Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
5
N:o 61.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition Ull Biksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse af 3 § ''? mom. i nådiga
förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti
1894; gifven Stockholms slott den 16 fehruari 1906.
Kungl. Maj:t, som genom nådig proposition den 2 innevarande
februari föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag
till lag angående villkorlig frigifning, vill, under åberopande af bifogade
utdrag af protokoll öfver finansärenden för denna dag, häimed
föreslå Riksdagen att, under förutsättning af bifall till omförmälda lagförslag,
antaga bilagda förslag till förordning om ändrad lydelse af 3 §
7 mom. i nådiga förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti
1894. 1 ,
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Enligt dess nådiga beslut:
GUSTAF.
Elof Biesért.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse af 3 § 7 mom. i nådiga förordningen
angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894.
Härigenom förordnas, att 3 § 7 mom. i förordningen angående
mantalsskrifning den 6 augusti 1894 skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Hen, som undergår frihetsstraff eller tvångsarbete, mantalsskrifves
inom det distrikt, i hvars mantalslängd han senast varit uppförd, så
vida icke under straff- eller tvångsarbetstiden sådana förhållanden inträffat,
att han på grund däraf bort, därest han vistats på fri fot,
annorstädes mantalsskrifvas. År fånge i enlighet med särskild lag
villkorligt frigifven, skall under tiden i fråga om mantalsskrifning så
anses, som vore han fortfarande intagen i straffanstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1907.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
7
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
februari 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena rl RÖLLE,
Statsråden Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Biésert anförde i underdånighet
:
Sedan Eders Kungl. Maj:t den 25 maj 1900 uppdragit åt en
kommitté, bland annat, att upprätta förslag om villkorlig frigifning,
har af kommittén den 17 maj 1902 afgifvits, jämte förslag till lag angående
villkorlig frigifning, ett af innehållet i berörda lagförslag föranledt
förslag till förordning om ändrad lydelse af 3 § 7 mom. i förordningen
angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894.
I nämnda författningsrum är föreskrifvet, att kronoarbetskarl
och fånge skall mantalsskrifvas inom det distrikt, i hvars mantalslängd
han senast varit uppförd, såvida icke under arbets- eller fängelse
-
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
tiden sådana förhållanden inträffat, att han på grund däraf bort, därest
han vistats på fri fot, annorstädes mantalsskrifvas.
Kommitténs ofvannämnda ändringsförslag afsåg sådant tillägg till
sagda moment, att fånge, som vore i enlighet med ofvannämnda af
kommittén föreslagna lag villkorligt frigifven, skulle under tiden i fråga
om mantalsskrifning så anses, som vore han fortfarande intagen i
straffanstalten.
Till motivering af detta förslag anförde kommittén följande.
Då fånge i enlighet med lagen angående villkorlig frigifning
lösgåfves på prof, vore antagligt, att han, där det lämpligen kunde ske,
komme att få sig anvisad såsom vistelseort den kommun, där han före intagningen
i fängelset senast mantalsskrifvits och hvarest han under fängelsetiden
på grund af gällande mantalsskrifningsförordning i vanliga fall alltjämt
vore eller borde vara mantalsskrifven. Det kunde dock inträffa, att
annan vistelseort anvisades honom, men i sådant fall syntes icke däraf
böra föranledas ombyte af mantalsskrifningsort. Fattigvårdsutgifter
under efterföljande tid skulle möjligen genom dylikt ombyte ådragas
den kommun, inom hvilken den frigifne efter anvisning finge sin bostad,
och utsikten till sålunda ökad fattigvårdstunga skulle i många fall inom
kommunen alstra afvoghet mot den frigifne, hvarigenom hans ställning
försvårades. Jämväl för skyddsföreningar och enskilde, som vore hugade
att stödja den frigifne och bereda honom lämpligt arbete, ökades svårigheten
att skaffa honom anställning å ort, där förhållandena eljest
syntes lämpliga. Med afseende å dessa omständigheter syntes det
ändamålsenligt, att förenämnda stadgande i mantalsskrifningsförordningen
erhölle den förändrade lydelse, som kommittén föreslagit.
Såväl Eders Kungl. Maj:ts samtlige befallningshafvande som
Eders Kungl. Maj:ts och rikets kammarrätt hafva i infordrade underdåniga
utlåtanden öfver kommitténs ifrågavarande förslag förklarat sig
icke hafva något att däremot erinra.
Genom nådig proposition den 2 innevarande februari har Eders
Kung]. Majd, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit Riksdagen att
antaga, bland annat, förslag till lag angående villkorlig frigifning.
Enligt detta förslag är för fånge, som villkorligt frigifves, stadgad
viss pröfvotid, utgörande så lång tid, som vid frigifningen återstår af
straffet, men i hvarje fall minst ett år. Under denna pröfvotid är den
frigifne underkastad särskild tillsyn och i regel pliktig att vistas å
honom vid frigifningen anvisad vistelseort, utom hvilken han ej utan
särskildt medgifvande äger uppehålla sig.
9
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
Med hänsyn härtill och på de af kommittén anförda skål anser
i a o'' att, under förutsättning att berörda lagförslag varder upphö] dt till
lag-, i gällande mantalsskrifningsförordning af den 6 augusti 1894
bör inrymmas en bestämmelse därom, att villkorligt frigifven fånge
skall under den tid, detta förhållande varar, i fråga om mantalsskrifning
så anses, som vore han fortfarande intagen i straffanstalten, km
sådan bestämmelse kan, på sätt kommittén föreslagit, lämpligen inforas
såsom ett tillägg till 3 § 7 mom. i nämnda förordning.
I sammanhang härmed torde, enär kronoarbetskåren numera upphört
att finnas, men den i omförmälda moment i fråga om kronoarbetskarl
stadgade regel bör gälla och väl äfven redan nu tillämpas beträffande
den, som undergår tvångsarbete, momentet böra i någon mån omredigeras.
Då förevarande stadgande tillhör de delar af mantalsskrifningsförordningen,
som ligga till grund för utgörande af allmänna utskylder,
lärer den ifrågasatta ändringen däraf tarfva Riksdagens godkännande.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enli
o-het med det af honom afgifna yttrande affattadt förslag till förordning
om ändrad lydelse af 3 § 7 mom. i gällande mantalsknfnmgsfor ordning,
hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t matte föreslå Riksdagen
att, under förutsättning af bifall till omförmälda förslag till lag angående
villkorlig frigifning, antaga berörda förslag till ändring i mantalsskntningsförordningen.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle nådig proposition till Riksdagen afl åt as af
den lydelse, bilagan litt----vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Karl Skogman.
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft.
2