Statsutskottets Utlåtande N''o 96.
1
N:o 96.
Ank. till Eiksd. kansli den 27 april 1906, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående beredande af fast anställning åt personer,
som hos statens ämbetsverk äro på ett stadigvarande sått
sysselsatta med skrifgöromål m. m.
(2:a U. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 105) har herr C. A.
Lindhagen föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån
hos statens ämbetsverk och myndigheter personer äro på ett stadigvarande
sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor utan att äga någon
fast anställning, äfvensom i anledning af denna utredning föreslå Riksdagen
erforderliga åtgärder, i ändamål att jämväl dessa biträden, kvinnor såväl
som män, må i likhet med öfriga ämbets- och tjänsteinnehafvare samt
vaktbetjänte erhålla fast anställning med rätt till sjukhjälp, semester och
pension.
Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande:
»I statens ämbetsverk åtnjuta ämbets- och tjänstemännen samt vaktbetjänte
i allmänhet förmånen af ordinarie anställning med däraf härflytande
rättighet att ej kunna godtyckligt afskedas, att i händelse af sjukdom
eller annat laga förfall för tjänstgöring ej behöfva af lönen afstå mer än
de s. k. tjänstgöringspenningarne, att få semester samt att erhålla pension
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 58 Häft. (N:is 96, 97). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
vid afskedstagande!. Dessutom anställas visserligen en del extra tjänstemän,
som ej åtnjuta dessa fördelar. Men de äga i stället utsikter att i mån
af ledighet få befordran till ordinarie befattning.
Det finnes emellertid i de flesta ämbetsverk en klass tjänstgörande,
som fylla en ordinarie uppgift inom verket, men ändock betraktas såsom
till och med endast privat anställda. De omnämnas oftast icke i någon
organisation eller lönestat. Någon befordran till ordinarie tjänst är för
dem utesluten. För dem sörjes icke i vidare mån, än att de erhålla
betalning för det arbete de äro i stånd att utföra, så länge hälsan räcker.
När de ofta efter flere årtiondens utslitande tjänstgöring anses för gamla,
afskedar man dem utan vidare. Jag syftar härmed på de kvinnliga
biträden, som förrätta de oundgängliga renskrifningsarbetena inom verken
och dessutom ofta användas som ett slags amanuenser att bistå vid expeditionen
och mångahanda andra sysslor af mera mekanisk beskaffenhet.
Detta är en orättvisa, som enligt min uppfattning icke bör vidare få
upprätthållas. Dessa skrifbiträdens arbete utgör eu oeftergiflig länk i
ämbetsverkets funktioner. De tjänstgöra ock regelbundet på ämbetsrummet
under förmiddagarna och mången gång längre tid än den ordinarie tjänstemannen,
då de skola ordna för denne, innan han kommer, och stöka
undan efter honom, sedan han gått. De hafva också, till skillnad från
mången ordinarie tjänsteman, oftast hemarbete på eftermiddagarne till långt
inpå nätterna. Att de dessutom, nästan undantagslöst, utmärka sig för
synnerlig flit, ordningssinne och försynthet i uppträdande, bör icke kunna
annat än räknas dem ytterligare till förtjänst. Det bör också erinras, att
deras enformiga och mycket stillasittande sysselsättning är särskild! ägnad
att slita på deras hälsa, samt att de därför äro i synnerligt behof af
tillfälle att kunna begagna sig af någon semester. De äro ock utan tvifvel
i behof af pensionsrätt vid en tidigare ålder än de manliga tjänstemännen.
Ibland aflönas visserligen dessa skrifbiträden icke direkt af staten,
utan med s. k. renskrifningspengar eller lösen för utgående expeditioner,
som uppbäres af ordinarie tjänsteman. Dessa indirekta aflöningsformer
komma dock att med tiden alltmera borttagas. Och äfven där ett dylikt
betalningssätt ännu äger rum, kan detta rättvisligen ej få af staten tagas
till förevändning för att, såsom nu sker, sätta skrifbiträdena alldeles utom
räkningen. Allraminst kan däraf hämtas anledning att undandraga dem
stöd vid sjukdom, semester och pension, då ju staten icke vid bestämmandet
af den ordinarie tjänstemannens renskrifningspenningar eller
expeditionslösen beräknat, att denne därvid skulle bekosta sitt skrifbiträde
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
3
äfven nämnda förmåner. Däremot bör naturligtvis den betalning, som
skrifbiträdena erhålla på detta sätt, tagas i beräkning vid bestämmandet
af deras aflöningsförmåner.
Icke keller kan från statens sida med fog invändas, att skrifbiträden
i kommuners ock enskildes tjänst, för att ej tala om den stora massan af
folket, kafva en lika vansklig ställning som statens skrifbiträden nu intaga.
Utvecklingen måste ju alltmer gå i den riktningen, att stöd i sjukdom
ock vid oförmåga till arbete beredes alla människor. Ock då nu staten
sedan gammalt kärvid > tagit initiativ till förmån för sina tjänstemän, så
finnes ingen rättsgrund, kvarför staten skulle göra ett undantag för sina
ringaste tjänare.
Hvad nu sagts om kvinnliga skrifbiträden gäller äfven om biträden,
som utan fast anställning bestrida liknande sysslor, såsom kartritning,
bokföring, siffergranskning m. m. Användas för skrifgöromål eller dylika
befattningar ännu i något fall manliga biträden, så kafva dessa naturligtvis
samma rättsanspråk på förbättring af sin ställning.
En särskild anledning till att nu uppmärksamma ifrågavarande angelägenheter
är också de pågående arbetena af den tillsatta löneregleringskommittén.
Denna kommitté kar till uppgift att afgifva utlåtande ock
förslag rörande reglering af statens ämbetsverks ock myndigheters löneförhållanden
samt därvid tillika taga under öfvervägande, huruvida genom
förenkling i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster.
Med en sådan instruktion är det förklarligt, att nämnda kommitté ej käft
särskild anledning att komma in på denna sak. Emellertid kar kommittén
i sina hitintills afgifna betänkanden käft uttalanden, som i viss mån beröra
frågan. Kommittén anför nämligen såsom en allmän grundsats, att det
måste anses för en misshushållning att låta rent mekaniska arbeten, såsom
renskrifning ock dylikt, verkställas af examinerade tjänstemän samt att
en dylik anordning därför icke vidare bör äga rum, utan att allt sådant
arbete bör besörjas genom extra, oexaminerade biträden. Härigenom kar
kommittén ytterligare skärpt det sakförhållandet, att detta slag af arbete
skall ingå såsom en särskild syssla i ämbetsverkens ordinarie funktioner.
Men på samma gång kar kommittén skattat åt det vanliga föreställningssättet,
att samma arbete skall besörjas endast genom extra biträden.
Under åberopande af dessa skäl väckte jag vid förra årets riksdag
en motion (n:o 164) med nedan upptagna yrkande. I ett till motionen
sedermera gjort tillägg (n:o 279) sökte jag med utredande exempel när
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
mare belysa den orättvisa, godtycklighet och oreda inom de olika ämbetsverken,
som råda i fråga om dessa statstjänares anställning.
Motionen, afstyrkt af statsutskottet, afslogs af Första Kammaren, men
bifölls af den Andra.
Jag tillåter mig nu upprepa min framställning.»
Utskottet vill icke bestrida, att i vissa fall anledning kan förefinnas
att bereda fastare anställning åt personor, hvilka på ett stadigvarande sätt
äro hos statens ämbetsverk och myndigheter sysselsatta med skrifgöromål
och dylika sysslor af mera mekanisk beskaffenhet. Då sådan anledning
i något särskildt fall verkligen föreligger, lärer emellertid vederbörande
myndighet icke försumma att på grund af föreliggande omständigheter
därom göra utredning och i vederbörlig ordning afgifva framställning i ämnet.
Så mycket mindre anser sig utskottet böra tillstyrka, att Riksdagen skulle
hos Kungl. Maj:t begära sådan utredning, hvarom förslag af motionären
blifvit väckt, som någon bestämd gräns för utredningen icke blifvit i
motionen angifven och dess konsekvenser väl icke nu kunna öfverskådas,
men i alla händelser kunna antagas blifva ganska vidtgående.
På grund häraf får utskottet hemställa,
att herr Lindhagens ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 april 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Reservation
af herrar P. Olsson, A. Wiklund, K. Starbäck, Å. H. Hammarskjöld,
E. Hammarlund och L. Eriksson, hvilka ansett, att utkottets yttrande och
förslag bort hafva följande lydelse:
»Den af motionären väckta frågan, huruvida icke åt de personer,
hvilka på ett stadigvarande sätt äro hos statens ämbetsverk och myndig
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
5
heter sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor af mera mekanisk
beskaffenhet, borde beredas en fastare anställning med därmed förenade
förmåner, synes utskottet vara värd att tagas i öfvervägande. Det gäller
emellertid härvid att bestämma, i hvilken utsträckning dessa biträden böra
anses fylla en ordinarie uppgift inom de särskilda ämbetsverken, samt
tillse, i hvad mån svårigheterna i följd af de af motionären framhållna
olikheterna i sättet för aflöningen må kunna öfvervinnas. En utredning
är därför erforderlig, och får alltså utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning af herr Lindhagens
förevarande motion, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida och i hvad män personer, som äro
hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande
sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika
sysslor, må kunna erhålla någon fastare anställning,
äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
denna utredning må föranleda.»
Herr B. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets slutbehandling inom utskottet.