Statsutskottets Utlåtande N:o 130.
1
1:0 130.
Ank. till Eiksd. kansli den 7 maj 1906, kl. 5 e. m.
Statsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
till Riksdagen angående pension åt extra ordinarie kontorsskrifvaren
Lars Jönsson.
(l:a U. A.)
I en till Riksdagen den 30 mars 1906 aflåten proposition (n:o 99)
har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, att extra ordinarie kontorsskrifvaren vid statens järnvägar Lars
Jönsson finge från och med månaden näst efter den, då hans anställning
vid statens järnvägar upphörde, under sin återstående lifstid åtnjuta en
årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp af 1,200 kronor.
Departementschefen har i fråga härom till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 2 februari 1906 har järnvägsstyrelsen
gjort framställning om beredande af pension åt extra ordinarie kontorsskrifvaren
vid statens järnvägar Lars Jönsson.
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afä. 78 Höft. (N:o 130 o. 131). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 130.
Vid berörda skrifvelse voro fogade dels ett för Jönsson af pastorsämbetet
i Malmö S:t Pauli församling den 6 februari 1906 utfärdadt
frejdebetyg, utvisande att Jönsson vore född den 24 februari 1835 och
i äktenskap förenad med Anna Amalia Persson, samt att han ej hade
några i Malmö kyrkoskrifna barn, dels ock två intyg om Jönssons tjänstgöring
vid statens järnvägar, af hvilka det ena utfärdats af f. d. bandirektören
i tredje distriktet Nathhorst och utvisade, att Jönsson, hvilken
tjänstgjort vid bandirektörsexpeditionen från den 1 oktober 1873 till deri
1 oktober 1903, under hela denna tid skött sina åligganden till Nathhorsts
fullkomliga belåtenhet och iakttagit ett i allo godt uppförande, samt det
andra af bandirektören i nämnda distrikt E. Janzén, hvilken intygat, att
Jönsson efter sistnämnda dag med ordning och på fullt nöjaktigt sätt
skötte honom åliggande göromål.
Järnvägsstyrelsen anför uti sin ifrågavarande skrifvelse, att Jönsson
uti en till styrelsen ingifven skrift anhållit, att honom måtte vid entledigande
från hans anställning vid statens järnvägar för hans återstående
lifstid beredas en årlig pension till skäligt belopp. Till stöd härför hade
Jönsson andragit, att han varit vid statens järnvägar anställd sedan hösten
år 1862, då han vunnit inträde såsom ritbiträde vid södra stambanans
byggnadsbyrå, hvarefter han tjänstgjort i egenskap af extra ordinarie
tjänsteman dels å nämnda byrå och dels å intendentsbyrån, öfverbaningenjörsexpeditionen
samt bandirektörsexpeditionen vid nuvarande tredje
distriktet; att han, som vore född den 24 februari 1835 och numera ansåges
vara på grund af hög ålder mindre tjänstbar, under de gångna åren
icke förmått göra sådana besparingar å sin arbetsförtjänst, att afkastningen
däraf vore tillräcklig för hans och hans hustrus uppehälle; samt att någon
utsikt att på annat sätt förvärfva en nödtorftig inkomst numera icke stode
honom till buds.
Vederbörande distriktsförvaltning hade vitsordat Jönssons uppgifter
om den tid, han varit i statens järnvägars tjänst anställd, samt meddelat,
att Jönsson, som sedan den 1 april 1899 åtnjöte en dagaflöning af 6 kronor
75 öre samt dessförinnan uppburit i aflöning 6 kronor om dagen, numera
på grund af sin ålder icke vidare lämpade sig för expeditionsgöromål.
Rörande Jönssons tjänstgöring under tiden före oktober månad år
1873 hade någon närmare upplysning icke stått att vinna, alldenstund
samtliga hans dåvarande förmän numera aflidit, hvaremot angående hans
förhållande i tjänsten efter nämnda tid af förenämnda intyg framginge, att
han städse till sina öfverordnades belåtenhet fullgjort honom anförtrodda
göromål.
Statsutskottets utlåtande N:o 130.
3
Beträffande Jönssons ekonomiska ställning hade styrelsen inhämtat,
att han för år 1905 påförts kronoutskylder för eu till 2,871 kronor uppskattad
inkomst af kapital eller arbete, däraf 2,470 kronor 50 öre utgjorde
arfvode från statens järnvägar och återstoden ränta å ett i sparbank
innestående kapital af omkring 3,300 kronor samt af honom i egenskap
af kassör hos två enskilda föreningar uppburet arfvode.
Med hänsyn till Jönssons långa och väl vitsordade tjänstgöring
vid statens järnvägar samt under erinran, att vid flera tillfällen under
de senare åren Riksdagen, på därom af Kungl. Maj:t framställda nådiga
propositioner, beviljat pensioner åt personer, som, ehuru icke i ordinarie
tjänst anställda, emellertid under längre tid med goda vitsord förrättat
arbete för statens räkning, har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes i nådig proposition till innevarande års Riksdag föreslå,
att Riksdagen måtte medgifva, att Jönsson måtte från och med månaden
näst efter den, då hans anställning vid statens järnvägar upphörde,
under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 1,200 kronor, motsvarande ungefärligen
hälften af hans aflöningsförmåner vid statens järnvägar under de senare
åren.
Efter nådig remiss har statskontoret uti underdånigt utlåtande den
13 mars 1906, med förmälan att statskontoret funne järnvägsstyrelsens
ifrågavarande framställning synnerligen väl grundad, för sin del biträdt
hvad däruti blifvit hemställdt.
Jag har från järnvägsstyrelsen inhämtat, att, då Jönsson först anställdes
vid banafdelningen, det icke ansetts lämpligt att där anställa ordinarie
kontorsskrifvare, samt att, när det sedermera under 1870-talet
ifrågasatts att gifva honom ordinarie befattning, Jönsson ansetts med
hänsyn till pensionsförhållandena vara för gammal. Till följd däraf har
Jönsson gått miste om rätt till pension.
Emellertid har, såsom af utredningen i ärendet framgår, staten
under mer än fyrtio års tid tagit hans arbetskraft i anspråk, och det
synes mig då, som borde staten, när hans kraft sålunda förbrukats,
bereda honom ett understöd för att under hans återstående lifstid
skydda honom för nöd. I enlighet med denna uppfattning hafva också
vid flera tillfällen pensioner af Kungl. Maj:t och Riksdagen beviljats
åt personer, som visserligen icke innehaft ordinarie anställning i statens
tjänst, men under lång tid plikttroget utfört arbete för statens rakning.
Vid jämförelse med de pensionsbelopp, som i sådana fall beviljats,
synes mig det af järnvägsstyrelsen nu föreslagna vara skäligt.»
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 130.
Utskottet, som emot hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit icke haft
något att erinra, hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 maj 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.