Statsutskottets Utlåtande N:o 115.

33

N:o 115.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1906, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. May.ts proposition angående
försäljning af ett till kungsladugården Skälby i Kalmar
län hörande område.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 30 sistlidne mars aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 122)
bär Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva,

dels att ett område om 7 hektar 83 ar, som funnes angifvet å en
af förste landtmätaren Oskar Götherström år 1905 upprättad karta, måtte
från kungsladugården Skälby i Kalmar socken och Norra Möre härad af
Kalmar län afsöndras och till staden Kalmar försäljas mot köpeskilling,
hvars belopp skulle på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som
i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore föreskrifven
i kungl. förordningen den 14 april 1866, dock med iakttagande,
att köpeskillingen icke finge understiga ett belopp, motsvarande
3,000 kronor för hektar, samt under villkor i öfrigt:

att köpeskillingen skulle erläggas vid tillträdet och af staden i
landtränteri inbetalas;

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 66 Höft.

5

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 115.

att området finge af staden tillträdas vid utgången af nu löpande
arrendeperiod den 14 mars 1915 eller dessförinnan å tid, hvarom staden
kunde med vederbörande arrendeinnehafvare öfverenskomma; samt

att staden förbunde sig att i gränsen mellan det försålda området
och kungsladugårdens ägor uppsätta och för all framtid underhålla
stängsel;

dels och att de medel, som genom ifrågavarande försäljning ingöte,
måtte, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Med underdånig skrifvelse den 14 december 1905 har Kung!. Maj:t,s
befallningshafvande i Kalmar län öfverlämnat, jämte underdåniga yttranden
af domänintendenten i länet, kronofogden i Norra Möre och Stranda
härads fögderi samt magistraten i Kalmar, en underdånig ansökning
från stadsfullmäktige i Kalmar att få förvärfva viss del af den i Kalmar
socken och Norra Möre härad af nämnda län belägna kungsladugården
Skälby; varande vid den underdåniga ansökningen fogad en öfver ifrågavarande
del af hemmanet af förste landtmätaren Oskar Götherström år
1905 upprättad karta.

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 16 innevarande
mars i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid tillika öfverlämnat
underdånigt yttrande af egendomens arrendator A. E. le Grand.

Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Med anledning af en hos stadsfullmäktige i Kalmar väckt motion
■ däld framhållits såsom nödvändigt villkor för stadens utveckling i
industriellt hänseende, att tillgång funnes på tomter, lämpliga för industriella
anläggningar samt så belägna, att de kunde komma i förbindelse med
landets järnvägsnät och med sjötrafiken, samt påvisats, att tomter, som
uppfyllde nämnda betingelser, icke för närvarande funnes, åtminstone icke
inom stadens planlagda område, men syntes kunna beredas därigenom
att staden förvärfvade det område å kungsladugården Skälby, som vore
beläget mellan Kalmar—Emmaboda järnväg och södra landsvägen och
gränsade intill stadens planlagda område samt endast genom nyssnämnda
järnväg vore skildt från ett Kalmar verkstadsaktiebolag tillhörigt omlade
- beslöto stadsfullmäktige vid sammanträden den 31 januari och
23 april 1905 söka att för angifna ändamålet af nämnda kronoegendom
förvärfva ett område, motsvarande de å förberörda karta med litt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 115.

35

f-g-h-i-f och litt. h-i-k-h betecknade ägofigurer om tillhopa 7 hektar
83 ar, till hvilket område egendomens arrendator, förenämnde le Grand,
enligt gjord utfästelse, som af stadsfullmäktige godkänts, förklarat sig
villig afstå besittningsrätten för sin arrendetid mot en årlig ersättning
af för innevarande år 400 kronor, för 1907 300 kronor, för 1908 250
kronor och för hvart och ett af öfriga år till 1915 150 kronor, allt
för hektar, och på villkor i öfrigt, bland annat, att eu invid landsvägen
belägen torplägenhet skulle från upplåtelsen undantagas, såvida
icke mellan staden och staten öfverenskommelse träffades om flyttning
af de å lägenheten befintliga byggnader till närheten af den till torpet
hörande öfriga jord.

Uti den underdåniga ansökningen hafva nu stadsfullmäktige anhållit,
att staden måtte berättigas att emot den köpeskilling och på de
villkor i öfrigt, som kunde varda i vederbörlig ordning bestämda, med
äganderätt förvärfva ifrågavarande område.

Uti ett vid ansökningen fogadt, af bemälde le Grand den 4 oktober
1905 afgifvet yttrande har denne förklarat, att han, som med staden
träffat uppgörelse angående eventuellt afstående af den i ansökningen
afsedda mark af kungsladugården, icke hade något att erinra mot samma
marks öfverlåtande med full äganderätt till staden. Kronofogden har
i sitt afgifna yttrande förmält sig icke hafva något att invända mot
bifall till ansökningen. Jämväl magistraten och domänintendenten hafva
tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen, den senare under framhållande,
att staden för sin behöfliga utvidgning icke hade tillgång till annan
jord än den till dess område gränsande kungsladugården.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har meddelat, att emot stadsfullmäktiges
beslut rörande inköp af ifrågavarande område besvär icke
blifvit anförda, samt för sin del jämväl förordat nådigt bifall till ansökningen,
dock med villkor att köpeskillingen för området bestämdes
af tre gode män, af hvilka staden och Kungl. Maj:ts befallningshafvande
skulle utse hvardera en samt domänintendenten i länet vara
den tredje, äfvensom att staden uppförde och underhölle laggillt stängsel
i ägogränsen mot kungsladugården.

Domänstyrelsen har meddelat, att ifrågavarande kronoegendom,
kungsladugården Skälby n:o 1 om 5 mantal, blifvit genom styrelsens
kontrakt den 13 april 1894 utarrenderad till förbemälde le Grand intill
den 14 mars 1915 mot ett årligt arrende af 11,000 kronor, samt att
å det till förvärfvande af staden ifrågasatta området funnes, förutom
en byggnad, som uppförts af enskild person utan vederbörligt tillstånd,

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 115.

stuga och ladugårdsbyggnad, tillhöriga det egendomen underlydande,
vid landsvägen belägna torpet Sandås, som enligt under hand ingånget
meddelande från domänintendenten under de senare åren icke innehafts
af torpare och af hvars berörda byggnader ladugården disponerats af
en smed, men stugan stode obebodd; och har styrelsen, i likhet med
öfriga i ärendet hörda myndigheter, icke haft något att invända däremot,
att staden finge för angifna ändamålet tillösa sig det område,
hvarom fråga är.

Hvad köpeskillingens bestämmande beträffar, har styrelsen erinrat,
att på grund af medgifvanden enligt särskilda nådiga bref den 9 och
den 23 maj 1902 af ifrågavarande egendom inköpts dels af staden
Kalmar ett område om 2 hektar 93,4 ar, dels af Kalmar verkstadsaktiebolag
ett område om 5 hektar 12,94 9 2 ar, det senare beläget i
närheten af det nu ifrågavarande. För dessa områden hade köpeskillingarna
bestämts i den ordning, nådiga förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgar, och
hade köpeskillingen för det förra området uppgått till 2,640 kronor 60
öre och för det senare till 6,155 kronor 39 öre, motsvarande för hektar
respektive 900 kronor och 1,200 kronor. Dessa köpeskillingar syntes
styrelsen väl låga, hvarför kunde ifrågasättas, att sättet för deras bestämmande
icke varit det lämpligaste. Att emellertid på grund häraf
i detta fall frångå nämnda värderingssätt, ansåge sig styrelsen icke
böra tillråda, utan syntes det styrelsen i stället vara att föredraga, att
ett minimipris för upplåtelsen fastsloges. I sådant afseende tilläte sig
styrelsen meddela, att ifrågavarande jord tillhörde egendomens bästa,
och syntes, med hänsyn härtill och till egendomens läge invid stad,
ifrågavarande mark ur jordbrukssynpunkt, vara värd 2,000 kronor för
hektar. Då emellertid området i fråga skulle användas till industritomter,
syntes det, vid jämförelse med hvad upplåtelser vid en del
andra samhällen betingat, som om nästan ett dubbelt så högt pris som
det nämnda borde kunna betalas, men med fästadt afseende därå, att
staden väl ej inom närmaste framtiden kunde komma i tillfälle att
såsom tomter afyttra området i dess helhet och att staden hade att till
egendomens arrendator betala en rätt afsevärd ersättning, ansåge styrelsen
det ifrågasatta minimipriset ej böra öfverstiga 3,000 kronor för
hektar. Beträffande kronans å området befintliga hus syntes styrelsen
lämpligast att förbehålla kronan rätt att hafva dem under nu löpande
arrendeperiod kvarstående för arrendatorns disposition.))

Statsutskottets Utlåtande N:o 115.

37

Utskottet, som icke käft något att emot framställningen erinra,
hemställer,

att Kungi. Maj:ts förevarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 30 april 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.