Första Kammarens Tilljälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Eiksd. kansli den 9 maj 1906, kl. 1 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6
i anledning af ifrågasatt inskränkning af de ordinarie
häradshöfdingarnas tjänstledighet samt skärpta kompetensvillkor
för erhållande af domareförordnande.
Till utskottets behandling har, enligt från Första Kammaren ankommet
protokollsutdrag, hänvisats ett af Andra Kammarens femte tillfälliga utskott
afgifvet samt af kammaren bifallet utlåtande n:o 16 öfver en af herr E.
G. H. Åkerlund väckt motion n:o 62, hvari föreslås:
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke de unge jurister, hvilka
önska erhålla praktisk handläggning af domstolsärenden, först efter behörigen
undergången utbildning måtte berättigas mottaga domareförordnanden, dels
ock tillse, att de ordinarie häradshöfdingarne i långt större utsträckning än
för närvarande själfva personligen handlägga till deras ämbetsbefattningar
hörande ärenden, samt att Kungl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga förslag
till de åtgärder, som kunna finnas erforderliga för dessa syftens
vinnande.»
Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:
»Utan tvekan lär man kunna påstå, att det sätt, hvarpå rättsskipningen
handhafves, i mycket hög grad inverkar på befolkningens moraliska
halt samt aktning för lag och rätt.
Bill. till Biksd. Prot. 1906. 8 Sami. 2 Afcl. 1 Band. 10 Käft. (N:o 10). 1
2
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (Ko 2) Utlåtande N:o 10.
Eftersom den stränga formalismen alltmera intagit hedersrummet
uti rättsskipningen, tyckas våra underrätter nu mången gång vara till mera
för att slita tvister än för att med ospard möda söka skaffa rättvisa åt
förorättade, och många lära de ej vara, Indika under någon längre tid
nödgats bevista domstolsförhandlingar vid våra häradsrätter, som ej funnit,
att sådana personer måst tillerkännas rätt, som förmått svänga sig och
vränga sanningen, blott formerna iakttagits, trots det menigheterna och
nämnderna, ja, nog äfven domarne icke kunnat värja sig för det bestämda
intrycket, att den fällda parten hade den moraliska rätten på sin
sida, ehuru han icke mäktade iakttaga formerna eller icke ville använda
andra än fullt ärliga vapen till sitt försvar och därför, lämnad utan bistånd
från domstolen samt måhända naiv nog att tro, det dennas högsta
mål vid alla tillfällen ännu vore att tillse, det rättfärdighet blomstrade i
landet, måste gå under för en klipsk och mindre rättrådig motståndare,
helst sådana synas äga en för dem dyrbar rätt att i ganska stor utsträckning
fara med osanning inför våra domstolar. Men huru skulle det väl
kunna vara annorlunda, då till och med domare stundom synas uppfatta
sina viktiga ämbeten såsom oaser i detta jordelifvets öken och såväl genast
efter tillträdet som sedermera i stor utsträckning öfverlämna rättsskipningen
åt andra. Nog ändra och stifta vi lagar, men att ställa så, att det förtroende,
enhvar god medborgare borde hafva för domstolarna, återkommer
hos vårt folk, det lär nog icke lyckas utan en rätt grundlig omstöpning
af vårt rättegångsväsen, men medan goda krafter arbeta härför, torde dock
en del synbarliga brister kunna afhjälpas, utan att stöta den juridiska
ortodoxien alltför mycket för hufvudet.
Visserligen kan jag för ingen del gilla det beklagliga förhållandet,
att de domstolar, Indika skola upptaga underrätternas domslut till ompröfning,
numera ytterst sällan — om någonsin — företaga själfständiga
undersökningar angående de rättstvister, Indika till dem hänskjutas, utan
i regel alltid grunda sina domar på till dem inkomna protokoll; men då
så är förhållandet och därtill kommer, att man lyckats förinta det fordom
så mäktiga folkelementets i våra häradsrätter inflytande, ligger väl också
därför en utomordentlig vikt uppå, att de personer, som få sig domareämbetet
i häradsrätterna anförtrodt, icke allenast besitta goda juridiska
insikter, utan äfven mogen erfarenhet af det praktiska lifvet, noggrann
kännedom om personer, seder och bruk inom de orter, där de äro satta
att verka, för så vidt de domar, som af dem fällas, skola blifva de bästa
möjliga, och att dessa rätter icke längre i så häpnadsväckande grad, som
åtminstone är fallet i de under Svea hofrätt lydande häradsrätterna, få
3
Första Kammarens Tilljälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 10.
upplåtas till experimentalfält för en mängd, måhända väl juridiskt skolade
men i det praktiska lifvet ofta mycket oerfarna unge män.
För att i någon mån kunna visa, huru det förhåller sig med de,
ordinarie landtdomarnes tjänstledighet i våra dagar, har jag ur Svea hofrätts
handlingar inhämtat, att år 1903 domarne uti de 57 under samma
hofrätt lydande domsagorna åtnjöto tjänstledighet under i medeltal nära
5 månader hvardera, eller tillsammans under 278 månader och 5 dagar,
att af de ordinarie 522 tingen inom dessa domsagor 225 förrättats af de
ordinarie samt 297 — utom en mängd extra sammanträden — af tillförordnade,
livilkas medelålder utgjorde 28 år och hvilka, efter att i
medeltal 14 månader hafva varit inskrifna somonotarier i hofrätten, ansågos
kompetenta för det viktiga domarekallet. År 1904 åtnjöto häradshöfdingarne
i samma domsagor ledighet under i medeltal något öfver 5
månader hvardera eller under tillsammans 292 månader 20 dagar. Af
de ordinarie tingen förrättades 229 af domhafvandena samt 297 — utom
62 extra sammanträden -— af tillförordnade. Jag finner väl, att domare,
hvilka nitiskt arbeta i sitt kall, måhända mera än de flesta öfriga statstjänare
äro i behof af hvila, och att sjukdom samt andra speciellt viktiga
orsaker böra berättiga till tjänstledighet, men håller före, att hvad däröfver
är, det är af ondo, samt att främst bland statens ämbetsmän
domarne i våra häradsrätter böra finnas skyldige att personligen handlägga
där förekommande ärenden, äfvensom att, då tjänstledighet ej rimligen
kan dem förvägras, inga andra i regel böra tillåtas vikariera för dem
än sådana, som under längre tid innehaft förordnande som notarie eller
sekreterare hos ordinarie domare, helst i den ort, där vikariatet skall äga
rum. Att de unge män, hvilka ämna egna sig åt domarekallet, behöfva
praktisk öfning under erfarne domares handledning, ligger ju i sakens
natur, och om de därför, i stället för att som nu helt kort efter aflagd
examen anses mogna att själfständigt förvalta domarekallet utan nämnvärd
ersättning, erhölle förordnanden såsom åtminstone i någon män aflönade
sekreterare och protokollsförare åt de ordinarie domhafvandena under
åtskilliga år, skulle såväl deras utbildning som äfven säkerhet och snabbhet
vid rättsskipningen i våra häradsrätter helt visst vinna mycket, och
de kostnader, staten därför möjligen finge vidkännas, vara väl använda.»
Efter att i betänkandet, till hvilket utskottet i det fallet tillåter sig
hänvisa, hafva intagit en längre redogörelse öfver en af justitieombudsmannen
till 1899 års Riksdag hänskjliten liknande fråga samt för dess
behandling inom riksdagen, fortsätter utskottet.
4
Hofrätternas
redogörelser
för förhållandena
under
år 1905.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.
Då utskottet ansett det vara af vikt att erhålla kännedom, huru
de faktiska förhållandena i ifrågavarande afseende gestaltat sig öfver
hela riket under den senast förflutna tiden, har utskottet från Kungl,
Maj:ts och rikets allmänna hofrätter infordrat uppgifter för år 1905, dels
angående den tid, hvarunder de ordinarie häradshöfdingarne af särskilda
anledningar hvar för sig åtnjutit ledighet från domareämbetet samt angående
de särskilda ämbetsförrättningar, från livilka de därjämte på ansökan
varit befriade, dels angående de juristers lefnadsålder, hvilka under
nämnda år enligt hofrätternas förordnande tjänstgjort såsom landtdomare,
äfvensom angående den tid, som förflutit från det desamma aflagt juridisk
examen, till dess de erhållit sitt första landtdomareförordnande under år
1905, dels slutligen angående de regler, hofrätterna för sig kunde hafva
fastställt i fråga om beviljande af tjänstledighet åt landtdomare samt i
fråga -om förordnande af deras vikarier, särskilt beträffande praktisk
tjänstgöring såsom villkor för domareförordnande.
Af de uppgifter, utskottet sålunda erhållit, framgår till en början,
att under år 1905 medeltalet af den tid, hvarunder hvarje häradshöfding
åtnjutit ledighet från domareämbetet, utgjorde
För utförande |
På grund af |
På grund af |
För tillgodo-seende af en-skilda ange-lägenheter |
Inalles |
||
i domsag. under Svea Hofrätt |
omkr. 25 |
omkr. 19 |
omkr. 1 må-nad 22 dagar3 |
omkr. 1 må-nad 2 dagar4 |
omkr. 4 måna-der 8 dagar6 |
|
» » * » |
» Göta Hofrätt » Hofrätten |
omkr. 1 må-nad 8 dagar6 |
omkr. 8 |
omkr. 1 må-nad 26 dagar8 |
omkr. 1 må-nad 23 dagar9 |
omkr. 5 måna-der 5 dagar10 |
öfver |
Skåne och Blekinge |
omkr. 6 |
omkr. 5 |
omkr. 1 må-nad 18 dagar |
omkr. 2 må-nader 8 dagar |
omkr. 4 måna-der 7 dagar |
1 omkr. 24 dagar
2 » 18 »
3 » 2 man. 8 dagar
4 > 1 »
6 » 4 » 20 »
6 omkr. 1 mån. 4 dagar''
7 » 7 dagar
8 » 3 mån.
9 > 1 » 17 dagar
10 » 5 > 28 »
om 3 häradshöfdingar medräknas, som på grund af sjuklighet
haft tjänstledighet hela året.
om 5 häradshöfdingar medräknas, som på grund af sjuklighet
åtnjutit tjänstledighet antingen under hela året eller under del
däraf och sedan afgått, hvarefter domsagorna stått vakanta.
o
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.
Under samma år höllos af de lagtima tingen och tingssammanträdena: -
Af ordinarie |
Af tillförord-nad domare |
|
i domsagorna under Svea hofrätt*............. » » » Göta hofrätt............. |
185 |
210** |
» » » hofrätten öfver Skåne och Blekinge |
78 |
82.*** |
I domsagorna under Svea hofrätt höllos af de lagtima tingen och
tin gssammanträd en a:
af ordinarie af tillförordhäradshöfding
nåd domare
år 1903 241 238 f
» 1904 247 253. tf
De offentliga uppdrag, som föranledt tjänstledighet, hafva i allmänhet
varit ledamotskap af Riksdagen. Af sådan anledning hafva fem
häradshöfdingar i de under Svea hofrätt lydande domsagorna samt fem
häradshöfdingar i de under Göta hofrätt lydande domsagorna varit under
mer än hälften af året befriade från tjänstgöring. Af ifrågavarande häradshöfdingar
har därjämte en såsom statsrevisor varit tjänstledig under
omkring 2 månader samt en såsom statsråd åtnjutit ledighet omkring 3
månader. Slutligen har en häradshöfding under hofrätten öfver Skåne
och Blekinge under omkring 7 månader såsom statsråd åtnjutit ledighet
från sitt domareämbete.
Ledighet på grund af hopade ämbetsgöromål förekom under året
inom 42 af de 58 domsagorna under Svea hofrätt, inom 16 af de 45
domsagorna under Göta hofrätt samt inom 4 af de 17 domsagorna under
hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Tiden för sådan ledighet växlade
mellan 1 dag samt 5 månader 17 dagar.
* Uppgift ej inkommen.
** Uppgiften afser endast 40 domsagor. 5 domsagor, i hvilka vikarier tjänstgjort hela året,
aro ej medräknade.
*** En domsaga, där häradshöfdingen åtnjutit tjänstledighet större delen af året, ej medräknad.
t Uppgiften afser 52 domsagor. 5 domsagor, hvilka förvaltats af vikarier hela året, äro ej
medräknade.
tf Uppgiften afser 55 domsagor. 3 domsagor, som förvaltats af vikarier hela året, äro ej
medräknade.
6 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (Ko 2) Utlåtande Ko 10.
På grund af sjukdom eller för hälsans vårdande har ledighet under
större eller mindre del af året åtnjutits: af 88 häradshöfdingar under
Svea hofrätt, af 32 häradshöfdingar under Göta hofrätt samt af 9
häradshöfdingar under hofrätten öfver Skåne och Blekinge.
För tillgodoseende af enskilda angelägenheter eller af dylik anledning
har ledighet åtnjutits af 39 häradshöfdingar under Svea hofrätt,
af 33 häradshöfdingar under Göta hofrätt samt af alla häradshöfdingar
under hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Härvid är att märka, att do
som icke af denna anledning åtnjutit tjänstledighet i allmänhet i stället
varit för utförande af offentligt uppdrag eller för hälsans vårdande en
längre tid befriade från domareämbetets utöfvande. Dock förekommer äfven
ett fall, då en häradshöfding under hela året ej inalles åtnjutit annan tjänstledighet
än befrielse på grund af hopade ämbetsgöromål från 4 urtima
ting för rannsakningar. I allmänhet synas de häradshöfdingar, som åtnjutit
ledighet för tillgodoseende af enskilda angelägenheter, varit af sådan
anledning fria under en tid af 1 å 2 månader. Dock förekom i 1 domsaga
under Svea hofrätt, i 4 domsagor under Göta hofrätt samt i 3
domsagor under hofrätten öfver Skåne och Blekinge, att vederbörande
häradshöfdingar af ifrågavarande anledning åtnjöto tjänstledighet under
en tid af 3—4 månader. I 2 domsagor under Göta hofrätt föi''ekom
t. o. m., att häradshöfdingarna åtnjöto öfver 4 månaders ledighet af dylik
anledning.
Hvad därefter beträffar de under 1905 tillförordnade landtdomarnes
lefnads- och jurist-ålder, d. v. s. tid, som förflutit från det vederbörande
aflagt juridisk examen, så utgjorde densamma i medeltal
Lefnadsålder |
J uristålder |
|
i domsagorna under Svea hofrätt............. |
30,76 |
5,1 |
» » » Göta hofrätt............. |
31,28 |
6,27 |
» » » hofrätten öfver Skåne och Blekinge |
28,4 |
3,4 |
Hofmtternas j fråga om beviljande af tjänstledighet åt landtdomare har af Göta
ont'' bevisande hofrätt såsom regel bestämts, att för vårdande af enskilda angelägenheter
eif tjänst- oep för anledning, som kan anses därmed likställd, ledighet beviljats
6(1916: hvarje häradshöfding från utöfvande af hans ämbete under högst fyra
7
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande Ko 10.
månader och från förrättandet af högst fyra lagtima ting eller allmänna
tingssammanträden. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har i samma
afseende bestämt, att häradshöfding under ett kalenderår i allmänhet
icke må beviljas ledighet för enskilda angelägenheter under längre tid
än sammanlagdt omkring tre månader och ej från flera än fyra ordinarie
tingssammanträden. Svea Hofrätt har åter meddelat, att till följd af den
betydande olikhet, som råder mellan domsagornas storlek och omfånget
af där förekommande ämbetsgöromål, bestämda regler i ifrågavarande
afseende för hofrättens vidkommande ej kunnat uppställas.
Beträffande fordringarna på praktisk utbildning såsom villkor för Hofrättemas
erhållande af förordnande att förvalta häradshöfdingeämbete har utskottet p0\rTmeädelaninhämtat,
att Svea Hofrätt från och med den 1 juli 1904. tillämpat följande^ af ^avgrunder,
nämligen: att dylikt förordnande i allmänhet icke meddelas annan förordnande.
än den, som hos häradshöfding eller tillförordnad häradshöfding tjänstgjort
såsom biträde under minst ett och ett hälft år; men att af nämnda tid
någon del, dock högst eu tredjedel, må kunna eftergifvas, där den, för
hvilken förordnande ifrågasättes, bör på grund af lämnad utredning antagas
hafva under afsevärd tid erhållit praktisk utbildning för domarekallet jämväl
genom trägen tjänstgöring vid större stadsdomstol eller på annat tillfredsställande
sätt,
Göta Hofrätt har i samma afseende meddelat, att, sedan hofrätten
under eu följd af år såsom regelmässigt villkor för erhållande af första
förordnandet såsom vikarie för häradshöfding haft uppställd fordran på
tjänstgöring, efter aflagd examen, under sammanlagdt två år i hofrätten
eller i domsaga under hofrätten, hofrätten under de senaste åren inskränkt
berörda tid till ett och ett hälft år, under förutsättning likväl att, då någon
första gången föresloges till vikarie, vederbörande domhafvande i särskildt
intyg afgåfve bestämd förklaring, att den person, som sålunda föreslagits,
besutte de insikter och vunnit den erfarenhet i hvad till utöfningen af
domareämbetet hörde, att förordnande af ofvannämnda beskaffenhet kunde
anförtros honom.
Slutligen har hofrätten öfver Skåne och Blekinge meddelat, att
hofrätten i nu ifrågavarande afseende uppställt den regel, att vederbörande
för erhållande af förordnande som vikarie skola hafva under minst ett och
ett hälft år haft anställning såsom biträden hos landtdomare och under sex
veckor tjänstgjort vid hofrättens protokoll.
I likhet med motionären och 1899 års justitieombudsman finner Utskottets
utskottet det vara en samhällsangelägenhet af synnerlig vikt, att härads- ytbandehöfdingarna
i största möjliga utsträckning själfva utöfva sina ansvarsfulla
8 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.
ämbeten samt att de jurister, som under häradshöfdingarnas tjänsteledighet
förordnas till deras vikarier, äga icke blott goda teoretiska kunskaper, utan
äfven nödig 1 Oerfarenhet och praktisk utbildning för domarekallet. Utskottet
delar äfven den af motionären och bemälde justitieombudsman
uttalade mening, att de faktiska förhållandena i berörda afseenden lämna
åtskilligt öfrigt att önska. Utan tvifvel måste det betraktas såsom ett
allvarsamt missförhållande, att, såsom af förestående redogörelse synes framgå,
hvarje häradshöfding i medeltal åtnjuter tjänstledighet under mer än en
tredjedel af året samt att öfver hälften af de lagtima tingen förrättas af
vikarier. Uppenbarligen måste rättsskipningens kontinuitet och säkerhet
samt därmed också befolkningens aktning för lag och rätt lida af ett
dylikt tillstånd.
Visserligen får det ej förbises, att anledningarna till häradshöfdingarnes
ledighetsansökningar ofta äro af den art, att ledighetens beviljande måste
anses påkalladt af ett verkligt behof. Motionären har i sådant afseende
erinrat om nödvändigheten af tjänstledighet i händelse af sjukdom, om
häradshöfdingarnes behof af någon tids hvila från sitt ansträngande kall
samt om angelägenheten, att de unga män, som ämna ägna sig åt domarekallet,
erhålla praktisk öfning under erfarna domares ledning. 1899 års
justitieombudsman har härutöfver omförmält den omständigheten att göromålen
i eu domsaga kunna vara så vidlyftiga, att häradshöfdingarne ej
kunna medhinna arbetet med mindre än att de få öfverlämna ämbetet till
en vikarie och under ledighetstiden själfva, ostörda af de löpande göromålen,
syssla med ett eller annat till domareämbetet hörande arbete. Slutligen
må härutinnan nämnas det ej ovanliga förhållandet, att häradshöfdingarne
af annat offentligt uppdrag nödgas att under längre eller kortare tid afhålla
sig från utöfningen af sitt ordinarie ämbete.
Af de nu nämnda anledningarna äro sjukdom och offentligt uppdrag
tydligen af den beskaffenhet, att de kunna lämnas ur räkningen.
Så är däremot ej fallet med de öfriga. Hvad sålunda till en början
häradshöfdingarnes behof af hvila beträffar, så synes det utskottet, som
om detta behof för närvarande mer än skäligt tillgodoses genom den ledighet,
som enligt ofvanstående redogörelse beviljas häradshöfdingarne »för
enskilda angelägenheters vårdande» äfvensom delvis »för hälsans vårdande».
Ty att den ledighet, som i hofrätternas redogörelser hänförts under sistnämnda
rubrik, icke uteslutande afser ledighet till följd af sjukdom och
på grund af läkarebetyg torde få anses visst. Särskildt anmärkningsvärdt
finner utskottet det vara, att Göta hofrätt och hofrätten öfver Skåne och
Blekinge rent af kunnat uppställa såsom regel, att ledighet för vårdande af
9
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 10.
enskilda angelägenheter årligen kan beviljas hvarje häradshöfding från ända
till fyra ordinarie tingssammanträden samt att en ordinarie domare utan
egentligt laga förfall kan få afhålla sig från ämbetsutöfning i öfrigt, om
han lyder under hofrätten öfver Skåne och Blekinge, under en fjärdedel
samt, om han lyder under Göta hofrätt, under en tredjedel af året. Att en
inskränkning af den sålunda medgifna ledigheten utan obillighet kan genomföras,
synes utskottet uppenbart. Utan att dock härutinnan gå så långt
som 1899 års justitieombudsman, hvilken ansåg, att ledighet utan verkligt
laga förfall ej borde beviljas från mera än ett eller möjligen två allmänna
sammanträden om året eller motsvarande antal lagtima, ting, håller utskottet
före, att häradshöfding för hälsans vårdande utan styrlä sjukdom
eller eljest för enskilda angelägenheter borde kunna erhålla ledighet
från högst en tredjedel af de i domsagan förekommande lagtima ting
eller tingssammanträden samt från häradshöfdingeämbetet i öfrigt under
två eller högst tre månader. Genom en bestämmelse i dylik riktning,
mot hvars billighet ej befogade erinringar torde kunna göras, skulle helt
visst eu förbättring af de nuvarande missförhållandena på detta område
vinnas.
Hvad vidare angår ledighet till följd af göromålens hopande och
vidlyftighet, anser utskottet i likhet med 1899 års justitieombudsman, att
då eu dylik ledighetsanledning visar sig vara af mera stadigvarande beskaffenhet,
sådant tyder på att domsagan är för stor och därför bör delas;
och utskottet föreställer sig, att, där tillfredsställande utredning föreligger,
Riksdagen framdeles såsom hittills icke skall befinnas obenägen att tillmötesgå
Kungl. Maj:ts framställningar i sådant afseende. Möjligen skulle
man mot ifrågavarande olägenhet äfven kunna begagna sig af de likaledes
af 1899 års justitieombudsman föreslagna utvägarne att förordna ständiga
brottmålsdomare i sådana trakter, där rannsakningar med häktade personer
visat sig taga häradshöfdingarnes tid alltför mycket i anspråk, samt att
ålägga häradshöfdingarne att vid tillfälligt hopande af göromålen själfva
hålla tingen och till vikarien öfverlämna de öfriga ämbetsgöromål, som
ej kunna af honom själf medhinnas. Lämpligheten af dessa åtgärder
torde dock kräfva särskild utredning.
Äfven om häradshöfdingarnes tjänstledighet genom åtgärder i nu
antydd riktning skulle kunna i någon mån inskränkas, så utgör dock de
unga juristernas behof af praktisk utbildning i domarekallet i viss mån
ett hinder för en dylik inskränkning. För att öfvervinna detta hinder
ifrågasattes af 1899 års justitieombudsman bland annat, att den blifvande
domarens praktiska utbildning till väsentlig del skulle försiggå vid hofRih
till Riksd. Prot. 1906. 8 Sami. 2 Afd. 1 Rand. 10 Käft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (No 2) Utlåtande No 10.
rätterna och rådstufvurätterna. Denna mening kan utskottet icke biträda.
Hvad nämligen hofrätterna beträffar, så är det uteslutande arbete af
formell art, som där kan öfverlämnas åt den unge juristen. Denne får
under sin bofrättsuppfostran icke det tillfälle att träda i beröring med
parterna personligen, med själfva det lefvande lifvet, som utbildningen
vid en häradsrätt erbjuder. Hvad åter beträffar förslaget att låta den
blifvande domaren tjänstgöra sina första läroår vid en rådstufvurätt, delar
utskottet de betänkligheter, som däremot uttalats af 1899 års lagutskott.
Däremot vore det enligt utskottets förmenande önskvärdt, om häradsrätterna
kunde befrias från att tjänstgöra som öfningsfält för det ej ringa antal unga
jurister, som nu under någon tid innehafva anställning såsom biträden hos
häradshöfding, men sedermera ej ägna sig åt domarekallet, utan i stället
blifva tjänstemän inom landstaten eller andra grenar af administrationen,
advokater, bankmän eller dylikt. Att åstadkomma en inskränkning af detta
missförhållande utan att på samma gång träda andra viktiga intressen för
nära är utan tvifvel en ganska svårlöst uppgift, Närmast till hands skulle
möjligen ligga att, såsom äfven motionärens afsikt synes vara, fordra längre
tids tjänstgöring hos domare såsom villkor för erhållande af domareförordnande
Därigenom skulle tillströmningen af unga jurister till häradsrätterna
aftaga, och därigenom skulle ju äfven vinnas ökad garanti för att
den unge domaren ägde erforderlig praktisk erfarenhet samt, om den förberedande
tjänstgöringen måste äga rum inom samma domsaga, önskvärd
personal- och lokalkännedom. Mot ett utsträckande af tiden för den förberedande
praktiska tjänstgöringen talar emellertid de unga juristernas
berättigade fordran att ej alltför länge nödgas ägna sig åt ett osjälfständigt
och ofta oaflönadt arbete. Någon förlängning af samma tjänstgöring torde
dock kunna genomföras, utan att detta intresse i svårare mån kränkes.
Utskottet föreställer sig för öfrigt, att den olägenhet, som en förlängd utbildningstid
skulle medföra för de blifvande domarena, skulle uppvägas af
den väsentligt minskade konkurrensen om biträdesplatserna från de unga
juristers sida, livilka ej hafva för afsikt att för framtiden ägna sig åt
domarebanan. I detta sammanhang må dessutom erinras därom, att Göta
hofrätt under en längre tid såsom villkor för landtdomareförordnande
fordrat minst två års tjänstgöring såsom biträde hos häradshöfding, men
för ett par år sedan nedsatt denna tjänstgöringstid till 1V* år. Denna
nedsättning synes utskottet icke hafva varit fullt välbetänkt. Sannolikt
har den vidtagits för att i ifrågavarande afseende åvägabringa likformighet
mellan hofrätterna. Men en sådan likformighet skulle enligt utskottets
mening lämpligare kunnat vinnas därigenom, att de öfriga hofrätterna fast
-
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N;o 10.
ställt samma villkor för erhållande af domareförordnande, som Göta''hofrätt
förut under en längre följd af år fordrat.
Uppenbart är emellertid, att båda de af motionären afhandlade frågorna,
om inskränkning af häradshöfdingarnes tjänstledighet samt om skärpning
af domarevikariernas kompetens, kräfva ytterligare utredning, som lämpligast
kan af Kungl. Maj:t åstadkommas.
Utskottet får således hemställa,
att Andra Kammaren ville i anledning af ifrågavarande motion för
sin del besluta, att [Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det
Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning taga i öfvervägande, dels
huruvida icke den tjänstledighet, som de ordinarie häradshöfdingarne utan
åberopande af laga förfall åtnjuta, må kunna inskränkas, särskild! då fråga
är om förrättande af lagtima ting eller tingssammanträde, dels och huruvida
icke fordran på praktisk utbildning i domarekallet såsom villkor för erhållande
af häradshöfdingeförordnande må kunna i någon mån skärpas.»
Utskottet finner de af Andra Kammarens tillfälliga utskott här ofvan
anförda skäl för det slut, hvartill utskottet och kammaren kommit, tillfyllestgörande,
och då därjämte i de synpunkter, som af sistnämnda utskott
gjorts gällande, dels tillbörlig hänsyn tagits till den hvila, som häradshöfdingar,
hvilka äro i saknad af ordnad semester, torde behöfva, och dels på
lämpligt sätt framhållits hvad i öfrigt kan tjäna till ledning vid frågans
utredning och lösning, får utskottet hemställa,
att Första Kammaren behagade biträda det af
Andra Kammaren fattade beslut.
Stockholm den 8 maj 1906.
På utskottets vägnar:
OLOF JONSSON.
Herr Hedborg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i utskottets
beslut i denna fråga.