Statsutskottets Utledande N:o 141.

1

N:o 141.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1906, kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. May.ts proposition angående
förvärfvande för statens räkning af Örebro—Svartå
järnväg. (R- A.)

I eu till Riksdagen aflåten proposition (n:o 106) af den 30 mars
1906 har Knngl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att, på det Kungl. Maj:t
må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
angifna grunder åt staten förvärfva Örebro—Svartå järnväg,
till Kungl. Maj:t, efter ingången af år 1907, på rekvisition utanordna
de medel, som erfordras för gäldande af hvad för järnvägen
skall kontant till järnvägens ägare utbetalas, äfvensom fullgöra räntelikvider
och kapitalafbetalningar å det i järnvägen intecknade obligationslån
samt eventuellt andra i järnvägen intecknade lån, hvilka åt staten
i följd af järnvägens förvärfvande öfvertagas.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 6 mars 1906 har järnvägsstyrelsen
gjort framställning om åtgärders vidtagande för att åt staten förvärfva
den Örebro—Svartå järnvägsaktiebolag tillhöriga, af statens järnvägar
sedan år 1900 trafikerade järnvägen mellan Örebro och Svartå.

Med anledning däraf tillåter jag mig till en början erinra därom,
att den 23 november 1894 koncession meddelades f. d. öfverstelöjtnanten
H. B. Hegardt med flera å järnvägsanläggning från Örebro till
Svartå station vid nordvästra stambanan, därvid angående statens rätt
att inlösa banan stadgats:

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 86 Haft, (N:o 141.)

Koncessionen
å Örebro—
Svarta
järnväg.

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

att svenska statsverket är berättigadt inlösa järnvägen med tillhörigheter
och trafikmateriel mot ett penningebelopp,

a) som, om yrkande om järnvägens afträdande till staten framställes
inom tio år efter det järnvägen i sin helhet eller till någon del
blifvit öppnad för allmän trafik, motsvarar hvad järnvägen med tillhörigheter
och trafikmateriel enligt räkenskaper, som Kungl. Maj:t godkänner,
kostat koncessionshafvarna, med tillägg af ränta efter fem för
hundra om året men med afdrag af den nettoinkomst, banan under
tiden lämnat; och

b) som, om dylikt yrkande göres efter tio år, från det banan blifvit
i sin helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall antingen
beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt
af Kungl. Maj:t godkända räkenskaper, af hela den under de tio år,
som förflutit närmast före det år, hvarunder lösningsanspråket blifvit
väckt, uppkomna nettobehållning af trafiken, innefattande alla under
samma tio år gjorda utdelningar till delägarna i järnvägen jämte ränteoch
kapitalafbetalningar å upptagna lån samt afsättning af kontanta
medel eller öfverförande af säkra fordringar till befintlig reserv- eller
förnyelsefond, eller ock, därest vare sig från statens eller från koncessionshafvarnas
sida sådant fordras, bestämmas af fem gode män,
utaf hvilka Kungl. Maj:t utser två och koncessionshafvarna två, hvarefter
de fyra sålunda valda tillkalla den femte;

skolande lösesumman, som skall anses utgöra inlösningsvärdet af
hela järnvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter af
hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll varande reservoch
förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för trafikens behof
i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade
sy Ilar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt, inom ett år,
efter det lösningsanspråket framställdes, och i hvarje fall inom sex
månader, efter det staten tillträdt järnvägen, af svenska statsverket
erläggas tillika med fem procent ränta därå, för år räknadt, från tillträdesdagen;
och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller
ock behörigt afdrag å löseskillingen göras för beloppet af den i järnvägen
intecknade skuld; hvaremellertid det åligger koncessionshafvarna
att årligen, efter det behörig revision af järnvägens förvaltning och
räkenskaper ägt rum, insända till civildepartementet, för att där förvaras,
fullständig uppgift å beloppet af de utdelningar till järnvägens
delägare, de kapital- och räntebetalningar å upptagna lån samt de öfverföringar
af medel till reserv- eller förnyelsefonden, som för det år,
revisionen omfattar, blifvit af öfverskott å järnvägens trafikinkomster
bestridda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

3

Järnvägen öppnades för allmän trafik den 1 oktober 1897.

Järnvägsanläggningen är utförd med normal spårvidd af 1,435 meter,
starkaste lutning af 10 på 1,000, minsta krökningsradie i liufvudspår
af 300 meter och med stålskenor af 27,7 kilograms vikt per
meter. Broar finnas till antal af nio med spännvidder, varierande
mellan 2,7—30 meter, samtliga försedda med öfverbyggnad af järn.
Den rullande materielen utgöres af 3 lokomotiv, 9 personvagnar och
59 godsvagnar. Järnvägens hela längd är 49 kilometer. Mellan ändpunkterna,
Örebro södra och Svärta, bär järnvägen stationer vid Karlslund
(4 km.), Gräfveby (8 km.), Latorps bruk (13 km.), Vintrosa (16
km.), Hidingebro (21 km.), Fjugesta (26 km.), (Gropen (29 km.), Qvisbro
(31 km.), och Mullhyttemon (37 km.), alla afstånd räknade från Örebro
södra station.

Vidare bär Kungl. Maj:t den 22 februari 1895 medgifvit, att omförmälda
koncession finge öfverlåtas på Örebro —Svartå järnvägsaktiebolag,
för hvilket bolagsordning den 15 februari 1895 fastställdes. Af
bolagsordningen äro §§ 5 och 33 i hithörande delar af följande lydelse,
§ 5 jämlikt Kungl. Maj:ts resolution den 31 december 1900.

§ 5.

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst sjuhundratusen kronor och
högst två miljoner etthundratusen kronor, fördeladt i aktier, hvarje å
etthundra kronor.

Aktierna indelas i tre serier, serien A, serien B och serien C;
varande vid aktierna af serierna A och B fästadt sådant företräde till
utdelning af bolagets vinst, som i § 33 omförmäles.

Bolaget må icke tråda) i verksamhet, förrän sjutusen aktier af
serien B blifvit tecknade, tjugu procent af deras belopp inbetalts samt
aktieteknarnes skriftliga förbindelser för återstoden aflänmats.

Utöfver minimikapitalet må inom ofvan stadgade begränsning nya
aktier utsläppas, dock hvarje gång endast i den mån förut tecknadt
aktiekapital blifvit till fullo inbetaldt samt med iaktagande däraf, att
antalet aktier af serierna A och C icke må öfverstiga två tusen stycken
af serien A och åtta tusen af serien C.

ABd teckning af aktier utöfver minimikapitalet skall aktietecknare,
för att teckningen skall anses giltig, kontant inbetala minst 20 procent
af aktiebeloppet samt därjämte afgifva sin skriftliga förbindelse för
återstoden.

Bolagsordningen
för
Örebro—
Svärta

järnvägsaktie bolag.

4

Statsutskottets Utlåtande X:o 141.

Trafikkontraktet

rörande Örebro—Svartå

järnväg.

I afseende å de olika aktieslagens inbördes rätt till årlig utdelning
af bolagets vinst skall lända till efterrättelse:

att ägarne af aktier af serien A erhålla, innan någon utdelning å
öfriga aktier äger rum, intill sex procent å de förra aktiernas sammanlagda
belopp;

att, sedan sådan utdelning å aktierna af serien A verkställts,
ägarne af aktier af serien B äga bekomma likaledes intill sex procent
å dessa aktiers sammanlagda belopp;

att ägarne af aktier af serien O därefter äga undfå jämväl intill
sex procent å aktiernas af serien C sammanlagda belopp; samt

att, om någon ytterligare utdelning ifrågakommer, den verkställes
med lika belopp å hvarje aktie.

Jämlikt ett den 27 oktober 1895 mellan Örebro—Svartå järnvägsaktiebolag
och Köping—Hults järnvägsaktiebolag afslutadt kontrakt,,
af livilket jämte tillhörande tabeller bestyrkta afskrifter torde få biläggas
protokollet i detta ärende1 2), skulle Örebro—Svartå järnväg
trafikeras af sistnämnda bolag under en tid af femtio år, räknadt från
och med år 1897, då järnvägen öppnades för allmän trafik. Köping
—Hults järnvägsaktiebolags förpliktelser enligt berörda kontrakt öfvertogos
emellertid den 1 juni 1898 af Örebro—Köpings järnvägsaktiebolag.
Då emellertid sistnämnda bolag icke kunde försälja den bolaget
tillhöriga bandelen Örebro—Frövi, om icke bolaget befriades från
fullgörandet af sina förpliktelser på grund af nyssnämnda kontrakt,
hade, då fråga sedermera uppstod om förvärfvande för statens räkning
af nämnda handel, redan vid förberedande förhandlingar i ämnet uppställts
såsom köpevillkor, att staten skulle öfvertaga trafikkontraktet.
På grund af Kungl. Maj:ts och Riksdagens år 1899 därom fattade
beslut blefvo också, samtidigt med inköpet af Örebro—Frövi järnväg,
Örebro—Köpings-bolagets förbindelser jämlikt kontraktet öfverlåtna å
järnvägsstyrelsen, räknadt från och med år 1900, därvid dock, enligt hvad
förhållandena påkallade, vissa öfverenskomna ändringar i kontraktets
ursprungliga bestämmelser upptogos uti särskild afhandling, af hvilken
bestyrkt afskrift torde likaledes få biläggas detta protokoll3).

Enligt trafikkontraktet är dess giltighetstid, såsom förut påpekats,
fastslagen till femtio år, räknadt från början af det kalenderår, då

*) Se statsrådsprotokollet, "bil. I, ditt. A ocli B.

2) Se statsrådsprotokollet, bil. II.

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

5

Örebro—Svärta järnväg öppnats för allmän trafik, eller sålunda till 1946
års utgång; och skall kontraktet, om det ej uppsäges före utgången af
nämnda tid, gälla ytterligare tio år.

Kontraktets hufvudbestämmelser i öfrigt äro följande:

Järnvägsstyrelsen, som äger att under kontraktstiden utan afgift
begagna den af Örebro—Svärta järnväg enligt det ursprungliga kontraktet
från Köping—Hults järnvägsaktiebolag förvärfvade rullande
materiel, åligger att ombesörja Örebro—Svartå järnvägs trafikerande,
underhåll i fullgodt skick och förvaltning, med skyldighet för järnvägsstyrelsen
att ställa sig till efterrättelse de förpliktelser i afseende å
järnvägens trafikerande och underhåll, som i koncessionen för Örebro
— Svartå järnväg äro bestämda eller till hvilka samma koncession kan
föranleda.

Ny anläggning eller stationsutvidgning, som järnvägsstyrelsen finner
vara för trafiken å Örebro—Svärta järnväg nödvändig, och om hvars
behöflighet öfverenskommits med denna järnväg genom aftal, eller
hvarom kompromiss, vald enligt bestämmelse i kontraktet, fattat beslut,
skall utföras af järnvägsstyrelsen. Betalning för sådan anläggning eller
stationsutvidgning skall af bolaget utgifvas till järnvägsstyrelsen enligt
lämnad verificerad räkning antingen kontant eller medelst B-aktier efter
bolagets val; dock att ränta å räkningens belopp ej får beräknas eller
kostnaden öfverstiga det förslag, som, innan arbetet företages, skall
vara af bolaget granskadt och godkändt.

Järnvägsstyrelsen ansvarar för och fullgör betalning af annuiteterna
å Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån å 825,000 kronor,
enligt vid kontraktet bilagd rånte- och amorteringsplan Lutt. A, intill
dess lånet blifvit i sin helhet betaldt; och skall järnvägsstyrelsen,
hvilken för kapitalafbetalningarna å nämnda lån hos Örebro—Svartå
järnvägsaktiebolag erhåller en räntefri fordran, bekomma, i den mån
järnvägsstyrelsen sålunda blir fordringsägare, betalning för denna fordran
af bolaget medelst till fullo inbetalda C-aktier i samma bolag.

J ärn vägs styrel sen äger uppbära alla de från Örebro—Svärta järnväg
inflytande trafikinkomster, magasins- och platshyror, arrendeafgifter,
afgifter för annonsering, gångbiljetter, post- och telegrambefordring,
telefoneringsafgifter m. m., allt så bokfördt, att det kan visas, huru
mycket däraf belöper sig särskildt på Örebro—Svärta järnväg enligt
därom i 11 § af kontraktet gifna bestämmelser. Af den årliga bruttoinkomsten
å Örebro—-Svartå järnväg har järnvägsstyrelsen att tillgodoföra
sig driftkostnaden å järnvägen i enlighet med kontraktet bifogad
tabell Litt. B, och därutöfver det belopp, som för året utgör annuiteten
å Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags förenämnda obligationsskuld.

Järnvägsstyrelsens
skrifvelse
den G
mars 1906.

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

Därest utöfver dessa båda belopp och, sedan obligationsskulden blifvit
betald, utöfver det förstnämnda beloppet eller driftkostnaden, öfverskott
finnes, skall detta öfverlämnas till Örebro—Svartå järn vägsaktiebolag,
dock ej mer än som motsvarar sex procent å alla utelöpande A- och Baktier
i bolaget. Öfverstiger den ifrågavarande bruttoinkomsten alla
dessa bär förut angifna belopp, tillfaller detta öfverskott järnvägsstyrelsen,
som till följd däraf ansvarar för den utdelning å C-aktierna,
som möjligen kan dem tillkomma, dock ej öfverstigande sex procent.

Slutligen är föreskrift meddelad därom, att, för den händelse
svenska statsverket begagnar sig af den i koncessionen å järnväganläggning
från Örebro till Svartå statsverket förbehållna rätt att inlösa järnvägen,
ifrågavarande kontrakts giltighet upphör.

1 sin förberörda underdåniga skrifvelse den 6 mars 1906 har järnvägsstyrelsen
i fråga om de viktigaste ekonomiska trafikresultaten från
och med år 1898 beträffande ifrågavarande järnväg meddelat följande
tabell, angifvande, enligt från järnvägsstyrelsens statistiska kontor lämnade
uppgifter, järnvägens byggnadskostnad, bruttoinkomst, driftkostnad
och nettobehållning samt utgifts- och afkomstprocent.

År

Längd

Byggnads-

kostnad

Brutto-

inkomst

Driftlo istnad
(verklig)

Netto-

behållning

Utgiftsprocent
(driftkostnad i
% af brutto-inkomsten)

Afkomst-

procent

Km.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1898......

49

1,625,000

144,691

95,219

49,472

65,8

3,04

1899......

49

1,719,000

168,282

103,026

65,256

61,2

3,80

1900......

49

1,721,941

165,969

127,070

38,899

76,6

2,26

1901......

49

1,723,557

193,788

154,081

39,707

79,5

2,30

1902......

49

1,733,653

204,988

142,096

62,892

69,3

3,63

1903......

49

1,770,537

205,106

146,077

59,029

71,2

3,33

1904......

49

1,777,437

224,370

182,377

41,993

81,3

2,36

1905......

49

1,780,837

221,634

202,804

18,830

91,5

1,06

Ur de af järnvägsstyrelsens kontrollkontor utarbetade trafikrapporterna
för Örebro—Svärta järnväg har järnvägsstyrelsen äfven meddelat,
att från och med år 1900 eller det år, staten öfvertog järnvägens trafikerande,
person- och godstrafiken utvecklat sig på sätt följande öfversikt
närmare utvisar:

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

7

o

År

Person- och posttrafik

Godstrafik

Inkomst per
dag och
bankm.

Antal resande

Inkomst

Ton fraktgods

Inkomst

Kr.

Kr.

Kr.

1900 .........

125,088

77,957

52,159

87,288

9,09

1901 .........

131,840

81,105

79,992

111,864

10,61

1902 .......

136,425

83,294

92,636

120,710

11,22

1903 .........

143,778

86,607

77,497

117,355

11,22

1904 .........

153,659

88,878

87,759

134,239

12,25

1905 .........

164,555

94,088

76,761

125,482

12,10

Järnvägsstyrelsen anför vidare, att förestående uppgifter gåfve vid
handen en ej oväsentlig ökning af bruttoinkomsten under de år banan
varit öppnad för trafik. För åren 1900 och 1905 vore dock att märka
någon minskning af nästföregående årets trafikresultat därutinnan. Såväl
antalet resande som inkomsten af person- och posttrafiken å banan
hade, allt sedan staten 1900 öfvertagit banans trafikerande, varit i stadig
tillväxt. Äfven godstrafiken kunde sägas hafva varit i genomsnitt i
stigande, då man nämligen loge i beaktande, att uti denna öfversikt
icke borde för år 1902 medräknas en tillfällig inkomst af 7,700 kronor
för grustransporter, som nämnda år ägt rum för Örebro—Skebäcksbanans
räkning, och hvarigenom inkomsten för godstrafiken icke uppgått
för år 1903 till så stort belopp som för år 1902. Äfven år 1905
gjorde i detta hänseende ett undantag till följd af den snöfattiga vintern
i början af samma år samt strejk inom stenhuggeriindustrien.
Den stora ökningen af godstrafiken under år 1904 vore mest föranledd
af stora trävarutransporter från Qvisbro station, hvilka fortgått nästan
hela året.

Till belysande af hvilka varuslag i största mängder transporterats
å Örebro—Svartå järnväg kunde nämnas, att af afsändt och emottaget
vagnslastgods vid denna järnväg i samtrafik med statens järnvägar i
partier af minst 5 tons hade, enligt senast tillgängliga uppgifter eller för
år 1904, de hufvudsakliga varuslagen utgjorts af mineral, råämnen och
oformade fabrikat 25,679 tons, trävaror, oarbetade 13,599 tons, mineral,
formade fabrikat 8,060 tons, spannmål in. m. 3,374 tons samt foder och
dylikt 2,469 tons.

Enligt hvad förestående redogörelse gåfve vid handen vore all
anledning att antaga, att banans trafik fortfarande skulle visa tillväxt.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

Vederbörande distriktsbefäl hade ock vitsordat, att torf- och snickeriindustrien
inom banans område syntes gå framåt samt att kalk- och
stentransporterna antagligen ock komme att ökas. Bruttoinkomsten för
år 1906 hade därför beräknats blifva omkring 10,000 kronor högre än
under år 1905, då det ej kunde antagas, att minskningen under sistnämnda
år äfven skulle kunna återvinnas.

Utgående från denna beräkning och med antagande af en ökning af
bruttoinkomsten per år med 10,000 kronor skulle denna inkomst kunna
beräknas blifva

år 1906 .............................. 230,000 kr.

» 1907 ............................ 240,000 ))

» 1908.............................. 250,000 »

» 1909............................. 260,000 »

» 1913.............................. 300,000 »

Beträffande driftkostnaden utvisade den upprättade tabellen, att
jämväl denna varit i stadig tillväxt sedan banans öppnande, därvid dock
vore att märka, att år 1901 hade att uppvisa högre driftkostnad än
hvardera af de två näst därpå följande åren. Särskildt från och med
år 1904 vore stegringen af driftkostnaden väsentlig, och utgjorde utgiftsprocenten
för år 1905 91,5, medan den i medeltal för åren 1898—
1903 utgjort 70,6.

Huru driftkostnaden för Örebro—Svartå järnväg fördelade sig å de
olika afdelningarna framginge af följande öfversikt:

År

Administra-tiva afd.

Banafd.

Maskinafd.

Trafikafd.

Summa

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1900 .........

29,091

50,454

47,525

127,070

1901 .........

32

37,055

61,961

55,033

154,081

1902 .........

30

34,962

49,808

57,296

142,096

1903 .........

45

40,409

45,265

60,358

146,077

1904 .........

76

62,185

56,348

63,768

182,377

1905 .........

58

71,499

67,984

63,263

202,804

Denna öfversikt utvisade, att förenämnda stegring af driftkostnaden
från och med år 1904 hufvudsakligen komme på banafdelningens ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

9

gifter. Denna stegring vore beroende på ökadt utbyte af slipers. För
år 1904 var kostnaden för sådant utbyte omkring 22,000 kronor och
för år 1905 omkring 29,500 kronor samt beräknades för år 1906 till
40,700 kronor, hvarefter normala utgiftsförhållanden beträffande denna
post skulle inträda; och syntes under enahanda trafikförhållanden, som
nu existerade, banafdelningens årliga utgifter för de därpå följande åren
kunna antagas uppgå till i rundt tal 70,000 kronor efter en beräkning
af 1,400 kronor per kilometer. Under samma förutsättning syntes ej
heller någon afsevärd ökning böra beräknas i maskin- och trafikafdelningarnas
utgifter; dock syntes, därest, såsom förut nämnts, en ökning
antoges i bruttoinkomsten med 10,000 kronor per år, äfven böra beräknas
någon ökning i driftkostnaden, åtminstone hvad maskin- och
trafikafdelningarna anginge. Antoges denna ökning utgöra 5,000 kronor
per år, skulle efter år 1906, då stort utbyte af slipers å banan försigginge,
och hvilket år således ej syntes böra ingå i denna beräkning,
driftkostnaderna utgöra

I detta sammanhang borde omnämnas, att den ordinarie trafiken,
som från och med år 1898 skötts med 3 tåg i hvardera riktningen,
från och med den 1 maj 1904 upprätthållits med 4 tåg i hvardera riktningen.

Den nu angifna driftkostnaden utgjorde eller beräknades för kommande
år utgöra den verkliga driftkostnaden, hvaremot enligt förberörda
trafikkontrakt järnvägsstyrelsen hade, såsom förut nämnts, att i
den årliga afräkningen med Örebro—Svartå järnväg påföra denna järnväg
driftkostnad, beräknad enligt förhållandena vid tiden för trafikkontraktets
upprättande efter viss procent af bruttoinkomsten. Den
förväntan, man vid nämnda tid hyst, att den beräknade driftkostnaden
skulle i det närmaste motsvara den verkliga, hade emellertid icke förverkligats,
utan hade denna sistnämnda under hela tiden för statens
trafikerande af banan särskildt under de senare åren väsentligen öfverskridit
den beräknade driftkostnaden.

Den driftkostnad, som jämte annuiteten å obligationslånet i afräkning
påförts Örebro—Svartå järnväg, samt bolagets saldo enligt afräkning
uppginge till följande belopp:

Bill. till Riksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 2

år 1907.
» 1908.
» 1909.
» 1913.

215.000 i»

220.000 »

240,000 »

210,000 kronor

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

År

1900.. ..

1901.. ..

1902.. ..

1903.. ..

1904.. .

1905.. ..

Driftkostnad
(enligt kontraktet)

70 % af bruttot eller 116,178: 08 kr.

67 % ..
66 % »
66 % »
64 % »
64 o/o »

129,837

135,292

135,369

143,596

141,845

83 »
05 »
93 »
77 »
64 »

Bolagets saldo

8,510

22,029

28,175

27,616

39,093

37,548

60 kr.
98 »
90 »
02 »
18 »
18 »

Jämfördes denna driftkostnad med den verkliga, nppkomme statens
järnvägars förlust på sätt följande tabell utvisade:

År

Driftkostnad

(verklig)

Örebro—Svärta järnväg
påförd driftkostnad
enligt kontrakt

Statens järnvägars
förlust

1900...............

127,069: 99 kr.

116,178

08 kr.

10,891: 91 kr.

1901..............

154,081: 17 »

129,837

83 »

24,243: 34 »

1902...............

142,096: 49 »

135,292

05 »

6,804: 44 »

1903...............

146,077: 83 »

135,369

93 »

10,707: 90 »

1904...............

182,376: 61 »

143,596

77 »

38,779: 84 »

1905...............

202,803: 68 »

141,845

64 »

60,958: 04 »

och syntes på grund af hvad förut anförts kunna beräknas för

År

Driftkostnad

(verklig)

Örebro—Svärta järn-väg påförd driftkostnad
enligt kontrakt

Statens järnvägars
förlust

1907...............

till 210,000: — kr.

148,800: — kr.

61,200: — kr.

1908...............

» 215,000: — »

152,500: — »

62,500: — »

1909 ..............

» 220,000: — »

156,000: — »

64,000: - »

1913...............

» 240,000: — »

168,000: — »

72,000: — »

Hvad slutligen anginge banans nettobehållning, hade denna under
perioden åren 1898—1903 växlat från lägsta beloppet 38,899 kronor
under år 1900 till högsta beloppet året förut 65,256 kronor samt sista

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

11

året af denna period utgjort 59,029 kronor, medan afkomstprocenten
för berörda tre år utgjort respektive 2,26, 3,so och 3,33. För åren
1904—1906 syntes, enligt hvad förut närmare utvecklats, hufvudsakligast
på grund af omfattande slipersut-byten under dessa år, nettobehållningens
resultat icke böra tagas i beaktande vid beräkningen af
nettoinkomsten för kommande år. Denna nettoinkomst skulle efter
förberörda beräkningar af bruttoinkomsten och driftkostnaden utgöra:

för år 1907
» )> 1908
» » 1909
» b 1913

30.000 kronor

35.000 »

40.000 b

60.000 b

samt afkomstprocenten för samma år respektive 1,52, 1,77, 2,02 och 3,03.
Styrelsen lämnar härefter en utredning, huru inlösningspriset enligt
de förut omnämnda olika koncessionsvillkoren skulle komma att
ställa sig.

Vid beräkningen af inlösningspriset, därest a-villkoret skulle komma
till tillämpning, hade styrelsen ansett sig böra utgå från enahanda
grunder, som gjort sig gällande vid inköp af de delar af Västkustbanan,
där tillämpning af dylikt a-villkor ifrågakomma, nämligen,

att byggnadskostnaden för hvarje år upptoges till det belopp, hvartill
den efter behörig granskning funnes i räkenskaperna uppförd;

att den ränta efter fem för hundra, som borde tilläggas byggnadskostnaden,
borde beräknas å det i järnvägen nedlagda, bokförda
kapital för hvart år särskilt och från början af samma år (för år 1907
för tre månader);

att från summan af den sålunda funna byggnadskostnaden med
därtill lagd ränta afdroges hela den nettoinkomst, som järnvägen under
tiden lämnat järnvägsbolaget; samt

att såsom nettoinkomst beräknades hela det öfverskott, som kommit
järnvägsbolaget tillgodo, inberäknadt rånte- och kapitalafbetalningar m. m.

Vid sammanträde den 12 sistlidne januari i Örebro med representanter
för, å ena sidan, järnvägsstyrelsen, och, å andra sidan, Örebro—
Svartå järnvägsaktiebolags styrelse hade, med iakttagande af förenämnda
grunder och efter behörig granskning af bolagets räkenskaper, priset
enligt a-villkoret befunnits böra vid 1905 års utgång utgå enligt följande
beräkning:

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

Anläggningskostnad

Kanta å 5 % å anläggnings-kostnad

Nettoin!

o m s t

Anteck-

ningar

Datum

kronor

för tiden

kronor

å den till
bolaget direkt
öfverlämnade
trafikinkomst

med trafikin-komst utbetald
rån ta och
amortering å
obligations-skuld

Summa

kronor

18*597 ......

981,880

87

*/io—a*/i2 1897

12,273

50

1,298

26

1.298

26

18*/i98 ......

1,504,279

23

*/i—s*/i2 1898

75,213

95

1,628

06

42,000

—

43,628

06

18*/i99 ......

1,572,863

79

>5—8*5a 1899

78,643

15

6,126

79

41,640

—

47,766

79

19*500 ......

1,627,662

72

*5—8*5a 1900

81,383

10

5,880

—

41,280

—

47,160

—

*) approxi-

19*501 ......

1,701,144

45

*/i—3‘52 1901

85,057

20

18,331

18

41,920

—

60,251

18

beräknad.

19*502 ......

1,733,464

06

*5-8*/i2 1902

86,673

20

25,251

53

41,520

—

66,771

53

19*503 ......

1,750,911

58

*5—** ’ /12 1903

87,545

55

22,685

12

42,120

—

64,805

12

19*504 ......

1,770,536

58

*/i-s*/i2 1904

88,526

80

33,572

90

41,680

—

75,252

90

19*505 ......

1,777,436

58

*5—3*/iä 1905

88,871

80

*) 31,000

—

42,240

—

73,240

—

Sgr.

1,777,436

58

Summa

684,188

25

145,773

84

334,400

—

480,173

84

Inlösningspris för järnvägen:

Anläggningskostnaden............................ kr. 1,777,436:58

Ränta å d:o................................................... » 684,188: 25 g go |- 83

hvarifrån skulle afgå nettoinkomst.......................................... 480,173: 84.

Återstod kronor 1,981,450: 99

I öfverensstämmelse med denna beräkning af inlösningspriset enligt
a-villkoret hade styrelsen mottagit från de vid sammanträdet
närvarande representanterna för Örebro—Svartå järnvägsaktiebolag, bolagsstyrelsens
vice ordförande M. Agrelius och dess verkställande direktör
F. Baeckström, en handling, hvari för bolagets räkning berörda pris
uträknats jämväl till 1,981,450 kronor 99 öre, därvid dock Bseckström
afgifvit den reservation, att då järnvägsbolaget enligt trafikkontraktet
skulle utgifva C-aktier utan att erhålla kontant valuta till samma belopp
som årliga amorteringsbeloppet å obligationslånet, amorteringen
å lånet enligt hans mening icke vore någon verklig skuldafbetalning,
hvadan utbetalta annuiteter, 334,400 kronor, borde minskas med de ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

13

släppta C-aktiernas belopp, 81,000 kronor, och alltså järnvägens inlösningspris
blifva 2,062,450 kronor 99 öre.

Beträffande innehållet af denna reservation ville styrelsen framhålla,
att då, såsom här, ett för järnvägsanläggning upptaget obligationslån årligen
minskades genom amortering med inflytande bruttoinkomst, kapitalafbetalning
förelåge af beskaffenhet att enligt koncessionsbestämmelserna
böra tagas i beaktande vid bestämmande af inlösningspriset enligt a)
villkoret, oberoende däraf att, såsom i förevarande fall ägt rum, särskilda
bestämmelser träffats med den trafikerande järnvägen, enligt
hvilka densamma skulle komma i åtnjutande af C-aktier för de fullgjorda
amorteringarna. Sistnämnda förhållande syntes i öfrigt förklaras
af den omständigheten, att därigenom inrymts ersättning åt den
trafikerande järnvägen för banans förvaltning och skötsel.

Styrelsen funne för den skull inlösningspriset enligt a-villkoret
böra, beräknadt efter förhållandena vid 1905 års utgång, utgöra 1,981,450
kronor 99 öre. Då emellertid, därest inlösen efter a-villkoret skulle
komma till stånd, densamma syntes lämpligen böra äga rum med 1907
års ingång, kunde inköpssummans verkliga belopp, beräknad efter förenämnda
grunder, först efter ingången af år 1907 bestämmas, därvid
naturligen jämkning af nyss angifna inlösningssumma måste vidtagas.

lomme inlösen att ske efter tio år, skulle b-villkoret tillämpas, i hvilket
fall, såsom förut sagts, lösesumman allt efter det sätt, som funnes
vara för koncessionshafvarna förmånligast, skulle antingen beräknas så,
att densamma motsvarade dubbla summan, enligt behöriga räkenskaper,
af hela den under de tio år, som förflutit närmast före det år, hvarunder
lösningsanspråket vore väckt, uppkomna nettobehållningen af
trafiken, eller ock bestämmas af fem gode män.

Huru priset i sistnämnda fall skulle ställa sig, vore ju omöjligt att
bestämdt angifva.

Första alternativet syntes styrelsen approximativt kunna beräknas
på följande sätt.

Utgående från en årlig bruttoinkomst i genomsnitt af 220,000
kronor efter trafikresultatet för år 1905, skulle enligt trafikkontraktet
med staten 64 % däraf utgöra beräknad driftkostnad och återstående
36 % eller 79,200 kronor nettobehållning; priset skulle alltså blifva
2 x 10 x 79,200 = 1,584,000 kronor.

Det vore dock all anledning förmoda, att järnvägsbolaget skulle
finna för sig förmånligare att begära uppskattning genom gode män,
något som förenämnda representanter för bolagets styrelse för sådan
eventualitet synts antaga för gifvet. Förty skulle efter de tio årens

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

förlopp, därest banans inköp ansåges af statsintresset påkalladt, staten
varda satt i den belägenhet att nödgas underkasta sig något så oberäkneligt
som afgörande genom skiljemän af inlösningspriset.

Redan härutinnan förelåge en omständighet, som syntes påfordra
ett noggrann! öfvervägande, huruvida skäl nu förefunnes för staten att
förvärfva ifrågavarande järnväg.

Därest inlösen efter a-villkoret skulle ske, komme den enligt förhållandena
vid 1905 års slut beräknade köpeskillingen, 1,981,450 kr.
99 öre, att fördelas sålunda:

B-aktier....................................................

. kr.

870,100

—

C-aktier..................................................

.. :»

81,000

—

Obligationer ..........................................

.. )>

744,000

—

Lån i öfrig! (approxim.) .................

.. »

43,900

—

Utdelning till aktieägarna ...............

.. »

242,450

99

Summa kr

onor

1,981,450

99.

Enligt bolagsordningen vore väl aktierna indelade i tre serier,
varande vid aktierna af serierna A och B fästadt företräde till årlig
utdelning intill 6 procent af bolagets vinst. Några A-aktier hade emellertid
hittills icke utfärdats. Af B-aktier, å hvilka utdelning först för
år 1904 skett med 3 procent och sannolikt äfven för år 1905 komme
att ske efter samma procenttal, innehade statens järnvägar för närvarande
aktier till belopp af 32,400 kronor och af C-aktierna aktier
till belopp af 63,000 kronor, allt enligt trafikkontraktet. Vid bolagets
upplösning efter banans inköp skulle likviden för de af statens järnvägar
innehafda B-aktierna jämte utdelning därå tillgodokomma statens
järnvägar, som, mot erhållande af sådana aktier, utfört i räkenskaperna
bokförda arbeten för Örebro—Svartå järnväg. Med det belopp af 63,000
kronor, som efter förhållandena vid 1905 års utgång skulle inflyta å
C-aktierna jämte utdelning å dem, vid samma tidpunkt i rundt tal

16,000 kronor, syntes däremot till statsverkets fördel den lånesumma,
som för banans förvärfvande skulle erfordras, kunna minskas.

I samband med beräkningen af järnvägens inlösningspris hade förehafts
frågan om eventuell kostnad för banans komplettering.

Vid statens öfvertagande af trafikeringen af Örebro—Svartå järnväg
hade syn verkställts å järnvägens fasta egendom med hvad därtill hörde,
därvid synemännen i utlåtande den 24 november 1899 förklarat besiktningen
icke hafva gifvit anledning till någon anmärkning mot det
sätt, hvarpå Örebro—Svartå järnvägs underhåll blifvit utfördt, hvarför

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

15

synemännen samstämmigt ansett, att banan jämte byggnader och öfriga
tillhörigheter, som kunde till fast egendom hänföras, vore i fullgodt
skick. Beträffande den rullande materielen hade synemännen hänvisat
till afsyningsinstrument rörande järnvägen af den 9 december 1898.
Uti detta sistnämnda hade förrättningsmännen, på grund af hvad vid
afsyningen iakttagits och då arbetena vore väl och omsorgsfullt utförda
samt den rullande materielen af god beskaffenhet, utlåtit sig, att
Örebro—Svartå järnväg med därtill hörande inrättningar och rullande
materiel vore i sådant skick, att de tillstyrkte, att järnvägen i allo godkändes;
hvarjemte de ansett den största tåghastigheten böra bestämmas
till 50 kilometer i timmen.

På anmodan af järnvägsstyrelsen att inkomma med yttrande, huruvida
och i sådant fall hvilka kostnader kunde för tillgodoseende af den
nuvarande trafiken å Örebro—Svärta järnväg anses af behofvet påkallade
att nedläggas å banan för densammas försättande i fullgodt
skick, hade vederbörande distriktsförvaltning i sådant afseende anmält,
att för förändring af inredningen af vissa stationsbyggnader samt uppförande
af tvätt- och bagarestugor erfordrades 12,700 kronor samt att,
då för tillgodoseende af trafiken nu vore anordnade sex blandade tåg
och två godståg, hvilka tågförbindelser, så anordnade som de för närvarande
vore, kräfde fyra lokomotiv, men järnvägsbolaget icke ägde
mer än tre lokomotiv, dessutom å järnvägen användes ett statens järnvägars
lokomotiv.

Berörda mindre husbyggnadsarbeten syntes emellertid, såsom i dylika
fall plägade ske, kunna företagas i samband med mera omfattande
reparationer af stationsbyggnaderna; och hvad vidkom me behofvet af
ytterligare ett lokomotiv, utöfver banans tre egna lokomotiv, syntes
detta behof, vid banans inrangerande i statsbanenätet, kunna tillgodoses
genom lämpliga anordningar i syfte att från statens järnvägars egen
lokomotivpark tillhandahålla behöflig reservdragkraft.

På grund häraf hade i förevarande beräkningar icke ansetts böra
intagas någon kostnad för banans komplettering.

Beträffande själfva hufvudfrågan, huruvida skäl förefunnes för statens
inlösen af Örebro—Svartå järnväg, ville styrelsen erinra, att uppställandet
af villkoret om statens rätt att inlösa en järnväg uppenbarligen
skett, emedan förhållandena antagits kunna komma att utveckla
sig så, att statens intresse kräfde, att den enskilda järnvägen borde
blifva statsbana, och att staten för sådan eventualitet ville hafva fria
händer. Enligt styrelsens uppfattning förelåge nu här ett sådant fall.

Väl syntes icke med fog kunna anföras, att ifrågavarande förbin -

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

delseled mellan, å ena sidan, nordvästra stambanan och, å andra sidan,
statsbanedelen Örebro—Krylbo med dess fortsättning norrut samt den
enskilda tillhöriga järnvägsförbindelsen från dessa trakter till hufvudstaden
norr om Mälaren vore af sådan synnerlig betydelse för den allmänna
samfärdseln, att af detta skäl inlösen af banan borde ifrågakomma
och densamma inkorporeras i stambanenätet.

Då emellertid styrelsen ansåge sig böra tillstyrka banans inlösen,
hade detta föranledts af de särskilda förhållanden, hvarunder staten trafikerade
banan. En ändring däraf genom statens inlösen af banan
ställde nämligen i utsikt ett för staten gynnsammare resultat i finansiellt
afseende.

Såsom förut påvisats, hade staten för vinnande af det större målet,
inköpet af Örebro—Frövilinjen, år 1900 nödgats öfvertaga ifrågavarande
kontrakt rörande trafikerandet af Örebro—Svärta järnväg, hvilket
kontrakt då, med den erfarenhet, som vunnits under den gångna trafiktiden,
ansetts icke blifva ofördelaktigt för den trafikerande förvaltningen.
Trafikförhållandena hade sedan dess, såsom af styrelsens utredning
framginge, sålunda förändrats, att, på grund af kontraktets bestämmelse
rörande beräkning af driftkostnaden efter viss procent af
bruttoinkomsten, statens järnvägar redan under första trafikåret 1900
tillskyndats eu förlust af närmare 11,000 kronor och alltjämt för hvarje
år genom trafikeringen tillskyndats förlust, hvilken utgjort för år 1904
närmare 39,000 kronor och för år 1905 omkring 61,000 kronor samt
beräknades uppgå för år 1907 till 61,200 kronor, för år 1908 till
62,500 kronor, för år 1909 till 64,000 kronor och för år 1913 till

72,000 kronor samt alltså vara i ständigt stigande, allt under det
bruttoinkomsten förutsatts skola vara stadd i tillväxt.

Att en förändring därutinnan vore för statens vidkommande eftersträfvansvärd
läge i öppen dag, och då uppsägning af kontraktet ej
kunde ske förr än i en aflägsen framtid, hade själffallet den frågan
uppkommit, huruvida icke ett för staten gynnsammare resultat skulle
uppnås genom inlösande af banan, hvilken fråga ju nu ock vore af aktuell
natur, då tillämpningen af a-villkoret måste ske före den 1 oktober 1907.

Under förutsättning, att inlösen enligt b-villkoret med den oberäkneliga
utgång ett skiljemannautslag kunde erhålla icke skäligen borde
ifrågakomma, samt att den upplåningsränt-a, staten skulle få utgifva för
anskaffandet af de för banans förvärfvande nödiga medel, ej blefve
högre än 3,8 procent, hade upprättats följande på förenämnda utredningar
grundade beräkning rörande det för staten gynnsammare resultat,
som genom banans förvärfvande skulle ernås:

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

17

Beräknade inköpsvärdet = 1,980,000 kr.

Statens järnvägars förlust
enligt trafikkontraktet.

1903.

Nettoinkomst = 59,000 kr. Afkomst % = 2,98
Förlust (3,8 — 2,98) = 0,82 % = 16,236 kr.

1904.

Nettoinkomst = 42,000 kr. Afkomst % — 2,12
Förlust (3,8 — 2,12) = 1,68 % = 33,264 kr.

1905.

Nettoinkomst = 19,000 kr. Afkomst % — 0,96
Förlust (3,8 — 0,96) = 2,84 % = 56,232 kr.

1907.

Nettoinkomst = 30,000 kr. Afkomst % = 1,52
Förlust (3,8 — 1,52) = 2,28 % — 45,144 kr.

1908.

Nettoinkomst = 35,000 kr. Afkomst % = 1,77
Förlust (3,8 — 1,77) = 2,03 % — 40,194 kr.

1909.

Nettoinkomst = 40,000 kr. Afkomst % = 2,02
Förlust (3,8 — 2,02) = 1,78 % — 35,244 kr.

1913.

Nettoinkomst = 60,000 kr. Afkomst % = 3,03
Förlust (3,8 — 3,03) = 0,77 % = 15,246 kr.

10,708: —

38,780: —

60,958: —

61,200: —

62,500: —

64,000: —

72,000: —

Af denna beräkning framginge, att under det statens järnvägars
förlust under ett fortsatt trafikerande af banan skulle alltjämt stegras
eller från 61,200 kronor för år 1907 till 72,000 kronor för år 1913,
sänkning för hvarje år af förlusten skulle äga rum, därest banan komme
i statens ägo, i det denna förlust från 45,144 kronor under år 1907
skulle nedgå till 15,246 kronor under år 1913.

Särskild! i betraktande af den i jämförelse med de två senaste årens
trafikresultat rätt afsevärda nettoinkomst, banan under trafiktiden dessBih.
till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 86 Häft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

förinnan lämnat, vore icke heller den möjlighet utesluten, att nettoinkomsten
för kommande år koinme att ställa sig bättre än beräkningarna
angåfve, och att, i förhållande till upplåningsräntans storlek, vinst
skulle uppkomma i stället för förlust.

Därvid borde framhållas, att vid uppgörande af beräkningar rörande
nettobehållningen för kommande år borde tagas i beaktande, i
hvad mån banans öfvergång i statens ägo kunde antagas verka någon
ändring i nettoinkomsten. Någon ändring i de gjorda beräkningarna
hade dock icke ansetts påkallad af berörda förhållande.

Då i stället för samtrafikstaxan statens gällande frakttaxa skulle
tillämpas, uppkomme väl, till följd af de särskilda banafgifternas bortfallande,
en minskning i bruttoinkomsten, men enligt'' verkställda utredningar
syntes denna minskning komma att kompenseras af det tillskott
af inkomst genom ökad transito trafik, ett eventuellt införlifvande
af linjen Örebro—Svartå med statens järnvägar komme att tillföra
denna linje.

Möjligt vore ju ock, att någon ökad trafik kunde blifva en följd
af tillämpning af statens järnvägars i vissa hänseenden något lägre
taxa å trafiken mellan banans stationer inbördes. Huruvida denna
trafikökning kunde blifva så stor, att den kunde hafva till följd äfven
en ökad inkomst, syntes väl vara tvifvelaktigt. Den minskning i inkomst
af lokaltrafik, som, därest någon trafikökning icke uppkomme,
skulle genom tillämpning af statens järnvägars taxa uppstå, hade ansetts
icke vara af beskaffenhet att föranleda ändring i de gjorda beräkningarna.

Någon hufvudsaklig ändring i beloppet af de för banan nu utgående
driftkostnader hade icke heller genom statens förvärfvande af
banan antagits kunna ifrågakomma, då trafikskötseln å banan, i hvad
anginge själfva tåganordningen (tågantalet, hastigheten, resandes bekvämlighet
o. s. v.), vore förutsatt skola äfven under statens förvaltning
såsom ägare af banan försiggå på enahanda sätt som under nuvarande
förhållanden.

Såsom en fördel i fråga om förvaltningen af banan, därest inlösen
skulle ifrågakomma, ville styrelsen i detta sammanhang framhålla, att
det torde ligga i sakens natur, att staten såsom ägare af banan bättre
kunde tillgodose de kraf, som från allmänhetens sida framställdes i afseende
på anordningar rörande trafiken, och att styrelsen skulle vara
lättare i stånd att vidtaga erforderliga åtgärder i och för trafiken, än
under nuvarande trafikkontrakts bestånd.

Slutligen borde beaktas, att genom banans inlösen statens järnvä -

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

19

gar skulle, räknadt efter förhållandena vid 1905 års utgång, tillgodoföras
för B- och C-aktier i banan ett belopp af omkring 120,000
kronor, däraf hufvudparten såsom belöpande å C-aktierna eljest, såvidt
nu kunde bedömas, icke skulle i någon form komma statsverket
tillgodo.

Då, under förutsättning att järnvägen skulle af staten öfvertagas
den 1 januari 1907, inköpssummans verkliga belopp icke kunde bestämmas
torr än efter ingången af år 1907, kunde icke ifrågakomma,
därest inlösen skulle ske, att äska något visst belopp för inköpets verkställande,
utan syntes nådig proposition i ämnet endast kunna innefatta
förslag om bemyndigande till fullmäktige i riksgäldskontoret att, på
det Kungl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med förberörda grunder åt staten förvärfva ifrågavarande
järnväg, till Kungl. Maj:t efter ingången af år 1907, på rekvisition,
iitanordna de medel, som erfordrades för gäldande af hvad för järnvägen
skulle kontant till ägaren utbetalas, äfvensom fullgöra räntelikvider
och kapital af betalningar å bolagets i järnvägen intecknade,
ej inlösta lån; och skulle det åligga järnvägsstyrelsen att, efter mottagen
likvid för af järnvägsstyrelsen innehafda C-aktier jämte utdelning
å dem, till riksgäldskontoret för minskning af det för banans
förvärfvande upplånade kapital inleverera det vid sådan likvid uppburna
belopp.

Uti ifrågavarande järnväg, därå lagfart meddelats för bolaget vid
Stockholms rådstufvurätt, vore, enligt hvad styrelsen inhämtat, inteckningar
fastställda till belopp af dels ,744,000 kronor för obligationslån
och dels 50,000 kronor för lån i Örebro sparbank. Då beträffande
obligationslånet de årliga utlottningarna kunde efter den 31 december
1907 efter godtfinnande ökas, eller lånet efter samma tid uppsägas,
skulle betalning af detta lån kunna ske först under år 1908; och
skulle alltså staten, därest köpet ägde rum den 1 januari 1907, därvid
mot afräkning af lösesumman öfvertaga det i järnvägen intecknade
obligationslån. I händelse vid köpeskillingens likviderande äfven förenämnda,
till Örebro sparbanks säkerhet meddelade inteckning eller eventuellt
äfven annan inteckning graverade järnvägen, skulle naturligen
ock behörigt afdrag ske å köpeskillingen.

I blifvande köpekontrakt syntes böra inryckas de närmare bestämmelserna
därom samt hvad i öfrigt i samband med statens förvärfvande
af banan kunde vara att iakttaga. Förslag till sådant kontrakt
hade, särskilt med hänsyn därtill att statens järnvägar genom sin personal
ombesöijde skötseln af järnvägen, hvilken icke heller hade något

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

Departe mentschefens yttrande.

eget förråd, hvarigenom jämförelsevis enkla rättsförhållanden komme
att genom köpekontraktet regleras, i frågans nuvarande skick icke ansetts
erforderligt upprätta.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har styrelsen hemställt,
det Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition till innevarande års Riksdag
föreslå Riksdagen bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att,
på det Kungl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med förut angifna grunder åt staten förvärfva Örebro—
Svartå järnväg, till Kungl. Maj:t efter ingången af år 1907 på rekvisition
utanordna de medel, som erfordrades för gäldande af hvad för
järnvägen skulle kontant till järnvägens ägare utbetalas, äfvensom fullgöra
räntelikvider och kapitalafbetalningar å det i järnvägen intecknade
obligationslån samt eventuellt andra i järnvägen intecknade lån, hvilka
af staten i följd af järnvägens förvärfvande öfvertoges, med skyldighet
för järnvägsstyrelsen att efter mottagen likvid för de af styrelsen innehafda
C-aktier jämte utdelning å dem till Riksgäldskontoret inleverera
det vid sådan likvid uppburna belopp.

Såsom t jag förut påpekat, var en af förutsättningarna för statens
inköp af Örebro—Frövibanan, att staten i sammanhang därmed öfvertog
de förpliktelser, som ålågo Örebro—Köpings järnvägsaktiebolag
enligt förenämnda mellan detta bolag och Örebro—Svartå järnvägsaktiebolag
gällande kontrakt angående trafikerande af Örebro —Svartåbanan.
Till följd häraf är staten pliktig att bedrifva trafiken å banan
under tiden intill utgången af år 1946. Af järnvägsstyrelsens utredning
och beräkningar framgår emellertid, att trafikerandet af ifrågavarande
bana under åren 1900—1905 gifvit ett betydligt ogynnsammare ekonomiskt
resultat, än man från början både anledning antaga. Detta torde
delvis vara en följd af den i kontraktets 10 § förefintliga bestämmelsen, att
staten skall af den årliga bruttoinkomsten tillgodoföra sig, ej den verkliga
driftkostnaden, utan en driftkostnad, som skall beräknas i enlighet
med den kontraktet bilagda tabellen Ditt. B. Vid tiden för kontraktets
upprättande, eller år 1895, torde man hafva antagit, att den sålunda
beräknade driftkostnaden skulle i det närmaste motsvara den verkliga.
Emellertid har detta antagande icke visat sig vara riktigt, enär, såsom
järnvägsstyrelsen meddelat, under hela tiden för statens trafikerande af
banan den verkliga driftkostnaden väsentligen öfverskridit den beräknade.
Därtill kommer, att jämlikt samma kontrakts 10 § skall, sedan staten af
bruttoinkomsten tillgodofört sig den enligt tabell Litt. B beräknade driftkostnaden,
af samma inkomst årligen gäldas annuiteten å Örebro—Svartå järn -

Statsutskottets Utlåtande N:o lil.

21

vägsaktieb olags obligationsskuld enligt den kontraktet bilagd a tabellen
Litt. A. Finnes, sedan dessa afräkningar skett, öfverskott å bruttoinkomsten,
skall detsamma med viss inskränkning, hvartill jag får tillfälle
att i det följande återkomma, öfverlämnas till Örebro—Svartå
järnvägsaktiebolag såsom dess tillgodohafvande. De olika utbetalningarna
samt statens förlust framgå af följande tabell:

År.

Verklig

driftkostnad.

Kr.

Annuitet å
bolagets
obligations-skuld.

Kr.

Örebro—
Svärta järn-vägsaktie-bolags till-godohaf-vande.*)

Kr.

Summa.

Kr.

Brutto-

inkomst.

Kr.

Statens för.
lust:

(= skillnaden
mellan den
verkliga och
den beräk-nade drift-kostnaden).
Kr.

Summa.

Kr.

1900......

127,070

41,280

8,510

176,860

165,969

10,891

176,860

1901......

154,081

41,920

22,030

218,031

193,788

24,243

218,031

1902......

142,096

41,520

28,176

211,792

204,988

6,804

211,792

1903......

146,077

42,120

27,616

215,813

205,106

10,707

215,813

1904......

182,377

41,680

39,093

263,150

224,370 .

38,780

263,150

1905......

202,804

42,240

37,548

282,592

221,634

60,958

282,592

Då statens järnvägar innehafva ett mindre belopp i B-aktier samt för
år 1904 kommit och sannolikt för år 1905 komma i åtnjutande af utdelning
å dessa med 3 procent, blir i verkligheten statens årliga förlust
för nämnda båda år något mindre än den förenämnda, men skillnaden
blir ej afsevärd.

Järnvägsstyrelsen har vidare, på grundvalen af hittills vunnen erfarenhet
om de gångna årens trafikresultat i fråga om Örebro—Svartåbanan
samt af denna banas utvecklingsmöjligheter, beräknat det ekonomiska
resultatet af trafikeringen under de närmast kommande åren på
följande sätt:

*) Dessa belopp uträknas sålunda:

t. ex. för år 1900: beräknad driftkostnad.................. 116,179

annuitet ................................... 41,280

bolagets tillgodohafvande ............ 8,510

Summa 165,969 =

= bruttoinkomsten för året.

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

År.

Brutto-

inkomst

kr.

Verklig drift-kostnad

kr.

Netto-

inkomst

kr.

1907 ...........................

240,000

210,000

30,000

1908 ...........................

250,000

215,000

35,000

1909 ...........................

260,000

220,000

40,000

1913...........................

300,000

240,000

60,000 |

Mot styrelsens beräkningar i fråga om de kommande årens väntade
bruttoinkomst och driftkostnad har jag intet att i sak erinra. Med
stöd af dessa beräkningar har emellertid styrelsen, såsom förut anförts,
beräknat statens järnvägars förlust till följande belopp

år 1907 till 61,200 kr.

)> 1908 » 62,500 »

» 1909 » 64,000 »

» 1913 » 72,000 »

Dessa förlustsiffror torde dock vara i någon män för högt beräknade.
Enligt stadgandet i § 10 mom. 3 af trafikkontraktet får nämligen
till Örebro—Svärta järnvägsaktiebolag ej öfverlämnas mer än
som motsvarar 6 procent å utelöpande A- och B-aktier, och jämlikt
nästföljande moment skall, om öfverskott uppstår, sedan 6 procent
å aktierna afräknats, detta öfverskott tillfalla staten, som ansvarar
för utdelning å C-aktierna. Då Örebro—Köping-bolaget, som under
åren 1898 och 1899 trafikerade Örebro—Svartå-banan, härunder betalte
annuiteterna, tillhopa 18,000 kr., å Örebro—Svartå-bolagets obligationsskuld,
innehar Örebro—Köping-bolaget, på grund af trafikkontraktets
bestämmelser i § 9, C-aktier till motsvarande belopp. Under
förutsättning att fortfarande inga A-aktier utsläppas och att B-aktiekapitalet
förblir det nuvarande, eller 870,100 kronor, skulle följaktligen
ifrågavarande tilllgodohafvande ej öfverstiga 6 procent å nyssnämnda belopp
eller, om därifrån afdrages hvad som belöper på järnvägsstyrelsens
aktiebelopp, 50,262 kronor på B-aktiekapitalet och 1,080 kronor på
C-aktiekapitalet. Till följd häraf skulle det ekonomiska resultatet af
trafikeringen, under berörda förutsättning, blifva följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

23

År.

V erklig
drift-kostnad.

Kr.

Annuitet
å obliga-tions-skulden.

Kr.

Örebro—
Svartå
järnvägs-aktiebo-lags till-godohaf-vande.

Kr.

Utdelning å
C-aktier.

Kr.

Summa

Kr.

Brutto-

inkomst.

Kr.

Statens

förlust.

Kr.

Summa

Kr.

1907............

210,000

41,280

49,920

—

301,200

240,000

61,200

301,200

1908............

215,000

41,800

50,262

1,080

308,142

250,000

58,142

308,142

1909............

220,000

41,280

50,262

1,080

312,622

260,000

52,622

312,622

1913............

240,000

42,000

50,262

1,080

333,342

300,000

33,342

333,342

Enligt den för Örebro—Svärta järnvägsaktiebolag gällande bolagsordning,
§ 5, äger emellertid bolaget utsläppa A-aktier till belopp af
högst 200,000 kronor och B-aktier till belopp af högst 1,100,000 kronor.
Därest bolaget skulle besluta utsläppa aktier utöfver det nuvarande
aktiekapitalet — ökning af B-aktiekapitalet förutsattes redan i trafikkontraktet
samt har hittills för hvarje år skett —, kan ifrågasättas,
huruvida icke, med anledning af stadgandet i § 10 mom. 3 af trafikkontraktet,
staten kan blifva skyldig lämna bolaget ytterligare tillgodohafvande.
Under sådana förhållanden skulle statens förluster på grund
af trafikkontraktet kunna komma att uppgå till de af järnvägsstyrelsen
förut beräknade.

Af hvad jag sålunda framhållit torde med all tydlighet framgå, att
ett fortsatt trafikerande af Örebro—Svartå-banan enligt berörda trafikkontrakts
bestämmelser blir för staten ogynnsamt.

Det synes således böra öfvervägas, om ej banan i fråga borde för
statens räkning förvärfvas. Hvad då beträffar de båda alternativ, efter
hvilka banans inlösen kan äga rum, synes, på grund af hvad järnvägsstyrelsen
anfört, a-villkoret erbjuda åtskilliga fördelar. Det torde därför
böra ifrågasättas att, medan ännu detta villkor för banans inlösande är
öppet, lämna Riksdagen tillfälle att öfverväga järnvägens förvärf af
staten enligt a-villkoret, hvarför emellertid ärendet bör hänskjutas till
beslut af innevarande års Riksdag.

Därest staten enligt förut angifna grunder inlöser banan den 1
januari 1907 skulle, enligt järnvägsstyrelsens beräkningar med en köpeskilling
af 1,980,000 kronor, det ekonomiska resultatet för de kommande
åren blifva följande:

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

År

3,8 % ränta
å köpe-skillingen

Netto-

inkomst

Statens

förlust

Kr.

Kr.

Kr.

1907..............................

75,240

30,000

45,240

1908..............................

75,240

35,000

40,240

1909..............................

75,240

40,000

35,240

1913..............................

75,240

60,000

15,240

Af denna tabell framgår sålunda, att statens förluster, under förutsättning
af banans inköp, för hvarje af nämnda år blifva åtminstone
omkring 18,000 kronor mindre än de under nuvarande förhållanden
skulle komma att blifva.

Hvad angår priset för banans förvärfvande, har jag icke något att
erinra mot de grunder, hvarpå styrelsen stödt sina beräkningar, hvilka
grunder äro desamma, som vunno tillämpning år 1895 vid inköp af de
delar utaf den s. k. västkustbanan, där tillämpning af a-villkoret ifrågakom.
Ej heller har jag något att erinra mot det resultat af dessa beräkningar,
hvartill styrelsen kommit.

Inköpssumman, beräknad efter förhållandena vid 1905 års slut, utgör,
som förut är nämndt, 1,981,450 kronor 99 öre. Hela detta belopp
skall dock icke af staten utbetalas vid järnvägens inlösen. Afdrag skall
nämligen göras för de i statens järnvägars ägo befintliga C-aktier i
Örebro—Svartå-bolaget å ett nominellt belopp af 63,000 kronor samt
för den dessa aktier tillkommande utdelning af inköpssumman eller
omkring 16,000 kronor. Vidare torde staten komma att öfvertaga ej mindre
bolagets i järnvägen intecknade obligationsskuld, däraf enligt amorteringsplanen
vid 1905 års slut oguldna återstoden utgjorde 744,000 kronor,
än äfven bolagets lån i öfrigt, hvilka synas inskränka sig till det af
Örebro sparbank lämnade, för hvilket inteckning i järnvägen meddelats
till ett belopp af 50,000 kronor.

I blifvande köpekontrakt torde böra inryckas de närmare bestämmelserna
härom samt hvad i öfrigt i samband med statens förvärfvande
af banan är att iakttaga.

Vidkommande sättet för anskaffande af de för inköpet nödiga medel
lärer annat icke kunna ifrågasättas, än att dessa medel skola anskaffas
genom upplåning och följaktligen utgå från riksgäldskontor.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 141.

25

Den utredning-, som i detta ärende förebragts, har synts utskottet
innefatta giltiga skäl för den gjorda framställningen; och får utskottet
därför hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må bemyndiga fullmäktige i
riksgäldskontoret, att, på det Kungl. Maj:t må blifva i
tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 mars
1906 angifna grunder åt staten förvärfva Örebro—
Svartå järnväg, till Kungl. Maj:t, efter ingången af
år 1907, på rekvisition utanordna de medel, som erfordras
för gäldande af hvad för järnvägen skall
kontant till järnvägens ägare utbetalas, äfvensom fullgöra
räntelikvider och kapitalafbetalningar å det i
järnvägen intecknade obligationslån samt eventuellt
andra i järnvägen intecknade lån, hvilka af staten i
följd af järnvägens förvärfvande öfvertagas.

Stockholm den 7 maj 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservation

af herr J. A. Sjö.

Herrar A. H. Hammarskjöld och E. Hammarlund hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afä, 86 Haft.

4