationer verkställas af
bolagen, e) Dylik rätt är medgifven. f)
Något hinder från bolagens sida har icke
sports.

Hede.

a) Arrendetid numera, så vidt kändt är,
endast ett år. Vid af- och tillträdessyn
bestämmas ersättningsbeloppen af bolagets
tjenstemän. b) I allmänhet skall arrendatorn
erlägga de på hemmanet belöpande
onera (krono- och kommunalutskylder, sommar-
och vintervägunderhåll samt födorådder
sådant förekommer), c) Då egaren här
utgöres af ett stort trävarubolag och detta

282

FKAGAN 20.

är ende arbetsgifvaren att påräkna, blir det
icke gerna någon konkurrens om arbetskrafterna,
då arrendatorerna icke hafva annan
att tillgå för erhållande af arbetsförtjenst,

d) Egaren har hittills underhållit husen å
sina hemman, e) Arrendatorn har rätt till
vedbrand och bete å skogsmarken.

Storsjö.

1. b) Inga andra arrenden än hemmanets
utskylder hafva ännu förekommit, c) Nej.
Nej. e) Ja.

2. b) Att utgifva alla de på hemmanet
h vilande onera, deribland födoråd. d) Det
tillkommer arrendatorn att bygga och underhålla
husen, men har lemnats ett litet bidrag
för nybyggnader, e) Ja. f) Icke politisk
rösträtt.

Vemdalen.

a) Arrendetiden obestämd, b) Arrendatorn
bestrider alla på hemmanet belöpande
utskylder och onera. d) Bolagen bygga
sjelfva husen, e) Arrendatorn har hitintills
haft rätt till vedbrand, virke och bete å

SOCKENOMBen.

skogmarken, f) Rösträtten utöfvas af bolagen.

Tännäs.

a) Hvad Sandarne aktiebolag beträffar,
är arrendetiden 5 år. Kontraktet är ouppsägbart
från arrendatorns sida. Likaledes
från bolagets, så vida ej arrendatorn bryter
kontrakt eller gör sig skyldig till gröfre
brott. Syn förrättas af två af bolaget utsedde.
Dessa bestämma förmodligen ersättningsbeloppen.
De andra bolagen hafva i
hufvudsak samma bestämmelser, b) Alla
dylika onera åligga arrendatorn. Vanligen
består arrendet i utgörandet af dessa utskylder.
Under vissa omständigheter kan
det dessutom åligga arrendatorn att betala
visst kontant arrende. Å andra sidan kan
han understundom få någon kontant ersättning,
när hemmanets onera äro för betungande.
c) Nej. d) Nybyggnad tillkommer
bolaget, underhållet arrendatorn. Bestämmelserna
härom tillämpas på ett tillfredsställande
sätt. e) Ja. f) Arrendatorn utöfvar
rösträtt.

V. Vesterbottens län.

1 Umeå fögderi.

Bjurholm.

Ett bolag inom orten har följande arrendevillkor:
a) Arrendetiden vanligen 20—25 år
med förmånsrätt för innehafvaren att få
kontraktet förnyadt, hvilken förmånsrätt
öfvergår till sonen, när fadern varder gammal.
Derjemte lenmas afgående ålderstigen
arrendator åtskilliga födorådsförmåner (husrum,
vedbrand, koföda eller litet jord),
så, vida han skött sig väl. b) Arrendator
ansvarar för onera och utskylder samt erlägger,
då inga födorådsförmåner utgå, ett
mindre penningebelopp. c) Arrendator har
ingen sådan skyldighet, som år honom till
olägenhet. Rätt har han dels till tjärved,
mot det han hembjuder tjäran till bolaget

mot gångbart pris, och dels att i första
hand mot gällande pris erhålla skogsarbeten,

d) Arrendator är skyldig underhålla husen.
Nybyggnad bestrides af bolaget, e) Ja.

f) Rösträtt har bolaget icke förbehållit sig,
men arrendatorerna hafva icke uppvisat
sina kontrakt, hvarför de icke äro införda
i röstlängden.

Rörande andra inom socken arbetande
bolag saknas noggrann kännedom. Oftast
torde arrendetiden vara tills vidare. Arrendatorerna
innehafva sina hemman mot
utskylder och onera. Ingen af dem finnes
införd i kommunens röstlängd.

Uniea.

1, 2. a) För o, 10 eller 20 år. Uppsägningstid
i allmänhet kort. Af- och till -

FRÅ&AN 20. SOCKENOMBUD.

283

trädessyn af tre personer, som bestämma
ersättningen, b) Arrendet kontant, kan
betalas med körslor och dagsverken. Derjemte
utskylder och onera, så vida ej annat
aftal skett. Vanligen vägunderhåll, c) I
vissa kontrakt bestämmes skyldighet för
arrendatorn att efter tillsägelse förrätta
arbete, men huruvida olägenhet för arrendatorn
uppstår, är okändt. Det är honom
icke förbjudet att arbeta hos andra, d)
Arrendatorn; men egaren tillhandahåller
materialierna, så att virke utvisas till afhemtning.
Bestämmelserna härom uppfyllas
sällan enligt kontraktet, vare sig af egaren
eller arrendatorn. e) Rätt till vedbrand af
torr skog och vindfällen; byggnadsvirke
efter utsyning, samt till bete för kreaturen,

f) Rösträtt har egaren vanligen förbehållit
sig. Arrendatorn får ej borthyra rum eller
hysa främmande personer.

Vännäs.

a) Så vidt kändt är, 2 och 5 år med
uppsägningsrätt från bolagens sida. Ingen
till- och afträdessyn. Syner hållas hvartannat
år af bolagets ombud. Vid dessa
syner bestämmes, hvad som af arrendatorn
skall göras i fråga om åbyggnader, stängsel
och jordens häfd, hvilka arbeten sedan vid
nästa syn af bolagets ombud besigtigas och
värderas enligt vid arrendekontraktet fogade
bestämmelser. b) Arrende, beräknadt i
penningar, utgöres på det sätt, att arrendatorn
måste sjelf eller genom andra verkställa
föreskrifna arbeten och betala den
möjliga resten kontant. Födoråd, utskylder
och vägunderhåll ålägges arrendatorn. c)
Arrendatorn är skyldig att förrätta åt bolaget
arbete icke allenast på hemmanet, utan
äfven på en mils afstånd derifrån. Enligt
ett tillgängligt kontrakt betalas arbetet efter
en taxa, som bolaget fastställt, d) Arrendatorn
bygger och underhåller husen, men
undfår ersättning efter prislista, e) Ja, efter
anvisning, f) Bestämmelse om rösträtt finnes
ej i det granskade kontraktet.

Säfvar.

1. a) Arrendetiden obestämd. Ersättningsbelopp
bestämmes af tre gode män,
af hvilka af- och tillträdare välja hvar sin,
och den tredje utses af de sålunda valda,
eller, om dessa ej blifva om valet ense, af
bolagets disponent, b) Arrendet beräknas
i penningevärde och utgöres så, att brukaren
efter tillsägelse från bolagets skogsförvaltning
på egen kost och med egna redskap
verkställer honom anvisadt arbete emot ersättning,
som af bolaget är bestämd eller
bestämmes. Hemmanet åliggande onera
utgöras af arrendator, c) Arrendator är
skyldig att efter tillsägelse förrätta arbeten
åt hemmanets egare, men är oförhindrad
att, när tillfälle erbjuder sig, äfven arbeta
åt andra, d) Arrendator, som dock för
nybyggnad, uppförd enligt lemnade föreskrifter,
åtnjuter godtgörelse. e) Efter utsyning
erhåller arrendator virke till underhåll
af byggnader, och till bränsle ris, grenar,
toppar, samt till virke odugliga vindfällen.
Bete erhålles, om sådant kan upplåtas
utan skada för skogsåterväxten. f)
Rösträtt utöfvas af bolagen genom ombud.

2. a) Arrendetiden omfattar från 5 t. o.
m. 10 år. Beträffande af- och tillträdessyn
är i arrendekontrakt vanligen stadgadt:
»Den kostnad, som till trädesbruk och höstsådd
äfvensom höstplöjning och gräsfrösådd
kan vara af bolaget eller enskild person
förskjuten och hvaraf brukaren får njuta
frukten, skall vid tillträdet af denne ersättas
utan afkortning på arrendet. Året före afträdande!
skall brukaren, derest icke med
tillträdaren annorlunda öfverenskommes,
emot ersättning af denne verkställa behöfliga
arbeten af de slag, som här ofvan i
denna punkt omförmälas, skolande sistnämnda
ersättning, i händelse af tvist, bestämmas
af tre gode män, af hvilka afoch
tillträdaren välja hvar sin och den
tredje utses af de sålunda valda, eller, om
dessa ej blifva om valet ense, af bolagets
disponent.» b) Arrendator är skyldig er -

284

FKAG-AN 20. SOCKENOMBUD.

lägga visst, kontrakteradt arrende kontant
äfvensom att bestrida vägunderhåll, c) Arrendator
är skyldig att efter tillsägelse förrätta
arbeten, särdeles sådana som afse timmerdrifning.
Understundom kan sådan
skyldighet vålla honom olägenhet, i det att,
om högre körförtjenster erbjudas honom
från annat håll, han då måste afstå från
dessa och arbeta i bolagets tjenst, d) Bolagen
bygga och underhålla husen; och
bestämmelserna härom äro särskildt intagna
i arrendekontraktet, der det stadgas: »Utan
vederbörligt tillstånd må ombyggnad å bolagets
hus icke företagas ej heller ny byggnad
derstädes uppföras. För byggnad, som
af brukaren varder uppförd med erhållet
tillstånd och i enlighet med lemnade föreskrifter,
åtnjuter han godtgörelse antingen
genom kontant bidrag eller genom afräkning
å arrendet.» e) »Till underhåll af
byggnader och stängsel erhåller brukaren
nödigt virke efter utsyning äfvensom till
bränsle ris, grenar, toppar samt vindfälld
och torr skog. För kreatur, som å hemmanet
vinterfödas, eger brukaren att erhålla
bete, dock endast der sådant kan upplåtas
utan skada för skogsåterväxten.» f) Rösträtt
utöfvas af bolagen sjelf va genom ombud,
vanligen af någon dess tjensteman.

Degerfors.

1. Svar saknas.

2. a) Vanlig arrendetid, så vidt kändt
är, 2—5 år, det senare vanligast. I hvarje
fall uppsägningstid från bolagets sida. Ingen
af- och tillträdessyn hålles. Syn hålles i
allmänhet hvart annat år af ett bolagets
ombud, som dels bestämmer, hvad som af
arrendatorn skall åtgöras vid åbyggnad,
stängsel och jordens häfd, hvilka arbeten
sedan vid nästa syn af bolagets ombud besigtigas
och värderas enligt vid arrendekontraktet
fogade prisbestämmelser, hvarefter
de af bolaget ersättas, b), c) Arrende, beräknadt
i viss summa penningar, utgöres på
det sätt, att arrendatorn skall sjelf eller

genom af honom legdt folk utgöra arbete
derför åt bolaget, hvilket arbete utgöres
icke blott å hemmanets egor, utan äfven
dessutom på högst »en mils afstånd derifrån»
mot i kontraktet bestämda priser.
Der födoråd af ett bolagshemman utgår,
utgöres det af arrendatorn, som svarar för
alla hemmanet åliggande onera och skatter,
deribland äfven vägskatt och vägunderhåll
in natura, d) Arrendatorn bygger och underhåller
husen mot ersättning af bolaget enligt
prislista, e) Ja, efter anvisning af bolagets
ombud, f) Någon bestämmelse om rösträtt
linnes ej i tillgängligt kontrakt.

Bygdeå.

a) Ersättning för nybyggnader och förbättringar
bestämmes af bolagens tjensteman
eller betjente, b) Arrendatorn skall
erlägga visst mindre arrende, utgöra födoråd
och utskylder samt fullgöra vägunderhållet.

c) Endast undantagsvis är arrendatorn skyldig
att verkställa arbeten åt hemmanets
egare. Aldrig, så vidt kändt är, förbud
att arbeta åt andra, d) Uppförandet af
hus och deras underhåll skall delvis ersättas
af egaren. e) Arrendatorn har tills vidare
rätt till bete å skogen samt till vedbrand
och byggnadsvirke efter utsyning, som bolaget
efter tillsägelse låter verkställa, f)
Ingen bestämmelse angående utöfvandet af
rösträtt för hemmanet.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. a) Arrendetiden oftast 5 år; arrendekontraktet
lätt uppsägbart; ingen af- och
tillträdessyn. b) Mycket olika, c) Arrendatorn
eger vanligen såsom en förmånsrätt
att för gängse pris nedforsla årets afverkning.
Ej förbjudet att arbeta åt andra.

d) Okändt. e) Ja.

2. a) Arrendetiden olika, äfvenså tiden
för uppsägning. Syner förekomma ej. c)
Arrendatorn erhåller vanligen särskild ersättning
för det arbete, han förrättar åt hem -

FRAG-AN 20. SOCKENOMBUIJ.

285

mansegaren, och det är honom icke förbjudet
att arbeta åt andra, d) Bolagen underhålla
sjelfva husen, o) Arrendatorn har
rätt till vedbrand, byggnadsvirke och bete.

f) Arrendatorn har, så vidt kändt är, icke
rösträtt.

Skellefteå.

Arrendetiden plägar i allmänhet vara ett
år i sänder och brukar arrendator i allmänhet
ha rätt till vedbrand, byggnadsvirke
och bete å skogsmarken. Bolagen pläga förbehålla
sig rätt att i kommunalt afseende
utöfva rösträtt för hemmanen.

Järn.

a) Ibland upplåtelse tills vidare, ibland
åter på viss tid (1—10 år). Vanligen inga
bestämmelser om af- och tillträdessyn. b)
Merendels består arrendet deruti, att arrendatorn
svarar för alla hemmanets utskylder,
födoråd, vägunderhåll och dylikt, c) Arrendatorn
är vanligen icke skyldig att förrätta
vissa arbeten åt hemmanets egare och
är ej förhindrad att arbeta åt andra, d)
A somliga hemman är det bolagen sjelfva
och å andra arrendatorerna, som bygga och
underhålla husen, e) Arrendatorn har rätt
till vedbrand, byggnadsvirke och bete å
skogsmarken, f) Utöfning af rösträtt pläga
bolagen sjelfva behålla.

Norsjö.

a), b) I de flesta fall är det förre egaren,
som får qvarblifva på hemmanet tills vidare
eller så länge han fullgör hemmanet
åliggande utskylder och onera, utan annat
arrende, utom i ett par fall, då viss summa
erlägges. Af- och tillträdessyn hålles ej.

c) Nej. d) Vid större byggnads- eller underhållskostnad
deltager oftast egaren. e) Ja.

Nysätra.

1, 2. a) Okändt. b) Arrendatorn erlägger
vanligen visst arrende samt fullgör
hemmanets utskylder och onera. c) Okändt.

d) Vanligen arrendatorn. e) Ja. f) Okändt.
Rösträtt utöfvas vanligen af egarne.

Malå,

1. a) Arrendetiden torde oftast vara för
året eller tills vidare. Af- och tillträdessyner
hafva ej af hörts, b) Alla onera jemte
viss penningsumma, c) Nej. d) Egarne.

e) Ja. f) Utöfvar ej rösträtt.

2. Arrendetiden plägar vara endast ettårig
utan af- eller tillträdessyn. b) Arrendeafgiften
varierar mellan 40 och 100 kronor
förutom alla onera. c) Nej. d) Bolagen.

e) Ja. f) Nej.

3. Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1, 2. Svar saknas.

3. Två tryckta blanketter till arrendekontrakt
bifogas, innehållande, bland annat,
följande bestämmelser: a) Arrendet gäller
vissa år. Enligt det ena kontraktet eger
dock bolaget under arrendetiden uppsäga
arrendator till flyttning påföljande fardag,
dervid arrendator har rätt till skälig ersättning
för nyodlingar och rödjningar, å hvilka
han icke haft någon eller ringa afkomst. Ersättningen
bestämmes vid syn af två skiftesgodemän,
utsedde en af hvardera parten,
b) Arrendatorn betalar visst arrende samt
utgör onera och födoråd. d) Arrendatorn
är skyldig att underhålla åbyggnader, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand samt,
efter utsyning, till annat husbehofsvirke.

f) Arrendatorn är (enligt det ena kontraktsformuläret)
ålagdt att i visst afseende förbättra
jordbruket, men han får icke utan
tillstånd företaga nyodlingar.

Stensele.

b) Arrendatorn åligger att utgöra födoråd,
utskylder och vägunderhåll (utom vägskatt).
c) Är ej genom skriftligt aftal skyldig
att förrätta arbete åt hemmanets egare.

d) Arrendatorn tillkommer att bygga och
underhålla husen. Han har rätt till vedbrand,
byggnadsvirke och bete å skogsmarken.

286

FRÅGAN 20. SOCKEN OMBUD.

Försele.

a) Vanliga arrendetiden är 5 år. En del
bönder hafva dock vid försäljningen förbehållit
sig besittningsrätten på lifstid eller
50 år. Hemmanet tillträdes och afträdes
efter syn af bolagstjenstemännen. b) Villkoren
för öfrigt äro: att för hemmanet utgöra
alla onera och utskylder och att svara
för födorådsförmåner, der sådana från hemmanet
skola utgå. c) Nej. d) Arrendatorn
underhåller och bolagen nybygga husen,

e) Ja. f) Bolagen förbehålla sig rösträtt
vid stämmor.

Asele.

a) Arrendetiden är, då skriftligt kontrakt
upprättats, oftast 5 eller 10 år. Af- och
tillträdessyn bekostas af bolagen. Ersättningen
bestämmes genom enskild öfverenskommelse
mellan parterna i hvarje särskildt
fall. b) Särskildt arrende erlägges icke,
utan åligger i allmänhet arrendator att utgöra
födoråd och erlägga utskylder och i
de flesta fall vägunderhåll, c) Att här antydda
fall, åtminstone der skriftligt aftal
saknas, förekommit, torde knappt kunna
bestridas, och naturligt är, att det stundom
medfört olägenheter. A andra sidan bör
anmärkas, att arrendatorn ej sällan, äfven
der skriftligt kontrakt upprättas, sjelf af
bolaget betingar sig företrädesrätt i fråga om
utförande af arbeten för bolagets räkning,

d) I allmänhet bolagen sjelfva. e) Ja. f)
Numera enligt lag.

Fredrika.

1. a) Af bolagen, b) Födoråd, utskylder,
vägunderhåll, vägplogning, skjutsskyldighet
och delvis kontant arrende, c) Ja.
Stundom. Delvis, d) Om något byggande
förekommer, som under tio år sällan skett,
så få arrendatorerna göra det mot knappt
halfva betalningen derför, e) Ja. f) Rösträtt
utöfvas af bolagen.

2. Svar saknas.

Örträsk.

1, 2. a) I allmänhet numera på 20 år,
med rättighet för bolagen att under tiden
bortsälja eller bortbyta inegojorden. b)
Visst arrende erlägges. Födoråd, utskylder
äfvensom vägunderhåll m. m. tillkommer
arrendatorn att utgöra, c) (Endast i svar
2:) Nej. d) Arrendatorn är skyldig bygga
och underhålla husen, dock mot ersättning,

e) Ja. f) De flesta landbönder sakna rösträtt.

Vilhelmina.

a) Arrendetiden varierar mellan 5 och
20 år. Rörande uppsägning bestämmes i
vissa kontrakt, att sådan eger rum, då arrendatorn
enligt jordegarens förmenande
brister i fullgörandet af sina skyldigheter.
Kontrakten föreskrifva af- och tillträdessyn.
b) I få fall föreskrifves särskildt arrendebelopp.
Deremot åligger i allmänhet arrendatorn
att utgöra hemmanet åliggande
skatter till stat och kommun samt vägunderhåll
äfvensom från hemmanet utgående
s. k. födoråd. c) Nej. Sådana föreskrifter
förekomma icke. d) I allmänhet
föreskrifva kontrakten, der sådana förekomma,
att arrendatorerna skola under arrendetiden
underhålla hemmanets hus. Någon
allvarligare tillämpning af dessa bestämmelser
har dock i allmänhet icke egt
rum. e) Ja, denna rätt tillerkännes alltid
arrendatorn. f) Så vidt kändt är, innehålla
äfven kontrakten bestämmelse derom, att
bolagen förbehålla sig rösträtt vid kyrkooch
kommunalstämmor m. fl. tillfällen.

Dorotea.

1. c) Arrendatorn är icke förbjudet att
arbeta åt andra, d) I allmänhet bygga och
underhålla bolagen husen.

2. a) I allmänhet på 5 och 10 år med
l års uppsägningstid. Af- och tillträdes -syner förekomma ej. b) Kontrakten äro
vanligen skrifna så, att födoråd, utskylder
och vägunderhåll åligga arrendatorerna. c)
Ja, mot kontant betalning eller äfven i

KBÅHAN 20. HOCKENOMUUI).

287

form al lifsförnödenheter. Arrendatorn är [ lagen, e) Ja. f) Rösträtt förbehålla sig
ej förbjudet att arbeta åt andra, d) Bo- [ alla bolag.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. a) Tills vidare, b) Mindre arrendesumma,
som godtgöres i regel genom arbete
och körslor af skogsprodukter, c) Åbon
skyldig arbeta åt bolaget, dock mot skälig
dagspenning, e) Ja. f) Bolaget utöfvar
rösträtten och svarar för utskylderna.

2. a) Sägas gälla tills vidare för oviss
tid. b) Kontraktstagaren skyldig att betala
visst kontant belopp per år. c) Arrendatorn
är skyldig utgöra arbeten åt bolaget,
då sådant påkallas, och under villkor, som
icke ansetts olämpliga, d) Arrendatorn skall
sjelf bygga och underhålla husen, e) Arrendatorn
har rätt till vedbrand, byggnadsvirke
och bete å skogsmarken, f) All rösträtt
för bolagshemman utöfvas af bolaget.

FJfsby.

a) Arrendet får innehafvas, så länge det
väl skötes, och öfvergår under det villkoret
äfven till arrendators arfvinge, b) Arrendatom
erlägger visst, vanligen kontant arrende,
lämpadt efter förhållandena. Bolagen
utgöra utskylder och i regeln äfven allt
vägunderhåll, c) Arrendatorn ålägges särskilt
att väl sköta jordbruket. I öfrigt
kunna frågorna under c) besvaras med nej.
d) Bolagen bygga och underhålla husen
utom å några hemman med högre värde,
der arrendatorn sjelf bygger och underhåller
husen mot det att bolaget tillhandahåller
materialier, i hvilket fall lämplig ersättning
lemnas vid arrendators afflyttning, e) Ja.

Arvidsjaur.

a) Arrendetid och uppsägning torde uteslutande
bero af bolagens vilja. Vid åboombyte
hålles veterligen icke af- och till -

trädessyn. b) Åbon har skyldighet — åtminstone
i de flesta fall — att utgöra hemmanets
onera. Den kontanta delen deraf
förskotteras af bolagen, c) Då arbetet afser
hemmanet, torde nog åbon vara pligtig
att efter tillsägelse fullgöra det. Det öfriga
obekant, d) Hus, som kräfver en jemförelsevis
större kostnad, bygges vanligen af
bolaget. Underhållet af byggnaderna åligger
nog åbon, så vidt han förmår fullgöra
denna skyldighet, e) Ja. f) Bolagen utöfva
rösträtten för sina hemman.

Arjepluog.

a) Af- och tillträdessyn synes ej förekomma.
De flesta arrendatorer tyckas förblifva
å bolagshemmanen, så länge de sjelfva
vilja, b) Arrendatorerna (antagligen med
blott ett enda undantag) erlägga icke kontant
arrende, likaså ej heller födoråd, men
betala utskylderna för hemmanet äfvensom
vägunderhåll, c) Nej. d) Egaren bygger
och underhåller husen, e) Ja. f) Arrendatorn
utöfvar sällan rösträtt, utan bolagens
representanter rösta för nästan alla
bolagshemman — något, som ingalunda alltid
länder orten till fromma.

2. Luleå fögderi.

Ofver-Luleå.

a) Obestämd arrendetid, ingen af- och
tillträdessyn. b) Ingen bestämd regel för
arrendatorns åligganden, c) Åbo eller arrendator
är skyldig på tillsägelse arbeta mot
betalning, men det är honom ej förbjudet
att arbeta åt andra, d) I allmänhet bolagen.
e) Ja. f) Bolaget röstar.

Edefors.

b) Billigt kontant arrende. Utskylder
och vägunderhåll betalas af bolaget, c)

288

fkÅgan 20.

Åbon är skyldig att på tillsägelse arbeta
mot betalning. Nej, icke annat, än då bolaget
behof ver honom, d) Härom intet aftal.
I regel har åbon sjelf att bygga, så
vidt han det förmår; dock tillsläpper bolaget
byggnadsvirke, e) Ja. f) Rösträtten
utöfvas af bolaget sjelft. Åbon kan ej betraktas
som arrendator, utan bebor bolagets
lägenhet blott så länge bolaget finner det
för godt,

Jockmock.

a) Ingen viss arrendetid, ingen uppsägning,
ej laga fardag, ingen till- och afträdessyn.
b) I vanliga fall kontant arrende.
Intet födoråd. Åborna erlägga utskylder,
hvarvid så tillgår, att bolagen genom sina
ombud erlägga utskylderna vid uppbördsstämmorna,
hvarefter dessa utskylder sedan
införas i åbornas debet. Vägunderhållet
åligger i vanliga fall ej åbon och vinterunderhållet
aldrig, enär detta utbjudes till
den minst fordrande, c) Ja, Ja. Nej. d)
Bolagen, el Ja. f) Åbo eger ej rösträtt
eller jagträtt, men deremot fiskerätt.

3. Kalix fögderi.

Råneå.

1. a) På tid som af arrendator önskas. I
Exempel finnas på 5, 10 och 15 år och
äfven längre tid. Kontraktet anses förnyadt,
om ej uppsägning skett enligt lag.
Inga syner pläga förekomma, b) Arrendet
utgår kontant och varierar mellan 15 och
100 kronor. Ingå födoråd. I fråga om
det största bolaget kan anföras en princip
värd att efterföljas. Har någon af nämnda
bolags arrendator åldrig far och mor i
lifvet, eller endera af dem, som han skall
försörja, då blir arrendet fritt, men med
skyldighet för arrendator att väl vårda och |
sköta de gamla; en skyldighet, som också
noggrant öfvervakas af bolagets tjensteman,
latskylder och vägunderhåll bestridas af bo
Ugen. c) Samtliga frågor besvaras med
nej. d) Bolagen, e) Ja, så mycket han
önskar, f) Rösträtten utöfvas af bolagen.

SOCKENOMBUO.

2. a) Arrendetiden sannolikt obestämd.
Af- och tillträdessyn torde knappast förekomma.
b) I allmänhet erlägges nog ej
arrende. Arrendatorn skall blott sköta om
hemmanet; födoråd bestrides ej af arrendatorn;
likaså ej heller utskylder och vägunderhåll.
c) Beroende på privata öfverenskommelser,
men der skyldighet finnes
för arrendatorn att arbeta åt hemmanets
egare, har denna skyldighet ej ännu visat sig
medföra olägenhet. Arrendatorn är visserligen
ej förbjudet att arbeta åt andra, men
det ligger i sakens natur, att hemmanets
egare ej så gerna ser det. d) Bolagen, e)
Till vedbrand och bete, men till byggnadsvirke
obehöfligt, enär bolagen bygga, f)
Bolagen utöfva rösträtt sjelfva,

Neder-Kalix.

1. a) Arrendetiden är vanligen obestämd,
beroende på uppsägning å endera sidan.
Af- och tillträdessyn förekommer aldrig,
b) Arrendet är alltid lågt, högst 70—80
kr.; ofta med skyldighet att grusa (ej ploga)
vägarna, hvilket dock sällan fullgöres. Födoråd
förekommer aldrig, c) Arrendator är
alltid skyldig fullgöra de arbeten, som egaren
bestämmer, dock alltid till de priser,
som andra arbetare kunna betinga sig. Dessa
arbeten kunna någon gång verka hämmande
på jordens skötsel, exempelvis då flottning
är å bane. Arrendatorn får vanligen arbeta
åt andra, ehuru han i så fall är skyldig
derom underrätta jordegaren (vanligen
ett bolag), d) Alltid jordegaren. e) Ja, f)
Ingen som helst talan i allmänna angelägenheter.

2. b) Utskylder och vägunderhåll, c)
Ja, på det första, nej, på det andra, d)
Bolaget merendels, e) Ja, visserligen.

Ofver-Kalix.

a) Arrendetiden i de flesta fall ej fixerad,
utan gälla kontrakten, tills de uppsägas.
Af- och tillträdessyn förrättas, der sådan
förekommer, af bolagens tjensteman, som
äfven bestämma ersättningsbeloppen efter

FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.

289

öfverenskommelse med arrendatorn. b) Arrendatorn
är skyldig utgöra alla utskylder,
af hvad namn de vara må, således äfven
vägunderhåll, c) Arrendatorn är skyldig
efterhöra, om arbete finnes att utföra åt
hemmanets egare, men torde denna skyldighet
icke medföra någon olägenhet för
arrendatorn. Ej förbjudet arbeta hos andra.

d) I de flesta fall byggas husen af egaren,
då deremot underhållet vanligen åligger
arrendatorn åtminstone, å skattehemman.

e) Arrendatorn har rätt till vedbrand, byggnadsvirke
och bete å skogsmarken, f) Rösträtten
utöfvas af hemmanets egare.

Géllivare.

a) Arrendetiden omfattar arrendators lifstid,
dock så, att han icke är ovillkorligen
bunden vid arrendet, derest han önskar afflytta,
ej heller bolaget ovillkorligen bundet
vid honom; någon viss uppsägningstid eller
någon bestämmelse om af- och tillträdessyn
förekommer icke. b) Arrendator erlägger
i allmänhet icke något arrende ej heller
födoråd, men utgör i vanliga fall på hemmanet
belöpande utskylder och vägunderhåll
(dervid dock bör anmärkas, att ett af
bolagen uppgifves hafva sjelf t erlagt utskylderna
under de senaste åren), c) Arrendatorn
är skyldig att i första hand mot
betalning utföra arbeten åt bolaget, hvilket
icke försports medföra någon egentlig olägenhet
för honom; något förbud att arbeta
åt andra förekommer ej veterligen, d) Arrendator
å gamla hemman har byggnadsskyldighet,
men å nybyggen uppför bolaget
nödiga åbyggnader, e) Arrendator eger rätt
till vedbrand, byggnadsvirke och bete å
skogsmarken. f) Bolagen utöfva sjelfva
rösträtt för sina hemman.

4. Torneå fögderi.

Öfver- Torneå.

Arrendekontrakten icke kända. Skatten
betalas af egaren.

Korpilombolo.

1. a) Okändt. b) Ej säkert kändt, men
arrendatorer hafva uppgifvit, att de skola
erlägga utskylder; troligen bestrida de äfven
vägunderhållet, c) Okändt. d) Husen synas
få förfalla, e) Ja. f) Rösträtten utöfvas
af bolaget sjelf t.

2. a) Arrendetid vanligen 5 år. b) Arrendator
erlägger ett visst arrende kontant
eller genom dagsverken, utgör födoråd, der
sådant finnes (numera sällsynt), samt betalar
hemmanets utskylder. c) Arrendatorn
skall utföra arbeten till egaren, dock icke
under det i orten hos andra gällande
pris. d) Byggnad och underhåll af husen
tillkomma bolagen, eller arrendatorn mot
särskild ersättning. Byggnaderna å bolagens
utarrenderande hemman äro dock mycket
försummade; så gifves det exempel på
gårdar, der boningshusen äro så usla, att
familjen knappast har skydd mot väder
och vind. Dessa gårdar hafva stått så i åratal,
och troligen få de stå likadana, enär
bolagen icke vilja göra något för husbygget
och arrendatorerna anse sig oförmögna härtill.
e) Rätt till vedbrand, byggnadsvirke
och mulbete å hemmanets skogsmark eger
arrendator, men ej jagträtt, f) Rösträtt
för hemmanet tillkommer endast egaren.

Juckasjärvi.

a) Arrendetiden är obestämd, b) Arrendators
skyldighet merendels inskränkt
till utskyldernas erläggande samt till vägunderhållet
till någon del. c) Arrendator
har ej att utgöra bestämda dagsverken åt
hemmanets egare. Ej förbud att arbeta åt
andra, d) Bolagen bygga och underhålla
sjelfva husen, e) Arrendatorn har rätt till
vedbrand och bete. f) Rösträtten utöfvas
sällan eller aldrig af vare sig arrendator
eller bolagen sjelfva.

290

FRÅGAN 21. SOCKENOMHUD.

21. Förekommer och i hvilken omfattning, att inegojorden till hemman
tillhöriga bönder eller andra enskilda jordegare än bolag upplåtes på arrende9

Anm. De socknar, från hvilka svar saknas, äro här nedan utelemnade.

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Enviken, Sundborn och Gustaf. 1
öfrigt svaras:

Svärdsjö.

Endast undantagsvis.

Vika.

Högst sällan.

Kopparberg.

I mindre omfattning.

Aspeboda.

I allmänhet icke.

Torsång.

Undantagsvis förekommer, att någon ringa,
olämpligt belägen del utarrenderas.

Silf berg.

Icke i nämnvärd grad.

2. Hedemora fögderi.

Frågan har besvarats nekande från Stora
Skedvi. I öfrigt svaras:

Säter.

I enstaka fall.

Husby.

I ganska ringa omfattning.

Hy.

I ganska ringa omfattning.

Folkärna.

Endast för minderåriga barns räkning.

Grytnäs.

1. Nej.

2. I ringa mån.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Frågan har besvarats nekande från Siljansnäs.
I öfrigt svaras:

Bjursås.

1. I ringa omfattning.

2. Endast undantagsvis och till några
mindre delar.

3. Sällan.

Leksand.

1. Sällan.

2. Helt obetydligt.

| Siljansnäs.

Nej.

| Rättvik.

| 1. Icke så ofta.

2. I något enstaka fall, såsom någon
I gång för omyndiga barn, eller af någon
! ogift person, som är ensam och vill söka
tjenst.

Boda.

i Till ringa omfattning.

KRAGAN 21. SOCKENOMBUD.

291

Ore.

Högst sällan.

Gagnef.

1. En och annan mindre jordlott.

2. I allmänhet nej.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Frågan har besvarats nekande från Elfdalen.
I öfrigt svaras:

Mora.

Endast undantagsvis.

Våmhus.

Förekommer.

Venjan.

Endast undantagsvis för några smärre
hemmansdelar.

Orsa.

1. Mycket sällan.

2. Svar saknas.

Sårna.

Endast undantagsvis, och å jord tillhörig
omyndige, eller å annan ort bosatta
personer. Socknen eger omkring 3,000 reducerade
bandland (inegojord), fördelade i
21 mindre hemman utan åbyggnader, hvilka
hemman brukas af säljarne eller deras rättsinnehafvare.

5. Vester-Dals fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Äppelbo och Malung. I öfrigt svaras: j

Flöda.

1. I enstaka fall.

2. I allmänhet icke.

Näs.

Sällan.

Säfsnäs.

Nej.

Jer na.

Icke nämnvärdt.

Lima.

Sällan, om icke någon gång omyndigs
fastighet. Deremot plägar kommunen utarrendera
hemmansdelar, som den köpt för
att rädda dem ur bolagens händer.

Transtrand.

1. Näppeligen.

2. Endast i ringa utsträckning.

3. Mycket ringa och endast af jordegare,
som vistas utom socknen.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Frågan har besvarats nekande från Malingsbo.
I öfrigt svaras:

Grangärde.

1. Nej.

2. Sällan.

Ludvika.

I allmänhet icke.

Norrbärlie.

I mindre omfattning.

Söderbärlie.

Endast undantagsvis.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi. Hedesunda.

Frågan har besvarats nekande från sock- j Inegojord utarrenderas i mindre delar till
narna Järbo och Ockelbo. I öfrigt svaras: j arbetare.

292

FRAOAN 21. SOCKENOMBUD.

Öster Fernebo.

1. Endast i fråga om hemman, tillhöriga
minderåriga.

2. Mycket sällsynt.

Årsunda.

1. Nej.

2. Mycket sällan.

3. Sällsynt.

Torsåker.

1, 2. Till någon mindre del.

Ofvansjö.

I allmänhet icke.

Höglo.

I högst ringa omfattning.

Åmot.

1. Nej.

2. Sällan.

Hamrånge.

I ringa omfattning.

Hille.

Sällan eller aldrig.

Valbo.

Undantagsvis.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Mo och Trönö. I öfrigt svaras:

Skog.

1—3. Högst sällan.

Söderala.

Högst sällan.

Hanebo.

1, 2. Sällan.

Norrala.

Endast i undantagsfall. j t.

Bollnäs.

Mycket sällan.

Ofvanuker.

1. Svar saknas.

2, 3. Högst sällan.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Nianfors, Högsta, Gnarp och Delsbo.
I öfrigt svaras:

Enånger.

Högst undantagsvis.

Njutånger.

I ringa omfattning.

Idenor.

I mycket enstaka fall.

Forsa.

1. Endast undantagsvis.

2. I ringa grad.

Hög.

1. Svar saknas.

2. Aldrig hela hemman, men deremot
stundom något tunnland.

Ilsbo.

Mycket sällan.

Harmånger.

I några få enstaka fall.

Jättendal.

Sällan.

Bergsjö.

Helt obetydligt.

Hassela.

1. Sällan, om ens någonsin.

2. Sällsynt.

3. Nej.

Norrbo.

I enstaka fall af särskilda omständigheter,
ex. för omyndiga barns räkning.

Bjuråker.

I några enstaka fall.

FBÅGAN 21.

SOOKENOMBUI).

2‘.)3

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

Knappast,

Ramsjö.

Nej.

Färila.

1. Nej.

2. Endast i enstaka fall.

Los.

I något enstaka fall.

Jerfsö.

Högst sällan.

Arbrå.

Sällan.

Vndersvih.

1. Endast i ett och annat högst sällsynt
undantagsfall.

2. Högst sällan.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Tutia och Attmar. I öfrigt svaras:

Stöde.

Sällan.

Torp.

Högst sällan.

Borgsjö.

1. Sällan.

2. I få fall.

Hafverö.

Högst sällan.

Selånger.

Endast i undantagsfall.

Sättna.

Blott af omyndigs jord.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

Mycket sällan och vanligen endast i fråga
om omyndiges egendom.

Indals-Liden

1. Nej,

2. Endast i undantagsfall.

3. Nej.

Holm.

Högst sällan.

Skön.

1, 2. Nej.

Timrå.

Blott ett enskild person tillhörigt hemman
är utarrenderadt.

Ljustorp.

Mycket sällan.

Hässjö.

Endast i fråga om omyndiges egendom.

Njurunda.

Mycket sällan.

3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Häggdånger, Ytter-Lännäs och Dal.
I öfrigt svaras:

Säbrå.

Högst sällan. ''

Stig sjö.

Ytterst sällan.

Viksjö.

Sällan.

294

FRÅGAN 21.

SOCKEN OMBUD.

Gudmundrå.

Högst sällan.

Hög sjö.

Sällan.

Hemsö.

Endast i fråga om några torplägenheter,
hvilka upplåtits på 50 års arrende.

Boteå.

Hela inegogjorden utarrenderas aldrig;
men väl någon mindre del deraf till torpare
mot dagsverksskyldighet till hemmanet.

Styrnäs.

I allmänhet icke.

Ofver-Lännäs.

Endast i enstaka fall.

Sånga.

Bönderna bruka sina hemman sj elfva.
Men någon gång har händt, att andra jordegare
än bolag utarrenderat hemman.

Nora.

1. Svar saknas.

2. Blott ett och annat prestgårdsarrende.
Skog.

1. Ytterst sällan.

2. Nej.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Graninge, Barnsele, Helgum och Bodum.
I öfrigt svaras:

Sollefteå.

Endast i ett eller annat fall, der egaren
är minderårig.

Ed.

— Sollefteå.

Multrå
= Sollefteå.

Lång sele.

I mycket få undantagsfall.

Besele.

I få fall; och der så sker, upplåtes ej
blott inegojorden, utan hemmanen i sin
helhet med inskränkt afverkningsrätt till
skog.

Adals-Liden.

1. Endast i fråga om någon del åt torpare,
antingen på 50 år eller på lifstid.

2. Knappast någon bonde finnes, som
ej har arrendatorer på sitt hemman. Dessa
äro å en stor del hemman 4—6 stycken
till antalet, och kunna lifnära 2 å 3 kor
och dessutom s. k. småfäkreatur.

Junsele.

1. Sällan. För närvarande två hemman.

2. Nej.

3. I några få fall.

Edsele.

Någon gång, då hemman tillfaller omyndig.

Fjällsjö.

Hufvudsakligen endast, då hemman eges
af omyndige.

Tåsjö.

Enskilda personer, som ega flera hemman,
utarrendera visserligen sina hemman,
men icke enhart inegojorden, utan endast
samtidigt med skogsmarken.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Ullånger, Nätra och Sidensjö. I
öfrigt svaras:

Nordinqrå.

1. Nej.

2. Endast omyndigs egendom i vissa fall.

Vibyggerå.

Mycket sällan numera.

SJcorped.

Endast i enstaka undantagsfall.

PBÅUAN 21. SOCJCKNOJIBU1).

295

Anundsjö.

1. Nej.

2. Mera sällan.

3. Icke, så vidt kändt.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Själevad, Mo, Arnäs, Gideå och

Trehörning sjö. I öfrigt svaras:

Björna.

Aldrig hela inegojorden, men stundom,
ehuru i ringa omfattning, s. k. dagsverkstorp.

Grundsunda.

1, 2. I ytterst enstaka fall, och då endast
af särskilda anledningar, såsom i fråga
| om omyndigs fastighet och dylikt.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Ragunda, Håsjö, Borgvattnet, Refsund,
Nyhem, Bodsjö, Sundsjö, Brunflo,
Marieby, Lockne och Hackås.

I öfrigt svaras:

Hellesjö.

Endast i något enstaka fall till statfolk.

Fors.

1, 2. Mycket sällan.

Stugun.

1. Nej.

2. Endast i fall, då jorden eges af
omyndig.

Bräcke.

Endast två hemman och ett torp.

Näs.

Ytterst sällan.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Frågan kar besvarats nekande från socknarnao
Kyrkås, Laxsjö, Rödön, Näskott
och As.

I öfrigt svaras:

Lit.

Mera sällan.

Häggenås.

I något enstaka fall.

Föllinge.

Sällan.

Bolagen,

Sällan.

Hammerdal.

1. Svar saknas.

2. Sällan.

Géxsjö.

Högst sällan.

Ström.

1. Nej.

2. I allmänhet icke.

Alanäs.

1. Nej.

2. Endast i följd af särskilda omständigheter,
såsom i fråga om fastigheter, tillhörande
omyndige eller orkeslöse.

Frostviken.

1. Okändt.

2. I högst få fall.

Aspås.

Endast i enstaka fall.

296

FRAGAX 21. SOCKENOMBUD.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarnao
Sunne, Norderön, Undersåker, Mörsil,
Are och Mattmar.

I öfrigt svaras:

Frösön.

Endast i något enstaka obetydligt fall.
Hallen.

1. I sällsynta undantagsfall.

2. Högst sällan och i ringa omfattning.

Marby.

1. I sällsynta undantagsfall.

2. Ytterst sällan.

Ovilcen.

Någon gång.

Myssjö.

1. Mycket sällan.

2. Icke ofta.

Kall.

Icke i större omfattning.

Alsen.

Endast under tillfälliga förhållanden.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Klöf sjö, Linsell, Lillherdal, ÖfverHogdal,
Hede, Storsjö och Vemdalen.

I öfrigt svaras:

Berg.

1, 2. Endast undantagsvis och på kort tid.
Åsarne.

1. Endast efter dödsfall.

2. Nej,

Sveg.

1 Nej.

2. Högst sällan.

El fr os.

1 = Sveg 1.

2. Högst sällan.

Ytter-Hogdal.

Högst sällan.

Tännäs.

Möjligen i något enstaka fall.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Nordmaling, Bjurholm och Säfvar.
I öfrigt svaras:

Umeå.

1. Nej.

2. Endast undantagsvis och hufvudsakligen
för omyndige.

Vännäs.

Endast fastighet tillhörig omyndig.

Degerfors.

1. Svar saknas.

2. Endast i fråga om omyndigs fastighet.

Bygdeå.

Icke i annan omfattning än ett och annat
aftal om s. k. hälftenbruk.

2. Skellefteå fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Löfånger, Nysätra och Malå.

I öfrigt svaras:

Burträsk.

1. Ytterst sällsynt.

2. Mycket sällan.

Skellefteå.

I fråga om hemmansdelar sällsynt, men
I i fråga om torplägenheter ofta.

FKAGAN 21. SOCKENOMBUD.

297

Byslce.

Ytterst sällsynt.

Jörn.

Mycket sällan.

Norsjö.

Endast i några enstaka fall.

3. Lappmarksfögderiet.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Sorsele, Fredrika, Örträsk och Tärna.
I öfrigt svaras:

Lycksele.

1. Mycket sällan.

2. I allmänhet icke.

3. Nej.

Stensele.

Der egaren är minderårig.

Asele.

I några få fall.

Vilhelmina.

Mycket sällan.

Dorotea.

1. Veterligen endast ett sådant fall,

2. Förekommer icke.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Sällsynt.

2. Endast tillfälligtvis i fråga om omyndigs
egendom och dylikt.

Elf shy.

Icke i nämnvärd mån.

Arvidsjaur.

Endast i fråga om omyndigs fastighet.

Arjepluog.

Nästan aldrig.

2. Luleå fögderi.

Frågan har besvarats nekande från Edefors.

I öfrigt svaras:

Öfver-Luleå.

Endast tillfälligtvis, t. ex. af sterbhus.
Joclcmock.

Blott i enstaka fall.

3. Kalix fögderi.

Frågan har besvarats nekande från Gellivare.
I öfrigt svaras:

Båneå.

1. Icke i någon synnerligen stor omfattning.
Vanligast förekommer det, der egaren
emigrerat till Amerika eller erhållit an -

ställning å annan ort, och i fråga om omyndigs
fastighet.

2. I regel icke; endast i enstaka fall.

Neder-Kalix.

1. Endast prestboställen.

2. Sådant förekommer och mest i fråga
om omyndigs fastighet.

Öfver-Kalix.

Undantagsvis.

5. Torneå fögderi.

Frågan har besvarats nekande från socknarna
Ne der-Torneå, Karl Gustaf och
Enontekis.

I öfrigt svaras:

Ofver-Torneå.

Utarrendering förekommer i synnerhet i
fråga om omyndigs egendom och i fråga
om fastighet, tillhörig personer, som rest till
Amerika o. d.

Korpilombolo.

1. Nej.

2. Högst sällan och i ringa omfattning.

Tärendö och Pajala.

1. Svar saknas.

2. Mycket sällan, t. ex. hemmansegarens
sjuklighet eller död.

Juckasjärvi.

Icke i fråga om annan egendom än den,
som tillhör omyndig.

298

FRAGAN 22. SOCKENOMBUD.

22. Hvilken ställning kunna arrendatorer af bolagshemman sägas intaga
i ekonomiskt afseende.9 Förekommer, att sådana arrendatorer icke äro upptagna
i röstlängderna för utöfvande af rösträtt9

l:a punkten = a),

2:a » = b).

Sockenombud.

Anm. De socknar, från hvilka svar ej inkommit eller der bolagsarrendatorer saknas,
äro här nedan utelemnade.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1, 2. a) Någorlunda god.

3. a) Samma ställning som bönderna,
b) Alla äro upptagna deri.

Svärdsjö.

a) I många fall ganska god. b) De äro
upptagna deri och torde få utöfva rösträtt.

Sundborn.

a) Såsom vanliga bönder, b) Nej.
Kopparberg.

a) I allmänhet god. b) De utöfva rösträtt.
Aspeboda.

a) De äro mindre bemedlade, b) De
hafva kommunal, men icke politisk rösträtt.

Silfberg.

a) I allmänhet i en betryckt ställning,
b) De äro icke upptagna deri.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

b) Arrendatorerna äro ej upptagna deri.
Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans yttrande.

Husby.

a) En del hafva sin goda bergning, men
åtskilliga hafva det mycket knappt, b)
Inga äro upptagna deri.

Hy.

b) Ja.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Hjursås.

1. Obekant.

2. a) För tidigt att bedöma, b) De äro
upptagna deri.

3) b = 2 b).

Leksand.

1. a) Gemenligen klen ekonomisk ställning.

2. a) Den synes vanligen dålig, b) De
äro upptagna i röstlängderna och utöfva
rösträtt.

Siljansnäs.

a) God. b) De äro upptagna.

Rättvik.

1 a) Den skiljer sig icke mycket från
böndernas. De, som vid tillträdet af arrendet
befunno sig i goda omständigheter,

I tyckas reda sig temligen väl, men de, som

FRÅGAN 22. SOCKENOMBUD.

299

förut voro utblottade, hafva det fortfarande
knappt, b) Ja, i de allra flesta fall.

2. a) De mindre arrendatorerna hafva
det ganska torftigt i allmänhet. De större
synas taga sig fram bättre, b) Vill någon
rösta, måste han rösta efter bolagets bestämmelse.
Somliga hafva alls icke rösträtt.

Boda.

a) Samma ställning som sjelfegande.

Ore.

a) I nödtorftig ställning, b) Rösträtten
fråntages honom merendels.

Gagnef.

1. a) De berga sig medelmåttigt, b) Nej.

2. Svar saknas.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

b) De äro icke upptagna deri för sin jord.

Våmhus.

a) Endast ett fåtal arrendatorer sakna egen
jordbruksfastighet och de få, som förekomma,
äro fattiga och b) icke upptagna i röstlängderna.

Venjan.

a) Förmånen att bruka bolagshemman
är ringa, b) De ega icke rösträtt.

Orsa.

1. a) I allmänhet en dålig, b) I regel
äro de icke upptagna i röstlängderna.

2. b) Äro, med få undantag, icke deri
upptagna.

Elfdalen.

a) I allmänhet en dålig ställning, särskildt
de, som icke tillika hafva egen jord.
b) I regel icke upptagna,

Särna.

a) Ungefär densamma som de sjelfegande
böndernas, om från dessas inkomst dragés
kontanta behållningen å försäljningen af

skogsprodukter, b) Alla med skriftliga
kontrakt äro upptagna.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. a) I allmänhet medelmåttig, bj Nej.

2. Svar saknas.

Nås.

a) Mindre god.

Säfsnäs.

Ega sin bergning för dagen, men äro
oftast skuldsatta hos bolaget, b) Ega ej
rösträtt.

Jerna.

a) I allmänhet mycket dålig, b) De äro
upptagna i röstlängden för den jord, de
bruka; men åtskilliga bruka nog mera jord,
än de ha rösträtt för.

Malung.

a) Der arrendet innehas af förre egaren,
kan ställningen anses bergad; der det innehas
af inflyttade arbetare, mycket klen. b)
Arrendator utöfvar rösträtt.

Lima.

a) De flesta hafva tillika egen jord och
skulle, om så icke vore förhållandet, hafva
en ganska dålig ställning, då de icke hafva
egen skog. b) Sådana finnas äfven.

Transtrand.

1. a) Öfver hufvud taget dålig; märkbart
sämre än sjelfegande bönders, som dock icke
heller är lysande. Anledningarna äro misshushållning
och skulder, som tvingat dem att
sälja; hafva vanligen lemnat spår efter sig
i deras vanor och kreditförhållanden. Lägenheternas
ringhet betaga dem möjligheten
att derå spara något. De vuxna barnen,
som ingen utsigt hafva att framdeles få
eget hem på .hemmansdelen, lemna hemmet,
undandragande föräldrarne sitt bistånd.
Slutligen sakna arrendatorerna kredit, b) Nej.

300

FBAGAN 22. SOCKENOMBUD.

2. a) Mindre goda. b) Förekommer
mycket sällan och i så fall beroende på
arrendatorn sjelf.

3. a) Dålig, b) I vanliga fall upptagna
i röstlängden.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. Svar saknas.

2. a) Lika god som de mindre hemmansegarnes.
b) De åtnjuta ej rösträtt.

Norrbärke.

a) Jemförelsevis god. b) De äro ej upptagna
i röstlängderna och utöfva ej någon
rösträtt.

Söderbärke.

a) Ganska god. b) Rösträtt förekommer
icke.

Malingsbo.

a) De ega nödtorftig bergning, b) Ingen
sådan arrendator är upptagen i röstlängden.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

a) Mindre god. b) I allmänhet äro de
upptagna deri.

Öster Fernebo.

1. a) I de flesta fall god. b) De äro
upptagna i röstlängd och ega att utöfva
kommunal rösträtt.

2. a) De gamla och förut försigkomna
arrendatorernas ställning är rätt god; de
nyare deremot hafva för dryga arrenden,
b) Rösträtt tillkommer nog enhvar.

Arsunda.

1. a) I allmänhet föga skiljande sig från
de smärre böndernas. Landbönder med god
ekonomisk ställning saknas icke här. b)
Alla äro upptagna.

2. a) Reda sig i allmänhet dåligt.

3. Svar saknas.

Torsålcer.

1, 2. a) Landböndernas ställning i allmänhet
någorlunda god; kolares och torpares
sämre, h) Som de ej erlägga utskylder för
sina torp eller betala inkomstskatt, äro de
ej upptagna.

Ofvansjö.

Arrendatorernas någorlunda, landböndernas
dålig.

Järbo.

En bolagsarrendator finnes och han är i
ekonomiskt afseende den förnämste i trakten
samt utöfvar rösträtt.

Ockelbo.

a) Somliga äro välbergade, andra ej; beroende
på huru de sköta sig. b) Obekant.

Hamrånge.

a) De större äro gynnsamt lottade, de
mindre hafva det sämre, b) Alla hafva
rösträtt.

Hille.

a) Beror på skötsamhet. b) Ja.

Valbo.

I allmänhet god ställning.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1—3. a) I följd af ökade biinkomster
hafva alla, äfven arrendatorer, fått sin ekonomi
förbättrad, b) De få enligt gällande
författningar utöfva rösträtt.

Söderala.

a) Ganska olika, b) De äro icke upptagna
i röstlängderna.

FBAGAN 22. SOCKENOMBUD.

301

Hanebo.

1. a) Berglig. b) Rösträtt utöfvas.

2. a) Mindre tillfredsställande, b) Arrendatorer
vid Kilafors utöfva rösträtt.

Bollnäs.

a) En mindre god ställning, b) Sällan
äro de upptagna.

Ofvanåker.

1. a) Den kan betecknas med »nödtorftig
utkomst». Nästan alla bolagshemman
äro skogshemman, af hvilkas afkastning
intet nämnvärdt kan säljas, men till hvilka
väl ofta behöfver köpas foder, b) Ingen
finnes upptagen i röstlängd.

2. a) De intaga, med få undantag, en
mindre god ekonomisk ställning, b) Äro icke
upptagna i röstlängderna.

3. a) I allmänhet dålig, b) Ja, endast
två hafva rösträtt på grund af inkomst;
för hemmanen rösta bolagen sjelfva.

Voxna.

1. a) Den är beroende på de bättre
och sämre tiderna för trävaruomsättningen.
Bli med denna biinkomsterna knappa, blir
arrendatorernas ekonomiska ställning temligen
knapp, dock med ett och annat undantag.
b) Endast de äro upptagna, hvilka
äro taxerade för inkomst.

2. a) De flesta äro icke, sedan arrendet
afräknats, upptaxerade till 500 kronors inkomst.
b) Några få, som hafva inkomstfyrk,
äro för dessa upptagna i röstlängden.

3. Norra Helsinglands fögderi.

En äng er.

a) Någorlunda god. b) Blott en enda är
upptagen i röstlängden.

Njutånger.

a) I allmänhet god, enär de åtnjuta
förmånliga arrendevillkor, b) I regel icke
Upptagna i röstlängderna.

Nianfors.

a) För flertalet mindre god.

Iden or.

a) Någorlunda god. b) Ej upptagna i
röstlängden.

Forsa.

1. a) I allmänhet fattiga, b) Icke upptagna
i röstlängden.

2. a) De kunna icke bringa sig upp till
någon egentligt god bergning, b) Bolagen
utöfva all rösträtt.

Harmånger.

a) Densamma som de sjelfegande böndernas.
b) Ja, alla,

Bergsjö.

a) Det är »så nätt och jemt».

Hassela.

1. a) I allmänhet äro de fattiga, b)
Icke numera.

2. a) I allmänhet dålig ekonomi, b)
Minst hälften icke upptagen i röstlängderna.

3. Till största delen dålig.

Norrbo.

a) Berglig. b) Nej, utom i en by.

Bjuraker

a) Dålig, b) Ja.

Delsbo.

a) Mindre god. b) Ja,

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

a) Arrendevillkoren äro i allmänhet så
billiga, att arrendatorerna borde berga sig
lika bra, om icke bättre än de smärre bönderna.
b) De äro i allmänhet upptagna i
röstlängderna.

Ramsjö.

a) Arrendatorerna skulle kunna hafva en
dräglig ställning, ja i vissa fall en mycket
god ekonomi, derest god hushållning funnes.

302

FKÄGAN 22. SOCKENOMBUD.

Somliga äro burgna, men enär de — och
deras hustrur — i allmänhet sakna sinne
för sparsamhet och ordentlig hushållning,
äro somliga riktiga »trashankar», b) Alla
äro upptagna i röstlängderna,

Färila.

1. a) Den är svag, de draga sig fram
»med nätt nöd», b) Rösträtten utöfvas på
laga sätt.

2. a) De reda sig i allmänhet godt.
b) Derest skriftliga aftal upprättats för 5 år
och anmälan göres hos taxeringsmyndigheterna,
utöfva de rösträtt.

Los.

Åtmistone de skötsamma intaga en rätt
tillfredsställande ställning, i det att arbetsfört
jenster tillhandahållas företrädesvis arrendatorerna.
b) De äro upptagna i röstlängden.

Jerfsö.

a) Dålig, b) I allmänhet icke upptagna
i röstlängden.

Arbrå.

b) Bolagen rösta sjelfva.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima.

a) Dålig, b) Ja.

Attmar.

a) Merendels i knappa omständigheter,
b) Vanligen är ingen arrendator upptagen
i röstlängden.

Stöde.

a) I allmänhet icke god. b) Af inemot
40 arrendatorer hafva endast en eller två
kunnat upptas i röstlängderna.

Torp.

a) I allmänhet mindre god. b) Sakna i
de flesta fall rösträtt.

Borgsjö.

1. a) Vanligen dålig, b) Sällan upptagna
i röstlängderna.

2. a) Icke synnerligen lysande, b) Ofta
i saknad af rösträtt.

Häfver ö.

a) I de allra flesta fall dålig och sämre
än böndernas.

Selånger.

a) Ungefär lika som böndernas, b) De
äro ej upptagna i röstlängderna.

Sättna.

a) Sämre och sämre för hvarje år eftersom
skogen tar slut. b) Ingen rösträtt.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

I allmänhet dålig; då de öfvertaga arrendet
ega de, vanligen icke något, utan måste
få hjelp af bolagen, till hvilka de sålunda
genast komma i beroende ställning. En
och annan lyckas det att betala sin skuld
till bolagen och han får då bättre ställning,
b) De äro icke upptagna i röstlängden. I allenast
ett fall röstar arrendator för den arrenderade
jorden.

Indals-Liden.

1. a) Mindre god såsom varande osäker
och beroende af bolagen, b) Många äro
ej upptagna i röstlängderna.

2. a) Deras ställning liknar bra mycket
tjenarens. b) Ja, det förekommer.

3. a) Osäker och mindre god. b) Ingen
har rösträtt.

Holm.

a) De äro och blifva utfattiga och besitta
hemmanen i de flesta fall så godt
som på nåder samt kunna när som helst

FRAGAN 22. SOCKENOMBUD.

303

vräkas, b) Sällan äro de upptagna i röstlängderna,
och om någon är det, måste han
vid omröstningen rätta sig efter förvaltarens
vilja.

Ljustorp.

a) Jemförlig med de bönders, hvilka hafva
skuld på sina hemman, b) De äro icke
upptagna i röstlängden.

Hässjö.

a) De reda sig i allmänhet bra. b) Bolagen
rösta sjelfva för sina fastigheter.

Njurunda.

a) Mindre god. b) De sakna rösträtt.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Viksjö.

a) Med hänsyn till deras tillfällen till
arbetsförtjenst är den någorlunda god, men
genom deras osäkra ställning vansklig, b)
De äro upptagna i kommunala röstlängden,
men våga icke rösta annorledes än enligt
bolagsrepresentantens önskan. Genom frånvaron
af arrendekontrakt saknas politisk
rösträtt öfver hela linien.

Häggdånger.

a) Usel. b) De äro nog upptagna i röstlängderna,
men kunna på grund af obetalda
utskylder ej utöfva rösträtt.

Gudnmndrå.

a) De lefva med åtskilliga undantag i
knappa omständigheter, b) Ja.

Hög sjö.

a) Sämre an böndernas.

Ytter-Lännäs.

a) Föga god, dock synas de hafva sin
nödtorftiga bergning.

Dal.

a) De släpa sig fram. b) Sakna rösträtt.

Boteå.

a) Den är i allmänhet god. b) De äro
upptagna i röstlängderna.

Styrnäs.

a) I allmänhet medelmåttig, b) De ega
kommunal, men ej politisk rösträtt.

Ofver-Lännäs.

a) I allmänhet underhaltig, b) De äro
ej upptagna i röstlängderna.

Sånga.

a) Två finnas. För den ene går arrendet
med förlust, b) Upptagna i röstlängderna.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå.

a) Den är ingalunda lysande, b) Han
upptages i det fall, att han finnes antecknad
i mantalslängden såsom arrendator.

Ed.

a) I allmänhet mindre god. b) Ofta ej
uppförda i röstlängderna, derför att de ej
å kommunalstämman begära sådant.

Multrå.

I allmänhet äro arrendatorerna sådana,
som sakna medel att förvärfva egna hemman,
eller sådana, som förlorat sina egna
hemman genom skuldsättning och dylikt.

Långsele.

a) Icke god. Kunna på sin höjd föda
sig. b) Arrendatorerna hafva icke rösträtt
för de hemman, de bruka.

Graninge.

a) Med få undantag i temligen goda omständigheter.
b) Alla äro upptagna i röstlängden.

Resele.

a) Arrendatorerna äro fattiga, b) Få
äro upptagna i röstlängderna.

304

FRÅGAN 22. SOCKENOMBUD.

Adals-Liden.

1. a) I allmänhet hafva de svårt att reda
sig. b) De, som finnas upptagna i mantalslängd
såsom arrendatorer, äro upptagna i
röstlängderna.

2. a) De flesta äro nog mycket fattiga;
de få, som hafva ett hyggligt bolag att
göra med, kunna nog hafva det ganska bra,
men de äro få. b) Icke en på tio har
rösträtt, den de ock icke skaffa sig, enär
de sjelf va anse sig så dåliga.

Junsele.

1. a) En ställning mellan sjelfegande
bonde och lös arbetare. En och annan är
välbergad, några äro utfattiga och skuldsatta.
b) De äro utan undantag icke upptagna
i röstlängderna.

2. a) Tvifvelaktig, b) Ingen af socknens
70 arrendatorer är upptagen i röstlängd.

3. a) De äro mycket beroende af bolagen,
som ofta gjort lösöreköp med arrendatorn.
b) Ingen arrendator är upptagen i
röstlängderna.

Barnsele.

a) En svag ställning, b) Ingen enda är
upptagen i röstlängderna.

Edsele.

a) Mindre god. b) Äro aldrig upptagna
i röstlängderna.

Helgum.

a) I allmänhet mindre god. b) Rösträtt
endast vid skriftliga kontrakt på minst 5
års tid.

Fjällsjö.

a) Så dålig, att de i många fall på ålderdomen
falla fattigvården till last. b) Endast
ett par äro upptagna deri.

JBodum.

a) För flertalet dålig, b) En del är icke
ens upptagen i röstlängderna.

Tåsjö.

a) De flesta äro skuldsatta; dock finnas

undantag, b) De äro icke upptagna i röstlängderna.

5. Norra Ångermanlands Nedre fög
deri.

U Hänger.

a) Undantagslöst dålig, b) I röstlängden
finnes ingen och ingen synes ha samhälleliga
intressen.

Vibyggerå.

a) Liksom vanliga arbetares, b) Inga
arrendatorer finnas såsom sådana upptagna
i röstlängderna.

Nätra.

a) Föga afundsvärd, b) Rösträtt sakna
de stundom, än till följd af bristande betalning
af kommunala utskylder och än för
fattigdoms skull.

Sidensjö.

a) I regel mycket dålig. De kunna sällan
göra rätt för sig. b) Sådana arrendatorer
äro ej upptagna i röstlängderna.

Skorped.

a) Med endast få undantag i svaga ekonomiska
omständigheter, b) Numera hafva
arrendatorerna tilltvingat sig rätt att bli
upptagna i röstlängden.

Anundsjö.

1. a) Med få undantag dålig, men dock
på sista tiden särskildt i fråga om ett bolags
arrendatorer i väsentlig grad vänd till
det bättre.

2. a) De, som vilja arbeta och sköta
sig, kunna intaga en ganska god ställning.

3. a) Det finnes både välbergade och
svaga arrendatorer. b) De äro ej upptagna
i röstlängderna.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Själevad.

a) Dålig, b) Veterligen hafva bolagen
aldrig hindrat arrendatorer att utöfva rösträtt.

FRÅGAN 22. SOCKENÖMBUS.

305

Mo.

a) Föga tilltalande. Efter några års trägna
mödor måste de ofta söka sig en hyggligare
samhällsställning, b) Icke en enda
finnes upptagen i röstlängden.

Björna.

a) I allmänhet mindre bemedlade, b)
De upptagas icke i röstlängderna.

Ar näs.

a) Torftig, b) Äro de mantalsskrifna såsom
arrendatorer, äro de upptagna i röstlängden.

Giäeå.

a) Dålig, b) Ja, flere.

Trehörning sjö.

a) De forna egarna, som ega något qvar
af försäljningssumman, äro i någorlunda

goda omständigheter, de öfriga deremot
i små. b) Jo.

Grundsunda.

1. a) Ganska illa betryggad. Deras
sträf vanden att försörja sin familj te sig
ytterst hopplösa, då de på kommando från
bolagen måste för en icke sällan ringa
dagspenning verkställa allehanda slags arbeten,
jemväl under skördetiden. Härigenom
försämras inegojorden och lemnar allt
mindre lönande skördar, b) I regel förbehålla
sig bolagen rösträtten. I vissa fall
äro dock arrendatorerna upptagna i röstlängderna,
men våga ej uppträda mot bolagets
mening.

2. a) = 1 a), b) De äro i de flesta
fall upptagna i röstlängderna, men våga
icke rösta mot bolaget.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Ostra fögderi.

Ragunda.

1, 2. a) I allmänhet berglig. b) Ja.

3. En del äro att anse såsom backstugusittare
och således utan rösträtt, men
det finnes sådana, som äro taxerade för
inkomst af kapital och således röstberättigade
och det är de forna hemmansegarne.

Hellesjö.

a) Med få undantag mycket dålig, b)
Ja, bolaget står skrifvet i röstlängden för
alla dess hemman.

Håsjö.

a) Nästan undantagslöst mycket svag, b)
De äro icke upptagna i röstlängderna.

Fors.

1. a) Då bonden, som sålt hemmanet, arrenderar
det, är hans bergning ganska god.
Då fattiga arbetare öfvertaga ett arrende,
nödgas de sätta sig i skuld för anskaffande

af jordbruksredskap och kreatur med mera
Och i vanliga fall låna de mot lösöreköp af
bolagen. Ur denna skuld hafva de trots
ihärdigt arbete svårt att komma.

2. a) I de flesta fall mindre god. b)
Oftast icke upptagna i röstlängden.

Stvgun.

1. a) Svag. b) De äro ej upptagna i
röstlängderna.

2. a) Synnerligen osäker, såsom beroende
af bolagen, och tenderande att bli allt sämre,
b) Veterligen icke i något fall upptagna.

Borgvattnet.

a) I allmänhet fattiga och betryckta, b)
De sakna rösträtt.

Refsund.

a) Mindre god. b) Bolagen stå skrifna
för alla sina hemman; arrendatorerna uppvisa
aldrig några kontrakt, hvarigenom de
kunna styrka sin befogenhet att utöfva rösträtt.

306

FRÅGAN 22. SOCKBNOMBTJB.

Nyhem.

a) I allmänhet dålig, b) De äro ej upptagna
deri.

Bodsjö.

a) Merendels i mycket fattiga omständigheter.
b) Vanligen upptagna i röstlängderna.

Sundsjö.

Som de ofta sitta osäkert och icke kunna
påräkna hjelp af vuxna barn, gå de en brydsam
framtid till mötes.

Bräcke.

a) Den är i allmänhet dålig, b) De äro
icke upptagna deri.

Brunflo.

a) I regel fattiga, b) Hafva sällan rösträtt.

Lockne.

a) Mindre god.

Näs.

a) Dålig, dock något olika för olika bolag.
h) De sakna ej sällan rösträtt.

Hackås.

a) Med högst få undantag ytterst usel.
De äro förslöade samt hafva en hopplös
framtid, b) Sällan upptagna deri af anledning
att kontrakt, som berättiga till rösträtt,
icke företes för anteckning i röstlängderna.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

a) En i allo beroende ställning, b) De
äro icke upptagna deri.

Kyrkås.

a) Alltid en underordnad ställning, b)
Det förekommer också, att de ej äro upptagna
deri.

Häggenås.

b) De, som förete arrendekontrakt, äro
upptagna deri.

Föllinge.

a) Vanligen fattiga, b) I saknad af ordentliga
kontrakt icke upptagna i röstlängderna.

Laxsjö.

a) I allmänhet fattiga, b) Sakna rösträtt.

Hot agen.

a) För de flesta dålig, b) Ofta icke upptagna
deri.

Hammerdal.

1. a) En del, som förut voro bättre lottade
och nu äro arbetsamma och försigtiga,
ega ungefär lika god utkomst som en del
bönder, b) Något fall, der de icke äro upptagna,
är okändt.

2. a) = la), b) Ej upptagna, något
som till stor del torde bero på dem sjelfva,
som ej visat sina kontrakt, ej heller yrkat
på rösträtt.

Gåxsjö.

a) Med få undantag dålig, en följd deraf,
att sällan andra än utfattiga öfvertaga arrenden
och de icke alltid äro de mest skötsamma.
b) Få, om ens någon, torde hafva
rösträtt.

Ström.

1. a) Driftiga afverkare reda sig bra,
andra icke. b) Rösträtt förekommer endast,
då någon, ehuru han sålt sitt hemman till
bolag, fortfarande qvarstår skrifven för hemmanet.

2. b) Inga arrendatorer hafva rösträtt.

Alanäs.

1. a) Svag. b) Ja.

2. a) I så kallad inhyseshjonsställning.
Knappast någon har kredit hos någon handlande
för 20 kronor, b) Ingen är upptagen
deri.

Frostviken.

1, 2. a) I de flesta fall fattiga, b) De
äro i allmänhet ej upptagna i röstlängden.

FRÅGAN 22. SOCKENOMBUD.

307

Rödön.

a) I allmänhet icke någon god ställning,
b) Ofta ej upptagna deri.

Näskott.

a) Dålig, b) Sällan upptagna deri.

Aspås.

a) Mindre god. b) Nej, med undantag
af sådana, som ej anmält sig såsom brukare.

Ms.

a) Nästan utan undantag dålig, b) De
äro ej upptagna i röstlängderna.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Hallen.

1. a) Dålig, b) Ja.

2. a) Mindre god, för att icke säga dålig.

Norderön.

a) Den nuvarande arrendatorns ställning
är god, då han tillika är sjelfegande bonde,
b) Han är ej upptagen i röstlängden.

Oviken.

a) Beroende af bolagen, b) Utan rösträtt.

Myssjö.

1. a) Mycket dålig.

2. a) Vanligen dålig, b) Icke upptagna
deri.

Undersåker.

a) I allmänhet mindre fördelaktig, b)
I allmänhet upptagna deri.

Are.

a) I allmänhet mindre god. b) En del
icke upptagna.

Kall.

a) Ingalunda afundsvärd, b) Sällan upptagna
i röstlängd.

Offerdal.

a) I de flesta fall dålig, b) Ej upptagna.

Alsen.

a) I två fall god, eljest någorlunda, b)

Ja.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. a) I allmänhet någorlunda berglig.
b) Så vidt bekant, utöfva bolagen rösträtt för
sina hemman.

2. a) De äro ej välbergade. b) De äro
icke upptagna i röstlängden.

Asarne.

1. a) Öfver hufvud mycket dålig. I allra
flesta fall äro de fattiga och föra ett bekymmersamt
lif med ständig känsla af beroende
och rädsla att nödgas gå ifrån det tillfälliga
hemmet. Å inventarierna finnes lösöreköp.
b) Det likgiltighetstillstånd, hvari
arrendatorerna äro försatta, orsakar, att de
ej skaffa sig rösträtt eller ens befatta sig
med allmänna frågor.

2. a) Oftast mindre välbergade. b) Alla
äro numera upptagna i röstlängden.

Klöf sjö.

a) Beror af huru arrendatorn sköter sig.
b) De äro ej upptagna i röstlängderna.

Rätan.

Mindre god i regel. Undantag bör dock
göras för dem, som efter öfverlåtelse af
sitt hemman hafva qvar något af köpeskillingen.
b) Rätt ofta icke upptagna i
röstlängden. Nästan regel.

Sveg.

1. a) I allmänhet ganska dålig, b) En
del står ej i röstlängderna.

2. a) I allmänhet dålig, b) De flesta
hafva rösträtt.

Linsell.

a) Mindre god.

Elfros.

\. = Sveg 1.

308

FRÅGAN 22. SOCKENOMBUD.

2. a) Den är hvarken bättre eller sämre än
de flesta sjelfegandes. b) Nästan alla sakna
politisk, men ega kommunal rösträtt.

Lillherdal.

1, 2. a) Den synes öfver hufvud försämras
hvarje år. b) Möjligen förekommer någon
gång, att han ej är upptagen deri.

Ytter-Hogdal.

a) Den har, till följd af goda biförtjenster,
hittills varit temligen god; men då
bolagens afverkningsrätter på böndernas
skogar gå till ända, skola förhållandena
säkerligen försämras, b) Endast de, som
hafva skriftliga aftal, upptagas.

Öfver-Hogdal.

I hufvudsak = Ytter-Hogdal.

Hede.

a) Hittills, till följd af biinkomster,
dräglig.

Storsjö.

1. a) Mindre god.

2. a) Bekymmersam, b) Ingen är upptagen
deri.

Vemdalen.

a) Ungefär densamma som flertalet bönders.
b) Det förekommer, att de ej äro
upptagna deri.

Tännäs.

a) Dålig, b) Nej.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

a) En del, som hafva skriftliga kontrakt
på längre tid, äro ekonomiskt bättre lottade,
b) Dessa äro dock ej upptagna i röstlängderna.

Bjurholm.

a) Mer eller mindre svag. b) Ja, enär
de ej uppvisat sina arrendekontrakt.

Umeå.

1, 2. a) Dålig, b) I allmänhet ingen
rösträtt.

Vännäs.

a) I allmänhet svag. b) Ej upptagna deri.

Säfvar.

1. a) Mycket dålig, b) Rösträtten utöfvas
af bolagen.

2. a) Tryckt ställning, b) = 1 b).

Degerfors.

1. a) I allmänhet fattiga, så vida de ej
förut varit egare och hafva qvar af försälj -

ningssumman. b) Det förekommer ej sällan,
att arrendator saknas i röstlängden.

2. a) Mycket svag.

Bygdeå.

a) För det mesta beklagansvärd, b) Ingen
upptagen i röstlängderna.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. a) Mycket klen. b) Ja.

2. a) Lika god som många bönders, b)
De sakna rösträtt.

Skellefteå.

a) I allmänhet mindre god. b) Sällan
upptagna deri.

Byske.

a) Mycket dålig, b) De flesta icke uppförda.

Jörn.

a) I regel mycket dålig, b) Få upptagna
deri.

FRÅGAN. 22 SOCKENOMBUD.

309

Norsjö.

a) I allmänhet mindre god. b) Ej upptagna.

Nysätra.

1, 2. a) Mycket beroende, b) Utan rösträtt.

Mala.

1, 2. a) I allmänhet fattiga b) Högst
få upptagna i röstlängderna.

3. a) Fattiga, b) Ej upptagna i röstlängd.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele.

1. a) Mycket svag och osäker. De flesta
utfattiga, b) De flesta sakna rösträtt.

2. a) I allmänhet mycket sorglig, och
med utsigt till en lika bekymmersam ålderdom,
oftast med fattigunderstöd, b) En
stor del ej upptagna i röstlängderna.

3. a) Bedröflig, b) Endast mindre antal
upptagna deri.

Stensele.

a) Vanligen fattiga. b) Det förekommer,
att bolagstjenstemännen utöfva rösträtten.

Sorsele.

a) I allmänhet mindre fördelaktig, b)
I allmänhet icke upptagna deri.

Asele.

a) De allra flestas är svag och osäker,
särskildt med hänsyn till framtidsutsigter
och åldersförsörjning. b) Numera äro alla
upptagna deri.

Fredrika.

1. a) Mindre lycklig, b) De äro icke
upptagna deri.

2. a) De lefva öfver hufvud i mer eller
mindre fattiga omständigheter, b) Det förekommer
ej, att de äro upptagna i röstlängderna.

Örträsk.

1, 2. a) Någorlunda god. b) De flesta
icke upptagna, enär de sakna skriftliga kontrakt
och derför mer anses som drängar än
som arrendatorer.

Vilhelmina.

a) En svag och icke sällan tryckt ställning.
b) Få upptagna i kommunens röstlängd.

Dorotea.

1. a) I allmänhet mycket tryckt, b)
Arrendator har veterligen icke i något fall
varit upptagen i röstlängden.

2. a) I regel mycket fattiga, b) Ingen
tinnes upptagen deri.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. a) Svag. b) Ej upptagna deri, så
vidt de ej äro beskattade för inkomst af
arbete.

2. a) Osäker, b) = 1 b.)

Eif shy.

a) Någorlunda god. b) Ja, likväl utöfva
de flesta kommunal rösträtt för inkomst,
ehuru de icke rösta för fastighet.

Arvidsjaur.

a) Allt igenom beroende. I allmänhet hafva
de sitt nödtorftiga lifsuppehälle, men äfven
sådana finnas, som vid vissa tillfällen måste
anlita fattigunderstöd, b) De äro ej upptagna
deri.

Arjepluog.

a) De äro, med få undantag, fattiga, b)
Sällan ega de rösträtt.

KKAUAN 22. HOCKKNOMBUD.

310

2. Luleå fögderi.

Ofver-Luleå.

a) Mindre tillfredsställande.

Edefors.

a) I allmänhet mindre tillfredsställande,
b) Rösträtten utöfvas af bolaget sjelft.

Jockmock.

a) Dålig, b) De rösta aldrig för hemmanen,
men väl för inkomster.

3. Kalix fögderi.

Båneå.

1. a) Vida bättre än flertalets bland bönder.
Under de sista tio åren har ingen bolagsarrendator
åtnjutit fattigvård, men väl kronoarrendatorer.
b) De få rösträtt, då deras
inkomster äro tillräckligt stora.

2. a) I allmänhet dålig, b) De äro ej
upptagna deri.

Neder-Kalix.

1. a) I allmänhet dålig, b) Nej.

2, Svar saknas,

Öfver-Kalix. a) De berga sig i allmänhet
någorlunda bra. b) Med ett eller annat
undantag icke upptagna.

Gellivare.

a) För det mesta i torftiga omständigheter.
b) Flertalet icke upptaget.

4. Torneå fögderi.

Öfver -Torneå.

a) Dålig.

Korpilombolo.

1. a) På det hela taget usel. b) Ingen
af socknens 30 bolagsarrendatorer har rösträtt,

2. a) I allmänhet råder fattigdom och brist,
enär de för sitt arbete betalas med varor
och mera sällan med penningar, b) De
hafva aldrig rösträtt.

Juckasjärvi.

a) Oftast klen. b) I följd af de sväfvande
arrendeaftalen är icke någon upptagen
deri.

Länsmän och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

som dylika arrendatorer här i orten betala
pr år, är deras ställning i ekonomiskt afseende
i allmänhet jemförelsevis god. b)
Så vidt kunnat inhemtas, har under senare
åren endast ett fall förekommit här i orten,
då arrendator af bolagshemman icke funnits
i röstlängden upptagen, detta beroende
erpå, att bolaget sjelft enligt kontraktet

1. i alu fogden.

Svärdsjö distrikt.

a) I allmänhet är arrendatorernas ställning
god. b) Nej.

Sundborns och Vika distrikt.
a) Med den låga arrendeafgift — i regel
tio kronor pr arealtunnland åkerjord —,

FÄRGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

311

förbundit sig att gälda utskylderna för hemmanet.

Kopparbergs distirlct.

Svar saknas.

Silf bergs, T or sångs och Gustafs distrikt.

Bolagsarrendatorer finnas ej i Gustafs
och Torsångs socknar, men deremot några
stycken i Silf bergs socken, hvilka dock nästan
alla sakna rösträtt.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.

a) De inom distriktet varande arrendatorerna
torde vara likställda, om ej bättre lottade
än de mindre, skuldsatta bönderna,
b) Det lär förekomma, att sådan arrendator
ej är upptagen i röstlängden, då arrendena
vanligast äro på kort tid.

Störa Tuna distrikt, Utombrodelen.

Bolagsegendom finnes ej.

Kronofogden.

a) Ganska olika och i de flesta fall beroende
på hvars och ens skötsamhet. Något
så synnerligen sällsynt i orten är det
icke, att en dylik arrendator, som i regel
har förmånsrätt till de biförtjenster, som |
bolaget kan lemna, efter några år förvärfvat
så stort kapital, att han är i stånd att köpa
sig ett eget mindre hemman. I allmänhet
kan man om arrendatorerna i orten säga,
att deras ekonomiska ställning är bättre än
den bondes, som sitter i skuld på sitt hemman.
b) Fall lära förekomma, då arrendatorerna
icke äro upptagna i röstlängd,
detta beroende på kontrakter.

2. Hedemora fögderi.

Störa Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

a) Någorlunda god, derigenom att tillfälle
lemnas dem till förtjenster genom arbeten
åt bolaget, b) Bolagens arrendatorer äro ej
för fastigheterna upptagna i taxerings- och
röstlängderna.

Hedemora distrikt.

a) Berglig ställning, b) De äro icke upptagna
i röstlängderna.

Husby distrikt.

a) I allmänhet så oberoende, som det är
möjligt för en arrendator gent emot egaren.
b) En del arrendatorer äro genom kontrakt
fråntagna rösträtten för närvarande, men
detta missförhållande, som ju numera icke
tillämpas såsom lagstridigt, håller på att
rättas.

By distrikt.

a) Endast ett fåtal arrendatorer och landtbönder
finnas inom socknen. Deras ställning
är temligen svag. b) Hafva rösträtt.

Folkärna distrikt.

Bolagsarrendatorer förekomma icke inom
orten.

Kronofogden. ■

Arrendatorer af bolagshemman kunna
knappast anses förekomma inom fögderiet.
Bolagens landbönder äro endast att anse
såsom torpare, och erlägges bevillningen för
till dem upplåtna fastigheter af bolagen.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

a) Endast två bolagshemman finnas, b)
Arrendatorerna upptagna i röstlängden.

Als distrikt.

Se svaret å frågorna 5 — 7.

Leksands distrikt.

a) Ganska god, emedan de ständigt
hafva tillfällen till goda arbetsförtjenster
hos bolagen. Jordbruket blir för dem en
bisak, b) Rösträtt för egendomen utöfva
nog arrendatorerna.

Rättviks distrikt.

a) I allmänhet någorlunda god, synnerligast
derför, att arrendatorerna ej uteslutande
lefva af arrendet och, om så är för -

312

RF.Å.GAN 22. LANSMAN OCH KRONOFOGHAR.

hållandet, i allmänhet hafva företräde vid
erhållande af arbetsförtjenst från bolagen.

Ore distrikt.

a) I allmänhet dålig, b) Arrendatorerna
äro aldrig upptagna i röstlängderna för utöfvande
af rösträtt.

Gagnefs distrikt.

a) God. b) De äro upptagna i röstlängderna.

Kronofogden.

Mycket olika, i det att bolagsjorden inom
Gagnefs, Åls, Boda, Bjursås och Leksands
socknar brukas af bönder med eget jordbruk,
då deras ställning nog är god, hvaremot
nämnda jord inom Siljansnäs socken
innehafves af s. k. landbönder eller torpare,
hvilkas ekonomi ingalunda är god, ehuruväl
de hafva företräde till biförtjenster hos
bolagen. Alla dessa arrendatorer äro upptagna
i respektive röstlängder.

Inom Ore socken synes bolagsarrendatorernas
ställning, vara dålig, och de äro ej
upptagna i vederbörande röstlängd.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

a) Der de ej tillika äro sjelfegande bönder,
äro de vanligen i mycket tryckta omständigheter
(fattiga kolare), b) Förekommer
alltid; bolagen förbehålla sig alltid
rösträtt.

Solleröns distrikt.

Bolagsegendom brukas af bönder jemte
dessas egna hemman.

Venjans distrikt.

— svaret från Venjans socken.

Or sa distrikt.

a) I allmänhet i små omständigheter, b)
Bolagen äro upptagna i röstlängden för utöfvande
af rösträtt för den utarrenderade
jorden.

Elfdalens distrikt.

a) Inom Elfdalens socken mycket dålig,
i det de i regel äro alldeles utfattiga, b)
De äro i regel icke upptagna i röstlängderna.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) I allmänhet dålig, b) De äro i regel
icke upptagna i röstlängderna.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

a) Då genom betungande kontrakt bolagen
ha svårt att skaffa arrendatorer, utgöras
deras landbönder merendels af folk i
små omständigheter, som genom ett arrende
måste försöka att skaffa sig uppehälle. Derför
måste de också skuldsätta sig för uppsättningen
till gården, hvilket ofta hänger
i och för längre tid vållar dem ekonomiska
svårigheter. Emellertid förekommer nog
också — fastän mera sällan — att arrendatorer
efter några år berga sig jemförelsevis
bra och till och med kunna lägga sig
något till godo, beroende då på arbetsförmåga
och egendomens beskaffenhet, b) Arrendator
röstar alltid för egendomen.

Nås och Säfsnäs distrikt.

a) En ganska låg ställning, b) För så
vidt kändt, upptagas de i röstlängderna för
utöfvande af rösträtt utom i Säfsnäs socken
i politiskt hänseende.

Jerna distrikt.

a) En mindre god. b) Nej.

Äppelbo distrikt.

a) På några få undantag när arrenderas
bolagshemmanen härstädes af förutvarande
egarna, hvilka dock ega jord sjelfva och
ännu kunna hafva något qvar af köpeskillingen
för hemmanet, hvadan om dessa arrendatorer
icke kan sägas annat, än att de
stå sig godt, ett förhållande, som naturligtvis
måste betraktas såsom tillfälligt, ty se -

FKAGAN 22. LANSMÄN OCH KRONÖFÖGDAK.

dan de hunnit göra sig utaf med den kontanta
behållningen, skall förhållandet helt
visst blifva ett annat, b) Arrendatorerna
pläga alltid vara upptagna i röstlängderna.

Malungs distrikt.

a) Brukningsrätten af bolagshemman har
hittills i de flesta fall upplåtits till förre
egaren af hemmanet, och dessa arrendatorers
ställning kan sägas vara temligen god.
Men i flera fall har brukningsrätten till bolagshemman
allt mer och mer upplåtits till
inflyttande arbetare, hvilkas ekonomiska ställning
i allmänhet är mycket dålig, b) Arrendatorerna
äro i allmänhet upptagna i
röstlängd och få enligt arrendekontraktet
utöfva rösträtt på det sätt, att i alla de
fall, der frågan gäller utgift för den arrenderade
jorden för längre tid än till arrendetidens
slut, eller ifrågasatt beslut . eljest
kan för sådan tid på den arrenderade jorden
återverka, arrendatorn skall ställa sig bolagets
uttalade mening och vilja i frågan till
ovillkorlig efterrättelse, hvarjemte förbehålles,
att all den rösträtt, som icke enligt
gällande lag ovillkorligen tillkommer arrendator,
utöfvas af bolaget.

'' Lima distrikt.

a) Arrendatorerna pläga bruka den arrenderade
jorden jemte sin egen. b) Det torde
ej förekomma, att sådana arrendatorer icke
äro i röstlängden upptagna.

Transtrands distrikt.

a) Der arrendatorerna icke sjelfva äro
jordegare, befinna de sig nästan utan undantag
i mycket svag ekonomisk ställning,
b) I flera fall äro sådana arrendatorer icke
röstberättigade.

Kronofogden.

a) I allmänhet tryckt, b) På en del

ställen förekommer, att sådana arrendatorer
icke äro upptagna i röstlängderna.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

a) Arrendatorer af bolagshemman stå sig
i allmänhet lika bra som de mindre hemmansegarna.
b) Arrendatorerna (kolarne)
äro icke upptagna i röstlängderna.

Ludvika distrikt.

Arrendator af bolagshemman finnes icke
i Ludvika socken.

Norrbärke distrikt.

a) Jemförelsevis god, beroende dock på
egendomarnas beskaffenhet och arrendatorernas
arbetsförmåga. Deras arrendevillkor
äro i allmänhet afpassade med'' hänsyn till
deras bergning, b) Rösträtt för hemman
utöfvas af bolagen, som betala derå löpande
utskylder, hvaremot vägunderhåll och onera
i allmänhet bestridas af arrendatorn.

Söderbärke distrikt.

a) Jemförelsevis ganska god och förmånlig,
detta dock beroende på hemmanens beskaffenhet
och arrendatorns förmåga att
sköta sig. Villkoren afpassas i allmänhet
till egendomens beskaffenhet. Bolag finnas,
som, när så nödigt befinnes, uppsätta kreatursbesättningen.
b) Rösträtten för hemmanet
utöfvas af jordegaren, som äfven betalar
utskylderna, då deremot vägunderhållet
och onera i öfrigt bestridas af arrendatorn.

Kronofogden.

a) I Grangärde socken svag; i Ludvika
socken ej lysande, b) Ja (i båda nämnda
socknar).

314

FRÅGAN 22. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Arsunda distrikt.

a) En mindre god ställning, b) Sådant
förekommer icke.

Torsåkers distrikt.

a) Landbönder reda sig i allmänhet rätt
bra, men kolare och torpare hafva knapp
utkomst, b) Bolagen betala utskylderna
och utöfva rösträtten.

Ofvansjö och Järho distrikt.

a) Svag. b) Ej kändt.

Ockelbo distrikt.

a) I allmänhet god. b) Arrendatorerna
ega rösträtt.

Hamrånge och Hille distrikt.

a) I allmänhet temligen god. b) De äro
i allmänhet icke upptagna i röstlängderna
för utöfvande af rösträtt.

Valbo och Högbo distrikt.

.a) De flesta anses hafva en god ställning
och b) rösta för sina arrendehemman.

Kronofogden,.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

a) Landböndernas ställning torde få anses
vara medelgod, b) Samtliga äro röstberättigade.

Af hemmanen Granö n:ris 1—6, af hvilka
en del äro bortarrenderade i sammanhang
med Axmars bruk, är återstoden upplåten
till 11 torpare eller s. k. kolare, hvilka,
enär deras innehaf äro små och icke kunnat
särskildt taxeras, icke åtnjuta rösträtt.

Söderala distrikt.

a) Landböndernas ställning anses i allmänhet
god, delvis mycket god. b) Nej.

Hanebo distrikt.

a) Vanligtvis äro de i knappa omständigheter.
b) För det hemman, de arrendera,
utöfva de vanligen rösträtt.

Mo distrikt.

Bolagsarrendatorer finnas ej.

Norr ala distrikt.

a) Inom Norrala finnas två arrenderade
bolagshemman, hvilkas brukare torde kunna
sägas intaga en medelmåttig ekonomisk
ställning, b) De åtnjuta rösträtt för af dem
arrenderade hemman.

Bollnäs distrikt.

a) En sämre ställning, b) Sådant lärer
stundom förekomma.

Alfta distrikt.

a) Dålig, b) Ja i de flesta fall.

Ofvanåkers distrikt.

a) I allmänhet dålig, b) Som jorden,
men icke skogen arrenderas eller brukas,
och i följd deraf svårighet mött att bestämma
det arrenderade områdets fyrktal,
har icke någon arrendator blifvit för sitt
arrende upptagen i röstlängden. Utskylderna
betalas emellertid af bolagen sjelf va.

Kronofogden

instämmer i yttrandet från länsmannen i
Bollnäs distrikt,

3. Norra Helsinglands fögderi.

Knångers distrikt.

a) Någorlunda god. b) I allmänhet äro
de icke upptagna i röstlängden för utöfvande
af rösträtt.

Helsingtuna distrikt.

Utarrenderade bolagshemman finnas icke
inom distriktet.

FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

315

Forsa distrikt.

a) En god ställning, b) Det förekommer,
att sådana arrendatorer ej ha rösträtt,
enär de innehafva hemmanen på obestämd
tid.

Högsta distrikt.

Bolagsarrendatorer finnas ej.

Harmångers distrikt.

a) Samma som sjelfegande. b) Ja, alla.

Gnarps distrikt

= Gnarps socken.

Bergsjö distrikt.

a) Dålig, b) Nej.

Norrbo distrikt.

a) Merendels mindre god. b) Förekommer,
att de icke äro upptagna i röstlängderna.

Delsbo distrikt.

a) Ganska svag. h) De sakna rösträtt.

Kronofogden.

a) Den torde i allmänhet vara mindre
god.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

a) I regel synnerligen dålig, b) Ja.

Bamsjö distrikt.

a) Arrendatorernas ekonomiska ställning

skulle med den göda vinterförtj ensten kunna
vara god, men arrendatorerna vilja i allmänhet
lefva i öfverflöd och förstöra snart
nog den hopsparade vinterförtjensten. b)
Ingen saknar rösträtt.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

a) Skötsamma arrendatorer å bolagshemman
hafva jemförelsevis goda utsigter till
försörjning derigenom, att bolagen å ena
sidan fordra stor del af deras arbetskraft,
men å den andra söka lemna tillfälle till
ordentlig arbetsförtjenst, b) Arrendatorerna
äro uppförda i röstlängderna, ehuru de
bruka endast inegojorden och bolagen erlägga
de kontanta utskylderna.

Jerfsö distrikt.

a) I allmänhet dålig, b) De äro ej upptagna
i röstlängderna.

Arbrå och Undersviks distrikt.

Bolagsarrendatorer förekomma ej.

Kronofogden.

a) Arrendatorer af bolagshemman eller af
hemman i allmänhet befinna sig vanligen i
dålig ekonomisk ställning, b) Exempel lära
nog ej saknas derå, att sådana arrendatorer
icke äro upptagna i röstlängderna för utöfvande
af rösträtt, ett förhållande, som emellertid
delvis torde bero å förbiseende vid
| fyrktalssättningen.

III, Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tima distrikt.

a) I allmänhet dålig, b) I allmänhet
upptagna i röstlängden.

Stöde distrikt.

a) Ej annan ställning än en sämre ar -

betares. b) De äro gemenligen upptagna i
röstlängden.

Torps distrikt.
a) Temligen klen. b) Ja.

Borgsjö distrikt.
j Ej till fullo bekant,

316

FRÅGAN 22. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

Selångers distrikt.

a) Mycket varierande, men torde med
skäl kunna sägas i allmänhet vara icke fullt
god. b) Att sådana arrendatorer icke äro
uppförda i röstlängderna för utöfvande af
rösträtt är ingalunda ovanligt.

Kronofogden.

I allmänhet dålig.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

a) Arrendatorerna, hvilka vanligen lefva
så att säga för dagen, hufvudsakligen på
afverkning och forsling af skogseffekter,
kunna icke få någon god ekonomisk ställning.
b) De äro alls icke upptagna i röstlängderna
och få icke utöfya någon rösträtt.

Sköns distrikt.

a) Ganska god. b) De äro alla upptagna
i röstlängden.

Timrå distrikt.

Arrendatorer af bolagshemman finnas ej
här.

Ljustorps distrikt.

a) I de fall, då hemmanets inegor arren- !
deras af öfverlåtaren eller säljaren, är den
ekonomiska ställningen i allmänhet god —
i vissa fall mycket god. Då hemmanet
deremot arrenderas af arbetare eller deras
vederlikar, som vid tillträdet af egendomen
vanligen sakna eget kapital, är den ekonomiska
ställningen mindre god men vid jemförelse.
med sjelfegande torpare och med
dessa likställda, har bolagshemmanets arrendator
det ojemförligt mycket bättre ekonomiskt
ställdt, enär bolaget under alla förhållanden
— äfven under tider, då dåliga
konjunkturer på trämarknaden äro rådande
— plägar se till, att dess arrendatorer
erhålla så stor biinkomst i och genom
bolagets skogsdrifning, att de åtminstone
nödtorftigt kunna draga sig fram. Den sjelf -

egande mindre jordbrukaren utan tillgång
till saluskog, har deremot ytterst svårt att
vid dylika tider erhålla någon biinkomst
af sitt arbete, b) I allmänhet äro sådana
arrendatorer upptagna i röstlängden, men i
högst få fall begagna sig arrendatorer af
vare sig den kommunala eller politiska rösträtten.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) Dessa arrendatorer, hvilka i allmänhet
till egendomens uppsättning af sina bolag
erhålla förskottslån, dem de småningom
genom hvarjehanda skogsarbete afbetala,
kunna i ekonomiskt afseende i regel anses
likställda med egare af mindre hemman,
hvilka vanligen hafva sina ställen graverade,
b) De äro sällan upptagna i kommunens
röstlängder.

3. Södra Ångermanlands Nedrefögderi.

Säbrå distrikt.

a) I allmänhet dålig, b) Om arrendatorerna
sakna kontrakt, äro de ej upptagna
för utöfvande af rösträtt.

G.udmundrå distrikt.

a) Arrendatorer af bolagshemman torde i
ekonomiskt afseende kunna jemställas med
de mindre bönderna, och det förekommer,
att dylika landbönder å sitt arrende förvärf
vat sig en ekonomiskt gynnsam position,
b) Såsom regel torde kunna uppställas, att
de äro uppförda i röstlängderna för utöfvande
af rösträtt.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

a) Svag. b) Någon gång förekommer, att
arrendatorn eller rättare sagdt den, som
sitter å hemmanet, ej är upptagen i röst[
längden.

FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

317

Nora distrikt.

Härom saknas all erfarenhet.

Kronofogden.

Dylika arrendatorer äro här sällsynta
utom å Sandvikens sågverks aktiebolags
och Kramfors aktiebolags hemman, der
arrendatorerna, mot skapliga arrenden, äro
väl besutna och hafva det fullt jemförligt
med bönderna i trakten.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Resele distrikt.

a) Mycket svag. b) Någon arrendator
linnes ej upptagen i röstlängd i Resele och
Ådals-Lidens socknar.

Junsele distrikt.

a) Arrendatorerna äro i allmänhet ekonomiskt
osj eif ständiga. De bero helt och
hållet af körförtjenster. b) Nej.

Ramsele distrikt.

a) I allmänhet väl så god som den icke
förmögne sjelfegande bondens, b) Arrendatorerna
äro icke upptagna i röstlängden
och påföras således inga utskylder.

Helgums distrikt.

a) I allmänhet hafva arrendatorerna svårt
att kunna reda sig ur ekonomiskt betryck,
b) Fall förekomma, då arrendator ej utöfvar
rösträtt för bolagshemman.

Bodums distrikt.

a) Nästan utan undantag dålig, b) Fler- I
talet arrendatorer äro ej uppförda i röstlängderna.

Tåsjö distrikt.

a) De flesta äro i fattiga omständigheter,
b) Uti röstlängderna äro bolagen och icke
arrendatorerna upptagna såsom röstberättigade
för hemmanen,

Kronofogden.

a) Dålig, b) Vid det vanligtvis rådande
förhållandet, att de sakna kontrakt, sakna
de äfven rösträtt.

5. NorraÅngermanlands Nedre fögderi.

Nordingrå distrikt.

Inom distriktet finnas ej några arrendatorer.

Nätra distrikt.

a) Dålig; ytterst få, om ens någon, äro
ekonomiskt oberoende, b) I allmänhet icke
upptagna i röstlängderna, utan bolagen sjelf va
rösta för dessa hemman.

Siden sjö distrikt.

a) Icke tillfredsställande. Få, om ens
någon hafva det nöjaktigt, b) Öfverallt,
der förhållandet är kändt, rösta bolagen.

Anundsjö distrikt.

a) Hittills har ställningen i allmänhet
I varit dålig, dock synas förhållandena under
de senaste åren börjat förbättras, b) Arrendatorerna
äro icke upptagna i röstlängden.

Kronofogden.

a) Knappt någon arrendator torde kunna
sägas vara ekonomiskt oberoende, b) Rösträtten
utöfvas vanligen af bolagen sjelf va,

1 ej af arrendatorerna,

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevads distrikt.

a) Ungefär lika med de sjelfegande böndernas.
b) Nej.

Björna distrikt.

a) Dålig. De äro nog i alla afseenden
ytterst beroende af bolagen. Äfven om
arrendator skulle vara upptagen i röstlängd,
får han lof att rösta efter bolagets önskan.

Arnäs distrikt.

a) Några, dock icke så många, äro burgna,
hvaremot större delen torde kunna sägas

318

FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

befinna sig i torftiga ekonomiska omständigheter.
b) Då arréndatorerna äro mantalsskrifna
som sådana, finnas de jemväl upptagna
i röstlängderna.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) De, som sitta på bolagshemman och
skörda dem, äro i regel icke arrendatorer,
emedan de i de flesta fall icke hafva
några kontrakt''. Härifrån skola naturligtvis
frånräknas de förr sjelfegande bönder,
hvilka försålt sina hemman till bolagen och
på grund af köpeaftalen qvarsitta på deras

förra hemman längre eller kortare tid. De
förstnämnda äro att anse såsom bolagets
tjenare på bolagens hemman, hvars afkastning
de få tillgodogöra sig. Skulle på
något ställe kontrakt finnas, så torde rättigheter
och skyldigheter icke vara synnerligen
väl afvägda till förmån för arrendatorn.
Dessa gårdskarlars eller arrendatorers ekonomiska
ställning är icke god. Få, om ens
någon af dem, äro ekonomiskt oberoeende.
b) Bolagen äro vanligen skrifna för sina
hemman och utöfva i regel rösträtt för dem.
Men nästan på hvarje bolagshemman förekommer
mantals- och skattskrifven en person
med hushåll, hvilken betitlas: arrendator.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

Någorlunda god.

Fors distrikt.

a) Dålig, b) Förekommer oftast, att arrendatorerna
icke äro upptagna deri.

Refsunds distrikt.

a) Der icke arrendatorn är samma person,
som försålt hemmanet till bolaget och
som då åtminstone under de första åren
har något qvar af försäljningssumman, kunna
arrendatorerna i allmänhet sägas vara i
samma ställning i ekonomiskt hänseende,
som den löse arbetaren. Under tider af
god arbetsförtjenst i skogarna reder han sig
bättre, under andra tider sämre. Af jordbruket
har han ingen annan behållning än
den att ega en någorlunda dräglig bostad,
b) Många arrendatorer äro ej uppförda i
röstlängderna för utöfvande af rösträtt, emedan
de af okända skäl icke uppvisat sina
arrendekontrakt, om de ens hafva några
sådana.

Bräcke distrikt.

a) Arrendatorerna äro i allmänhet bönder,
som försålt hemman, och hafva de ofta ej
hushållat med den köpesumma, de för hemmanen
erhållit, och sålunda kommit till en
mindre god ekonomisk ställning, b) Rösträtt
innehafves af de flesta arrendatorerna.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Hackås distrikt.

a) Arrendatorerna äro i allmänhet fattiga
afverkare. b) Ej sällan sakna de rösträtt.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

a) Dålig, b) Ja, det förekommer emellanåt.

Föllinge distrikt

a) Vanligen mindre god. b) Sakna oftast
rösträtt för den jord, de bruka.

FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

319

Hammerdals distrikt.

Ett fåtal arrendatorer har rätt god ekonomisk
ställning, men de flesta dålig, b) Högst
få äro upptagna deri för utöfvande af rösträtt,
hvilken bolagen sjelfva pläga förbehålla
sig.

Ströms distrikt.

a) I allmänhet mindre god. b) I Ströms
socken finnas omkring 60 arrendatorer, deraf
tre ega kommunal, men ingen politisk
rösträtt.

Frostvikens distrikt.

a) Fattiga i allra flesta fall. b) Äro i
allmänhet icke upptagna i röstlängden.

Ködöns distrikt.

a) En arrendator å bolagshemman är i
allmänhet utfattig. Huruvida han icke alltid
är upptagen i röstlängderna, är okändt.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

Bolagshemman finnas, så vidt kändt är,
icke.

Ovikens distrikt.

Några bolagsarrendatorer i ordets egentliga
bemärkelse finnas ej, ty de brukare af
bolagshemman, tillsammans 7 å 8 stycken,
som finnas, innehafva ej jorden enligt kontrakt;
och äro dessa brukare förty ej i röstlängderna
som arrendatorer upptagna.

Undersåkers distrikt.

a) Mindre god än sjelfegande bönders,
b) I regel få arrendatorerna sjelfva utöfva
rösträtt.

Mörsils distrikt.

a) Arrendatorerna äro oftast mycket sämre
lottade än de sjelfegande jordbrukarna.

Detta helt naturligt derigenom, att de vanhäfda
sin arrenderade jord och till följd
deraf hafva ringa afkastning af densamma.
Detta åter beroende på den osäkra ställning
de intaga till bolagen, som i allmänhet
vilja ha kontrakten så, att de när som
helst kunna aflägsna en obehagliga arrendator.
b) Rösträtt utöfva ibland bolagen
sjelfva och ibland arrendatorerna.

Offerdals distrikt.

a) Ungefär enahanda ställning som arrendatorer
af bondehemman, dock hafva de
större bolagens arrendatorer det bättre än
de öfrigas arrendatorer.

Ehuru den ekonomiska ställningen för
arrendatorer i allmänhet kan sägas vara
svag, torde den dock ej vara sämre än ställningen
för de sjelfegande bönder, hvilka
stå i skuld för allt hvad de ega, snarare
tvärtom, b) Antingen det utarrenderade
hemmanet eges af bolag eller bönder, förekommer
endast undantagsvis, att arrendatorerna
äro upptagna i röstlängderna för
utöfvande af rösträtt. Anmärkas bör dock,
att de större bolagen härstädes aldrig gjort
bruk^ af sin rösträtt för de utarrenderade
hemmanen, likasom ock att arrendatorerna,
äfven om de egt rösträtt, sannolikt endast
undantagsvis skulle hafva kommit att utöfva
densamma.

Alsens distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

a) Här på orten hafva arrendatorerna
innehaft hemmanen utan arrendeafgift, eller
i allt fall mot en ringa sådan, utom förbindelsen
att utgöra hemmanens onera och
utskylder, och med arrendet följer dessutom
alltid förmånsrätt till arbetsförtjenst
å bolagets skog under vintern. Men då

320

PkIöAN 22. LANSMÄN OCH KKONOFOGDAK.

arrendatorn oftast icke har tillgångar till
kreatursuppsättning, redskap och dylikt och
han vet sig icke arbeta på egen mark, blir
hans ekonomiska ställning sällan så god,
som den borde kunna blifva, b) Har arrendatorn
kontrakt om arrendet, måste han ju
enligt lag skrifvas för hemmanet samt upptagas
i röstlängderna, dock tillämpas detta
här sällan i praktiken.

Rätans distrikt.

— svaret från Rätans socken.

Svegs distrikt.

a) Ofta blir hemmanets säljare bolagets
arrendator. Till en början är hans ekonomi
god, medan köpesumman räcker. Då han
utflyttar eller eljest lemnar arrendet, efterträdes
han ej sällan af en arbetskarl, som
har svårt uppsätta, hvad som erfordras för
hemmanets skötande och som vanligen lefver
under stort ekonomiskt beroende af bolagen,
b) Kommunal rösträtt hafva arrendatorerna
i regel, men endast få uppnå den politiska,
beroende oftast derpå, att hemmanets taxeringsvärde
ej är tillräckligt högt, och emellanåt,
att kontraktet ej afser så lång tid som
fem år.

Lillherdals distrikt.

a) Samfällighetsförhållandena hålla den
sjelfegande bonden i nästan samma beroende
ställning, som arrendatorn. Arrendatorerna
hafva det naturligtvis sämre i det afseendet,

att deras ställning är mycket lös —• många
hafva inga, andra länge sedan utlupna kontrakt;
men båda äro för sitt arbete utom
jordbruket hänvisade till bolaget och dess
behof af arbetskrafter, b) Förhållen rösträtt
okänd och ej heller kan konstateras
någon tvångsröstning.

Ytter-Hogdals distrikt.

a) Dålig i allmänhet, b) Bolagens inspektörer
utöfva oftast den arrendatorerna
tillkommande rösträtten.

Hede distrikt.

a) Arrendatorernas ekonomi har hittills
varit rätt god, då rikliga tillfällen till gifvande
arbetsförtjenst från bolagen i första
hand varit dessa tillgängliga, b) Ej samtliga
finnas uppförda i röstlängderna.

Tännäs distrikt.

a) Tryckt, för att ej säga hopplös, b) In
om Tännäs, men ej inom Storsjö äro arrendatorerna
upptagna i röstlängden.

Kronofogden.

a) Det beror på arrendatorns drift och
karakter. Det förekommer, att arrendatorn
arbetar sig upp — helst genom förtjenst
på skogsafverkning — och till och med
köper ett hemman. I allmänhet ega arrendatorerna
numera sina dragare, kreatur och
landtbruksredskap. Att bolagen ha lösöreköp
på arrendatorernas lösören förekommer
mera sällan, b) Nej.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.
a) En del arrendatorer, som hafva skriftliga
kontrakt på längre tid, äro i ekonomiskt
afseende bättre lottade, b) Arrendatorerna
äro icke upptagna i röstlängderna
för utöfvande af rösträtt.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

a) I allmänhet dålig, b) De hafva ingen
rösträtt, såvida ej jordbruket innehafves såsom
eget.

FBAGAN 22. LÄNSMÄN OCH KBONOFOGDAR.

321

Umeå Norra distrikt.

a) En mycket underordnad ställning. I
de flesta fall lefver arrendatorn i stor misére.
b) Ja.

Vännäs distrikt.

a) Högst dålig, b) Ja.

Säfvars distrikt.

a) Som arrendatorerna i allmänhet sakna
förlagskapital, intaga de i regel en i ekonomiskt
afseende tryckt ställning, b) Bolagen
sjelfva utöfva i allmänhet rösträtt för
sina bortarrenderade hemman.

Deg erfors distrikt.

a) I allmänhet reda sig arrendatorerna af
bolagshemman här på orten rätt godt. Undantag
gifvas och bero antingen derpå, att arrendatorn
varit vid arrendets tillträdande starkt
skuldsatt, eller ock derå, att han under arrendetiden
varit mindre skötsam, b) Vid mantalskrifningarna
uppgifva en del bolag alltid
sina arrendatorer och tiden för arrendet. I
många fall önska dock ej arrendatorerna, att
stå skrifna för hemmanen.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

Exempel saknas.

Skellefteå Norra distrikt.

a) En arbetsam och duglig arrendator intager
en i ekonomiskt afseende oberoende
ställning. En trög och liknöjd deremot en
sämre ställning, b) Arrendatorerna äro, åtminstone
i de flesta fall, upptagna i röstlängden
för utöfvande af rösträtt.

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

a) Arrendatorer af bolagshemman kunna
sägas i allmänhet intaga en mycket dålig
ställning, b) I regel äro sådana icke upptagna
i röstlängderna för utöfvande af rösträtt.

Norsjö distrikt.

a) Ganska dålig, b) De äro ej upptagna
i röstlängden.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svaret från Nysätra socken.

Malå distrikt.

a) I allmänhet befinna sig arrendatorerna
i fattiga omständigheter, b) Utöfva ej heller
någon rösträtt.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

a) I allmänhet hafva arrendatorerna en
dålig ställning, b) Bolagen förbehålla sig
oftast i kontrakten rösträtt för hemmanen;
och när arrendatorerna hafva rösträtt, före|
kommer ej sällan, att de icke äro upptagna
i röstlängderna.

Stensele distrikt.

\ Svar saknas.

| Sorsele distrikt.

a) I allmänhet en mindre fördelaktig ekonomisk
ställning, b) Som arrendekontrakten
äro obestämda, kunna de i allmänhet
icke upptagas i röstlängderna för utöfvande
af rösträtt.

Asele distrikt.

a) En i allmänhet tryckt ställning, b) I
regel äro dé icke upptagna i röstlängderna

322

FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

för utöfvande, af rösträtt i annat fall än vid
val af riksdagsman.

Fredrika distrikt.

a) Beroende af bolagen och deras ombud
och i de flesta fall skuldsatta till bolagen,
måste arrendatorerna sägas i allmänhet intaga
en i ekonomiskt afseende tryckt och
i hög grad os j eif ständig ställning. Deras
frihet sträcker sig vanligen ej ens så långt,
att de utan medgifvande kunna åtaga sig
timmerafverkning åt annan än det bolag,
i hvars våld de äro, äfven om de på annat
håll skulle kunna betinga sig bättre villkor,
b) Endast få arrendatorer äro försedda med
kontrakt och de, som hafva sådana, äro så
försoffade och föga intresserade, att de icke
ens förete sina kontrakt för att göra sin
rätt gällande. Inom Fredrika socken finnes
veterligen icke någon arrendator införd i
röstlängderna såsom röstberättigad för det
hemman, han brukar, och länsmannen vet

sig ej heller hafva sett någon arrendator
ens närvara vid en kommunalstämma här
i församlingen. Men deremot har länsmannen
en gång blifvit af ett bolagsombud erbjuden
fullmakt att vid stämmor rösta för
bolagets samtliga fastigheter. Bolagsarrendatorerna
torde i allmänhet för närvarande
vara att betrakta endast såsom politiskt
omyndiga statdrängar.

Vilhelmina distrikt.

a) I allmänhet icke god. b) Det stora
flertalet arrendatorer är ej upptaget i röstlängderna.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna, distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Har svarat såsom sockenombud.

VI Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Ditea Södra och Diteå Norra distrikt.

a) Ungefär jemförlig med den, egarne af
jordafsöndringar intaga, b) Ja.

Elf shy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

a) Deras ställning är mindre god. I de
flesta fall närmar den sig armodet och många
äro de brukare af bolagshemman, som åtnjuta
fattigunderstöd, b) Brukarna af bolagshemman
inom kommunen hafva icke
några kontrakt och äro sålunda ej upptagna
i kommunens röstlängd samt ega följaktligen
ingen rösträtt.

Arjepluogs distrikt.

a) Arrendatorerna, med få undantag, äro
fattiga och till och med hjelpbehöfvande.

I Undantag härifrån utgöras endast af sådana,
som sj elfva försålt fastigheten till bolagen
I och ännu hafva någon del af köpeskillingen
j sparad, b) I röstlängden är icke någon
j arrendator upptagen med rösträtt för innej
hafvarens jordbruk.

Kronofogden.

a)Den är sämreändesjelfegandes. b)Många,
kanske de flesta åborna äro ej upptagna i
röstlängderna.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

Arrendatorer finnas ej inom distriktet.

Ofver-Luleå distrikt.

_ a) I allmänhet dålig, b) Någon rösträtt
tillkommer dem icke i deras egenskap af
arrendatorer.

FRAGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRÖN OFOGDAR.

323

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

a) I allmänhet dålig, b) Någon rösträtt
tillkommer dem ej i egenskap af arrendatorer.

3. Kalix fögderi.

Itåneå distrikt.

a) I allmänhet god. b) De äro ej upptagna
i röstlängderna, emedan de, af likgiltighet
att skaffa sig biinkomster, icke hafva något
att rösta för.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt.

a) De berga sig i allmänhet någorlunda
bra. b) Arrendatorerna äro i allmänhet ej
upptagna i röstlängderna för utöfvande af
rösträtt.

Gellivare distrikt.

a) I allmänhet intaga de en särdeles dålig
ekonomisk ställning, b) Rösträtten för hemmanet
utöfvas af bolaget, hvars åbor ytterst
sällan skatta för inkomst af arbete.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

Arrendatorer finnas ej.

Öfver-Torneå distrikt.

I allmänhet finnas ej arrendatorer, utan
endast landbönder, för hvilka vanligtvis
bolagen få betala utskylderna.

Korpilombolo distrikt.

a) I de flesta fall dålig, b) De äro icke
upptagna i röstlängderna för utöfvande af
rösträtt.

Pajala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

a) I allmänhet dålig, b) I de allra flesta
fall äro de ej ens upptagna i de kommunala
längderna, än mindre politiskt röstberättigade.

Enontekis distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Svar saknas.

Domhafvande.

I. Kopparbergs län.

Falu domsaga.

a) Att en i allmänhet förbättrad penningeställning
i regeln hos arrendatorerna
verkar till lifligare båg för allmänna angelägenheter
lärer måhända få anses vara af
erfarenheten bestyrkt.

Hedemora domsaga.

Svar saknas.

Ofvan-Siljans domsaga.
a) Se svaret under frågorna 5—7. b)
Okändt.

324

FRÅGAN 22. DOMHAFVANDE.

II. Gefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

a) Arrendatorer i egentlig mening är här
icke godt om, utan utgöras arrendatorerna
af landbönder, kolare eller torpare. Landbönder
och större arrendatorer synas reda
sig jemförelsevis godt. b) Kolare och torpare
lära icke kunna vara upptagna i röstlängderna.

Södra Helsinglands domsaga.

Inom Bollnäs socken finnes endast ett par
bolagshemman med arrendatorer. Ej annat
än kändt är, draga dessa sig bergligen fram.
Något yttrande om arrendatorerna på öfriga
platser i domsagan kan ej afgifvas. Någon
konkurs å bolagshemmans arrendatorer har
icke förekommit. Deremot hafva till Kopparbergs
och Hofors sågverksaktiebolag utfärdats
och till Häradsrätten ingifvits 2 lösöreköp
år 1900 och 2 år 1901 af brukare

af nämnda bolags kolarehemman under
Schwabenswerks numera nedlagda bruk, der
det lärer i allmänhet vara fattigt.

Norra Helsinglands domsaga.
a) Samma ställning som andra arrendatorer
och skattetorpare. b) Rösträttsförhållanden
obekanta.

Vestra Helsinglands domsaga.
a) Någon usel ställning kan arrendatorerna
icke sägas intaga. Ytterst få af dem
hafva på senaste tiden gjort konkurs eller
upprättat lösöreköp till sina borgenärer eller
bolagen. Sämst hafva nog de bolagsarrendatorer,
som bruka bolagshemman i Ramsjö,
der gårdarna ligga långt aflägsna, b) Nästan
samtliga äro, så vidt kändt, upptagna i röstlängder.
Vid senaste riksdagsmannavalet utöfvade
en mängd arrendatorer sin rösträtt.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga.

Kännedom saknas.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.
a) I allmänhet mindre god, om man
undantager de bönder, som vid sina hemmans
försäljning till bolagen förbehållit sig
den fortfarande brukningsrätten till dessa.
Som arrendatorerna nästan alltid bruka bolagens
hemman utan annan arrendeafgift
än utgörandet af onera och utskylder och
med arrendet alltid följer företrädesrätt till
arbetsförtjenster å bolagens skog, borde en
sådan arrendator kunna hafva en sorgfriare

ställning än de ofta skuldsatta sjelfegande
bönderna; men oftast har han vid arrendets
tillträde icke tillgångar till uppsättning
af kreatur, redskap m. m., utan måste
skuldsätta sig, hvarför hans ekonomi sällan
är så god, som den borde kunna vara. b)
Nästan alltid har han kontrakt med bolaget
och är på grund deraf skrifven som brukare
af hemmanet och utöfvar alltså bolagets
rösträtt.

FRÅGAN 22. ■ DOMHAFVANDE.

325

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga. samma, som domhafvanden i egenskap af

Härom gäller angående domsagan det- sockenombud sagt om Skellefteå socken.

VI. Norrbottens län.

Piteå domsaga.

Frågan besvaras med hänvisning till svaret
från kronofogden i Piteå fögderi.

Luleå domsaga.

Svar saknas.

a) Vid 1902 års lagtima ting med Jockmocks
lappmarks tingslag, som för närvarande
är under utarbetande, har af de brukliga
lösöreköpen utaf bolagsåbor till respek -

tive bolag ingifvits hittills 18 stycken. Motsvarande
siffra för 1901 års lagtima ting
är 8. Således alldeles säkert 26 åbor å bolagshemman,
som sakna utmätningsbara
tillgångar.

Kalix domsaga.

a) Arrendatorer af bolagshemman torde i
ekonomiskt afseende i allmänhet intaga en
låg ställning, b) Kan ej uppgifvas.

Landtmäteri staten.

I. Kopparbergs län.

1—10. a) Helt naturligt högst varierande,
men torde kunna anses i hufvudsak
jemförlig med den öfriga befolkningens.
Särskildt torde de bolagsarrendatorer, som
placerat sina genom egendomsförsäljning
erhållna penningar i bankinrättningar o. d.
och således hafva en bestämd årlig ränta
att lyfta, kunna anses hafva kommit i en
god ekonomisk ställning, b) Så vidt bekant,
torde bolagsarrendatorerna vara upptagna
deri.

11. a) Temligen dålig, b) Möjligen något
enstaka fall.

12 (Jerna socken), a) De arrendatorer,
som skota sig, intaga i ekonomiskt afseende
en jemförelsevis bra ställning, då de
alltid i första hand erhålla vinterkörslor af
bolagen, b) Arrendatorerna , äro här upptagna
i röstlängden och ega utöfva rösträtt.

13. a) Arrendatorer af bolagshemman,
som icke sj elfva ega fastighet, anses i allmänhet
vara i mycket dåliga ekonomiska
omständigheter, b) I röstlängderna äro de
upptagna.

14. (Mora och Orsa socknar). Okändt.

326

FRÅGAN 22. LANDTMÄTERISTATEN.

II. Gefleborgs län.

1. a) En tryckt ställning, b) I de flesta
fall utöfva bolagen sjelfva rösträtten, och
om så än icke eger rum, nödgas mångenstädes
arrendatorerna å de smärre hemmanen
att rösta såsom bolagen vilja, till icke
ringa skada för arrendesystemet.

2. a) Arrendatorerna lefva i allmänhet
under tryckta ekonomiska omständigheter,
mest beroende derpå, att arrendetiden sättes
för kort, och emedan de i allmänhet måste hos
bolagen skuldsätta sig för lefvande och
döda inventarier, som de behöfva för dels
skogskörslor dels hemmansbruket. b) Ja.
Under senare åren har rösträtt lemnats arrendatorerna
för viss del af arrendehemmanets
skatt eller taxeringsvärde.

3. a) I allmänhet, b) Endast undantagsvis
få de utöfva sin rösträtt.

4. (Ockelbo socken). a) I enstaka fall
utmärkta, men vanligast torftiga lefnadsvillkor.
b) Kan ej uppgifvas. I deras arrendekontrakt
har förut funnits infördt, att
rösträtten utöfvas af bolaget eller att, då
den utöfvas af arrendatorn, denne skall
rösta efter bolagets befallning och föreskrift.
Efter samtal med arrendatorer har inhemtats,
att nya arrendekontrakt ej utfärdas i
stället för de utgångna, utan gäller numera
muntligt aftal år för år.

5. (Södra Helsingland). Härom ingen
kännedom.

6. (Norra och vestra Helsingland). a)
Arrendevillkoren äro i allmänhet så billiga,
att arrendatorerna hafva lika goda förutsättningar
för bergning som en stor del af
bönderna, b) Sällan numera.

III. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, Resele och Ramsele tingslag).
a) I de allra flesta fall torde bolagens
arrendatorer hafva en dålig ekonomisk
ställning, b) Okändt.

2. (Norra Ångermanlands nedre del), a)
I regel mindre god. b) Veterligen förekommer
ej något fall, då arrendator af bolagshemman
är upptagen i röstlängderna. Bolagen
sjelfva utöfva i regel denna rätt.

3. a) I allmänhet hafva nog arrendatorerna
dålig ekonomi. Skälet härtill är hufvudsakligast
att söka uti arrendehemmanens
dåliga skötsel. De äro i allmänhet för stora

för arrendatorernas villkor, och härtill kommer,
att arrendatorn icke kan taga ur skogen,
hvad som åtgår till de kontanta utgifterna.
Arrendatorerna komma vanligen i
skuld till bolagen, b) I de flesta fall äro
nog bolagen upptagna i röstlängderna.

4. (Torps socken), a) De äro i allmän het

människor i en betryckt ekonomisk
ställning, afsigkomna hemmansegare, som
sjelfva sålt sina hemman till bolag, b) Bolagen
rösta vanligen sjelfva för alla under
dem lydande hemman, äfven för de bortarrenderade
inegorna.

IV. Jemtlands län.

a) De flesta arrendatorer intaga i ekonomiskt
afseende en mycket svag ställ -

ning. Härifrån utgöra dock de arrendatorer,
som förut varit bönder på hemmanen,

FRÅGAN 22. LANDTMÄTERISTATEN.

327

men ännu ej hunnit äta upp köpeskillingen,
ett undantag. Arrendatorerna bruka ha
företräde till att få ■ afverka på bolagens
hemman samt företrädet att taga åt sig de

bästa afverkningsskiftena, så att arrendesumman
lättare kan åstadkommas och afdra
gas från förtjensten.

V Vesterbottens län.

1—5. a) Synnerligen osjeif ständig, då i
regel arrendekontrakt saknas. b) Oftast
torde de sakna rösträtt.

6. (Lycksele socJcen). a) I allmänhet

mycket dålig med utsigt till en bekymmersam
ålderdom, b) En stor del af dem ej
upptagen i röstlängd.

7, 8. a) Nästan de flesta äro politiskt
omyndiga. De äro i de allra flesta fall
icke i röstlängderna upptagna.

9. a) I allmänhet klen. b) I allra flesta
fall utöfvas rösträtten af bolagen sjelfva.

10. Svar saknas.

VI. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från hushållningssällskapets
förvaltningsutskott.

2. Kännedom saknas.

3. Svar saknas.

4. a) Dålig, b) Veterligen få de aldrig
öfva rösträtt för hemmanet och annan grund
för rösträtt saknas i regel.

5. a) Svag. b) Okändt.

6. Arrendatorerna ligga helt och hållet
i händerna på bolagen och äro uteslutande
beroende af de arbetsförtjenster, de af dem
kunna erhålla.

S kogsstate n.

I Gefle—Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Svar saknas.

Öster-Dalarnes revir.
a) Dålig, b) De flesta arrendatorer af
bolagshemman äro icke upptagna såsom

röstberättigade för innehaf af jord. I de
få fall, der sådant förekommer, äro de i sina
kontrakt underkastade en bestämmelse af
innehåll, att arrendatorn i fråga om rösträtt
är skyldig underkasta sig bolagets uttalade
mening.

328

FRÅGAN 22.

SKOGS STATEN.

I Elf dalen och Orsa, der skogsmedelsfonder
finnas, därifrån alla utskylder till
kommunen utgå, är rösträtten påförd bolagen.

Sårna revir.

Instämmer i hvad jägmästaren i Transtrands
revir yttrat.

Transtrands revir.

a) Då arrendatorn vanligen i brist af
penningetillgångar förut sålt till något bolag
det af honom arrenderade hemmanet och
således redan, då han mottog arrendet, i
allmänhet varit mindre bemedlad, är hans
ställning vanligen ej särdeles fördelaktig,
men då han vanligen icke betalar annat
arrende, än utgifterna för egendomens onera,
kan hans ställning såsom arrendator icke
sägas vara sämre, än då han sjelf satt som
skuldsatt egare till jorden, b) Bolagen förbehålla
sig vanligen all rösträtt, som icke
lagligen tillhör arrendator.

Vester-Dalarnes revir.

a) I allmänhet dålig, b) Bolagen rösta
för sina egendomar genom sina inspektörer.

Gestriklands revir.

a) Mycket olika. Arrendatorerna lida nog
i allmänhet af för svagt rörelsekapital, beroende
på att antingen mindre bemedlade
antagits till arrendatorer eller att bönder,
som stått färdiga att gå från hemmanen för
skuld, sitta som arrendatorer. En del hafva
nog äfven sålt sina hemman och öfvergått
till bolagsarrendatorer utan att dertill tvingas
genom dåliga affärer, och hafva derigenom
en god ekonomisk ställning. Bolagen få

oftast börja sin besittning af inköpta hemman
med att sätta åbyggnaderna i stånd
samt förlägga arrendatorn konstgjorda gödningsämnen
samt inköp af inventarier. Bolagens
arrendatorer äro på så sätt i ekonomiskt
hänseende bättre lottade än en stor
del sjelfegande bönder, b) Obekant.

Vestra Helsinglands revir.

a) I allmänhet temligen svag. Orsaken
dertill är att söka dels i att många och
kanske de flesta måst skuldsätta sig för uppsättningen
af kreatur och inventarier, dels
i den liknöjdhet och brist på företagsamhet,
som ofta är att finna hos arrendatorer, och
dels slutligen i ett med deras ställning oförenligt
lefnadssätt. Deremot skall man här
alltid finna, att driftiga arrendatorer, som
tillika hafva förståndiga hustrur, reda sig
bra.

Norra Helsinglands revir.

a) Arrendatorerna af de större bolagshemmanen
torde icke i stort sedt hafva det
sämre än andra arrendatorer, snarare bättre,
enär många bolag hjelpa sina arrendatorer
med arbetsförtjenster, med förskott, med
små arrenden, med betalningsanstånd och
annorledes. Det torde derför i de allra flesta
fall bero på arrendatorn sjelf, hans driftighet
och duglighet, om hans ekonomi är
dålig, b) Det torde förekomma högst sällan,
att arrendatorer med rösträtt ej äro upptagna
i röstlängderna. Deremot förekommer
allt för ofta, att de af tröghetsskäl ej begagna
sig af sin rösträtt.

Öfverj ägmästaren.

Se under litt. H. särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

a) Om än bolagsarrendatorernas ställning i
allmänhet anses mindre god, hafva de dock

genom företräden vid flottningsarbeten och
i synnerhet med skogskörslor tillfällen att
förskaffa sig en viss årlig penningeinkomst

FRÅGAN 22. SKOGSSTATEN.

329

och derigenom torde de få anses väl så bra
ekonomiskt situerade som flera småbönder,
hvilka sakna dessa tillfällen till arbetsförtjenst.
b) Beträffande rösträttsförhållandena
må exempelvis anföras att i Hafverö socken,
der de flesta bolagshemman förekomma, äro
alla arrendatorer, 48 till antalet, kommu- j
nalt röstberättigade, men endast 3 politiskt, j

Hernösands revir.

a) De flesta arrendatorernas ställning är
ej dålig, om man ser saken från den sida,
att de hafva goda tillfällen till förtjenst
på timmerkörning och dylikt. Men om man
ser saken i stort, är deras ställning beklagansvärd,
alldenstund de endast genom
en nyck af bolagets ombud kunna när som
helst uppsägas från sina arrenden, eftersom
de flesta, för att ej säga alla sakna arrendekontrakt.
Blir en arrendator med sin vanligen
talrika familj uppsagd från arrendet,
är i regel hans ekonomiska ruin gifven,
b) Kommunal rösträtt hafva arrendatorerna
på senare åren erhållit, men då de icke
våga rösta i strid med sina hufvudmäns
åsigter, är ju rösträtten endast skenbar.

Junsele revir.

a) I jemförelse med bönder, hvilka redan
sålt bort sin afverkningsbara skog, torde ofta
nog arrendatorer af bolagshemman i ekonomiskt
hänseende icke vara sämre lottade,
synnerligast å tider, då tillgången på arbetsförtjenst
icke är särdeles stor. b) Förekommer
på ett och annat ställe. Orsaken härtill
är, att arrendatorn blott arrenderar en
viss mindre eller större areal inegojord, hvarjemte
han har rätt till husbehofsvirke och
mulbete å angränsande skogsmark. Någonstädes
kan finnas ett flertal dylika torpare
eller arrendatorer på hvarje hemman. Bolaget
utöfvar i så fall rösträtt för fastigheten.
Detta är synnerligast fallet å gamla
bruksegendomar, hvilka icke undergått laga
skifte och hvilka sedan gamla tider tillhört
bruket eller bolaget.

Tåsjö revir.

a) I regel dålig. Kreditsystemet tillämpas,
så långt det är möjligt, b) Enligt uppgift
äro arrendatorerna blott undantagsvis upptagna
i röstlängderna för utöfvande af rösträtt.

Anundsjö revir.

a) Arrendatorer hos solida bolag, som sköta
sig, torde hafva det bättre än mången sjelfegande
bonde, b) I allmänhet sakna bolagsarrendatorer
rösträtt, enär bolagen betala
deras å hemmansdelen belöpande skatter
och onera.

Ostra Jemtlands revir.

a) I allmänhet, för att ej säga nästan utan
undantag, hafva arrendatorerna å bolagshemmanen
en i ekonomiskt afseende dålig ställning,
der arrendatorn ej utgöres af förre
egaren till hemmanet och denne ännu ej
hunnit göra af med den erhållna köpeskillingen.
b) Torde ej så sällan förekomma,
då bolagen vid hemmanets bortlemnande
till landbonde eller arrendator förbehållit sig
att för hemmanet utöfva rösträtt.

Fors'' socken af Östra Jemtlands revir.

a) Den ene arrendatorn sköter sig bättre
och den andre sämre och är i regel hans
ekonomiska ställning derefter. I allmänhet
kunna arrendatorerna här sägas intaga samma
ställning som de mindre hemmansegare,
hvilka sakna skog till afsalu och sålunda i
likhet med arrendatorerna äro hänvisade att
förtjena erforderliga kontanter på skogsarbeten,
hvartill dock alltid vid tillfällen af
mindre ar betstillgång arrendatorerna ega
företräde vid bolagens arbeten.

Norra Jemtlands revir.

a) I allmänhet äro bolagsarrendatorerna i
tryckta ekonomiska omständigheter, b) Rösträtten
för bolagshemmanen utöfvas af bolagen
sjelfva, då brukarne, som inom detta
revir endast i mycket sällsynta undantagsfall
hafva kontrakt med jordegaren, mera äro att

330

frIgan 22.

SKOGSSTATKN.

anse som inhyses boende än verkliga arrendatorer.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.
a) I allmänhet dålig, b) De flesta af dem
erhålla ej arrendekontrakt, hvarigenom de
blifva afhållna från utöfvande af rösträtt.
Bolagens ombud deremot, som hafva fullmakt
att föra bolagens talan, begagna sig
mången gång af sin maktställning till förfång
för andra.

Vestra Jemtlands revir.
a) En vansklig och tryckt ställning, b) Endast
inom ett par af revirets socknar ega
sådana landbönder rösträtt.

Socknarna Undersåker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

a) I allmänhet rätt god, förutsatt att
arrendatorerna äro arbetsamma och energiska.

Arrendevillkoren äro liberala, vanligen endast
skatter, b) Vanligen hafva arrendatorerna
ej rösträtt.

Herjeådalens revir.

a) I allmänhet mindre god, om man
undantager de bönder, som vid sina hemmans
försäljning till bolagen förbehållit sig
den fortfarande brukningsrätten till dessa,
b) Okändt.

Hede tingslag af Herjeådalens revir.

a) Dålig, b) Veterligen förekommer ej,
att sådana arrendatorer icke äro upptagna
deri.

Ofverj ägmästaren.

a) För det mesta dålig, b) I de flesta
fall äro bolagen, men icke arrendatorerna
upptagna i röstlängderna för bolagshemmanen.

III. Vesterbottens distrikt.

Jörns revir.

a) I allmänhet klen. b) I de flesta fall
äro enligt uppgift arrendatorerna ej upptagna
i röstlängderna.

Norsjö revir.

a) Öfvervägande dålig. Till arrendatorer
antagas ofta f. d. hemmansegare, som för
skuld måst gå från egna gårdar, b) Arrendatorerna
lära vara upptagna deri.

Burträsks revir.

a) Äfven om bolagsarrendatorernas ställning
särskildt i denna ort, i enskilda fall,
t. ex. efter en eller annan vinters arbetsförtjenst
vid timmerdrifning på hemmanet,
kan vara i ekonomiskt afseende god, torde
dock i det stora hela deras ekonomi få anses
mycket dålig, b) Åtminstone i Burträsks
socken lära bolagens arrendatorer endast
undantagsvis vara upptagna i röstlängden.

Degerfors revir.

a) Öfver hufvud synnerligen dålig, b) Ja,,
men detta torde nog i de flesta fall kunna
tillskrifvas deras egen likgiltighet.

Södra Lycksele revir.

a) Mycket dålig.

Norra Lycksele revir.

a) Mycket sorglig, med enda hopp om
fattigunderstöd på ålderdomen, så vida icke
individen är hemmastadd uti något yrke,
samtidigt han är arrendator, eller besitter
ovanlig energi och duglighet, b) De flesta
arrenden äro upplåtna emot aftal utan kontrakt,
i hvilket fall innehafvare deraf ej upptagits
i röstlängden. Rösträtten utöfvas i
sådana fall af bolagens ombud.

Asele revir.

a) I allmänhet tryckt, b) I regel äro

FRÅGAN 22. SKOGS STATEN.

331

arrendatorerna icke upptagna deri i annat
fall än vid val af riksdagsman.

Sorsele revir.

a) Föga afundsvärd. Deras ställning synes
mer och mer försämras, till följd af det
tryckande beroende af bolagen, hvari de
befinna sig, och vidare emedan de oftast
sakna kredit, så att de understundom till
och med blifva nödsakade att vända sig till
fattigvården för erhållande af hjelp, b) Inom
Sorsele socken är knappast någon arrendator
upptagen i röstlängden.

Stensele revir.

Mycket dålig.

Vilhelmina revir.

a) En obetydlig, knappast observerad
ställning, b) I regel ej upptagna i röstlängderna.

IY. Norrboti

Piteå revir.

a) Tryckt och beroende, b) Som arrendatorerna
i regel icke utgöra skatten för
hemmanet, äro de icke heller upptagna i
röstlängderna.

EJfsby revir.

a) Utan hjelp och biinkomster genom
holagens försorg kunna ej arrendatorerna
■existera, b) Någon arrendator å bolagshemman
finnes ej i röstlängden upptagen,
ty i vanligaste fall förbehåller sig bolaget
rösträtten.

Arvidsjaurs revir.

a) I allmänhet dålig, b) I röstlängden
finnes icke en enda arrendator upptagen.

Öfre JByslce revir.

a) Mindre god. b) I denna kommun
äro de flesta arrendatorer icke upptagna i
röstlängderna.

Fredrika revir.

a) I regel mycket svag. Arrendatorerna
kunna, utan öfverdrift, sägas lefva i mer
eller mindre fattiga omständigheter. Vanligen
utfattig, tillträder arrendatorn hemmanet
och så, som arrendeförhållandena för
närvarande gestalta sig, kan han omöjligen
på sitt arrende förbättra sin ekonomi,
b) Hvarken inom Fredrika eller Örträsks
socknar finnes någon arrendator af bolagshemman
uppförd i röstlängderna för utöfvande
af rösträtt.

Bjurholms revir.

a) En beklagansvärd ställning, som de
genom en fortgående skuldsättning till bolaget
aldrig komma ur. b) Landbönderna
utöfva icke rösträtt och äro i regel icke
upptagna i röstlängderna.

Öfverj ägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

ens distrikt.

Malmesjaurs revir.

a) I allmänhet mycket dålig, b) De äro
icke upptagna deri.

Arjepluogs revir.

a) En bolagsarrendator är i allmänhet en
person, som till följd af iråkadt ekonomiskt
obestånd tvingats att sälja sitt hemman,
hvarefter han tillåtits att i egenskap af arrendator
— dock i regel utan bindande
kontrakt — stanna vid gården. I allmänhet
är ekonomiskt betryck förenadt med
arrendatorns ställning, b) Oftast är en sådan
icke upptagen i röstlängderna.

Variså revir.

a) Förekommer ej å reviret, b) Rösträtt
ha ej arrendatorer, utan ha bolagen förbehållit
sig densamma.

Jockmocks revir.

a) Nästan alla bolagsarrendatorer äro fattiga
och i skuld hos bolagen. Denna fat -

332

FRÅGAN 22.

tigdom gränsar stundom till verkligt armod,
b) All rösträtt utöfvas af bolagen sjelfva
för deras hemman. Arrendatorerna tillåtas
aldrig att rösta.

Perlelfvens revir.

a) I allmänhet dålig, nästan betryckt, b)
För fastigheten ega de ej rösträtt, utan utöfvas
denna af bolagen, men för inkomst
äro de flesta röstberättigade.

Storbackens revir.

a) I allmänhet dålig, b) Ingen röstar
för fastighet, deremot i regel på grund af
inkomst.

Sodens revir.

a) Bolagsarrendatorerna äro i allmänhet
fattiga och stå ofta i skuld till bolaget, b)
Bolagen utöfva sjelfva rösträtt för sina utarrenderade
hemman.

Såneå revir.

Arrendatorer i detta ords egentliga bemärkelse
förekomma icke på bolagshemmanen.
De åbor, som bruka hemmanen, betala
stundom mindre arrenden, men aldrig
skatt och utgöra icke heller vägunderhåll
eller andra onera, men sakna å andra sidan
också kontrakt, som kunna tillförsäkra
dem en tryggare brukningsrätt, och derjemte
hafva de samtliga ingen rösträtt för
hemmanen, hvilken i stället utöfvas af bolagen.
Finnes i något enstaka fall kontrakt,
är rösträtten bolagen förbehållen.
Ett sådant åbosystetn är gifvetvis i högsta
grad olyckligt, enär den ytterst osäkert sittande
åbon blifver mer än skäligt beroende
af bolagen och saknar allt intresse för alla
för framtiden afsedda jordförbättringar, ja
till och med i många fall äfven för det
redan befintliga jordbrukets underhåll.

Kalix revir.

a) Arrendatorerna å bolagshemmanen
inom reviret hafva hittills ej varit allt för
dåligt lottade i ekonomiskt hänseende, men
man måste frukta, att detta förhållande hä -

SKOGSSTATEN.

danefter blir något olika. Det trävarubolag,
som numera eger de flesta bolagshemmanen,
har nemligen, i motsats till hvad
förut varit fallet, infört, dels att arrendatorerna
skola betala hemmanets eller nybyggets
alla skatter och onera, dels härförutom
å de bättre hemmanen erlägga visst årligt
arrende. Om det rätta eller orätta i ett
dylikt förfaringssätt kunna ju åsigterna
vara delade, men faktum är, att arrendatorernas
ekonomiska ställning härigenom
blir betydligt sämre än den hittills varit,
b) Bolagens arrendatorer äro i allmänhet
icke upptagna deri, men kan möjligen förekomma
något enda fall, der förhållandet
är annorlunda.

Angeså revir.

a) Med få undantag särdeles dålig. Arrendatorerna
äro ofta skuldsatta hos bolagen.
bl Bolagen rösta sjelfva för sina
fastigheter, och ytterst sällan händer, att
en åbo röstar på grund af inkomst.

Råneträsks revir.

a) I allmänhet jemförelsevis god. b) De
äro aldrig röstberättigade på grund af sina
arrenden.

Gellivare revir.

a) I allmänhet mindre lycklig. Många
åbor stå i skuld hos bolagen för uppburna
förskott å arbete, för proviant och dylikt,,
och de flesta af dem torde hafva blifvit
åbor på sina forna hemman, just med anledning
af att skulder till ett bolag nödgat
dem att till detta försälja hemmanen, b)
Bolagen utöfva sjelfva rösträtten för hemmanen.

Juckasjärvi revir.

a) I allmänhet är arrendator af bolagshemman
i knappa omständigheter, b) Bolagen
utöfva sjelfva rösträtt.

Tärendö revir.

a) Dålig och osäker, b) De äro icke upptagna
deri.

FRÅGAN 22. SKOGSSTATKN.

333

Torneå revir.

a) Ganska dålig, b) Mångenstädes äro
de icke upptagna i röstlängderna.

Pajala revir.

Se svaret på frågorna 5—7.

Öfver jägmästaren.

Bolagens arrendatorer hafva alltid haft
och hafva merendels ännu i afsaknad af

ordentliga kontrakt en särdeles osäker och
beroende ställning, och deras ekonomiska
villkor äro, efter hvad som synes, i allmänhet
dåliga. Det kan ju för öfrigt icke vara
annorlunda, då de, skuldsatta mer eller
mindre hos bolagen, i allt äro hänvisade
till deras godtycke och evalvering af arbetsförtjensten
i lifsförnödenheter, ty hemmanets
afkastning räcker i vanliga fall icke till.
b) Obekant.

Hushållningssällskapen och dem underlydande tjensteman.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) I de flesta fall dålig och i alla händelser
mycket osäker, b) Exempel derpå
kunna angifvas, men detta torde likväl

höra mera till undantagen. Att dessa arrendatorer
såväl i kommunalt som politiskt
hänseende äro temligen ointresserade och
äfven osj eif ständiga, kan man taga för gifvet.

II. Qefleborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) Det lider intet tvifvel, att arrendatorernas
ställning i ekonomiskt afseende i
allmänhet är ganska svag, om också exempel
på motsatsen kunna påvisas. I trots
häraf synas emellertid dessa arrendatorer i
allmänhet draga sig fram bättre än man
kunde vänta, detta kanske hufvudsakligen
beroende derpå, att de i förekommande fall
bispringas af bolagen. Detta framgår af
följande siffror, hvilka dock hänföra sig

endast till förhållandena i Helsingland såsom
den del af länet, som ansetts i berörda
hänseende böra erbjuda största intresset.
Enligt uppgift från vederbörande domhafvande
anhängiggjordes under femårsperioden
1897—1901 vid Häradsrätterna i Helsingland
tillsammans 231 konkurser. I
dessa voro gäldenärerna i 32 fall sjelfegande
jordegare, men endast i 3 fall arrendatorer.
Samtidigt ingåfvos till samma Häradsrätter
166 afhandlingar om lösöreköp och
voro dervid säljarna endast i 12 fall bolags -

334 KRAGAN 22. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

arrendatorer. Enligt de af vederbörande
kronofogdar qvartalsvis till länsstyrelsen afgifna
exekutionsrapporter uppgick antalet
egentliga skuldfordringsmål under femårsperioden
1897 —1901 inom fögderierna i
Helsingland sammanräknadt till 2,954. Af
dessa utgöra 6,74 procent sådana, i hvilka
gäldenärens yrke icke kunnat utrönas, 35,6 8
procent sådana, i hvilka gäldenären angifvits
såsom hemmansegare, och 6,8 4 procent
af sådana, der han uppgifvits vara arren -

dator, landbonde eller torpare. Af sistberörda
kategori utgöras i öfrigt inemot hälften
af sådana, som betecknats såsom torpare
och af hvilka de flesta torde vara
sjelfegande.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

Yttrande kan ej afgifvas.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

I allmänhet dålig.

III. Vesternorrlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har

intet att anföra utöfver mejerikonsulentens
yttrande.

Föreståndaren för statens kemiska station
i Hernösand C. G. Strokirk.

Frågan kan icke generellt besvaras.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

a) I allmänhet försvarlig, b) De utöfva
i allmänhet sin rösträtt.

Länsagronomen E. O. Arenander.

I regel dålig. Vanligen äro de mycket
fattiga och hafva ingen eller ytterst ringa
kredit i sina respektive hemorter.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har

icke afgifvit eget yttrande, men insändt
svar från nedannämnda personer, af hvilka
samtliga med undantag af Anders Mattsson
i Salom . och länsagronomen äro,, ordförande
uti hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edström i Munsåker (Ragunda socken.
)

a) I de flesta fall svag. b) Alla utan
undantag äro icke upptagna deri.

J. Björnson i Hårdgård. (Hellesjö och
Håsjö socknar).

a) I allmänhet mindre god, oftast dålig,
b) I röstlängderna finnas de icke upptagna,
utan utöfvas rösträtten af bolagens inspektörer
i orten.

Herman Silén i Bispgården (Pors socken),
a) Den ene arrendatorn sköter sig bättre,
den andre sämre, och ställer sig ock ekonomien
i regel derefter. I allmänhet kunna
de sägas intaga samma ställning som mindre
hemmansegare, hvilka sakna skogsprodukter
till afsalu, b) Som bolagen i allmänhet
äro skrifna för sina hemman, äro
arrendatorerna ej upptagna i röstlängderna,
men det förvägras dem ej att utöfva rösträtt
för de hemman de bruka.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).

a) I allmänhet svag och osäker, enär de
stå nästan utan skydd gent emot sina inspektörers
godtycklighet, b) Ingen bland
dem utöfvar rösträtt för det eller de hem -

FRÅGAN 22. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

335

man han innehar eller står antecknad i fyrktalslängden
som röstberättigad. Många arrendatorer
stå skrifna som »arbetare», några
som »brukare». Rösträtten för bolagshemmanen
utöfvas af inspektören.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

a) I allo beroende, b) De förekomma ej
i röstlängderna.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

a) En del arrendatorer, som äro skötsamma
och haft något att börja med, kunna
i det omfrågade afseendet sammanställas
med sjelfegande bönder, b) I de flesta fall
ega de äfven rösträtt.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens (
socken).

a) Fattiga i allra flesta fall. b) Äro i
allmänhet icke upptagna i röstlängden utan
sakna vanligen kontrakt.

Lars Nilsson i Kulen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och Ås socknar).

Svar saknas.

A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

Bolagshemman saknas.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens,
Marby och Norderöns socknar).

Se svaret å frågorna 5 — 7.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

a) Beroende af bolagen, b) Utan röst:
rätt.

Gustaf Erikson i Myckélgård (Undersåkers
socken).

a) I allmänhet sämre än de sjelfegandes.

b) I flesta fall utöfvar egare af jorden sjelf
rösträtt.

L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).

a) 1 de flesta fall dålig, b) I röstlängderna
äro arrendatorerna ej intagna.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

a) I tvenne fall god, eljest någorlunda,
b) Ja.

E. A. Wallmark i Hofverherg (Bergs
socken).

a) Ärrendatorer af bolagshemman anses
hafva minst lika goda förutsättningar för
ekonomiskt bestånd som bönder och synas
icke befinna sig i sämre ställning. Att förmögnare
sjelfegande bönder fenas, som icke
kunna jemföras med arrendatorer, är klart,
b) Icke kändt.

Th. Hermansson i Bätanshyn (Rätans
socken).

a) I allmänhet dålig, i någon mån dock
beroende på — såsom det ville synas —
hvilket bolag de tillhöra, b) Nej, de äro
alltid upptagna i röstlängderna.

Anders Mattsson i Salom.

a) I allmänhet mindre god. I regel torde
kunna sägas att de lefva för dagen och då
deras arbetskraft är förbrukad, falla de ej
så sällan fattigvården till last. Deras hufvudsakliga
lefvebröd är den förtjenst, som
under vintern erhålles i skogarna eller på
våren med flottningar. b) Till undantagen
torde höra, att arrendatorerna finnas upptagna
i fyrktalslängden såsom berättigade
till utöfvande af rösträtt för det hemman
de arrendera. Rösträtten för holagshemmanen
utöfvas gerna af inspektörerna.

Länsagronomen Per Sylvan.

a) Dålig. De lefva mera för dagen och
| ega sällan någon sparad penning, b) Ja.

336

FRÅGAN 22. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

a) I de flesta fall mindre afundsvärd, b)
Som arrendatorer i allmänhet ej hafva kontrakt,
utöfva de ingen rösträtt.

Länsagronomen Axel Bosin.

a) I regel dåligt dels emedan den sämsta
delen af befolkningen, den, som hvarken
kan arbeta eller spara, blir arrendatorer
och dels emedan dessa personer äro i
saknad af det kapital, som är nödigt för

j bedrifvande af äfven det obetydligaste jordbruk.
Skulder göras för anskaffande af de
nödiga djuren och penningar till familjens
underhåll skola erhållas genom arbete åt
andra. Någon tid för hemmanets skötsel blir
ej öfver, hvarför detsammas afkastning
minskas, och då arbetsförtjensterna i regel
ej äro tillräckliga för den ofta nog mycket
talrika familjens underhåll, blir och förblir
arrendatorns ekonomiska ställning dålig.

Länsmej er isten Edvin Westerlund.

Öfverhufvud taget ömkansvärd.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltnings- j
utskott.

a) I allmänhet svag. b) Åborna hafva i
allmänhet icke kontrakt, hvarför de sakna

rösträtt. Personer, som enligt kontrakt
emot erläggande af penningar bruka annans
mark, finnas icke i något större antal inom
Norrbottens län.

Landtbruksingeniörer.

T. /. LandtbruJcsingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Svar saknas.

LandtbruJcsingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.

a) I allmänhet allt annat än lysande, då
arrendator skall lefva på jordbruket, b)
Obekant.

LandtbruJcsingeniören i Vesterbottens län
■V. S. K. Kempff.

a) I allmänhet osjenständig, b) Okändt.

Extra LandtbruJcsingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

Vanligtvis ganska dålig.

FBÅGAN 23. SOCKENOMBUD.

337

23. Kan arrendesystemet öfver hufvud taget anses lämpa sig för ortens
förhållanden9

Sockenombud.

Anm. De socknar, hvarifrån frågan icke besvarats, hafva här nedan utelemnats.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Vika
och Gustaf samt jakande frän socknarna
Enviken, Sundborn och Kopparberg.

I öfrigt svaras:

Torsång.

Nej, enär egendomarna i allmänhet hafva
för liten areal.

2. Hedemora fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Säter,
Stora Skedvi, By, och Grytnäs.

I öfrigt. svaras:

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans yttrande.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Bjursås
och Siljansnäs samt jakande från socknen
Gagnef.

I öfrigt svaras:

Leksand.

1. Icke utan sammanslagning af många
hemmansdelar.

2. Nej.

Rättvik.

1. Nej, emedan jordbruket är föga lönande.

2. Nej.

Boda.

Nej, emedan hemmanen i allmänhet äro
för små.

Ore.

Icke fullkomligt bra, enär jordmånen
är så dålig, att endast de arrendatorer,
hvilka, med håg och fallenhet för jordbruk,
disponera jord i större omfång och äro måna
om hiförtjenster, möjligtvis deraf kunna
hafva sin bergning.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Venjan
och Orsa.

I öfrigt svaras:

Mora.

Tvifvelaktigt.

Våmhus.

Nej, ty arrendatorerna vårdslösa jordbruket,
hvarigenom dess afkastning bibringa,
och hafva i allmänhet för små arrendegårdar
för att kunna försörja sig. De
nedsjunka till ett slags löst arbetsfolk utan
samf undsintressen.

333

EKÅOAN 23. ''SOCKENOMBUD.

Elfdalen.

Nej, jorden lemnar för ringa afkastning.

Sårna.

Om arrendetiden ej sättes för kort (minst
10 år), torde arrendesystemet ej föranleda
vanhäfd eller mindre god häfd härstädes,
än som kan misstänkas ske i för jordbruk
mera lämpliga orter.

5. Vester-Dals fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Jerna,
Malung och Lima samt jakande från socknen
Flöda.

I öfrigt svaras:

Nås.

Ja, under förutsättning af billiga villkor
och garanti för ett längre qvarsittande.

Transtrand.

1. Nej, arrendesystemet kan dock ej
undvikas, enär bolagen sjelfva eller deras

tjenstemän näppeligen kunna med fördel
bruka inegojorden och dess igenläggning
till skogsbärande mark skulle leda till folkmängdens
förminskning.

2, 3. Nej, det alstrar likgiltighet för
jordens rätta häfdande.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknen Ludvika
samt jakande från socknen Malingsbo.

I öfrigt svaras:

Grangärde.

1. Ja.

2. Nej, enär det ej lemnar nödig afkastning.

Norrbärke.

Hittills hafva inga till missnöje berättigande
omständigheter förekommit.

Söderbärke.

Öfver hufvud taget olämpligt, såsom motarbetande
jordbrukets förbättring.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Arsunda,
Järbo och Amot samt jakande från socknarna
Öster Fernebo, Torsåker, Ofvansjö,
Ockelbo, Hamrånge, Kille och Valbo.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Södcrala,
Mo, Norrala, Trönö, Alfta och OJvanåker.

I.öfrigt svaras:

Skog.

1. Arrende är bättre än att vara utan
tak öfver hufvudet.

2. Ja.

3. Nej, enär bolagen hysa endast obetydligt
intresse för jordens förbättring och
arrendator är hänvisad till temligen oberäkneliga
biinkomster.

Hanebo.

1. Nej.

2. Knappast.

Bollnäs.

Folket egnar sig icke gerna åt jordbruksarbete,
derest icke jorden är dess egen.

Voxna.

1. Arrendatorerna åtnjuta flera afsevärda
förmåner. Under senare åren hafva de fått
sina gårdar ny- eller ombyggda. I tillfälligt
ekonomiskt bryderi kunna de få hjelp.
Kyrkor och skolor hafva byggts med be -

FBAGAN 23. SOCKENOMBUD.

330

römvärd omsorg. Fattigvård gifvas alla I
behöfvande. Dåligt lefverne tolereras ej af
bolagen. Men helt naturligt kan dock härvid
ej undgås en social omyndighetsställning,
som måste influera på folkkarakteren,
och att man blir rätt mycket beroende
på bolagstjenstemännens humanitet, billighet
och rättskänsla.

2. Nej, icke förrän en arrendelag kommit
till stånd.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Njutånger,
Hög, Högsta, Ilsbo, Harmånger, Jätten- j
dal och Bergsjö samt jakande från socknarna
Enånger och Nianförs.

I öfrigt svaras:

Idenor.

Icke synnerligen.

Forsa.

1. Nej.

2. Nej, till följd af dels olämpliga arrendevillkor,
dels den håglöshet, som alstras
af de dåliga utsigterna till bergning på ålderdomen.

Hassela.

1. Som tillståndet i ekonomiskt hänseende
var vida bättre, då hemmanen egdes
och brukades af sjelfegande, vill det synas,
som om arrendesystemet ej lämpar sig för
orten.

2. Nej.

3. J a.

Norrbo.

Beror på arrendet. I betraktande af
ortens för jordbruk mindre gynnsamma förhållanden
blir ett utsträckt arrendesystem
alltid mindre lämpligt.

Bjur åker.

Ja, emedan arrendatorerna ej utan stor
skuldsättning kunna köpa inegojord å bolagshemman.

Delsbo.

Nej, icke med nu gällande lagstiftning
angående arrendeförhållanden.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Jerf so
och Undersvik samt jakande från socknen
Barns jo.

I öfrigt svaras:

( Ljusdal.

Ja, men befolkningen lämpar sig icke för
| arrendesystemet.

Färila.

1. Nej, ingen har velat arrendera kyrkoherdebostället,
då det arrendevillkoret varit
uppställdt, att jorden skall skötas väl.

2. Erfarenheten från andra orter lär,
att en utsträckning af arrendesystemet ingalunda
är önskvärd.

Los.

På bolagshemman kan annat system ej
gerna lämpa sig.

Arbrå.

»Icke af större, men väl mindre.»

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Luna,
Attmar, Stöde och Torp.

I öfrigt svaras:

B or g sjö.

1. Obetingadt nej. Arrendesystemet undertrycker
den frie medborgaren och skapar
slafvar.

2. Nej, jordbruket lemnar icke tillräcklig
afkastning.

340

FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.

Hafveri).

Nej, arrendelag önskvärd. Det nuvarande
tillståndet demoraliserar och förslöar
arrendatorerna, som äro helt och hållet beroende
af arrendegifvaren.

Selånger.

Nej, ty jordarealen är i allmänhet liten.

Sättna.

Både nej och ja. Hittills hafva arrendatorerna
haft det någorlunda, men det
blir nog sämre år från år.

2. Medelpads Östra fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Indal,
Indals-Liden, Skön och Njurunda.

I öfrigt svaras:

Holm.

Nej, arrendatorerna försumma jordbruket
och måste i de flesta fall antingen helt och
hållet eller delvis understödjas af kommunen.
Arrendesystemet skapar endast bolagsslafvar
och är till förderf för orten.

Timrå.

Det kan under vissa förutsättningar tilllämpas
inom orten.

Ljustorp.

Nej, icke så länge hufvudintresset rör
sig om biförtjenster och icke om jordbruket.

Hässjö.

Mycket beror på arrendevillkoren. Dock
kan man lika lätt taga sig fram på ett
arrendehemman, som å en genom skuldsättning
förvärfvad egendom, ity att arrendesumman
icke är så stor, som räntan skulle
blifvit å köpeskillingen. Härvarande bolag
låta arrendatorerna intjena arrendesumman
genom timmerkörning,

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Säbrå,

Stigsjö, Häggdånger, Gudmundrå, YtterLännäs,
Dal, Styrnäs och Skog samt jakande
från socknarna Hemsö, Boteå och
Sånga.

I öfrigt svaras:

Viksjö.

Nej, enär arrendatorerna sakna lust och
förmåga att göra något för hemmanens förbättrande,
ej heller synas vilja befatta sig
med frågor rörande det allmänna och endast
så att säga lefva för dagen.

Högsjö.

Ehuru arrendekontrakten härstädes äro
hållna i en - särdeles human stil och alla
arrendatorer synas vara belåtna dermed,
hade det varit bättre, om alla bolagshemman
stannat i böndernas ego.

Ofver-Lännäs.

Nej, icke i den form, hvari det nu förekommer.

Nora.

1. Svar saknas.

2. Arrendeprincipen låter icke väl förena
sig med folklynnet och frihetskänslan.

4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Ed,
Multrå, Långsele, Graninge, Besele, Edsele
och Bodutn samt jakande från socknen
Sollefteå.

I öfrigt svaras:

Adals-Liden.

1. Nej, sjelfeganderätten sporrar till bättre
skötsel af jorden.

2. Det är alldeles olämpligt, i det att
allt får förfalla. Arrendatorn är likgiltig
äfven för hvarje arbete, som kan vara till
gemensamt gagn för byn.

Junsele.

1. Ja, likaväl som i andra delar af vårt
land, blott arrendatorerna här få åtnjuta

FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.

341

samma skydd af lagen, som i det öfriga
Sverige.

2. Ingalunda.

3. Nej, icke som det nu är.

Helgum.

Nej. Det borde fota sig på ordentliga
skriftliga aftal på längre tid, hvarjemte kontroll
öfver jordbrukets skötsel och husbyggnad
borde förekomma, kanske i någon likhet
med s. k. ekonomisk besigtning å allmänna
boställen.

Tåsjö.

Nej, icke på nuvarande grunder och tilllämpningssätt.

5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Ullånger, I
Vibyggerå, Sidensjö och S/corped.

I öfrigt svaras:

Nordingrå.

1. Nej.

2. Det är omöjligt att få en arrendesumma,
som motsvarar afkastningen af det
i hemmanet nedlagda kapitalet, och dock
riskeras, att efter arrendetidens utgång hemmanet
återlemnas i sämre skick än det,
hvari det mottogs.

Nätra.

Nej. Det har visat sig helt och hållet

olämpligt, utom i ett fall: kyrkoherdebostället,
som arrenderas af en driftig och
kunnig jordbrukare.

Anundsjö.

1. Icke lämpligt för gamla odalhem -man. För ny byggeshemman synes det vara
det enda, som kan bibehålla dem från undergång.

2. Ja.

3. Nej.

6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
j besvarats nekande från socknarna Själevad,

1 Arnäs, Gideå och Trehörning sjö.

I öfrigt svaras:

Mo.

Det är skadligt för hela Norrland och
vållar jordbruksnäringens försämrande.

Björna.

Nej, ty det kan ej anses lämpligt för orten,
att en sjelfegande bondeklass försvinner.

Grundsunda.

1, 2. Nej. Olägenheterna så mångahanda,
att de knappt kunna nämnas. Onskvärdt
vore, om systemet afskaffades, och i
stället för arrendatorer skapades sjelfständiga
jordegare.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Borgvattnet,
Bodsjö, Sundsjö, Brunflo, Lockne,
Näs och Hackas,

I öfrigt svaras:

Bagunda.

1, 2. Systemet kan vid nu rådande förhållanden
ej gerna undvikas.

3. Ja, lika väl som å andra orter, hvilka
sakna afsättning för landtbruksprodukter,

342

FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.

Helle sjö).

Nej, det är ett utmärkt medel att alstra
oföretagsamma och liknöjda menniskor.

Hås jo.

Nej. Arrendatorskåren utgöres vanligen
af personer, för hvilka det på ett eller annat
sätt »gått utfor», eller som sakna kraft
att på annat sätt taga sig fram. En höjning
af arrendatorernas sociala, ekonomiska
och etiska ställning är oundgänglig, om
systemet skall bibehållas.

Fors.

1, 2. Något annat system kan under
nuvarande förhållanden ej ifrågakomma,
derest ej bolagshemman skola lemnas öde.

Stugun.

1. Nej, icke i något afseende. Skall ej
Norrland bli ett andra Irland, der den sjelfegande
klassen ej vidare finnes, är tiden
för lagstiftningsåtgärder nu inne.

2. Jordbruket å bolagshemman torde
icke kunna på annat sätt uppehållas. Ett
verkligt arrendesystem, grundadt på skriftliga
aftal å längre tid, exempelvis 20 års
brukningsrätt, skulle vara oändligt att föredraga
framför de fullkomligt lösliga och
rättslösa grunder, hvarå flertalet brukare |
sitta, till uppenbar skada för jordens skötsel, j

Refsund.

Nej, men något annat och bättre är ej j
kändt.

Nyhem.

Systemet, sådant det här förekommer, j
borde bannlysas, emedan det förstör jord- j
brukets utveckling.

Bräckc.

Nej, enär jordbruket icke utan biinkomster
kan lemna tillräcklig inkomst för fyllande
af en medelstor familjs lefnadsbehof,
allra minst om af jordbruket skall hemtas
jemväl arrendesumman.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Lit, Kyrkås,
Häggenås, Föllinge, Hotagen, Näskott
och As.

I öfrigt svaras:

Laxsjö.

Det är jordbrukets förderf. På grund
af den odlade jordens obetydlighet i
förhållande till skogsmarken, blir arrende
mot erläggande af utskylderna för hela hemmanet
ofta i hög grad betungande. Hänsyn
till arrendator fattigdom hindrar ofta
en rättvis beskattning, som bolaget undgår.

Hammerdal.

1. Det är en nödfallsutväg, som ej kan
undvaras.

2. Nej.

Gåxsjö.

Icke under nuvarande förhållanden, det
är ock stridande mot folkandan.

Ström.

1. Nej,

2. Ja,- om en lämplig arrendelag kommer
till stånd.

Alanäs.

1. Nej.

2. Nej. Arrendetiden för kort och derigenom
hämmande jordbrukets utveckling.

Frostviken.

1. Systemet, sådant det tillämpas, är
skadligt.

2. Nej.

Bödön.

Nej, icke gerna, enär det oftast förekommer
små jordbruk.

Aspås.

Nej, bättre arrendelagstiftning fordras.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Sunne

FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.

343

Frösön, Hallen, Norderön, O viken, Myssjö,
Undersåker, Mörsil, Åre, Offerdal och
Alsen.

I öfrigt svaras:

Marby.

1. Nej.

2. För bondehemman ej att rekommendera,

Kall.

Nej, icke såsom nu är fallet, då hemmanen
i de flesta fall utarrenderas på endast
1 år i sänder.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl_ angifvits,.
besvarats nekande från socknarna Linsell,
Elfros, Storsjö och Vemdalen.

I öfrigt svaras:

Kerg.

1. Ja, för tillfället, då förre egaren eller
hans söner sköter hemmanet, men i längden
icke. Arrendesystemet är olämpligt jemväl af
den anledning, att, när arrendatorn blir orkeslös,
han med sin familj blir hemlös och blottställd
för fattigdom och nöd. I Bergs socken
har dock arrendesystemet pågått under
för kort tid för att lemna någon erfaren- !
het härutinnan.

2. Nej.

Asarne.

1. Det är i alla afseenden förkastligt.
En sjelfegande bonde, som har medvetande
om, att hvad han nedlägger i arbete på
jorden kommer honom till del, kan icke
existera enbart å jordbruket, än mindre en
arrendator som sitter å fastigheten endast
för dagen. Härtill kommer, att de norrländska
arrendatorerna sakna det moraliska
stödet af att hafva en personlig egare att
hålla sig till. Här är egendomsherren ett
aktiebolag, som i de allra flesta fall är företrädt
—t närmast arrendatorerna —- af

s. k. uppkomlingar eller'' faktorer, som anse
sin plats hos bolaget vacklande, om de sköta
arrendatorerna så, att dessa kunde med arbete
och sparsamhet någorlunda förkofra
sig, och af hvilka arrendatorerna riskera
att blifva oriktigt behandlade och kommenderade
att förrätta arbeten, som sedan
föranleda rättegångar. Arrendatorerna böra
vara underkastade offentlig kontroll såsom
garanti mot godtyckligt behandlingssätt från
bolagens sida.

2. Det är ingalunda lämpligt, då derigenom
w jordbruket inom kort råkar i än
större lägerall, än hvari det f. n. ligger.

Klöfsjö.

Nej, ty brukaren har mindre intresse för
den jord, som han ej eger och från hvilken
han hvilken dag som helst kan uppsägas
till afflyttning.

Kätan.

Nej, åtminstone icke under nu rådande
arrendesystem. Intet är mera nödvändigt
än en efter grundlig utredning tillkommen
arrendelag. Så länge sådan saknas,
äro arrendatorerna prisgifna äfven åt
godtycket hos sådana bolagsombud, som
sakna alla känslor för billighet och rättvisa.

Sveg.

1. Nej.

2. Nej, ty jordbruket försämras derigenom.

Lillherdal,

1. Nej, icke det nuvarande, men skulle
arrendetiden omfatta minst 20 år, torde
systemet möjligen vara lämpligt. Dock
synas infödingarna vara mindre lämpliga
såsom arrendatorer, enär de äro födda i
oberoende och anse sig vara mer eller mindre
i träldomstillstånd, hvarvid känslan af
tryck med eller utan skäl verkar demoraliserande.

2. Nej. Omöjligen, såsom ledande dels
till jordbrukets förfall och dels dertill, att

344

FRÅGAN 23. S0CKENOMBUI».

ortens befolkning förblir beroende af bolagen.

Ytter-Hogdal.

Om ock å ena sidan arrendesystemet
måste anses såsom en öfver hufvud taget
olämplig form för jordbesittning, så finnes
dock å andra sidan icke något förhållande,
som gör detsamma mindre lämpligt
för denna ort än för andra.

Öfver-Hogdal = Ytter-Hogdal.

Hede. ,

I framtiden, då af naturliga skäl skogsafverkningarna
komma att i högst väsent -

lig mån minskas, kan arrendesystemet ej
rekommenderas, så vida icke andra och
bättre konjunkturer inträda.

Tännäs.

Nej, ty landtbrukets afkastning å denna
ort är ej större, än att jordbrukare behöfva
fullt fria händer, d. v. s. vara sjelfegande.
Det lämpar sig ej heller för folklynnet, som
är mycket ömtåligt i afseende å oberoende.
Medvetandet att icke ega den torfva, han
brukar, verkar hos landtmannen i denna
trakt lätteligen missmod och håglöshet.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Bjurholm,
Säfvar och Bygdeå.

1 öfrigt svaras:

•>

Nordmaling.

Ja, under förutsättning att arrendena
grunda sig å skriftliga kontrakt på längre tid.

Umeå.

1. Nej.

2. Nej, ty befolkningen betraktar arrendesystemet
såsom slaflif, utan utsigt till
sjelfständighet.

Vännäs.

Nej, om den sjelfegande endast med svårighet
kan hafva sin bergning af jordbruket,
ehuru han sköter sin jord med största
omsorg, så är klart, att svårigheterna måste
bli än större för arrendatorn.

Degerfors.

1. Svar saknas.

2 = Vännäs.

2. Skellefteå fögderi.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Skellefteå,
Byske, Jörn, Norsjö, Löfånger, Nysätra
och Malå.

I öfrigt svaras:

Burträsk.

1. Nej.

2. Det är nödvändigt i anseende till det
stora antal hemman, bolagen ega inom
socknen.

3. Lappmarksfögderiet.

Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Örträsk,
Vilhelmina och Tärna.

I öfrigt svaras:

Lycksele.

1. Nej. Andra lösa arbetare visa mera
energi för att skaffa sig eget hem och en
sjelfständig ställning. Bolagsarrendatorn
deremot förslöas i saknad af eganderätt till
jorden. Osäker i sitt innehaf, visar han
föga intresse för jordbruket och lifnärer sig
helst med tillfälliga arbetsförtjenster, hvilka

FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.

345

emellertid snart bli otillräckliga, då familjen
tillväxer. Felet ligger i icke ringa grad
hos folket sjelf t.

2, 3. Nej, icke så, som det nu tilllämpas.

Stensele.

Nej, ty då utsigt till förvärf af eganderätt
till jorden icke finnes, slappas arbetslusten.
Yäl händer, att ett bolag lofvar
arrendatorn att framdeles bli egare till större
eller mindre del af hemmanet, men de obotfärdigas
förhinder lägga sig gång efter annan
i vägen härför.; När slutligen den
tröttnande arrendatorn begär bestämdt besked,
kan bolaget sälja fastigheten till annat
bolag, som åberopar att »köp bryter
lega». Så får arrendatorn antingen finna
sig i de villkor, den nye egaren föreskrifver,
eller ock gå ifrån den med kostnad
och träget arbete förädlade jorden.

Sorsele.

Nej, icke såsom det hittills förekommit.

Asele.

Nej, med hänsyn såväl till jordbrukets
som den allmänna kulturens utveckling, om
ock medgifvas må, att vissa med detsamma
förbundna olägenheter kunna i någon mån
minskas.

Fredrika.

1. Svar saknas.

2. Ja, om arrendena grundas å skriftliga
kontrakt och icke å muntliga, hvilka
göra arrendatorn nästan rättslös, och om arrendetiden
tages så lång, att arrendator
finner med sin fördel förenligt att nedlägga
arbete och kostnad å arrendehemmanets
skötsel och förbättring.

Dorotea.

1. Nej, arrendesystemet är väl den enda
form, hvarunder jordbruk kan bedrifvas å
bolagshemman, men det undertrycker i betydlig
grad arrendatorernas sjelfkänsla och
oberoende samt befordrar deras modlöshet
och slafviska beroende.

2. Nej.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1, 2. Nej.

Elf sky.

Väl är arrendatorernas ställning någorlunda
god, men detta beror på goda arrendevillkor.
Som emellertid arrendesystemet
faktiskt icke främjat jordbrukets utveckling,
torde systemet icke vara lämpligt.

Arvidsjaur.

På den låga ståndpunkt jordbruket för
närvarande befinner sig, gifvas ej många
jordegendomar, hvilka kunna med fördel
utarrenderas. De sämre jordbrukslägenheterna
lemna i bästa fall endast hvad som
är nödvändigt för brukarens egen existens

och ej sällan icke ens så mycket. I alla
händelser är jordbrukarens ställning ojemförligt
bättre, om han sjelf eger det hemman,
han brukar, än om det tillhör andra.

Arjepluog.

Arrendator saknar i regel intresse för
hemmanets förbättring.

2. Luleå fögderi.

Öfver-Luleå.

Nej.

Edefors.

Nej, en för båda parterna af passad arrendelag
med stadgad arrendetid af exempelvis
15 — 20 år vore högst behöflig och
skulle kunna komma att mycket gagna
jordbruket.

346

FBÅGAN 23.

SOCKENOMBUD.

3. Kalix fögderi.

Båneå.

1 Ja, efter de lagar, som nu gifvas.

2. Nej.

Neder-Kalix.

1. På inga villkor, emedan det ej ligger i
norrbottningarnas intresse att ärbeta på jord,
som tillhör annan.

2. Ja, troligen.

Ofver-Kalix.

Öfver hufvud icke.

Gellivare.

Så till vida, att en bolagsåbo kan, under
förutsättning att det finnes tillfälle till biinkomster,
å jordbruket förskaffa sig en
torftig bergning. Jordbruket lider emellertid
af arrendesystemet, enär tillräckligt intresse
för jordens häfd och förbättring icke
finnes hos åborna, hvilka dessutom äro urståndsätta
att betrygga sin ålderdom och
derför ofta falla fattigvården till last. Arrendesystemet
är emellertid oundvikligt till
följd af det beklagansvärda förhållande, att
jorden genom att öfvergå i bolagens händer
beröfvats sitt stöd af skogen.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

Hittills okändt, antagligen olämpligt.

Karl Gustaf.

1. Antagligen icke.

2. Svar saknas.

Öfver-Torneå.

Det är ofta fördelaktigt för arrendatorn,
men anses åstadkomma, att jorden småningom
kommer i vanhäfd.

Korpilombolo.

1. Obetingadt nej.

2. Det är, såsom det nu ter sig, synnerligen
olämpligt, i det att detsamma kränker
friheten, försvagar karakteren, fördrifver
sjelf tilliten, ökar skuldsättningen och
åstadkommer ett osundt kryperi.

Tärendö och Pajala.

1. Nej, ortens hemman äro nog ej så
gifvande, att de kunna lemna vinst både
åt en egare och åt en arrendator.

2. Nej, emedan hemmanen äro för små,
klimatet hårdt och jorden mager.

Juchasjärvi.

Icke, såsom det för närvarande tillämpas.

jEnontelcis.

Nej.

347

FKAGAN 23. LÄNSMAN OCH KBONOFOGDAK.

Länsmän och kronofogdar.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

Nej.

Sundborns och Vika distrikt.

Med de små hemman eller brukningsdelar,
deri jordbruket i allmänhet är styckadt
inom denna ort, kan arrendesystemet
öfver hufvud taget icke anses lämpa sig.
Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.
Nej.

Stora ''luna distrikt, Ofvanbrodelen.

Ja, i vissa fall, dock måste de mindre
arrendenas innehafvare söka sig biförtjenster
för sin utkomst.

Stora Tuna distrikt, Utombrodelen.

Nej.

Kronofogden.

Särskildt lämpligt kan arrendesystemet
öfver hufvud taget icke anses vara.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

Synes ej vara olämpligt.

Hedemora distrikt.

Svar saknas.

Husby distrikt.

Ja.

By distrikt.

Nej.

Folkärna distrikt.

Utarrendering sker endast i nödfall och
medför gifvetvis egendomarnas försämring.

Kronofogden.

Nej. ‘

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

Med fästadt afseende å de små och spridda
jordområdena, ej lämpligt.

Als distrikt.

Se svaret å frågorna 5—7.

Leksands distrikt.

Nej.

Bättviks distrikt.

Arrendesystemet kan väl öfver hufvud
taget ej anses lämpligt, så vida man vill
tänka sig, att jordbrukaren bör utgöra en
själfständig klass af rikets befolkning, som
skall vara villig till och ega ett verkligt
intresse af att i farans stund försvara ett
eget hem.

Ore distrikt.

Ja, derest bolagen lemna kontrakt, rösträtt
och rimliga arrendevillkor, hvilket nu
icke är förhållandet.

Gagnefs distrikt.

Nej.

348

FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Kronofogden.

Egornas spridda läge betingar nödvändigtvis
mycket billiga villkor, och kan derför
arrendesystemet anses mindre lämpligt för
ortens förhållanden.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

Nej.

Solleröns distrikt.

Olämpligt, när det blir fråga derom i
större utsträckning.

Veng ans distrikt.

.= svaret från Venjans socken.

Orsa distrikt.

Nej.

Elfdalens distrikt.

Nej. Jorden lemnar dertill för ringa afkastning.

Särna distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Nej, jorden lemnar dertill för ringa afkomst.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

Bäst torde måhända vara, om bönder med
egen skog, utöfver husbehof, kunde inköpa
bolagsjord till sambruk med förut innehafvande
jord; eljest är arrendesystemet
att föredraga framför bolagsbrukning.

Nås och Säfsnäs distrikt.

Svårt att bedöma.

Jerna distrikt.

Svårt att bedöma.

Äppelbo distrikt.

Nej, hufvudsakligen af det skälet, att
befolkningen, som af ålder lärt sig sjelfständighet,
icke lämpar sig till arrendatorer,

af hvilka egendomsherre!! vill och kanske
måste fordra, att de uti allt foga sig efter
hans önskningar.

Malungs distrikt.

Nej.

Lima distrikt.

Ja; bättre än om bolagen sjelfva skötte
jorden.

Transtrands distrikt.

Erhållande af arrende gifver den del
af befolkningen, som måst sälja sin jord,
äfvensom andra bostad och bidrag till uppehället.

Kronofogden.

Nej.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

Nej. Jordbruket lemnar icke ensamt nödig
afkastning för brukarens och hans familjs
lefnadsbehof, så vida ej skog till afsalu
eller tillfälle till annan inkomst förefinnes.

Ludvika distrikt.

Nej. Ingen kan gerna lefva på ett arrende
här i orten, om inkomsten skall uteslutande
tagas af den odlade jorden.

Norrbärke distrikt.

Med få undantag äro de på arrende upplåtna
hemman tillhöriga bolag, som med
arrendeupplåtelsen i främsta rummet afsett
att få en del för bergsbruket erforderliga
arbeten utförda af arrendatorerna, hvarigenom
dessa ej heller uteslutande äro hänvisade
att lefva på jordbruket. Då, såsom
förut är nämn dt, arrendehemman i allt fall
skötas tillfredsställande, är ingenting om
systemet att erinra.

Söderbärke distrikt.

Arrendesystemet har i allmänhet till
syfte att åt jordegaren, som i de flesta fall
är bruk eller bolag, utgöra vissa slags ar -

KRAGAN 23. '' LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

349

beten. Arrendatorn är derför ej heller i
allmänhet hänvisad att lefva endast och
allenast af jordbruket. Om systemet kan
man derför ej fälla annat omdöme än, att
det är bra. För öfrigt är i dessa trakter
jordbruket ej hufvudnäringen och kan således
ej lemna sådant resultat, som ett väl

skött jordbruk, t. ex. i Skåne eller Blekinge
m. fl. provinser.

Kronofogden.

Hvad Grangärde socken beträffar, blir
svaret nej; och hvad Ludvika socken angår,
meddelas att arrendesystemet förekommer
obetydligt.

II. Gefleborgs län

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Arsunda distrikt.

Ja.

Torsäkers distrikt.

J a.

Of vansjö och Järbo distrikt.

Ja; landbönderna tillförsäkras vissa inkomster
af arbete med förmånsrätt framför
andra jordbrukare i orten.

Ockelbo distrikt.

Någon olägenhet deraf har ej kunnat förmärkas.

Hamrånge och Hille distrikt.

Ja.

Valbo och Högbo distrikt.

Ja.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

Som bolagen icke lämpligen kunna sjelfva
bruka sina hemman härstädes, torde bortarrendering
till landbönder vara för orten
lämpligare än, om inegojorden frånsåldes.

Söderala distrikt.

Naturligtvis äro sjelfegande bönder att
föredraga framför arrendatorer.

Hanebo distrikt.
j Knappast,
j Mo distrikt.

I Endast å Mo prestgård, kronoliemmanet
j Ede och ett par enskilda hemman finnas
I arrendatorer och. dessa berga sig ganska bra,

Norrala distrikt.
j Nej.

Bollnäs distrikt.

Det anses allmänt synnerligen olämpligt
för orten.

Alfta distrikt.

Af hvad under föregående frågor anförts
framgår, att systemet ej är lämpligt.

Ofvanåkers distrikt.

Svårt att yttra sig om ett arrendesystems
verkningar. Emellertid synes det
; bättre, om egarne sjelfva bruka sin jord.

Kronofogden.

Instämmer i länsmannens i Bollnäs dii
strikt yttrande.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

Ja, likaväl här som annorstädes.

Helsingtuna distrikt.

Under villkor att arrendetiden sättes till
minst 10 , år, lämpar sig arrendesystemet
härstädes.

350

FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Forsa distrikt.

Som bolagen rösta för de utarrenderade
hemmanen, torde från den synpunkten arrendesystemet
kunna anses olämpligt.

Högsta distrikt.

Nej.

Harmångers distrikt.

Nej.

Gnarps distrikt.

Svar saknas.

Bergsjö distrikt.

Nej.

Norrko distrikt.

Nej; på fastigheten belöpande utskylder
och jordens brukningskostnad äro stora i
förhållande till jordens afkastningsförmåga
i nuvarande skick.

Belsko distrikt.

Arrendesystemet kan lämpa sig för orten,
men först sedan en tidsenlig arrendelag
erhållits.

Kronofogden.

Nej, åtminstone icke under nu rådande

förhållanden och med nu gällande lagbestämmelser.
En arrendator ställning är
allt för osäker och arrendatorn kan ej med
visshet beräkna att få skörda frukterna af
sitt nedlagda arbete eller kapital.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

Nej.

Bamsjö distrikt.

Tvifvelaktigt.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

Se svaret å frågan 22.

Jerfsö distrikt.

Nej.

Arkrå och Undersviks distrikt.

Nej.

Kronofogden.

Arrendesystemet torde öfver hufvud taget
få anses mindre lämpligt för ortens förhållanden.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Luna distrikt.

Erfarenhet saknas.

Stöde distrikt.

Nej.

Torps distrikt.

Nej. I orter med energisk och för jordbruk
intresserad befolkning torde saken
ställa sig annorlunda.

Borgsjö distrikt.

Arrendesystemet är här så ringa utsträckt,
att dess större eller mindre lämplighet icke
märkligt framträdt.

Selångers distrikt.

Om ock arrendesystemet icke kan helt
och hållet betraktas såsom olämpligt, är
det dock från flera synpunkter önskvärdt,
att det förekommer i så liten utsträckning
som möjligt.

Kronofogden.

Nej. ''

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

Då i regeln arrendatorerna försumma
jordbruket, försämra jorden, svårligen kunna

FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

351

förmås att deltaga uti för en by gemensamma
arbeten samt i många fall med
sina familjer komma fattigvården till last,
måste arrendesystemet anses vara till förderf
för jordbruket och till en tunga för
kommunerna.

Arrendesystemet kan alltså icke närmelsevis
lämpa sig för ortens förhållanden,
ity att arrendatorerna mest arbeta utom
sitt arrenderade hemman och hafva detta
endast för att hafva bostad och plats att
sätta potatis för vinterbehofvet och föda
någon ko och häst. På detta sättet komma
hemmanen och jordbruket, såsom man säger,
för »fäfot», i synnerhet inom sådana
orter som Indals tingslag, der arrendesystemet
är vidt utbredt,

Sköns distrikt.

Ja.

Timrå distrikt.

Ja, om större arealer arrenderades och
väl brukades, skulle jordbruket väl föda
sin man.

Ljustorgrs distrikt.

Ja.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

På den ståndpunkt jordbruket intager
inom orten och med de tillfällen till annan
arbetsförtjenst, som i allmänhet förekomma,
anses jordarrende ännu såsom ett mindre
lönande utkomstsätt härstädes.

3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.

Säbrå distrikt.

Nej.

Gudmund,rå distrikt.

Att korrekt besvara ofvanstående fråga
torde ej vara lätt. Om densamma framställdes
till bönderna, skulle man alldeles
visst som svar erhålla ett nära nog enstäm -

migt nej, då nemligen dessa anse, att ett
jordbruk utan tillgång till skog till afsalu
ej bär sig. Kunde jorden åter komma i
högre kultur, skulle arrendesystemet med
fördel säkerligen låta sig användas.

Torsåkers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

Nej.

Nora distrikt.

Arrendesystemet är absolut förkastligt.

Kronofogden.

Ja, för så vidt jordbrukskunnigt folk får
hand om jordeu. Flera exempel finnas på,
att söderifrån inflyttade arrendatorer i trakt,
der afsättning fihnes, såsom exempelvis å
prestgårdar i sågverksdistrikt, gjort sig god
inkomst. Äfven hemman, der s. k. rättare
söderifrån anställts, hafva visat sig kunna
bära omkostnaderna och lemna öfverskott.
En dylik från Norra Skåne försäkrade, att
ett rationellt skött arrendejordbruk här uppe
skulle lemna större valuta än ett dylikt i
Skåne, och »egendomligt är väl ej heller
detta», tilläde han, »då man här får 50
öre och dernere 18 öre kannan för mjölken
till exempel.»

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Resele distrikt.

Nej.

Junséle distrikt.

Nej.

Ramsele distrikt.

Kan ej besvaras.

Helgums distrikt.

Ja, dock vore önskligt, att arrendatorerna
i allmänhet under förmånligare villkor än
hittills brukade hemmanen.

352

FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Bodutns distrikt.

Nej, i dela form, det här förekommer,
lämpar det sig icke.

Tåsjö distrikt.

Nog vore det lämpligare, om man kunde
få egen jord att upparbeta, så att man
mera finge arbeta åt sig sjelf.

Kronofogden.

Nej.

5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.

Nordingrå distrikt.

Svar kan ej lemnas.

Nätra distrikt.

Arrendesystemet, i den form det här tilllämpas,
måste anses icke lämpa sig.

Sidensjö distrikt.

Under nuvarande förhållanden är arrendesystemet
ytterst förkastligt.

Anundsjö distrikt.

Till följd af besittningens osäkerhet, är
arrendesystemet förkastligt.

Kronofogden.

I den form, arrendesystemet tillämpas
här i orten, måste detsamma anses vara förkastligt.
Många arrendatorer hafva icke ens
ett skriftligt kontrakt ätt stödja sig på.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevads distrikt.

Nej.

Björna distrikt.

Nej, icke i det skick arrendesystemet nu
j befinner sig.

Arnäs distrikt.

Med hänsyn till hvad förut blifvit anfördt,
torde denna fråga kunna besvaras
nekande.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Såsom förhållandena nu äro, så är det
rådande systemet alldeles förkastligt. Först
och främst bör en arrendelag komma till
stånd, hvars mål bör vara att förbättra och
utvidga den odlade jorden och skaffa arrendatorn
en sådan ställning, att sådant kan,
om ock sakta men säkert, förverkligas.
Vilja bolagen icke öfverlåta sina hemman
till arrendatorer med förenämnda uppgift,
så böra bolagen tillhållas genom lagstiftning
att befordra landets uppodling och förkofran.

Skogsbruk bör icke få hindra lämpliga
egors läggande under plogen. Ty om man
efterräknade, hvad värde afkastningen af ett
i full växtkraft varande och med foder
eller spannmålsväxter bärande tunnland jord
årligen lemnar mot hvad en lika areal på
samma tid af den bästa skogsmark gifver,
så skall man finna, att den kultiverade
marken alltid har företräde. Till skogsbruk
bör derför i regel ingen annan mark
få användas än den, som ej med fördel kan
uppodlas.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Östra fögderi.

Bagunda distrikt.

Svar saknas.

Fors distrikt.

Något annat system kan ju icke komma

i fråga under nuvarande förhållanden, så
vida icke bolagshemmanen skola lemnas öde.

Befsunds distrikt.

Det förefaller, som om bolagens hufvudsakliga
syfte vid hemmanens bortarrende -

PRAGAN 33. LANSMÄN OCH KRONOLOGI)AK.

år,3

rande är att skapa en af dem beroende
fast skogsarbetarekår. Jordbrukets upprätthållande
synes vara bisak. Under sådana
förhållanden måste arrendesystemet leda till
jordbrukets tillbakagång.

Skulle deremot vid hemmanens bortarrenderande
med jordbrukets underhållande
och höjande till hufvudsyfte till arrendatorer
antagas endast intresserade och kunniga
jordbrukare, som erhålla drägliga arrendevillkor
och tillräckligt lång arrendetid,
inses ej, hvarför icke en arrendator skulle
på jordbruket kunna förskaffa sig sin bergning
lika bra som en stor del af bondeklassen,
som måste skuldsätta sig på sina
hemman.

Bräcke distrikt.

Om hemmanen uppdelades i mindre delar,
skulle naturligtvis många flera vara besutna,
och att egna torfvan brukas bättre
än nästans är ju klart.

Brun/lo distrikt.

Svar saknas.

Hackås distrikt.

Nej.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

Ja, för att skaffa ett hemman åt mången
utan medel.

Föllinge distrikt.

Det i allmänhet förekommande systemet,
att hemmanen ej bortarrenderas på någon
viss, längre tid, är för ortens förhållanden
olämpligt.

Hammerdals distrikt.

Ja, härstädes lika lämpligt som på andra
orter. Visserligen skötas de åt arrendatorerna
anförtrodda hemmanen i allmänhet

dåligt, men skulle arrendesystemet borttagas,
torde af bolagshemmanen ej blifva annat
än skogsmark.

Ströms distrikt.

Nej, men orsakerna ligga kanske mera i
befolkningens skaplynne än i ortens förhållanden
i öfrigt.

Frostvikens distrikt.

Arrendesystemet, sådant det här tillämpas,
är ovillkorligen skadligt.

Bödöns distrikt.

Nej.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

Nej.

Ovikens distrikt.

Nej.

Undersåkers distrikt.

Nej.

Mörsils distrikt.

Nej, arrendesystemet är högst olyckligt
för ortens förhållanden och borde till hvad
pris som helst afskaffas. Bolag bör derför
aldrig få förvärfva inegojord.

Offerdals distrikt.

Då jordbruket enbart för sig, såsom förut
anmärkts, ej bär sig, kan synas, som arrendesystemet
ej skulle vara lämpligt, men
för en familj med mindre tillgångar kan
det vara fördelaktigt att bredvid annat arbete,
som förskaffar direkt inkomst, hafva
ett jordbruk, som lemnar, utom bostad, det
väsentligaste af de naturaprodukter, som erfordras
för familjens uppehälle. Arrendesystemet
bör sålunda ej förkastas.

354

Alsens distrikt.
Svar saknas.

FRÅGAN 23. LÄNSMAN OCH KRONOROGDAfi.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

Frågan i dess invecklade form kan icke
besvaras annorlunda, än att, då bolagen
äro tvungna att hafva arrendatorer å hemmanen,
ett arrende å bolagens hemman,
såsom det hittills förekommit, bor vara
mera lönande för arbetaren än ett arrende
utaf en sjelfegande bondes hemman.

Iiätans distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Svegs distrikt.

Jorden sköttes nog bättre, om det ej
förekomme.

Lillherdals distrikt.

Med lättare kommunikationer och drifvet
i stor skala, skulle arrendesystemet i en
driftig mans hand möjligen kunna slå bra
ut för båda parterna; men sådant det nu
bedrifves, går det ej och synes derför olämpligt.

Ytter-Hogdals distrikt.

Nej.

Hede distrikt.

Nej, då arrendatorerna mera uteslutande
egna sig åt skogsarbeten, än de sjelfegande
bönderna, följer, att jordens skötsel å bolagens
hemman småningom kommer att i
högre grad åsidosättas än å de sjelfegandes
hemman.

Tännäs distrikt.

Nej.

Kronofogden.

Nej; icke som det nu ter sig.

Bolagen, som köpt hemmanen för sko -

gens skull, hafva icke eller hafva åtminstone
ej ådagalagt lust eller förmåga att
upprätthålla än mindre utveckla de jordbruk,
som medföljt hemmanen. Jordbruket
betraktas som ett oundvikligt bihang
till skogsmarken, ett bihang, som
antagligen kostat bolagen rätt afsevärda
summor. I stället för att öfverlemna öfverinseende
t öfver jordbruket åt kunniga, för
ändamålet tillsatta personer hafva bolagen
lagt detta arbete på sina för trävarurörelsen
anställda tjensteman, hvilka i regel
sakna både tid och förmåga att egna åt
detta arbete, äfven om de tillätes betrakta
det annat än som en bisak. Då jordbruket
äfven i den sjelfegandes hand endast
med stor arbetsamhet, omtanke och sparsamhet
ger egaren sitt uppehälle, är det
klart, att det kan gifva bergning åt en arrendator,
blott om han antingen har den
sjelfegandes kunskap i och intresse för jordens
skötsel eller om han får tillfälle till
biförtjenst eller direkt understöd. Bolagen
hafva icke kunnat anskaffa arrendatorer af
det förra slaget; de hafva måhända ej velat
gifva dem den sjelfständiga ställning
mot sig sj elfva, som dylika arrendatorer
kräfva; skälet må hafva varit hvilket som
helst, de hafva fått åtnöja sig med arrendatorer,
som för sitt uppehälle äro hänvisade
till skogsarbetet. Ofta nog antages en
skogsarbetare, som intjenat medel till uppsättande
af jordbruksinventarierna, till arrendator.
Hvilket intresse af jordens skötsel
en sådan kan ha, är lätt insedt. Då
egorna vanhäfdas och jordens afkastning
minskas, nödgas bolagen ersätta på hemmanen
hvilande födoråd med kontanta medel;
då husen förfalla, få de både nybygga
och underhålla dem; då arrendatorn ej kan
få sin utkomst af hemmanet, nödgas de
bereda honom arbete i skogen, hvarigenom
ytterligare arbetskraft dragés från jorden,
och ibland nödgas de träda emellan för utgörande
af hemmanets onera och utskylder.
Att en sådan ordning är olidlig och i läng -

FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

355

den omöjlig, ej minst för bolagen sjelfva,
är uppenbart.

Huruvida arrendesystemet kan lämpa sig
för orten, om bolagen lägga sig mera vinn
om jordens skötsel, och om förhållandena
mellan egare och brukare reglerades genom
lag, derom torde fråga kunna uppstå; dock
torde saken ej vara omöjlig, om man får
döma af det exempel, som ter sig i det
sätt, hvarpå det lyckats kronan att utarrendera
sina för renbetesfjellens utvidgning

inköpta hemman. Dessa arrendatorer få
betala onera och utskylder, de få i regel
både nybygga, och underhålla husen, de få
ofta nog ansvara för födoråd och de tillhållas
att ej vanhäfda jorden, och dock
lefva de på hemmanen, om ock ofta nog
torftigt; de hafva att lita till sin egen kraft,
men behöfva ej rädas en tjenstemans godtycke,
utan hafva rättvisa att förvänta och
få den.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

Ja, under förutsättning att arrendena
grundas på skriftliga kontrakt på längre tid.

Bjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

Nej, befolkningen betraktar arrendesystemet
såsom slaflif utan någon utsigt till
sjelfständighet.

Umeå Norra distrikt.

Nej.

Vännäs distrikt.

Nej.

Säfvars distrikt.

Nej.

Degerfors distrikt.

Mången arrendator, som under längre tid
innehaft arrende, reder sig utmärkt väl, har
uppfostrat stor familj, har fullständig kreatursbesättning
och öfrig egendom och mången
gång penningar utlånade samt för ett
sorgfritt och lyckligt lif. Motsatsen förekommer
dock rätt ofta. Att detta varit
systemets fel kan dock ej påstås, då det

kanske lika mycket varit individens fel.
Öfver hufvud torde dock kunna sägas, att
arrendesystemet lämpar sig efter denna orts
förhållanden nära nog lika väl som på andra
ställen. Det har sina fördelar och sina
stora olägenheter.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

Nej.

Skellefteå Norra distrikt.

Nej. Derest bolagen bättre vinnläde sig
om att å sina hemman nedsätta driftiga
och flitiga arrendatorer, samt dessa senare
undfinge besittningsrätt till hemmanet under
exempelvis 30—50 år, så vore det
mycket antagligt, att bolagshemman i allmänhet
icke komme att stå efter bondehemman
i fråga om skötsel och afkast -

356

FRÅGAN 23. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

ning. Högst erforderligt är, att arrendator
underkastas kontroll medelst s. k. ekonomisk
syn.

Byslce distrikt.

Svar saknas.

Järns distrikt.

Nej, för ingen del.

Nor sjö distrikt.

Nej.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

— svaret från Nysätra socken.

Mala distrikt.

Nej.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

Derest arrendekontrakten kunde följas,
hvilket emellertid i regel icke sker, torde
systemet måhända vara till fyllest.

Stensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

Arrendesystemet, sådant det hittills förekommit,
anses ej lämpa sig för ortens förhållanden.

Åsele distrikt.

Arrendesystemet medför stora olägenheter
och bör så mycket som möjligt inskränkas,
om det ej kan upphäfvas.

Fredrika distrikt.

Under förutsättning att arrendatorerna
erhålla full garanti för arrendets orubbliga
bestånd under 50 år och få rätt att dessförinnan
öfverlåta arrendet till barn eller
anförvandt samt att efter nämnda tids utgång
sj elfva få nytt kontrakt på ytterligare
50 år, skulle arrendesystemet kunna tillämpas
utan större olägenhet.

Vilhelmina distrikt.

Nej, enär jordbruket står lågt och arrendegifvarens
intressen icke hafva något med
utvecklingen af jordbruk att skaffa.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

Nej.

Kronofogden

har svarat såsom sockenombud.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Fiteå Södra och Fiteå Norra distrikt.
Nej.

Elfshy distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

Nej, icke i dess nuvarande form; men
om arrendatorerna finge för sig och sina

rättsinnehafvare kontrakt å 15—20 år och
sålunda tillförsäkrades ersättning för sitt odlingsarbete,
skulle säkerligen bättre förhållanden
inträda.

Arjepluogs distrikt.

Nej, enär å ena sidan bolagfen i allmänhet
äro för njugga att bekosta hemmanens
upparbetande och å andra sidan arrendatorerna,
hvilka icke med visshet veta, huru

FRÅGAN 23. RÅNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

357

länge de kunna blifva qvar å hemmanet,
icke ega det intresse och ej heller de medel,
som erfordras, för att de sjelfva skulle
vidtaga några mer omfattande jordbruksföretag,
samt äro hänvisade för sin existens
att under de år, då skogen för hemmanet
neddrifves, söka sig arbetsförtjenst på annat
håll.

Kronofogden.

Nej. ''

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

Arrendatorer finnas ej inom distriktet.

Öfver-Luleå distrikt.

Nej.

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Nej. ''

3. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

Nej, icke i allmänhet; men om garantier
funnes för att arrendatorernas ställning
blefve så god, som deras är, hvilka tillhöra
ett större bolag inom orten, skulle arrendesystemet
lämpa sig för ortens förhållanden.
Särskildt borde något göras för att de ej —
såsom nu är fallet — kunna när som helst
vräkas utan att få ersättning för det arbete,

de nedlagt å det af dem arrenderade hemmanet.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Öfver-Kalix distrikt.

Arrendesystemet måste anses mindre
lämpligt, enär det för med sig, att jordbruket
icke skötes så som sig bör.

Gellivare distrikt.

Nej.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder- Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

Arrendatorer finnas icke inom distriktet.
Öfver-Torneå distrikt.

Okändt.

Korpilomholo distrikt.

Ej särdeles.

Pdjala distrikt.

Svar saknas.

Juckasjärvi distrikt.

Nuvarande arrendesystemet bör betecknas
såsom rent af förderfligt.

Enontekis distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Svar saknas.

858

FRAOAN 23. DOMHAFVANDE.

Domhafvande.

I Kopparbergs län.

Falu domsaga.

Hänvisas till hvad under föregående frågor
anförts.

Hedemora domsaga.

Svar saknas.

Ofvan-Siljans domsaga.

Nej. Brukningsdelarna äro för små och
jorden till sitt läge för mycket spridd.

II. Qefleborgs län.

Gestriklands domsaga.

J a.

Södra Helsinglands domsaga.
Arrendesystemet synes'' i denna domsaga
ej hafva någon framtid.

Norra Helsinglands domsaga.

Systemet kan nog vara lämpligt, men
svårigheten att få lämpliga arrendatorer är
mycket stor.

Vestra Helsinglands domsaga.

Nej.

III. Vesternorrlands län.

Ångermanlands Södra domsaga. omfattning; frågan måste redan af don orsa Arrendehemman

finnas ej i någon större ken lemnas obesvarad.

IV. Jemtlands län.

Herjeådalens domsaga.

Under förutsättning af lämpliga villkor
och emedan rikliga tillfällen till arbetsförtjenster
för arrendatorn och hans hästar
under hela vintern här förefinnas, bör ett
jordbruk kunna bedrifvas med samma fördelar
af en arrendator som af den sjelfegande.
Arrendatorn slipper tungan af byggnaders
uppförande och underhåll, då bola -

gens hemman i de flesta fall bruka vara
försedda med nya — eller i jemförelse med
böndernas — åtminstone mycket bättre underhållna
hus. Virke till ved och annat
husbehof har han rättighet att taga af skogen,
och den ekonomiska hjelp, han stundom
kan behöfva, lära bolagen sällan neka
att lemna honom.

frågan 23. Domhafvande.

359

V. Vesterbottens län.

Vesterbottens Norra domsaga.

Nej.

VI Norrbottens län.

Piteå domsaga.

Frågan besvarad med hänvisning till svaret
från kronofogden i Piteå fögderi.

Luleå domsaga.

Svar saknas.

Kalix domsaga.

Arrendesystemet lämpar sig troligen icke
för ortens förhållanden, enär jordens afkastning
torde lemna ringa öfverskott öfver arbetskostnaden.

Landtmäteri staten.

1. Kopparbergs län.

1—10. Nej.

11. Nej.

12. (Jerna socken.) Ja.

13. Arrendesystemet inom orten lämpar

sig icke, emedan derigenom mycket löst folk
inflyttar såsom arrendatorer, hvilka sedermera
i en snar framtid till mer eller mindre
del komma fattigvården till last.

14. (Mora och Orsa socknar.) Nej.

II. Qefleborgs län.

1. Ja, om arrendetiden utsträckes och
der arrendehemmanen äro belägna i närheten
af större samhällen och industriella
inrättningar, hvarest afsättning finnes för

jordbruksprodukter, samt för öfrigt å trakter
med tillfälle till biförtj enst.

2. Ja, i synnerhet intill större samhällen
och industricentra, der afsättning vinnes för

360

FRAGAN 23. LANDTmXtERISTATEN.

jordbruksprodukter och eljest lemnas tillfälle
till biförtjenster.

3. Ur jordbrukssynpunkt torde arrendesystemet
ej kunna anses lyckligt. Åtminstone
fordras, att arrendetiden göres tillräckligt
lång samt att belägenheten är nära
intill industricentra, så att god afsättning
finnes för ladugårdens produkter. — En art
af arrenden hafva varit de s. k. lifstids- och
50-årsbesittningarna, hvilka i allmänhet
visat goda resultat, men dessa, som mesta -

dels tillkommit för att ur hemman utlösa
syskon i stället för att dela hemmanet,
blifva mer och mer sällsynta, enär de tydligen
utgjort en orättvisa till förmån för
den, som fått öfvertaga hemmanet.

4. (Ockélbo socken.) Ja, arrendevillkoren
äro i allmänhet humana.

5. (Södra Helsingland.) Nej.

6. (Norra och vestra Helsingland.) Helsingarna
blifva oftast dåliga arrendatorer.

III. Vesternorrlands län.

1. (Sollefteå, Resele och Ramsele tingslag.
) Icke efter nuvarande system. Härför
torde erfordras särskilda lagbestämmelser.

2. (Norra Ångermanlands nedre del.)
Nej.

3. Nej. Den jordbrukande befolkningen
måste vara sjelfegande för att icke jordbruket
skall alldeles förfalla. Små hemman

med något mer än husbehofsskog torde vara
de fördelaktigaste.

4. (Torps socken.) Nej. Jordbruken äro
här i allmänhet för små och arbetskraften
för dyr. Man har exempel på, att bolagen,
då de stundom äro nödda att utarrendera,
lemna jorden för ingenting, om blott arrendatorn
betalar hemmanets utskylder.

IV. Jemtlands län.

Arrendesystemet anses öfver hufvud taget omsorg, att den gifver någon behållning i
ej lämpa sig någonstädes. Endast den, som längden,
sjelf eger jorden, kan sköta den med sådan

V. Vesterbottens län.

1 5. Nej. j 9. Arrendesystemet är för orten ej lämp 6.

(Lycksele socken.) Nej, åtminstone ligt på grund af befolkningens skaplynne,

icke pa det sätt det nu tillämpas. 10. Svar saknas.

7, 8. Ingalunda.

FRÅGAN 23. LANDTMÄTERISTATEN.

361

VI. Norrbottens län.

1. Deltagit i yttrandet från hushållningssällskapets
förvaltningsutskott.

2. Här ej mer än på andra trakter af
landet.

3. Något egentligt arrendesystem förekommer
väl ytterst sällan i dessa trakter,

men det torde väl aldrig visat sig j em för
ligt med det sjelfegande brukningssättet.

4. Nej.

5. Nej.

6. Nej.

Skogsstaten.

I. Gefle-Dala distrikt.

Kopparbergs revir.

Nej.

Öster-Dalarnes revir.

Endast den sjelfegande lägger sig vinn om
att vidga och förbättra den jord han innehar.

Surna revir.

Se svaret å frågan 13.

Transtrands revir.

Då jorden vanligen är af dålig beskaffenhet,
så att den icke afkastar mer, än att den
gifver en låg dagspenning åt den, som brukar
den, kan ingen, med utsigt att förtjena,
gifva något arrende, och anses med anledning
deraf, att arrendesystemet ej lämpar
sig för orten.

Vester-Dalarncs revir.

Arrendesystemet är från flera sidor sedt
olämpligt, enär ej blott sjelfva befolkningen

utan äfven kommunernas angelägenheter
komma i beroende af bolagen.

Gestriklands revir.

I allmänhet hafva bolagsarrendatorerna det
vida mindre bekymmersamt och derför bättre
än de sjelfegande. Att en väsentlig del af
hemmansbrukarne skall vara beroende af
bolagens tjenstemän, måste dock anses olyckligt
och bör med alla medel motverkas, då
man väl får antaga, att den, som med full
eganderätt besitter ett hemman, skall deråt
egna större intresse än den, som endast
brukar en annans.

Vestra Helsinglands revir.

Från den synpunkt att befolkningen här
synnerligt håller på frihet och sjelfständighet,
kan arrendesystemet särskildt för orten anses
mindre lämpa sig. Men andra särskilda
ortsförhållanden, som kunna anses göra detta
system olämpligt, finnas icke. Erkännas

362

FRÅGAN 23. SKOGSSTATEN.

bör dock, att bolagen här lemna sina arrendatorer
ett mycket stort mått af frihet.

Norra HelsinglancLs revir.
Arrendesystemet torde vara fullt lika berättigad!
här som annorstädes.

Öfverj ägmästaren.

Se under Litt H: särskilda yttranden.

II. Mellersta Norrlands distrikt.

Medelpads revir.

Arrendesystemet lämpar sig nog för orten
och mången, som kan vara i tillfälle att inköpa
en hemmansdel, föredrager ett godt
arrende.

Hernösands revir.

Nej, ty i allmänhet sköta de allra flesta
arrendatorer sina gårdar dåligt, dels hysa
de ringa intresse, då de ej hafva något
evärdligt.

Junsele revir.

Arrendesystemet har i orten samma olägenhet
som på öfriga trakter, nemligen att
det i många fall fostrar ett lojt och liknöjdt,
för dagen lefvande slägte samt åstadkommer
vanhäfd å den odlade jorden; detta
dock icke nödvändigtvis och alltid, men
troligen i större grad, än om jorden vore
brukarens sjelfständiga egendom.

Tåsjö revir.

Nuvarande arrendesystem måste anses förkastligt.
Det uppammar en befolkning, likgiltig
för ett idogt arbete, hvars intresse
koncentreras på tillfälliga förtjenster.

Anundsjö revir.

Det nuvarande arrendesystemet anses så
till vida verka hämmande på jordbrukets fria
utveckling, som bolagsarrendatorerna äro
bundna af föreskrifter och kontraktsbestämmelser,
som hos en i öfrigt driftig jordbrukare
kan alstra liknöjdhet. En lämplig
form af den på vissa kronodomäner tillämpade
s. k. optionsrätten synes i detta fall
kunna tjena som ett korrektiv.

Östra Jemtlands revir.

Arrendesystemet kan ej anses lämpa sig
för ortens förhållanden, då det ligger emot
folklynnet att blifva eller vara arrendator.
Hellre sitter en bonde med ett så skuldsatt
hemman, att han endast med yttersta svårighet
kan reda sig, än han blifver arrendator,
äfven om det i ekonomiskt afseende skulle
vara för honom mycket fördelaktigare. Eger
han ej den jord han brukar, har han för
densamma ganska ringa intresse.

Fors socken af Östra Jemtlands revir.

Något annat system kan här icke ifrågakomma.

Norra Jemtlands revir.

Arrendesystemet är i allmänhet mindre
lämpligt för ortsförhållandena.

Norra delen af Norra Jemtlands revir.

I synnerhet i sitt nuvarande skick anses
arrendesystemet olämpligt. Hemmanen utarrenderas
nemligen i allmänhet utan arrendekontrakt
genom aftal på ett år i sänder.
Följderna häraf äro lätt öfverskådliga ej
minst i fråga om hemmanens skötsel.

Vestra Jemtlands revir.

Arrendesystemet anses öfver hufvud taget
icke lämpligt för ortens förhållande.

Socknarna Undersåker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.

Nej, absolut nej. Jemten är mycket sjelfständig,
finner sig gerna ej i att stå i beroende
af andra, han är lat och hyser en
afgjord motvilja för att utföra ett arbete,

FRÅGAN 23. SKOGSSTATEN.

363

för hvilket han ej erhåller kontant erkänsla,
eller hvilket skulle tillskynda en annan,
utan dennes åtgörande, samtidigt som honom
sjelf nytta och gagn; hellre underlåter
han då arbetet och afsäger sig den fördel,
han skulle kunna vinna. Jemten är äfven
i allmänhet dålig och litet intresserad jordbrukare
; hans intressen och natur ligga mera
för affärer. Han förstår ej, att ett segt,
ihärdigt arbete medför resultat, äfven om
det kommer sent.

Herjeådalens revir.

I anseende till inegoj ordens ringa omfattning
och i allmänhet mindre goda beskaffenhet
kan arrendesystemet icke i orten med
fördel tillämpas.

Mede tingslag af Herjeådalens revir.

Nej.

Öfverj ägm ästaren.

Nej, icke såsom det nu är ordnadt.

III. Vesterbottens distrikt.

Järns revir.

Nej.

Nor sjö revir.

Icke såsom detsamma nu tillämpas.

Bolagshemmanen utarrenderas vanligen
på 1 intill 10 år, ibland utan att skriftliga
kontrakt upprättas eller att skyldigheter
och rättigheter så noga preciseras.

Upprättades deremot ordentliga och fullt
bindande kontrakt, gällande för längre tid,
exempelvis minst 15 å 20 år, och blefve
arrendator deri bland annat tillförsäkrad
att efter värdering af ojäfvige synemän utbekomma
skälig ersättning för det arbete,
han i byggnads- och nyodlingsväg m. m. å
hemmanet utfört, funnes ganska stor utsigt
för att bolagshemmanen i jordbruksafseende
m. m. blefve likställda med bondehemmanen.

Burträsks revir.

Det har af »bolagsväldets» målsmän i tal
och skrift kategoriskt förklarats, att den
norrländske jordbrukaren icke duger till arrendator,
och den, som icke är väl förtrogen
med förhållandena, skulle deraf kunna
frestas att draga den slutsatsen, att arrendesystemet,
på grund af säregna omständigheter,
icke lämpade sig för denna landsdel.

För den, som på nära håll studerat de

omständigheter, under hvilka bolagens arrendatorer
lefva och arbeta, vill det emellertid
synas klart, att de, som framkallat
I detta påstående — och sedermera upprepat
detsamma så ofta, att det slutligen
blifvit en trossats, på hvilken den stora
allmänheten grundar sin uppfattning af det
norrländska spörjsmålet — dermed afsett
endast att påbörda arrendatorernas föregifna
oduglighet skulden för förhållanden, som
de sjelfva framkallat.

För sin del har jägmästaren under en
mångårig vistelse i öfre och mellersta Norrland
vunnit den bestämda öfvertygelsen, att
det icke finnes någon som helst anledning
att antaga, det icke den norrländske arbetaren
eller f. d. hemmansegaren — sträfsam
och anspråkslös, som han i regeln är
— mycket väl skulle passa till jordbruksarrendator,
derest hans arrendeförhållanden
vore så ordnade, att han utan risk kunde
nedlägga penningar och arbete på sitt jordbruk
och ostördt finge egna sig åt detsamma.

I öfrigt hänvisas till svaren på frågorna
5 — 7 samt 33.

Degerfors revir.

För att arrendesystemet skulle kunna betecknas
såsom för orten lämpligt, skulle ju

Si64

FRÅGAN 23. SKOGSSTATEN.

fordras, att det hade några företräden framför
sjelfegaresystemet, men då det åtminstone
här icke kan upptäckas några sådana
företräden, måste arrendesystemet betecknas
såsom olämpligt.

Södra Lycksele revir.

Arrendesystemet lämpar sig ej för ortens
förhållanden.

Norra Lycksele revir.

Nej. Här erfordras en genom sjelfmedveten
eganderätt oberoende och fri jordbrukarestam.

Asele revir.

Då arrendesystemet inom orten medför
stora olägenheter såväl för den deraf beroende
individen som för samhället samt rent
af kan betraktas som den säkra vägen till
befolkningens demoralisation, anses ifrågavarande
system böra så mycket som möjligt
inskränkas, om detsamma icke kan
upphäfvas. Norrländingen i skogsbyggderna,
åtminstone inom Vesterbottens lappmark,
lämpar sig icke alls för det tryckande beroende,
hvari en arrendator står till jordegaren.
Otvifvelaktigt behöfver han förmynderskap,
men bör detta då utöfvas af
staten genom hans sjelfständighet skyddande
lagar och icke af sågverksbolagen.

Sorsele revir.

Arrendatorssystemet lämpar sig icke för de

IV. Norrbot

Piteå revir.

Öfver hufvud taget nej.

Flfshy revir.

Arrendesystemet är helt och hållet förkastligt
bär i orten.

Arvidsjaurs revir.

Nej.

lappländska förhållandena, ty jordbruket
härstädes tarfvar mera arbete och omtanke
än en ofri bolagsarrendator kan åstadkomma.

Stensele revir.

Nej.

Vilhelmina revir.

Nej.

Fredrika revir.

Om arrendena grundas på skriftliga kontrakt
och icke, som nu i de flesta fall sker,
på lösa muntliga aftal, hvilka göra arrendatorernas
ställning gent emot egaren, bolaget,
nästan rättslös, samt om arrendetiden toges
så lång, att det kan blifva med arrendatorns
intressen och fördel förenligt att under
densamma nedlägga arbete och jemväl
kostnad på arrendehemmanets skötsel och
förbättring, torde nog arrendesystemt vara
för orten lämpligt.

Ljurholms revir.

Ehuru arrendesystemet i och för sig är
förkastligt, bland annat af orsak, att den
ekonomiska behållningen vanligen blir klen
för de båda parterna, så torde det i de
flesta fall ej kunna umbäras.

Of ver jägmästaren.

Se anm. vid frågan 1.

ens distrikt.

Öfre Byske revir.

I den form det nu har, nej. Men om
arrendatorerna finge kontrakt, helst på
längre tid, 10 å 15 år, och de tillförsäkrades
ersättning för eller understöd vid odlingsarbetet,
skulle säkerligen ett bättre förhållande
inträda. Knappast torde dock arrendesystemet
någonsin blifva fullt lämpligt
för ortsförhållandena.

FRÅGAN 23. SKOGSSTATKN.

305

Malmesjaurs revir.

Arrendesystemet, synnerligast i den här
gängse formen, anses mycket olämpligt för
ortens förhållanden.

Arjepluogs revir.

Arrendesystemet måste anses högst olämpligt,
åtminstone i dess nu vanliga skick.

Var iså revir.

Systemet anses alldeles förkastligt.

Jockmocks revir.

Arrendesystemet måste, från hvilken synpunkt
man än skärskådar detsamma, betraktas
som ett verkligt förderf för orten.
Genom frånvaron af skriftliga kontrakt och
genom den godtycklighet och ovisshet i uppgörelsen
mellan båda parterna, som alstras
genom den muntliga uppgörelsen, komma
arrendatorerna i en så beroende ställning
till bolagen, att de i egentlig mening icke
ens kunna benämnas arrendatorer. Denna benämning
förekommer icke heller inom orten,
utan brukas i stället benämningen
»åbo». Bolagen borde derför åläggas att
vid utarrendering af sina hemman uppgöra
skriftliga kontrakt med arrendatorerna.
Dessas ställning blefvc derigenom mera
tryggad, hvilket i sin mån kunde bidraga
dertill, att hemmanen blefve bättre skötta.

Perlelfvens revir.

Under rådande bolagsvälde kan något
annat system än nu befintliga åbosystemet
ej ifrågasättas. Emellertid försoffas åbon
år från år. Han vinnlägger sig allt mindre
om hemmanets ordentliga skötsel och blir
således allt fattigare. För att i någon mån
råda bot häri, borde först och främst bolagen
vid åbos antagande med honom upprätta
kontrakt, helst på längre tid, uppmuntra
honom för visad odlingsflit och under
ekonomiska svårigheter lemna honom
nödigt understöd m. m.

Storbackens revir.

Såsom förhållandena nu äro, kan något

annat än det nu befintliga åbosystemet ej
gerna tänkas.

Bodens revir.

Svar saknas.

Båneå revir.

Detta system är på ofvan sagda grunder
i högsta grad olämpligt.

Kalix revir.

Bolagshemmanens arrendatorer hafva en
synnerligen vansklig ställning. Efter hvad
som uppgifvits, uppgöras kontrakten för
endast två år i sänder; om arrendatorn verkligen
skulle vilja utföra några arbeten för
jordbrukets förbättrande, har han utsigter att
arrendet höjes. Numera lär ingen ersättning
lemnas för förbättringar. Arrendesystemet,
såsom det här tillämpas, måste ovillkorligen
medföra stor liknöjdhet och försoffning hos
allmogen. Det förhindrar nyodlingars utförande
och jordbrukets förbättrande för
öfrigt samt medför många olägenheter, på
''grund hvaraf det anses absolut olämpligt
för ortens förhållanden. -

Anaeså retor.

Nej.

Råneträslcs revir.

Arrendesystemet är i allmänhet icke lämpligt
för ortens förhållanden, då detsamma
under alla omständigheter utgör en hämsko
på det intresse, utan hvilket jordbruket
här ej kan väsentligt förkofras och utvecklas.

Gellivare revir.

Nej.

Juekasjärvi revir.

Arrendesystemet kan ej anses lämpa sig
för ortens förhållanden.

Tärendö revir.

Nej.

Torneå revir.

Ehuru sjelfegande bönder äro afgjordt
| att föredraga, lämpar sig äfven arrendesy -

366

FRAGAN 23.

SKOGSSTATEK,

stemet för orten, blott att jordbruket utarrenderas
på tillräckligt lång tid, så att det
lönade sig för arrendatorerna att nedlägga
kapital och arbete å sin jord och underhålla
densamma.

Pajala revir.

Nej, dertill äro hemmanen för små, klimatet
för hardt och jorden lemnar för liten
afkastning.

Ofverj ägmästaren.

Genom den ringa sjelfständighet och
handlingsfrihet, som bolagsarrendatorerna
kunna vinna gent emot bolagen, måste ar -

rendesystemet särskildt för Norrbottens distrikt
anses olämpligt och utvecklingshämmande.
Att råda bot på förhållandena,
som de nu gestaltat sig, torde vara omöjligt,
derest ej staten genom en småningom
skeende utlösning af bolagen genom afverkningsrätter
eller eljest förvärfvar sig åter de
för jordbruket ursprungligen af sedda skogslotterna,
men rätt mycket vore vunnet, om
verkliga arrendekontrakt, skriftliga och omfattande
en längre följd af år, 10—20, kunde
föreskrifvas, äfvensom att arrendatorn finge
rätt rösta för hemmanet, samt hade utsigt
att efter viss fullgjord odling erhålla något
kontant bidrag af bolagen.

Hushållningssällskapen och dem underlydande tjenstemän.

I. Kopparbergs län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Den egentlige dalkarlen passar ej till arrendator,
åtminstone icke under sådana förhållanden,
att han skall uteslutande lefva
på jordbruket och dessutom betala kontant
arrende. Hvad som inom länet talar mot
ett mera utsträckt arrendesystem kan sägas
hufvudsakligen vara: jordens och klimatets

mindre goda beskaffenhet, befolkningens
fallenhet för att handla allt för sjelfständigt
och dess obenägenhet för att vilja eller
kunna —- synnerligast då derför aldrig af
egendomsegaren lemnas någon ersättning —
inse med sin fördel förenadt offra något
mera än det allra nödvändigaste på en annans
egendom.

II. Gefleborgs län.

Hushållningssällskapets förvaltnings- inom Gefleborgs län, och torde erfarenheten
utskott. | från dessa i olika delar af länet belägna

Under olika former har arrendesystemet j gamla verk oförtydbart gifva vid handen,
af ålder tillämpats vid bruksegendomarna [ att det icke finnes några särskilda ortsför -

367

PRAGAN 23. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN

hållanden, som i allmänhet skulle göra arrendesystemet
mindre lämpligt inom detta
län än inom andra delar af riket. Visserligen
är svårigheten att erhålla goda arrendatorer
och landtbönder rätt stor, beroende
kanske förnämligast på att den uppväxande
ungdomen helst söker sig industrielt arbete,
och att de, som blifva landtbönder, ej sällan
äro utfattiga och hafva talrika familjer
att försörja, men detta oaktadt är det ingalunda
sällsynt, att arrendatorer under nu
afsedda verk sköta sig väl och vinna en ej
obetydlig förkofran. Annat är obestridligen
i regeln förhållandet å de hemman, som
trävarubolagen under senare tider inköpt,
särskildt i de nordligaste delarna af länet,
och detta oaktadt de större och på mera
rationella grunder drifna bolagen onekligen
icke blott lemna arrendatorerna stor frihet
och billigare villkor, utan också på mångahanda
sätt, genom nybyggnader och annorledes,
söka bereda dem ett stöd, som ingalunda
i lika mån står den sjelfegande bonden
till buds. Anledningen dertill har man
velat söka i befolkningens skaplynne, dess
kärlek till frihet och oberoende; och har
man dervid bland annat framhållit, att söderifrån
inflyttade personer ofta som arrendatorer
stå sig bättre än de infödde, hvarjemte
man påpekat, att dessa arrendatorer
ganska allmänt betrakta skogsarbetet som

III. Vestern

Hushållningssällskapets förvaltnings
utskott.

hai intet att anföra utöfver närmast följande
två yttranden.

Föreståndaren för Statens kemiska station
i Hernösand C. G. Strokirk.

Derest arrendatorerna utgöras af kunniga,
arbetsamma och förnöjsamma personer, finnes
i lokala förhållanden intet hinder för
ett framgångsrikt arrende-jordbruk.

Mejerikonsulenten C. Andersson.

Derom skulle man kunna säga både j a och nej.

OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

sin hufvudnäring och jordbruket som ett
mera oundgängligt bihang till det hem,
som de genom arrendet beredt sig och de
sina. Utan tvifvel äro nu berörda förhållanden
af betydelse, hvilket i viss mån bestyrkes
deraf att äfven inom norra Helsingland,
enligt hvad från flera håll konstaterats,
arrendatorer, som äro intresserade
för jordbruket och dertill hafva skötsamma
hustrur, slå sig ganska väl ut. Man bör
emellertid ej heller förbigå, att flertalet af
dessa arrendehemman äro i jordbrukshänseende
ytterst svaga samt dertill ej sällan
frostlända, hvarför också de sjelfegande
bönder, som förut innehaft dem, sedan
barnen ej längre som fordom vilja stanna
hemma och biträda vid jordbruket och prisen
å arbetskrafter och andra förnödenheter
stegrats och lefnadsvanorna allmänt fördyrats,
för att undgå ruin måst sälja sina
hemman till bolagen. Att under sådana
förhållanden äfven arrendatorerna, som dertill
ofta måst skuldsätta sig för inventarier,
skola hafva ganska svårt att reda sig på
dessa hemman, är helt naturligt.

Länsagronomen Bertil Sahlin.

Svar saknas.

Mejerikonsulenten Ebbe Elers.

Nej.

irrlands län.

Länsagronomen E. O. Arenander.

Nej, knappast. Det synes öfver hufvud
taget, som om endast de, som ega sin jord,
hafva något intresse för jordbruket. Arrendatorerna
äro vanligen utfattiga och ryckas
utan minsta hänsyn från jordbruksarbetet,
när de som bäst skulle behöfvas, för att
verkställa flottningar, utstämplingar och dyl.
Derigenom råkar jordbruket nästan alltid i
lägervall.

368 FRÅGAN 23. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

IV. Jemtlands län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

har icke afgifvit eget yttrande, men insändt
svar från nedannämnda personer, af hvilka
samtliga med undantag af Anders Mattsson
i Salom och länsagronomen äro ordförande
uti hushållningssällskapets distriktsafdelningar.

Er. Edströmi Munsåker (Ragunda socken).

På denna fråga skulle man kunna svara
både ja och nej och båda svaren skulle
kunna försvaras. Då bolagen blifvit egare
af så många hemman, som verkligen är
händelsen, kan arrendesystemet ej undvikas.
Bra som det är kan det likväl ej
vara. En arrendator, som det ena året ej
vet, om han kan och får vara qvar det
andra och som ej får föra talan för den
fastighet han brukar, kan icke gerna få
något verkligt intresse för jordbruket, som
derigenom kommer att vanvårdas. En arrendelag,
som reglerade förhållandena mellan
egare och arrendator och som kunde
för egaren medföra någon påföljd, derest
jordbruket försummas, synes derför vara af
behofvet påkallad.

J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).

Arrendesystemet mindre lämpligt, åtminstone
under nu förekommande villkor.

Herman Silén i Bispgården (Fors socken).

Annat system torde här svårligen kunna
ifrågakomma.

E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
1 iorgvattnets socknar).

I orten, der jordbrukets framgång är i
så hög grad beroende af jordbrukarens intresse
för sitt kall, lämpar sig arrendesystemet
alldeles icke väl, äfven om det skulle
ordnas på ett för arrendatorn mera betryg -

gande sätt, än nu är fallet. Erfarenheten
har visat, att arrendatorn mycket raskt
förvandlas från driftig och företagsam till
håg- och dådlös hemmansbrukare.

And. Erikson i Hölje (Lits socken).

Öfver hufvud taget nej.

Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).

Nej, ty genom arrendesystemet skulle
med tiden jordbrukets afkastning snart tillintetgöras,
och sedan arrendatorerna utsugit
hemmanen, så att de ej längre vilja bruka
dem, torde sannolikt bolagen börja beså
åkrar och ängar med skogsfrö.

M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).

Arrendesystemet, sådant det här tillämpas,
är ovillkorligen skadligt för orten.

Lars Nilsson i Kålen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och Ås socknar).

Nej.

A. Edvall i Siandrom (Sunne och Frösöns
socknar).

Förhållandena i orten ge ingen anledning
till möjlighet att besvara frågan.

Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens, Marby
och Norderöns socknar).

För bondehemman ej att rekommendera.

Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Myssjö
socknar).

Nej.

Gustaf Erikson i Myckélgård (Undersåkers
socken).

Arrendesystemet är i allmänhet olämpligt
för ortens förhållanden, såsom det nu tilllämpas.
Annorlunda skulle det kanske gestalta
sig, om arrenden upprättades på lång
tid, t. ex. 50 år.

frIöan 23. hushAllningssAllskapen och dem UNDERLYDANDE tjensteman.

363

L. Edholm, i Offerdal (Offerdals socken).

Nej.

Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).

Nej.

E. A. WallmarJc i Hofverberg (Bergs socken).

Arrendesystemet kan svårligen anses
lämpa sig för ortens förhållanden, särdeles
som dess befolkning icke kunnat eller velat
förstå systemets nytta, der förutsättningar
derför finnas.

Th. Hermansson i Rätanshyn (Rätans
socken).

Någon annan form för jordbruk är ju
ej tänkbar, när bolagen ega cirka % af
socknen. Men arrendesystemet måste anses
i hög grad skadligt och hinderligt för utvecklingen,
samt verkar förslöande och
skapar en förslafvad och os jeif ständig klass
af arbetare.

Anders Mattsson i Salom.

Sådant arrendesystemet nu tillämpas, är
det absolut olämpligt. Möjligt vore att,
om arrendatorerna genom lag tillförsäkrades
en längre besittningsrätt än hvad nu
är fallet, förhållandena kunde komma att
gestalta sig något annorlunda.

Som förhållandena nu äro, har erfarenheten
visat, att arrendatorn mycket raskt förvandlas
från driftig och företagsam till hågoch
dådlös hemmansbrukare.

Länsagronomen Per Sylvan.

Nej, icke som förhållandena nu arö.
Genom spekulationerna i skog, som bedrift
ves af såväl bolag som enskilda, hafva egendomarna
allt mera öfvergått till begreppet
handelsvara; som sådan byta de lätt egare,
särskildt i enskilda personers händer, som
spekulera i skog.

Arrendatorerna komma derigenom att
lida, då egarne sällan vilja binda sig med
längre arrendekontrakt, om sådant ens förekommer;
ofta äro kontrakten endast muntliga
aftal med ettårigt arrende. Arrendatorerna
äro ej annat än slafvar.

Då jordbruket i regel icke enbart föder egaren
och hans familj, så framgår deraf, att
en arrendator ännu mindre kan reda sig,
då på honom äfven kommer afgiften för
arrendet.

Så som förhållandena nu äro, anses bolagsarrendesystemet
olämpligt. Tryggades arrendatorns
ställning genom en tidsenlig och
efter rådande förhållanden afpassad arrendelag,
torde arrendesystemet komma att lämpa
sig äfven för denna landsända.

V. Vesterbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningssutskott.

Nej. ^Erfarenheten har visat, att Vesterbottens
befolkning ej lämpar sig såsom
j ordbruksarrend atorer.

Länsagronomen Axel Bosin.

Nej, hvarken för förhållandena eller för
folket.

Länsmejeristen Edvin Westerlund.

Nej.

370

PRAGAN 23. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.

VI. Norrbottens län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Det arrendesystem, som f. n. användes
af bolagen inom Norrbotten, består deri,
att brukaren, den s. k. åbon, på obestämd
tid och utan skriftligt kontrakt brukar hemmanet.
Detta arrendesystem är på intet

sätt egnadt att höja jordbruket. Sådana
bestämmelser fordras, att aftalen alltid blefve
skriftligt affattade, att upplåtelsen omfattade
en längre, bestämdt angifven tid
och att arrendatorn vid arrendetidens slut
hade rätt till ersättning för nedlagda kostnader
och jordförbättringar.

Landtbruks ingen iörer.

T. j. Landtbruksingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.

Svar saknas.

Landtbruksingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.

Nej, det kan det ej, så vida ej arrendet
är mycket förmånligt för arrendator eller
med arrendet af jorden är förbunden annan
inkomst.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens län
V. S. K. Kempff.

Nej.

Extra landtbruksingeniören i Norrbottens
län Ernst Berggren.

Arrendesystemet kan under inga förhållanden
anses lämpligt. En sjelfegande bondeklass
bör väl alltid hafva de största förutsättningarna
att kunna höja landtbruket
och bringa landet mer och mer i kultur. Kärleken
till den egna torfvan och vissheten
om, att hvad han nedlägger i arbete för
landtbruket åtminstone kan komma hans
barn till godo, bör väl utgöra den mäktigaste
driffjeder till arbete och intresse för
jordens förbättring.

Det kommer sedan an på staten att genom
undervisning och verklig hjelp leda
arbetet in på rätta vägar, så att en verklig
höjning i landtbrukets skötsel kan komma
till stånd.

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

371

2i. Hvilka äro de olika förhållanden, som anses i orten hafva samverkat
till, att de sjelfegande bönderna sålt sina hemman till bolagenV

Sockenombud.

I. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Enviken.

1. Mest skuldsättning.

2. Dels skuldsättning och dels att bolagen
betalt högsta prisen.

3. I vissa fall skuldsättning. Äfven förekommer,
att vid arfskifte jorden värderas
så högt, att den å hemmanet qvarboende
delegaren måste sälja den värdefullaste
skogsmarken för att kunna utlösa de öfriga
sterbhusdelegarne.

Svärdsjö.

Skulder till arfvingar m. fl. Skuldfria
egendomar hafva äfven sålts, da innehafvaren
ansett sig kunna genom att lefva på
de erhållna penningarna få en lugnare tillvaro
än på jordbruket, som under oftast
ogynnsamma förhållanden är litet lönande.

Sundborn.

Den i säljarnes ögon goda betalningen.

Vika.

Kan ej besvaras.

Kopparberg.

Hufvudorsaken torde vara, att det uppväxande
slägtet ej vill egna sig åt jordbruket
utan föredrager andra arbeten.

Aspeboda.

Bolagen betalte dem bäst.

Torsång.

Egarnes död eller afflyttning från trakten.

Gustaf.

Inga försäljningar af hela hemmansdelar
hafva förekommit. Endast en del efter
Dalelfven belägen mark har inköpts af bolag
för att derigenom erhålla strandrätt. Dervid
har det höga priset varit anledningen.

Silfberg.

I mannaminne ingå hemman sålda till
bolagen.

Stora Tima.

Svar saknas.

2. Hedemora fögderi.

Säter.

(Endast 1 fall förekommit.) Oförmögenhet
att sköta egendomen.

Slöra Skedvi.

Svar saknas.

Garpenberg.

Hänvisas till vederbörande länsmans yttrande.

Hedemora.

Försäljning har icke på senare tider förekommit.

Husby.

Bolagen hafva varit goda betalare, både
i fråga om köpesummans belopp och i fråga
om utbekommandet af densamma.

Hy.

De för orten ovanligt höga prisen.

372

FKAGAN 24. SOCKENOMBUD.

Folkärna.

Jordbrukets ringa afkastning och brist
på arbetskrafter för dess drift, som gör, att
man föredrar att egna sig åt andra sysselsättningar
eller slå sig i ro och lefva på
räntorna af erhållna kapitalet.

Grytnäs.

1, 2. Förekomma ej.

Avesta.

Svar saknas.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjur sås.

1—3. Säljarne ville hafva andra och
större egendomar.

Ål.

Svar saknas.

Leksand.

1. Begäret efter förtjenst, då priserna
på skogsprodukter varit höga, eller det
trängande behofvet däraf, äfvensom utsigten
att genom försäljning af de många åkerstyckena
på vidt skilda håll kunna i andra
trakter köpa egendomar med sammanhängande
egor.

2. Det har sällan förekommit, att sjelfegande
bönder sålt sina hemman till bolag,
utan har det vanligen gått till så, att bonden
lyst ut offentlig auktion, och dervid
har fastigheten inköpts af mellanhänder,
som upplåtit skogen till bolagen och inegorna
till bönder, rätt ofta så, att andra
delegare i samma hemman fått inegojord
mot det, att de afstått sin andel i skog,
antingen på viss tid eller för alltid. Orsakerna
till dylika realiseringar äro: dels
utflyttningar till andra orter inom landet
och till Amerika, dels att bönder, som
genom giftermål, arf eller på annat sätt
blifvit egare till fastighet i en annan by,
hvilken fastighet varit aflägset belägen,
funnit, att brukningen stält sig för dyr och
obeqväm, hvarföre ett utbyte mot fastighet

på närmare håll varit förmånlig, och dels
obestånd.

Siljansnäs.

Försäljningar hafva ej skett.

Rättvik.

1. I en del fall skuldsättning, som nödgat
egaren att sälja all sin egendom, eller
att han tröttnat på jordbruket och börjat
egna sig åt något annat näringsfång, som
han anser mera. lönande. I andra fall har
han fått idéen flytta till någon annan trakt,
inom- eller utomlands, emedan han tror
att jordbruket der skall löna sig bättre.
Och åter i andra fall är det af sjuklighet
förorsakad oförmögenhet till arbete eller
annorledes minskad arbetsförmåga, eller
brist på hjelp i arbetet af eget husfolk,
eller saknad af husfolk och bröstarfvingar.
Vanligtvis har bonden då i första hand
vändt sig till bolagen, emedan han trott,
att dessa skulle kunna betala högst.

2. En stor summa penningar har lockat
många. Andra hafva varit nödsakade på
grund af stora skulder. Åtskilliga hafva
tröttnat på jordbruksarbete, andra hafva
sålt på grund af brist på arbetsfolk m. m.
På de senare åren hafva äfven många sålt
derför, att de haft för litet jordbruk, och
köpt sig större egendomar på andra ställen.

Boda.

Till mycket stor del egostyckningen.

Ore.

Svar saknas.

Gagnef.

1. Dels läget, dels och hufvudsakligast
den höga betalningen, ända till 1,000 kronor
för reduceradt tunnland.

2. Bolaget har betalt oskäligt högt.
Dock förekommer, att en del, genom lock
och trug af bolagets tjensteman, sålt sina
utskogsskiften. Detta har dock endast förekommit
i ringa omfång i sj elfva Gagnef, ej i
Mockfjerds till Gagnef hörande kapellag.

FBÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

373

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora.

Då det någon gång förekommit, har
afflyttning från orten mestadels varit orsaken.

Våmhus.

Dels hafva hemmanen, väsentligen på
grund af egostyekningen, ej kunnat försörja
sina egare, hvarför en stor del deraf måst
söka sig arbetsförtjenst å annan ort, dels har
skuldsättning nödgat egarne att sälja. Några
hafva äfven sålt och flyttat till andra orter,
der jordbruket af kastat tillräckligt för deras
behof, samt derstädes för försäljningssumman
köpt sig ett annat hemman.

Sollerön.

Mest att man trott det vara bättre på
andra orter. En del har farit till Amerika,
andra till södra Dalarna. Dessutom hafva
kommunikationerna varit dåliga. Nu har
öfver sjön byggts en körväg, som blef färdig
1891. Af fruktan för vägbyggnadskostnaden
sålde flera sina hemman.

Venjan.

Gamla skulder och icke minst utflyttning.

Or sa.

1. Bolagens tillkomst har yppat tillfälle
för de sjelfegande bönderna att till en
början förskaffa sig förökade inkomster
genom att sälja eller bortarrendera sina
skogar. Penningetillgången har skapat ökade
lefnadsomkostnader, hvarigenom de sedan
föranledts att ock sälja sina hemman.

2. Hufvudorsaken, att de ansett sig icke
kunna försörja sig på sin hemmandel utan
afflyttat till annan ort. Äfven skuldsättning.

Eif dalen.

Sedan afverkningsrätten till skogarna blifvit
försåld till bolagen, och skogsdrifningarna
begynte mer allmänt pågå i orten, har detta
haft till följd, att den manliga befolkningen
dragits bort från egendomarna, och jordbruket
derigenom försummats. En del hem -

man hafva sedan fallit i vanskötsel. Tillika
ha de pågående skogsafverkningarna haft
till följd, att en lösarbetarebefolkning från
olika delar af landet dragits till orten och
i mångt och mycket haft ett demoraliserande
inflytande på den inhemska befolkningen,
synnerligast på de unga, som så småningom
frångått de enkla lefnadsvanor, som utmärkte
fäderna. När sedan ej förtjensterna räckt
att tillfredsställa de nya fordringar, man fått
för sina lefnadsbehof, så har man så småningom
begynt med skuldsättning, och till
sist tvingats att sälja. I temligen hög grad
torde äfven utvandring till Amerika ha
varit orsak.

Sårna.

Sedan i början af sextiotalet afverkning
af skog för afsalu begynt, bereddes jordegaren
tillfälle till arbetsförtjenst, och lifsmedel
tillfördes socknen af förut nära nog
okända slag såsom råg och hvetemjöl,
amerikanskt fläsk, kaffe och socker. Följden
uteblef ej heller och en allmännare skuldsättning
uppstod, äfven föranledd af inköp
af hästar, afsedda till utdrifning af timmer.
Till betalning af skulden utbjöds då inegojorden
till bolagen såsom de fördelaktigaste
köparne, enär säljaren då fortfarande finge
utan afgift behålla och bruka hemmanet
eller hemmansdelen, hvilket aldrig kunde
betingas, om annan köpare öfvertoge detsamma.
Öfverlåtande af afverkningsrätt
kunde ej heller förekomma, då ej afvittring
ännu öfvergått socknen.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda.

1. Förnämligast afflyttning från orten.

2. Det höga pris, som bolagen kunnat
betala.

Nås.

Gröfsta skogen har försålts först och
sedan marken å vissa tegar jemte yngre
skogen och till sist hela hemmanet, och så
har vid arfskifte, egendomen måst säljas

374

FBAGAN 24. SOCKENOMBUD.

enär den ena arfvingen ej kunnat gifva
lösen åt de öfriga. Äfven lockelsen af en
skenbar hög köpesskilling.

Säfsnäs.

Bönderna, som vid storskiftet erhöllo skog
nätt och jemt till husbehof, hafva derför
så småningom kommit på obestånd och måst
sälja.

Jerna.

Hemmansklyfningen. Den hos de gamla
inrotade föreställningen, att jordbruket icke
bär sig. Lätta och stora arbetsförtjenster
och deraf följande högt lefnadssätt. Det lockande
uti bolagskontraktens erbjudande att
säljaren får arrendefritt bruka jorden vissa
år. Rädsla för dyrbara landtmäteriförrättningar.
Det har händt, att bolag köpt
vissa delar till ovanligt högt pris, för att
komma in i en egendom och sedan genom
hot med laga skifte skrämma öfriga
delägare att sälja. För omkring 50 år sedan
kommo många Hemman i bolagens ego genom
följande omständigheter. Bönderna
fingo i sina trångmål skuldsätta sig på bolagskontoret,
der de äfven fingo arbete
men icke motsvarande deras uttag. Skuldsättningen
fick fortgå till en behaglig stund,
då en hårdhändt pantning blef följden.

Äppelbo.

Skuldsättning.

Malung.

Förespeglingar att å annan ort kunna lättare
vinna sin bergning, skuldsättningar
m. m.

Lima.

I forna tider: okunnighet om egendomens,
särskildt skogens, värde; genom storskiftesverket
och på annat sätt ådragna skulder
samt ofta återkommande missväxtår. På
senare tider torde orsaken mycket böra sökas
i den demoralisering, hvari det yngre slägtet
råkat, då det genom lätt vunna och tyvärr
lika lätt förlorade förtjenster på bolagsar -

beten i skogarna under dessa s. k. goda
tider med sina höga dagspenningar vant
sig vid ett fritt och sjelfsvåldigt lif och derför
icke längre vill finna sig vid jordbrukets
trägna och sträfsamma arbete, som icke så
hastigt ger lön för mödan. När så de unga
öfvergifva både föräldrar och egendom, återstår
för de gamla ingen annan utväg än
att sälja sina hemman.

Transtrand.

1. Orten har alltid varit en fattig byggd,
der från urminnes tid befolkningen ofta i
nödår i stor utsträckning vant sig att tillgripa
skuldsättning för sitt uppehälle och
dervid man mycket lättvindigt pantsatt eller
bortsålt någon del af sin jord för brödsäd
eller utsäde. Åkrar, ängar, slåtterlägenheter
och dylikt hafva ofta bytt egare, under
det att hela hemman eller hemmansdelar
med bostad icke gerna kunnat afyttras.
Det, som pantsatts eller afyttrats,
har ock lika lätt kunnat återvinnas eller i
annat fall dock stannat i allmogens ego.
Men när bolagen uppträdde såsom köpare,
kunde de erbjuda högre köpeskilling än
andra och derjemte lemna både bostad och
inegogjord till säljarens fortfarande disposition
mot en, som det föreföll, måttlig arrendeafgift.
Så uppkom sed och tillfälle
att afyttra jord. Skuldsättningen åter, som
förorsakats af hårda tider, fortsattes äfven
sedermera under andra tider, tider af höga
arbetspris och riklig penningtillgång, nu
orsakad af derigenom förvärfvade kostbara
lefnadsvanor och ökade behof. Och nära
till hands, närmare än förr, mer lockande
än någonsin, tedde sig den gamla kända
utvägen att genom fastighetens afhändande
betala skulderna och åtkomma pengar för
konsumtionsbehof.

2. Skuldsättning, i många fall en följd
af kostsamma lefnadsvanor, inlärda under
de goda tiderna, och i sammanhang dermed
misshushållning. Andra, som ej för
skuldsättning varit tvungna, hafva ansett

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

375

det vara en vinst att sälja egendomen för j
exempelvis 100 kr. för snesland och sedan
arrendera mot afgift af 50 öre per snesland.

3. Det genom de från skogsrörelsen lätt
åtkomna pengarna alstrade lättsinniga lefnadssättet.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde.

1. Böndernas kortsynthet och oförstånd.

2. För'' omkring 70 å 80 år sedan lärer
större delen af de bönder, hvilkas egendomar
nu innehafvas af bolagen, genom dålig skötsel
af sina egendomar, och genom då inträffande
missväxt, blifvit skuldsatt så att
de pantförskrifvit sina egendomar, hvilka de
sedermera icke kunnat återlösa.

Ludvika.

Genom större anspråk på lifvet iråkadt
ekonomiskt obestånd.

Norrbärke.

Dålig ekonomi och bristande insigt i sättet
att i likhet med bolagen tillgodogöra sig
största möjliga inkomst af skogen. Vid
dödsfall sälja arfvingarne hellre hemmanet
till bolag; och beaktas nu ej längre den
gamla goda seden att bibehålla hemmanet
i samma slägt.

Söderbärke.

Ekonomiska svårigheter och brist på arbetare
och tjenstfolk.

Mäling sbo.

Svar saknas.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda.

De flesta hafva sålt för att betala sina
skulder, delvis åsamkade genom utlösen af
Syskon. Andra hafva sålt på grund af höga
skogspriser.

Öster Fernebo.

1. Endast några få bönder hafva sålt
sina hemman till bolagen, ocli detta har
berott på att deras inegogjord och ängar
varit besvärade af vattenöfversvämning och
obeqvämt belägna samt svårbrukade.

2. Hög köpesskilling har bjudits. Hemmansegarne
hafva icke fullt förstått värdera
skogen, och jordbruket har icke burit sig.

Arsunda.

1. Bönderna hafva icke sålt sina hemman
till bolagen i vår tid utan tvärt om
hafva bolag sålt hemman till bönder.

2. Svar saknas.

3. Pengar och bränvin. Bristande upplysning
om egendomsvärdet. Kreditsystemet
m. m.

Torsåker.

1, 2. Bolagen hafva sålt flere hemman
till bönder än tvärtom.

Ofvansjö.

Numera inköpa bolagen icke bondhemman,
tvärtom sälja de af redan förvärfvade.

Järbo.

Det är nu flera tiotal af år sedan någon
hemmansdel såldes till bolag.

Högbo.

Pekuniära förhållanden och svårigheten,
att erhålla nödiga arbetskrafter.

Ockelbo.

Dels begär att vinna kapital, dels dålig
ekonomi.

Amot.

1. Dels och till det mesta nödtvungen
försäljning, framkallad af större skulder än
hemmanen kunnat bära, dels önskan att å
annan ort få sköta bättre jord och dels
önskan, att undkomma det tryck, som bo -

376

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD,

laget, hvilket eger allra största delen af
församlingen, utöfvar.

2. Dålig ekonomi, och att en del ansett
betalningen fördelaktig.

Hamrånge.

Svårigheten att få arbetare och tjenstfolk,
samt lockelsen i den höga betalningen.

HiUe.

På senaste 50 åren hafva inga hemman
sålts till bolag.

Valbo.

Blott några enstaka hemman äro under
senare tid sålda till bolag. Orsaken har
varit de höga prisen, i någon mån möjligen
ock de höga arbetsprisen, hvarigenom
arbetare dragits från jordbruket. Några
utskogsskiften hafva dessutom sålts, enär
de för egarne legat afsides.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skog.

1. Försäljningarna skedde för så länge
sedan, att frågan ej kan besvaras.

2, 3. Det enda hemman, som öfvergått
till bolagen under senaste århundradet, såldes
af en person, som utvandrade till Amerika.

Söderala.

I de flesta fall de höga prisen.

Segersta.

Dels oförmåga hos bönderna att för framtiden
bedöma skogens värde och dels, såsom
det synes, de höga prisen.

Hanebo.

1, 2. Försäljningarna hafva skett för så
länge sedan, att frågan ej kan besvaras.

Mo.

1, 2. Inga försäljningar till bolag hafva
skett.

Hengsjö.

Svar saknas.

Norrala.

Kan ej besvaras.

Trönö.

Förekommer icke.

Bollnäs.

De få, som sålt, hafva gjort det för att
få pengar att betala skulder, några ock,
emedan de tröttnat på jordbruket.

Älfta.

Lättja, ekonomiska bekymmer, tillfälliga
stora arbetsförtjenster med skogsafverkning
och flottning samt njutningslystnad.

Ofvanåker.

1. De bönder, som hittills sålt och hvilkas
antal icke är betydande, hafva förnämligast
varit nybyggare å skogshemman.
Deras hemman hafva lidit mer eller mindre
af frostländighet; de hafva saknat kommunikationer
året om med den öfriga socknen;
och de flesta af dem hafva sålt för flera år
sedan, då skogarna icke stodo så högt i
pris.

2. Skogshemmanens jordbruk har varit
af dålig beskaffenhet. För åtskilliga torde
varit frestande att blifva egare af kontanter.
Å en del af dessa hemmans skogar
har äfven 50 års afverkningsrätt upplåtits
för en spottstyfver, blott några få kronor
pr tunnland, och på detta sätt ha hemmanen
blifvit beröfvade inkomsten af skogsprodukter
under 50 års tid, hvilket i många
fall varit dels orsaken till försäljning och dels
lagt hinder i vägen för egarne att finna
annan spekulant än just den, som enligt
afverkningskontrakt redan disponerade skogen.
Dervid kunna ofta säljarna tillförsäkras
rätt att både skattefritt och utan arrende
få besitta hemmanen under sin återstående
lifstid.

3. Nybyggarne å de s. k. nyhemmanen
voro med få undantag fattiga, och kunde
derför ej motstå frestelsen att taga emot
kontanta penningar för besutenheten, då

FEÅGAN 24. SOCKENOMBTTD.

377

de i alla fall skulle få bo qvar å sina hem
som arrendatorer. Några få af de sjelfegande
bönderna å nyhemmanen, som haft
dem qvar, hafva på sista tiden sålt sina
hemman, derför att de fått rätt bra betaldt.

Voxna.

1. Okunnighet om skogens värde. Begär
efter den »stora» penningsumman på
en gång. Svårighet för en sjelfegande att
bära de kommunala bördorna, sedan de
mäktiga bolagen fått röstöfvervikt m. m.

2. Böndernas tidigare okunnighet om
skogens penningvärde samt träbolagens lockelser
och förespeglingar om goda arrendevillkor,
undantagsförmåner m. m. En del
bönders penningsnikenhet och oförstånd eller
likgiltighet i fråga om bondeklassens allmänna
bästa. Svårigheten att kunna existera,
sedan bolagen, fått öfvervigten inom
en kommun och så pressat bönderna genom
taxeringar, skiften och dryga kommunala
budgeter. Senare årens dåliga konjunkturer
för mindre jordbrukare (dyr lega af arbetsfolk
m. m.). Svårigheterna ifråga om jordafsöndringar
och styckning af hemman m. m.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enånger.

Dels ekonomiskt betryck, dels de höga
pris, som erbjudits.

Njut ånger.

Stor köpeskilling. Räntan på köpeskillingen
har lemnat större afkastning än jordbruket.

Nianfors.

Bolagen hafva betalat bättre, än enskilde
personer kunnat göra.

Idenor.

Jordbruksnäringens dåliga afkastning i
följd af dyra arbetskrafter och bolagens
samt andra skogsspekulanters förmåga att,
ifrån jordbrukssynpunkt sedt, öfverbetala
hemmanen.

Forsa.

1. Dels de dyra arbetskostnaderna, som
gjort, att jordbruket icke lemnat någon behållning,
dels de höga prisen, som bönderna
ansett sig blifvit bjudna, då de icke förstått
att uppskatta skogens värde.

2. Hufvudsakligast lättja. När en bonde
icke vill arbeta på jordbruket, så gör han
snart den erfarenheten, att hemmanets afkastning
icke motsvarar kostnaden för jordbrukets
skötsel med uteslutande legdt folk,
och då uppstår hos honom tanken att sälja.
Säljaren får sin köpeskilling, som är relativt
ganska hög, den lefver han upp i -sus
och dus, hvarefter han får oftast i armod
framlefva sitt lif på gamla dagar.

Hög.

1, 2. Svar saknas.

Högsta.

Penningbegär och misshushållning.

Ilsbo.

Föreställningen, att bolagen betala högre
pris, hvilket dock i allmänhet icke är fallet.

Harmånger.

De öfverdrifvet höga försäljningssummorna.

Jättendal.

Svar saknas.

Gnarp.

Den inbillade höga betalningen.

Bergsjö.

I många fall endast de stegrade hemmansprisen,
då egaren, lockad af de förföriska
tusenden honom bjudes, ser deri sin
egen oberoende framtid. En annan omständighet
är, att i dödsbon omyndiges andelar
skola för att kunna öfverlåtas till
andra meddelegare i sterbhuset lagenligt
å offentlig auktion försäljas, då i mest vanliga
fall bolagen stanna för högsta anbuden.
Så följer ej sällan att öfriga delegarne,
för att undgå kostnad med klyfning och

FBA.GAN 24. SOCKEXOMUUD.

378

egostyckning, äfven de sälja sina andelar.
Äro alla i sterbhuset myndiga, göra dock
de, som skola med pengar derur lösas, anspråk
på ersättning proportionellt med bolagsprisen,
hvadan följden blir, att det
hela gemensamt säljes till bolagen och köpesumman
fördelas.

Hassela.

1. Amerikafeber och lätthet att komma
åt pengar. Hos mången äfven en viss misstro
att kunna få sin bergning å egendomen.

2. En del har sålt för att betäcka sina |
skulder och största delen har väl fått någon
feber att ovillkorligen sälja, ty mesta delen
har ej behöft.

3. Hög betalning samt till en del ekonomiska
svårigheter.

Norrbo.

Intet hemman sålts till bolag åtminstone
på 40 år.

Bjuråker.

Laga skiftet och de stora utgifterna för
detsamma. Under det skiftet pågick låg
jordbruket nere, och mången fick efter detta
mottaga hemman, som voro i hög grad vanskötta.
Äfven de stora skogsliqviderna m. m.
hafva bidragit.

Delsbo.

Prisfallet å jordbruksalstren och prishöjning
å arbetskraften, jemte ökad njutningslystnad.
Bevillningsförordningeus bestämmelse,
att hemman skola taxeras efter gårdens
brandförsäkring och hemmanets saluvärde.
En skogssköflare bjuder ett högt
pris. Dermed anses saluvärdet funnet. För
att undkomma, att detta värde lägges till
grund för taxeringen säljer egaren.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdal.

Okunnighet om skogens värde. Bristande
omtanke för framtiden. Begäret att öfver -

komma kontanta penningar samt näringsfrihetens
allt för stora utsträckning. Den
sistnämnda inföll samtidigt med skogsrörelsens
början och lönkrögände landthandlande
voro som gamar tillreds att draga åt sig
de penningar, som utbetalades i arbetslöner
eller köpeskillingar. Detta föranledde en
demoralisation bland befolkningen, söm mer
än allt annat bidragit till de förhållanden,
för hvilka nu sökes bot.

Ramsjö.

Åkerbruks jordens dåliga beskaffenhet och
det ogynnsamma klimatet. Böndernas oer-.
I farenhet och dumhet. När bonden bjöds
några tusen kronor för hemmanet med dess
I magra jord, så trodde han nemligen, att
han gjorde en lysande affär, och att han
skulle blifva rik och slippa arbeta. En del
J nybyggare, som icke förmådde fullgöra villJ
koren, för att blifva skattebönder, fingo
erbjudanden af skogsköpare om hjelp till
| dessa villkors fullgörande och löfte om att
I få sälja hemmanet för bra betalning, så
snart det blifvit afvittradt. Slutligen ett
otroligt lättsinne. Såsom exempel kan anföras,
att här i Ramsjö finnes ett hemman,
hvarå skog afverkats för minst 100,000
kronor, hvilket egaren sålde för en ankare
bränvin.

För il a.

1. Bolagen ligga efter och betala så bra.
Bönderna äro på ett sluttande plan. Grundrätten
är till en del redan såld. Afverkningsrätten
delvis ock på vissa delar på
längre tid; tid efter annan hafva af verkningar
på återstående delar skett. Skogen,
jordens stöd, är borta. Ingen enskild kan
vid köp konkurrera med bolagen. Der bolagen
fått de flesta jordegendomarna, der
fly de få bönder i regeln, som äro qvar.

2. Att bönderna sålt sina hemman till
bolagen har förekommit endast i enstaka
fall, beroende på omständigheter af privat

| natur.

FRÅGAS? 24. SOCKENOMBUD.

379

Los.

Den tid då bolagen började sin verksamhet
i större omfattning, befunno sig bönderna
med få undantag mer och mindre skuldsatta.
Dertill kom liksom en epidemi att
alla skulle upplåta skog till afverkningsrätt
åt bolagen och denna epidemi motverkades
sannerligen icke af bolagens utskickade.
Somliga bönder använde de penningar de
erhöllo för såld afverkningsrätt, sedan de
betalt sina skulder, till förbättring af sina
egendomar, åbyggnader och lefnadsomständigheter,
andra kunde endast betala sina
skulder, och åter andra, som tyckte mest
om att inrätta sig, som de förmenade, uti
sorgfriare omständigheter, funno allt för
snart, att penningarna voro liksom bortblåsta.
Några lånte bort sina pengar utan säkerhet
och tingo dem förlorade, och detta medverkade
till hemmansförsäljning. Somliga sålde och
foro till Amerika, andra flyttade till annan
socken och köpte sig egendom förmenande
sig få bättre jordbruk, och åter andra sålde
hemmanet till bolag och föredrogo att hli
arrendatorer. Lusten till Amerika torde ha
varit den egentliga början till hemmansförsäljningarna.

Jerfsö.

De goda trävarukonjunkturerna vissa tider,
hvarigenom jordbruksarbetet ställt sig dyrbart.
Hemmanen hafva under goda konjunkturer
i trävarurörelsen öfverbetalats af
bolagen, då skogstillgången varit god å
hemmanen.

Arhrå.

De höga arbetslönerna på alla områden
samt stegrade lefnadsbehof, som icke ett
jordbruk af den jordbeskaffenhet, som tinnes
i socknen, tål att bära.

TJndersvik.

1. Brist på förmåga att kunna sköta sig
och begäret efter tillfällig penningvinst.

2. Dels ekonomiska svårigheter och de
höga pris, som de senare åren betingats för
skogshemman, dels de höga arbetslöner,
som varit rådande och varit mycket betungande
för dem, som drifva sitt jordbruk
med uteslutande legdt folk, samt slutligen
benägenhet hos en del, att sälja sina hemman
i skogsbyggder och köpa lämpligare
jordbruk på andra orter.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Tunn.

Den höga köpesumman.

Attmar.

Den höga köpesumman.

St öde.

Att hemman icke lämpligen kunnat delas
mellan barn och att man önskat få möjligast
högsta penningebelopp till dem. Vidare
att hemmanen varit betungade med födoråd
och att deraf ofta föranledts oenighet mellan
födorådstagare och födorådsgifvare. Slutligen
okynne och dådlöshet.

Torp.

Bristande kännedom om skogens värde
och begäret att i hast förvärfva sig en
större penningsumma.

Borgsjö.

1. I många fall dels säljarnes mindre
goda ekonomi, dels lockelsen att blifva
egare till en större summa kontanta pen
ningar, som i de flesta fall iorespeglats såsom
högre än den i verkligheten varit.

2. Ekonomiska svårigheter, misströstan
vid felslagna skördar, skogens föregående
afhändande, som gör att egaren saknar tillgångar
för, sina utgifter, lockelsen af en

380

FRAG-AN 24. SOCKENOMBUD.

som det synes hög köpeskilling och svårigheten
för en arfvinge att lemna lösen till
syskonen vid delningen af föräldrahemmet
m. m.

Hafvcrö.

Den förnämsta orsaken torde vara den,
att, då afverkningsrätt till skogen sedan
början af 40:talet varit upplåten ofta utan
någon begränsning till dimension, och skogen
efter arrendetidens slut återfallit till
hemmanet så godt som kalhuggen eller
åtminstone i sådant skick att under en lång
följd af år ingen afverkning kunnat ske,
hemmansegarne icke kunnat utan stöd från
skogen behålla hemmanen utan nödgats
sälja det. En och annan torde äfven hafva
lockats af den höga köpesumman, okunnig
om det värde som hemmanet i sjelfva
verket haft. Vid arfskifte har ofta hemmanet
måst säljas till bolag, enär ingen
delegare kunnat utlägga så stor utlösen till
de andra, att det motsvarat hvad bolag
bjudit för hemmanet.

Selånger.

Hufvudorsaken är den att bolagen betala
så höga köpesummor, att ingen bonde vågar
eller kan gifva så mycket.

Sättna.

Dels de höga värden, som skogen har
fått på senare tiden, och dels att vid arfsskiften
ingen af syskonen har kunnat lösa
ut de andra.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indal.

Sjuklighet och saknad af arbetskraft för
rimligt pris. Gäldbundenhet. Om flere
barn finnas i en familj, och något af dem
icke anser sig kunna öfvertaga fastigheten
af sina föräldrar mot någorlunda hög köpesumma
jemte födoråd, så och på det barnen
må kunna få lika utdelning från
hemmet, försäljes hemmanet till ett bolag.

Då ett bolag fått »ett finger» in i en by,
så blir ofta följden, att flera i byn sälja
sina hemman till samma bolag. Afflyttning
från orten till annat verksamhetsområde
till eller i närheten af stad, är ock orsak
till försäljning.

Indals-Liden.

1. Förr vanligast böndernas kortsynthet
och oförstånd, i det de låtit lura sig att för en
spottstyfver afyttra sina hemman till bolagen.
Numera, sedan bönderna lärt sig uppskatta
skogens värde, förorsakas dylika försäljningar
af arfsdelningar, stundom ock af
fruktan för kostnaden vid skiftesförättningar
samt äfven af lättsinne och njutningslystnad
samt begäret att få spela herre och
slippa sysslandet med det besvärliga jordbruket.

2. Hemmanens stigande i värde i förening
med svårigheten att utlösa syskon
jemte tanken på ett större penningeförvärf.

3. Dumhet, kortsynthet och likgiltighet.
Arfsförhållanden. Skiftesförhållanden. Njutnigslystnad,
lättsinne och lättja.

Holm.

I de flesta fall god öfvertalningsförmåga
hos bolagens tjensteman. Då bolagen fått
ett hemman i en by, trakta de alltid efter
att få laga skifte till stånd. Då går det
alltid lättare att få återstoden. T vissa fall
inträffar äfven, att man vid arfskiften icke
kommer öfverens om delning af hemmanet,
utan utbjuder det till salu. Å bolagens
hemman borthugges skogen. Bonden, som
sparat sin skog, får den genom kalhuggning
å ömse sidor borttorkad och förstörd.
Då bolagen skof lat skogen på sitt hemman,
få de det nedsatt i taxeringsvärde;
bönderna, som sparat sin skog, få det höjdt
och så blifva de utarmade genom de höga
skatterna. Dessutom äro de röstestarka
bolagen alltid de bestämmande vid val af
taxeringsnämd, de förstå alltid att välja de,
som bäst passa dem. Sista akten blir den,
att bönderna måste sälja sina hemman till

FfiÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

381

bolagen. Likaså röstar bolaget alltid för de
dyraste byggnadsförslag m. m., allt för att
utmatta bönderna.

Skön.

1, 2. Sågverksrörelsen har behöft stränder
och vatten och derför köpt de flesta bredvid
Alnösundet belägna hemman.

Ahö.

Förmånliga lägen med hänsyn till strand
och vatten för sågverksanläggningarna och
höga priser.

Timrå.

Hopade skulder, dyrt arbets- och tjenstefolk
samt svårighet att vissa tider anskaffa
behöfliga arbetare. På senaste tiden torde
äfven några fall förekommit, då bolagen
vid herhmansköp betalat utöfver det egentliga
värdet.

Ljustorp.

Önskan att genom en Större kontant
penningesumma kunna försätta sina barn i
en jemnare besittning af hemmanets värde,
än om detsamma försålts för billigare pris
till ett af barnen, ty denne skulle i så fall
haft att utlösa sina syskon med belopp, som
för den nye hemmansåboens skull ej kunnat
tagas till sitt fulla värde. I många fall
äfven ren vinningslystnad och lätthet att på
en gång öfverkomma kontanta pengar. Endast
sällan skuldsättning.

Hässja.

Bolagen betala hvad som begäres och
det ofta utan att pruta; den enskilde, mindre
solida köparen eger ofta ej kapital att
betala kontant, hvarför hemmanet helst
säljes åt den, som bäst kan betala.

Tynderö.

Svar saknas.

Nj ur un da.

Bolagen ha för sina industriella anläggningar
måst skaffa sig jordområden vid
kusten äfvensom strandrättigheter.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå.

Bolagen hafva betalt högre pris för hemmanen,
än någon enskild jordbrukare kunnat
erlägga.

Stig sjö.

Vanligtvis det höga pris, som betalts.

Viksjö.

I regel skuld.

Häggdånger.

Bolagen hafva bjudit högre köpesumma
för hemmanet, än en bonde ansett sig kunna
bjuda.

Gudmundrå.

Att många hemman genom sina lägen
vid eller intill lastage- eller sågplatserna
kommit i sådana värden, att bönderna
frestats till att afhända sig dem; och att
bönderna icke kunnat i samma mån som
bolagen tillgodogöra sig hemmanens skogstillgångar,
utan haft fördel vid att afyttra
hemmanen.

Hög sjö.

1. Skuld.

2. Ledsnad vid jordbruket, och tro att.
försäljningssumman skulle ränta sig bättre
än hemmanet. Okunnighet om hemmanets
verkliga värde. Lättsinne.

Hemsö.

Böndernas önskan att öfverlåta hemmanen
till andra egare.

Torsålcer.

Svar saknas.

Ytter-Lännäs.

Bolagens förmåga att öfverbjuda den enskilde
spekulanten. Särskildt visar sig detta,
vid arfskifte, då någon af arfvingarna ej varit
i stånd att med samma belopp som bolaget
godtgöra de andra.

382

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

Dal.

Penningebegär och oförstånd.

Boteå.

Familjerna voro för stora och ingen af
barnen mäktade öfvertaga hemmanen och
utgifva födoråd samt betala utlösen till
syskonen.

Styrnäs.

Bolagen hafva kunnat erbjuda en högre
köpesumma än andra.

Ofver-Lännäs.

Bönderna hafva ansett en större penningesumma
lättare att fördela rättvist mellan
sina barn. Bolagen hafva i många fall sökt
försvåra böndernas existens genom dyrbara
skogsdelningar, inledda tvister m. m.,
hvarigenom en bonde i ett bolagshemmans
grannskap blifvit så godt som tvingad att
sälja sitt hemman.

Sånga.

Köpesumman, som i säljarens ögon ansetts
god.

Nora.

1. Skuld.

2. Förespeglingar om goda affärer och
tillfälliga kapital, sällan behof.

Bjertrå.

Svar saknas.

Slcog.

1. Blott bondehemman finnas.

2. Att de ansett sig hafva fått god betalning
för sina hemman.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå.

Hufvudsakligen åtrån efter ett större
penningebelopp för tillfället och för att
dermed spekulera i handelsföretag.

Bd.

Då fäder dött, hafva barnen icke kunnat
enas om sådant pris å hemmanet, att någon

af dem kunnat köpa det, utan har det utsatts
på offentlig auktion och, då ingen enskild
kunnat konkurrera, inropats af något
bolag. Då bolag förut köpt afverkningsrätt
till största delen af skogen på längre tid,
och då bonden sedan ej kunnat reda sig
blott på sitt jordbruk, har han till sist äfven
blifvit nödsakad sälja hemmanet, som i sådant
fall och vanligtvis för godt pris inköpts
af det bolag, som förut haft afverkningsrätt
till skogen. När i en by, som
egts af två eller flera bönder, bolag lyckats
köpa hemmanen af den öfvervägande delen
af grannarna, hafva den eller de öfriga på
ett eller annat sätt snart sagdt blifvit tvingade
att sälja sina hemman.

Multrå.

Bolagen hafva betalt mest för hemmanen.
För öfrigt har ock tillgått så, att bönderna
genom penningelån äf bolagsherrarne mot
inteckning i hemmanen blifvit så småningom
mer och mer i skuld till dessa, hvarför
de till sist blifvit så godt som nödsakade
att till bolagen öfverlemna sina hemman.

Långsele.

Dels stegrade lefnadsbehof, dels ock hufvudsakligen
lockelsen att på ett hastigt och
lätt sätt skaffa sig ett större eller mindre
kapital.

Graninge.

Under de senaste femtio åren har bolaget
förvärfvat sig eganderätten till 4 hemman.
Alla öfriga bolagshemman hafva förvärfvats
för cirka 150 år sedan, då mången gång
förtryck och fagra löften från bolagets sida
förmådde bönderna att sälja sina hemman.
Detta i samband med oförstånd och tanklöshet
har samverkat till bolagsvälde inom
socknen.

Besele.

Dels de höga pris, bolagen betalt för skogshemman,
hvilket vållat, att, om barnen
varit flera, ett af dem ej kunnat lösa hem -

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

383

manet till närmelsevis så högt pris, med
någon utsigt att behålla det, dels att arbetsprisen
blifvit så högt uppdrifna, att man
svårligen kunnat få det att gå ihop utan
att öfverafverka skogen.

Adals-Liden.

1. Hufvudsakliga orsaken är, att vid
föräldrarnas upplåtelse af hemman till barnen
köpesumman satts mycket lågt, enär
föräldrarna och de öfriga barnen helst önskat,
att hemmanen måtte behållas inom
slägten, såsom sed varit från gamla tider;
men då den nya, oerfarna egaren af bolagen
erbjudits en mångdubbel köpeskilling
mot den, han utfäst sig att betala till föräldrarna,
har han af penningebegär lockats
att försälja sin egendom — och så hafva
de flesta hemman öfvergått i bolagens händer.
Äfven förekommer, att, då egaren
aflidit, den efterlemnade enkan och de minderåriga
barnen nödgats sälja sitt hemman,
hvilket då helst skett till bolag, då dessa
kunnat med hänsyn till skogen betala högre
köpeskilling än någon annan.

2. Största orsaken är, att bönderna sålt
sin skog på fri af verkning under 50 år och
sedermera funnit, att de ej kunnat bebo
hemmanet. De hafva då sålt hemmanet
till samma bolag, som köpt skogen. En
annan orsak, som mycket hjelpt till, är, att
bolagens inspektörer hafva haft god talförmåga
och lofvat bönderna, att de skulle få
sitta qvar på hemmanet som arrendatorer,
så länge de ville, och att deras barn sedan
skulle få bebo hemmanet mot ytterst förmånliga
villkor. Vid upprättandet af dessa
arrendekontrakt, som merendels skedde ett
par år efter hemmansköpet, har nog bolaget
emellertid sett på sitt eget bästa och ej
tagit hänsyn till ombudets löften.

Junselc.

1. Okunnighet om skogens stigande värde.
Kostnaderna för att fullgöra odlingar och byggnader,
som varit nödiga för att få insynade
nybyggen skattelösta. Dryckenskap, slöseri

och lättja samt deraf flytande skuldsättning.
Svårigheten att vid arfskifte rättvist dela
ett hemman på annat sätt än genom försäljning,

2. De nybyggen, som finnas inom kommunen,
och blifvit till bolagen försålda,
omkring 20 mantal, hafva sålts på grund
af svårigheter vid nybyggesvillkorens fullgörande;
men de gamla hemmanen äro till
största delen ännu osålda.

3. Den för nybygges kronolösen föreskrifna
byggnads- och odlingsskyldigheten,
som för mången fattig nybyggare var omöjlig
att fullgöra. Högt lefnadssätt och den störa
lyx, som på senare tiden trängt sig allt
djupare ned ibland allmogeklassen.

Barnsele.

Lättrogenhet och okunnighet, vinningsoch
njutningslystnad, lättja och fåfänga.

Edsele.

Obekantskap med skogens verkliga värde,
efterapande af »bolagsfolkets» öfverdådiga
lefnadssätt med ty åtföljande behof att skaffa
sig större inkomster, begäret att fortare åtkomma
större kontanta penningesummor än
hvad jordbruket kunde inbringa i förening
med en måttlig årlig afverkning. (Af komministern
Skog tillägges:) I en mängd fall
har spriten spelat en betydande roll vid
hemmansköpen. Ovedersägligt är, att mången
bonde först genom traktering ur den medförda
konjaksflaskan bevekts till försäljning
antingen af hemmanet eller af skogen. Villkoren
hafva då också »blifvit derefter».

Helgum.

Beräknad eller förment större fördel af
det kapital, som vid försäljning kunnat erhållas,
än af fortsatt behållande af hemmanet.
Svårighet vid dess skötsel med hänsyn
till nödig arbetshjelp under en för
tienares anställning synnerligen dyr tid.
Önskan före dödsfall eller nödvändighet efter
dödsfall att göra barn i arfsrättfÖrmåner
likställda, då ingen arfvinge kunnat utlösa

384

FKAGAN 24. SOCKENOMBTJI).

de andra efter den köpeskilling, bolag kan
bjuda.

Fjällsjö.

Då de första skogsköpen skedde för omkring
50 år sedan, hade bönderna ingen
aning om skogens värde och än mindre om
den stegring deraf, som efter hand skulle
inträffa. Tillföljd deraf såldes afverkningsrätten
på långa tider, vanligen 50 år, för löjligt
små köpesskillingar, som af bönderna
snart förbrukades. Emellertid kommo bolagen
härigenom åt största delen af böndernas
gamla urskogar och härmed börjades
inom orten en rörelse med importerade arbetare
och handelsvaror af allehanda slag,
höga arbetspriser och dyrbara lefvadsvanor,
hvilket för bolagen var af ringa betydelse,
enär de i alla fall skördade en oskälig vinst.
För bönderna deremot medförde dessa förhållanden
skuldsättning och derefter följande
tvångsförsäljningar samt jordbruksnäringens
undanträngande af den betalningskraftiga
trävaruindustrien. Häraf lida bönderna
ännu fortfarande och försäljningar
till bolagen synas derför komma att fortfara.

Bodum.

En del har måst sälja på grund af skuld,
en del har genom bolagens tjenstemän förespeglats
penningarnas stora värde mot skog
och hemman och dessa hafva derigenom blifvit
benägna att sälja.

Tåsjö.

På 1850 och 1860 talen såldes i allmänhet
skogen till bolagen på 50 år till ett
visst tumtal för en ringa köpesskilling,
emedan bönderna ansågo sig icke kunna
hafva någon nytta af all den skog, som då
fanns. De ansågo den för nästan värdelös.
Köpesskillingen smälte snart bort och bönderna
började att skuldsätta sig och räntorna
växte år för år, och ännu återstod
en lång tid af kontrakten, innan skogen kunde
återfalla till jordegaren. För att kunna

trygga sig ännu en tid, sålde man skog
ånyo till mindre tumtal, för en bråkdel
af dess egentliga värde, och så fortgick
det en tid. Inkomsterna af försäljningen
hafva åtgått till betalandet af skulder,
men räcka icke alltid till fullo härför,
och lefnadskostnaderna stegras med tidens
gång. Så blir det ånyo skuldsättning och
så säljas hemmanen, och bönderna blifva
arrendatorer på sina förra hemman.

5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.

Nordingrå.

1, 2. Ingå hemmansförsäljningar till bolag
hafva skett.

Ullånger.

En i förhållande till jordbruksafkastningen
hög köpesskilling.

Vibyggerå.

Bolagen hafva betalt mest.

Nätra.

Vanligen hafva bolagen passat på, när
någon af ålderdom velat sälja sitt hemman
och då bjudit så lysande födorådsbestämmelser,
att detta jemte utsikten till kontant
betalning afgjort köpet. Äfven hafva unga
hemmansegare lockats genom hvarjehanda
förespeglingar att sälja. Lyxbegär, ett genom
arbete i flottning och vid hamnplatser invandt
förhållande, m. m. dyl. torde i sin
mån bidragit.

Sidensjö.

Dels att bolagen bättre än de sjelfegande
bönderna känna såväl det nuvarande som
framtida värdet af hemmanen, så att det
erbjudna priset förefaller för säljaren ganska
högt, dels ock förespeglingar om födoråd,
ränta å erhållen köpessumma samt inkomstbringande
sysselsättning för bolagets
räkning.

Skorped.

De 50-åriga skogsförsäljningarna, som
skedde i stor skala, t. o. m. omfattande

E&ÅGAN 24. sockenomBuö.

385

hela byars skogar. Derigenom beröfvades
hemmansegarne det erforderliga stödet från
skogen för en alltför lång tid, och då skogspengarna
tagit slut, och säljarne förespeglades
att såsom arrendatorer hafva bättre
utsigter i fråga om erhållande af arbetsförijenster
hos bolaget, funno de sig föranlåtna
att äfven sälja hemmanen. En annan
verksam orsak har varit, att bolag varit
ensam egare till strandrätten.

Anundsjö.

1. Nybyggeshemman hade högt skattetal,
utskylderna för desamma voro dryga och
skogen hade ringa värde till följd af svårighet
och någon gång omöjlighet att framdrifva
timret, då flottlederna ännu voro
oupprensade. Hvad åter nybyggen, som
försålts under senare tid, och gamla odalhemman
beträffar, torde orsaken till deras
försäljande böra sökas dels i begär att på
en gång åtkomma en större penningsumma
för ökade lefnadsbehofs tillfredsställande,
dels också hos åtskilliga i begär att kunna
dela sin egendom lika mellan alla barnen.
En och annan hemmansegare i de mera
frostlända byarna har ock sålt sitt hemman
och derefter skaffat sig nytt sådant
längre ned i landet, der nämnda olägenhet
varit mindre och kommunikationerna också
bättre.

2. I de flesta fall skuldsättning, så att
bönderna varit tvungna dertill, men äfven
andra orsaker, såsom fördelning af arf mellan
barn, när intet af barnen velat eller
kunnat betala hemmanets fulla värde m. m.

3. Bönderna hafva sålt hela sin skog
till bolagen på 50 års tid och dermed mistat
stödet för jordbruket och, när de hafva
sett, att de icke kunna sitta qvar, hafva de
äfven sålt hemmanet.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevad.

En del hemman här sålts för trängande
behof, en del för att de betalts mest af

bolagen. En del har af okunnighet lockats
sälja emedan köpessumman ansetts hög. I
verkligheten har den varit ringa.

Mo.

Dels bolagens till ytterlighet gående sträfvan
till köpeaftals upprättande, dels de
respektabla summor, som bjudits, oaktadt
desamma utgjort endast en bråkdel af det
värde, som bonden, om han haft förstånd
och kännedom, kunnat betinga sig, dels
ock, och det är det värsta af allt, att, sedan
bolagen fått så att säga fotfäste inom en
by eller efter ett vattendrag, de på föga
tilltalande sätt _ genom tvång och list tillvällat
sig de öfrigas egendomar.

Björna.

Priset på skog, som varit så högt, att
ingen annan än ett bolag förmått köpa
hemman.

Arnäs.

Ibland ekonomiskt betryck, ibland penningebegär,
ibland arfsskiften, då ingen
sterbhusdelegare kunnat få under hand Öfvertaga
hemmanet.

Gideå.

Oftast tryckande skuld, men äfven obekantskap
med skogens värde.

Trehörning sjö.

Hufvudsakligast att bolagen erbjudit högre
belopp för hemmanen än enskilda personer.

Grundsunda.

1, 2. Under den tid, då bolagen började
med sina sågverksrörelser, hade nog
säkerligen de större grosshandlarne insett
hvad bondehemman voro värda och
beräknat hvilka värden en god tillväxt
kunde få. Härom hade naturligtvis den
större allmänheten föga aning, och under
sådana förhållanden var det ju lätt för bolagen
att för en ganska liten köpeskilling
bemäktiga sig en stor mängd af skogshemmanen.
I nuvarande tid, torde för det mesta
anledningen till försäljningarna vara den,

386

FRÅGAN 24. SOCKENOMRUfi.

att det för bolagen alltid är lättast att för
hemman betala mest, och, om icke alltid
mest, åtminstone kontant. Det är också
lätt för bolagen att medelst förespeglingar
för landtmännen om rätt att qvarsitta under
deras återstående lifstid förmå äfven
dessa att sälja. (I svaret 1 tillägges:) En
annan orsak torde vara, att bolagen förut köpt

all afverkningsrätt till skogen å hemmanet
oftast under långa tider. Bonden sjelf har
knappt rätt till skogsfång för eget behof
och blir under sådana förhållanden nästan
lika så underordnad som arrendatorn, samt
ser ej längre utväg att utan minsta stöd af
skogen å sitt eget hemman kunna existera.

IV. Jemtlands län.

1. Jemtlands Ostra fögderi.

Bagunda.

1. Okade lefnadsbehof jemte minskning
af inkomst från egna skogen.

2. Väsentligast de öfverdrifvet stegrade
lefnadsbehofven, som, förmedelst ymnig
skogstillgång i förening med obegränsad
dispositionsrätt öfver skogen, kunnat så
småningom stiga till sådan höjd och som
naturligtvis fortfarande tvinga till forcerad
afverkning å egna skogar, tills största delen
af den afverkningsbara skogen medtagits.

3. Genom ökade pretentioner har större
behof af pennningar för de löpande utgifterna
uppstått, och då det genom försäljning
af hemmanet gått så lätt att förskaffa
sig ett litet kapital hafva många fallit för
frestelsen. Vid arfsskiften öfvergår ofta
hemmanen till bolagen, då det ju går både
lättare och rättvisare att dela hemmanet,
sedan det förvandlats i penningar. Ofta
utarrendera bolagen hemmanen till dåligt
folk, som oupphörligen lånar och förderfvar
sina sjelfbesutna grannars dragare och redskap
och eljest genom supigt och oordentligt
lefverne gör andras tillvaro olidlig.
Följden blir, att den sjelfegande säljer och
flyttar.

Héllesjö.

För 30 å 40 år sedan, då de flesta afverkningsrätterna
upplätos, funnos inga kommunikationer,
hvadan bolag, som då existerade,
hade makt att betala så litet för

salutimmer, att de, som afverkade å bolagsskogar,
hade mera betaldt än den bonde, som
afverkade å egen skog och sålde timret.
Klart var då, att många bönder ville sälja
skogen för att sedan afverka åt bolag och
få mera betaldt. Då den ringa -köpesumman
blef slut, och bönderna ändtligen insett,
att skogen var hemmanens inkomstkälla,
ansågo de sig bäst komma ur knipan
genom att äfven sälja hemmanen i sin
helhet.

Håsjö.

Då skogen af föräldrarne varit upplåten
på arrende å vanligen 50 år samt dertill
utan allt dimensionsförbehåll, har detta förhållande,
när jordbruket ej ensamt kunnat
försörja egaren, verkat nedtryckande, hvadan
han endera utvandrat eller föredragit
att med hemmanets afhändande för en
köpesumma, som reglerat hans affärsställning,
qvarblifva såsom arrendator. Detta
den vanligaste orsaken. I några fall hafva
omkostnaderna för laga skiften nödvändiggjort
hemmanets försäljning. I andra fall
har åter önskan att erhålla största möjliga
valuta till fördelning mellan arfsberättigade
barn åstadkommit hemmanets försäljning.
I åter två fall har begäret att blifva s. k.
»herremän» och »affärsmän» drif vit egarne
att sälja.

Fors.

1. Dels ekonomiskt trångmål, dels bristande
framsynthet i fråga om skogens

FEÄGAN 24. SOCKENOMBUD.

387

värde, dels falska och bedrägliga förespeglingar
af bolagens ombud om fördelarna
att sälja skogen, dels ock lockelsen, att på en
gång bli egare af en efter säljarens förhållanden
stor penningsumma, dels äfven
slutligen svårigheten att vid arfsskiften skipa
full rättvisa mellan barnen.

2. I hufvudsak = 1.

Stugun.

1. Till öfvervägande del att bolagen
bättre förstått uppskatta verkliga värdet
af skogsmarken till hemmanen än bönderna
sj elfva.

2. Det fans en tid, icke synnerligen
aflägsen, då skogarna i trakten saknade
eller åtminstone ansågos ej ega annat värde
för dess egare än som byggnadsmateriel och
vedbrand. Före Gedungsens utgräfning 1796
ansågs flottning af skogsprodukter härifrån
ej kunna ega rum. Och äfven långliga
tider derefter voro trävaruprisen mycket låga.
Intill mellan 1830—1840 kunde ingenting
väsentligt annat än bjelkar säljas och inga
mindre sådana än de, som böllo minst 12
tum i toppändan. Sådan bjelke, som skulle
vara skarpkantbilad, betingade då 6 skilling
aln. Ännu ett par årtionden senare betaltes
ej mer än 15—20 öre aln för 12-tums timmer
och mindre än 11 tum fann ej köpare
till något pris. Vid denna sistnämnda tid
var endast en af härvarande bifloder flottbargjord
på en sträcka af omkring en qvarts
mil. Genom den tidens sätt att flottbargöra
äfven mindre ådalar, nemligen genom
upprensning af sj elfva åbäddarna, kunde
för öfrigt de mindre bäckarna ej till flottleder
förvandlas. Då skogsvärdet sålunda
så sent som på sjuttiotalet var så ringa
att det med dåtidens primitiva afverkningsmetoder
icke lönade sig afverka annat än
de gröfsta träden å närmast Indalselfven
liggande trakter och större delen af Stuguns
skogar till följd af sin aflägsenhet ej lönade
sig att efter dåvarande pris afverka, är det
väl mera att beklaga än att egentligen för -

undra sig öfver, att bönderna läto förmå
sig sälja afverkningsrätten till sina skogar.
Hade ej dessa aftal kommit att omfatta
annat än hvad väl såväl köpare som säljare
dermed afsågo, nemligen afverkningsrätt till
den vid tiden för desamma säljbara skogen,
hade icke heller dermed någon egentlig
olycka varit skedd. Kanske af beqvämlighetsskäl,
kanske af ren slump kommo
emellertid dess aftal att omfatta all afverkningsbar
skog, det vill säga fullkomligt oinskränkt
och obegränsad afverkningsrätt af
såväl barr- som löfskog. Som ett bevis på
att äfven köparne ej då hade den minsta
aning om skogarnas framtidsvärde må anföras,
att de äldsta köpen gälde endast furu
— granskog ville man ej ha till skänks
en gång. Att de första skogsköparne ej
insågo skogens värde var emellertid en lycka
i olyckan; hade de det gjort, hade med all
säkerhet ej en bit skogsmark nu funnits
qvar vare sig i kronans eller enskild ego.
Ty de första skogsköparna voro alldeles
icke, som man nu söker göra gällande,
beräknande solida affärsmän, som vedervågade
ärfd eller förvärfd förmögenhet på
att i nationalekonomiskt intresse nyttiggöra
skogarnas rikedomar, utan för det mesta
rena äfventyrare, hvilka hade allt att vinna,
intet att förlora. Uti dessa olycksdigra afverkningsaftal
är emellertid grundorsaken
till de om möjligt ännu olyckligare hemmansförsäljningarna
i senare tid att söka.
Visserligen skulle kunna anges en massa
motiv till mer eller mindre onödiga hemmansförsäljningar,
men med angifva,ndet af
hufvudorsaken anses frågan besvarad.

Borgvattnet.

Förut såld afverkningsrätt till. skogen
okunnighet om skogens verkliga värde, skuld
dåligt skött jordbruk och högre lefnadssät
än jordbruket tålt vid.

Befsund.

Ekonomiska svårigheter, okunnighet om
hemmanets värde och det lockande uti att

388

KRAGAN 24. SOCKENOMBTJD.

på en gång få en större penningesumma
samt understundom rent lättsinne.

Nyhem.

I första hand att afverkningsrätten förut
blifvit såld på en lång tid vanligen 50 år.
Under denna långa tid hafva hemmansinnehafvarne
blifvit så tryckta af bolagen, att
de ansett sig icke kunna behålla hemmanen.
Orsakerna hvarföre afverkningsrätten blifvit
såld äro bland andra: Okunnighet om
skogens värde, dåliga kommunikationer och
rädsla för laga skifte.

Bodsjö.

Skuldsättning. Arfskiften, då något af
barnen ej utan för stor skuldsättning kunnat
utlösa de andra. Fruktan för laga skiftes
omkostnader, hvaraf bolagen ej sällan synas
hafva begagnat sig såsom påtryckningsmedel.
Brist på kommunikationer, hvilket vållat
svårigheter för bönderna att kunna reda sig
på sina aflägset belägna hemman.

Sundsjö.

Till en början skogsbyarnas dåliga jordbruk
och egarnes okunnighet om skogens
värde. Numera svårigheten vid hemmanens
öfverlåtelse från föräldrar till barn för en
eller två af dessa senare att betala samma
höga pris som bolag.

Bräcke.

Då afverkningsrätten — ofta nog oinskränkt
— i de flesta fall sålts för en lång
tid, och bönderna sedermera kommo till
insigt om, att jordbruket på grund af ändrade
förhållanden blifvit mindre lönande,
samt i följd af den grundliga af verkningen
af hemmanets skog utsigten till inkomst af
denna endast hägrade i ett aflägset fjerran,
hafva bönderna ansett sig nödsakade att
sälja äfven hemmanen. På många ställen
har man haft skäl att förmoda, att bolagen
användt en hänsynslös afverkning, äfven en
sådan som tillskyndat bolagen direkt förlust,
såsom ett i hög grad effektivt påtryckningsmedel
att förmå bonden att till

bolaget försälja sitt hemman, hvilket genom
skogssköflingen hotat att blifva så godt som
värdelöst. Vidare torde ofta underskattande
af hemmanets verkliga värde jemte öfverskattande
af penningen och dess dryghet
hafva — åtminstone vid tiden för de tidigare
hemmansköpen —■ icke oväsentligen
bidragit. Ett ypperligt påtryckningsmedel
hafva bolagen funnit uti hotelsen att på.
kalla skiftesförrättning, hvilken hotelse med
hänsyn till de dryga omkostnaderna, som
skulle hafva blifvit en följd af dess verkställighet,
merendels haft åsyftad verkan.
Slutligen må nämnas, att, då fråga blifvit
om arf mellan flera syskon, ingen af dessa
ansett sig kunna utlösa de öfriga. Häraf
har mången försäljning föranledts, helst de
dryga skifteskostnaderna afskräckt från tanken
att dela hemmanet.

Brunflo.

Svar saknas.

Marieby.

Svar saknas.

Loclcne.

Bristande insigt om skogarnas värde samt,
då hemmanet skall öfvergå från föräldrarne
till barnen, svårigheten för ett barn att utlösa
de andra.

Näs.

Okunnighet om skogens rätta värde. Skuldsättning.
Bristande insigt i lämpligt sätt
att tillgodogöra sig inkomst af skogen. De
genom skogsdrifningen uppdrifna priserna
för arbetskrafter till jordbrukets underhåll.
Det beroende, hvari jordegaren står till bolagen
med afseende på framflottning af
virket, enär bolagen ega helt och hållet
bestämma öfver flottningsafgifterna.

Hackas.

Ibland ekonomiska svårigheter äfvensom
att bolagen betalt högre köpesumma än
hvad en jordbrukare ansett sig kunna betala.
Der stora arealer oskiftad skogsmark
förekommit, rädslan för skifteskostnadern

FKAGAN 24. SOCKENOMBUD.

389

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lit.

Vanligast att, sedan bönderna på 1850
och 1860 talen på 50 års tid till bolagen
mot en ringa köpeskilling öfverlåtit afverkningsrätten
till sin skog och derigenom
afhändt sig all afsaluskog, de sålunda kommit
i allt större skuldsättning så att de ej
förmått erlägga ränta å sin skuld jemte
onera för hemmanet, och ej funnit annan
utväg än att sälja hemmanet till det bolag,
som redan egt afverkningsrätt till skogen.

I något fall har bonden funnit jordbruket
allt för kostbart och utan motsvarande afkastning
och ansett, att räntan å det genom
försäljningen åstadkomna kapitalet varit
mera lockande än ett lönlöst jordbruk.
Fall gifvas ock der orsaken till försäljning ]
varit den, att, vid öfvergång af hemman
från föräldrar till barn, ej något af barnen
ansett sig kunna betala, hvad som för hemmanet
erfordrats och som kunnat erhållas
af bolag.

KyrTcås.

Dålig ekonomi och skuldsättning, egarens
sjuklighet eller brist på nära anhöriga, till
hvilka hemmanet kan öfverlemnas, och begäret
att komma ifrån det besvärliga jordbruket
för att på en gång och med minsta
besvär förvärfva sig ett betydligare kontant
kapital.

Häggenås.

Skuldsättning och att bönderna ansett,
att jordbruket icke har varit lönande då
kommunikationer saknats.

Föllinge.

Skuldsättning, att man ansett sig få öfverbetalning,
saknad lust för jordbruksarbete
och »Amerika-feber» m. m.

Laxsjö.

Första orsaken torde hafva varit okunnighet
om skogens värde och det lockande
uti att lätt öfverkomma en förut ej

anad penningesumma. Deraf alstrades dock
en plötslig stegring i fordringarna på lifvet,
medan det mödosamma arbetet å jorden
försummades. Öfverflödet tog slut, men
behofven qvarstå liksom oförmågan att bedöma
skogens värde. Då dertill saknas
lust och förmåga att sjelf försälja och afverka
skogen, blir hemmansegaren ett lätt
byte för öfvertalning och oredliga transaktioner.
En fortfarande orsak torde vara
allmogens obenägenhet för hemmanens delning
mellan alla arfvingarna, hvarför den
ende eller de tvenne öfvertagarna, huru lågt
hemmanets värde sättes till de öfrigas förfång,
alltid måste begynna med skuldsättning.
Skuldsatta och ovana vid bekymren
samt ofta helt beroende af ett dyrt tjenstefolk
försälja dessa snart sin jord till den
högstbjudande. (Komministern J. Nseselius
tillägger:) En åtgärd, som helt och hållet
skulle omgestalta skogsaffärerna och föra dem
in på sunda vägar, vore om i samband med
jordbrukstaxeringarna af fullt opartisk och
van person hvarje hemmans skogsmark utöfver
husbehofvet räknades och i beskattning
skildes från odlingarna med husbehof.
Trots lagen taxeras nu öfverallt hemmanen

till Vio- Vs och höSst Vs del ,af svarande
saluvärden, ehuru dessa ju måste
tagas på måfå. Trögheten gör, att få veta,
hvad skog de hafva å sina egor. Taxeras
nu bondehemman med uppsåt alldeles för
lågt, måste bolagen — af fruktan för hämd
vid val af taxeringsman — äfven taxeras
i det närmaste lika. Allmogen skördar
deraf ingen vinst, ty vid försäljning förlora
de genom okunnighet, men denna taxering
vältrar i mindre kommuner en orimlig skattebörda
på de få, h vilkas inkomster äro för
vederbörande fullt kända. Så har i denna
kommun en mindre löntagare i kommunalutskylder
fått ett år utbetala ''Vdel af sin
lön.

Hotagen.

Så många olika förhållanden att det är
omöjligt uppräkna dem alla.

390

FRAGAN 24. SOCKENOMBUD.

Hammerdal.

1. Förnämligast att bolagen pläga betala
kontant och väl äfven erlägga högre pris,
än enskilda personer våga att utfästa. Mången
gång har ock tillgått så, att rättigheten
till skogsafverkningen å ett hemman först
försålts för viss tid till något bolag och att
sedan, då hemmanets egare före utgången
af nämnda tid förbrukat den erhållna försäljningssumman
för afverkningsrätten och
derjemte satt sig i skuld, denne nödgats
att afyttra äfven hemmanet, hvilket då ej
kunnat med fördel inköpas af någon annan,
än det bolag, med hvilket han förut inlåtit
sig i transaktion rörande den mogna skogen
derå. Oförstånd och felaktiga beräkningar
hafva naturligtvis äfven ofta bidragit.

2. Jordbrukets betryckta läge, samt svårigheten
att, med nutidens lefnadsomkostnader
och af trävarurörelsen allt för högt
uppdrifna arbetspriser, kunna få jordbrukets
debet och kredit att stämma. En
annan omständighet har varit den, att
då ett hemman med betydlig skogstillgång
skall från föräldrar öfverlåtas till barnen,
ej något af dessa ansett sig kunna
taga hemmanet och till de öfriga betala
dess värde, hvadan följden blifvit försäljning
till bolag.

Gåxsjö.

Egentligen onaturligt uppdrifna skatter
och lefnadsomkostnader. Första steget har
tagits genom att man sålt afverkningsrätt
till större eller mindre delen af skogen, och
derigenom utan möda erhållit ett kapital.
Sedan det förbrukats, har antingen en ny
trakt försålts eller ock har dispositionsrätten
förlängts, och då de pengar, som derför
erhållits, tagit slut, har ej annat återstått
än att sälja hemmanet.

Ström.

1. För omkring 50 år sedan hade bönderna
ej något bruk för sina skogar, hvilka såldes
på längre tid, dervid bönderna tycktes få bra
betaldt. På så sätt såldes nästan all sock -

j nens skog eller omkring 400,000 hektar af
j den bästa skogsmarken för cirka 37 öre pr
hektar. Så blef det afverkningar och god
penningetillgång i orten. Lefnadsbehofven
blefvo större; jordbruket och boskapssköt|
seln åsidosattes, ty afverkningarna togo
större delen af arbetskrafterna i anspråk.

| Så började folk från andra orter att inflytta
för de goda afverkningsförtjensternas skull,

: hvaraf följden blef att afverkningspriserna
sänktes. Behof vet att köpa blef allt större
och då bönderna hade goda skogsmarker
och hemman, så fingo de kredit. Så kom
| laga skiftesförrättningarna, som slukade sumi
mor, hvilket bidrog att göra den jordbru|
kande befolkningen skuldsatt, och då skogen
förut var såld, så måste bonden sälja
sitt hemman, antingen helt eller delvis. Så
började emigrationen till Amerika att blifva
på modet och, då den skuldsatte eller af
penningeöfverflödet bortskämde bonden
tyckte det börja gå motigt här, så sålde
han sitt hemman till bolag och reste till
Amerika. Vidare uppstod en handelskår,
som påtrugade den jordbrukande befolkningen
varor af alla slag, och en del af dessa
handelsmän hafva genom konkurser dragit
en massa bönder, som gått i borgen för
dem, på »knäna», så att de måst sälja sina
hemman. Slutligen, om ett värdefullt skogshemman
skall skiftas mellan arfvingar och
on af dem ej vill hafva någon jord, så kan
icke den andre betala'' och skuldsätta sig
för så stort belopp, som hvarje del kan
vara värd, och brukar man då sälja hela
hemmanet till bolag.

2. De först uppgjorda femtioåriga afverkningskontrakten.

Alanäs.

1. Skuldsättning, höga lefnadsomkostnader
genom det långa afståndet till jernväg,
öfverflödigt lefnadssätt, emigration, vid arfskiften
framställd fordran, att hemmanen
åsättas och gäldas till fulla gångbara värdet.
Dock kanske mest de långa afverkningskontrakten.

FKAGAN 24. SOCKEHOMBUD -

391

2. Inom socknen bortarrenderades i slutet
på 1850- och början af 1860-talet byarnas
då gemensamma skogsmarker på 50 år.
Såsom betalning derför erhöllos några få
ören pr tunnland eller t. ex. 3,000—6,000
kronor för skogsmarker af mellan 10,000 å
30,000 tunnlands areal. Dessa summor
räckte ej ens till de oskäligt dyrbara laga
skiften, som förrättades nästan i alla byar
inom kommunen på 60-talet. Den tidens
jordbruk var ej nämnvärdt. Det arbetades
på endast något åker och kreaturen tingo uteslutande
skogsfoder, som den tiden fanns i
det närmaste till behofvet. Sjöarna voro
fulla af fisk, skogarna af villebråd. För
den ringa befolkning, som då fanns, och
med den tidens lefnadsförhållanden gick
det någorlunda bra för bonden att taga sig
fram. Men så blef det en förändring, bolagen
började sin rörelse och det blef förtjenst,
men behofven blefvo dess större,
och bondens förut säkra inkomst af villebråd
och fiske utsinade genom bolagens framfart i
skog och vatten, hvarefter den förut oberoende
bonden gick så småningom men med säkra
steg sin undergång till mötes. Så kom den
dag, då bonden nödgades upplåta afverkningsrätt
till sänkt tumtal och på förlängd
tid. Då var den sista inkomstkällan slut.
Sedan var ej annat att göra, än att för en
ringa betalning vintrarna igenom ligga i
skogarna och arbeta med timmerkörning
för bolagens räkning, och fastän hvad i hemmen
fanns af det nödtorftiga fraktades till
skogen, kunde ändå när körningen var slut
mången gång betydliga skulder finnas för
den gångna vintern. Så gick det år för år,
skulderna ökades, åkrarna vanhäfdades, kreaturens
antal nedsattes för att öka hästarnas
antal, som dyrt köptes och förstördes på
timmerkörning. Det var ej att undra på
att, när den okdragande befolkningen såg
sig från alla sidor ruinerad, dess viljekraft
förslöades, och att genom öfverenskommelse
för att ej säga genom svek och tvångsåtgärder,
så som väl ock skedde, det ena hem -

manet efter det andra, ja, hela stora byar
öfvergingo i bolagens ego.

Frostviken.

1. Bristande kännedom om skogens värde,
fruktan för laga skifte och dermed förenade
kostnader, förut iråkad skuldsättning, ett
lefnadssätt öfver tillgångarne och ett obegränsadt
anlitande af handelskrediten.

2. Från gammalt obekantskap med skogens
värde samt en öfverdrifven föreställning
om penningarnes värde och tanke att
den erhållna köpesumman skulle räcka evärdeligen.
Sedermera fruktan för dryga, obarmhertiga
skifteskostnader, hvilka drabba bonden
så mycket hårdare, då skogen är bortsåld
på längre tid. Vid ett skifte uppgår exempelvis
skifteskostnaderna till 300—500 kr. pr
kappland skatt, d. v. s. för ett medelstort hemman
till 3,000 — 5,000 kr. —hvilket vill
säga, att bonden i vanliga fall genast är
störtad. Såsom medverkande orsak kan
äfven anses iråkad skuldsättning genom
långt gången handelskredit, lättja och njutningslystnad.

Rödön.

Jordbruket inom orten har under senare
tid i och för sig varit mindre lönande. Till
följd af de nu en tid högt uppdrifna arbetsprisen
och ty åtföljande svårighet att
erhålla jordbruksarbetare, har det icke alltid
kunnat nöjaktigt upprätthållas utan förlust
för egaren och en allt för stor skuldsättning.
Vidare har skogsvärdet uppdrifvits
så högt, att de egentliga jordbrukarne
ej kunnat täfla med bolagen i fråga om
köp af bondehemman med någon skog, då
de varit till salu. Följden har derför blifvit,
att ju mera skog funnits på ett sådant
hemman, ju säkrare har det också kommit
i bolagens ego.

Näskott.

Att tjenstehjon löner och äfven dagsverksprisen
äro . oskäligt höga samt att mången
gång är brist på arbetskrafter. Att bo -

392

FKÅGAN 24. SOCKENOMlSIJD.

lagen betala en köpesumma, som omöjligen
kan räntas af jordbrukets inkomster. Att
utskylderna årligen ökas i oroväckande grad.
Att gent emot förhoppning om åtgärders
vidtagande för jordbrukets upphjelpande
farhågor börjat hysas för realiserande af
förslaget om inskränkning af jordbrukarens
fria dispositionsrätt till deras skogsegendom
och om förvaltningens handhafvande af särskild
tjenstemannakår, med ty åtföljande
oerhörda kostnader och påtaglig sänkning
af hemmanens värden. Att det ställer sig
betydligt lättsammare att förtjena sitt lifsuppehälle
vid trävaruhandteringen och industriella
inrättningar än af jordbruksnäringen.

Aspås.

Dålig ekonomi samt brist på arbetskrafter.
Utsigten att kunna förskaffa sig annat
bättre och förmånligare jordbruk i stället.
Afflyttning till Amerika eller annan
ort samt den omständigheten att vid arfskiften
arfvingarne hvar för sig ansett fastigheten
för dyr att inlösa.

Ås

= Näskott.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Hunne.

Bolagshemman saknas.

Frösön.

Bolagshemman saknas.

Hallen.

1, 2. Tillräcklig erfarenhet saknas.

Marly.

Bolagshemman saknas.

Norderön.

Skulder.

Oviken.

Bolag har kunnat betala mera än en
annan.

Myssjö.

1. Bolagen hafva betalat mer än någon
annan.

2. För att få pengar och lefva på pengar.
De, som icke hafva jordbruksintresse, hafva
ansett detta vara det bästa.

Undersåker.

Dels skuldsättning, dels frestelse af den
erbjudna såsom hög ansedda, men i verkligheten
låga köpesumman.

Mörsil.

Svar saknas.

Åre.

Mindre god ekonomisk ställning, höga
arbetspriser samt ofta utsigten att på annat
håll kunna skaffa sig för åkerbruk mera
lämpliga hemman.

Kall.

Orsaken att en hel del hemman öfvergått
till Gustafs och Carlbergs kopparverks
grufintressenter —- numera Huså aktiebolag
— är, att Kongl. Maj:t och Kronan redan
på 1750-talet, i och för graf driftens främjande,
mot låg lösen tilläto de förstnämnda
att skatteköpa en mängd dylika hemman.
Deremot äro de sjelfegande bönder, som
här sålt sina hemman till bolag, ett försvinnande
fåtal.

Offerdal.

Ekonomiskt tryck och leda vid bondbestyr.

Alsen.

I fyra fall afflyttning från orten, i ett
fall egarens oförmåga att längre handhafva
hemmansbruket; i öfrigt okändt.

Mattmar.

Svar saknas.

4. Jemtlands Södra fögderi.

Berg.

1. Skuldsättning och den skenbart stora
penningsumma, som bolagen erbjudit.

FEÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

393

2. Skuldsättning, och att bolagen betala g

mest. 1

Asarne. <

1. Hufvudsakligen obestånd samt den långa <
tid, hvarpå skogsafverkningsrättighetcrna voro ;
upplåtna. De flesta hemmanen upplätos här i
för 12 å 20 år sedan, då det var lika många i
år qvar å de 1852 upplåtna skogsafverkningarna.
För den, som satt i skuld, var
tiden för lång att vänta tills undermåls- :
skogen skulle kunna tillgripas som betalningsmedel.
En annan anledning till försäljningarna
har ock på sista tiden förelegat,
nemligen att hemmanen vid försäljning
till barnen eller vid arfskiften styckats
och fördelts i små delar, hvilka sedan
försålts till bolag och förvandlats till räntebärande
kapital, emedan delarna blifvit för
små att såsom jordbruk lefva på. En annan
har, för att kunna förhjelpa sig ur ett
tillfälligt trångmål, sålt af tanklöshet och
lättsinne samt funnit det mera beqvämt
att utan skuld besitta egendomen som arrendator.

2. I allmänhet torde orsaken vara öfverdrifna
förespeglingar om goda arrendevillkor
och vinstgifvande kapitalisering.

Klöfsjö.

Afflyttning från orten. Att bolagen betala
hemmanen mer än någon annan kan
göra. Skulder.

Bätan.

Då bönderna på 1850- och 60-talen sålde
större delen af sina skogar till bolagen, hade
de icke något begrepp om skogens verkliga
värde, utan afhände sig densamma för ett
i många fall orimligt lågt pris. De penningar,
som inflöto genom skogsförsäljningarna,
men ännu mera den rikliga arbetsförtjensten
vid den under de därpå följande
åren pågående skogsafverkningen bragte visserligen
bönderna i ett visst välstånd, men
med detta följde ökade behof och dyrare
lefnadsvanor, så att högst få samlade något

sparadt kapital. Men hvad ännu värre var,
under skogsarbetet, deri den jordbrukande
befolkningen så godt som allmänt deltog,
om vintern med afverkning och om våren
och försommaren med timmerflottning, blef
jordbruket försummadt och i många fall
äfven intresset för detsamma slappadt. När
så nu på de senare åren den afverkningsbara
skogen börjat att försvinna och dermed
tillfällena till arbetsförtjenst blifvit allt
färre, har mången sjelfegande bonde råkat
uti ekonomiskt trångmål. På sitt under
åratal vanskötta och på skog sköflade
hemman kan han numera endast sällan
vinna den bergning, som de ökade behofven
kräfva; de förut rikliga biförtjenstema hafva
upphört och för att komma ur sitt bekymmersamma
läge har han till sist sett sig
tvungen att sälja sitt hemman. Dock gifves
det äfven mången, som utan att vara dertill
tvingad af ekonomiska skäl, sålt sitt
hemman helt enkelt af beqvämlighetshänsyn
eller derför att han föredragit att såsom
egare af ett litet kapital sitta qvar som
arrendator på sitt gamla hemman. Att i
sistnämnda fall många sålt sina hemman
af rent oförstånd och tanklöshet, derom
vittna tyvärr många exempel.

Sveg.

1. Bolagsombudens lockelser och öfvertalning,
de stora skifteskostnaderna m. m.

2. Laga skiften hafva förestått och, om
ekonomien derförut varit dålig, har det
varit frestande att afhända sig hemmanen
för att undgå skifteskostnaden och möjligen
få något öfverskott i penningar och fortfarande
få begagna hemmanen utan annan
arrendeafgift än att svara för hemmanet
åliggande utskyld er och onera. För en del
torde erhållandet af en större summa penningar
varit afgörande, men egentliga och
största orsaken torde väl vara den, att bönderna
i allmänhet saknat kännedom om det

. störa» värde, som skogen å deras hemman
s efter fullbordadt laga skifte och skogsarren;
denas utgång kunde få.

394

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

Linsell.

Dels ökade lefnadsomkostnader, som medfört
skuldsättning, dels fruktan för den
kostnad, som laga skifte medför,- dels böndernas
okunnighet om skogens verkliga värde,
som gjort, att de kunnat lockas att sälja.

Elfros.

1. = Sveg 1.

2. Oftast den att man, genom att lefva
öfver sina tillgångar, blifvit skuldsatt och fördenskull
ansett sig tvungen att sälja för att
göra sig skuldfri. Delvis äfven de höga pris,
som af bolagen erbjudits, hvarför bönderna
ansett fördelaktigare sälja och flytta till andra
orter, der .jordbruksförhållandena äro bättre,
och der de för sin utkomst äro mindre beroende
af de biinkomster, som kunna erbjudas.

Lillherdal.

1. Stor oerfarenhet och okunnighet om
jordens värde. Förskräckelsen öfver den
dryga kostnad, påtvingadt laga skifte skulle
medföra, och så, sedan detta pågått flera
år, faran för att det aldrig skulle taga slut.
Skuldförhållanden hafva äfven delvis i någon
mån gjort, att några bönder sålt sin jord.
Men lockelser och förespeglingar af bolagsagenter
eller ombud af böndernas egen kast
hafva säkerligen ofta varit ganska förledande
orsaker. När en bonde sålt, har detta inverkat
smittande på andra, som gerna följt
exemplet. När man sålt sitt hemman till
bolaget med villkor att under lifstiden få
vara arrendator och bruka detta som förut,
så har man tyckt sig hafva gjort en god
affär. Hemmanet har man som förut och
dessutom en större summa penningar, ända
till kanske 2,000 kr. Detta var i bondens
oerfarna ögon en summa, som aldrig kunde
taga slut.

2. När det nu pågående laga skiftet
började här, ansågo bönderna, att det skulle
blifva en oöfvervinnelig kostnad och det
föranledde då, att många sålde sina hemman
till bolagen; äfven andra förhållanden
hafva samverkat dertill, nemligen lockelser

och förespeglingar af bolagens agenter samt
nu senast de mörka utsigter till att få slut
på skiftet, så att någon inkomst kunde erhållas
af skogen på deras hemman.

Ytter-Iiogdal.

Svårigheten att på sätt, som förut varit
brukligt, fördela egendomen bland de arftagande
barnen, i det äldste sonen, som förr
vanligen utlöst de andra syskonen, i följd
af de stegrade hemmansprisen ej sett sig i
stånd betala hemmanet till gängse pris.
Ibland har egaren varit barnlös och vid
tilltagande ålder funnit hemmansbruket för
mödosamt och ej möjligt att sköta med
legda krafter, på grund af svårigheten att erhålla
dugliga drängar och de högt uppdrifna
tjenstehjonslönerna, hvarföre han föredragit
afhända sig • hemmanet och lefva på penningar.
En och annan har försålt sin
jord, lockad af utsigten till bättre och beqvämare
utkomst på andra håll t. ex. Amerika.
I några fall har iråkad skuldsättning
i förening med utsigten att jemte skuldens
betalande åtkomma tillräckligt kapital
att lefva på för framtiden föranledt att
man sålt hemman.

Ofver-Hogdal.

I hufvudsak = Ytter-Hogdal.

Hede.

Bönderna hafva icke insett värdet af sina
skogstillgångar. Äfven har påtryckning från
bolagens sida förekommit.

Storsjö.

1. Okunnighet i förening med af bolagen
begärdt laga skifte och deraf följande höga
kostnad och långa tidsutdrägt gjorde, att
de hemman, som hade något värde, i en
hast öfvergingo i bolagens ego.

2. Det bolag, som förut förvärfvat sig
afverkningsrätt till skogen, lyckades sedan
att få köpa ett hemman och begärde så
genast storskifte på all skog och mark, som
tillhör Storsjö byskifteslag och då denna
trakt innehåller omkring 100,000 tunnland,

FRÅGAN 24. SOCKEN OMBUD.

395

deraf c:a 60,000 tunnland skogbeväxt, fruktade
bönderna, att de icke skulle kunna bestrida
skifteskostnaden, hvarför de ansågo
sig tvungna att sälja sina hemman för en
helt obetydlig köpesumma, som af bolagen
erbjöds.

Vemdalen.

Orsaken till de ännu få köp, som skett,
torde vara olika för de olika köpen.

Tännäs.

Hufvudsakligen skuldsättning.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmaling.

Okunnighet om skogens värde.

Bjurhohn.

Höga skogsvärdeu och lättheten att utan
synnerlig möda åtkomma penningar, åsamkade
skulder, befarade utgifter för laga
skifteskostnader samt för några år sedan
gängse »Amerika-feber».

TJmeå.

1. Lockelsen att förvärfva en i säljarens
tanke hög köpeskilling. Pörespeglad förmån
att få innehafva inegojorden mot utskylder
och högst obetydligt arrende samt
att ega företrädesrätt till riklig förtjenst med

skogsutdrifning m. m.

2. = 1 med tillägg: Önskan att i en
hast kunna få tillfredsställa njutningsbegär
och lefva vekligare samt i somliga fall
skuld med höga räntor, som egaren varit
glad att blifva qvitt, och att man haft
många barn, som man velat bereda lika
fördelar från hemmanet, hvilket icke kunnat
ske fullt rättvist på annat sätt, än att
hemmanet försalts till kapitalstark köpaie.

Vännäs.

Hemmanens frostländighet och oförstånd
om skogens verkliga värde.

Säfvar.

1. Skuldsättning på grund af hemmansköp
utan tillgångar, penningebegär och obekantskap
med hemmanens verkliga värde.

2. Å ena sidan den sjelfegande bondens
oförmåga att kunna bedöma eller uppskatta
värdet af sitt hemman, när detta egt god
tillgång på vacker skog, och å andra sidan
bolagens sätt att gå till väga för att bli
egare till dylika hemman, i det de vanligen
vid affärsuppgörelsen begagnat en allmogeman,
som då erhållit en större eller
mindre summa såsom arfvode för de tjenster,
som han gjort bolaget. Härtill kan ock
läggas, att bönderna i allmänhet hafva den
uppfattningen, att några tusen kronor är en
summa, så stor, att den näppeligen kan
taga slut, huru dermed än må handskas.
Det ena med det andra har sammanverkat
dertill, att de flesta skogshemmanen öfvergått
i trävarubolagens händer för en köpeskilling,
som utgjort en ringa bråkdel af
det verkliga värdet.

Degerfors.

1. Svar saknas.

2. Hemmanens frostländighet och oförstånd
om skogens verkliga värde.

Bygdeå.

Å ena sidan bondens oförstånd, bristande
erfarenhet och outvecklade begrepp om sin
egendoms verkliga värde och penningarnas
förgänglighet, jemte hans oförklarliga likgiltighet
för sina efterkommandes framtida
öden, och, å andra sidan, bolagsombudens
öfvertalningsförmåga och falska
förespeglingar. Vidare att vid bondens död
vanligen en eller flera af arfvingarne yrka
på den efterlemnade fastighetens realiserande
till högsta möjliga pris.

FJiAGAN 24. SOCKENOMBUD.

3!)6

2. Skellefteå fögderi.

Burträsk.

1. Den lockande utsigten att erhålla en
större summa, som säljarne i sin menlöshet
beräknat skulle vara oändlig, hvarjemte bolagen
åtminstone på senare tid visat sig
ovilliga att köpa ett parti timmer till någorlunda
antagliga pris, men deremot bjudit
afsevärda belopp, om de fått köpa hela
skogsskiftet för så eller så lång tid. Äfven
trängande skuld har nog ofta medverkat.

2. Vanligast att säljarne kommit på obestånd.
Dock händer det, att äfven välmående
bönder, som hafva många barn, sälja
sina skogshemman för att dela köpesumman
emellan barnen, då intet af dem anses
kunna köpa hemmanet och betala lika mycket,
som bolagen äro villiga att betala, Andra
åter, som hafva goda skogshemman med
dåligt jordbruk, sälja för att skaffa sig hemman
med bättre jordbruk.

Skellefteå.

Skuldsättning och fattigdom. Ofta har
fattigdomen orsakats af öfverflödigt och oordentligt
lefnadssätt. Ofta vid sterbhusutredningar
i bon med många barn har icke
något af barnen i brist på kapital kunnat
utlösa syskonen, och har då egendomen för
lättare realiserings skull sålts till bolag.

By ske.

Att skulder besvära fastigheterna, och att
betydligt höga köpessummor bjudits äfvensom
förespeglingar om andra stora fördelar
i afseende på nyttjanderätt på ovanligt billiga
villkor af samma fastigheter, och slutligen
böndernas tro, att kapitalet aldrig skall
taga slut.

Jörn.

Skuldsatta hemmansegare hafva ibland
sett sig tvungna att till bolagen sälja sina
hemman för att kunna ordna sina affärer.
Äfven välbergade bönder hafva lockats af
de köpesummor, som bolagen erbjudit, att
sälja sina skogrika, men i afseende på jord -

bruket mindre gifvande hemman för att
skaffa sig sådana på annat håll.

Norsjö.

Hemmanens dåliga jordbruksbeskaffenhet
och läge samt höga köpeskillingar. I de
flesta fallen hemmansegarens ekonomiska
obestånd.

Löfånger.

De höga köpeskillingarna.

Nysätra.

1, 2. Delvis ekonomiska svårigheter. Oftast
förhastande.

Malå.

1. Innan någon skogsafverkning egde
rum i lappmarken, lefde bonden af sin lilla
åker, sin ladugård, jagt och fiske samt något
tjärbränning och salpeterberedning. Under
svaga år led han ofta nöd och fick blanda
bark i brödet, ty någon kredit hos handelsmännen
fanns ej. Penningar var han ej
van att handhafva. När sågverksrörelsen
började uppblomstra och lappmarksbonden
fick skogsutstämpling, började mer penningar
inkomma, men dessa foro fortare, än man
anat. Nu öppnade emellertid sågverksbolagen
en nästan obegränsad kredit och äfven
andra handelsmän ville sälja sina varor
och lemnade kredit. Denna kredit kunde
lappmarksbonden ej sköta. Han uttog lass
efter lass af både nödiga och öfverflödiga
varor och korn med sitt husfolk derunder
ifrån de gamla, enkla lefnadsvanorna och
behofven växte mer och mer, så att de större
inkomsterna från skogen ville snart ej räcka
till. Hemmanen delades och delarna bebyggdes,
men jordens odling blef efter, så
att de nya bönderna fingo mindre åkrar,
mindre ängar än deras fäder, fiske och
jagt minskades äfven i och med skogens uthuggning
och flottningen i vattendragen.
Så ökades skuldsättningen mer och mer.
Ett och annat hemman måste lemnas åt
bolagen. Så började bolagen köpa afverk•ningsrätten
till skogarna, sedan afvittringen

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

397

här af slutats. Dessa köp gällde på 50 år.
Genom dessa skogsköp blefvo då bönderna
åter i allmänhet skuldfria. Men nu hade
de förstört hemmanens inkomster från skogen
för långliga tider. Nu hade de blott
arbetslönen för timmerkörning och flottning
att lita till som biinkomst jemte jordbruket,
men med de nu under tiden invanda lefnadsbehofven
ville ej detta räcka till. Skuldsättningen
började åter, och har det ena
hemmanet efter det andra kommit i bolagens
händer, så att nu mer än 90 liernmansdelar
inom socknen tillhöra dem. Några
få ha väl sålt sina hemman till bolagen
för att i kustlandet köpa sig andra
hemman, som troddes vara bättre i afseende
på jordbruket, men dessa äro icke många.
De flesta sitta qvar såsom brukare å sina
förra hemman. Men nu är krediten slut
för dem och när, såsom sistlidne vinter,
timmerafverkningen är obetydlig, behöfde
alla vara med om drifningen, hvadan priset
sattes så lågt, att de knappt kunna lefva
derpå under sjelfva arbetet. Då uppstår
verklig nöd hos ganska många. Allt för
stor kredit och oförstånd i användandet af
densamma synas alltså hafva varit de förnämsta
samverkande orsakerna till att bönderna
sålt sina hemman till bolagen.

2. Derför att jordbruket här står på en
lägre nivå och lefnadskostnaderna blifva
allt för höga i förhållande till inkomsterna.

3. Skuldsättning i flesta fall samt i några
fall flyttning till nedre landet.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycltsele.

1. I främsta rummet det ytterst ringa
värde, som för några årtionden sedan sattes
på skogen, hvilken t. o. m. gerna antändes
för att få bättre bete. Vidare skuldsättning
och lättheten att på en gång åtkomma en
kontant penning, som mycket öfverskattades.
Och slutligen de onaturligt uppdrifna arbetsprisen,
som gjorde det omöjligt för bon.

den att utan kontanta tillgångar hålla tjenare,
hvarjemte skatterna stigit, lefnadskostnaderna
fördyrats och bolagens tjensteman
flitigt agiterat och passat tillfällena.

2. Genom afhändande af afverkningsrätten
för så lång tid som 50 år slappades
intresset hos hemmansegaren, och det ena
hemmanet efter det andra öfvergick snart
i bolagens ego. Öfriga orsaker äro bland
andra: skuldsättning, ofta genom bolagens
beredvillighet att utlåna pengar; rädsla för
laga skifteskostnader, bolagens utskickades
öfvertalningar, erbjudande af besittningsrätt
m. m.

3. Det är en allmän klagan, att jägeristaten
vägrat att gifva bonden lika stor
utsyning, som man sedermera, då hemmanet
öfvergått till bolag, funnit sig kunna
medgifva detta, och man anser att, om så
ej varit förhållandet, månget hemman ännu
skulle besuttits af bonde. Då tal blir härom,
försvarar sig jägeristaten dermed, att,
då skogen å bondens hemman icke varit
upptaxerad, har man icke kunnat veta, huru
stor utsyning den tål. Flera orsaker funnos
emellertid. Alla gå dock ytterst ut på penningebrist
hos bonden och den hade i stor
mån ersatts, om bonden hade fått utsynadt
virke. Till en början köpte bolagen endast
afverkningsrätten och bonden sålde i
följd af okunnighet om varans verkliga värde.
Penningarna, som inflöto, förslösades på improduktiva
ändamål och alstrade begär efter
högre lefnadsvanor, som åter medförde behof
af vidare mynt och försäljning af
omsider sjelfva hemmanet. Bolagen å sin
sida började nu äfven spekulera på sjelfva
hemmanen. Och härmed fortsätta de med
en ifver, som endast lagstiftningen kan hejda.
Att tänka sig, att någon upplysning hos
bönderna sjelfva skulle finnas, som kunde
arbeta häremot, är förgäfves. Man har exempel
på, att personer ansett det hedersammare
att sälja åt bolag än till enskild person
under liknande villkor. Äfven skifteskostnaden
är en framstående orsak till, att bon.

898

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

den sålt sitt hemman. Vid skifte har till
bolagen nästan alltid öfvergått någon hemmansdel
i följd af egarens oförmåga att
betala kostnaderna härför. Ett sätt, som
bolagen numera flitigt och energiskt begagna
sig af, är att köpa ett mindre
skattetal i en by och derefter begära laga
skifte, då naturligtvis mera än hälften af
bönderna inom skifteslaget måste sälja sina
hemman för skifteskostnadens gäldande. De
sälja då till bolagen, dels för att fortfarande
få bo qvar på hemmanen och dels emedan
bolagen bäst kunna betala desamma.

Stensele.

Ekonomiskt obestånd och okunnighet om
skogens värde. Vid afverkningsrättens upplåtande
till bolagen före laga skiftena kan
anledningen dertill sägas hafva varit ensamt
okunnighet och bolagens väl uttänkta tillvägagångssätt.
Före afverkningsrättens upplåtande
kan man säga, att bönderna i allmänhet
voro besutna eller bergade mera
jemnt, än nu är fallet.

Sorsele.

De förut sålda afverkningsrätterna, genom
livilka hemmanet undandrogs stöd af skogen
och bönderna kommo i en högst ogynnsam
ekonomisk ställning. Dels till följd af
iråkade skulder för sina lefnadsbehof, dels
i synnerhet genom påtvungna laga skiften,
hvilkas dryga kostnader de ej förmått gälda,
blefvo bönderna tvungna att sälja sina hemman.

Asele.

Tidigare hufvudsakligen skuldsättning och
svårighet att under växande utskylder gälda
skulden, då vid denna tid utstämplingarna
på böndernas hemman voro påfallande små
och alldeles otillräckliga för de växande
utgifterna. Vidare och längre fram, då
skogens värde stigit, att vid dödsfall ingen
af arfvingarna vågade öfvertaga hemmanet
och utlösa de öfriga-, Ändtligen också bristande
insigt om skogens värde, begär att

i hast åtkomma ett större kontant penninge
belopp o. s. v.

Fredrika.

1. Ursprungligen derför att utstämpling
åren 1870—85 var så ringa, att föga afkastning
af skogen erhölls. I följd deraf menade
bönderna sig skola hafva större nytta af
att mottaga den ringa lösepenningen, som
bolagens ombud erbjödo. Vid laga skiften
drabbar en onaturlig stor utgift jordegaren.
Följden deraf har inom lappmarken årligen
varit den, att bara ett bolag blifvit egare af en
skattedel, hafva flera eller färre, stundom
samtliga bönder i en by, af fruktan för
dessa utgifter låtit afhända sig sina värdefulla
egendomar för ringa betalning. Somliga
torde äfven hafva låtit förleda sig genom
bolagens i allmänhet många tjenstemäns
inverkan.

2. Hufvudorsaken är, att säljarne af en
eller annan orsak råkat i ekonomiskt obestånd
med år från år ökad skuldsättning.
Afhänder sig en bonde sitt hemman utan
att vara af dålig ekonomi dertill tvungen,
hvilket nog, om ock i ringa skala, händer,
är säljaren antingen af jordbruk mindre
intresserad och önskar på annan ort och
på andra sätt än medelst jordbruk trygga
sin existens eller ock är han, som vanligen
är fallet, en lättsinnig individ, som, utan
blick för framtiden och utan förmåga att
inse värdet för sig och sina efterkommande
af att besitta eget hemman, för en tillfällig
vinst och ofta nog genom bolagsombudens
öfvertalningsförmåga lockas att afhända sig
sin fäderneärfda jord.

Orträslc.

1. Dels hemmanens klyfning i för små
delar, dels fruktan för laga skifteskostnader,
dels okunnighet om skogens egentliga
värde. Många hafva sålt sina hemman
för att på andra orter köpa bättre sådana.

2. =1 med tillägg, att i vissa byar
utstämplingstvånget eller de otillräckliga
utstämplingarna varit orsaken.

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

399

Vilhelmina.

Hufvudsakligen okunnighet om hemmanens
och särskildt skogens värde, skuldsättning
samt äfven under de senare tio
åren fruktan för de icke sällan höga kostnaderna
för inom orten under denna tid
pågående laga skiftesförrättningar, hvarjemte
icke så få sjelfegande, som icke behöft
afyttra sina hemman, utan att tänka
på följderna, till bolagen försålt sina hemmansdelar
för att genom skogstillgången
hastigt komma åt penningar.

Dorotea.

1. Kronans tjensteman, som icke kunde
känna, hvad afverkning de provisionella
skogsområdena tålde vid, gjorde alldeles för
liten utstämpling. Skogen gaf derför alldeles
för ringa kontant inkomst, så att bönderna
omöjligen kunde göra rätt för sig
och betala alldeles nödvändiga lifsförnödenheter,
hvartill ofta iråkade missväxtår äfven
lade sjelf va brödfödan. Krediten måste
derför i det allra längsta anlitas och då
under sådana förhållanden bolagens utskickade
erbjödo sig att lemna bönderna förskott
mot det att bolagen i första hand finge köpa
böndernas utstämpling, och dessa förskott
år efter år måste blifva allt större, sågo de |
flesta af våra då varande bönder ingen an- |
nan utväg till sina skulders betäckande än j

att till hvad pris som helst sälja både jord
och skog. Jorden fingo de ju fortfarande
sitta qvar på och bruka och skogen, ja, den
utstämplades till så ringa antal, att det kunde
vara just detsamma, om de egde den eller
ej. Men då hemmanet sålunda kommit i
bolagets ego, hade detta makt att genast
låta verkställa, hvad f. d. bonden icke förmådde
— skogens taxering— och kunde derefter
nästan genast få så stor utstämpling,
att bolagets köpeskilling återvanns mångdubbel.
Exempel gifvas väl äfven här, att
sådana bönder, som voro välbergade, ändå
i onödan sålde sina hemman.

2. Den ytterst obetydliga afkastningen
från skogen före afvittringen är en af de
vigtigaste orsakerna. Så t. ex. erhöllo vissa
byar endast ett träd på hvarje 1/6l mantal.
Då bolagen på 1870-talet började spekulera
i hemmansköp, hade bönderna den åsigten,
att hemmanen hade ett obetydligt värde.
Då härtill kommer, att genom den tidens
dåliga kommunikationer lifsförnödenheterna
blefvo oskäligt fördyrade, uppstod skuldI
sättning, hvarigenom många blefvo tvungna
sälja sin jord. Äfven många sålde på grund
af att bolagsombuden uppskrämde bonden
med de dryga kostnader, som skulle drabba
honom vid blifvande skiftesförrättningar.

Tärna.

1, 2. Bolagshemman saknas.

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå.

1. Sällsynt på senare tider, att bönder
sålt hemman till bolag.

2. Då sådant förekommit, torde det antingen
hafva föranledts af ekonomiskt obestånd
hos egaren eller ock berott af hos
honom uppkommen lust att sälja sin egendom
till den, som gifvit högsta betalning
för densamma.

PA f shy.

Dels ekonomiskt betryck, dels att bönder
ansett med sin fördel förenligt att sälja till
bolag, som gifvit god betalning.

Arvidsjaur.

Ett allt för långt gående kreditsystem,
hemmansegarnes lättrogenhet, böjelse för
öfverflöd och svaghet att beräkna sin betalningsförmåga
samt deraf föranledd skuldsättning
äro nog de orsaker, som omsider

400

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

tvungit bönderna att afyttra sina hemman.
Något synes äfven penningelystnaden hafva
spelat in.

Arjepluog.

Skuldsättning och att bönderna ej förstått
att uppfatta värdet af sina hemman
samt att bolagens representanter förespeglat
dem goda villkor. Ofta ha handlandena
tjenat såsom mellanhand och utlemnat varor
på kredit, tills bönderna tvingats att åt
dem pantförskrifva hemmanet, hvarefter det,
ofta för skuld, som varit liten nog, öfvergått
till desse, hvilka sedan i sin ordning
med vinst sålt dem till bolag.

2. Luleå fögderi.

Beder-Luleå.

Svar saknas.

Ofver-Luléå.

Blott ett hemman inom kommunen har
sålts till bolag i följd af hög betalning.

Edefors.

De flesta bolagshemman hafva ej tillhört
bönder, utan äro gamla Hermelinska hemman.

Jockmock.

Oförmåga hos nybyggaren att bedöma
sina nybyggens värde, hvilket åter försvårats
deraf, att bolagen åtminstone för något
10-tal år sedan ej ansågo det under sin
värdighet, att genom falska förespeglingar
om ett det angenämaste och sorgfriaste lif
såsom åbor under frikostiga bolag förleda
bönderna att ringakta fördelen af att vara
sjelfegande. En ej ovanlig taktik från bolagens
sida har varit att, så snart nybyggaren
råkat i några hundra kronors skuld,
göra sig betald med hans nybygge.

3. Kalix fögderi.

Båneå.

1. De bönder, som sålt sina hemman till
bolag, äro ett ytterst ringa fåtal. Bolagens

hemman inom Råneå socken utgöras nemligen
hufvudsakligen af s. k. nybyggen, hvilka
räddats undan kronans vidtfamnande armar.
Uttrycket »räddats» begagnas med afsigt, ty
näppeligen någon bonde hade kunnat hålla
sig uppe och bära de enorma skatter, som,
om alla nybyggen lagts under kronan, kommit
på hans skuldror. De äro redan nu
oerhörda; för ett och annat år sedan utgjorde
de inberäknadt vägskatten 17 kronor
på bevillningskronan, oberäknadt prestutskylder,
soldat- och naturavägunderhållet.
De få bondhemman, som af bolag inköpts,
hafva i allmänhet utmätts från bönderna
på grund af skuld. I de största byarna
ega bolag inga andra hemman än sådana,
som bebos af deras tjenstemän, och hvilka
sålunda inköpts ej för skogens, utan för
jordbrukets och bostadens skull.

2. Genom att bönderna för sitt uppehälle
nödgats söka biförtjenster hos bolagen
och dervid fått förskott samt ej kunnat
återbetala dessa genom arbete, hafva bönderna
nödgats sälja af sin skog. Likaså
då bolagen gifvit kontanta lån åt bönderna
och dessa ej kunnat återbetala lånen. Äfvenledes
hafva bönderna såsom en nära
liggande utväg att skaffa pengar, då de behöft
medel för sitt uppehälle och jordbruket
ej räckt till för deras försörjning,
sålt skogarna till bolagen.

Neder-Kalix.

1. Dels skulder, dels tron, att det kapital,
som erhållits, skulle vara tillräckligt för
deras existens under den närmaste tiden.
Framtiden synes härvid lemnats åsido.

2. Skuldsättning samt att man tyckt
sig erhålla bra betaldt.

Ofver-Kalix.

Skuldsättning. Stundom begäret att i hast
kunna förfoga öfver kontanter för att bereda
sig tillfällen till vällefnad och öfverflöd.

FRÅGAN 24. SOCKENOMBUD.

401

Gellivare.

Under äldre tider bär böndernas skuldsättning
hos bolagen tvingat dem att till
bolagen öfverlåta sina hemman, och under
de senare åren ha de jemförelsevis höga
köpesummorna lockat många att sälja sina
fastigheter.

4. Torneå fögderi.

Neder-Torneå.

Ingå hemman sålda.

Karl Gustaf.

1, 2. Svar saknas.

Hietaniemi.

Svar saknas.

Öfver-Torneå.

Fattigdom och skuldsättning, som ofta
uppkommit vid arbete åt bolag. Detta omdöme
gäller samtliga socknar utmed elfven,
der bolagen gjort förvärf.

Korpilombolo.

1. Troligen skulder äfvensom benägenheten
att på lätt sätt förvärfva en större
summa penningar.

2. Bönderna hafva först vid erbjudandet
af något i bondens ögon högt belopp
försålt sina hemmans skogar till ett visst
tumtal för 20 år. De

ningarna hafva bönderna ansett sig fatt för
intet. Af verkningen har börjat, oftast nog
af arbetare från främmande trakter med
goda förtjenster och höga lefnadsvanor.
Bönderna hafva ansett sig icke behöfva
lefva tarfligare än dagsverkaren och ackordstagaren.
Penningarna hafva strukit med,
utan att skogen lemnat ny och ökad valuta.
Det försummade jordbruket har ej kunnat
tillföra hemmansegarne inkomster, som hållit
jemna steg med utgifterna, bönderna hafva
blifvit skuldsatta öfver öronen och för att
undvika utmätning samt för att ej gå miste
om allt, hafva de nödgats sälja.

Tärendö och Fajala.

1. Penningesvårigheter, skuldsättning.

2. Skuldsättning och deraf följande tvång.

Jacka sj är vi.

Troligen i de flesta fall skuldsättning,
förorsakad af dåliga tider, stor familj eller
bristande företagsamhet. Under de senare
åren har också bolagens synnerliga sträfvan
att för skogarnas skull åtkomma hemman
och derför erbjudna höga betalning lockat
några hemmansegare till försäljning af sitt
hemman eller någon del deraf.

Enontekis.

Inga hemman sålda.

härför erhållna pen -

402

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Länsmän och Kronofogdar.

1. Kopparbergs län.

1. Falu fögderi.

Svärdsjö distrikt.

Skogens aflägsna läge, som gör, att bonden
ej genom att sjelf afverka skogen erhåller
den valuta, som vid försäljning af skogen
kan erhållas. Dessutom anse många det
vara bättre draga ränta på penningarna,
som kunna erhållas för skogen, än att tillgodogöra
sig afkastningen från hemmanet,
som vanligtvis understiger räntan å det belopp,
som för hemmanet erhålles.

Sundborns och Vika distrikt.

Skuldsättning, dyr arbetshjelp, detta i
synnerhet i närheten af industricentra, samt
äfven den jemförelsevis höga köpeskilling,
som holagen bjudit och som ansetts lemna
mera i ränta än hemmanet i behållen af- I
kastning.

Kopparbergs distrikt.

Svar saknas.

Silf bergs, Torsångs och Gustafs distrikt. I

Bolagen betala i allmänhet det högsta i
möjliga för hemmanen, derför att de fortare
och fördelaktigare än enskilda kunna |
tillgodogöra sig de tillgångar, som finnas.

Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.

Dels skuldsättning, dels att bolagen betalt
så mycket för egendomarna, att egarne
ansett sig hafva större inkomst genom att
åtnjuta ränta å köpeskillingen, dels ock
emigration.

Stora Tuna distrikt, Utombrodelen.

Bolagsegendom finnes icke.

Kronofogden.

Dels skuldsättning, dels under vissa tider
dyr arbetshjelp, dels och icke minst den

jemförelsevis höga köpeskilling, bolagen i
allmänhet bjudit och hvilken köpeskilling
ansetts lemna mera i ränta än egendomen
i behållen afkastning. En annan orsak är
emigrationen.

2. Hedemora fögderi.

Stora Skedvi och Säters distrikt.

Svar saknas.

Garpenbergs distrikt.

1 främsta rummet att bolaget betalt betydligt
mera för hemmanen än egarne kunnat
betinga sig af enskilda personer. Bolagets
oaflåtliga sträfvan att, sedan ett eller flera
hemman i ett skifteslag inköpts, förvärfva
de återstående för att sedan för en ändamål
senligare skötsel sammanslå såväl insom
afrösningsjorden till de särskilda hemmanen.

Skuldsättning och under de senare åren
höga arbetslöner vid jordbruket, hvarigenom
detsamma blifvit förlustbringande, äfvensom
benägenheten hos de sjelfegande böndernas
egna söner att lemna jordbruket och
egna sig åt andra mera inkomstbringande
yrken.

Hedemora distrikt.

Att bönderna ansett sig fått bra betaldt.

Husby distrikt.

Endast att läget varit lämpligt för bolagen,
som i anledning deraf i allmänhet
öfverbetalt för inköpta hemman.

By distrikt.

Hufvudsakligen de stegrade skogsprisen.
Bolagen betala vanligtvis i allmänhet mest
för hemmanen. Ofta förekommer ock, att

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

403

enskilda personer från öfre Dalarne köpa
sig hemman i södra Dalarne. En del
af dessa sköfla skogen och vansköta jorden
eller sälja i sin tur till bolagen. Tydligt
är att vid dödsfall ofta svårighet uppstår
beträffande öfvertagandet af hemmanet. I
anseende till de höga gällande prisen å
hemman med skogstillgång anses ofta bäst
att sälja hemmanet, i fall ingen af sterbhusdelegarne
mäktar lemna samma utlösen
till de öfriga, som belöper på en hvar af
köpeskillingen vid försäljning till bolagen.
Gifvetvis åstadkommes också på detta sätt
ett rättvist arfskifte mellan sterbhusdelegarne.
De höga dagsverksprisen torde också
i sin mån hafva bidragit. Bönderna hafva
nemligen härigenom sjelfva blifvit i tillfälle
att komma i åtnjutande af dessa dagsverkspris,
på samma gång de befriats från att
sjelfva vara arbetsgifvare.

Folkärna distrikt.

Några enstaka försäljningar hafva egt
rum, emedan egendomarna varit för köparen
välbelägna.

Kronofogden.

Sådana försäljningar hafva på senare tiden
sällan förekommit inom fögderiet.

3. Nedan-Siljans fögderi.

Bjursås distrikt.

Anledningen till förekomna två försäljningar
torde hafva varit önskan att å annan
ort förskaffa sig annan jordegendom med
större areal.

Åls distrikt.

Man kan här knappast tala om, att bönderna,
i den mening frågan afser, sålt sina
hemman till bolagen, utan hafva försäljningarna
hufvudsakligast omfattat afverkningsrätt
till skog och skogsskiften; under
det den odlade jorden af säljaren behållits.

Har dock en eller annan sålt hela sitt
hemman, har detta ofta berott på, antingen
att personen i fråga velat upphöra med jord -

bruk för att egna sig åt det mera vinstgifvande
bolagsarbetet, eller att han å annan
ort förskaffat sig en mera sammanhängande
och derför mera lättskött och gifvande samt
ofta nog större egendom.

Leksands distrikt.

Emigration, dålig ekonomi hos någon.
Jemväl torde de senare åren^ goda arbetsförtjenster
hafva lockat mången att upphöra
med det mindre lönande jordbruket
och derför sälja sin jord.

Rättviks distrikt.

Dels att bönderna kunna erhålla en köpeskilling,
tillräcklig att betala befintliga skulder,
och ändå få ett öfverskott, i hvilket fall
de sålt synnerligast om de ej ega barn, som
lemna dem en erforderlig hjelp vid jordbrukets
skötsel. Dels att bönderna å andra
orter kunna för lägre pris inköpa en större
inegoareal.

Ore distrikt.

Dels att bolagen i många afseenden missbruka
sin stora makt, dels att de enligt
förmenande höga köpesummorna lockat bönderna.

Gagnefs distrikt.

Endast några få bönder hafva här försålt
sina hemman till bolagen.

Kronofogden.

Dels fruktan för dyrbara skogsdelningskostnader,
dels äfven de lockande köpeskillingarna,
dels slutligen de senare årens goda
arbetsförtjenster, hvilka lockat många att
öfvergifva det mindre lönande jordbruket.

4. Ofvan-Siljans fögderi.

Mora distrikt.

Det synes hafva varit plägsed här i orten
i alla tider, att, då en fastighet arffallit,
samtliga sterbhusdelegarne tagit hvar sin
del i densamma eller — hvilket varit det
vanligaste — rent af hvar sina delar i
de många olika egorna. Härigenom har

404

FRÅGAS 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

jorden på det otroligaste sätt och i den
otroligaste grad splittrats samt ett ordentligt
och lönande jordbruk omöjliggjorts.
När så bolagen först kommo och bjödo för
skogarna mångdubbelt mot hvad man ansett
dem vara värda -—- bönderna sjelfva kunde
ej eller förstodo sig ej på att med fördel
exploatera skogarna, hvilka betraktades nästan
som värdelösa — sålde många eganderätten
till sina hemmansdelar för att på annat håll
skaffa sig ordentligt jordbruk. När bolagen
på detta vis blifvit delegare i hemmanen,
begärde de utbrytning för att komma åt
skogen, och detta förhållande åter föranledde
andra, för att undvika dryga landtmäteriförrättningskostnader
och trakasserier,
att också sälja sina andelar till bolagen.
Andra åter sålde för att betala iråkade
skulder, och slutligen lockade åtkomsten
af ett ovant kapital mången till försäljning.

Solleröns distrikt.

Om man frånser Amerikas periodiska
dragningskraft, torde hufvudorsaken till försäljningarna
ligga deruti, att egorna äro
sönderstyckade genom arfsdelningar och jemväl
i någon mån försäljningar sinsemellan,
så att brukningen af jordbitarna blifvit i
högsta grad besvärlig. Det är många jordegare
som uppgifvit detta såsom orsak.

Venjans distrikt.

= svaret från Venjans socken.

Orsa distrikt.

Dels iråkad t obestånd, dels ock lust att
emigrera.

Elfdalens distrikt.

De i allmänhet små bondehemmanen lemna
i regeln otillräcklig afkastning för böndernas
uppehälle. Dessa måste derför skaffa
sig biförtjenster, hvilka, innan skogsafverkningen
tog sin början, utgjordes af laggkärlstillverkning.
Sedan bönderna upplåtit
afverkningsrätten till sina skogar åt bolagen,
måste laggkärlstillverkningen upphöra, enär

bönderna numera icke egde någon tillgång
till nödigt virke. De måste nu i stället
egna sig åt afverkningsarbeten. Men dessa
drogo den manliga befolkningen från egendomarna,
som folio i vanskötsel och sålunda
lemnade ännu ringare afkastning än förut.
Sålunda har fattigdom uppstått och tvingat
bönderna att sälja. I temligen hög grad
torde äfven utvandring till Amerika samt
misshushållning hafva bidragit.

Sårna distrikt.

Svar saknas.

Kronojogden.

De små hemmansdelarna inom orten äro
i allmänhet för små att lemna tillräcklig
afkastning för böndernas uppehälle, i följd
hvaraf dessa af ålder varit hänvisade till
biförtjenster af olika slag. Bolagens tillkomst
har yppat tillfälle för de sjelfegande
bönderna att till en början lättare förskaffa
sig förökade inkomster genom att bortarrendera
sina skogar, och penningetillgången
har skapat ökade lefnadsomkostnader, hvarigenom
en del bönder sedan ock föranledts
att sälja sina hemman. Emigrationen till
Amerika har äfven härtill bidragit.

5. Vester-Dals fögderi.

Flöda distrikt.

Numera säljas endast sällan hela hemman
till bolagen. Der så sker, förorsakas detta
af begär att komma längre söderut, der
jordbruket är mera lönande, eller af brist
på eget folk och dyrbarheten att lega eller
t. ex. af behof att draga sig tillbaka från
ett för mödosamt arbete på äldre dagar;
helst som bolagen betala bra för skogrika
egendomar.

Nås och Säfsnäs distrikt.

I allmänhet skuldsättning och brist på
spekulanter, som kunnat betala lika eller
bättre än bolagen. Många hafva sålt sina
hemman och köpt sig nya fastigheter i sydligare
kommuner, der jorden ansetts mera
bördig och liggande mera i enskifte.

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

405

Jerna distrikt.

Vanligast skuldsättning med dess följder,
men äfven i många fall den omständighet,
att bönderna tyckt sig få bra betaldt för
sina hemman.

Äppelbo distrikt.

De alltjemt stigande inköpsprisen för jordbruksfastighet
hafva undan för undan för- I
ledt bonden att sälja. Då han kunnat blifva
bjuden 20,000 å 30,000 kronor för en fastighet,
hvilken han antingen ärft och följaktligen
ansett sig hafva fått för intet, eller
som han sjelf köpt för en spottstyfver, har
han icke kunnat förjaga det inom honom
växande behofvet att komma åt ett kapital,
som gåfve honom så mycken ränteinkomst,
att han, om han så ville, kunde lefva
fram sin återstående tid på »latbänken».
Han insåg icke, att han med fastigheten
ock sålde sin sjelfständighet, hvilken han
tvärtom trodde sig vinna fullständigt genom
det ökade oberoende, penningen skulle komma
att gifva honom, särskildt som han, om
han ville, fick under sin återstående lifstid
behålla inegojorden på arrende utan annan
afgäld, än skattens betalande för hemmanet.
Dessa framtidsperspektiv tillsammans hafva
drifvit mången att sälja. Få hafva de varit,
som afhändt sig jorden af tvång för att
varda fria från gäld.

Det må här nämnas, att bolagen nu betala
5 å 6 gånger så mycket för fastighet
här i orten, som i början af 1880-talet.

Malungs distrikt.

Skuldsättningar och förespeglingar att å
annan ort kunna lättare vinna sin bergning
m. m.

Lima distrikt.

Skulder, delvis iråkade genom storskiftet.

Transtrands distrikt.

I några fall afflyttning från orten, i andra
fall hållande af för stor kreatursstock med
deraf föranledda ruinerande foderinköp och
i de flesta fall befolkningens allt för stora

lefnadsbehof, som förorsakat ekonomiskt
obestånd.

Kronofogden.

Företrädesvis skuldsättning; i några fall
utflyttning till andra orter.

6. Vester-Bergslags fögderi.

Grangärde distrikt.

Någon nämnvärd försäljning af de sjelfegande
böndernas hemman till bolagen har
icke på de senaste 60 åren egt rum.

Ludvika distrikt.

Endast Ludvika bruksegendomar äro sålda
till bolag, såsom det påstås, för att lättare
kunna upprätta arfskifte.

Norrbärke distrikt.

Det kan ej sägas, att bönderna inom
orten i någon afsevärd grad försälja sina
hemman till bolagen. Der så skett, hafva
egendomarna representerat ett betydande
skogsvärde, som bönderna sjelfva, oftast i
brist af rörelsekapital, men äfven i brist
af behöflig insigt ej tilltrott sig kunna på
annat sätt förmånligare tillgodogöra sig.
Gifvetvis kan också inträffa, att flera delegare
i ett sterbhus föredraga att sälja fädernegården
hellre än att en af dem mottager
egendomen med en större skuld.

Söderbärke distrikt.

De hemman, som här försålts till bruk
eller bolag, äro få, men på senare tid hafva
hemman blifvit afyttrade till s. k. »skogsåverkare»,
som, sedan skogen afverkats,
försålt dem till någon sjelfegande bonde.
De influtna medlen hafva användts i flera
fall att betala gamla skulder, der sådana
funnits. Sådana hemman, som blifvit sålda,
hafva egt ganska stor skogsareal och derigenom
betingat ganska högt pris; skälet till
försäljningen har dels varit, att egaren ej
tilltrott sig kunna uttaga så mycket af
skogen, emedan han saknat behöflig insigt
i skogsröreisen. Fall finnas, då arfvingarna
till en skogrik egendom blifvit ur -

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

40B

ståndsatta att gemensamt nyttja egendomen
och i anledning deraf nödgats sälja densamma.
I allmänhet är det dock ganska
sällsynt, att bönderna sälja sina egendomar
till bruk eller bolag.

Kronofogden.

Med ett eller annat undantag torde kunna

sägas, att några sjelfegande bönder i Grangärde
socken ej hafva sålt sina hemman
till bolag.

I Ludvika socken hafva ytterst få jordbrukare
sålt sina egendomar till bolag.

II. Gefleborgs län.

1. Gestriklands fögderi.

Hedesunda och Arsunda distrikt.

Lättheten att få penningar och den stora
utsigten att erhålla hög valuta för hemmanen.

TorsåJcers distrikt.

Bönder, som ega skogshemman, sälja rätt
ofta till bolagen, enär de få bra betaldt.
Ofta återköpes inegojorden.

Ofvansjö och Järho distrikt.

Anledningen till de gamla bolagsförvärfven
af hemman var den, att böndernas
bergsbruk icke kunde uthärda täflan med
bolagens, samt att jordbruket då var litet
utveckladt och icke ansågs lönande.

Numera sälja ej bönderna sina hemman
till bolag, men väl har motsatsen inträffat.

Ockelbo distrikt.

Anledningen torde vara den, att bolagen
betala mera för hemmanen än hvad bönderna
velat.

Hamrånge och Hille distrikt.

Endast de höga pris, som bolagen betalt
för hemmanen.

Valbo och Högbo distrikt.

De höga köpesskillingarna, ty räntan på
köpeskillingen har gifvit bonden större inkomster,
än han erhållit, om han skött
hemmanet sjelf.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Södra Helsinglands fögderi.

Skogs distrikt.

Under de senaste 50 åren ha endast två
sådana försäljningar egt rum, båda orsakade
af den höga köpeskilling, bolagen erbjudit.

Söderala distrikt.

Att bönderna fått så bra betaldt.

Hanebo distrikt.

Några försäljningar till bolagen af bondehemman
hafva under de senaste åren icke
egt rum.

Mo distrikt.

Sådana öfverlåtelser ha icke skett.

Norrala distrikt.

Förekommer icke här.

Bollnäs distrikt.

Bönderna hafva i allmänhet ej sålt sina
hemman; att de sålt sina utskogar har berott
på att bolagen till en början förvärfva!
afverkningsrätt å dem samt att de lågo
på långt afstånd från hemmanen, hvilka,
dem förutan, hade tillräckligt med skog
jemväl till afsalu.

Att bönder i allmänhet sälja hemman
till bolagen beror derpå, att bolagen kunna
betala mer än de enskilda, då bolagen ej
behöfva fästa sig vid ögonblicklig förtjenst,
utan kunna afvakta framtida vinst. Har då
egaren till ett skogshemman kommit i betryck,
säljer han företrädesvis åt bolagen.

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

407

Alf t a distrikt.

Lättja, ekonomiska bekymmer, tillfälliga
stora arbetsförtjenster med skogsafverkning
och flottning samt njutningslystnad.

Ofvanåkers distrikt.

Af hvad man egentligen kan kalla s j eifegande
bönder hafva bolagen ej här förvärfvat
flera än tre hemman, och är nog
anledningen till att bolagen åtkommit dessa
endast, att bolagen betalt mest. Orsaken
till att bolagen förvärfvat nybyggen är nog
densamma ; men dertill kommer nog också
den omständigheten, att nybyggenas egäre
i många fall fått qvarbo å och bruka desamma;
något som nog icke blifvit fallet,
derest de försålts till enskilda.

Kronofogden

instämmer i yttrandet från länsmannen i
Bollnäs distrikt.

3. Norra Helsinglands fögderi.

Enångers distrikt.

Ekonomiskt betryck och de höga pris,
som bolagen i förhållande till andra spekulanter
bjudit för hemmanen.

Helsingtuna distrikt.

Högst få hemman hafva härstädes blifvit
försålda till bolag. Då sådan försäljning
skett, har den berott derå, att hemmanet, i
följd af fördelaktigt läge eller besparad skog,
betingat en köpeskilling, som öfverstigit
värdet af hemmanets afkastning af jordbruket.

Orsakerna, hvarför de sjelfegande bönderna
i de norra orterna sälja sina hemman
äro flera, men den vigtigaste är det uppdrifna
priset på arbetskraft, hvilket jordbruksnäringens
afkastning ej förmår att
bära. Detta missförhållande har framkallats
deraf, att de under försakelse och arbete
sparade skogarna för i allmänhet ringa pris
öfvergått till kapitalister och affärsmän,
hvilka erhålla en afkastning, som mäktar
bära dryga omkostnader.

Forsa distrikt.

Dels att en del sjelfegande bönder emigrerat,
dels att en del önskat sig mindre
jordbruk; och hafva bolagen dervid betalat
mest.

Högsta distrikt.

De i allmänhet höga pris, bolagen betalat
för hemmanen, äfven der dessa saknat
skog; pris, hvilka varit högre än de, som
kunnat påräknas af enskilda.

Harmångers distrikt.

Den höga köpesumman.

Gnarps distrikt.

= svaret från Gnarps socken.

Bergsjö distrikt.

Då de ansett sig fått bra betaldt för sina
hemman, har frestelsen att ega kontanta
penningar lockat dem dertill och, sedan en
i byn sålt sitt hemman, har grannen ofta
dukat under för samma frestelse.

Norrbo distrikt.

Dyrbart och långvarigt laga skifte och
deraf föranledd skuldsättning. Kostsammare
lefnadssätt än jordbruksnäringen medgifvit
och deraf härledt penningebehof.
Högre köpeskilling vid försäljning till bolagen
än vid försäljning till jordbrukareklassen.
Olidlig känsla af tryck af bolagsväldet
i kommunala angelägenheter.

Delsbo distrikt.

Stegrade arbetspriser, prisfall å jordbruksprodukter
samt hufvudsakligen stegrade lefnadsbehof,
som ej stå i rimligt förhållande
till inkomsterna af hemmanens produkter
och af arbete.

Kronofogden.

Förnämligast de höga köpeskillingarna,
der skogstillgång till hemmanen funnits,
samt de mycket stegrade arbetsprisen; behof
af penningar, der hemmanet varit skuldbelastadt;
stundom ock af dödsfall föran -

408

FBÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KEONOFOGTIAE.

ledd delning af qvarlåtenskap, hvari hemman
ingår; allt i förening med en förklarlig
önskan att, när gynnsamt tillfälle erbjudes,
befrias från ett sträfsamt arbete.

4. Vestra Helsinglands fögderi.

Ljusdals distrikt.

Öfverbetalning af hemmanen. Bönderna
ha ej heller kunnat afverka skogen; och då
ökade lefnadsbehof nödvändiggjorde, att kontanta
medel erhöllos, såldes hemmanen.

Ramsjö distrikt.

Bondens begär efter lätt förvärfvade penningar
och trävarubolagens agenters förespeglingar
om hög betalning för skogen.

Sedan afverkningsrätten först öfvergått
till bolagen och bonden hunnit förstöra
penningarna derför, hafva för erhållande af
mera mynt grundrätterna försålts.

Färila distrikt.

Svar saknas.

Los distrikt.

Utvandringslusta, ekonomiska svårigheter,
penningebegär och oförmåga att bedöma
hemmanets eller skogens värde synas hafva
varit de förnämsta orsakerna. Å andra
sidan har den långa tid och de villkor, på
hvilka skogarna varit bortarrenderade, påskyndat
eller framtvingat försäljning.

Afverkningsrätten uppläts på en tid, då
hemmansegaren icke förstod skogens värde
och ej heller kunde bedöma arrendevillkoren
eller deras följder.

Jerf so distrikt.

I de flesta fall torde bönderna hafva-fått
god ersättning för skogen.

Arbrå och Undersviks distrikt.

De gynnsamma förhållanden, under hvilka
alla näringsgrenar utvecklat sig efter början
af 1870-talet, ha lemnat tillfälle till och
skapat behof af ett bättre lefnadssätt i alla
afseenden, hvilket i sin ordning tarfvat högre
årsinkomster, hvaraf följt, att vid jordbruket
erforderlig arbetskraft betydligt fördyrats.

Då såväl den sjelfegande bondens lefnadskostnader
betydligt förökats som jemväl
arbetsbiträde vid jordbruket fördyrats, har
jordens afkastning svårligen kunnat fylla alla
dessa behof, hvadan misstro till jordbrukets
bärighet nog ofta varit en orsak till hemmanens
försäljning till bolagen. Derförutom
har befintlig skogstillgång medverkat till
hög köpeskilling, som i många fall varit
allt för frestande.

Kronofogden.

Orsakerna kunna ju vara flera. Dåhemman
med sparad rik skogstillgång sålts till bolagen,
torde orsaken dertill hafva varit den,
att hemmansegaren ansett sig få så hög betalning
för detsamma, att han trott sig
lättare kunna draga sig fram i lifvet med
sålunda förvärfvadt kapital än genom hemmansbruk.

En annan orsak torde vara, att, sedan
afverkningsrätten till hemmanets skogsmark
förut sålts, egaren derefter ansett jordbruket
utan egentlig skogstillgång föga lönande och
derför sedermera afhändt sig äfven grundrätten.

Vidare torde exempel finnas derå, att
hemmansegare, hvilka genom skuldsättning
kommit i en dålig, mången gång ohållbar
ekonomisk ställning, ansett sig tvungna att
sälja sina hemman.

III. Vesternorrlands län.

1. Medelpads Vestra fögderi.

Luna distrikt.

Hufvudsakligen den dyra arbetskraften,

men äfven brist på dels kännedom om fördelaktigaste
sättet att afvinna jorden de
bästa skördar och dels förmåga och vana

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

409

1 att ordna arbetet praktiskt så att icke,
såsom vanligt är, en mängd onödiga besvär
göras.

Stöde distrikt.

Först och främst de höga prisen, sedan
nödvändigheten för en äldre brukare att i
anseende till åldern afträda från hemmansbruket.
Då söner saknas eller dessa äro
för beqväma att blifva bönder, ligger nära
till hands att vända sig till ett bolag.

Torps distrikt.

Lättja, begär efter kontanter och lyxartiklar
samt emigrationen.

Sorgsjö distrikt.

Vanligen seden, att äldste sonen öfvertager
fadershemmanet mot en i förhållande
till rätta fastighetsvärdet ringa utlösen åt
syskonen, och det mångdubbelt högre priset,
som bolaget bjuder; således oftast vinstbegäret.

Selångers distrikt.

Bristande insigt om skogens verkliga värde
och beskaffenhet, svårigheter vid delning af
hemmanen emellan flera arfsberättigade samt
allt mer minskadt intresse för jordbrukets
skötsel m. m.

Kronofogden.

Att bönderna i senare tider ansett sig
hafva fått bra betaldt äfvensom att hemmanens
egare haft skulder för utlösen af
syskon vid arf af fastigheter. I äldre tider,
i midten af 1800-talet och deromkring, då
en massa skogar såldes till bolag, saknade
bönderna helt och hållet kännedom om skogarnas
värde, hvarför de nästan bortskänktes.

2. Medelpads Östra fögderi.

Indals distrikt.

Då en bonde kommer till öfvertygelsen,
att arbetet med det mödosamma jordbruket
icke på långt när lemnar så stor ersättning
som t. ex. kommer en sågverksarbe -

tare till del, mister han allt intresse för
jordens skötsel, och han resonnerar som så:
bättre att sälja mitt hemman och få en
summa penningar att röra mig med och
sedan bli arbetare i bolagens tjenst, der
de ha det så bra.

En annan anledning är den, att om flera
arftagare finnas till ett större skogshemman,
som ej lämpligen kan delas, och ingen af
arftagarne kan eller vill utlösa de andra,
så måste hemmanet säljas, och då passa
de köpstarka bolagen, som ha förmåga
att betala mest, på och köpa detsamma.
Och sedan ett bolag fått ett hemman i
en by, följa de andra snart efter. Så bland
annat trakasseras grannarne med kostsamma''
laga skiften, som ruinera dem. Skogen uthugges
på ömse sidorna om böndernas skog,
som borttorkar och förstöres. Och så få
bönderna större utskylder. Bolagshemmanet
blir eller borde åtminstone bli högre
taxeradt (mindre samvetsgranna bolag göra
sig ej samvete af att genom låga skenköp
bedraga både stat och kommunen på stämpel
å köpebrefven och utskylder) och grannarne
få följa med på den högre beskattningen.
När nu bolagen sköflat sin skog,
få de nedsättning på sitt hemmansvärde,
under det bönderna, som vilja spara på
sin skog, få sina oförändrade och blifva
utplågade genom de höga skatterna.

Sköns distrikt.

Det synes, som om bolagen inköpt sina
hemman för erhållande af vatten- och
strandrätt för sina industriella verk. Bolagen
hafva ej inköpt hemmanen för att åtkomma
derå växande skog, enär hemmanen
i Skön icke äro några skogshemman.
Ett af bolagen har under senare åren förvärfvat
sig ett hemman af den anledning,
att hemmanets egor hafva ett för bolaget
så lämpligt läge, att de kunna förenas med
bolagets förut egande inegor till ett bruk.

Timrå distrikt.

Först och främst trävaruindustriens ut -

410

FRAGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

veckling här i orten, som gjort att bönderna
nere vid kusten — och endast sådana hemman
äro i bolagens våld i allmänhet — fått
4 å 5 gånger mera för hemmanen, än de varit
värda. Strandområdena vid Alnösundet och
Kringelfjärden samt Indalselfven ha gifvit
hemmanen de oskäliga värdena. För hemman,
som egt strand och vatten i närheten
af sågverken, men hvilka hemman födt allenast
ett par hästar samt 8 å 10 kor och
haft ganska begränsad skogstillgång, ha
betalts ända till 100,000—150,000 kronor.
Ett och annat hemman har öfvergått i bolagshand,
enär sterbhusdelegarne efter en
afliden hemmansegare föredragit att sälja
hemmanet å offentlig auktion, i stället för
att låta någon sterhhusdelegare lösa till sig
hemmanet för ett i dylika fall billigt pris.

Ljustorps distrikt.

Bolag har kunnat gifva långt högre köpeskilling
för hemmanet, än den enskilde velat
eller kunnat göra, hvadan och då erfarenten
ofta visat, att inom de familjer, der
flertalet af familjens medlemmar, eller
husfadern och husmodern, önskat bibehålla
fädernegården i slägten samt af den anledningen
försålt gården till en af familjemedlemmarna
—■ vanligen äldste sonen — emot
ett pris, som stått i rimligt förhållande till
möjligheten att såsom jordbrukare för sig
och efterkommande behålla och besitta stamhemmanet,
så har köparen ofta inom kort,
tid derefter försålt egendomen till bolag,
dervid betingande sig en köpeskilling, som
ibland mångdubblat hans fädernearf. Ej
så få exempel finnas på att äldste sonen,
köparen af fädernegården, lemnat sina svskon
några få tusen kronor i utlösen under
det han sjelf för egen del bekommit — då
han försålt hemmanet — lika många tiotalstusen,
som han i ettusental utgifvit till en
hvar af sina syskon i utlösen.

Detta har gifvetvis åstadkommit osämja,
split och söndring inom familjerna och förty
ledt derhän, att, då det ifrågasatts, att ett
hemman skolat öfvergå till någon af ega -

rens efterkommande — arfvingarne — familjemedlemmarne
enat sig om att sälja
hemmanet till den högstbjudande, då i nio
fall af tio — der det varit ett skogshemman
— ett bolag stannat för högsta anbudet,
ty högst få enskilde ha kunnat betala
lika mycket som bolag gjort.

Innan de större vattendragen här på orten
gjordes lämpliga för flottning, hvilket
vanligen kräfde stora kapital, kunde
egarne af de egentliga skogshemmannen
uppe i landet på endast en eller två
mils afstånd ifrån kusten icke försälja
något egentligt ifrån skogen, som förty för
dem hade jemförelsevis mycket ringa
värde. Såsom en följd deraf var det synnerligen
lätt för framsynta och mera kapitalstarka
män att förvärfva sig femtioårig
afverkningsrätt — den tiden köpte bolag
vanligen icke eganderätten till marken —
å de mera betydande skogshemmanen,
derpå göra vattendraget flottningsbart samt
företaga afverkningen och sålunda tillgodogöra
sig skogen, hvarigenom enormt stora
vinster för affärsmannen eller bolaget vanligen
uppstått.

Sedan de större träden i skogarna på den
för afverkning upplåtna marken tagits
och då den förut årligen återkommande
arbetsinkomsten genom afverkningen förty
upphört eller förminskats, men 20 till
30 är ännu qvarstodo af afverkningstiden,
under hvilken hemmansegaren icke hade
rättighet att sjelf afverka och sälja något
ifrån skogen, förefunnos gifvetvis stora förutsättningar
för innehafvaren af afverkningsrätten
att för en jemförelsevis ringa
penning äfven blifva egare till hemmanets
skogsmark, i all synnerhet som i köpeaftalet
ofta ingick villkor om rätt för säljaren
att, så länge han ville, utan arrendeafgift
få behålla och bebo åbyggnaderna
samt nyttja inegorna samt derjemte hemta
husbehofsvirke ifrån skogen alldeles som
han förut, då han varit egare af hemmanet,
brukat detsamma.

411

LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

FRÅGAN 24.

Säljaren fick sålunda på detta sätt behålla
hemmanet och skota detsamma på
enahanda sätt, som han förut under hela
tiden gjort, och derjemte erhålla en köpeskilling
på flera tusen kronor.

Då egare till sådana hemman varit villiga
att sälja hemmanet och skogsmarken på
evärdlig tid, har i vanligt fall icke någon
egentlig konkurrens kunnat uppstå, enär
ingen köpare —■ undantagande den, som
egt afverkningsrätten — stått att erhålla,
som varit hugad att efter en half mansålder
erhålla dispositionsrätten till skogen
och dertill hafva säker utsigt att då få emottaga
skogen så mycket af verkad, som afverkningskontraktet
dertill gifvit tillåtelse.

För den, som redan förut innehaft afverkningsrätten
till hemmansskogen, har det
ställt sig ytterst förmånligt att jemväl blifva
egare till marken, hvarigenom helt naturligt
en bättre skogsvård och skogshushållningsplan
kunnat anordnas och följas. Af
sådana hemman har också, det ena efter
det andra i tät och säker följd, hamnat i
bolagens ego.

I ett och annat fall har orsaken till försäljningen
af hemmanet varit den, att de
närmaste grannarne i byn sålt afverkningsrätten
å sina hemmans skogsmark och sedan
derefter denna afverkningsrätt blifvit
begagnad, så att skogen till förstnämnda
hemmanet blifvit på ömse sidor blottad
och sålunda långt mera utsatt för verkningarna
af blåst och stormar, hvarigenom skogen
så småningom skadas, så har dess
egare slutligen ansett sig nödsakad att sälja
hemmanet till den, som derför gifvit honom
den högsta köpeskillingen, och detta
har i nio fall af tio helt säkert varit bolag
eller enskild person, som drifvit sågverksrörelse.

I några fall har fruktan för de med laga
skifte förenade utgifter, besvär och kostnader
gifvit anledning till försäljning af hemman
till sågverksbolag.

Bondens bristande insigt om värdet och

beskaffenheten — en brist, som ännu ofta
går igen, fastän i betydligt mindre grad —
har mången gång gjort det lätt för den vinningslystne
affärsmannen att för en ren bagatell
åtkomma den värdefulla skogen.

Njurunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Å ena sidan trävaruindustriens behof såsom
storindustri af viss, alltid påräknelig
skogstillgång i och för reglering af sin
produktion, samt å den andra dels mindre
god ekonomi å säljarens sida och dels företrädesvis
de höga köpeskillingar, som bjudits
för hemmanen, och svårigheten att
motstå lockelsen att blifva egare till en
större summa kontanta penningar.

3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.

Säbrå distrikt.

l:o. Att hemmanen varit skogrika och
af sådan anledning begärliga för bolagen
på samma gång bönderna sjelfva ansett en
större summa penningar lättare att rätt fördela
rättvist bland sina barn.

2:o. Att jordbruket i de trakter, hemmanen
försålts till bolagen, legat i lägervall
och befolkningen vant sig att taga nödiga
kontanta inkomster af skogsrörelsen. I Säbrå
har jordbruket af ålder skötts väl, hvilket
haft till följd att, med undantag af blott
två fall, hemmanen ej försålts till bolag.

3:o. Att bolagen på flerehanda sätt (genom
dyrbara skogsdelningar, inledda tvister
m. m.) gjort svårigheter för de sjelfegande
bönderna att existera i bolagshemmanens
närhet.

4:o. Att alla onera skola utgå i kontanta
penningar samt att dessa med stigande fordringar
på alla områden alltmera ökats.

Gudmundrå distrikt.

De liemmansdelar, som bolagen ega inom
distriktet, äro af två slag, dels sådana, å

412

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN

h vilka sågverken äro uppförda och hvilka
köpts utan afseende på skogstillgången, dels
fjell hemman, hvilka af bolagen inköpts uteslutande
för skogens skull. Hvad de förra
vidkommer, äro de talrikast förekommande
och anledningen till att dessa sålts till bolagen
är lätt att inse. När ett bolag bildats,
har detta helt naturligt för sin verksamhet
behöft ej blott mark utan äfven
strand och vatten och har då måst inköpa
detta, till hvilket pris som helst. Bönderna
hafva då fått betaldt vida mer än hvad eljest
skulle ha varit fallet. Hvad åter angår
skogshemmanen, torde jemväl dessa hafva
försålts af liknande anledning eller den, att
bolagen kunnat betala mera. De skogshemman,
hvilka å sista tiden försålts, hafva utropats
å offentlig auktion och stannat hos
den mestbjudande. Den ojemförligt större
delen af jorden innehafves emellertid af
sjelfegande bönder, hvilka i regel'' kunna
sägas vara synnerligen obenägna att afyttra
sina hemman.

TorsåJcers distrikt.

Svar saknas.

Boteå distrikt.

Att, då trävarurörelsen utgjort det näringsfång,
som reglerat alla andra, de skogrika
hemmanen varit eftersökta af rörelsens idkare,
med hvilka bönderna icke förmått
konkurrera; att följaktligen, då hemman
varit till salu, såsom vid bodelningar, försäljningen
till bolag visat sig förmånligast
och beqvämare, då det för allmogen varit
motbjudande att öfvertaga hemman med
skuld för detsamma; samt att hemmanen
under dylika förhållanden blifvit spekulationsföremål,
som till slut förvärfvats af
bolagen.

Nora distrikt.

Hufvudsakligast att bönderna fått väl
betaldt. Bolagen hafva icke förvärfvat hemmanen
uteslutande för skogens skull utan
fast mer för inrättandet af deras brädgårdsoch
sågverksetablissement.

OCH KRONOFOGDAR,

Bondehemman hafva icke, på ett eller
annat undantag när, öfverlåtits åt bolagen
på de senaste tjugu åren.

Kronofogden.

Ursprungligen att hemmanet först genom
bolagens ingripande och förädling af skogen
fått något egentligt penningevärde, och
bonden, derigenom att han fått en kontant
penningesumma, som han ej annorledes
kunnat förvärfva sig, haft lättare att göra
sina barn lika rätt.

Sedermera, och i mån som lefnadsbehofven
ar från ar allt mera ökats och jordbruket
qvarstått på samma underhaltiga
nivå, har skogen måst anlitas för affärernas
rangerande och försäljning af ett skogshemman
derigenom till och med lemnat tillräckligt
öfverskott för familjens försörjande,
som derförutan ansetts ogörligt.

Under senaste tiden, då värdet af skogshemmanen
blifvit mera allmänt insedt, och
då innehafvaren af ett dylikt vetat sig sitta
inne med en förmögenhet, som han af fåfänga
eller annan anledning velat se realiserad
i penningar, hafva dylika m. fl. anledningar
föranledt försäljning.

4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.

Sollefteå distrikt.

Svar saknas.

Resele distrikt.

Otvifvelaktigt är, att de höga pris, som
skogen betingat, utgjort hufvudorsaken; dertill
kommer, att de goda tiderna hos de
uppväxande alstrat motvilja att taga tjenst
hos bönderna, som betalat mindre än hvad
tillfälligt arbete lemnat, hvaraf följden blifvit,
att bönderna sett sig urståndsätta att
utan förlust sköta sina hemman. Att betala
3o0 a 400 kronor och derutöfver i
dränglön samt 120 ä 150 kronor i piglön,
tillåter ej inkomsten på ett vanligt bondehemman.
Lefnadssättet pekar också hän
till en öfverdrift, som nödvändiggör i många
fall försäljning af hemmanen. Sönerna

FRÅGAN 24. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

413

visa sig ofta ovilliga att öfvertaga fädernas I
hemman och utlösa sina syskon; och göra
de det, så hinna de knappt få lagfart, förrän
de sälja till ett bolag, som betalar kanske
mången gång 5 å 6 gånger mer än säljaren
erlagt.

Junséle distrikt.

l:o. Gäldbundenhet. De fall då skulden
uppgått till så stort belopp, att fastigheten
måst säljas för skuld, äro ej många. Böndernas
rädsla för skuldsättning och oförmåga
att inse rätta värdet af hemmanen äro fast
hellre orsak till försäljningen.

2:o. Begär efter en stor kapitalsumma
och ovilja mot det regelbundna lefnadssätt,
som en bonde måste föra. Särskildt unga
hemmansegare, som för en ringa penning
förvärfvat hemman, hafva gifvit vika för
frestelsen.

3:o. Stora allmänna utskylder och onera
eller rättare sagdt rädsla för dessas ökning,
bondsönernas håg att lemna fädernehemmet
och söka utkomst på annat håll, svårighet
att anskaffa tjenstefolk samt höga arbetspriser.

4:o. Menige mans uppfattning att jordbruk
i orten ej bär sig, att det är fördelaktigare
att förvandla hemmanen i reda
penningar och köparens villighet att utfästa
stora födorådsundantag.

5:o. Iiemmansegares stora familj, som
gjort, att egaren ansett sig göra rättast
genom att sälja fastigheten och i lika lotter
fördela köpesumman mellan barnen.

6:o. Ett oordentligt lefnadssätt, särskildt
ett ohejdadt superi bland bönderna, som
gjort dels att tillgångarna aldrig räcka till
spritvarors anskaffning, dels att bönderna
blifva lätt tillgängliga för köparnes bearbetningar.

7:o. Böndernas okunnighet om hemmanens
verkliga värde.

8:o. Dödsbodelegares fordran att en hvar
få öfvertaga hemmanet, hvilket naturligtvis
ledt till offentlig auktion.

9:o. Köparnes förmåga att öfvertyga säl -

jarne, att dessa senare göra en god affär
genom att sälja hemmanen.

Ramsele distrikt.

För högt uppdrifna lefnadskostnader och
lättheten att åtkomma penningar samt skogsmarkens
stora värde i förhållande ''till öfriga
hemmanet, hvarigenom vid fastighetens öfverlemnande
i arf eller annorledes svårighet
uppstått för dess öfvertagande af barnen.

Helgums distrikt.

Bolagsombudens sträfvan att förvärfva
skogshemman.

Bondens förhoppning att bättre reda sig
med den erhållna köpesumman för försålda
hemmanet och att antingen såsom arrendator
eller förmånstagare qvarsitta å hemmanet.

Bodums distrikt.

Sedan i början af trävaruindustriens framträdande
inom orten bolagen för en spottstyfver
förvärfvat afverkningsrätter till skogsområden,
som lemnade en vinst så riklig, att
storleken af arbetspriserna för virkets afverkning
och flottning var af liten eller ingen betydelse,
blef det snart nog omöjligt förbönderna
att konkurrera med bolagen i fråga om anskaffande
af arbetsfolk, på samma gång det
syntes mera lönande för bönderna sjelfva
att ställa sitt arbete till skogshandteringens
än till jordbrukets tjenst. Då priset för den
för jordbruket nödvändiga arbetskraften sålunda
omättligt stegrades, utan att värdet
af jordbrukets afkastning afsevärdt förändrades,
blef följden den, att jordbruket icke
bar sig. Den rikligare-penningetillförsel, som
de höga arbetsprisen och skogsliqviderna
medförde, skapade nya behof, som tillgodosågos
genom import från andra orter, på
samma gång jordbrukets afkastning allt
mindre och mindre kunde fylla lefnadsbehofven,
och sålunda förbrukades snart nog
köpeskillingen för skogen. Derefter inställde
sig nödvändigheten för bonden att sälja
mera skog, eller, om afverkningsrätten redan

414

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

var afyttrad, hemmanet, hvars värde för
jordbruksändamål var obetydligt i jemförelse
med det pris, som kunde erhållas af
bolagen.

Denna värdeskillnad förefinnes fortfarande
och har bland annat till följd, att en bonde,
som annars ville öfverlemna sitt med god
skogstillgång försedda hemman till sina barn
— der dessa äro flera, än att hemmanet
lämpligen kan på dem uppdelas — nödgas
sälja detsamma till ett bolag för att undvika
den orättvisa, som skulle drabba de
öfriga barnen, om ett af dem finge öfvertaga
hemmanet för det måhända ända till
50 % lägre värde, som för hemmanets bibehållande
för jordbruksändamål måste beräknas.

Om hemmanet åter uppdelas på barnen,
säljer snart något af dem sin lott till ett
bolag, som, enligt hvad förut sagts, kan betala
mest, hvarefter de öfriga tvingas att
sälja sina lotter för att undgå de allt för
dryga kostnader, som en i laga ordning
verkställd hemmansklyfning skulle åsamka
dem.

Fruktan för kostnaderna för laga skifte
har underlättat och påskyndat bolagens förvärf
af hela byar, så snart de förvärfvat
någon liten del i en oskiftad sådan.

Tåsjö distrikt.

Att bönderna af en eller annan anledning
kommit i skuld, som mer och mer
ökats, hvarefter de slutligen försålt sina
hemman till bolagen mot löfte att ändå få
sitta qvar å hemmanen.

Kronofogden.

Bristande kännedom hos skogsegaren om
det verkliga värdet af hans hemmans skog.
Bolagens'' ifriga åstundan att förvärfva skogrika
hemman. Lockelsen att lätt erhålla
en stor penningesumma. Svårigheten för
hemmansegaren att möta de kostnader, som
åtfölja de mot hans önskan arrangerade landtmäteriförrättningar,
skogsdelningar, rågångstvisterna
m. m. Bristande kännedom om

och undervisning i förbättrade arbetsmetoder
för jordens skötsel.

5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.

Nordingrå distrikt.

Inom distriktet förekommer mera sällan,
att bönderna sälja sina hemman till bolagen.
Då det dock inträffar, beror det i
allmänhet derpå, att bonden är skuldsatt
och vill undvika exekutiva åtgärder.

Nätra distrikt.

Höga arbetspriser, husslöjdens tillbakagång
och förfall, större kraf på beqvämligheter,
förluster, ofta grundande sig på ingångna
borgensförbindelser, kreditsystemet,
som förleder till obehöfliga utgifter, äfvensom
lättheten att i bankerna erhålla lån,
hvilka dock i längden blifva svåra att ordentligt
reglera och alla föranledt ekonomiskt obestånd
samt nödgat bönderna att sälja sina
hemman till bolagen, hvilka kunnat betala
största köpeskillingen. Härtill kommer, att,
då bönderna vanligen hafva flera barn, de,
som skola öfvertaga hemmanet, hafva svårt
att lösa ut sina medarfvingar, hvarför den
bcqvämare utvägen att få pengar af bolagen
för hemmanen anlitas.

Sidensjö distrikt.

Orsakerna äro många, t. ex. höga arbetspriser,
större kraf på lifvets beqvämligheter,
förluster på borgen för landthandlande, kreditsystemet,
som ledt till obehöfliga utgifter
m. m. Detta har så småningom framkallat
det nuvarande ekonomiska obeståndet.

Anundsjö distrikt.

Till en början torde anledningen varit
den, att bönderna velat åtkomma en större
penningesumma på en gång. På senare
tiden hafva försäljningarna berott dels derpå,
att man velat erhålla penningar för större
lefnadsbehofs tillfredsställande, dels mången
gång på åstundan af föräldrar att dela sin
egendom lika mellan barnen, och dels derpå
att vid dödsfall auktion framkallats, dervid

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

415

bolag betalt högsta köpeskillingen, som uppgått
till sådant belopp, att något af barnen
icke ansett sig besuten å hemmanet, om
enahanda köpeskilling skolat erläggas.

Kronofogden.

Bönderna, som numera hafva större anspråk
på lifvet än förr, hafva såväl derigenom
som på grund af kreditsystemet förledts
till utgifter, som icke motsvarats af
inkomst af jorden. Följden har blifvit skuldsättning,
som ej sällan äfven föranledts af
borgen för i synnerhet landthandlare. För
skuldernas betalande hafva hemmanen intecknats.
Till sist hafva förbindelserna ej
kunnat infrias och när så utmätning och
exekutiv försäljning hotat, hafva bönderna
nödgats hänvända sig till bolagen, som i
allmänhet betalt högsta köpeskillingen.

En annan omständighet, som jemväl bidragit
dertill, att bondhemman öfvergått i
bolagens ego, är den, att, när en bonde aflidit,
den arfvinge, som skolat öfvertaga
hemmanet, ej kunnat lösa detsamma efter
så högt pris, som ett bolag varit villigt betala,
och under sådana förhållanden hafva
naturligtvis arfvingarne föredragit att sälja
hemmanet åt det öfverbjudande bolaget.

Mången bonde torde nog äfven lockats
till försäljning endast af begäret efter att
få en större kontant summa i sina händer.

6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.

Själevads distrikt.

De jemförelsevis höga prisen, som de tid
efter annan framträdande goda konjunkturerna
för industrien framkallat.

Björna distrikt.

Orsaken är, att bönderna förr börjat arbeta
och afverka skog, dels å egna dels å
bolagens skogar, och att betalningen varit
så låg, att de i stället för att få öfverskott
blifvit skyldiga bolagen år efter år, tills
skuldsumman blifvit för deras förhållande
stor, då bonden tillsagts att antingen ge -

nast betala sin skuld eller ock sälja sitt
hemman till bolaget för en obetydlig summa.

Arnäs distrikt.

Orsakerna äro många. I första rummet
kan nämnas ekonomiskt betryck, dernäst
den lockelse, som legat i de höga pris bolagen
framför enskilda kunnat betala. Jemväl
fruktan för en skogslag har någon gång
inverkat bestämmande. Ofta har också orsaken
varit den, att vid dödsfall sterbhusdelegarne
icke kunnat enas om öfverlåtande
under hand till någon af dem af hemmanet,
utan satt detsamma på auktion, dervid bolagen
fått tillfälle spekulera och öfverbjuda
den enskilde.

Grundsunda distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

l:o. Den i orten vidtomfattande sågverksrörelsen
tager i anspråk mycken arbetskraft
för skogsafverkning, flottning, strömrensning,
sågning, stapling, justering och
lastning. Härtill dragés arbetsfolk från landsbyggden
och genom industriarbetet har värdet
på allt arbete så betydligt förhöjts, att
landtbrukaren icke förmår hålla sig nödig
arbetskraft för landtbrukets skötsel. Landtbrukarens
barn. bli ej sällan industriarbetare
och öfvergifva sina ej förmögna föräldrar,
hvilka ofta nog icke hafva annan
utväg än att sälja sina hemman till bolagen,
innan allt gått dem ur händerna. %

2:o. Vid dödsfall bland allmogemän uppdelas
icke hemmanet på alla sterbhusdelegarne,
dertill hemmanets egovälde och jordens
beskaffenhet nästan öfverallt lemnar
tillfälle, utan i stället utbjudas hemmanen
på auktion, och då kan ingen landtman
konkurrera med bolagen. Försäljningarna
motiveras med att vid försäljning hvarje
sterbhusdelegare får ut sin rätt ur fastigheten,
hvilket ej anses blifva fallet, om
en eller två af sterbhusdelegarne öfvertaga
fädernehemmanet.

41G

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

3:o. Det kapital, som allmogen förfogar
öfver, har öfverllyttals på bankerna i form
af depositioner, så att tillfälle till lån för
längre tid på landsbyggden är nästan intet.
Landtbrukarne indragas derför som låntagare
och borgesman uti bankerna, der sällan
lån på längre än 3 månader beviljas
och då med förskottsräntor. Så komma omsättningar
med mycken tidsutdrägt och förnyade
ränteförskotter och omsättningsprovision,
allt ledande förr eller senare till
ruin.

4:o. Husslöjden, tillverkning af väf, vadmal
och annat för förarbetning till kläder
erforderligt är i allvarsamt förfall. Nästan
allt till kläder köpes; förr tillverkades kläder
i hemmen.

5:o. Lefnadsbehofven hafva äfven fördyrats
derutinnan, att till födoämnen nu för
tiden ej förslår hvad årsväxten gifvit, utan
erfordras derutöfver kött, smör och fläsk,
som förr ingick i allmogemäns utspisning
till ytterst obetydlig grad. Hvad häraf förr

frambringades, försåldes i stället för att
det nu förbrukas till stor del i hemmen.
Och det är icke små summor, som den äldre
stammens landtmän besparade åt sig
genom sina enklare vanor i mat och dryck
och kläder mot nutidens landtmän och jordbruksarbetare.

6:o. Landtmännen hafva länge saknat en
verklig kännedom om mängden och beskaffenheten
af deras hemmansskogar och äfven
om deras värden.

7:o. Da fattiga landtmän och nybyggare
sålt sina skogar eller hemman, så hafva de
vanligen antagit ett ganska öfverdådigt lefnadssätt,
obekanta, som de varit, med kapitalets
snara förintelse, då det flitigt användes
till likt och olikt.

8:o. En kräfta för landtmännen har ock
den ohejdade landthandeln varit liksom den
fortfarande är det. Den har alstrat kredithandel,
skuldsättning, superi, borgensförbindelser,
förluster och ruin på många håll.

IV. Jemtlands län

1. Jemtlands Östra fögderi.

Ragunda distrikt.

För högt lefnadssätt, obenägenhet för jordbruksarbete
och fikandet efter kontanta
medel att tillfredsställa begär att likna i ekonomiskt
hänseende bättre lottade. Afflyttning
från orten och köpeskillingens storlek.

Fors distrikt.

Dels skuldsättning, dels bristande insigt
om skogarnas värde och förespeglingar af
bolagens ombud om fördelarna af att sälja
sina skogar, dels lockelsen af att på en gång
komma i besittning af en efter säljarens förhållanden
stor penningesumma, dels ock att
vid arfskiften arftagarne icke kunnat öfverenskomma,
utan sålt hemmanet, för att full
rättvisa måtte kunna skipas emellan arftagarne.

Refsunds distrikt.

Ofta har det varit tryckande skulder, som
drifvit bönderna att sälja sina hemman, men
lika ofta torde det hafva varit ett för högt
uppskattande af den summa, som erbjudits
för hemmanet. De unga sönerna, som skola
öfvertaga hemmanet af sina gamla föräldrar,
hafva icke tillräcklig lifserfarenhet för att
kunna inse bondens trygga och oberoende
ställning, men tro sig genom hemmanets
försäljning kunna blifva i stånd att draga
sig undan jordbrukarens slit och släp.

Bräclce distrikt.

Tillfället att fort åtkomma en större penningesumma,
svårigheten för föräldrar att
vid egendomens skiftande kunna dela rättvist
emellan barnen, om ett af dessa skolat
öfvertaga hemmanet; svårigheten för en arf -

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

417

vinge att bruka ett hemman med stort skogsvärde,
om denne ålåge utgifva ränta eller
s. k. utlösen till sina öfriga medarfvingar;
samt ej minst okunnighet om hemmanets
verkliga värde.

Brunflo distrikt.

Svar saknas.

Hackas distrikt.

Okunnighet om skogens sanna värde. Skuldsättning,
svårigheten för bonden att tillgodogöra
sig skogens värde, då flottlederna ofta
tillhöra bolagen, hvilka kunna och ofta sätta
flottningskostnaderna allt för högt, samt de
genom skogsdrifningen uppdrifna kostnaderna
för jordbruket.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Jemtlands Norra fögderi.

Lits distrikt.

Att arbetskostnaden i otrolig grad fördyrats
genom trävarurörelsen, som äfven inverkat
på lifsförnödenheternas stigande i
värde.

Föllinge distrikt.

Bristande kännedom om skogens värde,
stegrade anspråk på lifvet, behof af penningar
för gäldande af köpesummor för hem''
man samt dyrbara afverknings- och flottningskostnader.

Hammerdals distrikt.

För 50 år sedan lefde bonden på sitt
hemman förnöjd med den nödtorftiga bergning,
han af detsamma erhöll. Så började
bolagen uppträda och köpte hans skog för
ett ringa belopp, likväl så stort, att han,
som förut ej haft så mycket penningar i
sitt våld, deraf bländades. Han trodde ej,
att de lätt förvärfvade penningarna kunde
taga slut, på samma gång som han fick lust
för högre lefnadsvanor, slöseri och mindre
håg för arbete. När sedan ändock pennin -

garna tagit slut och endast de förändrade
lefnadsvanorna qvarstodo, stod ofta intet
annat till buds än att sälja hemmanet, synnerligast
som något af barnen ej heller vågade
eller ville öfvertaga ett på skog sköfladt
hemman.

Ofta inträffar äfven, att, då ett hemman
med skogstillgång af föräldrarna skall öfverlåtas
på barnen, ingen af dem i följd, af den
skuld, hvari han kommer till sina syskon, vågar
öfvertaga hemmanet, hvilket derför säljes
till bolag, som bäst kan betala detsamma.

Liksom barnens emigration ibland haft
sin anledning deri, att föräldrarna sålt sina
hemman, torde jemväl ibland försäljning
måst ske, emedan barnen emigrerat.

Ströms distrikt.

För omkring 50 år sedan såldes afverkningsrätt
till skogar och uppstodo goda arbetsförtjenster,
som hos befolkningen skapade
lyxbehof; då förtjensterna sedermera
aftogo, fylldes behofven genom försäljning
af hemmanen, som bolagen betalte högre än
de skulle betalats bönder emellan. Emigrationen
har äfven bidragit att öfverföra hemman
från bönder till bolag.

Frostvikens distrikt.

Bristande kännedom om skogens värde
och om ovaraktigheten af några tusen kronor
i kontanter, fruktan för laga skifte och
dermed förenade gräsliga kostnader, som
bonden ansett sig ej orka med, sedan han
förut för en ringa penning upplåtit afverkningsrätten
till hemmanets skog på lång
framtid; förut iråkad skuldsättning genom
långt drifven handelskredit och ett lefnadssätt,
som ej stått i rimligt förhållande till
tillgångarna etc.

Bödöns distrikt.

Bolagen hafva icke så särdeles många
hemman, men att en del hemman kommit
i bolagens ego, beror derpå, att större skogsareal
tillhört hemmanen, hvilken skogsareal
bonden ansett vara mindre värd, än den

418

FRAGAN 24. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.

egentligen var. När så bonden blifvit bjuden
en rätt stor summa för sitt hemman,
har han ansett sig göra en god affär och
försålt hemmanet. Dock är det icke alla
bönder, som resonera så. Glädjande att omtala
händer här emellanåt, att bönder, som
till följd af minskad arbetsförhet eller andra
orsaker önska försälja sina hemman, kunnat
sälja sina hemman till verkliga bönder för
några tusen kronor billigare, än hvad bolag
bjudit.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Jemtlands Vestra fögderi.

Sunne distrikt.

Svar saknas.

Hallens distrikt.

Bolagshemman finnas, så vidt kändt, icke.

Ovikens distrikt.

Att bolagen kunna betala mera än någon
annan.

Undersåkers distrikt.

Dels obetänksamhet, dels behof af penningar,
dels ock lockelsen att i hast komma
i besittning af en större penningesumma.

Mörsils distrikt.

I allmänhet att riklig skog funnits och
hemmanet till följd deraf betingat ett pris,
som gjort, att en jordbrukare ej kunnat eller
vågat köpa det.

Denna orsak framträder ännu mera, när
flera barn gemensamt ärfva ett hemman eller
der föräldrarne redan under sin lifstid önska
lemna detsamma och ej något af barnen,
till följd af skogens värde, vågar eller mäktar
betala så mycket derför, som bolaget bjudit.

Offerdals distrikt.

Att enbart jordbruket såsom sådant ej
ansetts löna sig. Att, då bönderna erbjudits
en för deras förhållanden jemförelsevis

stor summa, de ansett, att de med ett sålunda
erhållet kapital jemte de inkomster
de genom arbete kunde bereda sig, skulle
vinna en bättre och i synnerhet beqvämare
utkomst.

Att till följd deraf att hemmansvärdena
eller egentligen värdet af skogsmark under
de senaste tiotalen år varit i ett temligen
jemt stigande, säljarne städse ansett sig erhålla
ett för sin tid jemförelsevis högt pris.

Att säljarne ofta fått på längre tid arrendera
det sålda hemmanet utan annan arrendeafgift
än ansvarande af hemmanet ålöpande
utskylder, då de naturligtvis ansett sig hafva
räntan å köpesumman fritt.

Att, enär bönderna oftast hysa den åsigten,
att deras arbete är det tyngsta och deras
ställning bland de sämsta, leker dem i hågen
att blifva någonting annat, såsom gårdsegare
i stad eller stationssamhälle, handlande
eller annat, med beqvämare sysselsättning
än jordbrukarens. Öfvervägande
antalet af dem, som sålt sina hemman, hafva
dock flyttat till Amerika.

Att, då en bonde, som har flera barn,
skall lemna från sig ett hemman med skog
till något af barnen, blifvande köparen ej
kan betala verkliga saluvärdet i tanke att
medelst jordbruk förränta en sålunda uppkommen
köpesumma, hvadan följden blir,
att antingen säljaren undantager afverkningsrätt
till det hufvudsakligaste af skogen, eller
också de flesta barnen yrka på att hemmanet
säljes till den högstbjudande, i hvilket
fall ett bolag vanligen blir egare.

Att, då bonden kommer i sådant trångmål,
att han ej anser sig kunna fortsätta,
han naturligtvis säljer hemmanet till den
högstbjudande, som i de flesta fall blir ett
bolag, derest å hemmanet finnes mera nämnvärdt
med skog. De, hvilka under i denna
punkt omförmälda förutsättningar vanligen
blifva egare, äro dock ej de stora trävarubolagen,
utan den enskilda affärsmannen,
som oftast förut lemnat säljaren försträckning
eller eger inteckning i hemmanet.

419

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

AIsens distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Svar saknas,

4. Jemtlands Södra fögderi.

Bergs distrikt.

Då bolagen betalat mycket högre pris än
hvad säljarne kunnat erhålla af enskilda
jordbrukare, så är sjelfklart, att försäljningarna
skett till den, som mest betalat. Bidragande
orsak är ofta, att efter dödsfall
ingen af arfvingarne förmått betala så högt
pris, som hemmanet betingat hos bolagen.

Rätans distrikt.

Svar saknas.

Svegs distrikt.

Då för några år tillbaka amerikafebern
rasade, gingo många hemman öfver till
bolagen. Så kommo de laga skiftena, en
oskäligt kostbar åtgärd, som delvis skrämt,
delvis nödgat många att sälja sina hemman
eller delar deraf. Jordbruksarbetet
här, "som varit mindre lönande under det
skogsarbetet betalats högt, torde ock ha bidragit
till försäljningarna. Under senare och
sista åren hafva hemmansprisen stigit så
högt i värde, att bönderna ej ansett sig ha
råd behålla hemmanen, d. v. s. de hafva
funnit det för sig vida förmånligare att sälja
hemmanen och uppbära den stora köpesumman
för betäckande af redan åsamkade
skulder och för att för framtiden ega ett
räntebärande kapital, än hafva hemmanet
qvar, utan att deraf njuta någon egentlig
afkastning.

Lillherdals distrikt.

Med det på sin tid oerhörda penningebelopp,
som erlades för nästan socknens
hela skog, väcktes till lif det menskliga njutningsbegäret,
hvilket närdes och ökades genom
den årligen återkommande skogsutdrifningen
med dess relativt höga förtjenster

samt tillströmningen af främlingar med deras
förderfvade seder och njutningsåtrå. Gårdsbruket
och de arbeten, som tillförene lemnat
erforderlig utkomst och behållning, vårdslösades.
För en hvar hägrade sannolikt
utsigterna af en oafbruten tillströmning af
guld från den aldrig sinande skogsafverkningen.
En eller annan har salt pa grund
af mindre goda ekonomiska förhållanden
och en påpasslig bolagsherres välvilja att
köpa för »högt pris» den skuldsattes hemman,
derå säljaren finge fortfarande bo och finna
sin bergning. Försäljningar hafva vidare förorsakats
af åtrå efter penningar, s. k. amerikafeber,
ovilja mot det så litet gifvande jordbruket,
fruktan för skifteskostnaderna och
först och sist en hal tunga och några supar
som ett mest verkande argument.

Ytterhogdals distrikt.

Okunnighet om hemmanens verkliga värde,
men äfven ekonomiska svårigheter.

Vid dödsfall inträffar nog äfven, att arfvingar
sälja hemmanet.

Hede distrikt.

Okunnighet om osålda skogsdimensioners
värden, fruktan för skifteskostnader, bolagens
stora inflytande inom orten till följd
af deras redan under 1850-talet förvärfvade
afverkningsrättigheter till samtliga hemmans
efter dåtidens bruk försälj ningsbara skogsdimensioner,
jordbrukets ringa afkastning
och befolkningens behof af arbetsförtjenst,
som, på grund af ortens afskilda läge och
bristen på all industri, kunnat sökas uteslutande
hos skogsarrenderätternas innehafvare,
eller bolagen.

Tännäs distrikt.

Fruktan för kostnaderna vid laga skifte
samt skuldsättning.

Inom Storsjö hade bolagen lyckats åtkomma
ett eller annat hemman, begärde så
laga skifte och skrämde bönderna att sälja
för en spottstyfver af rädsla för skifteskostnaderna.

420

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Kronofogden.

Att bönderna sålt och fortfarande sälja
sina hemman lär i första hand bero på
missförhållandet i värde emellan inegojorden
och skogsmarken samt derpå, att det kapital,
som ligger i skogsmarken, icke lemnat någon
afkastning. Ett hemman om Vti mantal,
hvilket kan betecknas som ett hemman af
något mera än medelstorlek, torde genomsnittligt
vara värdt 60,000 kronor (30,000
å 100,000 kr.) under förutsättning att afverkningsrätt
till skogen ej upplåtits efter
de första upplåtelserna på 1850-talet. På
megor och åbyggnader kommer af denna
summa högst 5,000 kronor, resten är värdet
af skogsmarken. Äfven om afverkningsrätt
ånyo upplåtits för en tid af trettio år härefter,
är ett sådant hemman värdt 12,000
kronor. Det är alltså betydande'' kapital,
som ligger i skogsmarken, men det är i
egarnes hand räntelöst. På den mark, der
bolagen ha afverkningsrätt d. v. s. den allra
största delen, kan bonden ej tillgodogöra sig
den undermåliga skogen, och då byalagen

fortfarande äro oskiftade eller helt nyligen
skiftade, hindras bonden i hvarje fall att
uttaga något ur skogen. Skifteslagens omåtthga
storlek .— i fögderiet finnas de största
skifteslag i riket — har medfört att skiftesförrättningarna
räckt under tiotals år. Det är
då ej underligt, att bonden, tryckt af stigande
arbetspriser, högre lefnadsomkostnader
och utgifter för skiftesförrättningarna, sett
sig tvungen att realisera den förmögenhet,
som dittills legat räntelös i hans hand.
Många hafva i betraktande af hemmanens
ringa afkastning i förhållande till deras
värde sålt dem och emigrerat till Amerika
eller köpt hemman i andra delar af riket,
många hafva på grund af skulder tvungits
sälja sina hemman, många hafva utan egentligt
behof sålt hemmanen och derefter arrenderat
dem för att jemte afkastningen af
jordbruket få åtnjuta afkastningen jemväl
af skogsmarkens värde, och i många fall
har egarens död orsakat hemmanens försäljning,
på det att arfvingarne skulle utfå sin
fulla rätt.

V. Vesterbottens län.

1. Umeå fögderi.

Nordmalings distrikt.

Den förnämsta orsaken torde få anses vara
böndernas okunnighet om skogens värde.

JBjurholms distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Umeå Södra distrikt.

Lockelse att förvärfva en i säljarens tanke
hög, köpeskilling. Förespeglad förmån att
få inneha inegojorden mot billigt arrende.

Förmånsrätt till riklig förtjenst med skogsutdrifning
samt att i en hast kunna få
tillfredsställa njutningsbegär och lefva vekligare.
I somliga fall: skuld med hög ränta,
som egaren varit glad att blifva qvitt;

samt större antal barn, som skolat beredas
lika fördelar från hemmanet, hvilka
icke kunnat regleras fullt rättvist på annat
sätt, än att hemmanet försålts till kapitalstark
köpare.

Umeå Norra distrikt.

Önskan att blifva qvitt skulder. I de
flesta fall rent lättsinne, i det att hemmanen
försålts för att i en hast åt egaren
bereda åtkomst till en stor penningesumma.

Vidkommande lappmarkshemmanen torde
mången gång jägeribetjeningens njugghet i
att lemna tillräckliga årliga utstämplingar
hafva gifvit anledning till hemmanens försäljning.

Vännäs distrikt.

Kortsynthet och dålig beräkning.

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR,

421

Säfvars distrikt.

Orsakerna härtill äro många. I regel
vet ej bonden att uppskatta sitt hemman,
då å detsamma finnes vacker skog i någon
större omfattning. Bolagens agenter hafva
derför ganska lätt att genom att bjuda en
summa, som i bondens öron låter stor,
komma åt hemmanet.

Degerfors distrikt.

En del bönder hafva varit tvungna att
sälja för att undgå utmätning. Innan jernvägen
fram drogs genom Öfre Norrland, ansågo
många kommunikationerna så dåliga
att, då de finge bra betaldt från sin synpunkt,
de sålde skogshemmanen, flyttade
närmare kusten och der köpte billigare jord.

En del bönder, hvilka icke haft arfvingar,
hafva ansett jordbruket, bedrifvet med
légdt folk, icke bära sig. På sina ställen
har skogens oproportionerligt stora areal
i förhållande till det relativt ringa jordbruket
med skogens och skogsprodukternas
stigande värde orsakat försäljning till dem,
som egde större förmåga att uttaga skogens
afkastning.

Bygdeå distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud
.

Kronofogden.

Svar saknas.

2. Skellefteå fögderi.

Burträsks distrikt.

Länsmannen har svarat såsom sockenombud.

Skellefteå Södra distrikt.

I de få fall, som förekommit, torde den
erbjudna höga köpeskillingen varit orsaken.

Skellefteå Norra distrikt.

I Vesterbottens landsbyggd torde de låga
trävaruprisen hafva samverkat härtill.

I Lappmarken dels samma orsak, allt
för låg utstämpling, hvaraf skuldsatta bönder
tvingats att sälja. Derest jägeribetje -

ningen tillförene utstämplat skog å bondehemman
i den omfattning, som understundom
egt rum å bolagshemman, något
som också kunnat ske, hade bolagens hemmansförvärf
varit mycket mindre, och
nämnda författning icke blifvit till hjelp
för bolagen i deras sträfvan att förvärfva
bondehemman och afverkningsrätter på
50 år.

Emellertid är det af största vigt att utsyningsförordningen
måtte gälla i ytterligare
30—35 år, på det att de bolag, som förvärfvat
afverkningsrätterna på 50 års tid,
icke måtte bli i tillfälle sköfla de skogsområden,
hvilkas nyttjande de förvärfvat
för en ringa valuta,

Byske distrikt.

Svar saknas.

Jörns distrikt.

Dels skuldsättning, som tvingat till försäljning,
dels den jemförelsevis höga köpeskillingen,
som lockat äfven burgna bönder
till sådan försäljning.

Norsjö distrikt.

Mången har ansett sig erhålla en stor
fördel genom att få kontanter vid försäljningen.

Många hemman ha legat så aflägset
från allmän väg, att det endast vissa
gånger om året varit möjligt att komma
ut och skaffa sig det nödvändigaste. Och
då härtill ofta kommit, att hemmanen varit
mycket frostlända, så att knappast någon
mat från hemmanen erhållits, har hemmansegaren,
som då med sitt folk under en
följd af år fått lefva i svält och nöd, slutligen
till hvad pris som helst sålt hemmanet
för att komma till en bättre plats.

Löfångers distrikt.

Svar saknas.

Nysätra distrikt.

= svar 1 från Nysätra socken.

422

FRÅGAy 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

Mala distrikt.

Den omständighet, att jordbruket står
på, en låg nivå och lefnadsomkostnaderna
blifva allt för dryga i förhållande till inkomsterna.

Kronofogden.

Svar saknas.

3. Lappmarksfögderiet.

Lycksele Södra och Lycksele Norra distrikt.

Ökade lefnadsbehof och stegrade anspråk
äro oftast orsakerna. Att försäljningarna
skett till bolagen beror derpå, att annan
köpare sällan funnits; att bolagen kunnat
betala kontant; och att hemmansegaren fått
sitta qvar å gården såsom arrendator.

St ensele distrikt.

Svar saknas.

Sorsele distrikt.

1. Att bönderna uppläto afverkningsrätten
till sina hemman och derigenom beröfvade
dessa det stöd, som afkastningen
från skogen afsåg att lemna.

2. Att bönderna efter afverkningsrättens
upplåtande kommo i en högst ogynnsam
ekonomisk ställning, så att de dels i
följd af skulder för sina lefnadsbehof och

i synnerhet genom påtvungna laga skiften, j
hvars dryga kostnader de ej förmått gälda,
blifvit tvungna att sälja sina hemman till
bolagen.

Af nämnda sätt begagna sig bolagen |
ofta. De köpa sig ett mindre skattetal i
en by och begära derefter laga skifte med
påföljd, att mer än hälften af bönderna !
inom skifteslaget måste sälja sina hemman. I

Asele distrikt.

Der i en oskiftad by, hvarest något bolag
är egare/af något hemman, någon bonde |

råkar i skuld, plägar bolaget med hot om
laga skifte, hvilket den skuldsatte bonden
anser sig icke kunna betala, förmå bonden
att sälja.

Dör åter i en skiftad by en bonde, som
efterlemnar flera barn, och ingen af dem
förmår lösa ut de andra, försäljes hemmanet
och då vanligen till bolag.

Fredrika distrikt.

I första hand böndernas oförmåga att
bedöma värdet af sina hemman och bolagens
oförtrutna äflan att förvärfva skogshemman,
hvilket lätt låtit sig göra under
missväxtår, då bonden börjat misströsta
om utkomsten på jordbruket och tillika
funnit skogsuf kastningen, till följd af de
före skogens upptaxerande oskäligt små utstämplingarna,
allt för ringa och till stor
del derefter värderat sitt hemman.

Många andra orsaker hafva ock bidragit,
såsom dålig ekonomi, bristande intresse,
lust att på annan ort eller under andra
förhållanden söka sin utkomst, begär att
på en gång åtkomma en större kontant
penningesumma, njutningslystnad och stigande
lyx med mera.

Vilhelmina distrikt.

Största orsaken har varit okunnighet om
fastighetens verkliga värde jemte skulder,
ådragna genom laga skifte, och ett ofta
mindre välbetänkt anlitande af bolagen med
lån. Bolagen ha visat sig synnerligen hjelpsamma,
så länge de haft en bondes hemman
i perspektiv.

Dorotea distrikt.

Svar saknas.

Tärna distrikt.

Bolagshemman finnas ej.

Kronofogden.

Har svarat såsom sockenombud.

FRÅGAN 24. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.

423

VI. Norrbottens län.

1. Piteå fögderi.

Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.

Inom distriktet hafva sådana försäljningar
icke egt ram på 20 å 30 år.

Då sådana skett, hafva de höga köpeskillingarna
dertill bidragit.

Elfsby distrikt.

Svar saknas.

Arvidsjaurs distrikt.

Den vanligaste vägen för bolag till åtkomst
af begärliga skogshemman synes
hafva varit den, att till en början oinskränkt
kredit lemnats bonden hos bolaget, intill
dess skuldsumman stigit till ett belopp, som
synts gäldenären omöjligt att betala, då
bolagets representanter genom hot om lagsökning
förmått honom att lemna köpebref på
hemmanet till ett belopp, som kanske förefallit
bonden stort nog, då det lemnat honom
utsigt att efter skuldens gäldande hafva en
större eller mindre kontant summa i sina
händer, men som i många fall knappast
svarat mot halfva värdet af det försålda
hemmanet. Härtill kommer, att bonden för
sig och sina efterkommande ofta förespeglats
utsigten att efter köpet få qvarsitta
som brukare af egendomen, förespeglingar,
som dock ofta, åtminstone för säljarens efterkommande,
visat sig bedrägliga nog.

Att så många bönder på denna väg låtit
afhända sig sin dyrbaraste egendonr och
dermed sin sjelfständighet, måste vidare
tillskrifvas det genom kreditsystemet än
ytterligare befordrade lättsinniga begäret att
komma ifrån det tunga, mödosamma arbetet
för dagen och i stället genom den kontanta
penningens makt till en tid kunna
föra ett mera beqvämt lif i åtnjutande af
många njutningsmedel, som jordbruksarbetet
ej lemnar tillgångar till. För sent hafva
ögonen öppnats för att i utbyte mot det

| sträfsamma, nödtorftiga uppehälle, som jordj
bruksarbete! kunnat lemna, vunnits lättnad
blott för en kort tid, men derefter ett lif
i beroende och ofta större armod än förut.

Arjepluogs distrikt.

Att bönderna ej vetat uppskatta hemmanets
värde och att de blifvit förespeglade
förmånliga villkor samt att en del haft stora
skulder. Äfven hafva hemman för skuld
blifvit pantförskrifna hos affärsmän, som
sedan försålt dem till bolagen. Åtminstone
hafva hemman ofta genom sådana mellanhänder
öfvergått till bolagen.

Kronofogden.

De sjelfegande bönderna sälja i regel ej
sina hemman till bolagen, men der detta
förekommit, har det skett på grund af hög
betalning och höga skogsvärden.

2. Luleå fögderi.

Neder-Luleå distrikt.

Ingå bolagshemman finnas.

Öfver-Luleå distrikt.

Inom distriktet hafva bolagen icke förvärfvat
hemman af de sjelfegande bönderna.

Jockmocks distrikt.

Svar saknas.

Kronofogden.

Det torde endast inom Jockmocks socken
hafva förekommit, att bolagen förvärfvat
hemman af bönder och äfven der endast i
få fall. I de flesta af dessa fall torde bönderna
hafva sålt för att på en gång erhålla
ett mera afsevärdt kapital.

3. Kalix fögderi.

Råneå distrikt.

Hufvudsakligen jordbrukets, såsom det
hittills skötts, oförmåga att försörja jord -

424

FRAGAN 24. LÄNSMÄN

brukaren samt att bolagen kunnat kontant
betala hemmanen. Äfven torde gifna förskotter
å arbeten och kontanta lån i många
fall samverkat.

Neder-Kalix distrikt.

Svar saknas.

Ofver-Kalix distrikt.

Dels skuldsättning, dels efter ortens förhållanden
erhållen öfverbetalning för hemmanen.

Gellivare distrikt.

Skuldsättning hos bolagen, som gerna
lemnat såväl handelsvaror som kontanta
lån åt egare af skogshemman. På senare
åren hafva särdeles höga pris betalts för
bättre hemman och har nog detta förhållande
ganska mycket bidragit till hemmansförsäljning.

Kronofogden.

Svar saknas.

4. Torneå fögderi.

Neder-Tomeå och Karl Gustafs socknars
distrikt.

Har ej förekommit inom distriktet,

Ofver-Torneå distrikt.

Fattigdom, okunnighet, oföretagsamhet
och lättja.

Korpilombolo distrikt.

Dels skulder och dels begär att på en
gång komma till en större penningesumma.

Paj alu distrikt.

Svar saknas.

OCH KRONOFOGDAR.

Juckasjärvi distrikt.

Första och största orsaken är nog den
att de sjelfegande bönderna råkat skuldsätta
sig hos affärsmän och, sedan de under
årens lopp icke blifvit i stånd att göra
afbetalningar, måst söka sin tillflykt hos
bolagen, som mot erhållande af förbindelse
att mot visst pris få tillgodogöra sig hemmanets
skogsafkastning lemnat medel i
förskott till uppgörelse med affärsmännen
och sedermera låtit bönderna sätta sig i så
stor skuld, att afkomsten af skogen med dåvarande
låga priser knappast varit nog till
räntebetalning, hvarefter det i de flesta fall
blifvit en lätt sak för bolagen att tvinga bonden
att på bolaget öfverlåta sitt hemman
nästan till hvad pris som helst, Bonden
har dock i de flesta fall fått sitta qvar som
arrendator.

Andra orsaker torde kunna sökas i bristande
företagsamhet och lockelsen att på
en gång kunna få en större summa kontanta
penningar vid försäljning af hemmanen,
ty med den ringa reflexionsförmåga,
bonden i de flesta fall besitter, har han
trött, att de penningar, han fått vid hemmansförsäljningar,
skulle för hela hans lifstid
bereda honom en sorgfri tillvaro, men
härutinnan har han ofta blifvit grymt besviken.

Enontekis distrikt.

Några hemman ha ej härstädes sålts till
bolagen.

Kronofogden.

Svar saknas.