Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 11.
19
NiO 11.
Ant. till Riksd. kansli den 1 maj 1906, kl. 3 e. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, n:o 8, i
anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till förlikningsman för medling i arbetstvister.
I en till Riksdagen den 9 mars 1906 aflåten, till sammansatta statsoch
lagutskottet för behandling öfverlämnad proposition, n:o 85, har
Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen
att för år 1907 på extra stat anvisa ett förslagsanslag af 20,000 kronor
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande och användas till ersättning åt
förlikningsmän för medling i arbetstvister.
Beträffande detta ärende har föredragande departementschefen till
berörda statsrådsprotokoll yttrat följande:
»Kungl. Maj:t har denna dag beslutit genom, nådig proposition föreslå
Riksdagen att antaga ett uppgjord! förslag till lag angående medling
i arbetstvister. Då antagande af förevarande lagförslag medför en
utgift till bestridande af kostnaden för förlikningsinstitutionens verksamhet,
torde medel härför böra äskas af Riksdagen. I sådant afseende
erinrar jag, att det förslag, som förelädes 1903 års Riksdag, lika litet
som det nu föreliggande, upptog förslag till bestämda distrikt för en
hvar af de blifvande förlikningmännen. Efter beräkning af erforderligt
antal distrikt samt den ersättning, som, med ledning af de mycket
skiftande utlåtandena från Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande,
borde till förlikningsmännen utgå, begärdes af 1903 års Riksdag, i
sammanhang med framläggande af statsverkspropositionen, ett förslagsanslag
till beredande af ersättning åt förlikningsmän för år 1904 af
40,000 kronor. Sammansatta stats- och lagutskottet vid 1903 års
20 Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 11.
Riksdag framhöll i sitt utlåtande, att den då föreliggande utredningen
icke syntes möjliggöra någon tillförlitlig beräkning åt anslagsbehofvet i
förevarande afseende. Då emellertid sådan utredning i frågans dåvarande
läge svårligen syntes kunnat åvägabringas, och utskottet vore
öfvertygadt, att nödig sparsamhet skulle komma att iakttagas vid
förvaltningen af de medel, som kunde blifva af Riksdagen för ändamålet
anvisade, hemställde utskottet, att Riksdagen måtte medgifva, att
för beredande af ersättning åt förlikningsman för medling i arbetstvister
på extra stat för år 1904 uppfördes ett förslagsanslag af 40,000
kronor.
På sätt inhämtas af det utlåtande, som afgifvits af särskildt utsedda
kommitterade för förnyad granskning af det för 1903 års Riksdag
framlagda förslaget till lag angående medling i arbetstvister, hafva dessa
kommitterade ansett, att de olika länen borde till en början sammanföras
till sex förlikningsdistrikt, samt beräknat ersättningen åt förlikningsmannen
till omkring 20,000 kronor. Huru distriktsindelningen lämpligast
bör ske, må för närvarande vara svårt att bedöma, och lärer frågan härom
i hvarje fall böra blifva föremål för särskildt beslut framdeles af Kungi.
Maj:t. Jag är emellertid ense med kommitterade, att, åtminstone innan
någon erfarenhet vunnits om förlikningsmannainstitutionen och dess
anlitande till medling i uppkomna arbetstvister, det icke kan vara
lämpligt att göra distrikten för små. Visserligen kommer därigenom
en förlikningsman ofta att sakna den ort- och personalkännedom, som
kan vara af en viss betydelse för hans verksamhet; men sådan kännedom
kan dock näppeligen anses utgöra någon i hvarje fall nödvändig
kvalifikation hos förlikningsmannen. Erfarenhet i industriens förutsättningar
och villkor och i arbetarnas förhållanden samt full opartiskhet,
intresse, uthållighet och eu vidgad syn på arbetsaftalets olika områden
förblifva alltid de egenskaper, som framför allt äro eftersträfvansvärda
hos en förlikningsman. Ju flera distrikten göras, desto svårare blir
det ock att vinna kompetenta och lämpliga personer för uppdraget.
Det är visserligen afl vikt, att förlikningsmannen vid sidan af sin
möjliga verksamhet i öfrigt kan äga tillräcklig tid för sitt förlikningsmannauppdrag;
men detta uppdrag bör ej hafva karaktären af en särskild
tjänst, därmed fast aflöning och fast anställning skulle vara förenade.
Uppdraget måste i hufvudsak betraktas såsom ett förtroendeuppdrag.
Det låter därför ock tänka sig, att till förlikningsman kan utses en
person i den ställning, att han icke bör för detta uppdrag erhålla viss
årlig ersättning, utan att han, för fullgörande af hvar särskild medling,
erhåller godtgörelse för sina kostnader jämte skäligt arfvode för
Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 11. 21
besvär och tidspillan. Ett dylikt förfaringssätt blir gifvetvis att tillämpa,
när för en speciell medling särskild person anlitas. Emellertid torde
böra beräknas, att förlikningsman i allmänhet erhåller ett visst årligt
arfvode. Att härutinnan nu föreslå skäligt belopp är, synes mig, synnerligen
vanskligt. Under antagande att de af förberörda kommitterade
föreslagna förlikningsdistrikt befinnas lämpliga och med hvarandra likställda
i arbetsbörda — hvilket senare de emellertid näppeligen torde
vara — kan förslagsvis beräknas en årlig ersättning till hvar förlikningsman
af 2,500 kronor, hvilket för 6 förlikningsmän gör 15,000
kronor. Beräknas så 5,000 kronor för tillfälliga förlikningsmän, kommer
man till den siffra kommitterade ifrågasatt.
I likhet med hvad 1903 års förslag upptog, torde rese- och traktamentsersättning
till förlikningsmannen, äfvensom till ledamöterna i förlikningsnämnd,
böra utgå efter tredje klassen i nu gällande resereglemente
samt gäldas af det å sjätte hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar.))
På grund af hvad sålunda anförts hemställde departementschefen,
att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta ifrågavarande proposition.
Utskottet, som i sitt utlåtande n:o 7 hemställt, att Riksdagen
måtte antaga förslag till lag angående medling i arbetstvister i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det i propositionen n:o 84 framlagda lagförslag,
har icke funnit något att erinra emot hvad i nu förevarande
proposition föreslagits; och får utskottet alltså hemställa,
att Riksdagen, under förutsättning att utskottets
förenämnda utlåtande n:o 7 af Riksdagen godkännes,
må för år 1907 på extra stat anvisa ett förslagsanslag
af 20,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande och användas till ersättning åt förlikningsmän
för medling i arbetstvister.
Stockholm den 1 maj 1906.
På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAN1).
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 2 Afä. 10 Höft.
4