Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
1
N:r 137.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
försäljning af äganderätten till kronans till Torsebro
krutbruk hörande fastigheter; gifven Stockholms slott den
30 mars 1906.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva,
att äganderätten till Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna
Tyskemölla, Vs mantal, och Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken
och Kristianstads län, inbegripet äganderätten till magasin och kasthus
för krutproberingen, samt ali kronan i egenskap af ägare till berörda
fastigheter tillkommande rätt till vatten må till kammarherren James
Kennedy försäljas mot en köpeskilling, hvilken på köparens bekostnad
bestämmes i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof är föreskrifven i kungl. förordningen den 14
april 1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling icke må
understiga 27,725 kronor, samt
att köpeskillingen må ingå till landtförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Majrts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Lars Tingsten.
Bill till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 75 Raft. (No 137)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 30 mars 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,
Biésert,
friherre Marks von Wuetemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
SciIOTTE,
Berg,
Bergström.
Departementschefen, statsrådet Tingsten anförde härefter:
))Uti underdånig skrifvelse den 15 maj 1905 har kammarherren
m. m. James Kennedy gjort framställning om ordnandet af de mellan
Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt honom såsom innehafvare af
Torsebro krutbruk, å andra sidan, bestående rättsförhållandena och i
sådant afseende anhållit, att han måtte få förvärfva äganderätten till
de krutbruket tillhörande fastigheterna Tyskemölla, Vs mantal, och
Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken och Kristianstads län med
tilihörande vattenfall; därvid sökanden, vidkommande den köpeskilling,
som af honom borde erläggas, dels hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes förordna om undersöknings verkställande för utrönande af vatten
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
kraftens storlek och det pris, som med hänsyn därtill och med fäst
afseende å den sökanden redan tillkommande okvalda besittningsrätt
och oinskränkta nyttjanderätt till nämnda fastigheter skäligen borde
honom affordra^ för äganderättens förvärfvande, dels ock meddelat, att,
därest Kungl. Maj:t skulle finna skäligt, att köpeskillingen bestämdes i
den ordning, som stadgades i kungl. förordningen den 14 april 1866,
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, eller genom
några på annat sätt af båda parterna utsedda gode män, sökanden
för sin del icke hade något däremot att erinra.
Fråga om öfverlåtelse af kronans äganderätt till omförmälda krutbruksfastigheter
med vattenrätt förelåg äfven vid 1903 års Riksdag, då
Kungl. Maj:t, i proposition n:r 77, föreslog Riksdagen medgifva, att
äganderätten till samma fastigheter med allt hvad därtill hörde, inbegripet
äganderätten till magasin och kasthus för krutproberingen, samt
kronan i egenskap af ägare till fastigheterna tillkommande rätt till
vatten eller till annan fastighet finge till kammarherren Kennedy försäljas
för ett pris af 27,725 kronor.
I det nämnda proposition bilagda statsrådsprotokoll af den 13 mars
1903, som af sökanden i hans nu föreliggande underdåniga skrifvelse
åberopas, och de af vederbörande myndigheter därförut i ärendet afgifna
underdåniga utlåtanden, förekommer utredning angående ifrågavarande
krutbruk samt den rätt, kronan och krutbruksinnehafvaren därtill äga.
Häraf inhämtas, att krutbruket af konung Carl XI anlagts på kronohemmanen
Tyskemöllans och Biskopsmöllans kvarnars grund, att berörda
kvarnar i 1671 års jordrefningsprotokoll uppgifvas vara kronans
möllor, att därefter hemmantalssättning å möllorna till Vs mantal för
hvardera ägt rum, att i jordeböckerna 1681—1724 om hemmanen antecknats,
att de vore Torsebro krutbruk underlagda, att om dem, som
i 1725 års jordebok uteslutits och i 1825 års jordebok förekomma under
skattetitel, sedermera i jordeboken anmärkts, att de, enligt kammarkollegii
bref den 22 februari 1831, vore af krononatur, samt att de i
1874 års jordebok vore uppförda såsom kronohemman under allmän
disposition med enahanda anteckning som i förstnämnda jordeböcker.
Krutbruket drefs till en början omedelbart för kronans räkning;
men, jämlikt kungl. bref den 7 februari 1716, hvari förklaras, hurusom
Kungl. Maj:t funnit godt lämna krutbruken i landet under privatfolks förvaltning,
öfverläts detsamma åt direktören Georg Danckwardt och stadgades
därvid, att bruket, dess hus och byggnader samt vattenverk med allt
hvad därtill läge skulle till Danckwardt öfverlämnas utan någon den
ringaste afgift, vidare än att han alltsammans vidmakthölle, att de vid
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
bruket befintliga materialier och instrument af järn, koppar och mässing
med kopparafputspannor och lutterkittlar samt i förråd varande svafvel
skulle inventeras och värderas samt för det åsätta priset öfverlåtas till
Danckwardt, som skulle få betala med krut, att, om mera krut kunde
tillverkas, än som för kronans räkning beställdes, Danckwardt finge
detsamma afyttra inom eller utom landet på sätt, han själf bäst funne,
samt att, om Danckwardt skulle hafva någon son eller måg, som vore
så skicklig att drifva bruket efter honom som någon annan, krutbruket
skulle honom framför andra vid Danckwardts frånfälle varda upplåtet.
På grund af dessa »privilegier)) innehades krutbruket af en efter annan
utaf Danckwardts söner, till dess detsamma, jämlikt nådigt bref den
24 april 1770, öfverlämnades till öfverstelöjtnanten friherre C. J. Stael
von Holstein. Genom den härom den 31 juli samma år dagtecknade
afhandling »uppdrogs Torsebro krutbruk, dess hus och byggnader samt
vattenverk med allt hvad därtill läge eller framdeles tillvinnas kunde
och kronan tillhörigt vore» åt bemälde öfverstelöjtnant. Uppå alla vid
bruket befintliga hus och lägenheter skulle laga syn hållas och »desamma
herr baron och öfverstelöjtnanten tillinventeras». Skulle några öfverloppshus
finnas, som till bruksdriften vore oundgängliga, ankomme det på
hans eget ompröfvande att desamma antingen efter öfverenskommelse
inlösa eller andra i stället upprätta.
Efter friherre Stael von Holsteins död år 1775 öfvergick krutbruket
till hans änka, friherrinnan Sofia Stael von Holstein, född Beck-Friis.
Med anledning af samtliga krutbruksägares och förvaltares allt
sedan år 1778 gjorda underdåniga klagomål öfver otillräcklig utkomst,
anbefallde Kungl. Maj:t krigskollegium och statskontoret den 7 april
1783 att med vederbörande upprätta nya kontrakt, lämpade efter de
förändrade omständigheterna i anseende till såväl förmåner som skyldigheter.
I anledning häraf blef, angående Torsebro krutbruk, nytt kontrakt
med friherrinnan Stael von Holstein afslutadt den 23 juni 1784,
hvarigenom henne tillförsäkrades eu ständig och okvald besittning åt
krutbruket med därtill hörande åkrar, äng och öfriga ägor jämte hus,
byggnader, krut- och mjölkvarnar samt vattenverk och öfriga inrättningar
af hvad namn och beskaffenhet de vara månde. Denna förmån
skulle sträcka sig äfven till friherrinnans barn och arfvingar, såvida
de till alla delar uppfyllde hvad kontraktet i bokstalven förmådde och
innehölle samt så länge kronan behölle bruket därtill. Det vore friherrinnan
eller hennes rättsinnehafvare äfven tillåtet att med vederbörligt
bifall afstå besittningen till någon annan. Besittningshafvaren
skulle på egen bekostnad bygga och ständigt i godt stånd vidmakthålla
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
berörda hus och inrättningar, utan att kronan finge besväras med någon
kostnad därför. Härifrån undantoges likväl krutmagasinet och profkastningshuset,
som skulle fortfarande för kronans räkning byggas och
repareras. Alla såväl för salpeterluttringen som kruttillverkningen nödiga
instrumentalier och materialier af koppar, mässing, järn, metall och trä
af hvad beskaffenhet som hälst skulle anskaffas och underhållas af friherrinnan
och af henne såsom enskild egendom disponeras. Efter bestämmelser
om kruttillverkningen och betalningen därför förekommer
slutligen i kontraktet stadgande om ansvar, därest vid årligen skeende
inventeringar någon brist af krut eller salpeter förmärktes eller levereradt
krut icke vore af försvarlig godhet och pålitlighet. För första
och andra gången sådant komme friherrinnan till last, skulle hon vara
underkastad plikt, men tredje gången vara kontraktet och krutbruksförvaltningen
förlustig.
På grund af berörda kontrakt har besittningsrätten öfvergått från
en till annan af friherrliga ätten Stael von Holstein och genom öfverlåtelse
den 8 maj 1875 af friherre C. L. J. Stael von Holstein till
Torsebro krut- och stubinfabriksaktiebolag samt den 22 oktober 1901
från nämnda bolag till kammarherren Kennedy, hvilken för närvarande
innehar krutbruket. Dessa öfverlåtelser hafva af arméförvaltningen godkänts,
dock, såsom af arméförvaltningen tillagts, med kronan förbehållen
rätt att, utan utgifvande af ersättning för de å krutbruket med tillhörande
maskiner nedlagda kostnader, förordna om upphörande af kruttillverkningen
för statens räkning och återtagande af dispositionsrätten till de
bruket anslagna hemman och lägenheter samt med förpliktelse för innehafvaren
att tills vidare till arméförvaltningen årligen erlägga ett belopp
af 300 kronor för den fördel, bruket hade af Torsebromölla. Uti sedermera
afgifna förklaringar om krutbruksinnehafvarens rättigheter och
skyldigheter, har arméförvaltningen dock anfört, att fastigheternas återtagande
skulle vara förknippadt med betydliga utgifter i lösen för de
krutbruksinuehafvaren tillhöriga byggnader och inventarier, hvadan arméförvaltningen
anser omförmälda tillägg icke innefatta befrielse för kronan
från skyldighet att vid kruttillverkningens upphörande utgifva lösen
för berörda byggnader och inventarier.
Af åtskilliga utaf sökanden nu företedda handlingar framgår, att
de i 1784 års kontrakt föreskrifna villkor i vissa afseenden blifvit till
krutbruksinnehafvarens förmån ändrade, liksom ock innehållet af berörda
handlingar utgör en förklaring af innebörden utaf samma villkor.
Sålunda har Kungl. Maj:t i resolution den 23 maj 1807, uppå
dåvarande krutbruksinnehafvarens, friherre C. L. Stael von Holsteins
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
underdåniga framställning, bland annat, om årlig beställning af
viss myckenhet krut och om ändring af kontraktets bestämmelse
rörande ansvar för felaktig leverans, förordnat, dels att tillverknings- och
underhållskostnad icke vidare skulle sammanföras under den gemensamma
titeln arbetslön, utan särskiljas så, att tillverkningskostnaden
beräknades för hvarje centner krut, som förfärdigades, men att underhållskostnaden,
som skulle innefatta »revenue å nedlagdt kapital», bestämdes
till visst belopp för året, dels ock att krutbruksinnehafvarens
ansvarighet vid flinande kassationer skulle inskränkas, i fredstid till förbindelse
för honom att för samma arbetslön omarbeta det kasserade krutet
till godt krut, dock med förbehåll att det icke sammanblandades med
annat, som till probering framgåfves, samt i krigstid, då rikets säkerhet
fordrade all möjlig uppmärksamhet, till böter för synbar vårdslöshet
i beredningen eller felande ingredienser med 500 riksdaler första
gången och dubbelt, om en lika kassation samma år inträffade.
Öfverstelöjtnanten hade tillika anhållit om ändring af § 1 i 1784
års kontrakt, angående tiden för besittningsrättens bestånd. Härom anförde
krigskollegium — som ansåg, att hvad nämnda § innehölle om
besittningsrättens bestånd endast så länge, Kungl. Maj:t och kronan
ville därstädes krutbruk bibehålla, varit egentliga anledningen till berörda
anhållan — att, då sådan händelse förmodligen icke inträffade, om han
fullgjorde sina skyldigheter, kollegium funne det han ej däraf borde
»befara någon osäkerhet för en besittning eller härleda någon mindre
åhåga för krutbrukets vidmakthållande och utvidgande». Men som bestämmelsen
»väckt dess farhåga», ville kollegium »för att betaga honom
allt tvifvelsmål» tillstyrka, att anförda mening utur kontraktet finge
utgå och friherrens orubbade besittning endast bindas vid dess skyldighet
att kontraktet fullgöra. Kungl. Maj:t fann emellertid ej anledning
att härutinnan göra någon ändring af kontraktet.
Sedan Kungl. Maj:t den 26 november 1811 förordnat om upprättande
af nytt kontrakt med krutbruken, anhöll samme friherre Stael
von Holstein på anförda skäl, att krigskollegium måtte anbefallas, bland
annat, att undersöka krutbrukets beskaffenhet med de förändringar det
tid efter annan undergått, på det vid kontraktets afslutande äganderätten
måtte försäkras, emedan krutbrukets innehafvare nedlagt kostnader
till brukets iståndsättande, instrumentaliers och inventariepersedlars
anskaffande samt nybyggnaders uppförande och det alltså syntes
vara ett olämpligt villkor i kontraktet, att äganderätten skulle upphöra
utan bestämd ersättning, i fall kronan ville verket flytta eller nedlägga.
Efter det den begärda undersökningen blifvit i nåder anbefalld
och verkställd, har krigskollegium i underdåniga utlåtanden den 20
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
april och den 6 augusti 1812 anfört, bland annat, att innehafvaren af
krutbruket hade, förutom äganderätt till vissa för krutbruksdriften begagnade
hemman, besittningsrätten, så länge krutbruk på stället bibehölles, till
öfriga lägenheter; att äganderätt till inventarier och byggnader, med
undantag af ett kronans magasin och kasthuset för proberingen, icke
blifvit. honom bestridd; samt att således hvad krutbrukets innehafvare
icke kunde tillerkännas vore endast äganderätten till Tyske- och Biskopsmölla
grund och ägor, hvilka vore kronan tillhöriga, samt Torsebromölla
n:o 1, som tillhörde Araslöfs säteri och skulle i händelse af krutbrukets
nedläggande til] säteriägaren återställas.
Med denna undersökning förklarade sig sökanden nöjd, hvarför
med sökandens medgifvande Kungl. Maj:t, enligt nådig resolution den
8 februari 1814, förklarade, att ansökningen i denna del finge förfalla;
men biföll Kungl. Maj:t genom samma resolution af krigskollegium
gjord framställning därom, att nödiga förbehåll rörande de ersättningar,
krutbruksinnehafvaren kunde tillkomma i händelse kruttillverkningen
vid Torsebro skulle efter år 1828 nedläggas eller därifrån förflyttas,
måtte uti det blifvande leveranskontraktet intagas.
Uti det kontrakt om kruttillverkning, som därefter den 7 mars
1814 upprättades, förekommer:
i § 2: »Inträffa betydeliga olyckshändelser--— åstadkommas;
Och som detta på kronan tillhöriga hemmanen Tyska och Biskopsmölla
grund och ägor till större delen anlagda krutbruk för öfrigt, utom
krutmagasinet och kasthuset, till byggnader, inredningar och inventarier
äro bruksinnehafvarens enskilta egendom och tillhörighet, så äger han
ensam däröfver styra och vårda; beroendes på dess eget val och omdöme
att förändra och bestämma hvad inrättningar och verkstäder han
anser bäst tjänliga för krutarbetet».
i § 4: »Emot det att bruksinnehafvaren på föreskrifvet sätt under
håller
krutbruket, har noga tillsyn och vård öfver brukets drift
och står i risk för de olyckshändelser, som kunna drabba verket,
samt är försedd med nödig bruksbetjäning, njuter han därföre såväl som
därunder beräknad ersättning för räntan å nedlagdt kapital i byggnader
och inventarier jämte deras underhållande en årlig oafkortad summa af
två tusende två hundrade riksdaler nu gångbart banco speciemynt,
hvaraf för det löpande året hälften i januari och andra hälften i juli månader
utfaller utan afseende om kruttillverkningen för bristande salpetertillgång
eller olyckshändelse upphinner det bestämda kvantum eller ej».
i § 5: »I ersättning för de omkostnader, som erfordras till förfärdigande
af en centner krut med allt hvad därtill hörer, såsom — —
8
Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 137.
— — erhåller bruksinnehafvaren under namn af tillverkningskostnad
tre riksdaler banco».
I § 11 återkomma de i kungl. resolutionen den 23 maj 1807 föreskrifna
villkor om påföljd i händelse af felaktig leverans och i § 16
stadgas om bruksinnebafvarens rätt till ersättning för nedlagda kostnader
å bruket, därest detta skulle flyttas eller nedläggas. Friherre
Stael von Holstein var emellertid ej nöjd med kontraktet i åtskilliga
delar, hvarom han gjorde anmärkning hos krigskollegium, som den
10 november 1814 resolverade, att § 16 skulle hafva följande lydelse:
»Hvad medelst det---den 7 sistlidne mars författade kontrakt
--— — förordnadt och öfverenskommet blifvit, kommer att äga
oryggligt bestånd i 21 års tid, räknad från 1808 års början till slutet
af år 1828, då till underdånigste följe af Kungl. Maj:ts nådiga bref
den 8 februari 1814 om de förändrade villkor, som enligt högst åberopade
nådiga bref den 26 november 1811 kunna vid kontraktstidens
utgång komma att föreskrifvas, endast med afseende på de för kruttillverkningen
vid Torsebro genom sist omförmälda Kungl. Bref fastställda
betalningsvillkor, förnyadt kontrakt kommer att upprättas;
sträckandes dessa förmåner och rättigheter, på sätt 1 § uti 1784 års
med dåvarande krutbruksinnehafvaren upprättade kontrakt rörande
bruket lagligen tillhörande lägenheter förmår, sig äfven till innehafvarens
hustru, barn och arfvingar, så vida bokstafliga innehållet af detta
kontrakt af dem uppfylles och fullgöres; och äga de eller deras rättsinnehafvare
att med vederbörligt tillstånd afstå detta kontrakt till
någon annan, som pröfvas i stånd att verket drifva och fortsätta;
äfvensom i händelse kruttillverkningen vid Torsebro skulle efter år
1828 nedläggas eller därifrån förflyttas, hvarom Kungl. Maj:t och
kronan, eftersom omständigheterna då pröfvas fordra, äger att förordna,
bruksinnehafvaren har att, på sätt sist högst åberopade nådiga bref
den 8 februari 1814, i anledning af hvad Kungl. Kollegium därom i
underdånighet hemställt, förordnar, njuta den skäliga ersättning för de
därvid nedlagda kostnader, som då närmare kommer att pröfvas och
bestämmas».
Enahanda bestämmelser förekomma i kontraktet af den 31 mars 1831
och den 11 april 1844; dock har däri med bibehållande af bestämmelse
om krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning för nedlagda kostnader
i händelse af brukets nedläggande eller flyttning uteslutits, att Kungl.
Maj:t skulle äga därom förordna.
Då, efter det kruttillverkningen förklarats från och med år 1859
vara en fri näring, nytt leveranskontrakt med dåvarande bruksinne
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 137.
hafvaren upprättades, intogs däri icke bestämmelse om krutbruksinnehafvarens
rätt till ersättning i händelse af brukets nedläggande. Häröfver
besvärade sig krutbruksinnehafvaren, och blef ärendet slutligen
afgjordt af Kungl. Maj:t den 25 januari 1859, därvid Kungl. Maj:t
förklarade, att krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning, i händelse
kruttillverkningen nedlades eller från bruket förflyttades, ej ginge förlorad
därigenom, att något förbehåll om en sådan förmån icke intoges
i leveranskontraktet.
I underdånigt utlåtande den 30 juni 1902 öfver kammarherren
Kennedys då föreliggande ansökning om förvärfvande af äganderätt
till krutbruket anförde arméförvaltningen, att kronan svårligen kunde
tillgodogöra sig någon förmån af äganderätten till Tyskemöllan och
Biskopsmöllan med därunder lydande lägenheter i anseende till icke
allenast de med fastigheternas återtagande förkuippade betydliga utgifter
i lösen för byggnader och inventarier, som vore krutbruksinnehafvarens
egendom, utan äfven sökandens redan träffade aftal om förvärfvande
af den vattenkraft därstädes, hvaröfver kronan ej förfogade. Vid sådant
förhållande hade arméförvaltningen icke något att erinra däremot, att
äganderätten till krutbruket öfverlätes till sökanden, efter det, för bestämmande
af köpeskillingen, egendomen värderats af sakkunnige och
ojäfvige män. Dock ansåg arméförvaltningen, att såsom villkor för
öfverlåtelsen borde såsom ett bruket åliggande servitut stadgas skyldighet
för dess ägare att, så länge kronan hade behof af så kalladt svartkrut,
för kronans räkning på beställning och mot betalning tillverka sådant.
Då, enligt hvad arméförvaltningen sålunda antydt, bruket fortfarande
behöfde tagas i anspråk för utförande af beställningar å krut för kronans
räkning, fann kammarkollegium, i underdånigt utlåtande den 4 september
1902, sig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.
Den af arméförvaltningen föreslagna värderingen blef emellertid,
sedan sökanden biträdt förslaget, af Kungl. Maj:t anbefalld den 25
oktober 1902 och därefter verkställd af tre personer, som utsågos, en
af arméförvaltningen, en af sökanden och den tredje af desse gemensamt.
Med underdånig skrifvelse den 30 december 1902 öfverlämnade
arméförvaltningen värderingsnämndens den 3 samma månad afgifna
utlåtande.
Nämnden hade ansett sig böra till en början uppskatta ifrågavarande
fastigheter, Tyskemölla och Biskopsmölla, hvilkas sammanlagda
taxeringsvärde då utgjorde 12,000 kronor, utan hänsyn till den dispositionsrätt
därtill, som tillkomme innehafvaren af krutbruket, d. v. s.
till det värde, egendomen skulle hafva för kronan, om kronan
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 75 Haft. 2
10
Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
till densamma hade full dispositionsrätt, därvid följande värden
åsattes:
2,50 hektar åker.......................................................... |
............... kr. |
1,000: |
1 ■» trädgård .................................................. |
............... » |
600: |
0,37 i'' ängsmark ............................................ |
............... i) |
370: |
41,50 » park, skog och betesmark................. |
................ » |
4,150: |
växande skog ................................................................ |
................ » |
3,500: |
Vattenkraften, som enligt utlåtande den 30 januari 1902
af majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren L.
Broomé motsvarade 84 effektiva hästkrafter, beräknades
efter de för nämnden i andra fall kända arrendeafgifter
för vattenkraft till 150 kronor för hvarje hästkraft » 12,600: —
Kronans byggnader:
det ena magasinet ............................................. |
.......................... » |
3,000: — |
det andra............................................................. |
.......................... » |
3,500: — |
kasthus- och laboratoriebyggnaden............... |
.......................... » |
1,500: — |
Summa kr. |
30,220: — |
I fråga om JcrutbruJcsinnehafvaren tillhöriga byggnader hade antecknats,
att desamma uti ett den 29 mars 1902 af borgmästaren A. Åkerman,
ingenjören A. W. Påhlsson och direktören E. Möller upprättadt värderingsinstrument
uppskattats till:
krutfabriken med tillhörande byggnader in. m................ kr. 127,225: —
kvarstående murar till en stubinfabrik jämte ett vattenhus.
............................................................................................... » 4,000: —
disponent- och arbetarebostäder jämte kontors- och
öfriga byggnader................................................................... » 53,600: —
samt maskiner och elektricitetsverk m. m......................... )) 70,500: —
eller tillhopa kr. 255,325: —
Själfva krutbruket vore bevillningstaxeradt till 75,000 kronor.
Sökandens fördelar af den ifrågasatta öfverlåtelsen förlorade, enligt
nämndens åsikt, väsentligt i betydelse, då man besinnade, att sökanden
utan någon afgift innehade fastigheterna med besittningsrätt, som ej
kunde rubbas, förr än kronan, efter att hafva förordnat om krutbrukets
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 137.
11
upphörande, återtoge fastigheterna. Då ett dylikt återtagande emellertid
torde vara förenadt med skyldighet för kronan att lösa de krutbruksinnehafvaren
tillhöriga dyrbara byggnader och inventarier, kunde en
dylik eventualitet med all sannolikhet icke under en afsevärd framtid
inträffa.
På grund af det anförda ansåge nämnden, att vid bestämmandet
af det belopp, sökanden för att erhålla full och ovillkorlig äganderätt
till ifrågavarande fastigheter och byggnader skulle i lösen till kronan
utgifva, det af nämnden befunna verkliga värdet 30,220 kronor borde
nedsättas med minst 25 procent eller till, i rundt tal, 23,000 kronor.
Arméförvaltningen både emellertid föreslagit, att öfverlåtelsen skulle
ske under villkor, att vid Torsebro bruk fortfarande, så länge behof
däraf förefunnes, för kronans räkning på beställning tillverkades svartkrut,
och att denna skyldighet såsom servitut skulle vidlåda bruket.
Frånsedt svårigheten att lagligen göra detta villkor gällande, i hvilket
fall servitutsinstitutet näppeligen kunde komma till användning, vore
detsamma högst betungande för den blifvande ägaren och medförde
dessutom väsentliga inskränkningar i förfoganderätten öfver vattenkraften,
under det att just fri dispositionsrätt till denna väl varit ett hufvudskäl
för ansökningen. Det kunde sättas i fråga, huruvida sökanden,
om ett dylikt villkor fästades vid hans förvärf, vunne någon rätt, som
han icke redan nu innehade. Särskildt borde framhållas, att, om kruttillverkning
vid Torsebro för kronans räkning fortfarande skulle äga
rum, sökanden icke hade någon som helst anledning att inlösa de för
kruttillverkningen därstädes för kronans räkning uppförda byggnader.
Därest emellertid sökanden jämväl med detta villkor skulle önska förvärfva
äganderätten till fastigheterna och byggnaderna, borde en ytterligare
högst betydlig reduktion af ofvan satta verkliga värde företagas;
och ansåge nämnden, att detta värde i sådant fall borde nedsättas med
minst 60 procent, så att lösesumman komme att utgöra, i rundt tal,
12,000 kronor.
Sedan sökanden, med förmälan att han icke kunde godkänna
det af arméförvaltningen föreslagna villkor för öfverlåtelsen, som i
sådant fall blefve för honom alldeles värdelös, medgifvit att för äganderättens
förvärfvande utan sådant villkor erlägga det belopp, 23,000
kronor, hvartill kronans rätt af nämnden uppskattats, och generalfälttygmästaren
efter verkställd utredning funnit det af arméförvaltningen
föreslagna villkor vara utan betydelse, då svartkrut, hvaraf
behofvet för kronan vore ringa, kunde från annat bruk inom landet
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
erhållas, tillstyrkte arméförvaltningen antagandet af sökandens sist
gjorda anbud.
Jämväl kammarkollegium tillstyrkte i underdånigt utlåtande den
9 februari 1903 försäljning af krutbruket till sökanden, därvid kollegium
likväl, under framhållande att vattenkraften, enligt majoren Broomés
beräkningar, kunde uppgå till 140 hästkrafter, motsvarande, efter det
af nämnden beräknade värde för hvarje hästkraft, 21,000 kronor eller
8,400 kronor mer än nämnden åsatt kraften, ansett köpesumman böra
bestämmas till något högre belopp än sökanden erbjudit. Presidenten
H. Wikblad hade emellertid eu härifrån afvikande mening och anförde:
»Vid det förhållande att kronan, till följd af den för närvarande
af kammarherren Kennedy innehafda ständiga besittningsrätt till ifrågavarande
fastigheter, Tyskemöllan n:r 1 och Biskopsmöllan n:r 1, ej af
nämnda fastigheter åtnjuter någon afkastning, och att ett återvinnande
af dispositionsrätten till fastigheterna synes vara förenadt med så betydande
kostnader, att eu dylik åtgärd ej lärer kunna ifrågakomma;
och då den fördel af kruttillverkningen vid Torsebro, som ursprungligen
legat till grund för upplåtelsen af besittningsrätten, enligt hvad
upplyst blifvit, numera för kronan förlorat all betydelse, hvaremot ett
afsevärdt gagn för landets industri torde vara att förvänta af den
möjlighet till vattenkraftens vid Torsebro användning, som genom den
ifrågasatta försäljningen komme att beredas, anser jag mig böra, i
likhet med arméförvaltningen, i underdånighet tillstyrka, att ifrågavarande,
till 12,000 kronor bevillningstaxerade fastigheter må till kammarherren
Kennedy försäljas för den af honom erbjudna, på den i ärendet
hörda nämndens uppskattning grundade köpeskilling 23,000 kronor.»
Till statsrådsprotokollet den 13 mars 1903 anförde dåvarande statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet, att han vid jämförelse
med uppskattadt värde af Elfkarlebyfallens vattenkraft funne det af
värderingsnämnden för Torsebrofallet beräknade värde af 150 kronor
för hvarje hästkraft vara skäligt samt anförde vidare angående ifrågavarande
vattenfall:
»Vidkommande det kraftbelopp, som vid Torsebrofallet förefinnes,
har majoren Broomé i det handlingarna i målet bilagda utlåtande,
som legat till grund för värderingsnämndens uppskattning, på grund
af undersökningar, som af honom under åren 1897 och 1898 samt
1901 verkställts, funnit, att högsta flodvattenmängden uppginge
till .................................................................................. 173 kubmtr per sekund
och högvattenmängden i allmänhet till............... 73 » » »
att medel vattenmängden utgjorde ........................ 22 » » »
samt lägsta vattenmängden ................................... 8 » » »
13
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 137.
Väl hade vattenmängden under hösten 1901 nedgått till 5 å 6
kubikmeter i sekunden, men ett sådant förhållande torde högst sällan
inträffa, utan kunde för anläggning af verk en nära nog ständig vattenmängd
af 8 kubikmeter i sekunden beräknas. Åf denna lågvattenmängd
framginge nära 4 kubikmeter genom den fria öppningen mellan de
öfverstå leddammarna och omkring två kubikmeter till hvardera sidans
verk. Af medelvattenmängden (22 kubikmeter i sekunden) afginge
8 å 10 kubikmeter genom öppningen mellan leddammarna, hvadan,
vid fördelning af återstoden, 6 å 7 kubikmeter tillkomme hvardera
sidan. Det vore dock vanskligt att beräkna brukets kraft efter en
vattenmängd, som endast periodvis återkomme, utan måste man därvid
utgå från den vattenmängd, 2 kubikmeter i sekunden eller 1 4-del af
lågvattenmängden, som hela året vore för bruket disponibel. Höjdskillnaden
vid vanligt vattenstånd mellan vattenytan ofvan de öfverstå
leddammarna vid Torsebro och vattenytan nedom krutbrukets turbinhus,
d. v. s. hela fallet för Torsebro krutbruk, utgjorde 7 meter, och vore detta
fall äfven vid lägre vattenstånd ungefär detsamma. Med sistangifna
vattenmängd och fallhöjd uppginge den för krutbruket disponibla vattenmängden
till 140 effektiva hästkrafter, om motorerna lämnade 75 % af
naturkraften. Denna kraft kunde dock icke åstadkommas utan förändringar
å såväl nuvarande leddammen och kanalen som motorerna, ty
med nu befintliga anordningar kunde icke uttagas mera än måhända 60
procent af angifna kraft.
Vattenfallskommittén, som låtit verkställa utredning angående
kronans och krutbruksinnehafvarens ömsesidiga rättigheter och därvid
kommit till enahanda resultat, som de i förevarande fråga hörda
myndigheter, har vid bedömande af vattenfallet, efter hvad hos kommittén
inhämtats, haft tillgängligt eft af majoren Broomé den 10 december
1898 afgifvot betänkande rörande vattenreglering för de vid
denna tid Torsebro krut- och stubinfabriks-aktiebolag tillhöriga vattenverken
på Helgeåns västra sida, hvarjämte bland kommitténs handlingar
förefinnas dels antecknade uppgifter till protokoll vid afvägning af
Helgeån vid Torsebro krutbruk den 8 november 1899 samt af löjtnanten
E. Sundvallson i december samma år afgifven berättelse om ifrågavarande
fall. Enligt de uppgifter om fallet, som efter berörda aktstycken
antecknats i kommitténs s. k. vattenfallsbok, af hvilken jag
erhållit utdrag, som bilagts handlingarna i målet, hade vattendraget på
eu längd af 700 meter en fallhöjd af 7,70 meter samt nedanför på en
längd af 250 meter en fallhöjd af 2 å 2,73 meter. Lågvattenmängden hade
antecknats till omkring 15, industriella medelvattenmängden till omkring
14
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 137.
26, exceptionella lågvattenmängden till 8, högsta flodvattenmängden till 173
och vanliga högvattenmängden till 73, allt kubikmeter per sekund. Såsom
häraf framgår äro de för högsta flodvattenmängden och vanliga
högvatten mängden angifna tal desamma som motsvarande i majoren
Broomés förstnämnda utlåtande.
I anledning af förekommande skiljaktiga uppgifter, särskildt beträffande
lågvattenmängden såsom grundläggande för beräkningen af
kraftbeloppet, har majoren Broomé, efter anmodan att afgifva närmare
utredning angående betydelsen af de i vattenfallsboken förekommande
anteckningar om vattenkraften samt dessas förhållande till majoren
Broomés uppgifter därom, till en början erinrat, att synnerligen stora
svårigheter mötte, särskildt i Idelgeå, att angifva exakta siffror i berörda
hänseende, enär vattendraget med dess sidoleder under större
delen af sitt lopp genomginge Skånes slättbygd, hvarest snösmältning
och nederbörd vida hastigare afrunne än i de orter, hvarest sådant
hämmades genom skogsbygd och vattenreservoarer. Häraf förklarades
den stora skillnaden emellan den såväl af kommittén som af majoren
Broomé uppgifna exceptionella hög- och lågvattenmängden, i förra
fallet 173 och i senare 8 kubikmeter per sekund eller förhållandet af
ungefär 22 : 1 mot det i mellersta Sverige vanliga 10 å 14 : 1. Denna
omständighet borde särskildt framhållas såsom anledning därtill, att de
lämnade uppgifterna kunde vara olika. Vid beräkning af vattenmängden
uti ifrågavarande vattendrag kunde man därför ej utgå från samma
afrinningskvantiteter per kvadratmeter utaf nederbördsområdet, som
kunde gälla för mellersta Sveriges vattendrag och som åtminstone delvis
blifvit följd i den s. k. vattenfallsboken. Angående lågvattenmängden,
som i vattenfallsboken uppgifvits till 15 och exceptionellt till 8
kubikmeter per sekund, borde uppmärksammas, att man vid kraftberäkning
i allmänhet måste utgå från en vattenmängd, som alla tider på
året vore disponibel. Under växlande perioder af 2 å 3 månader hvarje
år nedginge vattenmängden till 8 kubikmeter per sekund, under det att
åter såsom exceptionellt låg måste betraktas 5 å 6 kubikmeter per sekund,
hvartill vattenmängden på hösten 1901 nedgått. Utgående från 8 kubikmeter
i sekunden hade majoren i sitt utlåtande angifvit, att häraf omkring
2 kubikmeter framginge till Torsebrosidan; och hade denna uppgift senast
under denna vinter funnits riktig, liksom det konstaterats, att samtliga
vid Torsebro krutbruk använda motorer kunde i händelse af behof utveckla
en kraft af omkring 60 effektiva hästkrafter, ehuru endast Vs
däraf nu toges i anspråk. Väl hade majoren beräknat, att 140 effektiva
hästkrafter kunde uttagas, men härför erfordrades, att såväl led
-
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
dammen och kanalen som samtliga turbiner eller vattenhjul ombyggdes,
hvarför kostnaderna knappast torde komma att understiga 25,000 å
30,000 kronor.
Den industriella medelvattenmängden, som upptagits af vattenfailskommittén
till 20 och af majoren Broomé till 22 kubikmeter per sekund,
vore det svårt att bestämma. Om emellertid krutbruket skulle uttaga
denna under en stor del af året befintliga vattenmängd, skulle erfordras
ej mindre att erhålla tillstånd att öfverbygga kungsådran och använda
den däruti framrinnande vattenmängden, än äfven att fullständigt ombygga
dammar, kanal och kruthusbyggnaderna, hvilka vore belägna
på den enda plats, som stode till buds för kanalens framdragande. —
Vidkommande fallhöjden, som i vattenfallsboken beräknats till 7,70 meter
på 700 meters längd för det egentliga krutbruket och 2 å 2,73 meter
på 250 meters längd för den s. k. Pilblads kvarn (Torsebromölla),
måste densamma, som vore ganska variabel, beräknas med afdrag af
den lutning, som vattenytan å de olika kanalsträckorna måste intaga,
hvilket gjorde, att det nyttiga fallet för krutbruket utgjorde endast 7
meter vid vanligt vattenstånd å 700 meters längd.
Såsom af det ofvananförda framgår, är vattenmängden uti ifrågavarande
vattendrag synnerligen växlande, och äro härigenom skiljaktigheterna emellan
vattenfallskommitténs och majoren Broomés uppgifter om lågvattenmängden
lätt förklarliga. De å ömse sidor lämnade uppgifter äro dock
grundade på upprepade undersökningar, hvilka särskildt hvad majoren
Broomés angå omfatta flera år. Då vid sådana förhållanden uppgifterna
hvar för sig, ehuru skiljaktiga, äro uttryck för faktiska förhållanden
under särskilda tider, synes mig riktigast vara att antaga lågvattenmängden,
efter hvilken beräkning af kraftbeloppet bör ske, till ett medeltal
emellan majoren Broomés för denna mängd uppgifna 8 och
vattenfallskommitténs 15 kubikmeter i sekunden och sålunda för beräkning
af kraftbeloppet utgå från en lågvattenmängd af 12 kubikmeter
i sekunden, hvaraf följaktligen, i öfverensstämmelse med majoren
Broomés på anförda skäl grundade uppgifter, en fjäi''dedel
eller 3 kubikmeter skulle tillkomma Torsebro krutbruk. Med tillämpning
jämväl i öfrigt af de vid värderingen följda beräkningsgrunder
skulle sålunda med en fallhöjd af 7 meter hela kraftbeloppet, som efter
företagande af angifna ändringar och byggnadsarbeten kunde uttagas,
blifva 210 hästkrafter och 60 procent däraf eller 126 hästkrafter antagas
såsom möjliga att utan större ändringar komma till användning;
motsvarande nu uppgifna tal 210 och 126 de i värderingsinstrumentet
upptagna resp. 140 och 84 hästkrafter. Värdet af vattenkraften
16
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 137.
sådan den befinnes skulle sålunda, efter 150 kronor för hvarje hästkraft,
vara, utan hänsyn till bruksinnehafvarens nyttjanderätt, 18,900
kronor och, med afdrag af 25 procent eller 4,725 kronor för denna
nyttjanderätt, 14,175 kronor eller 4,725 kronor mera än det salubelopp,
hvartill kraften af värderingsnämnden uppskattats. Med sistnämnda
belopp bör därför, enligt min åsikt, det uppgifna saluvärdet
af hela egendomen, mot hvars värdering i öfrigt jag ej har något att
erinra, ökas och detsamma följaktligen bestämmas till 27,725 kronor.»
Emot Kungl. Maj:ts framställning om krutbrukets försäljning hade
1903 års Riksdags statsutskott icke annat att erinra, än att köpeskillingen
syntes böra på köparens bekostnad bestämmas i den ordning,
som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore
föreskrifven i kungl. förordningen den 14 april 1866, dock under iakttagande,
att köpeskillingen icke komme att understiga den af Kungl.
Maj:t föreslagna, eller 27,725 kronor. En förnyad uppskattning af
berörda fastigheter med därtill hörande rätt till vatten syntes utskottet
så mycket angelägnare, som, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, väsentligen
afvikande uppfattningar gjort sig gällande i fråga om den vattenkraft,
hvars afyttring nu föreslagits. Härigenom skulle äfven vinnas
den fördel, att vid den förnyade värdering, som af uppskattningsnämnden
komme att verkställas, nämnden komme i tillfälle att taga i
ompröfning, huruvida någon ersättning borde till statsverket utgå för
det belopp å 300 kronor, som skolat till arméförvaltningen årligen erläggas
för det gagn, bruket haft af Torsebromölla, och hemställde utskottet
fördenskull om bifall till framställningen på det sätt, att Riksdagen
måtte medgifva, att äganderätten till de Torsebro krutbruk
tillhörande fastigheterna Tyskemölla, f/s mantal, och Biskopsmölla, Vs
mantal, i Färlöfs socken och Kristianstads län, däri inbegripet äganderätten
till magasin och kasthus för krutproberingen, samt all kronan i
egenskap af ägare till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten
eller till annan fastighet finge till kammarherren James Kennedy försäljas
mot köpeskilling, som skulle på köparens bekostnad bestämmas
i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof vore föreskrifven i kungl. förordningen den 14 april
1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling icke finge understiga
27,725 kronor.
Utskottets hemställan bifölls af Första, men afslogs af Andra Kammaren,
hvarför frågan för den Riksdagen förföll.
Då kammarherren Kennedy nu förnyat sin framställning om äganderättens
till krutbruksfastigheterna förvärfvande, har han därvid erinrat,
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137. 17
att statens vattenrätt omfattade endast en del af vattenkraften vid
Torsebro, under det att den öfriga delen innehades af sökanden dels
med nyttjanderätt såsom fideikommissarie till Råbelöf och dels med
full äganderätt. Ett rationellt utnyttjande af vattenkraften förutsatte
emellertid, att hela kraften funnes samlad i en hand. Staten kunde
icke för egen räkning utnyttja sin andel i vattenkraften, så länge nu
rådande rättsförhållanden mellan kronan och sökanden ägde bestånd.
A andra sidan måste han för att bevara den utaf honom genom stora
ekonomiska uppoffringar för byggnader, maskiner och inventarier m. m.
förvärfvade nyttjanderätt till statens andel i vattenfallet alltid vara
beredd att kunna fullgöra eventuella beställningar af krut, hvarför han
ej kunde använda vattenkraften för andra produktiva ändamål. Uppenbart
vore, att dessa förhållanden, hvilka hindrade såväl ägaren som
nyttjanderättsinnehafvaren att tillgodogöra sig vattenkraften, föranledde
en högst afsevärd årlig nationalförlust, liksom de, hvad nyttjanderättsinnehafvaren
anginge, hindrade honom att göra räntabelt det kapital,
han nedlagt på grund af de förbindelser, som på statens föranledande
tillkommit under sådana tider och omständigheter, att de ansåges medföra
motsvarande fördelar, som nu icke vore att påräkna. Vidkommande
omfattningen af den vattenkraft vid Torsebro, som tillkomme kronan,
syntes det sökanden, att denna i Kungl. Maj:ts proposition till 1903 års
Riksdag blifvit snarare för högt än för lågt beräknad; och hvad anginge
den af arméförvaltningen föreskrifna afgift af 300 kronor för det gagn,
krutbruket hade af Torsebro molla, syntes denna afgift sakna all rättslig
grund, om än dess tillkomst kunde historiskt förklaras.
Uti underdånigt utlåtande den 11 juli 1905 öfver nu föreliggande
ansökning har arméförvaltningen, då bibehållandet af krutbruket ej
vore af behofvet påkalladt och återkallandet af besittningsrätten till
detsamma ej heller vore förenligt med fördel för kronan, som i sådan
händelse vore skyldig inlösa krutbruksinnehafvaren tillhöriga byggnader,
maskiner och inventarier och som icke heller utan stora kostnader
kunde förvärfva den återstående delen af vattenkraften, hvilken tillhörde
bruksinnehafvaren och vore behöflig för ett rationellt utnyttjande af
hela vattenkraften, tillstyrkt bifall till kammarherren Kennedys ansökning,
därvid arméförvaltningen ansett köpeskillingen böra på sökandens
bekostnad bestämmas i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof vore stadgadt.
Arméförvaltningen ansåge emellertid erforderligt att, såsom förberedande
åtgärd för erhållande af ett fackkunnigt bedömande af det
värde, hvartill kronans andel i Torsebro vattenfall borde skäligen uppBih.
till RiJcsd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 75 Raft. 3
18
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 137.
skattas, sökanden hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorde framställning
om förordnande af kompetent person att verkställa utredning
i fråga om det af sökanden såsom krutbrukets innehafvare disponerade
vattenfallets storlek i hästkrafter vid olika vattenstånd, vid hvilken
förrättning sökanden borde med vederbörliga handlingar styrka sin
äganderätt till och omfattningen af den del af Torsebrofallen, som han
eljest innehade.
Sedan sökanden i anledning häraf hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning om den af arméförvaltningen förordade
utredningen, samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 10 oktober
1905 förordnat chefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren
m. in. F. Enblom att densamma verkställa, har sökanden med
skrifvelse den 9 december 1905 till landtförsvarsdepartementet inlämnat
af majoren Enblom den 5 samma månad afslutad »Utredning angående
Torsebro vattenfall i Helgeå, Kristianstads län» jämte ett därvid
fogadt utdrag af karta öfver Tyske- och Biskopsmöllorna samt Torsebromöllan
n:o 1 äfvensom öfver Torsebrokvarn n:ris 1, 2 och 3 samt n:ris
4 och 5.
Enligt denna utredning består Torsebro vattenfall af eu omkring
1 kilometer lång fors, afbruten af mycket korta lugnare delar. Vattenfallets
hela höjd vore i rundt tal 10,4 meter, fördelad mellan flera på
båda åstränderna belägna vattenverk, tillhörande olika egendomar, hemman
och lägenheter. Sålunda belöpte utefter västra stranden en fallhöjd
af 7,7 meter å Torsebro krutbruk, omfattande Vs mantal Tyskemöllan
och Va mantal Biskopsmöllan, samt tillhopa 2,7 meter å Torsebromölla
n:o 1 och Skrynarp. Utefter östra stranden vore fallhöjden
fördelad med sammanlagdt 8,8 meter å egendomarna Fjälkestad n:o 15,
Torsebro kvarn n:o 4 och 5, Torsebro kvarn n:o 3, Torsebro kvarn
n:o 2, Torseke n:o 14 och Torseke n:o 9 samt med 1,6 meter å Torsebro
kvarn n:o 1. Kammarherren Ivennedy vore, enligt företedda köpebref
och andra handlingar, ägare till de å västra stranden belägna Torsebromölla
n:o 1 och Skrynarp samt af de å östra stranden liggande egendomarna,
Fjelkestad n:o 15, Torsebro kvarn n:o 4 och 5, livilka senare tillhörde Råbelöfs
fideikommiss, som innehades af kammarherren Kennedy. Torsebro
kvarn n:o 3 och Torsebro kvarn n:o 2, Torseke n:o 14, Torsebro kvarn n:o 1
och Torseke n:o 9 ägdes af honom, därvid dock vore att märka, att Torsebro
kvarn n:o 1 gått i byte från kronan mot egendomen Torsebro molla
n:o 1, men att bytet i händelse af kruttillverkningens upphörande skulle
återgå, med rätt för ägaren af Torsebromölla n:o 1 att skatteköpa
Torsebro kvarn n:o 1. De återstående å västra stranden belägna egen
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 137. 19
domarna Tyskemöllan och Biskopsmöllan med tillhörande vattenrätt
ägdes af kronan, men innehades på grund af kontrakt den 23 juni
1784 och öfverlåtelse den 22 oktober 1901 af kammarherren Kennedy.
Han vore sålunda, så länge han tillverkade krut vid Torsebro, dels
ägare, dels ständig innehafvare af all strand- och vattenrätt vid Torsebro
vattenfall, hvaremot kronan vore ägare till och skulle kunna, om kruttillverkningen
upphörde, disponera den del af vattenrätten i fallet, som
belöpte å de vid västra stranden liggande Biskopsmöllan och Tyskemöllan
samt å den vid östra stranden liggande Torsebro kvarn n:o 1.
Med framhållande, att vattenfallets natur vore så regelbunden, att
det med säkerhet kunde anses, att båda stränderna hade lika stor
vattenrätt, och att sålunda hvardera stranden tillkomme 50 % af vattenmängden,
sedan kungsådrans vattenmängd afskifta, beräknade distriktschefen,
att kronans andel i vattenkraften utgjorde vid västra stranden
37 % och vid östra stranden 8 % eller tillhopa 45 % af vattenfallets
hela kraftbelopp.
Beträffande den i ån vid olika årstider framrinnande vattenmängden
både af statens landtbruksingenjör i Kristianstads län verkställda direkta
mätningar ådagalagt, att under åren 1883—1901 den minsta vattenmängden
under 9 år nedgått till mindre än 8 — åren 1886 och 1887
till 6 — kubikmeter i sekunden samt under de 10 ökriga åren varit
mellan 8 och 12,5 kubikmeter. Minsta medelafrinningen för månad
under tioårsperioden 1892—1901 hade, såsom framginge af en utaf
samme landtbruksingenjör upprättad tabell, varit sådan, att man för
hel månad ej kunde med säkerhet räkna på mera än 8 kubikmeter i
sekunden. För en industri, som vore i behof af jämn vattentillgång,
kunde därför ej beräknas mer än 8 kubikmeter i sekunden, hvarmed
dock ej vore uttaladt, att vattenverk därstädes icke borde beräknas fölen
något större vattenmängd. Den vattenkraft, som baserades på 8
kubikmeters tillgång, kunde utom i ovanliga fall drifva en industri
hela året och därför anses hafva ett normalt värde, hvaremot den
vattenkraft, som baserades på en större vattenmängd, exempelvis på
dubbla minimimängden 16 kubikmeter, som kunde här påräknas 7 till
11 månader af året, hade ett väsentligen mindre värde och för vissa
industrier intet värde alls. På grund af vattendragets beskaffenhet vid
fallets öfre del kunde det antagas, att vid lågvatten omkring hälften
af vattenmängden afrunne genom den mot kungsådran svarande mellersta
delen af vattendraget, under det att den andra hälften fördelades
lika mellan de bägge strändernas vattenverk, hvilka sålunda hvardera
kunde tillgodogöra sig en fjärdedel af hela vattenmängden, hvarföre,
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
då hela fallets höjd vore 10,4 meter och med tidsenliga anläggningar
omkring 10 meter däraf borde kunna tillgodogöras, häremot svarade
vid en sådan anläggning och vid 4 kubikmeters vattentillgång för
verken en vattenkraft på turbinaxeln af 400 hästkrafter, men vid 8
kubikmeters vattentillgång för verken 800 hästkrafter. Af nämnda
alltid tillgängliga vattenkraft, 400 hästkrafter, ägde sålunda kronan vid
krutbruket 37 % eller 148 hästkrafter och möjligen vid byteskvarnen
Torsebro kvarn n:o 18% eller 32 hästkrafter. Denna till 148 och 32
hästkrafter upppgående vattenkraft, såsom varande tillgänglig hela året,
skulle, under förutsättning af full ägande- och nyttjanderätt, hafva ett
normalt värde, under det att den lika stora vattenkraft, som vid den
större vattentillgången af 16 kubikmeter i sekunden ytterligare kunde
tillgodogöras under 7—11 månader af året, hade ett väsentligen mindre
värde och den vattenkraft, som vid ännu större vattentillgång kunde
tillgodogöras under mindre än 7 månader, för de flesta industrier
saknade allt värde. V id bedömande af vattenkrafternas värde vore att
märka, att de beräknade respektive 400 och 800 hästkrafterna ej kunde
uttagas utan fullständigt nya dammar och nya vattenverk, och att
kronan ägde endast den råa naturkraften. Genom kungsådrans öfverbyggande
kunde kraftbeloppen fördubblas.
Sedan handlingarna i ärendet remitterats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för afgifvande af underdånigt utlåtande, har nämnda
styrelse anmodat distriktschefen Enblom att fullständiga utredningen
genom yttrande om det värde, hvartill ifrågavarande vattenkraft kunde
uppskattas; och har distriktschefen i anledning häraf uti särskild skrifvelse
till styrelsen den 30 december 1905, under erinran att värdet af
rå naturkraft i vårt land ännu ej vore stadgadt, och i alla händelser
beroende på en mängd omständigheter, anfört, att värdet, enligt sista
tiden gjorda försäljningar af obebyggda fall i mellersta Sverige, kunde
beräknas i rundt tal till 100 kronor för hvarje hästkraft, tillgänglig
hela året rundt. Hvad Torsebrofallet anginge, både detta å ena sidan
ett högre värde därför, att vattenkraften vore mindre samt väl belägen,
men å andra sidan nedsattes naturkraftens värde väsentligen därigenom,
att fallet utgjordes af en mycket långsträckt fors, hvilket förhållande
medförde höga kostnader för fallets bebyggande, hvarför distriktschefen
ansåge det af värderingsnämnden den 3 december 1902 åsätta värdet
150 kronor för hästkraft vara skäligt, ehuru jämförelsevis högt. Enligt
denna beräkning vore sålunda värdet af de 148 hästkrafterna vid krutbruket
22,200 kronor och af de 32 hästkrafterna vid Torsebrokvarn
n:o 1 4,800 kronor. Eu ny hållpunkt för bedömandet af värdet er
-
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
hölles genom en jämförelse med de försäljningspris, som varit ifrågasatta
vid stora vattenfallsköp i sydliga delen af landet år 1905, då inköpsprisen
blifvit för olika fall bestämda till 40 å 80 kronor eller i
medeltal 67 kronor för hvarje af det antal hästkrafter, för hvilka maskiner
afsetts att uppsättas. För ifrågavarande fall torde med hänsyn
härtill antalet hästkrafter kunna beräknas till dubbla uppgifna antalet
eller för vattenkraften vid krutbruket till 296 eller, i rundt tal, 300 och
vid Torsebro kvarn 64 eller, i rundt tal, 60 hästkrafter, och värdet sålunda
blifva för vattenkraften vid krutbruket, i rundt tal, 20,000 kronor
och vid Torsebro kvarn, i rundt tal, 4,000 kronor, hvilka värden efter
nuvarande uppfattning syntes riktigare än de förut anförda.
Vare sig värdena antoges efter den ena eller andra beräkningsgrunden,
gällde de endast under förutsättning, att kronan ägde full
ägande- och dispositionsrätt till fallen. Men som dispositionsrätten
vore öfverlåten för all framtid, så länge innehafvaren tillverkade krut,
vore det tydligt, att kronan af vattenkraften ej kunde få någon som
helst inkomst, så länge villkoret om kruttillverkningen uppfylldes; och
då kronan ej heller till någon annan än krutbruksinnehafvaren kunde
afyttra sin andel i fallet, hade detta strängt taget för kronan ej annat
värde än fördelen af att krut tillverkades vid Torsebro, hvilken fördel
af vederbörande ansetts vara obetydlig om ens någon. Om sålunda
fallet för kronan ej hade något värde, vore det dock tydligt, att
äganderätten till kronans andel hade värde för kammarherren Kennedy,
såsom ägare och innehafvare af den öfriga vattenkraften, emedan han
icke utan full äganderätt kunde på ett tidsenligt sätt tillgodogöra sig
den vattenkraft, som han nu besutte. Detta förhållande hade äfven
iakttagits af 1902 års värderingsmän, hvilka värderat äganderätten till
75 % och nyttjanderätten till 25 % af fallets värde. Distriktschefen
ansåge emellertid värdet af äganderätten under nu rådande förhållanden
vara obetydligt i förhållande till värdet af eu besittnings- och
dispositionsrätt utan afgift för all framtid, hvarför värdet af äganderätten
under inga omständigheter syntes honom kunna sättas högre än
till fallets halfva värde, således till 10,000 kronor för fallet vid krutbruket
och 2,000 kronor för fallet vid Torsebro kvarn n:o 1.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för egen del, beträffande
värdet af äganderätten till den till 8 % af Torsebrofallet uppskattade
vattenkraften vid Torsebrokvarn n:o 1, erinrat, att detta värde icke
kunde beräknas^ till mera, än hvad skatteköpeskillingen för kvarnen
skulle utgöra. Ågaren af Araslöfs säteri hade nämligen enligt nådiga
brefvet den 14 februari 1770 tillförsäkrats rätt att vid återgång af det
22
Kung!. Maj rf s Nåd. Proposition N:o 137.
byte, hvarigenom lian mot öfverlämnande till kronan af nyttjanderätten
till Torsebromölla n:o 1 erhållit ny ttj anderätten till Torsebro kvarn
n:o 1, skatteköpa sistnämnda kvarn. Löseskillingen vid skatteköp utgjorde
10 gånger kronoräntan, och skulle, enligt vidfogadt utdrag af
jordeboken för år 1825, utgöra 1.33 kronor 28 öre, hvilket sålunda vore
värdet af kronans äganderätt till denna del af vattenfallet.
Beträffande de 37 % af vattenkraften i Torsebro vattenfall, hvilka
belöpte å Tyskemöllan och Biskopsmöllan, vore att beakta, att, så
länge villkoret om kruttillverkning uppfylldes, kronan ej ägde besittnings-
och nyttjanderätt till denna vattenkraft. Då vattenkraften för
hvarje annan än brukets innehafvare vore i det närmaste värdelös,
kunde kronan ej heller till någon annan försälja sin äganderätt. På
grund af de särskilda med denna vattenrätt förknippade omständigheter
representerade äganderätten ett betydligt mindre realvärde än kammarherren
Kennedys besittnings- och nyttjanderätt. Såvidt af handlingarna
i ärendet kunnat utrönas, funnes icke något som helst hinder för kammarherren
Kennedy att, äfven om han ej förvärfvade äganderätten, på
tidsenligt sätt under förutsättning af erhållet tillstånd att öfverbygga
kungsådran tillgodogöra sig hela den kronan och honom gemensamt
tillhöriga vattenkraften. Det med besittningsrätten förenade villkor
att vid bruket tillverka krut kunde nämligen äfven efter utförandet af
moderna anläggningar uppfyllas. I detta särskilda fall kunde styrelsen
ej finna annat, än att staten ej borde förvägra den begärda försäljningen
till krutbrukets innehafvare, enär ett tidsenligt tillgodogörande
af vattenkraften vid Torsebro med däraf uppstående industriell verksamhet
å platsen därigenom säkrast skulle främjas samt statens och det
allmännas fördel icke torde i detta alldeles säregna fall kunna på annat
sätt tillgodoses.
Med hänsyn till kammarherren Kennedys ständiga besittnings- och
nyttjanderätt kunde värdet af kronans äganderätt till ifrågavarande
37 % af hela vattenkraften vid Torsebro ej uppskattas till mera än
högst 25 å 30 % af det värde, som kraften skulle ägt, om kronan
innehaft jämväl besittnings- och nyttjanderätten.
Därest kungsådran öfverbyggdes, skulle maskiner lämpligen kunna
installeras för hela den dubbla minimivattenmängden eller för lö kubikmeter
i sekunden, hvarigenom erhölles å turbinaxeln 1,600 hästkrafter,
hvaraf 37 % eller 592 hästkrafter motsvarade kronans andel. Om
ägande- och nyttjanderätten vore förenade i samma hand, skulle värdet
af kronans del sålunda utgöra 39,664 kronor, men under nuvarande
förhållanden kunde all den på kronans del belöpande kraft, som kunde
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137. 23
uttagas ur fallet ej uppskattas till mer än högst 10,000 å 12,000
kronor.
På grund af det anförda tillstyrkte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bifall till kammarherren Kennedys ansökning, med erinran att
den del af köpeskillingen, som skulle anses utgöra lösen för vattenrätten,
icke borde öfverstiga sistnämnda belopp jämte 10 gånger kronoräntan
för Torsebro kvarn n:o 1.
I ämbetsskrifvelse den 12 december 1905 anmodade jag arméförvaltningen
att låta genom minst tre ojafviga och sakkuniga personer, af hvilka
kammarherren Kennedy ägde utse en, verkställa värdering af de krutbrukeinnehafvaren
tillhöriga byggnader m. m. och i öfrigt inkomma med utredning
beträffande de kostnader, som statsverket komme att vidkännas, därest
besittningsrätten skulle återgå till kronan. Med underdånig skrifvelse
den 15 nästlidne februari har arméförvaltningen, med tillkännagifvande
att till värderingsman utsetts, af arméförvaltningen f. d. revisionssekreteraren,
häradshöfdingen Ernst Håkansson, af kammarherren Kennedy
hofrättsrådet A. Borgström och af dessa två ingenjören F. E.
Malmqvist, öfverlämnat ett den 27 sistlidne januari dagtecknadt värderingsinstrument,
utvisande att värderingsmännen, som vid besiktning
och värdering af byggnader anlitat biträde af eu byggmästare, åsatt
krutbruksinnehafvaren tillhöriga byggnader och maskinerier ett sarnmanlagdt
värde af 222,520 kronor; och har arméförvaltningen, med förnyadt
tillstyrkande af bifall till kammarherre Kennedys föreliggande ansökan,
meddelat, att nämnda belopp utgjorde den kostnad, statsverket hade
att vidkännas vid återgång till kronan af besittningsrätten till krutbruket.
Taxeringsvärdet å berörda byggnader, som utgöra själfva krutbruket,
är numera 100,000 kronor.
Biskops- och Tyskemöllorna, hvardera Vs mantal, äro nu taxeringsvärderade
till 14,400 kronor.
Den till berörda fastigheter hörande mark, som antages omfatta
omkring 45 hektar, däraf omkring 41 hektar skog och betesmark, har
värderats till 9,620 kronor. Den kan icke af tillgängliga kartor noggrant
till gränserna bestämmas; och det synes tvistigt, huru mycket
däraf tillkommer Torsebromölla. n:o 1. Gränsen mellan kronans och
Araslöfs säteris ägor utgjordes förut af den gamla krutbruksmuren; men
sedan Torsebromölla n:o 1 kommit att nyttjas under bruket, har muren
flyttats, så att en del af Torsebromölla ägor inhägnats tillsammans
med krutbrukets gamla område.
Uti föreliggande ansökan är fråga allenast om Tyske- och Biskopsmöllorna
med tillhörande vattenrätt, hvaremot någon framställning i
24
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
fråga om Torsebromölla n:o 1 och Torsebro kvarn n:o 1 ej gjorts. Enligt
hvad jag fornt anfört, uttalade Riksdagens statsutskott år 1903, såsom
skäl för krutbruksfastigheternas uppskattande af en nämnd, bland
annat, att denna nämnd kunde komma i tillfälle att taga i ompröfning,
huruvida någon ersättning borde till statsverket utgå för det belopp å
300 kronor, som skolat till arméförvaltningen årligen erläggas för det
gagn, bruket haft af Torsebromölla. I anledning häraf anser jag mig
böra nämna något äfven om denna fastighet.
I statsrådsprotokollet till 1903 års proposition anföres därom
följande:
»Då under 1690-talet, efter det en del af krutbruket blifvit genom
vådlig händelse förstörd, fråga uppstod om anläggande af eu ny krutkvarn,
föreslog dåvarande innehafvaren, att därför måtte användas den
intill bruket belägna frälsemjölkvarnen Torsebromölla n:r 1, lydande
under godset Araslöf, som då var sekvestreradt för skuld till kronan;
och emedan vid samma å på andra sidan fanns en kronokvarn, som i
stället kunde läggas under Araslöf, ansåg generalguvernören i Skåne
hinder ej förefinnas för förstnämnda kvarns läggande till krutbruket.
Sedan cornetten, sedermera ryttmästareu Carl Gustaf Bonde inbördat
Araslöf och tillerkänts äganderätten till nämnda egendom, anhöll han
att få till Araslöfs gård bibehålla Torsebromölla n:r 1, men Kungl.
Maj:t förklarade, enligt nådig resolution den 18 september 1698, att,
som jämngodt vederlag gåfves för kvarnen, supplicanten icke skulle visa
någon ''oginhet att afstå det Kungl. Maj:t för krutbruket kunde betarfva’.
Därefter anordnades likväl ett byte emellan kronan och ryttmästaren
Bonde, hvarigenom kronan skulle erhålla Torsebromölla n:r 1, mot det
att den vid andra stranden belägna Torsebromölla n:r 3 och kronohemmanet
Peremölla, 1U mantal, tillägnades Araslöf. Bytet blef sedermera,
enligt nådigt bref den 14 februari 1770, sålunda bestämdt, att
tillhörigheterna af åker, äng och laxfiske till Torsebromölla n:r 1 genast
skulle återställas till Araslöfs gård under sin förra insocknerätt, dock
med villkor, att krutbruket, så länge det på samma ställe existerade,
behölle själfva kvarnen, som blifvit till krutkvarn inrättad, jämte den del
af jorden, som vore belägen inom den omkring krutbruksplatsen efter
1700 års byte uppdragna stenmur; hvaremot innehafvaren af Araslöf
under tiden skulle åtnjuta fri dispositionsrätt öfver Torsebromölla n:r 3
samt i ersättning för Peremölla till kronan afstå utsocknefrälsehemmanet
Knappstorp n:r 1, 3/s mantal; men om krutbruket antingen ödelädes
eller bortflyttades, skulle Torsebromölla n:r 1 med all därtill hörande
jord återfalla till Araslöf samt kvarnen Torsebromölla n:r 3 till
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 137.
25
kronan återställas, med rätt likväl för ägaren af Araslöf att densamma
emot årliga räntans erläggande besitta och nyttja samt äfven under
skattemannarätt efter laga värdering till sig lösa.
Hemmanet Knappstorp har därefter den 16 februari 1804 af krutbrukets
innehafvare skatteköpts med villkor, att det från bruket icke
finge skiljas utan därunder städse förblifva. Trots detta villkor har
hemmanet öfvergått till annan ägare och blifvit bruket frånhändt.
Lägenheten Torsebromölla n:r 1 är i 1825 års jordebok upptagen
under frälsetitel bland utjordar och kvarnar samt i 1874 års jordebok
såsom kvarntorp bland kronolägenheter.))
På grund af omförmälda rättsförhållande har, såsom jag anfört,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett värdet af kronans rätt, hvilken
i fall af krutbrukets nedläggande inskränker sig till äganderätten till
Torsebro kvarn n:o 1, som i bytesurkunderna benämnes Torsebromölla
n:o 3, icke kunna bestämmas till högre belopp än den lösesumma, 10
gånger kronoränta^ som skulle utgå vid skatteköp.
Omförmälda årsafgift, 300 kronor, för den fördel, bruket har af
Torsebromölla n:o 1, bestämdes första gången, då, efter det kruttillverkningen
förklarats från och med år 1859 vara en fri näring, nytt leveranskontrakt
upprättades; och har bestämmelse om afgiftens erläggande intagits
i därefter upprättade leveranskontrakt, dock icke under de senaste
åren. Beloppet har i allmänhet uttagits på det sätt, att då betalning
för kontraherad krutleverans ägt rum, detsamma fråndragits kontraktssumman.
För åren 1859—1891 har afgiften genom sådant afdrag
kommit kronan till godo. Under åren 1892—1896, då krutleveranser
från Torsebro ej förekommo, inbetaltes årsafgiften kontant till arméförvaltningen.
Efter år 1896 har afgiften icke, vare sig på ena eller
andra sättet, uttagits, ehuru under denna tid krutleveranser förekommit
under åren 1899, 1901 och 1902. Angående den verkliga rättsgrunden
för ^ denna afgift har utredning icke af tillgängliga handlingar kunnat
erhållas och ej heller rörande anledningen därtill, att bestämmelse om
afgiften införts i leveranskontrakten.
Vid pröfning af kammarherren Kennedys nu föreliggande ansökning
har jag i likhet med myndigheterna kommit till den uppfattning,
att det med hänsyn till de i detta fall säregna förhållandena är för
kronan lämpligast att till krutbruksinnehafvaren försälja den äganderätt,
hvarom nu är fråga, en rätt för (ifrigt, af hvilken kronan svårligen kan
bereda sig någon afkastning. Äfven om det skulle vara kronan fritt
att när som helst återtaga nyttjanderätten till ifrågavarande fastigheter,
torde i betraktande af därmed sammanhängande konsekvenser,
Bill. till Riksil. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afl, 73 Haft. 4
26
Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 137.
särskilt de med ett återtagande af nämnda rätt förenade utgifter, en
försäljning vara att föredraga. Krutbruksinneliafvarens rätt att vid
upphörande af kruttillverkning för kronans räkning erhålla ersättning
för b}7ggnader, inventarier och instrumentalier synes vara obestridlig,
hvarför kronan skulle hafva att erlägga lösen härför, som enligt den
verkställda utredningen skulle uppgå till 222,520 kronor. Tager man
därjämte i betraktande, att kronan ej skulle kunna i afsevärd mån tillgodogöra
sig egna eller krutbruksinneliafvarens byggnader m. m. och
att den förenade ägande- och nyttjanderätten till mark och vatten
under förutsättning af kungsådrans öfverbyggande, som kräfver särskild
kostnad, värderats allenast till sammanlagdt omkring 49,000 kronor,
torde ett återtagande af ny ttj anderätten ej kunna anses ekonomiskt
fördelaktigt.
Mot det värde, hvartill kronans vattenrätt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppskattats, eller 10,000 å 12,000 kronor under förutsättning
af kungsådrans öfverbyggande, har jag, för min del icke
något väsentligt att erinra. Ehuru det synts mig lämpligt, att köpeskillingen
för fastigheterna bestämmes af en nämnd, som blifver i tillfälle
att taga i öfvervägande alla på frågan inverkande omständigheter,
torde dock ett visst minimipris böra fastställas, hvilket pris icke lärer
böra understiga hvad vid 1903 års Riksdag varit ifrågasatt och af
sökanden då godkänts eller 27,725 kronor. Sökanden har ock, enligt
underdånig skrifvelse den 26 denna månad, meddelat, att han, för att
få rättsförhållandena ordnade, ej hade något att erinra däremot, att
detta belopp bestämdes såsom minimum.
Beträffande köpeskillingsbeloppet anser jag, att detsamma, i likhet
med hvad af Kungl. Maj:t föreslogs 1903 års Riksdag, bör läggas till
den fond, som under benämning »landtförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål» förvaltas af statskontoret och endast efter
Riksdagens medgifvande får användas.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att äganderätten till Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna
Tyskemölla, Vs mantal, och Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken
och Kristianstads län, inbegripet äganderätten till magasin och kasthus
för krutproberingen, samt all kronan i egenskap af ägare till berörda
fastigheter tillkommande rätt till vatten må till kammarherren James
Kennedy försäljas mot en köpeskilling, hvilken på köparens bekostnad
bestämmes i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof är föreskrifven i kungl. förordningen den 14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 137.
27
april 1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling icke må
understiga 27,725 kronor, samt
att köpeskillingen må ingå till landtförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.))
Till denna departementschefens hemställan, hvari
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nådigt
bifall; och skulle proposition i ämnet, sådan den finnes
detta protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
G. Hagbergh.