Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
1
5T:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 4 april 1906, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner dels
angående förslag till lag om ändrad lydelse af vissa
§§ i lagen den 18 september 1903 angående solidariska
bankbolag m. m., dels ock medförslag till
lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaldiebolags
och sparbanks konkurs.
Genom särskilda propositioner n:is 21 och 22, Indika propositioner
hänvisats till lagutskottet, som efter öfverenskommelse med bankoutskottet
öfverlämnat dem till behandling af sammansatt banko- och lagutskott,
har Kungl. Maj:t föreslagit vissa ändringar i lagarna den 18 september
1908 angående solidariska bankbolag, angående bankaktiebolag samt angående
solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
Sålunda har Kungl. Maj:t i propositionen n:o 21, under åberopande
af propositionen bilagda utdrag af i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
Bik. till Biksd. Frot. 1906. 6 Sami. 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2.)
1
2
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
ko) Lag om ändrad lydelse af
vissa §§ i lagen den 18 september
1903 angående
solidariska bankbolag.
Härigenom förordnas, att nedannämnda
§§ i lagen den 18 september
1903 angående solidariska bankbolag
skola erhålla följande ändrade lydelse:
77 §.
Tillsyn öfver bankbolag utöfvas,
på sätt i denna lag sägs, dels af
Konungens befallningshafvande och
dels af en för hela riket gemensam
bankinspektion.
Ledamot af bankinspektionen må
ej deltaga i styrelsen af eller vara
anställd vid bankinrättning, öfver hvilken
bankinspektionen har att utöfva
tillsyn.
Närmare bestämmelser om bankinspektionens
organisation och verksamhet
meddelas af Konungen.
78 §.
Förrän bankbolag öppnar sin rörelse,
skall inför Konungens befallningshafvande
styrkas:
att kungörelse i öfverensstämmelse
med 71 § i lagen om aktiebolag skett
angående bolagets registrering;
att å lotterna blifva inbetalda
minst tjugu procent af grundfonden
samt förbindelse med pant, som Ko
-
(Nuvarande lydelse.)
77 §.
Förrän bankbolag öppnar sin
rörelse, skall inför Konungens befallningshafvande
styrkas:
att kungörelse i öfverensstämmelse
med 71 .§ i lagen om aktiebolag skett
angående bolagets registrering;
att å lotterna blifva inbetalda
minst tjugu procent af grundfonden
samt förbindelse med pant, som Konungens
befallningshafvande pröfvar fullgod,
aflämnad för inbetalning af återstoden;
samt
att en hvar af Imfvudlottäg änne till
förvaring hos bolaget öfverlämnat sådan
handling, hvarom i 19 § förmäles.
78 §.
Genom kungörelse i allmänna tidningarna
skall tillkännagifvas, när
bankbolag börjar sin rörelse, så ock
när bankbolag upplöses af annan an
ledning än konkurs; och skall under
rättelse om dagen, då sådant sker,
till finansdepartementet insändas.
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
3
(.Kungl. Maj:ts förslag.)
ntmgens befallningshafvande pröfvar
fullgod, aflämnad för inbetalning af
återstoden; samt
att enhvar af hufvudlottägarne
till förvaring hos bolaget öfverlämnat
sådan handling, hvarom i 19 § förmittes.
Genom kungörelse i allmänna tidningarna
skall tillkännagifvas, när
bankbolag börjar sin rörelse, så ock
när bankbolag upplöses af annan anledning
än konkurs; och skall miderrättelse
om dagen, då sådant sker,
till bankinspektionen insändas.
79 §.
Bankinspektionen äge sammankalla
bankstyrelse, där sådant pröfvas
nödigt. Mar styrelsen icke efterkommit
af bankinspektionen framställd
begäran om utfärdande af kallelse till
extra bolagsstämma, må sådan stämma
ock af bankinspektionen sammankallas.
Vid bolagsstämma eller af bankinspektionen
utlyst styrelsesammanträde
må å bankinspektionens vägnar
närvara och i öfverläggning ärna deltaga
den ledamot af bankinspektionen,
hvilken enligt de af Konungen meddelade
bestämmelser därtill har befogenhet.
80 §.
Styrelsen åligge:
att när sola helst hålla bolagets
(Nuvarande lydelse.)
79 §.
Den af Konungen förordnade
bankinspektören äge, där han så pröfvar
nödigt, sammankalla styrelsen.
Jämväl må bankinspektören, på uppdrag
af chefen för finansdepartementet,
sammankalla extra bolagsstämma,
där styrelsen icke efterkommer af
bankinspektören framställd begäran
om utfärdande af kallelse till sådan
stämma. Bankinspektören må närvara
vid bolagsstämma och vid af
honom utlyst styrelsesammanträde samt
i öfverläggning ärna deltaga.
80 §.
Styrelsen åligge:
att när som helst hålla bolagets
4
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2,
(Kungl. Maj:ts förslag.)
räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande,
för det allmänna ombud,
som Konungens befallningshafvande
förordnar, för den ledamot af bankinspektionen,
hvilken enligt de af
Konungen meddelade bestämmelser har
att i sådant afseende företräda bankinspektionen,
samt för den särskilda
undersökning, Konungen kan finna
för godt att låta anställa;
att genast efter hvarje månads
slut enligt formulär, som af bankinspektionen
meddelas, upprätta och
till bankinspektionen insända en öfver
sikt,
utvisande bolagets tillgångar
och skulder, jämte uppgift om räntesatserna
för bolagets in- och utlåning
samt diskonto, som under den
tid, öfversikten omfattar, varit hos
bolaget gällande;
att jämväl i öfrigt meddela
Konungens befallningshafvande, bankinspektionen
och allmänna ombudet
alla de upplysningar rörande bolaget,
som af dem äskas;
att, så snart ske kan, dels till bankinspektionen
insända styrelsens förvaltningsberättelse
jämte balansräkningen
äfvensom, efter verkställd revision,
den däröfver afgifva berättelsen
tillika med annan handling angående
bolagets förvaltning eller räkenskaper,
hvilken revisorerna må
hafva aflämnat till styrelsen, dels ock
(Nuvarande lydelse.)
räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande,
för det allmänna ombud,
som Konungens befallningshafvande
förordnar, för bankinspektören samt
för den särskilda undersökning,
Konungen eller chefen för finansdepartementet
eljest kan finna fm* godt
att låta anställa;
att genast efter hvarje månads
slut i närvaro af det allmänna ombudet,
enligt formulär, som från
finansdepartementet meddelas, upprätta
en öfversikt, utvisande bolagets tillgångar
och skulder, jämte uppgift
om räntesatserna för bolagets inoch
utlåning samt diskonto, som
under den tid, öfversikten omfattar,
varit hos bolaget gällande, och att
därefter ofördröjligen till nämnda departement
insända denna öfversikt för
dess offentliggörande genom departementets
försorg;
att jämväl i öfrigt meddela chefen
för finansdepartementet, Konungens
befallningshafvande, bankinspektören
och allmänna ombudet alla de
upplysningar rörande bolaget, som
af dem äskas;
att ofördröjligen efter verkställd
revision titt finansdepartementet insända
styrelsens förvaltningsberättelse,
balansräkningen och revisionsberättelsen
samt låta införa sistnämnda berättelse
i allmänna tidningarna; samt
att, där chefen för finansdeparte -
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
5
(Kungl. Maj.ts förslag.)
låta införa revisionsberättelsen i allmänna
tidningaYna; samt
att, där bankinspektionen finner
anledning till antagande, att bolaget
gjort sådana förluster, att reservfonden
och tio procent af grundfonden
förlorats, på bankinspektionens
anmodan ofördröjligen låta upprätta
bokslut och kalla revisorerna
att granska detsamma.
81 §.
Det i 80 § omförmäla allmänna
ombud åligge att minst en gång under
hvarje kvartal inventera kassan
vid bolagets Imfvudkontor samt undersöka,
om den öfversikt, bolaget jämlikt
föreskriften i sagda § senast upprättat,
öfverensstämmer med räkenskaperna
och är i behörig ordning
uppställd; åliggande det ombudet att
ofördröjligen delgifva bankinspektionen
anmärkning, som härvid må hafva
förekommit, äfvensom att i öfrigt meddela
bankinspektionen alla de upplysningar
angående bolaget, som af bankinspektionen
åskas.
82 §.
I den granskning af styrelsens
förvaltning och bolagets räkenskaper,
hvarom i 46 § förmäles, skall
jämväl deltaga det af Konungens befallningshafvande
enligt 80 § förordnade
allmänna ombud.
(Nuvarande lydelse.)
mentet finner anledning till antagande,
att bolaget gjort sådana förluster,
att reservfonden och tio procent
af grundfonden förlorats, på
departementschefens anmodan ofördröjligen
låta upprätta bokslut och kalla
revisorerna att granska detsamma.
81 §.
Bet i 80 § omförmäla allmänna
ombud åligge att meddela bankinspektören
alla de upplysningar angående
bolaget, som af honom äskas.
82 §.
I den granskning af styrelsens
förvaltning och bolagets räkenskaper,
hvarom i 46 § förmäles, skall jämväl
deltaga en af Konungens befallningshafvande
förordnad revisor.
6
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
(Kungl. Maj:ts förslag,)
83 §.
Har styrelse eller bolagsstämma
fattat beslut, hvilket står i strid med
lag eller den för bolaget fastställda
ordning, må Konungens befallningshafvande
kunna förbjuda verkställighet
a£ beslutet. Konungens befallningshafvande
må ock kunna förelägga
styrelse att, i händelse beslut
af nyss omförmälda beskaffenhet gått
i verkställighet, göra rättelse, där
så kan ske, så ock att fullgöra hvad
styrelsen enligt lag och bolagsordning
åligger. Sådant föreläggande
må dock icke af Konungens befallningshafvande
meddelas i fråga om
i lag gifna föreskrifter, hvilkas öfverträdande
är med straff belagdt;
och må i frågor, som angå bankbolags
förvaltning och bokföring, förbud
eller föreläggande, hvarom nu
är sagdt, icke af Konungens befallningshafvande
meddelas, med mindre
bankinspektionen därom gjort
framställning.
Sker svårare afvikelse från denna
lag eller från bolagets ordning, ankomme
på Konungen att förklara
bolaget hafva förverkat oktrojen.
86 §.
Öfver beslut, som af Konungens
befallningshafvande på grund af denna
lag eller af bankinspektionen jämlikt
(Nuvarande lydelse.)
83 §.
Har styrelse eller bolagsstämma
fattat beslut, hvilket står i strid
med lag eller den för bolaget fastställda
ordning, må Konungens befallningshafvande
kunna förbjuda
verkställighet af beslutet. Konungens
befallningshafvande må ock
kunna förelägga styrelse att, i händelse
beslut af nyssomförmälda beskaffenhet
gått i verkställighet, göra
rättelse, där så kan ske, så ock att
fullgöra hvad styrelsen enligt lag
och bolagsordning åligger. Sådant
föreläggande må dock icke af Konungens
befallningshafvande meddelas
i fråga om i lag gifna föreskrifter,
hvilkas öfverträdande är med
straff belagdt; och må i frågor, som
angå bankbolags förvaltning och bokföring,
förbud eller föreläggande,
hvarom nu är sagdt, icke af Konungens
befallningshafvande meddelas,
med mindre bankinspektören
därom gjort framställning.
Sker svårare afvikelse från denna
lag eller från bolagets ordning, ankomme
på Konungen att förklara
bolaget hafva förverkat oktrojen.
86 §.
Öfver beslut, som af Konungens
befallningshafvande på grund af denna
lag meddelas, må klagan föras hos
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
7
(Kung!. Maj:ts förslag.)
79 § eller sista punkten af 88 §
meddelas, må klagan föras hos Konungen,
men heslutet går ändock i
verkställighet, där icke Konungen annorlunda
förordnar.
Ändring i hankinspektionens beslut
sökes inom den tid, som för Överklagande
af förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är stadgad.
87 §.
Upplöses bankbolag af annan anledning,
än i 59 § sagg, skall bankinspektionen
förordna ombud, som
har att närvara vid likvidatorernas
sammanträden med rätt att yttra
sig till protokollet samt att i öfrigt
öfvervaka likvidationen.
88 §.
Till bestridande af kostnaden för
bankinspektionens organisation och
verksamhet skall bankbolag årligen erlägga
bidrag enligt bestämmelser, som
af Konungen meddelas. Detta bidrag
utgår efter visst, för samtliga bankinrättningar,
öfver hvilka bankinspektionen
har att utöfva tillsyn, lika förhållande
till sammanlagda beloppet af
bankinrättnings egna fonder vid utgången
af nästföregående kalenderår,
men må icke öfverstiga en hundradedels
procent af detta belopp.
(Nuvarande lydelse.)
Konungen, men beslutet går ändock i
verkställighet, där icke Konungen annorlunda
förordnar.
87 §.
Upplöses bankbolag af annan
anledning, än i 59 § sägs, skall chefed
för finansdepartementet förordna
ombud, som har att närvara vid
likvidatorernas sammanträden, med
rätt att yttra sig till protokollet
samt att i öfrigt öfvervaka likvidationen.
88 §.
Bankbolag åligge att ersätta ombud,
som utses enligt 80 och 87 §§,
äfvensom revisor, hvarom i 82 § förmäles.
På den, som utsett nämnda
ombud eller revisor, ankomma att bestämma
ersättningsbeloppet.
8
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Bankbolag åligge jämväl att ersätta
ombud, som utses enligt 80 och
87 §§. På den, som utsett nämnda
ombud, ankomme att bestämma ersättningsbeloppet.
Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1907.
2:6) Lag om ändrad lydelse af
vissa §§ i lagen den 18 september
1903 angående
bankaktiebolag.
Härigenom förordnas, att nedannämnda
§§ i lagen den 18 september
1903 angående bankaktiebolag skola
erhålla följande ändrade lydelse:
70 §.
Tillsyn öfver bankaktiebolag utöfvas,
på sätt i denna lag sägs, dels
af Konungens befallningshafvande och
dels af bankinspektionen.
71 §•
Förrän bankaktiebolag öppnar sin
rörelse, skatt inför Konungens befallningshafvande
styrkas:
att kungörelse i öfverensstämmelse
(Nuvarande lydelse.)
70 §.
Förrän bankaktiebolag öppnar
sin rörelse, skall inför Konungeyis befallningshafvande
styrkas:
att kungörelse i öfverensstämmelse
med 71 § i lagen om aktiebolag skett
angående bolagets registrering, samt
att å aktierna blifvit inbetalda minst
tjugu procent af grundfonden samt
förbindelse med pant, som Konungens
befallningshafvande pröfvar fullgod,
aflämnad för inbetalning af återstoden.
71 §•
Genom kungörelse i allmänna tidningarna
skatt tillkännagifvas, när
bankaktiebolag börjar sin rörelse, så
ock när bankaktiebolag upplöses af
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande B:o 2.
9
(Kung!. Maj:ts förslag.)
med 71 § i lagen om aktiebolag skett
angående bolagets registrering; samt
att åt aktierna blifva inbetalda
minst tjugu procent af grundfonden
samt förbindelse med pant, som Konungens
befallningshafvande pröfvar
fullgod, aflämnad för inbetalning af
återstoden.
Genom kungörelse i allmänna tidningarna
skall tillkännagifvas, när
bankaktiebolag börjar sin rörelse, så
ock när bankaktiebolag upplöses af
annan anledning än konkurs; och skall
underrättelse om dagen, då sådant sker,
till bankinspektionen insändas.
72 §.
Bankinspektionen äge sammankalla
bankstyrelse, där sådant pröfvas nödigt.
Har styrelsen icke efterkommit
af bankinspektionen framställd begäran
om utfärdande af kallelse till extra
bolagsstämma, må sådan stämma ock
af bankinspektionen sammankallas.
Vid bolagsstämma eller af bankinspektionen
utlyst styrelsesammanträde
må å bankinspektionens vägnar närvara
och i öfverläggningarna deltaga
den ledamot af bankinspektionen, hvilken
enligt de af Konungen meddelade
bestämmelser därtill har befogenhet.
73 §.
Styrelsen åligge:
att när som helst hålla bolagets
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 6 Sami. 2
(Nuvarande lydelse.)
annan anledning än konkurs; och skall
underrättelse om dagen, då sådant
sker, till finansdepartementet insändas.
72
Ben af Konungen förordnade
bankinspektören äge, där han så pröfvar
nödigt, sammankalla styrelsen.
Jämväl må bankinspektören, på uppdrag
af chefen för finansdepartementet,
sammankalla extra bolagsstämma, där
styrelsen icke efterkommer af bankinspektören
framställd begäran om utfärdande
af kallelse till sådan stämma.
Bankinspektören må närvara vid bolagsstämma
och vid af honom utlyst
styrelsesammanträde samt i öfverläggningarna
deltaga.
73 §.
Styrelsen åligge:
att när som helst hålla bolagets
Afd. Höft. 2. 2
10
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande No 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande,
för det allmänna ombud, som
Konungens befallningshafvande förordnar,
för den ledamot af bankinspektionen,
hvilken enligt de af Konungen
meddelade bestämmelser har att
i sådant afseende företräda bankinspektionen,
samt för den särskilda
undersökning, Konungen kan finna för
godt att låta anställa;
att genast efter hvarje månads
slut enligt formulär, som af bankinspektionen
meddelas, upprätta och till
bankinspektionen insända en öfversikt,
utvisande bolagets tillgångar och
skulder, jämte uppgift om räntesatserna
för bolagets in- och utlåning
samt diskonto, som under den tid,
öfversikten omfattar, varit hos bolaget
gällande;
att jämväl i öfrigt meddela Konungens
befallningshafvande, bankinspektionen
och allmänna ombudet alla
de upplysningar rörande bolaget, som
af dem äskas;
att, så snart ske kan, dels till bankinspektionen
insända styrelsens förvaltningsberättelse
jämte balansräkningen
äfvensom, efter verkställd revision, den
däröfver afgifna berättelsen tillika med
annan handling angående bolagets förvaltning
eller räkenskaper, hvilken revisorerna
må hafva aflämnat till styrelsen,
dels ock låta införa sistnämnda
berättelse i allmänna tidningarna; samt
(Nuvarande lydelse.)
räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande,
för det allmänna ombud, som
Konungens befallningshafvande förordnar,
för bankinspektören samt för
den särskilda undersökning, Konungen
eller chefen för finansdepartementet
eljest kan finna för godt att låta anställa;
att
genast efter hvarje månads
slut i närvaro af det allmänna ombudet,
enligt formulär, som från finansdepartementet
meddelas, upprätta
en öfversikt, utvisande bolagets tillgångar
och skulder, jämte uppgift
om räntesatserna för bolagets inocli
utlåning samt diskonto, som
under den tid, öfversikten omfattar,
varit hos bolaget gällande, och att
därefter ofördröjligen till nämnda departement
insända denna öfversikt för
dess offentliggörande genom departementets
försorg;
att jämväl i öfrigt meddela chefen
för finansdepartementet, Konungens
befallningshafvande, bankinspektören
och allmänna ombudet alla de
upplysningar rörande bolaget, som
af dem äskas;
att ofördröjligen efter verkställd
revision till finansdepartementet insända
styrelsens förvaltningsberättelse,
balansräkningen och revisionsberättelsen
samt låta införa sistnämnda berättelse
i allmänna tidningarna; samt
att, där chefen för fnansdeparte -
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
11
(Kungl. Maj:ts förslag.)
att, där bankinspektionen finner
anledning till antagande, att bolaget
gjort sådana förluster, att reservfonden
och tio procent af grundfonden
förlorats, på banTänspeIctionens
anmodan ofördröjligen låta upprätta
bokslut och kalla revisorerna att
granska detsamma.
74 §.
Det i 73 § omförmälda allmänna
ombud åligge att minst en gång under
hvarje kvartal inventera kassan vid
bolagets hufvudkontor samt undersöka,
om den öfversikt, bolaget jämlikt föreskriften
i sagda § senast upprättat,
öfverensstämmer med räkenskaperna
och är i behörig ordning uppställd;
åliggande det ombudet att ofördröjligen
delgifva bankinspektionen anmärkning,
som härvid må hafva förekommit, äfvensom
att i öfrigt meddela bankinspektionen
alla de upplysningar angående
bolaget, som af bankinspektionen
äskas.
75 §•
I den granskning af styrelsens
förvaltning och bolagets räkenskaper,
hvarom i 43 § förmäles, skall jämväl
deltaga det af Konungens befallningshafvande
enligt 73 § förordnade
allmänna ombud.
(Nuvarande lydelse.)
mentet finner anledning till antagande,
att bolaget gjort sådana
förluster, att reservfonden och tio
procent af grundfonden förlorats, på
departementschefens anmodan ofördröjligen
låta upprätta bokslut och
kalla revisorerna att granska detsamma.
74 §.
Det i 73 § omförmälda allmänna
ombud åligge att meddela bankinspektören
alla de upplysningar angående
bolaget, som af honom äskas.
75 §.
I den granskning af styrelsens
förvaltning och bolagets räkenskaper,
hvarom i 43 § förmäles, skall
jämväl deltaga en af Konungens befallningshafvande
förordnad revisor.
12
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
76 §.
Har styrelse eller bolagsstämma
fattat beslut, hvilket står i strid
med lag eller den för bolaget fastställda
ordning, må Konungens befallningshafvande
kunna förbjuda
verkställighet af beslutet. Konungens
befallningshafvande må ock kunna
förelägga styrelse att, i händelse
beslut af nyss omförmälda beskaffenhet
gått i verkställighet, göra rättelse,
där så kan ske, så ock att fullgöra
hvad styrelsen enligt lag och
bolagsordning åligger. Sådant föreläggande
må dock icke af Konungens
befallningshafvande meddelas i fråga
om i lag gifna föreskrifter, hvilkas
öfverträdande är med straff belagdt;
och må i frågor, som angå bankaktiebolags
förvaltning och bokföring,
förbud eller föreläggande, hvarom nu
är sagdt, icke af Konungens befallningshafvande
meddelas, med mindre
bankinspektionen därom gjort framställning.
Sker svårare afvikelse från denna
lag eller från bolagets ordning, ankomma
på Konungen att förklara
bolaget hafva förverkat oktrojen.
78 §.
Öfver beslut, som af Konungens
befallningshafvande på grund af denna
lag eller af bankinspektionen jämlikt
(.Nuvarande lydelse.)
''76 §.
Har styrelse eller bolagsstämma
fattat beslut, hvilket står i strid med
lag eller den för bolaget fastställda
ordning, må Konungens befallningshafvande
kunna förbjuda verkställighet
af beslutet. Konungens befallningshafvande
må ock kunna förelägga
styrelse att, i händelse beslut
af nyss omförmälda beskaffenhet gått
i verkställighet, göra rättelse, där
så kan ske, så ock att fullgöra hvad
styrelsen enligt lag och bolagsordning
åligger. Sådant föreläggande
må dock icke af Konungens befallningshafvande
meddelas i fråga om
i lag gifna föreskrifter, hvilkas öfverträdande
är med straff belagdt;
och må i frågor, som angå bankaktiebolags
förvaltning och bokföring
förbud eller föreläggande, hvarom
nu är sagdt, icke af Konungens
befallningshafvande meddelas, med
mindre bankinspektören därom gjort
framställning.
Sker svårare afvikelse från denna
lag eller från bolagets ordning, ankomme
på Konungen att förklara
bolaget hafva förverkat oktrojen.
78 §.
Öfver beslut, som af Konungens
befallningshafvande på grund af denna
lag meddelas, må klagan föras hos
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
13
(.Kungl. Maj:ts förslag.)
72 § eller sista punkten af 80 §
meddelas, må klagan föras hos Konungen,
men heslutet går ändock i verkställighet,
där icke Konungen annorlunda
förordnar.
Ändring i bankinspektionens beslut
sökes inom den tid, som för öfverklagande
af förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är stadgad.
79 §.
Upplöses bankaktiebolag af annan
anledning än i 56 § sägs, skall bankinspektionen
förordna ombud, som
har att närvara vid likvidatorernas
sammanträden, med rätt att yttra
sig till protokollet samt att i öfrigt
öfvervaka likvidationen.
80 §.
Till bestridande af kostnaden för
bankinspektionens organisation och verksamhet,
skall bankaktiebolag årligen
erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som af Konungen meddelas. Detta
bidrag utgår efter visst, för samtliga
bankinrättningar, öfver hvilka bankinspektionen
har att utöfva tillsyn,
lika förhållande till sammanlagda beloppet
af bankinrättnings egna fonder
vid utgången af nästföregående kalenderår,
men må icke öfverstiga en
hundradedels procent af detta belopp.
(Nuvarande lydelse).
Konungen, men beslutet går ändock
i verkställighet, där icke Konungen
annorlunda förordnar.
79 §.
Upplöses bankaktiebolag af annan
anledning än i 56 § sägs, skall
chefen för finansdepartementet förordna
ombud, som har att närvara vid
likvidatorernas sammanträden, med
rätt att yttra sig till protokollet
samt att i öfrigt öfvervaka likvidationen.
80 §.
Bankaktiebolag åligge att ersätta
ombud, som utses enligt 73 och 79
§§, äfvensom revisor, hvarom i 75
§ förmärs. På den, som utsett
nämnda ombud eller revisor, ankomme
att bestämma ersättningsbeloppet.
14
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
(Kung!. Maj ds förslag.) (Nuvarande lydelse.)
Bankaktiebolag åligge jämväl att
ersätta ombud, som utses enligt 73 och
79 §§. På den, som utsett nämnda
ombud, ankomme att bestämma ersättningsbeloppet.
Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1907.
Slutligen har Kungl. Maj:t i propositionen n:o 22, under åberopande af
propositionen bilagdt, i statsrådet fördt protokoll äfvensom det vid propositionen
n:o 21 fogade, i högsta domstolen hållna protokoll, föreslagit
Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse af 1 § i lagen
den 18 september 1903 angående
solidariskt bankbolags, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs.
Härigenom förordnas, att 1 § i
lagen den 18 september 1908 angående
solidariskt bankbolags, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs
skall erhålla följande ändrade lydelse:
1
§•
Har solidariskt bankbolag eller
bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,
varde det af rätten eller domaren
ofördröjligen anmäldt hos
i §■
Har solidariskt bankbolag eller
bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,
varde det af rätten eller domaren
ofördröjligen anmäldt hos
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
15
(Kungl. Maj:ts förslag.)
bankinspektionen; och förordna bankinspektionen
ett allmänt ombud att
såsom god man och syssloman deltaga
i konkursboets förvaltning med
de gode män och syssloman, som
utses på sätt i konkurslagen stadgas.
Afträdes sparbanks egendom till
konkurs, varde anmälan därom af
rätten eller domaren ofördröjligen
gjord hos Konungens befallningshafvande,
som förordnar ett allmänt
ombud att deltaga i förvaltningen
af konkursboet, på sätt här ofvan
sägs.
På den, hvilken förordnat sådant
allmänt ombud, ankomme att, när
det pröfvas skäligt, entlediga ombudet
och i dess ställe annan förordna.
Däröfver må klagan ej föras.
Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1907.
(Nuvarande lydelse.)
chefen för finansdepartementet; och
förordne departementschefen ett allmänt
ombud att såsom god man
och syssloman deltaga i konkursboets
förvaltning med de gode män
och syssloman, som utses på sätt i
konkurslagen stadgas.
Afträdes sparbanks egendom till
konkurs, varde anmälan därom af
rätten eller domaren ofördröjligen
gjord hos Konungens befallningshafvande,
som förordnar ett allmänt
ombud att deltaga i förvaltningen
af konkursboet, på sätt här ofvan
sägs.
På den, hvilken förordnat sådant
allmänt ombud, ankomme att, när
det pröfvas skäligt, entlediga ombudet
och i dess ställe annan förordna.
Däröfver må klagan ej föras.
Nu omförmälda lagförslag hafva, såsom af det vid propositionen n:o
21 fogade statsrådsprotokoll framgår, närmast föranledts af Riksdagens
skrifvelse den 21 mars 1905 angående förändrad organisation af den kontroll,
som af staten utöfvas öfver bankverksamheten. I sagda skrifvelse
anförde Riksdagen, att för vinnande af det med bankinspektionen afsedda
ändamålet att tillse, det bankerna förvaltades efter sådana grunder, att allmänhetens
förtroende till desamma ej rubbades, det vore nödvändigt, att
bankinspektionen i afseende å organisation och arbetskrafter vore så ordnad,
att den utöfvade kontrollen blefve fullt effektiv och utvecklades i
1C
Sammansatta Banko- och, Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
Departements
chefens
yttrande.
samma mån, som bankverksamheten både till innehåll och omfattning utvidgades.
Med hänsyn till det svenska bankväsendets synnerligen kraftiga
utveckling under de senaste årtiondena syntes det därför uppenbart, att,
då samtidigt bankinspektionen kvarstått hufvudsakligen oförändrad, det
för denna måste möta allt större svårigheter att tillfredsställande fylla
sitt mål. En omorganisation af bankinspektionen vore därför, såsom äfven
erfarenheten syntes hafva visat, i hög grad påkallad, hvarför Riksdagen
anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda frågan om förändrad organisation
af den utaf staten öfver bankverksamheten utöfvade kontrollen
och förelägga Riksdagen de förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Vid underdånig föredragning den 30 juni 1905 af Riksdagens berörda
skrifvelse bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att
tillkalla högst tre sakkunniga personer att inom departementet biträda
med utredning och afgifvande af förslag i det i Riksdagens skrifvelse angifna
syfte. De i anledning häraf tillkallade kommitterade afgåfvo den
15 november 1905 betänkande jämte förslag bland annat till ändringar i
77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 86, 87 och 88 §§ af lagen angående solidariska
bankbolag den 18 september 1903 samt i 70, 71, 72, 73, 74, 75,
76, 78, 79 och 80 §§ af lagen angående bankaktiebolag af samma dag
äfvensom i 1 § af lagen angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs af den 18 september 1903.
Sedan förslagen inom vederbörande departement blifvit öfversedda och
därvid ett par smärre jämkningar vidtagits i förslagen, hvad anginge förstnämnda
två lagar, förordnade Kungl. Maj:t den 2 december 1905, att öfver
de sålunda jämkade lagförslagen samt förslaget till ändring i lagen
angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs
högsta domstolens yttrande skulle inhämtas för det ändamål, § 87 i regeringsformen
omförmäler.
1 anledning af vissa af högsta domstolen gjorda anmärkningar mot
förslagen till ändringar i de egentliga banklagarna vidtogos sedermera några
smärre jämkningar i samma förslag, hvarefter förslagen erhöllo sin slutliga,
ofvan angifna affattning.
I fråga om den utaf staten öfver bankverksamheten utöfvade kontrollen
framhåller statsrådet och chefen för finansdepartementet vid tillstyrkandet
af propositionen n:o 21 att, på sätt ofvanbemälde kommitterade
i sitt betänkande erinrat, den centrala tillsynen öfver bankverksamheten
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
17
enligt gällande banklagar utöfvas af chefen för finansdepartementet och
bankinspektören, hvilken som bekant tillika vore chef för den till nämnda
departement hörande bankbyrån, medan den lokala kontrollen tillkomme
Konungens befallningshafvande omedelbart eller genom därtill förordnade
personer; och anför departementschefen därefter:
»Enligt kommitterades mening påkallar bankverksamhetens synnerligen
kraftiga utveckling i afseende å såväl rörelsens omfattning som dess
beskaffenhet en omorganisation af den centrala tillsynen, eller hvad man
i allmänhet plägar beteckna med uttrycket »bankinspektionen». Utom det
att den nuvarande personalen inom bankinspektionen behöfde utvidgas, för
att krafter icke måtte saknas till verkställande af erforderliga bankundersökningar,
framställde sig mot bankinspektionen i dess nuvarande form
den anmärkningen, att bankinspektören, som i verkligheten kunde anses
ensam representera bankinspektionen, saknade vid sin sida någon kollega
såsom medbeslutande eller rådgifvande. Kommitterade ansåge det därför
vara ändamålsenligt och betryggande, att den centrala tillsynen öfver bankerna
anförtroddes åt en af flera personer bestående myndighet, som lämpligen
kunde benämnas bankinspektionen. Å denna myndighet, som skulle
utöfva den centrala bankkontrollen, borde öfverflyttas all den befogenhet,
som för närvarande tillkomme chefen för finansdepartementet och bankinspektören.
Kommitterade hafva vidare framhållit, att det icke syntes vara obilligt
och väl också vore af Riksdagen förutsatt, att, liksom försäkringsinrättningarna
bekostade försäkringsinspektionen, bankerna skulle bära
kostnaden för bankinspektionen, som väl finge antagas lända bankerna till
gagn genom ökad kredit hos allmänheten och äfven delägarne till trygghet
genom kontroll å förvaltningen.
Äfven jag anser, att tiden för en omorganisation af bankinspektionen
är inne. Med den utveckling, bankväsendet hos oss uppnått, kan bankkontrollen,
sådan den nu är ordnad, svårligen erhålla önskvärd effektivitet.
I anseende till den stora mångfald af göromål, som åligga chefen
för finansdepartementet i hans egenskap af departementschef, är det nämligen
icke för honom möjligt att personligen ägna den uppmärksamhet åt
alla hithörande frågor, som en verksam bankinspektion fördrar. Följden
häraf har blifvit — och något annat torde väl egentligen knappast heller
vara af den nuvarande lagstiftningen åsyftadt — att bankinspektionen i
regel kommer att utöfvas ensamt af bankinspektören. Att detta emellerBih.
till Biksd. Prof. 1906. 6 Sami. 2 Åfd. 2 Höft. 3
18 ^Sammansätta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
tid i vissa afseenden innebär en svaghet i bankinspektionens organisation
synas mig kommitterade med tydlighet hafva uppvisat. Och då det starka
uppsving af bankrörelsen inom landet, som på senaste åren gjort sig gällande,
icke visar tecken till aftagande, växa naturligtvis alltjämt svårigheterna
att under bankkontrollens nuvarande organisation fullt vinna de med densamma
afsedda ändamål.»
Sedan departementschefen, som sålunda ansett sig kunna till fullo
vitsorda behofvet af en omorganisation af bankinspektionen, därefter förklarat
sig i hufvudsak biträda kommitterades i ämnet uppgjorda förslag,
fortsätter departementschefen:
»Af skäl, som jag strax skall angifva, skulle bankinspektionen icke
organiseras såsom ett helt och hållet fristående ämbetsverk, utan anordnas
i nära anslutning till och delvis bestå af samma personal som den inom
finansdepartementet befintliga bankbyrån. Då bankinspektionen dock, enligt
förslaget, i sin verksamhet skulle intaga en fullt själfständig ställning,
skulle emellertid en naturlig följd af den nya anordningen blifva,
att alla de handlingar beträffande kontrollen, som enligt nu gällande
stadganden insändas till finansdepartementet, komxne att öfverlämnas direkt
till bankinspektionen. Denna myndighet, hvars chef skulle benämnas
bankinspektör, komme i de fall, där, såsom i 79 och 80 §§ af lagen angående
solidariska bankbolag samt i 72 och 73 §§ af bankaktiebolagslagen,
personlig närvaro af representant för samma myndighet förutsättes,
nämligen vid bolagsstämma och bankstyrelsesammanträde äfvensom vid
undersökning i bank, att företrädas af bankinspektören eller den, som
inspektionen i sådant afseende förordnade.
De af kommitterade föreslagna lagändringar med afseende å den
centrala tillsynen afse att vinna ej blott större effektivitet hos bankkontrollen
utan äfven ett intimare samband mellan den centrala och lokala
tillsynen än nu äger rum. I förstnämnda afseende må särskildt framhållas
de af kommitterade i 80 § i lagen angående solidaidska bankbolag
och 73 § i bankaktiebolagslagen intagna bestämmelser, att styrelse skall
till bankinspektionen insända, jämte revisionsberättelsen, äfven annan handling,
som beträffande bankens förvaltning och räkenskaper må vara af
revisorerna aflämnad.
Hvad angår den lokala kontrollen, hafva kommitterade, som ansett,
att någon förändring i bestämmelserna rörande den af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande omedelbart utöfvade kontrollen för närvarande icke
borde ifrågasättas, föreslagit meddelande af vissa förändrade föreskrifter
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.\ K, 19
med afseende å den af nämnda myndighet medelbart utöfvade tillsynen.
Det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnade allmänna ombudets
befattning med månadsöfversikterna jämte åtföljande kassainventering
vid hvarje månads slut vore ur kontrollens synpunkt af ringa gagn.
Mera ändamålsenligt vore, om det allmänna ombudets undersökningar
skedde på obestämda tider och blefve något mera ingående. Det måste
därjämte ur flera synpunkter anses särdeles lämpligt, att uppdragen att
vara allmänt ombud och af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedd
revisor i samma bank lämnades åt en person, en anordning, som
redan 1901 års bankkommitté framhållit som önskvärd. I sammanhang
med de i enlighet med dessa af kommitterade uttalade åsikter föreslagna
förändrade bestämmelser bär tillika i de uppgjorda förslagen införts stadgande
därom, att anmärkning, som vid dylik undersökning må hafva förekommit,
skall af ombudet omedelbart delgifvas bankinspektionen.
Hvad kommitterade sålunda föreslagit finner jag i alla afseenden
ändamålsenligt»
Såsom jag redan anmärkt, böra vid den förändrade organisationen af
bankinspektionen bankernas månadsöfversikter, hvilka enligt nu gällande
stadganden skola insändas till finansdepartementet för deras offentliggörande
genom departementets försorg, öfverlämnas direkt till bankinspektionen,
hvarest de skola undergå vederbörlig granskning. Då emellertid deras
offentliggörande, som utgör ett led i det officiella statistiska trycket och
verkstälies till allmänhetens upplysning och gagn, icke lärer böra åläggas
bankinspektionen utan fortfarande tillkomma finansdepartementet, håller
jag i likhet med kommitterade före, att bestämmelserna rörande månadsöfversikternas
offentliggörande lämpligen kunna ur de ifrågavarande lagarne
utgå och i stället intagas i instruktionen för bankbyrån.
Innan jag härefter går att yttra mig öfver det af kommitterade utarbetade
förslag till instruktion för bankinspektionen och finansdepartementets
bankbyrå, anser jag mig böra redogöra för de ärenden, hvilka
för närvarande tillhöra nämnda byrå. För sådant ändamål får jag hänvisa
till innehållet i den för bankbyråchefen nu gällande instruktion.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts den 5 november 1897 meddelade beslut i
fråga om fördelningen mellan de särskilda tjänstemännen å finansdepartementets
bankbyrå af de till nämnda byrå hörande ärenden åligger sålunda
byråchefen:
att till underdånig föredragning bereda ärenden angående dels lagstiftningen
rörande banker och hvpoteksinrättningar och dels fastställande
20
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
af ny eller förändring af gällande bolagsordning för enskild bank, aktiebank,
hypoteksförening och annan låneanstalt, äfvensom de öfriga frågor
rörande bank- och andra låneinrättningar, soin kunna förekomma;
att i afseende på de uppgifter och revisionsberättelser, som från
ifrågavarande kreditanstalter enligt gällande föreskrifter skola till finansdepartementet
insändas, tillse, att desamma behörigen inkomma och äro
upprättade i ändamålsenlig ordning;
att utarbeta och låta offentliggöra en öfversikt af de enskilda bankinrättningarnes
ställning efter hvarje års bokslut äfvensom en sammanfattning
af årliga uppgifter om allmänna hypoteksbanken och hypoteksföreningarne;
att
föranstalta om utgifvande af ett månatligt sammandrag af de
enskilda bankinrättningarnes till finansdepartementet ingifna uppgifter;
att med ledning af de uppgifter, som af de enskilda bankinrättningarne
ingifvas till finansdepartementet eller från bankbyrån infordras,
tillse, att gällande författningar och fastställda bolagsordningar behörigen
iakttagas, samt, där så ej sker, anmäla förhållandet till chefen för finansdepartementet;
att
skriftligen eller muntligen meddela vederbörande banker svar å
begärda upplysningar i fråga om deras verksamhet;
att verkställa de bankundersökningar, hvarom chefen för finansdepartementet
förordnar;
att hos chefen för finansdepartementet anmäla de vid bankundersökningar
utrönta förhållanden, som äro af beskaffenhet att böra bringas till
departementschefens kännedom;
samt att i öfrigt uti alla till bankbyrån hörande frågor lämna chefen
för finansdepartementet det biträde, som af honom äskas.
Äfven efter eu förändrad organisation af bankinspektionen, hvarigenom
bankbyrån befrias från de göromål, som afse kontrollen å de solidariska
bankbolagen och bankaktiebolagen, återstår emellertid, såsom af sist
nämnda instruktion framgår, ett icke obetydligt antal ärenden att fortfarande
handläggas å bankbyrån. De efter assistentens öfverflyttande till
bankinspektionen kvarstående tjänstemännen å bankbyrån, byråchefen och
amanuensen, kunna därför icke undvaras. Och då, såsom kommitterade
framhållit, bankbyråchefens och bankinspektörens göromål hafva nära gemenskap
med hvarandra och på vissa punkter sammanfalla, synes äfven mig
nödigt, att nämnda befattningar fortfarande bestridas af samma person,
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 21
äfvensom att amanuensen å bankbyrån ingår såsom sekreterare i bankinspektionen.
Enligt kommitterades förslag skulle bankinspektionen bestå af en
bankinspektör och chef samt fyra ledamöter, af hvilka två tillika skulle
vara assistenter, en sekreterare och en biträdande ledamot.
Bankinspektören och den biträdande ledamoten jämte suppleant för
denne skulle tillsättas af Eders Kungl. Maj:t medelst förordnande, medan
assistenterna och sekreteraren skulle förordnas af chefen för finansdepartementet
efter förslag af bankinspektionen. Bankinspektören och sekreteraren
skulle vara juridiskt bildade personer, medan till assistenter skulle förordnas
i bankväsendet förfarne män.
Alla ärenden af vikt skulle afgöras kollegialt af, förutom bankinspektören,
biträdande ledamoten samt antingen en assistent eller sekreteraren,
beroende på ärendets beskaffenhet.
Jämte det jag får framhålla, att jag mot det upprättade förslaget,
i hvad detsamma afser bankbyrån, så mycket mindre funnit något att
erinra, som i instruktionen för densamma blifvit, efter frånskiljande af
ärenden angående bankkontrollen, intagna enahanda bestämmelser, som
återfinnas i nu gällande instruktion, vill jag tillika uttala den mening,
att nyss angifna likasom öfriga af kornmitterade föreslagna stadganden
rörande bankinspektionen synas mig i hufvudsak ändamålsenliga och
lämpliga att läggas till grund för bankinspektionens blifvande organisation
och verksamhet.
Samtliga ledamöterna i bankinspektionen böra naturligen tillsvidare
tillsättas medelst förordnanden, enär det icke lärer kunna ifrågasättas, att
bankinspektionen redan från början uppföres på ordinarie stat.
I fråga om aflöningen till de tjänstemän, hvilka samtidigt skola
förvalta tjänster i bankinspektionen och å bankbyrån, hafva kornmitterade
beräknat 10,000 kronor till bankinspektören och byråchefen samt 3,600
kronor till sekreteraren och amanuensen. Emot dessa aflöningsbelopp liar
jag icke något att erinra och anser mig vidkommande aflöningen till
bankinspektören böra, i likhet med kornmitterade, framhålla vikten däraf,
att innehafvaren af nämnda post erhåller en så god aflöning, att densamma
kan i någon mån utgöra en borgen för, att befattningen äfven i framtiden
kan blifva besatt på ett fullt tillfredsställande sätt.
Ehuru, såsom af kornmitterade jämväl framhållits, den uppdelning af
aflöningen till bankinspektören och bankbyråchefen, som, för bestämmande
22
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
af de särskilda bidragen från bankinrättningarna och statsverket, bör äga
runa, måste blifva i viss mån godtycklig, anser jag dock att, med hänsyn
till arbetets omfång och beskaffenhet, aflöningen till chefen för bankbyrån
icke bör sättas lägre än till 4,000 kronor. 6,000 kronor skulle alltså
anvisas såsom aflöning till bankinspektören i denna hans egenskap.
Om vidare, såsom lämpligt synes vara, amanuensens arfvode bibehålies
vid sitt nuvarande belopp, 1,200 kronor, skulle dennes aflöning
såsom sekreterare hos bankinspektionen bestämmas till 2,400 kronor.
Emot öfriga föreslagna aflöningar i bankinspektionens stat, nämligen
3,000 kronor till biträdande ledamoten och 5,000 kronor till assistent,
med två ålderstillägg, nämligen 500 kronor efter fem års och ytterligare
500 kronor efter tio års tjänstgöring, synes mig icke någon skälig anmärkning
kunna göras; och lärer, såsom kommitterade hemställt, den nuvarande
assistenten, som tjänstgjort å bankbyrån allt sedan början af år
1900, vid tillämpning af den nya staten för bankinspektionen få, om
han till assistent därstädes utses, räkna sig till godo sin tjänstgöring å
bankbyrån.
Likaledes anser jag mig kuuna biträda kommitterades förslag till uppdelning
i lön och tjänstgöringspenningar af aflöningarna till bankinspektören,
sekreteraren och assistent.
Beträffande öfriga i den af kommitterade upprättade staten för bankinspektionen
upptagna poster, däri jämväl ingår andel i lokalhyra, vill
jag nämna, det jag tänkt mig möjligheten häraf, att för bankbyrån, hvilken
efter den föreslagna omorganisationen icke lämpligen kan inrymmas i den
redan nu mycket trånga och otjänliga lokal inom den för Eders Kungl.
Maj-.ts kansli afsedda byggnad, som nu af nämnda byrå disponeras, skulle
kunna i gamla riksdagshuset beredas lokal, tillräcklig att inrymma äfven
bankinspektionen. Då det emellertid kan inträffa, att den af mig åsyftade
lokalen i sistnämnda byggnad behöfver tagas i anspråk för annat ändamål,
anser jag kostnad för beredande af lokal för bankinspektionen vid uppgörande
af staten för densamma böra tagas i beräkning. I anledning
häraf och då jag mot kommitterades beräkningar i öfrigt beträffande
nämnda poster icke har något att erinra, finner jag mig böra föreslå, att
i staten upptagas 7,000 kronor till rese- och traktamentsersättning samt
4,600 kronor till extra biträden, vaktbetjäning, lokalhyra, uppvärmning,
belysning och andra expenser in. in.
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
23
Staten för bankinspektionen skulle alltså blifva följande:
Lön
Tjänstgör
Löspenningar
2,
000
Bankinspektören ................................. 4,000
Biträdande ledamoten........................ 3,000 —
^Sekreteraren ...................................... 1,600 800
En assistent......................................... 3,500 1,500
En assistent.......................................... 3,500 1,500
Rese- och traktamentsersättning....................................
Extra biträden, vaktbetjäning, lokalhyra, uppvärmning,
belysning och andra expenser m. m.............
Summa
6,000
3.000
2,400
5 0001 Med 2 åldersman
n bilägg ä 500
5,000) kronor.
7.000
......... 4,600
Summa 33,000 kronor
Såsom det från finansdepartementet utgifna sammandrag af bankernas
månadsrapportcr för sistlidne november månad utvisar, uppgingo bankernas
egna fonder den 30 i berörda månad till i rundt tal 380,000,000
kronor, och komma de, efter hvad kändt är, att under detta år betydligt
ökas. För täckande af de beräknade kostnaderna för bankinspektionen,
eller 33,000 kronor, torde alltså det föreslagna maximibeloppet af ''bankernas
sammanlagda bidrag, yi0# procent af fondernas sammanlagda belopp,
icke på långt när behöfva anlitas.
Då en del af de kostnader för bankinspektionen, som sålunda komma
att drabba bankinrättningarne, för närvarande bestridas af statsverket från
anslag under sjunde hufvudtiteln, torde jag slutligen böra angifva, i hvad
mån samma anslag, vid tillämpning af de föreslagna nya bestämmelserna,
skulle röna inverkan.
Såsom redan angifvits, skulle aflöningen till chefen för finansdepartementets
bankbyrå, hvilken aflöning för närvarande utgör 5,500 kronor
och utgår från det bland ordinarie anslagen uppförda förslagsanslaget,
högst 8,000 kronor, för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,
nedsättas till 4,000 kronor.
Tillika skulle det extra anslaget å 4,500 kronor till arfvode åt en
byråassistent å finansdepartementets bankbyrå helt ur riksstaten utgå,
hvarjämte den till bankinspektören och byråassistenten nu utgående reseoch
traktamentsersättning, omkring 3,000 kronor årligen, skulle statsverket
besparas, en besparing, som i skälfva verket torde kunna beräknas till
minst dubbelt nämnda belopp. Utom det att, på sätt kommitterade före
-
24
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
Hittorik.
slagit, dagtraktamentet, hvilket enligt bestämmelserna för tredje klassen i
gällande resereglemente nu utgår med 10 kronor för dag, lämpligen bör
höjas till 15 kronor för dag, torde nämligen under alla förhållanden en
utvidgning af inspektionskrafterna och förty en ökning i ersättningsbeloppet
för rese- och dagtraktamenten icke kunna undvikas.»
Den af staten öfver bankverksamheten utöfvade kontrollen kan räknas
från den tid, då de enskilda bankerna började utgifva egna banksedlar.
Då emellertid sedelutgifningen från början icke grundade sig å någon i
lag bankerna lämnad rätt, återfinnas de första stadgandena rörande en allmän
kontroll öfver bankverksamheten i de särskilda bolagsordningarna. I
bolagsordningen för Stora Kopparbergs läns och bergslags enskilda bank,
nuvarande Kopparbergs enskilda bank, hvilken bolagsordning fastställdes
den 14 november 1835, lämnades sålunda, jämte vissa föreskrifter om
bankens sedelutgifning, jämväl bestämmelser därom, att, utom den rätt,
bankens revisorer enligt bolagsordningen vore lämnad, ägde ock, »till än
mera betryggande af allmän och enskild säkerhet, Konungens Befallningshafvande
i länet att, om och när så för godt finnes, taga kännedom om
Bankens ställning och förhållanden», samt att den årliga revisionsberättelsen
äfvensom månadsrapport skulle insändas till Kungl. Maj:t.
Bestämmelser om en allmän kontroll öfver bankverksamheten infördes
därefter i den första allmänna författningen rörande de sedelutgifvande
bankerna, nämligen kungl. kungörelsen angående enskilda banker, hvilka
utgifva egna kreditsedlar, den 9 januari 1846. Utom den särskilda kontroll
med afseende å grundfonclshypoteken, som utöfvades af Konungens
befallningshafvande, lämnades sålunda i nämnda författning åtskilliga nya
bestämmelser om tillsynen å bankerna.
Bankdirektion var enligt författningen skyldig att genast efter hvarje
kvartals slut, i närvaro af Konungens befallningshafvande eller dess ombud,
uppgöra och sedermera ofördröjligen till Kungl. Maj:t insända öfversikt
af bankens ställning, hvarjämte Konungens befallningshafvande berättigades
att, jämväl under tiden mellan kvar talsuppgifterna, af direktionen
äska upplysningar om bankens tillstånd. Likaledes skulle direktionen vara
förbunden att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar
tillgängliga för den undersökning, som Kungl. Maj:t möjligen kunde finna
för godt att låta anställa. Hade banken i ett eller annat afseende afvika
ifrån de föreskrifter, som uti författningen vore gifna eller i fast
-
25
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
ställda bolagsreglor öfverenskomna, ålåge det Konungens befallningshafvande
att sådant anmäla hos Kungl. Ma.j:t, scm då ville pröfva, hvilka
medel kunde vara att vidtaga för att tillhålla bankstyrelsen att det felaktiga
rätta, eller huruvida, i svårare fall, banken gjort sig förlustig af
det till bankrörelsens bedrifvande erhållna tillstånd.
I de bolagsordningar för enskilda sedelutgifvande banker, hvilka efter
utfärdandet af sistnämnda författning fastställdes, återfinnas tillika stadgande*1
därom, att den årliga revisionsberättelsen skulle insändas till Kungl.
Maj:t och införas i allmänna tidningarna.
Dessa bestämmelser kompletterades sedermera i nådiga kungörelsen
om jissa ändringar och tillägg vid kungl. kungörelsen den 9 januari 1846
angående enskilda banker, som utgifva egna kreditsedlar, den 10 november
1855 med stadgande därom, att i den revision, som af enskildt bankbolag
välde revisorer årligen borde verkställa, finge det af Konungens
befallningshafvande i länet bero att låta ett af honom förordnadt ombud
deltaga.
I kungl. kungörelsen, angående enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar, den 20 maj 1864 återfinnas bestämmelserna rörande den
allmänna kontrollen öfver bankverksamheten i 19 och 35 §§, hvilka lydde:
§ 19.
Styrelsen åligger:
att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Vår Befallningshafvande eller dess ombud, samt för den särskilda
undersökning Vi kunne finna för godt att låta anställa;
att genast efter hvarje kvartals slut, i närvaro af Vår Befallningshafvande
eller dess ombud, upprätta och därefter ofördröjligen till Oss
insända, äfvensom genom allmänna tidningarne offentliggöra en öfversikt
af bankens ställning; börande denna öfversikt jämväl innehålla uppgift om
upp- och utlaningsränta samt diskonto, som under den tid öfversikten omfattar,
varit i banken gällande;
att, sa snart ändring i upp- eller utlåningsränta eller diskonto beslutes,
genast därom i allmänna tidningarne kungöra;
att efter verkställd revision till Vårt Finansdepartement insända revisionsberättelsen,
äfvensom att låta införa densamma i allmänna tidningarne,
och
Bih. till Likså. Prat. 1906. 6 Sami. 2 Afd. 2 Haj t.
4
26 Sammansatta Banko och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad denna lag bjuder samt
de af Oss fastställda bolagsreglor föreskrifva.
Sker afvikelse härutinnan, och varder ej det anmärkta förhållandet
inom en månad rättadt, ankomme på Oss att i svårare fall förklara bolaget
hafva förverkat rättigheten att bankrörelse drifva.
§ 35.
Har bankbolag, enligt något räkenskapsårs behörigen reviderade bokslut,
gjort sådana förluster, att bankens reservfond och tio procent af den
grundfond, som de solidariske bolagsmännen insatt, gått förlorade, då skall
banken ställas under utredning och bolaget därefter upplösas, så framt ej
bolaget, på en af denna anledning sammankallad bolagsstämma, förklarar
sig villigt att inom tre månader, genom erforderligt tillskott a lotterna,
återställa grundfonden till dess behöriga belopp.
Vår Befallningshafvande åligge noggrann! att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut
inom sagda tid blifvit tillgjordt Har ej så skett, varde
bolaget ovillkorligen under utredning ställdt.
I nådiga kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar den 12 juni 1874, hvilken författning ersatte ofvanberörda
kungörelse af den 20 maj 1864, upptogos visserligen i hufvudsak
samma kontrollbestämmelser som i sistnämnda kungörelse, men såsom
handhafvare af den centrala tillsynen inträder nu jämväl chefen för finansdepartementet
personligen. Det är sålunda icke längre endast Kung],
Maj:t utan äfven nämnde departementschef personligen, som förordnar
om undersökning i bank. Denne departementschef äger dessutom infordra
upplysningar från bank och fastställa formulär till bankrapporter, hvilka
efter denna tid afgifvas månatligen. Honom tillkommer äfven att, där
han finner anledning till antagande, att bank gjort sådana förluster, att
bankens reservfond och tio procent af grundfonden förlorats, ålägga styrelsen
att låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska bokslutet,
Icke stort mera än tio år hade därefter förflutit, förrän i en bankförfattning
nämnes ännu en handhafvare af den centrala bankkontrollen.
Enligt lagen om bankaktiebolag den 19 november 1886 tillkom sålunda
berörda kontroll, utom Konungen och chefen för finansdepartementet, jämväl
den af Konungen förordnade bankinspektören. Utan uppdrag af chefen
för finansdepartementet ägde bankinspektören verkställa undersökning
i bank och vidtaga vissa andra kontrollåtgärder.
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
27
I öfrigt infördes i nämnda författning i stort sedt samma kontrollföreskrifter,
som redan funnos i kungörelsen af den 12 juni 1874 eller
i allt fall plägade stadgas i de särskilda bolagsordningarna för sedelutgifvande
banker och bankaktiebolag. Sålunda förordnades bland annat, att i
den årliga revisionen af bank jämväl skulle deltaga en af Konungens
befallningshafvande förordnad person.
När sedan genom banklagarna af den 18 september 1908 lika lydande
bestämmelser med afseende å bankkontrollen infördes beträffande
solidariska bankbolag och bankaktiebolag, bibehölls den dittills stadgade
ordningen för handhafvande! af samma kontroll. Åt kontrollen gafs dock,
såsom framgår af 79, 81 och 83 §§ lagen angående solidariska bankbolag
samt 72, 74 och 76 §§ bankaktiebolagen, ökad effektivitet genom
utsträckning af särskildt bankinspektörens och Konungens befallningshafvandes
befogenhet.
Följer man sålunda utvecklingen af den utaf staten öfver bankverksamheten
utöfvade kontrollen, finner man, hurusom lagstiftarne sökt anpassa
densamma efter bankverksamhetens utveckling.
Under bankkontrollens första skede eller under den tid, då med bankkontrollen
närmast afsågs att hålla tillsyn öfver grundfondshypotek
och vaka öfver iakttagandet af vissa formella begränsningar af banks sedelutgifningsrätt,
var naturligen kontrollens tyngdpunkt att söka hos Konungens
befallningshafvande.
Med bankrörelsens utveckling i afseende å såväl omfattning som beskaffenhet
ökades emellertid företrädesvis den centrala tillsynen. Under
det att Kungl. Maj:t till en början vid hvarje särskildt tillfälle, då
denna tillsyn genom undersökning i bank skulle göras gällande, utvalde
organ för dess utförande, befanns det sålunda redan vid slutet af 1860-talet
nödigt att inom finansdepartementet anställa särskild person att biträda vid
nämnda tillsyn, en person, som sedermera erhöll benämningen bankinspektör.
Bankverksamhetens utveckling visade emellertid snart olämpligheten däraf, att
kontrollen förlädes hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Den centrala bankkontrollen
öfverflyttades därför i hufvudsak till chefen för finansdepartementet.
Dennes biträde bankinspektören intog emellertid, som naturligt var,
snart den ledande ställningen vid bankkontrollen. Vid affattande! a.f 1886
års bankaktiebolagslag var också tiden inne att erkänna detta förhållande.
Redan i denna lag tillerkännes bankinspektören sålunda viss personlig befogenhet
vid sidan af chefen för finansdepartementet. Sedermera har ord
-
28
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
U tskottets
rande.
ningen för bankkontrollens handhafvande icke undergått förändring i annan
mån än att från och med år 1890 å finansdepartementets bankbyrå varit
anställd en assistent åt bankinspektören med uppgift att verkställa bankundersökningar.
Beträffande kostnaden för bankkontrollen må erinras, att Kungl. Maj:t
den 18 juni 1868 såsom arfvode åt ett biträde vid den omedelbara handläggningen
af mål, tillhörande den af finansdepartementet utöfvade uppsikt
och kontroll öfver enskilda banker och andra kreditanstalter, anvisat
ett belopp af 1,000 kronor, att utgå af sjunde hufvudtitelns anslag till
extra utgifter. Åt detta biträde anslog Riksdagen för första gången år
1874 ett särskildt arfvode. Detta anslag »för kontrollen öfver enskilda
banker och kreditanstalter» förhöjdes redan nästpåföljande år för att bereda
Kungl. Maj:t tillfälle att tilldela arfvoden åt allmänna ombud vid
dylika penningeinrättningar. Ersättning till allmänt ombud hade förut i
de fall, då sådan ersättning utgått, frivilligt utgifvits af vederbörande
bank. Person, som på Konungens befallningshafvandes förordnande deltoge
i revision af bank, skulle enligt 1886 års bankaktiebolagslag åtnjuta ersättning
af banken efter bestämmande af Konungens befallningshafvande. Och
i de bolagsordningar för enskilda sedelutgifvande banker, som fastställdes
efter nämnda tidpunkt, stadgades skyldighet för dylik bank att med belopp,
som af Konungens befallningshafvande bestämdes, godtgöra ej blott
af Konungens befallningshafvande förordnad revisor utan äfven det allmänna
ombud, Konungens befallningshafvande hos banken anställde. Arfvoden
till allmänna ombud vid bankaktiebolag betalades af statsmedel,
till dess, efter nu gällande banklagars ikraftträdande, nämnda kostnader
öfverflyttades å vederbörande banker. Enligt nämnda lagar åligger nämligen
för närvarande enhvar bankinrättning att gälda kostnaden för såväl
allmänt ombud som af Konungens befallningshafvande förordnad revisor.
Den centrala tillsynen handhafves alltså af chefen för finansdepartementet
och bankinspektören, i vissa afseenden en tudelning i handhafvandet
af tillsynen, hvilken, äfven om den en gång kan hafva befunnits ändamålsenlig,
i allt fall i praxis icke synes hafva helt upprätthållits. Såsom
chefen för finansdepartementet i sitt ofvanberörda anförande till statsrådsprotokollet
angifvit, kan denne nämligen numera omöjligen personligen ägna
den uppmärksamhet åt hithörande frågor, som enligt banklagarnas ordalydelse
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
29
förutsättes. Följden häraf har blifvit, att bankinspektionen i regel kommit
att utöfvas ensamt af bankinspektören. Under sådana förhållanden
kan den nuvarande organisationen af bankkontrollen icke anses fungera i
full öfverensstämmelse med de i afseende å densamma gifna bestämmelser.
Redan på grund häraf böra dessa bestämmelser tagas under förnyad ompröfning.
Vid denna ompröfning bör äfven tagas i beaktande, att behofvet af
inspektionskrafter å bankbyrån icke för närvarande kan anses behörigen
tillgodosedt. Detta behof står naturligen i visst förhållande till antalet
banker och bankkontor samt bankrörelsens omfattning i dess helhet. Af
nedanintagna tablå öfver bankväsendets utveckling i vårt land under åren
1868—1905 framgår emellertid tydligen, att bankväsendets och inspektionsväsendets
utveckling icke hållit jämna steg. Under det att sålunda
allt egentligt arbete i afseende å själfva den centrala bankkontrollen under
åren 1868—1889 utförts af bankinspektören samt sedan sistnämnda år af
bankinspektören och byråassistenten, uppgick vid utgången af nedannämnda år
antalet banker till |
antalet afdelnings-kontor till |
summan af |
bankernas balans-summa i runda |
|
1868.................. |
25 |
_ |
45,000,000 |
135,000,000 |
1870.................. |
27 |
— |
55,000,000 |
190,000,000 |
1875.................. |
37 |
— |
90,500,000 |
410,700,000 |
1880.................. |
44 |
— |
100,200,000 |
476,400,000 |
1885.................. |
44 |
156 |
107,600,000 |
586,600,000 |
1890.................. |
43 |
145 |
106,400,000 |
650,800,000 |
1895.................. |
46 |
166 |
129,500,000 |
798,300,000 |
1900.................. |
66 |
216 |
254,200,000 |
1,370,000,000 |
1905.................. |
75 |
334 |
387,300,000 |
1,851,700,000 |
Under nu angifna förhållanden synes det utskottet påtagligt, att en
omorganisation af bankinspektionen bör äga rum. Utom det att den nuvarande
organisationen i brist på arbetskrafter icke kan på ett tillfredsställande
sätt fylla sitt ändamål, torde det jämväl, på sätt kom
-
30 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Uttlåtande N:o 2.
mitterade med styrka framhållit, icke kunna vara lämpligt att, såsom förhållandena
nu utvecklat sig, den af Konungen förordnade bankinspektören
ställes så godt som ensam vid pröfningen af alla till kontrollen hörande
ärenden; och då chefen för finansdepartementet så mycket mindre bör vidare
betungas med nämnda, alltefter bankrörelsens utveckling i antal
stigande ärenden, som han, enligt hvad ofvan angifvits, redan nu icke
kan vederbörligen följa behandlingen af samma ärenden, synes det utskottet,
som om den naturligaste lösningen vore den af Kungl. Maj:t föreslagna,
eller att den befogenhet, som nu tillkommer chefen för finansdepartementet
och bankinspektören, öfverlåtes åt en särskild myndighet,
benämnd bankinspektionen.
Kungl. Maj:t har sålunda föreslagit, att i det kapitel om tillsyn, som
återfinnes i lagen angående solidariska bankbolag, skola införas bestämmelser
därom, att tillsyn öfver bankbolag utöfvas — utom, hvad beträffar
den lokala tillsynen, genom Konungens befallningshafvande — af en för hela
riket gemensam bankinspektion. Innan utskottet öfvergår till granskningen
af de i öfrigt föreslagna ändringarna i banklagarna, har utskottet ansett
sig böra yttra sig öfver den organisation för bankkontrollen, som, enligt
det, i öfverensstämmelse med Riksdagens uttalade önskan, framlagda statsrådsprotokollet,
chefen för finansdepartementet tänkt sig såsom den lämpligaste.
På sätt statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt ofvanintagna
anförande till statsrådsprotokollet angifvit, åligger det nu chefen för
finansdepartementets bankbyrå dels att i egenskap af bankinspektör verkställa
bankundersökningar och i öfrigt utöfva eller biträda vid handhafvande!
af den centrala bankkontrollen, dels ock att såsom byråchef i finansdepartementet
taga befattning med frågor angående lagstiftningen för de
solidariska bankbolagen och bankaktiebolagen, riksbanken, hypoteksbanken,
sparbankerna, pantlåneinrättningarna och öfriga låneanstalter, som afses i
lagen, innefattande särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva
lånerörelse, den 27 maj 1898, äfvensom med granskning och beredning
till underdånig föredragning af bolagsordningar, som skola af Kungl. Maj:t
fastställas för de egentliga bankerna och vissa andra låneinrättningar.
Tillika har han att föranstalta om utgifvande dels af sammandrag
öfver de egentliga bankinrättningarnas ställning vid hvarje månads utgång,
dels ock af öfversikter öfver ej mindre bankinrättningarnas än äfven hypoteksbankens
och hypoteksföreningarnas ställning efter hvarje års bokslut.
I fall, då undersökning bör äga rum i kredit an stalt, som ej tillhör de
31
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
egentliga bankerna, bar det hittills varit brukligt, att byråchefens erfarenhet
såsom bankinspektör för sådant ändamål tagits i anspråk.
Dessa ärenden, hvilka nu handhafvas af en och samma person, äga,
såsom af ofvan lämnade redogörelse framgår samt kommitterade och chefen
för finansdepartementet framhållit, i många fall det nära samband med
hvarandra, att ett fullständigt särskiljande af handläggningen af samma ärenden
icke kan anses lyckligt. Att det oaktadt ett särskiljande af bankinspektionen
och bankbyrån föreslagits, har sin grund närmast däri, att man
velat gifva bankinspektionen en kollegial organisation. Vissa kostnadsfrågor
hafva dock äfven bidragit därtill.
De banker, öfver hvilka bankinspektionen äger utöfva tillsyn, kunna
visserligen af skäl, som här nedan skola omförmälas, påläggas kostnaderna
för bankinspektionens organisation och verksamhet, men man torde icke
kunna ifrågasätta, att arbete, som icke hör till själfva bankkontrollen,
eller arbetet å bankbyrån skall betalas af bankerna. Utom beredning till
underdånig föredragning af åtskilliga mål och ärenden, hvilka förut blifvit
angifna, skulle nämligen finansdepartementets bankbyrå åligga allt det omfattande
statistiska arbete rörande banker och hypoteksföreningar, hvithet
redan nu utföres å byrån.
Äfven efter förändrad organisation af bankkontrollen kunna därför,
såsom kommitterade och chefen för finansdepartementet framhållit, de
efter assistentens öfverflyttande till bankinspektionen kvarstående tjänstemännen
å bankbyrån, byråchefen och amanuensen, icke undvaras. Under
sådana förhållanden bar man sökt bibehålla sambandet mellan bankbyrån
och bankinspektionen genom den anordning, att bankinspektören och chefen
för bankinspektionen samt sekreteraren hos bankinspektionen samtidigt
skulle vara, den förre chef för finansdepartementets bankbyrå och sekreteraren
amanuens å samma byrå.
Eu dylik anordning synes utskottet böra medföra praktiska fördelar vid
handläggningen af nu ifrågavarande mål och ärenden. Det kan naturligen påräknas,
att den största erfarenheten i vårt land på banklagstiftningens och
bankverksamhetens ganska exklusiva område blir att söka hos chefen för
bankinspektionen. Under sådana förhållanden vore det ju uppenbarligen
nödvändigt att i frågor angående banklagstiftning och fastställande af nya
eller förändring af gamla bolagsordningar för banker inhämta bankinspektörens
yttrande. Detta blefve så mycket angelägnare, som Ivungl. Maj:t
enligt gällande banklagar äger och jämväl i regel funnit nödigt att för
banks verksamhet meddela bestämmelser utöfver de allmänna, i sådant af
-
32
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
seende i lagarna gifna föreskrifter. Behofvet af bestämmelser af dylikt
slag bör näppeligen med någon större sakkunskap kunna bedömas af annan
än den, hvilken genom bankundersökningar och annan praktisk erfarenhet
under utöfvandet af bankkontrollen förvärfvat en allmän öfverblick öfver
bankverksamheten i vårt land och därigenom en ingående kännedom, huruvida
i det särskilda fallet, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af
banks rörelse, begränsning i rörelsen eller speciella kontrollföreskrifter böra
till allmänhetens trygghet fastställas. Visserligen skulle denna erfarenhet
kunna tillgodogöras genom infordrande af skriftliga utlåtanden från bankinspektionen.
Ur praktisk synpunkt synes dock den föreslagna anordningen
vara att föredraga. Om nämligen de största insikter och den största
erfarenhet å ifrågavarande områden bli att söka hos bankinspektören och
sålunda, i händelse bankinspektionens skriftliga utlåtanden i hithörande
frågor inhämtades, dessa utlåtanden blefve vid frågornas afgörande vägledande,
skulle ett annat än det nu föreslagna förfaringssättet medföra omgång
och skrifveri utan motsvarande nytta.
Därtill måste ock afseende fästas å det intima samband, som äfven i
öfrigt råder mellan bankinspektionsgöromålen och öfriga till bankbyrån
nu hörande ärenden. Utom offentliggörandet af bankrapporter m. m.,
hvilket arbete utskottet, i likhet med kommitterade och chefen för
finansdepartementet, icke anser böra åläggas den af bankinrättningarna bekostade
bankinspektionen, torde sålunda bankinspektören, på grund af sin
erfarenhet, vara bäst skickad att utföra undersökning i låneanstalt, som
icke hör under bankinspektionen, liksom att handlägga frågor om lagstiftning
eller fastställande af bolagsordning för dylika låneanstalter. Handläggningen
af ärenden af nu omförmälda slag torde icke skäligen kunna
påläggas bankinspektören såsom chef för en institution, därför viss annan
kategori anstalter bär kostnaden.
På grund af hvad sålunda anförts och då det naturligen icke kan
vara annat än till nytta för bankinspektören att genom handläggning af
nyss angifna mål och ärenden komma i ständig och omedelbar beröring
äfven med andra låneanstalter än dem, hvilka stå under hans omedelbara
kontroll, har utskottet icke funnit något att erinra mot den föreslagna
anordningen, att bankinspektören tillika blir chef för bankbyrån och att i
anslutning härtill sekreteraren hos bankinspektionen blir amanuens på
samma byrå.
Med denna anordning måste, såsom i förslaget till instruktion jämväl
iakttagits, från byråchefens handläggning undantagas underdåniga besvär
33
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
Öfver bankinspektionens och Konungens befallningshafvandes på bankinspektionens
framställning meddelade beslut. Detta torde emellertid icke komma
att vålla någon svårighet vid beredningen af samma mål. Sådana mål blifva
säkerligen mycket sällsynta undantag.
Beslut i de ärenden rörande en banks förvaltning, hvilka af bankinspektionen
skola handläggas, kunna icke affattas i form af en resolution,
ty ett bestämdt föreläggande för eu bank att något göra eller låta äger
endast Konungens befallningshafvande att meddela. Bankinspektionens beslut
torde därför komma att expedieras i skrifvelse, däri det af anförda
skäl hemställes eller påyrkas, att viss åtgärd vidtages eller en beslutad
åtgärd icke verkställes. Om nu till grund för den sålunda gjorda framställningen
icke ligger en för banken gällande föreskrift, utan endast bankinspektionens
på angifna skäl grundade uppfattning, och banken icke hörsammar
en sådan hemställan, är tydligen intet vidare att i saken åtgöra.
Där åter ett bankinspektionens yrkande är grundadt på lagligen gällande
bestämmelser och ett sådant yrkande ändock skulle lämnas obeaktadt, har
bankinspektionen att hos vederbörande Konungens befallningshafvande göra
framställning om förbud eller föreläggande jämlikt 83 § i lagen angående
solidariska bankbolag, resp. 76 § i bankaktiebolagslagen. Det beslut,
Konungens befallningshafvande på en sådan framställning meddelar,
kan öfverklagas såväl af bankinspektionen som af banken. Men ytterst
sällan torde ett sådant vädjande från bankinspektionen till Konungens befallningshafvande
ifrågakomma och ännu mera sällan lärer väl inträffa,
att underdåniga besvär anföras mot ett af Konungens befallningshafvande
på framställning af bankinspektionen meddeladt beslut. Under de
år, de nya banklagarna, i hvilka de i förenämnda §§ inrymda bestämmelser
först förekommo, varit tillämpade, har, enligt hvad utskottet erfarit,
bankinspektören endast en gång gjort framställning till en Konungens
befallningshafvande i sagda syftning. Det gällde då komplettering af en
ofullständig styrelseberättelse, hvarom bankinspektören hänvändt sig direkt
till Konungens befallningshafvande, för att vara viss, att saken skulle
blifva ordnad före den snart inträffande bolagsstämman. Så skedde ock,
sedan Konungens befallningshafvande under hand delgifvit vederbörande
bankinspektörens skrifvelse.
Besvär öfver bankinspektionens beslut i de få fall, där sådant kan
äga rum, torde knappast behöfva tagas i betraktande.
Enligt meranämnda förslag till instruktion för bankinspektionen och
bankbyrån skulle bankinspektionen bestå af en bankinspektör och chef
Bih. till Likså. Prof. 1906. 6 Samt. 2 Åfd. 2 Häft. 5
34
Sammansatta Banko■ och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
samt fyra ledamöter, af hvilka två tillika skulle vara assistenter, eu sekreterare
och eu biträdande ledamot. Mot denna organisation, som komme
att tillföra bankinspektionen ökade inspektionskrafter, har utskottet icke
något att erinra. Af ledamöterna skulle emellertid enligt förslaget allenast
bankinspektören och den biträdande ledamoten tillsättas af Konungen,
öfriga ledamöter skulle förordnas af chefen för finansdepartementet. Sistnämnda
anordning finner emellertid utskottet mindre lämplig, enär assistent
och sekreterare skulle blifva medbeslutande i en efter kollegiala grunder
sammansatt myndighet. På goda skäl har man hittills icke afvikit från
den ordningen, att ledamöter hos dylika myndigheter liksom föredragande
hos andra ämbetsverk utses af Konungen, och intet skäl finnes att i fråga
om bankinspektionen frångå denna grundsats. Den af utskottet nu angifna
ordningen för förordnande af ledamot i inspektionen torde föranleda
några mindre jämkningar i andra delar af instruktionen.
Utskottet, som under angifven förutsättning icke har något att invända
mot den föreslagna lydelsen till 77 § af lagen angående solidariska bankbolag,
har beträffande öfriga föreslagna ändringar i samma lag funnit dem
i stort sedt antingen betingade af den föreslagna omorganisationen af
bankkontrollen eller ock afsedda att öka effektiviteten hos samma kontroll.
Inom utskottet har framhållits, att det inom bankvärlden väckt en viss oro,
att bankinspektionen, enligt förslaget, på sätt 79 § lagen angående solidariska
bankbolag utvisar, skulle äga utfärda kallelse till extra bolagsstämma.
Det föreslagna stadgandet kan dock näppeligen anses innebära
någon utvidgning af de nu gällande bestämmelserna i ämnet. Bankinspektionen
har nämligen allenast i detta liksom i andra fall inträdt
i chefens för finansdepartementet ställe. Och då alla ärenden af vikt,
däribland tillämpning af omförmälda lagrum, skola inom bankinspektionen
enligt instruktionen afgöras kollegialt af bankinspektören och två inspektionens
ledamöter, samt beslut om sammankallande af bolagsstämma alltså
icke kan fattas, utan att minst två af de närvarande äro om beslutet ense,
vill det synas, som om tillräckliga garantier mot ett förhastadt beslut
skulle förefinnas. Om också utskottet därför icke kan fullt instämma
uti de uttalade farhågorna med afseende å nämnda bestämmelse, anser utskottet
det likväl vid instruktionens utfärdande höra tagas i öfvervägande,
huruvida icke, till häfvande af de uppkomna betänkligheterna i detta hänseende,
borde för tillämpning af förevarande lagrum uppställas fordran på
enhällighet inom bankinspektionen.
Sammansatta Banko- ock Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
Öfriga föreslagna ändringar med afseende å såväl den centrala som
den lokala tillsynen finner sig utskottet kunna på de af kommitterade
samt chefen för finansdepartementet angifna skäl biträda.
Den egentliga ändringen beträffande den lokala tillsynen innebär, dels
att det allmänna ombudets befattning med månadsrapporterna skulle upphöra
och att samma ombud i stället minst en gång i hvarje kvartal skulle verkställa
en mera ingående undersökning i vederbörande bank, dels ock att
uppdragen att vara allmänt ombud och af Konungens befallningshafvande
utsedd revisor i samma bank lämnades åt en person. Denna reform finner
utskottet mycket välbetänkt.
Såsom ofvan angifvits, hafva redan förut kostnaderna för den lokala
tillsynen gradvis öfverflyttats å bankerna. Mellan den centrala och lokala
tillsynen förefinnes emellertid icke, synes det utskottet, någon sådan skillnad,
att kostnaderna för förstnämnda tillsyn böra mindre än kostnaderna
för den lokala tillsynen bäras af bankerna. I analogi med hvad i afseende
å försäkringsbolagen är stadgadt i fråga om försäkringsinspektionen,
böra därför bankerna själfva betala kostnaderna för bankinspektionen,
såsom utöfvare af en kontroll, hvilken, på sätt kommitterade och
chefen för finansdepartementet anfört, icke kan anses lända allenast allmänheten
utan äfven bankerna själfva till gagn.
Hvad utskottet nu anfört i fråga om Kungl. Maj:ts förslag till lag
om ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september 1903 angående
solidariska bankbolag äger jämväl sin tillämpning å Kungl. Maj:ts förslag
till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september 1908
angående bankaktiebolag.
I anslutning till den föreslagna omorganisationen af bankkontrollen
bör naturligen därjämte, på sätt Kungl. Maj:t i propositionen n:o 22 föreslagit,
] § i lagen den 18 september 1903 angående solidariskt bankbolags,
bankaktiebolags och sparbanks konkurs ändras därhän, att i fall, då solidariskt
bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurs, bankinspektionen
i stället för chefen för finansdepartementet tillkommer att förordna allmänt
ombud att såsom god man och syssloman deltaga i konkursboets
förvaltning.
Enligt de sfadganden, som införts i 88 § af lagen angående solidariska
bankbolag och 80 § i bankaktiebolagslagen, skulle, såsom redan angifvits,
till bestridande af kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet
bankbolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af Ko
-
36 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
nungen meddelas. Dessa bidrag hafva i förslagen bestämts till högst */
procent af bankinrättnings egna fonder. Utöfver hvad nämnda §§ sålunda
innehålla, har Kungl. Maj:t icke i nu förevarande proposition begärt
bemyndigande att disponera samma bidragsbelopp. Då emellertid i 77 §,
på sätt förut angifvits, meddelas bestämmelser om bankinspektionen och
tillika stadgas, att Konungen äger meddela närmare bestämmelser om
bankinspektionens organisation och verksamhet, torde Riksdagen, vid bifall
till Kungl. Maj:ts förslag i förevarande delar, jämväl hafva medgifvit, att
Kungl. Maj:t finge för omförmälda ändamål disponera bankernas nu angifna
bidrag. Under sådana förhållanden anser utskottet sig böra granska
det i chefens för finansdepartementet ofvan intagna anförande omförmälda
förslag till stat för nu ifrågavarande myndighet, hvilket statförslag, såsom
framgår af Kungl. Maj:ts i propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof framställda förslag om anslag till bestridande af kostnaderna
för finansdepartementets bankbyrå, är afsedt att vinna tillämpning.
Emot nämnda statförslag bär utskottet allenast följande erinringar att
göra. Bankinspektören skulle enligt förslaget i sin dubbla egenskap af chef
för bankinspektionen och för bankbvrån sammanlagdt erhålla en aflöning
af 10,000 kronor, däraf 4,000 kronor skulle utgå till honom såsom chef
för bankbyrån från anslag under sjunde hufvudtiteln samt återstoden eller
6.000 kronor skulle utgöra hans aflöning såsom chef för bankinspektionen
och uppföras å denna myndighets stat. Utskottet, som icke har
anledning framställa någon anmärkning mot aflöningens sammanlagda belopp,
motsvarande den för chefen för försäkringsinspektionen bestämda aflöningen,
har emellertid trött sig finna, att någon jämkning i uppdelningen
af sagda aflöningsförmåner bör äga rum.
Gifvetvis kommer den allra väsentligaste delen af hans arbete att
tillhöra området för bankkontrollen. Den ställning, han såsom chef för
finansdepartementets bankbyrå kommer att intaga, torde närmast vara att
jämföra med det inom civildepartementet anställda biträde vid beredning
af ärenden rörande försäkringsväsendet. I likhet med detta biträde synes
berörda befattning inom finansdepartementet höra aflönas med 3,000 kronor,
i följd hvaraf å bankinspektionens stat aflöningen till bankinspektören
bör uppföras med 7,000 kronor, däraf 5,000 kronor skulle utgöra lön och
2.000 kronor tjänstgöringspenningar. Härigenom lärer förr omförmälda
anslag till bestridande af kostnaderna för finansdepartementets bankbyrå,
hvilket i det Riksdagen förelagda förslag till riksstat för år 1907 beräknats
till 7,000 kronor, kunna sänkas med 1,000 kronor.
37
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
I fråga om aflöningen till biträdande ledamoten, hvilken i statförslaget
uppförts såsom lön med 3,000 kronor, synes det utskottet mera öfverensstämmande
med dess natur, att densamma upptages under benämning
arfvode.
Enligt utskottets mening borde staten för bankinspektionen därför
blifva följande:
Lön Tjänstgörings- Arf- Summa
penningar vode
Bankinspektören ..................... 5,000 2,000 -- 7,000
Biträdande ledamoten.............. 3,000 3,000
Sekreteraren.............................. 1,600 800 --- 2,400
Eu assistent .............................. 3,500 1,500 -- 5,000jmed .två &1-
En assistent.............................. 3,500 1,500 -- 5,000j
Rese- och traktamentsersättning .......................................... 7,000
Extra biträden, vaktbetjäning, lokalhyra, uppvärmning,
belysning och andra expenser in. m....... 4,600
Summa 34,000 kronor.
Statens slutsumma skulle härigenom med 1,000 kronor öfverstiga
motsvarande summa i det af chefen för finansdepartementet framlagda
förslaget. Det i lagförslagen angifna maximum för bankinrättningarnas
bidrag eller 1/100 procent af bankernas egna fonder behöfde därför icke
höjas. Redan vid 1905 års utgång uppgingo bankernas egna fonder, såsom
förut meddelats, till nära 400,000,000 kronor, och, enligt hvad
utskottet erfarit, kunna fonderna, efter inbetalning af redan beslutade
lott- och aktieemissioner, inom detta års slut förväntas uppgå till öfver
470,000,000 kronor.
Slutligen får utskottet erinra, hurusom vid fastställandet af löneregleringar
under senaste tiden såsom villkor plägat föreskrifvas, att innehafvare
af tjänst icke finge utan särskildt tillstånd därmed förena annan
befattning af närmare angifven beskaffenhet. Sådant villkor lärer emellertid
i förevarande fall icke böra fastställas hvad beträffar den biträdande
ledamoten, I fråga om öfriga tjänstebefattningar torde däremot böra föreskrifvas,
att den, som innehar tjänst med lön eller arfvode inom bankinspektionen
eller finansdepartementets bankbyrå, ej må med den eller de
tjänster, han sålunda förvaltar, förena annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den vid
38
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
pröfning i stadgad ordning finnes icke vara hinderlig för fullgörande af
tjänsten inom bankinspektionen eller bankbyrån.
Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen måtte antaga
1) det i propositionen n:o 21 innefattade förslag till lag om
ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september
1908 angående solidariska bankbolag,
2) det i samma proposition innefattade förslag till lag om
ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september
1908 angående bankaktiebolag, samt
3) det i propositionen n:o 22 innefattade förslag till lag
om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bank bolags, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs.
Stockholm den 2 april 1906.
På utskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.
Reservation
af herrar Sjöcrona och Rettig.
Yi hafva icke kunnat i allo instämma med flertalet inom utskottet,
utan hemställa om vidtagande af nedannämnda ändringar i dess utlåtande,
som ju skall ligga till grund för blifvande skrifvelse i ämnet.
Hvad utskottet å sid 30—33 anfört från och med det stycke, som
å sidan 30 börjar med orden: »På sätt statsrådet och chefen för finans
departementet»
till och med stycket å sid. 33, som lyder: »Besvär öfver
bankinspektionens beslut i de få fall, där sådant kan äga rum, torde knåp
-
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 39
past behöfva tagas i betraktande», bör utgå och ersättas med följande
uttalande:
På anförda skäl har statsrådet och chefen för finansdepartementet
ansett de efter assistentens öfverflyttande till bankinspektionen kvarstående
tjänstemännen å bankbyrån, byråchefen och amanuensen, icke kunna undvaras,
samt velat bibehålla sambandet mellan bankbyrån och bankinspektionen
genom vidtagande af den anordning, att bankinspektören och chefen
för bankinspektionen samt sekreteraren hos bankinspektionen samtidigt
skulle vara, den förre chef för finansdepartementets bankbyrå och sekreteraren
amanuens å samma byrå.
En dylik anordning är en fullständig nyhet inom vår administration.
Ehuru den föreslagna bankinspektionen blefve ett själfständigt centralt
ämbetsverk med kollegial beslutanderätt, skulle likväl chefen och en ledamot
i detta ämbetsverk, i strid mot förhållandena i fråga om alla andra sådana
ämbetsverk och mot den grundsats, som gjorts gällande vid löneregleringarna
för desamma, hafva fast anställning med aflöning enligt stat
inom finansdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, hvars ämbets-
och tjänstemän endast hafva till uppgift att biträda departementschefen
vid beredande af mål till underdånig föredragning samt däraf föranledd
expedition. Om än en sådan anordning må vara möjlig att genomföra,
bör detta dock uppenbarligen icke äga rum, såvida icke sådant nödvänd
iggöres af tungt vägande skäl.
Såsom ett sådant skäl har åberopats, att, enär kostnaden för bankinspektionen
skulle bestridas af de solidariska bankbolagen och bankaktiebolagen,
bankinspektionen icke kunde tillförbindas utföra andra göromål
än sådana, som omedelbart härrörde från kontrollen öfver dessa penninginrättningar
och åsyftade deras egen fördel. På grund häraf borde inspektionen
öfver andra penninginrättningar samt åtskilliga med kontrollen
öfver bankerna sammahängande göromål fortfarande bestridas inom finansdepartementets
afdelning af Kung]. Maj:ts kansli, för hvilket ändamål bankbyrån
skulle bibehållas.
Utskottet har icke kunnat biträda denna uppfattning. Enligt nu föreslagna
88 § af lagen om solidariska bankbolag och 80 § af lagen om
bankaktiebolag skola med angifven begränsning dessa bolag »till bestridande
af kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet årligen
erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af Konungen meddelas.»
Denna bidragsskyldighet bör naturligtvis icke utkräfvas i vidsträcktare
mån, än som erfordras för skälig aflöning åt den vid bankinspektionen
40
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N-o 2.
anställda personal samt bestridande af omkostnaderna. Men om detta
iakttages, måste Kungl. Maj:t vara oförhindrad att ålägga bankinspektionen
alla de göromål, som kunna af densamma medhinnas och äro nödvändiga
för vinnande af syftemålet med detta ämbetsverks inrättande. En sådan
åsikt har ock fått göra sig gällande beträffande försäkringsinspektionen.
Enligt 162 § af lagen om försäkringsrörelse äro ett stort antal försäkringsbolag
undantagna från den i 133 § af samma lag stadgade skyldighet
att till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionen årligen erlägga
bidrag enligt bestämmelser, som af Konungen meddelas. Men detta oaktadt
åligger försäkringsinspektionen, enligt instruktion den 31 december
1903, att för hvarje år utarbeta och till Kungl. Maj:t öfverlämna redogörelse
för alla försäkringsanstalter, som under året drifvit försäkringsrörelse
här i riket, äfvensom dessa anstalters verksamhet och räkenskaper.
Samma instruktion gifver äfven vid handen, att försäkringsinspektionen
förutsättes vara skyldig afgifva underdåniga utlåtanden i frågor rörande
försäkringsväsendet. I öfverensstämmelse härmed anser utskottet bank
o
inspektionen
kunna och böra åläggas att afgifva utlåtande i frågor
rörande bankväsendet, att utarbeta och ombesörja offentliggörandet af en
öfversikt af de solidariska bankbolagens och bankaktiebolagens ställning
efter hvarje års bokslut äfvensom en sammanfattning af årliga uppgifter
om allmänna hypoteksbanken och hypoteksföreningarna samt att föranstalta
om utgifvande af ett sammandrag utaf de solidariska bankbolagens
och bankaktiebolagens för hvarje månad till bankinspektionen insända
öfversikter.
Frånskiljas dessa göromål, återstår för bankbyrån enligt förslaget till
instruktion allenast: att till underdånig föredragning bereda ärenden angående
lagstiftning rörande banker och hypoteksinrättningar eller fastställande
af ny eller förändring af gällande bolagsordning för solidariskt
bankbolag, bankaktiebolag, hypoteksförening och annan låneanstalt äfvensom
de öfriga frågor rörande bank- och låneinrättningar, som af Kungl.
Maj:t pröfvas. För de senast förflutna fyra åren meddelas här följande
uppgifter rörande sådana mål och ärenden, hvilka anmälts inför Kungl.
Maj:t.
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
41
År |
Lagstift- nings- ärenden |
Fastställande eller |
Besvär i |
Öfriga mål |
Summa |
|
Bankbolag |
Andra låne-anstalter |
|||||
1902 |
2 |
84 |
9 |
8 |
1 |
54 |
1908 |
9 |
5 |
3 |
2 |
19 |
|
1904 |
1 |
33 |
1 |
4 |
2 |
41 |
1905 |
2 |
21 |
14 |
3 |
4 |
44 |
Summa |
5 |
97 |
29 |
18 |
9 |
158 |
Häraf framgår oförtydbart, att det arbete, som erfordras för att bereda
ifrågavarande mål och ärenden till underdånig föredragning samt
ombesörjande af den däraf föranledda expedition, icke är af den omfattning,
att härför erfordras en särskild byrå inom finansdepartementets afdelning
af Kungl. Maj:ts kansli. Icke heller äro dessa mål och ärenden
i allmänhet af beskaffenhet att i högre grad än en mångfald andra ärenden,
som skola inför Kungl. Maj:t föredragas, påkalla särskild fackkunskap
och erfarenhet. Sedan numera utfärdats fullständiga lagar, som reglera
bankernas verksamhet, företer i de flesta fall granskningen af förslag till
bolagsordningar eller ändring i förut fastställda ingen afsevärd svårighet.
Pröfning af besvär i sparbanks- och pantbanksmål samt öfriga mål och
ärenden torde icke taga i anspråk annan insikt och erfarenhet, än som
bör förutsättas hos enhvar duglig civil ämbets- eller tjänsteman. Förekommer
undantagsvis fråga om lagstiftning rörande bankväsendet eller bestämmelser
i bolagsordning, som äro af principiell betydelse, kan ju yttrande
i ämnet infordras från bankinspektionen. Visserligen föranleder
detta sätt att gå till väga något skrifarbete, som i vissa fall möjligen
kunde undvikas, därest bankinspektören tillika vore byråchef. Men detta
skrifarbete kan icke gärna blifva af mera afsevärd omfattning, och därigenom
vinnes i hvarje fall den beaktansvärda fördelen, att det ifrågavarande
ärendet blifver i enlighet med § 10 regeringsformen behörigen
beredt »genom nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande ämbetsverk»,
samt att den föredragande departementschefen har att stödja sig å
ett af kollegialt beslutande ämbetsverk afgifvet skriftligt utlåtande, som
blifver tillgängligt bland de till ärendet hörande handlingar.
Bill. till Likså. Prot. 1906. 6 Sami. 2 Afd. 2 Käft.
6
42
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
På grund af hvad sålunda anförts, anser utskottet, att i sammanhang
med inrättande af det ämbetsverk, som skulle benämnas bankinspektionen,
finansdepartementets bankbyrå kan och bör indragas, men att till biträde
inom samma departement vid beredning af ärenden rörande bankväsendet
bör af statsmedel anvisas särskild! anslag till skäligt belopp i likhet med
hvad som iakttages inom civildepartementet för beredning af ärenden rörande
försäkringsväsendet.
Vidare hafva vi ansett, att hvad som anföres från och med det stycke,
sid. 36, som börjar med orden: »Emot nämnda statförslag» till och med
sid. 37 orden: »statens slutsumma skulle härigenom med 1,000 kronor
öfverstiga motsvarande summa i det af chefen för finansdepartementet
framlagda förslaget», bör utgå och ersättas med följande uttalande:
Emot nämnda statförslag har utskottet att framställa följande erinringar.
Bankinspektören skulle i sin dubbla egenskap af chef för bankinspektionen
och byråchef erhålla en sammanlagd aflöning af 10,000 kronor,
hvaraf 4,000 kronor såsom byråchef och 6,000 kronor såsom bankinspektör.
Men som enligt utskottets åsikt bankbyrån bör indragas, till
följd hvaraf bankinspektören icke komme att uppbära aflöning som byråchef,
samt i sammanhang med byråns indragning göromålen inom bankinspektionen
skulle ökas utöfver hvad Kungl. Maj:ts förslag förutsätter,
anser utskottet, att bankinspektörens aflöning bör höjas åtminstone till
samma belopp, som chefen för riksförsäkringsanstalten åtnjuter, eller 8,000
kronor, hvaraf 5,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Af samma skäl bör sekreteraren å bankinspektionens stat åtnjuta den
aflöning, som för honom beräknats i egenskap af sekreterare och amanuens,
eller tillsammans 3,600 kronor, hvaraf 2,400 kronor lön och 1,200
kronor tjänstgöringspenningar.
I fråga om aflöningen till biträdande ledamoten, hvilken i statförslaget
uppförts såsom lön med 3,000 kronor, synes det utskottet bättre öfverensstämma
med dess natur, att densamma upptages under titel arfvode.
Staten för bankinspektionen skulle därför enligt utskottets mening
komma att höjas med 3,200 kronor och således sluta å 36,200 kronor.
Men härtill bör måhända göras ytterligare tillägg för täckande af ökade
omkostnader, hvilket tillägg dock icke behöfver beräknas till högre belopp
än 1,800 kronor.
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
43
Slutligen hafva vi ansett, att sista punkten af det stycke, som, sid. 37,
börjar med orden: »Slutligen får utskottet», bör hafva följande lydelse:
I fråga om öfriga tjänstebefattningar torde däremot höra föreskrifvas,
att den, som innehar tjänst med lön inom bankinspektionen, ej må
därmed förena annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat, ej
heller annan tjänstebefattning, med mindre den vid pröfning i stadgad
ordning finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjänsten inom bankinspektionen.
Herrar Gustaf Andersson och Lindgren hafva begärt få antecknadt,
den förre, att han icke deltagit i ärendets handläggning inom utskottet,
och herr Lindgren, att han ej närvarit vid ärendets slutliga behandling.