Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
1
N:o 71.
Ant. till Kiksd. kansli den 30 mars 1906, kl. 4 e. ro.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående
efterskänkande af fordring sbelopp hos kaptenen R. Bolling
och f. d. underlöjtnanten G. L. Syren. (I. A.)
I eu till Riksdagen den 8 december 1905 aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 50) har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsårenden för nämnda dag föreslagit Riksdagen medgifva,
att de fordringar, statsverket genom utbetalning af pension till högre
belopp, än som vederbort, erhållit hos kaptenen i armén Rudolf Bolling
med 5,850 kronor och hos f. d. underlöjtnanten i armén Gustaf Ludvig
Syrén med 3,093 kronor 33 öre, måtte efterskänkas.
I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Enligt nionde punkten i de genom nådiga cirkuläret den 22 juni
1877 angående ny pensionsreglering för armén fastställda grunder för
pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med vederlikar, sådant detta
stadgande lyder enligt nådiga cirkuläret den 29 november 1878, skall
den, som åtnjuter lön på rikets stat, hvarmed pensionsrätt enligt nämnda
grunder icke är förenad, eller uppbär pension från andra allmänna medel
än dem, som för arméns pensionering äro anvisade, i den för innehafd
tjänst vid landtförsvaret honom tillkommande fyllnadspensionen
lida en minskning, motsvarande två femtedelar af hvad han sålunda från
annat håll uppbär.
Med stöd häraf har direktionen öfver arméns pensionskassa förklarat
kaptenen i armén m. m. Rudolf Bolling och f. d. underlöjtnanten
Bill. till Eiksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 41 Haft. (N:o 71.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
i armén Gustaf Ludvig Syren, h vilka under en följd af år uppburit lön
eller pension för tjänster utom landtförsvaret utan att vidkännas
minskning i samtidigt till dem utgående fyllnadspensioner, skyldige att
till direktionen återbetala, Bolling 5,850 kronor och Syrén 3,093 kronor
33 öre. Såvål Bolling som Syrén hafva nu hos Eders Kungl. Maj:t anhållit,
att denna återbetalningsskyldighet måtte dem af nåd efterskänkas.
Af handlingarna i ärendet rörande Bolling inhämtas hufvudsakligen:
att han den 13 januari 1879 erhållit afsked från beställning såsom
kapten vid Gottlands nationalbeväring med rätt till pension från arméns
pensionskassa med 600 kronor och fyllnadspension af statsmedel med
1,000 kronor;
att han, som tillika haft anställning såsom gymnastiklärare vid
högre allmänt läroverk och genom nådigt bref den 11 december 1891
förklarats berättigad att efter afskedstagande! från gymnastikläraretjänsten
åtnjuta en mot hans då innehafvande gymnastiklärarelön svarande
pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,500 kronor,
uppburit nämnda belopp till en början som lön och sedermera som
pension och därjämte fyllnadspensionen oförminskad;
att, sedan Bolling, med anledning af därom utaf direktionen öfver
arméns pensionskassa framställd förfrågan, i en den 20 februari 1905
till direktionen ingifven skrift anmält, att han såsom f. d. gymnastiklärare
uppbure förenämnda, från allmänna indragningsstaten beviljade
pensionsbelopp af 1,500 kronor årligen, direktionen den 22 samma
månad förklarat Bolling skyldig att från början af år 1905 lida en
minskning i den honom tillförsäkrade fyllnadspensionen med 600 kronor,
motsvarande två femtedelar af berörda pension från allmänna indragningsstaten
;
att direktionen, som funnit utredt, att Bolling i fyllnadspension
under tiden från och med den 1 februari 1879 till och med 31 december
1904 för mycket uppburit 600 kronor årligen, men att fordringsrätten
mot honom enligt lagen om tioårig preskription förfallit, utom
hvad anginge de sista tio åren, förklarat Bolling skyldig att till arméns
pensionskassa återbära hvad han för mycket uppburit för tiden från och
med den 1 april 1895 till och med den 31 december 1904 eller 5,850
kronor samt förständigat kassans ombudsman att låta delgifva Bolling detta
beslut och därvid anmoda honom att till kassan inbetala berörda belopp;
att Bolling, som öfver detta beslut anfört underdåniga besvär, och
därvid framhållit, att han icke genom någon underlåtenhet från sin
sida föranledt, att afdrag å fyllnadspensionen hittills icke kommit att
göras, tillika hemställt, att, därest besvären icke kunde bifallas, han
Statsutskottets Utlåtande JSf:o 71.
3
dock måtte af nåd befrias från skyldigdieten att återbära ifrågakomma
belopp, samt till stöd härför åberopat, bland annat, dels att han, som
uppnått 80 års ålder, vore med åldrig hustru och obotligt sjuk dotter
för sin utkomst hänvisad uteslutande till sina pensionsinkomster, numera
tillsammans uppgående till allenast 2,500 kronor, hvadan ytterligare
afdrag å pensionen för gäldande af pensionskassans fordran icke kunde
göras med mindre han och hans familj skulle blifva nödlidande, dels
ock att han blott ägde ett enkelt mindre bo, hvilket han, i händelse
återbetalningsskyldigheten fastställes, skulle nödgas afträda till konkurs,
utan att dock pensionskassan därigenom skulle erhålla mer än en obetydlig
del af sin fordran;
att direktionen öfver arméns pensionskassa uti sitt i ärendet afgifna
underdåniga yttrande förklarat sig anse Bollings ansökning att af nåd
varda befriad från återbäringsskyldighet vara grundad på synnerligen
behj ärtans värda skäl, hvarför direktionen, som af infordradt utdrag af
vederbörande taxeringslängd för år 1904 funnit Bollings uppgift om hans
inkomst bekräftad, tillstyrkt den gjorda ansökningen; samt
att statskontoret, som därefter i ärendet sig yttrat, hemställt, att,
då de af klaganden i ansökningsväg åberopade synnerligen ömmande
omständigheter syntes påkalla eftergift af statsverkets fordran i detta
fall, Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning i sådant
syfte.
_ Enligt nådigt beslut denna dag har Eders Kungl. Maj:t förklarat
Bollings underdåniga besvär icke föranleda ändring i öfverklagade beslutet.
Beträffande Syrens ifrågavarande underdåniga ansökning framgår
af handlingarna:
att Syrén vid afgång från beställning såsom fanjunkare vid Andra
lifgrenadjärregementet genom pensionsbref den 20 augusti 1884 tillagts
i årlig pension från arméns pensionskassa 180 kronor och i fyllnadspension
af statsmedel 690 kronor;
att sökanden, som den 10 november 1884 förordnats till fanjunkare
vid kronoarbetsstationen å Borghamn samt den 19 juli 1898 konstituerats
till fanjunkare vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, i sådan
egenskap från och med år 1895 i lön med ålderstillägg uppburit
800 kronor om året och efter erhållet afsked från fanjunkarebeställningen
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, enligt nådigt bref den
14 juli 1899, pension från allmänna indragningsstaten till samma belopp
som lönen eller 800 kronor, utan att få vidkännas afdrag i den
samtidigt af honom uppburna fyllnadspensionen;
att, sedan Syrén af enahanda anledning som Bolling i en den 23
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
februari 1905 till arméns pensionskassa ingifven skrift anmält, att lian
såsom f. d. fanjunkare vid fvångsarbetsanstalten vid Svartsjö uppbure
ofvannämnda, från allmänna indragningsstaten beviljade pensionsbelopp
af 800 kronor årligen, direktionen öfver pensionskassan den 25 samma
månad förklarat Syrén skyldig att från början af år 1905 i den honom
tillförsäkrade fyllnadspensionen, 690 kronor, lida en minskning med 320
kronor, motsvarande två femtedelar af berörda pension från allmänna
indragningsstaten;
att direktionen, som funnit utredt, att Syrén i fyllnadspension under
tiden från och med den 1 maj 1895 till och med den 31 december 1904
för mycket uppburit 3,093 kronor 33 öre, förklarat honom skyldig återbära
nämnda belopp;
att sökanden, hvilken icke fört talan mot direktionens beslut, framhållit
såsom stöd för sin underdåniga ansökning om beloppets efterskänkande,
att de 320 kronor, han årligen för mycket uppburit, åtgått till bestridande
af hans och hans familjs lefnadsomkostnader, samt att han vore
ur stånd att utan ekonomisk ofärd pa en gång återbetala, hvad han sålunda
under nära tio år uppburit;
att direktionen öfver arméns pensionskassa i sitt öfver ansökningen
afgifna underdåniga yttrande, jämte bifogande af intyg, att sökanden
under år 1904 taxerats för en inkomst af 2,400 kronor, anfört, att redan
den minskning uti sökandens inkomster, som föranleddes af det beslutade
af draget från 1905 års början af 320 kronor årligen från fyllnadspensionen,
måste blifva särdeles kännbart för honom, som uppnått 71
års ålder, samt att utsökandet därjämte af ifrågavarande belopp, 3,093
kronor 33 öre, säkerligen skulle, på sätt sökanden framhållit, leda till
hans ekonomiska ofärd, hvadan direktionen hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t måtte af nåd medgifva, att skulden finge efterskänkas; samt
att jämväl statskontoret enligt underdånigt utlåtande öfver ansökningen
ansett de af sökanden åberopade ömmande omständigheterna
böra påkalla eftergift af statsverkets fordran.
Då tillämpningen af förut omförmälda stadgande om skyldighet för
pensionstagare, som tillhört landtförsvaret, att i sadana fall som de förevarande
afstå en del af fyllnadspensionen, förutsätter, att direktionen
öfver arméns pensionskassa ej mindre vid tidpunkten, då den afskedsökandes
pensionsrätt pröfvas, än äfven hela den tid pensionen åtnjutes,
äger kännedom, huruvida pensionären uppbär inkomst, som bör föranleda
minskning af hans pensionsförmåner, är genom nådiga kungörelsen
Statsutskottets Utlåtande N:o 71.
5
deri 31 januari 1879 stadgadt, att den, som vid afskedstagande! innehar
eller efter afskedet kommer i besittning af annan lön på rikets stat
eller_ pension från andra allmänna medel än dem, som äro till arméns
pensionering anslagna, skall till direktionen därom göra anmälan, samt
att jämväl vederbörande myndigheter skola i berörda hänseende meddela
uppgift till direktionen. Sådan anmälan har emellertid icke af sökandena
aflämnats, förrän den i början af år 1905 dem affordrades. Ej
heller _ bär, såvidt kunnat inhämtas, dylik uppgift till direktionen inkommit
från vederbörande chefsämbete. Hvad Bolling vidkommer torde
emellertid den omständigheten, att han redan före omförmälda kungörelses
utfärdande erhöll afsked med pension och fyllnadspension, innebära erforderlig
förklaring till uraktlåtenhet från hans sida i detta hänseende. Beträffande
Syrén uppgifver denne sig hafva saknat all kännedom om sin
skyldighet härutinnan.
Det torde icke tillförlitligen kunna utrönas, huruvida någon medveten
^försummelse beträffande omförmälda anmälningsskyldighet må
kunna läggas sökandena till last, men då icke någon anledning förefinnes
^attt antaga, det så skulle vara förhållandet, samt de utaf sökandena
till stöd för deras framställningar åberopade omständigheter äro
af, ömmande beskaffenhet, anser jag mig böra, i likhet med direktionen
öfver arméns pensionskassa och statskontoret, tillstyrka, att statens
ifrågavarande fordringar måtte efterskänkas.»
Med anslutning till hvad departementschefen i ärendet anfört hemställer
utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att de fordringar,
statsverket genom utbetalning af pension till högre
belopp, än som vederbort, erhållit hos kaptenen i armén
Rudolf Bolling med 5,850 kronor och hos f. d. underlöjtnanten
i armén Gustaf Ludvig Syrén med 3,093
kronor 33 öre, må efterskänkas.
Stockholm den 30 mars 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Reservation:
af herrar C. Persson och H. Andersson.
Bih. till Rilesd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 41 Käft.
2