Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.
1
N:o 155.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till elfte internationella antialkoholkongressen i Stockholm
år 1907; gifven Stockholms slott den 4 maj 1906.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för den elfte internationella
antialkoholkongressens hållande i Stockholm år 1907 bevilja
ett anslag af 15,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bih. till Bilad. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 90 Raft. (N:o 155.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 maj 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesert,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
Sciiotte,
Berg,
Brrgström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde härefter:
Från kommittén för ordnande af den elfte internationella antialkoholkongressen
i Stockholm år 1907 genom direktören Ernst Beckman,
biskopen K. H. Gez. von Schéele, direktören Edv. Wawrinsky, professorn
Curt Wallis, friherre Josef Hermelin, medicine doktorn Knut Kjellberg
och fabrikören A. Forsell har den 2 innevarande maj till Kungl.
Maj:t inkommit en så lydande framställning:
»Den tionde internationella kongressen mot alkoholmissbruket beslöt
förra året i Budapest att mottaga den dåvarande svenska regeringens
inbjudning att låta nästa kongress äga rum i Stockholm sommaren 1907.
3
é
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.
Dessa internationella kongresser började år 1885 i Antwerpen och
hafva sedan dess sammanträdt 9 gånger, nämligen 1887 i Ziirich, 1890
i Kristiania, 1893 i Haag, 1895 i Basel, 1897 i Briissel, 1899 i Paris,
1901 i Wien, 1903 i Bremen och 1905 i Budapest. Kongressernas ändamål
har varit att till sakkunniga och utredande debatter sammanföra
personer från olika länder och ur olika samhällsklasser, intresserade för
frågan att motverka de svåra samhällsolyckor, som resultera ur det vidt
spridda missbruket af rusdryckerna. Kongresserna hafva alltmera antagit
en rent saklig och med vetenskapens medel utredande metod att
studera de alkoholfrågan berörande och af densamma berörda många
viktiga samhällsspörsmålen, och i samma mån har anslutningen till dem
blifvit lifligare och deltagarnas intresse för förhandlingarna ökats. Dessa
kongresser ha i hög grad gagnat genom att bidraga till att i vida kretsar
sprida kunskapen om den moderna alkohologiens resultat. De ha
gjort viktiga inlägg i debatterna om det större eller mindre värdet
af de åtgärder, hvilka af enskilda, kommuner eller regeringar vidtagits
för att stäfja alkoholmissbruket, och de ha visat sig synnerligen
verksamma att härigenom i länder, där sträfvandena att motverka alkoholmissbruket
varit föga lifskraftiga, väcka dessa sträfvanden till lifligare
verksamhet och på ställen, där striden mot rusdrycksmissbruket redan
varit ganska kraftig, förläna densamma större djup och styrka.
Att förhandlingarna vid kongresserna varit rikhaltiga och värdefulla
bevisas af innehållet i de stora publikationer af dessa förhandlingar,
som af hvarje kongress ombesörjts och som för de senare kongresserna
uppgå till volymer om 600—1,200 sidors storlek och hvartill flera högt
stående vetenskapsmän bidragit. Att kongresserna omfattats med allt
större intresse framgår af de stigande medlemssiflrorna. Medan de första
kongresserna bevistades af blott några hundra medlemmar, hafva de
sista fem besökts hvardera af 1,000—2,200 personer.
Äfven regeringarna hafva i allt högre grad skänkt uppmärksamhet
åt kongressernas arbete. Sålunda deltog i Briissel Belgiens statsminister
LeJeune i förhandlingarna, i Wien öppnade den österrikiska ministerpresidenten
v. Körber förhandlingarna med ett tal, som visade hans
behjärtande af kongressernas arbete, i Bremen talade den tyske civilministern
grefve von Posadovvsky i hälsningstalet varmhjärtadt och förstående
för kongressernas syfte, och i Budapest höll undervisningsministern
Lucacz ett hälsningstal, som visade hvilket stort värde den ungerska
regeringen satte på kongressens möte i Budapest.
Regeringarna ha också uppmärksammat kongresserna genom att till
dem sända delegerade med uppdrag att följa och tillgodogöra sig kon
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.
gressernas arbete, och statsmakterna i de länder, där kongresserna ägt
rum, hafva lämnat kongresserna sitt ekonomiska stöd.
Kongressen sammanträder 1907 för första gången i Sverige, och
detta med anledning af det af de svenska delegerade vid kongressen i
Budapest, biskop K. H. Gez. v. Scliéele och professor Curt Wallis, till
kongressen i bref från dåvarande civilministern, statsrådet Johan Widén,
lämnade meddelandet, »att den svenska regeringen gärna ser, att Stockholm
utses till samlingsort för härnäst år 1907 infallande antialkoholkongress».
Redan vid kongressen i Bremen år 1903 uttalades af många
kongressmedlemmar önskan att följande kongress skulle sammanträda i
Sveriges hufvudstad, men då ingen inbjudning från Sverige förelåg och
däremot den ungerska regeringen inbjudit kongressen till Budapest,
valdes det senare stället.
Vid kongressen i Budapest föranledde det ofvan citerade meddelandet
från den svenska regeringen kongressen att med stor majoritet
utse Stockholm till, samlingsplats för nästa kongress oaktadt en samtidigt
gjord inbjudning till London förelåg, till kongressen inlämnad från
de stora engelska nykterhetsorganisationerna, och torde alla i Sverige
för nykterhetsarbetet intresserade med oblandad tacksamhet och glädje
hafva förnummit denna den svenska regeringens åtgärd.
Vid sammanträde den 2 mars d. å. konstituerades på uppdrag af
kongressernas permanenskommitté en kommitté för ordnandet af den elfte
internationella antialkoholkongressen i Stockholm. Kommittén utgöres
af följande personer: byråchefen V. Almqvist, direktör E. Beckman,
lektor J. Bergman, kassör C. Ekman, fabrikör A. Forssell, friherre
J. Hermelin, doktor K. Kjellberg, fattigvårdsinspektören A. Lindblom,
redaktör E. Ljunggren, general A. Rappe, f. d. polismästaren S. Rubenson,
professor W. Rudin, biskop Iv. H. G. von Scliéele, professor F.
von Schéele, fabrikör C. J. Svanfeldt, lektor P. Waldenström, professor
Curt Wallis, direktör E. Wavrinsky, generaldirektör S. Wieselgren och
doktorinnan E. Wretlind. Denna kommitté valde till ordförande direktör
E. Beckman, till vice ordförande biskop von Schéele och direktör
Wavrinsky samt till sekreterare professor Wallis, hvilka jämte friherre
Hermelin, doktor Kjellberg och fabrikör Forssell skulle bilda ett verkställande
utskott, hvilket utskott bland andra uppdrag äfven fick det
att hos regeringen anhålla om kungl. proposition till Riksdagen för
erhållandet af det statsbidrag, som kunde anses nödvändigt att trygga
kongressens ekonomi.
Detta utskott har att i ärendet anföra hufvudsakligen följande:
5
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition K:o 155.
Kongressmedlemmarna hafva vid alla hittillsvarande kongresser utgjorts
af personer ur olika samhällsklasser, och flertalet hafva tillhört
de mindre bemedlade, nämligen folkskollärarekåren. Medlemsafgifterna
hafva därför alltid satts lågt; de uppgingo vid kongressen i. Bremen
till 5 riksmark, vid kongressen i Budapest till 6 öster, kronor, alltså
vid hvardera kongressen till omkring 4 Vs svenska kronor. Häraf har
följden blifvit, att kongresserna nödgats vädja till de respektive ländernas
statsmakters ekonomiska hjälp, alldenstund utgifterna för så stora
kongresser blifva ganska dryga, särskildt genom den värdefulla, men
också dyra publikationen af kongressernas förhandlingar, hvilka kostnadsfritt
tillhandahållas medlemmarna för att dessa förhandlingar skola
kunna göra den största möjliga nytta. Till kongressen i Bremen lämnade
tyska regeringen 10,000 rmk., till kongressen i Budapest lämnade
ungerska staten 30,000 österrikiska kronor. Statsbidragets storlek beror
väsentligen på storleken af det medlemsantal, som vid en kongress kan
påräknas. I Bremen uppgick antalet till 2,200 personer, hvarigenom
kongressen hade att förfoga öfver 11,000 rmk i ledamotsafgifter, hvilka
jämte statsbidraget, 10,000 rmk., enligt uppgift i det närmaste räckt till
kongresskostnadernas betäckande. I Budapest, såsom varande en mera
aflägsen plats, kunde man ej beräkna samma stora medlemsantal som
i Bremen, Wien eller Paris — antalet uppgick endast till något öfver
1,000 personer — och därför nödgades man i högre grad anlita statens
bistånd. I Stockholm torde förhållandena gestalta sig närmast
i likhet med i Budapest. Stockholms mera aflägsna läge torde hindra
att ett lika stort antal medlemmar, som förekommit vid kongresserna å
mera centrala platser i Europa, infinner sig från utlandet, och de vid
dessa kongresser använda utländska språken torde hindra, att så många
svenskar i kongressen deltaga, att medlemsantalet sväller ut till det
som i Bremen förekom. Snarare torde ett medlemsantal af omkring
1.000 personer — detsamma som i Budapest — kunna antagas blifva
Stockholmskongressens, och då skulle det statsanslag, som för kongressens
hållande i Stockholm blir erforderligt, uppgå till en summa af
15.000 kronor. Kongressens kostnader kunna nämligen anslås till ungefär
desamma som Bremenkongressens. Dessa uppgingo enligt inhämtade
upplysningar till något öfver 20,000 kronor och fördelade sig dels
på kongressens organisation (trycksaker såsom program, cirkulär m. m.,
upplysnings- och inkvarteringsbyrå, hyror och administration af den
utställning af ä s k åd ni ngsm åter iel, statistiskt-grafiska framställningar etc.
som vid kongresserna bildat en värdefull länk i deras upplysningsarbete,
hyror för samlingslokalerna m. m.), dels på utgifvandet i tryck af kongressens
vidlyftiga förhandlingar.
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 90 Höft.
2
Departements
chefens
yttrande.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.
Då Stockholmskongressens inkomster af medlemsafgifter icke torde
kunna uppskattas till mer än 4,000—5,000 kronor, synes ett statsanslag
af 15,000 kronor vara erforderligt för att betrygga dess ekonomi.
Under hänvisning till ofvanstående framställning och på grund af
det oss lämnade uppdraget våga vi till Eders Kungl. Maj:t framföra
organisationskommitténs underdåniga anhållan om ett statsbidrag till den
elfte internationella antialkoholkongressen i Stockholm 1907 af 15,000
kronor.»
I häröfver afgifvet yttrande har medicinalstyrelsen, under framhållande
af kongressens betydelse, förordat framställningen.
De skäl, som anförts för framställningen om statsanslag för ifrågavarande
kongress, synas mig i allo behjärtansvärda. Riksdagen har
också vid flera tillfällen beviljat medel till internationella eller skandinaviska
kongressers hållande i Stockholm.
Då det i och för vidtagande af erforderliga förberedelser är nödigt,
att frågan om anslag till förevarande kongress, ehuru så sent väckt,
kommer till afgörande vid innevarande riksdag, hemställer jag, på grund
af hvad i ärendet förekommit och uttalats, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för den elfte internationella
antialkoholkongressens hållande i Stockholm år 1907 bevilja
ett anslag af 15,000 kronor.
Till hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,
lämna bifall; och skulle proposition i ärendet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till
Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Carl G. Edman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1906.