Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Riksd. kansli den 20 febr. 1906, kl. 1,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för statens
järnvägar.

(R. A.)

l:o.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. jgya byggnaMaj:t
föreslagit Riksdagen dér och an dels

att för anläggning af en vagnreparationsverkstad i Örebro be- vill ^statens
vilja ett anslag af 700,000 kronor och däraf på extra stat för år 1907 järnvägar.
anvisa 300,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis
under år 1906 af tillgängliga medel utanordna 150,000 kronor,

dels ock till utförande af vissa öfriga nya byggnader och anläggningar
vid statens järnvägar likaledes på extra stat för år 1907 anvisa ett
belopp af 1,317,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis
under år 1906 af tillgängliga medel utanordna 180,000 kronor.

I anledning af Kungl. Maj:ts i första punkten här ofvan gjorda framställning
hafva herr N. Fosser i motionen n:o 17 i Första Kammaren och
herr C. F. Vahlquist i motionen n:r 39 i Andra Kammaren sammanstämmande
föreslagit, »att Riksdagen ville besluta att, på sätt i kungl. propositionen
i öfrigt framhålles, anslå 700,000 kronor för uppförandet af
en vagnreparationsverkstad vid Motala, eller, om ytterligare utredning
rörande förläggningsorten skulle anses vara af behofvet påkallad, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t. hemställa om sådan utredning.»

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 18 Höft. (N:o 28). 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o. 28.

Bland de anläggningar, för hvilkas utförande Kungl. Maj:t i andra
punkten här ofvan begärt anslag, förekommer äfven anordnande vid Östansjö
å linjen Hallsberg—Vretstorp af en lastplats för en kostnad af 13,000
kronor. I anledning häraf har herr O. G. Erikson i Öfre Odensvi i en
inom Andra Kammaren väckt motion n:o 94 föreslagit, att Riksdagen måtte
besluta, att för anläggning af eu lastplats vid Östansjö eller Laggartorp å
linjen Hallsberg—Vretstorp bevilja ett anslag af 15,000 kronor och att det
måtte lämnas öppen rätt för kungl. järnvägsstyrelsen att närmare bestämma
om platsen.

Beträffande de särskilda ändamål, för hvilka de af Kungl. Maj:t äskade
medlen skulle användas, får utskottet från det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 13 januari 1906 meddela
följande redogörelse, åtföljd af den motivering, som järnvägsstyrelsen
i sin den 25 november 1905 till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse i ämnet
lämnat.

I distriktet.

Vid Hallsberg:

Utvidgning af spårsystemet in. in........kr. 150,000: —

Stationens betydelse såsom öfvergångsstation för
såväl resande och resgods som i all synnerhet styckegods,
hvars sortering och sammanföring för vidare
befordran till olika linjer och stationer i stor omfattning
försigginge därstädes, hade så ökats, att genomgående
ombyggnad och utvidgning af väsentliga delar af spårsystem,
personplattformar, godsmagasin och lastkaj
samt utförande af särskilda anordningar för godsomlastningsarbetet
nu måste utföras. För ändamålet erfordrades
det ofvan angifna beloppet utöfver ett sedan år
1902 för utvidgning af spårsystemet tillgängligt extra_

Transport kr. 150,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

3

Transport, kr.

anslag af 43,000 kronor, hvilket hittills icke kunnat
komma till användning, enär en i samband därmed
stående fråga om förflyttning af en lokomotivstallbyggnad
med tillhörande vändskifva icke kunnat förr än
under år 1905 utföras, efter det uppgörelse då träffats
rörande viss därför erforderlig mark.

Uppförande af kolbås och anordnande af upplagsplats
f§r kolbriketter jämte jordförvärf........»

Arliga kolkonsumtionen vid denna station uppginge
till ungefär 15,000 ton; befintliga kolbås rymde
endast omkring hälften af denna kvantitet.

Vid Gnesta:

Uppförande af nytt stationshus.........»

De allmänna lokalerna i nuvarande stationshuset,
särskildt de för expeditioner afsedda, vore synnerligen
små och otidsenliga och hade ej sedan lång tid tillbaka
utvidgats. Rörelsen å stationen hade under senaste åren
afsevärdt ökats. Sålunda hade godsrörelsen sedan år
1895 stigit med 52 procent och trafikinkomsterna med
31 procent.

Vid Albano, Örebro och Mariedam:

Utvidgning af spårsystemen..........»

Ifrågasatta anläggningar vore beräknade att kosta
3,000 kronor vid Albano, 7,700 kronor vid Örebro och
2,100 kronor vid Mariedam.

Vid Värtan:

Uppförande af ekonomihus...........»

Bryggstuga saknades till samtliga betjäningshus, som
uppförts i stationshusets närhet.

Utvidgning af spårsystemet för hamntrafiken ...»
Redan länge hade behofvet af förbättrade spåranordningar
vid och å den nordliga delen af hamnkajerna

Transport kr.

150,000: —

33,600: —

60,000: —

12,800: —

2,800: —
63,000: —

322,200: —

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Transport kr.

vid Värtan gjort sig gällande. Svårigheter och tidsspillan
uppstode nämligen under nuvarande förhållanden
vid växlingar därstädes, särskildt på grund af att vagnar
ofta därvid måste skjutas med handkraft. I samband
med en under år 1905 mellan järnvägsstyrelsen
och Stockholms stad träffad öfverenskommelse om utbyte
af upplagsplatser för statens järnvägars stenkol, hvilken
öfverenskommelse af Kungl. Maj:t den 6 september 1905
gillats, hade äfven plan fastställts för utnyttjande af öfriga
platser för kolemottagning vid hamnen och anordnande
på gemensam bekostnad där af spår och elektriskt
drifna travers och spel, och vore den på statens
järnvägar därvid belöpande delen af kostnaden beräknad
till ofvan angifna belopp.

Anordnande af spår för kollossningskranar . ... >

Till anordningar för underlättande af kolemottagningen
vid vissa hamnplatser hade 1900 års Riksdag
beviljat ett belopp af 290,000 kronor, hvaraf 160,000
kronor afsetts för de maskinella inrättningarna med tillhörande
kranspår vid Värtan och det öfriga beloppet till
anläggningar vid andra hamnplatser. Tre särskilda alternativ
beträffande platsen för kole mottagningar och förutsättningarna
för anläggning vid Värtan hade då förslagsvis
förelegat. De underhandlingar därom, som därefter
förts mellan järnvägsstyrelsen och Stockholms stad, hade
resulterat i att öfverenskommelse under år 1905 träffats
och af Kungl. Maj:t gillats rörande upplåtande till
statens järnvägar af det område å och utmed Värtahamnens
norra kaj, som tillförene disponerats hufvudsakligast
för Stockholms gasverks behof. Området vore för statens
järnvägars behof det bäst belägna, och befintligheten af
kaj utmed 2 sidor af detsamma befriade statens järnvägar
från bekostandet af ny sådan, på sätt i ofvan
berörda trenne alternativ förutsatts. Kajplanet, hvarå
kranspåret skulle utläggas, hade emellertid icke den
bärighet, som erfordrades för de omkring 170 ton hvardera
vägande tvenne kollossningskranarna, utan måste för
undvikande af riskerna för sättningar i kranspåret och

Transport kr.

322,200

80,000

402,200

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

5

Transport kr.

därmed förbundna förskjutningar af hamnkajen beredas
fast underlag för samma spår. Sådant underlag, utfördt af
betonkonstruktion å betonpålar, hade beräknats kosta ofvan
angifna belopp, som redan år 1906 vore erforderligt, enär
de beställda kranarna då skulle levereras.

Vid Rotebro:

Uppförande af boställshus om ett rum och kök

jämte uthus och källare...............»

Bostad saknades i statens hus för eu vid stationen
tjänstgörande stationskarl och svårighet mötte att förhyra
sådan bostad i närheten af stationen.

II distriktet.

Vid Alingsås och Fagersanna:

Utvidgning af spårsystemen..........»

Kostnaderna vore beräknade till 3,800 kronor för
Alingsås och 3,500 kronor för Fagersanna.

Vid Odensberg:

Tillbyggnad af stationshuset..........»

Nuvarande expeditionslokaler och väntsalar vore
otillräckliga.

Vid Falköping—Ranten:

Uppförande af vägport............»

Denna anläggning vore afsedd att till lika delar bekostas
af statens järnvägar och Västra centralbanan och
utföras i samband med de förändringar och utvidgningar
af stationen, som för nämnda banas inledande därstädes
skulle af densamma i sin helhet bekostas enligt öfverenskommelse
af den 23 oktober/3 november 1905.

402,200: —■

5,000: —

7,300: —

4,500: —

20,000: —

Transport kr. 439,000: —

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Transport kr.

Utvidgning af anordningar för kol- och torfupplag

jämte därför erforderligt jordförvärf.........»

Utrymme för dessa nödvändiga utvidgningar saknades
inom nuvarande bangårdsområdet, men skulle enligt
nyss åberopade öfverenskommelse anskaffas genom Västra
centralbanans försorg mot godtgörelse från statens järnvägar
för därmed förbundna kostnader.

Vid Laxå:

Uppförande af boställshus med 8 lägenheter om ett

rum och kök jämte källare och uthus.........»

Dessa lägenheter erfordrades för stationsbetjänte, för
hvilka bostäder saknades i statens hus.

Vid Ostansjö å linjen Hallsberg—Vret storp:

Anordnande af en lastplats..........

En tågmötesplats syntes inom ej alltför aflägsen tid
komma att behöfvas å denna plats, och tillfälle erbjödes
nu att utan lösen få för eu mindre station erforderligt
område, därest på statens bekostnad därstädes nu anordnades
en lastplats. Den 700 meter längre västerut belägna
hållplatsen Laggaretorp skulle i samband därmed
indragas, och därvarande anordningar för trafikens besörjande
förflyttas på enskild bekostnad till Östansjö.

III distriktet.

Vid Åby:

Tillbyggnad af godsmagasinet.........»

Den ökade styckegodstrafiken fordrade större magasinsutrymme.
_

439,000: —
15,500: —

27,000: —

13,000: —

2,800: —

Transport kr. 497,300: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

7

Transport kr.

Vid Norrköping:

Uppförande af vägbro öfver järnvägen utanför bangårdens
västra ände................»

Den mycket lifliga järnvägs- och vägtrafiken å den
i banans plan befintliga vägöfvergången vid stadens Norrtull
och behofvet af sådana anordningar därstädes, att
järnvägstrafiken och vägtrafiken blefve oberoende af hvarandra,
hade föranledt upprepade framställningar från platsbefolkningen
och därpå följande förhandlingar mellan järnvägsstyrelsen
och stadsfullmäktige. Ursprungligen hade
afsetts att få vägbron till stånd på statens järnvägars och
stadens gemensamma bekostnad på sådant sätt, att statens
järnvägars bidrag, beräknadt till 20,000 kronor, skulle
motsvara den kapitaliserade årliga omkostnaden för vägbevakningen,
och staden skulle bestrida den öfriga kostnaden
af omkring 30,000 kronor. Sedermera och i samband
med under år 1905 förda förhandlingar om upplåtelse
till statens järnvägar af staden tillhörig mark för
bangårdens ifrågasatta utvidgning och hamnspårets förändrade
anslutning till bangården hade staden utfäst sig
att upplåta ifrågavarande mark till statens järnvägar att
användas för angifvet ändamål, så länge den därför behöfdes,
emot skyldighet för statens järnvägar att ersätta
arrendatorerna af marken den förlust, de kunde komma
att lida genom markens afstående före arrendetidens utgång,
äfvensom att antingen bekosta uppförandet, i enlighet
med ett af stadens byggnadskontor upprättadt och af järnvägsstyrelsen
redan den 30 november 1901 för dess del
gilladt förslag, af en gatubro öfver järnvägen i Norra
Kungsgatans förlängning eller ock till staden betala en
årlig hyresafgift af 30 öre för kvadratmeter. Med tillämpning
af det senare alternativa villkoret skulle årliga
hyresafgiften till staden, sedan hela det omhandlade 35,300
kvadratmeter stora området tagits i anspråk för statens
järnvägar, uppgå till ej mindre än omkring 10,500 kronor;
hvarför det förra alternativet, som jämväl befriade statens

Transport kr.

497,300: —

50,000: —

547,300: —

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Transport kr.

järnvägar från den alltid stora risken för olyckshändelse
vid trafikerandet af den befintliga vägöfvergången i plan
vid Norrtull, enligt järnvägsstyrelsens mening borde föredragas.

Vid Okna:

Uppförande af boställshus med en lägenhet om ett
rum och kök jämte uthus och källare.........»

Bostad i statens hus saknades för en vid stationen
tjänstgörande stationskarl.

Vid Nässjö:

Utvidgning af spårsystemet och anordnande af särskilt
omlastningsskjul med mera...........»

Frånsedt att nya spåranordningar vid denna station
utförts för utnyttjande af de utanför bangårdens norra
ände förlagda nya lokomotivstallarna och kolbåsen samt
upplagsplatserna för kolbriketter, hade under de senaste
25 åren nämnvärda förändringar eller utvidgningar af
spårsystemet icke skett. 1 den mån ökning skett af tågens
antal och därmed äfven af sortering och fördelning
de olika från stationen utgående banlinjerna emellan af
styckegods och vagnar, hade behofvet af större spårutrymmen
och särskilda anordningar för den mycket stora godsomlastningen
gjort sig gällande.

Omfattande förändring och utvidgning af bangårdens
olika delar vore därför nu behöfliga.

Vid Elmliult:

Utvidgning af spårsystemet jämte därför erforderligt

jordförvärf .................... »

För spåranordningar till underlättande af transporterna
till och från statens järnvägars vid stationen förlagda
kolbriketteringsverk samt för anordnande af uppställningsplats
för statens järnvägars ambulerande slipersimpregneringsapparat
och upplagsplatser för kol, sliprar

Transport kr.

547,300: —

4,500: —

100,000: —

23,000: —

674,800: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

9

Transport kr.

och tjära med mera erfordrades ofvan angifna belopp,
hvari inberäknats äfven inköp af ett jordområde af omkring
2,5 har intill stationens södra ände.

Vid Flädie och Kågeröd:

Tillbyggnad af stationshusen..... »

Dessa stationers tjänstelokaler vore för trånga.

Afsedda utvidgningar af dem vore beräknade kosta
5,000 kronor vid hvardera stationen.

Vid 0 daler a:

Nedläggning af vagnvåg............»

Vagnvåg funnes icke förut vid stationen.

IT distriktet.

Vid Storvik:

Jordförvärf för stationens utvidgning......»

Efter öfverenskommelse med Gäfle—Dala järnväg
hade genom dess försorg vederbörligt aftal träffats om
jordförvärf för stationens behof af utvidgning för afsevärd
tid framåt. Af kostnaden för detta jordförvärf, som inalles
betingat 25,454 kronor, ankomme på statens järnvägar
ofvan angifna belopp.

Anordnande af kolbås jämte kollossningsspår ...»

Genom ofvan nämnda jordförvärf vore nu möjlighet
beredd jämväl för anordnandet af erforderliga kolbåsutrymmen
för ytterligare 5,200 ton och utläggning af lika
erforderliga kolaflastningsspår, hvilka anordningar beräknats
kosta respektive 10,700 och 10,400 kronor.

o

Vid Ashammar:

Utvidgning af spårsystemet jämte därför erforderligt
jordförvärf .................. »

Transport kr.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 18 Håft.

674,800: —

10,000: —

5,000: —

19,300: —

21,100: —

8,000: —
738,200: —
2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Transport kr.

Den stora träkolstrafiken kräfde större utrymmen
för kolbryggor och upplag jämte lastspår. Godstrafiken
hade under senaste tio åren ökats från 5,267 till 13,779
ton.

Vid Bollnäs och Bräcke:

Tillbyggnad af lokomotivstallen med 2 stallrum vid

hvardera stationen.................

Behofvet af dessa tillbyggnader, som beräknats
kosta vid Bollnäs 18,000 kronor och vid Bräcke 15,000
kronor, hade länge förefunnits. Särskild! vintertiden, då
nästan dagligen extra godståg måste anordnas i dessa
trakter, hade synnerligen stora olägenheter uppstått af,
att dessa tågs lokomotiv måst stå ute nattetid.

Vid Bollnäs:

Uppförande af kontorsbyggnad för lokomotivstationens
och reparationsverkstadens behof . . • . • . . .

I Bollnäs vore sedano lång tid tillbaka maskiningenjören
för linjen Krylbo—Ange med sidolinjer till Söderhamn
och Hudiksvall stationerad. Där funnes äfven reparationsverkstad
för lokomotiv och vagnar samt verkstad
för tillverkning af spårväxlar med tillsammans en
arbetsstyrka af 347 man. Maskiningenjören hade till sin
hjälp en maskininspektor, två underingenjörer och eu
kontorsskrifvare. Tjänstelokalerna för denna personal utgjordes
för närvarande af två rum i ett lokomotivstall
och två små kontor i verkstaden.

Vid Löräng, Skästra och Hemman:

Uppförande af boställshus för 3 stationsbetjänte vid

hvar och en af dessa stationer............»

Kostnaden för hvarje hus med tillhörande källare
och uthus hade beräknats till 9,500 kronor. _

738,200: —

33,000: —

15,500: —

28,500: —

Transport kr. 815,200: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

11

Transport kr. 815,200: —

T distriktet.

Vid Vännäs:

Tillbyggnad af restaurationsbyggnaden.....» 3,500: —

Utrymmet i IT klassens matsal måste ökas.

Vid Umeå:

Nedläggning af vagnvåg........• ...» 5,000:

Vagnvåg funnes icke förut vid stationen.

Vid Svartön:

Anordnande af kaj för kollossning och upplagsplats
för kol......................* 255,000:

Anordningarna vid Svartön för mottagande och
uppläggning af stenkol för maskinafdelningen vore af en
synnerligen otillfredsställande beskaffenhet, i följd hvaraf
kolens blossning ur fartygen blefve synnerligen tidsödande
och dyrbar. Då det väsentligaste utrymmet måst
tagas i anspråk för malmupplag och anordningar för utskeppning
af malm, hade för stenkolen hittills endast
provisoriska strandskoningar och upplagsplatser anordnats.

Soin de senare läge på betydligt afstånd från de förra,
måste kolens transport ske i skottkärror på landgångar,
som voro upplagda på höga bockar. För utlossningen
ur fartygen funnes inga andra hjälpmedel än dessas
vinschar. En mängd arbetsfolk kräfdes för lossningen under
sommarmånaderna, och af dessa arbetare kunde endast ett
fåtal skaffa sig sysselsättning om vintern. Man hänvisades
därför ofta till anskaffande af folk från de sydliga
landskapen och måste då bekosta detsamma fria resor
fram och åter. Under tider med lifaktighet i affärer

blefve denna anskaffning af arbetskraft vansklig, och de_

Transport kr. 1,078,700: —

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Transport kr. 1,078,700

redan nu höga arbetslönerna måste ytterligare höjas.

Kostnaden för blossning och uppläggning af statens järnvågars
stenkol hade under de senare åren utgjort 1 krona
20 öre för ton, hvaraf på statsbanans del komme 60 öre
och på fartygets del 60 öre; men att äfven denna senare
del drabbade statsbanorna i form af högre kolpris vore
själfklart. Då statens järnvägar under de senaste åren
intagit ända till 50,000 ton stenkol årligen vid Svartön,
vore ock årliga kostnaden för mottagningen 60,000 kronor.
Vid brist på arbetsfolk kunde denna kostnad komma
att betydligt ökas genom liggedagsersättning till kolångarna,
hvilken plägade beräknas till 400 ä 500 kronor
för dag. För att nedbringa lossningskostnaderna erfordrades
anordnandet af en välbelägen och solid kajanläggning
med tillräckligt djup ränna för stora kolångare
och omedelbart vid kajen belägen kol upplagsplats.

Dessa anläggningar hade beräknats betinga, då kajen lämnade
tilläggsplats för 2 ångare samtidigt, en kostnad af
325,000 kronor, men därmed blefve det också möjligt att
nedbringa lossningskostnaden till en fjärdedel af de nuvarande,
så att 45,000 kronor skulle årligen besparas och
anläggningen således kunna förräntas och amorteras på
kort tid. Riksdagen hade år 1899 beviljat 49,200 kronor
och för år 1900 100,000 kronor till terrassering för koloch
malmupplag samt kajanläggning vid Svartön, och
hade däraf användts 78,476 kronor för maimupplagsplatser,
under det att åtgärder för kollossningens underlättande
hittills icke vidtagits, enär styrelsen funnit, att
det tillgängliga beloppet varit för litet för att möjliggöra
åtgärder af någon ingripande betydelse. Efter nu verkställda
noggranna undersökningar och förda underhandlingar
med Luleå stad om rätt att göra utfyllningar och
företaga uppmuddring inom viss del af stadens vattenområde
invid Svartön förelåge nu ett förslag till en permanent
kajanläggning med spår och terrasserad plan för
ett kolupplag åt 30,000 ton. Detta förslag betingade,
som sagdt, en kostnad af inalles 325,000 kronor, hvadan,
då omkring 70,000 kronor återstode af förut omnämnda

Transport kr. 1,078,700:

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

13

Transport kr.

anslag för dylikt ändamål, ytterligare anslag af 255,000
kronor erfordrades. Anläggningens utförande beräknades
kräfva 2 år och borde påbörjas redan under år 1906, i
anledning hvaraf ock 100,000 kronor vore under sagda år
behöfliga.

Vid Luleå, Polcirkeln och Iioskivara:

Utvidgning af spårsystemen..........

Spåren, som vore afsedda för uppställning af reservvagnar
med mera, beräknades kosta

vid Luleå............ 3,000 kronor,

vid Porcirkeln.......... 3,700 »

vid Koskivara.......... 3,700 »

Vid Gransjö och Gullträsk:

Tillbyggnad af hållplatsstugorna........

Med tillbyggnaderna vore afsedt att erhålla särskilda
resgodsrum samt större väntrum, och vore kostnaderna
beräknade till 3,100 kronor för hvardera hållplatsen.

Vid Sun der by:

Tillbyggnad af stationshuset..........

Utrymmet i väntsal och resgodsrum vore otillräckligt.

Fullföljande af anordningar för växeiförregling och
förbättrade signalapparater vid stationer ........

Till följd af overksamheten inom verkstadsindustrien
hade under år 1905 blott en del af det för dessa ändamål
beviljade anslag, 150,000 kronor, kommit till användning,
hvarför järnvägsstyrelsen ansåge sig böra
ifrågasätta något mindre anslagsbelopp för år 1907 än
tillförne under en följd af år ifrågakommit.

1,078,700: —

10,400: —

6,200: —

4,000: —

100,000:

Transport kr. 1,199,300:

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Transport kr. 1,199,300: —
Diverse arbeten ................» 118,200: —

I betraktande af statsbanenätets och trafikens utveckling
måste det anses vara af nöden att för diverse
arbeten hafva erforderliga medel tillgängliga för tillgodoseendet
af sådana behof, som icke kunde längre tid i
förväg förutses, men dock måste utan uppskof fyllas;
hvarjämte det vore afsedt att af angifna beloppet bestrida
kostnaderna för förekommande behöfiiga nya byggnader
och anläggningar af mindre omfattning. __

Summa kr. 1,317,500: —

Såsom ofvan nämnts borde af det sålunda äskade anslaget följande
belopp enligt järnvägsstyrelsens förslag redan under år 1906 komma till

användning, nämligen:

till kranspår vid Värtan............kr. 80,000: —

» kollossningskaj vid Svartön......... » 100,000: —

fggry kr. 180,000: —

I fråga om uppförande af vagnreparationsverkstad i Örebro, för
hvilket ändamål järnvägsstyrelsen hos Kungl. Maj:t hemställt om utverkande
af ett extra anslag å 700,000 kronor, har styrelsen, enligt hvad
af statsrådsprotokollet inhämtas, anfört följande:

För underhållet af statens järnvägars vagnpark förelåge nu ett
oafvisligt kraf på ökadt verkstadsutrymme. Af Riksdagen beviljades för
år 1897 ett belopp af 155,000 kronor till påbörjande af en verkstadsanläggning
vid Tomteboda, hufvudsakligen afsedd för underhåll af personboggivagnar,
och för åren 1896, 1897 och 1902 ett sammanlagdt belopp
af 103,500 kronor för utvidgning af verkstaden i Östersund med särskilda
byggnader för underhåll af vagnar i allmänhet, likasom äfven af
de för åren 1896, 1900—1902 till ett sammanlagdt belopp af 259,000
kronor anvisade medlen för en verkstadsanläggning vid Boden och densammas
utvidgning en summa af omkring 60,000 kronor användes till
uppförande af en vagnverkstad därstädes. Däremot hade en år 1896
gjord framställning om ett anslag af 115,000 kronor för fortsättning af
verkstadsanläggningen vid Tomteboda icke föranledt till någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

De medel, om tillhopa 640,500 kronor, som af Riksdagen vid olika
tider beviljats att utgå under åren 1900, 1901, 1904 och 1906 för an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

15

läggning af en centralverkstad vid Örebro, hade — såsom af de vid styrelsens
framställningar fogade förslagen framginge — icke afsett uppförandet
af någon reparationsverkstad för vagnar.

För ökning af vagnparken hade under åren 1896—1906 af extra
anslagsmedel disponerats ett sammanlagdt belopp af 30,657,780 kronor.
Under samma tidrymd hade statsbanenätets längd, som vid slutet af år
1895 utgjorde 3,269 kilometer, ökats med 536 kilometer nyanlagda banor
och 401 kilometer inköpta enskilda järnvägar. Antalet vagnar hade under
samma tidsperiod ökats:

person-, post-, fång- och resgodsvagnar från 1,236 stycken till
1,436 stycken och

godsvagnar från 11,194 stycken till 18,467 stycken.

Att den ökning af vagnverkstädernas utrymme, som utförts med
ofvannämnda anslag af tillsammans 318,000 kronor, icke motsvarade
den störa ökningen i vagnparken, vore af det anförda påtagligt. Trots
den ansträngning, som gjorts att utnyttja de befintliga resurserna för
vagnreparationer, hade ett rationellt underhåll af vagnarna icke kunnat
vinnas. Särskild! vore detta fallet med personvagnarna och därmed
likartade vagnar, som ej allenast måste så vidmakthållas, att trafiksäkerheten
fullt betryggades, utan därjämte skulle såväl till sitt yttre som inre
hällas i ett tilltalande och prydligt skick. Förutom den revision, hvarje
personvagn på bestämda tider måste undergå för uppfyllande af trafiksäkerhetens
fordringar, kräfdes, att den skulle senast hvart tredje år intagas
å verkstad för eu grundlig undersökning och reparation. Uppfylldes
icke detta kraf, komme vagnen att hastigt förfalla och dess iståndsättande
medförde sedermera betydligt ökade utgifter. Samma vore förhållandet,
ehuru i mindre grad, med öfriga vagnar. Gjorda undersökningar
hade ådagalagt, att underhållsarbetena, särskild! å personvagnar,
blifvit i betänklig grad eftersatta, och detta hade sin väsentliga orsak i
bristande verkstadsresurser.

För att råda bot på detta missförhållande ansåge sig styrelsen pliktig
föreslå anläggandet af en ny verkstad, afsedd hufvudsakligen för
större reparationer å personvagnar och därmed likartade vagnar. Styrelsen
hade därvid först pröfva!, huruvida denna verkstad skulle med
fördel kunna utföras såsom en utvidgning af redan befintliga verkstäder
för vagnreparationer. Därvid hade styrelsen funnit, att sådant icke kunde
ske vid de gamla hufvudverkstäderna vid Liljeholmen, i Göteborg och
i Malmö, enär å dessa platser hvarje möjlighet till utvidgning saknades
på grund af de lokala förhållandena, och hvad särskildt platserna Göteborg
och Malmö beträffade, af det ytterligare skäl, att där befintliga

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

verkstäder snart måste lämna rum för nödvändiga bangårdsutvidgningar.
Beträffande vagnverkstaden vid Tomteboda både styrelsen vid den tidpunkt
— år 1891 — när planen för densamma uppgjordes, visserligen
tänkt sig möjligheten och lämpligheten af att kunna utvidga denna anläggning,
så att en väsentlig del af personvagnparken och speciellt
boggivagnarna skulle där kunna repareras. Särskild! talade för denna
anläggning den omständigheten, att det öfvervägande antalet af boggivagnar
cirkulerade i tåg, som berörde hufvudstaden, hvarigenom tillförseln
till Tomte? odaverkstaden af reparationsrnässiga vagnar skulle i
hufvudsak kunna ske utan långa tomgångstransporter. Vid berörda
tidpunkt hade emellertid frågan om ordnandet af bangårdsförhållandena
i och omkring hufvudstaden ännu icke kommit på tal och styrelsen
hade därför ansett sig kunna å vid Tomteboda befintlig kronomark
beräkna utrymme för en vidsträckt verkstadsanläggning med därtill
erforderliga spår. I detta afseende hade som bekant förhållandena
sedan dess betydligt ändrats, och, ehuruväl det, såvidt man nu kunde
bedöma, ännu funnes plats för utvidgning af den verkstadsanläggning,
som där blifvit utförd, syntes det likväl styrelsen nu vara klokt att
reservera det område, som där ännu vore disponibelt, för anläggning
af en verkstad, där revision af hjul, lager, boggier in. m. å personvagnar,
som uttoges ur de hufvudstaden berörande tågen, kunde verkställas
med minsta tidsutdräkt, så att vagnarna snart kunde åter utgå
i trafik. Med den utveckling, persontrafiken på hufvudstaden företett,
syntes det inom kort blifva för Tomtebodaverkstaden full sysselsättning
att ombesörja denna särskilda del af vagnsunderhållet, Eu omständighet,
som numera talade emot anläggningen vid Tomteboda af en verkstad,
där i stor utsträckning dyrbara reparationer af personvagnar skulle
verkställas, vore den stegring i arbetslöner, som inträffat i Stockholm
och som alldeles särskildt kännetecknade de yrken, som fordrade arbetsskicklighet,
såsom snickare, tapetserare, målare m. fl. I jämförelse med
de kostnader, som härigenom skulle drabba vagnsunderhållet, vore kostnaderna
för transport af eu personvagn från det tåg, i hvilket densamma
tjänstgjorde, till en centralt belägen reparationsverkstad af ringa
betydelse och likaså den kostnad, som representerades af de dagar,
transporten toge i anspråk. En del af denna transport kunde i alla
fall hänföras till den profkörning, som hvarje personvagn skulle underkastas,
innan densamma efter undergången reparation åter toges i bruk
för allmänheten. Af de sålunda anförda skälen och då förläggandet af
en större personvagnverkstad till någon nordligare del af landet icke
ansetts kunna ifrågakomma, hölle styrelsen för riktigast, att den behöfliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

17

vagnverkstaden förlädes till Örebro för att blifva en del af den centralverkstad,
till hvilken början redan vore gjord genom en lokomotivreparationsverkstad.
A kronolägenheten Alnängarna, som genom Riksdagens
beslut år 1898 upplåtits till statens järnvägar för anläggande af
en centralverkstad, funnes tillgång på utrymme för såväl den nu föreslagna
anläggningen som ock för framtida utvidgning af densamma,
utan att andra statsbehof kunde däraf blifva berörda. Terrängen och
byggnadsgrunden vore äfven lämpliga, och byggnadskostnaderna vore
i Örebro ej så högt uppdrifna som å andra välbelägna orter.

Hvad styrelsen sålunda anfört rörande underhållet af statens järnvägars
vagnpark och särskildt därtill hörande personvagnar, visade, enligt
styrelsens åsikt, tillfyllest, att ett synnerligen stort behof förefunnes af
ökadt verkstadsutrymme, och måste detta behof tillgodoses utan uppskof,
därest denna dyrbara del af statens egendom skulle bevaras från förfall.
Kostnaderna för omhandlade anläggande af en vagnverkstad å Alnängarna
invid Örebro hade beräknats till ett belopp af 700,000 kronor, hvaraf
300,000 kronor syntes böra ställas till styrelsens förfogande redan
år 1906.

För egen del har departementschefen förklarat sig icke hafva något
att erinra mot de af järnvägsstyrelsen ifrågasatta nya byggnader och anläggningar,
hvilka här ofvan blifvit angifna. Vidkommande det mest
omfattande af dessa företag, nämligen anläggning af en vagnreparationsverkstad
i Örebro, har departementschefen yttrat, att det vore hans öfvertygelse,
att tillgång till en dylik verkstad nödvändigt behöfdes, därest icke
underhållet af statens dyrbara och alltjämt ökade vagnmateriel skulle åsidosättas,
hvilket ingalunda vore med en klok ekonomi förenligt. Den af järnvägsstyrelsen
föreslagna platsen för den ifrågasatta verkstaden syntes departementschefen
äfven lämplig, särskildt med hänsyn till grannskapet till den
redan uppförda lokomotivverkstaden. Mot de kostnadsförslag och ritningar,
som af vederbörande föredragande företetts för departementschefen, hade
denne ej heller haft något att anmärka. Då under år 1906 hufvudsakligen
endast förberedande arbeten påkallades, ansåge emellertid departementschefen
det belopp, som redan innevarande år för företaget erfordrades,
icke böra sättas högre än till 150,000 kronor.

Hvad angår den föreslagna nya vagnreparationsverkstaden hafva
herrar Fosser och Vahlquist i sina ofvannämnda, i allo lika lydande motioner
erinrat, hurusom järnvägsstyrelsen, på sätt af dess i statsrådsprotokollet
intagna skrifvelse i ämnet framginge, funnit utvidgning af någon
Bill. till Iliksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 18 Höft. o

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

af de äldre verkstäderna vara tänkbar endast med afseende å verkstaden
vid Tomteboda, men att styrelsen på anförda skäl ansett detta icke vara
ekonomiskt utan föranlåtits föreslå förläggandet af den behöfliga vagnverkstaden
till Örebro för att blifva en del af den centralverkstad, till
hvilken början redan vore gjord genom lokomotivreparationsverkstaden
därstädes. Motionärerna hafva vidare erinrat, att, då vid 1899 års riksdag
beslut fattades om anläggning af sistnämnda verkstad, det äfven varit
ifrågasatt att förlägga densamma till Motala. Hvad som afgjorde förläggningsfrågan
till förmån för Örebro hade varit — yttra motionärerna —
dels saknaden af färdig elektrisk kraft i Motala, hvilken redan funnits
tillgänglig i Örebro, dels ock att militära skäl talade för Örebro. Numera
funnes emellertid enligt motionärernas uppgift färdig elektrisk kraft
till billigt pris att tillgå i Motala och, såsom en utredning, bifogad handlingarna
rörande centralverkstadsfrågan vid 1899 års riksdag, visade, ägde
staten tillräckliga vattenfall vid Motala för egen kraftstations anläggande.
Vidare hafva motionärerna framhållit, att äfven vid Motala statens järnvägar
ägde en mindre reparationsverkstad, att afkastningen af statens
jordar vid Motala vore synnerligen ringa, endast 5 kronor för tunnland,
att lefnads- och arbetskostnaderna vore billigare i Motala än i Örebro, och
att hyrorna i Motala vore synnerligen låga. Några billigare förvaltningskostnader
skulle enligt motionärernas förmenande ej blifva följden af verkstadens
förläggande till Örebro, då vagnreparationsverkstaden komme att
sortera under trafikafdelningen, men lokomotivreparationsverkstaden däremot
sorterade under maskinafdelningen.

På grund af det anförda ansågo motionärerna, att tungt vägande
ekonomiska skäl talade för vagnreparationsverkstadens förläggande till
Motala.

Enligt hvad utskottet inhämtat, har järnvägsstyrelsen den 6 innevarande
februari till Kungl. Maj:t afgifvit utlåtande öfver en af Motala
stad och Motala socken gjord framställning, att Kungl. Maj:t ville låta
anställa en grundlig och på sakkunskap stödd utredning angående hvilken
ort, Motala eller Örebro, kunde anses lämpligast såsom förläggningsort
för den ifrågasatta nya vagnreparationsverkstaden. Då järnvägsstyrelsen
i detta utlåtande till bemötande upptagit väsentligen samma skäl, som
anförts till stöd för de af herrar Fosser och Vahlquist väckta motionerna,
får utskottet från berörda utlåtande meddela följande.

Till en början har järnvägsstyrelsen påpekat, hurusom de skäl, som
styrelsen anfört i sin den 21 november 1898 till Kungl. Maj:t gjorda
framställning om medel till anläggning å kronolägenheten Alnängarna in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

19

vid Örebro af en centralverkstad för reparation af lokomotiv, blifvit, icke
minst.i afseende på valet af plats för anläggningen, ingående pröfvade af
1899 års Riksdags statsutskott, som förklarade sig icke tveka att förorda
bifall till Kungl. Maj:ts på järnvägsstyrelsens hemställan grundade proposition
i ämnet. Denna sin tillstyrkan stödde statutskottet ej mindre på de
upplysningar, som vunnits af den af ingenjören Gustaf Richert gjorda utredningen
angående tillgodogörande af statens vattenkraft i Motala ström
invid Motala och särskildt rörande dess användning för drifvande af den
föreslagna reparationsverkstaden, än äfven därpå att den för verkstadsanläggningen
föreslagna platsen vid Örebro i flera afseenden hade afgjordt företräde
framför det staten tillhöriga område vid Motala, som ansetts kunna
ifrågakomma. Af statsutskottets vid nämnda riksdag afgifna utlåtande
framginge, att valet af Alnängarna vid Örebro i stället för Motala såsom
plats för lokomotivverkstaden underkastats en genomgående pröfning. När
1899 års Riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition om anslag till verkstadsanläggning
å Alnängarna, kunde enligt järnvägsstyrelsens uppfattning
principfrågan om Motalas lämplighet eller olämplighet i detta afseende få
anses vara afgjord af statsmakterna.

Beträffande den nu föreslagna vagnreparationsverkstaden hade järnvägsstyrelsen,
såsom framgår af dess i statsrådsprotokollet intagna skrifvelse
af den 25 november 1905, först pröfva!, om icke det förefintliga
behofvet skulle kunna med fördel tillgodoses genom utvidgning af redan
befintliga verkstäder för vagnreparationer invid Stockholm, i Göteborg och
i Malmö, och då detta på anförda skäl icke kunde förverkligas, hade såsom
en följdriktig tanke föreslagits att utvidga centralverkstaden i Örebro
med en afdelning för vagnreparationer, alldenstund genom anslutning till
den därstädes befintliga verkstadsanläggningen skulle vinnas, bland annat,-fördelarna af gemensam förvaltning, gemensamt förråd, riklig tillgång på
billig drifkraft, befintliga svarfvar-, bleckslagar- och segelsömmarverkstäder
samt smedja, af hvilka fördelar ingen enda stode att vinna, om
vagnverkstaden förlädes till Motala. Visserligen ägde statens järnvägar
redan nu en reparationsverkstad vid Motala, men detta vore en oansenlig
verkstad för revisioners utförande, som sysselsatte 23 man under lokomotivmästarens
på platsen befäl och icke det ringaste kunde bidraga till
att stödja en stor vagnverkstadsanläggning. Man hade äfven framhållit,
att staten ägde stora jordområden invid Motala stads och Motala verkstads
järnvägsstationer, men dessa områdens olämplighet i afseende på läge,
terräng m. in. hade framgått redan af de undersökningar, som gjorts, när
år 1899 fråga varit om en reparationsverkstad för lokomotiv, och då en
vagnreparationsverkstad kräfde ännu större utrymme, kunde de ifråga -

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

varande uområdena än mindre anses lämpliga för nu ifrågavarande anläggning.
A Alnängarna, som helt och hållet upplåtits för statens järnvägars
räkning, funnes däremot rikligt utrymme och lämplig terräng för icke
blott hvad som redan vore utfördt och hvad som nu föreslagits, utan
äfven för betydliga utvidgningar i framtiden.

Man hade äfven velat göra troligt, att en särskild administration
skulle blifva lika väl behöflig för den föreslagna vagn verks tadel!, om den
förlädes till Örebro, som om den komme att anläggas vid Motala,
emedan vagnarna tillhörde trafikafdelningen, under det att lokomotiven,
för hvilkas reparation centralverkstaden i Örebro vore anlagd, tillhörde
maskinafdelningen. Uti instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar föreskrefves emellertid, att maskinafdelningen
skulle vårda och underhålla den rullande materielen och omhänderhafva
verkstädernas förvaltning. Såsom järnvägsstyrelsen redan anfört
skulle vagnverkstaden, om den förlädes till Örebro, erhålla gemensam förvaltning
med därvarande lokomotivverkstad, hvilkens ledning vore anförtrodd
åt en särskild maskindirektör.

Vidare meddelade järnvägsstyrelsen, att, under det frågan om tillgodogörande
af kronans tillgång på vattenkraft vid Motala stode på samma
punkt, som då numera professorn Richert år 1899 uttalade sig, statens
järnvägar för centralverkstadens i Örebro dritt träffat aftal om elektrisk
drifkraft med tvenne leverantörer: nämligen med Örebro elektriska aktiebolag
om 60 hästkrafter till ett pris af 70 kronor per år och hästkraft
samt med en godsägare i trakten om minst 40 och högst 120 hästkrafter
till ett pris af 65 kronor per år och hästkraft. Sistnämnde leverantör
hade dessutom förklarat sig villig att, därest järnvägsstyrelsen träffade
uppgörelse senast den 30 nästkommande juni, öka den kontraherade energimängden
med 200 hästkrafter mot samma ersättning af 65 kronor per år
och hästkraft, och syntes därigenom behofvet af billig drifkraft för centralverkstaden
äfven med den föreslagna utvidgningen vara för lång tid framåt
tillgodosedt.

I betraktande af de betydelsefulla skäl, som talade för vagnverkstadens
förläggande till Örebro, måste sådana omständigheter, som de fördelar
Motala sades erbjuda i låga kommunalskatter, billigare hyror och
lifsförnödenheter, anses vara af mindre vikt, helst det vore sannolikt, att i
Motala, likaväl som å andra smärre platser, en hastig ökning i inflyttningen
skulle komma att medföra väsentliga höjningar i samtliga uppräknade
utgiftsposter. Hvad särskild! bostadsfrågan beträffade, vore arbetarna vid
Örebro verkstad en icke hänvisade uteslutande till Örebro stad, ty billiga
bostäder erhölles utom staden i hängbro socken i omedelbar närhet af

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

21

Alnängarna, af hvilket tillfälle äfven ett stort antal af arbetarna begagnat
sig. På den intill Alnängarna gränsande kronolägenheten Rynninge skulle
tillfälle erbjuda sig att genom statsmakternas mellankomst bereda de gifta
verkstadsarbetarna egna hem.

Såsom en sammanfattning af det föregående hade järnvägsstyrelsen
framhållit, att frågan om Alnängarnas lämplighet som plats för en centralverkstad
afgjordes genom 1899 års Riksdags bifall till Kungl. Maj:ts proposition
om beviljande af 500,000 kronor till en reparationsverkstad för
lokomotiv och upplåtande af kronolägenheten Alnängarna för denna anläggning,
samt att det genom nämnda beslut måste anses vara gifvet att, om
framdeles behof af en central verkstadsanläggning för reparation af personvagnar
skulle uppstå, en sådan skulle, därest inga särdeles viktiga motskäl
förefunnes, jämväl förläggas till Alnängarna, hvarest utom för densamma
äfven för högst betydande utvidgningar rikligt utrymme funnes samt
gemensam förvaltning, gemensamt förråd och gemensamma specialverkstäder
erhölles.

Beträffande det pris, till hvilket elektrisk drifkraft skulle kunna erhållas
i Motala, har utskottet inhämtat, att Motalaströms kraftaktiebolag
erbjudit sig att, i händelse vagnverkstaden koinme att förläggas till nämnda
ort, leverera kraft till densamma för ett pris af 85 kronor per år och
hästkraft, ett pris som sålunda med 15 å 20 kronor per år och hästkraft
öfverstiger det, till hvilket enligt järnvägsstyrelsens upplysning erforderlig
kraft för verkstaden kan erhållas i Örebro.

Hvad järnvägsstyrelsen i sitt omförmälda utlåtande anfört synes utskottet
på ett fullt öfvertygande sätt ådagalägga, att Örebro afgjordt är
att föredraga framför Motala såsom förläggningsort för den ifrågasatta nya
vagnreparationsverkstaden samt att förstnämnda plats på det hela får anses
väl ägna sig för detta ändamål. Vid detta förhållande och då behofvet
af berörda verkstadsanläggning synes utskottet vara styrkt, anser
sig utskottet böra förorda bifall till Kungl. Maj:ts härom gjorda framställning.

Med afseende å järnvägsstyrelsens af Kungl. Maj:ts upptagna förslag
om anor dnande af en lastplats vid Östansjö å linjen Hallsberg—Vretstorp,
i sammanhang hvarmed den 700 meter längre västerut belägna hållplatsen
Laggaretorp skulle indragas, har herr O. G. Erikson i sin ofvannämnda
motion anfört, att ortens behof skulle i mycket högre grad blifva tillgodosedt,
om den ifrågasatta lastplatsen anordnades vid Laggaretorp. Genom
förflyttningen till Östansjö skulle nämligen enligt motionärens uppgift af -

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

ståndet till lastplatsen förlängas för flertalet af dem, för hvilka lastplatsen
kunde komma till användning för resor, godsförsändelser och postgång;
och har motionären på dessa och i öfrigt anförda skäl ansett, att det
borde lämnas öppet för järnvägsstyrelsen att företaga närmare undersökningar
och därefter bestämma platsen. Då det emellertid ställde sig något
dyrare att anlägga en lastplats vid Laggaretorp än vid Östansjö, har motionären
föreslagit en höjning af det begärda anslaget med 2,000 kronor,
hvilket han ansåg skulle blifva för ändamålet fullt tillräckligt.

. Enligt hvad utskottet från järnvägsstyrelsen inhämtat, hafva såväl
för Östansjö som för Laggaretorp upprättats förslag till anordnande af
lastplats, hvarvid man i båda fallen beräknat anläggningen så, att ett
mötesspår — hvilket inom en ej aflägsen tid anses blifva behöfligt —
skulle kunna utläggas utan vidare ändring af hufvudspåret. För en sålunda
anordnad lastplats vid Laggaretorp hafva kostnaderna beräknats till

30,000 kronor, under det att de för samma anordning vid Östansjö komma
att uppgå till endast 13,000 kronor. I dessa belopp ingå icke kostnader
för markanskaffning, flyttning af väntkur och plattform samt väganläggningar,
hvilka kostnader i båda fallen beräknats åligga intressenterna.
Kostnaden för sedermera erforderlig terrassering för mötesspår skulle vid
båda platserna blifva densamma eller omkring 1,500 kronor. Vid Laggaretorp
tillkomme emellertid vid mötesspårets utläggning flyttning af vaktstuga
och uthus för en beräknad kostnad af 2,000 kronor.

Med hänsyn till den betydligt högre kostnad, som anordnandet af
en lastplats vid Laggaretorp sålunda skulle medföra i jämförelse med dylik
anläggning vid Östansjö, har järnvägsstyrelsen ansett sistnämnda plats
afgjordt vara att föredraga; och då afståndet mellan de båda platserna
icke är längre än 700 meter, synes den föreslagna förflyttningen af hållplatsen
åtminstone icke medföra någon större olägenhet för orten.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst anser sig utskottet hafva
giltiga skäl tillstyrka hvad Kung!. Maj:t i denna fråga föreslagit.

Beträffande öfriga af Kung!. Maj:t föreslagna nya byggnader och
anläggningar har utskottet icke haft något att erinra.

I enlighet med det anförda får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och med afslag å herrar Fossers och Vahlquists
i ämnet väckta motioner, må för anläggning af en vagnreparationsverkstad
i Örebro bevilja ett anslag af 700,000
kronor och häraf på extra stat för år 1907 anvisa

300,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

9.3

skottsvis under år 1906 af tillgängliga medel utanordna

150,000 kronor; samt

b) att Riksdagen, med bifall till Kung!. Maj:ts
därom gjorda framställning och med afslag å herr Eriksons
ofvan omförmälda motion, må för utförande af
öfriga enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den
13 januari 1906 föreslagna nya byggnader och anläggningar
vid statens järnvägar på extra stat för år 1907
anvisa ett belopp af 1,317,500 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1906 af tillgängliga
medel utanordna 180,000 kronor.

2:o.

Kungl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit Riks- Fortsättning
dagen att till fortsättning af statsbanan från Morjärv öfver Storträsk till
Lappträsk samt landsvägen från Boden till Morjärv och vidare från Mor-Morjärv och
järv till Lappträsk för år 1907 bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarna Lappträsk

a/ I i O /yyi /yyt

ett anslag af 500,000 kronor.

I en af herr G. A. E. Kronlund m. fl. inom Andra Kammaren väckt
motion n:r 14 har föreslagits, att Riksdagen till fortsättning af statsbanan
från Morjärv öfver Storträsk till Lappträsk samt landsvägen från Boden
till Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk ville för år 1907 å
riksstaten utom hufvudtitlarna bevilja utöfver det af Kungl. Maj:t äskade
belopp, 500,000 kronor, ytterligare ett belopp af 500,000 kronor.

Beträffande Kungl. Maj:ts förevarande framställning innehåller det
vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet följande:

»Med anledning af en af Eders Kungl. Maj:t till Riksdagen gjord
framställning om anläggning af dels en statsbana från Morjärv till Karungi
by dels landsväg från Boden öfver Morjärv till Lappträsk har 1904 års
Riksdag, under förbehåll af vissa numera fullgjorda villkor, beslutit

dels anläggning af en statsbana från Morjärv öfver Storträsk till
Lappträsk för en beräknad kostnad af 3,984,846 kronor, med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter, järnvägen hade att
genomgå,

dels ock i sammanhang därmed anläggning af landsväg från Boden
till Morjärv och vidare från Morjärv till Lappträsk för en beräknad kost -

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

nåd beträffande den förra sträckningen af 615,000 kronor och vidkommande
den senare af 628,000 kronor,

äfvensom för påbörjande af nämnda anläggningar å riksstaten utom
hufvudtitlarna för år 1905 anvisat 500,000 kronor.

Genom nådigt beslut den 16 december 1904 har Eders Kungl. Maj:t
gillat den af järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 24 november
1904 föreslagna planen för bedrifvande af arbetena under år 1905 å ifrågavarande
statsbana och landsväg, enligt hvilken plan förenämnda anslagsbelopp,
500,000 kronor, skulle sålunda användas:

200.000 till terrasserings- med flera arbeten för landsväg mellan
Boden och Morjärv,

50.000 kronor till enahanda arbeten för landsväg mellan Morjärv
och Granträsket,

30.000 kronor till definitiv utstakning af järnvägslinjen mellan Morjärv
och Lappträsk, utarbetande af plan och profilritningar samt påbörjande
af förrådshus’ och arbetarbostäders uppförande,

170.000 kronor till grundläggnings- och murningsarbeten för järnvägsbroarna
öfver Stryckån och Kalix älf samt

50.000 kronor till terrasseringsarbeten å bansträckan Morjärv—-Lappträsk.

I enlighet med därom af järnvägsstyrelsen gjord hemställan föreslog
Eders Kungl. Maj:t 1905 års Riksdag att till fortsättning af ifrågavarande
järnvägs- och landsvägsanläggningar för år 1906 bevilja 1,000,000
kronor; men fann Riksdagen skäligt för ändamålet bevilja allenast ett anslag
af 500,000 kronor.

Genom beslut den 2 juni 1905 har därefter Eders Kungl. Maj:t,
med ändring af ofvanberörda den 16 december 1904 fastställda arbetsplan,
förordnat, att de i planen för en beräknad kostnad af 30,000 kronor upptagna
arbetena med definitiv uppställning af järnvägslinjen mellan Morjärv
och Lappträsk, utarbetande af plan och profilritningar samt påbörjande af
förrådshus’ och arbetarbostäders uppförande äfvensom de till 50,000 kronor
beräknade terrasseringsarbetena å bansträckan Morjärv—Lappträsk icke
skulle under år 1905 utföras, utan nämnda belopp, tillhopa 80,000 kronor,
i stället användas till motsvarande utsträckning af de i planen till 200,000
kronor beräknade terrasserings- med flera arbeten för landsväg mellan
Boden och Morjärv.

Slutligen torde det tillåtas mig att erinra, hurusom Eders Kungl.
Maj:t genom beslut den 8 december 1905 fastställt af järnvägsstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 17 november 1905 föreslagen plan för bedrif -

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

25

vande af arbetena under år 1906. Enligt denna plan skulle det för
nämnda år beviljade anslag, 500,000 kronor, sålunda användas:

335.000 kronor till fullbordande af landsvägen Boden—Morjärv,

95.000 kronor till terrasserings-, trum- och broarbeten å landsvägen
Morjärv—Lappträsk,

10.000 kronor till uppstakning af järnvägslinjen Morjärv—Lappträsk
samt

60.000 kronor till terrassering och utläggning af arbetsspår å bandelen
Morjärv—Kalix älf.

Järnvägsstyrelsen har nu uti underdånig skrifvelse den 29 november
1905 hemställt, att för 1907 års arbeten å statsbanan Morjärv—Lappträsk
och landsvägen mellan samma platser måtte af Riksdagen äskas 1,000,000
kronor, samt till stöd härför i hufvudsak anfört följande:

På det att hinder icke måtte uppstå för rälsläggnings- och ballastningsarbetena
å järnvägen öster om Kalix älf, vore det nödvändigt att
under år 1907 uppsätta öfverbyggnaden till statsbanans bro öfver nämnda
älf, och af kostnadshänsyn borde samtidigt uppsättas öfverbyggnaden till
den omedelbart invid berörda bro liggande bron för landsvägen Morjärv—
Lappträsk. Vidare borde under år 1907 landsvägsarbetena öster om Kalix
älf bedrifvas till den omfattning, att med fäst afseende å den totala bristen
på vägar mellan öfre Morjärv och Storträsk transportväg erhölles för de
arbetsredskap, materialier med mera, som behöfdes för banbyggnaden.
För dessa landsvägsarbetens utförande erfordrades omkring 200,000
kronor.

Skulle för år 1907, i likhet med hvad som skett för åren 1905 och
1906, icke beviljas mer än 500,000 kronor, kunde således endast omkring

300,000 kronor disponeras för banbyggnaden, hvilket, enär vissa administrationsutgiftex’
blefve i det allra närmaste oberörda af anslagens storlek
inom vissa gränser, enligt styrelsens förmenande vore ekonomiskt ofördelaktigt.

Såsom ytterligare skäl för att högre anslag än hittills lämnats borde
för anläggningarna i fråga från och med år 1907 anvisas, anförde styrelsen
vidare, att med ett årsanslag af endast 500,000 kronor järnvägs- och
landsvägsanläggningarna öster om Morjärv, hvilka, utöfver hvad som redan
beviljats, beräknats kräfva ett belopp af 4,227,846 kronor, icke skulle
kunna nå sin fullbordan förrän under år 1915.

På grund af hvad sålunda anförts, ansåge styrelsen, att för är 1907
borde anvisas ett större belopp än 500,000 kronor, och funne styrelsen
ett anslag på 1,000,000 kronor vara lämpligt, hvilket anslag enligt styrelsens
mening borde användas sålunda:

Bill. till Riksd. Prof, 1906. 4 Sami. 1 Afd. 18 Fläft.

4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

För statsbanan Morjärv—Lappträsk.

315.000 kronor till terrasseringsarbeten,

340.000 kronor till anläggning af broar och afloppstrammor,

35.000 kronor till fortsättning af banans definitiva uppstakning samt
till uppförande af förrådshus och arbetarbostäder med mera och

100.000 kronor till inlösning af vissa statens trafikerade järnvägar
tillhöriga arbetsredskap och effekter, samt

för landsvägen Morjärv—Lappträsk.

80.000 kronor till terrasserings- med flera arbeten och

130.000 kronor till anläggning af broar med mera.

Slutligen har styrelsen beträffande ofvannämnda inlösning af arbetsredskap
och effekter, hvilka statens trafikerade järnvägar dels öfvertagit
af statsbanan Boden—Morjärv och dels inlöst från statsbanan Gellivare
Riksgränsen för att öfverlåta till nu ifrågavarande banbyggnad, förklarat,
att, om anslaget för år 1907 blefve afsevärdt mindre än 1,000,000
kronor, sådan inlösning icke borde äga rum under år 1907.»

Slutligen har föredragande departementschefen yttrat, att det visserligen
syntes honom vara önskvärd!, om arbetet å ifrågavarande statsbana och
landsväg kunde bedrifvas något skyndsammare än omständigheterna hitintills
medgifvit. Då emellertid savål 1904 som 1905 års Riksdagar
allenast anvisat, för hvarje af åren 1905 och 1906, 500,000 kronor, och
hänsyn maste tagas äfven till andra statsverkets behof, har departementschefen
funnit sig böra tillstyrka en framställning om beviljande äfven för
år 1907 af enahanda belopp, 500,000 kronor.

Beträffande de skäl, som blifvit anförda till stöd för det i ofvannämnda
motion föreställda yrkandet, tillåter sig utskottet att hänvisa till
själfva motionen.

Pa sätt. hittills skett och äfven nu blifvit föreslaget, torde kostnaderna
för ifrågavarande järnvägs- och landsvägsanläggningar, hvilka
knappast toide kunna beräknas komma att lämna någon inkomst, lämpligen
böra bestridas med anslagsmedel- Vid detta förhållande och då stora anspråk
för närvarande ställas å statsregleringen, anser sig utskottet icke
böra tillstyrka, att för ändamålet nu anvisas större belopp än det af Kungl.
Maj:t föreslagna eller 500,000 kronor. Utskottet hemställer alltså,

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

27

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
och med afslag å den af herr Kronlund in. fl.
i ämnet väckta motionen, må till fortsättning af statsbanan
från Morjärv öfver Storträsk till Lappträsk samt
landsvägen från Boden till Morjärv och vidare från
Morjärv till Lappträsk för år 1907 bevilja å riksstaten
utom hufvudtitlarna ett anslag af 500,000 kronor.

3:o.

Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till fortsättande af utläggning
arbetet med utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Järfva och af yjjeX}1''
Uppsala järnvägsstationer för år 1907 anvisa ett belopp af 500,000 kronor,9 vägsspår1
med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af j^£l^noch
tillgängliga medel utanordna nämnda belopp. Uppsala.

I anledning af en af Kungl. Maj:t därom gjord framställning
beviljade 1905 års Riksdag till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Järfva och Uppsala järnvägsstationer ett anslag å 1,920,000 kronor
och anvisade däraf för år 1906 500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta förskottsvis under år 1905 af tillgängliga medel utanordna sistnämnda
belopp. Detta belopp anvisades af Riksdagen till utgående från
riksgäldskontoret.

Af statsrådsprotokollet inhämtas nu, att järnvägsstyrelsen i skrifvelse
af den 25 november 1905 till Kungl. Maj:t gjort framställning om anvisande
för år 1907 af 500,000 kronor till fortsättning af ifrågavarande arbete;
och hade styrelsen därvid tillika anfört, att, då, med anledning af Kungl.

Maj:ts tillstånd att redan år 1905 lyfta och använda det för år 1906 beviljade
begynnelseanslaget, 500,000 kronor, spårutläggningsarbetet så bedrifvits,
att dubbelbantrafik kunnat från början af oktober 1905 anordnas å
bandelen Järfva—Rotebro, det vore för arbetenas riktiga fortsättande utan
afbrott nödigt, att det nu begärda anslaget blefve för styrelsen tillgängligt
redan under år 1906.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
må till fortsättande af arbetet med utläggning af
ytterligare ett järnvägsspår mellan Järfva och Uppsala

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

järnvägsstationer för år 1907 anvisa ett belopp af

500,000 kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att låta förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
detta belopp.

Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.

4:o.

Ny rörlig Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1907 till anskaf mateneÅ

vid fallde af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade järnvägar bevilja
"3T''ett anslag af 4,000,000 kronor.

Enligt statsrådsprotokollet grundar sig detta Kungl. Maj:ts förslag
på en af järnvägsstyrelsen i skrifvelse af den 25 november 1905 gjord, af
föredragande departementschefen tillstyrkt framställning i förevarande
syfte.

Till stöd för denna framställning hade järnvägsstyrelsen i hufvudsak
anfört följande:

Ehuru rörelsen på statsbanorna under år 1905 till följd af de
politiska förhållandena och den långvariga arbetsinställelsen inom verkstadsindustrien
icke haft att uppvisa något stort uppsving, hade dock en
tillväxt i såväl person- som godstrafiken konstaterats, medförande en i
jämförelse med år 1904 ökad inkomst för tiden januari—september månader
1905 af 878,700 kronor, å hvilket belopp dock borde afgå en, som man
måste antaga, tillfällig minskning för oktober månad 1905 i jämförelse
med samma månad för år 1904. Många tecken, särskild! stigningen å
världsmarknaden af priserna å de större förbrukningsvarorna och den ökade
järnvägstrafiken å kontinenten, tydde på ett uppsving, som syntes komma
att inverka lifaktigt på våra förhållanden. I betraktande däraf och då den
nuvarande tillgången å rullande materiel vid vissa tider icke motsvarade
det nuvarande behofvet, funne sig styrelsen pliktig att hos Kungl. Maj:t
framhålla vikten af, att medel bereddes för att möjliggöra de ökade transporter,
som med stor sannolikhet förestode.

Dragkraften behöfde förstärkas med lokomotiv för blandade tåg och
godståg, för lokaltåg och växlingstjänst, och beräknades därför ett belopp
af 1,000,000 kronor, för hvilket omkring 20 lokomotiv torde kunna anskaffas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

29

För persontrafiken vore det af synnerlig vikt, att särskild! 2:dra och
3:dje klass personvagnar anskaffades. Vidare förefunnes ett starkt kraf på
tillhandahållande af sjuktransportvagnar, och hade styrelsen därför låtit
utarbeta förslag till sådana. För användning i godstågen erfordrades ett
nytt slag af kombinerade 8:dje klass- och konduktörsvagnar, hvilka vintertid
kunde värmas med kaminer, så att den dryga kostnaden för medförandet
af så kallade ångfinkor kunde undvikas. För dessa behof beräknades
ett belopp af 1,300,000 kronor, för hvilket omkring 100 vagnar borde
kunna erhållas.

I fråga om godsvagnar hade det visat sig, att krafvet på vissa speciella
vagnslag nästan ständigt vore mycket större än tillgången. Bland
sådana vagnslag märktes täckta vagnar, vidare vagnar för transport af
kalk, hufvudsakligen för jordbrukets behof, och vore efterfrågan å sådana
vagnar i stigande, beroende på att med nya järnvägar de områden vidgades,
till hvilka kalk kunde forslas, utan att de enskilda järnvägarna bidroge
med uppsättande af något nämnvärdt antal kalkvagnar.

För träkoltransport hade genom relativt ringa ökning af den döda
vikten under senaste tiden införts en ny vagnsmodell med större lastdryghet
än de äldre. Efterfrågan på sådana vagnar vore stor, och i den män
de så kallade kollämmarna, som uppsattes å virkesvagnar, försletes, vore
det styrelsens af sikt att öka antalet träkolsvagnar af den nva modellen.

Vidare vore att nämna, att för de viktiga smörtransporterna större
och mera tidsenligt inrättade kylvagnar än de hittills använda erfordrades,
och vore därför nya ritningar till dylika vagnar utarbetade. Ivylvagnarna
af den äldsta modellen, som numera vore alltför litet rymmande, skulle
ombyggas till andra vagnsslag, i den mån deras korg befunnes vara försliten,
och kylvagnarna af den näst äldsta modellen vunne alltmer användning
för köttransporter. För smörtransport måste därför nya vagnar anskaffas.

Vagnar för transport af virke, järn, stenkol, betor och andra jordbruksalster
behöfde också anskaffas, så långt beviljade medel därtill försloge.
Styrelsen ansåge sig dock böra begränsa anslagskrafvet i denna del
till 1,700,000 kronor, för hvilket belopp 500 va gnar torde kunna erhållas.

På grund af hvad sålunda anförts, hade järnvägsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte till 1906 års Riksdag aflåta proposition om anvisande
för år 1907 af ett extra anslag å 4,000,000 kronor att användas till
inköp från inhemska verkstäder af nedanstående rullande materiel för statens
redan trafikerade järnvägar:

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

20 st. lokomotiv för omkring . . .

100 » personvagnar för » . . .

500 » godsvagnar » » . . .

...... » 1,300,000: —

...... » 1,700,000: —

Summa kronor 4,000,000: —

På grund af hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende blifvit anfördt,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning,
må till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens redan trafikerade järnvägar för år 1907 bevilja
4,000,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 20 februari 1906.

På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.

Reservation

vid punkten l:o a), angående anslag för anläggning af en vagnreparationsverkstad,

af friherre J. G. Beck-Friis, som anfört:

»Då med all sannolikhet framtida driften af ifrågavarande verkstad
skulle komma att ställa sig billigare om drifkraft tillgodogjordes från
statens vattenfall i Motala ström, än om, såsom är nödvändigt om verkstaden
förlägges till Örebro, man för all framtid gör sig beroende af
drifkrafts förhyrande från enskilda leverantörer, torde frågan om lämpligaste
platsen för vagnreparationsverkstadens förläggande tagas i förnyad

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

31

ompröfning, sedan fullständig utredning vunnits angående förenämnda
förhållande, och har jag därför ansett att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med afslag å Kung!. Maj:ts föreliggande
förslag, må med anledning af herrar Fossers
och Wahlquists förenämnda motioner besluta, att i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes låta verkställa förnyad utredning, huruvida den
föreslagna vagnreparationsverkstaden ej borde, för beredande
af dels billigare och dels fullt själfständig
drifkraft, förläggas vid Motala, och därefter till Riksdagen
inkomma med den framställning, hvartill förhållandena
kunna föranleda»,

samt af grefve Ph. O. L. Kling spor.

Herrar grefve C. 0. Taube, H. Andersson, P. Olsson och D. Persson
hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående ärendens
behandling inom utskottet.

Rättelse

i Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Sid. 55 råd 15 uppifrån, står: i punkten 25:o) här ofvan

läs: i punkten 35:o) här ofvan

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd.

Rättelse

i Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Sid. 56 råd 12 nedifrån, står: lefnads- och tjänsteålder

läs: lefnadsålder

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami 1 Afd.