Statsutskottets Utlåtande N:o 145.
5
A:o 145.
Ank. till Riksd. kausli don 10 mai 1906, kl. 4 o. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ökad
bredd af svängbrospannen ä järnvägsbron öfver Göta
älf på statsbanan genom Bohuslän.
I en den 27 nästlidne april till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 145) har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen medgifva, att järnvägsbron öfver Göta älf å statsbanan
genom Bohuslän finge byggas med en fri vattenöppning vid lågvattenstånd
under svängbrospannen af 18 meter samt en bottenbredd under
samma spann af 17,5 meter.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
»Enligt den af Kungl. Ma:jt den 7 augusti 1903 fastställda definitiva
plan för framdragande af statsbanan genom Bohuslän mellan Göteborg
och Skee å sträckan från Skafteröd till Olskroken skall järnvägen,
efter att från Tingstad hafva framdragits till Göta älf, öfvergå denna
älf dels på svängbro och dels på fast bro samt därefter föras öfver
Västergötland—Göteborgs järnväg för att därifrån provisoriskt inledas
på Olskrokens station.
Till denna brobyggnad hafva flere förslag förelegat. De ritningar,
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 145.
som med den ursprungliga planen till järnvägen för Riksdagen framlades
och af järnvägsstyrelsen den 25 september 1903 ingåfvos till
Kung]. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län för fastställelse,
upptogo en brobyggnad å nu ifrågavarande ställe med 2
svängbrospann, hvardera med fria segelöppningar af 18 meter i vattenlinjen
och 17,5 meter i bottnen. Bron skulle enligt detta förslag anläggas
för ett djup under svängbrospannen af allenast 3 meter under
lägsta vattenytan. Kostnaden för denna bro var ursprungligen beräknad
till 331,500 kronor.
Då sedermera ifrågasattes, att detta djup borde blifva 6 meter
under, lägsta vattenytan, ansåg järnvägsstyrelsen, att för kostnadernas
nedbringande en. reduktion af bredden i svängbrospannen kunde i sammanhang
med djupets ökande vidtagas, helst som det då föreliggande
förslaget af väg- och. vattenbyggnadsstyrelsen till ombyggnad af Trollhätte.
kanal för ett djup af 6 meter upptog en bredd i slussarnas portöppningar
af allenast 15,5 meter. I det nya brobyggnadsförslag, som
uPPgj°rdes för eR segeldjup i svängbrospannen af 6 meter, reducerades
därför bredden åt dessa spann till 15,8 meter i lågvattenytan och 15,4
meter i botten.
I statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag erinrades, vid förslaget
om beviljande af ytterligare medel för statsbanan genom Bohuslän,
om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förenämnda förslag till ombygSnad
af trafikkanalen vid Trollhättan för fartyg om 6 meter djupgående
samt anmäldes, bland annat, dels att kostnaden för ifrågavarande.
bros uppförande enligt senast föreliggande förslag för ett
vattendjup af 6 meter under lågvattenytan i svängbrospannen beräknats
till 734,400 kronor, dels ock att Göteborgs stad, som lämnats tillfälle
yttra sig, huruvida staden ville bidraga till den ökade kostnaden för
ifrågavarande bros utförande enligt nyssberörda förslag, förklarat sig
icke hafva funnit anledning att lämna dylikt bidrag. Dåvarande chefen
för civildepartementet, som jämväl framhöll, att, äfven om trafikkanalen
icke komme att. byggas för större vattendjup än 3 meter eller något
däröfver, anledning förefunnes därtill, att älfven å den nedersta delen
närmast Göteborg behöfde hafva större djup än 3 meter, fann det klokt
och förtänksamt, om järnvägsbron byggdes för ett djup af 6 meter i
svängbrospannen, och förordade i följd häraf och med beräkning af
brokostnaden till 734,400 kronor, att'' af Riksdagen måtte för ifrågavarande
statsbana äskas ett belopp för år 1906 af 1,254,957 kronor
68 öre.
Riksdagens statsutskott fann emellertid i sitt utlåtande öfver stats -
Statsutskottets Utlåtande N:o 145,
7
verkspropositionen i förevarande del, att hänsynen till kanalens framtida
ombyggnad icke påkallade att uppföra ifrågavarande järnvägsbro för
större vattendjup än 4 meter vid lågvattenståud. I följd däraf och då
skillnaden i kostnad mellan en bro för 6 meters djup och 4 meters djup
i svängbrospannen utgjorde 194,400 kronor, hemställde utskottet, att
Riksdagen till fortsättande af statsbanan från Göteborg till Skee måtte
bevilja allenast 1,475,600 kronor.
Sedan Första Kammaren bifallit Kungl. Maj:ts förslag rörande det
högre anslagsbeloppet, men Andra Kammaren däremot anvisat det lägre
beloppet, anslöt sig Riksdagen vid gemensam votering till det af Andra
Kammaren fattade beslutet.
I följd af detta Riksdagens beslut uppgjordes i järnvägsstyrelsen
nytt förslag till ifrågavarande järnvägsbro, enligt bvilket, med ett vattendjup
af 4 meter under lågvattenytan i svängbrospannen, den fria
bredden i vattenytan under dessa spann skulle blifva 15,7 meter vid
lägsta vattenstånd och bottenbredden utgöra 15,4 meter. Detta förslag
är af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
godkändt genom resolution den 19 december 1905.
Emellertid hade styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk i
underdånig skrifvelse af den 25 oktober 1905 framhållit, att det för
storindustriens utveckling måste anses vara af största betydelse, att
äfven större fartyg, hvilka med fördel kunde förmedla trafik till längre
bort belägna handelsplatser, icke hindrades att inlöpa i den stora,
naturliga hamnbassäng, som bildas af Göta älfs nedre lopp, och detta
alldeles oafsedt hvilket djup Trollhätte kanal ofvanför nyssnämnda
del af älfven kunde komma att i framtiden erhålla; och då styrelsen
ansåge sig böra verka för att möjligheterna för en hela landet gynnande
afsättning af de vid Trollhättan tillgängliga stora kraftbeloppen
på intet sätt inskränktes, hade styrelsen funnit sättet för den ifrågavarande
brobyggnadens utförande vara af sådan betydelse för det verk,
styrelsen tillsatts att förvalta, att styrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t
måtte besluta, att svängbroöppningen i Bohusbanans bro öfver Göta älf
skulle utföras för framsläppande af fullt lastade fartyg af den storlek,
som erfordrades för uppehållande af fraktfai’t ej allenast till Ostersjöoch
Nordsjöhamnar utan äfven till längre bort belägna handelsplatser.
Med förmälan att, enligt hvad för styrelsen uppgifvits, arbetena med
bron icke fortskridit längre, än att det sålunda framställda önskningsmålet
skulle kunna förverkligas utan afsevärd kostnad för ändring af
redan utfördt arbete, om blott beslut i sådant afseende utan dröjsmål
fattades, hade styrelsen, i afseende på sättet för gäldande af den ökade
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 145.
kostnad, som brons anordning för ett större segeldjup i svängbrospannet
kräfde, förklarat, att styrelsen, med hänsyn till de fördelar, som
därigenom vunnes för Trollhätte kanal- och vattenverk, icke skulle hafva
tvekat att föreslå, att denna kostnad fått utgå af verkets medel, därest
sådana funnits tillgängliga; men då så ej vore förhållandet, utan kanaloch
vattenverkets öfverskott skulle öfverlämnas till handels- och sjöfartsfonden,
föresloge styrelsen, att det för ändamålet erforderliga beloppet
finge ur nämnda fond anvisas; tilläggande styrelsen, att, därest Kungl.
Maj:t skulle, anse, att de mera indirekta fördelarna af broöppningens
fördjupning icke tillräckligt motsvarade detta belopp, styrelsen ville påpeka,
att handels- och sjöfartsfonden kunde beredas direkt ersättning
för det föreslagna utlägget genom bestämmande af en särskild broafgift,
att erläggas af de fartyg, som hade större djupgående än det, för hvilket
bron nu byggdes.
Såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som statskontoret hafva i
häröfver afgifna yttranden tillstyrkt kanalstyrelsens framställning. Järnvägsstyrelsen
meddelade, att det belopp, som, utöfver förut anvisade
medel, erfordrades för att bygga järnvägsbron för 6 meters vatten under
lågvattenytan, uppginge till 342,400 kronor eller eventuellt 366,400
kronor.
Vid föredragning af kanalstyrelsens framställning fann Kungl. Maj:t
emellertid genom beslut den 16 mars 1906, med hänsyn särskild! till
Riksdagens förr omförmälda beslut, kanalstyrelsens framställning icke
till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
Fråga har emellertid sedermera uppkommit, huruvida icke den
fria vattenöppningen i svängbrospannen borde ökas till den i järnvägsstyrelsens
ursprungliga broförslag upptagna bredd af 18 meter. Det har
nämligen ansetts, att häraf åtskilliga fördelar för sjöfarten vore att hämta.
Fartygstekniken sträfvar alltmera efter att kunna framföra största möjliga
last på minsta djupgående, hvilket påkallar en ökning af fartygens bredd.
Sveriges för närvarande största lastångare lärer visserligen allenast hafva
en bredd af 15,95 meter, men all sannolikhet skall tala för att vi i
Sverige snart fa lastangare med en bredd af 17—18 meter. Trafiken
med sjögående pråmar är också under utveckling och det kan antagas,
att densamma i framtiden får allt större omfattning. Då dessa pråmar
i allmänhet byggas mycket breda, vore det till gagn för transporten å
våra inre vattenvägar, om farledernas bredd medgåfve dylika breda men
grunda pråmars framförande i så stor utsträckning som möjligt. Visserligen
kan det ej antagas, att farleden i sin helhet i Göta älf kan eller
bör ordnas för framförande af fartyg med en bredd af 17—18 meter,
Statsutskottets Utlåtande N:o 145.
9
och det så mycket mindre som, efter järnvägsbrons öfver Göta älf anläggande
för 4 meters vattendjup, eu ombyggnad af nuvarande trafikkanalen
vid Trollhättan icke lärer kunna under den närmare framtiden
vidtagas till större vattendjup än 4 meter under lågvattenytan. Däremot
kan det vara af betydelse, att vid nedersta delen af Göta älf, där
industriella anläggningar företrädesvis torde komma att uppstå, och
hvilka anläggningars tillkomst måste vara af betydelse för afyttrande af
den elektriska energi, som kronan säkerligen kommer att tillhandahålla
från kraftstationen vid Trollhättan, möjlighet beredes för stora fartyg att
uppkomma. Genom en ökning af bredden i svängbrospannen skulle
störa djupgående fartyg kunna passera bron vid högt vattenstånd eller
vid mindre nedlastning af fartygen. Då det särskildt lärer vara att
förmoda, att en skeppsbyggnadsindustri så småningom skall uppblomstra
vid nedre delen af Göta älf, skulle det vara till nytta, om mycket stora
fartyg kunde byggas å dessa varf, hvilket, enär dessa fartyg blott
olastade behöfde passera bron, möjliggjordes genom en ökning af bredden
i svängbrospannen.
Då jag i följd häraf ansett, att åtskilligt vore att vinna, om bredden
af svängbrospannens fria vattenöppning ökades, därest så kunde ske
utan någon afsevärdare kostnad, har jag satt mig i förbindelse med
järnvägsstyrelsen och därvid af öfveringenjören Sundbergs skrifvelse
den 27 mars 1906 inhämtat, dels att, sedan genom verkställd belastning
af pålar uti det redan anordnade pålknippet för den under utförande
varande pelaren A för ifrågavarande bro utrönts, att vid brostället en
belastning af 10 ton per påle bör kunna tillåtas, den hufvudsakligaste
kostnadsökningen hänför sig till öfverbyggnaden, samt att kostnadsökningen
i sin helhet beräknas blifva för 17 och 18 meters fri öppning
vid lägsta vattenstånd respektive 8,000 och 12,000 kronor, dels
att bottenbredden blir ungefär densamma som fria öppningen i lägsta
vattenytan, dels ock slutligen att järnvägsstyrelsen ännu icke gått i författning
om anskaffande af öfverbyggnaden till ifrågavarande bro.
Den åsyftade ändringen i planen för brobyggnaden kan således
vinnas för en jämförelsevis ringa ökad kostnad, som icke kan spela
någon afgörande roll vid ett så omfattande brobyggnadsföretag. Brons
öfverbyggnad torde först i början af sommaren komma att beställas.
Då emellertid Riksdagen vid anvisning af medel till ifrågavarande statsbana
haft sig förelagdt ett broförslag, som upptager en mindre bredd
af svängbrospannen än den jag anser önskvärd, torde Riksdagens medgifvande
till antydd förändring, som medför något ökade kostnader för
brobyggnaden, böra inhämtas.
Bih, till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 89 Hclft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N;o 145.
Som ännu är ovisst, huruvida icke förut angifna belopp, 12,000
kronor, för ökning af svängbrospannens bredd kan till större eller
mindre del utgå ur redan beviljade medel till ifrågavarande järnvägsföretag,
anser jag icke hemställan nu behöfva göras bos Riksdagen om
anvisande af medel för den ökade kostnad, som uppkommer genom
en förändring af bredden i svängbroöppningarna.))
På grund af hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende blifvit
anfördt, får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 10 maj 1906.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKERI. 190G.