Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.
1
ÄT:o 13.
Ank. till Riksd. kansli den 18 maj 1906, kl. 1 e. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 10, i
anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående understöd af allmänna
medel till utflyttningar i följd af laga skiften,
dels ock en med föranledande af propositionen
väckt motion.
Genom proposition, n:o 72, af den 9 mars 1906, hvilken blifvit för
behandling öfverlämnad till sammansatta stats- och lagutskottet, bar Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att
antaga följande förslag till
Förordning angående understöd af allmänna medel
till utflyttningar i följd af laga skiften.
§ I
Understöd
till utflyttning i följd af laga skifte må, efter det skiftet
blifvit fastställdt, erhållas af allmänna medel utan återbetalningsskyldighet
Bih. till Riksd, Prof. 1906. 4 Samt. 2 Afd. 12 Käft. (N:o 13). 1
2
Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.
med belopp, motsvarande hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen
blifvit enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad och värderad.
§ 2.
Landtmätare, som förrättat laga skifte, åligger att inom en månad,
efter det han återfått skifteskarta och handlingar, med påskrift å den
förra om fastställelse, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända bestyrkta
afskrifter af instrumentet öfver likviden af utflyttningskostnaderna
samt af beviset därom, att skiftet blifvit fastställdt.
§ 3.
Understöd af allmänna medel uppbäres och kvitteras af utflyttande
delägare.
När utflyttande delägare vill lyfta utflyttningsunderstöd af allmänna
medel, skall han därom hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande göra ansökning,
hvarvid fogas bevis af häradsskrifvaren i orten, att sökanden innehar
den ägolott, för hvilken utflyttningsunderstöd begäres. Kungl. Maj:ts
befallningshafvande skall därefter enligt den i § 1 stadgade grund bestämma
understödets belopp och låta utbetala detsamma utan någon kostnad
för jordägaren.
§ 4.
Utflyttande delägare äger att tillgodonjuta en tjugondei af det på
hans ägolott belöpande understöd såsom särskild vedergällning för den
tunga, det besvär och de omsorger, hvilka med utflyttningen äro förenade.
Den öfriga delen af understödet tillgodokommer alla i utflyttningskostnaden
deltagande delägare i skifteslaget, på det sätt, att afräkning därför
sker å hela den flyttningskostnad, som för den utflyttande enligt 97 §
skiftesstadgan blifvit bestämd, hvadan endast återstoden utgöres af delägarne.
Genom denna förordning upphäfvas kungörelsen den 27 september
1861 angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af
laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,
med däri genom kungörelse den 8 december 1876 gjorda
Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.
3
ändringar, äfvensom kungörelsen den 1 oktober 1875 angående understöd
af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften i Gottlands
län.
Denna förordning träder genast efter utfärdandet i kraft, men skall
icke tillämpas beträffande redan afslutade laga skiften, såvidt ej med anledning
af skiftets återförvisande till förrättningsmannen ny likvid af utflyttningskostnaderna
erfordras.
I sammanhang med nämnda proposition har sammansatta stats- och Enskild motion.
lagutskottet till behandling förehaft en i anledning af propositionen inom
Andra Kammaren under n:o 168 af herrar Å. H. Hammarskjöld och A.
Wildund väckt motion af följande lydelse:
»Sedan Riksdagen uti skrifvelse den 20 maj 1903 anhållit, att Kungl.
Maj:t täcktes låta efter nödig utredning utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i § 1 i nådiga kungörelsen den 27 september
1861, angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i
följd af laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,
att beräkningsgrunderna för lämnande af ^flyttningsbidrag
utaf allmänna medel vid laga skifte måtte blifva lämpade efter
nu rådande förhållanden, och sedan, till följd af särskilda nådiga remisser,
underdåniga utlåtanden häröfver afgifvits af kungl. landtmäteristyrelsen
och kungl. statskontoret, vid hvilkas afgifvande ämbetsverken dock synas
trott sig sakna anledning att låta sina undersökningar och yttranden afhandla
något utöfver hvad som innehölles uti ofvanberörda paragraf, har
emellertid Kungl. Maj:t funnit sig böra upptaga frågan om statens bidrag
till utflyttningar i följd af laga skiften till ompröfning i hela dess vidd
och uti nådig proposition n:o 72, under förutsättning af upphäfvande af
samtliga hittills gällande författningar i ämnet, förelagt Riksdagen till
antagande förslag till förordning angående understöd af allmänna medel
till utflyttningar i följd af laga skiften.
Utan att på något sätt underskatta de. sträfvanden, som på detta
sått synas hafva gjort sig gällande för en ändamålsenlig lösning af
frågan, har det likväl icke kunnat undgå vår uppmärksamhet, att det
4
Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.
förslag, som uti berörda nådiga proposition innehålles, icke synts bereda
tillräckliga garantier för att medel, som anvisas, verkligen komma att för
afsedt ändamål användas. Detta förhållande är väl hufvudsakliga anledningen
till framkomsten af denna motion, men desslikes har det förändrade
läge, hvari frågan nu kommit, och hvad som uti ärendet anförts, synts
ägnadt att uppkalla nya synpunkter och spörsmål, och då hvad som sålunda
förekommit synts oss vara af den beskaffenhet, att därigenom, därest
Riksdagen komme att gilla vår uppfattning, ändringar uti det framställda
förslaget blefve erforderliga, hafva vi funnit oss föranlåtna framställa efterföljande
förslag till ändrad lydelse af den ifrågasatta förordningen och
tillåta oss nu här till förtydligande framställa en redogörelse för de synpunkter,
förhållanden och motiv, hvarpå ändringsförslaget är grundadt.
st i och 2. Å sid. 16 i den nådiga propositionen yttras, att det synts som om
tillräcklig anledning icke funnes, hvarför icke staten borde lämna bidrag
till utflyttningar, likaväl som vid laga skifte, som första gången öfverginge
by eller hemman, jämväl vid sådant skifte, som enligt 3 § 2 mom.
skiftesstadgan i visst fall kunde företagas till rubbning af förut verkställdt
skifte.
Den tanke, som ligger uti detta uttalande, torde man obetingadt
böra instämma uti.
Grunden för statens deltagande uti utflyttningskostnaderna torde nämligen
vara, att det afgjordt ansetts vara ett statsintresse att påskynda
skiftesväsendet och därigenom befrämja odlingens utbredning och den intensivare
kultur, som endast efter lyckligt genomförd ägoreglering kan
förväntas. Det är ett erkännande af ägoregleringens betydelse såväl i
nationalekonomiskt som privatekonomiskt och socialt hänseende, som ligger
till grund för statens bidrag till utflyttningskostnaderna, och det egnahemsbildande,
som i och genom ägodelningsförrättningar sker, har af staten
länge erkänts vara värdt uppmuntran. Om bildande på dylikt sätt af
eget hem sker genom ett laga skifte, som första gången öfvergår by eller
hemman, eller vid en efterföljande ägoreglering, torde detta för staten
vara af enahanda betydelse. Sedan skiftesidén trängt igenom, så att man
numera sällan förmärker motstånd mot det obegränsade skiftesvitsordet,
under det de sekundära delningarna icke allestädes bringas till utförande
i den utsträckning och på det sätt, som önskligt vore, torde man t. o. m.
hafva anledning för påståendet, att staten har större intresse af att understödja
de sekundära delningarna.
5
Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.
Uti den nådiga propositionen omförmäles ett slag af sekundär delningsförrättning,
nämligen sådan som i visst fall enligt § 3 mom. 2 skiftesstadgan
kan bringas till utförande till den del sakägare därom äro eniga.
Ifrågavarande slag af förrättningar äro väl under viss förutsättning att
likställa med laga skiften, men som de åvägabringa rubbningar uti en
ägoindelning, som genom förutgående laga skifte eller därmed likställd
enskiftesförrättning eller ock till äfventyra därefter skedda hemmansklyfningar,
ägostyckningar eller jordafsöndringar åstadkommits, torde de i
allt fall icke kunna betraktas annorlunda än såsom sekundära delningsförrättningar.
Ofvan förut omhandlade slag af förrättningar äro såsom
sagts under viss förutsättning af laga skiftes natur, men benämnas alla
i dagligt tal vanligen hemmansklyfningar. Man tänker sig t. ex. ett
hemman om ett mantal, som utbrutits såsom en ägolott vid ett laga skifte,
som verkställts på 1830-talet. Detta har sedan genom upprepade hemmansklyfningar
och möjligen äfven ägostyckningar uppdelats uti 6 å 8 ägolotter.
Därefter hafva ägorna genomskurits af en järnväg eller landsväg
eller bådadera, hvarigenom ägornas indelning blifvit i hög grad olämplig.
Detta kan äfven hafva föranledts af andra omständigheter. Under förutsättning
af enighet bland delägarne kan omdelning komma att ske, men
‘som icke någon genom laga skifte tillkommen ägoskillnad därigenom
rubbas, blir förrättningen endast en hemmansklyfning, och något bidrag
af staten till de utflyttningar, utan hvilkas utförande någon nytta af förrättningen
måhända icke är att förvänta, skulle då icke enligt Kungl.
Maj:ts förslag kunna erhållas. Hade samma hemman eller ägoområde vid
skiftet, delats i två eller flere lotter, kan förrättningen benämnas skifte
och blir därigenom af sådan beskaffenhet, att bidrag till utflyttningens
utförande kunde fås. Ju tidigare skifte öfvergått en by, desto större anledning
är att antaga, att behof af ny ägoreglering föreligger, men som
det samtidigt vanligen inträffat, att ägolotterna vid det tidiga laga skiftet
utlagts mycket stora, äro utsikterna att enligt Kungl. Maj:ts förslag få
statsbidrag mindre än vid eu förrättning, som innebär rubbning af ett
senare skifte, hvarvid jämväl behofvet af en ny ägoreglering borde kunna
antagas vara mindre. Uppenbart synes sålunda vara, att här ofvan beskrifna
slag af hemmansklyfningar äro lika mycket, om icke mer förtjänta
af statsbidrag för utflyttning än sådana förrättningar, som komma till
utförande enligt § 3 mom. 2 skiftesstadgan under förhållanden, som tillförsäkra
dem benämningen skifte. Men jämväl vanliga hemmansklyfningar
af laga skiftes egenskap, det vill säga en delningsförrättning, omfattande
6 Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.
endast en vid ett föregående laga skifte, hemmansklyfning eller ägostyckning
tillkommen ägolott, torde böra omfattas af den föreslagna författningen.
Erinras må, att utflyttning jämväl kan erfordras för ändamålsenligt
utförande af sådant skifte, som omtalas uti § 3 mom. 3 skiftesstadgan.
Om samtliga nu omförmälda slag af förrättningar gäller, att de alla
kunna benämnas sekundära jorddelningsförrättningar af laga skiftes egenskap,
att samma nytta kan genom utflyttning vid dem åstadkommas som
genom utflyttning vid laga skiften, att statens mellankomst är desto mer
påkallad, som delägarnes ekonomiska förmåga vanligen till följd af deras
ringa antal är mindre än vid ett laga skifte, att det mindre tillfredsställande
sätt, hvarpå de ej sällan bringas till utförande, ofta beror på att
utflyttning till följd af därmed förenade höga kostnader måst undvikas,
samt att denna omständighet ofta föranleder till att någon legal förrättning
icke åvägabringas, utan att delägarne inrätta sig på grundvalen af
en sämjedelning, hvilket förhållande genom den endast relativa säkerhet,
som beredes, förlamar jordbruksintresset.
Då i anledning af Riksdagens ofvanberörda beslutade skrifvelse om
revision af skifteslagstiftningen man inom de närmaste åren torde hafva
att motse en förnyad sådan, har det förekommit oss mindre lämpligt att
utan tvingande nödvändighet åberopa en viss paragraf uti nu gällande
skiftesstadga. § 97 uti berörda stadga föreskrifter väl, att skiftesmannen
och gode männen böra uppskatta och värdera den kostnad, som med utflyttningens
verkställande är förenad, men då det jämlikt § 54 uti samma
stadga ostridigt tillkommer delägarne, därest de alla äro om beslutet ense,
att träffa öfverenskommelse jämväl om utflyttningskostnadernas eller utflyttningsbidragens
belopp, blir följden, att förrättningsmännen enligt hittills
gällande föreskrifter kommit att företaga uppskattning och värdering af utflyttningskostnaderna,
endast om och till den del delägare icke kunnat
enas. Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse i slutet i § 1 afser tydligen att
åstadkomma en förändring af nu stadgad ordning, därigenom att delägarne,
i händelse de vilja komma i åtnjutande af statsbidrag till utflyttningskostnaderna,
betagas den rätt, som hittills tillkommit dem att genom
öfverenskommelse bestämma beloppen af berörda kostnader. Helt naturligt
är detta också oafvisligen nödvändigt, då delägarne eljest kunde
befaras komma att begagna sin beslutanderätt alltför mycket till gagn
för egna intressen. Är sålunda påtagligt, att här åsyftas en indirekt
ändring af gällande föreskrifter, har det också synts lämpligt att låta detta
expressis verbis komma till synes.
7
Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N-o 13.
Uti skiftesstadgan förekommer icke någon bestämmelse om tiden, $ 3.
inom hvilken beslutad utflyttning skall vara verkställd. Det är väl sant,
att flertalet landtmätare se till, att bestämmelse härom åstadkommes vid
förrättningen oftast i sammanhang med beslut om betalningsterminer för
delägarnes bidrag i utflyttningskostnaden. Men exempel finnes äfven på
att dylik bestämmelse saknas, under det betalningsterminer väl föreskrifvits.
På sådant sätt kan förklaras, att fall inträffat, då en delägare tilltvungit
sig bidrag af öfriga delägare för utflyttning, utan att sådan samtidigt
påbörjats och utan att den någonsin kommit till utförande. Ägaren af
den mark, hvarpå åbyggnaderna stå, kan väl i sådant fall i laga ordning
få dem bortskaffade, men han är också under angifven förutsättning den
ende, som kan föra talan i saken. Träffas sålunda öfverenskommelse
med honom, förefinnes intet hinder för att såväl öfriga delägare som
staten nödgas lämna bidrag till en utflyttning, som aldrig bringas till
verkställighet.
Här må medgifvas, att endast få dylika fall hittills torde kunna påvisas,
men uppenbart torde vara, att, i händelse staten åtager sig att betala
hälften af utflyttningskostnaderna, man bör räkna med att missbruk
kunna komma att ske och därför söka förebygga sådana.
Principen torde böra vara, att statsbidragets utbetalning ställes i
förhållande till utfördt arbete för utflyttning. Närmast till hands ligger
då att, på sätt som delägarnes bidrag vanligen bestämmes, fördela utbetalningen
i terminer om t. ex. x/g genast efter det förrättningen vunnit
laga kraft, 1/3 sedan arbetet bevisligen börjats och 1/s efter arbetets bringande
till slut. En sådan uppdelning torde dock i afseende å statsbidraget
föranleda för mycket skrifveri och besvär. Fördelarna af rättigheten
att på sådant sätt i förskott uppbära de två första utbetalningarna
torde åtminstone till någon del uppvägas af de olägenheter och besvär,
som alltid visa sig vara förenade med utbekommande af medel, som staten
skall utbetala. Att åter göra utbetalningen af statsbidragit beroende af
fullständigt utförd utflyttning torde icke heller blifva lämpligt. Förhållandena
visa sig nämligen vara sådana, att en jordbrukare, som bestämts
skola utflytta, vanligen i sammanhang med utförandet häraf företager
förändringar och förbättringar af sina åbyggnader i större eller
mindre omfattning. Hans ekonomiska ställning tillåter honom icke att
utföra alla dessa byggnadsarbeten på en gång, utan fördelar han vanligen
arbetet på flera år. Göres statsbidragets utbekommande beroende af fullständigt
verkställd utflyttning, nödgas han måhända att afstå från de om
-
8
Sammansatta Stats- och (Lag-) utskottets Utlåtande N-''o 13.
ändringar och förbättringar af sina åbyggnader, som han eljest önskat
skulle komma till utförande. Jämväl lärer det vara svårt att bestämma,
när en utflyttning är fullständigt utförd, och det torde möta svårighet
att kunna förskaffa det intyg härom, som ansetts önskligt att föreskrifva.
Det har därför förekommit oss, som om något annat bättre sätt att
få denna fråga på tillfredsställande sätt ordnad, med bibehållen garanti
för staten för att medlen komme att tjäna afsedt ändamål och utan att
därigenom för stort band lades på de utflyttande jordägarne, icke stode
till buds än genom en bestämmelse därom, att statsbidragets lyftning gjordes
beroende af verkställdt arbete för den utflyttade ägolottens bebyggande
till värde motsvarande statsbidragets dubbla belopp.
Jordägare, som kan visa, att han har rätt att utfå understöd af
statsmedel, torde väl kunna upplåna motsvarande belopp. Räntan kan
anses blifva till någon del gulden honom genom den tjugondei han såsom
särskild vedergällning enligt § 4 äger bekomma.
Emellertid händer ofta, att någon flyttning af åbyggnaderna till en
ägolott icke kommer till utförande, af anledningar, som icke äro förkastliga.
Här syftas på sådana fall, då åbyggnader, som före förrättningen
måhända vanligen varit gemensamma för två eller flere vid förrättningen
hvar för sig utbrutna ägolotter, för framtiden bibehållas af endera ägolotten,
under det nya åbyggnader uppföras för den eller de ägolotter, som
icke fått del i åbyggnaderna. Det egnahemsbildande, som på detta sätt
sker, är lika mycket förtjänt af understöd af statsmedel som förut omförmälda
fall.
När nu antagligen kommer att medgifvas, att staten skall bidraga
till bestridande af kostnader för utflyttningar äfven när endast ett eller
flera särskilda hus flyttas, synes orättvist att icke äfven understödja det
egnahemsbildande, som på detta sätt sker genom nybyggnad. Det naturliga
tillvägagångssättet i dylika fall är, att, sedan gemensamma åbyggnader
fördelats, kostnaden för flyttning af de åbyggnader, som tillfallit de ägolotter,
som utflyttats, uppskattas och statsbidraget äfven därvid beräknas.
Sedermera beror på vederbörande sakägare att sins emellan göra de enskilda
aftal, som med deras intressen må anses förenliga. Bestämmes emellertid,
att statsbidragets utbetalning skall göras beroende af verkställd utflyttning,
kan nu antydd väg för ordnande af förhållandena icke beträdas.
Det synes därför nödigt bestämma, att ägolott, hvars åbyggnader
inlösas af en annan ägolott, som samma åbyggnader förutan icke kan anses
vara fullständigt bebyggd, och inom hvars tilldelade område åbyggna
-
9
Sammanfatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
derna måste vara belägna, skall vara berättigad till statsbidrag för uppförande
af nya åbyggnader till belopp, motsvarande hälften af den kostnad,
hvartill utflyttning af ägolottens åbyggnader beräknats och värderats,
och att utbekommande häraf göres beroende af utfördt nybyggnadsarbete
till dubbla beloppet af statsbidraget.
Här har nu påvisats nödvändigheten af bestämmelser till betryggande
af att medlen komma att tjäna afsedt ändamål, och härvid har
mahända framstått såsom nödvändigt att något försvåra utbekommande
af statsbidrag.
I afseende däremot å själfva tillvägagångssättet vid uppbärande
och kvitterande af statsbidraget, synes erforderligt att förenkla proceduren.
Föreslagna stadganden härom äro desamma, som nu gälla, och
vid deras tillämpning ställer det sig på följande sätt.
En vanlig smbårukare eller bonde har att härom uppsätta en ansökning.
Härför anlitar han vanligen en skrifkunnig person. Lämpligast
är därefter att skicka in ansökningen till ett ombud i residensstaden
och anmoda honom att ombestyra saken. Denne skrifver då till
häradsskrifvaren och infordrar bevis. Häradsskrifvaren utfärdar ett bevis
om ägare eller innehafvare af det angifna hemmanet in. in. När detta
kommer till ombudet, befinnes det törhända, att häradsskrifvarens intyg
icke stämmer öfverens med sökandens och ej heller med landtmätarens
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämnade uppgifter. Ett erfaret
ombud förstår då, att förändring i äganderätts- eller åborättsafseende
skett i sammanhang med skiftet. Ett oerfaret ombud återsänder ansökningen
till sökanden mot postförskott på 6 å 8 kr. I bästa fall vänder
sig ombudet till förrättningsmannen och får af honom ett bevis om
de förändringar beträffande innehafvet af hemmanet, som under skiftesförrättningen
inträffat, och om de afhandlingar, hvarpå dessa grundat
sig. Därefter skrifver han till sökanden och anmodar honom sända afskrifter
af dessa handlingar och desslikes afskrifter af lagfartsbevis eller
åbobref o. d. Härvid kan väl hända, att sökanden har dessa hos sig,
men oftare torde inträffa, att de äro hos domstol för lagfarts- eller inteckningsfråga
eller hos någon sökt eller funnen långifvare.
Man må emellertild förutsätta, att erforderliga afskrifter slutligen
anskaffats. Huruvida hvad som sålunda presterats visar sig tillräckligt
att tillfredsställa landskamreraren, så att han, som alltid fruktar kunel.
kammarrättens anmärkningar, vågar tillstyrka medlens utanordning, är
en annan sak. Det ena torde härvid inträffa lika ofta som det andra,
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sarnl. 2 Afd. 12 Raft. 2
10
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
Ofta har utflyttande delägare fått vänta två eller tre år och ännu längre
på utbekommande af det ringa statsbidraget, som han icke kunnat utfå,
förrän han efter vunnen lagfart eller åborätt blifvit uti mantals- och
taxeringslängder upptagen för sin ägolott. Har så dödsfall under tiden
inträffat, så kunna ännu några år gå, innan bidraget kan utbekommas.
Säkert är, att många exempel på att svårigheter uppstått i fråga om
utfående af statsbidraget kunna uppvisas. Ha andeligen medlen utanordnats,
då blir ombudets sak att anskaffa fullmakt och utkvittera beloppet,
som sedan, efter afdrag af ersättning för kostnader och besvär, öfversändes
till den lycklige utflyttade jordbrukaren. Att dessa afdrag
alltid utgjort en stor procent af statsbidraget är säkert och att de ofta
äfven uppgått till 20 å 30 kronor och äfven till ännu mera, torde icke
förvåna, i betraktande af det myckna besvär, som ärendets skötsel kan
hafva förorsakat.
Uppenbart torde sålunda vara, att bestämmelserna i denna del äro
otillfredsställande och att föreskriften om understödsbeloppets utbekommande
utan någon kostnad för jordägaren är en tom bokstaf.
Förhållandet är nu det, att en förrättningsinan icke kan godkänna
delägare vid en förrättning, utan att han legitimerar sig och styrker sin
rätt till jorden. Den granskning, som vid en jorddelningsförrättning och
före dess fastställelse sker, måste därför äfven anses betryggande för att
bestämma, hvem som har rättighet att lyfta statsbidraget, och som Kungl.
Maj:ts befallninghafvande af de handlingar, förrättningsmannen åligger
öfversända, kan se, hvilka som vid förrättningen varit ägare eller innehafvare
af de särskilda ägolotterna, torde sökanden icke böra åläggas att
uti berörda afseende vidtaga någon särskild åtgärd, utom i det fall, att
förändring efter utflyttningshandlingarnas upprättande skett.
Någon höjning af anslaget torde icke behöfva göras nu, då de belopp,
som komma att tagas i anspråk af detsamma, till följd af nu föreslagna
ändringar, åtminstone icke under första åren, torde komma att blifva
afsevärda. Skulle det sedermera visa sig, att utflyttningarna mera allmänt
för framtiden komme att ske, är detta endast ägnadt att bereda tillfredsställelse.
Någon tillförlitlig utredning angående kostnaderna för utflyttningar
vid verkställda hemmansklyfningar lärer i allt fall vara omöjlig
att åstadkomma.
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
11
Med anledning af hvad sålunda anförts, få vi föreslå Riksdagen att
i anledning af Kungl. Majt:s ofvan omförmälda nådiga proposition för sin
del antaga följande
Förslag
till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i
följd af laga skiften eller förrättningar af laga skiftes egenskap.
Understöd till utflyttning i följd af laga skifte eller förrättning af
laga skiftes egenskap må, efter det förrättningen blifvit fastställd, erhållas
af allmänna medel utan återbetalningsskyldighet med belopp motsvarande
hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen blifvit i stadgad ordning
af förrättningsmännen uppskattad och värderad.
2 §.
Landtmätare, som förrättat laga skifte eller förrättning af laga
skiftes egenskap, åligger att inom en månad, efter det han återfått karta
och handlingar med påskrift å den förra om fastställelse, till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande insända bestyrkta afskrifter af värderingsinstrument
och likvid rörande utflyttningskostnaderna samt af beviset därom, att förrättningen
blifvit fastställd.
§ 3.
Understöd af allmänna medel uppbäres och kvitteras af utflyttande
delägare.
När utflyttande delägare vill lyfta understöd af allmänna medel,
skall han därom hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande göra ansökning,
hvarvid fogas dels bevis antingen af förrättningsmännen eller af de
gode män, som undertecknat värderingsinstrumentet, öfver utflyttningskostnaderna,
eller af tvenne andra trovärdiga personer därom, att åtgärder
för den utflyttade ägolottens bebyggande utförts till dubbla värdet
af det utflyttningsunderstöd, som begäres, dels ock, därest sökanden är
12
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
annan än den, som uti värderingsinstrumentet och likviden rörande
utflyttningskostnaderna angifvits såsom ägare eller innehafvare af den
utflyttade ägolotten, erforderligt bevis om sökandens behörighet att lyfta
statsunderstödet.
Önskar ägare eller innehafvare af utflyttad ägolott att med bibehållen
rätt till statsbidrag försälja ägolottens åbyggnader och i stället
förse sin ägolott med nya åbyggnader, må dylik försäljning icke kunna
ske till annan än ägare eller innehafvare af den ägolott, på hvars tilldelade
ägoområde den utflyttade ägolottens åbyggnader äro belägna, under
villkor desslikes, att sistberörda ägolott samma åbyggnader förutan i förhållande
till ägo lottens storlek och beskaffenhet icke kan anses vara
fullständigt bebyggd. Lämna af förrättningsmannen till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande insända handlingar härom icke tillräckliga upplysningar,
åligger sökanden att i erforderliga delar styrka förenämnda förhållanden.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall därefter enligt i § 1 stadgad
grund bestämma understödets belopp samt därpå låta genom kronobetjäningen
mot kvitto utan kostnad tillställa jordägaren utanordnade medel.
§ 4.
Utflyttande delägare äger att tillgodonjuta eu tjugondei af det på
hans ägolott belöpande understöd såsom särskild vedergällning för olägenheter,
besvär och omsorger, hvilka med utflyttningen äro förenade. Den
öfriga delen af understödet tillgodokommer alla i utflyttningskostnaden
deltagande delägare i skifteslaget på det sätt, att afräkning därför sker
å hela den flyttningskostnad, som för den utflyttande i föreskrifven ordning
blifvit bestämd, hvadan endast återstoden utgöres af delägarne.
Genom denna förordning upphäfves kungörelsen den 27 september
1861 angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af
laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,
med däri genom kungörelse den 8 december 1876 gjorda
ändringar, äfvensom kungörelsen den 1 oktober 1875 angående understöd
af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften i Gottlands län.
Denna förordning träder genast efter utfärdandet i kraft, men skall
icke tillämpas beträffande redan afslutade laga skiften, såvidt ej med
anledning af skiftets återförvisande till förrättningsmannen ny likvid af utflyttningskostnaderna
erfordras.
Det utskott, till hvilket motionen varder remitterad, torde vidtaga
de redaktionsändringar, som anses erforderliga.»
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
13
Förevarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse den 20
maj 1903, angående reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel,
däruti Riksdagen bland annat, med anledning af en inom Riksdagen
väckt motion, anhöll, att Kung! Maj:t täcktes låta efter nödig utredning
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring
i 1 § af kungörelsen den 27 september 1861, angående understöd af allmänna
medel till utflyttningar i följd af laga skiften samt inom Stora
Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar, att beräkningsgrunderna
för lämnande af ^flyttningsbidrag utaf allmänna medel vid laga
skifte måtte blifva lämpade efter rådande förhållanden. Det har emellertid
synts Kungl. Maj:t önskvärdt, att de uti berörda kungörelse innefattade
stadganden för att komma i bättre öfverensstämmelse med gällande
skiftesstadga och i större grad motsvara förhållandena underkastades en
något mera genomgripande omarbetning, än som i Riksdagens ofvannämnda
skrifvelse ifrågasatts. Omförmälda kungörelse med däri efter dess utfärdande
vidtagna ändringar har därför ansetts böra upphäfvas och ersättas
med en ny förordning i ämnet.
Den hufvudsakligaste förändringen, som denna förordning afser att
åstadkomma, rör den i Riksdagens skrifvelse behandlade frågan om grunden
för beräkningen af utflyttningsbidraget utaf allmänna medel vid laga
skiften. Detta bidrag, som nu i regel utgår med bestämda belopp i visst
förhållande till hemmantalet, skall enligt Kungl. Maj:ts förslag hädanefter
— såsom i visst undantagsfall hittills skett — beräknas efter utflyttningskostnadens
storlek, och bestämmes i förordningen bidraget till
hälften af denna kostnad, sådan den blifvit enligt 97 § skiftesstadgan
uppskattad och värderad.
Då mantalet numera till stor del förlorat sin betydelse samt fastigheter
för jordbruksändamål i våra dagar ofta uppstå genom jordafsöndring,
har utflyttningsbidrag ansetts böra, i motsats till hvad nu gäller, lämnas
äfven till fastigheter af sistnämnda slag, då de enligt 83 § skiftesstadgan
vid skifte flyttas till annan plats inom skifteslaget. Den nuvarande bestämmelsen,
att utflyttningen skall afse särskild! bebyggdt hemman, hemmansdel
eller utjord, om den är för sig särskild! skattlagd och bebyggd,
har därför uteslutits ur den nya förordningen.
Enligt 8 § 2 mom. skiftesstadgan får icke redan verkställd enskiftesdelning,
som vunnit laga kraft, eller skifte, hvilket enligt särskild kungörelse
blifvit såsom enskifte ansedt och fastställdt, eller laga skifte, hvarå
fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så är, att alla, hvil
-
Utskottets
yttrande.
14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N''.o 13.
kas rätt är af frågan beroende, därom åsämjas, och innehåller nu gällande
författning i ämnet stadgande därom, att statsbidrag ej lämnas till utflyttning,
som afser ägoområde, hvilket förut undergått enskifte eller laga
skifte eller ock storskifte jämlikt tredje punkten i kungörelsen den ] 8
februari 1859 om förändrade föreskrifter i afseende å besuttenhets- och
skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län. Den omständigheten, att hemman
undergått storskifte jämlikt nyssnämnda kungörelse och således till
väsentlig del med understöd af allmänna medel, har emellertid, vid det
förhållande att storskiftena i’ Kopparbergs län i viss mån böra likställas
med afvittringen i de norrländska länen, ansetts icke vara tillräckligt skäl
att undandraga sådana hemman bidrag af statsmedel vid utflyttningar till
följd af laga skiften. Likaså har Kungl. Maj:t ansett tillräcklig anledning
ej heller finnas, hvarför icke staten bör lämna bidrag till utflyttningar
likaväl vid sådant laga skifte, som enligt 3 § 2 mom. af skiftesstadgan
i visst fall kan företagas till rubbning af förut verkställdt skifte,
som vid laga skifte, som första gången öfvergår by eller hemman. De
inskränkande bestämmelser i berörda hänseenden, som nu gällande författning
innehåller, hafva därför i den nya förordningen uteslutits. Likaså
hafva i denna förordning ej intagits några bestämmelser rörande understöd
af allmänna medel till utflyttningar i följd af storskiftesförrättningar, som
verkställts inom Stora Kopparbergs län, då, enligt meddelad upplysning
från landtmäteristyrelsen, arbetena vid dessa storskiften blifvit fullbordade
under år 1894.
Enligt nu gällande bestämmelser göres statsbidraget till utflyttning
vid laga skifte beroende däraf, att delägare i skiftet blifvit ålagd att utflytta
sina åbyggnader och att utflyttningen afser alla åbyggnaderna, men
enligt den föreslagna nya förordningen skulle statsunderstöd komma att
utgå, äfven om delägare i skiftet frivilligt åtagit sig att utflytta och äfven
om utflyttningen icke omfattade alla åbyggnader, utan endast en viss
del af dem.
För närvarande tilldelas, enligt § 4 uti 1861 års kungörelse, en fjärdedel
af statsbidraget den utflyttande såsom särskild vedergällning för de
med utflyttningen förenade besvär och omsorger. Denna andel har emellertid
efter statsbidragets höjning till hälften af utflyttningskostnaden ansetts
blifva för hög, och då samtliga skiftesdelägarne enligt 97 § skiftesstadgan
bidraga till gäldande af nämnda kostnad, har det synts vara af
vikt, att statsbidraget till allra största delen kommer skifteslagets samtliga
delägare till godo. Den del af statsbidraget, som bör särskilt tillkomma
15
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
den utflyttande, har i öfverensstämmelse härmed och med ledning af hittills
vunnen erfarenhet om utflyttningskostnadernas belopp ansetts lämpligen
böra bestämmas till en tjugondei.
Dessa äro i hufvudsak de förändrade bestämmelser, som med den
föreslagna nya förordningen åsyftas, och har utskottet i sak icke funnit
något att erinra mot desamma.
Hvad härefter angår den i ämnet väckta motionen, afser densamma
hufvudsakligen dels en utsträckning af den i förordningen medgifna rätten
till understöd af allmänna medel vid utflyttningar, dels åstadkommande
af en garanti för att sådant understöd kommer att för afsedt ändamål
användas, dels ock en förenkling i tillvägagångssättet vid utbetalandet af
statsunderstödet.
I förstnämnda hänseende hafva motionärerna påyrkat, att understöd
af statsmedel må medgifvas till utflyttningar, som verkställas ej blott till
följd af laga skiften, utan äfven på grund af andra förrättningar af laga
skiftes egenskap, och hafva motionärerna härmed närmast asyftat hemmansklyfningar,
hvilka de i vissa fall ansett kunna i förevarande afseende
jämställas med sådana laga skiften, som enligt 3 § 2 mom. skiftesstadgan
kunna företagas till rubbning af förut verkställda skiften.
Utskottet vill visserligen icke förneka, att utflyttningar, som företagas
i sammanhang med hemmansklyfningar, i en del fall kunna vara
förtjänta af statens understöd, men å andra sidan torde dylika förrättningar,
hvilka, i motsats mot hvad som gäller vid laga skifte, kunna verkställas
å hemman, tillhörande en och samme ägare, i många fall icke äga det
allmänna intresse, att därvid förekommande utflyttningar böra kunna påräkna
understöd af staten, åtminstone icke i den omfattning, som med motionärernas
förslag afses. Utan en föregående allsidig utredning af frågan
torde det vara svårt att bedöma, i hvilken utsträckning statens bistånd
uti ifrågavarande afseende skulle komma att tagas i anspråk, och då utskottet
i frågans nuvarande skick icke kan öfverskåda de konsekvenser,
som ett bifall till motionärernas förslag i denna del skulle komma att
medföra, har utskottet icke ansett sig kunna förorda detsamma.
I § 2 af den föreslagna nya förordningen hafva motionärerna
ifrågasatt den ändring, att landtmätare, som förrättat laga skifte, skall till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända icke blott, såsom nu finnes
föreskrifvet, bestyrkt afskrift af instrumentet öfver likviden af utflyttningskostnaderna,
utan äfven bestyrkt afskrift af det öfver värderingen af ut
-
16
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
flyttningskostnaderna upprättade instrument. Då det för Kung]. Maj:ts befallningshafvande
kan vara af betydelse att äga tillgång till jämväl sistnämnda
handling vid bestämmande af understödets belopp, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka en förändring af paragrafen i öfverensstämmelse
med hvad sålunda föreslagits.
Hvad åter i öfrigt angår frågan om en säkrare garanti för att ifrågavarande
statsunderstöd kommer att användas för det därmed afsedda ändamålet,
hafva motionärerna i detta hänseende hemställt, att statsbidragets
lyftning skulle göras beroende af verkställdt arbete för ägolottens i fråga
bebyggande till värde, motsvarande statsbidragets dubbla belopp; i sammanhang
hvarmed de föreslagit, förutom nyssberörda föreskrift rörande insändande
af afskrift af värderingsinsruinentet, att vid ansökning om lyftande
af statsbidrag skulle bifogas bevis af förrättningsmannen eller af de
gode män, som undertecknat värderingsinstrumentet, eller af två andra trovärdiga
personer därom, att åtgärder för den utflyttade ägolottens bebyggande
utförts till dubbla värdet af det utflyttningsunderstöd som begäres.
Dessa bestämmelser skulle säkerligen komma att i tillämpningen kännas
ganska betungande för skiftesdeiägarne såväl i anseende till det uppskof
med utfående af statsbidraget, som däraf måste följa, som de kostnader,
den föreslagna proceduren därför otvifvelaktigt komme att medföra. Och
utskottet har ej heller funnit det ådagalagdt, att något verkligt behof förefinnes,
som kan göra dylika skärpta bestämmelser för statsbidragets tillgodonjutande
erforderliga. Statens intresse vid lämnande af sådant bidrag,
underlättande af jordens skiftande i för dess rationella brukning lämpliga
ägoområden, torde ock bäst främjas genom att i detta afseende icke gå
ifrån hvad hittills varit gällande. Utskottet afstyrker på grund häraf
motionen äfven i denna del. Någon särskild bestämmelse med afseende
på det fall, som beröres i 3 § tredje stycket af motionärernas förslag, lärer
då ej heller böra meddelas.
För närvarande gäller såsom villkor för att en utflyttande delägare
i laga skifte skall fa lyfta utflyttningsunderstöd af allmänna medel, att
han vid ansökningen om dess lyftande fogar bevis af häradsskrifvaren i
orten, att han innehar den ägolott, för hvilken utflyttningsunderstöd begäres.
Den uppställda fordran på sådant bevis från häradsskrifvaren anse
motionärerna onödigtvis försvåra och fördröja understödets utbekommande.
Enligt deras förmenande skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunna
af de handlingar, förrättningsmannen har att öfversända, se, hvilka som
vid förrättningen varit ägare eller innehafvare af de särskilda ägolotterna.
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N-''o 13.
17
Till förenkling af det nuvarande sättet för statsunderstödets utbekommande
ifrågasätta motionärerna därför, att den, som söker utfå sådant understöd,
icke bör åläggas att styrka sin behörighet uti ifrågavarande afseende, utom
för det fall, att förändring skett i äganderätten efter förrättningshandlingarnas
upprättande.
Detta motionärernas förslag kan utskottet icke heller tillstyrka. Då delägare
i laga skifte icke äro ovillkorligen skyldiga att inför förrättningsmannen
styrka åtkomsten till de ägoområden, för hvilka de i skiftet deltaga,
samt de till Konungens befallningshafvande insända förrättningshandlingarna
således icke kunna gifva någon säker ledning till bedömande
af hvem som rätteligen äger uppbära visst utflyttningsbidrag, bör enligt
utskottets åsikt den nuvarande fordran på företeende af bevis från häradsskrifvaren
för statsbidragets utfående icke eftergifvas.
De jämkningar i lagtexten, som motionärernas förslag i öfrigt innehåller,
har utskottet icke kunnat förorda; och har utskottet, utöfver hvad
ofvan anmärkts, icke funnit något att erinra mot den föreslagna nya förordningens
affattning.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
l:o) att Riksdagen, under förklaring att Kungl.Maj:ts
ifrågavarande proposition icke kunnat i oförändradt
skick bifallas, måtte, i anledning af propositionen
samt herrar Hammarskjölds och Wiklunds motion, för
sin del antaga följande förslag till
Förordning angående understöd af allmänna
medel till utflyttningar i följd af
laga skiften.
§ l.
Understöd till utflyttning i följd af laga skifte
må, efter det skiftet blifvit fastställdt, erhållas af allmänna
medel utan återbetalningsskyldighet med belopp,
motsvarande hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen
blifvit enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad
och värderad.
Bihang till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 2 Afd. 12 Häft.
3
18
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
§ 2.
Landtmätare, som förrättat laga skifte, åligger
att inom en månad, efter det han återfått skifteskarta
och handlingar, med påskrift å den förra om fastställelse,
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända
bestyrkta- afskrifter af instrument öfver värderingen och
likviden af utflyttningskostnaderna samt af beviset
därom, att skiftet blifvit fastställdt.
§ 3-
Understöd af allmänna medel uppbäres och kvitteras
af utflyttande delägare.
När utflyttande delägare vill lyfta utflyttningsunderstöd
af allmänna medel, skall han därom hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande göra ansökning, hvarvid
fogas bevis af häradsskrifvaren i orten, att sökanden
innehar den ägolott, för hvilken utflyttningsunderstöd
begäres. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
skall därefter enligt den i § 1 stadgade grund bestämma
understödets belopp och låta utbetala detsamma
utan någon kostnad för jordägaren.
§ 4.
Utflyttande delägare äger att tillgodonjuta en tjugonde!
af det på hans ägolott belöpande understöd såsom
särskild vedergällning för den tunga, det besvär
och de omsorger, hvilka med utflyttningen äro förenade.
Den öfriga delen af understödet tillgodokommer alla
i utflyttningskostnaden deltagande delägare i skifteslaget,
på det sätt, att afräkning därför sker å hela den
flyttningskostnad, som för den utflyttande enligt 97
§ skiftesstadgan blifvit bestämd, hvadan endast återstoden
utgöres af delägarne.
Genom denna förordning upphäfvas kungörelsen
den 27 september 1861 angående understöd af all
-
19
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.
manna medel till utflyttningar i följd af laga skiften
samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,
med däri genom kungörelse den 8 december
1876 gjorda ändringar, äfvensom kungörelsen
den 1 oktober 1875 angående understöd af allmänna
medel till utflyttningar i följd af laga skiften i Gottlands
län.
Denna förordning träder genast efter utfärdandet
i kraft, men skall icke tillämpas beträffande redan afslutade
laga skiften, såvidt ej med anledning af skiftets
återförvisande till förrättningsmannen ny likvid af
utflyttningskostnaderna erfordras.
2:o) att vid bifall till hvad under mom. Do föreslagits
herrar Hammarskjölds och Wiklunds motion må
anses besvarad.
Stockholm den 18 maj 1906.
På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAND.