Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

1

N:o 54.

Ank. till Biksd. kansli den 9 mars 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
qjorda framställningar om anslag till vissa hamnarbeten.

(R. A.)

1:0.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kung-].
Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till ombyggnad
af Simrishamns hamn på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af
100,000 kronor.

För nämnda ändamål har Riksdagen år 1905 beviljat ett anslag af
253,500 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisat ett belopp
af 53,500 kronor.

Med erinran, att ifrågavarande arbete vore afsedt att verkställas
inom loppet af tre år, har, enligt livad af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 13 januari 1906 inhämtas, föredragande departementschefen
i öfverensstämmelse med därom af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjord hemställan tillstyrkt framställning till Riksdagen om
anvisande för nästa år af ofvan omförmälda belopp 100,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (N:o 54.)

Ombyggnad
af Simrishamns
hamn.

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Iståndsättande
och ombyggnad
af
Skanörs hamn.

Hamnens
tillkomst.
Riksdagens
yttrande 1878.

2:o.

Vidare har Kung]. Maj:t föreslagit Riksdagen

dels att till iståndsättande och ombyggnad af Skanörs hamn, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ett af majoren V. Gagner upprättadt
förslag jämte däri af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda ändringar
och tillägg, bevilja ett anslag af 272,900 kronor, under villkor att
städerna Skanör och Falsterbo till Kung!. Maj:t och kronan afstå den
nuvarande hamnen med tillhörande bålverk, vågbrytare och ledarm jämte
så stort intill hamnen gränsande område, som kan för hamnens möjligen
blifvande utvidgning eller eljest ändamålsenliga användning enligt
Kungl. Maj:ts bedömande anses erforderligt,

dels ock att af detta anslag på extra stat för år 1907 anvisa ett
belopp af 72,900 kronor.

Det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet i detta
ärende är af följande innehåll.

»Den 4 och 5 december 1899 förorsakade en våldsam stormflod så
betydande skador å Skanörs hamn, att dess fortfarande bestånd därigenom
kan anses äfventyradt. Äfven vid två senare tillfällen i december
1902 och 1904 har hamnen, ehuru i mindre betydande grad, lidit
skada af storm.

Ifrågavarande hamn har tillkommit hufvudsakligen på bekostnad
af statsmedel. På framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljade nämligen
1878 års Riksdag till utförande af en mindre hamnanläggning
vid Skanör ett belopp af 50,000 kronor, motsvarande Vs af den därför
beräknade kostnaden. Vid anmälan om anslagets beviljande yttrade
Riksdagen, att Riksdagen hade funnit den ifrågasatta hamnanläggningen
ej blott vara af stort gagn för städerna Skanör och Falsterbo,
hvilka likväl uppenbarligen ej förmådde att utan understöd af allmänna
medel utföra densamma, utan ock äga ej ringa vikt ur synpunkten
af ett sorgfälligt upprätthållande af de internationella förpliktelser,
hvilka i och för sjöfartens underlättande å denna punkt af kusten
borde tillgodoses. Med säkerhet kunde det ock antagas, att hamnens
anläggning, till följd af dess läge vid landets utskjutande sydvästra hörn
och den stora mängd fart}7g, som dagligen måste passera denna punkt,
komme att bidraga till en betydlig ökning af den inkomst, som lotsningen
kunde medföra. Saknaden af en hamn vid Skanör bidroge nämligen
att leda en del af lotsningen med alla däraf följande fördelar

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

3

i den danska farleden genom Drogden i stället för i den svenska farleden
genom Flintrännan, ehuru denna senare, dåmera med erforderliga
sjömärken och fyrar försedda, förbi Malmö ledande farled syntes erbjuda
seglaren fullt lika stor trygghet som den mellan Saltholmen och Frågor
belägna, förbi Köpenhamn ledande, smalare och grundare leden genom
Drogden. Frågan om anläggande af en hamn vid Skanör syntes Riksdagen
således böra bedömas u» en långt vidsträcktare synpunkt än endast
den af Skanörs och Falsterbos intresse. Såsom villkor för anslagets
anvisande föreskref Riksdagen, att det, i öfverensstämmelse
med hvad tillförne vid beviljande af statsbidrag för hamnarbeten vid
Trelleborg, Simrishamn och Visby blifvit bestämdt, jämväl uti ifrågavarande
fall borde såsom villkor stadgas, att städerna Skanör och
Falsterbo skulle åtaga sig att utan vidare anspråk på bidrag af allmänna
medel fullborda arbetet enligt af Eders Kungl. Maj:t fastställd plan och
därefter ständigt underhålla hamnanläggningen i sådant skick, att den
kunde för trafiken begagnas.

Efter det städerna ingått på detta villkor och plan för arbetet
blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställd samt anläggningen i enlighet
därmed fullbordad för en kostnad af 76,000 kronor, däraf städerna
bidragit med 20,000 kronor och Malmöhus läns hushållningssällskap
med 6,000 kronor, afsynades och godkändes hamnen den 14 oktober
1881.

Kort därefter, särskild! under en stormflod den 5 december 1883,
led hamnen sådana skador, att hamndirektionen, i ändamål att bota
skadorna och för framtiden förekomma liknande förödelser, lät uppgöra
en af ritning och kostnadsberäkning åtföljd plan därför, hvilken
äfven afsåg åtgärder för hamnens fördjupande, allt för en kostnad,
som alternativt beräknades uppgå till respektive 20,700 och 21,400
kronor.

Sedan därpå magistraten i Skanör och Falsterbo, å städernas vägnar,
år 1884, med bifogande af denna plan, anhållit, att med hänsyn till
hamnens betydelse för såväl sjöfarten i allmänhet som lotsverket samt
då städerna icke förmådde göra flera uppoffringar för hamnen, denna
måtte iståndsättas på bekostnad af statsmedel, och kostnaden därför
blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknad uppgå till 34,200
kronor, hafva städerna, på tillfrågan huruvida de vore villiga att bidraga
till företaget med åtminstone en tredjedel af nämnda kostnad,
förklarat sig vilja lämna allenast en sjättedel af det belopp 21,400 kronor,
hvartill utgifterna för hamnens i ståndsättande förut beräknats. På
framställning af Eders Kungl. Maj:t har därefter 1886 års Riksdag för

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

iståndsättande och. förstärkande af hamnen vid Skanör på extra stat beviljat
20,000 kronor, därvid Riksdagen förmälde sig- ej hafva förbisett,
att bifall till Eders Kung!. Maj:ts framställning i viss män innefattade
en afvikelse från i allmänhet följa grundsatser, i det att dels en del af de
föreslagna arbetena afsåge underhåll, som rätteligen skulle åligga samhällena
Skanör och Falsterbo, dels ock det af dessa samhällen utfästa
bidrag understege det för mindre hamnbyggnader stadgade af minst
Va af kostnaden. Då Riksdagen likväl ansåge sig kunna bifalla det
väckta förslaget, skedde detta ej mindre på grund af ifrågavarande
hamns vikt för lotsverket, än ock med hänsyn därtill, att den Skanör
då nyligen öfvergångna eldsvåda, som lågt 89 gårdar i aska, naturligtvis
varit för invånarna mycket betungande, och att de hamnanläggningen
åkomna skador i ej ringa mån härrört af en sådan naturhändelse
som den år 1883 inträffade stormfloden.

Med fastställande af den till en kostnad af 34,200 kronor beräknade
arbetsplanen, har Eders Kungl. Maj:t, såsom bidrag till arbetets utförande,
genom nådigt bref den 2 april 1886 anvisat, förutom de af Riksdagen
anslagna 20,000 kronor, ett belopp af 10,700 kronor att utgå
från behållna lots- och fyrmedel, med villkor att vederbörande kommunalstyrelse
i städerna Skanör och Falsterbo åtoge sig att fullborda
hamnanläggningen enligt den af Eders Kungl. Maj:t fastställda planen
och därefter för framtiden underhålla densamma i det skick, hvari den
genom arbetets utförande blefve försatt. Hamnens iståndsättande verkställdes
genom städernas försorg och fullbordades år 1889.

Då underhållet, som enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 2
april 1886 fortfarande ålåge städerna, befunnits vara för dessa mycket
betungande, anhöllo städernas invånare, jämlikt därom vid allmän
rådstuga den 28 mars 1892 fattadt beslut, att Eders Kung]. Maj:t
täcktes befria städerna Skanör och Falsterbo från skyldigheten att underhålla
Skanörs hamn samt medgifva, att hamnen finge af städerna öfverlåtas
på lotsverket. Till stöd därför åberopades hufvudsakligen, att hamnen
egentligen icke uppfyllt sitt ändamål för andra än lotsarna och
ett fåtal fiskare, att hamnen för det dåvarande visserligen befunne
sig i trafikabelt skick, men att densamma ständigt hotades genom uppgrundning
af sanden, samt att trävirket snart vore förstördt, hvadan en
vidtomfattande reparation förestode. Uti afgifvet underdånigt yttrande
öfver denna städernas anhållan ansåg sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke böra afstyrka densamma, då de i ansökningen anförda skälen
syntes styrelsen behjärtansvärda och då dels städerna torde sakna
tillgång att utan bidrag besörja underhållet af hamnen, dels af de på

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

5

sill tid gjorda framställningarna till Riksdagen framginge, att hamnanläggningen
i Skanör tillkommit i hufvudsakligt syfte att bereda lotsverket
fördel.

Efter det lotsstyrelsen och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län uti afgifna underdåniga yttranden likadeles förordat
nådigt bifall till den underdåniga framställningen, förklarade emellertid
Eders Kungl. Maj:t den 17 mars 1894 densamma icke till vidare åtgärd
föranleda.

Då fyra år därefter, eller år 1898, lotsuppassningen vid Öresunds
södra lotsstation i Skanör började bestridas med lotsångare, uppkom
behof af en fördjupning af hamnens inseglingsränna till 3,6
meter samt en förlängning af eu befintlig sandafledare för tryggande
af det ökade djupet. Med anledning däraf gjorde lotsstyrelsen, sedan
på dess uppdrag majoren i väg- och vattenbyggnadskåren m. m. V. Gagner
utarbetat plan och kostadsförslag för dessa arbeten, framställning
hos städerna om arbetets utförande, men städernas invånare förklarade
å allmän rådstuga, att de icke ansåge rådligt, att städerna åtoge sig
underhållet af den fördjupade inseglingsrännan eller deltoge i kostnaden
för arbetets verkställande. Då arbetets utförande sålunda icke
kunde förväntas ske genom städernas försorg, anvisade Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 9 juni 1899 för detta ändamål 500 kronor
att utgå från behållna fyr- och båkmedel; och blef därefter inseglingsrännans
fördjupning genom lotsstyrelsens försorg verkställd.

Såsom af det föregående framgår, har ifrågavarande hamn under
den jämförelsevis korta tid, den funnits, i hög grad lidit af stormarnas
inverkan. Detta finner sin naturliga förklaring i hamnens läge och
svaga byggnadssätt. Densamma saknar nämligen hvarje naturligt
skydd. Genom en nära 700 meter lång, delvis öfver sandreflar
gående bro förbunden med fastlandet, skyddas hamnen af två vågbrvtare,
hvaraf den södra, enligt i ärendet af distriktsingenjören
i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet ingifven rapport, utgöres
af en vanlig stenjetée med allenast 2 eller, enligt andra uppgifter,
endast 1,6 till 1,8 meters höjd öfver medelvattenytan samt med betäckning
af rund oklufven sjösten. Jetéen afslutas med ett pirhufvud,
hvars yttre del utgöres af betonfyllda kistor. Den norra vågbrytaren
består af två i vinkel ställda armar. Den inre närmast hamnen belägna
armen utgöres af en träskodd jordvall, utvändigt skyddad af en
stenfyllning, samt den yttre af en stenjetée, liknande den vid den södra
vågbrytaren, men å inre sidan försedd med en spåntvägg med jord -

Hamnens

konstrnktion.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Lotsstyrelsen
ingår till
Knngl. Maj:t
med framställning
om
hamnens
iståndsättande.

Förslag till
liamnens
iståndsättande.

fyllnad mot stenbänken och brovandring af plank öfver jordfyllningen.
Äfven denna vågbrytare afslutas med ett pirhufvud. Enligt förenämnda
rapport höjer sig den norra vågbrytaren allenast 1,3 meter
öfver vattenytan. Förnämsta orsaken till skadorna å hamnen tillskrifves
dock i rapporten den omständigheten, att flertalet af de bröstvärnspålar,
som på den inre sidan af den norra hamnarmen stå i förbindelse
med därvarande bålverk, under tidernas lopp till den del de befinna
sig ofvan vattenytan ruttnat. För botande häraf har man sett
sig nödsakad att skarfva dessa pålar ofvan vattenytan samt mellan
dem nedsätta nya pålar, som dock endast nedförts genom den öfre stenbetäckningen
utan att kunna nedtvingas till något afsevärdt djup i stenfyllningen.
Denna svaghet i konstruktionen af den norra vågbrytaren har
varit af så mycket mer ödesdiger verkan, som enligt samstämmande uppgifter
i synnerhet denna vågbrytare är utsatt för de i trakten ofta återkommande
häftiga nord- och nordväststormarna. Också är det hufvudsakligen
denna vågbrytare, som enligt den ingifna rapporten lidit af stormen,
i det de korta pålarna i jetéen ryckts upp samt de skarfvade pålarna
slitits lösa från de gamla pålresterna, hvarefter alla förbindningar brustit.
Dock hafva äfven å den södra hamnarmen betydande skador anställts.

Slutligen torde böra omnämnas, att ungefär från midten af den
södra vågbrytaren utgår i inseglingsrännans riktning en 60 meter lång
strömledare eller ledarm, utgörande en till vanligt medelvattenstånd
nående spånt, som å båda sidor skyddas af stenfyllning.

Sedan lotsstyrelsen, under åberopande af den vikt hamnen ägde för
lotsuppassningen i södra delen af Öresund äfvensom såsom nödhamn
för smärre segel- och fiskarfartyg, hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om
företagande af undersökning för utrönande af behöfliga åtgärder för
skadornas provisoriska afhjälpande samt för hamnens fullständiga reparation
och förstärkning, ställde Eders Kungl. Maj:t, i enlighet med hvad
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ett öfver berörda underdåniga ansökning
inhämtadt utlåtande hemställt, genom beslut den 7 september
1900 till sistnämnda styrelses förfogande 1,200 kronor med åliggande
att verkställa undersökning samt uppgöra förslag till hamnens iståndsättande
med ett djup under lågvatten af 3 meter.

Till fullgörande häraf har, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
uppdrag, majoren Gagner afgifvit ett af plan- och detaljritningar äfvensom
kostnadsförslag åtföljdt utlåtande. Detta förslag innefattar hufvudsakligen
följande anordningar: Södra vågbrytaren, som är af mycket

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

7

svag konstruktion och klena dimensioner, bör på samma grund som förut
ombyggas sålunda, att på lämpligt afstånd från nuvarande strandlinjen anbringas
en plankspånt, omgifven på ömse sidor af en riklig stenfyllning af
skarf eller flinta, h varjämte från land ända ut till pirliufvudet uppföres en
granitbeklädd betonmur, hvars krön lägges 2,5 meter öfver medelvattenytan
ut till ledarmen och 3 meter därifrån fram till södra pirhufvudet.
Betonmuren hvilar på den gamla stenfyllningen och är i vattengången
försedd med ett skifte af foghuggen, men för öfrigt rå granit. Pirhufvudet
förses med en krans af pålar och plank, mellan hvilken garnering
och gamla pirens yttersidor gjutes beton, beklädd med granit.
Beträffande den norra vågbrytaren har majoren Gagn er, enär den
yttersta delen af denna ej med fördel kan repareras och den dessutom
har ett mycket olämpligt läge, i det att den till stor del fångar och
indrager den nordliga strömmen i hamnen, hvarigenom hamnbottnen
löper fara att fyllas af sand, föreslagit, att ifrågavarande vågbrytare helt
och hållet ombygges och förlägges, på sätt med röda linjer å en bifogad
karta0) är angifvet. Den nybyggda armen af vågbrytaren, hvilken mest är
utsatt för vågorna, skall enligt förslaget konstrueras af stenfyllda kistor
med öfverbyggnad af granitbeklädd beton samt stenfyllning under vatten
på yttre sidan, allt hvilande på ett lager af flinta eller granitskärf.
Då det plankverk, hvilket uppförts till skydd för den del af vågbrytaren,
som skall bibehållas i dess nuvarande läge, är alldeles uppruttet, föreslås
dess borttagande och uppförande af en granitklädd betonmur,
hufvudsakligen hvilande på den gamla stenfyllningen, efter samma principer
som å södra vågbrytaren. Med hänsyn därtill att trävirket jämväl
på den allra innersta delen å norra vågbrytaren är ofvan vatten uppruttet,
skall detsamma täckas med rå stenfyllning och där ofvanpå anbringas en
lägre parapet af sten i cementbruk.

På norra och östra sidan af hamnen ombyggas bålverken, och tilllämpas
därvid följande förfaringssätt: Pålarna, som böra vara af sär skilt

groft furuvirke, få till hindrande af röta ej nå längre än till
medelvattenytan, hvarest anbringas ett sträckband af pitch-pine, hvilket
uppgifves vara nästan dubbelt så varaktigt som furu. Ofvan vatten tappas
i sträckbandet midt emellan grundpålarna själfva bålverkspålarna, likaledes
af pitch-pine, och på dessa anbringas ett hammarband af samma
träslag på en höjd af 1,6 meter öfver medeivattenytan. Nämnda kortare
bålverkspålar förbindas med ankarna genom vid desamma fastbultade
snedsträfvor. I fråga om ledarmen har föreslagits dess förlängande i

'') Kartan Ur inliiiftad i statsrådsprotokollet vid sidan 190.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Kostnads beräkning.

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens

revision af
majoren Gagners
förslag.

fortsatt riktning, till dess den uppnår 6 meters djup; och skulle den
härigenom i sin helhet erhålla en längd af 120 meter. Äfven ledarmen
afslutas med ett pirhufvud, bestående af en stenfylld kista med öfverbyggnad
af granitklädd beton. Inseglingsrännan och större delen af
hamnen uppmuddra^ till ett djup af 4 meter under medelvatten. Slutligen
föreslås förstärkande af vägen mellan hamnen och Skanör.

Kostnaden för de ifrågasatta arbetena skulle uppgå

för ombyggnad åt den södra vågbrytaren............

till kronor

45,684: —

» » » » norra )) ............

»

62,160: —

» :» )> bålverken samt uppförande af

nya ....................................................................

))

»

34,400: —

)) ledarmens förlängande och förstärkande......

)>

46,390: —

)> hamnens uppmuddring .......................................

»

»

54,800: —

» inseglingsrännans uppmuddring.......................

»

8,800:

samt för förstärkning af vägen till Skanör.........

»

4,000: —

kronor

256,234: -

hvartill kommer till omkring 10 % af kostnaderna

beräknade utgifter för arbetsmaterial, ingenjörs-

ledning och tillsyn in. m.................................

kronor

23,766: —

kronor 280,000: —

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har, samtidigt med att styrelsen
Öfverlämnat ifrågavarande förslag till lotsstyrelsen, därvid gjort åtskilliga
smärre ändringar och tillägg. Å ena sidan ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att, då det läge i sakens natur, att stenfyllning svårligen
kunde alldeles motstå angreppen från eu af storm upprörd sjö,
om den ej inneslötes på sådant sätt, att enstaka stenar ej kunde af
vågen utspolas, det vore nödvändigt, att i vissa delar af den södra
och norra vågbrytaren öfre skiftet i stenfyllning^! mellan spånten och
betonmurens fot byggdes af fogtuktad sten i cement på väl ordnadt
underlag, hvarigenom uppstode en ökad kostnad af 36,500 kronor,
samt att den föreslagna anordningen af bålverket till norra vågbrytaren
lämpligen borde utbytas mot en kajmur på pålar, hvilket medförde eu
ökad kostnad af 4,200 kronor. Å andra sidan ansåg styrelsen, dels att
hamnen allenast på omkring hälften af dess areal behöfde uppmuddras
till 4 meters djup under medelvatten, hvaremot å öfriga delen 1,5
meters djup vore tillräckligt, dels att strömledaren icke behöfde
utsträckas längre, än att den i sin helhet blefve 85 meter. Genom

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

9

dessa ändringar i majoren Gagners förslag nedbragtes kostnadssumman
med respektive 16,800 kronor samt 26,600 kronor. Då vidare inseglings
rännan väl å norra, men ej å södra sidan vore utsatt för högvatten,
ansågs den södra sidan af dosseringen kunna lämnas oförändrad,
hvarigenom uppstode en besparing af 2,200 kronor. Slutligen
blefve, om hamnen icke uppmuddrades i den omfattning, majoren Gagner
föreslagit, en ifrågasatt landbrygga obehöflig, och inbesparades härigenom
likaledes 2,200 kronor. I allt nedbragtes således kostnadsförslaget
med 47,800 kronor, hvadan, då styrelsen, såsom nämnts, tillika
hemställt om arbeten, som betingade en ökad kostnad af tillhopa 40,700
kronor, styrelsens ändringsförslag i sin helhet slutade å en summa af
272,900 kronor. Med utförande af detta förslag ansåg styrelsen, att hamnen
åtminstone tills vidare skulle komma att fullt motsvara sitt ändamål.

Lotsstyrelsen har därefter inkommit till Eders Kungl. Maj:t med Lotsstyrelsen*
berörda båda förslag samt med yttranden af lotskaptenen i Malmö Yttrande af
och öfverlotsen i Skanör äfvensom eget underdånigt utlåtande af den lotskaptenen
30 januari 1903. Lotskaptenen har i sitt yttrande, bland annat, 1 Malm°-anfört, att, därest hamnen skulle på statens bekostnad göras till en
nöd- och skyddshamn för kustfarande, hvilket han på det lifligaste tillstyrkte,
en förstärkning och ombyggnad i ungefärlig öfverensstämmelse
med majoren Gagners förslag vore fördelaktigast, men att, för den händelse
detta förslag på grund af den höga slutsumman icke kunde genomföras,
hamnen liksom hittills torde blifva till stort gagn såväl för kust- och
fiskarfartyg som för lotsfartygen, om en mindre omfattande iståndsättning
med anslag af statsmedel utfördes. I sådant syfte har lotskaptenen
uppgjort ett utkast, som hufvudsakligen går ut på att, med bibehållande
af de nuvarande vågbrytarnas läge och konstruktion, allenast bota de dem
ågångna skador, hvarjämte i allmänhet de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna reduktioner i det af majoren Gagner uppgjorda
förslag förordats. Enligt hvad lotsstyrelsen i sitt utlåtande uppgifver,
skulle kostnaden genom dessa förändringar nedbringas till 114,000
kronor.

Ur de af lotskaptenen och öfverlotsen i Skanör afgifna yttrandena uppgifter römå
följande uppgifter rörande hamnens betydelse för lotsningen i Oresund
återgifvas: lotsningen i

Antalet fartyg, som från Skanör lotsades, utgjorde årligen i medel- 0resundtal
före hamnens anläggning 822, men hade därefter stigit till 908 med
en inkomst af 36,846 kronor. På senare tiden hade skeppsfarten på
grund af Flintrännans med åren förbättrade belysning och utprickning
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami 1 Afd. 28 Raft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Lotsstyrelsen

angående

hamnens

betydelse.

Lotsstyrelsen

angående

hamnens

underhåll.

blifvit mera oberoende af lotsbiträde, med anledning hvaraf lotsarnas
antal äfven kunnat minskas från 20 till 16. Under den senast tilländalupna
10-årsperioden både antalet lotsningar nedgått till 535 i
medeltal för år. Härvid vore dock att märka, att inkomsterna af lotsningarna
icke i samma proportion minskats, utan utgjorde de för samma
period i medeltal 30,851 kronor, hvilket visade, att det numera företrädesvis
var större ångare, som under passerande af den djupare farleden
Flintrännan anlitade svensk lots.

Rörande ifrågavarande hamns betydelse har lotsstyrelsen i sitt nyss
berörda utlåtande anfört:

»Hamnanläggningen vid Skanör har genom sitt läge på utsidan
af den från Skånes sydvästra hörn i hafvet. utskjutande sandiga landudden,
från hvilken i sydlig riktning sträcker sig långt ut till hafs
Falsterboref, öfver hvilket intet fartyg kan passera, för kustfarten med
mindre jakter och för de fiskarbåtar, som här utanför vissa årstider
idka drifgarnsfiske, en alldeles särskild betydelse, därigenom att någon
annan tillflyktsort å sagda del af kusten ej finnes närmare än Trelleborg
ostvart och Klagshamn samt Limhamn nordvart i Öresund. Fördelen
af att i omedelbar närhet af det vidsträckta och farliga refvet
äga en dylik nödhamn, dit de smärre kustfararna och fiskarfartygen
vid inträffande hårdt. väder kunna taga sin tillflykt och på närmaste
håll afvakta ett gynnsamt tillfälle att löpa ut för fortsättning af sin
näring, har ock, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen, flitigt begagnats
af kustbefolkningen. Härtill kommer, att för Öresunds södra
lotsstation dess ojämförligt lämpligaste förläggningsort är Skanör, i
hvilken stad lotsverket dessutom äger bostad för öfverlotsen och de
talrika lotsarna äro bofasta.»

Efter att härefter hafva påpekat, såväl att hamninkomsterna vore
alldeles otillräckliga för hamnens underhåll som att de obetydliga samhällena
Skanör och Falsterbo, hvilka endast genom en lång landsväg
stode i förbindelse med hamnen, saknade förmåga att till underhållet
bidraga, upptager lotsstyrelsen till bedömande frågan, huruvida underhållsskyldigheten
rimligen borde tillkomma lotsverket, samt anför i sådant
hänseende hufvudsakligen följande:

Den utprickning och belysning af Öresund och Flintrännan, som
med högst betydande omkostnader upprätthålles af lotsverket, vore af
den beskaffenhet, att det öfvervägande flertalet af dessa farvatten
trafikerande fartyg numera passerade sundet utan lotsbiträde. De stora

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

11

lotsstationerna vid Öresunds norra och södra inlopp hade också i själfva
verket aldrig burit sig, hvarför fyr- och båkmedlen måste lämna mycket
dryga tillskott ej blott till vidmakthållandet af två dyrbara lotsångare
m. m., utan jämväl till fyllnad i den talrika lotspersonalens aflöning,
ehuru denna under de senare åren efter lotsångarnas anskaffande kunnat
något minskas. Skulle, utöfver dessa betydande utgifter för sjöfartens
underlättande i Öresund, det ställas i utsikt, att fyr- och båkmedlen
komme att i större eller mindre mån drabbas af ombyggnaden och
underhållet af Skanörs hamn i det bedröfliga skick, hvari den numera
befunne sig, torde frågan om inskränkande förändringar af lotsningsförhållandena
i sundet tvingas upp på dagordningen. Visserligen hade
lotsstyrelsen med anledning af ofvanberörda förslag till öfverlämnande
af Skanörs hamn till lotsverket i underdånigt utlåtande af den 11
oktober 1892 tillstyrkt samma förslag, men dels hade krafven på
förbättrade säkerhetsanstalter sedan dess stigit, under det öfverskotten
af lotsverkets medel, med hvilka dessa förbättringar skulle utföras,
minskats, dels hade de hamnen under de följande åren åsamkade
skadorna visat, hvilka betungande förpliktelser ett sådant öfvertagande
i själfva verket numera skulle medföra, hvadan ett frångående af de
åsikter, som lotsstyrelsen uttalade 1892, fullt motiverades af lotsverkets
nuvarande ekonomiska ställning och hamnens sedan dess konstaterade
dåliga beskaffenhet.

Härefter fortsätter lotsstyrelsen:

»Som ett öfvergifvande af Skanörs hamn dock otvifvelaktigt i första Lotsstyreisens
rummet skulle verka till skada för den å Skånes kust idkade lifliga he“stallan
trafiken med smärre jakter och fiskarfartyg, hvilka här på en lång och iståndsättande
farlig kuststräcka under ofördelaktiga väderleksförhållanden äga sin ^rketfbeenda
säkra tillflykt, håller lotsstyrelsen före — med erinran dels kostnad.
om de stora uppoffringar från statens sida, som i vårt grannland
Danmark gjorts för fiskarbefolkningens hamnar såsom vid Anholt, där
den för cirka 1,000,000 kronor nyuppförda fiskarhamnen helt och hållet
uppförts af statsmedel, dels om de många tillfällen, då det allmänna
trädt emellan ej blott med bidrag till anläggning af smärre nödhamnar,
utan ock, exempelvis å Bohuskusten, för att genom dyrbara farledsupprensningar
underlätta och betrygga fisket och den mindre kustfarten
— att här förefinnes ett verkligt behof, där staten måste träda
hjälpande emellan.» Styrelsen hemställde således, att Eders Kung!.

Maj:t täcktes besluta om hamnens snara iståndsättande till den utsträckning,
som Eders Kungl. Maj:t med stöd af den gifna utredningen kunde
pröfva lämpligt.

12

Statsutskottets Utlåtande N-.o M.

Väg- och
vatteubyggnadestyrelsens

utlåtande.

Väg- och
vatt en byggnadsstyrelsen

angående
hamnens
underhåll.

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens

hemställan.

Till fullgörande af Eders Kungl. Maj:ts nådiga befallning liar därefter
väg- ocli vattenbyggnadsstyrelsen den 27 oktober 1904 i ärendet afgifvit
underdånigt utlåtande. Efter att kafva kraftigt betonat den betydelse,
som ifrågavarande hamn äger såväl för lotsverket som för
segelfarten och särskildt fisket i Sundet, har styrelsen beträffande det
af lotskaptenen i Malmö ifrågasatta ändringsförslag anmärkt, att detsamma
icke skulle åt hamnen gifva vare sig en sådan soliditet, att den
kunde förväntas komma att för framtiden motstå inträffande svårare
stormar, eller nöjaktig varaktighet genom undvikande i möjligaste mån
af det jämförelsevis ovaraktiga trävirket ofvan vatten. Då vidare erfarenheten
numera ådagalagt, att hamninkomsterna vore otillräckliga
för underhållet af hamnen och för bildandet af en förnyelsefond nog
stor att medgifva träkajernas och träbålverkens ombyggnad, vore styrelsen
för sin del fortfarande af den åsikten, att ombyggnaden af
Skanörs hamn borde ske med det solidare byggnadssätt, som angåfves
i den af majoren Gagner upprättade arbetsplanen med däri af styrelsen
föreslagna ändringar.

Beträffande frågan, huru underhållsskyldigheten af hamnen för framtiden
borde ordnas, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i hufvudsak
anfört: Erfarenheten hade visat, att städerna Skanör och Falsterbo icke
förmått fullgöra sin underhållsskyldighet i den omfattning, som skulle
erfordrats för att hindra hamnens försämring genom tilltagande röta å
träkajer och bålverk. Då emellertid tryggandet af hamnens bestånd
genom en omfattande ombyggnad torde kunna motiveras endast af
hänsyn till det allmännas intresse och i öfvervägande grad betingades
af dess vikt och betydelse för lotsverket, men däremot icke i afsevärd
mån af hänsyn till Skanörs och Falsterbos intressen, syntes det också
vara en naturlig konsekvens af förhållandena, att kostnaden för framtida
underhållet af hamnen till öfvervägande del bestredes af lotsverkets
medel.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Biksdagen
att på extra stat bevilja ett belopp af 272,900 kronor till iståndsättande
och ombyggande af Skanörs hamn enligt den af majoren Gagner upprättade
planen, med däri af styrelsen sedermera föreslagna ändringar,
under villkor att kostnaden för hamnens framtida underhåll efter ombyggnaden
skulle till 3 bekostas af lotsverkets medel och till Vs af
städerna Skanör och Falsterbo, samt att nämnda städer finge, till be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

13

stridande af den på dem belöpande andelen af underhållskostnaden, i första
hand använda de enligt gällande taxa till hamnkassan ingående hamnafgifter.

Vidare har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under förutsättning
att Riksdagen beviljade för hamnens ombyggnad erforderliga
medel, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes anbefalla styrelsen
att ombesörja hamnens ombyggnad samt för framtiden äfven
dess underhåll, under villkor och föreskrift att för underhållet finge
användas de bidrag, som för hamnens underhåll af styrelsen beräknats,
samt att den hamnkassa, som af inflytande, för hamnunderhållet afsedda,
men icke omedelbarligen använda utgifter kunde komma att bildas,
skulle stå under styrelsens förvaltning.

I anledning af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit i
fråga om det framtida underhållet af Skanörs hamn, erhöll lotsstyrelsen förständigande
att ånyo i ärendet afgifva yttrande. I utlåtande den 1
december 1904 anförde lotsstyrelsen i hufvudsak följande: Någon

beräkning af den sannolika underhållskostnaden hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke lämnat, och en dylik torde ock vara vansklig
att utföra. Af vunnen erfarenhet visste man, att med hamnens nuvarande
konstruktion inkomsterna från hamnen icke betäckt utgifterna,
samt att underhållet, som för åren 1890—1901 i medeltal oaktadt
största sparsamhet och omtanke kostat 840 kronor för år, varit alldeles
otillräckligt, enär muddringen försummats och trävirket för närvarande
vore så skadadt, att det helt och hållet borde förnyas. Genom det
föreslagna solidare och dyrbarare byggnadssättet torde visserligen
hamnen komma att erhålla en styrka, som tryggade den mot de
tätt återkommande stormskadorna, men möjligheten af dylika skador
vore icke utesluten, och kostnaden för skadornas afhjälpande, då dylika
inträffade, stode i en viss proportion till anläggningskostnaden.

Om man jämförde de kostnader, med hvilka de olika lotsstationerna
betungade lotsstyrelsens budget, och därvid toge i betraktande den nytta,
dessa stationer bragte den allmänna sjöfarten, torde lotsningen genom
Öresund både absolut och relativt till sin nytta vara ep bland de allra
dyrbaraste. Så länge lotsningen i södra delen af Öresund bestreds
medelst segelfartyg, hade Skanörs hamn varit så godt som oersättlig,
och äfven nu, sedan ångbåt ställts till lotsarnas disposition och hamnarna
vid Klagstorp och Limhamn tillkommit, vore den utan tvifvel af stor
betydelse för lotsverket på grund af sin närhet till uppassningsområdet,
äfvensom på grund däraf att de flesta af lotsarna vore bofasta i Skanör,
men lotsningen kunde numera, om ock ej utan stora olägenheter, upp -

Lotsstyrelsen
afger nytt
utlåtande.

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Yttrande af
städerna
Skanör och
Falsterbo
angående
hamnens
underhåll.

Kungl. Maj:ts
befallningshafvande
i
Malmöhus län
angående
hamnens betydelse
och
underhåll.

rätthållas, utan att ångbåten angjorde Skanörs hamn; och lotsarna
torde, sedan järnväg till Skanör öppnats, kunna äfven under dessa förhållanden
fortfarande bo i Skanör. Det vore därför icke det intresse,
som representerades af lotsverket, kvilket i första hand motiverade hamnens
ombyggnad, utan i stället dess egenskap af enda nödhamn mellan
Klagshamn och Trelleborg för fiskarfartyg och mindre jakter vid en
farlig, af långt utskjutande sandreflar uppfylld kust. Härmed förfölle
det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförda skälet för lotsverkets
öfvertagande af hamnens hufvudsakligaste underhåll.

Efter att hafva påpekat, hurusom fyr- och båkmedlen, medelst
livilka säkerhetsanstalterna för sjöfarten skulle underhållas och såvidt
möjligt hållas i jämnhöjd med tidens fordringar, vore redan nu därtill
otillräckliga, förklarade sig lotsstyrelsen under sådana förhållanden på
det bestämdaste afstyrka, att lotsverkets medel på ett oberäkneligt
sätt anvisades för ett ändamål, som endast medelbart och ingalunda
till den utsträckning, som blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållet, stode i sammanhang med verkets ändamål. Dessutom kunde
styrelsen för sin del icke godkänna, att underhållet åt hamnen, om det
till väsentlig del skulle bestridas af lotsverkets medel, handhades al
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som därvid helt naturligt skulle låta
sig bestämmas af hamnens tillstånd i allmänhet och icke af direkt hänsyn
till det, som vore erforderligt för lotsverket.

Däremot tillstyrkte styrelsen i betraktande af den stora betydelse,
hamnen ägde förnämligast såsom tillflyktsort i hårdt väder för de smärre
kustfarare och fiskarfartygen, på det lifligaste bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag, med den förändringen att den del af underhållskostnaden,
som föreslagits skola bestridas af lotsverkets medel,
måtte bekostas af handels- och sjöfartsfonden.

Städerna Skanör och Falsterbo, livilka lämnats tillfälle att yttra
sig rörande frågan om hamnens underhåll, hafva vid allmän rådstuga
den 27 december 1904 förklarat sig, vare sig hamnen blefve iståndsatt
enligt majoren Gagners eller enligt lotskaptenens i Malmö förslag,
vilja för framtiden åtaga sig hamnens underhåll, dock under
uttrycklig förutsättning att hamnen och inseglingsrännan finge det af
majoren Gagner föreslagna djup.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus
län i underdånigt utlåtande den 28 januari 1905 i hufvudsak anfört
följande: Upprepade gånger, då fråga förevarit om anläggning och
underhåll af Skanörs hamn, hade framhållits och jämväl erkänts hamnens
betydelse såväl för lotsverket och de allmänna sjöfartsintressen,

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

15

hvilka genom lotsverket tillgodosåges, som ock för det ansenliga antal
fiskarbåtar från de skånska fiskelägena och blekingska kusten, hvilka
särdeles under viss tid af året idkade fiske i Sundet och anlitade
hamnen såsom skydd vid stormar. Om än numera jämväl Limhamns
och Klagshamns hamnar kunde såsom nödhamnar anlitas af fiskarbåtar
samt mindre jakter och, såsom lotsstyrelsen anfört, lotsverket numera
skulle i mindre mån än förut vara beroende af Skanörs hamn, vore
den dock fortfarande ur båda ofvannämnda synpunkter oumbärlig.
Hvad anginge bestridande af kostnaderna för hamnens iståndsättande,
hade det icke ifrågasatts, att städerna Skanör och Falsterbo skulle därtill
bidraga, och deras förmåga att för ändamålet underkasta sig uppoffringar
torde ock, om möjligt, vara mindre än tillförne. Allmänna
rådstugans åtagande af hamnens framtida underhåll vittnade väl fördelaktigt
om städernas offervillighet, men kunde Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, med sin kännedom om befolkningens näringsvilllior,
icke tillmäta detta åtagande afgörande betydelse såsom säkerhet för att
hamnen verkligen för framtiden blefve behörigen underhållen. Erfarenheten
hade nogsamt gifvit vid handen, att städerna ej dittills
förmått ens tillnärmelsevis fullgöra den städerna för närvarande
påhvilande skyldigheten att underhålla hamnen, och rimlig anledning
funnes ej att antaga, det samhällenas förmåga härutinnan skulle
under den närmaste framtiden höjas. Om än ett solidare byggnadssätt
gjorde hamnen mera motståndskraftig, hade dock erfarenheten lärt, att
stormar kunde vid denna landsträcka härja fruktansvärd^ så att möjligheten
af hamnens påverkan af storm ej vore utesluten; och plägade
kostnaderna för afhjälpande af skador å en hamn stå i visst förhållande
till anläggningskostnaden. På grund af hvad sålunda anförts,
har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt, att Skanörs hamn
blefve på allmän bekostnad iståndsätta samt att underhållsskyldigheten
måtte bestridas till 2/s af allmänna medel samt till allenast Va af städerna,
hvilket vore det högsta, hvartill städernas krafter försloge.

Af den redogörelse, jag ofvan lämnat, torde framgå, att ifrågavarande
hamn är af stor betydelse såväl såsom nödhamn för smärre
fartjTg och fiskarbåtar som äfven för lotsverket. I förstberörda afseende
må påpekas, hurusom enligt tillgängliga uppgifter hamnen årligen besökes
af ett icke ringa antal fartyg, som vid inträffande stormar därstädes
söka skydd. Sålunda skulle antalet främmande jakter och fiskarbåtar,
som besökt hamnen, uppgått för år 1898 till 243, för år 1899
till 349 och för år 1900 till 263. Uppenbart är äfven, att behofvet af

Departements chefens yttrande.

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

en hamn gör sig synnerligen starkt gällande vid ifrågavarande på en
gång för häftiga stormar och farliga ref kända kust. Gagnet af hamnen
har äfven enstämmigt vitsordats af i ärendet hörda myndigheter och
tjänstemän.

Det synes mig äfven påtagligt, att hamnen med dess läge omedelbart
vid Sundets södra inlopp allt jämnt måste tillerkännas stor betydelse
i fråga om lotsuppassningen i denna del af Sundet. Äfven om,
på sätt lotsstyrelsen i dess sist afgifna yttrande velat göra gällande,
hamnen i detta afseende icke numera vore så oumbärlig som förut,
torde den dock aldrig till fullo kunna ersättas af de mera aflägset belägna
hamnarna i Trelleborg och Klagshamn. För de svenska intressenas
tillvaratagande är det tydligen af vikt, att i fråga om lotsupppassningen
i Sundet allt är ordnadt på bästa möjliga sätt, så att förbipasserande
faidyg icke tveka att företaga färden genom Sundet i svenskt
farvatten, hvaraf på en gång lotsverket tillskyndas inkomst och äfven
de närbelägna svenska hamnarna kunna förväntas draga fördel.

De skäl, som förmått Riksdagen att vid två tillfällen och därvid
delvis utöfver hvad i allmänhet är vedertaget lämna betydande anslag
till ifrågavarande hamn, synas mig således fortfarande tala för att staten
bör träda hjälpande emellan. Under ärendets gång har icke heller
ifrågasatts annat, än att kostnaden för hamnens iståndsättande skulle i
sin helhet utgöras af statsverket. Visserligen kunde det synas, som om
äfven de båda städerna borde, såsom vid hamnens byggande och iståndsättande
efter olyckan år 1883 varit fallet, bidraga med något mindre
belopp. Då, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus
län vitsordat, de båda städernas ekonomiska svaghet beröfva!'' dem
möjlighet att underhålla hamnen, torde dock ännu mindre kunna ifrågasättas,
att dessa båda små samhällen skulle kunna lämna något nämnvärdt
bidrag till hamnens iståndsättande. I detta sammanhang tillåter
jag mig åberopa, hurusom enligt mig tillhandakomna upplysningar de
båda städernas tillgångar vid 1904 års slut utgjort i fastigheter och
inventarier allenast 10,000 kronor samt i fordringar, värdepapper och
kontanter 18,001 kronor 73 öre. Vidare får ej lämnas obeaktadt, att,
såsom under ärendets utredning framhållits, hamnens betydelse för de
ifrågavarande båda städerna är af jämförelsevis underordnad vikt.
Slutligen kan med skäl befaras, att, därest såsom villkor för statens
ingripande skulle fordras något bidrag från städerna eller möjligen från
annan korporation, arbetet med hamnens iståndsättande komme att
ytterligare fördröjas, hvaraf åter följden blefve, att hamnen, som redan
i sex år befunnit sig i skadadt skick, än mera förfölle.

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

17

I. fråga om valet mellan de båda föreliggande förslagen till hamnens
iståndsättande tvekar jag icke, oaktadt den därtill hörande kostnadsberäkningens
höga slutsumma, att förorda det af majoren Gagner upprättade
förslag med däri af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda
ändringar och tillägg. Mot lotskaptenens i Malmö förslag kan först
och främst anmärkas, att det icke är uppgjordt af en tekniskt sakkunnig
person.. Icke heller har det vunnit understöd af någon i ärendet
hörd myndighet. Det synes mig äfven uppenbart af den utredning,
sorn lämnats, att förnämsta orsaken till att hamnen så ofta och så starkt
blifvit skadad af stormar varit dess alltför svaga konstruktion. Särskilt
gäller detta om de båda vågbrytarna. Inskränker man sig, såsom
lotskaptenen föreslagit, till att bota de ågångna skadorna, men att
för öfrigt i hufvudsak bibehålla vågbrytarna oförändrade, blifver följden
däraf tvifvelsutan, att hamnen inom kort ånyo utsättes för liknande
skador, som nu varit fallet, hvarvid man slutligen drifves till att antingen
nedlägga hamnen eller att iståndsätta den enligt solidare grunder. I
bådadera fallen hafva de å hamnens reparation använda kostnader varit
bortkastade.

Såsom af den föregående redogörelsen framgår, föreligger äfven
frågan om hamnens blifvande underhåll till bedömande. Detta åligger
för närvarande städerna. Uppenbart är dock, att de med sina starkt
begränsade tillgångar icke mäkta på ett tillfredsställande sätt uppfylla
denna förpliktelse. Oaktadt städerna, efter hvad i ärendet af olika myndigheter
och personer vitsordats, på ett synnerligen klokt sätt sökt sörja
för hamnens underhåll, hafva deras krafter dock icke räckt härtill; och
i denna deras oförmåga ligger äfven en medverkande orsak till de
olyckor, som öfvergått hamnen. Inkomsten af hamnen förslår, såsom
ofvan påpekats, icke ens att täcka utgifterna. Under 12-årsperioden
1890—1901 uppgingo inkomsterna till sammanlagdt 8,156 kronor eller
i medeltal omkring 680 kronor om året, under det att det med nödtvungen
sparsamhet verkställda underhållet under samma tid medtagit ett
belopp af 10,052 kronor eller i medeltal omkring 840 kronor om året.

Visserligen hafva städerna förklarat sig villiga att äfven för framtiden
sörja för hamnens underhåll — dock endast under villkor, att
hamnen uppmuddras till det af majoren Gagner föreslagna djup, men,
alldeles frånsedt att denna förutsättning icke inträder, därest väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens af mig förordade ändringsförslag lägges till
grund för hamnens .iståndsättning, torde, på sätt Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Malmöhus län anfört, icke någon afgörande beBih.
till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

lydelse böra tilläggas detta åtagande. För hamnens behöriga underhåll
erfordras större tillgångar än dem, som stå städerna till buds.

Med hänsyn härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äfven
föreslagit underhållskostnadens fördelning på det sätt, att städerna
åtoge sig en tredjedel samt lotsverket återstoden. Mot detta förslag,
i hvad det afser underhållskostnadens delvisa öfverförande på lotsverket,
har likväl lotsstyrelsen inlagt sin bestämda gensaga. För min del
anser jag mig ej heller kunna biträda berörda förslag. Den föreslagna
fördelningen af underhållskostnaden synes mig dels godtycklig, dels lätt
föranledande slitningar mellan de olika institutioner, å hvilka underhållsskyldigheten
skulle hvila.

Den enklaste lösningen torde i stället vara, att staten för framtiden
åtager sig allt underhåll af hamnen, mot det att städerna till
staten afstå hamnen. Då härigenom hamninkomsterna komma att tillfalla
staten, bör underhållsskyldigheten, hvilken, i den män hamninkomsterna
icke därtill förslå, torde böra bestridas medelst handelsoch
sjöfartsfondens tillgångar, för hvarje år icke belöpa sig till något
större belopp. Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, har den
årliga underhållskostnaden utöfver hamninkomsterna hitintills endast
belöpt sig till ej fullt 200 kronor, och, äfven om detta låga ^ belopp
delvis beror på nödtvunget åsidosättande af de med underhållet
förenade skyldigheter, torde åtminstone i allmänhet hamnens underhåll,
helst sedan den en gång blifvit på ett betryggande sätt iståndsatt,
icke kräfva så stort belopp, att det i någon afsevärd män kan inverka
på handels- och sjöfartsfondens tillgångar eller på tillgodoseende af
de intressen, som med denna fond pläga understödjas. Då städerna
redan en gång velat åt statsverket öfverlåta hamnen i syfte att därigenom
befria sig från underhållsbördan, torde icke något motstånd
mot den föreslagna anordningen behöfva från deras sida befaras. Slutligen
medför frågans lösning, på sätt af mig föreslagits, den fördel,
att, därest i framtiden oförutsedda omständigheter skulle medföra, att
hamnen komme att lämna afkastning utöfver underhållskostnaden,
vinsten häraf tillfölle statsverket såsom en billig ersättning för de å
hamnen nedlagda kostnader.

Utom den nuvarande hamnen torde ytterligare böra till statsverket
öfverlåtas så stor del af närgränsande område, som kan för hamnens
möjligen blifvande utvidgning eller eljest ändamålsenliga användning
erfordras. För närvarande är det i brist på utredning uppenbarligen
omöjligt att närmare angifva storleken af detta område. Att det
icke behof ver vara af någon större omfattning, är uppenbart. I sam -

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

19

manhang härmed tillåter jag mig att erinra, att, då på 1890-talet fråga
var om hamnens öfverlåtande å lotsverk^, lotsstyrelsen, hvilken, såsom
i det föregående omnämnts, härtill tillstyrkte bifall, därvid angaf det
område, som borde åt lotsverket öfverlåtas, sålunda, att detsamma skulle,
utom hamnen med tillhörande bålverkskaj och vågbrytare, utgöras af
det land- och vattenområde, hvilket inneslötes mellan två linjer, lönande
parallellt med utfartsvägen till ett afstånd af 150 meter å ömse sidor
om denna samt från den s. k. Möllehäjdens västra gräns till ett vattendjup
af 4,75 meter.

Därest det af mig förordade förslag i fråga om hamnens underhåll
skulle vinna Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, torde uppsikten
öfver hamnens underhåll böra anförtros åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hvarom närmare bestämmelse i sinom tid lärer komma
att af Eders Kung], Maj:t meddelas.»

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då anslaget syntes
böra lämpligen fördelas på tre år, har departementschefen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen göra den framställning, som här
ofvan meddelats.

På grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit upplyst om ifrågavarande
hamns stora betydelse såväl för lotsuppassningen i södra delen
af Öresund som ock såsom nöd- och skyddshamn för smärre fartyg
och fiskarbåtar, anser utskottet det vara angeläget, att hamnen istånd^
sättes genom en omfattande och solid ombyggnad, och med hänsyn
till de begränsade tillgångar, hvaröfver städerna Skanör och Falsterbo
förfoga, finner sig utskottet i detta fall hafva skäl förorda, att kostnaderna
för arbetets utförande helt och hållet bestridas af statsverket.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot den af Kungl. Maj:t
föreslagna planen för hamnens iståndsätta^ e och ombyggnad, vill
sålunda tillstyrka, beviljandet af det för ändamålet äskade anslaget.
Däremot anser sig utskottet icke böra biträda Kungl. Maj:ts förslag
i hvad det afser att underhållet af hamnen skulle, med städernas befriande
från denna skyldighet, för framtiden öfvertagas af staten, som
clå ock skulle få äganderätt till hamnen med angränsande område.
Såsom af statsrådsprotokollet inhämtas, har detta förslag framkommit
med anledning af de tvifvel, man hyst beträffande städernas förmåga
att på ett tillfredsställande sätt fullgöra underhållsskyldigheten. Härvid
må dock framhållas, att, sedan hamnen erhållit den solida och motståndskraftiga
ombyggnad, som nu föreslagits, kostnaderna för under -

Utskottets

yttrande.

20

Statsutskottets Utlåtande N-.o 54.

hållet af densamma för framtiden icke torde blifva synnerligen stora.
Å andra sidan synes det ock antagligt, att efter ombyggnaden hamnen
skall blifva mera besökt än förut och att i följd häraf ökade hamnafgifter
komma att inflyta. Äfven torde man kunna hafva anledningförvänta,
att de båda städerna Skanör och Falsterbo, som numera genom
en bibana kommit i förbindelse med det skånska järnvägsnätet,
i anledning häraf skola gå något framåt i ekonomiskt hänseende. De
uppgifter, utskottet erhållit om städernas bevilling under de senare
åren, visa ock en jämnt fortgående stegring af densammas belopp.
Med hänsyn till dessa förhållanden anser utskottet, att i förevarande
fall giltiga skäl ej föreligga för frångående af grundsatsen att vederbörande
samhällen böra svara för underhållet af en anläggning, hvaraf
de i ej ringa mån torde komma att draga fördel.

Gifvetvis böra i första hand till underhåll af hamnen användas
inflytande hamnafgifter, och anser utskottet därför lämpligt, att desamma,
i den mån de icke omedelbart behöfva tagas i anspråk för
ändamålet, reserveras till en för underhållet afsedd fond, öfver hvars
förvaltning Kungl. Maj ds befallningshafvande i länet torde böra genom
utsedt ombud utöfva kontroll.

Hvad angår tillsynen öfver hamnens underhåll, åligger det, enligt
den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gällande instruktionen,
nämnda styrelse att öfvervaka, det anläggningen vederbörligen underhålles,
och lärer man på grund häraf hafva anledning förvänta, att styrelsen
skall kraftigt ingripa, därest vid de inspektioner, som af vederbörande
distriktschef verkställas, skulle visa sig, att något i berörda
hänseende blifvit försummadt.

I enlighet med hvad ofvan framhållits, anser utskottet sålunda, att
såsom villkor för statsanslagets utgående bör fordras, att städerna
Skanör och Falsterbo — hvilka redan förklarat sig villiga att underhålla
hamnen, om den vid iståndsättandet uppmuddrades till visst ifrågasatt
djup — förbinda sig att, sedan hamnen blifvit iståndsatt och ombyggd
enligt den af Kungl. Maj:t nu föreslagna planen, för framtiden
utan bidrag af statsmedel underhålla densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till iståndsättande
och ombyggnad af Skanörs hamn, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det i statsrådsprotokollet öfver

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

21

civilärenden den 13 januari 1906 omförmälda, af majoren
V. Gagner upprättade förslag, jämte däri enligt
samma protokoll af väg- och. vattenbyggnadsstyrelsen
gjorda ändringar och tillägg, beviljar ett anslag
af 272,900 kronor och däraf på extra stat för år
1907 anvisar 72,900 kronor, dock att ej någon del af
anslaget må utgå, förrän städerna Skanör och Falsterbo
förbundit sig att, sedan hamnen blifvit enligt berörda
plan iståndsatt och ombyggd, för framtiden utan bidrag
af statsmedel underhålla densamma.

3:o.

Kungl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen
att på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 15,800 kronor
att såsom anslag, utan återbetalningsskyldighet, för iståndsättande af Skillinge
hamn till hamnintressenterna utgå, under villkor, att i sammanhang
med arbetet å hamnens iståndsättande jämväl arbete till densammas förstärkande
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af löjtnanten E. Sahlén
härom uppgjordt förslag utföres, äfvensom att de nu gällande allmänna
villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag
från bro- och hamnbyggnadsfonden blifva i tillämpliga delar
gällande för ifrågavarande statsbidrag.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet har
föredragande departementschefen i detta ärende anfört följande:

»Vid en våldsam storm, som den 30 och den 31 december 1904
härjade södra delen af vårt land, blef, bland andra, hamnen i Skillinge
i Ostra Hoby socken af Kristianstads län betydligt skadad. Till Eders
Kungl. Maj:ts pröfning föreligger för närvarande en underdånig framställning
om beviljande af statsbidrag till hamnens iståndsättande och
förstärkande.

Till en början må det tillåtas mig att erinra, att Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 30 december 1899 vid fördelning af 1900
års bro- och hamnbyggnadsfond utan återbetalningsskyldighet anvisat
ett anslag af 30,500 kronor till förbättring af ifrågavarande hamn.
Arbetet, hvilket enligt uppgift af hamnstyrelsen i sin helhet kostat
50,020 kronor, utfördes under åren 1901—1903 och godkändes sistnämnda
år.

Iståndsättande
af Skillinge
hamn.

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Enligt nu föreliggande, af distriktsingenjören, löjtnanten vid vägoch
vattenbyggnanskåren E. Salilén uppgjordt förslag till hamnens
iståndsättande och förstärkande uppgår kostnaden enbart för dess
iståndsättande till 15,800 kronor samt för dess iståndsättande i förening
med utförande af förstärkningsarbeten till ytterligare 13,200 kronor
eller således tillhopa till 29,000 kronor.

Enligt gällande bestämmelser kan, såsom Eders Kungl. Maj:t behagade
erinra sig, ur det af Riksdagen årligen anvisade anslag till
understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder, Eders Kungl. Maj:t
för bro- och hamnbyggnader bevilja statsbidrag, uppgående till högst
två tredjedelar af den beräknade kostnaden; dock att för mindre
hamnar, '' företrädesvis fiskehamnar, bidraget må under vissa särskilda
villkor kunna bestämmas till högst nio tiondelar af den beräknade
kostnaden. Underhållskostnaden för hvarje arbete, som utförts med
understöd af allmänna medel, åligger den eller dem, som bekommit
sådant, I hvad ifrågavarande af löjtnanten Sahlén uppgjorda
kostnadsförslag afser hamnens förstärkande, kan således bidrag ur
nämnda anslag af Eders Kungl. Maj:t anvisas, hvaremot för beviljande
af understöd till hamnens iståndsättande, hvithet närmast är att anse
såsom ett hamnintressenterna åliggande underhållsarbete, Riksdagens
samtycke torde erfordras. Å enahanda sätt har äfven förfarits vid beviljande
vid 1904 års riksdag af understöd för iståndsättande af ett flertal
af storm skadade skånska hamnar och fiskelägen.

Innan jag öfvergår till en framställning af innehållet i föreliggande
underdåniga ansökan, torde jag böra nämna, att en liknande
ansökan äfven ingått från hamnstyrelsen i Abekås’, å Skånes
sydkust belägna fiskeläge, hvars hamn vid samma tillfälle som Skillinge
led betydande skada, Denna underdåniga ansökan är likväl
ännu icke i skick att kunna inför Eders Kungl. Maj:t föredragas.

Med bifogande af protokoll vid kommunalstämma med Ostra Iioby
socken den 3 juli 1905, utvisande, att med hänsyn till den stora betydelse,
hamnen ägde för fisket och kustfarten, kommunen, under förutsättning
om erhållande af statsbidrag, beslutit att af den till förstärkangsarbetet
beräknade kostnaden — 13,200 kronor — ikläda sig garanti
för Vs med 4,400 kronor eller, om så skulle behöfvas, med högst 5,000
kronor, har nu kommunen genom ordföranden i hamnstyrelsen F. Norberg
i en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Majrts
befallningshafvande i Kristianstads län med underdånig skrifvelse den
12 augusti 1905 ingifven ansökan anhållit, det Eders Kungl. Maj:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

23

ville af statsmedel bevilja de i öfrigt för hamnens iståndsättande och
förbättrande i enlighet med den af löjtnanten Sahlén uppgjorda planen
erforderliga belopp. Såsom bevis på den betydelse för fisket och
kustfarten, hamnen under den korta tid, den varit i brukbart skick,
visat sig äga för fisket och kustfarten, tiar kommunen i berörda ansökan
anfört, att densamma år 1904 besöktes af 95 större eller mindre
fartyg och en stor del fiskarbåtar. Fiskare på platsen hade äfven för
mer intensivt bedrifvande af sin näring år 1905 anskaffat en motorbåt.

Med påpekande att enligt företedd ritning öfver hamnen densamma
består af två vågbrytare, benämnda den östra och den västra, samt att
af dessa den förra skjuter längst ut i hafvet och består inåt land af
en cirkelformad samt vidare af en rakt ut i hafvet gående arm, må
ur ett af löjtnanten Sahlén afgifvet, den underdåniga ansökningen bifogadt
utlåtande rörande den hamnen vid stormtillfället öfvergångna
skadan äfvensom planen för det ifrågasatta arbetet å hamnens iståndsättande
och förstärkande följande här återgifvas:

»Den orkanlika storm, som började på middagen den 30 december
1904 och med tilltagande styrka under den därpå följande natten rasade
öfver södra delen af vårt land, hade en hufvudsaklig riktning af O. N. O.
och dref vattenståndet längs Skånes ost- och sydkust upp till eu höjd
af omkring 2 meter öfver dagligt vattenstånd samt åstadkom på, bland
annat, Skillinge hamn nedannämnda skador.

A den östra vågbrytarens inre (äldre) del blef brobänken ramponerad
och delvis bortspolad utom på en sträcka af cirka 30 meter
närmast land samt 4 meter längre ut. Parapeten blef dels underminerad
och förstörd på en sträcka af 14 meter, dels helt och hållet
bortspolad på en längd af 43 meter. Glacisen utanför parapeten blef
dels upprifven, dels bortspolad på en sträcka af 52 meter. Det gamla
pirhufvudet kvarstår tämligen orubbadt. — Å den yttre, senast byggda
delen af hamnarmen äro skadorna ganska betydliga. Brobänken är så
godt som helt och hållet borta. Parapeten kvarstår på en sträcka af
11 meter från gamla pirhufvudet räknadt som en massiv betonklump,
upplyftad i ytterkant och fallfärdig inåt. Utanför denna skadade del
är parapeten oskadad på en sträcka af 6 meter, men därutanför finnes
af den endast ett par år gamla byggnaden så godt som intet kvar
ofvanför medelvattenytan. Stenfyllningen utanför den yttre delen af
hamnarmen är delvis bortspolad. Däremot äro stenkistorna, såvidt utrönaso
kunnat, alldeles orubbade.

A den västra hamnarmen, som består af kullerstensmur delvis i
cementbruk, hafva äfven uppstått skador, i det densamma på ett par
ställen raserats och den utvändiga glacisen ramponerats.

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

I hamnbassängens nordöstra hörn hafva jord och sten från den utanför
vågbrytaren varande utfyllningen sköljts öfver parapeten och in i bassängen
; likaså har en uppgrundning, ehuru till mindre omfång, ägt rum
i nordvästra hörnet. Sten och betonmassa från brobänken och parapeten
kvarligger naturligtvis äfven i bassängen och inseglingsöppningen.

Då den använda konstruktionen af östra vågbrytaren tydligen ej
varit så kraftig som erfordras, har jag föreslagit, att den vid hamnens
iståndsättande göres mera motståndskraftig, i det att hela öfverbyggnaden
ofvan vattenytan — förutom å en sträcka af cirka 60 meter
närmast land — nybygges helt och hållet af sten, nämligen med parapet
och kajmur af kilad och tuktad granit och med mellan varande fyllning
af sjösten, allt muradt med cementbruk. Jäg anser, att hamnarmens
hittillsvarande konstruktion kan bibehållas pa en sträcka af cirka 60
meter från land räknadt, då armen här är skyddad genom den utanför
varande mudderuppfyllningen; dock töreslås, att utfyllningens yttre
dossering stenbeklädes på en längd af 35 meter. Härutanför bör stenutfyllningen
längs hela vågbrytaren ökas, sa att densamma i medelvattenytan
blir 5 meter bred med lutning 1U öfver och Va under sagda
vattenyta. — Om dessa åtgärder vidtagas, torde hamnarmen sedermera
erbjuda tillräckligt motstånd, äfven mot så svåra stormar som den,
hvilken nu senast ödeläde densamma.»

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län har
uti ofvanberörda underdåniga skrifvelse i hufvudsak anlört följande:

Med hänsyn till hamnens betydelse såväl för Skillinge samhälle
och angränsande fiskelägen med där hemmahörande ansenliga fiskarflotta
som för den allmänna samfärdseln torde hamnens återställande i användbart
skick vara oafvisligen nödvändigt. Då det emellertid redan
så kort tid efter förutvarande hamnanläggningens fullbordande visat^sig,
att densamma icke varit tillräckligt motståndskraftig mot de å Skånes
östra kust ofta förekommande svåra stormar med åttöljande högvatten,
syntes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke välbetänkt att
inskränka nu ifrågasatta hamnbyggnader till att endast afse hamnens
återförsättande i förut befintligt skick. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anslöte sig därlör till fullo till löjtnanten Sahléns och
Skillinge hamnstyrelses af dess ordförande uttalade mening, att blifvande
reparationsarbetet jämväl borde omfatta åtgärder till förstärkning af hamnen,
i hvilket hänseende löjtnanten Sahléns förslag torde erbjuda tillräckliga
garantier för hamnens framtida bestånd.

Med åberopande däraf och då det icke kunde ifrågasättas, att Ostra
Hoby kommun, som för blott ett fåtal år sedan fått vidkännas synner -

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5å.

25

ligen afsevärda utgifter för hamnanläggningen vid Skilling^ och det
oaktadt äfven nu utfäst sig att till hamnens iståndsättande bidraga med
intill 5,000 kronor, skulle med sin svaga ekonomiska bärkraft ytterligare
betungas med utgifter för ändamålet, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
på det varmaste förordat, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
dels till utförande af löjtnanten Sahléns förslag till nämnda hamns iståndsättande
och förbättring för en beräknad kostnad af 29,000 kronor
anvisa så stort belopp, som af de för dylika företag af Riksdagen anvisade
medel kunde stå till förfogande, och dels hos Riksdagen göra
framställning om anslag å det belopp, som ytterligare kunde för arbetets
utförande erfordras utöfver de af Östra Hoby kommun anslagna 5,000
kronor.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i infordradt underdånigt
utlåtande af den 7 november 1905, med förmälan att styrelsen
vid granskning af den upprättade arbetsplanen icke funnit anledning
till ändring af kostnadsförslaget, i underdånighet hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t måtte för hamnens iståndsättande med användande af det
byggnadssätt, som den af löjtnanten Sahlén upprättade arbetsplanen
utvisade, dels föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 15,800 kronor, motsvarande den kostnad, som skulle
uppstå allenast för hamnens återförsättande i samma skick och med
samma svagare byggnadssätt som före decemberstormen 1904, dels ock,
under förutsättning af Riksdagens bifall därtill, af de för år 1906 af
Riksdagen beviljade anslagsmedel för understödjande af brobyggnader
och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader på vanliga villkor bevilja två
tredjedelar af den återstående kostnaden, 13,200 kronor.

Då Eders Kungl. Maj:t år 1904 till Riksda gen albit proposition om Departementsbeviljande
af statsbidrag till iståndsättande af åtskilliga smärre hamnar ohefens
och fiskelägen i Skåne, Indika vid ett annat stormtillfälle lidit be- yttraRde''
tydande skada — en framställning, som af Riksdagen bifölls — yttrade
dåvarande departementschefen, bland annat, att för beviljande af
statsunderstöd talade i förevarande fall dels den omständigheten, att
skadorna orsakats af eu sällsynt och ovanligt våldsam naturhändelse
samt således ej kunde tillskrifvas försummelse af det sedvanliga underhållet,
dels ock hamnintressenternas ekonomiska ställning. Samma skäl
för statens mellankomst föreligga äfven nu. I förevarande fall kan så
mycket mindre antagas, att ett åsidosättande af vederbörandes underhållsskyldighet
varit eu bidragande orsak till olyckan, som hamnen endast
en helt kort tid varit i bruk, sedan den delvis med hjälp af statsBiJi.
till Biksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 28 Haft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

medel blifvit iståndsätta Hvad åter angår liamnintressenternas ekonomiska
ställning, har af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads
län vitsordats, att den kommun, inom hvilken hamnen är belägen,
icke äger förmåga att bidraga till det erforderliga hamnarbetet
i vidsträcktare mån än enligt dess redan gjorda utfästelse. Vid sådant
förhållande och då ifrågavarande hamn utan tvifvel är af Bibetydelse
för fisket och kustfarten å Skånes ostkust, anser jag mig
höra till Eders Kungl. Maj:ts bifall förorda ifrågavarande framställning.

Då det uppenbart för hamnens framtida bestånd är af stor vikt, att
densamma icke blott iståndsättes, utan äfven, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af löjtnanten Salilén uppgjorda förslag, vinner nödig
förstärkning, synes mig såsom villkor för erhållande af det nu ifrågasatta
statsunderstödet böra uppställas, att arbetet å hamnens förstärkande,
hvartill i sinom tid bidrag torde böra af Eders Kungl. Maj:t ur
meranämnda hamn- och brobyggnadsanslag anvisas, utföres i sammanhang
med arbetet å dess iståndsättande.»

Hvad i detta ärende blifvit till statsrådsprotokollet anfördt har synts
utskottet innefatta giltiga skäl för den gjorda framställningen, och får
utskottet därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 9 mars 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

vid punkten 2:o, angående iståndsättande och ombyggnad af Skanörs
hamn,

af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottet bort hemställa,

»att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj ds framställning,
må

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

27

dels till iståndsättande och ombyggnad af Skanörs
hamn, i hnfvudsaklig öfverensstämmelse med ett af
majoren V. Gagner upprättadt förslag jämte däri af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda ändringar och
tillägg, bevilja ett anslag af 272,900 kronor, under
villkor att städerna Skanör och Falsterbo till Kungl.
Maj:t och kronan afstå den nuvarande hamnen med
tillhörande bålverk, vågbrytare och ledarm jämte så
stort intill hamnen gränsande område, som kan för
hamnens möjligen blifvande utvidgning eller eljest
ändamålsenliga användning enligt Kungl. Maj:ts bedömande
anses erforderligt;

dels ock af detta anslag på extra stat för år 1907
anvisa ett belopp af 72,900 kronor.»

och af herr J. A. Sjö.

Herr D. Persson har begärt få antecknadt, att han icke inom
utskottet deltagit i behandlingen af de i detta utlåtande omförmälda
ärenden.