Statsutskottets Utlåtande N:o 3,

1

N:o 3.

Ånk. till Riksd. kansli den 13 februari 1906, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a U. A.).

Ordinarie anslag.

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande.

I:o) I den till Riksdagen den 13 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd ock behof har Kung]. Maj:t,
under åberopande af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
för samma dag, uti punkten 1 under andra hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till departementschefens ombud
för tillsyn öfver skrifters allmängörande, nu upptaget till 6,000
kronor, med 2,000 kronor till 8,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i detta
ärende anfört, hurusom beloppet af de arfvoden, som enligt särskilda
kung!, bref utginge till departementschefens ombud i orterna, under de
senare åren öfverstigit 7,000 kronor och småningom, alltefter tillkomsten
af nya boktryckerier, ökats, så att det för närvarande uppginge
till 7,850 kronor. Anslaget, som under sin nuvarande titel alltifrån
år 1876 varit i riksstaten uppfördt till 6,000 kronor, hade under de
sista tjugu åren ständigt visat brist, och syntes denna oegentlighet i
beräkningen böra undanröjas.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3.)

Höjning af
anslaget till
departementschefens
ombud.

[1-]

i

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Höjning af
anslaget till
nedre justitie■
revisionen.
[2.]

Med anledning af livad departementschefen sålunda anfört, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, höja förslagsanslaget till
chefens för justitiedepartementet ombud för tillsyn öfver
skrifters allmängörande, nu 6,000 kronor, med 2,000
kronor till 8,000 kronor.

Nedre justitierevisionen.

2:o) Kungl. Maj:t har under punkt 2 af andra hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att höja anslaget till nedre justitierevisionen med aflöning
till dels en konstituerad revisionssekreterare och dels två amanuenser,
däraf en med skyldighet att tjänstgöra såsom protokollssekreterare, tillhopa
8,600 kronor, hvarigenom anslaget i dess helhet, nu 151,700
kronor, skulle komma att i 1907 års riksstat uppföras till 160,300 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Vid behandlingen af de frågor, som rörde regleringen för år 1906
af andra hufvudtitelns stat, erinrade dåvarande chefen för justitiedepartementet
med anledning af den då föreslagna ökningen af antalet
justitieråd, att å nedre revisionens stat finnas uppförda 8 ordinarie och
5 konstituerade revisionssekreterare äfvensom att, då det visat sig
omöjligt för dessa att uppehålla all föredragningen i högsta domstolen,
sedan flera år tillbaka en extra revisionssekreterare varit förordnad.
Enligt departementschefens beräkning skulle genom den föreslagna
ökningen af justitierådens antal till 21 antalet föredragningsveckor
ökas med 19 om året, och då för enhvar af de 14 revisionssekreterarne
beräknats i det närmaste 6 veckors föredragning, ansågs, att ökningen
af justitierådens antal skulle komma att medföra behof af minst tre
nya revisionssekreterare. Departementschefen inskränkte sig till att
begära anslag till aflöning åt tre tillförordnade revisionssekreterare, men
framhöll äfven möjligheten af att detta antal skulle visa sig icke vara
fullt tillräckligt.

På Kungl. Maj:ts förslag anvisade Riksdagen till aflöning åt enhvar
af tre tillförordnade revisionssekreterare på extra stat för år 1906
5,800 kronor. Tillika anslog Riksdagen medel till aflönande af tre
amanuenser i nedre revisionen med tjänstgöringsskyldighet såsom
protokollssekreterare samt af tre andra amanuenser därstädes.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

Såsom redan nämnts, har sedan flera år tillbaka en extra revisionssekreterare
haft sig anförtrodd föredragning af justitieärenden i högsta
domstolen. Tillvaron af den så kallade extra roteln kan räknas från år
1894, ehuru äfven därförut förekommit, att under vissa tider extra
revisionssekreterare förordnats. År 1893 anmälde nämligen såväl högsta
domstolen som nedre revisionen, att det visat sig vara med svårighet
förenadt att med det stadgade antalet revisionssekreterare utan afbrott
uppehålla föredragningen under högsta domstolens sessioner och att
denna svårighet ökats genom beslutadt upphörande af högsta domstolens
pingstferier. Med anledning häraf medgaf Kungl. Maj:t, att under år
1894 en extra revisionssekreterare skulle få förordnas.

Sedan dess har för hvarje år en extra revisionssekreterare varit
förordnad, och från och med den 3 april 1897 har beträffande den
extra revisionssekreterarens föredragning varit bestämdt, att till extra
roteln skola i främsta rummet öfverlämnas alla till nedre revisionen
inkommande civila besvärsmål, dock med undantag af sådana mål, som
afses i 6 § 5 mom. af instruktionen för nedre revisionen. Till följd
häraf har den extra revisionssekreteraren haft skyldighet att föredraga
i högsta domstolen en dag i hvarje vecka.

När, efter Riksdagens beslut år 1905 om förstärkning af högsta
domstolens och nedre revisionens arbetskrafter, ny ordning för revisionssekreterarnes
föredragning inför högsta domstolen skulle uppgöras, fann
nedre revisionen för fullgörande af den ökade föredragningsskyldigheten
nödigt, att den extra revisionssekreterarens föredragningsskyldighet ordnades
på alldeles samma sätt som de öfriga föredragandenas, med
undantag af innehafvare af skiftesrotel. Till följd häraf blef i det förslag
till föredragningsordning, som uppgjordes af nedre revisionen och
underställdes Kungl. Maj:ts godkännande, den extra revisionssekreteraren
hittills åliggande skyldighet att föredraga en dag i hvarje vecka icke
bragt i tillämpning. Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den
6 oktober 1905 fann Kungl. Maj:t godt fastställa det anmälda förslaget
till föredragningsordning, och i sammanhang härmed förklarades, att
livad förut varit bestämdt om öfverlämnande till extra roteln i främsta
rummet af inkommande civila besvärsmål skulle upphöra att gälla. Enär,
enligt den fastställda föredragningsordningen, hvarje revisionssekreterares
föredragningstur i allmänhet omfattar endast eu vecka i sänder emot
förut två veckor, är nu möjlighet beredd att, äfven efter de civila besvärsmålens
fördelning mellan de olika rotlarna, få dessa mål snabbt
afgjorda.

Möjligheten för nedre revisionen att kunna i den fastställda ordningen
uppehålla föredragningen i högsta domstolen är således helt

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

och hållet beroende på tillvaron af en extra revisionssekreterare. Behofvet
af den förstärkning i arbetskraft, som genom förordnande af en extra
revisionssekreterare alltsedan 1894 oafbrutet och jämväl för år 1906
måst tillföras nedre revisionen, torde således få anses vara konstant,
och frågan om åtgärders vidtagande i syfte, att ytterligare en revisionssekreterare
må varda uppförd på nedre revisionens stat, synes icke längre
kunna undanskjutas. Ehuru icke direkt inverkande på förevarande
fråga, torde dock äfven böra anmärkas, att, enligt den år 1905 af dåvarande
departementschefen gjorda beräkning, förändringen samma år
i afseende å föredragningen i högsta domstolen medförde, oaktadt förstärkningen
af revisionens arbetskrafter, en ökning i revisionssekreterarnes
arbetsbörda, och denna ökning var i verkligheten ej oväsentligt
högre, än departementschefens beräkning gaf vid handen.

Af nedre revisionen har emellertid uti en till chefen för justitiedepartementet
den 25 november 1905 aflåten skrifvelse hemställts om
åtgärd i syfte, att anslaget för nedre revisionen måtte höjas med lön
till en ordinarie revisionssekreterare.

Utan att inlåta mig på frågan om lämpligheten däraf, att revisionssekreterarne
äro försedda med fullmakt, en fråga, som länge varit omstridd,
anhåller jag att här få erinra, att, så länge den nu pågående
undersökningen rörande statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
ej hunnit omfatta löneförhållandena m. m. vid nedre revisionen,
det icke torde vara lämpligt att beträffande inrättandet af nu
ifrågasatta ämbete frångå den princip, som i senare tider följts vid
ökning af revisionssekreterarnes antal eller ämbetets tillsättande medelst
konstitutorial.

Enligt de föredragningsordningar, som gällde före den senast
fastställda, hade den extra revisionssekreteraren ej skyldighet att mottaga
s. k. veckomål, och hans föredragningsskyldighet var bestämd till
en viss dag i veckan. Protokollssekreteraretjänstgöringen å extra roteln
ålåg då den protokollssekreterare, som hade skyldighet att under de
öfriga dagarna i samma vecka föra protokollet i högsta domstolen. Vid
expeditionen hade den extra revisionssekreteraren till biträde en amanuens,
till hvars aflöning Kungl. Maj:t anslagit medel. Då emellertid,
såsom redan erinrats, den af Kungl. Maj:t förordnade extra revisionssekreteraren
icke kommer att i högsta domstolen föredraga blott en dag
i hvarje vecka, utan i likhet med de öfriga revisionssekreterare, hvilkas
föredragning omfattar en vecka i sänder, och extra roteln såsom följd
häraf äfven har att mottaga veckomål, har för extra roteln uppstått samma

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

5

behof af eu protokollssekreterare som för öfriga rottal''. Med anledning
häraf har Kung!. Maj:t för år 1906 förordnat en extra amanuens i nedre
revisionen, som skall hafva skyldighet att bestrida protokollssekreteraretjänst,
och anvisat åt honom ett arfvode, motsvarande den åt nuvarande
amanuenser med liknande tjänstgöringsskyldighet i stat anslagna aflöning,
eller 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i
renskrifningspenningar.

Vid extra rotelns förändring till rotel å nedre revisionens stat
torde den tjänsteman, som skall hafva att fullgöra protokollssekreteraretjänstgöringen
å roteln äfvensom den å roteln tjänstgörande amanuensen
äfven böra upptagas i staten. Aflöningen för de nuvarande å stat uppförda
amanuenserna bestämdes af Riksdagen år 1905. Enahanda
aflöningsförmåner torde nu böra äskas för ifrågavarande två amanuenser.

För den ifrågasatta förstärkningen af nedre revisionens arbetskrafter
skulle således erfordras följande belopp:

Tjänst-

Een-

Arfvode

görings-

skrifnings-

Summa

penningar

penningar

1

konstituerad revisionssekreterare...

3,800

2,000

—

5,800

1

amanuens med skyldighet att tjänst-

göra såsom protokollssekreterare

—

1,500

300

1.800

1

amanuens...........................................

—

1,000

—

1,000

summa kronor 8,600.

1 detta sammanhang anhåller jag att få anmäla, att sexton tjänstförrättande,
men icke ordinarie revisionssekreterare uti underdånig skrifvelse
i november 1905 anhållit, att Kung! Maj:t måtte taga under
nådigt öfvervägande:

l:o) huruvida icke ordinarie revisionssekreterareämbeten torde böra
inrättas till så stort antal, som det erfordras föredragande af justitieärenden
i Kungl. Maj:ts högsta domstol;

2:o) lämpligheten af att vid bestämmandet utaf antalet erforderliga
tjänster möjlighet till någon tids ledighet hvarje sommar beredes
tj änstförrättande revisionssekreterare;

3:o) om icke bestämmelsen uti gällande instruktion för Kungl.
Maj:ts kansli, att en revisionssekreterare skall vara anställd såsom byråchef
för lagärenden i justitiedepartementet, lärer böra upphäfvas;

4:o) huruvida icke å nedre justitierevisionens stat upptagen lön
eller arfvode, som revisionssekreterare i anledning af erhållet förord -

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ilande att bestrida annat ämbete ej nppbär, kunde tilldelas den tjänstförrättande
revisionssekreterare, som må anses därtill vara i tur;

5:o) om ej förhållandena kräfva, att äfven för kortare tid tillförordnad
revisionssekreterare för sitt arbete tilldelas ersättning efter en
beräknad årlig aflöning af 5,800 kronor; samt

6:o) önskvärdheten däraf, att den, som i följd af erhållet uppdrag
att förvalta revisionssekreterareämbete nödgas vidkännas rese- och flyttningskostnader,
af statsmedel tillägges ersättning härför.

Därest Eders Kungl. Maj:t godkänner hvad jag förut yttrat beträffande
det ifrågasatta nya revisionssekreterareämbetet, torde därmed
den i nämnda framställning från nedre revisionen först uppställda frågan
få anses vara besvarad. Möjligheten att bereda föredragandena i högsta
domstolen någon sommarledighet förutsätter helt naturligt en ej oväsentlig
ökning af revisionssekreterarnes antal; men icke heller denna fråga
torde lämpligen böra komma under öfvervägande annat än i sammanhang
med en blifvande undersökning rörande reglering af nedre justitierevisionens
löneförhållanden.

Genom den ändring af instruktionen den 7 juni 1878 för ämbetsoch
tjänstemännen i Kungl. Maj:ts kansli, som genom Kungl. Maj:ts
nådiga kungörelse den SO december 1905 ägt rum, har det önskemål,
som i tredje punkten af nyssnämnda framställning uttalats, redan blifvit
uppfylldt.

I afseende å de önskemål, som framställts i fjärde och femte
punkterna, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t upprepade gånger
af andra hufvudtitelns besparingar tillagt tillförordnade revisionssekreterare,
som icke äro assessorer och således icke äga att uppbära
assessorslön, lönefyllnad till sådant belopp, att de därigenom kommit i
åtnjutande af lika löneförmåner med de assessorer, hvilka haft förordnande
såsom revisionssekreterare. Dessutom har Kungl. Maj:t genom
nådigt beslut den 30 december 1905 beträffande de tillförordnade revisionssekreterare,
som, utan att åtnjuta arfvode på nedre revisionens
stat, erhållit mera ständiga förordnanden, tillagt dem sådan förhöjning
i aflöningen, att denna fullt motsvarar de konstituerade revisionssekreterarnes
arfvode. Sådan lönefyllnad utgår för närvarande till icke
mindre än sju tjänstförrättande revisionssekreterare, och medlen härtill
bestridas af ordinarie revisionssekreterares löner. Föga anledning torde
finnas att gifva lönefyllnad åt mera tillfälliga vikarier, ej heller att
tillägga konstituerad revisionssekreterare ordinarie revisionssekreterares
lön. Den omständigheten, att en ordinarie revisionssekreterare förord -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

nate till annan statstjänst, har icke verkat någon förändring i den konstituerades
verksamhet; denne sköter såsom förut den rotel, som han
genom konstitutorialet är satt att förvalta, under det att däremot vikarie
förordnas för den ordinarie. Icke heller kan det angifna förhållandet
i allmänhet sägas hafva verkat något intrång i den konstituerades befordringstur.
Han har eller åtminstone bör hafva räknat med möjligheten
af att innehafvare af ordinarie tjänst, med bibehållande af densamma,
någon tid användes i högre tjänst; en möjlighet, som ju för
den konstituerade innebär en liknande utsikt för framtiden. Och otvifvelaktigt
har den omständigheten, att den ordinarie är eller före sin
utnämning till ordinarie varit använd på annat håll, beredt de yngre
i verket en raskare befordran och ofta äfven bättre löneförmåner, än
eljest skulle ifrågakommit. Att för närvarande ordinarie revisionssekreterare
till så stort antal som fem äro i annan statstjänst anställda,
är en tillfällighet, men icke ens denna tillfällighet kan i ett
ämbetsverk som detta, där rörligheten i ledamöternas sammansättningär
och bör vara ett utmärkande drag, i stort sedt sägas vara till de
yngres skada. När den antydda rörligheten, såsom äfven händt någon
gång, tillfälligtvis stoppats, har detta varit föga gynnsamt för dem,
som i högre tjänst eller högre åldersklass i tjänsten sökt belöning för
sitt arbete. En annan fråga är däremot, huruvida de nu utgående
lönerna öfver hufvud taget äro efter nutida förhållanden tillräckliga.
Denna fråga torde af skäl, som jag redan förut haft tillfälle att beröra,
för närvarande icke böra komma under öfvervägande, likasom ej heller
det i sjätte punkten uttalade önskemålet om ersättning af statsmedel
för rese- och flyttningskostnader till dem, som, boende å annan ort
än Stockholm, mottagit uppdrag att förvalta revisionssekreterareämbete.
»

Utskottet, som mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
funnit anledning till erinran, hemställer,

att Riksdagen må höja anslaget till nedre justitierevisionen
med aflöning till dels en konstituerad
revisionssekreterare och dels två amanuenser, däraf
en med skyldighet att tjänstgöra såsom protokollssekreterare,
tillhopa 8,600 kronor.

Vid bifall härtill kommer ifrågavarande anslag, nu 151,700 kronor,
att i 1907 års riksstat uppföras med 160,300 kronor.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat.

AökninSl(förS 3:o) Kung! Maj:t har i punkt 3 under andra hufvudtiteln föreregilring
°af slagit Riksdagen, att för möjliggörande af en reglering af Norra och
två domsagor. Södra Hälsinglands domsagor sålunda, att nuvarande Södra Hälsing[3-]
lands västra tingslag komme att bilda en domsaga under namn af
Bollnäs domsaga, att Södra Hälsinglands östra tingslag komme att tillsammans
med Enångers tingslag af Norra Hälsinglands domsaga utgöra
en domsaga under benämning Söderhamns domsaga, samt att återstående
tre tingslag af Norra Hälsinglands domsaga komme att utgöra
en domsaga under bibehållande af sin nuvarande benämning, öka anslaget
till häradshöfdingarne under Svea hofrätt med 4,500 kronor samt,
under förutsättning af bifall härtill, fastställa aflöningsförmånerna för
häradshöfdingarne i de ifrågasatta tre domsagorna så, som förut
åberopade statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 13
januari 1906 upptoge; och skulle, i händelse af bifall härtill, anslaget
till Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat, nu 684,487 kronor,
komma att höjas till 688,987 kronor.

Förenämnda statsrådsprotokoll innehåller i detta ämne följande
yttrande af departementschefen:

»Uti underdånig ansökning af den 20 augusti 1904 hafva åtskilliga
invånare i Norra Hälsinglands domsaga anfört, att det behof af en förbättrad
tingsordning, som föranledt kungl. förordningen den 17 maj
1872, sedan längre tid tillbaka gjort sig kändt måhända mera i denna
domsaga än i någon annan del af riket, men att de förslag, som, i
ändamål att få den nya tingsordningen tillämpad inom domsagan, framställts
därom, att de fyra tingslag — Bergsjö, Delsbo, Forsa och Enånger
—, al hvilka domsagan för närvarande utgöres, måtte förenas
till antingen två tingslag eller allenast ett tingslag, icke vunnit framgång.
Då ett anordnande på angifna sätt af tingslagen inom domsagan
syntes möta stora svårigheter och af myndigheterna förklarats ej böra
äga rum, återstode endast ett sätt för frågans lösning, nämligen domsagans
delning i två domsagor; och eu sådan åtgärd förefölle befogad
jämväl med hänsyn till domsagans utsträckning och stora invånareantal
samt den betydande mängden af därstädes förekommande mål och ärenden.
Enligt sökandenas mening kunde en delning af domsagan lämpligen
ske sålunda, att af de två nya domsagorna den ena komme att

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

9

bestå af Bergsjö tingslag ocli Delsbo tingslag med tingsställen i Bergsjö
och Delsbo samt fem allmänna tingssammanträden om året i hvartdera
tingslaget och den andra domsagan komme att utgöras af Forsa
och Enångers nuvarande tingslag, förenade till ett tingslag med tingsställe
i Hudiksvall och tio allmänna tingssammanträden årligen. Under
åberopande af hvad sålunda och i öfrigt anförts anhöllo sökandena i
underdånighet, att åtgärder måtte vidtagas för Norra Hälsinglands domsagas
delning i två domsagor i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
sökandenas förslag eller på annat sätt, som kunde finnas mera ändamålsenligt.

Hos Kungi. Maj:t hafva vidare åtskilliga invånare i Södra Hälsinglands
domsagas östra tingslag i underdånighet anfört, att under den
tid af nära trettio år, som förflutit, sedan Södra Hälsinglands domsaga
delades i två tingslag, domsagan gått framåt såväl i folkmängd som
ock genom uppkomst af nya industriella anläggningar samt tillväxt af
förut befintliga sådana, hvartill bidragit tillkomsten af nya kommunikationsförbindelser
inom domsagan. Den reglering, som sålunda ägt rum,
motsvarar emellertid icke längre de ökade krafven på snabbhet i rättsskipningen
och lätthet att få äfven andra rättsärenden än de å tingen
förekommande utförda. Enär liäradshöfdingen i domsagan, helt visst
till följd af det större antalet göromål i det västra tingslaget, varit
bosatt och troligen äfven hädanefter finner sig nödsakad att vara bosatt
i Bollnäs, men det östra tingslagets inbyggare sedan gammalt
hafva sin handels- och köpstad i Söderhamn, hafva omförmälda kraf
synnerligen framträdt inom östra tingslaget, och behof att få tingslaget
skildt från det västra visat sig oundgängligt. Det västra tingslaget
har för öfrigt, anfördes vidare, numera nått en sådan utveckling,
att göromålen därstädes kräfva eu särskild häradshöfding, och såväl
sökandenas önskemål som äfven de önskningar om en snabbare rättsskipning,
livilka upprepade gånger försports från Norra Hälsinglands
domsaga, synas kunna förverkligas därigenom, att Södra Hälsinglands
domsagas östra tingslag och Enångers härintill gränsande tingslag inom
Norra Hälsinglands domsaga förenas till en domsaga och ett tingslag
med tio allmänna tingssammanträden om året. Enligt sökandenas mening
vore en sådan förening desto mera lämplig, som den tillämnade
så kallade ostkustbanan är afsedd att genomlöpa den föreslagna nya
domsagan och Söderhamn utgör köpstad och afsättningsort för åtminstone
en god del af Enångers tingslag. Sökandena anhöllo därför, att
Kungl. Maj:t täcktes taga under pröfning, huruvida icke sådan ändring
i Södra Hälsinglands domsagas omfång kunde ske, att domsagans östra
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

tingslag antingen ensamt för sig eller i förening med Enångers tingslag
må blifva en själfständig domsaga.

Invånarna i Södra Hälsinglands domsagas västra tingslag, som
lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, hafva åberopat en jämväl från detta
tingslag till Kungl. Maj:t ingifven ansökning att, med hänsyn till vikten
för särskildt Bollnäs köping att tingssammanträden hållas tio gånger om
året, åtgärder måtte vidtagas för domsagans delning i två olika domsagor.
Och västra tingslagets häradsrätt har för sin del förklarat, att den, i
betraktande af mängden af de inom tingslaget förekommande rättegångsmål
och ansökningsärenden samt öfriga på domhafvandens åtgärd
ankommande ämbetsgöromål, ansåge nödigt, att västra tingslaget blifver
en domsaga för sig.

Ostra tingslagets häradsrätt åter har, efter att hafva hört tingslagsborna,
yttrat, att häradsrätten funne förändrad reglering af domsagan
icke vara för detta tingslag erforderlig, men att, för den händelse det
kan anses nödigt, att domsagans västra tingslag blifver egen domsaga,
häradsrätten ville förorda, att så äfven må blifva förhållandet med östra
tingslaget, dock utan att därvid med detsamma förenas något annat
tingslag eller del af sådant tingslag eller att från östra tingslaget någon
de! afskiljes.

Inom Norra Hälsinglands domsaga hafva samtliga tingslagsbor och
häradsrätter afstyrkt bifall till ansökningen om Enångers tingslags
sammanslagning med Södra Hälsinglands östra tingslag. Såsom skäl
härför anfördes, att införandet i norra domsagans återstående tingslag
af den i 1872 års förordning afsedda tingsordning icke skulle kunna
ske utan afsevärda olägenheter och kostnader. Däremot ansågo häradsrätterna
sig böra tillstyrka delning af Norra Hälsinglands domsaga
på sätt föreslagits. Genom en sådan delning skulle nämligen, ritan
egentlig olägenhet för någon, det önskemål vinnas, att i de nya domsagorna
nämnda tingsordning med däraf befordrade snabbare rättsskipning
kunde komma i tillämpning.

Häradshöfdingen i Norra Hälsinglands domsaga har anfört, att
det till följd af domsagans storlek (40 kvadratnymil) och alltjämt
stigande befolkning är nästan omöjligt för en person att sköta densamma,
helst svårigheten att erhålla dugliga såväl juridiska som renskrifvarebiträden
synes blifva större för hvarje år. Häradshöfdingen
kunde därför icke finna annat botemedel, än att domsagan delas i två
domsagor sålunda, att Forsa och Enångers tingslag bilda en domsaga
med tingsställe i Hudiksvall samt Delsbo och Bergsjö, som nyligen
uppfört nya tidsenliga tingshus, en domsaga med två tingsställen, där

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

dessa nu finnas. Befolkningen skulle då komma att utgöra något öfver
19,000 personer i den ena domsagan (Forsa och Enångers tingslag;
samt omkring 24,700 i den andra. Olikheten i invånareantalet i de
båda sålunda bildade domsagorna kunde emellertid väntas snart utjämnas.
Från år 1903 har invånareantalet i Norra Hälsinglands domsaga ökats
med 261 personer, däraf blott 48 i Delsbo och Bergsjö tingslag, mot
213 i Forsa och Enångers tingslag. Befolkningen i de östra tingslagen
tillväxer således betydligt hastigare än i de västra och kommer säkerligen
att hastigt ökas när, såsom antagligt är, ostkustbanan varder
färdig. Dock ansåg häradshöfdingen i allt fall ej olämpligt, om, på
sätt ombuden för Delsbo tingslag och ett ombud för Forsa tingslagsbor
hemställt, Norrala och Trönö socknar öfverflyttades från Södra
Hälsinglands domsaga till Norra Hälsinglands domsaga. På dessa skäl
ansåg häradshöfdingen den från Södra Hälsinglands domsaga inkomna
ansökning icke, såvidt angår Norra Hälsingland, höra till vidare åtgärd
föranleda.

Tillförordnade domhafvanden i Södra Hälsinglands domsaga har
med ledning af den officiella statistiken uppgjort en öfversikt till och
med år 1902 öfver folkmängdstalen och antalet mål och ärenden inom
såväl domsagan och dess särskilda tingslag som ock Enångers tingslag
af norra domsagan. Af denna öfversikt torde en del, kompletterad med
sedermera tillkomna siffror för år 1903 och folkmängdstal för år 1904
samt uträknade medeltal, här få intagas -

■Södra Hälsinglands domsagaj Västra tingslaget | Östra tingslaget | Enångers tingslag

År

Folk-mängd
den 31

decem-

ber

i

Afdömda tvistemål

Afdömda eller till annan
domstol förvista brottmål

j Slutligen handlagda an-söknings- och anmäl-ningsärenden

Folk-mängd
den 31

decem-

ber

Afdömda tvistemål

! Afdömda eller till annan
domstol förvista brottmål

Slutligen handlagda an-söknings- och anmäl-ningsärenden

.

Folk-mängd
den 31

decem-

ber

Afdömda tvistemål

Afdömda eller till annan
domstol förvista brottmål

Slutligen handlagda an-söknings- och anmäl-ningsärenden

Folk-mängd
den 31

decem-

ber

Afdömda tvistemål

•

Afdömda eller till annan
domstol förvista brottmål

Slutligen handlagda an-j
söknings- och anmäl- j
ningsärenden

1

2

3

4

1

2

3

4

1

2

3

4

1

2

3

4

1899......

51,296

103

218

11,764

28,812

73

114

1,119

22,484

30

: 104

645

6,432

ii

65

223

1900......

51,863

109

329

jl,735

29,190

80

203

1,078

22,673

29

126

| 657

6,364

11

86

274

1901......

52,712

121

360

! 1,654

29,739

77

299

1,117

22,973

1 44

61

537

6,471

| 16

| 79

248

1902......

53,031

130

268

jl,933

29,812

89

213

1,289

23,219

41

| 55

644

6,540

j 12

59

233

1903.....

53,241

134

239

4,977

29,955

91

168

1,361

23,286

i 43

71

616

6,410

9

49

324

1904......

53,436

1

30,085

i

23,351

|

1

6,409

Medeltal

119,4 282,sb,812,6

82

199,4

1,192,8

37,4

83,4

! 619,sj

11,8

! 67, c

260,4

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Till jämförelse meddelas ock motsvarande siffror för Bergsjö,
Delsbo och Forsa tingslag, på sätt visas af följande tablå:

i

Afdömda tvistemål

Afdömda eller till annan
domstol förvista brottmål

Slutligen handlagda ansök-ningar och anmälnings-ärenden

Bergsjö.

Delsbo.

Forsa.

Bergsjö.

Delsbo.

Forsa.

Bergsjö.

Delsbo.

Forsa.

1899......

7

31

14

102

137

44

540

573

653

1900......

22

29

30

60

68

55

605

721

784

1901......

13

26

31

67

69

54

638

649

614

1902......

11

28

24

56

73

52

496

573

675

1903......

17

29

48

28

44

36

586

681

736

70

143

147

313

391

241

2,865

3,197

3,462

Medeltal

14

28,0,

29,4

62,6

78,2

48,2

573

639,4

692,4

Folkmängdstalen inom sistnämnda tre tingslag för åren 1899—
1904 framgå af följande tabell:

Bergsjö. Delsbo. Forsa.

1899 .................................... 13,975. 10,509. 12,213.

1900 .................................... 13,980. 10,528. 12,477.

1901 .................................... 14,001. 10,591. 12,519.

1902 .................................. 14,151. 10,617. 12,557.

1903 .................................... 14,202. 10,561. 12,713.

1904 ................................. 14,234. 10,545. 12,922.

Under erinran, att folkmängden vid 1902 års slut utgjorde i hela
södra domsagan 53,031 personer, däraf 29,812 i västra tingslaget och
23,219 i östra tingslaget, under det att folkmängden i medeltal för
rikets domsagor vid nämnda tid uppgick till 34,123 samt att målens
och ansökningsärendenas antal vid domsagans båda häradsrätter sammanlagdt
länge öfverstigit hvad som i sådant hänseende kan anses såsom
medeltal för domsagorna i riket, har tillförordnade domhafvanden vidare
framhållit, att de vid domsagans häradsrätter handlagda brottmålen till
stor del äro af gröfre beskaffenhet och att domhafvandens tid mellan de
allmänna tingssammanträdena ofta upptages af rannsakningar med häktade
personer. Ofriga domhafvanden åliggande ämbetsgöromål äro icke
blott, såsom en följd af den stora folkmängden, många utan äfven,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

13

särskild! livad angår ägodelningsärenden och expedition af gravationsbevis,
i hög grad tidskräfvande.

Vid öfvervägande af de sålunda anförda förhållandena lärer det
— yttrar tillförordnade domhafvanden vidare i sitt den 12 augusti 1905
afgifna utlåtande — icke kunna förnekas, att domsagan är större, än
att den äfven med anlitande af biträden kan lämpligen af en person
förvaltas. Det missförhållande kan under nuvarande omständigheter
icke undvikas, att domhafvanden måste i stor utsträckning lita på
biträden i arbetet, utan att äga tid att i erforderlig mån öfva tillsyn
å deras arbete. Domsagan har ock under åtskilliga tider faktiskt varit
delad, i ty att domarämbetet i hvartdera tingslaget utöfvats af olika
personer. Af de statistiska uppgifterna framgår, att inom domsagans
västra tingslag ämbetsgöromålen redan uppgå till sådan mängd, att de,
hvad angår tvistemål och ansöknings- eller anmälningsärenden, i det
närmaste motsvara och, hvad brottmålen beträffar, öfverstiga hvad som
i detta afseende är att anse såsom medeltalet för rikets domsagor.
Redan nu visar sig ett kännbart behof att få antalet af de allmänna
tingssammanträdena inom västra tingslaget ökadt så, som ske kunde,
därest tingslaget blefve en domsaga för sig, och detta behof lärer
väl komma att med åren framträda allt starkare. Särskild! torde vara
att vänta att, om, såsom det antages, Bollnäs municipalsamhälle inom
kort varder köping, göromålen inom västra tingslaget, under hvars
häradsrätts domvärjo samhället är beläget, komma att rätt betydligt
ökas och behofvet af flera tingssammanträden göra sig gällande. Inom
tingslaget råder också ett lifligt intresse för, att detsamma måtte varda
ur domsagan utbrutet till en egen domsaga.

Tillförordnade domhafvanden anser däremot icke skäl föreligga,
som nödvändigt böra föranleda, att domsagans östra tingslag skall ensamt
utgöra eu domsaga. Åmbetsgöromålens mängd inom östra tingslaget
gifver icke tillräcklig anledning därtill, och något behof af flera rättegångstillfällen
inom tingslaget kan icke anses vara förhanden. De skäl
för tingslagets afskiljande från domsagan, hvilka anförts i den underdåniga
petitionen från tingslagsbor inom östra tingslaget och andra i
frågan intresserade personer, hafva vid sammanträdet inför häradsrätten
icke vunnit någon förespråkare.

Då emellertid för tillfredsställande af det trängande behofvet att
domsagans västra tingslag varder egen domsaga uppenbarligen är nödvändigt,
att östra tingslaget kommer att ingå i någon annan domsaga,
samt från Norra Hälsinglands domsaga uttryckts den önskan, att sistnämnda
domsaga måtte blifva delad, s}rnes, enligt tillförordnade domhaf -

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vandens mening, frågan kunna så ordnas, att Enångers tingslag, som
gränsar till Södra Hälsinglands östra tingslag, afskiljes från Norra Hälsinglands
domsaga och förenas med östra tingslaget till en domsaga.
Därvid torde, åtminstone till dess kommunikationerna varda förbättrade,
hvardera tingslaget böra bibehållas såsom särskilt tingslag med hvar
sitt tingsställe. Det synes nämligen icke böra ifrågasättas, att Enångers
tingslags tingsstad skulle flyttas till östra tingslagets för Enångers tingslagsbor
obekvämt belägna tingsställe i Söderala, och ännu mindre torde
det kunna blifva tal om att förlägga östra tingslagets tingsplats till
Enånger. Under nuvarande förhållanden, då östra tingslaget icke torde
kunna realisera sitt dyrbara, tämligen nya tingshus i Söderala, torde
det icke heller kunna sättas i fråga att förlägga ett för båda tingslagen
gemensamt tingsställe i Söderhamn, som eljest, åtminstone i den händelse
att den föreslagna ostkustbanan blir en verklighet, synes vara lämpligaste
platsen för ett sådant tingsställe. En förening af östra tingslaget.
och Enångers tingslag till en domskrets är för öfrigt under närvarande
förhållanden icke nödvändig, då icke i någotdera tingslaget
antalet mål och ärenden, som det tillkommer häradsrätterna att behandla,
är större, än att fem allmänna sammanträden i hvardera tingslaget
fullt motsvara behofvet.

Därest sålunda — yttrar tillförordnade domhafvanden vidare —
Enångers tingslag förenas med Södra Hälsinglands östra tingslag till
eu domsaga, blefve de tingsgöromål, som därstädes komme att åligga
domhafvanden, ungefär motsvarande hvad förhållandet är i några af
rikets mindre domsagor. Med tillämpning af de statistiska uppgifterna
för år 1902 äro för nämnda båda tingslag tillhopa antalet afdömda
tvistemål att beräkna till 53, de afdömda eller till annan domstol förvista
brottmålen till 114 samt de slutligen handlagda ansöknings- och
anmälningsärendena till 877. För jämförelses skull har tillförordnade
domhafvanden antecknat motsvarande siffror för eu del angifna domsagor,
hvilka siffror, behörigen rättade, här anföras, nämligen för Mellersta
Roslags domsaga resp. 42, 50, 1,007, för Stockholms läns västra
domsaga resp. 37, 57, 780, för Västmanlands södra domsaga resp.
51, 59, 1,010, för Västmanlands norra domsaga resp. 57, 104, 769,
för Ångermanlands västra domsaga resp. 140, 81, 768, för Åkerbo,
Bankekinds och Hanekinds härads domsaga resp. 29, 28, 881, för
Finspånga läns härads domsaga resp. 32, 25, 789, för Östra härads domsaga
i Jönköpings län resp. 45, 85, 845, för Mellersta Värends domsaga
resp. 78, 82, 836, för Listers härads domsaga resp. 90, 35, 960, för

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

Bräkne härads domsaga resp. 63, 44, 846, och för Östra härads domsaga
i Blekinge län resp. 50, 62, 967.

I sammanhang härmed har tillförordnade domhafvanden erinrat,
hurusom siffrorna i förevarande afseende för den del af Norra Hälsinglands
domsaga, som efter frånskiljandet af Enångers tingslag skulle
återstå, utgöra enligt statistiska uppgifterna för 1902 resp. 63, 180
(rätteligen 181), 1,744, eller således, hvad tvistemålen angår, mindre än
medeltalet (92) för rikets domsagor men i öfrigt något mer än samma
medeltal (resp. 121 och 1,513).

På grund af hvad sålunda anförts, har tillförordnade domhafvanden
förordat, att Södra Hälsinglands västra tingslag måtte, med bibehållande
af sitt nuvarande tingsställe, blifva en domsaga för sig, där således
skulle årligen hållas tio allmänna tingssammanträden, samt att Enångers
tingslag måtte afskiljas från Norra Hälsinglands domsaga och förenas
med Södra Hälsinglands östra tingslag till en domsaga sålunda, att
tingslagen tillsvidare behålla hvar sitt tingsställe, och att, i likhet med
hvad i östra tingslaget är förhållandet, jämväl i Enångers tingslag
kung!, förordningen den 17 maj 1872 med fem allmänna tingssammanträden
om året måtte varda tillämpad.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har beträffande de
båda ifrågavarande domsagorna funnit det vara angeläget, att en förändrad
reglering af desamma äger rum, så snart omständigheterna det
medgifva. Domsagornas storlek och folkrikhet och den hufvudsakligen
däraf beroende stora mängden af rättegångsärenden och öfriga göromål,
som tillkomma domhafvandena, påkalla med nödvändighet en förändring,
och det allmänt framställda krafvel på ett snabbare rättegångsförfarande
genom större antal tingssammanträden bör ock, om möjligt,
tillgodoses, livilket äfven låter sig göra genom en reglering i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad som nu blifvit ifrågasatt.

I fråga om sättet för regleringens genomförande har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande utgått från, att den nödvändigaste åtgärden
är afskiljande! af Södra Hälsinglands västra tingslag till en domsaga
för sig med tingsställe i Bollnäs. Emot lämpligheten af denna åtgärd
har ej heller någon erinran gjorts från någon af dem, hvilka yttrat
sig i saken. Men enär Södra Hälsinglands östra tingslag torde ensamt
för sig blifva väl litet för att utgöra egen domsaga, har det synts
Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämpligt, att Enångers tingslag åtskiljes
från nuvarande Norra Hälsinglands domsaga för att jämte Södra
Hälsinglands östra tingslag bilda en domsaga, hvartdera tingslaget med
sitt tingsställe. En sådan anordning har visserligen mött motstånd

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

från såväl tingslagsborna i Södra Hälsinglands östra tingslag och samtliga
tingslag inom Norra Hälsinglands domsaga som vederbörande
häradsrätter i dessa tingslag. Men såsom skäl för detta motstånd har
dock icke anförts något annat, än att Enångers tingslags afskiljande
från Norra Hälsinglands domsaga skulle omöjliggöra eller försvåra införandet
af en snabbare rättsskipning i Norra Hälsinglands domsaga i
enlighet med kung! förordningen den 17 maj 1872. Några omständigheter,
som styrka befogenheten af denna invändning, hafva dock icke
åberopats, och Kungl. Majrts befallningshafvande har icke heller kunnat
finna, att invändningen är befogad. Vid åtskilliga föregående tillfällen
hafva framställningar gjorts om införande af förändrad tingsordning
inom Norra Hälsinglands domsaga, därvid ifrågasatts, att samtliga tingslagen
därstädes skulle förenas till ett tingslag med tingsställe i Hudiksvall,
och Kungl. Maj:ts befallningshafvande har upprepade gånger uttalat
sig för en dylik förändring såsom synnerligen önskvärd. Äfven
nu har af Forsa tingslagsbor alternativt förordats eu sådan anordning.
Därest Enångers tingslag afskiljes från Norra Hälsinglands domsaga,
bör det enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening blifva
desto lättare att förena de återstående Bergsjö, Delsbo och Forsa tingslag
till ett enda tingslag, och låta detsamma utgöra en domsaga, där
kungl. förordningen af den 17 maj 1872 i så fall komme att vinna
tillämpning. För detta tingslag borde tingsstället helst förläggas till
Hudiksvall men torde ock utan synnerlig olägenhet kunna förläggas till
Bergsjö, i livilket senare fall det därstädes uppförda tingshuset fortfarande
kunde komma till användning. Genom en reglering af ifrågavarande
båda domsagor på nu antydda sätt ansåg Kungl. Maj:ts befallningshafvande
det afsedda ändamålet lämpligen kunna vinnas, under
beaktande tillika, så långt möjligt är, af alla befogade anspråk från de
i saken intresserade.

Svea hofrätt har på de af tillförordnade domhafvanden i Södra
Hälsinglands domsaga anförda grunder tillstyrkt, att nämnda domsagas
västra tingslag måtte afskiljas till en särskild domsaga, hvilken lämpligen
torde kunna benämnas Bollnäs domsaga, med tingsställe i Bollnäs
och tio allmänna tingssammanträden om året, samt att Södra Hälsinglands
domsagas östra tingslag måtte med Enångers tingslag af Norra
Hälsinglands domsaga förenas till en domsaga, hvilken synes lämpligen
kunna kallas Söderhamns domsaga, men att vid sådan reglering sistnämnda
två tingslag, af hvilka nuvarande östra tingslaget torde böra
erhålla annan benämning, exempelvis Ala tingslag, måtte få tills vidare

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

utgöra särskilda tingslag med samma tingsställen som förut och med
fem allmänna tingssammanträden årligen i hvardera tingslaget.

Någon delning af livad som återstår af Norra Hälsinglands domsaga,
sedan Enångers tingslag därifrån afskilts, har hofrätten däremot
ansett icke böra ifrågakomma.

Af hvad sålunda anförts torde framgå, att båda ifrågavarande
domsagor, men särskilt Södra Hälsinglands domsaga, med afseende å
såväl folkmängd som antalet handlagda mål och ärenden äro af sådan
storlek, att åtgärder till minskning af domhafvandens arbetsbörda och
till beredande af en tillfredsställande tingsordning äro högst trängande,
läka med hofrätten anser jag uppenbart, att vid en delning af den södra
domsagan, som nu är vakant, dess västra tingslag bör ensamt för sig
bilda en domsaga. Att äfven låta östra tingslaget utgöra eu domsaga
torde däremot åtminstone för närvarande icke hafva skäl för sig, och
då en minskning af området för Norra Hälsinglands domsaga visat sigbehöflig,
synes en sådan åtgärd icke kunna ske lämpligare än genom
afskiljande från denna domsaga af Enångers tingslag och dess förening
med Södra Hälsinglands domsagas östra tingslag. Åtgärder för ett sådant
afskiljande kunna redan under innevarande år vidtagas. Långt ifrån
att, såsom inom norra domsagan anförts, försvåra den länge önskade
regleringen af tingslagen inom denna domsaga, synes den nu ifrågasatta
anordningen tvärtom vara ägnad att befordra denna mycket
viktiga frågas lösning, hvarigenom ock den därmed nära förbundna,
sedan 20 år på dagordningen stående frågan om byggande af tingshus
för Forsa tingslag kan blifva på ett tillfredsställande sätt afgjord. Ehuru
pröfningen häraf samt af den närmare regleringen inom de båda nuvarande
domsagorna icke kan äga rum, förrän Riksdagen lämnat sitt
bifall till inrättande af en ny häradshöfdingetjänst, torde dock för bestämmande
af häradshöfdingarnas aflöningsförmåner vara nödigt att,
utöfver hvad hittills skett, något ingå jämväl på dessa frågor.

Beträffande sättet att reglera de delar af norra domsagan, som
återstå, sedan Enångers tingslag därifrån utbrutits, kunna helt visst råda
olika meningar, såsom ock framgår af de förslag till reglering af denna
domsaga, hvilka tid efter annan framkommit. Härom har hofrätten
yttrat, att, med hänsyn till göromålens mängd och särskild! till det betydliga
antalet rannsakningar med häktade personer och andra extra
förrättningar, en sammanslagning af de tre tingslagen till ett enda tingslag
knappast kan blifva lämplig, utan det har synts hofrätten, att af
samma tre tingslag böra bildas två tingslag därigenom, att Forsa tingsBih.
till Riksd, Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

lag förenas med ett af de öfriga tingslagen. Vid öfvervägande af frågan,
huruvida i sådant fall Bergsjö tingslag eller Delsbo tingslag bör såsom
särskild! tingslag bibehållas, har hofrätten af offentliggjorda statistiska
uppgifter inhämtat, att visserligen antalet invånare i Bergsjö
tingslag, uppgående vid 1903 års slut till 14,202 personer, icke obetydligt
öfverstiger folkmängden i Delsbo tingslag, som vid samma tid
utgjorde 10,561 personer, men att däremot under femårsperioden 1899—
1903 det årliga medeltalet mål och ärenden inom Bergsjö tingslag väsentligt
understigit motsvarande siffror för Delsbo tingslag, ity att medeltalet
afdömda tvistemål utgjort i Bergsjö tingslag 14, i Delsbo tingslag
29, medeltalet afdömda eller till annan domstol förvisade brottmål i
Bergsjö tingslag 63, i Delsbo tingslag 78 samt medeltalet slutligen
handlagda ansöknings- och anmälningsärenden i Bergsjö tingslag 573,
i Delsbo tingslag 639. Vid sådant förhållande har det synts hofrätten,
som om icke Delsbo, utan Bergsjö tingslag borde med Forsa tingslagförenas
till ett tingslag. Vid bestämmande af tingsställe för detta större
tingslag torde valet kunna stå allenast mellan Hudiksvall, å ena sidan,
samt, å den andra, Bergsjö kyrkoby, hvarest Bergsjö nuvarande tingslag
har ett på senare tid uppfördt tingshus. Af de offentliggjorda
statistiska uppgifterna visar sig, att, ehuru antalet invånare i Forsa
tingslag vid 1903 års utgång ej utgjorde mer än 12,713 personer och
således understiger folkmängden i Bergsjö tingslag, likväl under femårsperioden
1899—1903 det sammanlagda årliga medeltalet afdömda
tvistemål samt afdömda eller till annan domstol förvisade brottmål för
Forsa tingslag uppgått till ungefär samma siffra som motsvarande årliga
medeltal för Bergsjö tingslag och det årliga medeltalet slutligen
handlagda ansöknings- och anmälningsärenden för Forsa tingslag, 692,
betydligt öfverstigit medeltalet dylika ärenden för Bergsjö tingslag.
Med hänsyn härtill samt i betraktande jämväl af Hudiksvalls egenskap
af hufvudort i trakten och att, särskildt sedan den tillämnade ostkustbanan
kommit till stånd, kommunikationerna med Hudiksvall för tingslagets
inbyggare i allmänhet blifva fördelaktiga, har hofrätten ansett
företrädet böra gifvas åt Hudiksvall.

Enligt det förslag till jämkning af de till häradshöfdingarna i
form af tjänstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag utgående
belopp, hvilket finnes intaget i statsverkspropositionen vid 1905 års
riksdag, har ansetts, att tjänstgöringspenningarna i norra domsagan,
nu uppgående till 3,300 kronor, kunna tåla vid en minskning af 700
kronor. Om Enångers tingslag frånskiljes domsagan, torde däraf kunna
föranledas en minskning af ytterligare 500 kronor. Utom de till liäradshöfdingen
i den södra domsagan nu utgående tjänstgöringspenningarna,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

2,300 kronor, skulle således för häradshöfdingarna i de föreslagna två
nya domsagorna finnas att tillgå 1,200 kronor. Med hänsyn särskild t
till antalet brottmål i den föreslagna västra domsagan torde häradsliöfdingen
i denna domsaga icke skäligen böra i tjänstgöringspenningar
åtnjuta mindre än 1,700 kronor om året. I fråga om den föreslagna
östra domsagan kommer i betraktande, att en förening af dess olika
delar till ett tingslag åtminstone icke under den närmaste framtiden
synes böra äga rum. Häradshöfdingen där kommer således att få vidkännas
ganska betydliga utgifter för tingsresor och dylikt. Sportelinkomsterna
i denna domsaga blifva däremot ganska ringa och kunna
icke beräknas gifva något större öfverskott efter afräkning af utgifterna
för domsagans skötsel. Vid sådant förhållande och dä lefnadskostnaderna
i denna del af landet äro betydligt högre än i sydligare belägna
delar, torde häradshöfdingen i den föreslagna östra domsagan
böra i tjänstgöringspenningar erhålla 1,800 kronor om året. Hans
årliga nettoinkomst kommer då att uppgå till allra högst 7,200 kronor.»

Under framhållande, hurusom således för åstadkommande af nu
ifrågasatta domsagereglering erfordrades anvisande af medel till en ny
häradshöfdingelön, 4,500 kronor, hemställde alltså departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för möjliggörande af berörda
reglering af norra och södra Hälsinglands domsagor på sätt departementschefen
föreslagit, öka anslaget till häradshöfdingarne under
Svea hofrätt med 4,500 kronor samt, under förutsättning af bifall härtill,
fastställa aflöningsförmånerna för häradshöfdingarne i de ifrågasatta
tre domsagorna sålunda:

för häradshöfdingen i Norra Hälsinglands domsaga

lön................................................................................. 4,500: —

tjänstgöringspenningar ........................................... 2,100: — 6,600: —

för häradshöfdingen i Bollnäs domsaga lön .............. 4,500: —

tjänstgöringspenningar ........................................... 1,700:— 6,200: —

för häradshöfdingen i Söderhamns domsaga lön ...... 4,500: —

tjänstgöringspenningar ............................................ 1,800: — 6,300: —

1 sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande framställning har
utskottet till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr
M. Sundström väckt motion (n:o 68), däri motionären — under framhållande
af att den föreslagna Bollnäs domsaga komme att omfatta
icke blott Bollnäs socken, utan äfven fem andra socknar inom sydvästra
delen af Hälsingland samt att den föreslagna Söderhamns domsaga

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottets

yttrande.

skulle komma att omfatta åtta socknar inom sydöstra Hälsingland, men
icke någon del af Söderhamns område — på grund häraf, och då det
syntes motionären lämpligt att välja namnen å domsagorna så, att man
genom dem kunde få ett ungefärligt begrepp om hvilka områden de
olika domsagorna omfattade, föreslagit, att, i den händelse Kungl. Majrts
förslag i fråga om domsagornas reglering inom Hälsingland bifölles,
de af Kungl. Maj:t föreslagna namnen Bollnäs domsaga och Söderhamns
domsaga måtte „ utbytas mot namnen Sydvästra Hälsinglands domsaga
och Sydöstra Hälsinglands domsaga.

På grund af den i statsrådsprotokollet lämnade utredning finner
utskottet det vara för rättsskipningens behöriga tillgodoseende särdeles
önskvärd!, att en ny domsaga inom det nuvarande vidsträckta området
för norra och södra Hälsinglands domsagor inrättas — en förändring,
som, då häradshöfdingämbetet i södra domsagan för närvarande är
obesatt samt nuvarande häradshöfdingen i norra domsagan till följd af
uppnådd pensionsålder kommer att inom kort afgå från sitt ämbete,
lämpligen kan till år 1907 verkställas; och biträder utskottet Kungl.
Maj:ts förslag såväl med afseende å den ifrågasatta regleringen af
norra och södra Hälsinglands domsagor som ock i fråga om löneförmånerna
för häradshöfdingarne i de tre föreslagna domsagorna, hvilka
löneförmåners summa med allenast beloppet af vanlig häradshöfdinglön,
4,500 kronor, öfverskjuter summan af för närvarande till häradshöfdingarne
i norra och södra domsagorna utgående löneförmåner.

I detta sammanhang vill emellertid utskottet uttala önskvärdheten
af att respektive domsagor må, såvidt sådant lämpligen kan ske, hvar
för sig utgöra allenast ett tingslag med tio allmänna sammanträden
årligen.

Vidkommande benämningarna å de föreslagna domsagorna har
utskottet, i anledning af den i ämnet väckta motionen, funnit sig böra
uttala den mening, att, då det enligt utskottets uppfattning icke är
lämpligt, att en domsaga namngifves efter en ort, som i judiciellt hänseende
icke tillhör domsagan, den af Kungl. Maj:t föreslagna benämningen
»Söderhamns domsaga» icke synes böra komma till användning,
utan lämpligen kunna utbytas mot det af motionären föreslagna
namnet »Sydöstra Hälsinglands domsaga». Mot den af Kungl. Maj:t
föreslagna benämningen »Bollnäs domsaga» anser åter utskottet, i motsats
mot motionären, icke något vara att erinra, enär Bollnäs’ fortfarande
under landsrätt lydande samhälle otvifvelaktigt är hufvudorten
inom den ifrågasatta nya domsagan.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

21

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

a) att, i anledning’ af Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, Riksdagen må, för möjliggörande af eu
reglering af Norra och Södra Hälsinglands domsagor
sålunda, att nuvarande Södra Hälsinglands västra tingslag
må bilda en domsaga, att Södra Hälsinglands östra
tingslag må tillsammans med Enångers tingslag åt
Norra Hälsinglands domsaga utgöra en domsaga, samt
att återstående tre tingslag af Norra Hälsinglands domsaga
må utgöra en domsaga, öka anslaget till häradshöfdingarne
under Svea hofrätt med 4,500 kronor;

samt, under förutsättning af bifall härtill, fastställa
aflöningsförmånerna för häradshöfdingarne i de
ifrågasatta tre domsagorna sålunda:
för häradshöfdingen i Norra Hälsinglands
domsaga lön............. 4,500: —

tjänstgöringspenningar .............. 2,100:— 6,600: —

för häradshöfdingen i den af Södra
Hälsinglands västra tingslag bildade
domsagan lön .................... 4,500: —

tjänstgöringspenningar.............. 1,700^— 6,200: —

för häradshöfdingen i den af Södra
Hälsinglands östra tingslag samt
Enångers tingslag bildade domsagan
lön ..................................... 4,500: —

tjänstgöringspenningar............... 1,800: — 6,300: —;

b) att herr Sundströms ifrågavarande motion må
anses vara genom hvad ofvan anförts besvarad.

Vid bifall till utskottets under a) gjorda hemställan kommer anslaget
till Svea hofrätt med därunder ljudande justitiestat, nu uppgående
till 684,487 kronor, att höjas med 4,500 kronor till 688,987 kronor.

Fångvården.

4:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under punkten 4
af andra hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att medgifva, att af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll ett belopp af 3,500 kronor må
tills vidare ”från och med år 1906 årligen användas för beredande af
den ökning af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter, som påkallas af bestyren
med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.

Medgifvande
att af förslagsanslaget

till fångars
vård och
underhåll årligen
få använda
3,500
kronor till
visst ändamål.

[4-]

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Enligt hvad statsrådsprotokollet i detta ärende innehåller, har
fångvårdsstyrelsen uti skrifvelse till Kung! Magt den 26 september 1905
anfört följande.

Genom de af 1902 och 1903 års Riksdagar antagna nya lönestaterna
för föreståndare och vaktbetjänte vid rikets läns- och kronocellfängelser
hade aflöningen till dessa gjorts oberoende af fångarbetet
och inkomsten häraf. I sammanhang härmed hade arbetena, som
förut drif vits å föreståndarnes förlag med biträde af vaktbetjäningen,
öfvertagits af kronan, hvarigenom de förra hindren undanröjts för
fängelsearbetsdriftens ordnande på praktiskt och systematiskt sätt. På
framställning af fångvårdsstyrelsen hade Kungl. Magt därefter genom
bref den 14 oktober 1904 föreskrifvit, bland annat, att de för armén,
flottan och kustartilleriet, statens järnvägar, postverket samt telegrafverket
erforderliga persedlar, Indika vore af beskaffenhet att lämpligen
kunna förfärdigas af fångar, skulle i så stor utsträckning som möjligt
tillverkas å fängelserna utan utgörande af någon betalning för själfva
arbetet, men med upptagande af värdet däraf enligt gängse pris i
fångvårdens räkenskap inom linjen.

Efter emottagande! af nämnda kungl. bref hade styrelsen ofördröjligen
satt sig i förbindelse med de vederbörande, som hade bestyren
med persedelanskaffningarna för statens räkning, samt hade låtit utreda,
livilka tillverkningar lämpligen kunde öfvertagas af fängelserna, och därom
inleda aftal för behörig underställelse och godkännande. Samtidigt hade
uppsagts de kontrakt med enskilda arbetsgivare, som vore till hinder för
den nya ordningens införande, och fångförflyttningar vidtagits för att
på de fängelser, som i första hand funnos lämpliga för de nya arbetsuppdragen,
samla därför passande fångkategorier. Yrkesundervisare
både anställts och nödiga vaktbetjäntsförflyttningar företagits för att
å fängelser, där yrkesarbeten införts, erhålla därför kompetent tillsyn.
Härigenom hade nu den ifrågasatta reformen hunnit så långt,
att för närvarande vid centralfängelserna å Långholmen och Nya varfvet,
tvångsarbetsanstalten i Landskrona, länsfängelserna i Stockholm, Linköping,
Jönköping, Växjö och Vänersborg omkring 350 fångar äro sysselsatta
med skomakeri-, skrädderi- och sömnads- samt snickeri- med flera
arbeten för såväl de i det kungl. brefvet omförmälda förvaltningar som för
medicinalstyrelsens och underlydande statsinrättningars räkning. Vidare
skulle med oktober månad 1906, då nu gällande arbetskontrakt för tvångsarbetsanstalten
i Norrköping upphörde, samtliga fångar därstädes, som
icke erfordrades i arbeten för fångvårdens egen räkning, komma att på
enahanda sätt sysselsättas, hvarjämte åtgärder vidtagits för utsträckning
af den arbetsdrift, som sålunda satts i gång, jämväl till andra fängelser
och i ytterligare ökad omfattning till olika kategorier af fångar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

23

Dessa nya förhållanden hade inom fångvårdsstyrelsen föranledt
betydlig ökning i göromålen. Redan föreskriften om kronans öfvertagande
af arbetsdriften vid läns- och kronofängelserna hade under
styrelsens omsorg indragit eu ny grupp af ärenden, med hvilka styrelsen
förut icke haft befattning; hvarjämte för styrelsens revision tillkommit
granskning och för dess bokhållare bokföring af de nya specialredovisningar
öfver arbetena, som vid hvarje fängelse nu måste föras och till styrelsen
insändas. Men detta vore dock en obetydlighet mot de göromål, som
måst uträttas för ordnandet, sammanhållandet och ledandet af hela
den affärsverksamhet, som vid fängelsernas användning jämlikt kungl.
brefvet den 14 oktober 1904 såsom tillverkningsplatser för de olika
statsförvaltningarnas behof måst alltmer utvecklas.

I sådant afseende både styrelsen framhållit att, såsom redan nämnts,
insikt hos styrelsen måste finnas om alla för statsförvaltningarna förekommande
arbeten, som lämpade sig för fångvården. Aftal om sådana
måste inledas och uppgöras och beställningarna på lämpliga fängelser
fördelas. Och för beräknande af förmågan till mottagande af nya
arbeten måste man ständigt hålla sig å jour med de redan pågående
och deras fortskridande. För bedömandet, hvarest nykommande fångars
arbetsförmåga bäst kunde tillgodogöras, måste uppgifter om dessa insamlas
och antecknas. Förfrågningar och meddelanden från såväl statsförvaltningarna
som fängelserna skulle mottagas och besvaras, och de
åtgärder vidtagas, som däraf föranleddes. Sätten måste utfinnas för de
olika arbetenas praktiska utförande, och insikt måste förvärfvas, huru
de materialier borde i olika afseenden vara beskaffade, som bäst lämpade
sig för ifrågakommande tillverkningar. Härvid hade svårighet mött därigenom
att, då en stor mängd persedlar af förvaltningarna uppköpts
färdiga, tillverkningsinsikterna i afseende å dem icke kunde inhämtas
från förvaltningarna. Leverantörerna, som ägde dessa insikter, vore icke
hugade att delgifva dem åt fångvården. Och hvad anginge persedlar, som
förut tillverkats å förvaltningarnas egna verkstäder, så öfverlämnades gärna
åt fångvården att för dem jämväl anskaffa materialierna. Sådana måste
ofta uppköpas i betydliga partier, och uppköpta eller från förvaltningarna
lämnade materialier måste fördelas på fängelserna. En betydande skriftväxling
måste föras, leveranser till och från fängelserna förmedlas och besiktigas
samt ärenden uträttas. Vaksamhet måste ägnas däråt, att arbetena
utfördes på bästa sätt, samt fel och missförhållanden rättas. Och härför
och för de förbindelser, som i följd af affärsverksamheten uppstått eller
böra inledas med personer å olika orter, måste tidtals resor göras.

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

För underlättande af dessa styrelsens nya uppgifter både styrelsen
genom cirkulärskrifvelse anmodat föreståndarna för de olika fångvårdsanstalterna
att söka förhandla med representanter för statsförvaltningarna
hvar å sin ort och med dem till styrelsens underställning inleda aftal
om fångarbete för statens räkning; men de inkomna svaren hade med
full tydlighet visat, att på denna väg det med nådiga brefvet den 14
oktober 1904 afsedda mål icke kunde vinnas. Icke heller ginge det för
sig att hänvisa vederbörande vid vare sig förvaltningarna eller fängelserna
att i uppkommande frågor rörande redan igångsatta arbeten vända
sig direkt till hvarandra, utan till förekommande af att det igångsatta
maskineriet skulle trasslas sönder och afstanna måste allt sådant gå
genom fångvårdsstyrelsen.

Det hufvud sakliga af bestyren i den nya verksamhet, hvars hufvuddrag
styrelsen sålunda sökt skildra, hade styrelsen för enhets och kontinuitets
vinnande funnit böra uppdragas åt en person och med hänsyn
till beskaffenheten af hans tjänsteställning därtill valt kamreraren, åt
hvilken styrelsen därför uppdragit att i samarbete med föredragande
byråchef ombesörja dessa bestyr under iakttagande af viktigare frågors
hänskjutande till styrelsens beslut eller godkännande. Kamreraren
intoge sålunda här ungefär samma ställning som ledaren af en större
verkstadsaffär inför sin styrelse. Men då en dylik verksamhet icke
kunde anas, då år 1877 de nuvarande lönerna för fångvårdsstyrelsen
fastställdes och den för styrelsen nu gällande instruktion utfärdades,
måste såväl aflöningen höjas som instruktionen ändras för att bringas
i öfverensstämmelse med kamrerarens nya ställning och ökade ansvar.

Den nya verksamheten för kamreraren hade i hans göromål medfört
sådan ökning, att han omöjligen kunnat under alla tider på året
medhinna jämväl de öfriga med hans tjänst förenade åligganden. Styrelsen
hade därför icke blott för sådana tider, då kamreraren för ordnandet
af den nya arbetsdriften måst företaga resor till orterna, utan
äfven vid andra tillfällen nödgats bevilja kamreraren med bibehållande
af full lön ledighet från de i instruktionen afsedda kamreraregöromålen
samt för deras ombesörjande förordna vikarie med vikariatsarfvode
till vanligt belopp, som utgått af det i fångvårdsstyrelsens aflöningsstat
med 11,800 kronor uppförda anslag till vikariatsersättningar
samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden m. in.

Men äfven med fortfarande användning af denna utväg kunde de
med det nya arbetssystemet alltjämt växande bestyren icke medhinnas
af kamreraren, utan nödvändigt vore, att vid hans sida ställa lämpliga
biträden. Af dessa måste för kontinuitet i arbetsledningen åtminstone

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

25

en vara kompetent att under tider, då kamreraren måste för arbetsdriften
företaga resor, och under hans semester eller annat hinder för
honom öfvertaga hans befattning med arbetsfrågorna.

För tillgodoseendet af detta behof kunde medel omöjligen beredas
af omförmälda i fångvårdsstyrelsens stat uppförda anslag till vikariatsersättningar
och flitpenningar m. m., hvilket, enligt hvad styrelsen i
skrivelser till Kung! Maj:t den 20 maj och 30 september 1902 visat, redan
förut varit otillräckligt för behofvet och som hädanefter genom vikariatsarfvoden
vid kamrerarens ledigheter från de ursprungliga kamreraregöromålen
komme att än mer reduceras, utan erfordrades för nu ifrågavarande
ändamål ytterligare årligen 3,500 kronor. Att emellertid under
nuvarande förhållanden, då en allmän lönereglering för ämbetsverken
vore under utarbetande, ifrågasätta proposition till Riksdagen om särskild!
tillägg i fångvårdsstyrelsens stat för nämnda ändamål, hade styrelsen
ej ansett lämpligt, utan styrelsen hade velat föreslå, att berörda
belopp, hvilket redan för år 190G erfordrades, måtte såsom afseende
anordningarna för fångvårdens arbetsdrift, hvars inkomst inginge till
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, af Kungl. Maj:t anvisas
af detta anslag.

Statskontoret, som varit hord! i ärendet, hade yttrat, att enligt
kungl. brefvet den 14 november 1873 inkomsten af straffarbetsfångarnas
arbeten skulle efter vissa grunder fördelas mellan fångarna själfva,
fängelsernas föreståndare och vaktbetjänte samt de vid fängelserna befintliga
s. k. besparingskassorna. Sedan dels i sammanhang med och
dels efter fastställandet af de nya afiöningsstaterna för tjänstemän och
betjänte vid fångvårdsanstalterna denna arbetsinkomst i sin helhet blifvit
till statsverket indragen, hade fångvårdsstyrelsen genom cirkulär till
vederbörande myndigheter föreslcrifvit, att samma inkomst skall till
landtränterierna öfverlämnas och i deras fångvårdskostnadslikvider under
, titel »arbetsinkomst» upptagas såsom inkomst å förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll.

Med afseende härå hade statskontoret i likhet med fångvårdsstyrelsen
ansett lämpligt, att kostnaden för den ökning af fångvårdsstyrelsens
arbetskrafter, som påkallades af bestyret med fångarbetets ordnande,
bestredes af nyssnämnda anslag. Men då denna kostnad icke vore af
beskaffenhet att kunna såsom med fångarbetet förenad driftkostnad afdragas
före arbetsinkomstens inleverering till statsverket, samt ifrågavarande
inkomstmedel, sedan de tillgodoförts förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll, icke kunde disponeras på annat sätt än anslaget
Bih. till Bilcsd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Höjning af
förslagsanslaget
till
ålderstillägg
för eu del
ärribets- och
tjänstemän.

[4-]

i öfrigt, hvilket ej kunde utan Riksdagens medgifvande anlitas till
förstärkande af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter, hade statskontoret ansett
det framställda förslaget böra hänskjutas till Riksdagens pröfning.

En åtgärd att från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
tills vidare anvisa medel till fyllande af fångvårdsstyrelsens behof
af ökade arbetskrafter vid ordnandet af fångarbetet ansåges så mycket
mindre vara olämplig, som de till följd af kungl. brefvet den 14 oktober
1904 erforderliga anordningar ännu icke kunnat helt genomföras och
tillräcklig erfarenhet således saknades om fångvårdsstyrelsens framtida
behof af biträde vid arbetsledningen. Enligt hvad departementschefen
inhämtat, hade fångvårdsstyrelsen afsett, att af det ifrågavarande beloppet
omkring 2,000 kronor skulle användas till aflönande af assistent åt
kamreraren i göromålen med arbetsdriften och återstående 1,500 kronor
till arfvoden åt biträden i öfrigt med skrifgöromål, leveransers aflämnande
och besiktning, kostnaders beräknande och granskande, ärendens
uträttande med flera dylika göromål, efter hvad förut vore angifvet.

På grund häraf och då det föreslagna beloppet icke syntes utgöra
mer än skälig ersättning för de arbeten, som därmed skulle godtgöras,
hade departementschefen hemställt om ifrågavarande framställning till
Riksdagen, därvid han jämväl framhållit, att bifall till framställningen
icke behöfde föranleda någon ökning uti ifrågavarande förslagsanslag,
som för år 1904 visat något öfverskott.

Under samma punkt har Kungl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen
att öka förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän med 10,000
kronor; och skulle genom bifall härtill nämnda anslag, som nu utgör
75,000 kronor, komma att upptagas till 85,000 kronor och fångvårdsanslaget
i dess helhet, nu 1,839,245 kronor, att höjas till 1,849,245
kronor.

Uti denna fråga har i åberopade statsrådsprotokollet anförts, hurusom
förslagsanslaget till ålderstillägg för en de! vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän under en längre
följd af år öfverskridits. I sammanhang med vissa löneregleringar
inom fångvården hade 1903 års riksdag höjt detta anslag med 10,000
kronor, men anslaget hade likväl under år 1904 öfverskridits med icke
mindre än 10,045 kronor 63 öre.

Utskottet, som finner den af Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden att
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll anvisa medel för

Statsutskottets Utlåtande N:o 3,

27

behörigt ordnande af fångarbetet vara lämplig och icke har något
att erinra mot det därför afsedda beloppet, anser sig böra biträda
hvad Kungl. Maj:t under förevarande punkt föreslagit och får alltså
hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll ett belopp af
3,500 kronor må tills vidare från och med år 1906
årligen användas för beredande af den ökning af fångvårdsstyrelsens
arbetskrafter, som påkallas af bestyren
med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, samt

b) att Riksdagen må öka förslagsanslaget till
ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och
fångvården anställda ämbets- och tjänstemän, nu
75,000 kronor, med 10,000 kronor till 85,000 kronor.

Bifall till den under b) gjorda hemställan föranleder en ökning
af fångvårdsanslaget i dess helhet, nu 1,839,245 kronor, till 1,849,245
kronor.

Medikolegal besiktningar.

5:o) Under punkten 5 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till medikolegal besiktningar,
nu upptaget till 12,000 kronor, med 6,500 kronor till 18,500 kronor.

I denna fråga har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Förslagsanslaget till medikolegal besiktningar har under de
senare åren ständigt visat brist. Medeltalet af dessa brister utgör för
5-årsperioden 1899—1903 ej mindre än 7,596 kronor. Emellertid visas
i bristerna en nedgående tendens. Med inberäkning af år 1904 uppgår
medeltalet från och med år 1899 till 6,977 kronor. För att anslaget
skall kunna i verkligheten motsvara behofvet för år 1907, torde en
höjning med 6,500 kronor säkerligen vara fullt tillräcklig.))

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts,
hemställer utskottet,

Höjning af
anslaget till
medikolegala
b e siktning ar,

[5-J

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till medikolegal
besiktningar, nn 12,000 kronor, med 6,500
kronor till 18,500 kronor.

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

^förslagsan- 6:o) Vidare bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att böja för siaget

till er- slagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter, nu upptaget
sättning åt till 135,000 kronor, med 30,000 kronor till 165,000 kronor.

domare, vilt- '' '' 7 •

nen ochparter.

[6-] Uti åberopade statsrådsprotokollet bar i detta ärende anförts,

hurusom äfven förslagsanslaget åt domare, vittnen och parter under
senare åren ständigt visat brist. Då medeltalet af dessa brister för
5-årsperioden 1899—1903 uppginge till 28,306 kronor och för 6-årsperioden
1899—1904 till 28,958 kronor, borde detta anslag för att
kunna fylla sitt ändamål höjas med 30,000 kronor.

På grund af de i statsrådsprotokollet i förevarande hänseende
lämnade uppgifter hemställer utskottet,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till ersättning
åt domare, vittnen och parter, nu 135,000
kronor, med 30,000 kronor till 165,000 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

Böjning af 7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja förslagsanslaget

1''slagettat till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., nu upptaget till 64,432
skrifmateria- kronor, med 47,568 kronor till 112,000 kronor.

lier och expenser,
ved m. m.

[7.] Statsrådsprotokollet innehåller härom följande:

»Förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. är i
riksstaten för år 1906 upptaget till belopp af 64,432 kronor. Medelbristen
under 5-årsperioden 1899—1903 uppgick till 47,113 kronor och för 6-årsperioden
1899—1904 till 46,393 kronor. En höjning af anslaget så,
att det skall kunna motsvara utgifterna, torde icke böra beräknas lägre

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

29

än omkring 47,000 kronor. För att vinna ett afrundadt tal för anslaget
torde detta böra höjas med 47,568 kronor.»

I anledning af livad departementschefen sålunda anfört beträffande
förevarande anslags otillräcklighet får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in., nu 64,432 kronor,
med 47,568 kronor till 112,000 kronor, dock att detta
anslagsbelopp må få jämkas i den mån, som för jämnande
af hufvudtitelns slutsumma kan finnas erfordeidigt.

Öiriga ordinarie anslag.

8:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som finnas i nu gällande
riksstat uppförda, har Kungl. Maj:t icke föreslagit någon förändring, i
anledning hvaraf utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under denna
hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här
ofvan framställt särskilda förslag, må i riksstaten för
år 1907 uppföras till oförändrade belopp.

Extra anslag.

9:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af
lagberedningens verksamhet å extra stat för år 1907
bevilja ett belopp af 50,000 kronor.

10:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i punkten
9 af denna hufvudtitel föreslagit får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för bestridande af de utaf
tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader
för amanuenser, renskrifning in. in. vid justitie -

Ang. omslag
Ull lagberedningen.

[8]-

Ang. omslag
till kostnader
för straffregister.

[9.]

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ang. anslag
till ökadt
arbetsbiträde
åt justitiekansler
sämbetet.

[io.]

Ang. anslag
till förstärkning
af nedre
justitierevisionens

arbetskrafter.

[il.]

Ang. anslag
till biträde å
nedre justitierevisionens

registratorskontor.

[12.]

Ang. anslag
till en extra
division i L.
Svea hofrätt.

[13-]

''3

departementets afdelning af Kungl. Maj ds kansli, å extra
stat för år 1907 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

ll:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t i sådant afseende föreslagit,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må till ökadt arbetsbiträde åt
justitiekanslersämbetet på extra stat för år 1907 anvisa
ett belopp af 3,500 kronor.

12:o) I öfverensstämmelse med Kung]. Maj:ts i ämnet gjorda främst
ältning hemställer utskottet,

att Riksdagen må till aflönande af dels tre tillförordnade
revisionssekreterare och dels sex amanuenser
i nedre justitierevisionen, däraf tre med skyldighet
att tjänstgöra såsom protokollssekreterare, på extra
stat för år 1907 anvisa ett belopp af 25,800 kronor.

13:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under
punkten 12 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till aflönande af ett biträde å
nedre justitierevisionens registratorskontor å extra stat
för år 1907 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.

14:o) Under punkt 13 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, för beredande af tillfällig förstärkning af Svea
hofrätts arbetskrafter med en extra division för behandling af instämda
och vädjade mål under ett år från den 1 september 1906, på extra
stat för år 1907 anvisa ett belopp af 15,900 kronor att utbetalas enligt
de i kungl. brefven den 27 maj 1904 och den 12 maj 1905 bestämda
grunder, äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t måtte få under år 1906
förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad af nämnda belopp
belöper på tiden från den 1 september till årets slut.

Beträffande denna framställning har departementschefen till ofvan
åberopade statsrådsprotokoll anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 13 maj 1904 erinrade Svea hofrätt
att, sedan under år 1896 beslutits, att till hofrätten, som dittills bestått
af sex divisioner men under en lång följd af år nästan ständigt måst

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

31

förstärkas med en extra eller sjunde division, skulle från Göta hofrätt
öfverfljttas en division, Svea hofrätt från och med den 1 oktober 1896
arbetat på sju ordinarie divisioner. Den balans af instämda och vädjade
mål, som år 1896 förefanns och som vid 1897 års ingång- uppgick
till 893 mål, kunde under den följande tiden efter hand afarbetas,
så att antalet vid ingången af år 1900 utgjorde endast 510 mål och
vid 1901 års ingång lika många — ett antal, som hofrätten ansåg
ungefärligen motsvara normal balans, enär i beräkningen ingick ett
större antal mål, i hvilka parternas skriftväxling ej vid årsskiftet hunnit
afslutas eller hvilka af andra orsaker då ännu icke kommit i skick att
kunna till afgörande företagas. Men balansen af instämda och vädjade
mål, som under år 1901 åter började ökas och vid 1902 års ingång
utgjorde 643 mål, tillväxte därefter hastigt, nämligen under år 1902
med icke mindre än 327 mål och under år 1903 med 178 mål, så att
de instämda och vädjade mål, som måst balanseras till år 1904, uppgingo
till ett antal af 1,148.

Af brottmål och civila besvärsmål, hvilka bägge slag af mål på
grund af den för hofrätten gällande arbetsordning i regeln komma till
mycket snar föredragning, förefanns däremot vid 1904 års ingång
allenast sådan balans, som vid årsskifte regelbundet måste uppstå.

Hofrätten anförde vidare, att den sålunda anmärkta, under åren
1902 och 1903 inträffade hastiga tillväxt af balansen utaf instämda
och vädjade mål uppenbarligen stod i nära samband med en under
samma år uppkommen betydande stegring i antalet nyinkomna mål af
detta slag, i det att antalet, som under femårsperioden 1897—1901 utgjorde
i medeltal 1,227 mål årligen och särskild! år 1901 utgjorde
1,247, därefter under år 1902 steg till icke mindre än 1,508 och under
år 1903 uppgick till 1,451.

En större balans af vädjade mål måste emellertid enligt hofrättens
mening leda till ett för rättsskipningen menligt försenande i allmänhet
af dylika måls afgörande i hofrätten, och afsevärd tillbakagång i antalet
inkommande vädjade mål ansåg hofrätten ej vara att under den
närmaste tiden påräkna, helst antalet af de vädjade mål, som till hofrätten
inkommo under de fyra första månaderna af år 1904, till och
med öfversteg antalet inkomna vädjade mål under motsvarande månader
hvardera af åren 1902 och 1903.

På grund häraf och då hofrätten saknade utsikt att under sådana
förhållanden kunna med de tillgängliga ordinarie arbetskrafterna afarbeta
balansen, ansåg hofrätten sig böra i tid göra framställning om

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vidtagande af särskilda åtgärder till balansens nedbringande och till
förebyggande af ställningens försämrande.

Med anledning af denna framställning beslöt Kungl. Maj: t enligt
nådigt bref den 27 maj 1904, att en extra division skulle få hos hofrätten
bildas och den 1 september 1904 träda i verksamhet för att
under ett år handlägga uteslutande instämda och vädjade mål.

För detta ändamål anslogs dels åt enhvar af fem adjungerade
ledamöter 2,000 kronor, motsvarande de för hofrättsledamot bestämda
tjänstgöringspenningar, dels åt två personer, hvilka kunde blifva af
hofrätten förordnade att å den extra divisionen tjänstgöra i egenskap
af notarier, arfvode af 1,800 kronor och renskrifningspenningar 400
kronor, tillhopa 2,200 kronor för hvardera, och dels till gratifikationer
åt extra ordinarie tjänstemän 1,200 kronor jämte ersättning till erforderligt
vaktmästarebiträde 300 kronor, eller tillhopa för år räknadt
15,900 kronor. Dessa medel anvisades af besparingarna å riksstatens
andra hufvudtitel.

Efter det denna extra division trädt i verksamhet, inkom Svea
hofrätt till Kungl. Maj:t med en ny skrifvelse den 20 oktober 1904,
däri hofrätten anförde, att det naturligtvis icke kunde på förhand tillförlitligen
beräknas, huru stor balans skulle komma att förefinnas, sedan
den från den 1 september arbetande extra divisionen varit i verksamhet
under ett år. Enär emellertid med ledning af tidigare erfarenhet arbetsprodukten
för ett år af en sådan division ej torde böra uppskattas
högre än till omkring 300 afgjorda vädjade mål, ansåg hofrätten, att
balansen icke genom divisionens verksamhet under ett år skulle kunna
nedbringas lägre än till omkring 848, och detta endast under antagande,
att samtidigt icke tillkommit något nytt öfverskott af oafgjorda vädjade
mål. Balansens minskning måste nämligen blifva fördröjd, därest nya
vädjade mål fortfarande inkommo i större antal, än som hunne afgöra^
å de ordinarie divisionerna, på sätt under de sistförflutna åren inträffat.
Sådant trodde hofrätten emellertid i verkligheten, att förhållandet skulle
komma att blifva jämväl för år 1904, att döma däraf att antalet af de
vädjade mål, som till hofrätten inkommit under årets dittills gångna
månader, januari—september, i någon mån öfversteg antalet under motsvarande
månader af år 1903.

Med afseende å angelägenheten däraf, att den extra divisionens
verksamhet finge fortfara, intill dess tillfyllestgörande minskning i
balansen af vädjade mål uppnåtts, fann hofrätten sig därför böra hemställa,
att Kungl. Maj:t täcktes för ifrågavarande, för den rättssökande
allmänheten viktiga ändamål bereda hofrätten tillfällig förstärkning

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

33

med eu öfvertalig division under ytterligare ett år, räknadt från den
1 september 1905, därför kostnaderna, enligt förut tillämpade grunder,
skulle uppgå till sammanlagd! 15,900 kronor.

Äfven denna framställning bifölls af Kungl. Maj:t, ock genom nådigt
bref den 12 maj 1905 anvisade Kungl. Maj:t de för ändamålet erforderliga
medlen att utgå af besparingarna å riksstatens andra hufvudtitel.

Hofrätten bar nu i underdånig skrifvelse den 20 oktober 1905
ytterligare anfört, att från den 1 september 1904, då den extra divisionen
trädde i verksamhet, och till slutet af år 1904 å den extra
divisionen afgjorts 117 vädjade mål. Antalet af de under år 1904 till
hofrätten inkomna nya dylika mål uppgick emellertid till icke mindre
än 1,509 och öfversteg med 261 det antal vädjade mål, som år 1904
hunnit å de ordinarie divisionerna afgöras. Om från detta öfverskott
af 261 mål afräknas omförmälda af den extra divisionen afgjorda 117,
visar sig sålunda, att under år 1904 balansen ökats med 144 eller från
1,148 till 1,292 mål. Med ledning af förhållandena under de dittills
gångna månaderna af år 1905 har hofrätten antagit, att under år 1905
antalet nya vädjade mål skall blifva, likasom under de nästförflutna
åren, ej obetydligt större än det antal, som hinner af de ordinarie
divisionerna under året afgöras, och att till följd af det uppkommande
nya öfverskottet af mål balansens totalsumma, oaktadt biträdet af den
extra divisionen, ej kan komma att vid utgången af år 1905 i någon
afsevärd grad understiga balansen vid 1904 års slut.

Då det således torde vara uppenbart, att biträde af en extra division
är af nöden jämväl efter den tid, för hvilken medel därtill hittills anvisats,
har hofrätten hemställt, att förstärkning med en extra division
för behandling af instämda och vädjade mål måtte hofrätten beredas
under ytterligare ett år, räknadt från den 1 september 1906, därför
kostnaderna enligt förut tillämpade grunder skulle komma att uppgå
till sammanlagd! 15,900 kronor.

Lika med hofrätten finner jag den af hofrätten afgifna redogörelse
klart ådagalägga behofvet däraf, att en extra division i hofrätten må
vara i verksamhet under ytterligare ett år från den 1 september 1906.
Då emellertid andra hufvudtitelns besparingar, särskildt genom anvisandet
af medel för uppehållande under hela två år af den extra
divisionen, numera äro så starkt reducerade, att det icke finnes möjlighet
att därmed bestrida kostnaderna för tiden efter den 1 september 1906,
torde det blifva nödigt att, såsom äfven tidigare skett, hos Riksdagen
begära hvad för ändamålet kan erfordras.

Bil). till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Hcift.

h

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

1 detta hänseende har jag att anmäla, att i en till Kungl. Maj:t
ingifven underdånig skrift af den 11 december 1905 tjuguen i Svea
hofrätt såsom adjungerade ledamöter eller fiskaler tjänstgörande hemställt,
att, därest anslag för ifrågavarande ändamål hos Riksdagen begäres,
de nya arfvodena måtte föreslås till samma belopp, hvartill
ordinarie assessors aflöningsförmåner uppgå.

Till stöd för denna anhållan har i hufvudsak anförts, att för
närvarande icke mindre än 15 af de ordinarie ledamotsplatserna i hofrätten
uppehållas af adjungerade ledamöter, hvarjämte, i anledning af
den extra divisionens upprättande, ytterligare 5 extra ordinarie tjänstemän
adjungerats. Till följd häraf utgöres hälften af de i hofrätten
arbetande ledamöterna af adjungerade. Beträffande löneförmånerna
för dessa anföres vidare, att endast sex af de tjugu adjungerade ledamöterna
åtnjuta till hofrättens disposition ställda assessorslöner, 3,300
kronor, jämte assessors tjänstgöringspenningar, 2,000 kronor; sex
andra åtnjuta fiskalslön, 1,500 kronor, jämte tjänstgöringspenningar,
2,000 kronor, eller sålunda tillsammans 3,500 kronor, men de öfriga
åtta adjungerade ledamöterna och tre extra ordinarie tjänstemän, som
vid tillfälliga ledigheter adjungeras, men eljest tjänstgöra såsom fiskaler,
samt sex extra ordinarie tjänstemän, hvilka hafva fiskalsförordnande
för längre eller kortare tid, eller sålunda sjutton tjänstemän erhålla
endast tjänstgöringspenningar såsom ledamöter efter 2,000 kronor för
år eller såsom fiskaler efter 1,200 kronor för år. Dessa inkomster,
som sålunda icke öfverstiga 2,000 kronor för år, äro uppenbarligen
för lefnadskostnadernas bestridande otillräckliga, och till följd af den
stränga tjänstgöringen i hofrätten finnes icke tillfälle till erhållande af
inkomster från annat håll. Medelåldern för de i hofrätten tjänstgörande
adjungerade ledamöter och fiskaler öfverstiger 34 år, ändock att i
beräkningen icke medtagits de adjungerade ledamöter, hvilka från
tingsbanan inkallats att tills vidare tjänstgöra i hofrätten och hvilka
alla äro ännu äldre. Under loppet af den utbildning vid underdomstol,
kräfvande en tid af omkring tre år, som af hofrätten fordras såsom
förutsättning för erhållande af fiskalsförordnande, och under den tid af
i allmänhet likaledes omkring tre år, som en extra ordinarie tjänsteman
efter afslutad tingstjänstgöring måste tjänstgöra i hofrätten, innan
han ernår fiskalsförordnande, erbjuder sig sällan möjlighet till erhållande
af nämnvärda inkomster. Den inkomst, som erhålles, sedan ordinarie
befattning såsom ledamot af hofrätten nåtts, kan med hänsyn till
ämbetets art och vikt icke betraktas annat än såsom ganska måttlig
och lämnar en ytterst knajjp ersättning för de pekuniära uppoffringarna

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

35

under den långa studie- och utbildningstiden. Hvad vidkommer dem,
hvilka från tingsbanan inkallats i hofrätten, torde kändt vara, att på
tingsbanan för uppehället tillräckliga inkomster i allmänhet ej stå att
vinna förrän tidigast några få år före utnämningen till häradshöfding,
hvadan de ekonomiska förhållandena för dem ej ställa sig afsevärdt
gynnsammare.

Vid en jämförelse af förhållandena förr och nu — anföres det
vidare i nämnda skrift — visar det sig, att medelåldern vid utnämning
till assessor är stadd i stigande. Redan nu torde förhållandena vara
sådana, att en person, som saknar enskild förmögenhet, näppeligen
utan att för framtiden få sin ekonomi undergräfd kan ägna sig åt
hofrättsbanan. Men olägenheten af att denna bana förbehålles endast
de förmögna ligger i öppen dag, helst om man besinnar, att från hofrätterna
plägat utgå en mycket stor del af landtdomarekåren och den
allra största delen af högsta domstolens ledamöter. Hade i förevarande
fall varit fråga om att allenast för några få år extra ordinarie tjänstemän
skulle för afarbetande af arbetsbalans förordnas att tjänstgöra
såsom ledamöter af hofrätten, så skulle sökandena väl ej ansett sig
böra framkomma med erinringar i anledning af hofrättens förslag.
Men intet tvifvel kan förefinnas därom, att den åttonde divisiouen för
afarbetande af nu förefintlig balans måste bibehållas åtminstone ett
tiotal år, och då antagligen, därest de af hofrätten föreslagna arfvodena
af Riksdagen en gång beviljats, svårigheter skola möta att sedermera
få anslaget höj dt, hafva sökandena där af funnit sig föranlåtna att göra
ifrågavarande framställning.

Sökandena hafva slutligen erinrat därom, att, då fråga år 1905
förelåg om förstärkning af nedre justitierevisionens arbetskrafter för
afarbetande af förefintlig balans, de för sådant ändamål erforderliga
extra revisionssekreterarne ansågos böra erhålla enahanda löneförmåner
som de konstituerade.

Med anledning af innehållet i den nu anmälda skriften anhåller
jag att få erinra, att på grund af de utnämningar och förordnanden,
som af Kungl. Maj:t den 30 december 1905 meddelades, äfvensom de
dispositioner i afseende å lediga löner i hofrätten, hvilka samma dag
af Kungl. Maj:t vidtogos, tills vidare från den 1 januari 1906 ej mindre
än 10 assessorslöner stå till hofrättens förfogande att tilldelas dem bland
hofrättens adjungerade ledamöter, som hofrätten anser däraf böra komma
i åtnjutande. Sålunda komma från och med nämnda dag tio adjungerade
ledamöter i hofrätten att åtnjuta inkomst lika med assessor. Med an -

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ang. anslag
Ull krigshofrätten.
k

[14]

litande af sex fiskalslöner, som på grund häraf torde blifva lediga, komma
ytterligare sex af de adjungerade ledamöterna att enhvar erhålla en inkomst
af 3,500 kronor för år räknadt. Och slutligen finnes för ännu en
adjungerad ledamot att tillgå, utom tjänstgöringspenningarna 2,000
kronor för år räknadt, ytterligare 1,100 kronor, utgörande det belopp,
hvarmed en ledig lrofrättsrådslön öfverskjuter hvad däraf motsvarar en
assessorslön. Följaktligen kommer af sjutton adjungerade ledamöter
enhvar af tio ledamöter att i inkomst erhålla 5,300 kronor, enhvar
af sex 3,500 kronor samt en 3,100 kronor, allt för år räknadt.

Då härigenom den ersättning, som beredes hofrättens adjungerade
ledamöter, ej torde vara mindre, än hvad under en lång följd af år
kunnat bestås dem, hvilka innehaft förordnande att vara ledamöter i
hofrätten, synes från denna synpunkt icke kunna hämtas någon särskild
anledning att af Riksdagen begära högre anslag till den ifrågasatta
extra divisionen, än som förut utgått. Att från andra synpunkter
mycket af hvad i den ingifna skriften anförts är synnerligen beaktansvärdt
vill jag ingalunda förneka; och af innehållet däri har jag just
af denna anledning här upptagit mera, än som strängt taget hör till
den föreliggande frågan. Men dessa synpunkter beröra ganska nära
själfva organisationen af våra ämbetsverk och torde därför tills vidare
böra lämnas å sido, till dess en mera omfattande undersökning af hithörande
spörsmål blifvit verkställd.»

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för beredande af tillfällig förstärkning
af Svea hofrätts arbetskrafter med en extra
division för behandling af instämda och vädjade mål
under ett år från den 1 september 1906, på extra stat
för år 1907 anvisa ett belopp af 15,900 kronor att
utbetalas enligt de i förutnämnda kungl. bref af den
27 maj 1904 och den 12 maj 1905 bestämda grunder,
äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t må under år 1906
förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad af
nämnda belopp belöper på tiden från den 1 september
till årets slut.

15:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under
punkten 14 af denna hufvudtitel föreslagit får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

87

att Riksdagen må för år 1907 till arfvoden åt
krigshofrättens ordförande och militära ledamöter å
extra stat anvisa enahanda belopp, som för innevarande
och derå föregående år därtill anslagits, eller 3,250
kronor.

16:o) Kxingl. Maj:t har under punkten 15 af denna hufvudtitel Ang. anslag
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1907 bevilja: _ upp fostrings till

aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostrings- anstalten &
anstalten å Bona ett förslagsanslag högst 24,550 kronor,

samt till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever L ''J
m. m. ett förslagsanslag af 24,000 kronor.

Departementschefen har i fråga om denna framställning till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Samtliga de byggnader vid tvångsuppfostringsanstalten å Bona,
till hvilka Riksdagen under de fyra sista åren anslagit medel, äro nu
fullbordade, och de medel, Riksdagen år 1905 anvisade för utförande
af hvad då återstod af byggnads- och reparationsarbetena, hafva visat
sig jämnt motsvara de beräknade kostnaderna.

Bestyret med anstaltens anordnande har äfven under år 1905
handhafts af generalmajoren Richard Berg, ledamoten af Riksdagens
Andra Kammare Hans Andersson i Nöbbelöf och kontraktsprosten August
Pettersson. Sedan dessa med utgången af år 1905 fullgjort sitt maktpåliggande
uppdrag att vara delegerade för anstaltens anordnande,
har från och med år 1906 den af Kungl. Maj:t den 20 oktober 190o
för anstalten utsedda styrelse öfvertagit högsta ledningen af anstaltens
verksamhet och vårdnaden af dess angelägenheter.

Ännu återstå emellertid att täcka en del smärre utgifter, som
icke ingått i förut framlagda beräkningar och som statskontoret anbefallts
att af tillgängliga medel förskottsvis utanordna. Sålunda har
för en del kostnader, som aflidne presidenten Annerstedt, såsom före
1905 en af delegerade för tvångsuppfostringsanstaltens anordnande, af
egna medel bestridt, utbetalts sammanlagd t 1,485 kronor 35 öre. Dessa
kostnader afse kopior af byggnadsritningar, värdering af maskiner
samt uppgörande af förslag till elektrisk belysning vid Bona, reseoch
traktamentsersättning till landtbruksinspektoren vid Bona för vissa
på anmodan af delegerade företagna resor, ritningar och beskrifning
samt kostnadsförslag å vatten- och afloppsledningar, program och förslag
till kontrakt rörande den elektriska belysningsanläggningen vid anstalten
m. m., kontroll och inspektion å en del utförda arbeten för den elekt -

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

riska belysningen, vid anstalten m. m., samt annonser och renskrifning.
Vidare har på delegerades förslag till deras biträdande arkitekt genom
särskilda nådiga bref anvisats dels godtgörelse för åtskilliga af honom
nppgjorda ritningar och kostnadsförslag m. m. till byggnader och reparationer
vid anstalten med sammanlagdt 1,445 kronor, dels arfvode för den
af honom under åren 1903—1905 utöfvade ledning af samt högsta tillsyn
vid byggnadsarbetenas utförande med 3,000 kronor, dels ock ersättning för
de resor, han under åren 1902—1905 företagit till Bona för uppgörande
af byggnadsförslag och för besiktning af byggnadsarbetena m. m., med
sammanlagdt 1,235 kronor 70 öre. Och slutligen har till gäldande
enligt fastställda grunder af delegerades egna resor och arfvoden under
åren 1902—1905 åtgått sammanlagdt 8,887 kronor 38 öre. Förslag
till ersättande af dessa utgifter torde jag emellertid få anmäla i sammanhang
med öfriga af statskontoret förskjutna kostnader.

Till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid anstalten beviljade
Riksdagen på extra stat för år 190G ett belopp af högst 24,550 kronor
enligt följande fördelning:

direktören .............................................

.................. kronor

4,000

—

predikanten och förste läraren ............

................... 11

2,400

—

andre läraren ..

1,200

3,200

två afdelningsbefälhafvare .....................

.................... 11

.................... 11

_

bokhållaren ...........................

1,200

6,800

åtta förmän ...................................

.................... 11

husmodern..................................................

...................

500

_

maskinisten .............................................

................... 11

1,150

_

läkaren ...........................................

500

landtbruksinspektoren...............................

.................... 11

1,800

—

säger kronor 22,750: —,

hvartill för möjligen erforderliga ålderstillägg till
direktören och afdelningsbefälhafvarne skulle få

läggas ett belopp af................................................. „ 1,800: —

eller således sammanlagdt................................................... kronor 24,550: —.

Ett anslag af enahanda art och belopp hafva delegerade, enligt
underdånig skrifvelse den 20 oktober 1905, ansett böra finnas att tillgå
jämväl för år 1907.

Beträffande löneförmånernas uppdelning i lön, tjänstgöringspenningar
in. m. hafva delegerade hemställt, att det förslag, hvilket i sådant
hänseende var uppgjordt och bilagdt statsverkspropositionen till 1905
års Riksdag, fortfarande måtte få lända till efterrättelse. Detta förslag
var af följande innehåll:

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 39

Tjänst-

Ålderstillägg

Lön.

gönngs-

penningar.

Arlvode.

Summa.

efter

5 år.

efter

10 år.

direktören.......

2,500

1,500

4,000

2,400

1,200

1,600

1,200

850

500

1,150

500

1,800

500

500

predikanten och för-ste läraren

2,400

andre läraren

1,200

1,000

200

200

200

200

1 afdelningsbefäl-hafvare

600

bokållaren

1,200

1 förman

450

300

650

400

200

500

75

50

75

75

50

75

husmodern, jämte
fri kost

maskinisten

läkaren

500

landtbruksinspekto-ren ........................

1,200

600

200

200

Enligt hvad delegerade anmält, hafva vid 1905 års utgång endast
16 minderåriga förbrytare blifvit med stöd af lagen angående verkställighet
af domstols förordnande om tvångsuppfostran till anstalten
öfverlämnade. Då till följd häraf anstaltens organisation ännu icke
kunnat i dess helhet pröfvas eller någon bestämd erfarenhet vinnas i
fråga om den personal, som kan finnas nödig, sedan anstalten erhållit
fulla antalet elever, föreligger enligt delegerades åsikt icke någon
anledning att för år 1907 uppföra anstaltens aflöningsanslag å ordinarie
stat.

I detta sammanhang hafva emellertid delegerade tillkännagifvit,
att de med hänsyn till det angifna ringa elevantalet icke funnit sig böra
vidtaga någon åtgärd för tillsättande af följande i 1906 års aflöningsstat
upptagna tjänstemän, nämligen en andre lärare, en afdelningsbefälhafvare
och fyra förmän, utan ansett att därmed kan anstå, till dess
den under september 1905 fullbordade elevbyggnaden B måste för sitt
ändamål tagas i anspråk.

Under antagande, att elevantalet under år 1906 skulle komma att
uppgå till 100 eller så många, som anstalten är afsedd att upptaga,
anvisade Riksdagen till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

elever in. m. å extra stat för år 1906 ett förslagsanslag af 24,000 kronor
enligt följande beräkning:

till anskaffande och underhåll af beklädnad åt 100

elever, 80 kronor för hvarje elev.......................... kronor 8,000: —

„ förplägning samt till aflönande af tjänstfolk till

biträde åt husmodern i hushållet .......................... „ 10,000: —

„ bränsle och lyse .......................................................... „ 3,000: —

,, bestridande af diverse omkostnader, såsom utskylder,
medicin, telefon, frakter, ersättning för

återförande af förrymda elever m. m................... ,, 3,000: —

Summa kronor 24,000: —.

Vid det förhållande, att anstalten i hvarje fall måste vara beredd

att när som helst mottaga ett större antal elever, hafva delegerade
hemställt, att för år 1907 ett förslagsanslag till nyss angifna belopp
måtte hållas tillgängligt att i mån af behof anlitas, men äfven detta
anslag hafva delegerade af samma skäl, som åberopats i fråga om
anslaget till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid anstalten, ansett
böra kvarstå å extra stat.

Mot hvad sålunda af delegerade anförts och hemställts har jag
icke funnit anledning till erinran.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1907
bevilja:

a) till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid
tvångsuppfostringsanstalten å Bona ett förslagsanslag
högst 24,550 kronor; samt

b) till kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever m. in. ett förslagsanslag af 24,000 kronor.

Ang. anslag 17:o) Under punkten 16 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

till beredande föreslagit Riksdagen att, för beredande af uppfostran åt minderåriga
fostran^åt förbrytare af kvinnligt kön, Indika enligt domstols förordnande skulle
minderåriga fattas i allmän uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1907 anvisa
förbrytare, dels ett belopp af 2,100 kronor att utgå såsom ersättning för hyra, ved,
[16.] inventarier m. in. samt såsom bidrag till lön åt föreståndarinnan vid

sådan anstalt, dels ock ett förslagsanslag å 5,000 kronor till godtgörande
af de vid anstalten mottagna elevers bespisning, beklädnad, undervis -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

41

ning, läkare- och sjukvård m. in. äfvensom till utrustning vid, elevers
utskrifning.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen beträffande denna
fråga anfört följande:

»Såsom i statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag anmäldes,
har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 31 december 1904, med stöd
af 1 § i lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet af domstols
förordnande om tvångsuppfostran, erkänt diakonissanstaltens i Stockholm
skyddshem vid Sjötorp i Stockholms län såsom allmän uppfostringsanstalt.

Erforderliga medel för beredande vid detta skyddshem af uppfostran
åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön beviljade 1905 års
Riksdag genom att på extra stat för år 1906 anvisa ett förslagsanslag
af 10,000 kronor, däraf 5,000 kronor beräknades för hvart af åren
1905 och 1906.

Angående villkoren för minderåriga kvinnliga förbrytares mottagande
vid skyddshemmet å Sjötorp hade Kungl. Maj:t genom nådiga
brefvet den 31 december 1904 uppdragit åt delegerade för anordnande
af tvångsuppfostringsanstalten å Bona att med diakonissanstalten uppgöra
närmare aftal. Redan dessförinnan eller den 7 oktober 1904 hade
nämnda delegerade erhållit uppdrag att inkomma med underdånigt förslag
till de anordningar, som lämpligen böra vidtagas för beredande
af uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare.

Efter det delegerade med diakonissanstalten träffat aftal, hvarigenom
denna åtog sig att under en tid af högst två år från 1905 års
början å skyddshemmet mottaga högst sex minderåriga kvinnliga förbrytare,
och detta aftal blifvit underställdt Kung!. Maj:ts pröfning, bestämde
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 30 juni 1905, bland annat,
att diakonissanstalten skulle vara berättigad att uppbära dels för nödiginredning
och nyanskaffning i lokalerna äfvensom i hyresafgift och för
eventuellt återställande af lokalerna i deras förra skick en summa för en
gång af 1,000 kronor, dels ock för beklädnad, kost, undervisning, sjukvård
m. in. en dagafgift för hvarje elev, ej understigande en krona 50
öre och ej öfverstigande två kronor, däri ej inräknadt resekostnader
eller utrustning vid elevs utskrifning från skyddshemmet.

Enligt hvad delegerade i underdånig skrifvelse den 27 oktober
1905 anmält, har diakonissanstalten förklarat sig icke kunna efter den
1 januari 1907 mottaga minderåriga kvinnliga förbrytare till uppfostran
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 6

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vid skyddshemmet å Sjötorp, men däremot erbjudit sig att på vissa
villkor å den af diakonissanstalten inköpta egendomen Wiebäck i Västra
härad af Jönköpings län från och med den 1 januari 1907 tills vidare
och intill två år efter skedd uppsägning till uppfostran mottaga högst
12 minderåriga kvinnliga förbrytare, som enligt domstols förordnande
skola insättas i allmän uppfostringsanstalt. De af diakonissanstalten
härför uppställda villkor äro, att staten till anstalten erlägger:

l:o) såsom hyresersättning årligen .............................. kronor 1,000: —

Därest till följd af uppsägning från statens sida aftalet upphör
innan 10 år förflutit, skall likväl denna hyresersättning utgå under 10
år, räknadt från och med år 1907.

2: o) såsom ersättning för vedbrand, inventarier,

telefon m. m. årligen ............................................................ kronor 300: —

3:o) såsom bidrag till lön åt föreståndarinnan årligen ,, 800: —

4:o) såsom ersättning för bespisning, beklädnad, undervisning, läkareoch
sjukvård m. m. för hvarje vid anstalten mottagen elev en afgift
för hvarje dag af en krona.

Härom hafva delegerade anfört, att, ehuru någon nämnvärd erfarenhet
rörande sättet för anordnande af uppfostran åt minderåriga
kvinnliga förbrytare icke kunnat vinnas under år 1905, så mycket
mindre som blott en dylik elev hittills varit å skyddshemmet vid Sjötorp
intagen, delegerade dock ansett att, så länge antalet ej öfverskrider
det nu beräknade, ifrågavarande uppfostran icke kan anordnas
bättre och billigare än genom att, på sätt föreslagits, öfverlämna de
minderåriga kvinnliga förbrytarne till uppfostran och vård af diakonissanstalten
i Stockholm. Denna har visat sig äga vilja och förmåga att
vid sina skyddshem så uppfostra vanartiga flickor, att stora förhoppningar
kunna hysas om att de elever, som af diakonissanstalten mottagas,
kunna efter 1 å 2 år återlämnas till samhället såsom ordentliga,
arbetsdugliga och förbättrade människor.

I de angifna villkoren ingår elevernas beklädnad endast under
vistelsen vid anstalten; och då den beklädnad, som af elev till anstalten
medföres, i allmänhet är af mycket dålig beskaffenhet samt dessutom vid
utskrifningen urväxt, hafva delegerade framhållit nödvändigheten däraf,
att elev vid utskrifning från anstalten förses med nödiga beklädnadspersedlar.
Kostnaden härför har ansetts icke böra beräknas till mindre
än 100 kronor för hvarje afgående elev, eller, då minst sex elever
antagas årligen komma att utskrifvas, en årlig kostnad af 600 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hafva delegerade hemställt, att
för beredande af uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare Kungl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

43

Maj:t måtte af Riksdagen begära anvisande på extra stat för år 1907
dels såsom ersättning för hyra, ved, inventarier, bidrag till lön åt föreståndarinna
m. in. 2,100 kronor, dels ock såsom ersättning för bespisning,
beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård m. m. äfvensom
till utrustning vid utskrifning ett förslagsanslag af 5,000 kronor.

Såsom en enkel beräkning visar, kommer den af diakonissanstalten
för mottagande af kvinnliga förbrytare å Wiebäck fordrade ersättning
icke att ställa sig högre, utan tvärtom lägre än hvad förut fordrats.
Möjlighet för staten att på billigare villkor bereda en verksam uppfostran
åt dylika förbrytare torde, såsom delegerade anfört, icke vara
att finna. Till jämförelse i fråga härom har diakonissanstalten uppgifvit,
att dess skyddshem vid Sjötorp erhåller i årsafgifter för hvarje
elev sammanlagdt 350 kronor och dessutom ett särskildt anslag af
2,500 kronor årligen. Att diakonissanstalten nu fordrat 800 kronor
årligen såsom bidrag till lön åt föreståndarinnan torde till fullo försvaras
af nödvändigheten att, antingen anstalten hyser en eller tolf skyddslingar,
hålla föreståndarinneplatsen besatt. Någon tvekan torde därför
ej kunna uppstå att, sedan erforderliga medel af Riksdagen beviljats,
erkänna ifrågavarande skyddshem såsom allmän uppfostringsanstalt,
afsedd för kvinnliga förbrytare. Ej heller i öfrigt har jag något att
erinra mot hvad delegerade föreslagit.»

Utskottet, som anser sig böra biträda Kung]. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,

att Riksdagen må, för beredande af uppfostran
åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka
enligt domstols förordnande skola insättas i allmän
uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1907 anvisa

a) ett belopp af 2,100 kronor att utgå såsom
ersättning för hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom
bidrag till lön åt föreståndarinna vid sådan anstalt samt

b) ett förslagsanslag å 5,000 kronor till godtgörande
af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,
beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård
in. m. äfvensom till utrustning vid elevs utskrifning.

18:o) Kungl. Maj:t har under punkten 17 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af

Ang. anslag
till resestipendier
åt
domare.

[17.]

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

6,000 kronor till resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid
domstolarna beredde sig för domarekallet.

Departementschefen bär i fråga om denna framställning till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Det anslag, som under de senare åren beviljats till resestipendier
åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna bereda sig för
domarekallet, synes mig fortfarande böra utgå mod oförändradt belopp.

Emellertid bär erfarenbeten från de fyra år, under Indika resestipendier
till domare hittills utdelats, ådagalagt, att de grunder, som
Riksdagen år 1901 i sammanhang med beviljandet af då begärdt anslag
förutsatte böra följas vid stipendiernas utdelande och Indika synas därefter
hafva blifvit af Kungl. Maj:t tillämpade, i vissa afseenden icke
äro fullt ändamålsenliga.

Med fog torde kunna sägas, att de ifrågavarande stipendierna icke
varit så eftersökta, som de bort kunna vara, och att anslaget därför
ej heller hittills visat sig så fruktbärande, som önskligt hade varit.
Om så är, kan orsaken härtill knappast vara någon annan, än att det
belopp, som enligt de angifna grunderna borde få utdelas för viss tids
utrikes vistelse — eller under vanliga förhållanden 2,000 kronor för
sex månaders utrikes vistelse samt i proportion därefter för längre eller
kortare tid — af åtskilliga domare, som skulle varit synnerligen väl
skickade att med goda resultat studera den utländska rätten, ansetts
otillräckligt. Också har det försports, att de stipendiater, som besökt
mera aflägset belägna länder, fått af egna medel vidkännas icke obetydliga
kostnader. Men äro stipendiebeloppen sådana, att såsom stipendiesökande
icke kunna anmäla sig andra än de, hvilka äga en mera
gynnsam ställning i ekonomiskt afseende, så torde ändamålet med stipendierna
få anses vara till stor del förfelad t. I öfri-gt måste tydligen
vid stipendiebeloppens bestämmande hänsyn tagas icke blott till de
större eller mindre resekostnader, som med en angifven resa äro förbundna,
utan äfven till lefnadskostnadernas storlek i de olika länderna
samt de större eller mindre behof af förflyttningar mellan särskilda
orter utrikes, som vid ett visst rättsstudium uppkommer, därest det
skall gifva önskadt utbyte.

Det är visserligen endast 1901, 1902 och 1903 års Riksdagar,
som uttalat sig rörande de grunder, efter Indika stipendierna borde utdelas.
I 1904 och 1905 års riksdagsbeslut finnes hvarken detta uttalande
åberopadt, ej heller något nytt uttalande i ämnet gjordt, och
Kungl. Maj:t har således i själfva verket från och med år 1905 icke
varit bunden af de af föregående Riksdagar uppställda grunderna. Då

45

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

emellertid, på sätt jag nämnt, dessa dock hittills blifvit följda, har jag
ansett riktigast, att den afvikande uppfattning, jag ofvan uttalat, borde
göras Riksdagen bekant, innan samma uppfattning till äfventyrs kommer
att vinna praktisk tillämpning.))

Emot beviljandet af anslag till resestipendier af förevarande slag
jämväl för år 1907 har utskottet icke funnit något att erinra.

Emellertid har utskottet, som, med hänsyn därtill att genom
utländska studieresor stipendiaterna komma i tillfälle att vidga sina
kunskaper och vinna ökad erfarenhet, icke anser oskäligt, att stipendiaterna
till äfventyrs af egna medel få vidkännas någon kostnad för
sina resor, icke funnit anledning att frångå det af 1901 års Riksdag
gjorda uttalande, att för ifrågavarande tjänstemän ett belopp af 2,000
kronor för sex månaders utrikes vistelse samt i proportion därefter för
längre eller kortare tid bör under vanliga förhållanden vara tillräckligt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1907
anvisa ett belopp af 6,000 kronor till resestipendier
åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna
bereda sig för domarekallet.

19:o) Under punkten 18 af denna liufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till ersättande af vissa i statsrådsprotokollet
omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, 44,070 kronor
62 öre, å extra stat för år 1907 anvisa ett motsvarande belopp, som
för afrundande af hufvudtitelns slutsumma syntes böra uppföras med
44,142 kronor.

Departementschefen har beträffande denna fråga anfört, hurusom
statskontoret uti skrifvelse!’ den 8 december 1905 och den 2 januari
1906 hos Kungl. Maj:t anmält, att statskontoret jämlikt föreskrifter i
särskilda kungl. bref under förskottstitel utbetalt dels 15,384 kronor 14
öre för den af Kungl. Maj:t den 1 april 1901 tillsatta kommitté för
revision af strafflagen för krigsmakten och förordningen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes, dels 1,679 kronor 5 öre till bestridande
af kostnaden för anskaffande åt Västerbottens södra domsaga af afskrifter
utaf vissa i hofrätten befintliga renoverade protokoll, dels
16,053 kronor 43 öre för täckandet af förut omförmälda utgifter för
anordnande af tvångsuppfostringsanstalten å Bona, dels ock 10,954
kronor för den af Kungl. Maj:t den 30 september 1904 tillsatta kom -

Utskottets

yttrande.

Ang.

ersättande af
förskott.

[18.]

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ang. dyrtiästillägg.

[19.]

mitté för afgifvande af förslag till ändradt jordeboksväsen; hvarjämte
statskontoret anhållit, att ersättning måtte beredas statskontoret för de
sålunda förskjutna beloppen.

Utskottet, som under punkt 9 bär ofvan hemställt om rätt att
för jämnande af hufvudtitelns slutsumma få jämka där upptagna anslagsbelopp,
får, med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och under
iakttagande af regeln om anslags utförande i jämnt krontal, hemställa,

att Riksdagen må till täckande af omförmälda
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, 44,070
kronor 62 öre, å extra stat för år 1907 anvisa ett
belopp af 44,071 kronor.

20:o) Kungl. Maj:t har slutligen underpunkten 19 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att, till beredande af dyrtidstillägg för år 1906 åt
en del tjänstemän och betjänte i justitiedepartementets afdelning af
Kungl. Maj:ts kansli samt i de till justitiedepartementet hörande ämbetsverk
och kårer, å extra stat för år 1907 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 12,500 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 13 februari 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

47

Reservationer:

Vid punkten 3 (angående ökning af anslaget till Svea hofrätt med
därunder lydande justitiestat:)

af herrar C. Persson, II. Andersson, A. Wiklund, J. A. Sjö, K.
Starbäck, Å. H. Hammarskjöld, E. Hammarlund, L. Eriksson, G. Lindgren
och 0. Anderson, hvilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag
bort hafva följande lydelse:

»På grund af den ■— — — verkställas; och biträder utskottet
Kungl. Maj:ts förslag med afseende å bestämmandet af de ifrågasatta
tre domsagornas områden.

I detta sammanhang — — — årligen.

I fråga om aflöningsförmånerna för häradshöfdingarne i nämnda
tre domsagor kan åter utskottet icke tillstyrka bifall till hvad Kungl.
Magt föreslagit beträffande tjänstgöringspenningarna, hvilka af Kungl.
Maj:t upptagits till, sammanlagdt, summan af för närvarande till häradshöfdingarne
i norra och södra domsagorna utgående tjänstgöringspenningar
eller 5,600 kronor.

Enligt det förslag till jämkning af de till häradshöfdingarne i form
af tjänstgöringspenningar m. m. utgående belopp, hvilket finnes intaget
i statsverkspropositionen vid 1905 års lagtima riksdag, har nämligen,
på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, ansetts, att
tjänstgöringspenningarna i norra domsagan, nu uppgående till 3,300
kronor, skulle kunna tåla vid en minskning af 700 kronor; och skulle
enligt samma förslag sammanlagda beloppet af tjänstgöringspenningar
i norra och södra domsagorna uppgå till 4,900 kronor. Utskottet, som
anser, att summan af tjänstgöringspenningarna i de tre domsagor, lrvaruti
norra oph södra domsagorna föreslagits skola uppdelas, icke bör
öfverstiga sistnämnda belopp, vill fördenskull föreslå följande minskning
uti de af Kungl. Maj:t föreslagna tjänstgöringspenningarnas belopp,
nämligen:

för häradshöfdingen i Norra Hälsinglands domsaga från

2,100 kronor till 1,800 kronor eller med 300 kronor;
ii ii i Bollnäs domsaga från 1,700 kronor

till 1,500 kronor eller med .................. 200 ,,

ii ii i Söderhamns domsaga från 1,800 kronor

till 1,600 kronor eller med.................... 200 „

summa minskning 700 kronor.

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Vidkommande benämningarna å de föreslagna domsagorna bär

vidare utskottet, i anledning af —---nya domsagan.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning, att Riksdagen,
för möjliggörande af eu reglering af Norra och Södra
Hälsinglands domsagor sålunda, att nuvarande Södra
Hälsinglands västra tingslag må bilda en domsaga, att
Södra Hälsinglands östra tingslag må tillsammans med
Enångers tingslag af Norra Hälsinglands domsaga
utgöra en domsaga, samt att återstående tre tingslag
af Norra Hälsinglands domsaga må utgöra en domsaga,
öka anslaget till häradshöfdingarne under Svea
hofrätt med 3,800 kronor;

samt, under förutsättning af bifall härtill, fastställa
aflöningsförmånerna för häradshöfdingarne i de
ifrågasatta tre domsagorna sålunda:
för häradshöfdingen i Norra Hälsinglands domsaga:

lön ................................................... 4,500:

tjänstgöringspenningar............... 1,800: — 6,300: —

för häradshöfdingen i den af Södra
Hälsinglands västra tingslag bildade
domsagan:

lön.................................................. 4,o00:

tjänstgöringspenningar.............. 1,500: — 6,000: —

för häradshöfdingen i den af Södra
Hälsinglands östra tingslag samt
Enångers tingslag bildade domsagan
:

lön ................................................... 4,500:

tjänstgöringspenningar ............... 1,600: Z7_ 6,100: —;

b) att herr Sundströms — — — — besvarad.

Vid bifall----höjas med 3,800 kronor till 688,287 kronor.»

af herrar P. Olsson och I). Persson;

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

49

vid punkten 18:o (angående anslag till resestipendier åt domare):
af herrar I). Persson, K. Starläck, Å. H. Hammarskjöld och
E. Hammarlund, hvilka ansett, att utskottets yttrande bort hafva följande
lydelse:

»Utskottet, som delar departementschefens uppfattning om att
ifrågavarande stipendier må kunna, där så pröfvas lämpligt, bestämmas
till högre belopp än 2,000 kronor för sex månaders vistelse utomlands
samt i proportion därefter för längre eller kortare tid, hemställer,

att Riksdagen — — — — — — — —--

domarekallet.»

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami.

1 Afd. 3 Käft.

7

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1906 års riksstat
anslår:

Anvisning i
kontant.

Kronor.

Ö.

17,000

38,800

6,000

212.700
18,800

151.700

—

684,487

476,913
208,713
11,100
55,000
! 1,839,245

_ j

84.000

12.000

18,000

135,000

64,432

i —

4,500

|

i| 4,038,390

| —

Justitie -

Departementsehefen ...............................................................................................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli............................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande,

Ökas med ............................................................................................................

Högsta domstolen....................................................................................................

Justitiekanslersexpeditionen....................................................................................

Nedre justitierevisionen. Nuvarande belopp ....................................................

Ökas med aflöning till dels en konstituerad revisionssekreterare dels två

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp............

Ökas för reglering af Norra och Södra Hälsinglands domsagor med........

Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat................................................

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat........

Krigshofrätten .......................................................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag....................................................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen ............................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag................................................................................................

Förslagsanslag ................................................................................................

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda

varande belopp ................................................................................................

Ökas med ........................................................................................................

Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag ............

Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem

Medikolegala besiktningar, förslagsanslag. Nuvarande belopp........................

Ökas med ............................................................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ............................................................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ............................................................................................................

Extra utgifter, reservationsanslag ........................................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

51

Litt. A.

riksstatens Andra hufvudtitei.

departementet.

förslagsanslag.

Nuvarande belopp....

6,000: —
2,000: —

amanuenser

151,700: —
8,600: —
684,487: —
4,500: -

........................................................................................................... 59,500: —

................................................................................... 625,600: —

.................................................................................... 1,039,145: — 1,664,745: -

ämbets- och tjänstemän, förslagsanslag. Nu .

................................................................................... 75,000: —

.................................................................................... 10,000: - 85,000: —

............................................................................................................ 40,000: —

genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag....

............................................................................................................ 12,000: —

............................................................................................................ 6,500: —

135,000: —
30,000: —
64,432: —
47,568: —

Förslag till blif-vande riksstat.

Anvisning i
kontant.

Kronor.

ö.

17,000

38,800

—

8,000

212,700

18,800

____

160,300

—

688,987

476,913

208,713

11,100

55,000

—

1,849,245

84,000

—

18,500

18,000

—

165,000

—

112,000

4,500

—

4,147,558

1 —

Summa

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Ändra hufvudtitel.

Kronor. ö.

Justitiedepartementet.

För fortsatt uppehållande af lagberedningens verksamhet
» bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister
föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning in. m. vid
justitiedepartementets afdelning af Kung! Maj:ts kansli

Till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet ...............

» aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare och sexj

amanuenser i nedre justitierevisionen ............................................

» aflönande af ett biträde å nedre justitierevisionens registrator-j

kontor....................................................................................................

För beredande af tillfällig förstärkning af Svea hofrätts arbetskrafter
med en extra division under ett år från den 1 september 1906
Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter
» aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostrings anstalten

å Bona, förslagsanslag, högst ........................................

» kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. in.,

förslagsanslag........................................................................................

För beredande af uppfostran i allmän uppfostringsanstalt åt minderåriga
förbrytare af kvinnligt kön såsom ersättning för hyra, ved,
inventarier in. m. samt såsom bidrag till lön åt föreståndarinna
Till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,
beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård m. m. äfvensom

till utrustning vid elevs utskrifning, förslagsanslag ..................

» resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna
bereda sig för domarekallet ...........................................

» täckande af utaf statskontoret utbetalda förskott

Summa 211,871 —

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.