Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

1

N:o 64.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1906, kl. 3,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen
angående inköp af beskickningshus i Kristiania.

(1: a U. A.)

I en den 7 mars 1906 till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för
förberedande behandling remitterad proposition (n:o 71) har Kungl. Maj:t
med åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet för nämnda dag
föreslagit Riksdagen

dels att till inköp för svenska statens räkning af ett beskickningshus
i Kristiania äfvensom för utförande af nödiga reparationsarbeten å detsamma
å extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 200,000 kronor med
rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel låta under år 1906 utanordna
berörda belopp;

dels ock att medgifva, att de årliga utgifterna för husets underhåll,
onera m. m., i den mån de icke komrne att betäckas af det hyresbelopp,
som skulle af Kungl. Maj:ts minister i Kristiania till svenska statsverket
erläggas, finge bestridas af den utaf öfverskotten å kronans egendom i
Konstantinopel bildade fond, och att öfverskott å hyresbeloppet, sedan ofvanberörda
årskostnader m. m. blifvit betäckta, skulle ingå till nämnda fond.

Till åberopade statsrådsprotokollet har ministern för utrikes ärendena
i detta ärende anfört följande:

»I skrifvelse den 15 nästlidna januari har Kungl. Maj:ts minister i
Kristiania envoyén Giinther gjort framställning i fråga om inköp af beskickningshus
därstädes och därvid anfört hufvudsakligen följande:

Bih. till Riksd. Prot. 1606. 4 Sami. 1 4fd. 37 Häft. (N:o 64.)

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

Förvärfvandet för svenska statens räkning af ett beskickningshus
i Kristiania skulle gifvetvis vara af den allra största betydelse. En
sådan besittning skulle skänka den svenska beskickningen en särskild
karaktär i socialt afseende och gifva beskickningschefen en viss prestige,
som i hans ställning vore af största nytta. Att ett sådant inköp skulle
med glädje hälsas af den talrika svenska kolonien i Kristiania, trodde
ministern sig veta, och från mer än ett håll inom densamma hade han
hört yttras, att man innerligt hoppades, att den i tidningspressen ställda
utsikt om inköp af ett svenskt beskickningshus i Kristiania måtte förverkligas.
Därtill komme, att ministern såväl af personlig erfarenhet som af
uttalanden från sina kolleger kommit till full klarhet därutinnan, att det
torde vara förenadt med stora svårigheter att i hyresväg erhålla någon
ministerbostad i Kristiania, som hvad läge, utrymme och lämplighet i öfrigt
beträffar vore tillfredsställande. Endast jämförelsevis mindre lägenheter
funnes att hyra. Större lägenheter utgjordes vanligen af ett hus för sig,
hvilka i allmänhet tycktes väl kunna få köpas, men icke hyras.

En synpunkt, som slutligen borde tagas med i betraktande och som
vore ett talande skäl för frågans framläggande redan för innevarande års
Riksdag, vore den, att tomtprisen i Kristiania för närvarande, efter hvad
ministern visste från fullt kompetent håll, vore synnerligen låga; inom
affärskretsar ansåge man emellertid icke för osannolikt, att prisen snart
komme att stiga. Rent finansiellt taget torde det sålunda för svenska
statsverket vara en förmånlig affär att nu förvärfva ett hus i Kristiania.

Under den tid, beskickningen fungerat där, hade en stor mängd
anbud på hus ingått, ej minst från stadens större advokatfirmor, som förmedla
husköp. De inkomna anbuden hade samtliga underkastats granskning,
och ministern hade personligen, samt under hans frånvaro t. f. legationssekreteraren
friherre von Essen, på ort och ställe tagit de erbjudna
husen i betraktande. De allra flesta af dessa hade likväl visat sig vara
alldeles icke lämpade att apteras till beskickningshus; några kunde möjligen
med dryga omkostnader omdanas därtill.

På enskild väg hade ministern emellertid omedelbart efter sin ankomst
till Kristiania erhållit kunskap om, att en större tomt med adressnummer
27 vid Incognitogaden med därå befintliga tvåvåningshus vore till
salu. Efter upprepade granskningar hade han kommit till den personliga
öfvertygelsen, att ifrågavarande tomt torde vara den, som bäst lämpade
sig för ändamålet, och hade ministern på den grund föreslagit densamma
till inköp.

Det å tomten, som hade en areal af 3,705 kvadratmeter, befintliga hus
byggdes år 1872 af granit i grunden och mursten för öfrigt och vore efter

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

3

fackmäns utsago af synnerligen god och gedigen beskaffenhet; den yttre
stilen enkel, men värdig, utan onödiga ornament. Rummens antal vore
nu 10, väl proportionerade och praktiskt anordnade inbördes, hvarjemte
allt syntes vara i godt stånd. Emellertid vore det själffallet, att huset i
sitt nuvarande skick icke uppfyllde nödiga betingelser, hvad utrymme
m. m. beträffar. Den nuvarande ägaren af tomten, Norska Creditbanken,
hade genom sin arkitekt låtit uppgöra förslag efter ministerns anvisning
till omändring och utvidgning af huset, hvarigenom detta enligt ministerns
förmenande skulle få en ändamålsenlig och i alla afseenden tillfredsställande
inredning. Ministerns bostad vore rymligt tilltagen, med rum lämpligt
afpassade äfven för representativa ändamål. Godt utrymme funnes för
kansliet, som skulle inrymmas i tre lämpligt belägna rum med särskild
entré. Själfva tomten läge fritt åt alla håll och vore anordnad med
gräsmattor samt ett ganska rikligt trädbestånd. Dessa yttre anordningar
syntes emellertid icke vara af beskaffenhet att draga några nämnvärda
kostnader i underhåll. A tomten funnes dessutom ett mindre uthus. Hvad
läget anginge, vore detsamma särdeles godt, några minuters väg från Parkveien
och Drammensveien, samt sålunda i ett af stadens bästa kvarter,
och lämpligt för besökande till kansliet. Nämnas borde äfven, att en spårvägslinje
ginge omedelbart utanför.

Huset beräknades stå färdigt till inflyttning cirka sex månader efter
byggnadsarbetenas påbörjande. Före 1 oktober torde under inga förhållanden
ministern kunna disponera någon bostad, då flyttningstiden i
Kristiania vore den 1 april och den 1 oktober med minst tre månaders
uppsägning, och nödiga inrednings- och reparationsarbeten skulle annorstädes
först därefter kunna verkställas. Det nu ifrågavarande huset stode
däremot redan nu tomt, hvarför arbetena å detsamma kunde när som
helst utföras.

Priset för tomten och huset i dess nuvarande skick, beräknadt till
100,000 kronor, skulle, enligt hvad ministern inhämtat, vara särskilt billigt,
beroende på, att Creditbanken nödgats å konkursauktion inköpa egendomen
för att betacka fordran och nu endast ville hafva igen det belopp, hvartill
egendomen stode banken.

För vinnande af nödig utredning i de tekniska frågor, som stå i
sammanhang med det sålunda ifrågasatta inköpet och påkallade om- och
tillbyggnadsarbeten beträffande byggnaden i och för dess lämpande för det
afsedda ändamålet, uppdrogs åt slottsarkitekten Fr. Lilljekvist att afresa
till Kristiania för att afsyna byggnaden och granska redan uppgjorda ritningar
till dennas förändrande jämte tillhörande kostnadsförslag samt för
att eventuellt granska andra förslag till husköp eller möjligheten af att för -

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

hyra passande lägenhet åt beskickningen. Efter fullgörande af detta uppdrag
har arkitekten Lilljekvist i skrifvelse den 5 februari 1906 yttrat
sig i ärendet. Efter att hafva framhållit svårigheten för beskickningen
att kunna genom förhyrning erhålla lämplig och tillräckligt stor bostad,
uttalar arkitekten, att det enligt hans förmenande vore särdeles klokt, om
svenska staten under nu i Kristiania förefintliga tryckta tider med nästan
onaturligt låga försäljningspris förvärfvade sig ett eget beskickningshus
därstädes. Arkitekten hade tillsammans med envoyén Giinther och t. f.
legationssekreteraren friherre von Essen besiktigat ett stort antal till inköp
föreslagna hus, men bland dessa förekom icke något, som kunde rekommenderas
förutom huset n:r 27 vid Incognitogaden. De voro antingen alltför
små eller alltför stora, af mindre tilltalande yttre, olämpligt belägna etc.
Däremot ansåge sig arkitekten kunna till fullo instämma i envoyén Gunthers
förslag om inköp af det nyssnämnda huset vid Incognitogaden och framhölle
berörda egendom såsom för ändamålet ovanligt förmånlig och passande.
Trakten, där det vore beläget, vore den bäst bebyggda af Kristiania. Läget,
ej långt från det kungl. slottet och helt nära statsministerhotellet, torde
dessutom utgöra en borgen för, att trakten ej komme att försämras, samt
gjorde det sannolikt, att äfven öfriga legationer komme att förläggas till
denna del af staden. Byggnadens storlek var visserligen ej tillräcklig, men
genom delvis tillbyggnad samt påbyggning af vindsvåning kunde ett
praktiskt godt resultat erhållas och hotellet blifva tjänligt för representativt
behof, utan att särskilda utrymmen för detta ändamål anordnades. I samband
med denna påbyggnad kunde huset äfven få den yttre karaktär, man
därå kunde önska, utan att någon extra åtgärd endast för detta ändamål
behöfde vidtagas.

För bedömande af värdet af egendomen hade Lilljekvist sökt utröna
gällande tomtpris och byggnadskostnad^’ i Kristiania. Tomtpriset i trakten
hade i regel utgjort cirka 50 kronor pr kvadratmeter, ehuruväl vid exekutiva
försäljningar priset varit lägre. Efter detta grundpris skulle tomten, cirka
3,700 kvadratmeter, representera ett värde af 185,000 kronor. Byggnaden,
som vore utförd af tegel på granitgrund och bestode af tvenne våningar
jämte goda källarutrymmen, skulle efter nu gällande låga byggnadspris
kosta lägst 70,000 kronor. Att nuvarande innehafvaren af egendomen,
Norska Creditbanken, ansåge sig vilja för den låga summan af 100,000
kronor försälja den, berodde därpå, att banken under något år haft byggnaden
outhyrd samt önskade snarast möjligt få realisera den exekutivt
inropade panten och nöjde sig med det belopp, för hvilket banken bevakat
den.

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

5

Ombyggnadskostnaderna hade af Creditbankens arkitekt beräknats
till 60,000 kronor. Dessa kostnader ansåge dock arkitekten Lilljekvist ej tillräckliga,
dels emedan det förslag till tillbyggnad, hvarpå dessa baserats, ej
kunde anses fullt nöjaktigt, dels emedan däri ej upptagits åtskilligt, som
med byggnadernas aptering sammanhängde. Vidare hade nämnde norske
arkitekt själf framhållit, att det af honom uppgjorts med hänsyn till dåvarande
låga pris, hvarför arbetet måste påbörjas snarast för att undgå
prisstegring. Med hänsyn till dessa omständigheter hade Lilljekvist därför
uppgjort nytt förslag till de ombyggnadsarbeten och andra åtgärder, som
vore erforderliga för fastighetens begagnande till bostad för beskickningen,
hvithet förslag upptoge följande belopp:

husets ombyggnad...........kr. 92,050

grindstuga, tomtens inhägnad och ordnande » 12,700

oförutsedda utgifter och afjämning . . . . » 5,250

kr. 110,000

Lades härtill inköpssumman.......» 100,000

framkomme en totalkostnad af......kr. 210,000

Då Lilljekvist ansåge, att detta belopp vid första tendens till förbättring
af de ekonomiska förhållandena inom Kristiania komme att motsvara
värdet af allenast själfva tomten, funne han sig väl kunna tillstyrka
inköp af egendomen i fråga till beskickningshus.

Sedan öfverintendentsämbetet genom nådig remiss anbefallts att
inkomma med underdånigt utlåtande i ärendet, har ämbetet från slottsarkitekten
Lilljekvist inhämtat vissa ytterligare upplysningar rörande ifrågavai''ande
fastighet af innehåll hufvudsakligen:

att byggnaden är brandförsäkrad för 49,550 kronor och ta,xeringsvärderad
till 86,000 kronor, samt

att de årliga onera å fastigheten utgöra:

egendomsskatt..............kr. 870

vattenafgift...............» 120

sotning...... » 25

brandförsäkring.............» 83

kostnader för reparationer . .......» 500

tillhopa kr. 1,598.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

För egen del har öfverintendentsämbetet i underdånig skrifvelse den
8 nästlidne februari anfört, att, såvidt ämbetet, utan att hafva varit i tillfälle
att på platsen göra iakttagelser, kunde bedöma,. det för sin del hölle
före, att förvärfvande för svenska statsverket af ifrågakomna fastighet
måste med afseende å såväl belägenhet och beskaffenhet som det pris,
hvithet för densamma begärdes, anses såsom synnerligen förmånligt, samt
att det förslag till förändringsåtgärder å byggnaden, som af arkitekten
Lillj ekvist utarbetats, med fördel kunde läggas till grund för arbetenas utförande,
äfvensom att mot härför beräknade omkostnadsbelopp någon erinran
skäligen icke torde kunna framställas.

De skäl, som af Kungl. Maj:ts minister i Kristiania anförts för inköp af
ett beskickningshus därstädes, synas mig öfvertygande. Med hänsyn därtill,
att bostadshyrorna i större städer visa en stark benägenhet att stiga,
torde det få anses ändamålsenligt, att den svenska staten i de länder, med
hvilka vi, efter hvad antagas kan, ständigt komma att underhålla diplomatisk
förbindelse, inköper beskickningshus, där sådant för billigt pris
kan öfverkommas. I längden måste en dylik anordning visa sig ekonomiskt
fördelaktig. Därtill kommer, hvad det nu ifrågasatta inköpet af beskickningshus
i Kristiania beträffar, den af Kungl. Maj:ts minister framhållna svårigheten
att i Kristiania förhyra lämplig bostadsvåning. Med ministern
har i detta afseende arkitekten Lilljekvist, hvilken på ort och ställe studerat
förhållandena, instämt, och äfven från annat håll har jag fått bekräftelse
på, att sådana svårigheter i synnerligen hög grad föreligga.

Det har af envoyén Gunther vitsordats, att af de hus, som möjligen
kunde påtänkas till inköp för ifrågavarande ändamål, det nu föreslagna
vore det enda, som därtill lämpade sig. Samma uppfattning delas äfven
af arkitekten Lilljekvist. Såvidt af tillgängliga handlingar kunnat bedömas,
finner äfven jag den föreslagna fastigheten äga afgjorda företräden framför
öfriga, hvars inköp ifrågasatts. Med hänsyn härtill äfvensom till det
af särskilda omständigheter föranledda billiga inköpspris synes det mig,
som vore det i hög grad önskvärdt, om staten kunde förvärfva ifrågavarande
fastighet.

Det nu föreliggande förmånliga anbudet står icke staten öppet längre
än till den 1 nästkommande april. Ursprungligen gällde anbudet allenast
till den 1 mars, men på därom gjord framställning har den beviljade
köpefristen förlängts eu månad. Någon ytterligare förlängning af densamma
torde emellertid, särskildt i betraktande af att andra länders regeringar
önska förvärfva fastigheten, sannolikt icke kunna påräknas.

Hvad beträffar kostnaderna för ifrågavarande fastighets, försättande
i ett för dess användning till beskickningshus lämpligt skick, har det

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

7

ådragit sig min uppmärksamhet, att samma kostnader af arkitekten Lilljekvist
beräknats till ett afsevärdt högre belopp än af den i ärendet rådfrågade
norske arkitekten. Såsom jag ofvan nämnt, uppgå nämligen kostnaderna
enligt arkitekten Lilljekvists beräkning till 110,000 kronor och enligt den
norske arkitektens till endast 60,000 kronor. Denna skillnad torde väl i
väsentlig män förklaras af de af arkitekten Lilljekvist i hans skrifvelse framhållna
omständigheter. Emellertid anser jag, att, med hänsyn till den betydliga
ökning af kostnaden för de reparationsarbeten, som af arkitekten Lilljekvist
ifrågasatts, samma kostnad utan olägenhet bör kunna något nedbringas;
och torde ett belopp af 100,000 kronor vara för ändamålet tillräckligt.

De tillägg, arkitekten Lilljekvist gjort till den ursprungliga planen,
bestå förnämligast i inredande af åtskilliga vindsrum, uppförande af en
portvaktsstuga och åtgärder för tomtens inhägnad och ordnande samt
införande af elektriskt ljus. I detta sammanhang ber jag att få meddela,
att, tjänarerum i vindsvåningen oberäknadt, antalet boningsrum utgör 7 i
nedre våningen, däraf 3 för kansliet, samt 9 i öfre våningen. För en
ogift attaché kan bostad i beskickningshuset beredas.

Beträffande det hyresbelopp, som ministern bör erlägga för husets
disponerande, anser jag bestämmandet häraf böra pröfvas först i sammanhang
med fastställandet af lön för Kungl. Maj:ts minister i Kristiania. De
å fastigheten hvilande årliga onera uppgå, såsom af ofvanstående af arkitekten
Lilljekvist lämnade uppgifter framgår, icke till något högre belopp,
utan torde de med lätthet kunna bestridas af det afdrag å minister lönen, som
ministern får vidkännas. I öfverensstämmelse med hvad förut i liknande
fall förfarits, torde emellertid lämpligen böra stadgas, såväl att de årliga
utgifterna för husets underhåll, onera m. in., i den män de icke komme att
betäckas af berörda hyresbelopp, må bestridas af den utaf öfverskotten å
kronans egendom i Konstantinopel bildade fond, som ock att öfverskott å
hyresbeloppet, sedan ofvanberörda årskostnader m. in. blifvit betäckta, skola
ingå till nämnda fond.

Vid de föregående tillfällen, då fråga varit om inköp af beskickningshus,
har beloppet helt eller delvis utgått från nyssberörda fond eller
från Sveriges andel i konsulskassans behållning. Några dylika tillgångar
stå icke nu till buds; och beloppet torde därför i sin helhet anvisas att
utgå såsom extra anslag.»

I anslutning till hvad ministern för utrikes ärendena till förenämnda
statsrådsprotokoll härutinnan anfört, hyser utskottet den uppfattning, att
svenska staten bör i Kristiania, där rådande bostadsförhållanden torde be -

Utskottets

yttrande.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

tydligt försvåra förhyrandet af en till utrymmet tillräcklig, sammanhängande
lägenhet för den svenska beskickningschefens bostad med legationens kansli
samt där tomter och hus för närvarande stå i låga värden, inköpa eget
beskickningshus, därest sådant kan för skäligt pris erhallas. Då det till
inköp för omförmälda ändamål nu föreslagna huset uppgifves vara i godt
stånd, till det yttre tilltalande och lämpligt beläget, samt den för huset
med tomt fordrade köpeskillingen, 100,000 kronor, i betraktande af tomtens
storlek, som likväl, i följd af vissa tomten besvärande servitut, icke
lär kunna för byggnadsändamål till fullo utnyttjas, torde fa anses skäligt,
finner utskottet sig böra tillstyrka Riksdagen att nu antaga ifrågavarande
köpeanbud, som icke står den svenska staten öppet längre än till den 15

nästkommande april. .

Däremot anser sig utskottet icke kunna förorda den af Kung!. Maj:t
gjorda framställningen att för utförande af reparationsarbeten å nämnda
byggnad anslå ett belopp af 100,000 kronor eller lika stor summa som
för inköpet af fastigheten i fråga. Utskottet, som tagit noggrann del af
ofvanberörda utaf slottsarkitokten Lilljekvist utarbetade förslag till förändringsåtgärder
å ifrågavarande hus samt finner samma förslag väl
genomtänkt och ägnadt att åstadkomma en såväl till det yttre som
det inre smakfull byggnad, anser dock, att denna byggnad med dess
22 rum, stora hall, öppna portiker m. in. förutom portvaktsstuga kommer
att till såväl utrymme som utstyrsel blifva mera storartad och i följd
däraf mera kostsam både till uppförande och underhåll, än som ändamålet
med byggnaden nödvändigtvis fordrar, särskildt då man tager i betraktande
de relativt enkla bostadsförhållanden, som i öfrigt råda i Kristiania.
Den därstädes fungerande svenska beskickningens karaktär i socialt hänseende
och beskickningschefens prestige torde ej heller så mycket bestämmas
af ministerbostadens storlek och utseende, utan fastmer af nämnda
chefs personliga egenskaper. Enligt hvad i statsrådsprotokollet lämnade
upplysningar gifva vid handen, är ifrågavarande byggnad af gedigen beskaffenhet,
med den yttre stilen enkel och värdig, utan onödiga ornament,
samt byggnadens tio rum väl proportionerade och praktiskt anordnade inbördes,
och synes byggnaden sålunda vara lämplig för det ifrågasatta
ändamålet, ehuruväl densamma hvad utrymme beträffar icke fullt uppfyller
nödiga betingelser. Genom att å byggnaden endast vidtaga de förändringsåtgärder,
som med nödvändighet betingas af ministerns och legationskansliets
behof af utrymme, torde emellertid ifrågavarande byggnad kunna
sättas i stånd att fylla det åsyftade ändamålet för en väsentligt mindre
kostnad än den af Kungl. Maj:t i propositionen ifrågasatta. Enligt ett
utskottet delgifvet, af slottsarkitekten Lilljekvist utarbetadt enklare förslag

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

9

till omändring af ifrågavarande byggnad synes densamma kunna för ett
belopp af 75,000 kronor försättas i ett enligt utskottets mening fullt
ändamålsenligt skick, hvadan utskottet håller före, att utgifterna för byggnadens
ifrågasatta användning böra hållas inom sistnämnda summa. Utskottet
. anser sig sålunda kunna tillstyrka, att för utföi’ande af nödiga
reparationsarbeten å nu omförmälda byggnad må beviljas ett belopp af
högst 75,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, att Riksdagen:

dels till inköp för svenska statens räkning af ett
beskickningshus i Kristiania äfvensom för utförande af
nödiga reparationsarbeten å detsamma å extra stat för
år 1907 anvisar ett belopp af 175,000 kronor med
rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel låta
under år 1906 utanordna berörda belopp;

dels ock medgifver, att de årliga utgifterna för
husets underhåll, onera m. m., i den man de icke
komma att'' betäckas af det hyresbelopp, som skall af
Kungl. Maj:ts minister i Kristiania till svenska statsverket
erläggas, må bestridas af den utaf öfverskotten å
kronans egendom i Konstantinopel bildade fond, och
att öfverskott å hyresbeloppet, sedan ofvanberörda årskostnader
in. in. blifvit betäckta, skola ingå till nämnda
fond.

Stockholm den 27 mars 1906.

På statsutskottets vägnar:

o

HUGO TAMM.

Reservation

af herrar P. Pehrson, IP. Andersson, A. Viklund, L. Eriksson,
G. Lindgren, C. J. ödman och C. H. Wallentin, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1606. 4 Sand. 1 Afd. 37 Håft.

2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

»Dä utskottet icke kunnat finna det vara af behofvet oundgängligen
påkalladt att för den svenska beskickningen i Kristiania förvärfva egen
fastighet och då inköp och omändring af nu ifrågavarande byggnad komma
att för staten medföra utgifter, som icke synas stå i rätt förhållande till
det afsedda ändamålet, anser utskottet sig icke kunna förorda det ifrågasatta
inköpet af beskickningshus i Kristiania, utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.»

Det skulle här antecknas, att herrar D. Persson och J. A. Sjö icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.