42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
N:o 90.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lagar om vissa ändringar i strafflagen, om upphäfvande
af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru
förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande,
hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade
riken Sverige och Norge samt därefter afvika till det
andra, och om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för
krigsmakten den 7 oktober 1881; gifven Stockholms slott
den 16 mars 1906.
Under åberopande af bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:
l:o) lag om vissa ändringar i strafflagen;
2:o) lag om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående
sättet huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande,
hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge
samt därefter afvika till det andra; och
3:o) lag om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den
7 oktober 1881.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Karl Staaff.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
43
Förslag
till
Lagom
vissa ändringar i strafflagen.
Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 §, 8 kap. 23 §, 9 kap. 9 §, 10
kap. 4 § och 12 kap. 9 § strafflagen skola upphöra att gälla, samt att
nedannämnda lagrum i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:
8 Kap.
1 §•
Hvar som, i uppsåt:
1. att lägga riket under främmande makt, eller från riket söndra
en därtill hörande del eller besittning; eller
2. att med våldsamma medel upphäfva eller ändra någon af rikets
grundlagar; eller
3. att Konungen lif eller frihet beröfva eller honom från tronen
uttränga; eller
4. att tronföljare eller annan prins, som till tronen arfvinge är,
lifvet beröfva, eller någon af dem från tronföljden utestänga;
gör uppror, eller annan gärning, den där innefattar uppsåtets fullbordan
eller försök därtill; en sådan förrädare miste lifvet eller dömes till
straffarbete på lifstid. Var faran ringa; då skall till straffarbete från och
med sex till och med tio år dömas.
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
4 §•
Bär svensk man vapen emot riket, eller mot någon med detta i
krig förbunden makt, miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid
5 §•
Har svensk man, genom uppmaning, eller eljest uppsåtligen, förmått
främmande makt att med krig anfalla riket, eller makt, som med detta i
krig förbunden är; miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
6 §•
Svensk man, som
1. till främmande makt förråder krigsfolk eller andra invånare i
riket, eller land, stad, fästning, pass eller annan försvarspost, tyghus,
magasin, vapen- eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt,
som tillhörer riket eller makt, som med detta i krig förbunden är, eller
något sådant, i förrädlig afsikt, förstörer eller fördärfvar; eller
2. förleder rikets eller med detta förbunden makts krigsfolk att till
fienden öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller
3. i förrädlig afsikt hindrar användandet af rikets eller med detta
förbunden makts krigsfolk emot fienden;
miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
9 §•
Svensk man, som i krigstid understöder fienden med krigsförnödenheter
eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning
eller rörelser eller något rådslag eller beslut därom, eller genom teckning
eller annorledes meddelar honom underrättelse om försvarsverk, hamn,
farled eller väg, eller bedrager krigsmakten med underrättelse, den han
vet falsk vara, eller i förrädlig afsikt hyser eller döljer fiendens spejare
eller krigsfolk, eller åt fienden värfvar eller anskaffar sådant folk, eller
på annat dylikt sätt honom tillhandagår, dömes till straffarbete på lifstid
eller från och med sex till och med tio år.
12 §.
Begår utländsk man, medan han i riket vistas eller i dess tjänst
anställd är, brott, som i 4, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § sägs; varde därför
lika med svensk man straffad.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
45
24 §.
Svensk man, som utan Konungens tillstånd later bruka sig såsom
sändebud från främmande makt, i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter
sig i underhandling därom med främmande makt eller dess sändebud,
dömes till fängelse.
25 §.
Värfvar man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande
krigstjänst; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.
Har någon genom handling, som nyss är sagd, eller genom annan
åtgärd, som i lag eller annan af Konungen utfärdad författning är förbjuden,
satt riket i fara för krig eller repressalier, varde, där han bort kunna
inse faran, dömd till fängelse. Kom det till krig, må till straffarbete i
högst två år dömas.
10 Kap.
5 §•
Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjänsteman eller
annan, den där icke innehafver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 §
omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta
eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning
tillhandagå; dömes, i det fall, som i 1 § sagdt är, till straffarbete i
högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i 2 § sägs,
till böter eller fängelse i högst sex månader.
Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 kap. 11 och
12 §§ om statens kanal- eller .slussverk eller annan sådan vattenbyggnad
eller järnvägsanläggning stadgadt är tillämpas å dylik inrättning, som af
enskilda personer, rnenigheter eller bolag gjord är; gälle hvad i denna §
är stadgadt äfven för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot
person, som är vid sådan inrättning anställd.
46
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 90.
12 Kap.
18 §.
Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk
af svenska allmänna stämplar eller märken, eller af främmande allmänna
stämplar eller märken, hvilka lika med svenska anses skola, eller att eftergöra
eller förfalska mynt eller penningesedel, eller, med vetskap om annans
uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjärn, form
eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle, och kommer
ej brottet till fullbordan; varde ändock dömd till straffarbete i högst två
år eller fängelse i högst sex månader.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjärn,
formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå
att han om uppsåt eller vetskap, som där sägs, ej öfvertygad varder,
straffad med böter, högst etthundra riksdaler.
Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade
eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
47
Förslag
till
L a g
om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru
förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter
afvika till det andra.
Härigenom förordnas, att förordningen den 1 juni 1819 angående
sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande,
hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge
samt därefter afvika till det andra, skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
Förslag
till
Lagom
ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.
Härigenom förordnas, att 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7
oktober 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring
med krigsfolk från främmande stat, med hvilken Sverige är i förbund för
krigs förande; då skall enhvar vid svenska krigsmakten anställd, som i
sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom, hörande till
den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till straff, som finnes
stadgadt för enahanda brott emot person eller egendom, hörande till
svenska krigsmakten.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
49
Utdrag af protokollet öfver justitiedep ar tern ents ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
fredagen den 2 februari 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Sta afe,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesert,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern
anförde:
»Sedan föreningen mellan Sverige och Norge blifvit upplöst, har
grunden bortfallit för bibehållande af det särskilda skydd, som enligt gällande
strafflag tillkommer dels föreningen, dels ock Norges rike, dess författning,
statsinrättningar och ämbetsmän, liksom ock för att i fråga om
förräderibrott med svensk man likställa norsk. De bestämmelser, som i
dessa afseenden gifvas i 8, 9 och 10 kap. strafflagen, böra således borttagas.
Enligt 12 kap. 9 § strafflagen äro i fråga om skydd mot förfalskning
eller missbruk norska allmänna handlingar, stämplar och märken likställda
med svenska. Jämväl då fråga är om sådana förberedelser till förfalskning,
hvarom stadgas i 18 § af samma kap., nämnas särskildt norska allmänna
stämplar eller märken jämte svenska. Beträffande däremot handlingar,
utfärdade af offentlig myndighet i andra främmande stater, innehåller
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 43 PLäft. 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
10 § bestämmelser i sitt första stycke; och enligt andra stycket af denna
§ äger Eders Kungl. Maj:t förordna att sådana staters allmänna stämplar och
märken skola njuta samma skydd som svenska, i hvilket fall jämväl 18 §
blifver å dem tillämplig. Då anledning lärer saknas att under nuvarande
förhållanden bibehålla den särskilda bestämmelse^ rörande norska allmänna
handlingar m. in., torde 9 § böra upphäfvas. A norska allmänna handlingar
skulle därefter 10 §:s första stycke blifva tillämpligt; och torde böra
ankomma på förhandlingar med norska regeringen huruvida och i hvilken
omfattning, efter afslutande af en på ömsesidighet grundad öfverenskommelse,
norska allmänna märken och stämplar må i den ordning, som stadgas
i andra stycket af 10 §, här i riket tillerkännas samma”skydd som
svenska. I 18 § torde ordalagen böra jämkas så, att den särskilda bestämmelsen
om norska stämplar och märken utgår.
Den enligt förordningen den 1 juni 1819 under föreningens bestånd
gällande ordningen, att det ena landets undersåtar skulle, om de begått
brott i det andra landet, men afvikit till hemlandet, därifrån utlämnas eller
vara skyldiga efter stämning inställa sig för att inför domstol i det andra
landet stå till svars för brottet, lärer icke vidare kunna bibehållas i den
utsträckning nämnda förordning stadgar. Visserligen har den moderna
uppfattningen på ifrågavarande område öfvergifvit den hittills i praxis
merendels hyllade grundsatsen att icke till ett främmande land utlämna
egna undersåtar. De, som omfattat de nyare åsikterna, hafva emellertid
därvid ansett sig böra uppställa ganska vidtgående fordringar på garantier
för den, hvars utlämnande ifrågasättes. Vidare är det en allmänt antagen
regel, att öfverhufvudtaget icke bevilja utlämning för vissa slag af brott
eller för ringare förseelser, där den rekvirerande statens intresse af den
felandes bestraffning icke uppväger olägenheterna af och kostnaderna för
hans utlämnande. I intet af dessa hänseenden motsvarar 1819 års förordning
de uppställda anspråken på en modern utlämningstr aktat. Den bör
således enligt mitt förmenande i förevarande delar upphäfvas; och i sammanhang
därmed torde äfven 1 kap. 5 § strafflagen, som innehåller hänvisning
till ifrågavarande förordning, böra upphöra att gälla. Jag åsyftar
emellertid härmed icke någon större förändring i sak. Afslutandet snarast
möjligt af en formlig utlämningstraktat med Norge blir nämligen efter de
åt mig nu föreslagna åtgärderna ett önskemål. Därvid synes mig då äfven
böra tagas i öfvervägande om ej de båda rikenas ömsesidiga intressen
bäst tillgodoses genom en traktat, som så nära som möjligt ansluter sig
till den af mig angifna, med innehållet i 1819 års förordning dock i stort
sedt tämligen nära sammanfallande modernare uppfattningen i hithörande
frågor.
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
Nämnda förordning innehåller i öfrigt i 8 § bestämmelser, att den,
som i Norge blifvit från äran dömd, fridlös förklarad eller landsförvist,
skall i och med detsamma jämväl i Sverige, så länge ansvaret efter samma
dom fortfar, vara ärelös, landsförvist eller fridlös, samt i 9 § stadgande,
att norska mynt och papperspenningar skola i fråga om förfalskning eller
utprångling åtnjuta samma skydd som svenska mynt och sedlar. Då de i
8 § nämnda straff sedan lång tid tillbaka icke vidare användas samt stadgandet
i 9 § numera ersatts af motsvarande bestämmelser i 12 kap. strafflagen,
torde jämväl 8 och 9 §§ i 1819 års förordning, såvidt de ännu
kunna anses vara i kraft, böra upphäfvas och således förordningen i sin
helhet förklaras icke vidare gälla.
I 7 § af strafflagen för krigsmakten, där stadganden meddelas, bland
annat, för det fall att svenskt krigsfolk har gemensam tjänstgöring med
norskt krigsfolk eller att utan sådan gemensam tjänstgöring svenskt krigsfolk
är indraget i Norge eller norskt i Sverige, torde de särskilda bestämmelser,
som hafva afseende härå, böra upphäfvas.
Med föranledande af hvad sålunda blifvit anfördt har jag låtit inom
justitiedepartementet uppgöra
l:o) förslag till lag om ändring i vissa delar af strafflagen;
2:o) förslag till lag om upphäfvande af förordningen den 1 juni
1819 angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande
och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken
Sverige och Norge, samt därefter afvika till det andra;
3:o) förslag till lag om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten
den 7 oktober 1881.»
Departementschefen uppläste härefter dessa förslag, af den lydelse
bilagorna F, G och H vid detta protokoll utvisa, samt hemställde i underdånighet,
att högsta domstolens utlåtande öfver förslagen måtte, för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag af protokollet
inhämtas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Majestät Konungen i nåder
lämna bifall.
Ur protokollet
Carl Lundquist.
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
Bilaga F.
Förslag
till
Lag
om vissa ändringar i strafflagen.
Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 §, 8 kap. 23 §, 9 kap. 9 §, 10
kap. 4 § och 12 kap. 9 § strafflagen skola upphöra att gälla, samt att
nedannämnda lagrum i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:
8 Kap.
1 §•
Hvar som, i uppsåt:
1. att lägga riket under främmande makt, eller från riket söndra
en därtill hörande del eller besittning; eller
2. att med våldsamma medel upphäfva eller ändra någon af rikets
grundlagar; eller
3. att Konungen lif eller frihet beröfva eller honom från tronen
uttränga; eller
4. att tronföljare eller annan prins, som till tronen arfvinge är,
lifvet beröfva, eller någon af dem från tronföljden utestänga;
gör uppror, eller annan gärning, den där innefattar uppsåtets fullbordan
eller försök därtill; en sådan förrädare miste lifvet eller dömes till
straffarbete på lifstid. Var faran ringa; då skall till straffarbete från och
med sex till och med tio år dömas.
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
4 §•
Bär svensk man vapen emot riket, eller mot någon med detta i
krig förbunden makt, miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
5 §•
Har svensk man, genom uppmaning, eller eljest uppsåtligen, förmått
främmande makt att med krig anfalla riket, eller makt, som med detta i
krig förbunden är; miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
6 §•
Svensk man, som
1. till främmande makt förråder krigsfolk eller andra invånare i
riket, eller land, stad, fästning, pass eller annan försvarspost, tyghus,
magasin, vapen- eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt,
som tillhörer riket eller makt, som med detta i krig förbunden är, eller
något sådant, i förrädlig afsikt, förstörer eller fördärfvar; eller
2. förleder rikets eller med detta förbunden makts krigsfolk att till
fienden öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller
3. i förrädlig afsikt hindrar användandet af rikets eller med detta
förbunden makts krigsfolk emot fienden;
miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
9 §•
Svensk man, som i krigstid understöder fienden med krigsförnödenheter
eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning
eller rörelser eller något rådslag eller beslut därom, eller genom teckning
eller annorledes meddelar honom underrättelse om försvarsverk, hamn,
farled eller väg, eller bedrager krigsmakten med underrättelse, den han
vet falsk vara, eller i förrädlig afsikt hyser eller döljer fiendens spejare
eller krigsfolk, eller åt fienden värfvar eller anskaffar sådant folk, eller
på annat dylikt sätt honom tillhandagår, dömes till straffarbete på lifstid
eller från och med sex till och med tio år.
12 §.
Begår utländsk man, medan han i riket vistas eller i dess tjänst
anställd är, brott, som i 4, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § sägs; varde därför
lika med svensk man straffad.
54
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 90.
24 §.
Svensk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom
sändebud från främmande makt, i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter
sig i underhandling därom med främmande makt eller dess sändebud,
dömes till fängelse.
25 §.
Värfvar man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande
krigstjänst; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.
Har någon genom handling, som nyss är sagd, eller genom annan
åtgärd, som i lag eller annan af Konungen utfärdad författning är förbjuden,
satt riket i fara för krig eller repressalier, varde, där han bort kunna
inse faran, dömd till fängelse. Kom det till krig, må till straffarbete i
högst två år dömas.
10 Kap.
5 §•
Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjänsteman eller
annan, den där icke innehafver ämbete eller sådant uppdrag, som i 1 §
omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta
eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning
tillhandagå; dömes, i det fall, som i 1 § sagdt är, till straffarbete i
högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, till böter, och i det fall, som i 2 § sägs.
till böter eller fängelse i högst sex månader.
Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 kap. 11 och
12 §§ om statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad
eller, järnvägsanläggning stadgadt är tillämpas å dylik inrättning, som af
enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är; gälle hvad i denna §
är stadgadt äfven för det fall, att brott, som där omförmäles, begås emot
person, som är vid sådan inrättning anställd.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
55
12 Kap.
18 §.
Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk
af svenska allmänna stämplar eller märken, eller af främmande allmänna
stämplar eller märken, hvilka lika med svenska anses skola, eller att eftergöra
eller förfalska mynt eller penningesedel, eller, med vetskap om annans
uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjärn, form
eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle, och kommer
ej brottet till fullbordan; varde ändock dömd till straffarbete i högst två
år eller fängelse i högst sex månader.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjärn,
formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå
att han om uppsåt eller vetskap, som där sägs, ej öfvertygad varder,
straffad med böter, högst etthundra riksdaler.
Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade
eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.
Denna lag träder genast i kraft.
56
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 90.
Bilaga G.
Förslag
till
L a g
om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet, huru
förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge, samt därefter
afvika till det andra.
Härigenom förordnas, att förordningen den 1 juni 1819 angående
sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande,
hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge,
samt därefter afvika till det andra, skall upphöra att gälla.
Denna lag träder genast i kraft.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
57
Bilaga 71.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.
Härigenom förordnas, att 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7
oktober 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring
med krigsfolk från främmande stat, med hvilken Sverige är i förbund för
krigs förande; då skall enhvar vid svenska krigsmakten anställd, som i
sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom, hörande till
den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till straff, som
finnes stadgadt för enahanda brott emot person eller egendom, hörande
till svenska krigsmakten.
Denna lag träder genast i kraft.
Bih. till Piksd. Prot. 1906. 1 Sand. 1 Afd. 43 Håft.
8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 6 mars 1906.
Tredje rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Carlson,
Billing,
Bohman,
Westring,
Hederstierna.
T. f. byråchefen för lagärenden von Seth föredrog:
note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 2 februari 1906, utvisande, att
högsta domstolens utlåtande skulle för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler inhämtas öfver upprättade förslag till lag om vissa ändringar
i strafflagen, till lag om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819
angående sättet, huru förfaras skall med sådana personers anhållande och
tilltalande, hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige
och Norge samt därefter afvika till det andra, samt till lag om ändrad
lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881; varande
förslagen under litt. D, E och F bifogade detta protokoll.
Högsta domstolen lämnade förslagen utan anmärkning.
Ur protokollet:
Carl Lundquist.
Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 90.
59
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 16 mars 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
Schotte,
Berg,
Bergström,
Justitieråden: Wijkander,
Petrén.
Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern
anmälde:
Högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 2 nästlidne februari inhämtade utlåtande öfver vid
samma protokoll fogade förslag till lagar om vissa ändringar i strafflagen,
om upphäfvande af förordningen den 1 juni 1819 angående sättet huru
förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade riken Sverige och Norge samt därefter
afvika till det andra, och om ändrad lydelse af 7 § i strafflagen för krigsmakten
den 7 oktober 1881; och hemställde departementschefen, att förslagen,
som af högsta domstolen lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt
60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
§ 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen till antagande
framläggas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder lämna bifall; och skulle proposition i
äannet, af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,
till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Carl Lundquist.
Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet,
P. A. Norstedt & Söner.