Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

1

N:o 91.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om ändrad lydelse
af vissa §§ i förordningen den 3 december 1897 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst
m. m.; gifven Stockholms slott den 16 mars 1906.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag vill Knngl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta, att
11, 14, 33 och 82 §§ i förordningen den 3 december 1897 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst, 17 och 18 §§ i den vid
förordningen fogade instruktion för taxeringsmyndigheterna äfvensom
de till förordningen hörande formulär till taxeringslängd öfver inkomstbevillningen
och inkomstskatten samt till längd öfver af pröfningsnämnd
beslutade ändringar i taxeringen till inkomstbevillning och
inkomstskatt måtte erhålla den ändrade lydelse, som af härvid fogade
förslag utvisas.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Elof Biesért.

Bih. Ull Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. M Höft.

1

a

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 91.

Förslag,

BevHIningsförordningen.

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke
rum, med mindre den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst (se 18 §
af instruktionen för taxeringsmyndigheterna), däri inbegripen äfven
hustruns, öfverstiger 600 kronor.

Öfverstiger den sammanräknade årsinkomsten

600 kronor men ej 900 kronor, äro 600 kronor,

900

„ „ 1,200

7 J

.. 500

1,200 „

„ 1,500

??

„ 400

1,500 .,

„ „ 1,800

??

., 300

1,800

.. ., 2,000

? J

„ 200

2,000

.. 2,100

.. 100

af inkomsten af kapital

och arbete fria från

bevillning

Till grund för bedömandet, om och i hvilken mån bevillningsfrihet
enligt första eller andra punkten af detta mom. skall äga rum,
lägges i fall, där särskildt afdrag enligt 2 mom. i denna § är medgifvet,
den sammanräknade årsinkomst, som återstår efter afräknande
af nyssnämnda särskilda afdrag.

2 mom. a) A ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga
i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, må från den uppskattade
inkomsten af kapital och arbete särskildt afdrag äga rum
dels för skattskyldigs egen person med högst 150 kronor, dels ock för
hvarje af den skattskyldige på grund af honom åliggande försörjningsplikt
underhållet barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen
sker, understiger 15 år, med högst 50 kronor. För barn, som
själft åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta afdrag
allenast såvida barnets inkomst understiger det inom orten för barn
bestämda afdrag och i sådant fall icke för större belopp än det, hvarmed
barnets inkomst understiger det fastställda afdragsbeloppet.

Afdrag, hvarom här är fråga, skall gälla för orten i dess helhet,
Ej må afdrag medgifvas för skattskyldigs egen person, om hans

3

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

sammanräknade årsinkomst öfverstiger 2,000 kronor, ej keller för
kärn, om den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst öfverstiger
3,000 kronor.

b) Oafsedt afdrag, hvarom under a) förmäles, må undantagsvis i
enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund af särskilda
förhållanden (t. ex. sjukdom inom familjen, underhåll af närstående,
ekonomiska förluster, stark skuldsättning) väsentligen nedsatt, afdrag
från den uppskattade inkomsten af kapital och arbete medgifvas med
högst 200 kronor; dock må den omständigheten, att skattskyldig har
barn att försörja, ej gälla såsom grund för sådant afdrag, där afdrag
för barn enligt a) ägt rum.

Afdrag i fall, hvarom här är fråga, må ej medgifvas, där den
skattskyldiges sammanräknade årsinkomst öfverstiger 2,500 kronor..

3 mom. Därest skattskyldig, hvars uppskattade inkomst af kapital
och arbete uppgår till 800 kronor eller därutöfver, skulle vid tillämpning
af bestämmelserna i 1 och 2 mom. vara från bevillning helt och
hållet fri, skall ändock bevillning för inkomst påföras honom för ett
belopp af 10 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillning på grund af 1 eller 2
mom. må ej åtnjutas af annan än enskild skattskyldig och oskiftadt
stärbhus; ej heller må i något fall sådan befrielse eller lindring åtnjutas
för inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, där den skattskyldige
är mantalsskrifven.

4 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än
den i 8 § 2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;

allmänna lxypoteksbanken, allmänna kypotekskassan för Sveriges
städer och hypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare;
samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana
rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast
åt insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt
för inkomst af kapital;

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

d) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat
tillhörande personer jämte deras betjäning:

om de icke är o svenska medborgare: för all annan inkomst änden,
som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhålles genom här idkad rörelse;

om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjuta af sin
tjänst hos den främmande makten;

e) utlänning, som här vistas för att idka studier; samt

f) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:

a) af stadsdomstol samt domare på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift
sist meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna
uppgift, hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till
barn, om och i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits
godtgörelse för inventarier eller inbergad gröda, om förbehåll gjorts
om s. k. undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller
konkursauktion;

b) af direktion för hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid
därå, efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande
anställd och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskommitté:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 % b) omförmälda hus
och byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskild t
lör hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit
mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst
föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;

b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan äger utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillkommande
fast lön eller pension, äfvensom under nästföregående år
uppburna särskilda belopp af tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente,
arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-,
inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation
och andra löneförmåner, hvarjämte, då med tjänstebefattning följer fri
kost; boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler, expeditionslösen,
bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller
extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas;

c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap
:

uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år;

d) af agent för utländskt försäkringsbolag:

uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för
nästföregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;

^ af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under
offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en hvar
annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse
eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) b) och e) stadgas, må icke något slag
af de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas; äfven om
enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen
medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande
200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som
åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.

33 §.

Till bevilhiingsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjänsteman senast den 20 april,
vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflämnat
på mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda
längder, upptagande samtliga inom beredningens distrikt belägna fastig -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

heter, å hvilka jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom
fastigheternas ägare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare.
Dessutom böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflämnas
tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen,
uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda längd
beredningen införer alla de personer, som beredningen anser skyldige
att dylik bevillning inom distriktet erlägga. I stad böra beredningarna
till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta
nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan därtill utsedd
tjänsteman.

Senast den 20 mars skola till beredningens ordförande aflämnas,
på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm,
genom magistratens försorg, så väl de i 53 § 3 mom. omförmälda afskrifter
af nästföregående års taxeringslängder som äfven de i 51 och
63 §§ omförmälda utdrag af protokollen hos det årets vederbörande
taxeringsnämnd och pröfningsnämnd.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning
stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och uti
förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp,
för hvilket bevillning skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje
skattskyldig, med iakttagande därvid att uppskattad inkomst af rörelse,
yrke eller eljest upptages på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar; och
bör beredningen därvid följa den inom samma ort senast upprättade
mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit
i föreskrifven tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande
uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas ordföranden i
ortens b evillningsb eredning.

Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta
samhälle förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna
särskildt angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del
faller inom municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen
anmärkas, huru stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda
del af fastigheten.

82 §.

Utom den afkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital
eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande,
får afkortning äga rum endast af bevillning för lön, pension eller dylik

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

inkomst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets
lopp uppkört, i hvilket fall sådan bevillning blott erlägges för den tid,
hvarunder löneinkomsten eller andra med tjänstebefattning förenade
fördelar af den skattskyldige eller hans rättsinnehafvare åtnjutits.
Sker afkortning och nedgår den inkomst, som varder föremål för bevillning,
härigenom till sådant belopp, att frihet från eller lindring i
bevillningen enligt 11 § bort åtnjutas, må dylik frihet eller lindring
vid afkortningen medgifvas.

Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.
Angående sättet för afkortning stadgas i uppbördsreglementet.

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

17 §.

Bevillningsberedning åligger att undersöka, huruvida skäl föreligger
att tillämpa de bestämmelser om afdrag på grund af synnerligen
höga lefnadskostnader å orten, som innehållas i bevillningsförordningens
11 § 2 mom. a). För afdrag, som anses böra beviljas, skall beredningen
föreslå bestämdt belopp. Sådant förslag äfvensom de grunder,
som föranledt antagande af synnerligen höga lefnadskostnader, antecknas
å titelbladet till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen. De föreslagna
afdragen skola sedermera i beredningens förslag, med iakttagande
af de i omförmälda författningsrum meddelade föreskrifter, tillämpas
för orten i dess helhet, d. v. s. för hela bevillningsberedningsdistriktet.

I fall, då afdrag för barn medgifvits, skall i den därför afsedda
kolumnen i taxeringslängden antecknas barnens antal. Vidare bör i
fråga om afdrag enligt bevillningsförordningens 11 § 2 mom. b) anteckning
göras angående de omständigheter, som i hvarje särskildt
fall föranledt antagande af väsentligen nedsatt skatteförmåga.

Gör taxerings- eller pröfningsnämnd ändring i hvad sålunda föreslagits,
skall noggrann redogörelse för skälen därtill lämnas i protokollet.

18 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 och 2 mom. bevillningsförordningen bör
taxeringsmyndighet först beräkna den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomst, hvarmed förstås hans i mantalsskrifningsorten uppskattade
inkomst af kapital och arbete, ökad såväl med hans å andra orter

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

uppskattade inkomst af samma slag, som ock med hans inkomst af
fast egendom samt af aktier i inländska aktiebolag och lotter i enskilda
bankbolag. Därvid iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet
beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent
af taxeringsvärdet.

Befinnes skattskyldigs sammanräknade årsinkomst icke öfverstiga
600 kronor, är han fri från bevillning för inkomst af kapital och arbete
i mantalsskrifningsorten.

I de fall, där den sammanräknade årsinkomsten öfverstiger 600
kronor men likväl ej är högre än att lindring eller afdrag, hvarom i 11 §
1 och 2 mom. förmäles, kan ifrågakomma, uträknas den beskattnings
bara inkomsten i följande ordning:

För skattskyldig, hvilken icke erhållit afdrag enligt 2 mom.,
bestämmes den beskattningsbara inkomsten direkt efter stadgandena
i 1 mom., d. v. s. med ledning af den fasta afdragsskalan. Har åter, på
sätt i nästföregående § af denna instruktion angifves, medgifvits vissa
för hela orten gällande afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader
eller, i särskildt fall, afdrag enligt 2 mom. b), afräknas
dessa afdrag från den sammanräknade årsinkomsten, hvarefter
återstoden af denna inkomst lägges till grund för tillämpningen af
1 mom.

Exempel 1. Den skattskyldige A. har en inkomst af arbete af
900 kronor. Därjämte äger A. en jordbruksfastighet, taxerad till 1,000
kronor, hvaraf inkomsten alltså skall beräknas till 60 kronor. Afdrag
enligt 2 mom. äger icke rum. Enligt andra punkten i 1 mom. äger

A. , hvars sammanräknade årsinkomst utgör 960 kronor, åtnjuta bevillningsfrihet
för 500 kronor. Sedan dessa afdragits från inkomsten
af arbete, återstår en beskattningsbar inkomst af 400 kronor.

Exempel 2. På grund af synnerligen höga lefnadskostnader å orten
har afdraget för den skattskyldiges egen pei’son satts till 100 kronor,
afdraget för barn till 50 kronor. Den skattskyldige B., som har 6 barn
under 15 år utan egen inkomst, har en till 1,400 kronor uppskattad
inkomst af kapital och arbete samt äger stadsfastighet, taxerad till 7;000
kronor. Inkomsten af stadsfastigheten skall då beräknas till 350 kronor,
hvarför den sammanräknade årsinkomsten uppgår till 1,750 kronor.

B. kommer alltså i åtnjutande såväl af ett afdrag af 100 kronor för
sig själf som ock af ett afdrag af 300 kronor för sina 6 barn. Vidare
antages, att, då B. dessutom har en sjuklig hustru, han anses böra
erhålla ett ytterligare afdrag enligt 2 mom. b) af 100 kronor. Afdragen
enligt. 2 mom. uppgå således tillhopa till 500 kronor. För att

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

bedöma, i hvilken mån bevillningsfrihet enligt 1 mom. skall äga rum,
afräknas detta af dragsbelopp af 500 kronor från den sammanräknade
årsinkomsten 1,750 kronor. Å det därvid erhållna beloppet, 1,250
kronor, tillämpas bestämmelsen i 1 mom. andra punkten, enligt hvilken
afdraget följaktligen skall medgifvas med 400 kronor. Afdragen enligt
1 och 2 mom. uppgå således tillsammans till 900 kronor, i följd hvaraf
å den till 1,400 kronor uppskattade inkomsten af kapital och arbete
återstår ett beskattningsbart belopp af 500 kronor.

Exempel 3. I samma ort har en skattskyldig C. med fyra barn
under 15 år, hvilka icke hafva egen inkomst, en till 1,200 kronor uppskattad
inkomst af arbete. Han har dessutom en å annan ort uppskattad
inkomst af näring till ett belopp af 1,300 kronor samt en inkomst
af aktier af 200 kronor. Den sammanräknade årsinkomsten är i detta
fall 2,700 kronor. C. erhåller alltså ett afdrag för barn med 200
kronor, hvaremot annat afdrag enligt 2 mom. ej kan beviljas honom.
Den sammanräknade årsinkomsten utgör efter nyssnämnda afdrag 2,500
kronor, i följd hvaraf C. icke äger åtnjuta någon bevillningsfrihet enligt
1 mom. Han kommer således i mantalsskrifningsorten att upptagas
till en beskattningsbar inkomst af 1,200—200 = 1,000 kronor. Dessutom
skall han å den ort, där näringen drifves, utan något afdrag,
taxeras för en inkomst af 1,300 kronor.

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. U Raft.

2

,«r

Formulär n;r 5-

Taxeringslängd

öfver

inkomstbevillningen

och

inkomstskatten

inom

och

län

för år 19.....

(Att ifyllas för bevillningsberednmgsdistrikt, där afdrag enligt 11 § 2 mom. a)
i bevillningsförordningen medgifves.)

På grund af inom bevillningsberedningsdistriktet rådande [synnerligen höga bostadskostnader,
lifsmedelspris ...........................................................................................................

föreslår bevillningsberedningen jämlikt 11 § 2 mom. a) i bevillningsförordningen, att afdrag måtte
medgifvas för skattskyldigs egen person med [00] kronor*) och för hvarje af den skattskyldige
på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars ålder vid början af det årr
då taxeringen sker, understiger 15 år, med [00] kronor. *)

Förrättningsstället N. N. den .................. maj 19. ..

Bevillningsberedningen
N. N.

Ordförande.

N. N.
Ledamot.

N. N.
Ledamot.

*)I efterföljande längd är förutsatt, att afdrag medgifvits för skattskyldigs egen person
med 100 kronor och för barn med 40 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 44 Häft.

3

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Den skattskyldiges

Taxering enligt bevill-

p

g

g

Af bevillningsberedning

e n

Af

B

CD

B

CD

uppskattad inkomst

medgifvet afdrag

I-H

C*

uppskattad

P*

_ P3

enligt 11 § i

be-

CD

a1 0

P

villnings

p"

p£

CD H
£S i”

Ä

p:

förordningen

CT5

CD

Ä

P:

? K namn och titel eller yrke.

bostad.

tr _

CD tf

S»

m

C+-

i-i

CD

GG

enligt

% g''

S,

ce

et-

&

‘ B

i

p

P

vt

p

CD,

CD ®

<tt. 9

B

B

P

2 mom.

P,

U1

B %

vt

p

CD

CD

hi

ct-

p

CD

V

XJi ^

^ ©

>

&

er E,

crq

C7-

f—1

S* S

B.

c+-

P

►d

P

B

CD

CD

P

P,

o g

B

B

p

P

ao

CD

P

g

CD

hi

o’

CD

ct

P

t ''S

1

U1

er

o’

p

i-i

p

'' ST

P

i.

Brukspatronen J. R. Berg-

11,000

1,000

ström.....................

Kåbelöf............

1

1,000

—

10,000

11,000

—

—

—

—

—

Rättaren Måns Trulsson

» ............

—

750

—

750

i

140

600

740

10

—

750

2-

Mjölnaren A. Fogelberg

Råbelöfs kvarn...

—

—

700

300

1,000

2

180

600

780

220

—

700

! 3.

Hemmansägaren JNils

Larsson..................

Röksta ............

1

—

—

1,700

1,700

—

—

—

—

1,700

—

—

4.

f. Grosshandlaren E.

Berg.....................

Ahlby..............

2

7,500

—

—

7,500

—

—

—

—

7,500

7,500

—

5.

Länsmannen A. Blom-

berg .....................

Sanda...............

i

—

1,300

400

1,700

—

—

100

100

1,600

—

1,300

: 6.

L. N. (honvall ............

För Åby sten-

kärlsfabrik......

—

—

—

1,000

1,000

—

—

—

—

1,000

—

—

Skomakaren L. Jönsson

Hofstena .........

—

—

—

800

800

5

300

490

790

10

—

—

7.

Lasarettsläkaren 0.

Sandberg...............

Rimbo ............

—

—

1,000

3,334

4,334

—

—

—

4,334

—

1,000

Sömmerskan Klara Jans-

son.......................

» ...............

—

—

—

706

706

—

100

600

700

6

—

—

1 8.

Arrendatorn A. Karlsson

V ellnora kungs-

\

r

Densamme..................

gård...............

» ............

_

100

—

1,000

300

1,000

400

100

400

500

643

257

100

—

9.

Kamreraren S. Wand-

berg .....................

Hammarby ......

—

—

1,400

1,400

6

500

400

900

500

—

1,400

10.

Skepparen L. Johansson

Simpnäs .........

—

200

600

300

1,100

4

160

200

360

740

200

600

11.

Kommissionären N. Ed-

Österby............

lind .....................

—

500

—

2,200

2,700

—

—

—

—

2,700

500

—

12.

Änkefru E. Jakobson

Ekeby ............

—

—

•-

—

—

—

—

—

—

—

—

13.

Hemmansägaren Sven

Persson.....................

Nygård ............

14.

f. Inspektören U. Lind-

ström ..................

Olsbacka .........

—

Summa

9,300

5,750

22,040

37,090

1,480

3,390 4,870

32,220

9,300

5,750

Förrättningsstället N. N. den ......... maj 19

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar.

l:o). Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas
tillförlitlig uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet.

Sko). Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjänster, bör, där specifikation däraf ej kan p
3:o.) Inkomst äf arrende utaf sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken bevillning icke erlägges
för annan inkomst, med afseende å vägskatts och kommunalutskylders debitering, såväl inkomst- som bevillningsbeloppe
4:o). Då uppgift affordrats skattskyldig, bör beviset därom taxeringslängden bifogas.

5:o). Såsom inkomst af pension upptagas äfven: årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

13

nings förordningen.

taxeringsnämnden

inkomst

lä

w

®

medgifvet afdrag
enligt 11 § i
bevillningsförordningen -

enligt
2 mom.

fr

10,000

300

1,700

400

1,000

800

3,334

1,000

300

300

2,100

800

ii

Ig*

(D

p

ao

-

p

p

p er1 CD <!_ j B B'' (Jq -

p: Ms

P hM
o''

B ö- os
p ö»
CTQ B

s 3''

*o°.

Af

Ef

K

w P

g g-S
go-g

2.S g''

O ^ P

^ ^
CD B ®

P g*£.

crq g.

02 p

'' p CD -

750 1

1,000 2

1,700 —

7,500 —

1,700

1,000

800

4,334

1,000

400

1,400

1,100

2,600

800

140

180

300

100

500

160

80

3 320

600

600

100

490

400

400

200

740

780

100

790

500

11,000

10

220

110 —| 12,500
-10
2''20

1.700 171—

7,500

1,600

1,000

10

75-

16-

10,-

, I10

4,334 43 34

643

257

900 500

360 740

643
2 57

80

300 620

2,520

180

7 40

25 20

1 80

22,034] 37,084] — j 1,780|3,090]4,870| 32,214j322|l4

9,000

680

Taxering enligt inkomstskatteförordningen.

b evillningsb eredningen -

Af taxeringsnämnden

föreslagen

inkomst

H P

p: 7.

^ Ifc

P crq
p p"
P-> CD

6,890

2,370

400

400

1,140

700

o"

pr 8

äg.

K O

CD P

c+- pj
02 C+''
er1
B CD

<*- gr

0*

crq -

CD

r* m,

c+

CD

taxerad inkomst -

n P

ps w

D8 Et.
P K
p tr

Pf CD

17,100

1,000

3,900

28,500

2,100

3,300

1,400

2,100

3.100
1,400

1.100
1,000

11,900] 66,000

27,200! 6,890'' 17,100

200] — | 1,000

3,500 2,370, 4,000 4,000

<)

2=Ef
k p

® g

Cl- pj
c+-

w

V? &

P CD

& 5"

_l V

S-V

=

p

p’

o

\>\
p: Hs

äg

r

P H- CC
S.P.P

^ ® B
Ettfg,
- p®

S-o P
crq “
p»1^ cP

4 - CD

1 ^
CD I

Bevill ningsbe redningens anteck ningar.

27,200

200

60,000

1,500

2,900

600

1,500

2,700

600

1,100

700

— j 28,500 60,000
400 2,100 1,500

3,300 2,900

1,400

2,100

400. 3,000
— j 1,400

1,140 1,900

''

700i 1,100

600

1,500

2,600

600

1,100

700

272 29,500
2\ —

40

600

15

68,300

291

15i —

26

6

11

500

2,100

102,500| 11,900, 66,900 102,900j 1,029 —

MantalsskrifI
ven i N. N. kom/mun
och såleI
des ej berättigad
till afdrag.

J Inkomst afl
\kronoarrende.

/ Äger jordbr.
fastighet: tax. v.1
[ 10,000kr.; sjuklig
I hustru: afdrag
(härför 160 kr.

( Underhåller
f åldriga föräld1
rar: afdrag här-1
(för 100 kr. |

I

Förrättningsstället N. N. den ......... 19 ...

N. N.

Häradsskrifvare.

N. N.

Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar
N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

de ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller
annat sätt åstadkommas, underrättelse därom i anteckningskolumnen införas.

angifves särskildt i anteckningskolumnen; börande ifall, där skattskyldig taxerats icke blott för dylik arrendeinkomst utan äfven
särskildt upptagas på sätt detta formulär utvisar.

Formulär mr 6.

M

läns

pröfningsnämnd

beslutade ändringar i taxeringen

till

inkomstbevillning och inkomstskatt

för år 19

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 44 Höft.

4

Nummer å uppgift eller annan bilaga.

16

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 91.

De ii skattskyldiges

%:
ö I

Taxering.enligt bevil lningsAf
taxeringsnämnden I ! A

uppskattad inkomst

''namn och titel eller yrkeJ

bostad.

medgifvet afdrag
enligt 11 §

enligt !

2 mom. I

>

(So.

U1

p

Ö ■
O :

al

upp -

SO

p

a?

o

N. N. socken.

Brukspatronen J. E.Berg

ström .....................

f. Grosshandlaren E.

Berg .....................

Änkefru E. Jakobson ...
Hemmansägaren Sven
Persson ...............

Rfibelöf.

Ahlby .
Ekeby .

Nygärd .

1 ! 1,000

■2 7,500

10,000 ! 11,000

— j 7,500

8001 800

j 11,000 110—j 1,500 -7,500 j 75''—i 9,000 —

320

800 1 620| 180 1 1:80]

Summa

Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning
utgör alltså...........................

minskning utgör alltså ........................

och höjning utöfver minskningen...... .....

— 8,500]

10,800 19,800 — j 320 | 300 620 j 18,680 186 8o| 10,500

2,000! — 1,000

3,000

— i 200

300 j 500 j — —

— | — j 3,50oj 35j -

Sägerj —■ 10,500|

11,800 1 22,300 — 120'' — i 120 j 22,180|221i8o|

N. N den

N. N

Riktigheten af ofvan -

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslulad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda beloppet
sätt formuläret n:r 7 närmare utvisar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Förordningen.

—

.

"

Taxerin

y enligt inkomstskatteförordningen

§ i pröfningsnämndens protokoll. 1

t

Anteckningar.

pröfningsnämnden

Uträknad bevillning.

Af taxeringsnämnden

Uträknad inkomstskatt.

Af pröfnings-

nämnden

Uträknad inkomstskatt.

skattad inkomst

medgifvet afdrag

enligt 11 §. S

taxerad in-inkomst

beräknadt belopp, efter

hvilket skatt utgår.

taxerad in-komst

beräknadt belopp, efter
hvilket skatt utgår.

j af rörelse, yrke eller

eljest.

Summa.

.

en

2 m

>

3

et-

2:

P

H

ligt :
om. !

cd

t:#

S ! °S-

1 j M

g. B

CO O 1

er1 B

CD !

1* !
i

Ltagen beskattningsbar

inkomst.

Summa.

‘p’ i

M, j

P

03

cj- |

cro'' i
3"

o

c+- i

''oi 1

CD

P=

K |

P

3 !

i dess helhet.

af fastighet (beräknad.)

i dess helhet.

i

11,000

12,500

__

1

!

— 12,500

125

o

©

OO

CP

17,100

27,200

272

6,890

C

©

cd

29,500

295 20

Annot. i taxeringsl. sid.

9,000

_ j _

— : 9,000

90

_

_

28,500

60,000

600

—

31,100

68,300

683''23

D:o i d:o .£ sid.

—

—

—

— —

— —

—

—

—

1,400

600

G

—

1,300

500

5

27

D:o i d:o sid.

800

800

3

120 i -

1201 680

6

80

1,140

1,900

1,100

11

1,140

2,700

2,100

2129

D:o i d:o sid.

11,800

22,300

_

120 | —

i

120*22,180

I

221

80

8,030

48,900

88,900

889

8,030

53,100 100,400

1,004

i -

=

i

—

4,200

11,500

115

—

.

1 - -

53,100 100,400| 1,004

—

—

—

—

stående längd vitsordas af
N. N.

Kronoombud

af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning och inkomstskatt på

Kun f/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

19

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kung!.
Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 16 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trqlle,
Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

. Chefen för finansdepartementet, statsrådet Biesért anförde i underdånighet: Genom

nådigt beslut den 27 maj 1904 bemyndigade Kung].
Maj:t chefen för finansdepartementet att'', tillkalla särskilde Sakkunnige
tör att enligt de närmare föreskrifter, departementschefen|ägde meddela,
mom nämnda departement _ biträda med utarbetande af förslag
till de. förändrade bestämmelser i gällande bevillningsförordning och
förordning om inkomstskatt, som kunde af förhållandena påkallas. De
personer, hvilka på grund af detta nådiga bemyndigande af chefen för
finansdepartementet tillkallades, inkommo den G december 1904 dels

20 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 91.

med förslag till förordning om skatt af inkomst och förmögenhet samt
om inkomstskatt å aktiebolag och andra juridiska personer, dels ock
med förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen
med flera författningar.

På grund af nådig remiss afgaf kammarrätten den 31 december
1904 underdånigt utlåtande öfver samtliga omförmälta förslag, hvarefter
själfva hufvudförslaget med anledning af kammarrättens framställda
erinringar beträffande såväl vissa af dess hufvudgrunder som
åtskilliga detaljer däri underkastats förnyad ompröfning och utredning.

Under fortgången af detta arbete har fråga uppstått, huruvida
icke en tillfredsställande ordning af landets direkta skatteväsen öfverhufvud
förutsätter nya bestämmelser i fråga om beskattningsår jämte en
omorganisation af de nuvarande taxeringsmyndigheterna. Med anledning
häraf hafva i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria angifvits
vissa uppslag för åvägabringande af dylika bestämmelser.

Öfver innehållet i denna promemoria har jag genom remiss den
27 september 1905 anmodat Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
att infordra vederbörande magistraters och uppbördsförvaltningars
å landet yttranden särskildt hvad angår de åtgärder, som för
de sålunda ifrågasatta förändringarnas genomförande i stad och på
landet må anses nödiga, under hemställan tillika att samma yttranden
blefve jämte utlåtande från förstnämnda myndigheter ingifna till finansdepartementet
senast den 1 april 1906. Genom denna åtgärd har för
den vidare beredningen af dessa frågor med alla därtill hörande detaljer
af skatteteknisk och kameralt administrativ natur ställts i utsikt att äga
tillgång till ett material, så fullständigt och tillförlitligt, som det synts
möjligt att kunna erhålla. Först när detta material inkommit och bearbetats,
blir det möjligt att företaga en mera omfattande revision af
skattelagstiftningen.

Om jag sålunda icke kan finna tillrådligt, att för närvarande i
större omfattning upptaga sådana frågor, som beröra mera centrala
delar af denna lagstiftning, har jag dock ansett ett hithörande spörsmål
böra redan nu göras till föremål för behandling.

Jag syftar härvid på en utvidgning af den för närvarande
medgifna rätten till skattefria afdrag för små inkomster af kapital
och arbete. Gällande bestämmelser i detta hänseende hafva kvarstått
oförändrade alltsedan år 1883. Sedan dess hafva dock lefnadskostnaderna,
särskildt på vissa orter, ej oväsentligt ökats, så att
en inkomst, som vid nyssnämnda tidpunkt kunde anses räcka till

21

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91,

ett nödtorftigt uppehälle, numera i många fall icke på långt när
motsvarar existensminimum. En lindring i beskattningen för de små
inkomsterna synes mig redan af denna grund vara af ett verkligt
behof påkallad. Sedan gällande bestämmelser om skattefria afdrag fastställdes,
har också den indirekta beskattningen erhållit en "högst
väsentlig utbildning, såväl i rent finansiellt syfte som ock särskildt
genom införandet af skyddstullar. Denna indirekta beskattning träffar
utan tvifvel relativt hårdast de små inkomsttagarne. Det är därför
rimligt, att den direkta beskattningen för dessa inkomsttagare göres
så lindrig, som förhållandena medgifva.

I äldre tider spelade äfven de mindre inkomsternas direkta skattebidrag
en viktig roll för statsfinanserna. Om också dessa skattebidrag
numera ingalunda äro utan betydelse, har dock i detta hänseende en förskjutning
ägt rum, så att statsverket nu lättare än fordom förmår
bära den minskning i inkomst, som kan uppkomma genom en lindring i
denna beskattning af de små inkomsterna. Vid beräkning af denna inkomstminskning
måste man också taga vederbörlig hänsyn till det faktum,
att brist på tillgångar för närvarande i en mängd fall hindrar indrifningen
af debiterade utskylder och att på denna grund afkortning
måste äga rum. Statsverket skulle uppenbarligen icke blifva lidande på,
om i sådana fall skattefrihet resp. lindring i beskattningen i stället
hade beredts genom mera liberalt tillmätta skattefria afdrag. Tvärtom
borde härigenom vissa besparingar i debiterings- och uppbördskostnaderna
uppstå. Äfven ur en allmännare synpunkt är en utsträckning
af de skattefria afdragen vida att föredraga framför en nödtvungen
afkortning. I ett ordnadt samhälle bör det nämligen ovillkorligen vara
regel, att debiterade .utskylder erläggas. För detta ändamål kräfves
stränghet vid indrifningen, men också att skatter icke påläggas i större
utsträckning, än att de verkligen kunna betalas utan alldeles oproportionerliga
uppoffringar för de skattskyldige.

Också har en utsträckning af de skattefria afdragen gång på
gång påyrkats såväl inom Riksdagen som af kommittéer och myndigheter,
livilka haft att yttra sig i frågan. Att reformen så länge uppskjutits
torde i någon man bero därpå, att man afvaktat frågans lösning
i sammanhang med en allmän omgestaltning af vår skattelagstiftning.
Yid de förarbeten i sistnämnda syfte, som pågått inom finansdepartementet,
har det emellertid, såsom redan antydts, visat sig, att frågan
om de skattefria afdragen icke står i närmare samband med öfriga
reformer, som förberedas, än att den kan utan någon svårighet behandlas
fristående. Då därtill, enligt hvad jag tror mig hafva visat,

22

Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

frågan om en tidsenlig utbildning af de skattefria afdragen måste
betraktas såsom synnerligen angelägen, bar jag ansett det i bög grad
önskvärdt, att denna fråga erliölle sin lösning redan vid innevarande
riksdag.

Gällande bevillningsförordning medgifver lindring i beskattningen
dels generellt för mindre inkomster genom en fast afdragsskala, dels
efter taxeringsmyndigheternas beslut å orter med hög bostadskostnad genom
särskildt afdrag och i enskilda fall genom ytterligare afdrag vid »särdeles
ömmande omständigheter». De båda senare möjligheterna till skattelindring
äro dock starkt begränsade därigenom, att det högsta afdrag,
som på dessa grunder tillsammantagna kan beviljas, satts till 200
kronor.

Den väsentliga bristen i dessa bestämmelser är enligt min mening,
att de alltför uteslutande fästa sig vid den taxerade inkomstens penningbelopp,
under det otillräcklig hänsyn tages till de förhållanden, som i
öfrigt inverka på skatteförmågan. Denna beror ju, utom af inkomstens
storlek i penningar räknad, väsentligen också af andra faktorer, nämligen
dels de af den allmänna prisnivån bestämda lefnadskostnaderna å hvar
särskild ort, dels den skattskyldiges på familjens storlek beroende oundgängliga
lefnadsbehof, dels slutligen andra individuella omständigheter.

Den nu gällande fasta afdragsskalan har i sitt nuvarande skick
bibehållits allt sedan år 1883. Enligt denna skala blifver inkomst
till belopp af minst 500 kronor alltid föremål för beskattning och
lindring i bevillningen kan icke tillgodoräknas andra inkomster än
dem, som äro under 1,800 kronor. Om också dessa gränser för skattefrihet
och skattelindring år 1883 voro tillfredsställande, hafva dock de
allmänna lefnadsförhållandena i riket sedan den tiden undergått en
sådan förändring, att en uppflyttning af samma gränser nu måste anses
af rättvisa och billighet påkallade. Jag har därför ansett mig böra
föreslå, att gränsen för skattefrihet bestämmes till 600 kronor och
gränsen för åtnjutande af skattelindring till 2,100 kronor.

Utom det att nu angifna skattelindringar, till hvilka jag strax
skall återkomma, böra beredas de små inkomsterna öfver lag enbart på
grund af deras ringhet, är emellertid därjämte i öfrigt en vidare utbildning
af de skattefria afdragen i hög grad af behofvet påkallad;
och torde följande synpunkter därvid böra vinna beaktande. Lefnadskostnaderna
på orten och familjens storlek kunna anses såsom de
normala omständigheter, som bestämma skatteförmågan vid en viss
inkomst. Till dessa omständigheter bör lagstiftningen därför lämpligen
taga hänsyn genom afdrag af en mera regelbunden art. Därutöfver in -

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

flueras den enskildes skatteförmåga ofta i ganska hög grad af rent
individuella förhållanden af så speciell natur, att det är svårt att med
hänsyn till dem på förhand bestämma vissa afdrag. Det bör därför
allt fortfarande öfverlämnas åt taxeringsmyndigheterna att inom vissa
föreskrifna gränser genom ytterligare afdrag taga hänsyn äfven till
sådana individuella förhållanden.

Sträfvandet att förskaffa små inkomsttagare en lindring i beskattningen
synes mig nu i främsta rummet böra rikta sig på införandet
af afdrag i mera regelbunden form på grund af höga lefnadskostnader å
orten, därvid särskild hänsyn bör tagas till storleken af den skattskyldiges
familj.

Gällande bevillningsförordning medgifver redan särskilda afdrag
»å ort, där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med
förhållandet inom riket i allmänhet». Ett afdrag af denna art synes
mig böra bibehållas, dock med den förändring, att som grund för afdraget
bestämmas höga lefnadskostnader i allmänhet i stället för, såsom
nu, allenast hög kostnad för bostad. Denna förändring har ofta påyrkats,
särskildt af kammarrätten i dess utlåtande öfver 1894 års kommittéförslag;
den är för öfrigt så naturlig, att den icke synes behöfva någon
särskild motivering.

Jag föreslår därför, att å ort med synnerligen höga lefnadskostnader
vissa särskilda afdrag må kunna beviljas efter för orten i dess
helhet fastställda grunder, och att i sådant afseende bestämmes dels ett
afdrag för den skattskyldige personligen dels ock ett afdrag, som afpassas
efter storleken af den familj, han har att försörja. Jag tänker
mig härvid, att, där lefnadskostnaderna anses synnerligen höga, båda
dessa afdrag i regel samtidigt komma till tillämpning.

Afdraget för den skattskyldige personligen har ansetts icke böra
ifrågakomma för inkomster, som öfverstiga 2,000 kronor.

En lindring med hänsyn till talrik familj kan enligt gällande
bestämmelser endast beredas i form af afdrag på grund af »särdeles
ömmande omständigheter». Detta är uppenbarligen otillräckligt. De
afdrag, som kunna beviljas af sistnämnda anledning, äro för starkt begränsade,
för att det skulle vara möjligt att inom denna ram taga
vederbörlig hänsyn till den minskning i skatteförmåga, som följer med
talrik familj. Familjefadern kan också rimligen begära, att de afdrag,
som beviljas honom på grund af hans skyldighet att försörja sin familj,
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 5

24

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 91.

bestämmas efter mera objektiva och allmängiltiga grunder och icke
skänkas honom såsom en nådegåfva på grund af ömmande omständigheter.

Af denna mening synes också bevillningsutskottet vid 1905 års
riksdag hafva varit, då det framhöll såsom rättvist och lämpligt, att
storleken af det bevillningsfria afdraget ej blott, såsom nu, undantagsvis
utan i regel ställes i visst förhållande jämväl till talrikheten af den
familj, den skattskyldige har att underhålla.

Vill man fastställa bestämda regler för afdrag på nu ifrågavarande
grund, synes det emellertid för vinnande af nödig enkelhet lämpligt
att uteslutande fästa sig vid antalet barn. Har den skattskyldige andra
anhöriga att försörja, bör hänsyn härtill kunna tagas genom medgifvande
af ett afdrag för det enskilda fallet. Det gäller alltså att se till, huruvida
det låter sig göra att i vår bevillningsförordning införa principen
om ett bestämdt bevillningsfritt afdrag för hvarje barn.

Redan i sitt utlåtande öfver 1894 års kommittébetänkande hade
kammarrätten föreslagit ett sådant afdrag till ett belopp af 50 kronor
att gälla i fråga om skattskyldigs barn under 14 år, som skattskyldig
hade att underhålla och uppfostra.

Såsom dåvarande chefen för finansdepartementet anförde till statsrådsprotokollet
den 26 februari 1897, stöter emellertid en dylik bestämmelse
på den svårigheten, att motsvarande lättnad i beskattningen icke
tillika kan komma "till godo den stora grupp af skattskyldige, som utgöres
af fastighetsägarne. Hänsyn härtill har också fört mig till den öfvertygelsen,
att man beträffande bevillningsförordningen måste undvika ett för hela
riket lika afdrag för barn och i stället söka lösningen af den föreliggande
uppgiften på det sätt, att det öfverlämnas åt de lokala taxeringsmyndigheterna
att afgöra, om ett afdrag för barn är behöfligt på
orten och huruvida det kan genomföras utan allt för stora rubbningar.

Nu är det uppenbart, att ett afdrag för barn framför allt är behöfligt
på orter med särdeles höga lefnadskostnader och att det i regeln
torde vara mindre behöfligt på den egentliga landsbygden. Jag har därför
tänkt mig, att man borde öfverlämna åt taxeringsmyndigheterna att, där
lefnadskostnaderna å orten befunnes vara särdeles höga, fastställa ett
visst för orten i dess helhet gällande afdrag för hvarje af den skattskyldige,
på grund af honom åliggande försörjningsplikt, underhållet
barn under 15 år. Med en sådan bestämmelse kan man förutsätta,
att ett bevillningsfritt afdrag för barn skulle komma att införas öfverallt,
där det vore af förhållandena säi’skildt påkalladt, medan kommuner,

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

där ett dylikt afdrag skulle medföra betydande olägenheter, säkerligen
skulle afstå från detsamma.

Vidare anhåller jag att få betona vikten däraf, att med hänsyn till
den kommunala beskattningen afdragsrätten icke utsträckes längre än
som är af trängande behof påkalladt. Rätten till afdrag för den
skattskyldige personligen å ort med höga lefnadskostnader bör, såsom
jag nyss nämnde, inskränkas till de fall, då inkomsten icke öfverstiger
2,000 kronor. Behofvet af afdrag för barn torde emellertid å orter
med synnerligen höga lefnadskostnader ännu vid afsevärdt högre inkomster
vara mycket kännbart. Jag har därför tänkt mig, att sådana afdrag
borde kunna göras, så länge inkomsten icke öfverstege 3,000 kronor.
Denna begränsning öfverensstämmer med den af kammarrätten i dess
redan åberopade utlåtande föreslagna. Afdrag bör naturligtvis icke medgifvas
för barn, som själft åtnjuter inkomst till samma belopp, hvartill
afdraget bestämts, eller däröfver. Uppgår barnets inkomst icke till
detta belopp, bör den skattskyldige gifvetvis icke få afräkna större
belopp än skillnaden mellan barnets inkomst och det för orten bestämda
afdragsbelopp för barn.

Höga lefnadskostnader å orten böra enligt det nu sagda föranleda
lindring i bevillningen på det sätt att de lokala taxeringsmyndigheterna
bevilja vissa för orten i dess helhet gällande afdrag dels för den
skattskyldige själf och dels för hvart och ett af hans barn. Det återstår
endast att fixera vissa öfre gränser för storleken af dessa afdrag.
Dessa öfre gränser böra tydligen bestämmas af skillnaden mellan lefnadskostnaderna
å olika orter. Till ledning för en uppskattning af dessa
lefnadskostnader har aktuarien hos kommerskollegium, filosofie doktorn
Theophil Andersson på särskildt uppdrag utarbetat en »P. M. angående
lefnadskostnaderna å olika orter i Sveriges.

Efter att hafva i korthet redogjort för innehållet i sagda, detta
protokoll bilagda promemoria fortsatte departementschefen:

I promemorian hafva, såsom jag angifvit, sammanställts uppgifter
angående lefnadskostnaderna på olika industriplatser, mestadels städer,
för en af man, hustru och två barn bestående familj, som hyr en
lägenhet om ett rum och kök. Af dessa uppgifter framgår, att skillnaden
i lefnadskostnaden mellan de dyraste och de billigare orterna i riket
är högst betydlig. För att taxeringsmyndigheterna under sådana förhållanden
icke må sakna utväg att för en jämn fördelning af skattebördan
mellan de mindre inkomsttagarna å skilda orter taga full

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

hänsyn till de i de olika delarne af riket växlande lefnadskostna derna,
synes man icke lämpligen kunna sätta den öfre gränsen för de afdrag,
hvarom nu är fråga, lägre än 150 kronor för den skattskyldige själt
och 50 kronor för hvart barn.

I enlighet med hvad nu sagts föreslår jag, att det må medgifvas
taxeringsmyndigheterna å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen
höga i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, att från
enskild skattskyldigs uppskattade inkomst af kapital och arbete afdraga:
dels, där den sammanräknade årsinkomsten icke öfverstiger 2,000 kronor,
för den skattskyldige själf ett visst för orten i dess helhet gällande
belopp af högst 150 kronor, dels ock, där den sammanräknade årsinkomsten
icke öfverstiger 3,000 kronor, för hvarje af den skattskyldige
på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars
ålder vid början af det år taxeringen sker, understiger 15 år, ett
visst likaledes för orten i dess helhet gällande belopp af högst 50 kronor,
med de inskränkningar, hvilka jag nyss angaf.

Utom dessa för orten i dess helhet gällande afdrag böra, såsom redan
är antydt, ytterligare afdrag i enskilda fall kunna beviljas. Möjlighet
till dylikt afdrag förefinnes redan enligt nu gällande bevillningsförordning
i de fall, då, såsom det heter i förordningens 11 §, »särdeles
ömmande omständigheter» förekomma. Kyssberörda uttryck synes mig
emellertid icke vara rätt lyckligt valdt. Riktigare torde vara att uttrycka
saken så, att, därest på grund af särskilda förhållanden skattskyldigs
skatteförmåga är väsentligen nedsatt, sådant särskildt afdrag,
hvarom här är fråga, må medgifvas. I sammanhang härmed synas de
i förenämnda stadgande nu upptagna exempel — »talrik familj, långvarig
sjuklighet, olyckshändelse och dylikt» — lämpligen böra i vissa hänseenden
jämkas eller kompletteras. Att, ifall på grund af förut föreslagna
bestämmelser afdrag för barn redan medgifvits, ytterligare afdrag af
sådan anledning icke bör ifrågakomma, är gifvet.

Möjligheten till afdrag i fall, då skatteförmågan på grund af
särskilda förhållanden anses väsentligen nedsatt, bör enligt min mening
icke, såsom enligt nu gällande bevillningsförordning är fallet, stanna
vid en inkomstsiffra af 1,800 kronor. Däremot torde afdragets maximibelopp
lämpligen icke böra sättas högre än hvad nu är fallet. Jagföreslår
därför, att afdrag af nu ifrågavarande beskaffenhet bestämmes till
högst 200 kronor att ifrågakomma för dem, hvilkas sammanräknade årsinkomst
icke öfverstiger 2,500 kronor. Denna sistnämnda gräns har valts med
särskild hänsyn därtill, att den icke borde sammanfalla med någon af de

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

förut bestämda gränserna för afdragsberättigade inkomster. Hade t. ex.
gränsen i detta fall, i likhet med hvad som skett beträffande afdrag för
barn, satts vid 3,000 kronor, så hade just vid denna gräns kunnat uppkomma
en tämligen stark diskontinuitet i skattetrycket. Så t. ex. hade en skattskyldig
med 3,000 kronors inkomst och 6 barn samt i öfrigt väsentligen
nedsatt skatteförmåga kunnat erhålla ett afdrag af 300 + 200 :
500 kronor, men däremot intet afdrag, ifall inkomsten varit några få
kronor högre.

Vid tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna om lindringar
i taxeringarna synes det mig naturligt, att hänsyn först tages till alla
speciella omständigheter. Bestämmandet af de särskilda afdragen kräfver
nämligen ett bedömande af vissa lokala eller individuella förhållanden
och står således i nära sammanhang med den egentliga taxeringen.
Först sedan dessa afdrag gjorts, bör den fasta skatteskalan komma
till tillämpning. Denna åtgärd är väsentligen att hänföra till skattebeloppens
uträkning, om den också allt fortfarande lärer böra utföras af
taxeringsmyndigheterna.

Med den nu föreslagna ordningen blifva också lindringarna mera
effektiva. Om nämligen en skattskyldig erhållit ett afdrag på grund
af synnerligen höga lefnadskostnader å orten eller på grund af särskildt
nedsatt skatteförmåga, så kan han därigenom jämväl komma att ställas
på ett lägre trappsteg af den degressiva skalan och sålunda äfven i
den vägen blifva lindrigare beskattad. Och detta är riktigt, enär den
inkomst, som återstår, sedan de nämnda afdragen gjorts, är att i afseende
å skatteförmåga anse såsom likställd med annan inkomst, för hvilken
ingen anledning till sådana afdrag förefunnits. De allmänna afdrag,
som fastställas i den degressiva skatteskalan, böra följaktligen i lika
mån komma dessa inkomster till godo.

Hvad nu beträffar själfva degressionen, torde den böra anordnas
så, att alltför tvära öfvergångar i afdragens storlek undvikas. Detta
framhölls såsom önskvärdt redan af bevillningsutskottet vid 1893 års
riksdag likasom ock i 1894 års kommittébetänkande. Den här föreslagna
degressionsskalan är så uppgjord, att det bevillningsfria afdraget
minskas med jämnt 100 kronor för hvart och ett af skalans trappsteg.
Detta har låtit sig göra, sedan afdragsskalan, på sätt förut antydts, utsträckts
utöfver 1,800 kronor, som är den nuvarande gränsen, till 2,100
kronor. I 1904 års kommittéförslag sträckte sig afdragsskalan ända till
2,500 kronor. Allmänna afdrag från inkomster utöfver 2,100 kronor
torde emellertid vara obehöfliga, sedan de särskilda afdragen erhållit

28 Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 91.

den jämförelsevis betydande utsträckning, som i det föreliggande förslaget
är fallet.

Gällande bevillningsförordning begränsar tillåtligheten af såväl
skatteskalans allmänna afdrag som ock af de särskilda afdragen till
enskilda skattskyldige och till inkomst, som beskattas i mantalsskrifningskommunen.
Denna begränsning bär bibehållits, dock i en
något förtydligad form.

Det skulle uppenbarligen vara olämpligt, om den nu föreslagna
utvidgningen af rätten till bevillningsfria afdrag föranledde någon inskränkning
i valrätten till Riksdagens andra kammare. För närvarande
kan den, som blifvit uppskattad till en inkomst af 800 kronor, icke
genom bevillningsfria afdrag bli helt befriad från skyldighet att erlägga
bevillning. Afdragen kunna således icke inverka på hans valrätt. För
att i sådant afseende ingen ändring skall ske, har föreslagits, att, om
skattskyldig, hvars inkomst af kapital och arbete uppgår till 800
kronor eller därutöfver, till följd af de föreslagna nya bestämmelserna
skulle befrias från utgörande af bevillning, sådan ändock skall påföras
honom för en inkomst af 10 kronor.

Slutligen tillåter jag mig i detta sammanhang påpeka, att samma
skäl. som ofvan anförts i fråga om rätt för skattskyldig att vid
bevillningstaxering af inkomst åtnjuta afdrag för barn, hafva sin fulla
tillämpning jämväl å inkomstskattelagstiftningens område. Då jag
därför inom den allra närmaste tiden kommer att inför Ivungl. Maj:t
anmäla frågan om en inkomstskatt för år 1907, skall jag tillåta mig
föreslå jämväl sådana bestämmelser beträffande inkomstskatten, att
skattskyldig äfven vid inkomstskattetaxeringen må komma i åtnjutande
af dylikt afdrag.

Om 11 § bevillningsförordningen, i enlighet med hvad jag nu
föreslagit, ändras, böra tillika de vid bevillningsförordningen fogade
formulären n:ris 5 och 6, nämligen till taxeringslängd öfver inkomstbevillningen
och inkomstskatten samt till längd öfver af pröfningsnämnd
beslutade ändringar i taxeringen till inkomstbevillning och inkomstskatt
erhålla i viss mån ändrad uppställning, hvarjämte 14, 33 och 82 §§
bevillningsförordningen torde böra erhålla en i vissa delar ändrad lydelse.

Enligt sfadgandena i 14 § bevillningsförordningen äro förmyndarekammare
och gode män för tillsyn å förmynderskap pliktiga att till
ledning vid taxeringen lämna uppgift angående sammanlagda beloppet
af hvarje omyndigs inkomst af kapital för nästföregående år, för såvidt
den uppgått till minst 500 kronor. Såsom ofvan antydts är skatt -

29

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

skyldigs rätt till afdrag för barn afsedd att ställas i visst beroende af
huruvida barnet själft liar inkomst, och det till huru lågt belopp som
helst. Under sådana förhållanden kan det naturligen vara af vikt för
taxeringsmyndigheterna, att uppgift, hvarom nu år fråga, lämnar så fullständig
ledning som möjligt för tillämpningen af berörda stadgande.
På grund häraf har jag ansett riktigast att föreslå en obegränsad
uppgiftsskyldighet för förmyndarekammare och gode män för tillsyn
af förmynderskap i afseende å omyndiges inkomster af kapital; och
har förevarande § erhållit en häraf betingad ändrad lydelse.

En jämkning i affattningen af 33 § bör jämväl vidtagas, med
anledning af den förändrade uppställning af omförmälda taxeringslängder,
hvarom jag strax skall tala.

I 82 § bevillningsförordningen stadgas, att, om i vissa angifna
fall afkortning af bevillning för lön, pension eller dylik inkomst ägt
rum och den inkomst, som varit föremål för bevillning, härigenom
nedgått till sådant belopp, att frihet från eller lindring i bevillningen
enligt 11 § 1 mom. bort åtnjutas, dylik frihet eller lindring vid afkortningen
finge medgifvas. Med den förändrade uppställning af 11 §
bevillningsförordningen, jag kommer att föreslå, skulle emellertid bestämmelserna
om lindring i bevillningen återfinnas i såväl första som
andra mom. af nämnda §. Med anledning häraf har ifrågavarande §
undergått erforderlig jämkning.

Den förändrade uppställningen af omförmälda längder betingas
så godt som uteslutande af önskan att erhålla en ur kontrollsynpunkt
och i statistiskt afseende lämplig specialisering af de olika slagen af afdrag,
hvartill skattskyldige vid tillämpning af de utaf mig därutinnan föreslagna
bestämmelser kunna blifva berättigade. Kolumnernas antal i
längderna hafva visserligen därigenom ökats; men denna åtgärd har
dock kunnat vidtagas, utan att längderna i någon nämnvärd mån förlorat
i lätthandterlighet. I anledning af de under år 1905 beslutade
nya grunder för skyldigheten att deltaga i väghållningsbesväret har jag
nämligen funnit, att skälig anledning att numera vidhålla den hittills
med hänsyn till vägskattens debitering iakttagna uppdelningen af
inkomster utaf »rörelse, yrke eller eljest» i två särskilda kolumner icke
förefinnes. Inkomster af nämnda slag hafva därför sammanförts i en
kolumn. I sammanhang härmed har den å taxeringslängden öfver
inkomstbevillningen och inkomstskatten (fonnulär n:r 5) nu befintliga
not angående skyldigheten att utgöra vägskatt, såsom öfverflödig
och ej fullt riktig, uteslutits.

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Vidkommande därefter det finansiella resultatet af de föreslagna
reformerna må till en början framhållas, att, så länge en fortlöpande detaljerad
statistik öfver det direkta skatteväsendet saknas, det är omöjligt
att på förhand med någon noggrannhet beräkna, i hvad mån nu föreslagna
bestämmelser om nedsättning och lindring i allmänna bevillningen
komma att inverka på allmänna bevillningens belopp. I förevarande
fall blir detta så mycket svårare, som man icke har någon möjlighet
att beräkna, i huru hög grad taxeringsmyndigheterna komma att begagna
sig af den i deras händer lagda utvidgade afdragsrätten. Men
äfven om sådant läte sig göra och man kunde med någon tillförlitlighet
beräkna det belopp i allmän bevillning, staten genom de föreslagna
ändringarna till skattskyldiges förmån afstår, kan man därför långt
ifrån påstå, att statens förlust uppgår till ett belopp, motsvarande nedsättningen
i bevillningen. Det kan nämligen icke lämnas ur räkningen,
att genom de föreslagna nya bestämmelserna i afsevärdt många fall
icke annan reform ägt rum än att staten afstått från en rätt, som
staten ändock icke kunnat i realiteten genomföra. Afkortning af
påförd bevillning äger nämligen gifvetvis rum företrädesvis inom de
kategorier af inkomsttagare, livilka med de föreslagna nya bestämmelserna
skulle vinna befrielse från eller lindring i bevillningen. Och, såsom
jag redan an ty dt, torde reformen tillika i ett icke ringa antal fall
komma att betyda en minskning i statens utgifter för indrifning af
bevillning, till hvars gäldande tillgångar helt eller delvis saknas.

Ett allmänt öfverslag gifver emellertid vid handen, att den i
bevillningsförordningen föreslagna utsträckta rätten till afdrag kan
antagas komma att vålla statsverket en inkomstminskning af cirka
500,000 kronor.

Till belysande af den finansiella betydelsen häraf ber jag att få
meddela, att bevillningen af fast egendom samt af inkomst redan för
år 1905 öfverskridit en summa af 10 millioner kronor. Om således
de nu föreslagna bestämmelserna om afdrag redan då tillämpats, skulle
bevillningen ändock med säkerhet gifvit ungefär den summa af 9,5
millioner kronor, till hvilken den är upptagen i Kungl. Maj:ts till
innevarande års Riksdag afgifna förslag till riksstat för år 1907. Den nu
föreslagna reformen torde således icke vålla någon rubbning i det statsregleringsförslag,
som redan öfverlänmats till innevarande års Riksdag.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i anslutning till
hvad han i förevarande ämne anfört uppgjordt förslag till ändringar
i gällande bevillningsförordning, den vid förordningen fogade instruk -

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

tion för taxeringsmyndigheterna ocli de till förordningen hörande formulär,
hemställde departementschefen, att ifrågavarande förslag måtte
föreläggas Biksdagen till antagande.

Med bifall till denna, af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Begenten förordna, att till Biksdagen skulle
all åtas nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan
litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sven Köhler.

Bih. till Rihsd. Prat. 1906. 1 Sami.

1 Afd. 44 Råft.

6

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 91.

P. AL

angående lefnadskostnaderna å olika orter i Sverige.

I.

Sättet att mäta lefnadskostnaderna.

Med uttrycket lefnadskostnader förstår man, enligt gängse språkbruk,
summan af de utgifter, som en person eller en familj behöfver
göra för att kunna lefva på det sätt, som sed och bruk samt samhällsställningen
i hvarje fall anses kräfva. Ordet har till följd häraf en
mycket växlande betydelse, som ställer sig väsentligt olika för olika
samhällsklasser. En mätning af dessa kostnader på olika orter inom
ett land fordrar under sådana förhållanden egentligen, att denna verkställes
med hänsyn till hvarje samhällsklass särskild! för sig.

Det säger sig själf, att en dylik undersökning, äfven om fullständigt
material därtill förelåge, hvilket dock icke är fallet, skulle vara synnerligen
svår att genomföra. Dels existerar det strängt taget inga bestämda
sociala klasser, utan dessa upplösa sig i verkligheten i en oändlig
mängd smågrupper, dels är det i fråga om de socialt högre ställda
elementen ofta så godt som omöjligt att afgöra, hvilka utgifter som
äro att hänföra till lefnadskostnaderna och hvilka icke. Praktiskt taget
är det icke heller nödvändigt att gå på detta sätt i detalj. Det är
alldeles tillräckligt att mäta och med hvarandra jämföra lefnadskostnaderna
för en enda något så när betydande samhällsgrupp, då man
med fullt skäl kan antaga, att hvad som i detta hänseende gäller om
denna, i stort sedt äger sin tillämpning äfven i fråga om samhället i
dess helhet. , •

33

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Att man härvid väljer den kroppsarbetande klassen, som i sig
innesluter befolkningens stora massa, är ur alla synpunkter lämpligast.
Å ena sidan blir nämligen undersökningen i detta fall mindre komplicerad,
enär lefnadsförhållandena inom denna klass gestalta sig vida
enklare än bland öfriga samhällsklasser, och å andra sidan är lefnadsstandarden
bland samhällets lägre element på det hela taget mera jämn
och likartad än bland de högre.

Frågan, i hvilken mån lefnadskostnaderna gestalta sig olika på
olika orter inom ett land, kommer enligt sin natur att i yttersta hand
blifva en fråga om priserna å alla viktigare lifsförnödenheter, såsom
födoämnen, bostad och kläder m. m. Det första villkoret för besvarandet
af denna fråga är därför en tillförlitlig prisstatistik, utvisande för hvarje
särskild ort de gängse detalj priserna å alla dylika förnödenheter.

Att bygga svaret ensamt härpå låter sig emellertid icke göra,
Förbrukningen af de särskilda förnödenhetsartiklarne är nämligen hvarken
med hänsyn till mängd eller beskaffenhet öfverallt densamma. Tvärtom
modifieras denna så i ena som andra hänseendet af prisläget å orten.
Stiga sålunda på en viss gifven ort priserna i ansenligare grad öfver
de normala, så inskränkes såsom följd häraf konsumtionen eller öfvergår
i större utsträckning till relativt prisbilligare artiklar. Och omvändt
är förbrukningen genomgående större å de orter, som utmärka sig
genom låga prisförhållanden. När sålunda exempelvis bostadspriserna
på en ort stå synnerligen högt i jämförelse med förhållandena å andra
platser, måste befolkningen såsom en följd häraf inskränka sig och
åtnöjas med ett mindre antal rum än det eljes bland motsvarande
samhällsklasser brukliga. Trots den högre prisnivån behöfver därför
befolkningens faktiska utgifter för bostäder icke vara högre å denna
ort än å andra.

Endast med tillhjälp af en statistik öfver konsumtionsförhållandena
är man därför i stånd att exakt besvara frågan om lefnadskostnadernas
storlek å olika orter. I brist på en dylik statistik kan man dock äfven
ur uppgifterna rörande de lokala priserna ensamt för sig draga tämligen
säkra slutsatser med afseende på föreliggande spörsmål. Med våra
dagars högt utvecklade kommunikationer är nämligen prisskillnaden
de olika lokala marknaderna emellan endast i undantagsfall af den
betydelse, att den förmår i mera nämnvärd grad omgestalta förbrukningen.
Dylika afvikelser skulle annars snart nog utjämnas af handeln.

1 stort sedt är därför inom ett och samma land lefnadssättet för likställda
befolkningsgrupper öfverallt densamma. Att emellertid icke
desto mindre lefnadskostnaderna, såsom erfarenheten utvisar, kunna

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

ställa sig väsentligt olika på olika platser, finner sin fiufvudsakliga
förklaring däri, att dels i fråga om vissa förnödenheter, såsom exempelvis
bostäder, ett öfverflyttande från den ena lokala marknaden till den
andra icke låter sig göra, dels många förnödenheter antingen icke tåla
en längre transport eller också icke kunna betala kostnaderna för
en dylik.

II.

Möjligheten att verkställa en utredning angående leinadskostnaderua

å olika orter i Sverige.

Hvad vårt eget land beträffar, torde den åsikt vara ganska allmän,
att det med afseendepå lefnadskostnaderna finnes betydande skiljaktigheter
olika trakter emellan. Det gifves också många skäl, som tala
för riktigheten af en dylik åsikt. Tack vare landets stora utsträckning
i norr och söder förekomma inom dess gränser de mest växlande
natur- och näringsförhållanden. Vidare är landet öfver hufvud taget
glest befolkadt och folkmängden därtill mycket ojämnt fördelad öfver
landets yta. Härtill kommer slutligen, att många trakter af landet
äro tämligen vanlottade med afseende på kommunikationer, samt att
förbindelserna mellan landets olika hufvuddelar på grund af de stora
utstånden äro jämförelsevis mindre lifliga. Att med statistikens tillhjälp
bevisa något för eller mot i fråga om denna åsikt, eller att
ådagalägga, livilka trakter af landet äro att anse såsom »billiga» och
hvilka såsom »dyra», samt i hvilken grad den ena platsen i detta hänseende
öfverträffar den andra, är emellertid endast i ringa grad möjligt,
enär uppgifter så godt som fullständigt saknas angående såväl de lokala
priserna som konsumtionen.

Det enda i detta hänseende fullt användbara material, som för
närvarande står till buds, äro de uppgifter rörande bostadshyror och
lifsmedelpris, som lämnas uti de af Kungl. Kommerskollegii afdelning
för arbetsstatistik utgifna »Meddelanden». Uppgifterna om lifsmedelspriserna.
som omfatta sammanlagdt 45 af våra viktigaste förnödenhetsartiklar
(lifsmedel och bränsle), angifva för hvarje månad såväl medelpriset
som maximum och minimum. Dylika prisuppgifter finnas emellertid
endast för inalles 27 olika platser i riket, nämligen Stockholm,
Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona,
Kristianstad, Malmö, Hälsingborg, Halmstad, Göteborg, Vänersborg.

35

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Borås, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun, Domnarfvet, Gäfle, Söderhamn,
Sundsvall, (särskildt för staden och särskildt för det omgifvande
sågverksdistriktet), Luleå, Boden, Malmberget och Ge Hiva re samt Kiruna.

Hvad åter bostadspriserna angår, så finnas för år 1905 b uppgifter
angående dessas storlek på ej mindre än 130 olika platser, omfattande
hufvudsakligen våra större och medelstora städer äfvensom
ett ej ringa antal mera betydande industriella orter på landsbygden.

Det är sålunda, framför allt hvad lifsmedelspriserna beträffar, endast
ett jämförelsevis ringa fåtal platser, i fråga om hvilka dylika uppgifter
föreligga. Särskildt saknas alla upplysningar rörande förhållandena i detta
hänseende icke blott i de allra flesta af våra mindre städer och industriorter
utan äfven på hela den egentliga landsbygdens). Hvad förstnämnda
platser beträffar, torde det emellertid som regel kunna antagas, att
lefnadskostnaderna här äro jämförelsevis ganska låga, hvarmed dock icke
skall hafva sagts, att icke undantagsvis äfven bland dessa kunna förekomma
orter med högt uppdrifna lefnadskostnader. I fråga åter om
den egentliga landsbygden äger en utredning som denna långt mindre
intresse, enär dels den jordbruksidkande befolkningen själf i stor utsträckning
producerar sina lifsförnödenheter, dels inkomsttagarne här
i allmänhet äro ganska fåtaliga.

Vidare må erinras därom, att de prisuppgifter, som meddelas uti
Kommerskollegii ofvannämnda publikation, endast afse bostäder, lifsmedel
och bränsle och sålunda långt ifrån omfatta alla de poster,
som tillsammans ingå i begreppet lefnadskostnader. Utgifterna för
nyssnämnda ändamål representera dock tillsammans en så ansenlig andel
af dessa kostnader i deras helhet, att man från storleken af de förra
med tämlig visshet kan draga slutsatser med afseende på de senare.
I den utredning, som på uppdrag af Herr Statsrådet och Chefen för
Kungi. Finansdepartementet år 1900 verkställdes af aktuarien I. Flodström
rörande lefnadskostnaderna för statens ämbets- och tjänstemän,
uppskattas sålunda utgifterna för lifsmedel och bränsle till 44 % och
bostadshyran till 16 % af dessa samhällsklassers samtliga utgifter. Då
nu denna uppskattning afsåg såväl ämbets- som tjänstemännens hushållning,
och det är en öfverallt gjord iakttagelse, att den relativa andel

:) Meddelanden från K. Kommerskollegii afdelning för arbetssfcatistik 1905, N:r 3.

2) Endast i fråga om bostadshyrorna finnas uti den under år 1904 utgifna
andra delen af den arbetsstatistiska undersökningen angående den mekaniska verkstadsindustrien
i Sverige [Arbetsstatistik IV] en del uppgifter för landsbygden, hvarom mera
längre fram.

36

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 91.

af budgeten, som användes för födoämnen och dylikt, växer i samma
mån som inkomsterna minskas, så torde i fråga om de lägre inkomsttagarne
dessa procentsiffror i själfva verket ställa sig något högre.

En undersökning, som år 1897 verkställdes i Danmark rörande
arbetarefamiljers förbrukning, gaf i fråga om stadsarbetarnes hushållning
till resultat, att utgifterna för födan uppgingo till 48,3 G %. utgifterna
för bostad till 13,20 %. alltså tillsammans 61,05 ^ af dessa familjers
totalutgifter.1) Härvid är emellertid att märka att, då denna undersökning
afsåg förbrukningsförhållandena, bland utgifterna förekomma
åtskilliga poster (såsom för brännvin och sprituosa, tobak m. m.) som
icke kunna räknas till lefnadskostnader i egentlig mening. Å andra
sidan motverkas detta förhållande däraf, att lefnadskostnaderna ställa
sig betydligt högre i Sverige än i Danmark. Måhända kommer man
sanningen närmast genom att antaga, att i vårt land för de kroppsarbetande
klasserna och öfriga med dem jämförliga grupper af mindre
inkomsttagare utgifterna för ofvannämnda förnödenheter (föda och bostad)
tillsammans uppgå till i rundt tal två tredjedelar (67^) af utgifternas
totalbelopp.

III.

Bostadspriser å olika orter i Sverige.

Såsom redan i det föregående framhållits, finnas uti > Meddelandena»
uppgifter angående hyrespriserna under år 1905 på inalles 130
olika orter i landet. Då emellertid dessa hyrespriser i flera fall grunda
sig på ett väl ringa antal uppgifter, har jag ansett det riktigast att i
dessa beräkningar endast medtaga de orter, för hvilka ett något större
antal hyresuppgifter förelegat. I efterföljande tab. 1 lämnas sålunda
uppgifter angående beloppet af bostadshyran för lägenheter om ett
rum utan kök, ett rum och kök, samt två rum och kök, på inalles
75 större och mindre orter inom landet.

För att ådagalägga, i hvilken mån hyresbeloppen å de särskilda
orterna öfver- eller understiga de belopp, som äro att anse såsom de
för dylika orter öfver hufvud taget normala, har jag uträknat medeltalen
för samtliga i tabellen förekommande orter samt därefter i de trenne sista

D Danske Arbejderfamiliers forbrug. 1 Afdelning: Byarbejdere. Stat. Meddelelser.
Fjerde Baekke. Sjette Bind. Sjette Hagfte.

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

kolumnerna infört de motsvarande procenttalen för hvarje särskild ort.
Det säger sig själf att medeltal som dessa, hvilka endast grunda sig
på uppgifter från ett jämförelsevis ringa antal platser, icke kunna
göra anspråk på att anses såsom de för landet i dess helhet normala.
En antydan därom att de åtminstone närma sig de medeltal, som faktiskt
gälla för landets större folkcentra, finner man emellertid däri, att de
i tabellen upptagna hyresbeloppen i ganska stor utsträckning oscillera
omkring de siffror, som beteckna de beräknade medeltalen.

Hvad tillförlitligheten af denna statistik öfver bostadshyrorna
beträffar, gäller nog som en allmän regel, att de redovisade hyresbeloppen,
hvilka grunda sig på uppgifter, som insamlats från i hufvudsak
ett antal större sjuk- och understödskassor, genomgående äro något
högre än de belopp, som skulle framgå af en undersökning, som omfattade
samtliga bostadslägenheter å de resp. orterna. Så t. ex. utvisar
en jämförelse mellan de hyresuppgifter för Stockholm, som på detta
sätt insamlats för år 1903, och de resultat, som vunnos vid den undersökning,
som, på föranstaltande af Styrelsen för Stockholms stads asyler för
husvilla, verkställdes rörande bostadsförhållandena i hufvudstaden under
år 1902, att de förra uppgifterna med i allmänhet 5 å 10 procent öfverstiga
dem, som framgingo ur sistnämnda undersökning. I och för en utredning
som denna spelar emellertid ett dylikt förhållande ingen egentlig
roll, då man saknar anledning antaga, att den grad, hvari dessa uppgifter
öfverstiga de verkliga medelhyresbeloppen på resp. orter, är
nämnvärdt större på den ena platsen än på den andra. Beträffande
värdet i nu berörda hänseende af denna statistik yttras det därför uti
»Meddelandena» för år 1903, att de genom undersökningen för detta
år erhållna resultaten äro på det hela taget så tillfredsställande, »att
på dem kan byggas en jämförelse mellan olika platser i afseende på
hyresprisen». Det kan t. o. m. med hänsyn till föreliggande utrednings
ändamål betraktas såsom en förtjänst hos dessa uppgifter, att de icke
äga någon egentlig giltighet i fråga om de i ekonomiskt hänseende
allra sämst lottade klasserna i samhället, utan närmast afse de bättre
aflönade elementen inom arbetareklassen och med dem likställda sociala
grupper.

För kategorien ett rum och kök, den mest representativa, uppgick
årshyran enligt tab. 1 till följande belopp:

38

Ilungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

Hyresbelopp för ett

rum och kök

I % af
j medeltalet

Kronor

| för samtliga
orter

Kiruna ...............................................

306

233.0

Stockholm .........................................

289

220,6

Malmberget .....................................

246

187,8

Norrköping .......................................

234

178,6

Gellivare .............................................

209

159,5

Göteborg ............................................

198

157,1

Boden ...................................................

194

148,1

Sundbyberg .....................................

193

147,3

Luleå: ogent!, staden .....................

185

141,2

Sundsvall.........................................

177

135,1

Liljeholmen m. fl. orter ...............

175

133,6

Malmö .............................................

174

132.8

Södertälje ..........................................

169

129,0

G allo.....................................................

168

128,2

Eskilstuna ........................................

164

125,2

Karlskrona......................................

160

122,1

Västerås ..........................................

154

117,6

Söderköping ......................................

153

116,8

Oxelösund ........................................

152

116,0

Örebro ................................................

150

114,5

Linköping: egentl. staden ...........

150

114,5

Härnösand ...........................................

149

113,7

Nyköping............................................

146

111,5

Hälsingborg: egentl. staden .......

144

109,9

Hudiksvall ........................................

144

109,9

Uppsala ............................................

139

105,3

Luleå: förstäderna...........................

139

105,3 !

Enköping.............................................

137

104,6

Halmstad.............................................

134

102,8

Söderhamn..........................................

131

100,o !

Karlstad ............................................

129

98,5 !

Sala .....................................................

128

97,7

Trelleborg .......................................

128

97,7 |

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91. 39

Hyresbelopp för ett

rum och kök

| I % af

j medeltalet

för samtliga

Kronor

orter

Linköping: förstäderna ..................

127

96.9

Jönköping ..........................................

124

94,7 !

Bomhus...........................................

124

94.7 |

Ängelholm.........................................

123

93,9

Köping ...........................................

123

93,9

Sköfde................................................

118

90,1

Falun .................................................

116

88,5

Landskrona .............................

114

87,0

Motala (staden).................................

113

86.3

Strengnäs....................

112

85,5

Svartöstaden...........................

112

85.5

Lund ...................................................

111

8^7 |

Karlskoga .................................

111

84,7 1

Bofors..................................................

109

83.2 1

Hälsingborg (förstäderna)...............

109

83.2

Visby ........................................

106

80.9

Vänersborg.....................................

106

80,9

Arlöf ........................................

105

80*2

Ystad ....................................

103

78,6

Kristinehamn ........................

103

78^6

Eksjö ...................................

102

77,9

Falkenberg................................

101

77,1 i

1 Huskvarna ..............................

100

76,3 i

Kalmar...........................

99

> i

75,6

Värnamo .........................

98

74.8 1

Oskarshamn ...................

98

74,8

Torshälla.............................

96

•

73,3 j

Mariestad........................

95

72,5 !

Västervik..........................

92

70^2 1

Tidaholm ...........................

92

70,2 ;

Åmål ..............................

88

67,2 j

Trollhättan ...........

88

>

67,2

Kristianstad ......................................

85

64,9 i

Bih, till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 44 Häft.

7

40 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

Hyresbelopp för ett |

rum

och kök

! 1 °/o af i

! medeltalet. I

för samtliga

Kronor

1 orter

- i

Avesta ...............................................

84

64,1

Domnarfvet .......................................

81

61,8

! Växjö ...................................................

79

60,3

! Hvetlanda ......................................

78

59,5 !

) Motala verkstad .............................

75

57,3 |

Karlshamn........................................

70

53,4 !

; Ronneby ..........................................

67

51,t

Svedala.............................................

64

48,9

Ivallinge ..........................................

59

45,0

Medeltal för samtliga orter

131

• 100,o

Man finner häraf, att de högsta hyresbeloppen förekomma dels på
en del orter i öfre Norrland (Kiruna, Malmberget och Gellivare, Boden
och Luleå), dels i Stockholm och dess närmaste omgifningar (Sundbyberg
och Liljeholmen m. fl.) samt Norrköping och Göteborg. Äfven våra
andra större städer utmärka sig i allmänhet genom jämförelsevis dyra
bostadsförhållanden. Hyran för ett rum och kök öfverstiger sålunda i
Sundsvall med 05 %. i Malmö med 33 %, i Galle med 28 %, i Eskilstuna
med 25 % och i Karlskrona med 22 % de för samtliga orter
beräknade medeltalet. Men å andra sidan ligger hyressiffran för
Jönköping med 5 %, för Landskrona med 13 %, för Lund med 15 %
och för Kalmar med 24 % under samma medeltal. Sambandet mellan
folkmängdens storlek och bostadsprisernas höjd framträder sålunda äfven
här, ehuru egentligen endast i fråga om våra allra största städer.

Ätt för öfrigt påvisa alla de faktorer, som i ena eller andra riktningen
inverka på hyresbeloppens läge, toxxle icke låta sig göra utan
eu ingående undersökning af förhållandena på hvarje särskild ort. Det
är dock två omständigheter, som vid ett betraktande af tabellen å närmast
föregående sidor, genast falla i ögonen. Sålunda framgår det af dessa
siffror, att hyrorna — bortsedt från Stockholm och dess omgifningar
samt våra öfriga storstäder — i regel äro lägst i södra Sverige och
högst i Norrland. Vidare finner man, ehuru likväl denna regel icke

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

galler utan undantag, att de platser, som jämte liufvudstaden lia att
uppvisa de högsta hyresbeloppen, jämväl karakteriseras däraf att befolkningen
uti senare tider befunnit sig i synnerligen snabb tillväxt.

Såsom redan i det föregående framhållits, finnes det uti den
under år 1904 utgifna senare delen af den arbetsstatistiska undersökningen
angående den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige uppgifter
jämväl om hithörande arbetares bostadsförhållanden, och däribland äfven
om de af dem erlagda hyresbelopp. I genomsnitt äro de här redovisade
hyrespriserna ännu högre än de i tab. 1 meddelade. Sålunda
uppgår medelhyran för kategorien ett rum och kök enligt denna undersökning
till 164 kr. (för städerna ensamt till 181 kr.) mot 181 kr.
enligt tab. 1. För två ram och kök utgör medelhyran enligt tab. 1
208 kr., men enligt undersökningen 269 kr. (städerna ensamt 291 kr.).

Största intresse erbjuda ifrågavarande uppgifter därigenom att de
lämna upplysning om bostadspriserna äfven å landsbygden. Enligt,
dessa uppgifter utgjorde medelhyran för ett rum och kök på landsbygden
i:

Stockholms län .........................................

............... 1 66

kr

Uppsala län (Söderfors)..........................

............... 77

Södermanlands län...................................

............... 122

Östergötlands län (Finspång) .............

............... 45

Jönköpings län........................................

............... 48

»

Kronobergs län ......................................

............... 100

Blekinge län .............................................

............... 58

»

Malmöhus län .......................................

............... 71

Göteborgs och Bohus län ....................

............... 65

»

Älfsborgs län.............................................

............. 83

»

Skaraborgs län ......................................

.............. 66

Värmlands län .....................................

............... 81

>

Örebro län ................................................

............... 81

Västmanlands län ...................................

............... 74

Kopparbergs län.....................................

............... 60

Gä lie! torgs län .........................................

............... 31

»

Af ifrågavarande undersökning att döma skulle sålunda bostadsförhållandena
å landsbygden i regel gestalta sig betydligt billigare än
å flertalet af de orter, som återfinnas å tab. 1. I genomsnitt för landsbygden
i dess helhet uppgår enligt undersökningen hyran för ett rum
och kök till endast ungefär s/6 af medeltalet för samtliga i nämnda
tabell upptagna städer och industriorter, eller 79 kr. mot 131 kr.

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 91

IV.

Lifsniedelspriser å olika orter i Sverige.

Då priserna å många af våra födoämnen växla ansenligt från den
ena årstiden till den andra, och det var önskvärdt att erhålla prisuppgifter,
som i möjligaste måtto voro oberoende af dylika tillfälliga
fluktuationer, utgöra de siffror, som återfinnas i tab. 2, medeltal af de
lifsmedelspriser, som uti Kommerskollegii meranämnda »Meddelanden >
lämnas för hvar och en af månaderna juli—december nästlidet år
[1905], För att tydligare åskådliggöra växlingarne uti dessa priser från
den ena orten till den andra har vidare, sedan ett medelpris för samtliga
orter först beräknats, i tab. 3 på grundval häraf verkställts en
procentberäkning, som för hvarje ort angifver, huru mycket priset å hvarje
särskild varuartikel öfver- eller understiger ifrågavarande medelpris.

Därest man ägde en statistik öfver förbrukningen på olika orter
i landet, hade man naturligtvis endast att multiplicera de därifrån
kända mängderna med de i tab. 2 angifna priserna för att lära känna
storleken af befolkningens utgifter för hithörande konsumtionsartiklar.
I saknad af en dylik statistik finnes det ingen annan utväg än att,
sedan man fastställt en viss normal förbrukningsstat, beräkna, huru
kostnaderna härför per år skulle gestalta sig på de olika orter, för hvilka
prisuppgifter finnas i nämnda tabell. Jag har för detta ändamål begagnat
mig af den portionsstat, som den 1 juni 1900 af Kungl. Arméförvaltningen
blifvit fastställd för den svenska armén i fredstid. Enligt
denna stat skall för hvarje man och dag beräknas:

650 gm groft, mjukt rågbröd eller däremot svarande 433 gm groft,
torrt rågbröd;

170 gm färskt oxkött;

75 gm salt fläsk;

60 gm salt sill;

20 gm smör;

100 gm gula ärter;

100 gm korngryn;

0,7 liter potatis;

1 liter skummad mjölk, samt 5 öre.

Vid de i det följande återgifna beräkningar rörande kostnaderna
för födan på olika orter i vårt land, som utförts på grundval af denna
portionsstat, har sistnämnda kontanta tillskott till kosten icke med -

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

tagits. I fråga om den förstnämnda posten har värdet häraf beräknats
efter priserna å torrt rågbröd.

I hvad mån den ofvan återgifna staten motsvarar det lefnadssätt,
som förekommer bland den stora massan af vårt lands befolkning, är
svårt att med visshet säga. De enda exakta upplysningar man äger
rörande den kost, som den svenska arbetareklassen består sig, återfinnas
uti en undersökning, som år 1889 verkställdes af E. Hultgren och E.
Landergren rörande arbetares i Blekinge näringsförhållanden ’). I medeltal
per dag och man förtärdes enligt denna undersökning:

groft mjukt rågbröd .....................

................... 562

gm

fint » » .....................

................ 181

»

smör ..............................................

................. 32,5

»

potatis .............................................

................. 523

»

mjölk.................................................

.................. 970

>

kött.....................................................

.................. 87

>

fett och fläsk................................

................. 52

>

fisk ...................................................

.................. 116

»

öl och svagdricka ...........................

.................. 665

»

Den väsentliga skillnaden mellan denna kost och den för armén
fastställda ligger däri, att animaliska näringsämnen i relativt högre
grad ingå i denna senare än i den förra.

Med afseende på födoämnenas kemiska sammansättning gestaltar
sig jämförelsen på följande sätt:

Arbetames i
Blekinge
kost

Arméns

portions-

stat

Ägghvita .......................................

159.1 gm

170 gm

Fett ..............................................

93.5 »

95 »

Kolhydrater ...............................

570.5 »

545 >

Alkohol..........................................

23.1 »

—--

Hvad slutligen kostnaderna beträffar, utgjorde dessa enligt undersökningen
54 öre per dag och arbetare, under det att den militära
portionsstaten, beräknad enligt de slutliga medelpriserna å tab. 2,
skulle draga en daglig kostnad af 59 öre.

J) Untersuchung iiber clie Ernälirung schwedischer Arbeiter bei frei gewählter
Kost. [Skrifter utg-ifna af Lorénska Stiftelsen. N:o 4. 1891.]

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Hvad sistnämnda kostnadsbelopp beträffar, må för jämförelses
skull nämnas, att enligt uppgift, som erhållits i Kungl. Arméförvaltningens
intendentsdepartement portionspriset år 1903 utgjorde i medeltal
vid indelta armén 52,8 öre och vid värfvade armén 54,5 öre. Härvid
är emellertid att märka, dels att priserna å alla viktigare lifsförnödenheter
sedan år 1903 ytterligare stegrats, dels ock att ifrågavarande
medelpris erhållits genom upphandlingar i parti, under det att de priser,
på grundval af hvilka föreliggande beräkningar verkställts, äro de i
detaljhandeln gällande.

Af det ofvanstående framgår, att den här antagna förbrukningen
i det stora hela tämligen nära öfverensstämmer med det näringssätt,
hvarom ifrågavarande undersökning lämnar upplysning. Huruvida åter
detta i sin ordning kan anses såsom typiskt för de kroppsarbetande
klasserna i vårt land, är svårare att afgöra. A ena sidan kan sålunda
anföras, att de vid nämnda tillfälle undersökta arbetarne samtliga tillhörde
våra mest ansträngande yrken (landtarbetare, stensättare, smeder,
timmermän, snickare, murare m. fl.), och att personer med mindre
kräfvande arbete sannolikt åtnöja sig med mindre riklig kost. Å andra
sidan torde lefnadsstandarden bland kroppsarbetarne i våra städer och
stadsliknande samhällen •— och endast om dessa kan det, såsom i det
föregående framhållits, i denna utredning blifva fråga — numera vara
åtskilligt högre än hvad förhållandet var bland de arbetare, som meranämnda
undersökning afsåg. Måhända kommer man dock sanningen
närmast genom att antaga, att det militära kosthållet representerar
en något rikligare förplägnad än den, som i genomsnitt förekommer
inom de befolkningslager, som det här närmast gäller.

Att vid en undersökning rörande lefnadskostnaderna utgå från
en dylik på förhand fixerad normalstat är naturligtvis endast en nödfallsutväg.
Ty i viss mån utgår man på detta sätt från ett antagande, som
strider emot verkligheten, nämligen att förbrukningen skulle vara öfverallt
densamma. Detta är dock så långt ifrån förhållandet, att tvärtom
konsumtionen, såsom ofvan framhållits, med afseende såväl å mängd
som beskaffenhet till en viss grad behärskas af prisläget.

Men å andra sidan seclt låter sig ett dylikt tillvägagångssätt mycket
väl försvara. Hvad man vid en utredning rörande lefnadskostnaderna
önskar veta är nämligen i första hand egentligen icke så mycket, hvad
det kostar att lefva på en viss ort, därest man lefver så som sed och
bruk å orten föreskrifva, utan snarare hvad det skulle kosta att lefva
på ett visst för samtliga orter lika och gemensamt sätt.

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

En enligt ofvan angifna grunder verkställd beräkning ger till
resultat, att födan per år ocli man skulle draga följande kostnad.

Kostnaden för födan per man i:

Kronor.

Kiruna .................................................................

261

Gellivare och Malmberget ..............................

245

Sundsvall: staden .............................................

231 i

Boden ...................................................................

230

Halmstad ...............................................................

228 |

Luleå .....................................................................

227

Sundsvall: sågverksdistriktet.........................

225

Norrköping ........................................................

224

Stockholm ............................................................

222

Kristianstad ......................................................

220

1 Karlstad ...............................................................

220

| Göteborg ............................................................

218

j Hälsingborg .................................................

218

Karlskrona ...........................................................

216

Kalmar ..................................................................

215

; Jönköping ............................................................

214

Borås .....................................................................

213

Vänersborg..........................................................

208

Gä ilo........................................................................

207

Eskilstuna ...........................................................

206

Söderhamn ............................................................

205

Falun ....................................................................

204

Uppsala...............................................................

197

Västerås ...........................................................

196

Malmö....................................................................

194

Domnarfvet ........................................................

194

Örebro ..............................................................

192

1 Medeltal för samtliga orter ..........................

216

Äfven här återfinnas liksom i fråga om bostadspriserna de högsta
siffrorna för platserna i öfre Norrland samt för Stockholm, Sundsvall
och Norrköping, men i öfrigt kan någon egentlig öfverensstämmelse
de båda serierna emellan icke spåras.

46

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

En omständighet, som i fråga om ofvanstående beräkning är
förtjänt af särskild uppmärksamhet, är att siffrorna för de olika
platserna i långt mindre grad än hvad förhållandet var i fråga om
hyrespriserna afvika från hvarandra. Mellan minimum i Örebro och
maximum i Kiruna är det sålunda en skillnad i de beräknade årsutgifterna
för födan af blott 69 kr., motsvarande i relativa tal 36 procent.
Härmed må jämföras förhållandet beträffande bostadspriserna,
där exempelvis talen för kategorien ett rum och kök växla så starkt
som mellan 59 och 306 kr., eller med mer än fyrahundra procent.

Denna olikhet äger otvifvelaktigt sin motsvarighet i verkligheten.
A priori kan man nämligen, såsom redan i det föregående framhållits,
förutsätta, att skilda trakter af landet icke förete alltför stora afvikelser
med afseende på näringskostnaderna, enär priserna i detta fall regleras
af handeln. Helt annat är förhållandet i fråga om bostäderna. Då hvarje
ort i detta hänseende bildar ett inom sig slutet helt, kunna hyrespriserna
under stark efterfrågan drifvas ansenligt i höjden, utan att
någon utjämning äger rum.

V.

Sammanfattning och slutsatser.

Till man på grundval af de prisuppgifter, som i tab. 1 och 2
lämnas rörande bostäder och lifsmedel m. m., konstruera fram ett
uttryck för lefnadskostnaderna i deras helhet på olika orter i vårt
land, måste man i brist på faktiska upplysningar begagna sig af en
serie antaganden, som visserligen hvar för sig må synas tämligen sannolika,
men som dock tillsammans kunna tänkas göra slutsatserna mindre
säkra. Då emellertid beräkningen i fråga om samtliga orter fotar sig
på enahanda grunder, kunna äfven de afvikelser från de verkliga förhållandena,
som konstruktionen tilläfventyrs må innebära, anses såsom
öiverallt desamma, b öl jaktligen torde icke heller härigenom någon
ändring ske med afseende på den plats, som de särskilda orterna intaga
på skalan öfver lefnadskostnadernas storlek.

De beräkningar rörande de totala lefnadskostnaderna på olika
orter i landet, hvars resultat återgifvas å följande sida, afse en familj
bestående af man, hustru och tvenne minderåriga barn. Hvad de olika

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

poster beträffar, som tillsammans ingå i uttrycket lefnadskostnader,
känna vi från det föregående beloppet af bostadshyran samt utgifterna
för mannens kost. Födan för bustrun har enligt vanligt antagande
beräknats till 1,-delar af mannens. Värre är att finna ett uttryck
för barnens lifsmedelsförbrukning. Enligt den utredning, som lämnas
uti den redan i det föregående åberopade undersökningen rörande
danska arbetarefamiljers hushållning, växlar ett barns ämnesförbrakning
i förhållande till en vuxen mans mellan 22 % för ett barn om ett år
och 74 % för ett 15 års barn. Såsom ett antagligt medeltal har jag
satt näringskostnaderna för ett barn till 40 % af dem för mannen, och
sålunda för tvenne barn till 80 %, eller lika med dem för hustrun.

Det har redan tidigare framhållits, att i fråga om mindre inkomsttagare
i vårt land utgifterna för lifsmedel och bostad tillsammans kunna
anses representera två tredjedelar af lefnadskostnadernas totalbelopp.
Och torde af dessa 67 procent i rundt tal 50 komma på lifsmedel och
resten på bostadshyran.

Vid beräkningen af den återstående tredjedelen af lefnadskostnaderna,
som icke representeras af ofvannämnda tvenne poster, och hvaribland
utgifterna för skatter, bränsle och belysning, kläder och tvätt spela den
förnämsta rollen, har iakttagits följande. Då det icke är sannolikt, att
priserna å hithörande förnödenheter växla de olika orterna emellan lika
starkt som bostadspriserna, har storleken af dessa »öfriga utgifter» beräknats
icke i förhållande till det sammanlagda beloppet af utgifterna för
bostad och föda, utan endast i förhållande till sistnämnd a, post ensamt
för sig. Det vill med andra ord säga, att storleken af »öfriga utgifter»
i hvarje fall antagits motsvara 4 af kostnaderna för födan, i stället
för hälften af kostnaderna för bostad och föda tillsammans. För ett
dylikt tillvägagångssätt talar ytterligare den omständigheten, att skiljaktigheterna
olika orter emellan med afseende på lefnadskostnaderna
på detta sätt blifva mindre.

En öfversikt af de totala lefnadskostnaderna på olika orter i
Sverige, beräknade enligt de grunder, för hvilka i det föregående redor
gjorts, lämnas i efterföljande tabell.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 44 Käft.

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

t

Årshyra
för ett
rum och
kök

Kr.

för man
och
hustru

Födan

för två
minder-åriga
barn

Summa

Öfriga

utgifter

Summa

lefnads-

kostnader

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kiruna .............................................

306

470

209

679

453

1,438

, Gellivare och Malmberget .........

228

441

196

637

425

1,290

Stockholm......................................

289

400

178

578

385

1,252

Norrköping ..................................

234

403

179

582

388

1,204

i Boden.............................................

194

414

184

598

399

1,191

Sundsvall.......................................

177

416

185

601

400

1,178

Luleå ...............................................

185

409

182

591

394

1,170

Göteborg......................................

198

392

174

566

377

1,141

Halmstad ....................................

134

410

182

592

395

1,121

Karlskrona ...................................

160

389

173

562

375

1,097

Hälsingborg ..................................

144

392

174

566

377

1,087

Karlstad .........................................

129

396

176

572

381

1,082

Gä de ................................................

168

373

166

539

359

1,066

Eskilstuna .......................................

164

371

165

536

357

1,057

Jönköping ......................................

124

385

171

556

371

1,051

Borås'') ............................................

125

383

170

553

369

1,047

Kristianstad ...................................

85

396

176

572

381

1,038

Kalmar ............................................

99

387

172

559

373

1,031

Söderhamn......................................

131

370

165

535

357

1,023

Malmö .........................................

174

349

155

504

336

1,014

Vänersborg ..................................

106

374

166

540

360

1,006

Västerås ..........................................

154

353

157

510

340

1,004

Falun................................................

116

367

163

530

353

999

Uppsala.............................................

139

355

158

513

342

994

Örebro ..........................................

150

346

154

500

333

983

Domnarfvet .................................i

81

349

155

504

336

921

Medeltal f. samtl. orter .............

131

389

173 \

562 j

375 !

1,068

Enligt denna uppskattning skulle sålunda lifvet ställa sig dyrast
i Kiruna (1,438 kr.), Gellivare och Malmberget (1,290 kr.), samt Stock -

v) Hyresuppgiften för Borås gäller år 1904.

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

holm (1,252 kr.), under det att de billigaste lefnadskostnaderna skulle
förekomma i Domnarfvet (921 kr.) och Örebro (983 kr.). Skillnaden
mellan maximum och minimum utgör ej mindre än 517 kr., eller 56
procent. I medeltal för de i tabellen förekommande 26 orterna uppgå
dessa kostnader till 1,068 kr.

Den verkställda beräkningen utvisar, att lefnadskostnadernas storlek
i väsentlig grad bestämmes af hyrespriserna, i det att höga hyror och
dyra lefnadsomkostnader i regel stå tillsammans. Helt visst gäller detta
påstående icke blott i fråga om de orter, som uppräknas i ofvanstående
tabell, utan torde äga karaktären af en generell regel. Å ena sidan tyder
nämligen den omständigheten, att hyrespriserna på en viss ort äro högt
uppdrifna på förhållanden (stark inflyttning, obekväma kommunikationer
m. m.), som göra att äfven lefnadskostnaderna i öfrigt äro öfver de normala.
Å andra sidan komma dessa priser, hvilka, såsom ofvan visats,
kunna stiga i en grad, som vida öfverträffar den, som äger rum i fråga
om andra lefnadskostnader, att i extrema fall bli de afgörande för
frågan om en orts dyrhet.

Då den beräkning rörande lefnadskostnaderna på olika orter, som
här blifvit gjord, i brist på faktiska uppgifter måst grundas på vissa
generella antaganden, vore det naturligtvis af största betydelse att
kunna stödja de resultat, som på detta sätt vunnits, genom upplysningar,
hämtade från andra håll. En vägledning härutinnan erhåller man
genom att jämföra de siffror, som i tabellen å närmast föregående sida
lämnas rörande lefnadskostnadernas totalbelopp, med tillgängliga uppgifter
rörande inkomstförhållandena inom de befolkningslager, som
beräkningen närmast afser.

Enligt de arbetsstatistiska undersökningar, som under de senaste
åren verkställts rörande den mekaniska verkstadsindustrien, hvilken
som bekant representerar de bättre aflönade elementen inom den svenska
arbetareklassen, utgjorde årsinkomsten för gifta arbetare (inkl. änklingar)
i genomsnitt:

vid större mek. verkstäder ........................................................... 999 kr.

vid mindre „ „ { .......................................... i.i;n

samt vissa specialverkstäder j..................

Med afseende på förhållandena å olika orter utvisar en sammanställning
mellan de här beräknade lefnadskostnaderna och de gifta
arbetarnes medelinkomst följande resultat:

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Medelinkomst

Beräknade

för gifta arbetare

lefnads-

inom mekaniska

kostnader.

verkstads-

industrien.

Kr.

Kr.

Stockholm ................................

1,253

1,226

0 1,026

Göteborg ...................................

1,141

Halmstad ...................................

1,121

1,066

Hälsingborg ..............................

1,087

1,021

Karlstad......................................

1,082

954

Eskilstuna ................................

1,057

1,206

Gäfle.............................................

1,050

1,077

Malmö........................................

1,014

980

Söderhamn................................

1,006

1,095

Västerås.....................................

1,004

!) 964

Utan att fästa alltför stor vikt vid en dylik sammanställning kan
det dock icke nekas, att öfverensstämmelsen i det stora hela är ganska
god. Det torde därför kunna antagas, att den uppskattning rörande
lefnadskostnaderna, som här ofvan gjorts, åtminstone med afseende på
slutsiffrorna kommer sanningen ganska nära.

Till ytterligare belysning af samma sak, må, hvad förhållandena i
hufvudstaden beträffar, anföras den budget, som under förhandlingarne
nästliden sommar mellan arbetsgivare och arbetare inom renhållningen
i Stockholm framlades af arbetarne såsom motivering för den begärda
löneförhöjningen.

Inkomsterna utgjorde i medeltal 1,050 kr.

Utgifterna för en familj om fyra personer upptogos på följande sätt:
Hyra i medeltal ....................................................... kronor 300:—

Skatt........................................................................ „ 27

Mat ä 50 öre pr person ocli dag............................. 730

Ved och belysning ...................................................... 50

Sjukkasseafgift............................................................ „ 12

Arbetskläder till mannen ........................................ „ 30

Kläder till familjen och helgdagskläder till mannen „ 60

Möbler och husgeråd, sängkläder och linne............ „ 40

Skoreparationer ........................................................ „ 35

Tidningar och div. utgifter........................................ „ 25

Uackföreningsafgift ................................... „ 6

Kronor 1,315

50

50

J) Löneuppgifterna för Göteborg och Västerås afse förhållandena vid mindre,
uPPgdterna för öfriga orter förhållandena vid större mekaniska verkstäder.

51

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 91.

Att på grundval af det ringa material, som i och för föreliggande
utredning stått till buds, draga några slutsatser med afseende på orter,
för hvilka prisuppgifter icke föreligga, låter sig så mycket mindre göra
som det enda yttre kännetecken, från livilket man i detta fall kunde
tänkas utgå, nämligen orternas folkmängd, visat sig vara utan väsentlig
betydelse för frågan om lefnadskostnadernas storlek. Endast i tvenne
punkter torde de resultat, som genom utredningen vunnits, kunna
tillerkännas en allmännare betydelse. Genom densamma har sålunda
ådagalagts:

l:o) att skiljaktigheterna med afseende på lefnadskostnadernas storlek
mellan olika orter i Sverige i verkligheten åro mycket betydande; samt

2:o) att lefnadskostnadernas storlek i väsentlig grad bestämmes af
hyrespriserna.

Stockholm i mars 1906.

Theophil Andersson.

52

Tab. 1.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Bostadspriser å olika orter i Sverige år 1905.

Hyresbelopp per år för Hyresbelopp i % af medel-!
lägenheter om: talet för samtliga orter:

ett rum
utan kök

ett rum
och kök

två rum
och kök

ett rum j ett rum
utan kökjoch kök

1

två rum
och kök

Kr.

Kr.

Kr.

7»

7»

7»

1. Stockholm ............................

189

289

458

239.2

220.6

220.2

Stockholms län.

2. Södertälje ...........................

107

169

282

135.4

129.0

135.6

3. Sundbyberg ..........................

103

193

300

130.4

147.3

144.2

4. Liljeholmen m. fl. orter ...

112

175

238

141.8

133.6

114.4

Uppsala län.

5. Uppsala..................................

125

139

241

158.2

105.3

115.9

6. Enköping...............................

75

137

254

94.9

104.6

122.1

Södermanlands län.

7. Nyköping..............................

74

146

228

93.7

111.5

109.6

8. Eskilstuna .............................

97

164

305

122.8

125.2

146.6

9. Torshälla................................

50

96

143

63.3

73.3

68.8

10. Strängnäs.................................

54

112

209

68.4

85.5

100.5

11. Oxelösund ..............................

86

152

264

108.9

116.0

126.9

Östergötlands län.

12. Linköping: egentl. staden

90

150

258

113.9

114.5

124.0

13. förstäder............

73

127

201

92.4

96.9

96.6

14. Norrköping .........................

138

234

347

174.7

178.6

166.8

15. Söderköping...........................

73

153

250

92.4

116.8

120.2

16. Motala ....................................

62

113

181

78.5

86.3

87.0

17. Motala verkstad .................

41

75

141

51.9

57.3

67.8

Jönköpings län.

18. Jönköping .............................

73

124

226

92.4

94.7

108.7

19. Eksjö .......................................

60

102

169

75.9

77.9

81.3

20. Yärnamo................................

60

98

132

75.9

74.8

63.5

21. Hvetlanda .............................

50

78

109

63.3

59.5

52.4

22. Huskvarna ............................

47

100

165

59.5

76.3

79.3

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Tab. 1 (forts.).

Bostadspriser å olika orter i Sverige år 1905.

Hyresbelopp per år för

Hyresbelopp i % af medel-

lägenheter om:

talet för samtliga orter:

ett rum

]

ett rum två rum

ett rum

ett rum

två rum

utan kök

och kök

och kök

utan kök

och kök

och kök

Kronobergs län.

Kr.

Kr.

Kr.

%

%

%

23. Växjö ....................................

70

79

145

88.G

60.3

69.7

Kalmar län.

24. Kalmar ...............................

84

99

168

106.3

75.G

80.8

25. Oskarshamn .......................

79

98

148

100.o

74.8

71.2

26. Västervik...............................

48

92

136

60.8

70.2

65.4

Gottlands län.

27. Visby ......................................

77

106

169

97.5

80.9

81.3

Blekinge län.

28. Karlskrona..............................

94

160

226

119.0

122.1

108.7

29. Ronneby ................................

68

67

113

86.1

51.1

54.3 i

30. Karlshamn .............................

53

70

144

67.1

53.4

69.2

31. Kallinge...................................

35

59

78

44.3

45.0

37.5(

Kristianstads län.

32. Kristianstad ..........................

73

85

175

92.4

64.9

84.1

33. Ängelholm ..............................

65

123

183

82.3

93.9

88.0

Malmöhus län.

34. Malmö ...................................

107

174

261

135.4

132.8

125.5

35. Lund ...................................

68

111

186

86.1

84.7

89.4

36. Landskrona ..........................

82

114

155

103.8

87.0

74.5

37. Hälsingborg: egentl. staden

101

144

218

127.8

109.9

104.8

38. förstäder........

88

109

157

111.4

83.2

75.5

39. Ystad .......................................

63

103

164

79.7

78.6

78.8

40. Trelleborg .............................

66

128

186

83.5

97.7

89.4

41. Arlöf.........................................

76

105

146

96.2

80.2

70.2

42. Svedala ...................................

38

64

99

48.1

48.9

47.6

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

lab. 1 (forts.).

Bostadspriser å olika orter i Sverige år 1905.

Hyresbelopp per år för

Hyresbelopp i % af medel-

läg

enheter om:

talet för samtliga orter:

ett rum

ett rum

två rum

ett rum

ett rum

två rum

utan kök

och kök

och kök

utan kök

och kök

och kök

Hr.

Kr.

Kr.

7o

°/o

7»

Hallands län.

43. Halmstad................................

83

134

203

105.1

102.3

97.6

44. Falkenberg.............................

80

101

198

101.3

77.1

95.2

Göteborgs och Bohus län.

45. Göteborg................................

155

198

351

196.2

151.1

168.8

Älfsborgs län.

46. Vänersborg .........................

60

106

178

75.0

80.9

85.6

47. Åmål ......................................

70

88

122

88.6

67.2

58.2

48. Trollhättan...........................

60

88

146

75.9

67.2

70.2

Skaraborgs län.

49. Mariestad .........................

61

95

156

77.2

72.5

75.0

50. Sköfde....................................

80

118

180

101.3

90.1

86.5

51. Tidaholm ..............................

48

92

149

60.8

70.2

71.6

Värmlands län.

52. Karlstad ................................

96

129

238

121.5

98.5

114.4

53. Kristinehamn ........................

63

103

152

79.7

78.6

73.1

Örebro län.

54. Örebro ..................................

76

150

273

96.2

114.5

131.3

55. Bofors.......................................

49

109

165

62.0

83.2

79.3

56. Karlskoga ..............................

56

111

174

70.9

84.7

83.7

Västmanlands län.

57. Västerås .................................

86

154

257

108.9

117.6

123.6

58. Sala .........................................

63

128

213

79.7

97.7

102.4

59. Köping ...................................

70

123

224

88.6

93.9

107.7

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Icib. 1 (forts.).

Bostadspriser å olika orter i Sverige år 1905.

Hyresbelopp per år för

Hyresbelopp i % af medel-

lägenheter om:

talet för samtliga orter:

ett rum

ett rum

två rum

ett rum

ett rum

två rum

utan kök

och kök

och kök

utan kök

och kök

och kök

Kr.

Kr.

Kr.

%

7»

7»

Kopparbergs län.

60.

Falun ......................................

68

116

180

86.1

88.5

86.5

61.

Avesta.......................................

47

84

138

59.5

64.1

66.3

62.

Domnarfvet ..........................

49

81

132

62.0

61.8

63.5

Gäfleborgs län.

63.

Gäfle .......................................

98

168

302

124.0

128.2

145.2

64.

Söderhamn.............................

66

131

228

83.5

100.o

109.6

65.

Hudiksvall ..............................

70

144

223

88.6

109.9

107.2

66.

Bomhus....................................

74

124

—

93.7

94.7

—

Västernorrlands län.

67.

Härnösand ...........................

73

149

247

92.4

113.7

118.8

68.

Sundsvall...............,.................

91

177

301

115.2

135.1

144.7

;

Norrbottens län.

69.

Luleå: egenl. staden............

102

185

311

129.1

141.2

149.5

1 70.

förstäder...................

96

139

—

121.5

105.3

—

71.

Svartöstaden..........................

78

112

152

98.7

85.5

73.1

72.

Boden ......................................

100

194

320

126.6

148.1

153.8

73.

Gellivare ...............................

103

209

293

130.4

159.5

140.9

74.

Malmberget ..........................

133

246

491

168.4

187.8

236.1

75.

Kiruna ..................................

166

306

521

210.1

233.6

250.5

Medeltal för samtliga här
upptagna orter

79

131

208

100.o

100.o

100.o

Bih. till Rilcsd. Prot. 1906■ 1 Sami. 1 Afd. 44 Höft.

9

56

Tal. 2.

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 91.

Lifsmedelspriser å olika orter

Medel -

Kvan-

titet

Stock-

holm

Upp-

sala

Eskils-

tuna

Norr-

röping

Jön-

köping

Kal-

mar

Karls-krona !

Kri-

stian-

stad

Mal-

mö

Häl- |
sing- j
borg j

i

Halm-

stad

Göte-

borg

Mjölk: oskummad ...............

1.

15

14

12

12

13

13 j

13

12

12 i

11 ;

12 i

13

skummad ..................

»

7

6

6

6

6

6 |

7

6

5

5 i

6

7

Smör: bords (mejeri) ............

kg.

232

232

220

226

214

215

216

220

229

219

221

220

mat (lands) ...............

»

218

195

202

213

193

193

182

213

211

190

196

199

Ost, halffet, ordinär...............

»

134

106

100

113

115

125

119

122

129

87

100

140

Margarin: bästa sort, (grädd)

»

162

159

163

162

169

156

161

168

153

157 i

167

166

billigaste sort ......

3>

110

108

113

112

123

92

107

109

108

126

110

107

Ägg....................................

tjog

167

152

146

142

123

131

130

140

144

143 |

145

141

Potatis.................................

5 lit.

28

25

20

26

19

31

25

30

26

23

24

26

Arter, gula.........................

kg-

23

25

19

24

25

27

26

34

32

30

30

32

Bruna bönor ........................

»

40

41

40

44

40

39

36

40

37

42

41

40

Mjöl: hvete ........................

26

27

25

26

26

25

26

26

29

27

26

27

råg ..........................

»

20

17

17

20

21

22

18

17

21

17

19

18

rågsikt .....................

»

24

24

23

22

25

22

25

23

26

24

22

22

Gryn: hafre (ej ång. prep.) ...

»

30

30

25

30

35

30

30

30

35

35

33

31

korn..........................

»

27

24

23

23

20

25

24

25

27

26

25

28

ris, bästa sort ............

»

61

60

67

59

73

63

56

61

63

58

55,

63

billigaste sort ......

»

33

29

29

33

31

31

30

30

33

35j

28

30

Rågbröd: hårdt, (spis)............

»

34

30

32

36

42

38

41

39

41

42

45

36

mjukt, limpa söt ...

»

30

45

27

35

34

25

25

25

23

28

25

42

limpa sur (s. k. ankar-

15

18

21

23

stock) ...............

35

22

—

24

33

22

17

17

Hvetebröd: skorpor, billig sort

»

97

71

63

64

64

60

45

63

82

67

62

50

mjukt, » »

»

41

45

30

33

29

50''

47

55

37

37

41

58

Nötkött, färskt: stek ............

»

90

81

99

115

80

88

92

78

104

84

87

93

soppkött ......

74

68

76

87

74

69

76

71

89

75

77

68

Kalfkött: stek ...................

109

108

113

120

80

87

114

87

114

114

98

111

spädkalf ...............

■»

60

60

57

65

38

38

50

49

68

60

56

60

Fårstek, färsk .....................

»

108

98

118

123

98

97

93

114

97

107

99

116

Fläsk: färskt........................

133

121

132

123

86

89

111

115

115

108

111

112

salt, svenskt...............

»

136

117

137

128

107

107

109

114

119

121

120

123

amerikanskt .....

122

112

140

121

—

‘)110

—

j -

j -

—

—

116

Fisk, färsk: sill.....................

45

2) 42

45

—

53

—

21

—

—

—

—

26

strömming .........

»

89

60

55

32

38

—

—

1 _

76

—

2) 49

—

rödspotta (spätta)

»

78

55

76

76

70

88

76

j 70

88

68

48

salt: sill.....................

»

48

40

35

42

35

43

26

41

38

45

41

strömming .........

kabeljo..............

»

27

23

2) 30

30

35

—

—

! -

—

48

—

»

53

51

45

49

49

50

55

65

56

45

38

Kaffe, (obrändt) brasilianskt ..

J>

117

115

113

113

103

98

106

112

113

115

113

145

Socker, bit..........................

»

66

67

67

67

66

70

66

64

67

67

67

67

Fotogén, prima....................

1.

15

15

15

16

16

15

13

15

15

14

15

12

barr ( osa5a(l hemkörd1

famn

2,620

2,400

2,250

2,380

2,000

1,820

1,980

2,200

2,940

2,300

2,540

2,810

1,930

1,800

1,580

1,850

1,430

1,570

1,360

1,610

2,200

1,910

2,080

| 2,380

Torf...................................

bl.

93

—

_

—

53

—

—

59

—

58

73

79

Kol, antraeit (valnöt) hemkör(

344

310

310

313

338

340

263

300

294

310

325

325

Koks, gasverks (okrossad) »

»

104

93

120

| 143

103

105

103

j 103

112

111

147

| 118

1

2

3

4

5

6

7

8
9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20
21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

'') Uppgifterna afse endast 3:dje kvartalet

*) » » » 4:de »

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

i Sverige under sista halfåret 1905.

pris (öre).

Väners-

borg

Borås

Karl-

stad

Öre-

bro

Väster-

ås

Falun

Domn-

arfvet

Gäfle

Söder-

hamn

Sunds-

vall

(Staden)

Sundsvall

(Sågverks-

distriktet)

|

i

Luleå!Boden

G-elli-vare och
Malm-berget

Kiruna

Medeltal

för

samtliga

orter

14

13

14

13

14 !

13 !

10

14

14

15

!

15

|

15:

15

18

17

14 i

7

5

7

5

6

7

6

7

7

10

10

9

8

12

—

7

207

212

223

200

220

215 j

217

222

224 !

228

227

2131

213

219

219

219

184

182

204

186

204

199 |

194

199

205

216

211

1961

197

200

195

199

79

77

121

66

100

140 |

140

101

94

75

88

111!

129

134 i

134

110

150

152

168

160

156

154

158

155

157

155

147

151

151

160

145

158

105

100

115

106

106

110

105

104

106

101

105

102

101

110

105

108

133

135

148

144!

155

137

124

130

133

139

116

151

155

146

146

141

21

20

26

18 !

23

26 !

26

25

23

28

28

33

41

28

37

26

21

30

26

22

26

28

25

27

25

29

25

38

31

29

28

27

40

43

43

40 j

40 !

38

37

36

38

36

34

39

37

38

38

39

25

25

26 :

261

27

26 1

26

26

25

30

29

28

28

30

30

27

18

18

18

17 |

17

18

17

18

18

18

18 |

20

20

20

20

19

23

23

23|

23 !

23

23

23

23

23

25

24

25

25

25

25

24

31

30

27;

30!

30

32

30

30

33

30

30

34

33

36

34

31

25

25

25

22

22

25 !

25

25

24

25

25

28

30

31 i

29

25 i

35

53

58

55

55

53 j

46

53

55

55

49

54

51

53 !

50

56

30

30

80

29|

29

34

34

31

33

30

30

34

35

34 |

34

31

35

38

35

31

29

30 1

27

29

30

33

33

34

36

35 1

39

35

38

32

42

30''i

33

38''

36

33

38

35

38

43

43

43

43

34

28

29

25

_

_

24

37

24

28

30

32

—

2) 22

25

50

51

66

55

69

62

58

62

60

82

74

74

73

68

64

65

46

49

381

45

39

40

45

31

53

40

51

37

39

34

67

43

84

121

94

85

85

86

86

86

83

95

91

84

83

94

105

91

75

80

81

70

71

68

68

73

72

80

75

73

73

80

84

75

112

116

114

96

102

95

91

121

114

'') 150

90

81

86

134

—

106

51

52

49

55

47

53

53

55

56

'') 72

46

51

53

63

60

54

111

108

121

107

112

106

96

104

104

100

79

101

100

106

104

105

108

119

112

125

125

119

114

116

115

125

113

116

117

120

124

116

122

122

1 122

126

125

120

118

127

126

121

116

120

122

128

129

122

122

119

115

103

111

118

117

1 100

117

119

118

116

115

120

125

117

_

25

| 31

39

43

2) 25

2) 35

1 !) 28

2) 37

! —

*) 20

“) 31

2) 35

2) 27

2) 31

34

_

—

47

45

46

35

32

—

26

35

*) 23

^37

41

46

27

45

73

71

73

71

75

>) 73

70

83

73

68

—

2) 60

—

52

'') 48

70

29

34

35

31

36

37

39

40

40

44

45

43

42

40

40

39

_

*) 43

_

25

23

21

22

20

23

22

24

25

25

1 28

26

44

39

48

46

45

58

| 59

60

57

69

59

73

68

69

68

54

109

131

118

106

104

120

121

113

115

114

120

116j 119

133

130

116

63

67

67

66

66

67

6E

67

68

69

68

69 70

71

69

67

14

15

15

17

15

15

lf

17

16

18

18

16j 18

19

20

16

2,230

2,130

1,800

2,540

2,230

1,860

1.77C

2,00C

1,810

1,890

>) 1,130

1,550 1,570

1,910

2,270

2,110

1,790

1,620

1,510

1,930

1,670

1,380

x) 1,34C

1,49C

1,160

1,260

770

l,290j 1,300

1,360

1,730

1,600

69

290

360

1 348

324

303

301

319

30C

292

350

ö 275

313| 335

363

350

318

118

198

100

125

111

175

13''

101

134

110

'') 135

153 170

i 202

128

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

Tab. 3. Lifsmedelspriser å olika orter

Medelpris i % af medel -

-

Kvan-

Stock-

Upp-

Eskils-

Norr-

.Tön-

Kal-

Karls-

Kri-

Mal-

Häl-

Halm-

Göte-

titet

holm

sala

tuna

köping köping

mar

krona

stian-

stad

mö

sing-

borg

stad

borg

Mjölk: oskummad ...............

%

7°

7°

7»

7»

7»

7»

7»

7°

7»

7°

7®

1

1.

107

100

86

86

93

93

93

86

86

79

86

93

2

skummad .................

»

100

86

86

86

86

86

100

86

71

71

86

100

3

Smör: bords (mejeri) ............

kg.

106

106

100

103

98

98

99

100

105

100

101

100

4

mat (lands) ...............

»

110

98

102

107

97

97

91

107

106

95

98

100

5

Ost, halffet, ordinär...............

122

96

91

103

105

114

108

111

117

79

91

127

6

Margarin: bästa sort, (grädd)

»

103

101

103

103

107

99

102

106

97

99

106

105

7

billigaste sort ......

»

102

100

105

104

114

85

99

101

100

117

102

99

8

Age:....................................

tjog

118

108

96

93

104

101

87

93

92

99

115

126

102

100

119

101

88

111

103

92

111

100

100

119

9

108

85

77

100

73

119

96

10

Arter, gula..........................

kg.

70

89

93

100

961

11

Bruna bönor ........................

103

105

103

113

103

100

92

103

95

108

105

103

12

Mjöl: hvete ........................

>

96

100

93

96

96

93

96

96

107

100

96

100

13

råg ...........................

»

105

89

89

105

111

116

95

89

111

89

100

95

14

rågsikt .....................

>

100

100

96

92

104

92

104

96

108

100

92

92

15

Gryn: hafre (ej ång. prep.) ...

»

97

97

81

97

113

97

97

97

113

113

106

100

16

korn...........................

108

96

92

92

70

100

96

100

108

104

100

112

17

ris, bästa sort ............

109

107

120

105

130

113

100

109

113

104

98

113

18

billigaste sort ......

»

106

94

94

106

100

100

97

97

106

113

91

97

19

Rågbröd: hardt, (spis)............

»

97

86

91

103

120

109

117

111

117

120

129

103

20

mjukt, limpa söt

»

88

132

78

103

100

74

74

74

68

82

74

124

21

limpa sur (s. k. ankar-

stock)..............

140

88

—

96

132

88

68

68

60

72

84

92

22

Hvetebröd: skorpor, billig sort

»

149

109

97

98

98

92

69

97

126

103

95

77

23

mjukt, » »

»

95

105

70

77

67

116

109

128

86

86

95

135

24

Nötkött, färskt: stek ............

»

99

89

109

126

88

97

101

86

114

92

96

102

25

soppkött .....

X*

99

91

101

116

99

92

101

95

119

100

103

91

26

Kalf kött: stek ..................

»

103

102

107

113

75

82

108

82

108

108

92

105

27

spädkalf ...............

»

111

111

106

120

70

70

93

91

126

111

104

111

28

Fårstek, färsk .....................

103

93

112

117

91

92

89

109

92

102

94

110

29

Fläsk: färskt........................

115

104

114

106

74

77

96

99

99

93

96

97

30

salt, svenskt..............

»

111

96

112

105

88

88

89

93

98

99

98

101

31

amerikanskt.........

»

104

95

120

103

—

94

—

—

_

—

—

99

32

Fisk, färsk: sill.................

»

132

124

132

—

156

—

62

—

—

—

—

76

33

strömming .........

x>

198

133

122

71

84

—

—

—

—

—

109

_

34

rödspotta (spätta)

111

79

109

109

100

126

109

100

109

126

97

69

35

salt: sill...................

123

103

90

108

90

110

67

—

105

97

115

105

36

strömming .........

104

88

115

115

135

—

—

—

—

—

—

—

37

kabeljo...............

98

92

83

91

91

91

102

120

104

89

83

70

38

Kalfe, (obrändt) brasilianskt ...

101

99

97

97

89

84

91

97

97

99

97

125

39

Socker, bit..........................

97

100

100

100

97

104

97

95

100

100

100

100

40

Fotogén, prima.....................

1.

94

94

94

100

100

94

81

94

94

88

94

75

41

42

Ve<1 ban-k) osäou,l hemkörd j

famn

»

124

121

114

113

107

99

113

116

95

89

86

98

94

85

104

101

139

138

109

119

120

130

133

149

43

Torf..................................

hl.

135

—

—

—

77

—

—

86

_

84

106

114

44

Kol, antracit (valnöt) hemkörd

108

97

97

98

106

107

83

94

92

97

102

102

45

Koks, gasverks (okrossad) »

>

81

73

94

112

80

82

80

80

88

87

115

92

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.

i Sverige under sista halfåret 1905.

talen lör samtliga orter.

Väners-

borg

Borås

Karl-

stad

Öre-

bro

Väster-

ås

Falun

Domn-

arfvet

Q-äfle

Söder-

hamn

Sunds-

vall

(Staden)

Sundsvall

(Sågverks-

distriktet)

Luleå

Boden

Geni-

vare och
Malm-berget

Kiruna

Medeltal

för

samtliga

orter

7»

7°

7«

7»

7°

7®

7 o

7®

7®

%

%

7®

7»

7®

7®

100

93

100

93

100

93

71

100

100

107

107

107

107

129

121

100

1

100

71

100

71

86

100

86

100

100

143

143

129

114

171

_

100

9

95

97

102

91

100

98

99

101

102

104

104

97

97

100

100

100

3

92

91

103

93

103

100

97

100

103

109

106

98

99

101

98

100

4

72

70

110

60

91

127

127

92

85

68

80

101

117

122

122

100

5

95

96

106

101

99

97

100

98

99

98

93

96

96

101

92

100

6

97

93

106

98

98

102

97

96

98

94

97

94

94

102

97

100

7

94

96

105

102

110

97

88

92

94

99

82

107

110

104

104

100

8

81

77

100

69

88

100

100

96

88

108

108

127

158

108

142

100

9

78

111

96

81

96

104

93

100

93

107

93

104

115

107

104

100

10

103

110

110

103

103

97

95

92

97

92

87

100

95

97

97

100

11

93

93

96

96

100

96

96

96

93

111

107

104

104

111

111

100

12

95

95

95

89

89

95

89

95

95

95

95

105

105

105

105

100

13

96

96

96

96

96

96

96

96

96

104

100

104

104

104

104

100

14

100

97

87

97

97

103

97

97

106

97

97

110

106

116

110

100

15

100

100

100

88

88

100

100

100

96

100

100

112

120

124

116

100

16

63

95

104

98

98

95

82

95

98

98

88

96

91

95

89

100

17

97

97

97

94

94

110

110

100

106

97

97

110

113

110

110

100

18

100

109

100

89

83

86

77

83

86

94

94

97

103

100

111

100

19

112

94

124

88

97

112

106

97

112

103

112

126

126

126

126

100

20

112

116

100

—

—

_

_

96

148

96

112

120

128

88

100

21

77

78

102

85

106

95

89

92

92

126

114

114

112

105

98

100

99

107

114

88

105

91

93

105

72

123

93

119

86

91

79

156

100

23

92

133

103

93

93

95

95

95

91

104

100

92

91

103

115

100

24

100

107

108

93

95

91

91

97

i 96

107

100

97

97

107

112

100

25

106

109

108

91

96

90

86

114

108

142

85

76

81

126

_

100

26

94

96

91

102

89

98

98

102

104

133

85

94

98

117

111

100

27

106

103

115

102

107

101

91

99

99

95

75

96

95

101

99

100

28

93

103

97

108

108

103

98

100

99

108

97

100

101

103

107

100

29

100

100

100

109

102

98

97

104

109

98

95

98

100

105

106

100

30

104

102

98

88

95

101

100

85

100

102

101

99

98

103

107

100

31

—

74

91

115

126

74

103

82

109

_

59

91

103

79

91

100

32

~

—

104

100

102

78

71

—

58

78

53

82

91

102

79

100

33

104

101

104

101

107

104

100

118

104

97

_

86

_

74

69

100

34

74

87

90

79

92

95

100

103

103

112

115

110

108

103

103

100

35

—

—

165

—

96

88

81

85

77

88

85

92

96

96

108

100

36

81

72

89

85

83

107

109

in

106

128

109

135

126

128

126

100

37

94

113

102

91

90

103

104

97

99

98

103

100

103

115

112

100

38

94

100

100

97

97

100

94

100

101

103

101

103

104

106

103

100

39

88

94

94

106

94

94

100

106

100

113

113

100

113

118

125

100

40

106

101

85

120

106

84

84

95

86

90

54

73

74

91

108

100

41

112

101

94

121

104

86

84

93

73

79

48

81

81

85

108

100

42

“

—

—

—

—

—

—

—

—-

—

—

—

—

—

_

100

43

91

113

109

102

95

95

98

94

92

110

86

98

105

114

110

100

44

92

155

78

98

87

137

109

79

105

86

105

120

133

158

100

45

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami.

1 Afd.

44 Höft.

10