Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
1
N:o 143.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående reglering
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel;
gifven Stockholms slott den 30 april 1906.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen
att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet intagna förslag till
aflöningsstat för utrikesdepartementet och dess tjänstemän, för beskickningar
och konsulat samt till villkor för löneförmånernas åtnjutande, bevilja
dels följande ordinarie anslag, nämligen
dels till departementschefen, ministern för utrikes ärendena 30,000
kronor; dock att anslaget må till tiden för nuvarande departementschefens
från träde från ämbetet utgå med hittills varande belopp, 24,000 kronor,
samt återstoden till statsverket inbesparas;
dels till utrikesdepartementet 95,100 kronor;
dels till beskickningar och konsulat 831,600 kronor;
dels till ålderstillägg ett förslagsanslag å 5,000 kronor;
dels ock till bidrag till vissa vicekonsulers aflönande ett förslagsanslag
å 5,000 kronor;
äfvensom medgifva, att å ordinarie stat under tredje hufvudtiteln
må uppföras
dels ett förslagsanslag ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler
å 45,000 kronor;
dels till diplomat- och konsulsaspiranter 27,000 kronor;
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Häft. (N:o 143).
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
dels till militär- och marinattachéer 18,000 kronor;
dels ett reservationsanslag handelsattachéer å 36,000 kronor;
dels ett förslagsanslag ekipering spenning ar å 15,000 kronor;
dels ett förslagsanslag rese- och flyttning sersättning, inspektioner, tillfälliga
uppdrag å 40,000 kronor;
dels till vikariatsersättning, renskrifning, tillfälliga biträden m. m.
14,000 kronor;
dels till kanslivaktmästare, renskrifning skostnader och andra utgifter
vid beskickningar och konsulat 23,500 kronor;
dels ett förslagsanslag skrifmaterialier, expenser, ved, ljus, m. m. å
92,500 kronor;
dels ett förslagsanslag godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda
svenska undersåtar m. m. å 35,000 kronor;
dels till hemliga utgifter 40,000 kronor;
dels ock till svenska kyrkan i Paris 2,950 kronor.
Vidare vill Kungl. Maj:t likaledes under åberopande af bifogade
statsrådsprotokoll föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1907 bevilja
dels till fortsatt utgifvande af Sveriges traktater 4,500 kronor;
dels till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna under år 1906
för den internationella skiljedomstolens byrå i Haag 2,500 kronor med rätt
för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel under år 1906 utanordna
berörda belopp;
dels såsom bidrag till den internationella fredsbyrån i Bern 750
kronor;
dels ett förslagsanslag dyrtidstillågg å 2,625 kronor;
dels till pensioner att utgå i den mån sådant kan vara erforderligt
29,800 kronor;
dels ock till gäldande af det utaf statskontoret till bestridande af en
del af den på Norge belöpande andelen af kabinetts- och konsulskassornas
utgifter 1905 under förskottstitel utbetalda belopp, 170,750 kronor;
äfvensom att, med medgifvande att den för år 1907 föreslagna
organisations- och lönestaten må från den 1 oktober 1906 tillämpas, till
bestridande af den på Norge belöpande andelen i kabinetts- och konsulskassornas
utgifter innevarande år, på extra stat för år 1907 bevilja 556,225
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1906
utanordna beloppet.
Slutligen vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen, att af hyresinkomsterna
från kronans fastighet i Konstantinopel må för år 1907 användas 1,169
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143. 3
kronor att utgå som lönetillökning åt pastorn vid svenska församlingen
i Paris.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Eric Trolle.
Tredje hufvudtiteln.
Utdrag af ''protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 30 april 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesf.rt,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
SchOTTE,
Berg,
Bergström.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1907 och yttrade
beträffande:
Tredje hufvudtiteln.
5
Ordinarie anslag.
Till följd af unionens upplösning måste frågan om en ny organisation af
diplomat- och konsulatväsendet tagas under öfvervägande. Den 17 sistlidne
november tillsatte äfven Kungl. Maj:t för ändamålet en särskild kommitté.
I afbidan på fullgörandet af det kommittén förelagda arbetet kunde icke
vid statsverkspropositionens uppgörande något fullständigt förslag till reglering
af utgifterna under tredje hufvudtiteln framläggas, utan måste jag åtnöja
mig med att låta uppgöra en approximativ beräkning af de anslag för
utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet, hvilka, såvidt det
kunde förutses, komme att kräfvas för de nya organisationerna. Denna
beräkning utvisade en slutsumma af 1,5()0,000 kronor, och i enlighet härmed
upptogs äfven för ifrågavarande ändamål under utgifterna å tredje hufvudtiteln
ett till nämnda belopp beräknadt anslag.
Kommittén, hvilken omedelbart efter dess tillsättande påbörjade sitt
arbete, har numera afslutat detsamma. Den 2 innevarande april öfverläinnade
nämligen kommittén till Kungl. Maj:t ett betänkande i ämnet; och
anhåller jag nu att inför Kungl. Maj:t få anmäla detsamma äfvensom att i
sammanhang härmed framlägga fullständigt förslag till reglering af utgifterna
under tredje hufvudtiteln.
Såväl kommerskollegium som statskontoret hafva erhållit föreläggande
att afgifva underdånigt utlåtande öfver kommitténs betänkande; och med
hänsyn till önskvärdheten att kunna redan för innevarande Riksdag framlägga
deri nya organisationsplanen fingo nämnda båda ämbetsverk förständigande
att senast den 14 i denna månad inkomma med det underdåniga
utlåtandet; kommerskollegium likväl obetaget att, därest så lämpligt befunnes,
från utlåtandet undantaga sådana frågor, som icke stode i omedelbart sammanhang
med de af kommittén afgifna organisations- och löneförslag, hvilka
vore af beskaffenhet att skola för Riksdagen föreläggas; och skulle i sådant
fall kollegium senare afgifva särskildt underdånigt yttrande öfver dessa frågor.
De infordrade utlåtandena hafva äfven nämnda dag till Kungl. Maj:t
inkommit, och torde desamma jämte därvid fogade reservationer få biläggas
detta protokoll. Jag anser mig i följd häraf icke behöfva ingå i någon
redogörelse för innehållet af dessa utlåtanden utan kan inskränka mig till att
vid förekommande fall hänvisa till desamma.
Vidare har jag omedelbart efter kommittébetänkandets ingifvande låtit
tillställa detsamma Kung]. j\laj:ts beskickningar äfvensom samtliga lönade
och äfven en del andra konsulattjänstemän, hvarjämte samtliga beskickningschefer
och lönade generalkonsuler i Europa erhöllo telegrafisk underrättelse
att, därest de hade några erinringar att framställa mot förslaget,
[1-5.]
Tillsättande
af diplomatoch
konsulatkommittén.
Utlåtanden
öfver
kommitténs
betänkande.
6
Tredje liufvudtiteln.
Önskvärdheten
af
frågans behandling
vid
innevarande
Riksdag.
Redogörelse
för kommitténs
förslag.
Utrikesdepartementets
organisation
enligt
kommitténs
förslag.
de härmed borde snarast möjligt inkomma till utrikesdepartementet. Sådana
uttalanden hafva äfven från flertalet af nu nämnda ämbetsmän inkommit.
Såsom af det sagda framgår, har tiden för kommittéarbetets granskning
varit knappt tillmätt. Uppenbarligen hade det såväl för den ena som den
andra af statsmakterna varit önskvärdt, om vid behandlingen af det viktiga
och genomgripande förslag, som af kommittén framlagts, tillfälle till längre
rådrum förefunnits. Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas att till
en kommande Riksdag uppskjuta frågans behandling. Om jag det oaktadt
icke anser detta tillrådligt, är anledningen den, att förhållandena med nödvändighet
kräfva, det utrikesdepartementet så snart som möjligt erhåller ny
organisation och nya verksamhetsformer. Då nämligen den nuvarande organisationen
i väsentlig man uppgjorts med hänsyn därtill, att utrikesdepartementet
och dess diplomatiska och konsulära tjänstemän ägde att företräda såväl
Sveriges som Norges intressen, är efter unionens upplösning behofvet af
en omorganisation trängande, och hänsyn bland annat till de många nu lediga
tjänsternas besättande samt till verkets lämpliga rekrytering gör det äfven
önskvärdt, att öfvergångstiden icke förlänges mer än hvad som är oundgängligen
nödvändigt. Vid sådant förhållande har jag ansett mig böra åsidosätta
de kraf, jag eljest kunnat äga på ett rikligen utmätt rådrum för frågans behandling.
Det behöfver väl knappast sägas, att skulden till frågans brådskande
behandling icke kan läggas kommittén till last, då denna tvärtom med erkännansvärd
raskhet fullgjort sitt arbete. Omständigheter, hvaröfver ingen
varit herre, hafva vållat arbetets forcerande.
Innan jag går vidare, torde det tillåtas mig att i korthet redogöra för
kommitténs förslag.
Enligt detsamma skall arbetet inom utrikesdepartementet vara fördeladt
mellan fyra afdelningar. Af dessa utgöres dock en hufvudsakligen af förvaltningen
af departementets arkiv, hvaremot med få undantag behandlingen
af de löpande ärendena tillkommer de tre andra afdelningarna, rättsafdelningen,
handelsafdelningen och personalafdelningen. För närvarande är som
bekant handläggningen af de löpande ärendena inom utrikesdepartementet likaledes
fördelad mellan tre afdelningar, men frånsedt denna yttre likhet företer
kommitténs förslag ganska väsentliga afvikelser från den nuvarande ordningen.
Redan rättsafdelningens upprättande innebär en nyhet, då för närvarande hithörande
mål och ärenden ingå som en underordnad grupp under den s. k.
legationsafdelningen. Öfriga till donna hörande ärenden skulle däremot liksom
äfven de räkenskapsärenden, som nu behandlas af kameralafdelningen,
hänföras till personalafdelningen. Kameralafdelningen skulle fullständigt för
-
Tredje hufvudtiteln.
svinna, och anföres som motiv härtill den väsentliga förenkling i räkenskapsväsendet,
som är en följd af unionens upplösning. Hvad åter angår den tredje
af de föreslagna byråerna eller handelsafdelningen motsvaras denna delvis af
den nuvarande konsulatafdelningen, men genom den djupt ingripande omorganisation
af konsulatväsendet, som af kommittén föreslås, och hvartill jag
senare återkommer, samt andra i sammanhang därmed stående reformförslag,
skulle denna afdelning få en väsentligt större betydelse för vårt näringslit
än nu är fallet. Slutligen skulle den nuvarande platsen såsom introduktör
för främmande sändebud, hvarmed i viss mån är förenad en afdelningschefs
ställning och befogenhet, bortfalla samt dennes rent departemental göromål
i ställoet öfvertagas af personal- och arkivafdelningarna.
A hvarje afdelning skulle tjänstgöra såsom afdelningschefens närmaste
man en förste sekreterare. Vidare skulle i departementet sex andre sekreterare
vara anställda.
A arkivafdelningen skulle anställas utom afdelningschefen en förste och
en andre arkivarie.
Beträffande Sveriges diplomatiska representation utomlands märkes först
och främst kommitténs förslag om indragning af beskickningen i Bryssel och
Haag samt om ersättande af de fyra ministerposterna i Konstantinopel, Madrid,
Rom och Wien med beskickningschefer af lägre rang och lön eller s. k.
chargés dkaffaires. Beträffande beskickningen i Bryssel och Haag skulle dennas
göromål öfvertagas, hvad Belgien angår, af beskickningen i Paris samt beträffande
Holland af beskickningen i London. Om således kommittén föreslår
ganska betydande indragningar inom diplomatväsendet, hemställer kommittén
å andra sidan om upprättande af beskickningar i Japan, Mexiko och Argentina,
i de båda sistnämnda länderna dock under ledning af allenast chargés
d’affaires. Vid de fyra största beskickningarna, nämligen i Berlin, London,
Paris och S:t Petersburg, föreslås anställandet af legationsråd samt vid beskickningarna
i Kristiania, Köpenhamn och Washington af legationssekreterare.
1 fråga om konsulatväsendet framlägger kommittén, såsom redan nämndt,
vidtomfattande förslag till förändrad organisation. Dessa förslag åsyfta framför
allt åvägabringande af enhet i fråga om förhållandet emellan centralförvaltningen
och konsulatväsendet samt detsammas ställande i närmare förbindelse
med diplomatväsendet. I det förra hänseendet har kommittén hemställt
om upphörande af den nuvarande ordningen, enligt hvilken konsulatväsendet
lyder under såväl utrikesdepartementet som kommerskollegium. En stor
del af de frågor, hvilka nu falla under kommerskollegii afgörande, skulle
således öfverflyttas till utrikesdepartementet, och beträffande öfriga märkes, att
Sveriges
diplomatiska
representation
enligt
kommitténs
förslag.
Sveriges
konsulära
representation
enligt
kommittéförslaget.
8
Tredje linfvudtiteln.
för framtiden skriftväxlingen mellan konsulaten och kommerskollegium skulle
förmedlas genom utrikesdepartementet å enahanda sätt som i allmänhet är
fallet, då fråga är om skriftväxling mellan våra beskickningar eller konsulat
utomlands samt inländska ämbetsverk. Vinnande af enhet i ledningen af
samtliga utrikes ärenden har härmed åsyftats.
För åstadkommande af samverkan mellan diplomati och konsulatväsende
har föreslagits, att beskickningschefen skulle i det land, där han är anställd,
äfven utöfva ledningen af de konsulära ärendena. Då likväl genomförandet
häraf i vissa land, där de diplomatiska göromålen äro af mera maktpåliggande
beskaffenhet, medför sina svårigheter, har såsom rådgifvare vid beskickningschefens
sida ställts en s. k. bandelsattaché. Denna institution är för vårt
land ny, och afses därmed att för en tid af tre eller högst fem år vid vissa
beskickningar eller konsulat anställa, såsom kommittén utlåter sig, »yngre men
erfarna köpmän», hvilka således, jämte det de äga tillfälle själfva till vidare
kommersiell utbildning, skola vara beskickningschefens eller generalkonsulns
rådgifvare i kommersiella ärenden. Den sålunda ifrågasatta närmare samverkan
mellan diplomati och konsulatväsende har i förening med den betydande
minskning i konsulära ärenden, som inträdt i följd af unionens upplösning,
medfört, att en hel del lönade generalkonsulat kunnat af kommittén
föreslås till indragning. Sålunda är fallet med generalkonsulaten i Archangel,
Köpenhamn, Lybeck, Hamburg, Havre, London, Barcelona, Genua, Quebec,
Rio de Janeiro och Kobe. Åtskilliga af dessa hafva dock ersatts af lönade
konsulat eller vicekonsulat. A andra sidan föreslås nya lönade generalkonsulat
i Rotterdam och Kapstaden, hvarjämte äfven upprättandet af de nya
beskickningarna i Japan, Mexiko och Argentina medför skapandet af generalkonsulat
i nämnda länder. Äfven i fråga om de lönade konsulaten och vicekonsulaten
hafva ganska betydande ändringar vidtagits, i det sondiga af de
nu befintliga, såsom Bilbao, Cardiff, Liverpool, Newcastle on Tyne, föreslagits
till indragning samt å andra sidan upprättande af nya konsulat föreslagits å
åtskilliga orter, såsom Glasgow, Moskwa och Sydney. I öfrigt är i fråga om
konsulatväsendet att märka, att kommittén å vissa platser föreslår anställandet
af lönade vicekonsuler såsom biträden åt å platsen bosatta olönade konsuler.
Vidare har vid bestämmandet af platserna för konsulats upprättande kommittén
hufvudsakligen låtit leda sig af kommersiella hänsyn och särskildt af önskan att
kunna i möjligaste mån befordra landets export, medan åter konsulernas verksamhet
i afseende å sjöfarten tillmätts mindre betydelse.
Allmänt Sådana äro i korthet hufvuddragen af det organisationsförslag kommittén
Utkommitté-mfr;imlagt. För min del kan jag ej finna annat än att det erbjuder i mer än ett
förelaget, afseende beaktansvärda uppslag. Särskildt skänker jag allt erkännande åt den
varma sträfvan, som genomgår detsamma att såvidt som möjligt är söka
Tredje hufvadtiteln.
9
ställa vår utländska representation i handelns och näringarnas tjänst. Det är
uppenbart att, i samma mån som den s. k. storpolitiken upphört att sysselsätta
de smärre staterna, föremålet för deras diplomati i väsentlig grad
måste blifva ett fruktbringande stödjande af inhemsk näring och handel. Vid
sådant förhållande synes mig kommitténs önskan att åstadkomma en närmare
samverkan mellan diplomati och konsulatväsende vara förtjänt af varmt understöd.
Denna min åsikt framgår för öfrigt redan af mitt uttalande till statsrådsprotokollet
vid tillfället för kommitténs tillsättande.
Ehuruväl jag således i väsentliga delar ansluter mig till de grundsatser,
som varit bestämmande för kommitténs förslag, kan jag dock ej vara fullt
ense med kommittén i fråga om det resultat, hvartill den i åtskilliga afseenden
kommit. Den skiljaktiga ståndpunkt, jag i ett och annat afseende
intager från kommitténs, har sin grund framför allt däri, att jag finner
kommittén med en från rent principiell synpunkt erkännansvärd konsekvens
icke hafva nog beaktat de förhandenvarande förhållandena, hvilka icke alltid
medgifva en sträng tillämpning af de af kommittén omfattade grundsatser.
Vid en organisation af diplomatien och konsulatväsendet, måste man taga
hänsyn till en mångfald af företeelser, växlande efter de olika staternas maktställning,
läge, ekonomiska utveckling och graden af deras förbindelser med
vårt land. Ett fullt konsekvent genomförande af något visst system kan
därför i verkligheten blifva ett fel i stället för en förtjänst. Kommittén
synes icke heller fullt hafva beaktat svårigheten att finna lämpliga personer
till de omfattande och olikartade uppgifter, som skulle ställas å innehafvarne
af vissa poster.
Jag öfvergår nu till att något närmare redogöra för de punkter, med Oen ifrågaafseende
å hvilka jag intager en afvikande ståndpunkt från kommittén. Sningen"elier
Kommittén har, såsom jag redan nämnt, föreslagit, att beskickningarna »edsåttningen
i Konstantinopel, Madrid, Rom och Wien för framtiden endast skulle förestås diplomatiska
af chargés d’a£faires. Denna förändring skulle betingas af tillämpningen af ämbeten.
vissa af kommittén omfattade grunder, i förevarande fall närmast den, att i de
länder, där de politiska intressena äro af ringare vikt men de ekonomiska afsevärda,
samt i sådana länder, där särskilda förhållanden betinga anställandet
af representanter med diplomatisk befogenhet, böra anställas beskickningar, vid
hvilka chefen benämnes chargé dkiffaires. Det är dock tydligt, att kommittén därjämte
ledts af en i öfrigt berömvärd sparsamhetstendens. De besparingar, som
i sådant hänseende åvägabragts, uppgå — frånsedt att vissa beskickningshus
delvis blefve öfverflödiga — till sammanlagdt 37,760 kronor årligen.
Det återstår emellertid att tillse, huruvida den sålunda vunna besparingen
står i något förhållande till de olägenheter, som följa af kommitté
Bih.
till Riked. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 2
10
Tredje huvudtiteln.
förslaget, och särskildt till den förminskning i anseende, som Sverige däraf
tvifvelsutan komme att lida. Att detta är att befara synes mig nämligen i
hög grad påtagligt. Det är visserligen sant, som kommittén anmärker, att
det ytterst öfverallt är personligheten, som gör sig gällande, men denna måste,
icke minst när det gäller representerandet af ett land med begränsade inakttillgångar,
uppbäras och understödjas af en viss yttre ställning, jämförlig med
den som intages af likställda makters representanter.
Jag har nyss antydt, att enligt kommitténs förslag vissa af våra beskickningar
icke skulle komma att intaga en ställning, motsvarande den, som tillkommer
med oss likställda makters diplomatiska representanter. Till närmare
utveckling häraf ber jag att få meddela följande: Det är bekant, att stormakterna
ömsesidigt hos hvarandra låta sig representeras af sändebud med
vissa särskilda företrädesrättigheter (ambassadörer). Närmast i ordningen
efter dessa komma envoyéerna, vanligen representerande hvad man kallar
makter af andra eller tredje ordningen. Endast undantagsvis förekomma
beskickningar af lägre rang, företrädda af chargés d’affaires. Det är i allmänhet
endast de syd- och mellanamerikanska republikerna, hvilka på detta
sätt låta företräda sig. Af de europeiska länderna är det i Italien endast
Grekland och Montenegro och i Österrike endast Montenegro, som icke äro
representerade genom beskickningschef med ministers värdighet. Visserligen
har Danmark sedan några år tillbaka i Rom endast en chargé d’affaires,
men denna anordning har alltid betecknats såsom provisorisk. Hvad Norge
angår är dess minister i Berlin äfven ackrediterad i Rom och Wien.
Likaledes förekomma i Kontantantinopel och Madrid endast undantagsvis
beskickningar, företrädda af chargés d’affaires. Detta är i Konstantinopel
fallet allenast med Montenegro samt i Madrid med några mindre syd- eller
mellanamerikanska republiker.
Jag vill såsom bevis för den ställning chargés d''affaires intaga ytterligare
nämna, att å flera platser svårigheter beredas dem att direkt förhandla
med utrikesministern, utan hänvisas de till lägre tjänstemän inom vederbörande
departement. Det är tydligt, att detta måste i hög grad menligt
inverka på deras förmåga att tillvarataga sitt lands intressen.
Jag kan icke föreställa mig, att den allmänna meningen skulle känna
sig tillfreds att veta vårt fosterland vara i ett flertal europeiska hufvudstäder
och däribland hos två stormakter representeradt på ett sätt, som sålunda
liksom ställde det på en lägre plats än så godt som alla Europas öfriga
stater. Särskildt synes mig tidpunkten för en sådan anordning synnerligen
olämpligt vald. Skulle kommitténs förslag i denna del genomföras, torde det
svårligen kunna undvikas, att i utlandet framkallades den föreställningen,
att unionens nyligen timade upplösning haft en vida större återverkan på
vårt fosterlands ställning och betydelse än förhållandet verkligen är. Till
Tredje hufvudtiteln. 11
skapandet af en dylik ogrundad föreställning kan jag för min del ej medverka.
I bestämd strid mot kommitténs uttalande (sid. 121) anser jag således
de föreslagna förändringarna i vissa beskickningars ställning verka nedsättande
på vårt lands anseende. Icke heller komma dessa förändringar att
väl upptagas å de platser, där desamma skulle komma till tillämpning. Och
jag skulle icke i nu berörda afseende hafva uttalat mig med sådan bestämdhet,
därest jag icke haft direkt och grundad anledning därtill.
. Äfven af praktiska grunder finner jag ett skapande af chargé d’affairesposter
icke vara ändamålsenligt. Jag måste således i hvarje fall motsätta mig
detta förslag.
Till bedömande föreligger äfven en af två reservanter mot kommitténs
förslag (grefve von Rosen och herr Fallenius) gjord hemställan om en sammanslagning
af ministerposterna i Rom och Wien. Det kan naturligtvis äfven
ifrågasättas, huruvida icke möjligen någon af de andra poster, hvarom i detta
sammanhang är fråga, kunde förenas med någon annan ministerpost, såsom
exempelvis den i Madrid med den i Paris. En sådan förening af flere
ministerposter äger rum i ganska stor utsträckning; jag behöfver ju blott erinra
därom, att vi själfva i fråga om två ministerposter tillämpa detta system.
Huruvida det med fördel kan utsträckas, skall jag taga under skärskådan vid
granskning af representationen i hvart och ett land. Jag återkommer således
längre fram till denna fråga.
Jag skall vidare i detta sammanhang yttra mig rörande de af kommittén
föreslagna nya beskickningarna i Argentina, Mexiko och Japan. Det är företrädesvis,
åtminstone hvad de båda förstnämnda länderna angår, af kommersiella
skäl, upprättandet af dessa beskickningar föreslås och särskildt har därvid
hänsyn tagits till vår export, som kommittén anser på denna väg mäktigt
kunna främjas.
Jag har emellertid icke af hvad härom i kommittébetänkandet förekommit
funnit mig öfvertygad, att vår export på Mexiko vare sig nått eller
med säkerhet kan antagas i framtiden nå den utveckling, att staten verkligen
bör offra den afsevärda summa, som upprättande af en beskickning därstädes
skulle kosta.
Kommittén har emellertid för ifrågavarande förslag äfven anfört andra
synpunkter, hvarför det vore önskvärdt att hafva en beskickning i Mexiko.
Enligt kommitténs förslag borde den chargé d’affaires, som skulle i Mexiko
anställas, ackrediteras jämväl i åtskilliga af de centralamerikanska eller
i norra Sydamerika belägna republikerna, enär det visat sig, att i dessa
stater reklamationer af rätt allvarlig art förekommit, hvilkas fullföljande endast
kunnat ske på diplomatisk väg. Flertalet af dessa tvistigheter hafva dock
Upprättande
åt nya beskickningar.
12
Tredje hufvudtiteln.
föranledts af den norska sjöfarten. Utvägar lära ej heller saknas att, däi’est
dylika tvister skulle uppkomma, på ett mindre kostbart sätt sörja för deras
lösande.
Icke heller ett annat af kommittén åberopadt skäl för en beskickning
i Mexiko eller att beskickningschefen skulle verka som inspektör öfver samtliga
konsulat i Centralamerika, Västindien och Norra Sydamerika synes mig
böra tillmätas någon afgörande betydelse. Att märka är äfven, att kommittén
i fråga om upprättande af en beskickning i Mexiko icke varit enig, i det att
två af dess ledamöter reserverat sig mot kommitténs beslut. Afveni kommerskollegium
har detta förslag rönt gensagor.
Hvad åter Japan och Argentina angår, synas mig viktiga skäl tala för
upprättande af en beskickning i dessa land. Härigenom skulle man hafva
utsikt att bibehålla och ytterligare utvidga den redan vunna afsättningsmarknaden
för våra produkter. Med Argentina underhålla vi redan direkt
ångbåtsförbindelse, och utsikterna för lifiigare handelsförbindelser med OstAsien
synas på senare tid betydligt hafva vuxit. I fråga om Japan, hvilket
land såsom bekant numera ryckt in i stormakternas led och kan förväntas
taga en verksam del i kommande politiska händelser, bör det äfven ur denna
synpunkt vara af vikt att vi äro därstädes representerade genom en särskild
beskickning. Något dylikt skäl kan naturligtvis icke anföras i fråga om
Argentina, men då numera ett icke obetydligt antal svenskar bosatt sig där,
kan en beskicknings bistånd ur denna synpunkt mången gång komma att
visa sig af nöden. Jag får på dessa och de i öfrigt af kommittén anförda
skäl tillstyrka upprättande af fasta beskickningar i Japan och Argentina.
Anmärknirgar Jag öfvergår nu till en annan del af kommitténs förslag, där jag äfven
mot kommit- i viss mån företräder en skiljaktig ståndpunkt från den af kommittén omi
fråga om tattacle.
konsulat- Kommittén har föreslagit, att i de länder, där beskickningar jämväl an
organisathn.
ställas, ledningen af konsulatärendena borde tillkomma beskickningschefen.
I och för sig själft har jag intet däremot att anmärka; denna organisation
har förut på åtskilliga håll med framgång tillämpats, och att den nu af
kommittén så starkt framhäfts, är endast ett uttryck för kommitténs förut
berörda, af mig äfven delade önskan om åstadkommande af en intim samverkan
mellan diplomati och konsulatväsende. Lika med kommittén tror
jag äfven att denna organisation i flertalet af de länder, där vi underhålla
beskickningar, med framgång låter sig genomföra. Men däremot tviflan
jag på att denna grundsats, åtminstone i den form, kommittén föreslagit,
öfverallt är genomförbar. Det sagda gäller särskildt Frankrike, Ryssland,
Storbritannien och Tyskland, i hvilka länder vi på en gång hafva viktiga
Tredje hnfvudtiteln.
13
politiska intressen och därjämte vidsträckta handels- och sjöfartsförbindelser.
Enligt min fulla öfvertygelse skulle icke ministern nöjaktigt därstädes kunna,
enligt den af kommittén föreslagna anordningen, företräda både våra diplomatiska
och kommersiella intressen, utan skulle följden häraf blifva enderas
tillbakasättande.
Innan jag går vidare, önskar jag yttra några ord rörande de föreslagna
handeisattachéerna. Lika med kommittén tror jag anställandet af
dylika attachéer vara ett synnerligen lämpligt medel för befordran af vår
handel och industri. I hvarje fall bör det icke lämnas oförsökt. Men
däremot synes mig, då institutionen ännu är opröfvad, densamma icke böra
tillmätas den betydelse, kommittén tillagt densamma. I själfva verket hvilar
genomförbarheten af kommitténs förslag om beskickningschefens öfvertagande
af ledningen af jämväl de konsulära ärendena i väsentlig mån just på dessa
handel sattachéer. Kommittén har nämligen föreslagit, att i de fyra nyssnämnda
länder, där beskickningschefen öfvervägande tages i anspråk af politiska
eller administrativa göromål, böra anställas handelsattachéer med uppgift
att biträda vid de kommersiella intressenas bevakande. Det har icke
undgått kommitténs uppmärksamhet, att i dessa länder ministern icke kan
hafva så mycken tid öfrig för konsulatärenden. Men det synes mig vill kunna
dragas i tvifvelsmål, om ministern kan påräkna så synnerligt mycket stöd
af denne i administrativa göromål fullkomligt opröfvade man, hvilken därjämte
komme att ombytas hvart tredje eller hvart femte år. Åtminstone
innan erfarenheten gifvit sitt utslag till förmån för handelsattachéernas verksamhet,
synes försiktigheten bjuda att icke alltför mycket bygga på dem.
Vidare kan jag icke finna annat än att det fasta anställandet af handelsattachéer
vid vissa på förhand bestämda beskickningar och konsulat icke lämpligen
motsvarar det syfte, som man genom dessa attachéer företrädesvis vill
vinna eller vägledande af vår inhemska industri och handel. Denna uppgift
synes mig i stället bäst tillgodogöras genom att möjlighet finnes att anknyta
handelsattachéernas verksamhet vid sådana länder, hvarest för tillfället
behof af närmare kommersiella förbindelser gör sig gällande eller hvarifrån
särskildt lifgifvande impulser kunna hämtas. Det är tydligt, att dessa länder
efter handelskonjunkturernas beskaffenhet eller andra omständigheter kunna
växla ganska betydligt, likasom äfven att man genom kommitténs förslag
mången gång afskär sig möjlighet att tillgodogöra sig någon genom för viss
ort särskildt lämpliga egenskaper utmärkt man. Den största möjliga frihet
i val icke blott af personer utan äfven af verksamhetsfält måste vara hufvudbetingelsen,
för att handeisattachéerna skola kunna realisera de förhoppningar,
som ställas på dem. Jag ansluter mig därför till kommerskollegii uttalande
därom, att ett visst anslag bör ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, att an
-
Handels
attachéer.
14
Tredje hufvudtiteln.
vändas till aflönande af handelsattachéer men med frihet för Kungl. Maj:t
att närmare bestämma dessas tjänstgöring. Om storleken af detta belopp
skall jag i annat sammanhang yttra mig.
Konsulat- Jag återgår härefter till ett bedömande af frågan, huru konsulatväsen
"nandeiPrank-^
lämpligast bör ordnas i fyra nyssnämnda länder. Om dem alla gäller,
rike, Ryss- att såväl de rent diplomatiska som kommersiella ärenden, hvilka vi därstädes
la.r’d'' t°PT hafva att bevaka, äro af den vikt, att ministern icke utan annat stöd än den
Tyskland, sedvanliga legationspersonaleri kan förvalta dem båda. Endera eller båda dessa
slag af ärenden skulle däraf lida.
Vid afgörandet af den lämpligaste formen för organisationen kan man
åter icke behandla dessa länder likformigt. Ur vissa nedan närmare angilna
synpunkter kunna de indelas i två olika grupper, å ena sidan Ryssland och
Storbritannien, å andra sidan Frankrike och Tyskland.
Konsulat- Hvad nu först Storbritannien angår, synes mig detta vara det land,
nandPPstor-soru 1 fråga om valet af organisationsformer erbjuder minsta svårigheter.
britannien. Här äro såväl de rent diplomatiska som de konsulära ärendena af den vikt,
att de hvar för sig kräfva helt sin man. Nära till hands ligger således
att fortfarande bibehålla såväl en minister som en generalkonsul i London.
Och härtill är så mycket mer skäl, som ingen tvekan kan gifvas,
att äfven den konsulära ledningens säte är i London. Någon bättre plats
för »den kommersiella informationens» bedrifvande kan icke tänkas än här i
världshandelns midtpunkt; och äfven hänsyn till vår högst betydliga sjöfart
på London kräfver en särskild vårdare af våra redares och sjömäns intressen.
Genom bibehållande af den nuvarande organisationen komma således alla intressen
vederbörligen att tillvaratagas. Det undantag, som härmed göres från
kommitténs förslag om beskickningschefens öfvertagande af äfven de konsulära
ärendena, är betingadt allenast af förhållandenas makt. Jag hänvisar för öfrigt
till de mångahanda uttalanden, som under ärendets behandling framkommit
till stöd för bibehållandet af detta generalkonsulat.
Konsulat- I viss mån är förhållandet med Ryssland likartadt. Den man, som är
Pande^Rps S!l^ att i vårt mäktiga grannrike företräda våra politiska intressen, måste
land/ häri se sin hufvuduppgift. Äfven är hufvudstaden liksom London en sjöstad,
hvarför jämväl i sjöfartens intresse påkallas i S:t Petersburg en konsulär representant.
Dock är S:t Petersburg icke i samma betydelse som London landets
kommersiella medelpunkt, likasom äfven vår sjöfart på Ryssland icke är så
betydlig som den å England och icke heller bestämdt har S:t Petersburg till
hufvudmål. Således förefinnas vissa skiljaktigheter, värda att vid organisa
-
Tredje Imfvudtitelu.
15
tionsplanens uppgörande taga i betraktande. Men innan jag går vidare, torde
jag först böra något närmare beröra kommitténs förslag rörande vår konsulära
representation i Ryssland.
Kommittén har lifligt behjärtat önskvärdheten af en lifligare handelsförbindelse
med Ryssland och har därför ganska rikligt sörjt för de konsulära
intressenas tillvaratagande därstädes. Jämte det kommittén hemställer
om bibehållandet af det nuvarande lönade konsulatet i Riga, föreslår
kommittén således upprättande af ett likaledes lönadt konsulat i Moskva.
Hvad S:t Petersburg angår skulle därstädes, såsom jag redan nämnt, enligt kommitténs
förslag anställas en handelsattaché; och i anledning häraf har kommittén
icke ansett sig böra tillmötesgå de från handelns och industriens
målsmän framkomna önskningarna om upprättande af ett lönadt generalkonsulat
i S:t Petersburg.
Med kommittén delar jag lifligt önskan, att vårt land må träda i närmare
handelsförbindelser med Ryssland, likasom äfven tron på att landet
i flere afseenden däraf kan draga betydande gagn. Kommitténs förslag
om stärkande af vår konsulära representation i Ryssland synes mig därför
värdt allt understöd. Men då jag af skäl, som jag redan anfört, icke
anser en tast handelsattaché böra anställas i S:t Petersburg, måste denne
på något sätt ersättas; och därvid träder ånyo i förgrunden frågan om
upprättandet af ett lönadt generalkonsulat därstädes. För en dylik plan
— eller i hvarje fall för anställande af en lönad konsul i S:t Petersburg —
hafva bland andra så betydande korporationer som Sveriges exportförening,
Sveriges allmänna handelsförening, Stockholms handels- och sjöfartsnämnd,
Stockholms handelskammare, Börssällskapet i Göteborg m. fl. uttalat sig,
hvarjämte flera af de enskilda personer, som hörts inför kommittén, yttrat
sig i enahanda syfte. Äfven jag delar denna uppfattning. Jag tror således,
att i Ryssland liksom i England är den naturliga lösningen: de diplomatiska
och de konsulära ärendenas skiljande samt upprättande af ett generalkonsulat
i hufvudstaden, som på en gäng kan utöfva den högsta konsulära och den
kommersiella ledningen — hvilket gifvetvis sker bäst i de administrativa och
politiska myndigheternas hufvudcentrum — samt äfven tillgodose vår sjöfarts
intressen. I detta sammanhang vill jag påpeka, att vår sjöfart å de tre förnämsta
ryska hamnarna — S:t Petersburg, Riga och Libau — ställer sig
ungefär lika, dock med öfvervikt för sistnämnda ort.
S:t Petersburg är emellertid icke i samma mån som London rikets
midtpunkt i kommersiellt hänseende. Det väldiga tsarriket äger i själfva
verket flera sådana. Häraf följer, att medan vi i Storbritannien — jag
frånser här de utomeuropeiska brittiska besittningarna — endast i obetydlig
grad behöfva lönade konsuler, det motsatta förhållandet råder i Ryssland.
Helsingfors kräfver sin själfständige konsulära representant. I Moskva
16
Tredje liufvudtiteln.
Kontulatväsendeis
ordnande
i Frankrike.
anser jag i öfverensstämmelse med kommitténs uttalade åsikt ett lönadt konsulat
böra upprättas. Och slutligen torde äfven i Riga nu som tillförene
en utsänd konsulattjänsteman böra finnas.
Delvis af budgethänsyn anser jag emellertid vid sistnämnda konsulat
allenast böra anställas en lönad vicekonsul. Vår sjöfart i Riga är icke
så betydlig, att enkom för denna ett lönadt konsulat nödvändigt behöfver
bibehållas. Dessutom gäller det här som annorstädes, att en konsul i hufvudstaden
har mer förmåga att gagna än en i en provinsstad anställd. (Jfr
kommittébetänkandet B, sid. 34.) Förstärkandet af den konsulära representationen
i hufvudstaden är således en fråga af sådan vikt, att andra intressen
därför måste vika.
Jag öfvergår nu till frågan om konsulatväsendets ordnande i Frankrike.
Då Paris icke är någon sjöstad, bör icke vara fråga om upprättande därstädes
af ett lönadt generalkonsulat. Fråga uppkommer då, huruvida den
högsta konsulära ledningen bör utöfvas från någon af Frankrikes sjöstäder. I
sådant hänseende har herr Fallenius uttalat sig för Havre, hvarest, såsom
bekant, vi hitintills haft en lönad generalkonsul. Kungl. Maj:ts minister i
Paris synes åter föredraga Rouen, och äfven andra röster hafva höjts till
förmån för denna stad. Nu är emellertid att märka, att ingen af dessa städer
liksom ej heller någon annan af Frankrikes sjöstäder kan anses bestämdt vara
medelpunkten i dess kommersiella lif. Man kan således icke såsom skäl för
förläggande af ett generalkonsulat till någon fransk hamnstad åberopa hänsyn
till den kommersiella informationen. Det återstår att se, huruvida man
i sjöfartens intresse kan göra det.
Vid en dylik undersökning visar det sig emellertid, att vår sjöfart på
Frankrike, i sig själf icke särdeles betydlig, därjämte fördelar sig tämligen
lika på ett flertal af hamnar. Havre, Rouen, Dunkerque och Bordeaux täfla
i detta afseende med hvarandra. Icke heller ur denna synpunkt kan således
förordas upprättandet af ett lönadt generalkonsulat i någon af dessa städer.
Betecknande är också, att då två ledamöter af kommerskollegium ansett sig
böra uttala en afvikande mening från kommittéförslaget i hvad det afser
konsulatväsendets ordnande i Frankrike, de likväl icke med hänsyn till nyssberörda
förhållande ansett sig kunna förorda upprättandet af ett generalkonsulat
i någon af de franska sjöstäderna utan fastmer stannat vid en hemställan
om två lönade konsulat, ett i Havre samt ett i södra Frankrike, vare
sig i Bordeaux eller Marseille.
Den föregående undersökningen har ledt mig därhän, att det synes mig
bäst att, hvad Frankrike angår, fasthålla kommittéförslagets grundtanke om
förening af ledningen af de diplomatiska och konsulära ärendena men på
Tredje lnifvudtitcln.
17
samma gång för möjliggörandet häraf förstärka beskickningspersonalen. Vid
sidan af ministern synes mig böra ställas en konsulärt utbildad eller eljest
särskildt lämpad man med uppgift att biträda ministern vid utöfvande af
den högsta konsulära ledningen. Honom skulle det således tillkomma att
öfvervaka konsulernas ämbetsskötsel och inspektera konsulaten. Rätt utöfvad
synes mig hans verksamhet särskildt i rent kommersiellt hänseende kunna
blifva synnerligen värdefull, då han nämligen i kraft af sin ställning skulle
kunna erhålla vida bättre öfverblick öfver det kommersiella lifvet i Frankrike
och således i detta hänseende blifva till vida mer gagn än en generalkonsul
vare sig i Havre, Rouen eller någon annan sjöstad. Vid eventuella
underhandlingar med Frankrike om afslutande af en ny handelstraktat vore
säkerligen hans bistånd ovärderligt.
Denne ämbetsman, hvars titel lämpligen synes böra blifva konsulatråd,
bör hafva enahanda ställning och lön som ett legationsråd. Då vi af skäl,
som jag ofvan nämnt, i Frankrike icke torde behöfva någon lönad konsul,
är den af mig föreslagna organisationen billigare än herr Fallenius’ eller de
båda reservanternas i kommerskollegium. Den kräfver samma kostnad som
kommittéförslaget men är enligt min mening effektivare än detta. Den saknar
icke heller motsvarighet i det samtida konsulatväsendet.
En likartad organisation synes mig äfven lämpligen kunna komma till Konsulat-j''
tillämpning i Tyskland. Af samma skäl, som anförts i fråga om Paris, ^nde / Yy&kkan
svårligen tänkas ifrågakomma upprättandet af ett särskildt lönadt gene- land.
ralkonsulat i Berlin. Däremot finnes en skilnad från Frankrike där uti, att
det gifves åtminstone två tyska sjöstäder, nämligen Lybeck och Hamburg,
med hvilka vi underhålla så lifiiga sjöfartsförbindelser, att konsulär representant
i dessa svårligen kan undvaras. Af dessa har Hamburg sedan gammalt varit
säte för ett lönadt generalkonsulat. Kommittén har nu under framhållande
af att våra sjöfartsintressen snarare äro större i Lybeck än i Hamburg icke
velat tillerkänna sistnämnda stad i konsulärt hänseende något särskildt företräde.
Till denna mening kan jag dock icke sluta mig, utan synes mig
Hamburgs betydelse såsom centralpunkten för Tysklands utrikes handel vara
så stor, att i hvarje fall icke minst ur den kommersiella informationens synpunkt
ett lönadt konsulat därstädes bör upprätthållas. Däremot finner jag
det icke vara af nöden att bibehålla det nu befintliga lönade generalkonsulatet.
Såsom kommittén framhållit (sid. 15) pekar den moderna utvecklingen allt
mer i den riktningen, att de kommersiella intressena bäst tillgodoses genom
deras förläggande till hufvudstaden i hvarje land. Särskildt gäller detta
Tyskland, där hufvudstaden i samband med den storartade tillväxt, den på
senare tider vunnit, i allt högre grad blifvit medelpunkten för det tyska
Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Uäft. 3
18
Tredje hufvudtiteln.
rikets handel och industri. Jag tror således, att i Tyskland liksom i Frankrike
våra kommersiella intressen bäst främjas genom att beskickningschefen
med hjälp af ett konsulatråd öfvertager ledningen af de konsulära ärendena.
Men med denna organisationsplan stämmer det icke väl öfverens att dessutom
hafva ett själfständigt generalkonsulat i Hamburg, utan synes ett
lönadt konsulat, på sätt äfven två reservanter inom kommerskollegium förordat,
vara tillfyllest. Skulle man fästa sig vid, att därigenom vår representant
i Hamburg icke komme att intaga en ställning motsvarande åtskilliga
andra länders, är detta lätt afhjälpt genom förlänandet af en personlig
generalkonsulstitel. I Lybeck anser jag anställandet af en lönad vicekonsul
vara tillfyllest.
Samman- Med sammanfattande af det föregående finner jag mig således böra för
fattnmg.
orda, att i Ryssland och Storbritannien de diplomatiska och de konsulära
ärendena förblifva åtskilda samt att ledningen af de senare anförtros åt en
i hvartdera landets hufvudstad anställd lönad generalkonsul, men att däremot
i Frankrike och Tyskland ledningen af jämväl konsulatärendena anförtros
åt beskickningschefen, vid hvars sida anställes utom den öfriga legationspersonalen
ett konsulatråd med uppgift att särskildt biträda vid de konsulära
ärendenas handhafvande.
Anställande af Jag öfvergår nu till en annan fråga, däri meningarna äfven varit
''konsuier^vTd ^äm^Sen delade. Kommitténs flertal har, såsom jag ofvan nämnt, föreslagit,
visso olönade att å åtskilliga platser, där ärendenas omfattning eller beskaffenhet kan bekonsu/at.
räknas kräfva ständigt biträde af en med hemlandets förhållanden väl
förtrogen person, måtte upprättas olönade konsulat men till biträde åt den
olönade konsuln anställas en aflönad vicekonsul. I detta fall åligger det
konsuln att hålla kanslilokal, i ersättning hvarför han åter äger att uppbära
vissa expeditionsafgifter. Häremot har likväl generalkonsul Fallenius starkt
opponerat sig, bland annat enär det borde befaras, att samarbetet mellan två
personer, som äro i så olika ställning och af hvilka oftast den underordnade måste
utföra allt arbete, icke kan förväntas blifva godt. Herr Fallenius föreslår därför,
att på ifrågavarande platser anställas antingen lönade konsuler eller vicekonsuler.
Häri har han äfven erhållit understöd af kommerskollegii samtliga ledamöter
med undantag af generaldirektören herr Lagerheim, hvilken fortfarande vidhållit
sin i kommittén uttalade mening. I fråga om de närmare skäl, som på ömse
sidor anförts, hänvisar jag till kommittébetänkandet (sid. 23 och 235 ff.)
samt kommerskollegii utlåtande och därvid fogad reservation.
Den af kommitténs flertal föreslagna anordningen kan i vissa afseenden
hafva sina företräden. Särskildt gäller detta, om man ser frågan från rent
ekonomisk synpunkt, ehuruväl företrädesvis endast i de fall, då en lönad
Tredje liufvudtiteln.
19
konsul skulle ersättas med en olönad sådan. I det fall åter att valet står
mellan upprättandet af ett lönadt vicekonsulat och ett olönadt konsulat med
biträde af lönad vicekonsul, kan väl den senare anordningen så till vida vara
billigare som vicekonsuln i detta fallet icke behöfver fullt så hög aflöning,
då han ju icke själf håller sig med kanslilokal samt intager en mera underordnad
ställning. Denna besparing uppväges likväl oftast däraf, att den olönade
konsuln äger rätt att uppbära expeditionsafgifter, hvilka eljest inflyta till
statsverket. Men äfven ur andra synpunkter ån den rent ekonomiska kan den
i kommittén föreslagna anordningen äga sina fördelar. På detta sätt möjliggöres
nämligen att å åtskilliga orter för våra intressen förvärfva stödet och
erfarenheten hos någon å platsen boende affärsman. Till ett obetingadt förkastande
af denna anordning kan jag således icke sluta mig. Det är mig ock
bekant,,, att densamma på åtskilliga ställen i utlandet med fördel tillämpats.
A andra sidan synas likväl de erfarenheter, den nederländska regeringen
gjort om samma system — att döma efter ett den norska konsulatkommittén
af år 1904 tillställdt uttalande af den nederländske utrikesministern —
åtminstone icke obetingadt vara gynnsamma. Och likaledes synes mig den
föreslagna anordningen kunna hafva sina svagheter, liksom svårligen de
betänkligheter, generalkonsul Fallenius uttalat, helt och hållet böra underkännas.
Det kan tydligen mången gång vara svårt att åstadkomma ett godt samarbete
mellan tjänstemän af så olika ställning. Härvidlag beror mycket
för att icke säga allt på de båda tjänstemännen själfva. Således kan den af
kommittén förordade anordningen å en plats, där en duglig, intresserad och
äfven å karaktärens vägnar framstående man vill åtaga sig det olönade konsulsämbctet,
slå synnerligen väl ut, medan den samtidigt å annan plats, där
dessa förutsättningar icke äro för handen, lämnar ogynnsamma resultat. Min
åsikt i frågan är således den, att därest en fullt lämplig kandidat till den
olönade konsulsposten kan erhållas, den af kommittén föreslagna anordningen
har företräde, men att däremot, där detta icke är fallet, densamma icke bör
komma till tillämpning.
Att på förhand åter bestämma, på hvilken plats den ena eller andra
anordningen har företräde, är uppenbarligen icke möjligt; och äfven om så
vore, växla förhållandena så snabbt, att ingen gifven regel kan uppställas
utan olägenheter. Dessa skäl leda mig därhän att förorda, att å ifrågavarande
platser Kungl. Maj:t må äga rätt att efter pröfning af förhandenvarande omständigheter
bestämma, huruvida ett olönadt konsulat med biträde af en lönad
vicekonsul eller ett lönadt vicekonsulat bör upprättas. Då, såsom jag antydt,
vicekonsulerna böra åtnjuta olika löneförmåner, allteftersom det ena eller det
andra alternativet tillämpas, torde det vara nödvändigt att fastställa lönerna
för bådadera fallen.
20
Tredje liufvudtiteln.
Då ifrågavarande anordning likväl icke bör alltför mycket anlitas, har
jag ansett den böra komma till tillämpning endast å sådana platser, där jämförelsevis
mindre intressen äro att bevaka eller där den högste ledaren af
landets konsulatväsen har tillfälle att verksamt utöfva sin kontrollerande uppsikt.
Till ett närmare angifvande af dessa platser återkommer jag vid framställningen
af konsulatväsendets organisation i de olika länderna.
Detaljerad Jag öfvergår nu till ett detaljerad!, skärskådande af kommitténs förslag,
granskning afj sammanhang hvarmed jag äfven ber att få framlägga det af mig på grundbetänkande,
valen åt kommitténs betänkande utarbetade förslag till ny organisations- och
lönestat för utrikesdepartementet och därunder lydande tjänstemän.
utrikesdepar- Beträffande utrikesdepartementets organisation finner jag densamma
t6ganhatio°r sådan den af kommittén föreslagits synnerligen tillfredsställande; och ansluter
jag mig i alla delar till hvad som i detta hänseende yttras å sid. 60—66
i kommittébetänkandet. Mot den nuvarande organisationen kan anmärkas,
dels att ärendenas fördelning å byråer sker efter föråldrade grunder, dels ock
att denna byråindelning icke är fullt genomförd. Den föreslagna byråindelningen
tager tillbörlig hänsyn till den stora betydelse såväl internationella
rättsfrågor som kommersiella ärenden å senare tider vunnit. Synnerligt lämpligt
är äfven, att å hvarje afdelning skall tjänstgöra en förste sekreterare,
hvilken således blir fullt förtrogen med afdelningens göromål, äfvensom vissa
andre sekreterare. Härmed blir byråindelningen i öfverensstämmelse med
hvad som redan gäller inom andra departement, fullständigt genomförd, hvarigenom
de öfverordnade blifva i tillfälle att verksamt öfvervaka och leda de
underordnade tjänstemännens arbete.
Hvad chefen för rättsafdelningen angår, tillåter jag mig särskildt
påpeka önskvärdheten däraf, att till denna befattning utses en person, som
icke blott kan besörja de löpande ärendena utan äfven i fall af behof kan
erhålla uppdrag att bereda och för högsta domstolen föredraga lagstiftningsfrågor
inom den internationella rättens område. En välbehörig minskning i
den arbetsbörda, som hvilar å byråchefen för lagärenden, skulle härigenom
beredas denne; och vidare vunnes, att vi på detta område af rättsvetenskapen,
hvarest mer än vanligt svårlösta problem möta, kunde påräkna att äga en
fullt erfaren och hemmastadd man. Lämpligen kunde äfven åt chefen för
rättsafdelningen uppdragas att representera Sverige vid de internationella
konferenser, där dylika spörsmål pläga behandlas. Visserligen skulle i följd
häraf en icke oväsentlig tillökning i denne tjänstemans åligganden uppkomma,
Tredje hufvudtiteln.
21
men fördelen af denna koncentration af arbetet inom den internationella
rätten synes mig så öfvervägande, att man bör bortse därifrån. Skulle det
visa sig, att arbetsbördan blefve för stor, kan detta lätt hjälpas genom
ökande af de arbetskrafter, som skola tjänstgöra å utrikesdepartementets
rättsafdelning. Då en icke ringa del af afdelningens uppgifter äro af mera
enkel beskaffenhet, skulle icke någon olägenhet härigenom uppkomma. I
betraktan af det jämförelsevis stora antal andre sekreterare, som af kommittén
föreslagits, finner jag mig dock icke härom böra göra någon hemställan.
Beträffande den öfverflyttning af en del ärenden från kommerskollegium
till utrikesdepartementet, hvarom, på sätt jag ofvan omnämnt, kommittén
hemställt, har jag intet att erinra. Kommitténs förslag härutinnan synes mig
synnerligen välbetänkt och ägnadt att åstadkomma en nödig centralisation i
dessa ärendens behandling. De betänkligheter statskontoret, ehuru endast i
förbigående, förklarat sig härvid hysa, kan jag för mitt vidkommande icke
dela. Kommittén har själf påpekat, att till den föreslagna anordningen redan
nu finnas vissa motstycken inom statsförvaltningen.
Beträffande de löneförmåner, som af kommittén föreslagits till utrikes- Löneförmåner
departementets ämbets- och tjänstemän, har jag intet af större vikt att ^epartemenerinra.
Till utrikesministern har föreslagits en lön af 30,000 kronor, hvartill tets ämbetsskulle
komma fri belysning och uppvärmning af ministerbostaden. Den nu- och
varande lönen, hvilken år 1858 fastställdes till 24,000 kronor, är tvifvelsutan
otillräcklig. Såväl den starka prisstegring, som sedan år 1858 inträdt, som
äfven den oundgängliga representation, utrikesministern måste vidkännas,
kräfva ökade löneförmåner. Den föreslagna lönen synes mig, under förutsättning
att ministern äfven erhåller rätt till kostnadsfri uppvärmning och
belysning af ministerhotellet, vara ganska väl afvägd efter behofvet. Om jag
således är ense med kommittén i nu ifrågavarande punkt, finner jag mig
dock böra. föreslå, att den ifrågasatta löneförbättringen bör tillämpas först
vid närmaste ombyte af ämbetets innehafvare.
Innan jag går vidare, torde jag böra påpeka, att löneförmånerna enligt
kommitténs förslag för tjänstemännen såväl inom departementet som vid beskickningarna
och konsulaten fastställts efter ett bestämdt system, därvid den
egentliga lönen bestämts till lika belopp för hvarje tjänsteinnehafvare i samma
grad. Sålunda äro kabinettssekreterare, chargés d’affaires och generalkonsuler
upptagna i en och samma lönegrad; afdelningschefer, legationsråd och konsuler
i en annan samt förste sekreterare (arkivarie!’), legationssekreterare och
vicekonsuler i en tredje. Denna anordning har onekligen stora fördelar;
enkelhet och öfverskådlighet vinnes och äfven på befordringssystemet inverkar
densamma fördelaktigt. De förändringar, jag här och hvar ansett mig böra
föreslå i lönestaten, hafva äfven skett under hänsyn till önskvärdheten af att
22
Tredje hufvu dtiteln.
icke lönesystemet rubbas och hafva därför endast gått ut på en minskning
eller i enstaka fall en ökning af de särskilda slag af löneförmåner, som
utöfver den egentliga lönen tillagts tjänstemännen.
Till kabinettssekreteraren har föreslagits en aflöning i ett för allt af
10,200 kronor, däraf 6,600 kronor i lön och 3,600 i tjänstgöringspenningar.
Kabinettssekreterarens lön, hvilken nu utgår med 7,500 kronor, synes mig
onekligen vara i behof af ökning, icke minst af det skäl, att då till denna
plats ofta torde komma att tagas personer ur beskickningspersonalen, det
blefve för dem förenadt med kännbar ekonomisk uppoffring att mottaga kallelsen
till denna plats. Äfven måste lönen ordnas sålunda, att man kan äga
förhoppning att någon tid få behålla en duglig kabinettssekreterare i ämbetet.
Jag vill i detta afseende erinra om det allbekanta gagn, som ett af
våra närmaste grannländer haft genom att under en lång följd af år på denna
plats äga en man af stadgad erfarenhet och auktoritet. Jag anser mig
dock icke böra föreslå den ökning af lönen, som af kommittén ifrågasatts;
utan finner jag denna lämpligen kunna bestämmas till 6,600 kronor i
egentlig lön och 3,000 kronor i tjänstgöringspenningar eller således tillhopa
till 9,600 kronor, samt kabinettssekreteraren därjämte berättigas tillgodonjuta
ett ålderstillägg å 600 kronor att åtnjutas efter fem års tjänstgöring.
I fråga om de föreslagna lönerna till afdelningscheferna samt förste och
andre sekreterarne äfvensom tjänstemännen å arki väfd elningen finner jag mig
böra helt instämma i hvad kommittén föreslagit. Likaledes synas mig de
föreslagna lönerna till departementets vaktmästare vara lämpligen afvägda;
och anser jag mig äfven på de af kommittén anförda skäl (sid. 60) böra uppföra
anslag till aflönande af en portvakt vid utrikesministerhotellet.
Statskontoret har hemställt, att lönerna till utrikesdepartementets tjänstemän
måtte uppdelas, icke såsom kommittén föreslagit, i lön och tjänstgöringspenningar,
utan i lön, hyresbidrag och tjänstgöringspenningar. Detta
för vinnande af större öfverensstämmelse med hvad som föreslagits i fråga
om lönerna till de i utlandet anställda tjänstemännen. Detta skäl synes mig
dock vara af mindre vikt; och då hitintills icke en liknande uppdelning af
lönen gjorts beträffande inländska tjänstemän, saknar jag anledning att härutinnan
afvika från hvad kommittén föreslagit. Då alla tjänstemännen inom
utrikesdepartementet äro anställda å en och samma ort, har frågan för öfrigt
icke någon egentlig praktisk betydelse.
Däremot anser jag mig böra följa statskontorets anvisningar i en del
andra frågor. Kommittén har icke uppfört något ålderstillägg åt förste eller
andre sekreterarne, enär dessa befattningar antagas i regel blifva genomgångsposter.
Detta skäl äger tvifvelsutan sin riktighet, men däremot torde det, på
sätt statskontoret anmärkt, knappast kunna göras gällande beträffande de å arkivet
anställda tjänstemännen, hvilka skulle åtnjuta enahanda löneförmåner som
Tredje hufvudtiteln. 23
förste och andre sekreterarne. Jag anser därför, att ett ålderstillägg å 600
kronor bör uppföras åt såväl förste som andre arkivarien att utgå efter fem
års tjänstgöring.
Vidare har statskontoret anmärkt, att då icke inom andra verk lönerna
till kvinnliga renskrifvare åro uppförda å ordinarie stat, detsamma icke heller
lämpligen bör äga rum inom utrikesdepartementet, helst detta inverkar på
frågan om dessa biträdens pensionering. Denna fråga är utan tvifvel af beskaffenhet
att böra lika afgöras för alla ämbetsverk, och finner jag mig
därför böra ur lönestaten för utrikesdepartementet utesluta de till ifrågavarande
ändamål uppförda belopp.
Slutligen synes med anledning af ännu en statskontorets anmärkning
en mindre rättelse böra vidtagas. I fråga om ålderstilläggen har kommittén
föreslagit (sid. 63), att dessa skola fogas till tjänstgöringspenningarna; och är
skälet härtill det, att enligt kommitténs åsikt öfverensstämmelse bör äga rum
i afseende å grunderna för pensionering af såväl departementets tjänstemän
som diplomatiska och konsulära ämbetsmän. Till dessa senare skulle nämligen
enligt kommitténs förslag intet ålderstillägg utgå. Lades ålderstillägget till
lönen, skulle, då pensionens storlek bestämmes efter lönens, tjänstemännen i
hemlandet åtnjuta fördelaktigare pensionsvilkor än i samma lönegrad anställde
tjänstemän i utlandet. Förslaget leder emellertid till den af statskontoret
påpekade oegentligheten, att på storleken af de tjänstgöringspenningar, som
uppbäras af någon tillförordnad tjänsteman, komme att inverka den omständigheten,
huruvida tjänstens ordinarie innehafvare åtnjöte ålderstillägg eller
icke. Till förekommande häraf synes i lönevillkoren för tjänstemännen inom
utrikesdepartementet böra intagas, att när tjänstemannen inom departementet
bestrider befattning i högre lönegrad och han till följd häraf äger uppbära
de för denna befattning anslagna tjänstgöringspenningar, han likväl icke äger •
anspråk på ålderstillägg, intjänadt af den, hvars befattning han bestrider.
I. öfrigt finner jag mig i allmänhet böra tillstyrka hvad kommittén
föreslagit beträffande villkoren för ifrågavarande tjänstemäns åtnjutande af de
föreslagna lönerna.
I detta sammanhang torde jag böra lämna en kort redogörelse för det Löner åt /
aflöningssystem, kommittén följt beträffande i utlandet anställda tjänstemän. ''''“L''"’''
Kommittén har föreslagit lönernas uppdelande i lön, hyresbidrag och tjänstemän.
ortstillägg. . Lönen för hvarje befattning har bestämts till samma, belopp som
den lön, hvilken utgår för tjänstemän i motsvarande befattningar i hemlandet.
»Ett särskildt hyresbidrag finner» — yttrar kommittén (sid. 34) — »sitt berättigande
däruti, att då under tjänstledighet utöfver semester eller under
långvarig sjukdom eller liknande förhållanden en tjänsteman bör afstå ortstillägget,
det skulle vara obilligt, om han måste afstå äfven hvad som mot
-
24 Tredje hufvudtiteln.
svarar kostnaden för bostad, hvilken han under sådana omständigheter icke
lärer kunna undgå att betala. Ortstillägget slutligen bör omfatta icke blott
tjånstgöringspenningar i egentlig mening utan ock, såsom namnet angifver,
ett särskildt i förhållande till de högre lefnadskostnaderna å hvarje ort beräknadt
tillägg i aflöningen.»
Statskontoret har anmärkt häremot, att det skulle medföra större reda, om
fördelningen af aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar blefve mera konsekvent
genomförd och förty ortstillägget för de vid beskickningar och konsulat anställda
tjänstemän komme enbart att blifva uttryck för de växlande lefnadskostnaderna
å hvarje ort. Jag vill visserligen icke förneka, att hvad statskontoret anfört
kan hafva skäl för sig, men å andra sidan synes mig önskvärdt, att icke lönebeloppet
uppdelas i ett flertal olika underafdelningar, hvarigenom öfverskådligheten
förminskas. Utan tvingande nödvändighet synes man mig icke böra frångå
den af kommittén antagna uppdelningen; och någon sådan torde icke föreligga.
På sätt kommittén (sid. 32 f.) närmare omnämnt, uppbär för närvarande
legationssekreterare, förutom lönen, s. k. indemnitet, hvilken utgår af ministerns
traktamente. Då legationssekreteraren förordnas att under ministerns frånvaro
i egenskap af chargé d’affaires förestå beskickningen, erhåller han i stället för
indeinniteten ett särskildt arfvode, som likaledes afdrages å ministerns traktamente.
Undantag från regeln att legationssekreterare uppbär indemnitet
äger rum endast med afseende å legationssekreteraren i Washington, hvars
hela aflöning utgår från ministerstaten såsom lön och tjänstgöringspenningar.
Kommittén har föreslagit, att de gällande bestämmelserna rörande
indemnitet och särskildt arfvode såsom chargé d’affaires skola upphäfvas. Med
full kännedom om de olägenheter, som medfölja det nuvarande systemet med
legationssekreterarnes aflönande till en del genom afdrag å ministrarnes traktamenten,
biträder jag obetingadt kommitténs förslag härutinnan. .
Hvad kommittén hemställt rörande villkoren för de vid beskickningarna
och konsulaten anställda tjänstemännens rätt att åtnjuta de föreslagna lönerna
torde i allmänhet vara förtjänt af tillstyrkan. Det bör beaktas, att kommittén
föreslagit, att ortstillägget, hvilket i allmänhet utgör den ojämförligt största
andelen af ifrågavarande tjänstemäns löneförmåner, skall af dem afstås, ifall
de åtnjuta annan tjänstledighet än den stadgade semestertiden. Bestämmelsen
härom förefaller mig riktig. Beträffande den årliga semestern märkes, att
kommittén, som i allmänhet bestämt denna till en och en half månad, föreslagit
densammas utsträckande för tjänstemän i utlandet till två månader,
under villkor dock att minst en half månad däraf tillbringas i hemlandet.
Jag finner väl, lika med kommittén, det vara i hög grad önskligt, att de. i
utlandet anställda tjänstemännen under sin ledighetstid ställa sig i personlig
förbindelse med utrikesministern samt genom besök i hemlandet bereda sig
tillfälle att noggrant följa utvecklingen därstädes. Men det kan å andra sidan
Tredje hnfvudtiteln.
25
icke förnekas, att den föreslagna bestämmelsen i enstaka fall kan verka onödigt
betungande. Jag finner således densamma böra utgå, och detta så mycket
hellre som jag är öfvertygad, att sådant i allt fall kommer att iakttagas, där
icke särskilda skäl ställa sig i vägen.
Hvad lönerna angår, hafva de i allmänhet föreslagits till samma belopp, Särskilda
hvarmed de nu faktiskt utgå. En bestämd löneförbättring skulle dock inträda beskattning''
så till vida som kommittén hemställt, att kansliafgifter samt telefon och m. m.
prenumeration af tidningar m. m. skulle bestridas af staten. I hufvudsak
anser jag dessa bestämmelser riktiga; dock synas mig tillräckliga skäl, hvarför
staten skulle bekosta telefon åt ifrågavarande tjänstemän, icke föreligga.
Det har af kommittén påpekats (sid. 40) att genom den progressiva
inkomstbeskattningen icke obetydliga delar af ministrarnes löner återgå till
statsverket. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommittén finner äfven
jag förändrade grunder böra vidtagas beträffande samtliga nu ifrågavarande
tjänstemäns beskattning, så att, på sätt kommittén föreslagit, åtminstone en
del af hyresbidraget blir skattefritt. Jag anser det äfven böra tagas under
öfvervägande, huruvida icke skattefrihet jämväl bör åtnjutas för en del af
ortstillägget, hvilket ju närmast är att anse såsom representationspenningar.
Dock lärer tiden icke medgifva framläggande för innevarande Riksdag af
förslag i detta hänseende.
I fråga om aflöningen till konsulerna må det tillåtas mig att påpeka, att
kommittén föreslagit upphäfvande af nu gällande bestämmelser, enligt hvilka
en viss andel af de s. k. expeditionsafgifterna tillfaller de lönade konsulattjänstemännen;
enligt kommitténs förslag skulle dessa i sin helhet redovisas
till statsverket. Jag är fullt enig med kommittén härutinnan, men har ansett
mig böra fästa uppmärksamheten på denna omständighet, som vid bedömandet
af de föreslagna löneförmånerna icke bör alldeles lämnas å sido.
Beträffande pensionering af den i utrikesdepartementet samt vid beskick- Pensionering
ningarna och konsulaten anställda personalen anser jag mig, frånsedt en punkt, af tlånstehvartill
jag genast återkommer, kunna i allt väsentligt förorda kommitténs
förslag. Onekligen är det en oegentlighet, som numera icke i någon mån
kan försvaras, att utrikesdepartementets tjänstemän icke i likhet med öfriga
statstjänare bidraga till sin pensionering, likasom äfven att icke några som
helst bestämmelser meddelats rörande pensionering af den vid konsulaten anställda
personalen. Dessa båda oegentligheter af hjälpas genom kommittéförslaget.
Kommittén har föreslagit, att under vissa närmare angifna förutsättningar
tjänsteman, som icke innehade de såsom villkor för pension i
allmänhet stadgade lefnads- och tjänsteåren, skulle äga rätt till afkortad
pension. Väl synes mig denna kommitténs hemställan mycket beaktansvärd,
Bih. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami 1 A/d. 79 Hå/t. 4
26
Tredje liufvudtiteln.
men, då icke liknande bestämmelser hitintills meddelats rörande pensionering
af någon annan klass af tjänstemän, har jag icke för närvarande i denna punkt
ansett mig kunna följa kommitténs förslag. I öfrigt stå de föreslagna villkoren
för pensionering likasom äfven pensionsafgifternas storlek i nära öfverensstämmelse
med hvad i detta afseende bestämts vid antagandet af de under
de senare åren fastställda lönestater.
Gentemot kommittén, som föreslagit likställighet såväl i löner som i
pensionshänseende mellan legationsråd, konsuler och afdelningschefer, har statskontoret
anmärkt, att sådan likställighet snarare borde eftersträfvas mellan
å olika stater uppförda, ungefärligen likställda tjänstemän, hvilka tjänstgöra
i hemorten. Jag anser dock, att den af kommittén föreslagna indelningen
af de under utrikesdepartementet hörande tjänstemän i vissa lönegrupper,
innefattande såväl tjänstemän vid departementet som i utlandet,
medför så väsentliga fördelar, att någon afgörande betydelse icke bör tilläggas
statskontorets nyssberörda anmärkning.
Expektans- I detta sammanhang torde böra påpekas, hurusom kommittén föreslagit,
arfroden. at^ ifall Kuugl. Maj:t finner skäl återkalla någon vid beskickning eller konsulat
anställd tjänsteman, utan att annan tjänst vare sig inom eller utom
landet tills vidare kan anvisas honom, Kungl. Maj:t bör äga rätt att tilldela
honom ett årligt expektansarfvode. I likhet med kommittén anser jag, att
en sådan rätt för Kungl. Maj:t är nödvändig, äfvensom att expektansarfvodet
lämpligen bör kunna fastställas till samma belopp som hel pension. Då för
närvarande inga sådana arfvoden utgå och väl få antagas mera sällan skola
förekomma, lärer icke, såsom statskontoret anmärkt, något särskildt anslag
för ändamålet erfordras eller böra i staten uppföras. I likhet med statskontorets
hemställan föreslår jag sålunda, att i afseende å dessa expektansarfvoden
må ordnas så, att desamma vid förekommande behof få afföras såsom
förskott att i vanlig ordning anmälas till ersättande.
Jag öfvergår härefter till en granskning för hvart och ett land särskildt
af den diplomatiska och konsulära representation, som därstädes bör anställas.
Belgien och Nederländerna.
Kommitténs flertal (herrar Lagerheim, Söderberg och Broström) har
föreslagit indragning af den hittillsvarande beskickningen i Bryssel och Haag,
hvaremot ett mindretal (herrar von Rosen och Fallenius) påyrkat dess bibehållande.
För min del ansluter jag mig till sistnämnda mening. Den framskjutna
ställning, dessa länder intaga såväl hvad industri och handel angår
som inom den internationella rättsvetenskapens område, gör det enligt min
Tredje hufvudtiteln.
27
åsikt synnerligen önskvärd!, att vi därstädes äro företrädda af en beskickningschef
bosatt inom något af dessa länder. Med hänsyn både till vikten af
de göromål, som tillkomma beskickningscheferna i Paris och London, samt
till afståndet särskildt mellan London och Haag är det föga troligt, att de i
Frankrike och Storbritannien ackrediterade ministrarne skulle med tillbörlig
omsorg eller framgång kunna handhafva äfven våra intressen i Belgien och
Nederländerna. Det är visserligen sant, såsom kommittén anmärker, att vi i
allmänhet vid de internationella konferenser, som pläga sammanträda tid efter
annan i Haag, äro representerade genom särskilda ombud, men det är af icke
mindre vikt, att vi äfven under tiden mellan dessa konferenser äga en person,
som noggrannt kan aktgifva å de mellanfolkliga sträfvanden af skillda slag, för
hvilka Haag allt mer och mer synes blifva en medelpunkt. Äfven Bryssel
har på senare tider blifvit säte för flera viktiga internationella konferenser,
bland hvilka särskildt märkas de ofta återkommande sjörättskonferenserna,
vid hvilka Sverige alltid varit representeradt såväl af särskild sakkunnig som
af ministern på platsen. Vidare önskar jag särskildt framhålla ett af herr
Fallenius till stöd för hans åsikt om beskickningens bibehållande angifvet skäl
(sid. 248), eller vikten för Kungl. Maj:ts regering att genom en permanent
representant uti ifrågavarande med Sverige jämbördiga länder erfara, hvilken
ställning de intaga till större eller mindre internationella frågor af hvarjehanda
art, som stå på dagordningen. För min del är jag äfven benägen
antaga, att det för närvarande icke finnes många stater af andra rangen i
Europa, med hvilka det för oss är angelägnare att underhålla lifliga förbindelser
än just Belgien och Nederländerna. Jag kan i detta hänseende äfven
åberopa mig på innehållet af de af vår nuvarande och en vår förutvarande
minister i Bryssel och Haag afgifna utlåtanden, som äro bilagda kommitténs
betänkande.
Slutligen vill jag nämna, att den omständigheten att i Riksdagen år
1891 framkommit motioner om ifrågavarande ministerposts indragning numera
synes mig hafva förlorat sin betydelse. Under de 15 år, som sedan dess
förflutit, hafva Belgiens och Nederländernas internationella och kommersiella
betydelse varit i ständigt stigande; och någon önskan från Riksdagens sida
om platsens indragning har ej heller vidare försports. Äfven har under
denna tid beskickningens arbete ständigt ökats; och anhåller jag att i sådant
hänseende få åberopa en i utrikesdepartementet upprättad arbetsstatistik, som
jag torde få bilägga protokollet.
Kommittén har särskildt anfört, att det för våra kommersiella intressen
vore fördelaktigare att i hvartdera af ifrågavarande länder hafva en lönad
generalkonsul än endast en för båda länderna gemensam minister. Om jag
delade kommitténs åsikt härutinnan, skulle jag känna mig tveksam i frågan,
men icke heller härutinnan är jag ense med kommittén och vill till stöd för
28
Tredje liufvudtiteln.
en motsatt mening åberopa hvad t. f. generalkonsuln i Antvverpen Berencreutz
anfört och hvilket yttrande finnes bilagdt kommitténs betänkande.
Herr Berencreutz utgår från den uppfattningen, att det för vården
af ett lands allmänna konsulära intressen i allmänhet är fördelaktigare, att
den högste konsuläre representanten är bosatt i landets hufvudstad än i någon
om än aldrig så betydande hamnstad. Kommittén har själf (sid. 15) gjort
ett af mig ofvan anfördt uttalande af ungefärligen samma innehåll; och äfven
jag delar, såsom af det föregående framgår, denna åsikt. Hvad nu Belgien
angår, ägna sig förhållandena därstädes synnerligen väl för den af kommittén
förordade sammanslagningen af minister- och generalkonsulsbefattningen. Det
korta afståndet mellan hufvudstaden och landets viktigaste sjöhamn Antwerpen
möjliggör, att ministern-generalkonsuln kan utöfva högsta ledningen öfver förvaltningen
af därvarande lokala konsulära intressen.
Det synes mig således af nu anförda skäl, som om ministerposten i
Bryssel och Haag borde bibehållas med skyldighet för ministern att samtidigt
vara generalkonsul i Belgien och Nederländerna samt att vara företrädesvis
bosatt i Bryssel. Vården af de konsulära intressena i Nederländerna lärer
äfven tillfredsställande kunna tillvaratagas på detta sätt. Att på ett fullt
ändamålsenligt och likväl billigt vis ordna vår konsulära representation i
detta land har för öfrigt sina svårigheter, i det att handels- och sjöfartsintressena
fördela sig på två hamnstäder — Amsterdam och Rotterdam — af hvilka
ingendera är sätet för landets regering eller förvaltande myndigheter.
Lönen till ministern i Bryssel och Haag utgår för närvarande med
20,000 kronor. Det har allmänt vitsordats, att denna lön är väl knappt tillmätt,
och framgår detta äfven af en jämförelse med hvad öfriga i Bryssel
anställda ministrar åtnjuta. Jag anser mig därför böra föreslå följande löneförmåner:
lön 9,000 kronor, hyresbidrag 4,800 kronor samt ortstillägg 10,200
kronor eller i ett för allt 24,000 kronor. Vidare torde vid beskickningen
särskildt med hänsyn till att ministern måste tidtals uppehålla sig i
Haag erfordras en kanslist med arfvode af 3,000 kronor jämte fyra ålderstillägg,
hvartdera å 300 kronor.
Genom ifrågavarande anordning blifva de föreslagna generalkonsulaten
i Antvverpen och Rotterdam öfverfiödiga. Beträffande sättet för konsulatväsendets
ordnande i Belgien föreligga flera olika förslag. Först möter det
af kommitténs ledamot grefve von Rosen framställda, enligt hvilket ett olönadt
konsulat upprättas i Antwerpen, hvarjämte vid konsulatet anställes en
vicekonsul med lön af 6,000 kronor. I hufvudsak härmed öfverensstämmer
det af vår nuvarande minister i Bryssel och Haag i ärendet afgifna yttrande.
Herr Fallenius, hvilken, såsom ofvan framhållits, såsom en grundprincip motsatt
sig nyssberörda anordning, föreslår i stället upprättandet af ett lönadt
konsulat med lön för innehafvaren af 9,600 kronor. Slutligen har herr Be
-
Tredje hufvudtiteln.
29
rencreutz hemställt, att vården af de lokala konsulatärendena i Antwerpen
uppdrages åt en under ministern-generalkonsuln i Bryssel direkt lydande konsulattjänsteman
med lön af 5,000 kronor. Att märka är dock, att han tilllika
till kanslihjälp, bud och andra byråkostnader i Bryssel och Antwerpen
uppför ett särskildt anslag å 5,000 kronor, ehuruväl han icke närmare yttrat
sig om fördelningen af detta belopp.
Jag har redan påpekat, att, hvad Nederländerna angår, handels- och
sjöfartsintressena fördela sig mellan de båda betydande städerna Amsterdam
och Rotterdam. Visserligen hafva röster höjts för att tyngdpunkten af vår
konsulära representation borde förläggas till förstnämnda stad; och bland andra
har Kungl. Maj:ts minister i Bryssel och Haag gjort sig till tolk för denna mening.
Kommittén har dock enhälligt föredragit Rotterdam; och särskildt i betraktande
af vår synnerligen lifliga sjöfart på denna stad synes mig kommitténs förslag böra
förordas. I fråga om beskaffenheten af denna representation förefinnes, hvad
kommittén och de båda ofvannämnda reservanterna angår, samma olika förslag
som i fråga om Antwerpen.
Under förutsättning att ministern uti ifrågavarande länder äfven upprätthåller
generalkonsulsbefattningen, anser jag, att i Antwerpen och Rotterdam
icke behöfva upprättas lönade konsulat utan antingen ett olönadt konsulat
med biträde af lönad vicekonsul eller ock enbart ett lönadt vicekonsulat.
Huruvida företräde bör skänkas den ena eller den andra organisationsformen
skulle, efter hvad jag ofvan föreslagit, bero på för handen varande omständigheter
och icke afgöras en gång för alla. Lönen för vicekonsulerna i Antwerpen
och Rotterdam torde böra upptagas för vicekonsuln i Antwerpen till
3,600 kronor i lön, 1,200 kronor i hyresbidrag samt 1,200 kronor i ortstillägg
eller tillhopa till 6,000 kronor samt för samma befattningsinnehafvare i
Rotterdam till enahanda lön, men med hänsyn till de dyrare lefnadskostnaderna
i Nederländerna till 1,500 kronor i hyresbidrag och 2,100 kronor i
ortstillägg eller således tillhopa till 7,200 kronor. Därjämte bör en hvar af
dem, därest icke ett olönadt konsulat å platsen upprättas, tillerkännes ytterligare
1,200 kronor, däri inbegripet kostnad för kanslilokal.
Enligt nu framställda förslag skulle kostnaderna för vår representation uti
ifrågavarande båda länder blifva följande:
Ministern i Bryssel och Haag
Kanslist.........
Vicekonsul i Antwerpen . .
Vicekonsul i Rotterdam . .
. . . 24,000: —
. . . 3,000: — >
. . . 6,000: —
. ■ • 7,200: —
Kronor 40,200: —
30
Tredje hufvudtiteln.
Kanslisten skall därjämte uppbära fyra ålderstillägg, hvartdera å 300
kronor, hvarförutom lönerna till vicekonsulerna i Antwerpen och Rotterdam
kunna, på sätt ofvan nämnts, ytterligare ökas med 2,400 kronor. Totalkostnaden
utgör således lägst 40,200 kronor och, frånsedt ålderstilläggen, högst
42,600 kronor.
Enligt kommitténs förslag uppgår totalkostnaden till 33,000 kronor;
och utgör således skillnaden mellan mitt och kommitténs förslag föga mer än
i ena fallet 7,000 och i andra fallet 9,000 kronor. Det är emellertid, såsom
jag redan framhållit, min fulla öfvertygelse, att det af mig förordade förslaget
i alla hänseenden, äfven i kommersiellt, lämnar ett bättre resultat.
Danmark.
I fråga om ordnandet af den diplomatiska representationen i Danmark
är jag fullt ense med kommittén. Beträffande indragningen af det lönade
generalkonsulatet i Köpenhamn delar jag också kommitténs härutinnan enhälliga
mening.
Olika åsikter hafva framställts rörande organisationen af det lönade
vicekonsulat, som bör upprättas i Danmark. Äfven här återfinnes den flere
gånger berörda meningsskiljaktigheten mellan anhängarne af upprättandet af
olönadt konsulat med biträde af lönad vicekonsul och dem, som förfäkta denna
anordnings olämplighet.
Jag finner för min del förhållandena i Köpenhamn icke kräfva upprättandet
af något lönadt konsulat. Ett lönadt vicekonsulat eller ett olönadt
konsulat med biträde af lönad vicekonsul är allt, som torde erfordras.
I fråga om de af kommittén föreslagna lönebeloppen för ministern
och legationssekreteraren (för ministern lön: 9,000 kronor, hyresbidrag 6,600
kronor, ortstillägg 16,800 kronor eller i ett för allt 32,400 kronor samt för
legationssekreteraren lön: 3,600 kronor, hyresbidrag 1,500 kronor samt ortstillägg
2,100 kronor eller tillhopa 7,200 kronor) har jag intet att erinra. För
närvarande utgör ministerns lön 36,000 kronor, men då härifrån bör frånräknas
den till legationssekreteraren utgående indeinniteten (9 kronor om
dagen) samt chargé dkiffaires-arfvode, hvilket allt det tillkommer ministern
att utgifva, torde hans behållna löneförmåner kunna beräknas uppgå till ungefär
det af kommittén föreslagna beloppet.
Legationssekreteraren åtnjuter för närvarande enligt staten lön af 5,000
kronor, hvartill kommer den till honom utgående indemnitet äfvensom chargé
d’affaires-arfvode, hvilka sistnämnda båda förmåner sammanlagdt kunna uppskattas
till något öfver 3,000 kronor för år. Kommitténs förslag innebär
således en minskning uti legationssekreterarens löneförmåner. Detta står
emellertid i samband därmed att enligt förslaget i stället för den nuva
-
Tredje hufvudtiteln.
31
rande legationssekreteraregraden skola träda tvenne skilda lönegrader, hvilkas
innehafvare komma att benämnas legationsråd och legationssekreterare, och att
till sistnämnda grad enligt regel yngre tjänstemän från utrikesdepartementet
komme att tagas.
Vicekonsulns lön har af kommittén föreslagits till 3,600 kronor samt
1,200 kronor i ortstillägg, hvaremot hyresbidrag på anförda skäl (se sid. 34)
icke tillerkänts honom. Äfven detta förslag torde böra vinna bifall; dock
att, därest ett olönadt konsulat icke skulle å platsen upprättas, ytterligare
1,200 kronor tillerkännes vicekonsuln.
Frankrike.
Jag har redan förut (sid. 13) redogjort för den organisationsform för
vår diplomatiska och konsulära representation i Frankrike, som synes mig
den lämpligaste. Vid sådant förhållande har jag icke mycket att i detta
sammanhang tillägga.
Frankrike är ett af de fyra länder, där kommittén på anförda skäl (sid.
49 i betänkandet) föreslagit anställandet af ett legationsråd. Jag begagnar
tillfället att i detta sammanhang uttala min fulla anslutning till detta förslag
i dess helhet.
Hvad lönerna beträffar utgår ministerns för närvarande med 60,000
kr., från hvilket belopp dock afgå dels 10,000 kr. i hyra för beskickningshotellet,
dels omkring 4,500 kronor i indemnitet och chargé d’affaires-arfvode
till legationssekreteraren, hvadan ministerns kontanta löneförmåner kunna i
rundt tal beräknas till 45,500 kronor. Kommittén, mot hvars förslag i förevarande
afseende jag icke har något att erinra, har fastställt lönen till ungefär
samma belopp eller till 45,600 kronor. Därjämte skulle ministern äfven
erhålla fri uppvärmning och belysning af beskickningshuset. Då år 1900
beslut fattades om inköp af beskickningshuset i Paris, ingick såsom en förutsättning,
att boställsinnehafvaren skulle erhålla ved och ljus fritt. Liknande
är förhållandet med beskickningshuset i Madrid. Skälet härtill är naturligtvis
det, att för belysning och uppvärmning af ett ministerhotell kräfves vida
större kostnad än enahanda utgift för en vanlig bostadsvåning. Jag anser,
att hvad beslutits i fråga om beskickningshuset i Paris och Madrid, är rätt
och billigt, så tillvida att ministern bör för nämnda ändamål erhålla bidrag af
staten, och bör detta tillämpas äfven på öfriga beskickningshus. Dock böra
tydligen för iakttagande af nödig sparsamhet vissa belopp bestämmas, utöfver
hvilka kostnaderna för ifrågavarande ändamål icke må gå; och torde i sådant
hänseende böra bestämmas för beskickningshuset i Paris 2,000 kronor.
32
Tredje hufvudtiteln.
Legationssekreteraren uppbär enligt nuvarande stat i lön 8,000 kronor,
hvartill kominer ofvannämnda belopp af omkring 4,500 kr. i indemnitet och
chargé d’affaires-arfvodc, sålunda i rundt tal 12,500 kronor. Kommittén har
för legationsrådet föreslagit en lön af 13,200 kronor, och har jag mot donna
förhöjning af lönen, som måste anses väl betingad af förhållandena, intet
att anmärka.
Jag har redan förut omnämnt, att den nye tjänsteman, som enligt
mitt förslag under titel »konsulatråd» skulle anställas vid beskickningen, bör
åtnjuta samma löneförmåner som legationsrådet. Slutligen skulle vid beskickningen
finnas en kanslist med arfvode af 3,600 kronor jämte ålderstillägg.
Kostnaderna för vår diplomatiska och konsulära representation i Frankrike
skulle belöpa sig, med godkännande af de af mig nu tillstyrkta löner, till
75,600 kronor.
Italien.
Jag har redan uttalat mig mot anställandet af en chargé d’affaires
i Rom.
Till bedömande föreligger utom kommitténs förslag äfven en af två
reservanter (grefve v. Rosen och generalkonsul Fallenius) gjord hemställan
om en sammanslagning af ministerposterna i Rom och Wien. Icke heller
detta förslag kan jag biträda. Jag finner nämligen, att våra politiska intressen
samt hänsyn till vårt lands mellanfolkliga anseende kräfva, att Sverige
är representeradt i enhvar af de europeiska stormakternas hufvudstäder. Till
en del, ehuru i mindre grad, drabbas detta förslag af samma anmärkningar,
som jag framställt mot majoritetens. Mig veterligen, är det af de europeiska
länderna endast Norge, som icke i en hvar af nu ifrågavarande stater är representeradt
genom en i hvardera landets hufvudstad boende beskickningschef.
Särskildt vill jag mot reservanternas förslag anmärka, att därigenom
våra intressen i Wien, hvarest ministern endast tillfälligtvis skulle uppehålla
sig, knappast blefve vederbörligen bevakade. Äfven blefve, på sätt jag
nedan skall visa, den uppkomna besparingen icke så synnerligen stor.
Lönen till ministern utgår för närvarande med 29,000 kronor, och anser
jag detta belopp allenast böra undergå den modifikation, som för tillämpningen
af de i öfrigt vidtagna löneprinciperna erfordras. Sålunda torde lönen i dess
helhet böra bestämmas till 28,800 kronor (däraf egentlig lön 9,000 kronor,
hyresbidrag 6,600 kronor samt ortstillägg 13,200 kronor).
Kommittén har hemställt om anställandet vid beskickningen af en i
italienska språket kunnig kanslist. Ministern har emellertid förklarat sig anse
någon dylik befattning icke vara af nöden, och torde densamma därför böra
ur förslaget utgå.
Tredje hufvudtiteln.
33
Mot hvad kommittén anfört rörande indragning af det lönade generalkonsulatet
i Genua har jag intet att erinra.
Kostnaden i ett för allt för vår representation i Italien skulle således
uppgå till 28,800 kronor eller till 7,200 kronor mer än enligt kommitténs
förslag. Beskickningen i Österrike-Ungern torde, på sätt jag närmare framdeles
kommer att utveckla, kräfva en kostnad af 31,800 kronor. Sammanlagdt
skulle således utgifterna för dessa båda beskickningar uppgå till 60,600
kronor. Enligt herrar von Rosens och Fallenius förslag, innefattande gemensam
minister för båda länderna med legationssekreterare i Wien, skulle kostnaden
belöpa sig till 49,800 kronor. Skillnaden är således i ett för allt 10,800
kronor.
Besparingen uppgår sålunda icke till något afsevärdt belopp och uppväger
säkerligen icke de väsentliga olägenheter, som på sätt jag förut omnämndt
skulle uppkomma genom ministerposternas sammanslagning.
Norge.
Kommittén har föreslagit anställandet af en minister med lön af 32,400
kronor, däraf 6,600 kronor i hyresbidrag samt en legationssekreterare med
lön af 7,200 kronor. Häremot har jag ingen annan erinring att göra än att,
då det vid kommittébetänkandets affattning ännu icke afslutade inköpet af
beskickningshus i Kristiania numera gått i fullbordan, ministerns hyresbidrag
bör bortfalla och lönen sålunda bestämmas till allenast 25,800 kronor, samt
att ministern af skäl, som ofvan under Frankrike anförts, bör hafva fri uppvärmning
och belysning af beskickningshuset intill visst belopp. Detta torde
lämpligen böra bestämmas till 1,200 kronor.
Lika med kommittén anser jag icke något lönadt konsulat eller vicekonsulat
erfordras i Norge.
Ryssland.
Jag har förut yttrat mig rörande ordnandet af vår diplomatiska och
konsulära representation i Ryssland. Något härutöfver har jag icke att tilllägga
utom i fråga om storleken af de löner, som föreslagits för våra i Ryssland
anställda ämbetsmän.
Lönen för ministern i S:t Petersburg utgår nu med 60,000 kronor och
torde, sedan hittills utgående indemnitet och chargé d’affaires-arfvode fråndragits,
den behållna inkomsten böra beräknas till omkring 55,500 kronor.
Således innebär kommitténs förslag en mindre löneförbättring. Jag anser med
hänsyn till de särskildt dyra lefnadskostnaderna i S:t Petersburg denna till
Bih.
till Riksd. Prof. 1906. t Sami. 1 Afd. 79 Häft. 5
34
Tredje hufvudtiteln.
ökning i lönen vara af behofvet väl påkallad och till och med endast motsvarande
de minsta fordringar, som i detta afseende böra uppställas.
I fråga om lönen till legationsrådet gäller hvad jag ofvan yttrat angående
motsvarande befattning i Frankrike.
Lönen till generalkonsuln i S:t Petersburg torde med hänsyn till de dyra
lefnadskostnaderna i denna stad icke kunna sättas lägre än till 18,000 kronor
(6,600 kronor i lön, 3,600 kronor i hyresbidrag, däri inberäknadt kostnaden
för kanslilokal, samt 7,800 kronor i ortstillägg). Vidare torde å generalkonsulatet
erfordras en kanslist med arfvode af 3,600 kronor och ålderstillägg
enligt vanliga bestämmelser för dylika tjänsteinnehafvare.
Hvad konsuln i Moskva angår, har lönen till denne föreslagits till 13,200
kronor. Såväl Kungl. Maj:ts nuvarande minister i S:t Petersburg som äfven
dennes närmaste företrädare hafva med hänsyn till de höga lefnadskostnaderna
i Moskva förordat lönens fastställande till 20,000 kronor. Det är mig äfven
bekant, att lefnadsomkostnaderna i Moskva äro särskildt höga. Enligt hvad
jag inhämtat åtnjuter en med oss ungefärlig jämförlig makts konsul i
Moskva för närvarande omkring 14,400 kronor i lön, och lär denne, efter
hvad för mig uppgifvits, upprepade gånger för sin regering framhållit lönens
otillräcklighet. De större makternas konsulära representanter i Moskva hafva
i allmänhet vida större löner. Med hänsyn härtill äfvensom till önskvärdheten
att å denna viktiga plats alltid erhålla dugliga personer anser jag lönen
icke kunna bestämmas lägre än till 15,0u0 kronor (5,400 kronor i egentlig
lön, 3,600 i hyresbidrag samt 6,000 kronor i ortstillägg).
I Riga skulle såsom förut nämndt antingen upprättas ett olönadt
konsulat med biträde af lönad vicekonsul eller ett lönadt vicekonsulat. Vicekonsuln
anser jag, om han anställes hos en olönad konsul, böra uppbära i
lön 7,200 kronor (3,600 kronor i lön, 1,500 kronor i hyresbidrag och 2,100
kronor i ortstillägg). Om olönadt konsulat ej upprättas, bör vicekonsuln erhålla
ytterligare 1,200 kronor, däri inbegripet äfven kostnaden för kanslilokal.
I likhet med kommittén anser jag Finlands särställning inom det ryska
riket fortfarande betinga bibehållande af ett lönadt generalkonsulat i Helsingfors.
Generalkonsuln åtnjuter för närvarande 15,000 kronor i lön jämte
kontorskostnader mot redovisningsskyldighet intill belopp af 4,000 kronor.
Kommittén har nu förordat, att lönen i ett för allt måtte bestämmas till 15,000
kronor; och finner jag mig häri böra instämma. Vid konsulatet torde äfven en
kanslist med ett arfvode af 2,400 kronor och vanligt ålderstillägg böra anställas.
Sammanlagdt uppgår kostnaden för diplomat- och konsulatväsendet i
Ryssland enligt nu föreliggande stat till 135,000 kronor, hvartill kommer
ytterligare 1,200 kronor till vicekonsuln i Riga, därest icke olönadt konsulat
upprättas å platsen. Kommitténs förslag med inberäknande af lön till en
handelsattaché i S:t Petersburg (13,200 kronor) slutar på 130,000 kronor. Men
Tredje hufyudtiteln.
35
för den ökade utgift, som enligt mitt förslag skulle uppstå, anser jag staten
hafva erhållit en fullgod ersättning genom den fasta organisation af såväl
diplomat- som konsulatväsendet, hvilket vunnits och som utgör en borgen för
ett omsorgsfullt vårdande af våra förbindelser med vårt stora grannrike.
Spanien och Portugal.
Sveriges intressen på den pyreneiska halfön kräfva enligt kommitténs
uppfattning icke längre bibehållandet af ministerposten i Madrid och Lissabon,
utan har kommittén föreslagit, att beskickningen skulle i stället förestås af
en chargé d’affaires. Jag har redan i det föregående uttalat mig mot denna
anordning såsom olämplig. A andra sidan anser jag lika väl som kommittén,
att vi icke utan allvarsamma olägenheter kunna undvara hvarje diplomatisk
förbindelse med den pyreneiska halföns båda länder. Jag vill i detta hänseende
utom hvad kommittén anfört erinra därom, att vi för närvarande befinna
oss i underhandlingar med Portugal angående en ny handelstraktat, och
att det med sannolikhet kan väntas, att liknande underhandlingar förestå med
Spanien, hvilket land nyligen antagit en ny tulltariff. Det återstår således
intet annat än att antingen bibehålla vår representation väsentligen oförändrad
eller att hopslå beskickningen med den i Paris.
Sistnämnda alternativ har dock väsentliga olägenheter i betraktande
däraf att ministern i Paris, hvilken bör vara på sin post större delen af året,
skulle för att kunna uträtta något i Madrid eller Lissabon nödgas vara borta
en afsevärd del af året. Detta skulle vara till så mycket större olägenhet,
som ministern enligt det framlagda förslaget tillika skulle vara generalkonsul
i Frankrike och således få sin ämbetsverksamhet betydligt utvidgad.
Det långa afståndet till Madrid och Lissabon utgör äfven ett väsentligt hinder.
Jag vill i detta sammanhang påpeka, att man väl i Norge i år beslutat
sig för en sammanslagning af ifrågavarande tre poster sålunda, att Norges
minister i Paris äfven är ackrediterad i Madrid och Lissabon, men undgick
denna anordning icke att framkalla ganska stora betänkligheter. Af hvad
som framgår af referatet öfver stortingets förhandlingar, synes den omständigheten,
att till minister i Paris var designerad en person, som genom sin föregående
verksamhet förvärfvat noggrann kännedom om förhållandena i Spanien
och Portugal, icke obetydligt hafva inverkat på beslutet i fråga.
På nu anförda skäl anser jag mig böra för närvarande tillstyrka
ministerpostens bibehållande under väsentligen oförändrade villkor.
Lönen utgör nu 32,000 kronor, hvaraf likväl 3 procent å inköpssumman
för beskickningshuset eller 6,840 kronor innehålles såsom hyresbidrag. Denna
lön torde, med hänsyn till postens minskade betydelse för vårt land, icke
oväsentligt böra nedsättas. Jag hemställer om lönens bestämmande i ett för
36
Tredje hufvudtiteln.
allt till 20,400 kronor. Den skulle således utgöra endast 2,400 kronor mera,
än hvad af kommittén förordats för den chargé d’affaires, som enligt dess
förslag skulle anställas i Madrid.
Vidare synes mig ministern böra erhålla fri belysning och uppeldning
af beskickningshuset intill 500 kronor.
Med hänsyn därtill, att ministern ofta nödgas uppehålla sig i Lissabon,
torde en kanslist i Madrid erfordras. Kommittén har till denne uppfört ett
f arfvode af 3,600 kronor med sedvanligt ålderstillägg. Då bostad kan beredas
i kanslisten i beskickningshuset, synes det ursprungliga arfvodet ej böra sättas
högre än till 3,000 kronor.
I fråga om indragningen af generalkonsulatet i Barcelona och konsulatet
i Bilbao har jag intet att erinra.
Storbritannien och Irland.
Jag har redan uttalat mig emot föreningen af diplomatiska och konsulära
göromål, hvad Storbritannien angår, samt för bibehållandet af det lönade
generalkonsulatet i London.
I fråga om lönen till beskickningschefen anser jag mig böra förorda
en mindre förhöjning utöfver hvad kommittén föreslagit. Denna förhöjning
är betingad af de dyra lefnadskostnaderna i London samt af önskvärdheten
att vid val af minister till denna viktiga post icke behöfva taga hänsyn till
kandidatens förmögenhetsvillkor. Det torde vara bekant, att postens beklädande
vid ett föregående tillfälle mött svårigheter, just enär de personer, som
utsetts, ansett sig icke kunna mottaga posten, då de saknade tillräcklig egen
förmögenhet. Jag anser därför lönen böra bestämmas till jämt 60,000 kronor.
Då lönen för närvarande nominellt uppgår till detta belopp, motsvarar ökningen
den nu till legationssekreteraren utgående indemniteten äfvensom särskilt
chargé d’affaires-arfvode under ministerns frånvaro, hvilka belopp sammanlagdt
torde i allmänhet uppgått till omkring 4,500 kronor.
Af det föreslagna beloppet 60,000 kr. torde 9,000 kr. böra utgöra lön,
12,000 kr. hyresbidrag samt 39,000 kr. ortstillägg.
I fråga om lönen till det legationsråd, som jag anser vid beskickningen
böra anställas, gäller hvad jag ofvan yttrat angående motsvarande befattning
i Frankrike.
Beträffande de löneförmåner, som böra tillkomma generalkonsuln i
London, anser jag sammanlagda beloppet häraf böra på de af herr Fallenius
(sid. 253) åberopade skäl bestämmas till 21,000 kronor (6,600 kr. i lön, 4,200
kr. i hyresbidrag och 10,200 kr. i ortstillägg). Jämväl de två reservanterna
inom kommerskollegium, hvilka yttrat sig för generalkonsulatets bibehållande,
hafva tillstyrkt enahanda belopp. Personalen å konsulatet, hvilken förut ut
-
Tredje hufvudtiteln.
37
gjorts af en vicekonsul, en kanslist och tre kontorister, torde böra undergå
betydande minskning. Nuvarande generalkonsuln i London har föreslagit
uppförande af löner till en vicekonsul samt en förste och en andre sekreterare.
Herr Fallenius, hvilken själf en längre tid tjänstgjort å konsulatet
och sålunda måste anses äga erfarenhet om behofvet af arbetskrafter därstädes,
har med hänsyn till den minskning i arbetsbördan, som betecknas af
de norska ärendenas bortfallande, ansett en vicekonsul och en kanslist vara
för arbetet tillräckliga, detta dock under förutsättning att en attaché alltid
skall finnas anställd å konsulatet. Samma åsikt har jämväl omfattats af nyssnämnda
ledamöter af kommerskollegium. Jag saknar för min del anledning
att frångå hvad sålunda föreslagits; och jämväl de af herr Fallenius ifrågasatta
löner till nyssnämnda tjänstemän finner jag mig böra tillstyrka eller till
vicekonsuln 7,200 kronor samt till kanslisten 3,600 kronor.
I öfrigt hafva hitintills i Storbritannien funnits lönadt konsulat i Leith
samt lönade vicekonsulat i Cardiff, Liverpool och Newcastle on Tyne, förutom
en lönad kontoristbefattning i South Shields. Kommittén är enig om indragande
af alla dessa befattningar, hvilka väsentligen tillkommit i den norska
sjöfartens intresse. Äfven jag delar härutinnan kommitténs åsikt.
Vidare är kommittén enig om upprättande af en lönad konsulär befattning
i Glasgow, ehuruväl så till vida en skiljaktighet äger rum, att herr
Fallenius med hänsyn till sin uppfattning om nödvändigheten af bibehållandet
af generalkonsulatet i London föreslår allenast upprättandet af ett lönadt
vicekonsulat, hvaremot kommitténs flertal hemställer om upprättandet af ett
lönadt konsulat. Nuvarande generalkonsuln i London har äfven varmt förordat
upprättande af ett vicekonsulat i nyssnämnda stad. Af hvad i ärendet
framkommit rörande Glasgows betydelse för vår sjöfart samt särskildt de utvecklingsmöjligheter,
Skottland torde kunna erbjuda vår handel, finner jag
mig i hufvudsak böra biträda kommitterades mening. Dock synes tillräckligt,
att i Glasgow upprättas antingen ett lönadt vicekonsulat eller ett olönadt
konsulat med biträde af en lönad vicekonsul, hvilkens lön bestämmes till
7,200 kronor (3,600 kr. i lön, 1,500 kr. i hyresbidrag, samt 2,100 kr. i ortstillägg).
Om olönadt konsulat ej upprättas, äger vicekonsuln att ytterligare
uppbära 1,200 kronor, däri inbegripet kostnader för kanslilokal.
Af nuvarande generalkonsuln i London likasom äfven af herr Fallenius
har ifrågasatts upprättandet af ett lönadt vicekonsulat i Hull. Denna åsikt
har dock icke i öfrigt vunnit understöd af i ärendet hörda myndigheter.
Jag anser äfven, att de till stöd för detta förslag framkomna skäl icke äro
fullt öfvertygande. Visserligen är vår sjöfart å Hull att döma efter de i
kommittébetänkandet inryckta statistiska uppgifter å svensk ångbåtstrafik å
vissa utländska hamnar under år 1904 ganska betydlig, men det höga tontal,
som för Hull angifves, beror dock uppenbarligen till stor del på den regel
-
38
Tredje liufvudtiteln.
bundna ångbåtstrafiken mellan Hull och Sverige, och torde sjöfarten å denna
trade icke kräfva något nämn värd t konsulärt biträde. Att åter upprätta ett
särskildt konsulat i de här förbipasserande svenska emigranternas intresse
torde icke låta försvara sig. Jag finner således icke något skäl att i denna
punkt frångå kommitténs förslag.
Turkiska riket.
Med anledning af kommitténs förslag om nedsättning af vår nuvarande
ministers i Konstantinopel ställning till chargé d’affaires har jag ansett mig
böra taga i noggrant öfvervägande, huruvida någon väsentligare minskning
af de nu till denna ministerpost utgående belopp eller postens fullständiga
indragning lämpligen kan äga rum.
De politiska förbindelser vi underhålla med Turkiet kunna ehuru af
gammalt datum icke numera anses vara af den betydelse, att någon särskild
beskickning enkom för deras vårdande erfordras. Möjligen skulle t. ex.
ministern i Wien äfven kunna representera oss i Konstantinopel. Men från
flere håll har med styrka framhållits — och kommittén har äfven gjort sig
till målsman för samma uppfattning, då den föreslår anställandet af en fast
handelsattaché i Konstantinopel — att de kommersiella förbindelser, som förena
oss med Turkiet, äro väl värda att bibehållas och äfven vidare utvecklas.
Men skall en beskickning i Turkiet kunna uträtta något till fromma för
svensk handel och industri, är det min lifliga på personlig erfarenhet grundade
öfvertygelse, både att beskickningschefen måste vara ständigt bosatt i
Konstantinopel och därstädes åtminstone icke intaga en väsentligt underlägsen
ställning mot öfriga beskickningschefers. Jag kan således icke förena mig
med kommittén i dess förslag; de belopp, som densamma anslår till beskickning
och generalkonsulat i Konstantinopel, skulle enligt min åsikt vara till
stor del bortkastade penningar, och jag skulle hellre förorda ministerpostens
sammanslagning med den i Wien.
Därtill kommer äfven en annan synpunkt. Den svenska staten är för
närvarande i besittning af en synnerligen värdefull tomt i Konstantinopel.
Värdet af densamma beror förnämligast därpå, att ena sidan af tomten vetter
utåt den s. k. Grand e Rue de Pera — den förnämsta och lifligaste gatan i
det europeiska kvarteret i Konstantinopel och upptagen, utom af åtskilliga
ambassad- och beskickningshus, förnämligast af större bodar och handelslägenheter.
Tomten utgöres af en ganska stor trädgård, begränsad på ena
sidan af en smal gränd. Ungefär midt i trädgården ligger beskickningshuset,
vid sidan af detta utmed nyssnämnda gränd men med ingång från trädgårdssidan
ett mindre hus, upplåtet som bostad åt beskickningens dragoman, samt
slutligen längre in ett mindre kapell, hvarest luthersk gudstjänst äger rum.
Tredje liufvudtiteln.
39
Kommittén har nu, då tydligen denna stort anlagda bostad icke lämpar sig
för den chargé d’affaires, som enligt kommitténs förslag skulle förestå beskickningen,
hemställt om tomtens försäljning; dock att »en mindre del med
ett därå redan befintligt hus af passande storlek» — hvarmed tydligen afses
ofvanberörda åt dragomanen upplåtna bostad — skulle bibehållas. Alldeles
frånsedt att denna försäljningsplan förefaller mig föga tilltalande med hänsyn
därtill, att tomten i Konstantinopel inköpts för uppförande af en luthersk kyrka
och detta delvis genom medel, som hopsamlats genom äfven utanför Sverige
upptagna kollektör (jfr sid. 150 i kommitténs betänkande), anser jag ganska
stora betänkligheter möta för denna plans realiserande. Det mindre af kommittén
åsyftade huset saknar ingång annat än från trädgårdssidan, och med hänsyn
därtill att den gränd, hvarvid huset är beläget, är synnerligen smal, erbjuder
det bestämda svårigheter att förskaffa huset någon annan ingång. Afskildt
från den öfriga tomten är huset på grund af dess läge vid denna gränd
knappast ägnadt till bostad äfven åt en under aldrig så blygsamma förhållanden
lefvande beskickningschef. Vidare återstår svårigheten, huru med kapellet
skall förfaras. Endast åt en protestantisk makt, som förbunde sig att fortfarande
bibehålla kapellet för det därmed afsedda ändamålet, torde tomten
kunna försäljas, utan att den svenska statens anseende skulle lida skada, men
en sådan köpare är icke så lätt att finna.
Därtill kommer äfven en annan omständighet. Tomtens större värde
beror som jag nämnde förnämligast på dess läge vid Grande Rue de Pera.
Utmed denna gata äro nu uppförda två envåningshus skilda genom en gallerport,
hvarigenom inträdet sker till ministerträdgården. I dessa hus äro inrymda
bodar, hvaraf hyran redan nu ganska betydande ingår till den s. k.
Perafonden. Utan att nämnvärdt minska ministerbostadens utseende torde
sistberörda hus kunna påbyggas med två å tre våningar. Plan och kostnadsförslag
härtill hafva redan 1892 uppgjorts af sakkunnig arkitekt, och beräknas
enligt detta kostnaden för påbyggnaden till 187,500 kronor samt nettobehållningen
af hyresinkomsterna till inemot 40,000 kronor.
Det är min afsikt att söka så snart som möjlisrt framlägga förslag om
tomtens bebyggande, på sätt jag nu utvecklat. I sammanhang därmed torde
äfven den förändring böra vidtagas, att de s. k. Peramedlen böra direkt inflyta
till statsverket. Sedan väl kostnaderna för husets tillbyggnad amorterats,
skulle härigenom en inkomst beredas statsverket, tillräckligt stor för underhåll
af hela beskickningen i Konstantinopel. Denna utväg synes mig lämpligare
och värdigare än den af kommittén ifrågasatta.
På dessa skäl kan jag icke annat ån tillstyrka den nuvarande beskickningens
bibehållande under oförändrade villkor.
Till beskickningschefen utgår för närvarande en lön af 20,000 kronor.
Beloppet måste för att bringas i öfverensstämmelse med kommitténs, af mig äfven
40
Tredje hufvudtiteln.
följda löneprinciper något jämkas; och torde lönen, då densamma är ganska
knappt tillmätt och därför icke tål någon minskning, lämpligen böra bestämmas
till 20,400 kronor (däraf 9,000 kronor i lön och 11,400 kronor i ortstillägg).
Därtill bör komma fri uppvärmning och belysning af ministerbostaden intill
visst belopp, hvilket, i likhet med hvad i fråga om Madrid föreslagits, lämpligen
bör bestämmas till 500 kronor.
Vid beskickningen torde en dragoman böra anställas. Kommittén har
visserligen ansett, att förbindelserna med de turkiska myndigheterna skulle kunna
förmedlas genom en på platsen bosatt person. Jag finner dock lämpligare
bibehålla den nuvarande anordningen, hvaraf väsentliga fördelar tillskyndats.
Dragomanen, som åtnjuter fri bostad, torde böra uppbära samma lön som en
legationssekreterare (3,600 kronor) äfvensom ett ortstillägg af 3,000 kronor.
Tyskland.
Lönen till beskickningschefen utgår nu med 48,000 kronor, hvarifrån
dock afgår indemnitet och arfvode till chargé d’affaires till ungefärligt belopp
af omkring 3,500 kronor. Kommitténs förslag om lönens bestämmande till
48.000 kronor utgör således, då nyssnämnda afdrag bortfalla, en afsevärd
löneförbättring. Jag anser denna, med hänsyn till den prisstegring, som
framkallats i sammanhang med den snabba utveckling, Berlin i våra dagar
vunnit, vara väl af behofvet påkallad.
Legationssekreterarens lön är nu 6,000 kronor, hvartill kommer nyss omförmälda
särskilda tillägg. I ett för allt utgöres således hans lön af omkring
9.000 kronor. Kommittén har nu föreslagit, att i Berlin skall anställas ett
legationsråd med lön af 10,800 kronor. Den föreslagna förändringen i såväl
ifrågavarande tjänstemans ställning som lönevillkor synes mig af kommittén
väl motiverad.
Såsom jag redan omnämnt, skulle enligt mitt förslag ett konsulatråd
tillika anställas vid beskickningen med enahanda ställning och lönevillkor som
legationsrådet.
Lönen för konsuln i Hamburg torde icke behöfva sättas högre än till
12.000 kronor (5,400 kr. i egentlig lön, 3,300 kr., innefattande kostnad för
kanslilokal, hyresbidrag samt 3,300 kr. i ortstillägg). Vid lönens bestämmande
har jag närmast följt hvad för legationsrådet i Berlin föreslagits,
ehuruväl konsuln med hänsyn till kostnaderna för kanslilokals hållande bör
tillerkännas högre hyresbidrag.
Hvad Lubeck angår, anser jag härstädes lämpligen böra upprättas antingen
ett olönadt konsulat med biträde af lönad vice-konsul eller ett lönadt
vice-kon6ulat med samma lönevillkor för vicekonsuln, som jag ofvan föreslagit
rörande vicekonsuln i Antwerpen.
Tredje hufvudtiteln.
41
Österrike-Ungern.
Jag har redan förut uttalat mig emot den föreslagna förändringen i
beskickningschefens ställning. Den lön, som för närvarande utgår till denne,
belöper sig till 32,000 kronor. Med i hufvudsak bibehållna bestämmelser
härom föreslår jag lönen till 31,800 kronor (9,000 kronor i lön, 6,600 kronor
i hyresbidrag samt 16,200 kronor i ortstillägg).
Något arfvode till kanslibiträde anser jag ej erfordras.”
Amerikas Förenta Stater.
För närvarande uppbär Kungl. Maj:ts minister i Washington, hvilken
tillika är generalkonsul, en sammanlagd lön af 40,000 kronor, samt legationssekreteraren
10,000 kronor. Lönen för ministern måste, med hänsyn till
lefnadskostnaderna i Washington anses otillräcklig; och i enlighet med kommitténs
förslag föreslår jag lönens bestämmande för ministern till 45,000
kronor. Legationssekreteraren torde, på sätt kommittén förordar, böra åtnjuta
10,200 kronor.
Mot hvad kommittén i öfrigt föreslagit har jag ingen annan erinran att
göra än att de af mig ofvan uttalade grunder rörande anordnande af lönade
vicekonsulat tydligen böra komma till tillämpning äfven i fråga om det föreslagna
vicekonsulatet i New York. Herr Fallenius har visserligen ansett, att
den stora vikten af de svenska intressen, som i New-York måste bevakas,
betinga bibehållandet af en själfständig lönad konsulsbefattning i denna stad.
Med hänsyn till obetydligheten af den svenska sjöfarten på Nordamerika har
jag dock icke kunnat härom öfvertyga mig. Vicekonsuln torde, på sätt kommittén
föreslagit, böra åtnjuta i lön 3,600 kronor, i hyresbidrag 1,800 kronor
samt i ortstillägg 3,600 kronor, eller tillhopa 9,000 kronor samt, därest olönadt
konsulat icke å platsen upprättas, ytterligare 2,100 kronor, däri inbegripet
kostnad för kanslilokal. På grund af de särskilda höga lefnadskostnaderna i
denna stad torde lönen icke kunna sättas lägre.
Argentina.
Jag har redan nämnt, att jag lika med kommittén anser ett lönadt
generalkonsulat böra upprättas i Buenos Aires, äfvensom att generalkonsuln
tillika bör hafva diplomatisk ställning och befogenhet. Hans titel synes mig
böra blifva ministerresident; och torde lönen böra, på sätt kommittén föreslagit,
bestämmas till 21,000 kronor.
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 A/d. 79 Häft.
6
42
Tredje liufvudtiteln.
Kapkolonien.
I fråga om Kapkolonien har kommittén med hänsyn till den afsättning
af svenska produkter, som redan därstädes vunnits, samt den ytterligare
ökning häraf, som på grund af den direkta ångbåtsförbindelsen från Sverige
kan väntas blifva en följd, föreslagit upprättandet af ett lönadt generalkonsulat
i Kapstaden. Tanken härom har, att döma af de inför kommittén
afgifna uttalanden, vunnit liflig anslutning inom affärskretsar; och äfven jag
ber att få förorda densamma.
Lönen har af kommittén föreslagits till 21,000 kronor. Det synes mig
dock som om densamma lämpligen borde bestämmas till samma belopp som
lönen till generalkonsuln i S:t Petersburg, hvilken af mig föreslagits till 18,000
kronor. Några särskilda förhållanden, som skulle betinga en högre lön, synas
mig icke föreligga.
Kina.
Beträffande Kina har kommittén på närmare anförda skäl föreslagit,
att en främmande makt borde anmodas att representera oss härstädes. Jag
finner denna tanke vara förtjänt af bifall, och skall jag beträffande kostnaden
härom yttra mig i annat sammanhang.
Lika med kommittén anser jag generalkonsulatet i Shanghai böra bibehållas.
Lönen utgår nu med 24,000 kronor men har af kommittén föreslagits
till 21,000 kronor. Jag anser mig icke kunna ifrågasätta någon ytterligare
sänkning, då lefnadskostnaderna å orten lära vara höga, samt dessutom
generalkonsuln i denna stad på grund af sin befattning med domstolsvärf
intager en viss särställning. Af de upplysningar jag inhämtat rörande aflöningen
till andra makters konsulära representanter i Shanghai framgår, att
dessa genomgående äro icke oväsentligt högre än exempelvis lönerna till
motsvarande befattningsinnehafvare i Kapstaden.
Japan.
Jag har redan förut uttalat mig för upprättande af en beskickning i
Japan. Att denna i enlighet med kommitténs hemställan bör förestås af en
minister, därom synes ingen tvekan kunna förefinnas. Till lön för ministern
föreslår jag i enlighet med kommitténs hemställan 39,000 kronor.
Vidare har kommittén till ministerns medhjälpare föreslagit icke en
legationssekreterare utan en vicekonsul — ett förslag, hvilket äfven af mig
biträdes. Därjämte skulle vid beskickningen anställas en japansk tolk.
Tredje hufvud titeln.
43
För vicekonsuln uppföres en lön af 9,000 kronor. Så snart vicekonsuln
styrker sig behärska det japanska språket och behofvet af särskild tolk
sålunda upphör, skulle dennes arfvode, 1,200 kronor, tillkomma vicekonsuln
såsom tillägg till lönen. Vidare har kommittén med hänsyn till önskvärdheten,
att denne tjänsteman må under en längre tid kvarblifva på platsen,
föreslagit den bestämmelsen, att i fall sådan vicekonsul i öfrigt har
den kompetens och visar de egenskaper, att han bör befordras till konsul,
sådan befordran må ske på platsen och att hans egentliga lön då höjes från
3,600 kronor till 5,400 kronor. En dylik konsul skulle sålunda, om han
fortfarande uppbure det arfvode, han såsom vicekonsul erhållit på grund af
sin kännedom om det japanska språket, småningom kunna uppnå en sammanlagd
löneinkomst af 12,000 kr.
Hvad kommittén härutinnan föreslagit synes mig välbetänkt.
Australien.
För att främja och underlätta Sveriges handelsförbindelser med Australien
har kommittén ansett att ett lönadt konsulat bör upprättas i detta land,
där vi hittills endast varit representerade af olönade konsuler. Till stöd för
sitt förslag framhåller kommittén de svårigheter i afseende på sjöfarten, med
hvilka främmande makter hafva att kämpa på grund af lagstiftningen i
Australien, som på senare tiden visat stark benägenhet att kringskära utlänningars
rätt. Kommittén föreslår därför upprättandet af ett lönadt konsulat
i Sydney med en aflöning af 13,200 kronor jämte särskildt anslag för renskrift.
Vid detta kommitténs förslag har jag intet att erinra.
Sedan jag nu genomgått kommitténs betänkande i hvad detsamma rör
ny organisations- och lönestat för utrikesdepartementet och dess underlydande
tjänstemän, anhåller jag att få framlägga följande förslag till
Afiöningsstat för utrikesdepartementet.
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
||
1 |
kabinettssekreterare |
6,600 |
3,000 |
1 |
afdelningschef . . |
5,400 |
2,400 |
3 |
d:o . . |
16,200 |
7,200 |
1 |
förste sekreterare . |
3,600 |
1,800 |
2 |
d:o |
7,200 |
3,600 |
Samma
kronor.
9,6001
7 800 > tjänstgöringspenningarna kunna efter 5
’ ( år höjas med 600 kr.
5,400
10,800
57,000
Afiöningsstat
för utrikesdepartementet.
Transport
44
Tredje kufvudtiteln.
1 |
Transport |
Lön. 3,600 |
Tjänst-göri lös-penningar 1,800 |
1 |
andre sekreterare . |
2,400 |
1,200 |
5 |
d:o |
12,000 |
6,000 |
1 |
andre arkivarie . . |
2,400 |
1,200 |
1 |
förste vaktmästare . |
900 |
600 |
1 |
vaktmästare . . . |
600 |
600 |
3 |
d:o . . . |
1,800 |
1,800 |
1 |
portvakt ..... |
600 |
600 |
Summa
kronor.
57.000
5,400{
3,600
18.000
3,600{
1,500
1,200)
3,600)
1,200
tjänstgöringspenningarna kunna efter
5 år höjas med 600 kronor.
tjänstgöringspenningarna kunna efter
5 år höjas med 600 kronor,
jämte fri bostad.
lönen kan efter fem år höjas med 150
kr. och efter ytterligare fem år likaledes
med 150 kr.
jämte fri hostad.
Summa kronor 95,100
Följande villkor och förbehåll torde böra meddelas för aflöningarnas åtnjutande:
l:o)
tjänsteman skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller de jämkningar i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af utrikesdepartementet eller eljest kunna varda stadgade;
2:o) tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, tjänstens
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den tid,
han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den som tjänsten förrättat;
3:o) den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger uppbära
hela lönen; men den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
4:o) tjänsteman skall vid sjukdomsfall, eller när det erfordras för beredande
af semester, vara skyldig, dock ej under längre tid än tre månader
af ett kalenderår, att bestrida befattning i högre lönegrad i departementet,
samt i likställd eller högre lönegrad vid beskickning eller konsulat, mot åtnjutande
i stället för egna tjänstgöringspenningar af de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar, ålderstillägg däri dock icke inberäknadt, eller
af ortstillägg eller af däremot svarande belopp;
5:o) där förhöjning af lönen eller tjänstgöringspenningarna efter viss tids
fortsatt innehafvande af samma tjänst är enligt stat medgifven, inträder tidpunkten
för förhöjningen efter det i staten bestämda antal år, under villkor
att innehafvaren under minst fyra femtedelar af denna tid själf med godt
vitsord bestridt egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, samt
att förhöjningen ej får inträda förrän vid början af kalenderåret näst efter
det, då den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande tjänsteinnehafvare
Tredje hufvudtiteln.
45
därvid tillgodoräknas ej mindre den tid, han före den nya statens utfärdande
bestridt innehafvande tjänst å den gamla staten, än äfven den tid, han inom
samma eller motsvarande lönegrad tjänstgjort inom utrikesdepartementet eller
annat departement eller i annat statens ämbetsverk eller ock varit anställd i
motsvarande befattning vid beskickning eller konsulat;
6:o) tjänsteman skall hafva rättighet och skyldighet att med pension
från allmänna indragningsstaten afgå från tjänsten vid uppnådda 65 lefnadsår
och 35 tjänsteår, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå,
därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna; likväl skall tjänsteman, som varit
anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien minst tio år, äga rätt till
pension redan vid uppnådda 60 lefnadsår och 30 tjänsteår;
7:o) pension skall utgöra oafkortad lön med den begränsning, att den
icke i något fall må öfverstiga 6,000 kronor;
8:o) tjänsteman skall vara skyldig att vid inträde på den nya lönestaten
underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunna
varda stadgade;
9:o) intill dess ny allmän författning angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, skall å löneförmånerna för enhvar tjänsteman
afgå och åt statsverket besparas följande belopp för år räknadt, nämligen:
för |
kabinettssekreterare.......... |
360 |
kronor |
afdelningschef............ |
290 |
» |
|
7> |
förste sekreterare........... |
125 |
|
y> |
förste arkivarie........... |
125 |
» |
» |
andre sekreterare........... |
70 |
» |
y> |
andre arkivarie........... |
70 |
» |
y> |
förste vaktmästare.......... |
25 |
» |
» |
vaktmästare i första lönegraden . . . . |
15 |
|
» |
» » andra » .... |
20 |
» |
» » tredje » .... |
25 |
||
> |
portvakt .............. |
20 |
10:o) med befattning inom departementet må ej förenas annan tjänst å
rikets, riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjänstgöringen
inom departementet, dock att tjänsteman, som vid den nya löneregleringens
inträdande redan innehar tjänst utom departementet, må densamma bibehålla,
så länge den icke är för tjänstgöring i departementet hinderlig; samt
ll:o) i fråga om lönegrad skola mot hvarandra svara: ministerresident
och generalkonsul mot kabinettssekreterare, legationsråd och konsul mot afdelningschef,
samt legationssekreterare och vice konsul mot förste sekreterare.
46
Tredje hufvudtiteln,
Aflonngsstat Vidare far lag under åberopande af hvad lag förut anfört framlägga
för beskick- n„r 1 J ° e&
ningar och följande förslag till
konsulat. Aflöningsstat för beskickningar och konsulat.
Lön. |
Hyres- |
Orts- |
Summa |
||
bidrag. |
tillägg. |
kronor. |
|||
Europa. Belgien (och Nederländerna). Bryssel. |
|||||
Minister och generalkonsul..... |
9,000 |
4,800* |
10,200 |
24,000 |
* innefattar kostnaden för |
Kanslist, arfvode.......... |
3,000 |
kanslilokal. kan hvart tredje år höjas |
|||
Antverpen. Olönad konsul. Vice konsul............ |
3,600 |
1,200* |
1,200 |
6,000 |
med 300 kronor, intill * om olönadt konsulat ej å |
Summa kronor |
— |
— |
— |
33,000 |
platsen upprättas, äger |
Danmark. |
ytterligare 1,200 kronor, |
||||
Köpenhamn. |
|||||
Minister och generalkonsul..... |
9,000 |
6,600* |
16,800 |
32,400 |
* innefattar kostnaden för |
Legationssekreterare......... |
3,600 |
1,500 |
2,100 |
7,200 |
kanslilokal. |
Olönad konsul. |
|||||
Vice konsul............ |
3,600 |
_* |
1,200 |
4,800 |
* om olönadt konsulat ej å |
Summa kronor |
— |
— |
— |
44,400 |
platsen upprättas, äger |
Frankrike. Paris. Minister och generalkonsul..... |
9,000 |
fri bostad |
36,000 |
45,600 |
ytterligare 1,200 kronor, (ministern åtnjuter därjämte 1 fri uppvärmning och be-| lysning af beskicknings- |
Legationsråd............ |
5,400 |
2,700 |
5,100 |
13,200 |
f huset intill 2,000 kronor. |
Konsulatråd............ |
5,400 |
2,700 |
5,100 |
13,200 |
|
f Kanslist, arfvode.......... |
— |
— |
— |
3,600 |
kan hvart tredje år höjas |
Summa kronor |
— |
— |
— |
75,600 |
med 300 kronor, intill |
Italien. Rom. |
|||||
Minister och generalkonsul..... |
9,000 |
6,600 |
13,200 |
28,800 |
|
Summa kronor |
— |
I - |
- |
| 28,800 |
Tredje lmfvudtiteln
47
Lön. |
Hyres- |
Orts- |
Summa |
||
Nederländerna (se Belgien). |
bidrag. |
tillägg. |
kronor. |
||
Rotterdam. |
|||||
Olönad konsul. Lönad vicekonsnl.......... |
3,600 |
1,500 |
2,100 |
7.200 |
om olönadt konsulat ej å |
Summa kronor |
— |
— |
— |
7,200 |
platsen upprättas, äger |
Norge. |
ytterligare 1,200 kronor, |
||||
kostnad för kanslilokal. |
|||||
Kristiania. |
^ministern åtnjuter därjämte |
||||
Minister och generalkonsul . . . |
9,000 |
fri hostad |
16,800 |
25,800 |
|
Legationssekreterare....... |
3,600 |
1,500 |
2,100 |
7,200 |
j lysning af beskicknings- |
Summa kronor |
— |
— |
— |
33,000 |
|
Ryssland. |
|||||
8:t Petersburg. |
|||||
Minister............ |
9,000 |
11,400* |
36,600 |
57,000 |
* innefattar kostnaden för |
Legationsråd............ |
5,400 |
2,700 |
5,100 |
13,200 |
kanslilokal. |
Kanslist, arfvode...... |
— |
— |
3,600 |
kan hvart tredje år höjas |
|
med 300 kr., intill 4,800 |
|||||
Generalkonsul...... |
6,600 |
3,600* |
7,800 |
18,000 |
kr. * innefattar kostnaden för |
Kanslist........ |
kanslilokal. |
||||
— |
— |
— |
3,600 |
kan hvart tredje år höjas |
|
Helsingfors. |
> |
med 300 kr., intill 4,800 |
|||
Generalkonsul ....... |
6,600 |
3,000* |
5,400 |
15,000 |
* innefattar kostnaden för |
kanslilokal. |
|||||
Kanslist, arfvode....... |
— |
— |
— |
2,400 |
kan hvart tredje år höjas |
Moskva. |
* |
med 300 kr., intill 3,600 |
|||
Konsul.......... |
5,400 |
3,600* |
6,000 |
15,000 |
* innefattar kostnaden för |
Riga. |
kanslilokal. |
||||
Olönad konsul. Vice konsul............ |
3,600 |
1,500* |
2,100 |
7,200 |
* om olönadt konsulat ej å |
Samma kronor Spanien och Portugal. |
— |
— |
— |
135,000 |
platsen upprättas, äger |
däri inberäknadt äfven |
|||||
Madrid. |
ministern åtnjuter därjämte |
||||
Minister och generalkonsul..... |
9,000 |
''ri bostad |
11,400 |
20,400 ‘ |
|
lysning af beskicknings-huset intill 500 kronor. |
|||||
Kanslist, arfvode........ |
— |
•- |
— |
3,000 |
kan hvart tredje år höjas |
med 300 kr., intill 4,200 |
|||||
Summa kronor |
— |
— |
— |
23,400 1 |
kr. |
48
Tredje hufvudtiteln
Lön. |
Hyres- |
Orts- |
Summa |
||
Storbritannien och Irland. |
bidrag. |
tillägg. |
kronor. |
||
London. |
|||||
Minister.............. |
9,000 |
12,000* |
39,400 |
60,000 |
* innefattar kostnaden för |
Legationsråd............ |
5,400 |
2,700 |
5,100 |
13,200 |
kanslilokal. |
Kanslist, arfvode.......... |
— |
— |
— |
3,600 |
kan hvart tredje år höjas |
Generalkonsul ........... |
6,600 |
4,200 |
10,200 |
21,000 |
|
Yicekonsul............. |
3,600 |
1,500 |
2,100 |
7,200 |
|
Kanslist, arfvode.......... |
— |
— |
— |
3,600 |
kan kvart tredje år höjas |
med 300 kr., intill 4,800 |
|||||
Glasgow. |
kr. |
||||
Olönad konsul. |
|||||
Vice konsul............ |
3,600 |
1,500* |
2,100 |
7,200 |
* om olönadt konsulat ej å |
Summa kronor |
115,800 |
platsen upprättas, äger |
|||
vicekonsuln ytterligare |
|||||
Turkiet. |
|||||
kostnad för kanslilokal. |
|||||
Konstantinopel. |
(ministern åtnjuter därjämte |
||||
Minister ock generalkonsul..... |
9,000 |
fri kostad |
11,400 |
20,400 |
) fri uppvärmning ock be-1 lysning af beskicknings- |
Dragoman............. |
3,600 |
> » |
3,000 |
6,61)0 |
( huset intill 500 kronor. |
Summa kronor |
— |
— |
— |
27,000 |
|
Tyska riket. |
|||||
Berlin. |
|||||
Minister ock generalkonsul..... |
9,000 |
9,600* |
29,400 |
48,000 |
* innefattar kostnaden för |
Legationsråd............ |
5,400 |
2,100 |
3,300 |
10,800 |
kanslilokal. |
Konsulatråd............ |
5,400 |
2,100 |
3,300 |
10,800 |
|
Kanslist, arfvode.......... |
_ |
— |
— |
3,600 |
kan hvart tredje år höjas |
med 300 kr., intill 4,800 |
|||||
Hamburg. |
kr. |
||||
Konsul............... |
5,400 |
3,300* |
3,300 |
12,000 |
* innefattar kostnaden för |
kanslilokal. |
|||||
Lybeck. |
|||||
Olönad konsul, Vice konsul............ |
3,600 |
1,200* |
1,200 |
6,000 |
* om olönadt konsulat ej å |
Summa kronor |
91,200 |
platsen upprättas, äger |
|||
vicekonsuln ytterligare |
|||||
Österrike-Ungern. |
kostnad för kanslilokal. |
||||
Wien. |
|||||
Minister ock generalkonsul..... |
9,000 |
6,600 |
16,200 |
31,800 |
|
Summa kronor |
— |
— |
— |
31,800 |
Tredje hufvudtiteln,
49
Lön. |
Hyres- |
Orts- |
Summa |
||
Afrika. |
bidrag. |
tillägg. |
kronor. |
||
Brittiska Sydafrika. |
|||||
Kapstaden. |
|||||
Generalkonsul........... |
6,600 |
3,600* |
7,800 |
18,000 |
* innefattar kostnaden för |
kanslilokal. |
|||||
Summa kronor |
— |
— |
— |
18,000 |
|
Amerika. |
|||||
Nordamerikas förenade stater. |
|||||
Washington. |
|||||
Minister och generalkonsul..... |
9,000 |
9,000* |
27,000 |
45,000 |
* innefattar kostnaden för |
Legationssekreterare......... |
3,600 |
2,100 |
4,500 |
10,200 |
kanslilokal. |
Neivyork. |
|||||
Olönad konsul. Yicekonsul............. |
3,600 |
1,800* |
3,600 |
9,000 |
* om olönadt konsulat ej å |
Summa kronor |
64,200 |
platsen upprättas, äger |
|||
Argentinska republiken. |
|||||
hyresbidrag, däri inbe- |
|||||
Buenos Ayres. |
räknadt äfven kostnad |
||||
Ministerresident och generalkonsul . . |
6,600 |
4,200* |
10,200 |
21,000 |
* innefattar kostnaden för |
Summa kronor |
— |
— |
— |
21,000 |
|
Asien. |
|||||
Eina. |
|||||
Shanghai. |
|||||
Generalkonsul........... |
6,600 |
4,200* |
10,200 |
21,000 |
* innefattar kostnaden för |
Summa kronor |
— |
— |
— |
21,000 |
kanslilokal. |
Japan. |
|||||
Tokio. |
|||||
Minister och generalkonsul..... |
9,000 |
7,800* |
22,200 |
39,000 |
* innefattar kostnaden för |
kanslilokal. |
|||||
Yicekonsul ............. |
3,600 |
1,800 |
3,600 |
9,000 |
därest vicekonsuln behär- |
Summa kronor |
— |
— |
— |
48,000 |
Bkar japanska språket, |
Australien. |
vicekonsul kan befordras |
||||
Sydney. |
hvilket fall lönen höjes |
||||
Konsul............... |
5,400 |
2,700* |
5,100 |
13,200 |
* innefattar kostnaden för |
Summa kronor |
13,200 |
kanslilokal. |
|||
— |
— |
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Häft.
7
50
Tredje hufvudtiteln.
Följande villkor och förbehåll torde böra meddelas för aflöningarnas
åtnjutande:
l:o) tjänsteman skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller de jämkningar i åligganden, som vid möjligen inträdande
förändrad organisation af rikets representation i utlandet eller eljest kunna
varda stadgade;
2:o) ortstillägg får uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skall för den tid, han eljest
varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som tjänsten förrättat, med det
undantag, att af ministers ortstillägg endast V3 får uppbäras af den honom
företrädande chargé d’affaires men återstående 2/s besparas åt statsverket;
3:o) den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger uppbära
hela lönen, men den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpliktas att under ledigheten,
utöfver sitt ortstillägg, afstå så mycket af lönen, som pröfvas skäligt;
4:o) tjänsteman skall, när det erfordras för beredande af semester, vara
skyldig att bestrida befattning i likställd eller högre lönegrad i departementet,
vid beskickning eller konsulat: därest han är anställd vid samma beskickning
eller konsulat, utan särskild godtgörelse; i annat fall mot åtnjutande af ett
mot de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller ortstillägg svarande
belopp, med afstående af eget ortstillägg, dock att den, som under
ministers semester förordnas att såsom chargé d’affaires förestå beskickning,
icke må åtnjuta högre belopp än som motsvarar 1 Is af ministers ortstillägg:
5:o) tjänsteman skall vid sjukdomsfall vara skyldig att bestrida befattning
i likställd eller högre grad i departementet, vid beskickning eller konsulat,
mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
eller ortstillägg i stället för eget ortstillägg, dock att den, som under ministers
sjukdom förordnas att såsom chargé d’affaires förestå beskickning, icke må
åtnjuta högre belopp än som motsvarar x/s af ministers ortstillägg;
6:0) den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger uppbära
det tjänsten tillagda hyresbidrag; den, som för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag undfår ledighet, äger likaledes under
ledigheten åtnjuta hyresbidraget i högst 6 månader, semester inräknad, men
kan, därest ledigheten vidare utsträckes, förpliktas att afstå hela hyresbidraget
eller så stor del däraf, som pröfvas skäligt;
7:o) tjänsteman, som förordnas att bestrida befattning vid beskickning
eller konsulat på annan ort, än där han är anställd, äger att, mot afstående
af det till egen tjänst anslagna hyresbidrag, därest sådant utgår, åtnjuta det
befattningen tillagda hyresbidrag eller ett däremot svarande belopp;
8:0) tjänsteman skall hafva rättighet och skyldighet att med pension
från allmänna indragningsstaten afgå från tjänsten vid uppnådda 65
Tredje hufvudtiteln.
51
lefnadsår och 35 tjänsteår, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet
anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna; likväl skall tjänsteman,
som varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien minst tio år, äga
rätt till pension redan vid uppnådda 60 lefnadsår och 30 tjänsteår;
9:o) pension skall utgöra oafkortad lön, dock med den begränsning, att
den icke i något fall må öfverstiga 6,000 kronor;
10:o) tjänsteman skall vara skyldig att vid inträde på den nya lönestaten
underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunna
varda stadgade;
11 :o) intill dess ny allmän författning angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, skall å löneförmånerna till enhvar tjänsteman
afgå och åt statsverket besparas följande belopp för år räknadt, nämligen:
för minister och ministerresident...... 360 kronor
» generalkonsul............ 360 »
» legationsråd............. 290 »
» konsul........•...... 290 »
» legationssekreterare..........125 »
» vice konsul.............125 »
12:o) med befattning vid beskickning eller konsulat må ej förenas annan
tjänst; icke heller må tjänsteman drifva handel eller annat näringsyrke;
13:o) ifråga om lönegrad skola mot hvarandra svara: ministerresident
och generalkonsul mot kabinettssekreterare, legationsråd och konsul mot afdelningschef,
samt legationssekreterare och vice konsul mot förste sekreterare.
På sätt statskontoret anmärkt har kommittén i sitt »förslag till tredje Behöfiigheten
hufvudtiteln» icke inberäknat ålderstilläggen vare sig i anslaget till utrikes- af ett fijr~
departementet eller i anslaget till »beskickningar och konsulat» och ej heller Sför‘bestrfför
ändamålet upptagit särskilda anslag utan endast i noter anmärkt, att, •^andt%°f
därest samtliga beräknade ålderstillägg komme att utgå, anslaget till utrikes-0 ers'' a"''
departementet ökades med 5,400 kronor och anslaget till beskickningar och
konsulat med 8,400 kronor. Då det emellertid vore nödvändigt att uppföra
ålderstilläggen inom hufvudtitelns ram, har statskontoret hemställt, att för
desamma måtte uppföras ett särskildt förslagsanslag å 10,000 kronor.
Denna statskontorets anmärkning är tydligen riktig. Efter de ändringar,
jag föreslagit i afseende å ålderstilläggen, skulle, om samtliga dylika komme
att utgå, årliga utgiften uppgå för utrikesdepartementet till 5,400 kronor
och för beskickningarna till 10,800 kronor. I betraktande af att under de
närmaste åren endast mycket få ålderstillägg skulle komma att utgå, anser
52 Tredje hufvudtiteln.
iag, att för närvarande ett anslag af 5,000 kronor för ändamålet bör vara
tillräckligt.
BehöfUgheten Såsom af det föregående framgår, skulle den föreslagna anordningen af
‘slagsanslag alternativt olönadt konsulat med biträde af lönad vicekonsul eller lönadt viceför
bestri- konsulat tillämpas på sju olika ställen, nämligen i Köpenhamn, Ltlbeck, Riga,
S6tif}fJssaAntwerpen, Rotterdam, Glasgow och New York. Därest beträffande alla dessa
vicekonsuiers platser Kungl. Maj:t bestämde sig för sistnämnda alternativ, skulle utöfver de å
aflönande. uppförda lönerna erfordras ett belopp af 9,300 kronor. Sannolikt är väl icke,
att hela detta belopp kommer att tagas i anspråk. Jag anser det tillfyllest,
om för ändamålet ett förslagsanslag å 5,000 kronor ställes till Kungl. Maj:ts
förfogande. Ur samma anslag synas mig äfven böra utgå de båda särskilda
lönetillökningar, som på sätt jag ofvan nämnt skulle kunna tilldelas vicekonsuln
i Tokio. Då emellertid dessa belopp icke under den närmaste tiden
torde komma att tagas i anspråk, behöfver ifrågavarande anslag ej för detta
ändamål höjas.
siutanmärk- Den nu föreslagna organisationen synes mig, såvidt det är möjligt att
nmgar. be(jöma) Väl kunna uppfylla de kraf, som på vår utrikes representation bör
kunna ställas. Vården om våra förbindelser med utrikes makter anser jag
härigenom varda tillgodosedda och intet intresse, hvarken diplomatiskt eller
merkantilt, röna fara att eftersättas eller försummas. En själfklar sak är emellertid,
att, hvilken organisationsform än väljes, det ytterst kommer an på tjänstemännen
själfva, huruvida denna nya verksamhetsform för utrikesdepartementet
kommer att motsvara de kraf och förhoppningar, som landet anser sig
därå kunna ställa.
Kommittén har närmare utvecklat de grunder, som efter dess förmenande
böra tillämpas vid antagande af tjänstemän inom utrikesdepartementet.
Ehuru denna fråga egentligen faller utanför ramen af de förslag, som jag nu
står i begrepp att inför Kungl. Maj:t framlägga, önskar jag dock med hänsyn
till det nära samband, som denna fråga äger med departementets organisation,
äfven därom yttra några ord. Kommittén har framlagt åtskilliga synpunkter,
väl förtjänta att uppmärksammas. Dock kan jag ej undertrycka den
meningen, att kommittén något väl starkt lagt hufvudvikten på en merkantil
utbildning af de blifvande konsulerna och diplomaterna. Det är dock påtagligt,
att dessa tjänstemän för att rätt kunna fylla sin uppgift måste äga förutsättningar
äfven för andra sidor af deras verksamhet än den, som sammanhänger
med handelslifvet.
Jag kan icke nu närmare ingå på de fordringar, som böra uppställas
för inträde i utrikesdepartementets tjänst, men vill dock framhålla, att det
synes förtjänt att allvarligt tagas under ompröfning, huruvida det icke vid
Tredje hufvudtiteln.
53
våra universitet kunde inrättas en statsvetenskaplig examen, omfattande pröfning
i språk, historia, geografi, handels- och nationalekonomi samt de grenar
af rättsvetenskapen, som närmast falla inom diplomatens eller konsulns verksamhetsfält,
såsom stats- och folkrätt, internationell privaträtt och sjörätt
äfvensom en öfverblick af allmännare grunder å vissa öfriga af rättsvetenskapens
områden. Hittills har för inträde i cdepartementets tjänst i allmänhet
fordrats afläggande af juridisk examen. A viktiga områden af de ämnen,
som häri ingå, har diplomaten eller konsuln dock i allmänhet icke behof af
någon djupare, mera detaljerad insikt och får ej heller tillfälle att i det
praktiska lifvet pröfva dessa sina kunskaper. Men kunskaper, som icke användas,
blifva lätt döda och värdelösa.
Hvad de unga aspiranternas vidare utbildning angår, anser jag det i
likhet med kommittén vara nödvändigt äfven för dem, som skola företrädesvis
ägna sig åt den diplomatiska banan, att under någon ej för kort tid
tjänstgöra å konsulat. En efterpröfning, sådan som af kommittén (sid. 111)
och äfven från annat sakkunnigt håll föreslagits (betänkandet B sid. 209 f.),
torde äfven böra ifrågasättas.
Då jag nu berör frågan rörande personalens rekrytering, vill jag ej
underlåta att påpeka, hurusom genom den större möjlighet, som genom det
framlagda förslaget öppnas för konsulattjänstemän att öfvergå till den rent
diplomatiska banan, utsikterna för ett lämpligt besättande af de högre
diplomatiska posterna måste, därigenom att urvalet blir större, så småningom
ökas.
På grund af hvad jag således anfört hemställer jag i underdånighet, slutlig
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen hemställan.
att, med godkännande af ofvan intagna förslag till
aflöningsstat för utrikesdepartementet och dess tjänstemän
samt för beskickningar och konsulat samt till villkor för
löneförmånernas åtnjutande, medgifva,
dels att det å tredje hufvudtiteln nu uppförda ordinarie
anslag till departementschefen, ministern för utrikes
ärendena, må uppföras med 30,000 kronor; dock att anslaget
må till tiden för nuvarande departementschefens frånträde
från ämbetet utgå med hittillsvarande belopp, 24,000
kronor, samt återstoden till statsverket inbesparas;
dels att det å tredje hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag utrikesdepartementet må utgå med 95,100 kronor;
54
Tredje hufvudtiteln.
dels att å ordinarie stat må uppföras ett anslag beskickningar
och konsulat å 831,600 kronor;
dels att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag
ålderstillägg å 5,000 kronor;
dels ock att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag
bidrag till vissa vicekonsiders aflönande å 5,000
kronor.
[6] Uti sitt förslag till tredje hufvudtiteln har kommittén för ersättningar
Ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler uppfört ett förslagsanslag å 46,000
konsuleraoch kronor- Af kommittébetänkandet framgår, att kommittén tänkt sig fördelvicekansuier.
ningen af detta anslag på följande sätt:
till konsuln i Amsterdam 1,800 kronor, mot skyldighet för honom att
hålla ett svensktalande biträde samt till de olönade vicekonsulerna i Belgien
och Nederländerna 500 kronor;
till de olönade vicekonsulerna i Danmark 1,500 kronor;
till konsulerna i Marseille och Rouen hvardera 1,500 kronor, mot skyldighet
för dem att hålla svensktalande biträden, samt till öfriga konsuler och
vicekonsuler i Frankrike förslagsvis 2,000 kronor;
till konsuln i Genua 1,500 kronor, mot skyldighet att hålla ett svensktalande
biträde, samt till öfriga konsuler i Italien förslagsvis 500 kronor;
till konsuler och vicekonsuler i Norge 2,000 kronor;
till konsuln i Archangel 1,000 kronor, till konsuln i S:t Petersburg
4.000 kronor och till vicekonsuln i Libau 1,500 kronor, mot skyldighet för
de båda sistnämnda att hålla svensktalande biträden, samt till de olönade
vicekonsulerna i Finland 1,000 kronor;
till konsuln i Lissabon 1,500 kronor, mot skyldighet att hålla ett svensktalande
biträde, till konsuln i Barcelona 1,500 kronor mot enahanda skyldighet,
samt till öfriga konsuler på den pyrcneiska halfön 2,500 kronor;
till konsuln i Hull 1,800 kronor, mot skyldighet för honom att hålla
ett svensktalande biträde, samt till öfriga olönade konsuler och vicekonsuler
inom Storbritannien och Irland 7,000 kronor, däraf 600 kronor för vicekonsuln
i Liverpool;
till de olönade konsulerna i Balkanstaterna och Turkiet förslagsvis
1.000 kronor, af hvilken summa jämväl eventuell ersättning till konsuln i
Alexandria skall bestridas;
till konsuln i Stettin 1,500 kronor, mot skyldighet att hålla ett svensktalande
biträde, samt till öfriga olönade konsuler och vicekonsuler i Tyska
riket 2,500 kronor;
till konsuln i Tanger 800 kronor;
Tredje liufvudtiteln. 55
till de olönade konsulerna och vicekonsulerna i Sydafrika 1,000 kronor;
till konsulerna i Kanada 600 kronor;
till konsuln i San Francisco och vissa olönade vicekonsuler i Förenta
staterna 1,000 kronor;
till konsuln i Rio de Janeiro 2,000 kronor med förpliktelse för honom
att hålla ett svensktalande biträde, samt
till de olönade konsulerna i Ostasien 1,000 kronor.
Då jag icke funnit skäl föreslå upprättandet af själfständig diplomatisk
och konsulär representation i Mexiko, måste ett särskildt belopp utgå
såsom godtgörelse till den olönade konsuln i detta land. I likhet med reservanten
herr Broström finner jag denna ersättning kunna förslagsvis beräknas
till0 2,500 kronor.
A andra sidan år icke något anslag behöfligt för S:t Petersburg, då
ett lönadt generalkonsulat är föreslaget att där upprättas.
Huruvida de belopp, som af kommittén för de olika orterna beräknats,
kunna vara tillräckliga eller ej, är svårt att afgöra. Beloppen torde måhända
för åtskilliga platser vara ganska lågt beräknade, och anmärkningar i detta
hänseende hafva redan framställts. Men i betraktande af att ifrågavarande
anslag skall uppföras såsom förslagsanslag, anser jag mig dock kunna följa
kommitténs förslag med de ändringar, jag ofvan påpekat, hvarigenom slutsumman
skulle blifva 44,500 kronor; och får jag således med beloppets
afrundande till jämnt 45,000 kronor i underdånighet hemställa, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag
ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler å 45,000
kronor.
Kommittén har (sid. 106) hemställt om uppförande af ett anslag å [7]
36,000 kronor till attachearfvoden åt 5 diplomat- och 4 konsulsaspiranter. Anslag till
Storleken af dessa arfvoden skulle bestämmas af Kungl. Maj:t; dock att dcd''könsuisasplicke
finge understiga 3,000 kronor och ej heller öfverstiga 4,800 kronor, r ant er.
Genom dessa arfvoden skulle det möjliggöras äfven för obemedlade unge män
att vinna inträde på den diplomatiska eller den konsulära banan, hvilket hitintills,
åtminstone hvad den diplomatiska banan angår, knappast varit möjligt
med hänsyn till de dryga utgifter, som de s. k. attachéåren kräft. För
konsulsaspiranter hafva utgifterna i allmänhet varit mindre, och därtill kommer.
att under åren 1896—1905 till konsulsstipendier medel utgått från
Sveriges andel i konsulskassans besparingar. För år 1906 har ett särskildt
extra anslag å 11,000 kronor för ändamålet beviljats.
56
Tredje hufvudtiteln.
Kommitténs ifrågavarande förslag finner jag synnerligen välbetänkt, då
det verksamt måste bidraga till att dugliga krafter fästas vid utrikesdepartementets
tjänst. Jag har mot detsamma endast några smärre erinringar att
framställa. Kommittén synes mig hafva utsträckt attachétiden väl långt,
då den förklarats skola i allmänhet omfatta fem år (sid. 111). Denna tid
synes mig åtminstone med ett år kunna nedsättas; och bland annat med
hänsyn härtill torde allenast fyra och icke, såsom kommittén föreslagit, fem
stipendier till diplomataspiranter erfordras.
Vidare anser jag i likhet med en reservant, herr Broström, att kommittén
beräknat dessa arfvoden något väl högt, då den föreslagit, att desamma
skulle kunna utgå med ända till 4,800 kronor årligen. Såsom herr
Broström påpekat, skulle således dessa aspiranter kunna uppbära högre
arfvode än den lön, hvaraf de vid första befordran i departementets
tjänst skulle komma i åtnjutande. Jag finner för min del, att då dessa
unge män genast vid sitt inträde i statstjänst erhålla ett arfvode, som
i hvarje fall i storlek motsvarar hvad andra först erhålla efter pröfvad duglighet
under åtskilliga års tjänstgöring, samt de dessutom åtnjuta förmånen att
på utländsk botten vidga sina kunskaper, de icke rimligen kunna göra anspråk
på att arfvodet bestämmes till högre belopp än att de med iakttagande
af ett sparsamt lefnadssätt kunna komma ut därmed. Med instämmande i
hvad herr Broström sålunda föreslagit anser jag maximum af dessa arfvoden
böra bestämmas till 3,600 kronor. På grund af nu anförda skäl anser jag,
att ifrågavarande anslag lämpligen bör bestämmas till 27,000 kronor; och får
jag således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att å ordinarie stat må uppföras ett anslag diplomat-
och konsulsaspiranter å 27,000 kronor.
[8.] På sätt kommittén närmare utvecklat (sid. 104—106 i betänkandet),
Anslag till kräfves ett särskildt anslag för militär- och marinattachéer. Utan att här
''marfnätta^ i någon närmare pröfning i fråga om de platser, där militär- och
chéer. marinattachéer lämpligen böra anställas, hvilket väl torde få öfverlämnas
åt Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma, anser jag de uttalanden
och beräkningar, kommittén gjort i afseende å dessa attachéers löneförmåner,
i väsentliga delar vara riktiga. Kommittén har för ändamålet förordat
ett förslagsanslag af 18,300 kronor. För min del har jag emot kommitténs
hemställan härutinnan ingen annan erinran att göra än att anslaget icke
synes mig lämpligen böra uppföras såsom förslagsanslag och afrundas till
18,000 kronor. Jag får således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att å ordinarie stat må uppföras ett anslag militäroch
marinattachéer å 18,000 kronor.
Tredje hufvudtiteln.
57
Jag har redan i det föregående omnämnt, att i stället för kommitténs [9.]
förslag om anställande af fasta handelsattachéer å vissa platser det synes mig Anslag till
lämpligare, att ett anslag ställes till Kung]. Maj:ts disposition för aflönande han^''feartta''
af handelsattachéer med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma platsen för deras
verksamhet. Samma tanke har äfven kommerskollegium i sitt utlåtande
uttalat; och föreslår kollegium att för ändamålet ett belopp af 60,000
kronor måtte ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Då emellertid en institution,
som den ifrågasatta ännu är obepröfvad, och erfarenheten icke visat, i
hvad mån förväntningarna i fråga om resultatet af handelsattachéernas verksamhet
kunna komma att förverkligas, anser jag klokheten bjuda att i detta
fall gå till väga med största varsamhet och åtminstone till en början icke anslå
ett så stort belopp som kommerskollegium förordat. Det må tillåtas mig att i
detta hänseende erinra, att då år 1886 af dåvarande utrikesministern ett anslag
till handelsattachéers aflönande begärdes, denne ansåg sig böra inskränka
sin hemställan till ett belopp å 20,000 kronor. Äfven torde, synnerligast i
början, det mången gång visa sig ganska svårt att erhålla fullt lämpliga personer
till utförande af ifrågavarande uppdrag; och tydligt är, att här mer
än eljest resultatet af handelsattachéernas verksamhet beror på deras egen
duglighet och personlighet. Allt synes mig sålunda tala för att för närvarande
icke för ändamålet begära ett för stort anslag, utan torde detsamma
lämpligen kunna begränsas därhän, att det är tillräckligt för aflönandet af
tre handelsattachéer; och skulle sålunda, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den beräkning af arfvodenas storlek, som kommittén uppgjort, anslaget
kunna sättas till 36,000 kronor. Detta anslag torde, på sätt kommerskollegium
föreslagit, böra uppföras såsom reservationsanslag.
Under förutsättning af att denna min tanke vinner bifall, bör tydligen
framdeles för Kungl. Maj:t framläggas förslag till närmare instruktioner rörande
handelsattachéernas verksamhet. I likhet med kommittén finner jag
det lämpligt, att tiden för deras anställande i allmänhet begränsas till tre
eller fem år.
Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att å ordinarie stat må uppföras ett reservationsanslag
handelsattachéer å 36,000 kronor.
Enligt nu gällande bestämmelser (nådigt beslut den 17 november 1900) [10.]
äger envoyé vid sin första utnämning i ekiperingspenningar uppbära 12,000 Anslag till
kronor och ministerresident 8,000 kronor. Vid förflyttning inom samma grad ''pennisar
till annan beskickningsort skall envoyé erhålla 8,000 kronor och ministerresident
5,500 kronor. Vid befordran till envoyé å annan beskickningsort
Bill. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Bäft. 8
58
Tredje hufvudtiteln.
äger ministerresident uppbära 8,000 kronor och vid enahanda befordran å
samma beskickningsort 4,000 kronor.
Kommittén har föreslagit, att ekiperingspenningar böra utbetalas endast
vid första utnämningen till minister samt då utgå med 15,000 kronor, men
med blott 9,000 kronor, i fall utnämning sker till ort, där beskickningshus
finnes och de i detsamma befintliga representationsrummen äro fullständigt
möblerade. Om minister, som först utnämnts till ort, där ett sådant beskickningshus
finnes, förflyttas till annan ort, där sådant icke finnes, bör han
erhålla ytterligare ekiperingspenningar till ett belopp af 9,000 kronor. Detta
förslag innebär en höjning af nu vid första utnämningen utgående ekiperingspenningar,
hvilken jag dock finner vara motiverad af de allt mer och mer
ökade omkostnader för anskaffande af det bohag m. ra., som för ministern är
af nöden med anledning af den representationsskyldighet honom åligger. Jag
har sålunda ingen annan anmärkning att göra mot detta kommitténs förslag
än den, att jag anser, att en minister vid förflyttning från ort, där möbleradt
beskickningshus finnes, till annan ort, där sådant beskickningshus icke
finnes, bör kunna åtnöjas med ett belopp af 6,000 kronor.
Utom till envoyé anser jag, att ekiperingspenningar böra utgå till den
ministerresident, hvilken, enligt hvad jag föreslagit, skulle vara beskickningschef
i Buenos Aires. Med tillämpning af den nu gällande proportionen
emellan de till envoyéer och ministerresidenter utgående ekiperingspenningar
synas dessa senare vid första utnämningen böra erhålla 10,000 kronor. Vid
befordran till envoyé skulle ministerresident uppbära ytterligare ekiperingspenningar,
dock att sammanlagda beloppet af dessa i intet fall må öfverskrida
15.000 kronor. Närmare bestämmelser härom torde af Kungl. Maj:t böra meddelas.
Det är tydligt, att den summa, som årligen erfordras för ekiperingspenningar,
måste växla högst afsevärdt, beroende på antalet af de utnämningar eller
förflyttningar, som under året ägt rum. De belopp, som för detta ändamål
under 10-årsperioden 1895—1904 årligen utgått, hafva utgjort i jämna hundratal
1895: 10,000 kr., 1896: 14,000 kr., 1897: 4,000 kr., 1898: 8,000 kr.,
1899: 22,900 kr., 1900: 2,200 kr., 1901: 6,000 kr., 1902: 28,000 kr., 1903:
24.000 kr. och 1904: intet. Medeltalet för dessa år utgör 13,800 kr. och
finner jag mig sålunda, äfven med särskild hänsyn tagen till den ofvannämnda
höjningen af ekiperingspenningarnas belopp, kunna beräkna den årliga utgiften
för ifrågavarande ändamål till 15,000 kronor att bestridas af ett anslag, som
torde böra erhålla förslagsanslags natur.
Jag får således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,
att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag
ekiperingspenningar å 15,000 kr.
Tredje hufvudtiteln.
59
Kommittén har till rese- och flyttningsersättningar, inspektioner och tillfälliga
uppdrag föreslagit ett förslagsanslag å 60,000 kronor men har icke
lämnat någon utredning, af hvad grund kommittén kommit till denna siffra.
Utgifterna för ändamålet i fråga förete, såsom ligger i sakens natur,
ganska stora växlingar. En sammanställning af de belopp, som under 10-årsperioden
1895—1904 i jämna siffror utbetalats för diplomaters och konsulers
rese- och flyttningskostnader, visar, att 1895 utbetalades 6,500 kronor, 1896:
6,700 kronor, 1897: 11,700 kronor, 1898: 13,700 kronor, 1899: 9,500 kronor,
1900: 14,900 kronor, 1901: 24,500 kronor, 1902: 17,600 kronor, 1903: 21,900
kronor och 1904: 32,300 kronor, tillsammans 159,300 kronor, eller i medeltal
per år 15,930 kronor.
För utomordentliga beskickningar och tillfälliga uppdrag har under
samma 10-årsperiod utbetalats likaledes i jämna siffror 1895: 200 kronor,
1896: 18,000 kronor, 1897: 1,200 kronor, 1898: 7,300 kronor, 1899: intet,
1900: intet, 1901: 4,100 kronor, 1902: intet, 1903: intet, 1904: 10,200
kronor, tillsammans 41,000, eller i medeltal 4,100 kronor.
Sammanlagda beloppet af utgifterna för rese- och flyttningsersättningar,
utomordentliga beskickningar och tillfälliga uppdrag har sålunda i medeltal
årligen uppgått till omkring 20,000 kronor. Att icke utgifterna å anslaget
i fråga stanna å detta belopp är emellertid klart. Först och främst märkes,
att hitintills nyutnämnda ministrar icke åtnjutit särskild ersättning för resan
till beskickningsorten (jfr kommittébetänkandet sid. 41). Lönen har nämligen
utgått från och med den dag, då de anträdt resan till beskickningsorten; och
hafva de på detta sätt erhållit godtgörelse för de med resan förbundna
utgifterna. De förändrade bestämmelserna i fråga om lönens utgående medföra
nu, att särskild godtgörelse bör för ifrågavarande ändamål tilldelas
ministrarna. Vidare bör upprättandet af beskickningarna i Japan och Argentina
uti ifrågavarande hänseende medföra icke obetydligt ökade kostnader.
Slutligen tillkomma äfven han delsattachéerna.
A andra sidan torde det icke vara nödvändigt att föreslå ett så högt
belopp som kommittén gjort. Dels har jag föreslagit anställande af ett vida
mindre antal handelsattachéer än kommittén; dels torde äfven en betydande
del af de kostbara inspektionsresor, som af kommittén ifrågasatts, böra bortfalla.
Särskildt gäller det om inspektionen af beskickningarna, för utförande
af hvilket uppdrag väl stora svårigheter möta, icke minst däri att lämplig
person för uppdraget i regel icke torde stå till buds.
Med öfvervägande af nu berörda omständigheter har jag ansett anslaget
i fråga lämpligen kunna beräknas till 40,000 kronor.
Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kung!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,
[11.]
Anslag till
rese- och
flyttningsersättningar
och tillfälliga
uppdrag.
60
Tredje liufvudtiteln.
att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag
rese- och flyttning sersättning, inspektioner, tillfälliga uppdrag
å 40,000 kronor.
[12.]
Anslag till
vikariatsersättning,
renskrifning,
tillfälliga biträden
m. m.
i utrikesdepartementet.
I sitt förslag till riksstatens tredje hufvudtitel uppför kommittén ett
förslagsanslag till extra utgifter å 31,000 kronor. Detta anslag är afsedt
(sid. 112 och 113 i betänkandet) till bestridande af renskrifningskostnader
samt aflöning åt tolkar och betjäning vid beskickningarna och konsulaten,
arfvoden åt utrikesdepartementets juridiska ombud och biträden för räkenskapsföring
och sifferrevision inom departementet samt till ersättning åt den
främmande beskickning, åt hvilken vården af Sveriges diplomatiska angelägenheter
i Kina anförtros.
Härvid anmärker statskontoret, att en stor del af dessa ändamål således
äro desamma, som pläga bestridas med det å de centrala ämbetsverkens stater
i allmänhet uppförda bestämda anslaget till vikariat, renskrifning, flitpenningar,
tillfälliga biträden m. m., men att däremot inga medel af kommittén beräknats
för de kostnader för vikariat under semester, hvilka i andra ämbetsverk bestridas
från nämnda anslag. Under framhållande af att det emellertid lärer
vara nödigt, att medel jämväl för sistberörda ändamål finnas å stat tillgängliga,
förordar statskontoret, att under anslaget till utrikesdepartementet sammanföras
de utgifter, som i andra ämbetsverks stater uppförts under titel »vikariatsersättning,
renskrifning, tillfälliga biträden m. m.» Öfriga utgifter, som
af kommittén afsetts under titel extra utgifter, men hvilka icke höra under
utrikesdepartementet, finner statskontoret böra anvisas att utgå från ett särskildt
anslag till »kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och andra utgifter
vid beskickningar och konsulat».
Vidkommande de å utrikesdepartementets stat enligt kommitténs förslag
uppförda renskrifvarna har statskontoret, såsom jag ofvan anmärkt, framhållit
att kostnaderna härför icke böra uppföras på ordinarie stat utan bestridas på
sätt i andra ämbetsverk är vanligt från ofvan föreslagna anslag till vikariatsersättning
m. m. Statskontoret föreslår sålunda, att detta anslag skulle
komma att bestå af följande belopp:
arfvode åt utrikesdepartementets juridiska ombud .... kronor 600: —■
biträden för räkenskapsföring och sifferrevision inom departementet
.................. » 2,000: —
arfvoden till fyra renskrifvare i utrikesdepartementet . . » 4,800: —
vikariatsersättning under semester för därtill berättigade
tjänstemän inom utrikesdepartementet enligt stats
-
kontorets beräkning
3,250:
tillsammans kronor 10,650: —
Tredje hufvudtiteln.
61
hvilket belopp med tillägg af föreslagna ålderstillägg till renskrifvare samt
af godtgörelse för skönskrift skulle uppåt afrundas till 12,000 kronor.
Jag anser statskontorets framställning i detta hänseende fullt befogad
och ansluter mig till densamma, men vill dock påpeka, att jag finner de af
kommittén föreslagna och af statskontoret i dess beräkning upptagna arfvodesbeloppen
för departementets renskrifverskor för lågt beräknade. Det är
nämligen att märka, att den tjänstgöring, som af de i utrikesdepartementet
anställda renskrifverskorna fordras, är synnerligen ansträngande och arbetstiden
mycket längre än hvad fallet är i andra ämbetsverk, hvartill kommer
att de måste vara särskildt utbildade för sin syssla och i synnerhet äga goda
kunskaper i främmande språk.
De årliga inkomstbelopp, arfvoden och ersättning för öfvertidsarbete
sammanräknade, som de nu i utrikesdepartementet anställda renskrifverskorna
under de senaste fem åren uppburit, utgör i medeltal 8,000 kronor. Hvad
beträffar de nu anställda renskrifverskorna, hvilka under en lång följd af år
varit i departementets tjänst anställda, finner jag mig icke kunna föreslå någon
minskning i deras arfvoden, men är däremot väl benägen att vid nyantagningar
i hufvudsak tillämpa kommitténs förslag. Med hänsyn till hvad jag nu
anfört, anser jag ifrågavarande anslags slutsumma böra höjas till 14,000 kronor.
I fråga om ofvan omförmälda juridiska biträde anhåller jag att få anmärka
följande:
Såsom jag ofvan nämnt, skall enligt kommitténs af mig härutinnan biträdda
förslag vissa ärenden rörande ersättning för sjöfolks hemsändande
m. m. öfverflyttas från kommerskollegium till utrikesdepartementet. Liksom
kommerskollegium hitintills, torde departementet framdeles blifva i behof af
juridiskt biträde för att föra statsverkets talan uti ifrågavarande mål samt
tillhandagå vid granskningen af ersättningsärenden. Godtgörelse till ett sådant
biträde utgår redan nu på kommerskollegii stat, och innebär således denna
post ingen ny utgift för statsverket.
På grund af hvad jag ofvan anfört, hemställer jag i underdånighet att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å ordinarie stat må uppföras ett anslag, vikariatsersättning,
r enskrifning, tillfälliga biträden m. m., å 14,000
kronor.
[13.]
På sätt ofvan anförts har statskontoret ansett, att den del af de utgifter, Anslag till
som af kommittén afsetts under titel extra utgifter, men hvilka icke upp- kansliraktl”<i•
r . , , p . ° 7 . p 11 stare, ren
tagits
åt mig under punkt 12 här ofvan, borde anvisas att utgå från ett skrifnings
särskildt
anslag till kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och andra ut~ a°nSdra utgifter
gifter vid beskickningar och konsulat. vid beskick
ningar
och
konsulat.
62
Tredje hufvudtiteln.
Detta anslag beräknar statskontoret efter kommitténs uppgifter till 26,600
kronor, hvarmed sålunda skulle bestridas:
Renskrifningskostnader vid beskickningar och konsulat, tillsammans
...................kronor 10,500: —
Tolkarfvode för beskickningen i Tokio......... » 1,200: —
Dragomansarfvode i Konstantinopel.......... » 900: —
Arfvode till den kinesiske skrifvaren vid generalkonsulatet
i Shanghai.................. » 1,200: —
Till den främmande beskickning, åt hvilken vården åt
Sveriges diplomatiska angelägenheter i Kina anförtros » 2,000: —
Kanslivaktmästare i London, högst......... » 1,800: —
» d Paris » » 1,800: —
» » Petersburg » » 1,500: —
» » Berlin » » 1,300: —
» » Köpenhamn » » 1,000: —
» » Kristiania » » 1,000: —
För kavass och portvakt i Konstantinopel ._.__. . . . »_2,400: —
eller tillsammans kronor 26,600: —
Då dragomansbefattningen i Konstantinopel enligt min åsikt bör bibehållas,
utgår den för denna utgift här beräknade post 900 kronor.
Kommittén har ansett, att anslag till renskrift vore erforderligt för vissa
beskickningar och konsulat, där ej särskild skrifhjälp finnes. Någon dylik
ersättning för renskrift har hittills i fråga om beskickningar ej annat än undantagsvis
utgått, men finner jag i likhet med kommittén skäl tala för att
en mindre summa för ändamålet afses. Jag anser dock, att det belopp kommittén
beräknat, eller 10,500 kronor, är något för högt, och torde detsamma
kunna nedsättas med 2,500 kronor till 8,000 kronor.
I afseende å arfvodena till kanslivaktmästare har Kungl. Maj:ts minister
i Berlin påpekat otillräckligheten af det belopp, som för kanslivaktmästaren
vid beskickningen där af kommittén föreslagits. Jag föreslår därför en höjning
af dennes arfvode med 300 kronor till 1,600 kronor.
Beträffande öfriga af statskontoret under denna rubrik sammanförda
anslag har jag intet att erinra. Slutsumman skulle sålunda med 3,700
kronors minskning och 300 kronors ökning blifva 23,500 kronor, och jag får
alltså i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att å ordinarie stat må uppföras ett anslag, kanslivaktmästare,
renskrifningskostnader och andra utgifter vid
beskickningar och konsulat, å 23,500 kronor.
Tredje hufvudtiteln.
63
Till skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m. uppför kommittén ett
förslagsanslag å 112,000 kronor. De olika utgiftsposter, som af detta anslag
skulle bestridas, framgår af följande förteckning:
Kronor.
[14.]
Anslag till
skrifmaterialier,
expenser,
ved, ljus m. m.
Skrifmaterialier....................... 10,000
Ved, ljus, vatten m. m.................... 9,500
Underhåll af inventarier m. m................. 10,000
Prenumerationskostnader, inköp af böcker, kartor och trycksaker . 20,000
Tryckningskostnader och inbindning.............. 6,000
Postporto......................... 20,000
Telegrafporto........................ 20,000
Telefoner......................... 4,000
Fraktkostnader....................... 1,000
Hyra, uppvärmning och belysning af kanslilokal för konsulatet i
London ....................... 6,000
Diverse utgifter....................... 5,500
Summa 112,000
Härvid har statskontoret anmärkt, att det belopp, som af kommittén beräknats
för hyra, uppvärmning och belysning af kanslilokal för konsulatet i
London eller 6,000 kronor, äfvensom det belopp, som må anses erforderligt till
beskickningshusens reparation, borde öfverföras till ett särskildt anslag, för »beskickningshus
och hyresbidrag». Statskontoret finner det nämligen vara önskvärdt,
att statens samtliga utgifter för hyresbidrag och beskickningshus komme att utgå
från ett och samma anslag, till hvilket, därest det finge reservationsanslags natur,
också kunde såsom tillgång föras de inkomster, som kunde uppstå af försäljningen
af de af kommittén föreslagna fastigheterna i utlandet, uthyrning af
lägenheter och dylikt. En sådan anordning skulle enligt statskontorets mening
icke blott innebära en vinst i statistiskt hänseende, i det att alla utgifter af
berörda slag blefve synliga på ett och samma ställe, och icke, såsom af
kommittén föreslagits, dels å aflöningsanslaget för beskickningar och konsulat,
dels å underhållsanslaget för statens fastigheter i allmänhet, dels å expensanslaget
för tredje hufvudtiteln, dels slutligen å kontot för Perafonden.
Genom uppförande å tredje hufvudtiteln af ett särskildt reservationsanslag
till beskickningshus och hyresbidrag, dit försäljningsmedel och dylikt finge
föras såsom inkomst, kunde så småningom samlas en fond för inköp af beskickningshus.
Detta statskontorets förslag torde hafva åtskilligt, som talar för sig.
Frågan synes mig dock böra närmare undersökas, hvadan det ej torde vara
lämpligt att redan nu upptaga den till afgörande. Såsom på ett annat ställe
påpekats, är det min afsikt att snarast möjligt söka framlägga en plan till
64
Tredje hufvudtiteln.
[15.]
Anslag till
godtgörelse a
kostnader f ät
sjöfolk och
nödställda
svenska
undersåtar
m. m.
bebyggände af tomten i Konstantinopel. Det torde vara lämpligast att i
sammanhang med denna'' fråga upptaga den af statskontoret gjorda hemställan.
Vid de utgiftsposter, som under nu ifrågavarande anslag till skrifmaterialier,
expenser, ved, ljus m. m. af kommittén beräknats, anhåller jag att
få göra följande erinringar.
I posten ved, ljus, vatten m. m. ingår uppvärmning och belysning
af utrikesministerhotellet i Stockholm samt af beskickningshusen i Paris och
Konstantinopel. Härtill skulle nu ytterligare komma beskickningshusen i
Madrid och Kristiania. För utrikesministerhotellet torde ett belopp af omkring
2,500 kronor böra beräknas. Till beskickningshusen skulle på sätt
jag ofvan anfört få användas tillhopa högst 4,200 kronor. Slutligen skola
från nu omhandlade post äfven utgå kostnaderna för ved och ljus för utrikesdepartementets
lokaler. I ett för allt torde utgifterna å ifrågavarande post
kunna beräknas till 8,500 kronor.
Af öfriga utgiftsposter under ifrågavarande anslag finner jag, på sätt
redan nämnts (sid. 25), beloppet för telefoner, 4,000 kronor, böra utgå. I
afseende å öfriga anslag har jag intet att erinra mot de beräknade utgifterna
för postporto och telegrafporto, fraktkostnader samt hyra, uppvärmning och
belysning af kanslilokal för konsulatet i London. Däremot finner jag på grund
af i departementet verkställda utredningar anslaget för inventarier och inventariers
underhåll kunna sänkas med 3,000 kronor från 10,000 till 7,000 kronor,
anslaget till prenumerationskostnader, inköp af böcker och kartor samt
trycksaker från 20,000 till 12,000 kronor, anslaget till tryckningskostnader
och inbindning från 6,000 kronor till 5,000 kronor samt diverse utgifter från
5,500 till 3,000 kronor. Sålunda skulle totalsumman kunna nedbringas från
112,000 kronor till 92,500 kronor.
På grund af det anförda hemställer jag i underdånighet, att, Eders Ivungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag
skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m. å 92,500 kronor.
Vid öfverflyttning från kommerskollegium till utrikesdepartementet af
ersättningsärenden rörande sjöfolks hemsändande m. m. måste medel beredas
departementet för bestridande af de utgifter, som föranledas genom ersättningars
utbetalande. För närvarande är kommerskollegium enligt nådiga
brefvet den 17 juni 1893 bemyndigadt att hos statskontoret rekvirera erforderliga
medel för godtgörande af dels sådana af konsul icke förskjutna kostnader
för befälhafvares hemresa och underhåll samt för sjömäns sjukvård och hemförskaffande,
som enligt 66, 90 och 98 §§ sjölagen skola gäldas af allmänna
Tredje hufvudtiteln.
65
medel, dels sådana utgifter, som konsul på grund af 93, 94 och 95 §§ af
förordningen angående konsulatväsendet bestridt, tillika med konsulns räntegodtgörelse
för dylika utgifter, dels ock utgifter för sjöfolks hemförskaffande
enligt nådiga förordningen den 6 augusti 1864. Hvad af statskontoret sålunda
årligen förskjutes skall enligt samma nådiga bref intill ett belopp af
2,700 kronor godtgöras från anslaget till befrämjande i allmänhet af handel
och sjöfart, och skall statskontoret omedelbart efter hvarje års utgång hos
Kungl. Maj:t till godtgörelse anmäla återstoden af det förskjutna beloppet.
Från anslaget för sjöfolk hafva för sådant ändamål under de senaste åren utanordnats
följande sammanlagda belopp: år 1901 kr. 17,209,36, 1902 kr.
34,570,96, 1903 kr. 32,8 7 4,86, ‘l904 kr. 26,607,91 och 1905 kr. 17,474,49 eller
i medeltal kr. 25,747,51 för år.
Vidare är genom nådiga brefvet den 22 januari 1897 stadgadt att ersättning
för konsuls utgifter för sjöförklaringar och annan undersökning rörande
sjöolycka skola af statskontoret till kommerskollegium på rekvisition
förskjutas samt likaledes omedelbart efter hvarje års utgång anmälas till
godtgörelse hos Kung]. Maj:t. Beloppen af de för dessa ändamål utgifna medel
hafva under de senaste åren varit följande: 1903 kr. 919,09, 1904 kr. 322,44
och 1905 kr. 388,41.
Slutligen har genom ofvannämnda nådiga bref af den 17 juni 1893
till kommerskollegii förfogande från handels- och sjöfartsfonden anvisats ett
årligt belopp af 3,000 kronor, hvaraf kollegium har att utbetala, jämväl förskottsvis,
dels godtgörelse för af konsul på grund af 97 § af konsulatförordningen
bestridda utgifter för understöd åt svenska undersåtar, som icke
äro sjömän, och utomlands råkat i nöd samt konsuls räntegodtgörelse för
sådana utgifter, dels ock ersättning för konsuls utgifter för hemsändande af
afliden svensk sjömans kvarlåtenskap. Dessutom har i särskilda fall med
Kung!. Maj:ts bemyndigande anslaget tagits i anspråk för beredande af ersättning
ej mindre för sjömans begrafningskostnad, som det icke ålegat rederiet
att vidkännas, än äfven för konsuls utgifter för begrafning af andra
svenska undersåtar än sjömän, då ersättning från sterbhusdelegarne icke
kunnat utbekommas. Hvad af anslaget för ett år icke åtgår skall af kommerskollegium
reserveras till framtida behof. Från anslaget hafva under de senaste
åren utanordnats följande sammanlagda belopp: 1901 kr. 1,972,80 1902
kr. 3,751,09, 1903 kr. 2,435,07, 1904 kr. 1,290,77 samt 1905 kr. 1,446,48.
Kommittén har nu hemställt (sid. 51), att till bestridande af utgifterna
i fråga måtte, i stället för de nu för ändamålet anvisade belopp under tredje
hufvudtiteln uppföras till anslag med titel »godtgörelse af kostnader för sjöfolk
och nödställda svenska undersåtar m. m.» samt att, då till de utgifter,
som bestridts med dessa medel, skulle komma de kostnader för hemsändande
af nödställda svenskar, hvilka hittills gäldats med den å beskickningarna in
Bih.
till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Haft. 9
66 Tredje liufvudtiteln.
flytande lösen af pass m. m., anslagsbeloppet måtte bestämmas till 35,000
kronor.
Statskontoret har beträffande detta anslag anfört, att ifrågavarande
åtgärd, hvarigenom de nu gällande i olika nådiga bref gifna, delvis ofullständiga
bestämmelserna i förevarande afseende skulle kunna utbytas mot
en allmän föreskrift för anslagets användande och det alltid med omfång
och besvär förenade förskottsväsendet kunna inskränkas, synnerligen lämplig
och välbetänkt. Dock har statskontoret ansett sig böra framhålla att anslaget
icke, såsom af kommittén föreslagits, bör erhålla natur af bestämdt
utan af förslagsanslag. Såsom skäl härför har statskontoret anfört, att då
erfarenheten gifvit vid handen att ifrågavarande utgifter äro oberäkneliga
och varierande, fara för att brist i anslaget skulle uppstå läge nära till
hands, ett förhållande som ju, när det gällde ett bestämdt anslag, ej borde
få förefinnas. A andra sidan vore det icke heller önskvärdt att, därest behållning
å anslaget något år uppkomme, denna blefve, såsom fallet vore
med besparingar å bestämda anslag, öfverförda till hufvudtitelns allmänna
besparingsfond.
Hvad statskontoret sålunda anfört är utan tvifvel riktigt, och får jag
alltså i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å ordinarie stat må uppföras ett förslagsanslag
godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda svenska
undersåtar m. m. å 35,000 kronor.
[16.] A tredje hufvudtiteln tinnes för närvarande under hufvudrubriken:
Hemliga ut- skrifmaterialier, expenser och extra utgifter uppfördt ett särskildt anslag till
9lfter'' hemliga utgifter. Detta anslag fastställdes år 1862 att utgå med högst 34,000
kronor, och har sedermera utgått med växlande belopp under olika perioder,
till dess det i 1876 års budget fastställdes till 14,000 kronor, hvilket belopp
bibehölls ända till år 1896. Med anledning däraf att norska stortinget förklarat
sig icke vilja bidraga till anslaget till hemliga utgifter under annat
villkor än att användandet af anslaget underkastades kontroll af ansvarig
norsk myndighet, hvilket villkor icke ansågs från svensk sida kunna bifallas,
uppfördes i utrikesbudgeten från och med år 1897 för ifrågavarande ändamål
allenast 9,400 kronor, motsvarande den svenska andelen af hela anslagssumman.
Anslaget, som därefter utgick enbart af svenska medel, har från
och med år 1902 höjts till 20,000 kronor, med hvilket belopp det fortfarande
finnes i staten upptaget.
Användningen af ifrågavarande medel redovisas genom personlig föredragning
af utrikesministern inför Hans Maj:t Konungen.
Tredje hufvudtiteln.
67
Kommittén har nu (sid. 113) hemställt, att anslaget måtte utgå med
40,000 kronor årligen.
Det faller af sig själft, att jag icke kan närmare ingå i redogörelse
för användningen af ifrågavarande anslag. Ingen regering torde emellertid
kunna undvara ett sådant. Anslaget har tidigare utgått med större belopp,
och jag finner, med vetskap och erfarenhet därom att anslaget är för ändamålet
otillräckligt, mig böra tillstyrka hvad kommittén härutinnan föreslagit.
Hitintills har, såsom jag nämnde, redogörelsen för beloppets användning
skett genom personlig föredragning af utrikesministern allena. Då ett
så afsevärdt större belopp skulle enligt min hemställan utgå till hemliga utgifter,
synes mig för förstärkande af garantin för ett ändamålsenligt användande
häraf för framtiden böra iakttagas, att äfven statsministern och en annan
af statsrådets ledamöter deltaga i medlens redovisande.
Under åberopande af hvad jag ofvan anfört får jag i underdånighet
hemställa, det Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen medgifva:
att såsom ordinarie anslag må uppföras ett anslag
hemliga utgifter å 40,000 kronor.
I riksstaten har såsom ordinarie anslag under tredje hufvudtiteln sedan
längre tid tillbaka funnits uppfördt ett anslag af 2,950 kronor åt svenska
kyrkan i Paris. (Jfr kommitténs betänkande sid. 113). Jag anser väl det
med skäl kunna ifrågasättas, om icke detta anslag rimligen borde öfverflyttas
till åttonde hufvudtiteln, men anser mig icke härom för närvarande böra göra
någon framställning.
Då detta belopp hädanefter såsom tillförne för ändamålet erfordras, får
jag i underdånighet hemställa, att Kungl. Majrt måtte föreslå Riksdagen:
att å ordinarie stat må beviljas ett anslag: svenska
kyrkan i Paris å 2,950 kronor.
En sammanfattning af det föregående visar att å tredje hufvudtiteln
skulle uppföras följande ordinarie anslag:
Departementschefen, ministern för utrikes ärendena . 30,000 kronor.
Utrikesdepartementet.............. 95,100 »
beskickningar och konsulat ........... 831,600 =»
Alderstillägg (förslagsanslag)........... 5,000 »
[17.]
Svenska kyrkan
i Paris.
transport 961,700 kronor
68
Tredje hufvudtiteln.
transport 961,700 kronor
Bidrag till vissa vicekonsulers aflönande (förslagsanslag) 5,000 »
Ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler
(förslagsanslag)................... 45,000 »
Diplomat- och konsulsaspiranter.......• . 27,000 »
Militär- och marinattachéer........... 18,000 »
Handelsattachéer (reservationsanslag)....... 36,000 »
Ekiperingspenningar (förslagsanslag)........ 15,000 »
Rese- och flyttningsersättning, inspektioner, tillfälliga
uppdrag (förslagsanslag)............... 40,000 »
Vikariatsersättning, renskrifning, tillfälliga biträden
m. ......................... 14,000 »
Kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och andra
utgifter vid beskickningar och konsulat......... 23,500 »
Skrifmaterialier, expenser, ved, ljus m. m. (förslagsanslag)
....................... 92,500 »
Godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda
svenska undersåtar m. m. (förslagsanslag)........ 35,000 »
Hemliga utgifter................ 40,000 »
Svenska kyrkan i Paris............ 2,950____»
1,355,650 kronor.
Sammanlagda beloppet af de ordinarie anslag, som sålunda skulle uppföras
å tredje hufvudtiteln, uppgår således till 1,355,650 kronor.
För jämförelses skull må meddelas, att Sveriges och Norges gemensamma
utrikesbudget för 1906 upptog följande anslagsbehof:
Sverige. Norge. Tillsammans.
Kabinettskassan.........kr. 503,100 kr. 201,250 kr. 704,350
Konsulskassan.........» 394,250 » 394,250 » 788,500
Summa kr. 897,350 kr. 595,500 kr. 1,492,850
I denna budget inbegripes emellertid äfven det anslag å tillhopa 29,800
kronor, som under punkt 21 kommer att begäras till pensioner åt vissa utrikesdepartementets
f. d. tjänstemän. Rätteligen bör således vid anställande
af en jämförelse mellan ifrågavarande båda budgeter den af mig nu föredragna,
, ökas med detta belopp.
A andra sidan bör samma budget minskas med det belopp 35,000
kronor, som begärts till godtgörelse för kostnader åt sjömän och nödställda
svenska undersåtar m. m. Till största delen hafva nämligen dessa utgifter
förut bestridts af anslag under sjunde hufvudtiteln.
Tredje lmfvudtitelu.
69
Det visar sig således, att den nu föreslagna budgeten kan anses understiga
den förutvarande gemensamma med 142,400 kronor.
Däremot bör det belopp, hvarmed den framlagda budgeten öfverstiger
den del, som ensam tillkom Sverige att utgöra, beräknas uppgå till 400,500
kronor.
Vidare torde böra påpekas, att kommitténs förslag slutade å en summa
af 1,367,500 kronor. Således är mitt förslag något billigare än kommitténs.
I detta sammanhang anser jag mig böra påpeka, hurusom kommittén
föreslagit, att all lösen och den del af sådan, som de lönade konsulerna för
närvarande få behålla för egen räkning, skola redovisas till statsverket,
äfvensom att den i utrikesdepartementet inflytande lösen, hufvudsakligen för
pass, likaledes skall redovisas. På sätt statskontoret anmärkt böra ifrågavarande
statsverket tillfallande afgifter redovisas inför utrikesdepartementet
samt inlämnas till statsverket under titel: extra uppbörd. På grund häraf
torde beräkningen af nämnda inkomsttitel för år 1907 kunna ökas med
ungefär det belopp, hvartill dessa inkomster af kommittén beräknats, eller
17,950 kronor.
Extra anslag.
I fråga om anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde herr
ministern:
Under punkterna 3, 4 och 6 i det förslag till provisorisk reglering af [18—20.]
utgifterna under tredje hufvudtiteln, som jag den 13 sistlidne januari föredrog
för Kungl. Maj:t, har jag hemställt om beviljande å extra anslag af vissa belopp
dels till fortsatt utgifvande af Sveriges traktater, dels till bestridande af
Sveriges andel i kostnaderna år 1907 för den internationella skiljedomstolens
byrå i Haag, dels ock såsom bidrag till den internationella fredsbyrån
i Bern.
Dessa belopp torde äfven böra upptagas i det nu af mig framlagda förslag
till fullständig reglering af utgifterna under tredje hufvudtiteln.
Med åberopande af hvad jag yttrat till statsrådsprotokollet för sistnämnda
dag, får jag således i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t ville
föreslå Riksdagen att såsom extra anslag för år 1907 bevilja
dels till fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»
4,500 kronor;
dels till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna
under år 1906 för den internationella skiljedomstolens byrå
70
Tredje hiifviidtiteln.
i Haag 2,500 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
af tillgängliga medel under år 1906 utanordna
berörda belopp;
dels ock såsom bidrag till den internationella
fredsby rån i Berm 750 kronor.
[21.] I den provisoriska budgeten upptogs för beredande af dyrtid stillägg
D/rtidstiiiägg. för innevarande år åt tjänstemän och betjänte i utrikesdepartementet å
extra stat ett förslagsanslag af 3,500 kronor.
Därest min hemställan under punkt 24, att de nya staterna måtte
få tillämpas redan från och med den 1 instundande oktober vinner Kungl.
Maj:ts bifall, skulle till dyrtidstillägg för innevarande år erfordras allenast
hvad som belöper på årets tre första kvartal, eller 2,625 kronor.
Jag får därför i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 13 januari 1906 angifna
grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt
tjänstemän och betjänte i utrikesdepartementets afdelning
af Kungl. Maj:ts kansli å extra stat för år 1907
anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 2,625 kronor.
[22.] För närvarande utgå från kabinetts- och konsulskassorna följande
Pensioner, pensioner:
f. d. envoyén herr grefve C. Lewenhaupt .... kronor 6,000
» » » O. Stenbock........ » 6,000
» ministern C. Burenstam......... » 5,000
d generalkonsuln grefve Cronhielm...... » 4,000
» » » Björnstjerna..... » 4,000
» konsuln C. A. Titz ......- . • . . » 4,000
Generalkonsul G. Hegardts änka........ » 800
tillsammans kronor 29,800
Dessa pensioner, hvilka beviljats genom särskilda nådiga beslut,
skola hädanefter enligt den med Norge träffade öfverenskommelsen angående
slutlig ekonomisk uppgörelse i följd af unionens upplösning betalas
af Sverige ensamt. Vid sådant förhållande kunde väl tagas under öfvervägande,
huruvida icke dessa pensioner i likhet med andra dylika utgifter
borde öfverflyttas till tionde hufvudtiteln. Då denna hufvudtitel för år
Tredje hufvudtiteln.
71
1907 emellertid redan af Riksdagen är behandlad, finner jag det lämpligast
att för nämnda år begära ett extra anslag för ifrågavarande ändamål;
och hemställer jag sålunda i underdånighet, att Kungl. Makt täcktes
föreslå Riksdagen
att på extra stat för 1907 till pensioner bevilja
29,800 kronor att utgå i den mån, sådant kan vara erforderligt.
\ id underdånig föredragning den 13 januari innevarande år af [23.]
regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1907 Anslag till beerinrade
jag, att, då till följd af de i Norge timade händelserna af de i Xsde^af den
utrikesbudgeten för 1905 beräknade norska bidragen till kabinetts- och på Norge bekonsulskassornas
utgifter influtit allenast hvad som belöpte på det förraTabt
halfåret, Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 17 november 1905 anbefallt netts- och
statskontoret att af under händer varande medel till utrikesdepartementet kSornasutgffutbetala
ett belopp åt 300,000 kronor, i rundt tal motsvarande de norska ter 1905.
anslagen till kabinetts- och konsulskassorna för senare halfåret 1905. Vid
samma underdåniga föredragning anförde jag, att med bestämdhet då icke
kunde uppgifvas, huru mycket af de uteblifna norska anslagen för 1905,
som komme att af Norge till utrikesdepartementet inbetalas, och till följd
däraf icke heller huru mycket som definitivt kunde komma att för utgifterna
1905 tagas i anspråk af det utaf statskontoret förskottsvis
utbetalda beloppet. Framställning till Riksdagen angående ersättning till
statskontoret för hvad af svenska medel förskjutits till följd af uteblifna
norska bidrag för 1905 borde därför anstå för att längre fram under
Riksdagen aflåtas i sammanhang med den definitiva propositionen angående
kabinetts- och konsulskassornas anslagsbehof för 1907. I den nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof upptogs dock till
bestridande af en del af den på Norge belöpande andelen af kabinettsoch
konsulskassornas utgifter år 1905 bland de extra anslagen för 1907
ett förslagsvis beräknadt belopp af 300,000 kronor.
Jämlikt den af Kungl. Maj:t för Sveriges del den 23 nästlidne mars
godkända samt af mig och Norges härvarande chargé d’affaires, såsom
behörigen befullmäktigade, undertecknade öfverenskommelse angående ekonomisk
uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af unionens
upplösning, skulle Norge bidraga till kabinetts- och konsulskassornas utgifter
enligt 1905 års bokslut med kronor 438,786: 35
Härtill komma för ämbetsutgifter
vid samtliga konsulat
transport kronor 438,786: 35
72
Tredje hufvndtiteln.
transport kronor 438,786: 35
under tiden 1 januari—31 oktober
1905 och för kontorskostnadsersättningar
mot redovisningsskyldighet
vid de lönade konsulaten
under tiden 1 juli—31
oktober 1905, hvilka utgifter af
utrikesdepartementet ersättas
först år 1906 och redovisas i
sistnämnda års räkenskaper . . »__25,333: 33 kronor 464,119: 68
Under år 1905 har af de beräknade norska
bidragen till utrikesdepartementet influtit.....___317,239: 94
Från återstoden.............kronor 146,879: 74
bör afgå dels Norges i utrikesdepartementet innestående
besparingar å kabinetts- och konsulskassorna
vid utgången af år 1904 . . . kronor 77,434: 64
dels Norges andel i värdet af
inventarier i utrikesdepartementet
och vid beskickningarna, hvilken
andel Sverige enligt öfver
enskommelsen
skall tillösa sig . ___6,686: 25 » 84,120: 89
Återstående beloppet...........kronor 62,758: 85
skall af Norge kontant inbetalas till utrikesdepartementet.
Härförutom har Norge jämlikt art. 4 i öfverenskommelsen att till
Sverige återgälda af utrikesdepartementet förskotterade pensioner till norrmän
till sammanlagdt belopp af kronor 8,500: 01. Totalbeloppet, som
Norge bör kontant inbetala till utrikesdepartementet, utgör alltså kronor
71,258: 86. —
Summan af kabinetts- och konsulskassornas utgifter år 1905 utgör
enligt utrikesdepartementets afslutade räkenskaper . . kronor 1,506,849: 41
Till bestridande af dessa utgifter finnas följande
tillgångar:
de svenska anslagen till
kabinetts- och konsulskassorna
enligt 1905 års riksstat .... kronor 878,800: —
Sveriges bidrag till dyrtidstillägg
för utrikesdepartementet
år 1905 ......... » 2,888: 93
transport kronor 881,688: 93
Tredje liufvudtiteln.
73
transport kronor 881,688: 93
Expeditionsafgifter i svenska
ärenden år 1905 samt andra svenska
afgiftsraedel.......... » 15,624: 17
Norges bidrag till kabinettsoch
konsulskassornas utgifter enligt
öfverenskommelsen 23 mars 1906 . > 438,786: 35 » 1,336,099: 45
Sålunda uppstår en brist af..........kronor 170,749: 96
hvilken bör fyllas af det från statskontoret förskotterade belopp af kronor
300,000.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag i underdånighet hemställa,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till gäldande af det utaf statskontoret till bestridande
af en del af den på Norge belöpande andelen af
kabinetts- och konsulkassornas utgifter 1905 under för skottstitel
utbetalda belopp må på extra stat för 1907 anvisas
170,750 kronor.
Under punkt 7 i den för innevarande Riksdag framlagda provisoriska
budgeten har jag framställt, det Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till
bestridande af den på Norge belöpande andelen i kabinetts- och konsulskassornas
utgifter för år 1906 enligt den gemensamma utrikesbudgeten på
extra stat för år 1907 bevilja ett belopp af 595,500 kronor. Till detta belopp
uppgick nämligen den norska andelen i den gemensamma utrikesbudgeten för
år 1906.
[24.]
Anslag till
bestridande
af den för
Norge belöpande
andelen
i kabinetts-
och
konsulskassornas
ut
-
Emellertid anser jag detta belopp icke i dess helhet behöfva tagas i after för
anspråk. Detta dock under förutsättning af att tillämpningen af de nya ar
staterna för utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet kan redan
under årets lopp taga sin början. Och af flera skäl synes mig detta synnerligen
önskvärdt.
Först och främst kan det provisorium, som med anledning af unionens
upplösning för närvarande är rådande inom hela utrikesförvaltningen,
icke utan verklig skada alltför länge fortfara. Det är medvetandet härom,
som drifvit mig att redan nu framlägga ifrågavarande organisationsförslag,
då jag icke ansett mig kunna taga på mitt ansvar att vara orsaken till förlängande
af det närvarande tillståndet. Jag skulle ansett det synnerligen
önskvärdt, att den nya organisationen kunnat träda i kraft redan från den 1
instundande juli. Detta kan dock icke ske till följd af de omfattande arbeten,
som därförinnan måste vara afslutade, men icke till dess kunna med
Bih.
till Rikad. Prof 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Höft. 10
74
Tredje Imfvudtitcln.
hinnas. Härvidlag tillåter jag mig särskildt framhålla utarbetandet af en
ny instruktion för diplomaternas och konsulernas ämbetsutöfning. Till
den 1 oktober innevarande år torde emellertid dessa förberedande arbeten
kunna vara afslutade, så att hinder icke möter för de nya staternas tillämpande
från sistnämnda dag. En ytterligare anledning till att icke uppskjuta
härmed är, att utgifterna för utrikesförvaltningen enligt den nya utrikesbudgeten
blifva lägre än enligt den för innevarande år beräknade för Sverige
och Norge gemensamma budgeten.
Jag anser mig således böra hemställa, att den nu föreslagna organisationen
redan från och med den 1 instundande oktober vinner tillämpning.
Detta föranleder till en förändrad beräkning af det extra anslagsbelopp, som
bör utgå i ersättning för Norges andel i utrikesbudgeten för år 1906.
För år 1906 torde nämligen under denna förutsättning utgifterna böra
således ställa sig:
3/4 af utgifterna enligt den gemensamma budgeten
för år 1906 .................''. . kronor 1,119,637: 50
1U af utgifterna enligt den för år 1907 föreslagna
budgeten.................... » 338,912: 50
hvartill kominer, då i de nya ordinarie anslagen
icke ingå pensioner till f. d. diplomater och konsuler,
pensioner under sista kvartalet af år 1906 ..... »_7,450: —
tillhopa kronor 1,466,000: —
Härifrån bör dock afdragas de 1906 för norrmän
beräknade pensioner och expektanslön, hvilka jämlikt
den ekonomiska uppgörelsen skola öfvertagas af Norge »_15,600: —
För bestridande af detta belopp........kronor 1,450,400: —
finnes till förfogande Sveriges direkta anslag till 1906
års gemensamma budget.....kronor 884,850: —
samt inflytande expeditionsafgifter
under årets tre första kvartal, hvilka
torde i jämnt tal kunna beräknas till_»__9,400: — » 894,250: —
Således brister...............kronor 556,150: —
hvilket belopp skulle ersättas af svenska medel.
Till afrundande af hufvudtitelns slutsumma torde ifrågavarande anslag
böra bestämmas till 556,225 kronor; och får jag således i underdånighet
hemställa, att Kungl. Ma:jt ville föreslå Riksdagen
att, med medgifvande att den för år 1907 föreslagna
organisations- och lönestat må från den 1 oktober 1906
Tredje hufvudtiteln.
75
tillämpas, till bestridande af den på Norge belöpande andelen
i kabinetts- och konsulskassornas utgifter innevarande
år på extra stat för år 1907 bevilja 556,225 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1906
utanordna beloppet.
Under punkt 9 af den provisoriska budgeten har jag föreslagit, att [25.]
af hyresinkomsterna från kronans fastighet i Konstantinopel finge användas Lönetiilökning
1,169 kronor, motsvarande 1,625 francs, till lönetiilökning åt pastorn vid ^ Menska
svenska församlingen i Paris. församlingen
Under åberopande af den närmare utredning, som i ärendet förebragts '' Paris''
vid föredragning af nyssnämnda budget, får jag i underdånighet hemställa,
att Kungl. Maj:t ville begära Riksdagens samtycke därtill,
att af hyresinkomsterna från kronans fastighet i Konstantinopel
måtte år 1907 användas 1,169 kronor att utgå
såsom lönetiilökning för pastorn vid svenska församlingen
i Paris.
Vidare anförde ministern:
Den af mig nu föredragna reglering af utgifterna under tredje hufvudtiteln
upptager följande belopp:
ordinarie anslag.........kronor 1,355,650: —
extra » » 767,150: —
Summa kronor 2,122,800: —
Den vid årets början framlagda provisoriska budgeten åter utvisar:
ordinarie anslag.........kronor 1,502,950: —
extra » » 906,750: —
Summa kronor 2,409,700: —
Utgifterna torde således med omkring 286,900 kronor komma att understiga
det belopp, hvartill de i statsverkspropositionen beräknats.
En jämförelse åter mellan tredje hufvudtiteln, sådan den finnes i riksstaten
för år 1906 upptagen och sådan den nu af mig är föreslagen och beräknad,
utfaller på följande sätt:
1906. 1907.
ordinarie anslag 887,800 |
— 1,355,650 — 767,150 |
— således ökning kronor 467,850 — » » » 730,650 |
_ |
Summa kronor 924,300 |
— 2,122,800 |
— således ökning kronor 1,198,500 |
— |
76
Tredje hufvudtiteln.
Hvad herr ministern ofvan under punkterna 1—25
hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter förenade sig,
behagade H. K. H. Kronprinsen-Regenten i nåder bifalla;
och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
C. G. von Heidenstam
Tredje hufvudtiteln.
77
Bilaga 1.
Till Konungen.
Med anledning däraf att genom upplösningen af unionen mellan
Sverige och Norge den förut bestående gemensamheten i de båda rikenas
diplomatiska och konsulära representation upphört, har Eders Kungl. Maj:t
genom nådigt beslut den 17 november 1905 uppdragit åt en kommitté
att efter verkställd utredning utarbeta förslag till nya organisationer af
utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet jämte utgiftsstater
för desamma.
Sedan kommittén till Eders Kungl. Maj:t afgifvit sitt den 23 mars
1906 dagtecknade betänkande jämte förslag rörande de organisations- och
lönefrågor, om hvilka Eders Kungl. Maj:t torde vilja aflåta proposition till
Riksdagen redan innevarande år,
har Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 2 april 1906, hvarmed
öfverlämnats ett tryckt exemplar af kommitténs betänkande med tillhörande
bilagor, anbefallt kommerskollegium att i detta ärende senast den
14 april 1906 inkomma med underdånigt utlåtande, dock att kollegium
kunde, därest så lämpligt befunnes, från utlåtandet undantaga sådana frågor,
som icke stode i omedelbart sammanhang med de af kommittén afgifna
organisations- och löneförslag, hvilka vore af beskaffenhet att skola för
Riksdagen föreläggas, men borde i sådant fall kollegium senare afgifva
särskildt underdånigt yttrande öfver dessa frågor.
Med hänsyn till den korta tid, som är kollegium tillmätt för ärendets
handläggning, har kollegium funnit lämpligt att, med föranledande af
den nådiga remissens innehåll för närvarande upptaga till behandling endast
sådana frågor, som synas kollegium stå i omedelbart sammanhang
med de organisations- och löneförslag, hvilka böra föreläggas Riksdagen.
Med erinran tillika att kollegium behandlat ärendet allenast ur synpunkten
af de intressen, kollegium har att tillvarataga, således i hvad de
olika frågorna må beröra konsulatväsendet jämte handel, sjöfart och in
-
78
Tredje liufvudtiteln.
dustri, men ej såvidt angår diplomatien i och för sig, får kollegium i underdånighet
anföra följande.
Beträffande först utrikesdepartementets omorganisation lärer kollegium
hafva att yttra sig allenast öfver förslaget om öfverflyttning af vissa ärenden
från kollegium till departementet (sid. 54—56 i kommitténs betänkande).
Såvidt angår ärenden angående sjömäns kvarlåtenskap, sjömäns
penningeförsändningar samt klagomål öfver konsulers ämbetsutöfning, finner
kollegium sig kunna utan vidare biträda förslaget. Rörande den viktigaste
gruppen, ersättningsfrågorna, hvartill kommittén får antagas hafva hänfört
äfven ärendena rörande utgifter för sjöförklaringar äfvensom de för närvarande
på grund af praxis utaf kollegium handlagda frågor om ersättning
för i 93 § sjölagen omförmäld begrafning, finner kollegium anledning
fästa uppmärksamheten å följande omständigheter.
För påkallande af åtgärder mot enskilde för återfående af förskjutna
belopp förutsättes, att vederbörande i utrikesdepartementet kan, såsom för
kollegium jämlikt gällande författningar, t. ex. § 14 i dess instruktion och
§ 64 i landshöfdinginstruktionen, står öppet, fordra biträde af länsstyrelser
och öfriga ortsmyndigheter.
På sätt i bil. 9 till kommitténs betänkande är anmärkt, erfordras i
vissa fall för ärendenas behandling tillgång till uppgifterna i det hos kollegium
förda fartygsregistret med tillhörande handlingar äfvensom till
sjöförklaringshandlingar af beskaffenhet att skola hos kollegium förvaras.
Eventuella bestämmelser om ärendenas afgörande inom utrikesdepartementet
torde böra fullständigas med föreskrifter i fråga om anförande
af besvär öfver sålunda fattade beslut, med hvad mera kan därmed stå
i samband.
Dessa omständigheter böra enligt kollegii förmenande dock icke i
och för sig innefatta afgörande hinder mot genomförande af förslaget om
ersättningsfrågornas öfverflyttning till utrikesdepartementet.
Därest den ännu gällande bestämmelsen i förordningen af den 17
april 1828 om Svea Hofrätts egenskap af första instans i mål om skyldighet
för skeppsrederier att ersätta för sjömän förskjutna kostnader möjligen
skulle finnas icke vara tillämplig å dylika mål, som anhängiggjorts jämlikt
beslut af vederbörande i utrikesdepartementet, torde ersättningsfrågornas
eventuella öfverflyttning till utrikesdepartementet betinga särskilda bestämmelser
för bibehållandet af förmånen att i dylika mål omedelbart anlita
Svea Hofrätt.
Kollegium, som icke funnit anledning att i detta utlåtande upptaga
frågan om korrespondensen för framtiden i vissa ärenden mellan kollegium
och konsulerna, har emellertid velat redan nu, med hänvisning till sjö
-
Tredje hufyudtiteln.
79
lagens 321 §, framhålla, att för genomförandet af kommitténs förslag om
förandet af konsulernas korrespondens med utrikesdepartementet tilläfventyrs
erfordras ändring i föreskriften om konsuls skyldighet att till kollegium
insända vissa i nämnda § omförmälda handlingar.
Vidkommande härefter frågan om Sveriges konsulära representation
och därvid till en början de af kommittén uppställda grunder för samma
representations omfattning (sid. 23 i betänkandet) finner kollegium, som å
ena sidan anser användning af lönade konsulatämbetsmän i stor utsträckning
önskvärd, men å andra sidan icke kan åsidosätta hänsynen till kostnadsfrågan,
sig kunna i hufvudsak biträda följande kommitténs uttalanden
nämligen: i länder, där beskickningar anställas, bör ledningen af jämväl
konsulatärendena tillkomma beskickningschefen; i länder, där beskickningar
icke finnas behöfliga, upprättas lönade generalkonsulat, därest de ekonomiska
intressena kräfva det; i öfrigt upprättas lönade konsulat, där särskilda
förhållanden göra det behöfiigt; vid olönade konsulat eller vicekonsulat,
där det kräfves ständigt biträde af en i svenska språket kunnig
person, tilldelas konsuln eller vicekonsuln en sådan ersättning, att han,
därest han ej själf behärskar språket, må utan särskild utgift kunna anskaffa
ett svensktalande biträde.
Om än frågan om anställandet af handclsattachéer företrädesvis berör
organisationen af vissa beskickningax’, finner sig kollegium likväl böra
uttala, att kollegium anser däri ligga ett beaktansvärdt uppslag. Men
under det kommittén afsett att fästa handelsattachéerna vid vissa bestämda
beskickningar eller generalkonsulat och således låta dem ingå i den fasta
organisationen, anser kollegium — som, med hänsyn till det gagn för våra
kommersiella intressen, hvilket kan förväntas blifva följden af duglige
handelsattachéers anställande, icke tvekar förorda anvisande för ändamålet
af statsmedel —, lämpligast vara, att Eders Kungl. Maj-.t äger i hvarje fall
efter omständigheterna bestämma handelsattachéns verksamhetsområde och
hans arfvode. Därigenom skulle det blifva lättare att förlägga handelsattachéns
verksamhet till hvilket land som helst, där densamma kan anses
bäst gagna. I anslutning härtill tillstyrker kollegium, att å tredje hufvudtiteln,
jämte det från den af kommittén föreslagna staten till »Beskickningar
och konsulat» de för sex handelsattachéer beräknade arfvoden å
tillhopa 74,400 kronor utgå, uppföres ett särskildt anslag att ställas till
Eders Kungl. Maj:ts förfogande för användning till arfvoden åt handelsattachéer.
Om ett sådant anslag beviljas i form af reservationsanslag,
torde det kunna något nedsättas och bestämmas till exempelvis 60,000 kronor.
Enligt en af de af kommittén såsom bestämmande för den konsulära
representationens omfattning uppställda grunder (sid. 23) skulle »vid olönade
80
Tredje lmfvudtiteln.
konsulat, där ärendenas omfattning eller beskaffenhet kan beräknas att
kräfva ständigt biträde af en med hemlandets förhållanden väl förtrogen
person, anställas lönade vicekonsuler». Sådana olönade konsulat har af
kommittén föreslagits i Köpenhamn, Hamburg, Lilbeck och Newyork,
hvarest skulle anställas lönade vicekonsuler.
Kollegium, som delar de af kommitténs ledamot, generalkonsul C.
M. Fallenius i särskild! yttrande anförda betänkligheter härutinnan, anser,
med hänsyn såväl till konsulatärendenas handläggning vid ifrågavarande
platser som till de svenske konsulattjänstemännens ställning därstädes samt
i anslutning för öfrigt till hvad af kommittén är å sid. 11 i ämnet anfördt,
lämpligare, att desse konsulattjänstemän erhålla själfständig verksamhet.
Hvad beträffar den konsulära representationens omfattning för de
skilda länderna, finner sig kollegium kunna, med åberopande af hvad i
fråga om vissa platser ofvan anförts, lämna kommitténs förslag till stat
härutinnan utan andra erinringar än följande:
I Köpenhamn bör anställas allenast en lönad vicekonsul, hvilken, då
i denna betydande sjöstad de lokala konsulatgöromålen icke lämpligen
kunna omedelbart handläggas af beskickningen, bör erhålla enahanda ställning
och befogenhet som öfrige vicekonsuler i Danmark; och föreslår kollegium
för honom lön af 3,600 kronor, hyresbidrag, innefattande kostnaden
för kanslilokal, till belopp af 1,200 kronor och ortstillägg af 1,200 kronor,
alltså tillsammans 6,000 kronor för år, hvarjämte han bör erhålla ersättning
för renskrift.
Vidkommande Tyskland bör lönad konsul anställas såväl i Hamburg
som i Lilbeck med lön af 5,400 kronor, hyresbidrag, innefattande kostnaden
för kanslilokal, till belöpp af 1,200 kronor samt ortstillägg i Hamburg
åt 5,400 kronor och i Lilbeck af 4,200 kronor, således tillsammans
för Hamburg 12,000 kronor och för Lilbeck 10,800 kronor, allt för år;
utgående härvid kollegium från den förutsättning, att hvardera konsuln
erhåller ersättning för renskrift.
I Newyork bör anställas en lönad konsul med lön af 5,400 kronor,
hyresbidrag, innefattande kostnaden för kanslilokal, till belopp af 3,600
kronor och ortstillägg af 6,000 kronor, således tillsammans 15,000 kronor
om året, hvartill bör komma godtgörelse för renskrift.
Den ökade kostnad, som genom nu föreslagna anordning skulle
uppstå, motväges i sin mån därigenom, att vid de ifrågavarande platserna
inflytande expeditionsafgifter komme att till statsverket redovisas.
På de hufvudsakliga skäl, som af reservanter inom kommittén anförts
mot anställande af lönad funktionär i Mexico, anser kollegium, att
Tredje hufvudtiteln.
81
ur synpunkten af våra kommersiella intressen något aflöningsbelopp härför
icke bör beräknas.
De af kommittén formulerade villkor för åtnjutande af de i förslaget
till stat för beskickningar och konsulat upptagna aflöningsförmåner torde
böra, i öfverensstämmelse jämväl med hvad plägat tillämpas i fråga om
andra lönestater, fullständigas med föreskrift om rätt till semester.
Mot den i kommitténs »Förslag till Tredje hufvudtiteln» (bil. 1 till
betänkandet) uppförda anslag å 36,000 kronor till diplomat- och konsulsaspiranter
har kollegium icke funnit anledning till erinran. Beträffande
de i samma förslag upptagna anslag å 46,000 kronor såsom ersättningar
till olönade konsuler och vicekonsuler, å 112,000 kronor till skrifmaterialier,
expenser, ved, ljus m. m., å 31,000 kronor till extra utgifter och å 60,000
kronor till rese- och flyttningsersättning, inspektioner, tillfälliga uppdrag,
har kollegium ej heller något att erinra, under förutsättning att anslagen,
såsom kommittén afsett, erhålla karaktären af förslagsanslag.
Med afseende å ändamålet med det till belopp af 35,000 kronor
uppförda anslaget till godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda
svenska undersåtar m. m., får kollegium uttala sig för att anslaget erhåller
karaktären af förslagsanslag.
O O
Med iakttagande af de utaf kollegium föreslagna ändringar i fråga
om staten för beskickningar och konsulat skulle för denna stat jämte anslaget
till arfvoden åt handelsattachéer erhållas en slutsumma, som med
17,400 kronor understiger kommitténs förslag härutinnan, hvarjämte ökning
komme att äga rum i de af kommittén till 17,950 kronor beräknade inkomster
af redovisade expeditionsafgifter, hvilken ökning skulle med ledning
af kommitténs beräkningar (sid. 72, 89 och 96) kunna upptagas
till omkring 8,000 kronor.
Utdrag af kollegii denna dag i ärendet förda protokoll, innefattande
i vissa afseenden uttalade särskilda meningar, bifogas.
Stockholm den 9 april 1906.
Underdånigst:
ALFR. LAGERHEIM.
Hugo Rehbinder.
Carl Malmen.
Föredragande.
Emil Hubner.
Per G. Friberg.
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Iläft.
11
82
Tredje hufvudtiteln.
Bilaga 2.
Utdrag af protokollet, hållet hos Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium
den 9 april 1906.
N ärvarande:
Herr generaldirektören Lagerheim,
Herr kommerserådet friherre Rehbinder,
Herr kommerserådet Malmen,
Tjf. kommerserådet, sekreteraren Hubner.
S. D. Herr kommerserådet Malmen föredrog det genom nådig remiss
af den 2 april 1906 till kungl. kollegii handläggning öfVerlämnade
ärende angående af diplomat- och konsulatkommittén afgifna organisationsoch
löneförslag m. m.; och beslöts underdånigt utlåtande af innehåll, registraturet
utvisar.
Beträffande innehållet af utlåtandet uttalades skiljaktiga meningar i
följande afseenden, nämligen:
Föredraganden, herr kommerserådet Malmén och tjänstförrättande
kommerserådet, sekreteraren Hubner förenade sig om följande yttrande:
»I fråga om ordnandet af Sveriges konsulära representation i Storbrittanien
och Irland äfvensom i Frankrike kunna vi i de afseenden här
nedan angifvas icke instämma i kommitténs af kommerskollegium biträdda
förslag.
I 1903 års officiella sjöfartsstatistik (den senaste af trycket utkomna)
är framhållet, att Storbrittanien sedan gammalt är det utan jämförelse
viktigaste fältet för vår handelsflottas verksamhet; och hade samfällda beloppet
af de bruttofrakter, som svenska fartyg under år 1903 intjänat vid
transport af varor mellan Sverige och Storbrittanien samt från skilda utrikes
orter till sistnämnda land uppgått till ej mindre än 23,427,052 kro
-
Tredje hufvndtiteln.
83
nor eller ej långt ifrån hälften af hela fraktförtjänsten utaf årets svenska
sjöfart på utrikes orter. Jämlikt preliminär sammanräkning af de till
kollegium inkomna uppgifterna från skeppsredarne utgjorde samtliga under
år 1904 i utländsk fart intjänade bruttofrakter omkring 55,000,000 kronor,
hvaraf nära 25,000,000 kronor i fart på Storbrittanien. Enligt bil. 15 till
kommitténs betänkande utgjorde värdet i jämna tusental kronor af de
till Storbrittanien och Irland från Sverige utförda varor år 1903 kronor
162,299,000, år 1904 kronor 149,388,000* och år 1905 kronor 157,155,000.
Jämlikt den hittills offentliggjorda officiella statistiken omfattade berörda
162,299,000 kronor 36,77 procent af 1903 års hela utförsel och omförmälda
149,388,000 kronor 36,02 procent af 1904 års hela utförsel.
Häraf, äfvensom af hvad eljest de tryckta kommittéhandlingarna
gifva vid handen, torde onekligen framgå, att Storbrittanien med Irland
är ej blott för vår sjöfart utan äfven för vår export det utan jämförelse
viktigaste landet, där alltså de konsulära göromålen måste vara särskildt
omfattande och af så maktpåliggande art, att enligt vårt förmenande för
den för hela Storbrittanien med Irland gemensamma närmaste ledningen
kräfves ett uteslutande för sådant ändamål fungerande organ, nämligen
ett lönadt generalkonsulat i London.
Genom en sådan anordning torde äfven, därest ej särskilda förhållanden
annorlunda kräfva, anställandet vid beskickningen i landet af
en handelsattaché icke erfordras; hvartill komme, att det af kommittén
föreslagna lönade konsulatet i Glasgow skulle utbytas mot ett lönadt vicekonsulat
därstädes.
Då därjämte vid ett eventuellt generalkonsulat i London lära erfordras
såväl en lönad vicekonsul som en kanslist, anse vi, som ej funnit
tillräcklig anledning förefinnas till att, såsom en kommitténs ledamot föreslagit,
anställa lönad konsulattjänsteman i Hull, att i blifvande stat för
Storbrittanien med Irland böra i stället för lönade konsuler i London och
Glasgow upptagas dels i London en generalkonsul med lön af 6,600 kronor,
hyresbidrag af 4,200 kronor och ortstillägg af 10,200 kronor, således
sammanlagdt 21,000 kronor, äfvensom en kanslist med enahanda arfvode
som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma kanslisten vid beskickningen
i London, alltså 3,600 kronor, dels ock i Glasgow en lönad vicekonsul
med lön af 3,600 kronor, hyresbidrag, innefattande kostnaden för
kanslilokal, till belopp af 1,800 kronor och ortstillägg af 3,000 kronor,
således tillsammans 8,400 kronor, hvarjärnte för både London och Glasgow
torde erfordras ersättning för renskrift.
I fråga om Frankrike hade visserligen enligt vår uppfattning med
visst fog kunnat ifrågasättas bibehållandet af ett lönadt generalkonsulat i
84
Tredje liufvudtiteln.
Havre med distrikt utvidgadt att omfatta hela Frankrike. Men då någon
centralpunkt, från hvilken den närmaste gemensamma konsulära ledningen,
äfven rörande sjöfarten, kan för hela landet lämpligen utöfvas, icke erbjuder
sig, anse vi att, med hänsyn till Sveriges intressen i afseende å
Frankrike, därstädes böra i stället upprättas två lönade konsulat, ett i
norra Frankrike, i Havre, och det andra i södra Frankrike, antingen i
Marseille eller i Bordeaux — i hvilkendera staden därom kunna vi i saknad
af utredning icke uttala någon mening; och föreslå vi för innehafvaren
af hvartdera konsulatet enahanda löneförmåner som för legationsrådet i
Paris, nämligen lön af 5,400 kronor, hyresbidrag, som då jämväl skulle
innefatta kostnaden för kanslilokal, till belopp af 2,700 kronor och ortstillägg
af 5,100 kronor; alltså tillsammans för hvartdera konsulatet 13,200
kronor.
Den här ofvan i fråga om Frankrike antydda bristen på lämplig
centralpunkt för den närmaste gemensamma konsulära ledningen för hela
landet har, hvad Tyskland vidkommer, innefattat för oss ett af skälen till
att vi beträffande Tyskland biträdt kollegii mening.
Med nu angifna begränsningar hafva vi kunnat instämma i kommitténs
principuttalande om att »i länder, där beskickningar anställas, bör
ledningen af jämväl konsulatärendena tillkomma beskickningschefen».
Med tillämpning af våra här ofvan gjorda uttalanden jämte kollegii
förslag i hvad det af oss biträdes, skulle staten för beskickningar och
konsulat jämte anslaget till arfvoden åt handelsattachéer erhålla en slutsumma,
som med 15,600 kronor öfverstiger kommitténs motsvarande slutsumma,
men synes oss denna ökning motvägas af de enligt vår åsikt med
genomförandet af våra förslag förbundna fördelar, hvartill kommer att
från de lönade konsulaten i Frankrike åtskilliga expeditionsafgifter skulle
inflyta till statsverket.»
Herr generaldirektören Lagerheim utlät sig:
»1 fråga om handelsattachéer hafva kollegii flesta ledamöter icke
kunnat biträda kommitténs åsikt, att sådana borde anställas vid vissa bestämda
beskickningar eller konsulat och således ingå i den fasta organisationen,
utan funnit lämpligast, att Kungl. Maj:t skulle äga att i hvarje
fall efter omständigheterna bestämma handelsattachéns verksamhetsområde
och hans arfvode. Därigenom skulle det nämligen blifva lättare att förlägga
hans Verksamhet till hvilket land som helst, där densamma kan
anses bäst gagna. Ehuru jag icke kan medgifva, att det skulle vara förenadt
med någon afsevärd svårighet eller omgång att etter omständigheterna
anställa handelsattachéer i olika främmande länder, äfven om sådant
icke kunde ske utan riksdagens hörande i fråga om hvarje förändring,
Tre dj e hufvudtiteln.
85
skulle jag likväl icke haft någon väsentlig betänklighet att sluta mig till
pluralitetens mening, ifall det föreslagits, att summan af de utaf kommittén
för anställandet af handelsattachéer på olika håll uppförda belopp,
74,400 kronor, måtte ställas till Kungl. Majrts fria förfogande. Men, då
pluraliteten i stället föreslagit en nedsättning af denna summa till 60,000
kronor att utgå såsom reservationsanslag och antydt, att i anslagets förändrade
natur skulle ligga ett tillfyllestgörande motiv för nedsättningen,
måste jag betrakta denna anordning såsom en afgjord försämring af kommitténs
förslag. Det är nämligen, enligt min förmening, af synnerlig
vikt, att Kungl. Maj:t må kunna från första början, då alltså någon reserv
från föregående år icke förefinnes, för det äfven enligt kollegii pluralitet
gagnande ändamålet afse så rikliga medel som möjligt, medan det på mer
än ett håll gäller att söka återvinna försummad tid. Ifall anslaget nedsättes,
måste sådant ock komma att motverka just det, som kollegii pluralitet
framhåller såsom önskvärdt, nämligen att kunna förlägga handelsattachéernas
verksamhet till hvilka länder som helst, där den kan anses
bäst gagna. En konsekvent tillämpning af denna sats synes mig hafva
bort föranleda kollegii pluralitet att för ändamålet tillstyrka snarare ett
förslagsanslag än ett reservationsanslag till nedsatt belopp.
Körande kommitténs förslag att anställa lönade vicekonsuler vid
vissa olönade konsulat hafva kollegi flesta ledamöter, som förklarat sig
dela de af kommittéledamoten, generalkonsul Fallenius härutinnan anförda
betänkligheter, ansett det, med hänsyn såväl till konsulatärendenas handläggning
vid ifrågavarande platser som till de svenska konsulattjänstemännens
ställning därstädes samt i anslutning för öfrigt till hvad af kommittén
är å sidan 11 i betänkandet i ämnet anfördt, vara lämpligare att
dessa konsulattjänstemän erhålla själfständig verksamhet.
Hvad då först beträffar de af generalkonsul Fallenius anförda betänkligheterna
(se sidorna 235 och 236 i betänkandet), torde de kunna
sammanfattas i följande punkter, hvilka jag finner nödigt att något närmare
skärskåda.
l:o) Anordningen är en nödfallsutväg, hvadan man inom samtidens
konsulatväsende endast undantagsvis velat däraf begagna sig.
Kommittén har icke heller uppställt den såsom regel utan föreslagit
att tillämpa den i fyra, säger fyra fall, men visserligen icke såsom
en nödfallsutväg, utan såsom en ändamålsenlig lösning af problemet att
kunna på dessa orter för de svenska konsulaten vinna de förenade fördelarna
af en framstående affärsmans anseende och inflytande samt af en
lönad tjänstemans ingående kännedom af hemlandets förhållanden. Inom
86 Tredje hufvudtiteln.
kommittén upplystes förnyade gånger, att Österrike-Ungern med stor fördel
begagnar sig af just denna anordning, bland annat på så viktiga
platser som Berlin och London. Detta torde herr Fallenius hafva glömt.
Han åberopar emellertid »föreliggande vitsord» därom, att ett försök med
samma anordning från Nederländernas sida »lärer hafva lämnat ett ganska
tvifvelaktigt resultat». Detta eller dessa vitsord torde dock för kollegii
pluralitet vara okända. Jag kan för egen del hvarken bekräfta eller förneka
deras vikt. De blefvo icke kommittén förelagda eller till innehållet
närmare meddelade.
2:o) Anställandet på sin tid af lönade sekreterare vid vicekonsulaten
i Cardiff, Liverpool och Newcastle befanns icke motsvara ändamålet.
Att slitningar där uppstodo, torde vara riktigt, men det lilla, som
af herr Fallenius upplyses om anledningen därtill eller yttringarna däraf,
visar endast, att de olönade vicekonsulerna gjorde sig skyldiga till grof
försumlighet, men icke att själfva institutionen var ändamålsvidrig. Men
äfven om så varit fallet, föreligger det dock en högst väsentlig skillnad
mellan det därvarande förhållandet och den af kommittén föreslagna anordningen.
Denna afser anställandet af fullt utbildade konsulattjänstemän,
alltså ägande både fackkunskaper och erfarenhet, icke af skrifbiträden,
hos synnerligen framstående affärsmän såsom honorära innehafvare af ett
första rangens konsulat.
3:o) Det föreligger den fara, att en vicekonsul i besittning af fackkunskaper
och bärare af den egentliga arbetsbördan komme att försättas i
en ganska olidlig ställning.
Då det icke gjorts ens en antydan, huru en sådan fara skulle uppstå
eller hvari den olidliga ställningen skulle bestå, torde denna retoriska
fras kunna lämnas i sitt värde.
4:o) Det ligger nära till hands att antaga, att arbetet kommer att
pähvila den lönade vicekonsuln, men hedern för arbetet tillfalla den olönade
konsuln.
Denna förutsättning, som innebär, att hemlandets vederbörande myndigheter
skulle lida en betänklig brist på omdömesförmåga, innebure en
direkt förolämpning emot dem, ifall den skulle tagas på fullt allvar. Jag
antager, att ingen af kollegii ledamöter vill erkänna dess giltighet.
5:o) Kommitténs förslag är icke tilltalande, helst den lönade vicekonsuln,
statens utsände ämbetsman, skulle inhysas på den olönade chefens
Tredje hufvudtiteln.
87
kontor. Huruvida förslaget kan med fog sägas vara fullt förenligt med
Sveriges värdighet och verkliga intressen, kan ifrågasättas.
Starka ord innebära icke i och för sig någon bevisning. Om det
varit och är fullt förenligt med Sveriges värdighet och verkliga intressen
att låta män af främmande nationalitet på orter i alla delar af världen
mot ingen annan ersättning för sitt understundom maktpåliggande och
ansvarsfulla arbete än konsulstiteln tillvarataga svenska undersåtars rätt
och bästa, hvilket hvarken herr Fallenius bestridt eller kollegii ledamöter
lära vilja bestrida, så torde det icke kunna anses oförenligt med vårt
lands värdighet eller verkliga intressen, att en lönad vicekonsul anställes
hos en olönad konsul i Köpenhamn, Hamburg, Liibeck eller New-York samt
till och med intager en plats på hans kontor. I hvarje fall torde det icke
med fog kunna sägas, att Sveriges anseende led eller att dess intressen
kränktes, då under unionstiden lönade vicckonsuler funnos anställda hos
olönade konsuler både i Shanghai 1874—1883 och i New-York 1886—1899.
Jag drager af det anförda den slutsats, att de af herr Fallenius anförda
betänkligheterna icke äga den vikt eller betydelse, att man därpå
kan stödja invändningar mot en anordning mot lönade vicekonsuler vid
olönade konsulat.
Hvad kollegii pluralitet afser med sin hänvisning till kommittéuttalandet
på sidan 11, är mig icke rätt klart. Kommittén säger där, »att
den uppfattningen är mycket utbredd, enligt hvilken de lönade konsulerna
förutsättas skola vara bättre i stånd att tjäna hemlandets intressen än de
olönade, och att Sverige därför bör, om icke uteslutande, så dock i så
stor utsträckning som möjligt, göra bruk af lönade konsulatämbetsmän».
Härtill fogar kommittén den anmärkning, att den »visserligen är böjd att
ansluta sig till denna uppfattning, men måste dock erinra, att äfven här
kostnadsfrågan spelar en roll».
Att kollegii öfriga ledamöter med mig dela kommitténs sist återgifna
uppfattning, särskild t med hänsyn till kostnadsfrågan, visas nogsamt
af det underdåniga utlåtandet. Uet kan alltså endast röra sig om
något mer eller något mindre i fråga om kostnader.
Gärna medgifver jag, att kostnaderna för lönade konsulat i Hamburg,
Liibeck och New-York, om man beslutar sig att låta sådana träda i
stället för kommitténs olönade konsulat med lönade vicekonsuler, icke äro
afskräckande. Frågan är blott, huruvida därmed skulle vinnas något
väsentligt utöfver hvad med kommitténs organisationsförslag kan ernås.
Kommittén har (sidan 12) framhållit några synpunkter, som på tal härom
torde vara förtjänta af beaktande. Det må tilläggas, att på nyssnämnda
orter äfvensom i Köpenhamn torde finnas särskildt lämpliga personer, som
gg Tredje lmfvudtiteln.
kunna tänkas vara villiga att mottaga uppdraget såsom olönade svenska
konsuler. .
Särskildt hvad Köpenhamn beträffar, måste jag emellertid beklaga,
ifall den af kollegii pluralitet tillstyrkta anordning komme till stånd. En
olönad konsul af svensk nationalitet skulle där tjäna till sådant stöd för
beskickningen, som en lönad vicekonsul allena icke kan ersätta.
I fråtm om Mexiko vill jag erinra, att af de båda reservanterna
inom kommittén herr Fallenius synes hafva fullständigt förbisett den ena
af de hufvudgrunder, som varit bestämmande för kommittepluralitetens
tillstyrkande, nämligen vikten att för Centralamerika, norra delen af Sydamerika
och de västindiska öarna äga en permanent anställd konsulatinspektör
och ett diplomatiskt stöd för uppkommande reklamationer.
Detta vore just för de kommersiella intressenas tillgodoseende af väsentlig
vikt.
Anmärkningen gäller i någon mån den andre reservanten saväl som
kollegii flesta ledamöter. Herr Fallenius har emellertid gjort sig skyldig
till ett annat förbiseende. Kommittén yttrar (sid. 97), att, enligt hvad
den inhämtat, exporteras från Sverige till Mexiko utom de i exportstatistiken
upptagna varor en del artiklar, som uppräknas. Herr Fallenius
låter icke dess mindre alla dessa artiklar ingå i den officiella statistiken,
enligt hvilken värdet af Sveriges export till Mexiko år 1905 skulle hafva
uppgått till endast 44,000 kronor. Kommittén hade likväl (sid. 19) uttryckligen
påvisat vår officiella handelsstatistiks brister, när det gäller att
fastställa Sveriges export till olika länder, och i sammanhang därmed omnämndes
särskildt Mexiko.
På grund af det anförda ser jag icke något skäl att frångå kommitténs
förslag i fråga om Mexiko.» Som ofvan.
In fidem:
Per G. Friberg.
Tredje liufvudtiteln.
89
Bil. 3.
Till Konungen.
Genom nådig remiss af den 2 innevarande månad har Eders Kungl.
Maj:t anbefallt statskontoret att senast denna dag inkomma med underdånigt
utlåtande i anledning af det betänkande, som under den 23 nästlidne
mars afgifvits af den enligt nådigt beslut den 17 november 1905
förordnade kommitté för utarbetande af förslag till nya organisationer af
utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet; och då statskontoret
nu går att fullgöra denna nådiga föreskrift har ämbetsverket — med
tillkännagifvande att den korta tid, som bestämts för detta utlåtandes afgifvande
gjort det omöjligt för ämbetsverket att så ingående, som ärendets
vikt och omfattning synes kräfva, granska det föreliggande betänkandet —
ansett sig böra i de delar, hvilka kunnat föranleda något särskildt uttalande
från ämbetsverkets sida, hufvudsakligen följa den ordning, hvari frågorna
förekomma i kommitténs betänkande.
Efter att hafva (sid. 33) erinrat, hurusom de hittills följda beräkningssätten
för löneförmånerna vid beskickningarna af flera utaf de nuvarande
ministrarne betecknats såsom otidsenliga, hvarjämte vid tillämpningen
af ministerreglementet ojämnheter ofta yppat sig, har kommittén
— som emellertid funnit, att på grund af förhållandena något olika beräkningssätt
måste tillämpas för aflöningsförmånerna i hemlandet och på
utländsk botten — föreslagit dels att aflöningsförmånerna för de hemmavarande
tjänstemännen såsom hittills uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar
och dels att aflöningsförmånerna för de vid beskickningar och
konsulat fast anställda tjänstemännen uppdelas i lön, hyresbidrag och ortstillägg.
Lönen för dessa senare bör, enligt kommitténs mening, sättas till
samma belopp som den lön, hvilken utgår för tjänstemän i motsvarande
befattningar i hemlandet, och har beträffande denna motsvarighet kommittén
(sid. 49) föreslagit, att under det i högsta klassen endast skulle förekomma
ministrar, med en lön af 9,000 kronor, skulle i följande löneklasser komma:
kabinettssekreterai’en, chargés d’affaires och generalkonsuler med 6,600
Dih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Ilåft. 12
90
Tredje hufvudtiteln.
kronors lön; afdelningschefer, legationsråd och konsuler med 5,400 kronors
lön; förste sekreterare (arkivarie), legationssekreterare och vice konsuler
med 3,600 kronors lön och andre sekreterare (arkivarie) med 2,400
kronors lön.
De för de hemmavarande tjänstemännen föreslagna tjänstgöringspenningarna
har kommittén upptagit med 3,600 kronor för kabinettssekreteraren,
2,400 kronor för afdelningscheferna, 1,800 kronor för förste sekreterarne
och förste arkivarien, samt 1,200 kronor för andre sekreterarne
och andre arkivarien.
Tjänstgöringspenningarna för de utom hemlandet stationerade tjänstemännen
har kommittén inräknat i ortstillägget, hvilket, förutom egenskapen
af tjänstgöringspenningar i egentlig mening, är af kommittén afsedt att
vara »ett särskildt i förhållande till de högre lefnadskostnaderna å hvarje
ort beräknadt tillägg i aflöning» (sid. 34).
Jämte det kommittén hemställer, att tjänsteman vid beskickning eller
konsulat skall vara pliktig att årligen under semester, som beviljas tjänsteman
af högre grad på samma ort, utan särskild godtgörelse bestrida dennes
befattning under viss bestämd tid, föreslår kommittén, att hvarje löntagare
skall under annan tjänstledighet än semester afstå hela ortstillägget, hvilket,
därest legationsråd eller legationssekreterare uppehåller ministerbeställning,
skall med V3 tillfalla vikarien och med återstoden besparas statsverket,
hvaremot, om vice konsul uppehåller konsulsbefattning, vikarien skall uppbära
hela ortstillägget; skolande i hvarje fall vikarien afstå det för hans
ordinarie tjänst utgående ortstillägget.
Förordnas tjänsteman att bestrida befattning å annan ort än där han
är anställd, skall han, enligt kommitténs förslag, mot afstående af eget
ortstillägg och hyresbidrag eller ock tjänstgöringspenningar, erhålla det
befattningen tillagda ortstillägg och hyresbidrag eller däremot svarande
belopp. Dock bör han vid förordnande som chargé d’affaires vid beskickning,
där legationsråd eller legationssekreterare finnes anställd, uppbära
blott 1//3 af ortstillägget samt därjämte ett belopp motsvarande det hyresbidrag,
som utgår till legationsrådet eller legationssekreteraren vid beskickningen.
Härvid bör erinras, att då sistnämnda tjänstemän behålla
det för dem å staten uppförda hyresbidraget, måste medel för vikariens
räkning särskildt anvisas; och torde därvid det af statskontoret här nedan
föreslagna särskilda anslaget till hyresbidrag komma att anlitas.
Statskontoret anser, att det skulle medföra större reda, om fördelningen
af aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar blefve mera konsekvent
genomförd, och förty ortstillägget för de vid beskickningar och
konsulat anställda tjänstemännen koinme enbart att blifva uttryck för de
Tredje hufmdtiteln.
91
växlande lefnadskostnaderna å hvarje ort. Kommitténs förslag synes innebära,
att af ortstillägget åtminstone hvad beskickningarna beträffar Vs är
att beräkna såsom motsvarande tjänstgöringspenningar; och under denna
förutsättning samt under antagande att ortstilläggen i öfrigt äro efter
dyrhetsförhållandena riktigt afvägda, till bedömande hvaraf material icke
i kommittébetänkandet föreligger, lärer en sådan önskvärd fördelning af
ortstillägget vara lätt genomförd.
Statskontoret får i detta sammanhang erinra, att ämbetsverket uti
sina underdåniga utlåtanden den 27 maj 1902 och den 22 juni 1905 i
fråga om lönereglering för statskontoret, föreslagit införande i aflöningen
af ett särskildt moment, benämdt »hyresbidrag». Förevarande kommitté
har föreslagit upptagande i aflöningen af ett »hyresbidrag» endast för
tjänstemännen vid beskickningar och konsulat, men icke för de hemmavarande
tjänstemännen i utrikesdepartementet. Såsom motiv för det af
kommittén föreslagna hyresbidrag har kommittén (sid. 34) anfört, att ett
sådant »finner sitt berättigande däruti att, då under tjänstledighet utöfver
semester eller under långvarig sjukdom eller liknande förhållanden en
tjänsteman bör afstå ortstillägget, det skulle vara obilligt, om han måste
afstå äfven hvad som motsvarar kostnaden för bostad, hvilken han under
sådana omständigheter icke lärer kunna undgå att betala». Då emellertid
detta motiv icke torde tala emot upptagande i staten för jämväl utrikesdepartementets
hemmavarande tjänstemän af ett »hyresbidrag», och då det
utan tvifvel skulle vara önskligt, att enhet i berörda hänseende åstadkommes
inom de skilda staterna, hemställer statskontoret, att aflöningen jämväl för
utrikesdepartementets tjänstemän fördelas i lön, tjänstgöringspenningar och
hyresbidrag.
Beträffande tjänstgöringspenningarna (hvilka enligt kommittéförslaget
endast förekomma för hemmavarande tjänstemän) har kommittén uttalat
att i afseende därå böra tillämpas de för svenska statstjänstemän i allmänhet
gällande grunder; och i fråga om ortstillägget har kommittén föreslagit,
att detsamma bör utgå från och med dagen för afresan till den nya
tjänstgöringsorten, förutsatt att resan sker utan onödiga uppehåll, och
upphöra vid befattningens frånträdande efter afsked, befordran eller förflyttning.
Kommittén uttalar, att det torde vara billigt, att vid dödsfall
ortstillägget icke omedelbart helt och hållet indrages, utan att åtminstone
en del däraf fortfarande under en månad efter dödsfallet utgår till den
aflidnes stårbhus; och kommittén anser, att den stärbhuset tillkommande
delen lämpligen bör bestämmas till 2/3.
Dessa bestämmelser har statskontoret funnit medföra någon oklarhet
och behöfva i viss mån fullständigas.
O
92
Tredje hufvudtiteln.
Därest exempelvis en minister aflider, och till hans efterträdare utnämnes
en i utrikesdepartementet anställd tjänsteman, hvilken omedelbart
anträder resan till beskickningsorten, skulle denne, enligt föreliggande förslag,
icke vidare uppbära några tjänstgöringspenningar i departementet,
men däremot hafva rätt till ortstillägg från och med dagen för afresan
till den nya tjänstgöringsorten. Emellertid skulle stärbhuset fortfarande
under en inånad vara berättigadt till 2/s af ortstillägget, hvilket emellertid
icke är i staten uppfördt med mer än ett visst belopp.
Statskontoret föreställer sig att i de få fall sådant torde förekomma
hvad som för ändamålet erfordras kan anvisas att utgå från anslaget till
rese- och flyttningsersättning m. m.
Hvad hyresbidraget beträffar hemställer kommittén, att det skall utgå
från och med dagen för ankomsten till beskickningen eller konsulatet med
iakttagande likväl däraf att, intill dess bostadsvåning med kanslilokal anskaffats,
afdrag sker med hänsyn till eventuellt minskad kostnad för tillfällig
bostad och befintlig kanslilokal. Det har synts kommittén rimligt,
att tjänstemännen erhålla ersättning för den förlust, som kan drabba dem
därigenom att en oförutsedd förflyttning eventuellt medför, att de måste
betala hyran tör en bostad, vid hvilken de bundit sig genom ett längre
hyreskontrakt, men som de icke längre kunna begagna. Kommittén förordar,
att sådan ersättning får utgå för högst den tid, som förflyter mellan
dagen för deras ankomst till den nya tjänstgöringsorten och utlöpandet af
den tid, som vanligen finnes fastställd i hyreskontrakt försedda med s. k.
diplomatisk klausul, det vill säga till och med andra kvartalet efter det,
under hvilket uppsägning af kontraktet bör hafva ägt rum. Likaså bör
enligt kommitténs mening vid dödsfall hyresbidraget utgå för samma tid,
så vida icke före dess utlöpande bostad och kanslilokal blifvit uthyrda.
Jämväl statskontoret delar kommitténs uppfattning om billigheten i
detta förslag, men då det härvid kan inträffa, att det i staten uppförda
hyresbidraget blir disponeradt på två håll, finner statskontoret sig böra
hemställa, att anordning må vidtagas så att medel för ifrågavarande ändamål
alltid må finnas tillgängliga. Då emellertid statskontoret, såsom redan
är antydt, härefter kommer att framlägga förslag om uppförande af ett
särskildt reservationsanslag för bestridande af alla af hyresförhållandena
vid beskickningar och konsulat föranledda kostnader, kunna förevarande
utgifter afföras å detta anslag.
Kommittén har (sid. 38 och följ.) uttalat, att det utan tvifvel vore
ändamålsenligt, att staten ägde fastighet i de hufvudstäder, där ministrar
finnas anställda, för att af dem disponeras. Kommittén föreställer sig ock,
att detta önskemål skulle kunna realiseras utan nämnvärdt ökade utgifter
Tredje hufvudtiteln.
93
för statskassan. Sverige äger sedan gammalt en till ytvidden rätt stor
och synnerligen väl belägen fastighet i stadsdelen Pera i Konstantinopel,
vidare ett beskickningshus i Paris inköpt 1900, ett dylikt i Madrid inköpt
1904 samt gemensamt med Norge besittningsrätten under 39 år från
september 1906 till ett för konsulatet i London afsedt hus, beläget i City.
Medan det i alla afseenden väl passande huset i Paris otvifvelaktigt borde
bibehållas för sitt ändamål, ansåge kommittén att de för en mindre beskicknings
behof öfverflödigt stora egendomarna i Konstantinopel och
Madrid kunde vid lämplig tidpunkt realiseras. Af den stora fastigheten
i Konstantinopel borde emellertid en mindre del med ett därå redan befintligt
hus af passande storlek kunna för beskickningen bibehållas. Besittningsrätten
till huset i London, som hvarken Sverige eller Norge torde
hafva någon anledning att behålla, har kommittén ifrågasatt att afyttras.
Kommittén håller före, att de härför inflytande medlen jämte den
s. k. Perafonden, för hvilken kommittén i bil. 8 lämnar en särskild redogörelse,
tillika med den besparing i årliga kontanta utgifter, hvilken skulle
uppstå genom bortfallandet af hyresbidragen för dem, som erhålla bostäder
i beskickningshusen, böra kunna uppväga kostnaderna för inköp af beskickningshus
i Kristiania, Köpenhamn, Berlin och S:t Petersburg. I
London och Washington synes det däremot kommittén lämpligt, att staten
för längre tid förhyr passande beskickningshus mot innehållande af de för
ministrarna å dessa orter å stat uppförda hyresbidrag. Hvad Tokio slutligen
beträffar, anser kommittén det vara möjligt att med användandet af
de hyresbidrag, som måste beräknas för beskickningspersonalen, kunna
åstadkomma fullt passande och värdiga beskickningslokaler. För underhåll
af beskickningshusen föreslår kommittén, att underhållsanslaget för statens
fastigheter i allmänhet bör tagas i anspråk. Men kommittén har icke
framställt något förslag till höjning af detta nu under sjunde hufvudtiteln
med 250,000 kronor uppförda reservationsanslag till »Byggnader och reparationer»,
hvilket för öfrigt redan är hårdt anlitadt. Kostnaderna för
belysning och uppvärmning af beskickningshus intill visst belopp anser
kommittén böra ersättas af statsverket, och uti sin kalkyl öfver expensanslaget
har kommittén beräknat dessa belopp till 3,000 kronor för beskickningshuset
i Paris och till 1,000 kronor för chargé d’affairesbostaden
i Konstantinopel.
Statskontoret finner det vara önskvärdt, att statens samtliga utgifter
för hyresbidrag och beskickningshus komma att utgå från ett och samma
anslag, till hvilket, därest det finge reservationsanslags natur också kunde
såsom tillgång föras såväl de inkomster, som kunde uppstå af försäljningen
af de ifrågavarande fastigheterna, uthyrning af lägenheter och dylikt som
94
Tredje liufyudtiteln.
äfven behållningen å Perafonden. En sådan anordning skulle icke blott
innebära en vinst i statistiskt hänseende, i det att alla utgifter af berörda
slag blefve synliga på ett och samma ställe och icke, såsom af kommittén
föreslagits, dels å aflöningsanslaget för beskickningar och konsulat, dels å
underhållsanslaget för statens fastigheter i allmänhet, dels å expensanslaget
för tredje hufvudtiteln, dels slutligen å kontot för Perafonden. Genom
uppförande å tredje hufvudtiteln af ett särskild! reservationsanslag till beskickningshus
och hyresbidrag, dit försäljningsmedel och dylikt finge föras
såsom inkomst, kunde så småningom samlas en fond för inköp af beskickningshus.
Kommittén har uttalat (sid. 48) att i det fall, att Konungen finner
skäl att återkalla någon vid beskickning eller konsulat anställd tjänsteman,
utan att någon tjänst vare sig inom eller utom landet tillsvidare kan anvisas
honom, sådan tjänsteman icke bör beröfvas hvarje löneinkomst, utan
hemställer kommittén, att Konungen bör äga rätt tilldela honom ett årligt
expektans-arfvode, som lämpligen kan fastställas till samma belopp som
hel pension.
Kommittén angifver icke från hvilket anslag kommittén ansett dylika
expektanslöner böra afföras. Då det icke torde vara lämpligt att för dylika
utgifter, som endast lära tillfälligtvis och öfvergående förekomma,
uppföra ett särskildt anslag, hemställer statskontoret, att desamma få afföras
såsom förskott att i vanlig ordning anmälas till ersättande.
I sammanhang med sitt å sid. 50 och följande gjorda uttalande om
önskvärdheten af enhet i ledningen af samtliga utrikesärenden, såväl de
diplomatiska som de konsulära, framhåller kommittén, att en åtgärd åt
betydelse för vinnande af detta mål vore öfverflyttandet till utrikesdepartementet
af större delen af de konsulatärenden, hvilkas handläggning för
närvarande tillkommer kommerskollegium. Den grupp af ärenden, som i
sådant afseende hade den största betydelsen, vore de s. k. ersättningtsfrågorna,
det vill säga frågor om ersättning till konsuler för understöd åt
sjöfolk och nödställda svenska undersåtar, för hemsändande af förbrytare
m. m. dylikt, och föreslår kommittén, att dessa ärenden, som nu afgöras
af generaldirektören i kommerskollegium på föredragning af vederbörande
kommerseråd, skulle i utrikesdepartementet afgöras, men icke af departementschefen,
enär dels dennes tid icke i onödan måtte upptagas af sådana
jämförelsevis obetydliga ting, och dels departementschefer i allmänhet ej
hade befogenhet att själfständigt afgöra till departementet inkomna ärenden,
utan af chefen för den af kommittén föreslagna s. k. rättsafdelningen
inom departementet på föredragning af en förste sekreterare.
Tredje liufvudtiteln. 95
Ehuruväl denna fråga, såsom hufvudsakligen berörande det inbördes
förhållandet mellan utrikesdepartementets och koinmerskollegii verksamhetskrets,
icke direkt torde falla under statskontorets bedömande, anser sig
emellertid statskontoret, vid det förhållande att den allra största delen af
de för ifrågavarande ersättningars bestridande erforderliga medel i sista
hand tillhandahållas af statskontoret, icke böra underlåta att något vidröra
densamma.
Såsom af den i betänkandet under bil. 9 intagna promemoria angående
koinmerskollegii befattning med ifrågavarande ärenden framgår,
äger svensk konsul eller vice konsul enligt konsulatförordningen eller eljest
gällande föreskrifter eller enligt praxis att hos kommerskollegium göra
framställning om ersättning för vissa utgifter, som af honom förskotterats,
eller om dess medverkan för utbekommande af honom eljest tillkommande
ersättning. Sådana utgifter eller ersättningar äro, förutom för hemsändande
af förbrytare, hvarför fångvårdsstyrelsen bereder slutlig ersättning:
l:o) för hemskaftandc af svensk sjöman från utrikes ort samt för
understöd under vissa förhållanden åt sjömän i allmänhet, som utom hemlandet
råkat i nödställd belägenhet,
2:o) för understöd åt svenska undersåtar, som icke äro sjömän, och
utomlands råkat i nödställd belägenhet (enligt § 97 i konsulatförordningen);
3:o) för hemsändande af afliden svensk sjömans kvarlåtenskap;
4:o) för begrafningskostnader för svensk eller utländsk sjöman eller
annan svensk undersåte;
ö:o) för sjöförklaringar och annan undersökning rörande sjöolycka;
samt
6:0) för lösen eller annan godtgörelse, som enligt konsulatförordningen
tillkommer konsul eller vice konsul, men som icke af vederbörande
erlagts, samt för sådana utgifter eller förskott för svensk undersåte, som
konsul eller vice konsul med föranledande af sin ämbetsställning fått vidkännas
och för hvilka han icke undfått ersättning.
Andra ersättningsfrågor af nu förevarande art äro rederis, länsstyrelses
eller annan vederbörandes framställning hos kommerskollegium om ersättning
för hemförskaffande och understöd åt svenskt sjöfolk m. m. enligt
kungl. förordningen den 6 augusti 1864, i de fall då kostnaden ej af
konsul förskjutits, och slutligen må erinras om den kollegium åliggande
granskningsskyldighet i afseende å de redogörelser, som af öfverståthållareämbetet
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
samt Malmöhus län afgifvas angående de medel, som af nämnda myndigheter
få disponeras för fortskaffande i vissa fall till hemorten af till Sverige
ankommet svenskt sjöfolk.
Tredj e liufvudtitelu.
96
Beträffande sättet för dessa ersättningsfrågors behandling är i nådiga
brefvet den 17 juni 1893 dels stadgadt bland annat att vederbörande äga
för utfående af ersättning för sådana af svensk och norsk konsul icke förskjutna
kostnader för befälhafvares hemresa och underhåll samt för sjömäns
sjukvård och hemför skaffande, som enligt 66, 90 och 98 §§ sjölagen skola
gäldas af allmänna medel, göra ansökning hos komraerskollegium, som äger
att dylik ansökning pröfva samt bestämma och utbetala ersättningsbeloppet,
dels — för att sätta kollegium i tillfälle att ej mindre godtgöra sådana af
svensk eller norsk konsul icke förskjutna kostnader och utgifter, hvarom
nyss nämnts samt, jämväl förskottsvis, sådana utgifter, som svensk och
norsk konsul på grund af §§ 93, 94 och 95 af förordningen angående
konsulatväsendet den 4 november 1886 bestridt, tillika med konsuls räntegodtgörelse
för dylika utgifter, än äfven förskottsvis ersätta utgifter för
sjöfolks hemförskaffande enligt nådiga förordningen den 6 augusti 1864 —,
kommerskollegium bemyndigad t att hos statskontoret rekvirera härför erforderliga
medel, som skola af statskontoret till kollegium förskjutas, dels
och till koinmerskollegii förfogande anvisadt från handels- och sjöfartsfonden
ett årligt belopp af 3,000 kronor, hvaraf kollegium har att utbetala,
jämväl förskottsvis, godtgörelse för af svensk och norsk konsul på
grund af § 97 af konsulatförordningen bestridda utgifter samt konsuls
räntegodtgörelse för sådana utgifter, äfvensom ersättning för konsuls utgifter
för hemsändande af affidne sjömäns kvarlåtenskap; och skall hvad
af nämnda å handels- och sjöfartsfonden anvisade anslag för ett år icke
åtgår af kommerskollegium reserveras till framtida behof. Vidare är i
nämnda nådiga bref stadgadt, att hvad af statskontoret sålunda kan komma
att årligen förskjutas skall intill ett belopp af 2,700 kronor godtgöras från
anslaget till befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart samt att statskontoret
skall omedelbart efter hvarje års utgång hos Eders Kungl. Maj:t
till godtgörelse anmäla återstoden af det förskjutna beloppet.
Slutligen är genom nådiga brefvet den 22 januari 1897 stadgadt,
att ersättning för de under mom. 5 här ofvan omförmälda utgifter för
sjöförklaringar skola af statskontoret till kommerskollegium på rekvisition
förskjutas samt likaledes omedelbart efter hvarje års utgång hos Eders
Kungl. Maj:t till godtgörelse anmälas.
Kommittén har nu, såsom ofvan påpekats, föreslagit, att samtliga här
omhandlade ersättningsfrågors handläggning skulle öfverflyttas från kommerskollegium
till utrikesdepartementet och där afgöras af en afdelningschef;
och har kommittén därjämte föreslagit att till bestridande af utgifterna
ifråga måtte i stället för de nu för ändamålet anvisade belopp,
under tredje hufvudtiteln uppföras ett anslag med titel: »godtgörelse af
Tredje hufvudtiteln. 97
kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. m.» å 35.000
kronor.
Statskontoret, som beträffande den förstnämnda delen af förslaget
icke anser sig böra ingå i någon närmare kritik af detsamma, ehuruväl
ersättningsärendenas ifrågasatta öfverflyttning till och det föreslagna sättet
för deras behandling inom utrikesdepartementet torde kunna göras till
föremål för ej obefogade anmärkningar särskildt ur formell synpunkt, får
däremot beträffande det föreslagna nya anslaget till ersättningarnas bestridande
anföra, att den ifrågasatta åtgärden, hvarigenom de nu gällande
i olika nådiga bref gifna, delvis ofullständiga bestämmelserna i förevarande
afseende skulle kunna utbytas mot en allmän föreskrift för anslagets användande
och det alltid med omgång och besvär förenade förskottsväsendet
kunde inskränkas, synes statskontoret synnerligen lämplig och välbetänkt.
Huruvida anslaget bör uppföras under tredje eller sjunde hufvudtiteln
beror naturligtvis på huruvida kommitténs förslag i afseende å ersättningsfrågornas
behandling kommer att bifallas eller icke, och vill statskontoret
sålunda icke härom göra något uttalande. Däremot anser sig statskontoret
böra såsom sin mening framhålla, att anslaget icke, såsom af kommittén
föreslagits, bör erhålla natur af bestämdt utan af förslagsanslag. Så oberäkneliga
och varierande som erfarenheten gifver vid handen att ifrågakomna
utgifter äro, ligger nämligen faran för att brist i anslaget skall
uppstå nära till hands, ett förhållande som ju, när det gäller ett bestämdt
anslag, ej bör få förefinnas. A andra sidan torde ej heller vara önskvärdt,
att, därest behållning å anslaget något år uppkommer, denna blefve, såsom
fallet är med besparingar å bestämda anslag, öfverförda till hufvudtitelns
allmänna besparingsfond. Statskontoret får därför hemställa, att det belopp,
som må varda för ifrågavarande ändamål anvisadt, uppföres såsom
förslagsanslag.
Beträffande aflöningsförmånerna för de i utrikesdepartementet anställda
afdelningscheferna föreslår kommittén (sid. 63) att däri skulle ingå
tjänstgöringspenningar med 2,400 kronor, hvilka efter fem års tjänstgöring,
hvarvid den tid, som de förut tjänstgjort i legationsråds- eller konsulsbefattning
bör få medräknas, kunna höjas med 600 kronor. Skälet hvarför
kommittén icke föreslår, att dessa ålderstillägg skola fogas till lönen, består
—■ enligt kommitténs uttalande — däri, att öfverensstämmelse bör
äga rum i afseende å grunderna för pensionering af såväl departementets
tjänstemän som diplomatiska och konsulära ämbetsmän.
Häremot tillåter sig statskontoret erinra, att därest ålderstillägget
skall läggas till tjänstgöringspenningarna, vikariens aflöning kommer att
under tjänstledighet och semester blifva till sin storlek beroende af den
Bih. till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Höft. 13
98
Tredje hufvudtiteln.
ordinarie afdelningschefens tjänsteålder, hvilket icke synes vara en riktig
anordning. Hvad därefter angår den af kommittén uttalade önskvärdheten
af likställighet i pensionshänseende mellan legationsråd, konsuler
och afdelningschefer finner statskontoret, att likställighet i detta hänseende
— äfven om sådan icke kunde vinnas å annat sätt — snarare borde
eftersträfvas mellan å olika stater uppförda, ungefärligen likställda tjänstemän,
hvilka tjänstgöra i hemorten. Sålunda böra, enligt statskontorets
förmenande, afdelningscheferna i första rummet likställas med öfriga tredje
gradens tjänstemän i Kungl. Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken.
I detta sammanhang vill statskontoret tillika påpeka, att kommittén
i sitt »förslag till tredje hufvudtiteln» (bil. 1) icke inräknat ålderstilläggen
vare sig i anslaget till »utrikesdepartementet» eller i anslaget till »beskickningar
och konsulat» och ej heller för ändamålet upptagit särskildt anslag,
utan endast i noter anmärkt, att därest samtliga beräknade ålderstillägg
komme att utgå, ökades anslaget till utrikesdepartementet med 5,400 kronor
och anslaget till beskickningar och konsulat med 8,400 kronor. Då det
emellertid är nödvändigt att uppföra ålderstilläggen inom hufvudtitelns ram,
hemställer statskontoret att för desamma, i likhet med hvad förhållandet
är inom öfriga hufvudtitlar, uppföres ett särskildt förslagsanslag, som
torde kunna begränsas till 10,000 kronor.
För öfriga tjänstemän i utrikesdepartementet föreslår kommittén icke
något ålderstillägg och anför såsom motiv därför, att förste sekreterarnes
befattningar »i regeln torde blifva genomgångsplatser», och kommittén »antager,
att den tid, som andre sekreterarne komma att tillbringa i sina befattningar,
blifver i genomsnitt något kortare än hittills på grund däraf,
att andre sekreteraregraden skall genomgås af både diplomater och konsuler».
Om än dessa skäl i viss mån kunna rättfärdiga, att kommittén icke
i staten uppfört ålderstillägg för sekreterarne, kunna de emellertid ingalunda
gälla för enahanda åtgärd beträffande arJcivarierna, om hvilka kommittén
med styrka framhåller, att kontinuiteten är af synnerlig vikt och
att, då hänsyn till ärendenas praktiska handläggning fordrar ett ständigt
utbyte af personal mellan utrikesdepartementet å ena sidan samt beskickningarna
och konsulaten å den andra, äfventyras denna kontinuitet, därest
icke departementet förfogar öfver en väl skolad arkivpersonal.
Statskontoret kan därför icke biträda kommitténs förslag beträffande
uteslutandet ur staten af ålderstillägg för arkivarierna.
I sitt förslag till riksstatens tredje hufvudtitel uppför kommittén ett
förslagsanslag till extra utgifter å 31,000 kronor, hvarjämte i förslaget till
stat för utrikesdepartementet upptagas arfvoden åt fyra renskrifvare med
1,200 kronor hvardera eller tillhopa 4,800 kronor jämte ålderstillägg. An
-
Tredje hufvudtiteln.
99
slaget till extra utgifter är afsedt (sid. 112 och 113 i betänkandet) till
bestridande af renskrifningskostnader samt aflöning åt tolkar och betjäning
vid beskickningarna och konsulaten, arfvoden åt utrikesdepartementets juridiska
ombud och biträden för räkenskapsföring och sifferrevision inom
departementet samt till ersättning åt den främmande beskickning, åt hvilken
vården af Sveriges diplomatiska angelägenheter i Kina anförtros. En
stor del af dessa ändamål äro således desamma, som pläga bestridas med
det i de centrala ämbetsverkens stater i allmänhet uppförda bestämda anslaget
till vikariat, renskrifning, flitpenningar, tillfälliga biträden m. m.,
men däremot äro af kommittén inga medel beräknade för de kostnader
för vikariat under semester, hvilka i andra ämbetsverk bestridas från
nämnda anslag. Det lärer emellertid vara nödvändigt, att medel jämväl
för sistberörda ändamål finnas å stat tillgängliga, och synes det statskontoret,
som om under anslaget till utrikesdepartementet borde sammanföras
de utgifter, som i andra ämbetsverks stater uppförts under titel »vikariatsersättning,
renskrifning, tillfälliga biträden m. m.»; hvarjämte de utgifter,
som af kommittén i sådant hänseende afsetts under titel extra utgifter,
men hvilka icke höra under utrikesdepartementet, borde anvisas att utgå
från ett särskildt anslag till »Kanslivaktmästare, renskrifningskostnader och
andra utgifter vid beskickningar och konsulat».
Vidkommande de föreslagna renskrifvarne med fasta arfvoden inom
departementet vill statskontoret framhålla, att hur önskvärdt det än må
vara att åt renskrifvare med mera stadigvarande arbete inom de centrala
ämbetsverken beredes fast anställning och hur bebj är tans värda de under
senare tid framställda förslagen i denna riktning än äro, det likväl torde
få anses olämpligt att, då den för dessa biträden icke minst ingripande
frågan om rätt till pension ännu icke är utredd, i afseende å ett särskildt
ämbetsverk tillämpa principen om å stat uppförda fasta renskrifvare. Kostnaderna
för utrikesdepartementets renskrifning torde därför, på sätt i andra
ämbetsverk är vanligt, böra bestridas från ofvan föreslagna anslag till
vikariatsersättning m. m. Detta anslag skulle sålunda komma att bestå af
följande belopp, nämligen:
Arfvode åt utrikesdepartementets juridiska ombud . . kronor 600: —
Biträden för räkenskapsföring och sifferrevision inom
departementet................ » 2,000: —
Arfvoden till fyra renskrifvare i utrikesdepartementet . » 4,800: —
Vikariatsersättning under semester för därtill berättigade
tjänstemän inom utrikesdepartemetet enligt statskontorets
beräkning.............. » 3,250: —
tillsammans kronor 10,650:
100
Tredje hufvudtiteln.
Då emellertid renskrifvarne, enligt kommitténs förslag, jämväl böra
åtnjuta ålderstillägg ä 150 kronor hvart femte år, intill dess deras arfvoden
uppgå till 1,650 kronor, och då, enligt samma förslag, särskild godtgörelse
bör utgå för skönskrift, torde anslaget böra uppåt afrundas till
12,000 kronor.
Sedan sålunda från det af kommittén till 31,000 kronor föreslagna
förslagsanslaget till »extra utgifter» frånskilts arfvodet till departementets
juridiska ombud 600 kronor och ersättningarna för biträde med räkenskapsföring
och revision inom departementet 2,000 kronor, återstå alltså 28,400
kronor, hvarmed enligt kommitténs förslag skulle bestridas:
Renskrifningskostnader vid beskickningar och konsulat, tillsam
*
mans....................... 10,500: —
Tolkarfvode för beskickningen i Tokio........... 1,200: —
Dragomansarfvode i Konstantinopel............ 900: —
Arfvode till den kinesiske skrifvaren vid generalkonsulatet i
Shanghai...................... 1,200: —
Till den främmande beskickning, åt hvilken vården af Sveriges
diplomatiska angelägenheter i Kina anförtros...... 2,000: —
Kanslivaktmästare i London, högst............ 1,800: —
» i Paris » 1,800: —
» i Petersburg » 1,500: —
» i Berlin » 1,300: —
» i Köpenhamn » 1,000: —
» i Kristiania » 1,000: —
För kavass och portvakt i Konstantinopel......... 2,400: —
eller tillsammans 26,600: —
Kommittén har afsett, att från detta anslag jämväl skulle utgå ersättning
för livré, för den händelse att kanslivaktmästare tillika är portvakt i bebeskickningshus.
Detta anslag, hvilket torde böra benämnas »Kanslivaktmästare, renskrifningskostnader
och andra utgifter vid beskickningar och konsulat»,
synes emellertid icke — såsom kommittén föreslagit för det i dess förslag
motsvarande anslaget till »extra utgifter» — kunna eller böra uppföras
såsom förslagsanslag.
Kommittén har föreslagit till uppförande under tredje hufvudtiteln
ett aflöningsanslag för »Beskickningar och konsulat», som enligt kommittébetänkandets
bil. 2 skulle fördelas sålunda:
Tredje hufvudtiteln.
101
Löner, arf-voden och |
Hyresbidrag. |
Summa. |
||||
Belgien...................... |
12,000 |
3,000 |
15,000 |
|||
Danmark...................... |
36,300 |
— |
8,100 |
— |
44,400 |
— |
Frankrike..................... |
72,900 |
— |
2,700 |
— |
75,600 |
— |
Italien ....................... |
18,000 |
— |
3,600 |
— |
21,600 |
— |
Nederländerna................... |
14,400 |
— |
3,600 |
— |
18,000 |
— |
Norge....................... |
31,500 |
— |
8,100 |
— |
39,600 |
— |
Byssland...................... |
108,300 |
— |
22,500 |
— |
130,800 |
— |
Spanien...................... |
18,000 |
— |
3,600 |
— |
21,600 |
— |
Storbritannien................... |
99,600 |
— |
21,000 |
— |
120,600 |
— |
Tnrkiet...................... |
25,200 |
— |
— |
— |
25,200 |
— |
Tyska riket.................... |
71,100 |
— |
14,100 |
— |
85,200 |
— |
Österrike-Ungern.................. |
16,800 |
— |
4,200 |
— |
21,000 |
— |
Brittiska Sydafrika................. |
16,800 |
— |
4,200 |
— |
21,000 |
— |
Amerikas Förenta stater.............. |
51,300 |
— |
12,900 |
— |
64,200 |
— |
Argentinska republiken............... |
16,800 |
— |
4,200 |
— |
21,000 |
— |
Mexikos Förenta stater............... |
16,800 |
— |
4,200 |
— |
21,000 |
— |
J apan................. |
38,400 |
— |
9,600 |
— |
48,000 |
— |
Kina................. |
30,000 |
— |
4,200 |
— |
34,200 |
— |
Australien................ |
10,500 |
— |
2,700 |
— |
13,200 |
— |
Summa |
704,700 |
— |
136,500 |
- | |
841,200 |
— |
Från detta anslag — 841,200 kronor — bör emellertid, enligt
hvad statskontoret i det föregående därutinnan anfört och föreslagit,
utbrytas hvad som afser hyresbidragen, eller 136,500 kronor, och föras
till ett särskildt reservationsanslag för »beskickningshus och hyresbidrag».
Till det sålunda föreslagna reservationsanslaget bör vidare från förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved, ljus m. m. föras det
belopp, som af kommittén beräknats för hyra, uppvärmning och belysning
af kanslilokal för konsulatet i London eller 6,000 kronor äfvensom det
belopp, som må anses erforderligt till beskickningshusens reparation. I
fråga om storleken af detta senare anslagsbehof saknar statskontoret hvarje
kännedom.
102 Tredje Imf vild titeln.
o
A det af kommittén framlagda förslag till stat för tredje hufvudtiteln
(bil. 1) bär uppförts ett anslag med förslagsanslags natur af 60,000
kronor till rese- och flyttningsersättningar, inspektioner, tillfälliga uppdrag.
Hur kommittén tänkt sig detta anslags användning framgår visserligen
i hufvudsak af sidd. 41 och följande, men då i betänkandet saknas
utredning, huru kommittén kommit till det föreslagna anslagsbeloppet,
60,000 kronor, saknar statskontoret möjlighet att bedöma erforderligheten
af detsamma.
Bland villkoren för åtnjutande af de aflöningsförmåner, som finnas
upptagna å de af kommittén framlagda förslagen till stater för utrikesdepartementet
samt för beskickningar och konsulat, hafva inrymts bestämmelser,
afsedda att reglera pensionsförhållandena för hithörande tjänstinnehafvare,
af hvilka för närvarande utrikesdepartementets ämbets- och
tjänstemän samt betjänte åtnjuta pensionsrätt enligt de för civile tjänstinnehafvare
i allmänhet gällande bestämmelserna, under det att de till
beskickningarna hörande envoyés extraordinaires, chargés d’affaires och
legationssekreterare pensioneras enligt vissa i minister reglementet af den
19 december 1845 intagna särskilda grunder, hvaremot för konsulatens
personal bestämmelser om pensionsrätt hittills icke blifvit meddelade.
De af kommittén föreslagna pensionsbestämmelserna ansluta sig till
hvad hittills i allmänhet finnes stadgadt rörande civile tjänstinnehafvares
pensionering, dock med de modifikationer, som påkallats dels af hänsyn
till den för hälsan profvande tjänstgöringen å orter i Ostasien, dels af den
vid senare tidens löneregleringar tillämpade grundsatsen om tjänstinnehafvares
skyldighet att medelst löneafdrag bidraga till pensioneringskostnaden,
dels af de i pensionskommitténs förslag till pensionslag —
hvilket lagförslag är på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende — intagna
bestämmelserna om ett pensionsmaximum af 6,000 kronor samt om skyldighet
att, där ålder eller otjänstbarhet påkallar afgång från tjänsten,
lämna tjänsten, äfven om betingelserna för det normala pensionsbeloppets
erhållande icke äro för handen, dels ock slutligen af det förhållande, att
en för civile tjänstinnehafvare i allmänhet afsedd pensionslag är att under
den närmaste framtiden emotse.
Granskningen af de vid nu ifrågavarande lönestater fästade pensionsbestämmelser
— sådana de, utom i fråga om löneafdragens belopp, nästan
ordagrannt lika lydande förekomma, hvad utrikesdepartementet beträffar
under 6:o)—ll:o) och hvad beskickningar och konsulat vidkommer under
8:o)—13:o) bland villkoren för åtnjutande af de å respektive lönestat upptagna
aflöningsförmåner — har gifvit statskontoret anledning till följande
uttalanden:
Tredje Imfvudtiteln. 103
Punkt 6:0) respektive 8:0). Uttrycket »hel» pension är hämtadt från
ofvan omförmälda förslag till pensionslag men förekommer i detta sammanhang
vara kanske något omotiveradt användt; och äfven om, såsom statskontoret
håller före kunna ske, bestämmelserna i punkterna 9:o) och 10:o)
respektive ll:o) och 12:o) om pensioner med af kortade belopp kvarstå,
torde dock utan någon olägenhet attributet »hel» här kunna undvaras.
Bibehålies det, bör naturligtvis detta ord inskjutas äfven framför »pension»
å punktens näst sista rad. Statskontoret anser jämväl den skärpning, som
ligger i användningen af ordet »fullt» framför »tillfredsställande» vara obehöflig,
och statskontoret hemställer därför,''att ordet »fullt» uteslutes, helst
därigenom lydelsen kommer att blifva densamma, som vid löneregleringar
hittills städse användts i motsvarande bestämmelser.
Punkt 7;o) respektive 9:6). 1 afseende å uttrycket »hel» pension åbe
ropas
hvad nyss blifvit anfördt. Beträffande redaktionen synes ordet »den»
framför »icke» böra utbytas mot »pensionsbeloppet».
Punkt 8:6) respektive 10:6). Jämte åberopande af hvad som blifvit
anfördt för uteslutande af ordet »hel» och attributet »sådan» framför »pension»,
samt under påpekande af den felaktighet, som förekommer i punkt
10:o), i det att »oafkortadt» användts i stället för »afkortadt», hemställer
statskontoret, att slutet af punkten må erhålla följande lydelse: »erhålla
pension, som dock af kortas till ett i förhållande till det mindre antalet
tjänstår svarande belopp».
Punkt 9:6) respektive 11:6). Beträffande ordet »hel» framför »pension»
hänvisas till ofvan gjorda uttalanden, och synes ordet »helt» framför »belopp»
kunna ersättas med ordet »oafkortadt». Då det är den framtida
otjänstbarheten, som utgör grunden för den pensionering, hvarom här är
fråga, bör naturligtvis detta tydligt angifvas; och då pensioneringen sker
uteslutande i statens eller det allmännas intresse, synes olämpligt begagna
uttrycket »rättighet». Statskontoret får därför föreslå, att orden: »efter
fem---hafva rättighet och skyldighet» utbytas mot orden: »efter
att i fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte
varit ur stånd att tjänstgöra, tinnes vara för framtiden till tjänstgöring
oförmögen, hafva skyldighet». Då »pensionsunderlag» är ett begrepp, som
hittills icke kan anses vara till sin innebörd preciseradt, torde detta ord
här böra undvikas och orden: »af det vid tiden för afgången för tjänstemannen
gällande pensionsunderlag» böra utbytas mot orden: »af den pension,
som skulle tillfallit honom, i händelse han innehaft det för pensions
erhållande föreskrifna antalet tjänstår».
Punkt 10:6) respektive 12:6). Statskontoret tillåter sig här erinra,
hurusom i det till Eders Kungl. Maj:ts pröfning föreliggande förslaget till
104
Tredje hufvudtiteln.
pensionslag för civile tjänstinnehafvare från lagens tillämpning undantagits
enligt 2 § bland andra: tjänst å utrikesdepartementets stat; men då anledningarna
till detta undantag lära varit dels de unionella förhållandena
och dels den omständighet, att de med anställning vid beskickningarna
förenade aflöningsförmånerna hittills icke varit uppförda å stat, som fastställts
af Konungen och Riksdagen — i hvilka bägge hänseenden ändring
antingen redan skett eller torde vara att vänta — lärer framdeles hinder
icke förefinnas för att en blifvande allmän pensionslag för civila tjänstinnehafvare
må blifva tillämplig jämväl å de tjänstinnehafvare, hvilkas
aflöningsförhållanden här afses.
Det förslag till expeditionstaxa för beskickningar och konsulat, hvilket
kommittén framlagt, har statskontoret icke varit i tillfälle att ägna
någon ingående granskning. Då emellertid kommittén föreslagit, att i
sammanhang med ny lönereglering all den lösen och del af sådan, som de
lönade konsulerna för närvarande få behålla för egen räkning, skola redovisas
till statsverket, äfvensom att den i utrikesdepartementet inflytande
lösen, hufvudsakligen för pass, skall redovisas, har statskontoret, särskildt
med anledning däraf att kommittén å sitt förslag till stat för tredje hufvudtiteln
till minskning af hufvudtitelns slutsumma upptagit en beräknad inkomst
af expeditionsafgifter till belopp af 17,950 kronor, ansett sig böra
dels uttala den mening, att de statsverket tillfallande afgifterna af ifrågavarande
slag böra redovisas inför utrikesdepartementet samt inlevereras
till statskontoret för att uppdebiteras bland statsmedlen under titel: extra
uppbörd, dels ock erinra, att det föreliggande förslaget icke synes upptaga
några som helst bestämmelser om de för dessa afgifters behöriga redovisning
nödiga kontrollåtgärder.
Hvad slutligen angår kommitténs hemställan å sid. 107 därom att
det, i ändamål att höja afkastningen af den Johnsonska donationsfonden,
borde åt statskontoret inrymmas rättighet att placera denna fonds medel
äfven i andra säkerheter än som hittills varit föreskrifna, anser sig statskontoret
böra anföra, att då vid meddelandet af bestämmelser rörande
fruktbargörande af fondmedel, som blifvit åt statskontorets förvaltning
anförtrodda, hittills alltid såsom det första och viktigaste ögonmärket betraktats,
att placeringen skedde mot under alla omständigheter fullt betryggande
säkerheter, och då ifrågavarande fond icke torde böra göra
något undantag från denna regel, statskontoret saknar anledning att,
Tredje hiifvudtiteln. 105
särskildt för denna fond, förorda ändring i hittills gällande förvaltningsbestämmelser.
Remissakten varder härmed återställd.
Stockholm den 14 april 1906.
Underdånigst:
HANS WACHTMEISTER.
C. G. Sylvan. Chr. L. Tenow, Per Södermark.
föredragande.
Gustaf Alilm.
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 79 Iläft.
14
Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Arbetsstatistik för Kungl. Maj:ts beskickningar
Sammandrag af beskickningarnas årsredogörelser.
Bil. 4.
0
01
1896. |
1897. |
1898. |
1899. |
1900. |
1901. |
1902. |
1903. |
1904. |
1905. |
||
Inkommande skrifvelser m. rn. |
|||||||||||
Beskickningen |
i Berlin1...... |
1,451 |
1,625 |
1,529 |
1,392 |
1,638 |
1,977 |
2,082 |
1,665 |
1,719 |
1,628 |
» Bryssel och Haag . |
— |
444 |
453 |
460 |
582 |
820 |
839 |
908 |
887 |
838 |
|
» |
> Konstantinopel. . . |
890 |
623 |
610 |
388 |
487 |
467 |
540 |
692 |
591 |
— |
» |
» Köpenhamn .... |
657 |
696 |
644 |
638 |
890 |
795 |
812 |
868 |
832 |
714 |
* |
» London ...... |
684 |
995 |
907 |
925 |
1,305 |
1,335 |
1,307 |
828 |
888 |
744 |
» Madrid och Lissabon |
522 |
433 |
502 |
437 |
2 613 |
665 |
661 |
788 |
752 |
2 526 |
|
) |
> Paris....... |
1,172 |
837 |
926 |
927 |
1,512 |
1,266 |
1,243 |
1,375 |
1,100 |
1,042 |
> |
» S:t Petersburg . . . |
781 |
863 |
834 |
806 |
752 |
831 |
725 |
678 |
932 |
693 |
> Horn....... |
374 |
333 |
343 |
274 |
3 515 |
513 |
3 435 |
449 |
488 |
476 |
|
» |
» "Washington .... |
1,571 |
1,635 |
1,765 |
1,692 |
1,803 |
1,882 |
2,050 |
2,007 |
2,091 |
2,033 |
S> |
» Wien....... |
513 |
441 |
490 |
377 |
504 |
559 |
597 |
625 |
614 |
606 |
Afgående skrifvelser m. m. |
|||||||||||
Beskickningen |
i Berlin4...... |
1,299 |
1,565 |
1,421 |
1,407 |
1,366 |
1,690 |
1,623 |
1,613 |
1,705 |
1,603 |
> |
» Bryssel och Haag . |
- |
344 |
347 |
370 |
462 |
671 |
626 |
676 |
654 |
526 |
> |
» Konstantinopel. . . |
831 |
489 |
643 |
494 |
493 |
542 |
760 |
687 |
530 |
— |
> |
> Köpenhamn .... |
514 |
628 |
577 |
570 |
698 |
641 |
670 |
704 |
716 |
824 |
> |
» London ...... |
635 |
848 |
791 |
783 |
896 |
943 |
1,105 |
654 |
783 |
731 |
> |
» Madrid och Lissabon |
486 |
448 |
550 |
486 |
539 |
567 |
647 |
796 |
565 |
502 |
» |
> Paris....... |
873 |
715 |
827 |
802 |
1,035 |
1,054 |
1,004 |
1,231 |
1,013 |
983 |
5 |
» S:t Petersburg . . . |
860 |
971 |
847 |
869 |
778 |
905 |
853 |
806 |
3,061 |
886 |
> |
> Rom....... |
254 |
270 |
240 |
222 |
5 396 |
456 |
5 350 |
398 |
503 |
495 |
» |
> Washington .... |
1,532 |
1,608 |
1,971 |
1,506 |
1.491 |
1,610 |
1,971 |
2,034 |
2,067 |
1,846 |
» |
» Wien....... |
492 |
462 |
472 |
372 |
454 |
632 |
641 |
496 |
525 |
642 |
1 Uti dessa uppgifter är
. icke inberäkna! militärattachéns
skriftväxling,
för hvilken förts särskildt
diarium.
2 Uppgifterna för åren
1896—1900 samt 1905
afse endast beskickningen
i Madrid.
3 Häri är icke inberäknadt
militärattachéns skriftväxling.
4 Uti dessa uppgifter äro
icke inberäknade militärattachéns
skriftväxling,
för hvilken förts särskildt
diarium.
6 Häri är icke inberäknadt
militärattachéns skriftväxling.
Tredje hufvudtiteln.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 143.
Rättelser:
Sid. |
48 |
råd |
5 uppifr. står: 39,400 |
läs: |
39,000 |
» |
58 |
» |
10 nedifr. » 2,200 kr. |
22,000 kr. |
|
62 |
6 » » 3,700 kr. |
» |
3,400 kr. |
||
» |
69 |
» |
7 uppifr. » 1,367,500 kr. |
» |
1,367,950 kr. |
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 79 Höft. (No 143).