Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
1
N:o 51.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående lönereglering
för lärare vid folkskolor m. m.; gifven Stockholms
slott den 13 januari 1906.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
dels medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena
för de i § 1 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid
folkskolor och småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärarna, att för ordinarie
lärare bestämmes en begynnelselön af minst niohundra kronor, och
att storleken af hvart och ett af de tre ålderstilläggen bestämmes till
etthundrafemtio kronor för manlig lärare och etthundra kronor för kvinnlig;
dels besluta, att i de fall, då bidrag af statsmedel utgår till aflönande
af tjänstledig lärares vikarie, den tjänstledige läraren skall vara skyldig
att af sin lön till vikariens aflöning afstå ett belopp, motsvarande en
fjärdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, äfven om nämnda aflöning
framdeles kommer att höjas;
dels besluta, att lärare, som ingår på den nya löneregleringen, eller
som förordnas, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall vara skyldig
ej mindre att, så snart han uppnått sextio års ålder och i vederbörlig
ordning förklarats berättigad till hel pension, afgå från tjänsten, vederbörande
skolstyrelse dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och
så länge den pensionsberättigades fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig
för folkskolan, än äfven att såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen
erlägga eu årlig afgift, motsvarande två och en half procent
af den lön, för hvilken skoldistriktet med afseende å hans pensioneringvunnit
delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning;
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. ''21 Raft. (N:o 51.)
1
2
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition JS;o 51.
dels medgifva, att, med ändring af nu gällande grunder i fråga om
statsbidrag till aflönande af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva
gällande:
1. Till aflönande af hvarje ordinarie lärare vid folkskola, som i årlig
lön åtnjuter, utom husrum och vedbrand eller ersättning därför, minst
niohundra kronor, samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen
lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning
därför, minst sexhundra kronor, äger skoldistrikt, därest läraren
årligen meddelar undervisning i skolan under minst åtta månader eller
34Ya veckor af året eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på
grund af särskilda förhållanden kan medgifva, att af statsmedel bekomma
ett årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren, förutom
husrum och vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter, hvilket bidrag dock
ej, utom i här nedan angifna fall, må öfverstiga sexhundra kronor.
Öfver gång sst ad gande. Då å innehafvande tjänst före den 1 januari
1901 anställd ordinarie lärare erhåller, förutom husrum och vedbrand,
minst åttahundra kronor samt därtill kofoder in natura enligt äldre bestämmelser
eller till mer än etthundra kronor uppgående ersättning därför,
äger skoldistrikt jämväl, därest läraren årligen meddelar undervisning
i skolan under minst åtta månader eller 34Y2 veckor af året eller
under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden
kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af sexhundra
kronor.
2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna egenskap oförvitligt
tjänstgjort under så lång tid, att den årliga lönen för sagda undervisning
skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning
därför, minst ettusen femtio kronor till manlig lärare och minst
ettusen kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag
i förra fallet med sjuhundrafemtio kronor och i senare fallet med
sjuhundra kronor.
3. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola såsom ordinarie ytterligare
så länge, att den årliga lönen för samma undervisning af sådan
anledning skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna
eller ersättning därför, minst ettusen tvåhundra kronor till manlig lärare
och minst ettusen etthundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att
årligen erhålla statsbidrag i förra fallet med niohundra kronor och i senare
fallet med åttahundra kronor.
4. Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt tjänstgjort såsom
ordinarie så länge, att den årliga lönen för ofvannämnda undervisning
skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersätt
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
ning därför, minst ettusen trehundrafemtio kronor till manlig lärare och
minst ettusen tvåhundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen
erhålla statsbidrag i förra fallet med ettusen femtio kronor och i senare
fallet med niohundra kronor;
dels öka det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med
2.150.000 kronor, eller från dess nuvarande belopp, 6,350,000 kronor, till
8.500.000 kronor;
dels ock öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget
»Bidrag till folkskollärares pensionering», nu 622,873 kronor, med
49,993 kronor till 672,866 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
Fridtjuv Berg.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
SlDNEE,
Hellnek,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
l:o.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde:
Lönereglering »Uti underdånig skrifvelse den 1 mars 1905 har centralstyrelsen för
vid folkskolor^evlSes allmänna folkskollärarförening gjort framställning om vidtagande
in. m. af åtgärder för höjande af folkskollärarnas aflöning.
I anledning af denna framställning hafva underdåniga yttranden afgifvits
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län, domkapitlen,
öfverstyrelsen för Stockholms städs folkskolor äfvensom statens
folkskoleinspektörer, hvarjämte direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
inkommit med infordradt underdånigt utlåtande.
Jag anhåller nu att få för Eders Kungl. Maj:t anmäla denna
för en stor tjänstemannakår och för hela vårt folkskoleväsen synnerligen
5
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
viktiga fråga. Det torde härvid vara lämpligt att först i största korthet
erinra om de förändringar, som den ordinarie folkskollärarpersonalens aflöningsförmåner
undergått de senaste tjugu åren.
Vid 1885 års Riksdag bestämdes den lagstadgade aflöningen för ordinarie^0™* gäiianfolkskollärare
till, förutom bostad, bränsle och kofoder eller ersättning därför demei!e™
äfvensom ett jordland till brukning af rotfrukter, lön af 600 kronor, hvarjämte,
för att förmå skoldistrikten att frivilligt bevilja läraren ett tillägg å lönen
af 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring, skoldistrikt förklarades
berättigad! att såsom statsbidrag uppbära två tredjedelar jämväl af sålunda
utbetaldt ålderstillägg. 1891 års Riksdag gjorde detta ålderstillägg obligatoriskt
genom att besluta, att ordinarie lärare, som i denna egenskap oförvitligt
tjänstgjort under fem år, skulle i lön erhålla, förutom förut bestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, minst 700 kronor. Genom beslut
af 1898 års Riksdag tillkom ett andra ålderstillägg, likaledes å 100 kronor,
efter tio års oförvitlig tjänstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret
närmast efter det, hvarunder läraren såsom ordinarie tillträdt folkskollärarbefattning.
1900 års Riksdag borttog rätten till kofoder och höjde
i stället begynnelselönen med 100 kronor, eller till 700 kronor. Samtidigt
fastställdes ett tredje ålderstillägg å 100 kronor, att utgå från och med
början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det femtonde ordinarie
tjänståret gått till ända. Sistnämnda Riksdags beslut utfärdades genom
nådiga kungörelsen den 1 juni 1900 angående aflöning åt lärare vid
folkskolor och småskolor och innehållas i § 1 mom. 1, 2 och 3 med tillhörande
öfvergångsstadganden.
Dessa bestämmelser, som sedermera icke undergått annan förändring,Nu smilande
än att inom. 2 och 3 genom nådig kungörelse den 13 juni 1902 nedflyt- meker.
tats till mom. 3 och 4, äro af följande lydelse:
»§ 1.
»1. Ordinarie lärare, som, efter undergången godkänd afgångsexamen
från folkskollärarseminarium, blifvit i föreskrifven ordning anställd vid
folkskola, skall i årlig lön för undervisning under åtta månader eller 34 V2
veckor eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda
förhållanden kan medgifva, åtnjuta minst 700 kronor samt tre ålderstillägg
å 100 kronor hvardera, det första efter fem, det andra efter tio och det
tredje efter femton års oförvitlig tjänstgöring, att utgå från och med
början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det femte, tionde eller
femtonde ordinarie tjänståret gått till ända.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
»Öfvergångsstadgande. Den, som före den 1 januari 1899 blifvit såsom
ordinarie lärare vid folkskola anställd, skall, därest han i denna egenskap oförvitligt
tjänstgjort under fem år, för åtta månaders undervisning i lön erhålla
minst 800 kronor. Sådan lärare skall från och med kalenderåret närmast
efter det, då han uppnår tio ordinarie tjänstår, för nyss angifna
undervisning bekomma ett ålderstillägg af 100 kronor samt från och
med kalenderåret närmast efter det, då han uppnår femton ordinarie
tjänstår, för samma undervisning bekomma ett ytterligare ålderstillägg af
100 kronor.
»3. Sådan lärare, som i mom. 1 omförmäles, skall ock af skoldistriktet
förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför.
»Öfvergångsstadgande. Ordinarie lärare, hvilken varit å innehafvande
tjänst anställd före den 1 januari 1901 och erhåller kofoder in natura
eller ersättning därför till högre belopp än 100 kronor för år, må
vara berättigad att vid sålunda hittills åtnjuten förmån bibehållas, hvad
ersättningen vidkommer dock ej längre än hvartill beslutet eller öfverenskommelsen
föranleder; skolande, där i enlighet härmed kofoder in natura
eller kofodersersättning utgår, denna förmån anses motsvara 100 kronor
af den i mom. 1 och i öfvergångsstadgandet vid samma mom. fastställda
minimilön.
»4. Dessutom bör, såvidt sig göra låter, åt läraren till brukning för
eget behof af jordfrukter upplåtas ett lämpligt jordland; och skall detta
noga afskiljas från skolträdgården.»
Angående statsbidrag för aflönande af ifrågavarande lärarpersonal innehåller
§ 1 af Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående statsbidrag
till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900:
»1. Till aflönande af hvarje ordinarie lärare vid folkskola, som i årlig
lön åtnjuter, utom husrum och vedbrand eller ersättning därför, minst
700 kronor, samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen lärare,
som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning
därför, minst 600 kronor, äger skoldistrikt, därest läraren årligen meddelar
undervisning i skolan under minst åtta månader eller 3 4 Va veckor
af året eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda
förhållanden kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag,
motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren, förutom husrum och
vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter, hvilket bidrag dock ej, utom i
här nedan angifna fall, må öfverstiga 466 kronor 67 öre.
»Öfvergångsstadgande. Då å innehafvande tjänst före den 1 januari
1901 anställd ordinarie lärare erhåller, förutom husrum och vedbrand,
minst 600 kronor samt därtill kofoder in natura enligt äldre bestäm
-
7
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 51.
melser eller till mera än 100 kronor uppgående ersättning därför, äger
skoldistrikt jämväl, därest läraren årligen meddelar undervisning i
skolan under minst åtta månader eller 34l/2 veckor af året eller under
den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden
kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af 466 kronor
67 öre.
»2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna egenskap oförvitligt
tjänstgjort under så lång tid, att den årliga lönen till honom skall utgå
för sagda undervisning med minst 800 kronor jämte de i lag bestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistrikt att årligen erhålla
statsbidrag med 533 kronor 33 öre.
»3. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola som ordinarie ytterligare
så länge, att den årliga lönen till honom af sådan anledning skall
utgå för samma undervisning med minst 900 kronor jämte de i lag bestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistrikt att årligen
erhålla statsbidrag med 600 kronor.
»4. Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt tjänstgjort såsom
ordinarie så länge, att den årliga lönen till honom skall utgå för ofvannämnda
undervisning med minst 1,000 kronor jämte de i lag bestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistrikt att årligen erhålla
statsbidrag med 666 kronor 67 öre.»
Efter denna redogörelse för nu gällande bestämmelser återkommer
jag till centralstyrelsens ifrågavarande framställning, hvilken jämte däri
omförmälda två bilagor är af följande lydelse;
»Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening vågar
härmed å föreningens vägnar i underdånighet vända sig till Eders Kungl.
Maj:t i en för folkskolan och dess lärarkår viktig angelägenhet.
Sveriges allmänna folkskollärarförening, som vid 1904 års slut räknade
9,611 medlemmar, fördelade i 261 kretsar i rikets samtliga län, har under
de senaste åren haft anledning att på sitt program upptaga frågan om
en förbättring i folkskollärarkårens löner.
På grund af förslag, väckta i tre särskilda kretsföreningar, behandlades
frågan vid föreningens sjunde ombudsmöte, som hölls i Stockholm
sommaren 1903. Vid detta ombudsmöte blef ärendet föremål för en ingående
pröfning.
Fullständig enighet rådde därom, att en allmän löneförbättring för
folkskollärarkåren vore i hög grad behöflig.
Beträffande lönens storlek ansågo ett par talare, att skillnad borde
göras mellan lärare och lärarinnor. Häremot invändes - emellertid, att
Centralstyrelsens
framställning.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
frågan gällde endast den lagstadgade minimilönen, hvilken helt säkert ej
komme att bestämmas så hög, att den kunde medgifva någon prutning
för vare sig den ena eller andra kategorien, hvarjämte betonades, att, om
en skillnad gjordes, detta skulle kunna hafva till följd, att skoldistrikten
läte sparsamhetssynpunkten blifva den hufvudsakligen bestämmande, då
det gällde att afgöra, huruvida en plats skulle besättas med manlig eller
kvinnlig lärarkraft, hvilket naturligtvis ingalunda vore i skolundervisningens
intresse.
Mötet beslöt ock uttala, att ingen skillnad mellan lärares och lärarinnas
lagstadgade minimilön borde göras, samt att grundlönen borde
höjas från 700 till 900 kronor.
I fråga om ålderstilläggen ansåg mötet, att dessa borde som hittills
vara tre, men höjas från 100 till 200 kronor hvardera. För vinnande
af lindring i kommunernas utgifter och jämnare fördelning i skattebördorna
borde ålderstilläggen utgå helt och hållet af statsmedel.
Med hänsyn till frågans ingripande betydelse både för folkskolan och
för den enskilde läraren ansåg sig centralstyrelsen böra sätta föreningens
samtliga medlemmar i tillfälle att uttala sig. I följd häraf utsändes
ärendet under år 1904 till kretsarnas behandling. Centralstyrelsen anhöll
därvid om kretsarnas svar på följande frågor:
1. Anses tiden vara inne för en framställning till statsmakterna om
ny lönereglering för folkskolans lärarpersonal?
2. Hvilken lagstadgad minimilön utom bostad och bränsle bör i
sådant fall lämpligen begäras:
a) grundlön?
b) ålderstilläggens antal och storlek?
3. Till hvilket årligt belopp kunna inom kretsens område folkskollärarens
bostad och bränsle uppskattas?
4. Huru stora äro inom kretsens område i allmänhet lefnadsomkostnaderna
utom till bostad och bränsle för en folkskollärarfamilj om fem
personer:
a) på landsbygden?
b) i stad (eller med stad jämförligt samhälle)?
o. Till huru stort belopp uppgå i allmänhet inom kretsens område
en lärares öfriga nödvändiga utgifter (ränta och amortering å studieskuld,
skatter, lifförsäkring, bokinköp m. in.)?
6. Till hvilket belopp kan inom kretsens område den årliga inkomsten
i medeltal värderas (bostad och bränsle, där sådana förmåner
förekomma, inberäknade):
a) för manliga jordbruksarbetare (i stad s. k. grofarbetare)?
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AT:o 51.
b) för manliga yrkesarbetare?
c) för bokhållare, arbetsförmän och med dem jämförliga personer, anställda
i handel, yrken och näringar?
d) för personer, hvilka med hänsyn till utbildning kunna anses ungefärligen
likställda med folkskollärare? (Deras titlar augifvas.)
e)
f)
O. S. V,
7. B
ärendet?
(Här angifvas andra grupper af personer, som inom kretsområdet
äro mera allmänt representerade och hvilka kretsen anser
böra upptagas.)
vilka andra uttalanden vill kretsen göra i det föreliggande
Enligt de inkomna protokollsutdragen har ärendet behandlats af 244
röstberättigade kretsföreningar.
Det rent statistiska material, som sålunda inkommit och som omfattat
frågorna 3—6, har bearbetats af en statistisk fackman, och redogöres härför
i bilagan litt. A.
För svaren å frågorna 1, 2 och 7 lämnas här följande sammandrag:
1. Samtliga 244 kretsar hafva ansett tiden vara inne för en framställning
till statsmakterna om en ny lönereglering för folkskolans lärarpersonal.
2. Angående den lagstadgade minimilön förutom bostad och bränsle,
som lämpligen borde begäras, hafva meningarna varit något delade.
Hvad först beträffar grundlönens storlek har blott 1 krets ansett, att
denna borde bestämmas till 800 kronor, 170 kretsar hafva önskat den
bestämd till 900 kronor, 61 till 1,000 kronor, 11 till 1,200 kronor, och
1 krets har inskränkt sig till att önska grundlönens höjande utan att
nämna något särskildt belopp.
I fråga om ålderstilläggens antal har 1 krets uttalat sig för två, 235
kretsar för tre och 6 kretsar för fyra ålderstillägg, hvarjämte 1 krets
önskat tre ålderstillägg för lärare och två för lärarinnor.
Samtliga kretsar, som därom yttrat sig (76), hafva ansett, att de särskilda
ålderstilläggen borde erhållas efter tidsperioder af 5 år; dock anser
en kretsförening, att första och andra ålderstilläggen böra erhållas efter
resp. 3 och 6 år.
I afseende på ålderstilläggens storlek har 1 krets föreslagit, att hvarje
ålderstillägg måtte bestämmas till 100 kronor, 224 kretsar föreslå 200
kronor och 1 krets 250 kronor. Dessutom hafva 17 kretsar uttalat sig
för olika stora ålderstillägg för lärare och lärarinnor samt därvid föreslagit,
att de olika ålderstilläggen måtte utgå med 200 kronor för lärare
Bill. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 2
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
och 100 kronor för lärarinna. Slutligen har en kretsförening uttalat sig
för en höjning af ålderstilläggens såväl antal som storlek utan angifvande
af visst belopp.
Sammanställas önskemålen rörande grundlönen samt ålderstilläggen i
afseende på deras storlek och antal, finner man följande belopp föreslagna
såsom slutlön:
a) lika för lärare och lärarinnor:
1,200 kronor af 1 krets, 1,400 kronor af 1, 1,500 kronor af 155,
1,600 kronor af 52, 1,700 kronor af 2, 1,750 kronor af 1 och 1,800 kronor
af 13 kretsar;
b) olika för lärare och lärarinnor:
1,500 kronor för lärare och 1,200 kronor för lärarinna af 12 kretsföreningar,
1,600 kronor för lärare och 1,300 kronor för lärarinna af 5
samt 1,800 kronor för lärare och 1,600 kronor för lärarinna af 1 kretsförening.
Förhållandet mellan grundlön, ålderstillägg och slutlön, sådana dessa
föreslagits af kretsarna, framgår af följande tabell:
Antal |
Grundlön |
Ålderstillägg |
Slutlön kronor. |
|
kretsar |
kr. |
Antal |
Storlek kr. |
|
1 |
900 |
3 |
100 |
1,200 |
1 |
800 |
3 |
200 |
1,400 |
155 |
900 |
3 |
200 |
1,500 |
51 |
1,000 |
3 |
200 |
j 1,600 |
1 |
1,200 |
2 |
200 |
|
2 |
900 |
4 |
200 |
1,700 |
1 |
1,000 |
3 |
250 |
1,750 |
4 |
1,000 |
4 |
200 |
1,800 |
9 |
1,200 |
3 |
200 |
|
12 |
900 |
q |
j 200 |
1,500 (lärare) |
| 100 |
1,200 (lärarinna) |
|||
rt |
1,000 |
q |
200 |
1,600 (lärare) |
| 100 |
1,300 (lärarinna) |
|||
1 |
1,200 |
1 3 |
200 |
1,800 (lärare) |
1 2 |
200 |
1,600 (lärarinna) |
Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
11
7. Bland öfriga uttalanden, som kretsföreningarna gjort i det föreliggande
ärendet, märkes i första rummet det af 92 kretsar uttalade önskemålet,
att de föreslagna ålderstilläggen måtte helt och hållet utgå af statsmedel.
Ett mindre antal kretsar (13) hafva ansett, att staten hör bestrida
lärarpersonalens hela kontanta aflöning.
Några kretsföreningar anse lämpligt, att högre lön tillerkännes lärare
vid flyttande skolor, och en krets har* uttalat, att lönen för folkskolans
lärare i stad bör sättas till minst hälften af det lönebelopp, som utgår till
seminarie- och läroverkslärare.
En krets har uttalat önskvärdheten af, att bestämmelserna rörande
lärares hostad och bränsle göras tydligare och bestämdare, och en annan
krets anser, att planteringsjord eller ersättning härför hör ingå i de lagstadgade
löneförmånerna.
Ett stort antal kretsföreningar hafva uti särskilda uttalanden närmare
motiverat nödvändigheten af en snar och genomgripande löneförbättring
för folkskolans lärarpersonal. En kort sammanfattning af dessa uttalanden
meddelas här.
Från flera håll anföres, att folkskollärarnas minimilön aldrig varit
tillräcklig att bereda anständig bärgning åt en medelstor lärarfamilj, samt
att denna lön till följd af lefnadskostnadernas högst betydliga stegring
numera knappast gör det möjligt för läraren att genom ytterlig sparsamhet
och försakelse draga sig fram utan ökad skuldsättning. En naturlig verkan
häraf är den, att bland folkskollärarna mångenstädes råder ett svårt
ekonomiskt betryck.
Åtskilliga lärarföreningar framhålla, att folkskollärarnas utbildningför
sitt kall nu kräfver större ekonomiska uppoffringar än förr, dels
emedan seminariernas inträdesfordringar faktiskt blifvit höjda, och dels
emedan utgifterna för vistandet vid seminarierna på grund af de ökade
lefnadskostnaderna äro väsentligt större än förr. Men den fördyrade utbildningen
förorsakar i de flesta fall, att den skuldbörda, som läraren
under sin tjänstetid har att förränta och om möjligt amortera, uppslukar
en ej ringa del af den knappa lönen.
Med åberopande af de i flera hänseenden stegrade kraf, som i vår tid
med rätta ställas på läraren och hans verksamhet, hafva flera föreningar
kraftigt betonat vikten och behofvet af ökad fortbildning för den redan
i tjänst inträdde läraren men på samma gång nödgats beklaga, att alltför
många lärare till följd af bristande ekonomiska resurser se sig ur stånd
12
Kung1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.
att begagna de tillfällen till fortsatta studier, som eljest nu i långt större
utsträckning än förr stå dem till buds.
Under uttryckande af synnerlig ledsnad anföres af ett stort antal
lärarföreningar, att, ehuru folkskollärarkallet numera så helt lägger beslag
på sin utöfvares arbetskraft, att just ingenting af densamma återstår för
sysselsättningar af främmande art, många lärare dock till följd af lönens
otillräcklighet nödgas att för sitt och familjens uppehälle förskaffa sig
hvarjehanda extra arbeten och bisysslor, hvilken omständighet naturligtvis
verkar i hög grad hämmande på skolarbetet. Från åtskilliga orter uppgifves
emellertid, att tillfällen till nämnvärda biförtjänster alldeles saknas.
Folkskollärarna i landets skilda delar hafva gifvetvis icke kunnat
förbise, att inkomsterna för arbetare och löntagare af olika slag under de
senaste 20 åren blifvit i väsentlig mån ökade. Nu senast hafva lärarna
vid statens allmänna läroverk kommit i åtnjutande af en välbehöflig och
ingalunda obetydlig löneförbättring. Under samma tid har däremot den
ordinarie folkskollärare tillförsäkrade minimilönen ej undergått annan
nämnvärd förändring, än att tre ålderstillägg å 100 kronor blifvit fastställda
att utgå efter fem, tio och femton års tjänstgöring, en löneförhöjning,
hvilken uppenbarligen icke i rimlig mån motsvarar vare sig lefnadskostnadernas
alltjämt fortgående stegring eller de förbättringar i afseende
på lönevillkoren, som kommit andra löntagare till del. En följd häraf
har blifvit, att folkskollärarnas aflöning numera ansenligt understiger samtliga
andra med dem i afseende på utbildning jämförliga löntagares, ja,
å flera ställen icke ens uppgår till belopp, motsvarande den aflöning, som
åtnjutes af personer med betydligt ringare utbildning. Något skäl till
en sådan missproportion förefinnes emellertid icke. Billigheten synes därför
kräfva, att en ändring härutinnan snarast möjligt sker, och att en af tidsomständigheterna
och behofvet påkallad löneförbättring således kommer
folkskolans lärare till del.
Äfven omtanken om skolan och dess verksamhet bjuder med nödvändighet,
såsom ock af åtskilliga föreningar påpekats, att en löneförbättring
med det snaraste åvägabringas. Lärarens arbete är redan i sig själft
af synnei-ligt ansträngande och nervslitande natur, och, om därtill kommer
ett oaflåtligt bekymmer och en ständig oro för familjens uppehälle, kan
arbetet icke utföras såsom det bör, hvarjämte lärarens krafter, energi och
intresse i förtid alldeles förslitas.
Såsom ett ytterligare skäl för höjning af den lagstadgade minimilönen
har af ej få föreningar åberopats den omständigheten, att ett stort
antal städer och äfven några enstaka skoldistrikt å landsbygden under de
senare åren funnit sig böra genom afsevärda löneförhöjningar bereda
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
13
lärarna eu förbättrad ekonomisk ställning. I sammanhang'' härmed har
af några föreningar anförts, att lefnadskostnaderna på vissa ställen å
landsbygden uppgå till samma belopp som i städerna, och att därför en
löneförhöjning äfven på landsbygden är i hög grad af behofvet påkallad.
Då det emellertid icke kan förutsättas, att flertalet skoldistrikt själfva
skulle se sig i stånd att utan ökad hjälp från statens sida bereda lärarna
gynnsammare lönevillkor, anses det, att en höjning af statsbidraget är
alldeles oundgängligt för genomförandet af en löneförbättring, som sträcker
sig till alla distrikt. Af samma skäl är det ock, som ett mycket stort
antal lärarföreningar uttalat det önskemålet, att ålderstilläggen helt och
hållet borde utgå af statsmedel.
Några föreningar hafva såsom ytterligare skäl för en löneförbättring
anfört, att folkskollärarlönerna i flera andra länder äro betydligt större
än i Sverige.
Flera föreningar hafva framhållit, att den lärarbrist, som numera
onekligen gifver sig tillkänna å platser med minimilön, i synnerhet där
förhållandena i öfrig! äro ogynnsamma, väsentligen har sin grund just i
aflöningsförmånernas otillräcklighet och därför icke kan undanröjas på
annat sätt än genom aflöningens höjande. I samband härmed har ock
anförts, att under senare tiden den industriella utvecklingen och dylika
förhållanden hafva på andra områden beredt tillfällen till en i ekonomiskt
afseende långt bättre utkomst, än hvad folkskollärarkallet skänker, och
att man just därigenom — för så vidt ej folkskollärarlönerna i erforderlig
grad höjas — löper fara, att de bättre krafterna undandragas folkskolan,
hvars lärarkår till följd däraf samt till påtaglig skada för folkskolan och
därmed för hela vårt folk komrne att rekryteras med för det kräfvande
kallet undermåliga personer.
Af de från lärarföreningarna till centralstyrelsen inkomna protokollsutdragen
framgår uppenbarligen, att folkskolans lärare landet rundt hafva
genom långvarig erfarenhet blifvit fast öfvertygade därom, att en betydlig
förbättring af deras löneförmåner är af det mest trängande behof påkalladt.
De hysa ock den lifliga önskan och förhoppning, att nämnda fråga snarast
möjligt måtte vinna en lösning, så att folkskollärarna komrne i den ställning,
att de kunde mera odeladt ägna tid och krafter åt skötandet af sitt
viktiga kall och ej behöfde genom ekonomiskt betryck nedtyngas eller för
sitt förvärf hänvisas till andra, med folkskolan olikartade verksamhetsområden.
14
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.
Hvad sålunda blifvit af kretsföreningarna anfördt synes centralstyrelsen
tala för nödvändigheten af en snar förbättring i folkskollärarkårens lönevillkor.
Såsom särskild! anmärkningsvärdt torde förtjäna framhållas, att en
så lång tidrymd som tjugu år förflutit, sedan grundlönen fastställdes till
sitt nuvarande belopp. Det var nämligen vid 1885 års Riksdag, som densamma
höjdes från 500 till 600 kronor. Sedan dess har på grund af
beslut vid 1900 års Riksdag kofodersförmånen borttagits och i stället
grundlönen blifvit fastställd till 700 kronor. Men detta beslut, som egentligen
ej var förestafvadt af någon önskan att förbättra folkskollärarnas
villkor, innebar ingen höjning i minimilönen, utan utgjorde tillökningen
endast en ersättning för lärare förut tillerkänd naturaförmån, eu ersättning,
hvilken i de fall, då kofodret tidigare utgått in natura, i regeln icke motsvarat
förmånens fulla värde.
Under tjugu år har sålunda grundlönen stått vid samma belopp. Men
under dessa tjugu år hafva lefnadskostnaderna högst väsentligt stigit och i
följd däraf lönerna på alla andra områden ansenligt förbättrats. Af det
från kretsföreningarna ingångna statistiska materialet, hvars riktighet bestyrkes
af hvad man från andra håll inhämtat, framgår, att årsinkomsterna
för manliga jordbruksarbetare å landsbygden numera kunna i medeltal
beräknas till 710 kronor och för manliga s. k. grofarbetare i städerna till
762 kronor samt för vanliga yrkesarbetare till 1,108 kronor och för bokhållare,
arbetsförmän o. d. till 1,685 kronor.
Folkskollärarna äro således med afseende å sina ekonomiska villkor
afgjordt sämre lottade än sistnämnda kategori af lägre tjänstemän, ehuru
de fordringar i fråga om studier och utbildning, hvilka på dem ställas,
äro och för sakens skull äfven måste vara ojämförligt högre.
Då frågan om en lönereglering för läroverkslärarna under de senaste
åren stått på dagordningen, har folkskollärarkåren med afsikt underlåtit
att frambära sina önskningar i samma hänseende, huru trängande behofvet
än varit, enär den därigenom möjligen skulle kunnat lägga hinder i vägen
för ett tillgodoseende af läroverkslärarnas berättigade intressen. Men nu,
sedan läroverkslärarnas lönefråga blifvit löst, torde folkskollärarkåren
billigtvis kunna vänta att få äfven sina blygsamma önskningsmål beaktade.
En jämförelse mellan hvad under nuvarande förhållanden en folkskollärare
och en läroverksadjunkt hafva i sammanlagd löneinkomst under
trettio års tjänstgöring ställer sig på följande sätt (därvid blifvit förutsatt,
att en folkskollärare får ordinarie lön genast från början, medan adjunkten
får tjänstgöra som extra ordinarie under de fem första åren, hvarjämte
hänsyn tagits till den senares löneafdrag i stället för pensionsafgifter):
15
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 51.
Folkskollärare:
5 X 700 = 3,500
5 X 800 = 4,000
5 X 900 = 4,500
5 X 1,000 = 5,000
5 X 1,000 = 5,000
5 X 1,000 = 5,000
S:a kr. 27,000
Läroverksadj unkt:
5 X 2,000 = 10,000
5 X 2,935 = 14,675
5 X 3,425 = 17,125
5 X 3,910 = 19,550
5 X 4,400 - 22,000
5 X 4,885 = 24,425
S:a kr. 107,775
Visserligen är härvid att märka, att utbildningstiden är längre för
läroverksläraren än för folkskolläraren, samt att den senare åtnjuter bostad
och vedbrand in natura. Men äfven i betraktande af dessa förhållanden
skall hvar och en dock säkerligen medgifva, att en jämförelse ställer sig
öfver höfvan ofördelaktigt för folkskollärarkåren. Och dock är en folkskollärares
tjänstgöring minst lika ansträngande som en läroverk slärares
och utan all gensägelse minst lika ansvarsfull.
Ifall de af kretsarnas flertal nu föreslagna lönebeloppen blefve genomförda,
skulle en folkskollärare under sina 30 tjänstår intjäna sammanlagdt
39,000 kronor (jämte bostad och bränsle) mot läroverkslärarens 107,775
kronor. Att han därmed skulle öfverskridit den proportion, som, med
hänsyn till olikheten i de båda lärarkategoriernas studietid, skäligen borde
iakttagas, lärer nog ingen anse.
Äfven ur en annan synpunkt kunna de lönebelopp, som af kretsarnas
flertal föreslagits, ingalunda anses för höga. Af utredningen har nämligen
framgått, att eu folkskollärares årsutgifter böra beräknas till följande
medelbelopp:
Lands- Stä- Medeltal
bygden: derna: i riket:
Lefnadskostnaderna (utom för bostad och ved) för
lärarfamilj om 5 personer .......................................... 1,206 1,480 1,340
öfriga nödvändiga utgifter................................................... 428 475 451
Summa 1,634 1,955 1,791
Vid en jämförelse med de lönebelopp, som i andra land tillerkänts
folkskollärarna, måste den nu föreslagna löneförbättringen anses väl motiverad.
Centralstyrelsen tillåter sig i detta afseende hänvisa till en af
centralstyrelseledamoten J. Franzén utarbetad redogörelse, återgifven i bilagan
litt. B. Häraf framgår, att lönerna i de flesta land äro afsevärdt
16
Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
högre än hos oss, medan mångenstädes lefnadskostnaderna samtidigt äro
ej obetydligt lägre, exempelvis i Danmark och Tyskland.
Enligt § 2 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning är
skoldistrikt förbundet »att för hvar och en af där befintliga ordinarie
folkskollärartjänster i pensionsinrättningen ingå efter det högsta lönebelopp,
hvaraf lärare, på grund af tjänstålder, enligt gällande författning äger
att komma i åtnjutande». En lönereglering i enlighet med föreningens
önskan kommer sålunda att medföra åtskilliga ändringar beträffande pensionen.
Centralstyrelsen finner sig endast i förbigående behöfva påpeka
detta, viss att Eders Kungl. Maj:t skall vidtaga de åtgärder, som påkallas,
för att den nuvarande proportionen mellan lön och pension åtminstone
icke må försämras.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt vågar centralstyrelsen
härmed i underdånighet framlägga de af flertalet kretsar uttalade
önskemålen och sålunda anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt vidtaga åtgärder, så att folkskollärarnas grundlön blefve höjd
till 900 kronor med tre ålderstillägg å hvardera 200 kronor att liksom
hittills utgå efter fem, tio och femton års oförvitlig tjänstgöring såsom
ordinarie.»
Bilaga litt. A.
»Till centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärar förening.
Till fullgörande af mig genom styrelsen lämnadt uppdrag får jag härmed
öfverlämna följande i tabellform uppställda sammanfattning åt från
Sveriges allmänna folkskollärarförenings särskilda kretsar inkomna uppgifter
rörande de genomsnittliga lefnadskostnaderna för folkskolans lärarpersonal
äfvensom rörande inkomstförhållandena inom vissa andra samhällsklasser.
Stockholm den 2 januari 1905.
Theophil Andersson,
aktuarie i kungl. kommerskollegium.
Län (Lb. = Landsbygd. St. = Stad.) |
Lefnadsomkostnader för lärarfamilj |
Lärares öfriga nöd-vändiga utgifter |
Summa nödvändiga utgifter. Allmänt medelbelopp. |
Uppgifven årlig |
|||||||||
bostad och ved |
andra |
||||||||||||
Uppgifvet högsta medel- belopp |
Uppgifvet lägsta medel- belopp |
Allmänt medelbelopp |
Uppgifvet högsta medel- belopp |
Uppgifvet lägsta medel- belopp |
Allmänt medelbelopp |
Uppgifvet högsta medel- belopp |
Uppgifvet lägsta medel- belopp |
Allmänt medelbelopp |
manliga jord- bruks- och |
manliga yrkes- arbetare |
bokhållare, |
||
Stockholms stad . |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
Stockholms län... Lb. |
275 |
100 |
186 |
1,500 |
1,200 |
1,307 |
500 |
320 |
412 |
1,905 |
700 |
1,300 |
1,696 |
St. |
275 |
200 |
238 |
1,650 |
1,500 |
1,575 |
400 |
400 |
400 |
2,213 |
900 |
1,300 |
1,937 |
Uppsala » ... Lb. |
188 |
112 |
141 |
1,500 |
1,000 |
1,208 |
650 |
350 |
453 |
1,802 |
633 |
1,075 |
1,400 |
St. |
538 |
200 |
369 |
2,000 |
1,500 |
1,750 |
500 |
500 |
500 |
2,619 |
900 |
1,250 |
1,750 |
Södermanlands » ... Lb. |
175 |
100 |
146 |
1,400 |
900 |
1,147 |
550 |
250 |
390 |
1,683 |
660 |
925 |
1,479 |
St. |
500 |
100 |
299 |
1,650 |
1,200 |
1,431 |
550 |
400 |
471 |
2,201 |
706 |
1,062 |
1,469 |
Östergötlands » ... Lb. |
175 |
112 |
152 |
1,400 |
1,000 |
1,212 |
500 |
300 |
429 |
1,793 |
681 |
1,067 |
1,413 |
St. |
525 |
175 |
369 |
1,750 |
1,430 |
1,545 |
545 |
300 |
455 |
2,369 |
700 |
1,066 |
1,883 |
Jönköpings » ... Lb. |
188 |
100 |
155 |
1,400 |
1,000 |
1,175 |
550 |
300 |
408 |
1,738 |
707 |
1,071 |
1,503 |
St. |
250 |
150 |
200 |
1,800 |
1,000 |
1,400 |
450 |
400 |
425 |
2,025 |
675 |
1,000 |
1,250 |
Kronobergs » ... Lb. |
175 |
113 |
135 |
1,350 |
1,250 |
1,310 |
550 |
300 |
412 |
1,857 |
815 |
1,290 |
1,460 |
St. |
450 |
450 |
450 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
625 |
625 |
625 |
2,575 |
650 |
900 |
1,600 |
Kalmar » ... Lb. |
180 |
100 |
137 |
1,500 |
1,100 |
1,368 |
600 |
300 |
455 |
1,960 |
614 |
968 |
1,573 |
St. |
175 |
125 |
142 |
1,700 |
1,200 |
1,467 |
600 |
300 |
433 |
2,042 |
666 |
966 |
1,700 |
Gottlands » ... Lb. |
200 |
150 |
164 |
1,500 |
1,000 |
1,243 |
500 |
300 |
411 |
1,818 |
679 |
993 |
1,686 |
St. |
400 |
400 |
400 |
1,400 |
1,400 |
1,400 |
400 |
400 |
400 |
2,200 |
600 |
1,050 |
1,750 |
Blekinge » ... Lb. |
225 |
100 |
176 |
1,200 |
750 |
1,170 |
500 |
300 |
450 |
1,796 |
667 |
950 |
1,580 |
St. |
500 |
150 |
363 |
1,500 |
1,200 |
1,425 |
600 |
300 |
475 |
2,263 |
663 |
1,075 |
1,813 |
Kristianstads » ... Lb. |
250 |
100 |
159 |
1,500 |
950 |
1,150 |
600 |
350 |
482 |
1,791 |
689 |
1,088 |
1,724 |
St. |
400 |
150 |
242 |
1,650 |
1,200 |
1,310 |
600 |
400 |
488 |
2,040 |
675 |
1,013 |
1,692 |
Malmöhus » ... Lb. |
400 |
100 |
201 |
1,500 |
800 |
1,155 |
600 |
360 |
483 |
1,839 |
668 |
1,052 |
1,781 |
St. |
700 |
175 |
473 |
1,800 |
1,175 |
1,546 |
700 |
350 |
537 |
2,556 |
830 |
1,212 |
1,725 |
Hallands » ... Lb. |
250 |
150 |
197 |
1,500 |
1,000 |
1,218 |
650 |
400 |
488 |
1,903 |
694 |
1,112 |
1,642 |
St. |
550 |
175 |
319 |
1,450 |
1,200 |
1,363 |
900 |
400 |
613 |
2,295 |
775 |
1,237 |
1,534 |
Göteb. o. Bohus » ... Lb. |
300 |
150 |
196 |
1,500 |
1,000 |
1,279 |
600 |
200 |
403 |
1,896 |
710 |
1,090 |
1,638 |
St. |
750 |
225 |
425 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
423 |
200 |
312 |
2,237 |
750 |
1,150 |
1,500 |
Alfsborgs » ... Lb. |
238 |
100 |
164 |
1,575 |
800 |
1,187 |
525 |
150 |
388 |
1,740 |
715 |
996 |
1,726 |
St. |
250 |
125 |
191 |
1,575 |
1,200 |
1,325 |
525 |
350 |
425 |
1,941 |
700 |
994 |
1,637 |
Skaraborgs » ... Lb. |
300 |
75 |
156 |
1,500 |
1,100 |
1,263 |
563 |
300 |
389 |
1,808 |
706 |
1,144 |
1,807 |
St. |
300 |
150 |
185 |
2,000 |
1,100 |
1.470 |
400 |
300 |
370 |
2,025 |
760 |
1,230 |
1,890 |
Värmlands » ... Lb. |
500 |
100 |
200 |
1,500 |
913 |
1,169 |
1,000 |
200 |
485 |
1,854 |
696 |
1,110 |
1,680 |
St. |
700 |
400 |
542 |
1,760 |
1,500 |
1,587 |
1,000 |
300 |
600 |
2,729 |
733 |
1,233 |
2,033 |
Örebro » ... Lb. |
275 |
100 |
155 |
1,460 |
1,000 |
1,134 |
580 |
350 |
445 |
1,734 |
708 |
1,147 |
1,700 |
St. |
600 |
150 |
300 |
1,849 |
1,200 |
1,537 |
733 |
350 |
533 |
2,370 |
744 |
1,116 |
1,690 |
Västmanlands » ... Lb. |
200 |
80 |
152 |
1,200 |
900 |
1,048 |
580 |
300 |
384 |
1,584 |
650 |
1,067 |
1,663 |
St. |
550 |
125 |
342 |
1,847 |
1,000 |
1,382 |
672 |
330 |
467 |
2,191 |
758 |
1,065 |
1,636 |
Kopparbergs » ... Lb. |
250 |
150 |
209 |
1,500 |
1,100 |
1,244 |
550 |
300 |
418 |
1,871 |
806 |
1,256 |
1,763 |
St. |
500 |
350 |
425 |
1,500 |
1,200 |
1,350 |
400 |
400 |
400 |
2,175 |
900 |
1,300 |
2,100 |
Gäfleborgs » ... Lb. |
300 |
125 |
200 |
1,650 |
900 |
1,209 |
500 |
300 |
389 |
1,798 |
737 |
1,054 |
1,632 |
St. |
650 |
200 |
375 |
1,800 |
1,400 |
1,650 |
600 |
400 |
483 |
2,508 |
883 |
1,166 |
1,750 |
Västernorrlands» ... Lb. |
250 |
150 |
206 |
1,500 |
1,200 |
1,334 |
500 |
300 |
410 |
1,950 |
781 |
1,063 |
1,725 |
St. |
600 |
200 |
425 |
1,850 |
1,500 |
1,616 |
850 |
450 |
600 |
2,641 |
766 |
1,166 |
1,983 |
Jämtlands » ... Lb. |
280 |
150 |
214 |
1,300 |
1,000 |
1,175 |
600 |
400 |
481 |
1,870 |
838 |
1,038 |
1,725 |
St. |
500 |
500 |
500 |
1,300 |
1,300 |
1,300 |
600 |
600 |
600 |
2,400 |
950 |
1,350 |
2,250 |
Västerbottens » ... Lb. |
200 |
200 |
200 |
1,200 |
1,200 |
1,200 |
400 |
400 |
400 |
1,800 |
800 |
1,168 |
1,600 |
Öl. Norrbottens » ... Lb. |
150 |
150 |
150 |
1,100 |
1,000 |
1,050 |
475 |
350 |
413 |
1,613 |
700 |
950 |
1,400 |
St. |
450 |
150 |
300 |
1,920 |
1,300 |
1,610 |
350 |
300 |
325 |
2,235 |
850 |
1,200 |
1,650 |
Landsbygden |
— |
— |
173 |
— |
— |
1,206 |
— |
— |
428 |
1,807 |
710 |
1,082 |
1,625 |
Städerna |
— |
— |
342 |
— |
— |
1,480 |
— |
— |
475 |
2,297 |
762 |
1,134 |
1,749 |
Riket |
— |
— |
256 |
— — |
1,340 |
— |
— |
451 |
2,047 |
736 |
1,108 |
1,685 |
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 3
18
Kung1. Maj:t.s Nåd. Proposition N:o 51.
Bil. litt. B.
»Folkskollärarlöner i utlandet.
(Afser endast landsbygden.)
Bostad, vedbrand, trädgårdsland m. m. dylikt äro icke inräknade i beloppen.
I. Danmark.
A. Enligt lag af 1899 och 1904.
1. Grundlönen bestämmes af ministern för kyrko- och undervisningsdepartementet
efter förhandling med kommunen. Som regel för denna
angifver lagen:
a) för förste- och ensamlärare.................... 700—900 kronor,
b) för andre lärare.......................................... 500—700 »
2. Ålder stilläggen, som utgå ensamt af statsmedel, utgöra:
a) för förste- och ensamlärare 4 å 200 kr. efter 5, 10, 15 och
20 år,
b) för andre lärare 6 å 100 kr. efter 3, 6, 9, 12, 15 och 18 år.
B. De faktiska lönebeloppen utgjorde år 1903 för 3,025 förste- och
ensamlärare på öarna och i Jylland följande: II.
Grundlön: |
Högsta lön: |
||
397 |
lärare....... |
..... 1100 kr. o. därutöfver |
1900 kr. o. därutöfver |
454 |
..... 1000—1100 kr. |
1800—1900 kr. |
|
539 |
» |
..... 900—1000 » |
1700—1800 » |
655 |
» |
..... 800— 900 » |
1600—1700 » |
697 |
» |
..... 700— 800 » |
1500—1600 » |
247 |
» |
..... 600— 700 » |
1400—1500 » |
36 |
» |
..... Under 600 » |
Under 1400 » |
II. Tyskland.
1. Preussen.
A. Enligt lag af den 3 mars 1897 och ministeriella kungörelser af
senare datum.
1) Grundlön (mimmi-h 900 mark.
2) Alderstillägg (minimi-) 9 å 100 m. efter 3, 6, 9, 12 o. s. v. år.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
B. De faktiska lönebeloppen för de landsbygdslärare (ungefär 4/s af
hela antalet), som icke därjämte innehade tjänst vid kyrkan, framgår af
följande tabell, upprättad på grundvalen af den officiella statistiken för
år 1899:
A |
n t a 1 b |
e f a t t n |
i n g a r |
med |
|||||
Ålders- |
Grundlön i mark |
S:ma |
|||||||
tillägg |
900 |
901-1000 |
1001—1100 |
1101—1200 |
1201—1300 |
1301—1400 |
1401—1500 |
1501—1800 |
|
100 M. |
5445 |
6054 |
542 |
104 |
22 |
7 |
3 |
12177 |
|
101—110 » |
4 |
167 |
31 |
9 |
211 |
||||
111-120 » |
22 |
3662 |
1370 |
894 |
114 |
20 |
5 |
3 |
6090 |
121-130 » |
2 |
447 |
951 |
407 |
54 |
7 |
3 |
1871 |
|
131—140 » |
2 |
274 |
1132 |
1462 |
186 |
35 |
15 |
3106 |
|
141—150 » |
284 |
721 |
1234 |
346 |
242 |
45 |
1 |
2873 |
|
151—160 » |
34 |
92 |
818 |
239 |
308 |
9 |
1500 |
||
161—170 » |
33 |
62 |
27 |
28 |
3 |
153 |
|||
171—180 » |
2 |
no |
295 |
303 |
197 |
17 |
1 |
925 |
|
181—190 » |
i |
6 |
203 |
3 |
213 |
||||
191—200 » |
25 |
72 |
332 |
410 |
41 |
880 |
|||
240 |
1 |
1 |
|||||||
S:ma |
5475 |
10924 |
5008 |
5364 |
1826 |
1257 |
141 |
5 |
30000 |
Medeltalet af landsbygdslärarnas löner i Preussen år 1901 enligt officiella
statistiken: Grundlönen 1,078 m. Ålderstillägg 126 m. Högsta
lön 2,212 m.
2. Andra tyska stater.
Ålderstillä |
g g |
Högsta lönebelopp |
|||
Grundlön |
Antal |
Storlek |
Antal år mel-lan tilläggen |
||
Konungar. Sachsen. Lag 1900. |
Mark 1200 |
6 |
Mark 100 |
5 |
Mark 1800 |
» » mer än 40 |
1200 |
6 |
2 it 200, 2 it 150, 2 k 100 |
5 |
2100 |
Bajern. |
1200 |
9 |
5 k 90, 4 k 120 |
15, 5, 3, 2,5, | 1 5. 5. 5. 5. 1 |
2130 |
Wiirtemberg. Lag 1899. Orter med 1 lärare |
1000 |
8 |
100 |
| 7, 4, 3, 3, |
1800 |
» » 2—6 » |
1100 |
8 |
100 |
1 3, 3, 3, 3, |
1900 |
» » 7 och flera » |
1200 |
8 |
. 100 |
2000 |
|
Baden. Lag 1900. |
1100 |
6 |
150 |
2, 3, 3, 3,3,3, |
2000 |
Hessen. Lag 1901. |
1100 |
10 |
6 k 150, 4 k 200 |
2800 |
|
Sachsen- Weimar. Lag 1892. I |
950 |
5 |
140, 90, 120, 2 k 150 |
5 |
1600 |
11 |
1000 |
5 |
140, 120, 3 k 150 |
5 |
1710 |
III |
1060 |
5 |
200, 4 k 150 |
5 |
1860 |
IV |
1150 |
5 |
200, 150, 2 k 180, 150 |
5 |
2010 |
S. Kobur g. Lag 1900. |
1000 |
G |
2100 |
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
O A 1 d e r s t i 1 1 ä |
g g |
Högsta lönebelopp |
|||
Grundlön |
Antal |
Storlek |
Antal år mel-lan tilläggen |
||
S. Gotha. Lag 1903. |
Mark 1100 |
5 |
Mark 2 k 200, 300, 2 k 200 |
5 |
Mark 2200 |
IS. Altenburg. Lag 1904. |
1150 |
7 |
200, 6 k 150 |
4 |
2250 |
S. Meiningen. Lag 1900. |
1100 |
6 |
100, 250, 2 it 150, 250, 200 |
5 |
2200 |
Braunschweig. |
1200 |
9 |
300, 8 k 150 |
3 |
2700 |
Anb.aU. |
1200 |
9 |
200 |
2 |
3000 |
Reuss ä. L. |
1000 |
6 |
4 k 200, 2 k 150 |
4 |
2100 |
Reuss y. L. Lag 1903. |
1000 |
6 |
200, 4 k 150, 200 |
4 |
2000 |
Schwarzburq-Rudolstadt. |
1000 |
5 |
ICO |
5 |
1800 |
Schwarzburg-Sondershausen. |
1050 |
5 |
200, 150, 250, 200, 150 |
5 |
1950 |
Lippe. Lag 1891. |
1000 |
4 |
5 |
1600 |
|
Schaumburg-Lippe. Lag 1899. |
850 |
5 |
100, 4 k 200 |
5 |
1750 |
II |
1000 |
5 |
100, 4 k 200 |
5 |
1900 |
in |
1200 |
5 |
100, 4 k 200 |
5 |
2100 |
Waldeck. |
600-1200 |
4 |
100 |
5 |
1000-1600 |
Hamburgs landsbygd. Lagl898. |
1400—1500 |
5 |
300 |
3 |
2900-3000 |
(År 1900.) Kantonen Ziirich |
II Francs 1200 |
lI. 4 |
Schweiz. Francs 100 |
5 |
Francs 1600 |
» Aargau |
1200 |
4 |
100 |
5 |
1600 |
» Basel |
1800-2700 |
— |
400-500 |
— |
— |
» Genéve |
2050 |
10 |
50 |
1 |
2550 |
» Pays du Vaud |
1400 |
4 |
50 |
— |
1600 |
» Neuenburg |
1400 |
— |
— |
— |
2200 |
» Schaffhausen |
1600 |
6 |
50 |
5 |
1900 |
» Thurgau |
1312 |
4 |
50 |
— |
1512 |
» Appenzell |
1550 |
— |
— |
— |
1550 |
Medeltalet af löner vid folkskolorna (småskolorna inberäknade) i hela
Schweiz var 1895: för lärare 1,611 francs, för lärarinnor 1,010 francs och
för lärarpersonalen i sin helhet 1,409 francs.
IV. Frankrike.
Enligt lag af 1903 finnas följande fem löneklasser: 1,200, 1,500, 1,800,
2,000 och 2,200 francs. Kommunens lönetillskott därutöfver: 100—800
francs, beroende på invånarantalet.
0 Minimilönen
År 1894 hade 1,064
852
362
296
278
V. Nederländerna.
enligt lag: 700 gulden = 1,050 kronor,
lärare 700—800 gulden = 1,050—1,200 kronor.
* 800—1,000 » =1,200—1,500
» 1,000—1,200 » =1,500—1,800
» 1,200—1,500 » =1,800—2,250
» 1,500—1,800 » = 2,250—2,700
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
21
152 lärare 1,800—2,000 gulden = 2,700—3,000 kronor.
90 » mer än 2,000 » — mer än 3,000 »
YI. England.
Lönerna äro olika i olika skoldistrikt. De talrika annonserna af lediga
lärarbefattningar visa, att lönerna för andra examinerade lärare än öfverlärare
vanligen röra sig mellan följande siffror:
Lärare: grundlön 75—90 pounds = 1,350—1,620 kronor
högsta lön 120—150 » = 2,160—2,700
Grundlön |
Antal |
Älderstillä Storlek |
g g Antal år mel-lan tilläggen |
Högsta lön |
|
VII. Luxemburg. |
Fr. |
Fr. |
Fr. |
||
Orter med 1—2 skolor |
900 |
6 |
100 |
5 |
1500 |
» » 3 2 |
900—1000 |
6 |
100 |
5 |
1500-1600 |
» 2 4—6 » |
1000-1200 |
6 |
100 |
5 |
1600-1800 |
» » flera än 6 skolor |
1100-1600 |
6 |
100 |
5 |
1700—2200 |
Krönen |
Krönen |
Krönen |
|||
VIII. Böhmen. Lag 1904. |
1600 |
6 |
200 |
5 |
2800 |
IX. Ungar n. |
1000 |
9 |
100 |
4 |
1900 |
Dinar |
Dinar |
||||
X. Serbien. Lag 1902. |
1000 |
6 |
4 ä 300, 2 it 400 |
— |
3000 |
Fr. |
Fr. |
Fr. |
|||
XI. Rumänien. |
1000 |
4 |
200 |
5 |
1800 |
XII. Portugal.
Lönerna äro under de 8 första åren omkring 540—792 kronor,
» » » »7 följande » » 648—936 »
» » » alla de » » » 792—1,224 »
Därtill kommer omkring 10 kronor för hvarje barn i klassen. För
en lärare, som har 40 barn, bli alltså lönegraderna
940—1,192 kronor, 1,048—1,336 kronor, 1,192—1,624 kronor.
XIII. Bulgarien. Lag 1899.
Löneklasser: 1,200, 1,500, 1,800 francs.
XIY. Bosnien och Herzegowina.
Grundlön 1,000 mark. Högsta lön 1,600 mark.
XV. Kroatien och Slavonien.
Lön i medeltal 574 gulden = 1,003 kronor.
XYI. Skottland.
Lön i medeltal 1,823 krono!’.»
22
Kling1. Maj:ts Nåd. Proposition N:v 51.
°r/ieternas~ ^f börda myndigheterna hafva alla med undantag af Eders Kungl.
yttranden. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län ansett en löneförbättring för
Behof »et af folkskolans lärare och lärarinnor önskvärd och af behofvet påkallad samt
töneför- fördenskull uttalat sig för, att en sådan löneförbättring nu bör vid
battring.
, ° 7 °
tagas.
De skäl, som af dessa myndigheter till stöd för deras tillstyrkande af
löneförbättring anförts, äro i allmänhet desamma som i centralstyrelsens
framställning angifvits. Man finner sålunda framhållet: att under de senaste
tjugu åren lefnadskostnaderna blifvit på alla områden högst väsentligt fördyrade;
att i följd häraf äfven kostnaderna för folkskollärarnas utbildning
ökats, hvithet för de flesta medförde en ökad skuldbörda vid inträdet på
lärarbanan; att under samma tid krafvet på lärarkåren och dess utbildning
stegrats; att, oaktadt det således ännu mer än förr vore för de enskilda
lärarna erforderligt att genom fortsatta studier, deltagande i bildande
kurser, resor och dylikt förkofra sig för sitt viktiga kall, det härför erforderliga
ekonomiska underlaget i de flesta fall saknades; att i stället lärarna
mer och mer måste söka skaffa sig biförtjänster, stundom inom områden,
som hade föga samband med skolan, hvarigenom de lätt droges från sitt
egentliga verksamhetsfält och miste hågen för skolarbetet; att det af dessa
orsaker på sina ställen vore svårt att få några lärare alls, särskildt där
skoldistriktet aflönade läraren endast med den fastställda minimilönen;
samt att inom lärarkåren rådde ett på arbetet menligt inverkande missnöje
med kårens ställning i ekonomiskt afseende, särskildt vid jämförelse med
förhållandena inom många andra lefnadskall af jämförlig art.
Såsom belysande för ställningen inom lärarkåren på vissa håll i vårt
land torde det tillåtas mig att framhålla en del af domkapitlets i Luleå
utlåtande, däri domkapitlet yttrar:
Domkapitlet kände sig förpliktadt framhålla, att det sålunda fällda
omdömet om behofvet af förhöjda löner åt folkskolans lärare gällde i särskild
grad Norrland och enkannerligen Luleå stift, hvarest å ena sidan
folkskolläraren esomoftast hade att vänta sig, förutom bekymmer för sin
bärgning, de mödor och den försakelse, som tjänstgöringen i ett hårdt
klimat å en isolerad ort medförde, och å den andra sidan folkskoleväsendet
vore stadt i ett osedvanligt uppsving och förty kräfde ett väsentligen ökadt
antal lärarkrafter. Såsom bevis för riktigheten af sistnämnda påstående ville
domkapitlet meddela, att icke mindre än 22 lärare vid stiftets nuvarande
192 folkskolor saknade vederbörlig kompetens, att därförutom till icke så
få folkskolor lärare icke kunnat anskaffas, äfvensom att, med särskild
hänsyn till det stora antalet mindre folkskolor — inalles 1,042 — af hvilka en
stor del med det snaraste borde förändras till folkskolor, ända till omkring
23
Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 51.
300 folkskollärare eller folkskollärarinnor, utom dem som redan funnes,
behöfde inom stiftet anställas, för att folkundervisningen därstädes måtte
kumm någorlunda tillfredsställande ordnas. Då det, såsom förut antydts,
icke latit sig göra att förse ens de nu befintliga folkskolorna med lärarkrafter,
kunde man lätt föreställa sig, huru svårt, för att icke säga omöjligt,
det. skulle vara och blifva att fylla de många nyinrättade platser,
som alltjämt tillkomme. Ställningen i förevarande afseende vore fördenskull
ägnad att väcka allvarligt bekymmer, hvarför domkapitlet äfven
ville, i. likhet med de af domkapitlet hörda folkskoleinspektörerna, med
synnerlig tillfredsställelse skänka sitt understöd åt det nu framträdande
sträfvandet att åt folkskollärarna utverka så afsevärdt förbättrade löneförmåner,
^ att folkskolans utveckling ej måtte äfventyras af brist på lärare.
Såsom jag redan nämnt, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län ställt sig afvisande mot centralstyrelsens förevarande framställning.
Nämnda _ myndighet har, under erinran att en tillräckligt omfattande
utredning icke blifvit i ärendet förebragt, förklarat sig vara tveksam
i fråga om behofvet af den föreslagna löneförhöjningen och därvid
framhållit, att det väl kunde vara sant, att det funnes fall, där synnerligast
en manlig folkskollärare med familj kunde anses hafva svårt att draga
sig fram med nuvarande löneförmåner, men att det å andra sidan ej borde
förbises, att folkskollärarnas sysselsättning i skolan i regeln upptoge allenast
åtta af arets tolf manader. Att åstadkomma en fullt rättvis stadga
i ämnet, gällande för hela riket, syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
vara omöjligt, utan torde en reglering af löneförmånerna inom
de olika orterna kunna uppdragas åt länsmyndighet, i hvilket fall en
begynnelselön, höjd till skäliga ansedda 900 kronor med nuvarande ålderstillägg,
bostads- och bränsleförmån, torde — såsom lämplig och fullt till
räcklig för åtminstone en folkskollärarinna — kunna förordas.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Malmöhus län väl förklarat sig anse någon löneförbättring
för folkskollärarkåren behöflig men icke närmare utvecklat sin
ståndpunkt i förhållande till de föreliggande förslagen.
Åt de myndigheter, hvilka tillstyrkt en löneförhöjning åt folkskolans
lärare och lärarinnor, hafva nästan samtliga förordat den af centralstyrelsen^
gjorda framställningen om höjande af begynnelselönen till 900 kronor
för såväl manliga som kvinnliga folkskollärare. Hvad därvid särskild t,
beträffar förslaget om begynnelselönens utgående med lika belopp för manliga
och kvinnliga lärare, har hufvudsakligen framhållits, att samma arbete i
regel borde betinga samma lön, äfvensom att den manliga och den k vinn
-
Begynnelse
lönen.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 51.
liga läraren vid inträdet i lärartjänsten i allmänhet måste anses hafva likartade
lefnadsbehof och studieutgifter, samt att skillnad i begynnelselönen
för lärare och lärarinnor tvifvelsutan skulle komma att föranleda många
skoldistrikt att vid lediga platsers besättande föredraga lärarinnor framför
lärare.
Några myndigheter hafva med afseende på begynnelselönen framkommit
med särskilda förslag. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings
län och domkapitlet i Västerås hafva sålunda förordat begynnelselönens
höjande till 900 kronor för lärare men till endast 800 kronor för
lärarinna; domkapitlet i Kalmar har visserligen velat höja begynnelselönen
för lärare till 900 kronor, men ansett, att lärarinnas begynnelselön bör
kvarstå vid 700 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har i
detta hänseende anfört : Det hade föreslagits, att då manliga och kvinnliga
folkskollärare hade samma studier och samma kompetens, någon skillnad
i afseende på ifrågavarande löneförhöjning mellan dem icke borde
göras. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge däremot, att en
dylik skillnad lämpligen borde äga ruin, och att förhöjningen i manliga
folkskollärares lön borde utgå med 200 kronor och för kvinnliga folkskollärare
med endast 100 kronor. Ty äfven om de kvinnliga folkskollärarna
genomgått samma kurs för sin utbildning som de manliga, vore
deras arbetskraft dock i regel mindre än de manliga folkskollärarnas,
hvilket förhållande tillika med den omständigheten, att de manliga folkskollärarna
mestadels vore familjeförsörjare, under det att de kvinnliga
folkskollärarna icke vore eller borde vara gifta, väl motiverade en högre
löneförhöjning för manliga än för kvinnliga folkskollärare.
Domkapitlet i Kalmar framhåller, att med hänsyn till den åtskillnad,
som enligt gällande löne- och pensionsreglering för rikets allmänna läroverk
och seminarier vore bestämd mellan de vid samma undervisningsanstalter
anställda manliga och kvinnliga lärarnas löne- och pensionsförhållanden,
borde en motsvarande åtskillnad göras i fråga om folkskollärarnas
och folkskollärarinnornas löne- och pensionsförhållanden.
Domkapitlet i Lund har funnit sig icke böra förorda någon höjning
af begynnelselönen och yttrar till stöd härför: Då befaras kunde, att flera
skoldistrikt, för hvilka utgifterna för skolväsendet under rådande förhållanden
vore mycket betungande, skulle, om lärarnas grundlön redan nu
höjdes, dels icke kunna inrätta nya folkskolor, där sådana behof des, afskaffa
den så kallade afdelningsläsningen i de skolor, i hvilka den till
förfång för undervisningen blifvit införd, förvandla flyttande till fasta folkskolor
eller mindre folkskolor till egentliga folkskolor samt upprätta väl
-
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
behöfliga småskolor, dels icke kunna bereda sin öfriga lärarpersonal någon
förbättring i dess ställning, som förvisso vore beklagansvärd och i alla afseenden
mycket svårare än den ordinarie folkskollärarens, torde en sådan
förhöjning af lönen för de fem första åren af en folkskollärares ordinarie
tjänstgöring tills vidare böra anstå. Ännu kunde ju folkskolans blifvande
lärare utan nämnvärd kostnad förbereda sig för inträde vid seminarium,
kunde vid ett sådant, under förutsättning af vanliga anlag, utan öfveransträngning
på fyra år genomgå den föreskrifna kursen, hugnades under
inhämtandet af densamma, när de vore mindre bemedlade, med ingalunda
obetydligt understöd, vunne omedelbart efter aflagd afgångsexamen anställning
vid folkskola samt blefve vid mycket unga år ordinarie lärare
med sådana löneförmåner, att de under de fem första åren af sin ordinarie
lärarverksamhet borde kunna, utan att behöfva underkasta sig någon
obillig försakelse, till och med göra afbetalningar å den skuld, de ådragit
sig under sin seminariekurs. Få vore dessutom icke de lärare och lärarinnor,
som af vederbörande distrikt uppbure extra ersättning för undervisning
i slöjd- eller fortsättningsskola eller för så kallad öfvertidsläsning.
För öfrigt kunde med all sannolikhet påräknas, att många, om icke
alla, bemedlade skoldistrikt skulle, helst om de sluppe att deltaga i utgifterna
för ålderstilläggen till de ordinarie folkskollärarna, framdeles mer
än hittills i sitt eget välförstådda intresse öka begynnelselönen med ganska
stort n belopp för de lärare, som befunnes skickliga och nitiska i sitt kall.
Å andra sidan hafva några folkskoleinspektörer ansett, att begynnelselönen
borde höjas till 1,000 kronor. I
I fråga om centralstyrelsens framställning rörande förhöjning af de
folkskolans lärare och lärarinnor tillkommande tre ålderstilläggen från 100
kronor till 200 kronor, hafva åsikterna hos de hörda myndigheterna varit
mera delade.
Ett betydande antal af myndigheterna, nämligen tio länsstyrelser, fem
domkapitel, öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor samt 24 folkskoleinspektörer,
hafva förordat ålder stilläggens höjande till det af centralstyrelsen
begärda beloppet, därvid såsom skäl för ålderstilläggens utgående
med lika belopp för såväl lärare som lärarinnor hufvudsakligen framhållits
enahanda skäl som för samma begynnelselön för lärare och lärarinnor
med tillägg: att lärarinnorna förr än lärarna blefve utslitna af skolarbetet
och därför hade mindre utsikter att erhålla full pension; att lärarinnorna
i anledning häraf borde beredas tillfälle att göra någon besparing; samt
att lärarna mången gång kunde på grund af mannens starkare kroppsBih.
till Rikad. Prol. 1006. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. i
Ålder stilläggen.
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
konstitution, efter erhållen full pension, förskaffa sig åtskillig annan inkomst
af arbete, hvilket däremot sällan vore fallet med lärarinnorna.
Många myndigheter, nämligen åtta länsstyrelser, sex domkapitel och 22
folkskoleinspektörer, hafva tillstyrkt en höjning af hvartdera af de tre ålderstilläggen
till 200 kronor endast beträffande lärarna, men däremot i
fråga om lärarinnorna förordat bibehållandet af ålderstilläggens nuvarande
belopp, därvid hufvudsakligen framhållits: att lärarna oftast hade
icke blott sig själfva utan jämväl en större eller mindre familj att underhålla;
att lärarnas lefnadsomkostnader härigenom i allmänhet blefve större
än lärarinnornas, hvilka äfven i flera andra afseenden hade billigare lefnadsomkostnader
än lärarna; att i en vanlig folkskola, där gossar och
flickor samtidigt undervisades, en lärarinna i regel ej kunde stå ut med
samma arbete som en lärare; att i de skoldistrikt, inom hvilka folkskolans
lärarpersonal åtnjöte förhöjd aflöning, lärarinnornas lön allmänt bestämts
till betydligt lägre belopp än lärarnas; att vid folkskoleseminarierna högre
lön utginge till lärarna än till lärarinnorna; och att den kvinnliga arbetskraften
äfven på de flesta andra verksamhetsområden vore billigare än
den manliga.
Äfven andra förslag hafva beträffande ålderstilläggens belopp framkommit.
Så har förordats: af domkapitlet i Skara fyra ålderstillägg å 150
kronor hvartdera, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands
län fyra eller fem ålderstillägg å 100 kronor hvartdera och af Eders Kungl.
Maj ds befallningshafvande i Östergötlands län fyra ålderstillägg hvartdera
till belopp af 150 kronor för lärare och 75 kronor för lärarinnor. När
fyra ålderstillägg föreslagits, hafva dessa ansetts böra utgå efter 5, 10, 15
och 20 års oförvitlig tjänstgöring.
Domkapitlet i Lund, hvilket, såsom jag förut nämnt, icke förordar
höjning af begynnelselönen, går däremot beträffande ålderstilläggen längre
än centralstyrelsen, i det nämligen domkapitlet förordar fyra ålderstillägg
hvartdera å 200 kronor för lärare och 150 kronor för lärarinnor. Domkapitlet
anför till stöd härför, bland annat, att de äldre manliga folkskollärarna,
om de hade familj, redan nu behöfde löneförbättring och detta
genom flera och högre ålderstillägg, än som hittills utgått, därest de icke
skulle utsättas för svåra umbäranden eller för frestelsen att till förfång
för sin lärarverksamhet bereda sig biförtjänster, samt åberopar löneförhållandena
för adjunkter vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands och Jönköpings
län hafva icke funnit tillräckliga skäl föreligga för någon ökning af ålderstilläggens
belopp och hafva härför hufvudsakligen åberopat, att folkskol
-
27
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
lärarna förutom kontant lön åtnjöte förmåner af bostad, bränsle och
trädgårdsland, att folkskollärarna icke vore upptagna af arbetet i skolan
mer än åtta månader om året, att de vore fria från afgifter till sin pensionering,
samt att ett bifall till centralstyrelsens framställning skulle påkalla
en alltför betydande ökning af statsutgifterna.
Såsom i centralstyrelsens förevarande framställning omförmäles, bafvas''tetenf utdrag
åtskilliga kretsar af Sveriges allmänna folkskollärarförening uttalat det tilläggen.
önskemålet, att de föreslagna ålderstilläggen måtte helt och hållet utgå af
statsmedel. Jämväl i denna fråga hafva de i ärendet hörda myndigheterna
i allmänhet yttrat sig.
Samtliga, domkapitel, som uttalat sig härutinnan, utom domkapitlet i
Västerås, och halfva antalet länsstyrelser hafva hållit före, att i händelse
af en förhöjning i ett eller annat afseende af de folkskolans lärarpersonal
tillkommande ålderstilläggen desamma borde komma att utgå helt och
hållet af statsmedel.
Såsom skäl härför hafva hufvudsakligen framhållits följande omständigheter:
Kostnaderna för skolväsendet blefve härigenom mer rättvist fördelade
mellan de olika kommunerna. Kommunerna skulle sakna anledning att
vid lärartjänsts tillsättande af sparsamhetsskäl föredraga en yngre lärare
framför en äldre samt, därest lärarinnorna linge mindre eller färre ålderstillägg
än lärarna, en lärarinna framför en lärare. På landsbygden, där kommunerna
redan nu i regel vore mycket betungade af utgifterna för skolväsendet, skulle
ytterligare kommunala omkostnader för lärarnas aflöning mångenstädes
alstra missnöje mot hela skolväsendet och utgöra hinder för vidare utvidgning
af detsamma. —- Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i
Västerbottens län tillstyrker ålderstilläggens utgående helt och hållet af
statsmedel endast under förutsättning att kommunernas bidrag till begynnelselönen
i någon mån höjes.
Sju länsstyrelser förorda dock bibehållandet af nuvarande bestämmelser
rörande fördelningen af utgifterna för skolväsendet mellan staten ocli
kommunerna, äfven om ålderstilläggen komma att höjas. Eders Kungl.
Majrts befallningshafvande i Örebro län yttrar i detta hänseende: Väl vore
det sant, att utgifterna för folkskoleväsendet vore en stor börda för kommunerna,
men detta förhållande torde ej i och för sig utgöra en berättigad
anledning att kasta denna börda i än högre grad på staten, då ju omsorgen
om folkskoleväsendet vore en kommunens uppgift. Härtill komme, att, om
staten ensam skulle vidkännas alla utgifterna för ålderstilläggen, kommunernas
nuvarande utgifter för skolväsendet skulle i vissa fall minskas. Så
till exempel bidroge staten nu till aflöning af en skollärare, som uppnått
28
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.
tre ålderstillägg, med 666 kronor 67 öre och kommunen med 333 kronor
33 öre, under det att, därest det nu föreslagna löneregleringsförslaget
bifölles och staten sålunda skulle ensam betala alla ålderstilläggen, kommunens
bidrag till eu folkskollärare, som uppnått alla tre ålderstilläggen,
endast komme att uppgå till 300 kronor.
Andra förslag hafva afgifvits af: domkapitlet i Västerås, som förordar
åläggande för skoldistrikten att med 400 kronor för hvarje ordinarie
lärarplats bidraga till lärarnas aflöning, skoldistrikten dock obetaget att genom
särskilda lönetillskott öka lärarnas och lärarinnornas löner utöfver
de fastställda beloppen; af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs
län, som hemställer, att ålderstilläggen måtte utgå med lika bidrag
af staten och af vederbörande kommuner, samt af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Gottlands län, som anser lämpligt och rättvist, att
statsbidragen komme att utgå efter samma grunder som hittills i afseende
på det första ålderstillägget, men att staten ensam vidkändes utgiften
för de båda andra ålderstilläggen.
Särskilda
önskemål.
Slutligen vill jag i korthet omnämna några önskemål, som framdragits
i sammanhang med frågan om förbättrande af folkskollärarkårens ekonomiska
förhållanden.
Några myndigheter hafva såsom förutsättning för bifall till en dylik
löneförbättring förordat meddelandet af föreskrift, . att lärarpersonalen
icke finge innehafva sådan allmän tjänst eller enskildt uppdrag eller öfva
näringsfång, som vederbörande myndighet — domkapitel eller folkskoleinspektör
— funne vara för tjänsten menligt.
Tillika har framhållits af några myndigheter, att åt länsmyndigheterna
borde inrymmas viss befogenhet att för särskilda dyrare orter och för viss
tid med afseende på minimilönen bestämma högre löneförmåner äfvensom
att gifva föreskrifter beträffande omfattningen af de mer godtyckligt bestämda
ersättningsbeloppen för naturaprestationer.
Vidare har framhållits, att pensionsberättigad lärare eller lärarinna ej
borde få i tjänsten bibehållas, så framt icke vederbörande domkapitel på skolrådets
hemställan kunde för vissa fall och för bestämd kortare tid finna
med skolans fördel förenligt att härifrån medgifva undantag.
Slutligen har uttalats, att i sammanhang med en löneförbättring för
den ordinarie folkskollärarpersonalen äfven borde vidtagas en höjning af
aflöningen för extra ordinarie, examinerade folkskollärare och vikarier för
sjuka folkskollärare äfvensom för småskollärare.
Direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning utlåtande torde
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
jag lämpligen böra redogöra för, sedan jag först för egen del uttalat mig
beträffande den ifrågasatta löneförbättringen.
Behofvet af en löneförbättring för Sveriges folkskollärare är såväl i
centralstyrelsens framställning som i de däröfver afgifna utlåtandena så yttrande.
enhälligt vitsordadt och så till fullo uppvisadt, att något väsentligt där- Behofvet a/
utöfver icke synes mig vara att tillägga. Visserligen hafva i en del ytt- lone^°ng.att
randen olika meningar uttalats, men dessa hafva icke rört hufvudsaken,
eller behofvet af eu löneförbättring, utan endast sättet för detta behofs
afhjälpande. Om man bortser från frågan om storleken af lärarinnornas
ålderstillägg, hafva de skiljaktiga åsikterna i allmänhet allenast gällt mindre
viktiga detaljer.
Tid efter annan hafva visserligen folkskollärarna vunnit i någon mån
förbättrade lönevillkor, men de nuvarande lönerna kunna ändock icke
anses tillräckliga att, under de numera i alla afseenden såväl på landet
som i städerna högt uppdrifna lefnadskostnaderna, bereda en lärare erforderliga
medel till hans nödtorftiga uppehälle.
För en barnalärare, hvilken har till sin hufvudsakligaste uppgift att väcka
ett lefvande intresse för bildning och andlig förkofran samt att genom ord
och personligt föredöme ingifva ungdomen verksamhetslust och arbetsglädje,
måste det anses i högsta grad angeläget, att han under den dagliga
utöfningen af detta sitt kall icke känner sig nedtyngd af ekonomiska
bekymmer, hvilka måste förminska hans spänstighet och betaga honom
lugnet i hans arbete.
Beträffande omfånget af den ifrågasatta löneförbättringen skulle jag
gifvetvis helst önskat, att jag nu kunnat tillstyrka Eders Kungl. Maj:t framläggandet
för Riksdagen af ett förslag i fullständig öfverensstämmelse med
hvad som blifvit af centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
begärdt och af många bland de hörda myndigheterna understödt.
Finansiella skäl, för hvilka en hvar måste böja sig, göra emellertid
sådant omöjligt, och jag har därför nödgats stanna vid förordandet af ett
förslag, som ej äger samma räckvidd, men hvars förverkligande likväl,
såsom jag vågar hoppas, skall i rätt afsevärd grad lätta folkskollärarkårens
bekymmer för den dagliga utkomsten.
Detta förslag berör, ehuru i olika grad, båda de delar, hvaraf den kontanta
aflöningen utgöres, nämligen begynnelselönen och ålderstilläggen, samt
därjämte äfven det förhållande, hvari stat och kommun lämpligen böra
deltaga i utgifterna för lön och ålderstillägg.
30
Begynnelse
lönen.
KungL Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.
I fråga om begynnelselönen instämmer jag till fullo med det ojämförligt
största antalet af de myndigheter, som yttrat sig, och som yrkat
dess höjande från 700 kronor till 900 kronor. På de skäl, som af centralstyrelsen
och de hörda myndigheterna anförts, anser jag nämnda begynnelselön
vara ett minimum för såväl manliga som kvinnliga lärare, och detta
särskild! med hänsyn därtill att, såsom jag längre fram skall närmare utveckla,
med löneförhöjningen enligt min mening bör förbindas skyldighet
för läraren att själf bidraga till sin pensionering med en årlig afgift, motsvarande
21/., procent af den lagstadgade slutlönen.
Mot förslaget kan den invändningen framställas, att aflöningsförhållandena
inom alla andra verksamhetsområden ordnats med hänsyn till
den erfarenheten, att manlig arbetskraft till följd af i regel drygare lefnadskostnader
icke står att erhålla på samma villkor som kvinnlig, att
lönerna för män därför vanligen måst sättas afsevärdt högre än lönerna för
kvinnor, samt att intet särskild! skäl blifvit uppvisadt, hvarför just i
fråga om folkskolan en motsatt princip skulle göras gällande. Endast för
ett par år tillbaka fastställde Riksdagen med afseende å såväl statens samskolor
som folkskoleseminarierna och dessas öfningsskolor olika lönebelopp
för lärare och lärarinnor, och samma skillnad har i allmänhet gjorts af
de kommuner, hvilka på grund af högre lefnadskostnader sett sig föranlåtna
att höja lönerna utöfver det i lag föreskrifna minimum.
Hvilken betydelse man än må tillmäta de skäl, som sålunda kunna
anföras för olikhet i aflöningsbelopp mellan lärare och lärarinnor, måste
säkerligen en hvar dock erkänna, att dessa skäl icke äga fullt samma giltighet
för begynnelselönen som för ålderstilläggen. Under de första fem
tjänståren torde läraren i allmänhet vara ogift, och han är då ej familjeförsörjare
i annan mening, än äfven lärarinnan ofta är det, nämligen såsom
stöd och hjälp för ålderstigna och behöfvande föräldrar eller oförsörjda
syskon o. s. v. Under dessa fem år lära lefnad skostnad erna därför
icke med nödvändighet behöfva ställa sig så synnerligen mycket högre för
lärare än för lärarinnor. Seminariekursen har för båda haft samma längd,
och om den, hvad lärarna angår, i många fall föregåtts af en längre eller
kortare utbildning vid andra undervisningsanstalter, så gäller detsamma i
minst lika hög grad om lärarinnorna, hvadan det torde kunna antagas, att
om än de studier, som afläggande! af seminarieexamen betingat, måhända i
allmänhet för lärarinnan medfört något mindre skuldbörda att förränta och
afbetala än för läraren, så kan dock skillnaden i detta hänseende näppeligen
vara så betydande, att den ovillkorligen krafvel’ fastställandet af
olika begynnelselön.
Härtill kommer ännu en omständighet, hvars afgörande betydelse
31
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
såväl i centralstyrelsens skrifvelse som af flera myndigheter starkt framhållits.
För närvarande bidrager kommunen till läraraflöningarna med
en tredjedel af dessas belopp, och någon ändring i detta förhållande har
jag, hvad själfva begynnelselönen vidkommer, af flera skäl icke ansett
lämpligt att ifrågasätta, Om nu olika begynnelselöner bestämdes för
lärare och lärarinnor, skulle anställandet af en lärare blifva för kommunen
dyrare än anställandet af en lärarinna, hvaraf helt säkert skulle
följa, att en mängd kommuner frestades att enbart af ekonomiska skäl
anställa lärarinnor äfven å platser, där förhållandena äro sådana, att användandet
af manlig lärarkraft uppenbarligen vore af behofvet påkalladt.
Under frågans föregående behandling hafva särskildt från lärarinnornas
sida olägenheterna häraf blifvit med synnerligen stor styrka framhållna.
Visserligen torde man kunna förmoda, att erfarenheten förr eller senare
skulle lära kommunerna, att den ekonomiska synpunkten icke får vara den
i främsta rummet bestämmande, då det gäller att afgöra, huruvida en viss
lärartjänst bör besättas med manlig eller kvinnlig innehafvare. Men i
händelse de af staten fastslagna lönebestämmelserna skulle blifva sådana,
att det för kommunen ställde sig afsevärdt billigare att använda lärarinnor
än lärare, vore det ändock att förvänta, att den ekonomiska synpunkten
under lång tid framåt blefve den på många håll förhärskande.
På grund af hvad sålunda anförts håller jag före, att den lagstadgade
begynnelselönen fortfarande liksom hittills bör sättas till samma belopp
för lärare som för lärarinna, och detta ehuru jag ingalunda förbiser,
att lärare i olikhet med lärarinna är lagligen förpliktad att ingå som delägare
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och till denna erlägga årlig
afgift, hvithet medför, att läraren af sin begynnelselön i själfva verket får
behålla afsevärdt mindre än lärarinnan af sin. I
I viss mån annorlunda ställer sig onekligen frågan om älderstilläggen. ÅidenmägFör
sin tillkomst hafva dessa, såsom kändt är, hufvudsakligen att tacka gen''
den erfarenheten, att med stigande ålder en tjänsteman i allmänhet intill
en viss gräns får ökade existensbehof samt på grund häraf krafvel- och
måste kräfva ökade existensmedel. Ehuru äfven den tanken härvid till
någon del medverkat, att den med åren ökade skickligheten måste bidraga
att göra själfva arbetet mer värdefullt, är systemet med ålderstillägg
framför allt byggdt på den principen, att olika lefnadsbehof måste tillgodoses
genom olika lönebelopp.
Äfven hvad folkskolan beträffar har länge varit yrkadt, att ålderstilläggen
borde sättas högre för lärare än för lärarinnor. De skäl, som
32
Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 51.
härför blifvit anförda, äro ock sådana, att man vid omsorgsfullt öfvervägande
har svårt att förneka deras berättigande. Visserligen hafva lärare
och lärarinnor genomgått ungefär samma utbildning och få i allmänhet
äfven uträtta ungefär samma arbete. Billigt är ock, att de härför åtnjuta
godtgörelse af ungefär samma värde. Men som erfarenheten nogsamt visar,
äger samma lönebelopp allt efter omständigheterna ganska olika värde,
enär somliga därför kunna erhålla större förmåner, andra åter mindre. Hvad
rättvisans bud krafvel’, är icke, att lärare och lärarinnor för lika arbete godtgöras
med lika lönesumma, men väl, att de med hänsyn till sina lefnadsvillkor
blifva lika förmånligt ställda. Frågar man sig nu, huruvida under rådande
kulturförhållanden "ett visst lönebelopp kan förskaffa en lärare samma
ställning med afseende å den dagliga utkomsten som eu lärarinna, lärer
svaret svårligen kunna blifva jakande. Under den allra första tjänstetiden
torde, såsom jag förut nämnt, skillnaden dem emellan i möjligheten att
med lika lön lika väl tillgodose sina lefnadsbehof icke vara så särdeles
stor. Men enär läraren sedermera i regel blir familjeförsörjare i detta
ords egentliga mening, blir skillnaden mellan honom och lärarinnan i detta
afseende med åren allt större. Uppmärksammas bör äfven, att, medan tillgången
på lärarinnor är jämförelsevis riklig, har tillströmningen till folkskolan
af manlig arbetskraft länge varit synnerligen knapp, och rådes ej
snar bot på detta missförhållande, måste det inom kort blifva alldeles
omöjligt att få den manliga lärarkåren så rekryterad, som omsorgen om
vår folkundervisnings framtid oundgängligen krafvel’. Äfven om lärarinnornas
ålderstillägg af finansiella skäl maste tills vidare stanna vid sin
nuvarande storlek, är det därför enligt min öfvertygelse af rättvisa och
billighet påkalladt samt för folkskolans egen skull rent af nödvändigt, att
lärarnas ålderstillägg blifva åtminstone i någon mån höjda öfver sitt nuvarande
belopp. Ingen med förhållandena förtrogen lärer kunna förneka,
att de skäl för löneförbättring, som anförts af centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening samt flertalet af de hörda myndigheterna,
hafva sin fulla giltighet i fråga om lärare med familj. Dessa kunna med
nu stadgade löner svårligen utan hvarjehanda extra arbeten och bisysslor
bereda sig och de sina en någorlunda anständig bärgning samt äro därför
i högst betänklig grad utsatta för faran att under den dagliga oron för utkomsten
få sitt intresse förslappadt och sin arbetskraft undergud.
Hvad storleken af förhöjningen beträffar, skulle jag velat föreslå, att
lärarnas ålderstillägg måtte bestämmas till 200 kronor i hvarje lönegrad.
Men med hänsyn till de stora belopp från statens eller kommunernas sida,
som kornrne att fordras härför, och med hänsyn därtill, att anspråkens
begränsning bör öka utsikterna för deras tillmötesgående, har jag ansett
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 33
in ig böra stanna vid att föreslå ifrågavarande ålderstillägg till 150 kronor
i hvarje lönegrad.
Med bibehållande af ålderstilläggens antal vid tre, liksom hittills utgående
efter fem, tio och femton års oförvitlig tjänstgöring såsom ordinarie,
skulle lönerna i de olika lönegraderna alltså hlifva:
för lärare........................ 900, 1,050, 1,200, 1,350 kronor,
» lärarinna .................. 900, 1,000, 1,100, 1,200 »
Om emellertid sålunda eu skillnad uppkommer mellan lärarnas och
lärarinnornas ålderstillägg samt skillnaden mellan lärarnas lägsta och högsta
lönegrad tillika göres större, än den för närvarande är, träder en ofta förut
behandlad fråga i förgrunden, nämligen angående sättet för ålderstilläggens
fördelning mellan staten och kommunen. Hittills har det alltjämt varit
bestämdt, att staten skall bidraga till lärarnas lagbestämda löner med två
tredjedelar i fråga om såväl begynnelselönen som ålderstilläggen. Jag
föreslår nu visserligen, att förhållandet mellan statens och kommunens
andelar uti begynnelselönen bibehålies, men anser däremot, att staten bör
helt och hållet öfvertaga ålderstilläggen.
Härför talar först och främst, att i annat fall kommunerna skulle,
såsom jag förut haft anledning framhålla, af ekonomiska skäl ofta föranledas
dels att antaga en lärarinna framför en lärare, äfven om platsen skulle
kräfva en manlig lärarkraft, dels ock att föredraga en yngre lärare framför
en äldre, äfven om den senare vore lämpligare. Hittills har denna
olägenhet icke framträdt i synnerligen hög grad, beroende därpå att skillnaden
mellan lönerna i de olika lönegraderna varit jämförelsevis liten,
samt att anställandet af lärarinna endast genom den något lägre kostnaden
för hostad blifvit för kommunen billigare än anställandet af lärare. Men
om, med bibehållande af kommunernas skyldighet att fortfarande bidraga
till ålderstilläggen, dessa skulle för lärarna höjas från 100 kronor till 150
kronor, erhölle olikheterna mellan lärarnas lönegrader samt mellan lärarnas
och lärarinnornas löner otvifvelaktigt en stor ekonomisk betydelse för
kommunerna, och de högre lönerna komme då att i de fattigare kommunerna
blifva ganska betungande. Statens öfvertagande af ålderstilläggen
skulle vidare vara fördelaktigt för kommunerna i det afseendet, att deras
skolbudget därigenom blefve befriad från den växling, som alltid måste följa af
deras delaktighet i de olika ålderstilläggen. För hvarje lärartjänst komme
kommunen efter ifrågavarande förändring att hvarje år få bidraga med samma
belopp, eller 300 kronor, utgörande en tredjedel af den lagstadgade begynnelselönen.
Visserligen skulle de kommuner, som nu hafva en lärare i
Bih. till Riksd. Prat. 1,906. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 5
Statens
bidrag till
ålderstilläggen.
Särskilda
önskemål.
34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
fjärde lönegraden med en lön af 1,000 kronor, de tre ålderstilläggen inberäknade,
erhålla en minskning från sin nuvarande andel, 333 kronor 33
öre, till 300 kronor, d. v. s. med 33 kronor 33 öre. Detta kommer dock
att motvägas däraf, att höjningen af begynnelselönen från 700 kronor till
900 kronor föranledde en böjning af kommunens andel med 66 kronor
67 öre i lägsta lönegraden och 33 kronor 33 öre i den andra, under det
att i tredje lönegraden kommunens andel enligt nya ordningen blefve lika
som enligt den nuvarande. För en trettioårig tjänstetid, d. v. s. intill
lärarens inträdande i pensionsrätt, komme ökningen i utgifter för de tio
första åren dock att blifva lika med minskningen i utgifter under de
femton sista åren. På grund af lärares afgång före pensionsåldern komme
dock kommunerna att samfäldt orsakas en, ehuru tämligen obetydlig, ökning
i utgifterna för lärarnas aflöning. Beräknas ställningen efter det
lärarantal, som förefanns i de olika lönegraderna vid 1904 års början,
eller 1,479 i första, 1,091 i andra, 976 i tredje och 3,257 i fjärde lönegraden,
skulle den nya anordningen orsaka rikets samtliga skoldistrikt
en ökad utgift för lärarnas aflöning af 26,400 kronor årligen, eller i medeltal
endast 11 kronor för hvarje skoldistrikt.
Skulle däremot kommunerna enligt nuvarande proportion deltaga
såväl i de föreslagna ålderstilläggen som i begynnelselönen, komme deras
utgifter för lärarnas aflöning att högst väsentligt ökas, nämligen utöfver
nyssnämnda belopp med 588,417 kronor. Men säkerligen torde det under
nuvarande förhållanden icke vara tillrådligt att i så hög grad stegra
kommunernas utgifter för folkskolan, då detta i många fall skulle verka
hämmande på densammas fortsatta utveckling. Jag vill anmärka, att jag
vid nu angifna kostnadsberäkningar endast tagit i betraktande kostnaderna
för den till lärarpersonalen utgående aflöningen och ej till de ökade
utgifter, som i form af större pensionsafgifter genom löneförbättringen
tillskyndas kommunerna. Till dessa senare skall jag längre fram återkomma.
Jag vill dock redan här framhålla, att den icke obetydliga
ökning i kommunernas årliga utgifter, som orsakas af de högre pension
safgifterna, utgör ett ytterligare skal för, att ålderstilläggen skola helt
och hållet utgå af statsmedel.
Några af de hörda myndigheterna hafva föreslagit, att såsom villkor
för att få komma i åtnjutande af de förhöjda aflöningsförmånerna skulle
stadgas, att lärare icke finge innehafva sådan allmän tjänst eller enskild!
uppdrag eller utöfva sådant näringsfång, som vederbörande myndighet —
domkapitel eller folkskoleinspektör — funne vara menligt för lärartjänsten
35
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
Härmed kan naturligtvis icke afses sådant extra arbete, som består uti
undervisning i fortsättningsskola eller slöjd, och ej heller åtagande af
sådana tjänster, vare sig såsom präst eller såsom organist eller klockare,
hvilka enligt nu gällande särskilda föreskrifter kunna förenas med folkskollärartjänst.
Hvad öfriga bisysslor beträffar, är att märka, att äfven
utan uppställande af dylikt villkor en lärare torde kunna förhindras att
åtaga sig sådan verksamhet i den omfattning, att undervisningen i skolan
försummas, i det att, därest han gör detta, vederbörande skolråd kan med
tillämpning af 32 § i gällande folkskolestadga tilldela honom varning och,
om varningen visar sig fruktlös, skilja honom från lärartjänsten. Den
ifrågasatta pröfningen skulle dessutom helt säkert komma att vålla vederbörande
myndigheter — vare sig det blefve domkapitlen eller folkskoleinspektörerna
— ej ringa arbete och svårigheter.
De i vissa utlåtanden framkastade förslagen, att länsstyrelserna skulle
tillerkännas befogenhet att utöfver en viss lagstadgad minimilön höja aflöningen
efter hvad förhållandena i de olika orterna kräfde och att bestämma
med hvithet belopp ersättning för naturaförmåner skulle utgå, kan
jag icke biträda. Rörande de förslag i fråga om skyldighet för lärare och
lärarinnor att vid uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten, hvilka
under ärendets behandling framkommit, skall jag senare något närmare
yttra mig.
Slutligen har af några folkskoleinspektörer uti deras yttranden i ärendet
uttalats, att en löneförbättring för de ordinarie folkskollärarna borde
åtföljas af en höjning af aflöningen såväl för extra ordinarie, examinerade
folkskollärare och vikarier för folkskollärare, hvilka erhållit tjänstledighet
på grund af sjukdom, som ock för småskollärare.
Hvad först beträffar aflöningen för extra ordinarie, examinerade folkskollärare,
är att märka, att, ehuru den för statsbidrags erhållande stadgade
minimilönen utgör endast 600 kronor, statsbidrag dock får utgå med
två tredjedelar af hela aflöningen, äfven om densamma höjes till ordinarie
folkskollärares begynnelselön. Någon förändring af nu gällande föreskrifter
beträffande dessa lärare anser jag därför icke med nödvändighet böra ske
i detta sammanhang.
Frågan om en höjning af det föreskrifna minimiarfvodet, 600 kronor,
åt vikarier för folkskollärare, som erhållit tjänstledighet på grund af sjukdom,
synes mig ej heller böra nu upptagas till pröfning, helst denna fråga
först bör blifva föremål för särskild utredning, som ännu icke föreligger.
Man torde dock kunna förutsätta, att en framställning om höjande af
vikariearfvodet måste inom närmaste framtiden göras hos Riksdagen. Då
Erforderlig
ökning af
»taUanslaget
-
36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
deri tjänstledige läraren enligt gällande föreskrifter är skyldig att såsom
bidrag till vikariens aflöning af sin lön afstå ett belopp, motsvarande en
fjärdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, torde dock försiktigheten
bjuda att, i likhet med hvad som skedde vid den år 1904 beslutade löneregleringen
för småskollärarinnorna, redan nu i sammanhang med lönereglering
för den ordinarie folkskollärarpersonalen meddela föreskrift därom,
att den på grund af sjukdom tjänstledige läraren skall vara skyldig att
på nyssnämnda sätt bidraga till vikariens aflönande, äfven om dennes
kontanta minimiaflöning framdeles kommer att ökas, på det att icke något
anspråk på löneförhöjning må i framtiden kunna grundas på en sådan
ökning af vikariens lagstadgade minimiarfvode och därmed följande ökning
af det belopp, som den tjänstledige läraren bör vid tjänstledighet
afstå till vikarie.
Beträffande småskollärarinnorna har jag redan omnämnt, att lönereglering
för dem skett så sent som vid 1904 års Riksdag. Med hänsyn
härtill anser jag icke heller denna fråga nu böra bli föremål för behandling.
Jag vill dock framhålla att, om också småskollärarinnornas ekonomiska
ställning genom 1904 års Riksdags beslut blifvit förbättrad, densamma
likväl fortfarande måste anses bekymmersam; och det föreligger
sålunda skäl att verkställa utredning, huruvida icke en ytterligare förhöjning
af deras aflöning kan och bör åstadkommas.
I detta sammanhang vill jag äfven erinra, att frågan om aflöningen
åt lärare vid högre folkskolor, i enlighet med Riksdagens i underdånig
skrifvelse den 27 april 1905 därom gjorda anhållan, för närvarande är
föremål för utredning och torde, som jag hoppas, kunna föreläggas nästkommande
års Riksdag.
Hvad härefter beträffar den ökning i statsutgifter, som genomförandet
af den utaf mig nu föreslagna löneregleringen skulle medföra i form af ökadt
bidrag till lärarpersonalens aflöning, så erfordras för att kunna beräkna
denna att äga kännedom om antalet ordinarie lärare och lärarinnor vid
folkskolorna samt huru dessa äro fördelade i de olika lönegraderna. I
detta afseende föreligga icke uppgifter för senare tid än början af år 1904.
Med användning af dessa uppgifter ställer sig beräkningen sålunda:
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
Till höjning af begynnelselönen från 700 kronor till 900 kronor fordras:
för 4,761 lärare å 200 kr............................... 952,200 kr.
» 2,042 lärarinnor å 200 kr................... 408,400 »
Summa 1,360,600 kr.,
hvaraf 2/3 komma på staten med .......................................... 907,067 kr.
Till ålderstillägg fordras:
för 667 lärare i andra lönegraden ä 150 kr.... 100,050 kr.
» 638 » itredje » å300 » ... 191,400 »
» 2,578 » i fjärde » ä450 » ... 1,160,100 »
Summa 1,451,550 kr.,
hvarifrån afgår statens nuvarande andel,. 645,133 » 806,417 »
för424 lärarinnor i andra lönegraden å 100kr.... 42,400 kr.
» 338 » i tredje » ä200 » ... 67,600 »
» 679 » i fjärde » k 300 » ... 203,700 »
Summa 313,700 kr.,
hvarifrån afgår statens nuvarande andel...... 209,133 » 104,567 »
Summa kronor 1,818,051 kr.
Den af mig tillstyrkta löneregleringen skulle således kräfva en ökad
statsutgift af 1,818,051 kronor, med hvilket belopp det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid
folkskolor och småskolor fördenskull borde höjas. Detta förslagsanslag,
som för år 1904 var i riksstaten upptaget till ett belopp af 5,250,000
kronor, blef af samma års Riksdag i sammanhang med den då beslutade
löneregleringen för småskollärarinnorna höj dt till dess nuvarande belopp
6,350,000 kronor, eller med 1,100,000 kronor. Af sistnämnda belopp beräknades
300,000 kronor vara erforderliga för löneregleringen. Höjningen
med återstående beloppet, 800,000 kronor, vidtogs i anledning däraf, att
ifrågavarande anslag under en följd af år öfverskridits med betydande
belopp, under år 1902 med 852,730 kronor 27 öre. Under åren 1903
och 1904 har emellertid anslaget öfverskridits med ännu betydligare summor,
eller med respektive 987,281 kronor 12 öre och 1,148,446 kronor
68 öre. För år 1905 torde därför kunna beräknas en brist i anslaget af
åtminstone 350,000 kronor. Med hänsyn härtill synes mig ifrågavarande
anslag nu böra ökas med 2,150,000 kronor, hvaraf 350,000 kronor för
fyllande af denna brist samt 1,800,000 kronor för löneregleringen, eller
till 8,500,000 kronor.
38
Pensions
frågan.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
Såsom centralstyrelsen i sin underdåniga framställning påpekat, kommer
en lönereglering för den ordinarie folkskollärarpersonalen att medföra
vissa ändringar beträffande pensionen. Centralstyrelsen yttrar härutinnan,
att styrelsen funne sig endast i förbigående behöfva påpeka detta,
viss att Eders Kungl. Maj:t skulle vidtaga de åtgärder, som påkallades,
för att den nuvarande proportionen mellan lön och pension åtminstone
icke måtte försämras.
I nu gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning stadgas
bland annat: att skoldistrikt är förbundet att för hvar och en af där befintliga
ordinarie folkskollärartjänster ingå i pensionsinrättningen efter det högsta
lönebelopp, hvaraf lärare på grund af tjänstålder enligt gällande författning
äger att komma i åtnjutande; att pensionsafgift, som erlägges endast
af skoldistrikt, skall utgå med 5 procent af delaktighetsbeloppet; att hel
pension utgår med 75 procent af delaktighetsbeloppet och afkortad pension
med vissa procent af hel pension; att rätt till hel pension tillkommer
hvarje pensionsberättigad folkskollärare, då han eller hon uppnått 55 års
ålder och räknar 30 tjänstår, af hvilka minst 20 såsom ordinarie; att folkskollärare,
som genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin
tjänst, äger att äfven dessförinnan erhålla hel eller viss afkortad pension,
därest lefnads- och tjänståren sammanräknade utgöra 85 och minst 10
af tjänståren äro ordinarie; samt att, därest pension skulle blifva tillagd
folkskollärare, innan skoldistrikt för den lön, efter hvilken delaktighet i
pensionsinrättningen med afseende å hans tjänst innehafves, erlagt så
många årsafgifter, som motsvara de ordinarie tjänstår, skolläraren för erhållande
af pension måste äga, skoldistriktet är förbundet att gälda beloppet
af de bristande årens afgifter, dock efter afräkning af det belopp,
som för en lägre lön under högst lika många år möjligen kan vara
erlagdt.
Då delaktighetsbeloppet nu är 1,000 kronor men enligt den af mig
föreslagna löneregleringen skulle ökas till 1,350 kronor för lärartjänst och
1,200 kronor för lärarinnetjänst, komma, med bibehållande af nu gällande
pensionsbestämmelser, hel pension och skoldistrikts pensionsafgift att ökas
på följande sätt:
Enligt den
Nu föreslagna lö
neregleringen
Hel
pension för lärare ......................................... 750: — 1,013: —
» » » lärarinna.................................... 750: •— 900: —
Pensionsafgift för lärartjänst .............................. 50: — 67: 50
» » lärarinnetjänst........................ 50: — 60: —
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
Då vid 1904 års början antalet af den i tjänst varande ordinarie folkskollärarpersonalen
var 6,803, däraf 4,761 lärare och 2,042 lärarinnor,
samt antalet tjänster, för hvilka skoldistrikten voro delaktiga i pensionsinrättningen,
utgjorde 7,191, komma, med antagande att de vakanta 388
tjänsterna blifvit besatta med lärare eller lärarinnor i proportion efter de
i tjänst varande delägarnas fördelning i lärare och lärarinnor, och således
med 272 lärare och 116 lärarinnor, skoldistriktens ökade utgifter för år
-
liga pensionsafgifter att blifva
för 5,033 lärartjänster efter 17 kronor 50 öre............... kronor 88,077: 50
» 2,158 lärarinnetjänster efter 10 kronor.................. » 21,580: —
eller tillsammans kronor 109,657: 50
Härtill komma de retroaktivafgifter, som skoldistrikten enligt förut
berörda bestämmelse i reglementet för pensionsinrättningen måste erlägga,
när pensioner efter de förhöjda delaktighetsbeloppen tilläggas lärare,
innan skoldistrikten för de förhöjda lönerna erlagt så många årsafgifter,
som motsvara det för pensions erhållande föreskrifna antalet ordinarie
tjänstår.
Jämväl ifrågavarande lärarpersonals ställning till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa beröres genom den af mig föreslagna löneregleringen.
I det för nämnda kassa gällande reglementet är föreskrifvet bland annat:
att skyldighet att vara delägare i kassan åligger hvarje folkskollärare, som
blifver ordinarie innehafvare af tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt
i afseende å delägarens egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning; att folkskollärarinna, som befordras till ordinarie
tjänst, äger rättighet att såsom delägare inträda i kassan; att delägare
är skyldig att till kassan årligen betala pensionsafgift, hvilken
utgöres af folkskollärare med S1/s procent och af folkskollärarinna med
1% procent af den lön, för hvilken skoldistrikt i afseende å delägarens
egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,
samt af manlig pensionstagare i nämnda inrättning med 21/2 procent
och af kvinnlig pensionstagare med 1.1/i procent af den lön, hvarefter
hans eller hennes pension i samma pensionsinrättning beräknas;
samt att, därest delägare i kassan efterlämnar änka men icke barn, det
tillkommer henne i pension 20 procent af den lön, för hvilken vederbörande
skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering vunnit
delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, och att, om delägare efterlämnat,
förutom änka, ett eller flera pensionsberättigade barn, berörda pension
varder förhöjd med 50 procent.
40
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 51.
Med bibehållande af nämnda bestämmelser i reglementet komma vid
genomförande af den af mig föreslagna löneregleringen pensioner och pensionsafgifter
att ökas på följande sätt:
Enligt den |
||
Nu |
föreslagna lö- |
|
neregleringen |
||
Pension för änka................................................ |
.... 200: — |
270: — |
» » » och barn............................... |
.... 300: — |
405: — |
Pensionsafgift för lärare..................................... |
.... 33: 33 |
45: — |
» » lärarinna ............................ |
.... 16: 67 |
20: — |
» » manlig pensionstagare .... |
.... 25: — |
33: 75 |
» » kvinnlig » |
.... 12: 50 |
15: — |
Såsom jag nyss nämnt, uttalar centralstyrelsen i sin förevarande framställning
icke någon annan åsikt i pensionsfrågan, än att den nuvarande
proportionen mellan lön och pension åtminstone icke bör försämras. I
ortmyndigheternas i ärendet afgifna yttranden förekomma ej heller andra
uttalanden härutinnan än de förslag beträffande skyldighet att vid
uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten, som jag redan vidrört. Det
torde emellertid vara allmänt erkändt, att de nuvarande pensionerna, 750
kronor för delägare i pensionsinrättningen samt 200 kronor för folkskollärares
änka, icke motsvara behofven. Lika uppenbart synes mig vara, att
den förhöjning af pensionsbeloppen, som med bibehållande af den nuvarande
proportionen mellan lön och pension blir en följd af genomförandet af
den nu tillstyrkta löneregleringen, är synnerligen måttlig. Detta framgår
bland annat vid en jämförelse med de pensioner, som enligt 1905 års
Riksdags beslut och det af Eders Kungl. Maj:t den 30 augusti samma år
fastställda reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt skola utgå till
döfstumlärarpersonalen. Under det att pensionen för manlig folkskollärare
skulle blifva 1,013 kronor, är pensionen för manlig döfstumlärare fastställd
till minst 1,200 kronor och kan genom höjning af delaktighetsbeloppet
uppgå till 1,500 kronor. Pensionen för folkskollärarinna blir visserligen
densamma som minimipensionen för döfstumlärarinna, eller 900 kronor,
men åt den senare kan genom höjning af delaktighetsbeloppet beredas
en pension af 1,200 kronor. Jag skulle därför gärna velat föreslå en
större förhöjning af pensionerna för folkskollärarkåren än till 1,013 kronor
för lärare och 900 kronor för lärarinna, om ej på annat sätt så därigenom
att, såsom förhållandet är med afseende å döfstumlärarpersonalen, skoldistrikten
berättigades att öka delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen.
Men med hänsyn till den ökning af statens bidrag till pensioneringen,
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 41
som, på sätt jag strax skall påvisa, ändock påkallas, liar jag måst afstå
därifrån.
För att såvidt möjligt begränsa denna ökning och för att med afseende
å folkskolornas lärarkår tillämpa en princip inom pensionsväsendet,
som alltmera trängt sig fram, har jag, såsom redan i annat sammanhang
af mig omförmälts, ansett nu ifrågavarande lönereglering böra förbindas
med införande af skyldighet för lärarpersonalen att med årlig afgift, utgörande
viss procent af delaktighetsbeloppet, bidraga till sin egen pensionering.
Denna princip har af Riksdagen tillämpats vid de år 1904 beslutade
löneregleringarna för de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas
lärarpersonal, äfvensom vid den af 1905 års lagtima Riksdag
fastställda löneregleringen för rektorer och lektorer vid de tekniska elementarskolorna.
Den har vunnit tillämpning i de af samma Riksdag godkända
grunderna för döfstumlärarpersonalens pensionering; och Riksdagen
har i sin underdåniga skrifvelse angående regleringen af utgifterna under
riksstatens tionde hufvudtitel den 20 maj 1905, jämte det Riksdagen i anledning
af en inom Riksdagen väckt motion angående höjning af de understödsbelopp,
som utgå från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
ifrågasatt, huruvida icke en sådan höjning borde kräfva en höjning
af de från skoldistrikten såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens
utgifter utgående afgifterna, tillika anfört, att det syntes böra tagas under
öfvervägande, huruvida icke jämväl den egentliga folkskolans lärare och
lärarinnor borde, i likhet med hvad som gällde för lärare vid de allmänna
läroverken samt hvad under Riksdagen af Eders Kungl. Maj:t föreslagits
beträffande de vid döfstumskolorna anställda lärarna och lärarinnorna, själfva
bidraga till sin pensionering.
Hvad beträffar beloppet af den pensionsafgift, som sålunda bör åläggas
folkskolans lärare och lärarinnor, torde vara lämpligt, att detta bestämmes
till hälften af skoldistriktens afgift för pensioneringen d. v. s. till 2 1/2 procent
af delaktighetsbeloppet, hvilket ock är samma procentsats, som är
fastställd i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt. Pensionsafgiften
skulle härigenom blifva för folkskollärare 33 kronor 75 öre och för folkskollärarinna
30 kronor.
Äfven en annan bestämmelse, som har samband med pensioneringen,
anser jag böra i sammanhang med löneregleringen införas. Enligt nu
gällande reglemente tillkommer rätt till hel pension hvarje pensionsberättigad
folkskollärare eller folkskollärarinna, då han eller hon uppnått
55 års ålder och räknar 30 tjänstår. Någon skyldighet att vid viss
ålder afgå från tjänsten med pension finnes icke föreskrifven för denna
lärarpersonal. En ändring i detta förhållande, hvilket innebär en olikhet
Bill. till Riksd. Prat, 1906. 1 Smil. 1 Afd. ‘11 Haft. 0
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
mot hvad som i allmänhet gäller beträffande tjänstemän, har föreslagits
uti en del al de i ärendet afgifna utlåtandena. Somliga myndigheter hafva
nämligen hemställt om föreskrift därom, att lärare eller lärarinna, som
uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad
till hel pension, skall vara skyldig att afgå från tjänsten. Äfven jag anser,
att den, som vill komma i åtnjutande af de förbättrade löneförmånerna,
bör åläggas en sådan skyldighet, dock med den modifikation att, därest
vederbörande skolstyrelse finner den ifrågavarande lärarens eller lärarinnans
fortsatta tjänstgöring vara gagnelig för skolan, han eller hon må äfven
efter nämnda tid kvarstå i tjänsten.
Såsom framgår af hvad jag förut anfört, komma de förändrade bestämmelser
med afseende å pensioneringen, som jag ansett mig böra tillstyrka,
att påkalla vissa ändringar i gällande reglemente för folkskollärarnas
pensionsinrättning, hvarom, därest den af mig föreslagna löneregleringen
varder af Eders Kungl. Maj:t godkänd och af Riksdagen bifallen,
Eders Kungl. Maj:t framdeles torde besluta.
Jag har redan antydt, att en höjning af folkskollärarpersonalens löner
och såsom följd däraf en höjning af pensionsbeloppen påfordrar en ökning
af statens bidrag till pensioneringen. På grund af befallning i särskilda nådiga
bref af den 26 augusti 1904 och den 29 september 1905 har direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning verkställt utredning i denna del
af ärendet; och resultatet af denna utredning innehålles i direktionens förut
omförmälda, den 9 januari 1906 dagtecknade utlåtande, för hvilket, såvidt
det sammanhänger med den af mig tillstyrkta löneregleringen, jag anhåller
att nu få redogöra.
Med anledning af framställning från de revisorer, som på grund af
nådigt förordnande granskat folkskollärarnas änke- och pupillkassas förvaltning
och räkenskaper för åren 1900—1902, samt direktionens öfver
folkskollärarnas pensionsinrättning häröfver afgifna utlåtande anbefallde
Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 26 augusti 1904 direktionen,
bland annat, att, sedan vissa statistiska förarbeten utförts, låta genom sakkunnig
person verkställa undersökning af änke- och pupillkassans ekonomiska
ställning för utrönande, om och i hvad mån någon förhöjning af
därifrån utgående pensioner kunde vidtagas, samt att därefter till Eders
Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i ämnet, hvartill omständigheterna
kunde föranleda.
\ filare blef, äfvenledes genom nådigt bref den 26 augusti 1904, direktionen
anmodad att inkomma med utredning och förslag, på hvad sätt
och under livilka villkor skolområde, skoldistrikt, skolstyrelse eller annan
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
myndighet, som för sina lärartjänster vore delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning
samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa, kunde, med
bibehållande af nuvarande minsta delaktighetsbelopp, vinna delaktighet
i nämnda pensionsanstalter för ett lönebelopp af högst 2,000 kronor
för lärare och högst 1,600 kronor för lärarinna med skyldighet dels
för den lärare eller lärarinna, som vunnit delaktighet för högre lönebelopp
än 1,000 kronor, att för denna förhöjning själf erlägga en årlig pensionsafgift
med 2 1/2 procent af det belopp utöfver 1,000 kronor, hvarför
delaktighet vunnits, dels ock för vederbörande myndighet att erlägga 5
procent å hela delaktighetsbeloppet.
Sedan därefter centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskollärarförening
förevarande framställning inkommit till Eders Kungl. Maj:t, aflat
Eders Kungl. Maj:t till bemälda direktion den 29 september 1905 ytterligare
ett nådigt bref, däri Eders Kungl. Maj:t, under erinran om dels
Riksdagens nyss omförmälda uttalande dels ock förutberörda bestämmelse
i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, anbefallde direktionen
att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning angående den ökning
af statsbidragen till folkskollärarnas pensionsinrättning samt till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, som blefve erforderlig, därest lönen i högsta
lönegraden för den ordinarie folkskollärarpersonalen och såsom följd däraf
jämväl det lägsta belopp, efter hvilket skoldistrikt vore förbundet att ingå
i folkskollärarnas pensionsinrättning, bestämdes enligt följande tre alternativ,
nämligen:
1) 1,200 kronor för både lärare och lärarinnor;
2) 1,500 kronor för lärare och 1,200 kronor för lärarinnor; och
3) 1,500 kronor för både lärare och lärarinnor;
och skulle beräkningen verkställas under förutsättning, att den pensionsafgift,
som skoldistrikt vore skyldigt att till pensionsinrättningen erlägga,
fortfarande skulle utgå med 5 procent årligen af delaktighetsbeloppet,
men att därutöfver tjänstinnehafvaren själf skulle erlägga en årlig
pensionsafgift af 2 xf2 procent af samma delaktighetsbelopp. Tillika anbefalldes
direktionen att särskildt för hvart och ett af nyssnämnda alternativ
beräkna den ytterligare ökning af statsbidragen till omförmälda två pensionsanstalter,
som erfordrades, därest skoldistrikten berättigades att, under
enahanda bestämmelser rörande skyldighet för distrikten och tjänstinnehafvarna
att erlägga pensionsafgift, som nyss vore sagdt, i folkskollärarnas
pensionsinrättning vinna delaktighet efter de i nådiga brefvet den 26
augusti 1904 angifna lönebeloppen af 2,000 kronor för lärare och 1,600 kronor
för lärarinna och till följd däraf tjänstinnehafvarna blefve delaktiga i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa efter samma förhöjda delaktighetsbelopp.
44
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
T sitt underdåniga utlåtande den 9 januari 1906 har direktionen förmält,
att, sedan under ledning af filosofie doktorn Hans Tiselius, såsom på
dessa områden speciellt sakkunnig, de i förstberörda nådiga bref den 26
augusti 1904 angifna statistiska förarbetena afslutats, hade de matematiska
utredningarna i afseende å de särskilda uppgifter, som i de nådiga blefven
innehölles, likaledes blifvit af Tiselius utförda, hvarom denne afgifvit tre
vid direktionens skrifvelse fogade skriftliga utlåtanden. På gifven anledning
hade den sålunda gjorda utredningen jämväl omfattat det fall, att
delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning bestämdes till
1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst.
Vidare anför direktionen: Tiselius hade såsom utgångspunkt för de
verkställda beräkningarna tagit förhållandena vid början af år 1905, eller
den tid, hvartill de förberedande undersökningarna framförts, och för
hvilken afslutade räkenskaper förelegat, då hans utlåtanden afgifvits. Resultaten
hade beräknats alternativt efter räntefot af 3 1/2 och 4 procent.
Emot de beräkningar angående delägarnas antal, delaktighetsbeloppen,
pensionsbeloppen, medelpensionsåldern, medelräntan samt värdet af pensionskassornas
passiva och aktiva, som i utlåtandena anfördes, hade direktionen
intet väsentligt att erinra.
Angående de resultat, som beräkningarna lämnat beträffande först
folkskollärarnas pensionsinrättning, vore att bemärka följande. Såsom inledande
moment och utgångspunkt för de olika frågornas besvarande hade
i första hand utförts eu undersökning af pensionsinrättningens nuvarande
ställning, sådan den gestaltade sig enligt nu gällande reglementsbestämmelser
och befintliga faktiska förhållanden. Med räkning efter 31/2 procent
skulle förefinnas en kapitalbrist af 2,613,684 kronor, men med räkning
efter 4 procent ett öfverskott af 461,683 kronor. Om pensionsinrättningens
nuvarande och kommande medel icke kunde förräntas till högre procentsats
än 3 y2, skulle således pensionsinrättningen för att kunna fullgöra sina
förbindelser behöfva ett ytterligare årligt tillskott af 91,479 kronor, hvaremot,
om samma räntesats kunde förutsättas blifva efter 4 procent, ett årligt
öfverskott skulle komma att uppstå af 18,467 kronor.
Sedan direktionen härefter först omnämnt resultatet af den verkställda
utredningen beträffande alternativet, att, med bibehållande af delaktighetsbeloppet
å 1,000 kronor såsom minimum, delaktighet skulle i
pensionsinrättningen kunna vinnas för ett lönebelopp af högst 2,000 kronor
för lärare och högst 1,600 kronor för lärarinna, anmärker direktionen, att
för alla öfriga alternativ, hvarom utredning lämnas, gäller såsom en gemensam
förutsättning, att den årliga pensionsafgift, som skoldistrikten med
flera äro skyldiga att till pensionsinrättningen erlägga, fortfarande skall
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
45
utgå med 5 procent af delaktighetsbeloppet, men att dåratöfver tjänstinneliafvaren
själf skall erlägga en årlig pensionsafgift af 2 72 procent af samma
delaktighetsbelopp.
Direktionen redogör därefter för utredningen i de fall, att delaktigbetsbeloppen
skulle bestämmas till antingen 1,200 kronor både för läraroch
lärarinnetjänster eller 1,500 kronor för lärår- och 1,200 kronor för
lärarinnetjänster eller 1,500 kronor för såväl lärår- som lärarinnetjänster.
Beträffande det alternativet, att delaktighetsbelopp en bestämdes till
1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst, anmärker
direktionen till en början, att detta alternativ skulle innebära en
höjning med 35 procent i delaktighetsbeloppet för lärartjänst och med 20
procent i delaktighetsbeloppet för lärarinnetjänst men fortfarande icke
innefatta medgifvande om förhöjd fakultativ delaktighet.
Härefter anför direktionen vidare:
Såsom af utredningen närmare framginge, skulle vid en dylik anordning
efter räkning med räntefot af Zxl2 procent erfordras ett förböjdt årligt
statsbidrag af 158,471 kronor och vid räkning efter räntefot af 4 procent
ett sådant bidrag af 31,526 kronor.
De beträffande de särskilda alternativen i direktionens skrifvelse angifna
resultaten hade, såsom kalkylerna visade, beräknats med tagen hänsyn till den
vid redogörelsen om pensionsinrättningens nuvarande ställning uppkomna
respektive bristen i pensionsinrättningens årsinkomst af 91,479 kronor vid
beräkningen efter räntesats af 3 72 procent samt öfverskottet i samma
inkomst af 18,467 kronor vid beräkningen efter räntesats af 4 procent.
Kalkylernas anläggande, på sätt som skett, alternativt efter räntefot
af 372 eller 4 procent syntes väl motiveradt, men naturligtvis vore icke
därmed afgjordt, hvilken räntefot som vid beräkningen af pensionsinrättningens
ställning borde väljas; och under alla omständigheter vore det
otvifvelaktigt mycket vanskligt att härom bilda sig en bestämd mening.
A ena sidan både under vissa perioder af de förflutna åren förhållandena
varit sådana, att det icke låtit sig göra att fast placera pensionskassornas
medel efter högre räntesatser än 3,6, 3,65 och 3,7 procent, och till och med
under de senare åren, t. ex. under åren 1903 och 1904, hade de mest betydande
placeringarna icke gjorts till högre än 4 procent, då man ju alltid
sträfvat till att för pensionskassorna erhålla allenast första klassens
säkerheter. Men det borde å andra sidan bemärkas, att medelräntefoten
för folkskollärarnas pensionsinrättnings hela utlåning under år 1904, eller
det sista året, för hvilket densamma ännu kunnat beräknas, utgjorde 4,11
procent och för de senaste fem åren i medeltal äfven utgjort 4,11 procent.
Då härtill komme, att direktionen alltid varit angelägen att såvidt möjligt
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
vid låns utgifvande betinga sig ouppsägbarhet i största möjliga utsträckning
— under senare åren äfven för ganska betydande lån under tjugu
år framåt — hvarigenom en viss fasthet i placeringarna kunnat vinnas,
så syntes få antagas, att, om också medelräntan komme att så småningom
nedgå, detta skulle ske jämförelsevis långsamt.
Enligt den af Tiselius verkställda utredningen kunde pensionsinrättningen
för det närvarande jämnt bära sig efter en något lägre räntefot än
4 procent, och man torde kunna antaga, att detta förhållande skulle inträda
vid eu räntefot af cirka 3,9 procent; och syntes då, med hänsyn till
det nyss anförda, beräkningarna med betryggande resultat för en afsevärd
tid framåt lämpligen kunna göras efter en räntefot af 4 procent, dock med
den bestämda restriktionen, att vid beräkning af den höjning i statsbidraget,
hvartill eu ny löne- och pensionsreglering för folkskollärarna kunde
föranleda, det efter beräkningsgrund af 4 procent nu förefintliga årliga
öfvcrskottet i tillgångarna icke finge verka till en sänkning af det tillskott,
som kunde blifva behöfligt. I en ekonomi af så stora dimensioner som
folkskollärarnas pensionsinrättnings kunde väl detta öfverskott i årsinkomst,
som, efter hvad som anförts, uppginge till 18,467 kronor, synas vara af
ringa betydelse, men det borde för ytterligare säkerhets skull få kvarstå
för att motväga sådana risker, som det erbjudit vissa svårigheter att vid
beräkningarna bestämma, men som ändock finge anses hafva en viss betydelse
för den ekonomiska ställningen, exempelvis den årliga ökningen
i antalet ordinarie folkskollärartjänster, hvilken Tiselius lämnat ur räkningen.
Utgående från det nu anförda ansåge direktionen, att med hänsyn
till de resultat, som de verkställda beräkningarna i öfrigt lämnat, man
kunde stanna vid att till grund för ränteberäkningen taga en räntesats af
4 procent, därvid förutsättande, att pensionsinrättningens ställning i närvarande
stund vore sådan, att dess tillgångar jämnt motsvarade dess förpliktelser.
Förhållandet med afseende å erforderlig ökning i eller i visst fall
möjlig minskning i statens bidrag till pensioneringskostnaden skulle, om
det nu befintliga öfverskottet i pensionsinrättningens årliga inkomster af
18,467 kronor således icke toges i beräkning och under de villkor i öfrigt,
för hvilka direktionen förut redogjort, ställa sig på af direktionen för de
särskilda alternativa fallen närmare angifvet sätt. Om delaktighetsbeloppet
bestämdes till 1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst,
vid hvilket fall någon fakultativ delaktighet icke ifrågasatts, skulle
ökadt statsbidrag komma att erfordras till belopp af 49,993 kronor.
Direktionen öfvergår därefter i sitt utlåtande till granskning af de
47
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
resultat, som ur de gjorda beräkningarna vunnits i afseende å folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, samt anför i sådant hänseende, bland annat:
Såsom naturligt vore, hade äfven för denna kassa undersökningarna i
första hand riktats på den nuvarande ställningen d. v. s. förhållandena
enligt de nu gällande reglementsbestämmelserna och öfriga nu förefintliga
faktiska förhållanden. Såsom man haft anledning att vänta, hade resultatet
visat sig synnerligen gynnsamt. Det hade sammanfattats så, att, då
hänsyn icke toges till det nu utgående statsbidraget, kassan ägde ett öfverskott,
motsvarande en årsränta, som vid beräkning efter 3 V3 procent uppginge
till 78,580 kronor och vid beräkning efter 4 procent till 120,652
kronor, samt att, om det till 63,500 kronor uppgående statsbidraget toges
med i beräkningen, dessa öfverskott motsvarade: vid räkning efter 3x/2
procent en årsränta af 142,906 kronor och vid räkning efter 4 procent en
årsränta af 185,098 kronor. De följande beräkningarna vore i flera fall
utförda allenast efter 3x/2 procent och i hvarje fall utan hänsyn till lärarinnorna
och deras delaktighet, hvilken begagnades i så ytterligt ringa
utsträckning, att någon hänsyn därtill icke borde tagas.
Om änkepensionerna koinme att höjas till 25 procent och barnpensionerna
i samma proportion till 121/2 procent af de nuvarande delaktighetsbeloppen
— hvithet för öfrigt skulle sammanstämma med det
förslag till pensionernas reglering, som af revisorerna utaf änke- och pupillkassans
räkenskaper för åren 1900—1902 åsyftades — skulle, utan att
vare sig högre afgifter, än som för närvarande utginge, behöfde utkräfvas,
eller något ytterligare statsbidrag lämnades, ändock förefinnas ett öfverskott,
motsvarande en årsränta af 73,893 kronor. Först en höjning af
kommande änke- och barnpensioner med 50 procent af de nu utgående
beloppen skulle medtaga ungefärligen hela det efter 3V2 procent beräknade
årliga ränteöfverskottet. Pensionernas belopp skulle blifva: efter 25 procents
förhöjning för änka 250 kronor och för änka med barn 375 kronor
samt efter 50 procents förhöjning för änka 300 kronor och för änka med
barn 450 kronor.
I alla de fall, hvarom undersökning begärts, skulle den höjda pensioneringen
kunna genomföras, utan att statsbidraget behöfde höjas. Pensionsafgifterna
koinme att för manliga delägare i kassan uppgå till följande
belopp: vid delaktighet efter 1,350 kronor till 45 kronor och vid
delaktighet efter 1,200 kronor till 40 kronor. Pensionernas belopp skulle
åter blifva: vid delaktighet efter 1,350 kronor för änka 270 kronor och
för änka med barn 405 kronor samt med delaktighet efter 1,200 kronor
för änka 240 kronor och för änka med barn 360 kronor.
Af det anförda vore uppenbart, att änke- och pupillkassans ställning
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
ägde den styrka, att de därifrån utgående pensionerna kunde i väsentlig
mån förbättras, utan att någon ökning i det till kassan utgående årliga
statsbidraget behöfde ifrågakomma. Eu sådan förbättring åstadkommes
redan genom delaktigbetsbeloppens förhöjning, men det hade blifvit ifrågasatt,
om icke, utan höjning af statsbidraget, eu ytterligare förbättring
skulle kunna vinnas genom ökning af den procent af delaktighetsbeloppet
— för närvarande för änka utan barn 20 procent — med hvilken pensionen
utginge. Af Tiselius i sistnämnda hänseende efter anmodan verkställda
beräkningar gåfve vid handen, att, om delaktighetsbeloppet för alla
blefve 1,350 kronor, ifrågavarande procentsats kunde höjas till 26% utan
att medtaga öfverskottet i årsinkomsterna, hvilket i sådant fall skulle uppgå
till cirka 6,000 kronor. Pensionerna blefve då för ensam änka 360 kronor
och för änka med barn 540 kronor.
Lika med direktionen anser jag, att man vid beräkning af den ökning
af statsbidraget till folkskollärarnas pensionering, som den af mig tillstyrkta
löneregleringen skulle påkalla, kan ■— äfven med iakttagande af
nödig försiktighet — utgå från en räntesats af 4 procent, men att det
öfverskott i pensionsinrättningens årsinkomster, som med en beräkning
efter nämnda räntesats för närvarande skulle förefinnas, icke bör verka
nedsättning i den annars erforderliga höjningen af statsbidraget. Med
dessa utgångspunkter skulle enligt den genom direktionen förebragta utredningen
en höjning af delaktighetsbeloppen till 1,350 kronor för lärartjänst
och 1,200 kronor för lärarinnetjänst påkalla en ökning af statsbidraget
med 49,993 kronor. Hos Riksdagen bör således göras framställning därom,
att det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget: »Bidrag till
folkskollärarnas pensionering», nu 622,873 kronor, måtte ökas med 49,993
kronor, eller till 672,866 kronor.
Hvad folkskollärarnas änke- och pupillkassa beträfiar, så ger den verkställda
utredningen vid handen, att densammas nuvarande ställning är så
gynnsam, att den af mig föreslagna löneregleringen kan genomföras, utan
att någon ökning af det till denna kassa utgående statsbidraget behöfver
begäras. Ja, en sådan ökning skulle icke erfordras, äfven om man i sammanhang
härmed höjde den procent af delaktighetsbeloppet, med hvilken
pensionen nu utgår, från 20 procent för änka utan barn till 26% procent.
Het torde dock måhända vara lämpligast att nu icke vidtaga en sådan
förändring i gällande bestämmelser. Såsom jag förut antydt, kan det
ifrågasättas, om icke i en nära framtid tillfälle bör beredas skoldistrikten
att höja delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning till
vissa högre belopp än de nu föreslagna, hvilket samtidigt skulle medföra
49
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
en höjning af de från änke- och pupillkassan utgående pensionerna. Genom
den af mig föreslagna löneregleringen komma i alla fall änkepensionerna
att utgå med högre belopp än hvad revisorerna i sin förut omförmälda framställning
åsyftat. Revisorerna hade nämligen, såsom förut nämnts, ifrågasatt
en höjning till 25 procent af nuvarande delaktighetsbeloppet 1,000
kronor, d. v. s. till 250 kronor, under det att enligt mitt förslag pensionen
för änka utan barn kommer alt utgå med 270 kronor.
För "att underlätta bedömandet af den förbättrade ställning med afseende
å löner och pensioner, som genom ett bifall till det af mig nu tillstyrkta
förslaget skulle komma folkskolans lärare och lärarinnor till del,
vill jag slutligen meddela följande öfver sikt, vid hvilken i enlighet med
faktiska förhållandet blifvit förutsatt, att lärarinna i regel icke ingår såsom
delägare i änke- och pupillkassan:
A. Den behållna lönen skulle blifva:
a) under första femårsperioden såsom ordinarie:
för lärare 900 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre (33 kronor
75 öre till pensionsinrättningen och 45 kronor till änke- och pupillkassan)
— 821 kronor 25 öre;
för lärarinna 900 kronor med afdrag af 30 kronor till pensionsinrättningen
— 870 kronor;
b) under andra femårsperioden såsom ordinarie:
för lärare 1,050 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre = .97/ kronor
25 öre;
för lärarinna 1,000 kronor med afdrag af 30 kronor ~ 970 kronor;
c) under tredje femårsperioden såsom ordinarie:
för lärare 1,200 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre = 1,121
kronor 25 öre;
för lärarinna 1,100 kronor med afdrag af 30 kronor = 1,070 kronor;
d) under återstående ordinarie tjänstår:
för lärare 1,350 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre = 1,271
kronor 25 öre;
för lärarinna 1,200 kronor med afdrag af 30 kronor = 1,170 kronor.
B. Den behållna pensionen skulle blifva:
för lärare 1,013 kronor med afdrag af 33 kronor 75 öre till änkeoch
pupillkassan = 979 kronor 25 öre;
för lärarinna 900 kronor.
Bih. till llilcsd. Frot. 190(1. 1 Sami. 1 Af A. 21 Höft.
Slutö/aersikt.
7
50
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.
Departements- Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånig
hemJtäUan.
bet hemställa, att Eders Kung! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena
för de i § 1 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid
folkskolor och småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärarna, att för ordinarie
lärare bestämmes en begynnelselön af minst niohundra kronor och
att storleken af hvart och ett af de tre ålderstilläggen bestämmes
till etthundrafemtio kronor för manlig lärare och etthundra kronor för
kvinnlig;
dels besluta, att i de fall, då bidrag af statsmedel utgår till aflönande
af tjänstledig lärares vikarie, den tjänstledige läraren skall vara skyldig
att af sin lön till vikariens aflöning afstå ett belopp, motsvarande en
fjärdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, äfven om nämnda aflöning
framdeles kommer att höjas;
dels besluta, att lärare, som ingår på den nya löneregleringen, eller
som förordnas, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall vara skyldig
ej mindre att, så snart han uppnått sextio års ålder och i vederbörlig
ordning förklarats berättigad till hel pension, afgå från tjänsten, vederbörande
skolstyrelse dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och
så länge den pensionsberättigades fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig
för folkskolan, än äfven att såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen
erlägga en årlig afgift, motsvarande två och en half procent af den lön,
för hvilken skoldistriktet med afseende å hans pensionering vunnit delaktighet
i folkskollärarnas pensionsinrättning;
dels medgifva, att, med ändring af nu gällande grunder i fråga om
statsbidrag till aflönande af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva
gällande:
1. Till aflönande af hvarje ordinarie lärare vid folkskola, som i årlig
lön åtnjuter, utom husrum och vedbrand eller ersättning därför, minst
niohundra kronor, samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen
lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning
därför, minst sexhundra kronor, äger skoldistrikt, därest läraren
årligen meddelar undervisning i skolan under minst åtta månader eller
34l/2 veckor af året eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på
grund af särskilda förhållanden kan medgifva, att af statsmedel bekomma
ett årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren, förutom
husrum och vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter, hvithet bidrag dock
ej, utom i här nedan angifna fall, må öfverstiga sexhundra kronor.
51
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
öfver gång sstadgande. Då å innehafvande tjänst före den 1 januari
1901 anställd ordinarie lärare erhåller, förutom husrum och vedbrand, minst
åttahundra kronor samt därtill kofoder in natura enligt äldre bestämmelser
eller till mer än etthundra kronor uppgående ersättning därför, äger skoldistrikt
jämväl, därest läraren årligen meddelar undervisning i skolan under
minst åtta månader eller Sl1/^ veckor af året eller under den kortare tid,
som Kungl. Maj:t. på grund af särskilda förhållanden kan medgifva, att af
statsmedel bekomma ett årligt bidrag af sexhundra kronor.
2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna egenskap oförvitligt
tjänstgjort under så lång tid, att den årliga lönen för sagda undervisning
skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning
därför, minst ettusen femtio kronor till manlig lärare och minst
ettusen kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag
i förra fallet med sjuhundrafemtio kronor och i senare fallet med
sjuhundra kronor.
8. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola såsom ordinarie ytterligare
så länge, att den årliga lönen för samma undervisning af sådan
anledning skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna
eller ersättning därför, minst ettusen tvåhundra kronor till manlig lärare
och minst ettusen etthundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen
erhålla statsbidrag i förra fallet med niohundra kronor och i senare
fallet med åttahundra kronor.
4. Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt tjänstgjort såsom
ordinarie så länge, att den årliga lönen för ofvannämnda undervisning
skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning
därför, minst ettusen trehundrafemtio kronor till manlig lärare och
minst ettusen tvåhundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen
erhålla statsbidrag i förra fallet med ettusen femtio kronor och i senare
fallet med niohundra kronor;
dels öka det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med
2.150.000 kronor, eller från dess nuvarande belopp, 6,350,000 kronor, till
8.500.000 kronor;
dels ock öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget
»Bidrag till folkskollärares pensionering», nu 622,873 kronor, med
49,993 kronor till 672,866 kronor.»
På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad före
-
52
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
dragande departementschefen sålunda hemställt, och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
A. I. Lindhagen.
Stockholm, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B., 1906.