Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

41

N:o 80.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning
af ett till skattehemmanen Förarp Norregård
och Förarp Södergård i Kronobergs län hörande område;
gifven Stockholms slott den 9 mars 1906.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva,

dels att ett till skattehemmanen Va mantal Förarp Norregård och
V* mantal Förarp Södergård i Tutaryds socken och Sunnerbo härad af
Kronobergs län hörande område, omfattande enligt en den 15 mars
1788 fastställd delning mellan samtliga hemman i Tutaryds socken af
skogen Stenavallen 39 tunnland 15 kappland, men vid en år 1905 förrättad
uppskattning af området ifråga utgörande 37 tunnland 5,7 kappland
eller 18 hektar 35 ar, kalladt Förarps Stenavall, må från sagda hemman
afsöndras och i nedan angifna ordning försäljas, nämligen en af hemmansägaren
P. Johan Salomonsson brukad del af området ifråga eller 8 hektar
till denne mot en köpeskilling af 571 kronor, med tillträdesrätt för
Salomonsson så snart köpeskillingen erlagts, och återstoden af förevarande
område under de i kungl. brefvet den 29 maj 1874 stadgade
villkor å offentlig auktion till den högstbjudande, med tillträdesrätt förköpare
den 14 mars 1907,

dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar
inflyta, må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 39 Häft.

6

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Gästa Tamm.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

43

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 9 mars 1906.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

Schotte,

Berg,

Bergström.

49:o.

Departementschefen, statsrådet Tamm anförde härefter:

Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva S. J. Pettersson
och P. J. Salomonsson, såsom ägare hvardera till V24 mantal Horsnäs
i Tutaryds socken af Kronobergs län, i underdånighet anhållit att få
inköpa en till Förarps kronopark i nämnda län hörande skogstrakt,
kallad Förarps Stenavall.

Med anledning af denna ansökning har domänstyrelsen, på grund
af nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande af den 21 december nästlidna
år och därvid tillika öfverlämnat underdåniga yttranden af vederbörande
jägmästare och öfverjägmästare äfvensom öfriga till ärendet
hörande handlingar.

Af handlingarna i ärendet inhämtas hufvudsakligen följande.

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Propositio-n N:o 80.

Vid en i slutet af 1700-talet i laga ordning verkställd ock sedermera
behörigen fastställd delning af den samtliga hemmansägarna i
Tutaryds socken gemensamt tillhöriga skogsmarken Stenavallen tilldelades
hemmanen Vs mantal Förarp Norregård och V2 mantal Förarp Södergård
ett område om 39 tunnland 15 kappland. Angående berörda område upprättades
år 1849 mellan dåvarande ägaren af egendomen Förarp samt
åborna i Horsnäs by Anders Peter Petersson och Sven Arvidsson följande
afhandling: »Till åboarne Anders Peter Petersson och Sven Arvidsson i
Horsnäs häfver jag undertecknad försålt den till mitt ägande hemman
Förarp i Stenvallen belägna skogsskift af alla slags träslag af hvad namn
det vara må mot en redan betalt köpesumma stor tvåhundraelfva (211) Rdr.
5 sr. 4 rst. banko, som härmed kvitterad varder. Således tillätes ofvannämnda
köpare att nu genast tillträda nämnda skogsskitt och fritt i
everderliga tider använda den däruti varande och framdeles tillväxande
skog af hvad namn det vara må; äfven tillätes köparne den rätt som
mitt hemman Förarp tillkommer för denna skift om någon delning
skulle uppstå emellan skogsägarne i Stenavallen och Horsnäsboarne, som
äga betet i nämnda Stenvallen. Skulle framdeles kommande ägare af
Förarp söka återvinna denna skift så skall köpesumman 211 Hd. 5 sr.
4 rst. banko återbetalas jämte därå verkställda odlingar skola ersättas
efter mätesmanna ordom. Äfven tillätes köparne att vid vederbörlig
domstolen förskaffa sig all den säkerhet, lag förmår utan mitt vidare
hörande. Förarp den 12 mars 1849. N. L. Bergh. Vittne P. J. Carlsson
i Gunstorp. Måns Håkansson i Tutaryd. Å ömse sidor äga vi rättighet
att ändra detta kontrakt till sin lydelse innan det inlämnas till Sunnerbo
vällofliga Häradsrätt, så att åboarne i Horsnäs Anders Peter Petersson
och Sven Arvidsson blifva bibehållna vid fullkomlig äganderätt till skiften
och att jag Bergh icke får någon olägenhet för framtiden hvarken i min
eller de minas tid eller efterkommande. Förarp den 12 mars 1849.
N. L. Bergh. Vittne P. J. Carlsson i Gunstorp. Måns Håkansson i
Tutaryd.»

Sedan Kungl. Maj:t och kronan genom köp år 1875 blifvit ägare
till samtliga hemman i Förarp, tillhopa 2 mantal, hvaraf bildades Förarps
kronopark, anhängiggjorde domänstyrelsen å kronans vägnar år 1900
rättegång vid Sunnerbo häradsrätt mot innehafvarna af ofvan berörda
Stenavall, med yrkande att de måtte förpliktas att öfverlämna till
Kungl. Maj:t och kronan, såsom ägare af förenämnda hemman Förarp,
den nyttjanderätt till samma Stenavall, som förre ägaren till hemmanet
Förarp, N. L. Bergh, genom nyssberörda afhandling den 12 mars 1849

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

upplåtit till Anders Peter Petersson och Sven Arvidsson i Horsnäs;
och förpliktade häradsrätten genom utslag den 29 oktober 1900, hvilket
utslag vunnit laga kraft, kronans motparter att den 14 mars 1901 afträda
området Stenavallen, enär nyssberörda afhandling icke afsåge annan
rätt till området än nyttjanderätten till den 12 mars 1899.

Nedanstående tablå utvisar hurusom, enligt hvad under rättegången
upplysts, den å här ofvan intagna afhandling grundade rätt
öfverlåtits å Johan Salomonsson och Gustaf Danielsson i Horsnäs:

N. L. Bergh.

Anders Peter Petersson Sven Arvidsson

(afhandling den ltjz 1849).

Salomon Pettersson Carl Johan Svensson

(öfverlåtelse d. V, 1879). (öfverlåtelse den »,/„ % 1879).

Johan Salomonsson
(öfverlåtelse okänd dag).

Gustaf Danielsson, Johannes Simonsson

(öfverlåtelse d. % 1882 och d. 19/4 1890).
Gustaf Danielsson
(öfverlåtelse okänd dag).

Af handlingarna i omförmälda rättegång framgår:
att rättegången närmast föranledts af en förrättning, som den 8
juli 1897 påbörjades af kommissionslandtmätaren Viktor Sandberg »fördelning
af skogshygget i Stenavallen» mellan Gustaf Danielsson, Johannes
Simonsson och Johan Salomonsson;

att vid förrättningssammanträdet uppgifvits, att Gustaf Danielsson
och Johannes Simonsson skulle äga ena hälften af berörda rätt till
skogshygge samt Johan Salomonsson andra hälften däraf,

att kronan i målet instämt omförmälda tre personer men, sedan
vid första rättegångstillfället den 16 januari 1900 upplysts, att Gustaf
Danielsson af Johannes Simonsson inköpt dennes andel i skogen, afstått

från sin talan mot Simonsson; _

att egendomen Förarp, som af C. A. von Blessinghs sterbhusdelägare
år 1875 försålts till kronan, består af dels 1 mantal^ säteri
Förarp, dels ock ofvanberörda två skattehemman, hvartdera om Va för medladt

mantal; _ ...

att ofvan förstnämnda förrättning, hvarigenom Stenavallen i enlighet
med af intressenterna träffad förening mellan dem uppdelats och
omförmälda skattehemman tilldelats nu ifrågavarande område, verkställts
af extra ordinarie landtmätaren Abr. Bergius och fastställts den lo
mars 1788;

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

att enär, enligt livad i protokollet öfver sistnämnda förrättningantecknats,
allt mulbete i skogen ovillkorligt och ostridigt tillhörde de
i skogen belägna hemmanen, som alla tider ägt detsamma, landtmätaren
Frans Girola vid den storskiftesdelning af de till Horsnäs med flera
hemman samfälldt hörande utägor, hvilken förrättning jämväl fastställts
don 15 mars 1788, mellan vederbörande intressenter delat betesmarken
å Stenavallen; samt

att vid det laga skifte, som åren 1832 och 1833 af landtmätaren
J. Lindqvist verkställts å alla ägorna till hemmanen Skogsgård, Bredaslätt
och Horsnäs mellan skiftesdelägarne och vissa andra intressenter,
däribland ägare af Förarp dock icke nämnas, öfverenskommits, att hvarje
åbo, som enligt förr omförmäld a förening ägt rättighet till skogshygge
uti Stenavallen, finge begagna denna rättighet af sina skiften oförändrade,
likväl med det villkor att kärr och sidländ mark uppröjdes.

I förevarande ansökning hafva nu sökandena — med förmälan att
de genom Sunnerbo häradsrätts ofvanberörda utslag vore förlustiga
frukterna af det arbete och de penningmedel, deras förfäder och företrädare
å nämnda mark nedlagt, inbegripet den för området år 1849
erlagda köpesumman — vidare anfört, att Förarps Stenavall för statsverket
syntes vara al ett jämförelsevis ringa värde, i ty att området
låge skildt från Förarps kronopark genom sökandenas hemman, och
sökandena hade betesrätt därå och dessutom kunde påfordra uppröjning
af kärr och sidländ mark, som vore tjänlig till bete, allt på grund af
vederbörande häradsrätts den 15 mars 1788 meddelade fastställelse å
den af landtmätaren Girola å de sökandena numera tillhöriga jämte
andra hemman förrättade storskiftesdelning och det af J. Lindqvist
öfver samma hemman sedermera förrättade laga skifte; och hafva
sökandena med anledning häraf i underdånighet hemställt att få köpa
ofvannämnda Förarps Stenavall med därå växande skog till skäligt pris,
som med behörigt iakttagande af sökandenas betesrätt ej syntes kunna
blifva högre än 1,200 kronor.

Jägmästaren har i sitt öfver ansökningen afgifna underdåniga
yttrande anfört, att å sökanden Salomonssons del af Förarps Stenavall
— eller den del, hvarå han ägde betesrätt — Salomonssons företrädare
låtit göra en del odlingar, så att där nu funnes 4.0 7 hektar åker; att
Salomonsson af statsverket arrenderat denna inägojord för tiden från
den 14 mars 1901 tillsvidare, mot en årlig arrendeafgift af 75 kronor,
med skyldighet att hålla all hägnad omkring och å skiftet och utgöra
åliggande onera; att skiftet i (ifrigt vore i hufvudsak skogbeväxt, till

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

största delen med ung, till någon ringa del knappt medelålders barrskog;
att å sökanden Petterssons del af området för omkring 8 år
sedan borttagits det liufvudsakligaste af den afverkningsbara, helt unga
skogen; att afståndet mellan Förarps Stenavall, hvilken låge skild från
kronoparken Förarp genom Horsnäs in- och utägor, samt kronoparken
vore cirka 1,100 meter; att sökandena hade oomtvistlig betesrätt å
området utan någon som helst inskränkning, så att kronan icke kunde
bortarrendera å området befintlig inägojord till annan person än den,
som hade betesrätten, åtminstone ej utan dennes särskilda medgifvande,
då han äfven å inägojorden hade rätt till bete; att betesrättsägarne
vidare ägde att fordra uppröjning af kärr och sidländ mark,
som vore tjänlig till bete; samt att, med anledning af hvad sålunda
anförts, revir förvaltaren ansåge det ej alls vara någon fördel att bibehålla
Stenavallen i kronans ägo, hvarför han tillstyrkt områdets försäljning
till sökandena efter därå verkställd värdering.

Ofverjägmästaren har, med vitsordande af de utaf revirförvaltaren
lämnade uppgifter, för egen del förordat bifall till ansökningen under
hemställan att, ehuru den bjudna köpeskillingen syntes vara skälig, mark
och skog i vederbörlig ordning uppskattades och värderades, innan försäljning
skedde.

Domänstyrelsen har för sin del till en början meddelat, att styrelsen
— oafsedt det anbud å området, som förelåge — ansåge skäl tala för att
kronan under för handen varande förhållanden afhände sig ifrågavarande
område. Utom det att, med hänsyn till den ringa areal, samma område
omfattade, samt hvad upplyst blifvit rörande markens och växande
skogens beskaffenhet, området icke i och för sig syntes hvarken för det
närvarande kunna anses eller i framtiden varda för kronans och skogsväsendets
räkning af nämnvärd betydelse, kunde man nämligen hafva
anledning antaga, att genom ofvan omförmälda betesservitut — hvilket,
äfven om med detsamma icke, såsom af sökandena och skogsförvaltningen
ifrågasatts, kunde anses förenad någon jordägaren åliggande
röjnings- och utdikningsskyldighet, i allt fall måste betydligt nedsätta
värdet af den afkastning, området eljest borde lämna — samt, i anseende
till områdets belägenhet skildt från närmaste kronopark, vid
kronans förvaltning och disposition af området olägenheter skulle möta
och afsevärda inskränkningar vore att emotse.

Angående sökandenas framställning om rätt för dem att utan
auktion inköpa området fann domänstyrelsen, att afliandlingen af den
12 mars 1849 blifvit på det sätt affattad, att innehafvarne af området

48 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 80.

möjligen haft anledning antaga, att de besuttit detsamma med större
rätt än femtioårig nyttjanderätt, äfvensom att områdets nuvarande värde
icke ringa grad syntes vara grundadt å de diknings- och andra
odlings- samt byggnadsarbeten, som af områdesinnehafvarna under upplåtelsetiden
därå utförts, hvarför det syntes billigt, att, därest området
skulle försäljas, de, bvilka senast varit innehafvare af den på 1849 års
afhandling grundade rätt till samma område, tillerkändes företrädesrätt
att f inköpa detsamma, helst om dessa såsom hemmansägare i Horsnäs
tillika ägde betesrätt å området. Då emellertid af ofvan lämnade tablå
öfver områdets innehafvare framginge, att området senast innehafts af
Johan Salomonsson och Gustaf Danielsson med hälften hvardera, samt
sökanden Pettersson, som visserligen ägde del i Horsnäs och, enligt
hvad upplyst blifvit, betesrätt å ifrågavarande område, dock icke visat
sig böra framför Danielsson komma i åtanke vid områdets försäljning,
fann styrelsen Danielssons förklaring böra infordras. I anledning häraf
och då köpeskillingen för området enligt styrelsens mening borde
bestämmas efter verkställd saluvärdering samt då på grund af ofvan
angifna förhållanden det kunde ifrågasättas, huruvida vid försäljning
af området till dess senaste innehafvare i köpeskillingen borde inbegripas
värdet af de å området gjorda odlingar, anmodade domänstyrelsen
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län att dels
infordra förklaring af Gustaf Danielsson öfver ifrågavarande ansökning,
dels ock föranstalta därom, att saluvärdering blefve å området Förarps
Sten av all förrättad, med iakttagande att uppskattningen gjordes alternativt
med det högre värde, jorden på grund af verkställda dikningsoch
andra odlingsarbeten erhållit, och utan detta värde.

På grund häraf har Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande
till domänstyrelsen inkommit med ett af vederbörande revirförvaltare
afgifvet utlåtande rörande skogstillgången å området, instrument öfver
en af kronofogden i orten med nödigt biträde år 1905 verkställd saluvärdering
å samma område äfvensom särskilda yttranden i ärendet från
kronofogden och ofvanbemälde Danielsson samt eget utlåtande.

Af dessa sistberörda handlingar inhämtas:

att skogsområdet, som är beläget 0,7 mil från Ljungby köping
och på ett afstånd från Förarps kronopark af 1,100 meter, ligger i
gränsen mellan Horsnäs samt ägor till Ramskog, Tutarydstoip, Prästboda
och Sjöatorp;

att sökanden Salomonsson inköpt sin hemmansdel In mantal
Horsnäs Mellangård af sin fader Salomon Pettersson;

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

att V21 mantal Horsnäs Södergård, som ägas af sökanden Pettersson,
af denne inköpts från Peter Johan Carlsson, som åter förvärfvat,
dem genom köp från Carl Johan Svensson;

att Gustaf Danielssons och hans hustrus hemmansdelar om 7/24
mantal, som benämnas Horsnäs Herregård, icke till någon del beröras
af ifrågavarande skogsområde;

att skogsområdet redan år 1832 blifvit uppdeladt i tre skiften,
af hvilka två skiften tilldelats Horsnäs Mellangård och ett skifte Horsnäs
Södergård;

att sökandena Salomonsson och Pettersson för sina hemmansdelar
ostridigt äga betesrätt å ifrågavarande område;

att »det å Johannes Salomonssons ägor (Horsnäs Mellangård) belägna
område af Förarps Stenavall» omfattar en areal af 8 liektat,
däraf 4 hektar 7 ar odlad jord;

att »det å S. J. Petterssons ägor (Horsnäs Södergård) belägna
område af Förarps Stenavall» omfattar en areal af 10 hektar 35 ar;

att, efter besiktning å marken, värdet å de olika lotterna uppskattats
sålunda:

förstnämnda lott af skogsområdet, hvars icke odlade del är beväxt
med hufvudsakligast ungskog af tall och gran, till ... kronor 1,126: —

däraf för åkern................... kronor 800: —

„ „ öfriga området ... „ 235: —

„ „ skogen .................. „ 391: — 1,426: —

hvarifrån afgår värdet af betesrätten ........ 300: — ,, 1,126: —,

men uppskattades samma område utan värdet å de därå verkställda

odlingsarbetena till .................................................... kronor 571: ,

däraf för marken............... kronor 480: —

„ „ skogen............... „ 391:-— 871:—,

hvarifrån afgår värdet å betesrätten........ 300: — „ 571:—; samt

det »å S. J. Petterssons ägor — Södergårdens — belägna området af
Förarps Stenavall», beväxt med tall och granskog, till kronor 1,736:—,

däraf för marken............. kronor 621: —

„ „ skogen............... „ 1,415: — 2,036: —,

hvarifrån afgår värdet af betesrätten............ 300: — „ 1,736: —;

att ofvanbemälde Danielsson förklarat, att enär han förvärfvat den
på 1849 års afhandling grundade rätt till den del af Förarps Stenavall,
som vore belägen vid sökanden Petterssons hemmansdel, han ansåge,
att skäl förefunnes, att — därest skogstrakten i dess helhet skulle från
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 39 Höft. 7

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

Förarps kronopark afsöndras och försäljas med full äganderätt till såväl
skog som mark — lian berättigades att framför sökandena tillösa sig
skogstrakten, samt att lian vore villig att för densamma, med sökandena
bibehållen rätt för deras liemmansdelar i Horsnäs till bete å skogstrakten,
erlägga en köpeskilling af 2,500 kronor;

att kronofogden, med framhållande, att sökanden Pettersson, först
efter det tvisten om äganderätten till skogstrakten blifvit afgjord, inköpt
sin förenämnda hemmandel "‘/u mantal Horsnäs Södergård samt att
den vid Södergården belägna delen hade sitt hufvudsakliga värde i den
därå växande skogen, som ensam vore värd mer än sökandena bjudit för
hela skogstrakten, hemställt, att, därest beslut fattades att försälja skogstrakten,
den här ifrågavarande delen af denna måtte å offentlig auktion
försäljas, hvaremot kronofogden i fråga om den del af Förarps Stenavall,
som vore belägen vid sökanden Salomonssons ägor, eller Horsnäs Mellangård,
anfört, att, då Salomonsson och hans fader före honom förvärfvat
nämnda hemmansdel helt visst i den tro att till densamma hörde nu
ifrågavarande del, hvaraf ett ej obetydligt område uppodlats, det syntes
billigt, att Salomonsson finge tillstånd att mot en köpeskilling af 571
kronor inköpa denna lott, hvars hufvudsakliga värde läge i den uppodlade
jorden;

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalat den meningen att,
då skogsskiftet genom läge och betesservitut icke kunde med fördel af
staten skötas och vårdas, Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne sig
böra tillstyrka skogsskiftets försäljning i sådan ordning, att den vid
Mellangärdens ägor belägna del däraf hembjödes sökanden Salomonsson
till ett pris af 571 kronor, hvartill densamma, efter afdrag för värdet
af odling och betesrätt, uppskattats, men att den andra delen af skiftet
utbjödes till försäljning å offentlig auktion, bägge delarne i form af
lägenheter att från de respektive stamhemmanen afsöndras; samt

att Salomonsson i skriftlig förklaring med bifogande af säkerhet
tillkännagifvit sin önskan att för en köpeskilling af 571 kronor, att vid
tillträdet kontant gäldas, inköpa den del af Stenavallen, därå han såsom
hemmansägare i Horsnäs ägde betesrätt.

Domänstyrelsen har såsom sin mening uttalat, att det af Danielsson
afgifna köpeanbud å hela området Stenavallen icke syntes förtjäna
afseende. Visserligen hade Danielsson innehaft viss del af samma område
med den rätt 1849 års afhandling medfört. Detta förhållande
syntes dock styrelsen icke i detta fall böra tillmätas någon större betydelse.
Såsom vid uppskattningsförrättningen upplysts, hade ifrågavarande
område i långliga tider brukats i skilda delar. Men å den

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

del, som Danielsson besuttit, både emellertid hvarken af honom eller
af hans fångesman nedlagts några sådana kostnader eller sådant arbete,
att af hänsyn härtill skäl kunde anses förefinnas för att han ens
skulle berättigas att utom auktion inköpa samma del af området. På
grund häraf och då sökanden Pettersson, hvilken icke någonsin förvärf
vat annan rätt till området, än den betesrätt, som följde med
ägandet af hemmansdel i Horsnäs, enligt styrelsens förmenande saknade
giltiga skäl för sin framställning, syntes styrelsen lämpligt, att ifrågavarande
ägolott försåldes å auktion till den högstbjudande.

Vidkommande åter den af sökanden Salomonsson brukade del af
området hade styrelsen af utredningen i ärendet funnit bekräftadt, att
de af styrelsen angifna förutsättningar för att innehafvare af området
måtte tillerkännas företrädesrätt vid ägolotts försäljning i detta fall
vore för handen. Utom det att Salomonsson, hvilken förvärfva! den
2>å 1849 års afhandling grundade rätt till samma lott, och för närvarande
innehade lotten på arrende, tillika såsom hemmansägare i Horsnäs ägde
betesrätt å samma ägolott, hade Salomonsson och föregående innehafvare
af besittningsrätten till samma lott å densamma verkställt odlingar till
den omfattning, att genom det högre värde, jorden erhållit genom uppodlingarna,
markvärdet stigit mer än dubbelt. Under sådana förhållanden
funne sig styrelsen böra tillstyrka, att ifrågavarande del af området
måtte försäljas till Salomonsson. Och då kronan vid försäljningen icke
borde fordra betalning för det högre värde, sagda lott erhållit genom
de af Salomonsson och hans förfäder under deras rättmätiga besinningstid
af ägolotten därå gjorda odlingsarbeten, syntes det styrelsen, som
om köpeskillingen för samma lott borde, i enlighet med den verkställda
saluvärderingen, bestämmas till 571 kronor.

Rörande sättet för områdets skiljande från egendomen Förarp
har domänstyrelsen meddelat, att detsamma inginge i skatten till hemmanen
Förarp Norr- och Södergård, hvaremot säteriet Förarp icke däri
ägde del. Vid undersökning i generallandtmäterikontoret hade inhämtats,
att inägorna till egendomen Förarp visserligen blifvit vid enskifte, som
den 27 februari 1828 fastställts, skiftade mellan säteriet Förarp, som
bekommit ett skifte, samt skattehemmanen Förarp, som i tre skiften
tilldelats sammanlagdt omkring 60 tunnland, men att, om man undantoge
Stenavallen, utägorna fortfarande syntes ligga i samfällighet. Då
hinder för ägostyckning alltså syntes möta, borde ifrågavarande område
vid eventuell försäljning genom afsöndring afskiljas, dock hvarje lott
för sig, från skattehemmanen, hvilka tillika med säteriet, enligt den

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

officiella statistiken rörande skogsväsendet för år 1900, innehölle en
areal af 986 hektar 80 ar.

I anledning af förevarande underdåniga ansökning och på grund
af hvad domänstyrelsen ofvan anfört har styrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om dess medgifvande
till områdets försäljning.

Åberopande hvad i detta ärende förekommit, hemställer jag i
underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
att medgifva,

dels att ifrågavarande till skattehemmanen V2 mantal Förarp
Norregård och V* mantal Förarp Södergård i Tutaryds socken och
Sunnerbo härad af Kronobergs län hörande område, omfattande enligt
en den 15 mars 1788 fastställd delning mellan samtliga hemman i
Tutaryds socken af skogen Stenavallen 39 tunnland 15 kappland, men
enligt en år 1905 förrättad uppskattning af området ifråga utgörande 37
tunnland 5,7 kappland eller 18 hektar 35 ar, kalladt Förarps Stenavall,
må från sagda hemman afsöndras och i nedan angifna ordning försäljas,
nämligen den af hemmansägaren P. Johan Salomon sson brukade
del af området ifråga eller 8 hektar till denne mot en köpeskilling af
571 kronor, med tillträdesrätt för Salomonsson, så snart köpeskillingen
erlagts, samt återstoden af förevarande område under de i nådiga
brefvet den 29 maj 1874 stadgade villkor å offentlig auktion till den
högstbjudande, med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1907;

dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar inflyta,
må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga____till detta proto koll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protoeollo:

BeinJi. H. J. Budbeck.