Statsutskottets Utlåtande N:o 157.
N:o 157.
Ank. till Eiksd. kansli den 17 maj 1906, kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående godkännande af öfverenskommelse rörande ekonomisk
uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af
unionens upplösning. (l:a U. A.)
I en den 30 april 1906 till Riksdagen aflåten proposition (n:o 144)
bar Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver utrikesdeparteinentsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att godkänna den af Kungl. Maj:t den 23 nästlidne mars under
förutsättning af Riksdagens samtycke biträdda öfverenskommelse angående
ekonomisk uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af unionens
upplösning.
Departementschefen har beträffande denna fråga till åberopade statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Vid underdånig föredragning den 23 nästlidne mars godkände Kungl.
Maj:t för Sveriges del följande i samråd med den norska regeringen uppgjorda
förslag till öfverenskommelse angående ekonomisk uppgörelse mellan
Sverige och Norge i anledning af unionens upplösning:
Art. 1. Norge erlägger till Sverige den på första halfåret 1905
belöpande andelen af det i Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget
för nämnda år upptagna norska anslaget till kabinettskassan, samt, af
Norges anslag till kabinettskassans tillIälliga och oförutsedda utgifter samma
Bih. till Rilcsd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 98 Haft. (N:o 151). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 157.
år, den på Norge belöpande andelen af de till svenska utrikesdepartementets
tjänstemän ocli betjente för första halfåret 1905 utbetalda dyrtidstillägg.
Art. 2. Norge erlägger till Sverige den på tiden 1 januari—31
oktober 1905 belöpande andelen af det i den gemensamma budgeten för
nämnda år upptagna norska anslaget till konsulskassan samt dessutom
Norges andel i följande utgifter för 1904, Indika icke bestridts med anslaget
för nämnda år, nämligen:
a) de verkliga ämbetsutgifterna vid konsulaten för hela år 1904;
samt
b) de verkliga kontorskostnadser sättningarna med redovisningsskyldighet
vid de lönade konsulaten under andra halfåret 1904.
Art. 3. Den konsulskassan tillfallande andel af de vid konsulaten
under tiden 1 januari—31 oktober 1905 i norska ärenden erlagda expeditionsafgifter
ingår till det svenska utrikesdepartementet för att, jämte
Sveriges och Norges direkta anslag samt konsulskassans andel i expeditionsafgifterna
i svenska ärenden för samma tid, användas till bestridande
af utgifter i konsulära ärenden år 1905.
Art. 4. De pensioner och den expektanslön, som utgå till i gemensam
diplomatisk eller konsulär tjänst förut anställda personer, skola utgöras
af det land, hvars undersåte pensions- eller expektanslön!agaren
för närvarande är. Utgår pension till änka efter sådan tjänsteman, utgöres
pensionen af det land, hvars undersåte den aflidne vid dödstillfället
var.
Denna bestämmelse tillämpas med afseende å de från kabinettskassan
utgående pensioner från den 1 juli 1905 samt beträffande pensioner och
expektanslön från konsulskassan från den 1 november 1905.
Art. 5. Hemflyttningskostnaderna för de förut i Sveriges och Norges
tjänst i Japan och Kina anställde diplomatiska och konsulära tjänstemän,
hvilka vid utnämning eller förordnande fått sig ersättning för berörda
kostnader tillförsäkrad, bestridas:
i fråga om de tjänstemän, hvilka varit anställda i Japan med anledning
af rysk-japanska kriget, af svenska utrikesdepartementet af anslagen
för år 1905; och
i fråga om annan tjänsteman af det land, hvars undersåte tjänstemannen
är.
Art. 6. a) Sverige tillöser sig Norges andel dels i de svenska utrikesdepartementets
lokal befintliga inventarier, sådana föremål dock undantagna,
till hvilkas anskaffande, efter hvad skäligen kan antagas, Norge
icke bidragit, dels ock i de vid beskickningarna i utlandet befintliga för
Statsutskottets Utlåtande N:o 157.
3
gemensamma medel inköpta inventarier. Värderingen af ifrågavarande
inventarier verkställes af sakkunniga personer ocli skall godkännas af de
svenska ocli norska utrikesdepartementen;
b) De för gemensamma medel inköpta inventarierna vid konsulaten fördelas
mellan Sverige och Norge utan föregående värdering på följande sätt:
Sverige erhåller inventarierna vid:
generalkon sidatet i Barcelona,
» » Hamburg,
» » Helsingfors,
» » Köpenhamn,
» » London,
» » Lybeck,
» » Quebec,
» » Shanghai,
konsulatet i Riga.
Norge erhåller inventarierna vid:
generalkonsulatet i Antwerpen,
» » Archangel,
» » Genua,
» » Havre,
» » Kobe,
» » Lissabon,
konsulatet i Bilbao,
» » Leith,
» » Newyork.
Art. 7. Den af den gemensamma konsulskassan år 1877 inköpta
till år 1945 gällande besittningsrätten till konsulathuset i London, hvithet
för närvarande innehafves af den svenske generalkonsuln därstädes, skall
försäljas genom det svenska generalkonsulatets försorg. Köpeanbud skall,
innan det antages, godkännas af de svenska och norska utrikesdepartementen.
Köpeskillingen fördelas lika mellan Sverige och Norge.
För tiden från det norska generalkonsulatets afflyttning från konsulathuset
och så länge Sveriges generalkonsulat är där inrymdt, skall Sverige
till norska statskassan erlägga hyresersättning med belopp motsvarande 4
procent för år räknadt på Norges andel af den blifvande försäljningsumman.
Under samma tid utgör Sverige kostnaderna för husets underhåll
samt de å detsamma hvilande utgifter och onera.
Art. 8. Vid de konsulat, hvarest hyra för de af konsulaten förhyrda
kontorslokaler bestridts med de konsulaten tillagda kontorskostnadsersättningar
mot redovisningsskyldighet, skola hyresbeloppen för tiden från
den 1 november 1905 utgöras af de båda rikena särskild!, livartdera riket
för de kontorslokaler, som af dess konsulat efter nämnda dag disponerats.
Art. 9. Denna öfverenskommelse skall ratificeras.
Biträdandet af öfverenskommelsen ägde rum under förbehåll af att
densamma jämväl af Riksdagen godkändes.
Öfverenskommelsen har förelagts det norska stortingets pröfning men
ännu icke blifvit föremål för dess behandling.»
Under åberopande af hvad departementschefen i ärendet till statsrådsprotokollet
vid föredragningen den 23 mars 1906 anfört, hemställde de
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 157.
partementschefen om aflåtande till Riksdagen af proposition i nu förevarande
ämne.
Till nämnda statsrådsprotokoll hade departementschefen gjort följande
uttalande:
»Unionens upplösning påkallar med nödvändighet eu ekonomisk uppgörelse
mellan Sverige och Norge. Denna fråga har dock icke af Riksdagen
tillagts den vikt, att densamma borde göras till föremål för underhandling,
innan Sverige erkände Norge såsom en från unionen med Sverige
skild stat, hvadan frågan icke berördes vid de i Karlstad förda förhandlingarna.
Sedermera hafva emellertid underhandlingar uti ifrågavarande
syfte förts med den norska regeringen och ledt till det resultat, att för
närvarande föreligger ett i samråd uppgjordt förslag till sådan uppgörelse.
Jag anhåller nu att få inför Kungl. Maj:t anmäla detta förslag äfvensom
att i korthet få angifva hufvuddragen af detsamma.
Beträffande anslagen å kabinettskassan har föreslagits, att Norge skulle
till Sverige erlägga den på första halfåret 1905 belöpande andelen af det
i den gemensamma utrikesbudgeten för år 1905 upptagna norska anslaget
till nämnda kassa. Vid utgången af juni månad 1905 hade alla förutvarande
i den gemensamma diplomatiens tjänst anställde norrmän frivilligt
eller på anmodan lämnat densamma med undantag af en enda tjänsteman,
som emellertid sedermera förvärfvat svensk medborgarrätt. Ej heller kunna
efter denna tid de svenska tjänstemännen inom utrikesdepartementet och
vid beskickningarna sägas hafva varit sysselsatta med handläggandet af
politiska angelägenheter, som enbart rört Norge. Vid sådant förhållande
har jag icke ansett mig böra framställa anspråk på ytterligare bidrag till
kabinettskassan.
Hvad åter angår konsulskassan skulle enligt förslaget Norges bidragsskyldighet
till densamma först upphöra med utgången af oktober månad
1905. Under hela sommaren 1905 voro fortfarande norske män anställda
i den gemensamma konsulskåren, hvilken äfven i viss mån tillvaratog
vården om Norges konsulära ärenden. På grund häraf synes
äfven bidrag till denna kassa böra från norsk sida fortfarande under
nämnda tid utgå. Likaledes bör äfven den konsulskassan tillfallande andelen
af de vid konsulaten under samma tid i norska ärenden erlagda
expeditionsafgifter ingå till det svenska utrikesdepartementet.
Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att något bidrag från
Norge till den gemensamma utrikesbudgeten efter den 1 april 1905 icke
från norsk sida beviljats, ehuruväl norska regeringen förskottsvis utbetalt
det på kvartalet 1 april—30 juni belöpande belopp.
Statsutskottets Utlåtande N:o 157.
5
Uti Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget förekom årligen
å Konsulskassan under hufvudruhriken skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter ett anslag för ämbetsutgifter vid konsulaten. Dessa ämbetsutgifter,
hvilka icke godtgjordes vederbörande konsuler förrän efter utgången af
det år, för hvilket anslaget beviljades, redovisades ej heller i konsulskassans
räkenskap för samma år, utan uti det näst därpåfölj ande årets
räkenskap. Sålunda ersattes 1904 års ämbetsutgifter icke af det i nämnda
års budget till ämbetsutgifter upptagna anslag, hvilket användes till bestridande
af ämbetsutgifter vid konsulaten under år 1903, utan först under
loppet af år 1905; och komma de att redovisas i konsulskassans ännu
icke afstötande räkenskap för detta senare år.
Då nu Norge enligt det uppgjorda förslaget skall betala den på
tiden 1 januari—31 oktober 1905 belöpande andelen af det i den gemensamma
budgeten för nämnda år upptagna norska anslaget till konsulskassan,
ingår däri anslaget för ämbetsutgifter vid konsulaten för samma tid.
Däremot linnes, på sätt af ofvan lämnade redogörelse framgår, icke något
norskt anslag till bestridande af ämbetsutgifterna. under år 1904. Det har
därför föreslagits, att Norge utöfver anslaget till konsulskassan för tiden
1 januari—31 oktober 1905 vidare skall till utrikesdepartementet inbetala
sin andel af det verkliga beloppet af ämbetsutgifterna vid konsulaten
under år 1904.
På samma sätt förhåller det sig med kontorskostnadsersättningarna
mot redovisningsskyldighet vid de lönade konsulaten allenast med den
skillnad, att det icke är ersättningarna för hela kalenderåret utan endast
för den senare hälften af detsamma, som icke gäldas af anslaget för det
löpande året utan i stället först redovisas i konsulskassans räkenskaper för
det påföljande året. På grund häraf har föreslagits, att Norge skall till
utrikesdepartementet särskildt inbetala jämväl sin andel af de verkliga
kontorskostnadsersättningarna mot redovisningsskyldighet vid de lönade
konsulaten för senare halfåret af 1904.
Beträffande de pensioner, hvilka utgöras till i gemensam diplomatisk
eller konsulär tjänst förut anställda personer har tillämpats den grundsatsen,
att hvarje land för framtiden öfvertager utgörande af pensioner
till dess undersåtar. Liknande grundsats är äfven föreslagen i fråga om
pensioner till änkor efter sådana tjänstemän.
I förslaget till öfverenskommelse äro äfven intagna bestämmelser
angående gäldandet af hemflyttningskostnaderna för förut i Sveriges och
Norges tjänst i Kina och Japan anställda diplomatiska och konsulära
tjänstemän, hvilka vid utnämning eller förordnande fått sig ersättning
härför tillförsäkrad. Af bemälda tjänstemän hafva två varit anställda i
6
Statutskottets Utlåtande N:o 157.
Japan med anledning af det rysk-japanska kriget. Då detta i verkligheten
upphörde under sommaren 1905, om än det officiella fredsslutet icke ägde
rum förrän i september samma år, och Norge enligt öfverenskommelsen
skulle komma att erlägga den på Norge belöpande andelen af nämnda års
anslag till kabinettskassan för hela första halfåret och till konsulskassan
för tiden 1 januari till 31 oktober, har ansetts med billighet öfverensstämmande,
att kostnaderna för nämnda tjänstemäns hemflyttning bestridas
af utrikesdepartementet medelst anslagen för 1905.
Beträffande öfriga till förevarande kategori hörande tjänstemän, hvilka
innehaft eller på förordnande bestridt på stat uppförda befattningar, föreslås,
att kostnaderna gäldas af det land, hvars undersåte tjänstemannen är.
Af sistnämnda tjänstemän är en svensk och tvä norrmän.
1 förslaget upptagas vidare bestämmelser, som afse upplösningen af
hittills bestående gemensam äganderätt till vissa i utrikesdepartementet
samt vid beskickningarna och konsulaten befintliga inventarier. Dessa
bestämmelser lära i allmänhet icke tarfva någon närmare utveckling. Det
torde vara tillräckligt att påpeka, att vid fördelningen af de vid konsulaten
befintliga inventarier, hvilka inköpts för gemensamma medel, i allmänhet
följts den grundsats, att ett hvart land behölle inventarierna vid
de konsulat, där konsulsbefattningen senast beklädts af dess undersåte.
Värdet af såväl dessa som vid beskickningen befintliga för gemensamma
medel inköpta inventarier uppgå endast till obetydliga belopp.
De beskickningshus, som å vissa platser utomlands stå till beskickningschefernas
förfogande, tillhöra samtliga Sverige ensamt, hvarför någon
öfverenskommelse härvidlag icke behöft träffas. Däremot hafva Sverige
och Norge gemensamt förvärfvat besittningsrätten å viss tid till ett konsulathus
i London. För närvarande är allenast Sveriges generalkonsulat därstädes
inrymdt. Omedelbart efter unionens upplösning afflyttade nämligen
det norska konsulatet därifrån. Huset synes böra försäljas och köpeskillingen
lika fördelas mellan de båda länderna, hvarjämte det bör tillkomma
Sverige att för den tid, vårt land ensamt drager nytta af huset,
till Norge utgifva viss hyresersättning, hvilken lämpligen ansetts böra bestämmas
till 4 procent å Norges andel af den blifvande köpeskillingen.
Slutligen afser art. 8 i förslaget att reglera utgörandet af den hyreskostnad,
som för tiden efter den 1 november 1905 belöper å vissa gemensamt
förhyrda kontorslokaler vid konsulaten. Såsom rimligt är, skall
kostnaden härför utgöras af hvardera riket för de lokaler, som af dess
konsulat disponeras.
Förslaget är afsedt att ratificeras. Jag anser nämligen, att detsamma
för att vinna slutlig stadfästelse bör underställas Riksdagens godkännande.
Det är dock, under förutsättning att förslaget skulle af Kungl.
Statsutskottets Utlåtande N:o 157.
7
Maj:t godkännas, icke min afsikt alt föreslå dess omedelbara framläggande
för Riksdagen, utan synes härmed lämpligen böra anstå, till dess frågan
om den slutliga pröfningen af utgifterna å tredje hufvudtiteln varder
innevarande Riksdag förelagd. I detta sammanhang tillåter jag mig erinra,
hurusom Kungl. Maj:t i den till Riksdagen i år »flatna statsverkspropositionen
föreslagit Riksdagen att till bestridande af en del af den på Norge
belöpande andelen af kabinetts- och konsulskassornas utgifter år 1905
bland de extra anslagen för 1907 upptaga ett förslagsvis beräknadt belopp
af 300,000 kronor. På sätt jag anförde vid ärendets föredragning inför
Kungl. Mnj:t den 13 sistlidne januari kommer tydligen på storleken af
det belopp, som för nu berörda ändamål behöfves, att äfven inverka utgången
af de nu afslutade underhandlingarna med Norge. Det synes mig
således lämpligt, att ifrågavarande öfverenskommelse underställes Riksdagens
pröfning först samtidigt med föreläggandet af proposition angående
reglerande af utgifterna å tredje hufvudtiteln.
Efter hvad jag inhämtat, lärer äfven den norska regeringen, hvilken
för Norges del redan godkänt ifrågavarande förslag till öfverenskommelse,
underställa detsamma Stortingets pröfning.»
Efter att härefter hafva uppläst ifrågavarande förslag hade departementschefen
vidare yttrat:
»Emot detta i samråd uppgjorda och af den norska regeringen redan
godkända förslag har jag icke någon erinran att framställa. Jag får således
i underdånighet hemställa, att förslaget måtte af Kungl. Maj:t godkännas
för Sveriges del, under förbehåll af ratificering, sedan Riksdagen
härtill gifvit sitt samtycke.»
Enligt utskottet från utrikesdepartementet tillhandakommet meddelande
har norska Stortinget den 4 maj 1906 enhälligt godkänt ifrågavarande
öfverenskommelse mellan Sverige och Norge.
Utskottet får hemställa,
att Riksdagen må godkänna den af Kungl. Maj:t
den 23 sistlidne mars biträdda öfverenskommelse angående
ekonomisk uppgörelse mellan Sverige och Norge
i anledning af unionens upplösning.
Stockhobn den 17 maj 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Herr L. Eriksson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
förestående ärendes behandling inom utskottet.