Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

1

N:o 146.

Ank. till BAksd. kansli den 10 maj 1906, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
disposition af den för statsverkets räkning utarrenderade
delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 30 sistlidna mars afliden, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 104) har Kung!.
Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,

dels att den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten
Halmstads slottsjord — med undantag åt dels den å en af
förste landtmätaren A. Lekander år 1890 upprättad karta öfver lägenheten
med litt. E angifna mark jämte det därintill liggande, å samma karta
med blå streckning begränsade område, dels ock den söder om sistnämnda
område befintliga delen af den å kartan med d 1 utmärkta ägofigur,
som icke erfordrades för anläggande af gata och lastkaj — måtte till
staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, ej understigande 114,419
kronor 95 öre, som skulle på stadens bekostnad bestämmas i den ordning,
som vore föreskrifven i kungl. förordningen i fråga om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866, samt under
villkor i öfrigt,

att lägenheten måtte af staden tillträdas den 14 mars 190 7, då
köpeskillingen skulle erläggas och af staden till landtränteriet i länet
inbetalas,

Bill, till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Åfd. 90 Höft. (Näs 146, 147.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Proposition
år 1899.

att innehafvarna af samtliga de uti arrendekontraktet emellan
kronan och staden upptagna Lägenheter med undantag af de två lägenheter,
hvilka betecknades med n:o 1 och n:is 142—143, berättigades att
bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jordområden, enhvar
lägenhetsinneliafvare under hans och hans hustrus lifstid, mot skyldighet
för dem att hvar för sig till staden inom januari månad hvarje år
erlägga den för lägenheten nu utgående arrendeafgift samt med villkor
att dels icke å lägenheten uppföra nybyggnad, dels ock till staden utan
ersättning, men emot motsvarande afdrag å arrendeafgiften afstå hvad
af den obebyggda delen af lägenheten möjligen kunde behöfva tagas i
anspråk för utläggande af gata enligt fastställd stadsplan eller framdragande
af aflopps- och andra ledningar, samt

att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter
af slutandet af landstingets näst härefter infallande ordinarie sammanträde
_ därom hos staden framställde yrkande, staden skulle vara skyldig
att till länets lasarett afstå det å ett af lasarettsdirektionen företedt
utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om 19 ar 40
kvadratmeter af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för området
till staden erlade enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriation
snämndens beslut skulle till kronan erlägga för detsamma; skolande
dock, om staden så påfordrade, landstinget, därest det ville begagna sig
af lösningsrätten, vara skyldigt att till sig lösa jämväl återstoden af
den å Lekanders karta med d2 betecknade ägofigur;

dels att å fångvårdsstyrelsen måtte öfverlåtas dispositionsrätten till
ofvannämnda a Lekanders karta med d 1 angäfna ägofigur med undantag
af den del däraf, som erfordrades för anläggande af gata och lastkaj;

dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet måtte
tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i
hufvudstaden och för sadant ändamål till statskontoret inlevereras.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Den 27 januari 1899 aflät Kungl. Maj:t till Riksdagen proposition
angående disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord. Denna
proposition var af följande lydelse:

»Till Halmstads slott disponerades redan under äldre tider viss
jord såsom ladugård. Denna jord har enligt verkställda skiftesförrättningar
blifvit förlagd i tre skiften, nämligen inägoskiftet, det s. k.
utskiftet eller lägenheten Tyludden samt det s. k. framskiftet, beläget
i sammanhang med inägojorden, hvarjämte slottsjorden tillagts andel i

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

3

vissa samfälligheter. Från det område, som tillskiftats slottet, äfvensom
från planen närmast själfva slottsbyggnaden kafva under årens lopp
flere afsöndringar skett. Sålunda bär Kungl. Maj:t dels genom nådigt
bref den 4 januari 1855 medgifvit, att till plats för Hallands läns cellfängelse
finge för alltid upplåtas en i inägoskiftets nordöstra hörn belägen
jordrymd om V2 tunnland, dels genom nådigt bref den 24 april
1863 tillåtit dylik upplåtelse från slottsträdgården af 2 kvadratref 78
kvadratstänger 23,5 kvadratfot mark till plats för nytt läroverkshus,
dels ock enligt nådigt bref den 23 maj 1873 beviljat upplåtelse åt staden
Halmstad af tomter, hörande till de forna fästningsverken omkring
slottet, för anläggande af en strand- eller hamngata. Därjämte har
kammarkollegium enligt utslag den 17 oktober 1864 till borgmästaren
Th. Stockenberg på tjugu års tid från midfastan 1865 öfverlämnat
nyttj and er ätten till ett intill planen för cellfängelset gränsande område
om 1 tunnland 20 kappland, till hvilket område Stockenberg därefter
genom domänstyrelsens resolution den 6 juli 1883 mot viss årlig afgäld
erhållit förlängd besittningsrätt till den 14 mars 1893.

Slottsj orden, som sedan lång tid tillbaka varit landshöfdingen i
länet på lön indelad, uppläts med stöd af kungl. brefvet den 21 december

1871 af kammarkollegium enligt särskilda kontrakt den 16 december

1872 på arrende under tjugu år från midfastan 1873 i två särskilda
lotter, af hvilka den ena omfattade inägoskiftet jämte det i sambruk
därmed liggande framskiftet och den andra utmarksskiftet Tyludden.
Från arrendet undantogos dock, förutom ofvan omförmälda, dessförinnan
upplåtna jordstycken, den till flygsandsplantering använda, närmast
hafvet belägna delen af framskiftet äfvensom slottstomten med park och
trädgård, hvilka sistnämnda områden fortfarande äro landshöfdingen
förbehållna.

Enligt kungl. bref den 13 september 1889 har slottsjorden i jordeboken
afförts från Söndrums socken i Halmstads härad samt i judiciellt,
administrativt och ecklesiastikt hänseende förlagts till Halmstads stad;
och har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 mars 1892 förordnat,
att utskiftet Tyludden vid arrendetidens utgång den 14 mars 1893
skulle ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Beträffande
dispositionen från sistnämnda dag af den utaf inägoskiftet
och framskiftet bildade arrendelotten jämte den till borgmästaren Stockenberg
upplåtna lägenheten, gjordes under år 1888 af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands län hos domänstyrelsen framställning,
huruvida icke, med afseende å egendomens belägenhet invid Halmstads

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

stads bebyggda område, det vore för kronan fördelaktigast att vidtaga
förfogande, hvarigenom densamma vid arrendetidens utgång kunde upplåtas
för annat ändamål än åkerbruk. Sedan i anledning häraf domänstyrelsen
anmodat Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med
då förestående arrendeuppskattning uppdraga åt förrättningsmännen att
med biträde af särskildt tillkallad sakkunnig person upprätta förslag till
egendomens disponerande på det för kronan fördelaktigaste sätt, afgafs,
med ledning af en utaf förste landtmätaren A. Lekander år 1890 öfver
slottsjorden upprättad karta med beskrifning, af förrättningsmännen
förslag till egendomens disponerande på det sätt, att en del af slottsjorden
skulle försäljas till tomter, en del användas till skogsplantering
och återstoden, däri inbegripen den till Stockenberg upplåtna lägenheten,
utarrenderas i lotter. Detta förslag biträddes i hufvudsak af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Emellertid hade stadsfullmäktige i Halmstad samt Stockenbergs
stärbhusdelägare hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit att möt viss
erbjuden köpeskilling få inköpa delar af ifrågavarande egendom; och,
sedan domänstyrelsen i ett den 3 mars 1893 afgifvet underdånigt utlåtande]
afstyrka bifall till de underdåniga ansökningarna, men tillika
hemställt, att, då det för kronan vore fördelaktigare, om egendomen för
fullgod köpeskilling försåldes, än om densamma fortfarande utarrenderades,
och af stadsfullmäktiges underdåniga ansökning framginge, atf
Halmstads stad i en snar framtid nödgades förvärfva äganderätt till
egendomen, styrelsen måtte erhålla bemyndigande att utarrendera slottsjorden
på kortare tid, anbefallde Kungl. Maj:t den 24 mars 1893 domänstyrelsen
att under en tid af fem år från den 14 mars 1894 fortfarande
på arrende upplåta den utarrenderade delen af slottsj orden, hvarvid på
domänstyrelsens pröfning finge ankomma, huruvida Stockenbergs stärbhusdelägare
ägde bibehålla nyttj anderätten till den af dem arrenderade
lägenheten. I följd häraf har inägoskiftet jämte det i sambruk därmed
liggande framskiftet, med undantag af flygsandsplanteringen, genom
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes kontrakt den 31 januari 1894 under
benämningen Halmstads slottsjord utarrenderats under 5 år, räknade
från den 14 mars samma år, till förre arrendatorn C. P. Johansson
mot årlig afgäld af 3,100 kronor; och hafva i berörda kontrakt Stockenbergs
stärbhusdelägare för samma tid erhållit betryggad besittningsrätt
till det af dem innehafda området mot årlig afgäld till arrendatorn af
300 kronor.

För lägenheten Halmstads slottsjords disponerande efter den 14
mars 1899 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, på anmodan af domän -

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

5

styrelsen, låtit under år 1896 verkställa arrende- och saluvärdering å
lägenheten. Af instrumentet öfver denna förrättning har inhämtats, att
lägenheten, som vore belägen mellan staden och dess hamn samt delvis
gränsade till Nissaån, icke vore bebyggd med några kronan tillhöriga
byggnader; att lägenhetens sammanlagda ägoområde utgjorde 75 hektar
19,3 0 ar, däraf 6 hektar 31,2 0 ar tomter, 58 hektar 44,8 0 ar åker, 8 hektar
49,8 0 ar numera uppodlad ängsmark och 1 hektar 93,50 ar impediment;
att åkerjorden bestode till omkring två tredjedelar af mullfattig fin sand,
hvilken under torra somrar lämnade endast svag skörd, samt till ungefär
en tredjedel af sandmylla på något fuktig, järnhaltig sandbotten;
att det å ofvan omförmälda karta med litt. F betecknade jordområde,
omfattande enligt den till kartan hörande beskrifningen 11 hektar 63,9 0
ar, bestode till största delen af flygsandsdrifva, i följd hvaraf detsamma
icke vore tjänligt till åker och således hade ringa värde; att å lägenheten,
hvars taxeringsvärde utgjorde 35,000 kronor, funnes 33 bebyggda
mindre lägenheter, för hvilka arrendatorn ägde uppbära i årlig afgäld
tillsammans 1,638 kronor; samt att förrättningsmännen uppskattat lägenhetens
saluvärde till 102,855 kronor 95 öre, i hvilket belopp likväl icke
inginge värdet af det område om 1 hektar 80, i o ar, som å kartan upptagits
för utvidgning af den från staden till hamnen ledande vägen
äfvensom till gator vid framtida tomtreglering. Då statsverket enligt
förrättningsmännens åsikt icke kunde påräkna större årlig inkomst
genom lägenhetens utarrendering än 3,100 kronor, äfven om densamma
blefve utarrenderad på längre tid, hafva förrättningsmännen
ansett det vara för kronan fördelaktigast, om lägenheten blefve för
ofvan angifna saluvärde afyttrad.

Med anledning af hvad sålunda blifvit ifrågasatt beträffande lägenheten
Halmstads slottsjords framtida disposition har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
infordrat yttrande af domänintendenten G. Theorin,
hvilken förordnats att från och med år 1897 uppehålla domänintendentsbefattningen
i länet; och har bemälde domänintendent i afgifvet utlåtande
anfört, att då lägenheten ej ens under gynnsam väderlek kunde
lämna någon rikare afkastning och skörden under torra försomrar måste
blifva ytterst ringa, jämväl domänintendenten ansåge det vara för kronan
fördelaktigast, om lägenheten försåldes, hvarvid han dock ville
erinra, att det skulle vara synnerligen olämpligt att under hand afyttra
tomter till olika spekulanter, enär en nödvändig följd däraf blefve, att
täckdikning med tegelrör måste på föranstaltande af kronan företagas,
hvilket för kronan skulle medföra stora kostnader. Äfven om lägenheten
komme att bibehållas i kronans ägo, blefve sådan täckdikning

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

dock förr eller senare erforderlig, enär de å lägenheten nu befintliga
öppna dikena dels gjorde det omöjligt att hålla jorden ren från s. k.
kvickrot, dels upptoge för stor areal, dels ock vore alldeles otillfredsställande
och otidsenliga. Möjligt vore visserligen, att högsta köpeskillingen
för lägenheten kunde erhållas genom att utbjuda densamma
till försäljning å offentlig auktion, men ur hygienisk synpunkt och med
afseende å önskvärdheten att ernå största möjliga trygghet mot eldfara,
ansåge domänintendenten, att lägenheten borde i första hand hembjudas
Halmstads stad. Vare sig nu försäljningen af lägenheten komme
att ske på det ena eller andra sättet, borde dock enligt domänintendentens
åsikt från försäljningen undantagas dels ett å den år 1890 upprättade
kartan med litt. E betecknadt område och dels ett å samma
karta med blå linjer utprickadt angränsande område, hvilka båda områden
utgjorde tillsammans 1 hektar 75,2 ar. Såväl länsresidenset som
cellfängelset vore nämligen belägna omedelbart invid berörda områden
och oberäkneliga faror och svårigheter skulle kunna uppstå, om i närheten
af dessa byggnader funnes upplag af ved och eldfarliga oljor
eller brädgårdar, hvilket allt, enligt domänintendentens förmenande,
måste förutsättas kunna blifva fallet, om ifrågavarande jordområden
komme i enskild mans ägo. Vidare har domänintendenten föreslagit,
att det å kartan med litt. F betecknade området om 11 hektar 63,9 ar
måtte från försäljningen undantagas och ställas under skogsstatens
omedelbara vård i och för skogsplantering.

Sedan instrumentet öfver den år 1896 hållna arrende- och saluvärderingen
äfvensom domänintendenten Theorins berörda yttrande
blifvit af Kung!. Maj:ts befallningshafvande öfverlämnade till domänstyrelsen,
samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid i eget afgifvet
yttrande, med biträdande af domänintendentens förslag, hemställt, att
Halmstads slottsjord, med de af domänintendenten föreslagna undantag,
måtte varda till högsta möjliga pris försåld, hafva i särskilda till Kungl.
Maj:t ingifna underdåniga ansökningar dels stadsfullmäktige i Halmstad
gjort framställning om inköp af slottsjorden med vissa undantag, dels
ock direktionen för lasarettet i Halmstad anhållit om rätt för Hallands
läns landsting att få lösa vissa delar af samma lägenhet; och har domänstyrelsen
erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande
öfver berörda ansökningar.

Stadsfullmäktige i Halmstad hafva i förevarande underdåniga ansökning
anhållit, att för stadens räkning måtte få inköpas kronolägenheten
Halmstads slottsjord, däri inbegripet det med d 1 och d 2 å
den af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade kartan beteck -

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

7

nade område, som dels arrenderats af aflidne borgmästaren Stockenberg,
dels ock för närvarande vore uthyrdt till upplagsplats, men med
uteslutande af det i domänintendenten Theorins och Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
yttranden öfver arrendeuppskattningen omförmälda,
med blå linje å kartan utmärkta området midt för länsresidenset och
länscellfängelset. Därjämte hafva stadsfullmäktige anhållit, att köpeskillingen
för lägenheten måtte få bestämmas af uppskattningsnämnd,
utsedd i den ordning, som vore stadgad för expropriation af jord för
allmänt behof; att staden vid gäldandet af köpeskillingen måtte få åtnjuta
samma lättnader, som vore vanliga vid kronojords försäljning till
enskilda; samt att beträffande förhållandet till nuvarande lägenhetsinnehafvare
å slottsjorden staden måtte erhålla samma rättigheter, som
för närvarande tillkomme staten såsom jordägare, mot det att staden å
sin sida iklädde sig kronans förbindelser i sagda hänseende och därvid
särskild! förklarade, att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883
uppförda byggnader, som funnes upptagna å en den underdåniga ansökningen
bilagd, den 7 september 1891 af dåvarande domänintendenten
C. A. Claesson upprättad förteckning, fortfarande skulle vara berättigade
att under sin egen och hustrus lifstid bibehålla samma byggnader
med tillhörande område mot erläggande inom januari månads utgång
hvarje år till drätselkammaren af de afgifter, som funnes fastställda i
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes arrendekontrakt om slottsjorden den
31 januari 1894, men utan rättighet för lägenhetsinnehafvarne att verkställa
nybyggnad å de af dem disponerade områden.

I den underdåniga ansökningen hafva stadsfullmäktige till en
början erinrat, hurusom stadsfullmäktige redan år 1891, i sammanhang
med sin då gjorda underdåniga framställning att få tillösa sig en del
af slottsjorden, fäst uppmärksamheten på de stora vådor, som för samhället
kunde uppstå därigenom, att lägenhetens arrendatorer under
loppet af senare årtionden upplåtit boningsplatser mot tomthyra åt en
mängd personer, hvilka å dessa platser uppfört byggnader utan hänsyn
till vare sig byggnads- eller hälsovårdsstadgan; och hafva stadsfullmäktige
vidare anfört, att ju längre detta oefterrättliglietstillstånd finge
fortfara, desto svårare komme följderna däraf att blifva för staden.
Enda utvägen att afhjälpa antydda missförhållande vore, att staden
finge tillösa sig jorden, ordna gator, vatten- och afloppsledningar samt
träffa aftal med husägarne, hvarigenom dessa kunde komma i en tryggare
ställning än den, hvari de nu befunne sig. De skäl, som åberopats för
stadsfullmäktiges nyssnämnda, år 1891 gjorda framställning, hade under
åren vunnit i styrka och ett ytterligare skäl hade nu tillkommit, som

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

gjorde det för staden ännu mer önskvärdt att komma i besittning af
jorden, nämligen bostadsbrist. År 1865 utgjorde stadens folkmängd endast
4,654 personer, men sedan dess hade densamma vunnit sådan tillökning,
att folkmängden för närvarande öfverstege 14,000 personer; och som
arbetarbostäder företrädesvis vore af behofvet påkallade, men staden
icke kunde därtill upplåta lämpliga platser, behöfde staden för detta
ändamål inköpa delar af slottsjorden. De kostnader, som staden för
markens användande för det afsedda ändamålet finge vidkännas, nämligen
för fyllningar, dränering samt ordnande af gator, vatten- och
afloppsledningar, komme helt säkert att flerdubbla inköpssumman och
kunde aldrig återvinnas genom försäljning af tomter, i synnerhet som
tomtförsäljningen komme att försiggå så småningom under flere årtionden,
hvaremot en stor del af nämnda utgifter måste göras genast och skulle
jämte köpesumman tillskynda staden en årlig ränteförlust. Staden ville
emellertid hellre bära denna förlust än de stora olägenheter, som vore
att förvänta, därest området upplätes åt enskilda till ett fortsatt okontrolleradt
bebyggande. Af slottsjorden lämpade sig visserligen endast
en mindre del att ingå i stadsplanen, och det skulle fördenskull för
staden vara fördelaktigast att inskränka sig till inköp af endast denna
del, men, då den öfriga delen vore så godt som värdelös såsom åkerjord
och i följd däraf en blifvande arrendator icke skulle kunna bereda
sig någon inkomst däraf på annat sätt, än genom att upplåta jorden
till byggnader af sämsta beskaffenhet, hvithet staden till hvarje pris
ville förekomma, måste staden sträcka sitt anbud till hela slottsjorden,
med undantag dock af hvad Kungl. Maj:t pröfvade böra bibehållas fökronans
eventuella behof. ''■«

Öfver denna underdåniga ansökning har domänstyrelsen inhämtat
underdåniga utlåtanden från magistraten i Halmstad, vederbörande domänintendent
och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvilka
samtliga myndigheter tillstyrkt medgifvande för Halmstads stad att få
inköpa slottsjorden. Beträffande åter de af stadsfullmäktige föreslagna
villkoren för inköpet hafva domänintendenten och Kungl. Maj ds befallningshafvande
ifrågasatt, huruvida staden borde få komma i åtnjutande
af den begärda lättnaden i betalningsvillkoren, enär denna förmån
syntes vara afsedd för en annan klass af köpare än den, som staden
kunde anses tillhöra.

I ofvan omförmälda, af direktionen för lasarettet i Halmstad gjorda
underdåniga ansökning har direktionen anhållit, att, vare sig Halmstads
slottsjord upplätes till nämnda stad eller till någon annan, vid
upplåtelsen måtte fästas det villkor, att länets näst sammanträdande

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

9

ordinarie landsting skulle, om landstinget så funne för godt, äga att
inom viss tid och mot köpeskilling, som bestämdes i enlighet med
föreskrifterna i kungl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 april 1866, tillösa sig två, lasarettet
angränsande områden af slottsjorden om tillsammans 19,4 ar, hvilka
områden å ett handlingarna i ärendet bilagdt, af läsarettsdirektionen
med skrifvelse den 13 januari innevarande år till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
insändt utdrag af Lekanders karta öfver slottsjorden funnes
utmärkta med blå linie. Till stöd för ansökningen har direktionen åberopat
dels sanitära skäl, dels ock nödvändigheten att skydda lasarettet
mot eldfara, hvarjämte framhållits, att, för den händelse lasarettet behöfde
tillbyggas, ifrågavarande områden blefve för sådant ändamål nödvändiga;
och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i afgifvet underdånigt
utlåtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till
berörda underdåniga ansökning.

Domänstyrelsen har den 4 februari 1898 afgifvit underdånigt utlåtande
öfver förevarande underdåniga ansökningar; och har styrelsen
därvid i fråga om den framtida dispositionen af lägenheten Halmstads
slottsjord anfört, att, då lägenheten med afseende å dess beskaffenhet
icke lämpade sig att allt framgent bibehållas såsom jordbruksegendom,
lägenhetens försäljning ju förr desto hellre vore önskvärd; och som de
i stadsfullmäktiges underdåniga ansökning anförda, af de lokala myndigheterna
icke bestridda skäl för lägenhetens upplåtande åt staden syntes
■‘■yrelsen beaktansvärda, samt därtill komme, att köpesumman vore afedd
att bestämmas i enlighet med föreskrifterna i gällande expropriaionslag,
hvarigenom statsverket med visshet kunde påräkna en köpeskilling,
som fullt motsvarade lägenhetens värde, hade styrelsen icke
något att erinra mot bifall till stadsfullmäktiges underdåniga ansökning
att få inköpa lägenheten.

Hvad anginge de i den underdåniga ansökningen ifrågasatta villkor,
hvarunder inköpet skulle ske, föreställde sig domänstyrelsen, att med
stadsfullmäktiges framställning om medgifvande för staden att vid gäldande
af köpeskillingen få åtnjuta samma lättnader, som vore vanliga
vid kronojords försäljning till enskilda, åsyftades det i kungl. brefvet
den 29 maj 1874 angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägenheter
intagna stadgande, att köpare af dylika lägenheter ägde att inbetala
köpeskillingen under loppet af sex år med en sjättedel årligen.
Med erinran att detta stadgande sedermera tillämpats vid försäljningar
af kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 500 kronor, har
domänstyrelsen anfört, att, ehuru de stora utgifter utöfver jordlösen,
Bih. till Jliksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 90 Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

staden skulle komma att få vidkännas för markens dränering, gators
ordnande med mera, talade för en dylik förmåns beviljande, styrelsen
likväl, enär af de lokala myndigheternas yttrande syntes framgå, att
denna lättnad vid köpeskillingens erläggande vore obehöflig, saknade
anledning'' att till ansökningen i denna del tillstyrka bifall.

Domänstyrelsen har vidare erinrat, hurusom Kungi. Maj:t genom
nådigt bref den 18 maj 1888 förordnat, att, då styrelsen vid pröfning
af arrende förslag å kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början uppgjordt,
funne lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebodde honom
själf tillhöriga, före den 1 januari 1883 uppförda byggnader, kunna
utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas, styrelsen
skulle äga bland arrendevillkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom
lägenhetsinnehafvaren och hans hustru förbehölles att mot utgörande
till arrendator^! af afgäld, som i sammanhang härmed af styrelsen
blefve fastställd, kvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de
så länge lefde och styrelsen ej under arrendetiden på grund af deras
uppförande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning dem
genom uppsägning från lägenheten skilja. Det vore synbarligen detta
stadgande, som legat till grund för stadsfullmäktiges i den underdåniga
ansökningen framställda förslag beträffande stadens blifvande rättigheter
och skyldigheter mot nuvarande lägenhetsinnehafvare och särskildt
förbindelsen, att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda
byggnader, som funnes upptagna å förre domänintendenten Claessons
ofvan omförmälda förteckning, skulle under egen och hustrus lifstid få
bibehålla samma byggnader med tillhörande område.

Då i det område, som stadsfullmäktige önskade expropriera, inginge
jämväl den jordrymd om 19,4 ar, som direktionen för Halmstads
lasarett ansett vara behöflig^ för lasarettets behof, har domän styrelsen,
med förordande af lasarettsdirektionens underdåniga ansökning, föreslagit,
att det ytterligare villkor måtte fästas vid bifall till stadsfullmäktiges
ansökning, att staden skulle vara skyldig att till lasarettet
afstå omförmälda 19,4 ar mot enahanda ersättning, som staden, vid
expropriationen för dess räkning, kunde varda ålagdt att för samma område
till kronan erlägga.

På grund af nådig befallning har jämväl fångvårdsstyrelsen afgifvit
underdånigt utlåtande i detta ärende; och har styrelsen, med
framhållande af vikten att skydda cellfängelset mot fara för eldsolycka
från angränsande område samt att vid behof i framtiden af byggnader
för fängelset äga tillgång till välbelägna tomter, vidare anfört, att för

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

11

tillgodoseende af berörda önskemål det område af slottsjorden, Knngl.
Maj:ts befallningshafvande föreslagit att undantaga från försäljningen,
vore alltför knappt beräknadt; att, på sätt den af Lekander upprättade
kartan utvisade, fängelsets för fångpersonalen afsedda promenadgårdar
sträckte sig med sina plank i södra delen af fängelseområdet nästan
ända fram till den del af slottsjorden, som skulle komma att försäljas;
att fängelset alltså, för den händelse den å södra sidan angränsande
marken bebyggdes eller användes till upplag, fortfarande skulle blifva
utsatt för enahanda fara för eldsolycka, som man genom det föreslagna
undantaget afsett att afvända; att, då eu blifvande tillbyggnad af fängelset,
hvilket i sin norra del inrymde tingslokal och ekonomilägenheter
samt i den södra delen fångceller, ej kunde ske åt annat håll än söder,
åt hvilken sida jämväl fånggårdarne fortfarande måste vara förlagda,
eu begränsning af kronans mark på det sätt, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagit, skulle lägga afgjordt hinder i vägen för en dylik
tillbyggnad; samt att beträffande platsen för uppförande af en erforderlig
ansedd vaktbetjäntsbyggnad, hvilken i anseende till markens sänka beskaffenhet
ej kunde läggas å den östra åt Nissaån vettande delen af
fängelseområdet, dylik plats visserligen kunde beredas å kronans mark
på andra sidan vägen väster om fängelset, men att det i allt fall syntes
vara ändamålsenligast att härför använda den med fängelseområdet
omedelbart sammanhängande marken söder om fängelset. Vidare har
styrelsen fäst uppmärksamheten därå, att slottsj ordens försäljning i
hela den utsträckning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt,
skulle medföra, utom ofvanberörda följder, jämväl den stora olägenheten,
att fängelset beröfvades utväg att skydda sig mot störande inverkan
från grannskapet å den afytt.rade marken omedelbart utanför dess fånggårdar.
Då det således vore i fångvårdens intresse synnerligen angeläget,
att för kronans räkning bibehölles tillräcklig mark söder om
fängelset utanför den å Lekanders karta med blått streckade linjen, har
fångvårdsstyrelsen ansett ändamålsenligast, om det område, som af
denna orsak blefve, utöfver hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagit, undantaget från den ifrågasatta försäljningen, komme att
omfatta hela den utanför samma blå linje befintliga delen af den å
kartan med rödt d 1 betecknade figur, hvilken till den 14 mars 1899
vore upplåten åt borgmästaren Stockenbergs stärbhusdelägare.

I underdånig skrifvelse den 4 december 1898 har slutligen direktionen
för lasarettet i Halmstad, med anmälan att Hallands läns senast
församlade landsting godkänt direktionens redan vidtagna åtgärder förberedande
af tillfälle för landstinget att för lasarettets räkning för -

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Kungl. Maj.ts
framställning
till Riksdagen
år 1899.

värfva det i direktionens förenämnda underdåniga ansökning omförmälda
område af slotts jorden samt bemyndigat direktionen att vidtaga ytterligare
åtgärder för sagda områdes förvärfvande, anhållit, att, vare sig
försäljning af slottsjorden komme till stånd eller ej, det måtte varda
landstinget medgifvet att till sig lösa samma område mot köpeskillingbestämd
i enlighet med föreskrifterna i kungl. förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit,--— vill Kungl.

Maj:t, härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att den för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten
Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan omförmälda,
af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta öfver lägenheten
med litt. E angifna mark jämte det härintill liggande, å samma
karta med blå streckning begränsade område, dels ock hela den söder
om sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1 utmärkta
ägofigur — må till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, som
skall på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som i kungl.
förordningen den 14 april 1866 är föreskrifven i fråga om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof, samt under villkor i öfrigt,

att lägenheten må af staden tillträdas den 14 mars 1900, vid
hvilken tid staden inträder i de rättigheter och skyldigheter gent emot
lägenhetens arrendator, som tillkomma kronan;

att köpeskillingen skall erläggas vid tillträdet och af staden till
landtränteriet i länet inbetalas;

att nuvarande innehafvare af byggnader å den till staden upplåtna
delen af slottsjorden skola vara berättigade att bibehålla samma
byggnader jämte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinnehafvare
under hans och hans hustrus lifstid, därest han till staden inom
utgången af januari månad hvarje år erlägger den årliga afgift, som för
lägenheten är bestämd i Kungl. Maj:ts befällningshafvandes om slottsjordens
utarrendering den 31 januari 1894 upprättade kontrakt, samt
staden icke på grund af lägenhetsinnehafvarens uppförande eller underlåtenhet
att utgöra berörda afgift finner skäl att honom genom uppsägning
från lägenheten skilja; ägande lägenhetsinnehafvare icke utan
medgifvande af staden å lägenheten uppföra nybyggnad; samt

att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter
afslutandet af landstingets näst därefter infallande ordinarie sammanträde
därom hos staden framställer yrkande, staden skall vara skyldig
att till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen
företedda utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

18

19,4 ar af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för området till staden
erlägger enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämndens
beslut skall till kronan erlägga för detsamma; skolande dock, om
staden så påfordrar, landstinget, därest det vill begagna sig af lösningsrätten,
vara skyldigt att till sig lösa jämväl återstoden af den å
Lekanders karta med d 2 betecknade ägofigur;

viljande Kungl. Maj:t tillika föreslå Riksdagen att medgifva, att
köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet må på samma sätt
som köpeskillingarne för försålda mindre kronolägenheter, användas till
inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark.»

I anledning af berörda nådiga proposition anmälde Riksdagen i
skrifvelse den 10 maj 1899, att Riksdagen fann frågan om dispositionen
af Halmstads slottsjord böra underkastas förnyad pröfning, och anförde
därvid, bland annat, följande.

Af hvad i ärendet förekommit framginge att å den del af slottsjorden,
som staden Halmstad önskat åt sig förvärfva, äfven gjordes anspråk
för fångvårdens behof till utvidgning af den plats, som vore upplåten
till länsfängelse. Och otvifvelaktigt vore, att det måste vara för
staden förmånligt att, vid inköp af det nu ifrågavarande området för
dess utläggning till tomter och gator m. in., äfven komma i besittning
af nämuda del af slottsjorden, på samma gång det syntes uppenbart,
att, vid bebyggande af det nya stadsområdet med däraf föranledd lifligare
trafik, den nuvarande platsen för länsfängelset måste komma att
visa sig vara oändamålsenlig. Vid sådant förhållande hade Riksdagen
ansett, att, i sammanhang med förslaget om förändrad disposition af
slottsjorden borde tagas i öfvervägande, huruvida icke å densamma
kunde beredas ännu mera fördelaktigt belägen plats för länsfängelset;
och syntes så mycket större anledning härtill förefinnas, som, efter de
då mera förändrade kommunikationsförhållandena inom Hallands län,
det syntes kunna sättas i fråga, huruvida fortfarande inom länet borde
finnas förutom länsfängelset två kronohäkten, nämligen de i Varberg
och Kungsbacka belägna; utan syntes dessa lämpligen böra utrymmas
och i stället länsfängelset utvidgas, hvithet gifvetvis skulle lända till
besparing i förvaltningskostnaden. Härvid hade Riksdagen velat tillägga,
att staten syntes för den gamla fängelsebyggnaden med dess tomt kunna
betinga sig så stor köpeskilling, att däraf borde kunna vinnas ett
väsentligt bidrag till kostnaden för uppförande af ett nytt länscellfängelse.

Riksdagens
skrifvelse
år 1899.

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Fångvårdsstyrelsen.

Framställning
från
fångvårdsstyrelsen.

Kungl. Maj.ts
befallningshafvande
i
Hallands län.

Domän styrelsen.

Emellertid hade Riksdagen velat framhålla önskvärdheten däraf,
att vid förnyad öfverenskommelse med staden uti ifrågavarande ämne
Kungl. Maj:t måtte tillse, att förhållandena mellan, å ena sidan, köparen
af slottsjorden och, å andra sidan, innehafvarne af lägenheter därå
kunde ordnas på ett för båda parterna så tillfredsställande sätt som
möjligt.

Slutligen hade Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag velat erinra, att, då, på sätt i den kungl. propositionen
meddelats, slottsjorden vore i judiciellt, administrativt och ecklesiastikt
hänseende förlagd till Halmstads stad, den inflytande köpeskillingen
för densamma syntes böra, i likhet med hvad vid försäljning af kronans
fastigheter i städer under senare tider i allmänhet iakttagits, ingå till
fonden för anordnande åt lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstad en.

Vid underdånig anmälan den 29 maj 1899 af denna Riksdagens
skrifvelse anbefallde Kungl. Maj:t fångvårdsstyrelsen att inkomma med
det yttrande, hvartill Riksdagens skrifvelse ur fångvårdens synpunkt
kunde finnas föranleda.

Fångsstyrelsen afgaf underdånigt utlåtande den 23 mars 1900 och
förklarade däri, att styrelsen, som icke fann sig kunna tillstyrka ett
från stadsfullmäktige inkommet förslag om byte af tomt för länsfängelset,
vidhölle hvad styrelsen uti sin underdåniga skrifvelse den 22 februari
1898 uti ärendet anfört.

Glenom nådig remiss den 1 maj 1900 anbefalldes nu Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands län att, efter vederbörlig utredning, inkomma
med det yttrande, hvartill Riksdagens skrifvelse och fångvårdsstyrelsens
i anledning däraf afgifna utlåtande kunde finnas föranleda.

Emellertid inkom fångvårdsstyrelsen med en underdånig framställning
af den 19 juni 1900, däruti styrelsen anhöll, att Kungl. Maj:t
måtte, så snart ske kunde, till styrelsen öfverlåta dispositionsrätten till
förenämnda med d 1 å Lekanders karta betecknade del af slottsj orden.

öfver denna sistberörda framställning anbefalldes den 17 juli 1900
domänstyrelsen att afgifva utlåtande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län afgaf, till följd
af förberörda remiss den 1 maj 1900, underdånigt utlåtande af den 24
december samma år.

I underdånigt utlåtande den 11 januari 1901 besvarade domänstyrelsen
nyssberörda remiss af den 17 juli 1900 å fångvårdsstyrelsens
framställning af den 19 därförutgångna juni samt öfverlämnade därvid
tillika underdåniga yttranden af stadsfullmäktige i Halmstad och
vederbörande domänintendent samt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i

15

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

länet underdåniga utlåtande af den 24 december 1900; och inhämtas
af dessa handlingar, att stadsfullmäktige anhållit, att, i händelse fångvårdsstyrelsens
framställning om upplåtande åt styrelsen af berörda med
d 1 betecknade område bifölles, därifrån dock måtte undantagas erforderlig
mark dels för anordnande af en 30 meter bred gata norr om lasarettet
och för anläggande af en 10 meter bred gata och lastkaj utmed
Nissaån; att domänintendenten tillstyrkt fångvårdsstyrelsens framställning
med den af stadsfullmäktige gjorda inskränkning; att Kung!. Maj:ts befallningshafvande,
för den händelse fängelset skulle bibehållas på sin nuvarande
plats, gifvit enahanda tillstyrkande; samt att domänstyrelsen
hemställt, att därest så kunde ske, utan att det med fångvårdsstyrelsens
framställning åsyftade ändamål förfelades, den af stadsfullmäktige berörda
del af det med d 1 betecknade området måtte vid upplåtelsen till fångvårdsstyrelsen
undantagas och få i sammanhang med den öfriga slottsj
orden af staden förvärfvas.

Ärendet remitterades härefter till fångvårdsstyrelsen för inhärntande
af dess yttrande i anledning af hvad stadsfullmäktige i sitt sist- y
berörda yttrande anfört, och afgaf styrelsen i anledning häraf underdånigt
utlåtande af den 20 december 1901.

Landshöfdineren i länet A. Asker, som lämnats tillfälle att i ärendet Landshöfding
afgifva yttrande, har anfört, bland annat, att, om det åt stadsfullmäktige
i Halmstad uppgjorda förslag till utvidgad stadsplan —
hvilken plan afsåge, bland annat, att upptaga en 30 meter bred gata
från slottsj ordsområdet till hamnen samt att utmed Kissaån i nuvarande
länsfängelsets närhet anlägga en 10 meter bred strandgata med lastkaj
—— kotnme att genomföras, komme länsfängelset med dess nuvarande
område och än mer genom utvidgning af samma område, på sätt fångvårdsstyrelsen
föreslagit, genom förvärfvande af området d 1 å Lekanders
karta, att få ett synnerligen ofördelaktigt läge invid en starkt trafikerad
gata å ena sidan och en lastkaj å den andra sidan. Då kronohäktena
i Varberg och Kungsbacka till besparing i förvaltningskostnaderna utan
olägenhet kunde indragas och länsfängelset i Halmstad i följd däraf
måste utvidgas, vore det i såväl statens som staden Halmstads intresse
att vid inköp af det område, hvarom nu vore fråga, för dess utläggning
till tomter och gator jämväl den del af slottsjorden, som vore upplåten
till länsfängelse, blefve af staden med äganderätt förvärfvad och fängelsebyggnaden
efter värdering af skiljemän af staden inlöst. Beträffande
lämplig plats för ett nytt länscellfängelse i Halmstad, hade hamningenjören
i Halmstad, löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren Filip
Wetterling, som verkställt undersökning af marken å sydvästra delen

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Fångvårds styrelsen.

af slottsjorden vid Halmstad på en areal af omkring 14,000 kvadratmeter,
enligt hvad ett handlingarna bifogadt intyg utvisade, kommit
till det resultat, att en byggnad af ett fängelses storlek därå kunde
uppföras, dock att, då den fasta, bärande jordarten träffats först på
omkring 5 meters djup, kostnaderna för grundläggningen där komme
att ställa sig 30 till 40 procent högre än i östra stadsdelen. Då sålunda
lämplig plats för ett nytt länscellfängelse kunde beredas å sydvästra
delen af slottsjorden i Halmstad och den omständigheten, att kostnaden
för grundläggningen vid detsammas uppförande där komme att ställa
sig 30 till 40 procent högre än i stadsdelen öster om Nissaån, syntes
vara af underordnad betydelse i jämförelse med slottsjordsfrågans ordnande
i dess helhet på ett för såväl staten som staden Halmstad fördelaktigt
sätt, har landshöfding Asker förordat, att kronolägenheten
Halmstads slottsjord med undantag af så stort område å sydvästra delen
af samma jord, som för ett nytt länscellfängelses ordnande ansåges
behöfligt, finge till staden Halmstad på vissa villkor försäljas.

Uti underdånigt utlåtande, som fångvårdsstyrelsen den 28 juli
1903 afgifvit i anledning af hvad landshöfding Asker i ärendet anfört,
har styrelsen till en början framhållit, hurusom af styrelsens biträdande
arkitekt gjordt uttalande om slottsjordens olämplighet som byggnadsgrund
syntes till fullo bekräftadt genom hamningenjören Wetterlings
af landshöfding Asker omförmälda intyg. Fängelsets förläggande till
den af landshöfdingen föreslagna platsen skulle medföra, förutom andra
olägenheter, jämväl en ökning till omkring lVs kilometer i fängelsets
afstånd från länsstyrelsens ämbetslokaler samt åsamka kronan dryga
extra kostnader för väganläggning, gas-, vatten- och afloppsledningar
m. m. Dessutom syntes det mindre välbetänkt att för att undgå den
ökade trafiken och det olämpliga grannskapet af de i stadsplanen föreslagna
nya arbetarkvarteren och hamnområdena flytta fängelset just i
den riktning, hvaråt dessa områden enligt planen vore afsedda att å
slottsj ord som rådet utvidga sig.

Beträffande det af Riksdagen äfvensom af landshöfding Asker
anförda skälet till länsfängelsets förflyttande och, i sammanhang därmed,
utvidgande, nämligen den ifrågasatta indragningen af kronohäktena i
Varberg och Kungsbacka, har styrelsen, jämte framhållande att eu
utvidgning af länsfängelset för detta ändamål blefve af sådan mindre
omfattning, att detta oaktadt fängelsets nuvarande tomt blefve ändamålsenlig,
om till densamma lades tillräcklig mark af slottsjorden, vidare
meddelat, att tilloppet af fångar från Hallands län icke varit större än
att de samtliga utan svårighet kunnat rymmas i länsfängelset, sådant

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

17

det befunnes, utan tillbyggnad. Medeltalet fångar i detta fängelse,
hvilket innehölle 34 ljusa celler, hade under de senaste åren icke öfverstigit
10. Sammanlagda medelsiffran för de bägge kronohäktena inom
länet under samma tid hade i allmänhet hållit sig mellan 6 och 9.
Skulle, för den händelse kronohäktena komme att indragas, i något
sällsynt fall utrymmet i länsfängelset visa sig knappt, så kunde, såsom
af dylik anledning ofta skedde annorstädes, nödigt antal fångar förflyttas
till annat fängelse, exempelvis till något af de närbelägna fängelserna
i Jönköping eller Växjö, där likaledes tilloppet af fångar från de egna
länen vore jämförelsevis ringa.

Beträffande frågan angående indragning af berörda två kronohäkten
har styrelsen i detta sammanhang meddelat, att efter verkställd
utredning förslaget om nedläggandet af krön ohäktet i Varberg ansetts
böra förfalla. Däremot hade undersökningarna i fråga om det mindre
kronohäktet i Kungsbacka ledt till det resultat, att, på därom gjord
underdånig framställning, styrelsen erhållit nådigt bemyndigande att för
detta häktes indragning, så snart förhållandena det medgåfve, förberedelsevis
träffa därför nödig uppgörelse; och hade styrelsen för afsikt
att vid den nuvarande häktesföreståndarens afgång, i underdånighet
inkomma med slutlig framställning i ärendet.

Då anledning emellertid syntes styrelsen förefinnas att i fråga om
den af staden Halmstad begärda mark till gata och lastkaj från ägofiguren
d 1 visa tillmötesgående mot staden, har styrelsen beträffande
det af styrelsen förut anförda skäl till afstyrkandet af samma begäran,
nämligen att vid ifrågasatt utrymmande åt flottan af centralfängelset
å Nya Varfvet utanför Göteborg äfvensom försäljning af det gamla och
otidsenliga centralfängelset i Malmö, det synts nödigt att vid länsfängelset
i Halmstad, hvars af lätta kommunikationer gynnade läge
syntes för ändamålet erbjuda flera fördelar, bevara i kronans hand tillräcklig
mark för eventuellt uppförande därstädes af en nybyggnad till
ersättande af en del af cellutrymmena vid nämnda två centralfängelser,
meddelat, att, sedan jämlikt nådigt beslut den 14 mars 1903 förordnats
om förläggande i Göteborg och Hernösand af de nödiga fängelsebyggnaderna
till Nya varfsfängelsets ersättande samt inkommet köpeanbud
å centralfängelset i Malmö enligt nådigt beslut den 19 september 1902
lämnats utan afseende, berörda skäl till utslag å stadens begäran förfallit,
och syntes, vid bedömandet af hvad af slottsjorden kunde böra
tilläggas fängelset, hänsyn numera endast vara att taga till öfriga af
styrelsen i detta ärende påvisade behof i fråga om ökning i fängelseområdet,
nämligen för uppförande af de nya fånggårdar, hvartill anslag
Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 90 Höft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

af 1899 års. Riksdag redan beviljats, men som i afvaktan på nådigt
beslut i föreliggande ärende icke kunnat byggas, för uppförande af en
för fängelset nödig vaktbetjäntsbyggnad m. m. samt framför allt för
beredande af nödig isolering åt fängelset.

En blick på kartan visade att, äfven om den af staden begärda
remsan af figuren d 1 afstodes, den återstående delen däraf skulle vara
tillräcklig för tillgodoseende af dessa behof och äfven för utvidgning
af fängelset, därest sådant skulle i framtiden erfordras för hysande i
fängelset af fångarna från hela länet.

Afståndet från den nuvarande fängelsegafveln till stadens nya
30 meters gata blefve minst 80 meter och afståndet från fängelsets
långsida till den nya strandgatan med dess lastkaj minst 85 meter,
planterad och till fängelsets disposition liggande mark.

Däremot hotades fängelset af en allvarlig olägenhet genom den
strax väster därom löpande allmänna vägen. Denna vore å Lekanders
karta utlagd från omkring 10 till omkring 18 meters bredd och tydligen
afsedd till hufvudgata för den nya stadsdelen, hvars största trafik
således skulle gå alldeles utanför fängelsets västra cellfönster. Då
emellertid vägen just utanför fängelset passerade ägofiguren E och det
härintill liggande med blå streckning begränsade området å Lekanders
karta, som skulle från försäljningen till staden undantagas, syntes denna
olägenhet enkelt och för all framtid kunna afhjälpas därigenom att
nuvarande utfartsvägen förbi fängelset för framtiden afstängdes från
allmän trafik i den del, som passerade ägofiguren E och berörda med
blå streckning angifna område, och att hufvudgatan till den nya stadsdelen
i stället flyttades till närmast västerut belägna gata samt öfver
slottsvallen leddes in till stadens nuvarande gatusystem, på sätt ett
handlingarna bilagdt, af styrelsens biträdande arkitekt, hofintendenten
G. Lindgren uppgjordt förslag till ändring af stadsplanen för slottsjorden
utvisade.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen afstyrkt
det af landshöfding Asker framställda förslaget till flyttning af länsfängelset
i Halmstad till sydvästra delen af slottsjorden, hvarjämte
styrelsen dels uttalat, att numera icke något hinder från fångvårdens
synpunkt syntes förefinnas för afträdandet till staden Halmstad af det
utaf stadsfullmäktige begärda området af den å Lekanders karta med
d 1 utmärkta ägofigur, och dels tillstyrkt, att, i händelse den ifrågasatta
försäljningen af slottsjorden komme till stånd, bland villkoren därför
stadgades, att kronan skulle äga från allmän trafik afstånga den nu -

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

19

varande, strax väster om fängelset gående utfartsvägen så långt den
följde ägofiguren E ocli fortginge öfver det därintill liggande, med blå
streckning begränsade området å Lekanders karta, samt att i stället
hufvudgatan till den nya stadsdelen å slottsjorden skulle, på sätt ofvanberörda
af bofintendenten Lindgren uppgjorda förslag till ändring af
stadsplanen för slottsjorden angåfve, flyttas till närmast västerut belägna
gata.

Till följd af nådig remiss bar härefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län den 19 oktober 1904 afgifvit underdånigt utlåtande
och därvid tillika öfverlämnat underdånigt yttrande af den 5 mars
1904 från stadsfullmäktige i Halmstad, instrument öfver en den 8 och
30 augusti 1904 af domänintendenten och förste landtmätaren i länet
samt stadsingenjören i Halmstad verkställd saluvärdering å kronolägenheten
Halmstads slottsjord samt utdrag af protokollet, hållet vid stadsfullmäktiges
sammanträde den 26 september 1904, af hvilka handlingar
inhämtas följande.

Stadsfullmäktige hafva uti sitt underdåniga yttrande af den 5 mars
1904 anfört hufvudsakligen, att det af fångvårdsstyrelsen ifrågasatta
villkor för slottsjordens försäljning till staden eller att södra utfartsvägen
skulle för trafik afstängas å viss, bestämd sträcka, nämligen från
den i öster och väster gående samt omedelbart norr om slottet varande
gatan, benämnd Trädgårdsgatan, förbi cellfängelsets tomt, vore från
stadens sida oantagligt, enär genom eu dylik afstängning af utfartsvägen
alltför stora olägenheter i trafikhänseende skulle uppstå, hvartill
komme, att de enskilda personer och inrättningar, som ägde tomter
utmed fortsättningen af vägen utan tvifvel aldrig in ginge på, att densamma
till någon del afstängdes; att stadsfullmäktige på grund af hvad
sålunda blifvit anfördt icke kunde antaga nämnda, af fångvårdsstyrelsen
föreslagna villkor, samt att stadsfullmäktige, som i sin underdåniga
skrifvelse den 16 november 1897 anhållit, att köpeskillingen för slottsjorden
finge bestämmas af uppskattningsnämnd, utsedd i den ordning,
som vore stadgad för expropriation af jord för allmänt behof, nu och
då stadsfullmäktige, med tagen hänsyn till stadens finansiella ställning
samt de många och stora för stadens skattdragande invånare betungande
skulder, staden, sedan nämnda anbud afgafs, måst ikläda sig,
ansåge det icke vara med klok omtanke förenligt att förbinda staden
betala ett belopp, hvars storlek icke vore på förhand bekant, synnerligast
som ej obetydligt belopp utöfver köpeskillingen komme att åtgå
för slottsjordens ordnande till byggnadskvarter med utläggning af gator
och anläggning af kloakledningar, förklarat, att de visserligen vidhölle

Stadsfullmäktige
i
Halmstad.

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Kungl. Majits
befallningshafvande
i
Hallands län.

sin ansökan att få inköpa slottsjorden, men under förutsättning dock
att köpeskillingen bestämdes till det belopp, som åsattes densamma vid
saluvärderingen år 1896 eller 102,855 kronor 95 öre, dock att, därest
töre ärendets slutliga afgörande en ny saluvärdering komme att äga
mm, stadsfullmäktige i underdånighet anhölle att blifva satta i tillfälle
yttra sig, huruvida staden kunde önska att för den efter denna värdering
möjligen åtsatta köpeskillingen förvärfva sig slottsjorden.

Med föranledande åt hvad sålunda förelupit, förordn ade Kungl.
Majits befallningshafvande den 2 april 1904 domänintendenten i länet
friherre R. Hermelin, förste landtmätaren C. O. Fröman och stadsingenjören
C. Lundgren att verkställa förnyad saluvärdering af kronolägenheten
Halmstads slottsjord, och sedan protokoll öfver den sålunda
den 8 och 30 augusti 1904 verkställda värderingen till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande inkommit jämte en af nyssbemälde Lundgren författad
promemoria med tillhörande kartor, utvisande dels att lägenheten
i dess helhet af värderingsmännen uppskattats till sammanlagdt 180,520
kronor 95 öre och dels att den del af nämnda lägenhet, som Halmstads
stad önskade förvärfva, kunde beräknas till ett värde af 114,419 kronor
95 öre, hafva stadsfullmäktige uti eu till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
den 27 september 1904 aflåten skrifvelse — grundande
sig å beslut den 26 i samma månad, hvilket numera tagit åt sig laga
kraft — förklarat, att, för den händelse stadens ansökan att få inköpa
kronolägenheten Halmstads slottsjord, med undantag af de för Kungl.
Maj:t och kronan, fångvården och länslasarettet afsedda områden, hvilka
funnes närmare bestämda i en af stadsingenjören Carl Lundgren den 14
september 1904 dagtecknad samt instrumentet öfver saluvärderingen af
slottsjorden den 8 och 30 augusti 1904 bifogad promemoria, skulle
bifallas, stadsfullmäktige vore villige att för slottsjorden i öfrigt erlägga
den i nämnda promemoria omförmälda köpeskilling 114,419 kronor 95 öre.

För egen del har Kungl. Majits befallningshafvande anfört följande.

Hvad först beträffade län sfängelsets läge, därest äganderätten till
den del af slottsjorden, hvarom nu vore fråga, öfverginge till Halmstads
stad, så och då fångvårdsstyrelsen på anförda skäl afstyrkt
det af landshöfding Asker väckta förslag om fängelsets flyttning till
sydvästra delen af nämnda jord samt förklarat, att hinder numera icke
mötte från fångvårdens synpunkt, att staden förvärfvade, bland annat,
mark af den å Lekanders karta med d 1 utmärkta ägofigur, ansåge sig
Kungl. Majits befallningshafvande icke böra motsätta sig, att länsfängelset
finge å sin nuvarande plats bibehållas; men hvad vidkomme fångvårdsstyrelsens
ifrågasatta villkor, i händelse försäljningen af slottsjorden

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

21

komme till stånd, eller, att kronan skulle äga från allmän trafik afstånga
den nuvarande, strax väster om fängelset gående utfartsvägen så långt
den följde ägofiguren E och fortginge öfver det därintill liggande med
blå streckning begränsade område å Lekanders karta, syntes eu närmare
utredning angående denna utfartsvägs tillkomst och användning nödvändig
för bedömande af frågan, huruvida Halmstads stad kunde mot
stadens bestridande tillförbindas ett dylikt villkor, och finge Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i sådant syfte åberopa följande.

Af vid Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtande fogadt transumt
af magistratens i Halmstad vid förrättning den 12 juli 1797 förda protokoll
framginge, att den norra och hufvudsakliga delen af den väg,
hvarom nu vore fråga, eller från Trädgårdsgatan vid slottet ända ned
till hafsstranden, redan då funnits.

Emellan ifrågavarande väg och Nissaån funnes åtskilliga, enskilde tillhöriga
tomter, hvilka på 1700-talet blifvit af kronan försålda och hvilka
icke hade någon annan utfartsväg till stadens planlagda område än denna.

Genom nådigt bref den 6 augusti 1826 hade stadens invånare
erhållit rätt att nyttja ifrågavarande väg mot skyldighet att deltaga i
underhållet af densamma.

Vidare framginge af ett jämväl bifogadt, behörigen styrkt protokollstransumt
med därtill hörande kartkopia öfver en af förste landtmätaren
J. S. Wallmark den 14 december 1869 börjad och den 24 maj
1870 slutad förrättning för uträkning, bland annat, huruvida icke åtskilliga
staden Halmstads gator och allmänna platser samt bland dessa äfven
en genom slottsträdgården framgående äldre gata blifvit obehörigen
inkräktade, att den 24 maj 1870 träffats en förening, till hvilken
landshöfdingeämbetet i länet den 27 i samma månad och år funnit
skäligt att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar lämna samtycke,
därom att för utvidgning af den så kallade Hospitalsgatan, för södra
Vallgatans anläggning och ny strandvägs utläggning slottet skulle mot
vederlag i andra, staden tillhöriga ägoområden, till staden afträda hufvudsakligen
af de forna vallarna och vallgrafven tillhopa 2 kvadratref
57 kvadratstänger 18 kvadratfot mark, i hvilket område otvetydigt
ingått de med n:ris 1—9 betecknade ägofigurer, hvilka numera utgjorde
just den vägsträcka, hvarom fångvårdsstyrelsen framställt yrkande, att
den måtte från allmän trafik afstängas.

Med framhållande af att Halmstads stad, med stöd af hvad sålunda
blifvit visadt, måste anses vara ägare af ifrågavarande utfartsväg strax
väster om fängelset och att denna väg vore för samfärdseln mellan
stadens planlagda område och hafvet oundgängligen erforderlig, har

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Lägenhetsinnehafvare.

Stadsfullmäktige
i
Halmstad.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att det af fångvårdsstyrelsen
i ofvanberörda hänseende uppställda villkor för slottsjordens försäljning
till staden måtte lämnas utan afseende.

Hvad slutligen vidkomme det köpeskillingsbelopp 114,419 kronor
95 öre, som Halmstads stad erbjudit sig erlägga för de delar af kronolägenheten
Halmstads slottsjord, som skulle till staden med äganderätt
öfvergå, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, vid det förhållande att
beloppet syntes öfverensstämma med det af vederbörande värderingsmän
den 8 och 30 augusti 1904 åsätta värde på ifrågavarande ägoområde,
tillstyrkt, att sagda belopp blefve såsom löseskilling af Kungl. Maj:t
och Riksdagen godkändt.

Emellertid hafva C. Jörgensen, G. F. Svensson med flere innehafvare
af byggnader å Halmstads slottsjord inkommit med en underdånig
skrifvelse, däruti de anhålla, att Kungl. Maj:t måtte till dem
upplåta tomter mot skäligt pris eller ock i upplåtelsehandlingen till
staden göra förbehåll om rätt för sökandena att lösa sig till egna
tomter efter grunder, som Kungl. Maj:t kunde bestämma.

Genom nådig remiss den 11 mars 1905 anbefalldes Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands län att i anledning af denna ansökning
lämna stadsfullmäktige i Halmstad tillfälle att yttra sig.

Till följd häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande med underdånigt
utlåtande den 23 augusti 1905 öfverlämnat underdåniga yttranden
af stadsfullmäktige och af magistraten i Halmstad.

Stadsfullmäktige hafva uti sitt yttrande anfört följande.

Uti stadsfullmäktiges underdåniga ansökan den 16 november 1897
att få för stadens räkning inköpa kronolägenheten Slottsjorden hade förhållandet
till de personer, hvilka å lägenheten uppfört byggnader, uppmärksammats,
i det att stadsfullmäktige förklarat sig vilja såsom villkor
vid köpet godkänna, att de innehafvare af å slottsjorden före 1883
uppförda byggnader, som funnes upptagna å en ansökningen bilagd, af
domänintendenten C. A. Claesson den 7 september 1891 upprättad förteckning,
fortfarande skulle vara berättigade att, hvar och en under sin
och sin hustrus lifstid, samma byggnader med tillhörande område bibehålla
mot erläggande till staden af de årliga arrendeafgifter, som i arrendekontraktet
mellan kronan och arrendatorn af slottsjorden blifvit bestämda,
men utan rättighet för dem att å lägenheterna verkställa nybyggnad.
Detta villkor hade sedermera icke af stadfullmäktige återkallats.

Anledningen till att endast de lägenhetsinnehafvare, hvilkas byggnader
uppförts före 1883, föreslagits skola erhålla tryggad besittnings -

Statsutskottets Utlåtande N;o 146.

23

rätt till sina tomtplatser, hade varit den, att, då dessa på grund af
Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till domänstyrelsen den 18 maj 1888
syntes hafva erhållit viss rätt att fortfarande få kvarsitta, så länge
slottsjorden af kronan utarrenderades, de kunde ur billighetshänsyn äga
anspråk på, att kronan vid en eventuell försäljning af slottsjorden tillförsäkrade
dem att äfven därefter varda vid sina lägenheter bibehållna.
De lägenhetsinnehafvare åter, hvilka efter år 1883, utan vederbörligt
tillstånd och med vetskap om den därmed förbundna risk, uppfört sina
byggnader, hade ansetts icke böra beredas en liknande förmån.

Mot den skillnad, som sålunda gjorts mellan lägenhetsinnehafvare,
hvilkas byggnader uppförts före eller efter 1883, hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet och domänstyrelsen uti på sin tid afgifna
utlåtanden icke haft något att i hufvudsak erinra, men uti den proposition
om slottsjordens försäljning till staden, som afläts till 1899 års
Riksdag, hade Kungl. Maj:t, att döma af den handlingarna bilagda
skrifvelse, som utgjorde Riksdagens svar å berörda proposition, ej funnit
skäl göra någon skillnad mellan olika lägenhetsinnehafvare, utan såsom
villkor för försäljningen föreslagit, att samtliga innehafvare af byggnader
å slottsjorden skulle under vissa villkor vara berättigade att
bibehålla samma byggnader jämte till dem hörande jordområden, en
hvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid.

Emellertid hade åtskilliga af ifrågavarande lägenhetsinnehafvare
ingått till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan om att få förvärfva
äganderätt till de lägenheter, de innehade. De skäl, som härför
åberopats, funne stadsfullmäktige ej vara af beskaffenhet att vare sig
kronan eller staden såsom eventuell köpare till slottsjorden borde ingå
på en dylik upplåtelse.

Om förenämnda af tretton lägenhetsinnehafvare gjorda ansökan
skulle bifallas och såsom eu gifven följd däraf jämväl öfriga, till ett
antal af tjugu uppgående innehafvare af lägenheter å slottsjorden berättigas
att med äganderätt förvärfva nämnda lägenheter, skulle större
delen af det värdefullaste och för staden mest behöfliga området af
slottsjorden för all framtid undanhållas staden. Detta måste i väsentlig
mån inverka på priset för den öfriga delen af jorden, helst ett undantagande
från köpet af ifrågavarande trettitre lägenheter komme att
vålla staden betydande olägenheter och kostnader.

De sanitära olägenheter, som vidlådde den bebyggda delen af
slottsjorden, i det att marken ej vore torrlagd och allt spillvatten utsläpptes
i öppna afloppsdike^ så lågt belägna, att vid högvatten i
Nissaån spillvattnet ej kunde afrinna, hade redan förut i ärendet blifvit

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

vidrörda. Dessa olägenheter kunde afhjälpas endast genom markens
förhöjning, men en dylik förhöjning kunde icke med bibehållande af
en stor del utaf de nu befintliga byggnaderna verkställas, enär dessa
byggnader då skulle komma att till en del ligga under markytan.
Många af byggnaderna i fråga vore ock så belägna, att de hindrade
genomförandet af en ordentlig stadsplan med framdragande af gator
på lämpliga ställen och till erforderlig bredd. Flera af desamma vore
dessutom i det skick, att de med hänsyn till sundhet och, trygghet mot
eldfara borde genast nedrifvas. Skulle nu ägarna af ifrågavarande
byggnader få med äganderätt förvärfva tomtplatserna, blefve följden
den, att staden för att kunna tillgodogöra sig den öfriga delen af
slottsjorden samt för att uppfylla de kraf, som byggnads- och hä-lsovårdsförordningar
ställde på ett stadssamhälle, finge med betydande
kostnader inköpa byggnader, som olagligen tillkommit, och måhända
betala jordområdena med flerdubbelt det pris, som ägarna erlagt till
kronan.

Då icke någon enda af ifrågavarande lägenhetsinnehafvare hade
laglig rätt att bibehålla sina byggnader, syntes det vara att gå väl
långt uti billighet, om kronan för att tillgodose deras intressen skulle
tillskynda sig själf förlust och bereda staden olägenheter för en lång
framtid. Härtill komme, att flera af dessa lägenhetsinnehafvare skulle
genom att få förvärfva äganderätt till lägenheterna skörda en alldeles
obehörig vinst. Det vore nämligen i många fall icke de ursprungliga
ägarna, som nu innehade byggnaderna i fråga, utan personer, som köpt
dem för en billig penning just med hänsyn till, att äganderätt till
tomterna ej kunnat förvärfvas, och flera af dessa byggnader utgjorde
ingalunda hvad som menades med egna hem, utan vore byggda i spekulationssyfte
och beboddes icke af ägarna själfva.

På grund af de olika förhållanden, som vore rådande med afseende å
ifrågavarande byggnader, vore det mest önskvärdt, att icke några som
helst bestämmelser träffades angående desamma vid en försäljning af
slottsj orden till staden, utan att det lades i stadens hand att med afseende
å hvarje särskild byggnads läge, beskaffenhet och ändamål samt
ägarnas ställning afgöra om tiden och villkoren för eu fortsatt besittning;
men då Kungl. Maj:t och Riksdagen möjligen icke torde befinnas
villiga att öfverlämna en sådan bestämmanderätt till staden, finge stadsfullmäktige,
med vidhållande af sitt en gång gjorda erbjudande att låta
vissa lägenhetsinnehafvare kvarsitta under deras och deras hustrus lifstid,
härmed utsträcka detta att omfatta innehafvarna af alla de lägenheter,
hvilka funnes upptagna i det mellan kronan och staden ingångna

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

25

arrendekontrakt om slottsjorden, dock med undantag af de två lägenheter,
som betecknades med n:o 1 och n:is 142—143. Beträffande den
med n:o 1 betecknade lägenheten, som af kronan utarrenderats sedan
1865, så hade ägaren med den billiga arrendeafgift, som utgått, fullt
godtgjort sig kostnaden för byggnadens uppförande och lägenheten vore
för staden oundgängligen behöflig i och för utläggande af gata och
hvad anginge den lägenhet, som betecknades med n:is 142—143, så
innehades densamma af ett bolag, som, sedan den ursprunglige innehafvaren,
Aug. Hanssons gjuteri, gjort konkurs, inköpt de på 1890-talet
uppförda byggnaderna med full kännedom om, att någon rätt att bibehålla
desamma ej förefunnes.

Erhölle innehafvarna endast lifstidsbesittningsrätt till lägenheterna,
funnes dock en gräns satt för byggnadernas kvarstående, och om staden
därförinnan skulle vilja förvärfva några af desamma, kunde sådant ske
till rimligt pris.

Vid tillförsäkrandet af lifstidsbesittningsrätt åt lägenhetsinnehafvarna
syntes dock en inskränkning böra göras. Staden kunde nämligen
ganska snart behöfva taga delar af lägenheterna i anspråk för utläggande
af gator eller framdragande af kloak- och andra ledningar, och
i så fall borde lägenhetsinnehafvarna vara skyldiga att utan ersättning
afstå sådana delar, som ej upptoges af byggnader. Hufvudsaken för
dem vore ju att få hafva byggnaderna kvarstående.

Med anledning af och under åberopande af hvad sålunda anförts,
hafva stadsfullmäktige hemställt, att lägenhetsinnehafvarnas ansökan ej
måtte vinna bifall, men hafva stadsfullmäktige tillika tillkännagifvit, att
staden vid ett blifvande inköp af slottsjorden vore villig ingå på, att innehafvarna
af samtliga de uti arrendekontraktet emellan kronan och staden
upptagna lägenheter med undantag af de två, som förut omnämnts,
berättigades att bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jordområden,
enhvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus
lifstid, mot skyldighet för dem att hvar för sig till staden inom utgången
af januari månad hvarje år erlägga den för lägenheten nu utgående
arrendeafgift samt med villkor att dels icke å lägenheten uppföra
nybyggnad dels ock till staden utan ersättning, men emot motsvarande
afdrag å arrendeafgiften afstå hvad af den obebyggda delen
af lägenheten möjligen kunde behöfva tagas i anspråk för utläggande
af gata enligt fastställd stadsplan eller framdragande af aflopps- och
andra ledningar.

Magistraten har hemställt, att lägenhetsinnehafvarnas ansökning
måtte lämnas utan bifall, och har till stöd för denna hemställan anfört,
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 90 Häft. 4

Magistraten

Halmstad.

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

att ett afskiljande från slottsjorden af ifrågavarande tomter ej skulle
tillskynda kronan någon fördel utan tvärtom menligt inverka å försäljningen
af den öfriga delen af slottsjorden, samt att det enda skäl, som
af lägenhetsinnehafvarna kunnat åberopas för bifall till deras framställning,
eller billighetshänsyn, ej kunde, särskild! med hänsyn till de
omständigheter, under livilka de kommit i besittning af lägenheterna,
anses tillräckligt vägande, för att kronan skulle påtvinga staden Halmstad
att för en lång framtid inom sina gränser behålla en oordnad samling
träbyggnader.

Kiefaii^ngs-S Kungl. Maj:ts befallningshafvande har för sin del anfört följande.
hafvande i Lika med stadsfullmäktige och magistraten ansåge Kungl. Maj:ts

Hallands län. befallningshafvande, att den af sökandena gjorda hemställan att få förvärfva
äganderätt till de af dem arrenderade tomtplatser icke borde
förtjäna nådigt afseende. Kungl. Maj:ts befallningshafvande hölle före,
att ett bifall till föreliggande framställning skulle leda därhän, att,
därest Halmstads stad medgåfves rätt att inköpa lägenheten Halmstads
slottsjord, men ifrågavarande tomtplatser från köpet undantoges eller
staden förpliktades att mot visst pris öfverlåta äganderätten till samma
tomtplatser,, områdets reglering i enlighet med en för Halmstads slottjords
framtida bebyggande erforderlig stadsplan skulle för staden högst
väsentligt försvåras och fördyras, helst enhvar af de tomtplatser, som
nödvändigt måste användas för ordnande af gator och torg enligt den
nya stadsplanen, antagligen icke skulle kunna, sedan de med äganderätt
öfvergått i tomtinnehafvarnas händer, i annan ordning än medelst
expropriation af staden förvärfvas.

Under sådana förhållanden och då de nuvarande innehafvarna af
ofvanberörda tomtplatser saknade rättsliga anspråk för sin hemställan,
syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande de af stadsfullmäktige gjorda
medgifvanden för bevarande af tomtinnehafvarnas nyttjanderätt till de
bebyggda tomtplatserna vara för staden möjliga att uppfylla och för
tomtinnehafvarna tryggande, sålänge de eller deras hustrur lefde, i
följd hvaraf Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra underdånigst
förorda bifall till stadsfullmäktiges härutinnan gjorda hemställan.

I sammanhang härmed och för att än ytterligare framhålla svårigheten
att, på sätt fångvårdsstyrelsen i ärendet hemställt, för framtiden
utstänga den s. k. södra vägen, hvilken från stadens centrala
delar ledde förbi länsfängelset till länslasarettet, hade Kungl. Maj:ts
befallningshafvande låtit genom tillförordnade stadsingenjören L. Hellman
upprätta eu vid utlåtandet fogad karta, å hvilken med röda streck

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

27

funnes utmärkt den väg-, fångvårdsstyrelsen föreslagit att ersätta vägen
till länsfängelset, och af hvilken karta framginge bland annat, att afståndet
från slottsträdgårdens nordvästra hörn eller punkten a till länslasarettet
eller punkten b å kartan utgjorde endast 265 meter, under
det att den af fångvårdsstyrelsen föreslagna vägen från nyssnämnda
punkt a öfver punkterna d och c till b komme att utgöra icke mindre
än 470 meter, en omväg så mycket olämpligare, som vägen till ett
lasarett för såväl stadens som ortens innebyggares bekvämlighet borde
vara så kort som möjligt.

Med åberopande af hvad sålunda nu blifvit ytterligare anfördt till
stöd för bibehållande af den s. k. södra vägen i dess nuvarande sträckning,
har Kungl. Maj:ts befallningshafvande underdånigst hemställt om
nådigt bifall till sin i denna del af ärendet tillförene gjorda hemställan.

Slutligen har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 8 Fångvård!-december 1905 af anförda skäl funnit sig nödsakad att ånyo påkalla framKungl.
Maj:ts beslut angående öfverlåtande på styrelsen af dispositions- ställning.
rätten till det i styrelsens framställning den 19 juni 1900 beskrifna
tomtområde med den begränsning, som, enligt styrelsens utlåtande den
28 juli 1903, fångvårdens intressen funnits kunna medgifva.

Angående nuvarande dispositionen af lägenheten Halmstads slotts- Lagenheten»
jord tillåter jag mig meddela, att densamma, på grund af Kungl. Maj:ts
i nådigt bref den 9 nästlidna februari gifna bemyndigande, blifvit
genom kontrakt den 8 innevarande mars till Halmstads stad upplåten
på arrende till den 14 mars 1907. Enligt punkt 6:o i detta
kontrakt äro däri upptagna innehafvare af byggnader berättigade att
bibehålla samma byggnader med tillhörande områden, mot det att de
till arrendatorn inom januari månads utgång år 1907 erlägga i samma
punkt upptagna afgälder.

Den utredning, som numera föreligger i ärendet, synes mig gifva
vid handen, att någon förflyttning af länsfängelset i Halmstad från dess Offrande.
nuvarande tomt icke bör ifrågakomma. På sätt fångvårdsstyrelsen framhåller,
erbjuder denna tomt med den af styrelsen föreslagna tillökning
jämväl tillräckligt utrymme för en utvidgning af fängelset, om eu
sådan till äfventyrs kan blifva erforderlig. Från fångvårdens synpunkt
synes ej heller möta något hinder mot upplåtande till staden af vissa
delar af ägofiguren d 1 till gatuanläggningar.

Däremot har fångvårdsstyrelsen sökt göra gällande, att bibe -

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Utskottets

yttrande.

hållande af den utmed fängelsetomtens västra gräns löpande vägen
såsom samfärdsled till slotts jordsområdet skulle för fängelset medföra
sådana olägenheter, att den borde afstängas och trafiken i stället ledas
en omväg på en västligare belägen gata. Genom denna af fångvårdsstyrelsen
föreslagna anordning skulle emellertid staden i stället för den
nuvarande utfartsvägen, till hvilken staden delvis redan är ägare och
som i långliga tider användts för sitt ändamål, såsom den af liofintendenten
Lindgren uppgjorda skissen utvisar, erhålla en samfärdsled, ägnad
att försvåra trafiken och förlänga vägen från stadens centrala delar
till såväl lasarettet som stadens nya hamn. De hinder i trafikhänseende,
som skulle uppstå af ett dylikt förflyttande af hufvudtrafikleden från
dess nuvarande läge mer västerut, synas mig i hög grad ägnade
att nedsätta värdet för staden af slottsjordens förvärfvande, och då
jag icke finner mig öfvertygad, att de olägenheter, som den nuvarande
trafikledens bibehållande skulle komma att medföra för fängelset, skulle
blifva af mer afsevärd art, finner jag mig icke i denna del kunna biträda
fångvårdsstyrelsens förslag.

Hvad härefter angår frågan om den rätt, som bör förbehållas
innehafvarna af lägenheter å slottsjorden, finner jag mig böra biträda,
hvad stadsfullmäktige därutinnan föreslagit. Den af C. Jörgensen m. fl.
gjorda underdåniga ansökan, att Kungl. Maj:t måtte till dem upplåta
tomter till skäligt pris eller ock i upplåtelsehandling till staden göra
förbehåll om rätt för sökandena att lösa till sig sina tomtområden,
synes mig sålunda icke böra vinna vidare afseende, än att lägenhetsinnehafvarna,
med det af stadsfullmäktige gjorda undantag, berättigas
på lifstid bibehålla sina byggnader och områden, dock med skyldighet
att af dessa mot ersättning afstå hvad staden för ordnande af gator
och ledningar behöfver. Ett vidsträcktare medgifvande åt lägenhetsinnehafvarna
torde vara ägnadt att försvåra ett tillfredsställande ordnande
af området, och samtidigt synes mig det afl mig nu förordade
förbehållet innebära ett tillbörligt tillgodoseende af lägenhetsinnehafvärnas
rätt. Uppenbart är ju dessutom att den dem förbehållna besittningsrätt
bör ställa dem i gynnsammare ställning än andra spekulanter
i fråga om äganderättsförvärf af deras lägenheter.»

Då utan tvifvel fråga inom den närmaste tiden måste uppstå om
utvidgning för statens järnvägars behof af Halmstads järnvägsstation,
hvilken till hufvudsakligaste delen tillhör Halmstad—Nässjö järnväg,
och då i sammanhang med denna fråga torde böra tagas i öfvervägande,
om ej de områden, som erfordras för en sådan utvidgning, lämpligen

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

29

böra gå i utbyte mot större eller mindre del af den mark, som nu är
ifrågasatt att af statsverket öfverlämnas till staden Halmstad, anser sig
utskottet icke böra, innan utredning i omförmälda afseende blifvit
åvägabragt, tillstyrka det nu framlagda förslaget.

Ehuruväl den ifrågakommande köpeskillingen först genom expropriaiionsnämnd
skall definitivt bestämmas, anser sig dock utskottet
höra uttala, att den förslagsvis angifna synes vara alltför låg. Exempelvis
har det å förste landtmätaren A. Lekanders ofvannämnda karta
med litt. A. betecknade skiftet, hvilket sträcker sig utefter västra
sidan af gata, å hvars motsatta sida marken är indelad till tomtplatser,
värderats i likhet med de öfriga åkerskiftena till 500 kronor
per hektar, ehuru enligt utskottets förmenande vid uppskattning af
den del af detta skifte, som ligger invid gatan, bort fästas afseende å
dess värde såsom tomtplats.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1906.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.