Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

1

>T:o 2.

Ant. till Riksd. kansli den 23 febr. 1906, kl. 12 midd.

Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande n.-o l,
% anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Majd angående entledigande af militära förtroendeämbetsmän,
så snart de finnas ickevarafullt fältdugliga.

Andra Kammaren liar till sitt fjärde tillfälliga utskott hänvisat eu
af herr E. (). V. Wavrinsky i Stockholm väckt motion, n:o 77, hvari
hemställes, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t framhålla
önskvärdheten häraf, att, när militära förtroendeämbetsmän icke längre finnas
vara ur alla synpunkter fullt fältdugliga, dessa omedelbart, jämlikt § 35
regeringsformen, måtte entledigas».

Som motiv för sin hemställan har motionären anfört följande.

»Full fältduglighet hos hvarje aktiv officer är ett utan gensaga eftersträfvansvärdt
önskemål. Genom att aflägsna hvar och eu, hvars krafter
i andligt eller kroppsligt hänseende icke längre räcka till, vinnes, att
hären alltid är försedd med dels verkligt användbart aktivt befäl, dels ett
antal till förfogande i reserven stående officerare, Indika — ehuru de icke
längre lämpa sig för linjetjänst — dock kunna fylla platser vid depoter
och på etapplinjer.

Att inom samtliga ofticersgrader tillämpa tvångsafsked på grund af
bristande fältduglighet torde emellertid medföra icke obetydliga kostnader
samt är framför allt icke i öfverensstämmelse med gällande grundlag. Jag
skjuter sålunda denna tanke å sido för att ägna uppmärksamheten åt blott
Bill till Biksd. Prot. 1006. 8 Sami. 2 Afcl. 2 Band. 2 Käft. (N:o 2). 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

den högre militära ledningen. Framför allt måste denna vara fullt lifsfara
f tig. Regeringsformen liar ock genom stadgandet i § 35 gifvit Kung!.
Maj:t medel att hålla härens främsta befattningar beklädda med endast
fullt fältduglig personal. Enligt nyssnämnda, paragraf kunna nämligen de
militära förtroendeämbetsmännen — generaler, öfverstar o. s. v. — entledigas,
när rikets tjänst det fordrar.

Det är emellertid en från forna förhållanden nedärfd sed, att militära
förtroendeämbetsmän utan vidare få kvarstå i aktiv tjänst, äfven sedan de
icke längre äro i fält tjänstbara. Detta för varf land sa säregna förhållande
anser jag vara så betänkligt, att det påkallar Riksdagens synnerliga uppmärksamhet.
En orkeslös högre befälhafvare kan sägas utgöra en verklig
fara för fäderneslandet. Hans aflägsnande ur ålder tjänst synes maj
i lärföi ■ o i flter ''gift ig t.

Hvad vidkommer afskedandet af de icke fältdugliga förtroendeämbetsmännen,
som redan hunnit sin grads pensionsålder, torde denna åtgärd icke
föranleda några som helst ekonomiska betänkligheter. I detta hänseendet
gäller det sålunda blott häfdandet af en princip, som hvarje omsorgsfull
och kraftig regering icke synes kunna underlåta att orubbligt omfatta.

Hvad beträffar de icke fältdugliga militära förtroendeämbetsmän, som
ännu ej uppnått sin grads pensionsålder, så bekomma de enligt gällande
bestämmelser en viss, lägre pension än den med deras grad eljest förenlig:?.
Den genom deras entledigande förorsakade obetydliga ökningen i
antalet pensionärer torde, ekonomiskt sedt, vara af mycket ringa betydelse.
Och hvad deras nedsatta pensionsbelopp vidkommer, torde frågan därom
ordnas i samband med det utan tvifvel snara afgörandet af spörsmålet om
förtidspensionering vid tidigare afgång.

Då sålunda de militära, icke fältdugliga förtroendeämbetsmännens afskiljande
från den aktiva tjänsten i viss mån innebär häfdandet åt en ny,
ehuru i regeringsformen inneliggande, grundsats och äfven, om ock i ringa
mån, berör ekonomiska spörsmål, har jag hållit före, att ett uttalande från
Riksdagens sida vore synnerligen önskvärd!, icke minst såsom ett stöd för
regeringens åtgärder i förenämnd riktning.»

Regeringsformens § 35 innehåller, att vissa uppräknade ämbetsmän
»hafva förtroendesysslor, hvarifrån Konungen må dem entlediga, när han
pröfvar rikets tjänst det fordra. Konungen kungöre dock sådana beslut i
statsrådet, hvars ledamöter vare skyldiga att däremot göra underdåniga föreställningar,
om de finna sig därtill skäl äga».

Grundlagstiftarne hafva här uppenbarligen haft närmast för ögonen

Andra Kammarens Tillfälliga Utsliotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. • 3

att stadga eu rättighet för Konungen. Det är denna rättighet, som motionären
önskar uppfattad som eu skyldighet i angifvet fall, hvad de militära
förtroendeämbetsmännen angår.

Utskottet delar i princip motionärens uppfattning, att notoriskt orkeslöse
och otjänstbare befälhafvare icke höra kvarstå i aktiv tjänst, till hinder
för arméns kraft och förtjänte mäns befordran. Äfven de ekonomiska
konsekvenserna finner utskottet, i likhet med motionären, icke vara af
den betydelse, att de böra förhindra uppkomsten af eu ditåt syftande,
fast praxis.

Det vill emellertid synas, som borde pröfningen af hvad rikets tjänst
i detta stycke fordrar leda till det af motionären angifna målet utan någon
särskild Riksdagens åtgärd. En garanti härutinnan äger Riksdagen i sin
ratt enligt g 107 regeringsformen att utkräfva ansvar af föredragande, som
-icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete utöfvat»,
såsom denna Riksdagens rätt numera plägar begagnas. Vid sådant förhållande
torde ett uttalande, på sätt motionären föreslagit, närmast kunna
anses såsom öfverflödigt.

Det skulle till äfventyrs också under vissa omständigheter kunna verka
skadligt, såsom ägnadt att indraga politiska synpunkter på ett område, där
de militära böra vara ensamt rådande. Åtgörande! af frågan, när fältdugligheten
i det enskilda fallet brister, torde mången gång erbjuda svårigheter,
som icke böra ökas genom hänsyn till Riksdagens förmodade mening.
Fall kunna äfven tänkas, då ett omedelbart tvångsafsked med ty åtföljande
lägre pension måste synas alltför obilligt mot den afskedade.

Härtill komma slutligen också betänkligheter af rent formell art.
V id behandlingen af detta ärende har utskottet icke kunnat undgå att fästa
uppmärksamheten vid § 90 regeringsformen, som säger: »Under Riksdagens,
dess kamrars eller utskotts öfverläggningar och pröfning må icke uti något
annat fall eller på något annat sätt, än grundlagarna bokstafligen föreskrifva,
komma frågor om ämbets- och tjänstemäns till- och afsättande, regeringsoch
domaremakternas beslut, resolutioner och utslag, enskilda medborgares
och korporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning
eller inrättning». Visserligen torde denna § närmast afse konkreta
fall, och har utskottet därför icke ansett sig förhindradt att upptaga frågan.
Men å andra sidan måste denna klart uttryckta och i våra grundlagar flerestädes
(R. F. § 107, mom. 2; R. O. §§ 39, mom. 2, och 57) upprepade
grundsats mana till försiktighet, så snart fråga uppstår om Riksdagens ingripande
i ärenden af den ömtåliga art som det bär föreliggande.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

På dessa grunder iar utskottet, med helljärtande af sakens vikt och
instämmande i motionens syfte, hemställa,

att den ifrågavarande motionen icke må till någon
Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1906.

På utskottets vägnar:

ED VARD WAVRINSKY.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & CO, 1900.