Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.
1
N:o 154.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse af § 1 mom. 10, § 3 mom. 7, § 4
mom. 1, 2 och 4 tryckfrihetsförordningen äfvensom till
införande i sistnämnda § af ett tillagdt mom. 12;
gifven Stockholms slott den 4 maj 1906.
Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande
Förslag
till
ändrad lydelse af § 1 mom. 10, § 3 mom. 1, § 4 mom. 1, 2 och 4 tryckfrihetsförordningen
äfvensom till införande i sistnämnda § af ett tillagdt inom. 12.
§ 1.
10:o. Å hvarje skrift varde boktryckarens namn, tryckningsorten
och årtalet utsatta. Uraktlåter boktryckare sådant, varde förfallen till
böter från och med femtio till och med femhundra riksdaler eller fängelse
i högst sex månader. Utsätter någon — — — — — — af dylik
beskaffenhet.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 89 Höft. (A7.-o 154.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.
§ 3.
7:o. Uppmaning till brott eller försök att annorledes än genom uttrycklig
uppmaning, såsom genom prisande af brottslig handling, förleda
till brott, så ock försök att eljest förleda till ohörsamhet mot lag eller laga
myndighet; förbrytelsen skall straffas efter allmän lag, och skriften konfiskeras.
§ 4.
I afseende på bevakningen öfver skrifters lofliga allmängörande skola
följande stadganden gälla:
l:o. Chefen för justitiedepartementet skall tillkomma att både inom
hufvudstaden och i orterna, antingen själf eller genom vederbörligen af
honom förordnade ombud, vaka öfver skrifters allmängörande, på det sått
och i de delar, som här nedanföre stadgas. På Konungens pröfning ankomme,
huruvida å annan ort, än där tryckeri anlagts, chefen för justitiedepartementet
må hafva särskildt ombud.
2:o. I samma stund, ej senare än en skrift till försäljning eller till
spridande, på hvad annat sätt som helst, utgifves, skall ett exemplar aflämnas
i Stockholm till chefen för justitiedepartementet och i hvarje annan
ort till hans förordnade ombud. Boktryckare, som denna föreskrift uraktlåter,
vare förfallen till böter från och med femtio till och med femhundra
riksdaler eller fängelse i högst sex månader; och om han, utan att vara
försedd med chefens för justitiedepartementet bevis om gjord anmälan af
ett dagblad eller periodisk skrift, desamma trycker, böte etthundra riksdaler,
och skriftens utgifvande inställes, intill dess utgifvaren iakttagit hvad
ofvanföre därom stadgadt är.
4:o. Till ordningsmål räknas, om, vid tryckeris anläggande, uraktlåtes
hvad 1 § 5 mom. därom stadgar, eller om, emot 1 § 12 mom.,
tryckta skrifter, hvarå boktryckarenamn, tryckningsort eller årtal ej äro
utsatta, föryttras. I dessa fall äge — — — — — — i denna lag
icke leda.
12:o. Anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg skrift,
hvilken uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet
eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden,
må, ehvad skriften synes straffbar eller icke, indragning ske af de exemplar
af skriften, som vid truppen eller å fartyget anträffas. Förordnande härom
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.
meddelas å ort utom Stockholm af chefens för justitiedepartementet ombud
samt i Stockholm af den eller de personer, som nämnde departementschef
för detta ändamål tillsatt. Förordnandet skall genast af befälet verkställas
men varde ofördröjligen af den, som meddelat det anmäldt hos
tryckfrihetskommittén; och ankomme på kommittén att pröfva, huruvida
förordnandet skall äga bestånd.
Tillsättas för Stockholm flera personer med befogenhet, som nu är
sagd, varde för enhvar af dem angifvet hans verksamhetsområde.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
GUSTAF.
Karl Staaff.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inf ör
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott fredagen den 4 maj 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesert,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
Hans excellens herr statsministern och chefen för justitiedepartementet
anförde:
»Såsom jag till statsrådsprotokollet den 7 nästlidne april haft tillfälle
att framhålla, försvåras möjligheten att verksamt ingripa mot den
fosterlands- och försvarsfientliga agitation, som i senare tider genom tryckta
upprop till krigsmanskapet pågått i landet, i hög grad däraf att skrifterna,
där de ej rent af undandragas myndigheternas kännedom, icke nog tidigt
komma under chefens för justitiedepartementet eller hans ombuds ögon.
En åtgärd att med kvarstad belägga skrift af sådant slag, hvilken anses
brottslig, är till stor del förfelad, om den ej kan verkställas med snabbhet.
Bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen om kvarstad hvila otvifvelaktigt
på förutsättningen att, om ej i den ort, där en skrift utgifvits,
densamma blifvit med kvarstad belagd, skriftens vidare spridande ej kan
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.
förhindras. Häri ligger, såsom lätt inses, ett icke oviktigt hinder för att
å de andra platser, där krigsmanskap tinnes samladt, kunna verksamt ingripa
mot skrifter af brottsligt innehåll.
Den agitation, hvarom här är fråga, lämnar inga medel obegagnade
att, när så finnes nödigt, snabbast möjligt befordra sina tryckalster till
dem, för hvilka de äro afsedda. Och det mål, som därmed åsyftas, kan
redan vara vunnet, långt innan ett ingripande från myndigheternas sida
kunnat äga rum. En nära liggande utväg till skydd mot denna agitation
synes då vara, om på sådana platser, där krigsfolk är samladt, kunde tillsättas
särskilda ombud med uppgift att vaka öfver skrifters allmängörande
och med samma rätt att föranstalta om kvarstad å brottsliga skrifter, som
nu tillkommer chefens för justitiedepartementet ombud i tryckningsorterna.
Införandet i § 4 mom. 1 tryckfrihetsförordningen af en bestämmelse i
denna i’iktning tillåter jag mig alltså föreslå.
Om än åtskilligt torde kunna vinnas genom den sålunda ifrågasatta
anordningen, är det dock uppenbart, att den ensam ej skall vara tillräckligt
verksam. Det har på sista tiden visat sig att de, som nu bearbeta krigsmanskapets
sinnen i försvarsfientlig riktning, äro väl medvetna om, huru
de skola nå sina syften, utan att alltför mycket utsätta sig för faran af åtal.
Direkta uppmaningar till olydnad mot lag eller befäl söker man merendels
undvika. Så mycket ifrigare arbetar man på att för okritiska sinnen framställa
fosterlandet såsom värdelöst för dem, hvilka icke äro att räkna till
de mera bemedlade, att förringa betydelsen af det arf vi erhållit i ett fritt
samhällsskick och lagbundna förhållanden. Härigenom bildas en utgångspunkt
för uppammande af klasshat. Landets försvar göres liktydigt med
försvaret af de rikas ägodelar. Kärleken till fosterlandet framhålles icke
längre såsom en dygd. Lydnaden mot befälet blir icke längre en plikt
utan ett förhatligt tvång.
Hvad verkan dylika, än tydligt utsagda, än mer eller mindre förtäckta
läror skola öfva på dem, hvilka icke själfva förmå inse deras
samhällsupplösande syfte, lärer ej vara svårt att finna. De dryga offer,
landet bringar för att sätta sina söner i stånd att, om och när olyckans
dagar komma, framgångsrikt upptaga kampen till försvar för landets frihet,
äro bortkastade, om under manskapets utbildningstid fosterlandskänslan
dödas och krigslydnaden undergräfves. Faran är stor, att nu så verkligen
sker. Framställningar, som kunna medföra sådan verkan, må då ej tålas
inom krigsmanskapets led. Om således vid trupp eller ombord å flottans
fartyg anträffas skrift, hvilken uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan
af plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest
undergräfva krigslydnaden, torde indragning böra få ske af de exemplar
6
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.
af skriften, som vid truppen eller å fai’tyget kunna öfverkommas. Och
detta äfven i det fall, att skriften ej synes kunna göras till föremål för åtal.
Att genom en sådan af den anarkistiska propagandan själf framkallad
extra ordinär åtgärd tryckfriheten ej lider något intrång torde vara
uppenbart. Rätten att öfva kritik, lika nyttig på det militära som på
andra områden, är ej inskränkt. För staten, som tager de till stor del ännu
omyndiga värnpliktiga från deras hem och inkallar dem till sina skolor
för att där uppfostras i försvarstjänsten, är det emellertid en plikt att tillse,
att deras sinnen ej må fördärfvas genom att utan skydd utsättas för verkningarna
af en hänsynslös anarkistisk agitation. Någon farhåga för att
skrifter af annat än anarkistiskt innehåll skulle kunna träffas af den ifrågasatta
åtgärden bör med den föreslagna formuleringen ej finnas.
Förordnande om nu nämnda indragning torde, i nära anslutning till
gällande bestämmelser om kvarstad, böra meddelas af civil myndighet.
På det att emellertid rättigheten att indraga en skrift ej må komma till
användning utan giltiga skal, torde, i öfverensstämmelse med ett för vissa
i § 5 tryckfrihetsförordningen angifna fall föreskrifvet förfaringssätt, vara
lämpligt stadga, att förordnande om skrifts indragning skall underställas
tryckfrihetskommitténs pröfning och att på denna pröfning skall bero,
huruvida förordnandet må äga bestånd.
1 afseende å de myndigheter, som i orterna skola äga att meddela
beslut om indragning, böra chefens för justitiedepartementet ombud därtill
äga erforderliga kvalifikationer. I Stockholm torde en eller flera personer,
hvar för sitt verksamhetsområde, böra erhålla särskildt uppdrag att utöfva
den beslutanderätt, hvarom nu närmast är fråga.
Det återstår att tillse, huruvida icke åtgärder kunna vidtagas för att
söka förhindia, att brottslig skrift må kunna till lägerplatser och kaserner
införas, innan den hunnit beläggas med kvarstad i tryckningsorten. Det straff,
som i § 4 mom. 2 tryckfrihetsförordningen stadgas för boktryckares uraktlåtenhet
att genast till chefen för justitiedepartementet eller hans ombud
aflämna en hos honom tryckt skrift, är, enligt hvad erfarenheten gifvit vid
handen, icke tillräckligt verksamt mot öfverträdelse af stadgandet. Helt
nyligen har inträffat, att, innan kvarstad hunnit läggas å en såsom brottslig
ansedd skrift, denna vunnit stor spridning öfverallt i landet, och detta
möjliggjordes därigenom, att skriften inlämnades till chefens för justitiedepartementet
ombud först dagen efter det den från trycket utkommit.
Att en dylik uraktlåtenhet, när den måste antagas vara eller
bevisligen är afsiktlig, må kunna försonas med ett så ringa bötesbelopp
som 75 kronor, kan icke tillfredsställa rättsmedvetandet, utan
för sådant fall torde böra dömas till fängelse eller åtminstone bötesstraffet
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 154.
betydligt höjas. Jag anser mig därför böra föreslå, att för boktryckare,
som ej fullgör föreskriften i nämnda lagrum, må stadgas böter från och
med 50. till och med 500 riksdaler eller fängelse i högst sex månader.
En ändring af § 4 mom. 2 tryckfrihetsförordningen i denna riktning medför
naturligtvis, att omförmälda uraktlåtenhet ej vidare kan räknas till ordningsmål,
hvadan en ändring af § 4 mom. 4 häraf påkallas.
Då en höjning af det i § 4 mom. 2 tryckfrihetsförordningen stadgade
straff kan antagas medföra ökad frestelse till underlåtenhet att, såsom
i § 1 mom. 10 tryckfrihetsförordningen är föreskrifvet, å tryckt skrift utsätta
boktryckarenamn, tryckningsorten och årtalet och därigenom söka
förhindra upptäckandet af deri, från hvars boktryckeri skriften utgifvits,
synes äfven det i sistnämnda lagrum för sådan underlåtenhet stadgade
straff böra i lika mån höjas.
Mellan strafflagen och tryckfrihetsförordningen har hittills nödig öfverensstämmelse
saknats därutinnan, att enligt tryckfrihetsförordningen
uppmaning till andra brott än myteri, uppror och våld å person eller egendom
varit straffri, under det att 10 kap. 14 § strafflagen afser uppmaningtill
hvarje slags brott samt till annan ohörsamhet mot lag eller laga myndighet.
Detta i hög grad oegentliga förhållande har jag ansett böra afhjälpas.
Det lärer ej kunna påstås, att faran af det tryckta ordets missbruk
skulle vara mindre än af det talade ordets. I sammanhang med den
ändring i strafflagen, som Kungl. Maj:t denna dag beslutit föreslå Riksdagen,
torde således äfven stadgandet i § 3 mom. 7 tryckfrihetsförordningen
böra undergå en därmed öfverensstämmande ändring.»
Föredraganden uppläste härefter förslag till ändrad lydelse af § 1
mom. 10, § 3 mom. 7, § 4 mom. 1, 2 och 4 tryckfrihetsförordningen
äfvensom till införande i sistnämnda § af ett tillagdt mom. 12 och hemställde,
att förslaget måtte föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig
ordning.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredraganden sålunda
anfört och hemställt;
och behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
med bifall till denna hemställan, förordna, att
till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning skulle
aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet
Carl Lundquist.