Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
23
Si.
Ank. till Eiksd. kansli den 6 februari 1096, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
fortfarande bestånd af en med magnesitaktiebolaget Tarrekaise
afslutad öfverenskommelse rörande vissa mineralfyndigheter
å kronojord i Norrbottens län.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling
öfverlämnad proposition (n:o 14) har Kungl. Maj:t, under åberopande
af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 30 sistlidne december, föreslagit Riksdagen medgifva,
att skedd försummelse af magnesitaktiebolaget Tarrekaise att före
den 1 mars 1905 inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län styrka, huru stort belopp bolaget under år 1904 utgifvit för undersökningsarbete
å vissa till bolaget på arrende upplåtna mineralfyndigheter
å kronojord inom Kvickjocks kapellförsamling af nämnda län, icke skulle
utgöra hinder för den om arrendeupplåtelsen afslutade öfverenskommelsens
fortfarande bestånd.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
I detta ärende har departementschefen till förenämnda statsrådsprototokoll
anfört följande:
»I nådig proposition den 31 mars 1903 gjorde Eders Kungl. Maj:t
framställning till Riksdagen i fråga om tillgodogörandet af vissa magnesitfyndigheter
å kronojord inom Kvickjocks kapellförsamling af Norrbottens
län. Eders Kungl. Maj:t föreslog därvid Riksdagen att medgifva, att
ifrågakomna fyndigheterna finge på arrende upplåtas samt att för sådan
upplåtelse skulle gälla vissa hufvudgrunder. Bland dessa ingingo bestämmelser
dels därom, att för fyndigheternas fullständiga undersökning och
för andra förarbeten in. in. skulle beräknas en tid af fem år från och
med det år, hvarunder arrendeaftal mellan kronan och vederbörande arrendator
komme till stånd, samt att arbetet under denna tid skulle bedrifvas
i den omfattning, att årligen på detsamma nedlades en summa af
minst 8,000 kronor, däraf minst 5,000 kronor i verkliga arbetskostnader,
med skyldighet för vederbörande arrendator att för hvart och ett af dessa
år inom den 1 mars året därefter inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län styrka, huru stort belopp för ändamålet utgifvits,
dels ock därom, att föreskrifterna i § 13 af nådiga kungörelsen
om begagnande af kronans jordägarandel i grufva den 20 oktober 1899
skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse och i arrendekontraktet
införas. I den paragraf af nämnda kungörelse, till hvilken sålunda hänvisas,
föreskrifves, bland annat, att, därest arrendator af kronans jordägarandel
i grufva underlåter att behörigen fullgöra arrendevillkoren, arrenderätten
blir förverkad och arrendatorn skyldig att afträda grufandelen sex
månader efter det att förverkandet skedde.
Sedan Riksdagen uti skrifvelse den 22 maj samma år anmält, att
Riksdagen med viss ändring, som ej afsåg nyss angifna bestämmelser, bifallit
Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning, godkände Eders Kungl.
Maj:t den 5 juni 1893 Riksdagens beslut i hvad detsamma skilde sig från
Eders Kungl. Maj:ts förslag samt anbefallde kammarkollegium och kommerskollegium
att, i öfverensstämmelse med de af Eders Kungl. Maj:t och
Riksdagen godkända hufvudgrunder för ifrågavarande upplåtelse, uppgöra
förslag till aftal om samma upplåtelse samt därefter underställa detta förslag
Eders Kungl. Maj:ts pröfning och fastställelse.
Efter det kollegierna till fullgörande häraf inkommit med utlåtande,
behagade Eders Kung!. Maj:t den 26 mars 1904 godkänna ett inom jordbruksdepartementet
utarbetadt förslag till öfverenskommelse mellan Eders
Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt magnesitaktiebolaget Tarrekaise, å
Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
25
andra sidan, om upplåtelse på arrende till detta bolag af ej mindre följande
fyra järnmalm.sinmutningar å Tarrekaise inom Kvickjocks kapellförsamling,
nämligen n:is 2981 Jägaren, 2982 Bruden, 2987 Haren och
2939 Orren, än äfven de inom de för fyndigheterna n:is 2937 Haren och
2939 Orren anvisade utmål belägna magnesitinmutningar äfvensom magnesitinmutningarna
Paturkårso n:is 1 och 5 samt Hildo.
Uti det kontrakt, som sedermera enligt Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande
upprättats med magnesitaktiebolaget Tarrekaise, bestämmes bland
annat, dels uti mom. 1, att bolaget skall vara skyldigt att under fem år
från och med år 1904 bedrifva undersökningsarbetet i den omfattning,
som förut angifvits, samt att fullgöra ofvan omförmälda anmälningsplikt
rörande det hvarje år för nämnda arbete utgifna beloppet, dels ock uti
mom. 12, att, om bolaget underlåter att behörigen fullgöra arrendevillkoren,
arrenderätten skall vara förverkad och bolaget skyldigt att frånträda
arrendet sex månader efter det att förverkandet skedde.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har nu
i underdånig skrifvelse den 28 oktober 1905 anmält, att magnesitaktiebolaget
Tarrekaise den 23 augusti samma år, för fullgörande af bestämmelserna
uti mom. 1 i förberörda kontrakt, till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvit kvitterade räkningar å bolagets utgifter under
år 1904 för undersökningsarbeten å de till bolaget upplåtna fyndigheterna;
och har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vidare anfört, att, vid
företagen granskning af huru mycket penningar bolaget kunde anses
styrkt sig hafva nedlagt å ifrågavarande undersökningsarbete, Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande funnit, att bolagets utgifter för ändamålet uppgått
till 9,446 kronor 89 öre, däraf 6,405 kronor 9 öre af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ansetts böra räknas såsom verkliga arbetskostnader;
att, ehuru bolaget således måste anses hafva för år 1904 till fullo
fullgjort sina åligganden enligt kontraktets mom. 1 i hvad beträffade
det föreskrifna minimum för nedlagda utgifter, bolaget icke inom föreskrifven
tid styrkt detta förhållande, hvarför bolaget på grund af bestämmelserna
i mom. 12 uti arrendekontraktet kunde anses hafva förverkat
arrenderätten till förut uppräknade fyndigheter; att Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ansåge sig böra uttala, att, såvidt Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande kunde finna, Eders Kungl. Maj:t och kronan icke kunde
anses hafva lidit något men genom den försummelse, som bolaget låtit
komma sig till last, isynnerhet som bolaget genom att nedlägga större
kostnader än som stadgats måste anses hafva visat sig ämna vilja fortBih.
till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 AM. 13 Häft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
sätta med bearbetningen af ifrågavarande magnesitfyndigheter; samt att
berörda bestämmelse om en viss tid, inom hvilken bolaget skulle inlämna
bevis om omfattningen af sitt undersökningsarbete, syntes hafva tillkommit
för att bolaget icke skulle kunna förhindra Eders Kungl. Maj:t och
kronan att, om bolaget icke idkade grufdrift, upplåta densamma åt andra.
I hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört anhåller
jag att få instämma. Såväl ur billighetens synpunkt som med
hänsyn till statens intresse finner jag uppenbart, att kontraktet bör utan
hinder af den inträffade oväsentliga försummelsen bibehållas vid gällande
kraft.
Då emellertid Riksdagen deltagit i bestämmandet af villkoren för ifrågavarande
upplåtelse, torde dess yttrande jämväl i föreliggande fråga böra
inhämtas.»
På grund häraf hemställde departementschefen om aflåtande af nu
förevarande proposition.
Utskottet, som icke har något att emot framställningen erinra, hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 6 februari 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 190G.