20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

N:o 25.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
inlösen af Strömstad—Sked järnväg; gifven Stockholms
slott den 26 januari 1906.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj: t härmed föreslå Riksdagen
besluta

att för en köpeskilling af 600,000 kronor inlösa Strömstad—Skee
järnväg med allt hvad därtill hörer, att af staten tillträdas den 1 januari
1907 på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma; äfvensom
att anvisa det för köpeskillingens gäldande erforderliga beloppet
att utgå från riksgäld skontoret.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR,

Axel Schotte.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 25.

21

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 26
januari 1906.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

ScHOTTE,

Berg,

Bergström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Schotte, yttrade:

Till Eders Kungl. Maj:ts pröfning föreligger för närvarande en
underdånig ansökan af styrelsen för Strömstad—Skee järnvägsaktiebolag
därom, att bolagets järnväg från Strömstad till Skee måtte för ett
pris af 600,000 kronor af statsverket inlösas. I anledning häraf anhåller
jag till en början att få lämna en sammanfattning af omständigheterna
vid tillkomsten af ifrågavarande järnväg.

Efter det Eders Kungl. Maj:t uti nådig proposition föreslagit 1897
års Riksdag att besluta anläggning genom statens försorg af en längdbana
genom Bohuslän från Göteborg till Svinesund, men detta förslag

Strömstad—
Skee-banans
tillkomst.

22

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

icke vunnit Riksdagens bifall, aflat Eders Kungl. Maj:t nådig proposition till
1898 års Riksdag om byggande genom statens försorg af en sådan
längdbana från Göteborg till trakten af Skee jämte en utfartsbana till
Strömstad. För denna sistnämnda bana, hvars längd komtne att utgöra
6,275 kilometer, beräknades kostnaden, enligt af järnvägsstyrelsen upprättadt
kostnadsförslag, till 1,283,000 kronor, anskaffning af rullande
materiel däri inberäknad.

Riksdagen beslöt emellertid anläggning af en statsbana från Göteborg
allenast till Skee under villkor, bland andra, att landsting, kommuner
eller enskilda genom förbindelse, som kunde af Eders Kungl.
Maj:t godkännas, åtoge sig att efter viss angifven tid hafva anlagt och
för trafik öppnat järnväg från statsbanans mellan Göteborg och Skee
ändpunkt vid Skee till Strömstad af normal spårvidd och i fiffigt af
sådant byggnadssätt, att statsbanans bantåg kunde med skälig hastighet
därå framföras. Såsom skäl för uppställande af detta villkor anförde
Riksdagen, att det, enligt Riksdagens mening, vore såsom länk
i en blifvande mellanriksbana, som längdbanan genom Bohuslän hade
betydelse för staten, och på denna grund ansåge Riksdagen, att till
anläggande såsom statsbana borde ifrågakomma endast den del af den
föreslagna järnvägslinjen, som sträckte sig från Göteborg till Skee.
Den från sistnämnda ort utgående linjen till Strömstad vore däremot
uppenbarligen endast eu sidobana, hvars byggande, enligt dittills följda
grundsatser, måste öfverlämnas åt den enskilda företagsamheten. Emellertid
ägde i detta fall ett synnerligen nära sammanhang rum mellan
statsbanans tillkomst och byggandet af den enskilda järnvägen, ty man
kunde icke låta den tillämnade mellanriksbanan tillsvidare stanna i Skee
utan att tillse, att den dit färdigbyggda banan redan från början
komme till nytta, såsom förmedlande trafik mellan orter med lifligare
samfärdsel eller möjlighet därför. Det vore således, enligt Riksdagens
förmenande, nödvändigt, att byggandet genom enskild försorg af järnvägen
Skee—Strömstad gjordes till villkor för beviljandet af medel till
byggande af statsbana mellan Göteborg och Skee.

Till fullgörande af det utaf Riksdagen sålunda uppställda villkor
bildades Strömstad—Skee järnvägsaktiebolag, hvars ändamål, enligt
den af Eders Kungl. Maj:t den 22 december 1898 fastställda ordning,
är att efter erhållen koncession anlägga och trafikera eller för trafik
upplåta järnväg från Strömstad till Skee station på statsbanan Göteborg—Skee.
Bolagets aktiekapital skulle utgöra minst 350,000, högst

900,000 kronor; och torde af bolagsordningens innehåll i öfrigt endast

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

böra, erinras därom, att enligt 27 § skall, därest förslag'' väckes, bland annat,
om järnvägens öfverlåtande till annan ägare, sådan framställning jämte
styrelsens och revisorernas häröfver afgifna yttranden hållas för aktieägarna
tillgänglig å bolagets kontor i Strömstad minst två månader
före den bolagsstämma, å hvilken ärendet företages till behandling.

Den 22 december 1898 erhöll bolaget koncession å järnvägsanläggning
från Strömstad till Skee med en spårvidd af 1,435 meter och en
längd i hufvudspår af 6,45 kilometer. Samtidigt fastställdes plan för
järnvägen, dock med undantag af sträckan 1,45 kilometer närmast
Skee station, för hvilken sträcka Eders Kung!. Maj:t förklarade sig
vilja framdeles, sedan öfverenskommelse mellan bolaget, och järnvägsstyrelsen
träffats angående järnvägens inledande på Skee station, fastställa''
plan. De tekniska bestämmelserna för järnvägen voro följande:
skenvikt 27,27 kilogram för meter, syllarnas Längd 2,7 meter och tjocklek
0,165 meter, största syllafstånd 0,75 meter, största lutningen å banan
10 :1,000, minsta krökningsradie i hufvudspår 300 meter, ballastens bredd
i krönet 3,6 meter och djup från syllens öfverkant till balansplanet 0,6
meter, banvallens krönbredd 6 meter, jordskärningarnas bredd i balansplanet
9,6 meter med sidolutningar af 1 : 1,5, bergskärningarnas bredd i
balansplanet 6 meter med sidolutningar af 10 : 1, tunnels höjd i hjässan
öfver balansplanet 6 meter och bredd i samma plan 5,6 meter samt minsta
dimensioner å afloppstrumma 0,6x0,6 meter. Kostnadsförslaget, hvilket
upptog en bro öfver Vettelanda å med ett spann om 12 meter, station i
Strömstad, lokomotivstall, vändskifva, vagnvåg, stängsel, telegraf och
signaler, men däremot icke kostnad för anskaffande af rullande materiel
eller för anslutning till blifvande statsbanestation i Skee, slutade å en
summa af 716,000 kronor.

Uti afgifna yttranden öfver koncessionsansökningen hade såväl
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som järnvägsstyrelsen framhållit, att
den underställda planen för banan syntes uppfylla den af Riksdagen
uppställda fordran, att byggnadssättet skulle vara sådant, att statsbanans
bantåg kunde med skälig hastighet därå framföras, hvarjämte
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmärkt, att vissa poster i kostnadsförslaget
borde höjas och slutsumman därigenom komma att uppgå till

750,000 kronor.

Uti koncessionen föreskrefs, bland annat, att tillsynen öfver järnvägsarbetet
skulle, intill dess arbetschef för statsbanebyggnaden Göteborg—Skee
blifvit utsedd, utöfvas af öfveringenjören vid statens järnvägsbyggnader
och sedermera af bemälde arbetschef, samt att koncessionsinnehafvaren
skulle vara pliktig tåla, att, på villkor, som mellan

24

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

järnvägsstyrelsen och koncessionsinnehafvaren öfverenskommes, eller, om
öfverenskommelse ej kunde träffas, af Eders Kung]. Maj:t bestämdes,
statsbanans tåg mellan Göteborg och Skee framginge jämväl å linjen
Strömstad—Skee. Beträffande statens rätt till inlösen af järnvägen meddelades,
på sätt i allmänhet plägar ske, olika bestämmelser, för den
händelse yrkande härom framställdes inom eller efter tio år, efter det järnvägen
i sin helhet eller till någon del blifvit öppnad för allmän trafik; och
stadgades i förstnämnda fall, att statsverket skulle vara berättigadt inlösa
järnvägen mot ett penningbelopp, som motsvarade hvad järnvägen med
tillhörigheter och trafikmateriel, enligt af Eders Kung! Maj:t godkända
räkenskaper, kostat koncessionsinnehafvaren med tillägg af fem procent
årlig ränta, men med afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden
lämnat. Slutligen föreskrefs, likaledes i enlighet med hvad i allmänhet
plägar ske, att, därest koncessionsinnehafvaren skulle underlåta att uppehålla
trafiken i sådant omfång, som af Eders Kung]. Magt pröfvades
skäligt, Eders Kung!. Magt skulle äga förordna, att trafiken tills vidare finge
besörjas af staten eller annan med användande af järnvägens materiel
och öfriga tillhörigheter, men med rätt för järnvägens ägare att uppbära
den behållna afkomsten af banan.

På framställning af Strömstad—Skee järnvägsaktiebolag om sådan
lindring i de tekniska bestämmelserna för bolagets järnväg, att dessa
blefve desamma, som tillämpades å statsbanan Göteborg—Skee, medgaf
Eders Kungl. Maj:t den 16 februari 1900, att vid utförandet af bolagets
järnvägsanläggning finge gifvas åt ballasten eu bredd i krönet af
3,3 meter och ett djup från syllens öfverkant till balansplanet af 0,5
meter, åt banvallen en krönbredd af 5,6 meter, åt jordskärningarna en
bredd i balansplanet af 9 meter och åt bergskärningarna en bredd i
balansplanet af 5,78 meter. Sedan sådan öfverenskommelse, som i koncessionen
förutsatts, blifvit träffad mellan järnvägsstyrelsen och järnvägsaktiebolaget
angående inledande af bolagets järnväg å Skee station
och sammanslutning därstädes med statsbanan, bär Eders Kungl.
Maj:t genom nådig resolution deri 26 april 1901 fastställt plan för järnvägens
sträckning fram till Skee station. Slutligen har Eders Kungl.
Maj:t den 3 oktober 1903 medgifvit viss ändrad föreskrift beträffande
tjockleken af de syllar, som för järnvägen användes.

Kort före det järnvägen öppnades för trafik den 16 december 1903,
verkställdes besiktning å densamma; och framgår af det därvid förda
protokollet, att järnvägens längd utrönts vara 7,118 kilometer; att besiktningsmännen
funnit järnvägen, ehuru ej fullt färdig, likväl vara i sådant
skick, att densamma kunde upplåtas för allmän trafik, dock med en

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.,

största tåghastighet tillsvidare af 30 kilometer i timmen, under förutsättning
att hjultrycket å fordon icke öfverstege 6,25 ton; samt att
hufvudsakliga skillnaden mellan de för denna järnväg använda och de
för längdbanan genom Bohuslän fastslagna tekniska bestämmelserna
bestode däri, att för bolagets järnväg rälsvikten utgjorde 27,27 kilogram
samt minsta krökningsradie i hufvudspår 300 meter, medan motsvarande
tal för längdbanan vore 34 kilogram och 400 meter. Vid den 29
november 1905 å järnvägen förrättad slutlig afsyning befanns banan
väl underhållen och järnvägen i sådant skick, att densamma godkändes
af förrättningsmännen, hvilka ansågo den största tåghastigheten å
järnvägen kunna fastställas till 60 kilometer i timmen, under förutsättning
att hjultrycket å de fordon, som komme att framföras å banan,
icke öfverstege 6,3 ton.

Beträffande det sätt, hvarpå trafikförhållandena å järnvägen äro
ordnade, har järnvägsstyrelsen meddelat följande:

Uti skrifvelse till järnvägsstyrelsen den 5 februari 1902 framhöll
styrelsen för Strömstad—Skee järnvägsaktiebolag, att bestämmelse
saknades om, hvem som borde trafikera bolagets järnväg, men att man
syntes kunna sluta sig till, att denna angelägenhet varit afsedd att
omhändertagas af järnvägsstyrelsen. Anläggningen af linjen Strömstad
—Skee vore förenad med mycket stora kostnader genom terrängens
svårartade beskaffenhet. Förutom tecknadt och inbetaldt aktiekapital
360,400 kronor syntes linjens fullständigande kräfva användandet af ett
till 360,000 å 380,000 kronor beräknadt lånebelopp, förskotteradt af
landstinget. Utöfver sistnämnda belopp erfordrades medel till rullande
materiel och driftkostnader, därest bolaget själft skulle ombesörja trafiken.
Med hänsyn till de stora uppoffringar, som landstinget iklädt sig för anskaffning
af fri jord, byggnaders lösen, skadors ersättning m. m. för statsbanans
framdragande och slutligen för en aktieteckning af 150,000
kronor i bolaget tillika med ansvaret för ofvannämnda lånebelopps
slutliga gäldande, syntes det bolagsstyrelsen, som om man icke rimligen
kunde ifrågasätta, att landstinget skulle betungas med ytterligare utlägg
för trafikens drift. Härtill kunde läggas, att ett enskildt bolag icke
gärna kunde drifva trafiken å en så kort bansträcka, som linjen omfattade,
med samma fördel som statsbanan, för hvilken den åtminstone tillsvidare
utgjorde en ändpunkt. Denna handel hade icke tillkommit
genom enskild företagsamhet eller enskildt initiativ utan på grund af
ett särskilt enastående tillägg från Riksdagens sida utöfver de villkor,
som föreskrifvits i liknande fall vid statsbaneanläggningar inom rikets
öfriga län. Bolagsstyrelsen hemställde därför om träffande af öfverensBih.
till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 4

Trafikförhållandena
vid
Strömstad—
Skee-banan.

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

kommelse rörande statens öfvertagande af trafikens ordnande ock upprätthållande
å linjen Strömstad—Skee, därvid styrelsen ville såsom
sin åsikt framhålla, att åtminstone skälig ränta å det lånebelopp, som
för linjens slutliga anläggning behöft användas, borde oafkortad komma
bolaget till del.

Efter i ärendet förda underhandlingar ingicks öfverenkommelse
den 6 april 1903 mellan järnvägsstyrelsen och bolaget, enligt hvilken
öfverenskommelse järnvägsstyrelsen åtog sig att från och med den dag,
då statsbanedelen Uddevalla—Skee öppnades för allmän trafik, och
sedan den bolaget tillhöriga Strömstad—Skee järnväg blifvit behörigen
besiktigad och godkänd, tillsvidare och intill den 1 juni 1904 för
bolagets räkning ombesörja trafikering med därtill hörande förvaltning
af sistnämnda järnväg på hufvudsakligen följande, i öfverenskommelsens
2 och 3 paragrafer intagna villkor:

»§ 2. Kungl. styrelsen tillhandahåller den rörliga materiel och den
personal, som erfordras för trafikens handhafvande och banans bevakande;
och äger Kungl. styrelsen eller vederbörande distriktsförvaltning att
besluta i alla frågor rörande trafikskötseln, banans bevakande och
underhåll och hvad öfrigt till förvaltningen hörer, utan rätt för bolaget
att klandra de i sådant hänseende fattade beslut eller vidtagna åtgärder.

§ 3. All af trafiken uppkommande inkomst äfvensom all annan
inkomst, som kan af järnvägsrörelsen härflyta, tillkommer bolaget,
hvaremot bolaget skall vidkännas alla utgifter för trafikskötseln, banans
bevakande och underhåll samt byggnaders och inventariers underhåll,
jämte öfriga i anledning af järnvägens drift uppkommande kostnader,
af hvad slag de vara må; ägande bolaget således rätt att af Kungl.
styrelsen erhålla den vinst, som af järnvägsrörelsen under nämnda tid
må uppkomma, likasom bolaget, därest förlust under berörda tid skulle
å rörelsen uppstå, är skyldigt ansvara Kungl. styrelsen för densamma.»

I skrifvelse till järnvägsstyrelsen den 12 januari 1904 gjorde därefter
bolagsstyrelsen framställning om trafikfrågans ordnande efter den
i nyssnämnda öfverenskommelse stadgade tid eller den 1 juni 1904.
Under förhoppning att järnvägsstyrelsen, därest tidpunkten ej skulle
anses lämplig att taga steget fullt ut och föreslå järnvägens inlösen af
staten, ansåge arrendeformen lämpligast för trafikaftalets ordnande, åberopade
bolagsstyrelsen innehållet uti förenämnda skrifvelse den 5 februari
1902. Vidare framhölls, att ifrågavarande handel i verkligheten utgjorde
den nordliga ändpunkten vid hafvet för längdbanan genom Bohuslän;
och bolaget hade icke heller underlåtit att genom bekostande af ett
dyrbart hamnspår göra hvad på bolaget ankomme för att förmedla för -

27

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 25.

bindelsen emellan järnvägen och hafvet, en förbindelse, som, sedan
Strömstads stad intill hamnspåret lagt brygga, borde blifva af mycket
tillfredsställande beskaffenhet och af största betydelse för längdbanan.
Vidare hade bolaget, för att göra bandelen statsbanemässig, i fråga
om lokomotivstall, vändskifva, vattenanordning och vagnvåg måst vidtaga
mycket dyrbarare anordningar än enligt koncession och kostnadsförslag
beräknats, hvarigenom bolagets utgifter ökats till fromma för
staten, som i sin ordning kunnat inbespara motsvarande anordningar vid
sin ändstation Skee. På grund af dessa och andra ökade utgifter, däribland
betydande kostnader för banans inledande å Skee station, hade
lånebeloppet betydligt öfverstigit det förut uppgifna af 360,000 å

380,000 kronor, men enär kostnaderna för jordlösen, expropriation
m. m. ännu icke vore kända, samt slutuppgörelse med entreprenören i
följd af tvistefrågor icke kunnat träffas m. m., kunde det för järnvägens
fullbordande erforderliga lånebeloppet icke exakt uppgifvas; dock syntes
lånesumman böra beräknas till omkring 450,000 kronor.

Förhandlingarna med bolaget i anledning af bolagsstyrelsens sistberörda
framställning ledde emellertid till det resultat, att förenämnda
öfverenskommelse af den 6 april 1903 förlängdes på oförändrade villkor
till utgången af år 1904; och har sedermera genom särskilda aftal
sagda öfverenskommelse ytterligare förlängts till utgången af år 1906.

Redan den 20 februari 1905 eller således föga mer än ett år,
efter det ifrågavarande järnväg öppnats för allmän trafik, ingick bolaget
genom dess styrelse till Eders Kungl. Maj:t med eu underdånig skrift,
däri bolaget, med åberopande af ett vid extra bolagsstämma nämnda
dag fattadt beslut, för en summa af 600,000 kronor hembjöd järnvägen
till inlösen af staten. Ehuru denna framställning, såsom Eders Kungl.
Maj:t behagade erinra sig, redan eu gång blifvit inför Eders Kungl.
Maj:t föredragen, därvid Eders Kungl. Maj:t fann densamma icke för
det dåvarande till någon vidare åtgärd föranleda, torde det för bättre
öfverskådlighets skull tillåtas mig att i minnet återkalla det liufvudsakligaste
innehållet af denna framställning äfvensom af järnvägsstyrelsens
däröfver afgifna yttrande.

Såsom skäl för det gjorda hembjudande! åberopade bolagets styrelse
en af länets landstings förvaltningsutskott, i anledning af begäran om
ytterligare lån af landstinget för järnvägsanläggningens fullbordande,
den 26 januari 1905 till styrelsen aflåten skrifvelse, hvilken föranledt
utlysande af nämnda bolagsstämma; och torde ur denna skrifvelse följande
här böra anföras.

Bolagets skrift
den 20 februari
1905 angående
järnvägens
hembjudande
till staten.

Göteborgs
och Bohus
läns landstings
förvaltningsutskotts

skrifvelse den
26 januari
1905.

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Beträffande bolagets ekonomiska ställning påvisar utskottet, att,
sedan aktieteckning verkställts af landstinget med 150,000 kronor, af
hushållningssällskapet med 100,000 kronor, af Strömstads stad med

113,000 kronor samt af Skee kommun och enskilda med 12,400 kronor
eller inalles 375,400 kronor, landstinget genom särskilda beslut åren
1898 och 1903 lämnat bolaget lån till belopp af sammanlagdt 450,000
kronor, samt att å andra sidan järnvägens anläggningskostnad uppgått
till 841,000 kronor, hvartill komme diverse skulder, 53,300 kronor, återstående
arbeten, beräknade till 15,000 kronor, och olikviderade räntor
å lån från landstinget till den 1 januari 1905, 38,980 kronor, hvadan
totalsumman uppginge till 948,280 kronor. Den höga anläggningskostnaden
hade, enligt hvad utskottet framhåller, föranledts hufvudsakligen
af den genom nådiga resolutionen den 26 april 1901 gjorda fastställelsen
af järnvägsstyrelsens förslag att förlägga Skee station på
längre afstånd från Strömstad. Därigenom hade järnvägens anläggningskostnad
opåräknadt och i betydande grad fördyrats, icke blott
genom den med nära 15 procent ökade väglängden, utan äfven genom
åläggandet att med halfva kostnaden deltaga i en brobyggnad vid Skee
station, som eljest för bolaget kunnat undvikas. Därtill hade kommit
statens ökade anspråk på lokomotivstall, vagnvåg och anordning för
vattentillgång, hvilka i bolagets kostnadsförslag uppförts till 7,500
kronor men, jämte ett i förslaget ej upptaget vattentorn, kostat bolaget
46,531 kronor. Utskottet, som både sig bekant, att öfverenskommelse
blifvit träffad med järnvägsstyrelsen om trafikens upprätthållande
af staten intill 1905 års utgång, hade visserligen vid förberedande
öfverläggningar tagit i öfvervägande, huruvida det icke möjligen
skulle ställa sig förmånligare, om bolaget själft omhändertoge trafiken,
men vore ännu icke i tillfälle att uttala någon bestämd mening i denna
fråga. Dock kunde utskottet icke underlåta att redan nu såsom sin
uppfattning framhålla det olämpliga däruti, att medan staten med sin
rullande materiel uppehölle banans trafik, bolaget ombesörjde banans
underhåll samt telegraf- och signalsystem, och att för denna korta banbit
af ungefär 7 kilometer ett särskildt bolag med tillhörande styrelse och
verkställande direktör, hvilka droge afsevärda årliga kostnader utan motsvarande
göromål, skulle behöfvas, under det att statens järnvägsbefäl
med jämförelsevis mindre kostnader och med mera tillfredsställande
resultat borde kunna ombesörja banans skötsel. Därjämte måste, enligt
utskottets förmenande, befaras, att en så beskaffad ordning framdeles
komme att medföra oundvikliga meningsskiljaktigheter, tvister och obehag
parterna emellan, på samma gång det syntes utskottet naturligt, att

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

denna obetydliga handel till Sveriges västligast belägna stad vid hafvet,
som tillika kanske för en lång tid framåt måste utgöra den ena slutpunkten
för statsbanan, borde ägas af staten, vare sig statsbanan komme
att framdragas till Norges järnvägsnät eller ej.

Vidare framhåller utskottet, hvilka betydliga utgifter landstinget
åtagit sig för statsbanans jordlösen m. in., utgifter, som till följd af
den långa, till inemot 10 år uppgående tid, banans byggande sannolikt
komme att taga i anspråk, stegrats och antagligen ytterligare komme
att stegras genom uppåtgående jordvärden i de orter, banan genomlöpte.
Intrycket af jordens under byggnadstiden ökade värde rotfäste sig nämligen
omedvetet hos expropriationsnämnderna, om än expropriationslagen
föreskrefve, att afseende därå icke finge fästas vid jordens värdering.
Därtill komme frånvaron af bestämmelser för expropriation af
sten och grustäkter, hvilket, tillika, med det förhållande att för såväl
linjen som bangårdar tagits i anspråk betydligt större jordareal än landstinget
ansett erforderligt, framkallat vida högre kostnader, än landstinget
kunnat på förhand beräkna.

Det hade under sådana förhållanden synts utskottet vara en plikt
att tillse, huruvida icke någon utväg funnes att bereda länet en lättnad
i de tunga bördor, som statsbanans framdragande genom länet lagt
å detsamma, och hade utskottet trott sig finna en sådan i Strömstad—
Skee-banans hembjudande till staten. Önskligt hade ju visserligen varit,
om vid ett sådant hembjudande priset å banan hade kunnat sättas till
samma belopp som de å densamma nedlagda kostnaderna eller ungefär

948,000 kronor, men utskottet föreställde sig, att ett sådant förslag,
hvarigenom det af Riksdagen en gång beslutade villkoret för banans
byggande komme att upphäfvas, skulle hafva föga utsikt till framgång.
Utginge man åter därifrån, att länet borde bära åtminstone en del af
bördan, och att man finge åtnöjas, därest staten ville öfvertaga den andra
delen, syntes ett bestämmande af länets andel till en tredjedel och statens
till två tredjedelar representera en rimlig proportion. Det pris, hvartill
banan skulle hembjudas till inlösen, skulle då blifva 632,000 kronor eller
i rundt tal 600,000 kronor, en summa, som för öfrigt motsvarade 50 procent
af den kostnad, bandelen Strömstad—Skee enligt beräkning skulle
kostat staten, om byggandet skett på statsverkets bekostnad. Ty äfven
om den ursprungliga summan, 1,283,000 kronor, kunnat något minskas
genom vissa lättnader, som medgifvits det enskilda bolaget, syntes denna
minskning mer än väl uppvägas af den betydliga förlängning, som, enligt
hvad förut påvisats, bandelen Strömstad—Skee sedermera fått sig
påförd, och som naturligtvis betydligt ökat den af järnvägsstyrelsen för
densamma beräknade kostnaden.

Järnvägsstyrelsens

underdåniga
utlåtande den
8 mars 1905.

30 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 25.

I underdånigt utlåtande den 8 mars 1905 tillstyrkte järnvägsstyrelsen
den gjorda framställningen om inlösen af Strömstad—Skee-banan och
anförde därvid hiifvudsakligen följande:

Vid öfvervägande af de skäl, som talade för järnvägens inlösen af
statsverket, hade styrelsen haft att i första rummet taga i beaktande
den sannolika afkomst, järnvägen komme att för framtiden lämna. De
för beräkning af sådan afkomst då föreliggande uppgifter från det tilländagångna
trafikåret 1904 visade därutinnan intet gynnsamt resultat.
Under de närmaste åren, innan den nu färdigbyggda norra delen af
bohuslänska längdbanan genom den södra delens fullbordande sattes
i direkt förbindelse med det öfriga statsbanenätet, syntes icke heller
någon förbättring i afsevärd mån i det ditintills vunna trafikresultatet
af Strömstad—Skee-banan vara att förvänta, och med de många faktorer,
som i frågan spelade in, kunde något bestämdt omdöme icke gifvas
rörande utsikterna för ett gynnsammare trafikresultat än ditintills efter
längdbanans slutliga fullbordande, ehuru sannolikheten talade därför.

Om således ur berörda synpunkt skäl icke förelåge att för närvarande
tillstyrka bolagsstyrelsens ifrågavarande framställning, syntes
däremot, enligt styrelsens förmenande, andra tungt vägande hänsyn tala
för bifall till framställningen. Af de utaf styrelsen lämnade trafikuppgifterna
framginge, att en jämförelsevis rätt afsevärd trafik genom
bandelen Strömstad—Skee redan nu tillfördes längdbanan genom Bohuslän.
Vid sådant förhållande och då, såsom i ärendet påvisats, denna
bandels ändstation, hamnstaden Strömstad, i verkligheten utgjorde ändpunkten
för banan genom Bohuslän, hvilket förhållande torde komma att
fortfara under en längre följd af år, måste det ligga i statens järnvägars
intresse att tillse, att trafikskötseln å Strömstad—Skee-banan ordnades
på fullt effektivt sätt. Med hänsyn till de ekonomiska svårigheter, hvari
järnvägsbolaget råkat, och hvilka icke syntes vara af öfvergående art,
torde det vara för bolaget ogörligt, därest ytterligare lån från landstinget
förvägrades, att själft taga trafikskötseln om hand. Fråga kunde
då uppstå, huruvida staten, därest koncessionsinnehafvaren skulle underlåta
att uppehålla trafiken i det omfång, som af Eders Kungl. Maj:t
pröfvades skäligt, ville begagna sig af den i koncessionen staten förbehållna
rätt att tillsvidare besörja trafiken å banan med användande af
järnvägens tillhörigheter, men med rätt för järnvägens ägare att uppbära
den behållna afkomsten af banan. Men såväl för dylikt fall som
i händelse trafikens handhafvande skulle fortgå på samma sätt som hitintills,
eller genom förnyadt trafikaftal med statens järnvägar, skulle helt
naturligt svårigheter uppstå för järnvägsstyrelsen att vidtaga erforder -

31

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 25.

liga anordningar för trafikens rätta skötsel ocli banans underhåll, då
kanske föga ntsikt till kostnadernas täckande förefunnes. Det hade
under sådana förhållanden synts styrelsen vara en lämplig utväg för
frågans lösning att på skäliga villkor antaga bolagets anbud om järnvägens
inlösen af statsverket.

Billighetshänsyn syntes ock tala för den mellankomst från statens
sida, som satts i fråga. Landstingets förvaltningsutskott hade i sådant
hänseende erinrat om de betydande utgifter, landstinget fått och komme
att få vidkännas för statsbanans jordlösen m. m. Därtill komme de genom
Riksdagens omförmälda villkor länet åsamkade utgifter för ifrågavarande
järnväg, hvilkens anläggningskostnad uppgått till omkring 950,000
kronor. Då landstingets förvaltningsutskott uttalat, att, med hänsyn
till berörda villkor, föga utsikt förefunnes att få hela anläggningskostnaden
betäckt, men att däremot staten syntes böra genom inlösen
erlägga omkring två tredjedelar af nämnda kostnad, syntes, enligt järnvägsstyrelsens
förmenande, därmed en skälig och af omständigheterna
påkallad proportion i fördelning af kostnaderna hafva föreslagits, enär,
enligt bolagsstyrelsens uppgift, bolagets hela skuld vid 1905 års utgång
komme att ungefär motsvara det föreslagna inlösningspriset, 600,000
kronor.

I anledning af förvaltningsutskottets uttalande, att inlösningssumman
skulle motsvara ungefär hälften af den utaf järnvägsstyrelsen beräknade
kostnad för en statsbana Strömstad—Skee, hvilken kostnad, inklusive
för rullande materiel 45,000 kronor, uppgick till 1,283,000 kronor, ville
styrelsen emellertid i detta sammanhang erinra, att med detta kostnadsbelopp
afsåges anläggande af en banbyggnad med helt andra förutsättningar
än de för bolagets bana slutligen medgifna, såsom i afseende å
minsta tillåtna krökningsradie, rälsvikten m. m., hvadan man svårligen
vid förevarande beräkning finge utgå från sagda kostnadsbelopp, äfven
om man to ge i beaktande de af utskottet anmärkta, opåräknadt ökade
utgifter för järnvägens anläggning.

Genom den ifrågasatta mellankomsten från statens sida skulle ock
otvifvelaktigt åtskilliga, ej oväsentliga fördelar beredas. I händelse
vid utgången af gällande trafikaftals giltighetstid de gemensamma
trafikförhållandena upphäfdes, eller ock — hvilket ju vid samma trafikaftals
upphörande skulle kunna vara att befara — trafiken å Strömstad—Skee-linjen
af bolaget inställdes, och staten därvid ej begagnade
sig af den staten i koncessionen förbehållna rätt att öfvertaga trafiken,
skulle nämligen vid Skee station, som vore i saknad af en del af de för
en ändstation nödiga anordningar, såsom lokomotivvändskifva, lokomotiv -

Kungl. Maj:ts
beslut den 7
april 1905.

Bolagsstämmans
beslut
den 26 september
1905
om järnvägens
försäljning.

Järnvägsstyrelsens

underdåniga
utlåtande den
19 december
1905.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

stallar, bostäder för personal m, m., utförandet af sådana anordningar,
därför kostnaden beräknats uppgå till omkring 80,000 kronor, påfordras
omedelbart utan att blifva till gagn, därest trafikgemensamheten
återställdes eller trafiken å bibanan åter öppnades eller ock, såsom ju
måste antagas, i en framtid en fortsättning af statsbanan norrut blefve
utförd. Men genom statens ifrågasatta mellankomst skulle en dylik
utgiftspost för statens järnvägar icke vidare vara att befara. Och farhågorna
för ett inställande af trafiken å Strömstad—Skee-linjen med
däraf följande stora olägenheter för allmänheten samt minskning i inkomster
å statsbanan till Skee vore ock därmed häfda. Slutligen vore
det själffallet, att under det bibanans trafikerande genom ägarens egen
försorg blefve med hänsyn till banans ringa längd alltför kostsamt,
förhållandena konime att ställa sig gynnsammare, om banan komme att
skötas såsom statsbana, då särskilt administrationskostnaderna för längdbanan
genom Bohuslän skulle föga ökas på grund af tillkomsten af
denna endast omkring 7 kilometer långa bana.

Såsom jag redan haft tillfälle nämna, fann Eders Kungl Maj:t
genom beslut den 7 april 1905 styrelsens berörda framställning för det
dåvarande icke till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Frågan om järnvägens försäljning blef genom detta Eders Kungl.
Maj:ts beslut allenast en kortare tid uppskjuten. Sedan nämligen frågan
härom ägnats den behandling, som föranleddes af stadgandet i 27 § af
bolagets ordning, beslöto delägarna i bolaget å extra bolagsstämma den
26 september 1905 att bemyndiga bolagets styrelse att till Eders Kungl.
Maj:t och kronan öfverlåta järnvägen med tillträdesrätt den 1 juni 1906
för en köpeskilling af 600,000 kronor, som bolagsstyrelsen skulle äga
uppbära och kvittera, med rätt för styrelsen därjämte att vidtaga alla
i och för försäljningen nödiga åtgärder. Vid stämman uttalades dock,
på sätt jämväl af två utaf bolagets revisorer i deras afgifna yttrande
ifrågasatts, att bolaget nu borde kunna påräkna ett högre försäljningspris,
än då framställning om banans öfvertagande af statsverket första
gången gjordes, emedan bolaget efter denna tid haft ytterligare utgifter,
som besparats en blifvande köpare, samt banan, till följd af landets
ändrade politiska ställning gent emot Norge, fått en vida större nationell
betydelse än förr.

I underdånigt utlåtande den 19 december 1905 bär järnvägsstyrelsen,
under åberopande af styrelsens förut i ärendet afgifna yttrande, förklarat
sig anse de skäl, som styrelsen då anfört för bifall till bolagsstyrelsens
ansökning, fortfarande förefinnas. Visserligen måste styrelsen
med den erfarenhet, som vunnits under det snart tilländagångna andra

33

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 25.

trafikåret, vidhålla sitt förut gjorda uttalande, att, med hänsyn enbart
till trafikresultatet af banan, skäl icke funnes för framställningens tillstyrkande.
Men däremot ådagalade de statistiska uppgifterna för nämnda
år angående den trafik, som ifrågavarande handel tillförde längdbanan
genom Bohuslän, att denna trafik icke vore obetydlig. Enligt järnvägsstyrelsens
berättelse för år 1904 hade nämligen statsbanornas inkomst
af samtrafik med Strömstad—Skee järnväg utgjort i afsänd trafik för
personbiljetter och resgods 17,483 kronor, för ilgods, styckegods och
vagnslastgods 8,105 kronor samt för åkdon m. m. 244 kronor eller
inalles 25,892 kronor; och hade statsbanornas inkomst af denna samtrafik
för såväl afsänd som anländ trafik uppgått till 58,955 kronor.
Med hänsyn därtill och då bandelens ändstation, hamnstaden Strömstad,
i verkligheten utgjorde ändpunkten för banan genom Bohuslän, däri
äfven på grund af de ändrade politiska förhållanden, som inträdt, någon
förändring icke snart syntes vara att förvänta, hvadan ock, såsom vid
bolagsstämman den 26 september 1905 framhållits, ifrågavarande järnväg
erhållit en mera nationell betydelse, ansåge styrelsen fortfarande, att det
läge i statens järnvägars intresse att tillse, att trafikskötseln å Strömstad—Skee-banan
ordnades på fullt effektivt sätt. Hvad styrelsen i
detta hänseende anfört i sitt underdåniga utlåtande den 8 mars 1905
tilläte styrelsen sig åberopa, likasom ock ej mindre de däri angifna
billighetshänsyn, som syntes tala för den mellankomst från statens sida,
som nu satts i fråga, än äfven de i samma utlåtande närmare angifna,
ej oväsentliga fördelar, som staten skulle beredas genom den ifrågasatta
mellankomsten.

Beträffande det inlösningspris, 600,000 kronor, som bolagsstyrelsen
äfven i sin senare ansökning föreslagit, vidhölle järnvägsstyrelsen sin
därutinnan uttalade mening, att därigenom en skälig och af omständigheterna
påkallad proportion i fördelning mellan staten och länet ifrågasatts.
I detta sammanhang syntes böra framhållas, att bolaget funnit
sig böra, ehuru tvenne af revisorerna för granskning af bolagets räkenskaper,
enär järnvägens trafikinkomster visat stadig ökning, och detta
förhållande syntes blifva än fördelaktigare, efter det längdbanan i sin
helhet öppnats för trafik, ifrågasatt ett högre försäljningspris, vidhålla
sitt förut afgifna anbud om banans inlösen mot en köpeskilling
af 600,000 kronor. Denna köpeskilling komme att i något större män
än vid förra anbudets afgifvande understiga föreslagna två tredjedelar af
anläggningskostnaden, hvilken enligt de af bolagsstyrelsen senast lämnade
uppgifter kunde beräknas den 1 januari 1906 uppgå till 963,077 kronor
56 öre mot 950,172 kronor 56 öre enligt vid ticlen för den första anBih.
till Rikscl. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 5

Uppgifter
rörande järnvägens
anläggningskostnad

och trafikinkomster.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

sökningens ingifvande gjorda beräkningar. Inlösningspriset, 600,000
kronor, skulle komma att ungefär motsvara bolagets skuld till landstinget
med tillägg af öfriga olikviderade skulder. Enligt hvad styrelsen
inhämtat, hade kapitalskulden med obetalda räntor den 31 december
1906 beräknats utgöra 605,857 kronor 50 öre, hvartill komme, efter
visst afdrag, öfrig skuld och oförutsedda utgifter till belopp af 4,229
kronor, hvadan totalskulden vid 1906 års utgång skulle uppgå till
610,086 kronor 50 öre, däri ej inberäknade trafikförlusten under år
1904, 8,618 kronor 63 öre, och eventuell sådan förlust under åren 1905
och 1906.

I fråga om tidpunkten för statens öfvertagande af bolagets järnväg
hade bolaget föreslagit, att denna tidpunkt borde bestämmas till den 1
juni 1906. Järnvägsstyrelsen funne för sin del det eventuella öfvertagandet
lämpligen böra ske den 1 januari 1907, till hvilken tidpunkt
förberörda aftal rörande trafikeringen af Strömstad—Skee-banan utsträckts
att gälla, och då bohuslänska längdbanan äfven å sträckan mellan Göta
älf och Uddevalla antoges blifva fullt färdig, hvarmed ock större utsikt
skulle förefinnas att ernå ett bättre trafikresultat än under ifrågavarande
järnvägs tvenne första trafikår.

Järnvägsstyrelsen, som inhämtat, att inga inteckningar graverade
Strömstad—Skee järnväg, hade, med hänsyn till de jämförelsevis föga
invecklade förhållanden, som i ett blifvande köpekontrakt rörande ifrågavarande
inlösen syntes böra regleras, ansett sig i frågans nuvarande
läge icke böra öfverlämna förslagskontrakt, utan borde, i händelse bolagets
anbud antoges, styrelsen erhålla bemyndigande att för fastställelse
till Eders Kungl. Maj:t ingifva med bolaget träffadt förslagskontrakt;
och hemställde styrelsen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig''
proposition till 1906 års Riksdag föreslå Riksdagen att på extra stat
anvisa ett anslag å 600,000 kronor för inlösen af Strömstad—Skee järnvägsaktiebolags
järnväg mellan Strömstad och Skee med allt hvad därtill
hörde, att gravationsfri af statsverket tillträdas den 1 januari 1907.

Slutligen torde det tillåtas mig att meddela några i ärendet lämnade
uppgifter rörande kostnaden för ifrågavarande järnvägsanläggning äfvensom
för beloppet af järnvägens trafikinkomster.

Enligt vid bolagsstyrelsens underdåniga ansökningar fogade uppgifter
har kostnaden för järnvägsanläggningen, inklusive räntor till
den 1 januari 1906, uppgått till 963,077 kronor 56 öre; och utgör landstingets
fordran, inberäknadt ränta, 533,885 kronor, hvartill komma
oguldna skulder till andra fordringsägare till belopp af 56,000 kronor.

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Beträffande åter det ekonomiska resultatet af järnvägens trafikerande,
uppgick, enligt mig lämnade meddelanden, totalinkomsten af
trafiken å järnvägen under år 1904 till 17,624 kronor, motsvarande en
inkomst per dag och bankilometer af i medeltal 6 kronor 88 öre, samt
utgifterna för banans drift och underhåll till 26,803 kronor 37 öre, i
följd hvaraf driftkostnaderna öfverstego bruttoinkomsten med 9,179
kronor 37 öre. Då för december månad 1905 trafikuppgifter ännu icke
äro tillgängliga, torde, för vinnande af jämförelse med föregående år,
följande sammanställning af uppgifterna för de första elfva månaderna
af åren 1904 och 1905 böra meddelas:

Trafik.

Inkomster.

Tra-

fik-

för-

lust.

Re-

sande.

Lef-

vande

djur.

11-

och

frakt-

gods.

Per-

son-

trafik.

11-

ocli

frakt-

gods.

Öfrig

trafik.

Summa.

Per

dag

och

ban-

km.

Ut-

gifter.

Antal.

Antal.

Ton.

Kr.

Kr.

Kr.

Ur.

Kr.

Kr.

Kr.

41,692

40,713

692

2,927

9,701

9.582

4,266

6,539

1,946

1,735

15,913

17,856

6,79

7,04

24,590

21,765

8,677

3,909

Jan.—nov. 1905 ............

363

5,764

Å statsbanan Uddevalla—Skee har under år 1904 antalet afgående
resande utgjort 104,167, däraf 16,590 till Strömstad, tontal afsändt
gods 6,826, däraf 1,678 till Strömstad, och inkomst för afsänd trafik
101,004 kronor, däraf 19,245 kronor för trafik till Strömstad, samt
under samma år antalet resande från Strömstads station uppgått till
10,055, tontal afsändt gods från samma station till 1,050 och statens
järnvägars inkomst för afsänd trafik från stationen till 25,892 kronor.

Motsvarande siffror för första hälften af åren 1904 och 1905 äro
följande:

Antal resande.

Tontal gods.

Inkomst för trafik.

Å Bo-

Till

Från

Å Bo-

Till

Från

Å Bo-

Till

Från

hus-

Ström-

Ström-

hus-

Ström-

Ström-

hus-

Ström-

Ström-

banan.

stad.

stad.

banan.

stad.

stad.

banan.

stad.

stad.

Kr.

Kr.

Kr.

Jan.—juni

1904 ............

50,291

7,831

4,519

4,314

1,391

304

48,770

8,963

9,464

Jan.—juni

1905 ............

51,521

7,098

4,138

3,801

CO
i JJ
-tf

2,704

49,313

8,236

24,820

36

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 25.

Departements chefens yttrande.

Specifikationen af vagnslastgods utvisar, att vagnslastgodstrafiken
från Bohusbanan till Strömstad till större delen utgjorts af rundtimmer
och granit, samt att från Strömstad af vagnslastgods hufvudsakligen
transporterats sill och hafre.

Då Riksdagen år 1898 beslöt anläggning af statsbanan Göteborg
—Skee, skedde detta, såsom förut framhållits, i syfte hufvudsakligen
att densamma skulle bilda eu länk i en blifvande mellanriksbana och
sålunda framdeles utsträckas till norska gränsen samt, efter det på
norskt område järnväg anlagts till samma gräns, anknytas till det
norska järnvägsnätet. Enligt Riksdagens antagande skulle nämligen, ehuru
ditintills förda underhandlingar om banans anslutning till det norska
järnvägsnätet icke ledt till något resultat, sådant likväl inom en icke
aflägsen framtid låta förverkliga sig. Af denna anledning uttalade
Riksdagen också, att endast sträckan från Göteborg till Skee borde
byggas såsom statsbana, men att linjen mellan Skee och Strömstad
vore att anse allenast såsom en sidobana, hvars byggande måste öfverlåtas
åt den enskilda företagsamheten. Sedan detta uttalande gjordes,
har emellertid utsikten att åtminstone inom närmare tid få den åsyftade
mellanriksbanan till stånd i hög grad förminskats. Härigenom har
längdbanan genom Bohuslän i väsentlig mån förändrat karaktär, och
tillsvidare torde den böra betraktas uteslutande såsom en lokalbana.
För en sådan bana är emellertid utfartsvägen från Skee till liafvet vid
Strömstad en lika naturlig som nödvändig fortsättning. Detta erkändes
jämväl af Riksdagen, då den påpekade nödvändigheten af att icke låta
statsbanan tillsvidare stanna i Skee samt till följd häraf vid beviljande
af medel till byggande af längdbanan genom Bohuslän såsom villkor
föreskref anläggandet af nu ifrågavarande järnväg.

Genom de vid meddelande af koncession å järnvägen stadgade
villkor om rättighet för framförande af statsbanans tåg å Strömstad—
Skee-järnvägen, liksom äfven genom de mellan järnvägsstyrelsen och
ifrågavarande enskilda järnvägsbolag träffade aftal om statens öfvertagande
af sistnämnda järnvägs trafikerande, äro visserligen olägenheterna
däraf, att densamma befinner sig i enskild ägo, i viss mån undanröjda.
Men, på sätt järnvägsstyrelsen framhållit, kan, särskildt med
hänsyn till järnvägsbolagets osäkra ekonomiska ställning, lätteligen
tänkas, att bolaget såge sig nödsakadt att trafikera järnvägen i så ringa
omfattning, att därigenom också trafiken å statsbanan komme att lida
väsentligt afbräck. Äfven om staten för ett sådant fall, på grund
af de vid koncessionens meddelande stadgade villkor, icke står
utan medel att genomdrifva trafikens uppehållande i skäligt omfång,

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

är det — frånsedt den under sådana förhållanden lätt tänkbara möjligheten
af tvister och slitningar med bolaget, Indika kunna i derå
afseenden menligt inverka — för staten ganska olägligt att under nu
nämnda förutsättning öfvertaga trafikerandet af bolagets järnväg. Och
i hvarje fall torde det i längden vara en mindre tillfredsställande ordning
att låta staten trafikera en järnväg, hvars underhall och bevakningåligger
ett enskildt och därtill, såsom påpekats, med ekonomiska svårigheter
kämpande bolag. Ur dessa synpunkter anser jag således staten
hafva ett intresse att förvärfva ifrågavarande järnväg.

För afgörandet af spörsmålet, huruvida Strömstad—Skee-banan
bör af staten inlösas eller ej, skulle det gifvetvis vara af stort värde att
med någorlunda säkerhet kunna beräkna den framtida afkomsten af
banans drift. Då detta, efter det banan endast två år varit trafikerad,
och innan Bohusbanan i hela sin längd öppnats för trafik, emellertid
icke låter sig göra, skulle man häri kunna se en anledning att uppskjuta
frågans afgörande. Men då all sannolikhet talar för, att trafikresultatet
af banan, såsom äfven af hittills tillgängliga räkenskaper framgår, så
småningom skall förbättras, samt banan nu hembjudits åt staten för ett
pris, som med mera än en tredjedel understiger banans anläggningskostnad,
tvekar jag icke att tillstyrka banans inlösen af staten.
Hvad särskilt angår det förhållande, att banan hitintills, så vidt kändt
är, gått med förlust, torde böra bemärkas, att orsaken härtill i väsentlig
del måste tillskrifvas de dryga administrationskostnader, som upprätthållande
af en särskild styrelse och förvaltning för ifrågavarande obetydliga
järnväg måste medföra. Med statens öfvertagande af järnvägen
bör således ett icke obetydligt bättre resultat af järnvägsdriften kunna
väntas.

Slutligen må det äfven tillåtas mig att framhålla de billighetsskäl,
som tala för det föreslagna inköpet. Ifrågavarande järnväg har icke tillkommit
af ortsinvånarnes omedelbara initiativ utan för att uppfylla ett af
statsmakterna föreskri fvet villkor för medels beviljande till Bohusbanans
byggande. Anläggningen af densamma bär äfven, såsom af den i ärendet
lämnade utredning framgår, varit i hög grad betungande för länet,
Äfven i andra afseenden har länet för längdbanans tillkomst underkastat
sig betydande uppoffringar.

A det föreslagna inlösningspriset anser jag någon afprutning icke
rimligtvis kunna ifrågasättas, då detta icke ens uppgår till beloppet af
bolagets skulder för järnvägsanläggningen, hvilka beräknats vid 1906
års utgång belöpa sig till omkring 610,000 kronor. Genom uppoffrandet
åt aktiekapitalet, hvartill landstinget och hushållningssällskapet bidragit
Bill, till Bilcsd. Prof. 1006. 1 Samt. 1 A fil. 10 Höft. G

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

med 250,000 kronor, staden Strömstad med 113,000 kronor samt Skee
kommun och enskilda med 12,400 kronor, hafva länet och orten i allt fall
ganska väsentligt bidragit till banans åstadkommande. Några mera afsevärda
kostnader för järnvägens försättande i statsbanemässigt skick torde
ej heller komma att erfordras, då densamma vid så nyligen som den 29
november 1905 verkställd afsyning befunnits väl underhållen och i öfrigt
byggd så, att, under förutsättning att hjultrycket å de fordon, som komma
att användas å banan, icke öfverstiga 6,3 ton, järnvägståg kunna därå
framföras med eu hastighet af 60 kilometer i timmen. I detta sammanhang
ber jag att få nämna, att, enligt af järnvägsstyrelsen lämnad uppgift,
berörda hjultryck är detsamma, som vanligen plägar utöfvas af
statens järnvägsmateriel.

Vidkommande tiden för banans tillträdande af staten har jag intet
att erinra mot den af järnvägsstyrelsen uttalade åsikt, att denna bör
bestämmas till den 1 januari 1907, då gällande trafikaftal mellan bolagsstyrelsen
och järnvägsstyrelsen utlöper, samt Bohusbanan antages vara
till Göta älf öppnad för trafik.

Det för järnvägens inköp erforderliga beloppet torde, på sätt förut
i liknande fall ägt ruin, böra bestridas af upplånta medel samt förty
anvisas att utgå från riksgäldskontoret,

På grund af hvad jag således anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen besluta

att för eu köpeskilling af 600,000 kronor inlösa
Strömstad—Skee järnväg med allt hvad därtill hörer,
att af staten tillträdas den 1 januari 1907 på de
villkor i öfrigt, Eders Kung!. Maj:t finner skäligt
bestämma; äfvensom

att anvisa det för köpeskillingens gäldande erforderliga
beloppet att utgå från riksgäldskontoret.

Uti hvad departementschefen sålunda yttrat och
tillstyrkt instämde statsrådets öfriga ledamöter; och
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla, hvad statsrådet
sålunda tillstyrkt, samt förordna, att nådig
proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1906.