Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8

1

HT:© 8.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1906, kl. 4 e. m

Betänkande, i anledning af väckt motion om bestämmande af
tullen å maskiner och verktyg efter vikt m. m.

(l:a A.)

I eu inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 23, har herr E. A. Nilson i Örebro föreslagit, »att Riksdagen
måtte besluta, att tullsatsen å maskiner och verktyg i allmänhet
bestämmes efter vikt samt att införseltullen å lokomotiv, lokomobiler,
explosionsmaskiner, kylmaskiner samt kraftmotorer i allmänhet måtte

sättas........................................................................ till kr. 10:— pr 100 kg.

ä tröskverk ............................................................ » » 8: — » » »

» ångpannor............................................................ » » 7: — » j> »

» verktygsmaskiner................................................ » » 15: — » » »

» slåtter maskiner (ohopsatta) .............................. » » 6:50 » » »

» själfafläggare ...................................................... » » 8: — » » »

» verktyg och gängverktyg................................. » » 200: — » » »

» spiralborrar: öfver 6 mm............................... » » 200: — » » »

» » 6 mm. och därunder............... » » 400: — » » x»

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Den första fordran, man Tiger rätt att ställa på en tulltariff, är,

Bih, Ull Jliksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 8 Käft. (N:o 8). 1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

att den verkar likformigt öfver hela linjen. Är det fråga om eu finanstull,
bör beskattningen naturligtvis drabba alla importörer fullt likformigt,
och är det fråga om en skyddstull, bör den näring, som genom
densamma skall skyddas, ha befogade anspråk pa, att det genom
tullsatsen åstadkomna skyddet verkar fullt likformigt för alla och gent
emot alla.

Mot de i den svenska tulltaxan upptagna maskintullarne kunna ur
sistnämnda synpunkt befogade anmärkningar riktas. Som bekant, är den
svenska importtullen å maskiner, redskap och verktyg en så kallad värdetull,
som utgår med 10 procent å den importerade varans värde. Detta
värde beräknas efter nettopriset å den förtullade varans faktura. Tullen
blir på grund däraf olika hög allt efter den rabatt, som kan vara åsatt
varan. Under det sålunda en enskild köpare af eu till äfventyra för honom
nödvändig maskin får förtulla enligt varans verkliga marknadsvärde
eller kanske med några få procents rabatt å detsamma, så kunna ofta
större importörer, hvilka i de flesta fall äro agenter för de utländska
maskinfirmorna, åtnjuta en mycket hög rabatt å de importerade varorna
och följaktligen motsvarande nedsättning i tullbeloppet.

Om marknadspriset är kronor 10,000 för ett maskineri, hvarå exempelvis
importören-agenten erhåller såsom försäljningsomkostnader och provision
35 procent, betalar han alltså tull för ett fakturabelopp af kronor
6,500 = kronor 650, under det att den direkta förbrukaren-köparen af
dessa maskiner till den utländska fabrikanten får betala marknadspriset
med högst 5 procents rabatt. Maskineriet förtullas enligt fakturan å
kronor 10,000 minus 5 procent *■= kronor 9,500, alltså kronor 950 eller
nära 50 procent högre tull än importören-agenten för samma tullpliktiga
sak erlägger.

Det är tydligt, att ett sådant förhållande är ägnadt att omvända det
af lagstiftaren rimligtvis afsedda ändamålet med ifrågavarande skyddstull.
Det är massimporten af maskiner och redskap m. in., som i regel af våra
egna verkstäder i tillräcklig omfattning för landets behof tillverkas, hvilka
under en osund konkurrens med den inhemska industrien införas för att
påtrugas de svenska förbrukarne, det är denna massimport, som genom
detta missförhållande direkt premieras, under det att den import, vid
hvilken berättigad anledning kunde finnas till en lindring i tullbehandlingen,
nämligen då det vid vissa tillfällen är fråga om införsel af för
industrien nödvändiga maskiner, hvilka icke här i landet tillverkas, underkastas
tulltariffens hela stränghet.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

3

Erfarenheten har äfven visat, att denna värdefull fått tjäna såsom
ett mer eller mindre bekvämt kryphål för tullfalsarier på så sätt, att
falska fakturor företetts för åtnjutande af lägre tull. I hvilken utsträckning
dylika brottsliga tilltag ägt rum, är naturligtvis svårt att konstatera.
Att sådana missförhållanden förelegat, därpå utgöra flera tullfalsariemål,
icke minst under de senare åren, bevis.

Då maskintullen infördes i vårt land, hade man säkerligen icke tänkt
sig, att densammas bestämmande efter varans värde skulle leda till dessa
här framhållna svåra olägenheter. Den efter det skyddsvänliga systemets
seger tillsatta kommittén, gjorde vid utarbetandet af tulltaxeförslagen gällande
den öfverallt mer och mer genomgående tillämpade samt sedan
lång tid tillbaka äfven i vår tullagstiftning omfattade grundsatsen, att
tullsatserna skola i regel bestämmas efter vikt eller i vissa fall efter annan
kvantitetsbeteckning (mått, stycktal) och värdetullar föreskrifvas endast
för sådana varor, med afseende å hvilka förtullning efter kvantitet skulle
möta allt för stora svårigheter eller eljest skulle vara olämplig, såsom då
varor till följd af sin storlek eller tyngd icke kunna lätteligen vägas (ex.
lokomotiv och i allmänhet större maskiner) eller i vissa fall, då det å
varan nedlagda arbetet representerar ett ojämförligt större värde än däri
ingående materialier (ex. smärre och dyrbarare maskiner). Regeringen
följde i sin proposition till 1892 års Riksdag angående ny tulltaxa i
detta hänseende kommitténs förslag och, då vid förhandlingarne under
sistnämnda riksmöte bevillningsutskottet afstyrkte tullen å maskiner, upptogs
densamma i reservation af Första Kammarens ledamöter, hvari såsom
skäl för maskintullens bestämmande till värdetull anfördes tullkommitténs
anförda betänkande.

Det framhölls därvid bland annat, att, äfven med dessa varors klassificerande
efter materialets beskaffenhet, skulle de alltför ojämnt drabbas
af en vikttull.

Vid den gemensamma omröstningen, som ägde rum efter det, att
kamrarne stannat i olika meningar, segrade den af Första Kammarens
ledamöter i utskottet afgifna reservationen och härigenom kom maskintullen
i svenska tulltaxan att bestämmas till 10 procent af värdet.

Granskar man den nu gällande tulltaxan, finner man, att värdetull
föreskrifves inalles i omkring 30 olika fall, nämligen för:

per 100 kronor 10 kronor.

» » » 15 »

Elektricitetsmätare .
Elektriska maskiner

4

BeviUningsutekottets Betänkande N:o 8,

Gamla och brukade husgeråds- eller andra
lösörepersedlar, som ej äro hänförliga till

flyttsaker......................................................... per

Fosforsyra............................................................... »

Fyrapparater ......................................................... »

Gas- och vattenmätare.......................................... »

Glycerin.............. »

Instrumenter: kirurgiska, matematiska, fysiska,

kemiska och navigations-............ 3>

musikaliska.................................... -»

Järnvägsmateriel: lokomotiv .............................. 3>

järnvägs- och spårvagnar,

äfvensom tendrar ............ »

andra slags järnvägsmateriel,

ej specificerade.................. »

Kemisk-tekniska preparater, i vissa fall ......... »

Maskiner, redskap och verktyg........................... 3>

Kassaskåp och kassakistor................................... »

Kopparplåt, hamrad, bockad, kupad, med uppvika
kanter, försedd med hål eller på

annat sätt bearbetad.................................... »

Elektriska ledningskablar.................................... »

Papper: polér-, smergel-, glas- och flint-............ »

Remmar.................................................................. 3>

Silfveroxid (lapis)................................................... »

Skyfflar, spadar, grepar och högafflar med

eller utan skaft............................................. »

Slöjdvaror, om ämnet, hvaraf de hufvudsakligen
bestå, ej kan urskiljas .....................

Smergelduk, glasduk och flintduk..................... »

Sprutor..................................................................... »

Sy- och stickmaskiner.......................................... »

Sågar, sågblad och såg bladsämnen..................... 33

Vagnar och åkdon................................................ »

Ångmaskiner ......................................................... y>

Varor, som icke kunna hänföras under de i
tulltaxan upptagna bestämmelserna, mer
eller mindre bearbetade...................... »

100

kronor

15

kronor.

3>

»

5

3)

3>

)>

10

»

))

»

10

3>

33

3)

5

3>

3>

»

10

»

33

3)

15

33

J>

10

3>

3>

3>

15

33

3>

10

33

))

»

15

33

33

y>

10

3)

33

15

33

3)

33

10

33

»

»

10

33

33

t

10

33

3)

3>

10

3)

)>

3)

5

3)

3)

3>

10

33

»

33

15

3)

3)

»

10

3)

3)

3)

10

3)

3>

33

10

33

3)

33

10

3)

»

3)

15

5)

3)

3)

10

3)

33

3)

15

3)

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

5

Utom i några fall, då tullsatsen utgår efter liter eller per stycke,
är normen i den svenska tulltaxan i öfrigt viktbestämning. På grund
af nyssnämnda undantag, företer emellertid denna tulltaxa i sitt nuvarande
skick en underlig, i enskilda fall, rent af orimlig blandning af
olika dylika normer. Om man exempelvis fäster sig vid rubriken »Instrumenter»,
så finner man, att denna enda rubrik rymmer inom sig tre
helt och hållet olika principer för tullbehandlingen. Sålunda förtullas,
såsom här ofvan nämnts, kirurgiska., matematiska, fysiska, kemiska och
navigationsinstrument efter värdet, men optiska instrument efter vikt,
och musikaliska antingen efter stycke, såsom tafflar, pianon och flyglar
samt positiv, eller efter vikt, såsom speldosor och accordions, samt slutligen
efter värdet för andra slag än de nu nämnda. Det torde vara
tillräckligt att anföra detta enda exempel på, huru inblandade och intrasslade
i hvarandra de tre olika principerna för tullbehandlingen äro i
den nu gällande tulltaxan.

Det är påtagligt, att tulltaxan behöfver revideras, på det att större
systematiskhet och enhetlighet i flera fall må kunna vinnas. Och man
behöfver blott kasta en blick på de rundt om i den civiliserade världen
gällande tulltaxeförhållandena för att finna, att detta bör ske genom ett
införande i än större omfattning af vikttullsprincipen samt åtminstone
genom ett fullständigt afskaffande af den alltmera utdömda värdetullsprincipen.
I den modernaste samt på en rik föregående erfarenhet mest
grundade af alla tulltariffer, den nya tyska, hvars stora förtjänster ur
tullteknisk synpunkt ingen torde bestrida, finnes, så vidt jag kunnat finna,
ingen värdefull upptagen.

Hvad särskildt maskintullen vidkommer, så har man numera i nästan
alla länder, som någorlunda följa med den handelspolitiska utvecklingen,
öfvergifvit dess bestämmande efter värdeprincipen. Sålunda finner man
vid en öfversikt af de andra europeiska staterna, att i Belgien alla tullar
å maskiner och verktyg äro bestämda efter vikt med det enda undantag,
att, om de äro förfärdigade af trä, tullsatsen är bestämd till 10 procent
af värdet, i Finland. Frankrike och Fallen samt i Österrike Ungern
sker förtullningen af dessa varor efter vikt. I Portugal förtullas maskiner
efter vikt med det undantag, att elektriska apparater och maskiner beläggas
med eu tullsats af 30 procent af värdet. Rumänien har fullt genomfördt
viktsystem vid bestämmande af maskintullar, likså Ryssland. Förtullning
efter vikt följes ock i Schweitz’ och Spaniens tulltaxor. Slutligen

fi

Bevillningsutskottet# Betänkande N:o 8.

har Tysklands nya tulltaxa, hvilken, gåsom ofvan framhållits, utdömt alla
värdetullar, bestämt alla maskintullar efter vikt.

Det är i allmänhet endast vissa i industriellt hänseende föga utvecklade
länder, som låta införseltullen för maskiner utgå efter värdet.
Dit höra framför allt de främmande världsdelarnes halfciviliserade stater.
De enda länder bland kulturstaterna af någon betydenhet, där den ännu
bibehålies, äro Nordamerikas Förenta Stater och Nederländerna. Men
hvad det förra landet vidkommer är att märka, att i ett land med så
utpräglade prohibitiva tullsatser som Förenta Staterna är det af ingen
praktisk vikt, efter hvilket system tullbehandlingen sker, enär ju dess
höga tullsatser afse att lägga hinder i vägen för all införsel. I Nederländerna
återigen går tullsystemet så afgjordt i frihandelsriktning, att
det af det skälet är af mindre vikt, efter hvilken norm tullsatsen är
bestämd.

Såsom en allmän regel kan man emellertid tryggt säga, att för
maskiner värdetullen, där den förekommit, är i allmänhet öfvergifven
och utbytt mot vikttullen i de länder, hvilka följa med den moderna
handelspolitiken och hvilka sökt anordna sina tulltaxor till ett sundt
och likformigt verkande skydd för den inhemska förädlingsindustrien.
Och orsakerna härtill ligga i öppen dag. Jämte värdetullarnes ofvan
framhållna ojämna verkningar till förmån för den import, som de i
främsta rummet äro afsedda att hämma, har nämligen erfarenheten gifvit
vid handen, att omkostnaderna för kontrollen vid värdetullen, om denna
kontroll skulle blifva effektiv, blifva alltför stora. Då en talrik tjänstemannakår
eller för tillfället, tillkallade sakkunnige därvid ständigt måste
anlitas, blef det efter hand rådligt att inskränka införande till ett färre
antal hamnar och gränsstationer, hvilket återigen hade till följd, att ett
beklagligt intrång på rörelsens frihet måste ske.

Detta så godt som enhälliga föredöme från utlandets sida borde i
själfva verket innebära skäl nog för lämpligheten och behofvet att äfven
hos oss med upphäfvande af värdetullen å maskiner bestämma tullskyddet
för den inhemska maskinindustrien efter den också här såsom den
generella grundsatsen antagna viktprincipen, då de civiliserade nationernas
allmänna föredöme härvidlag ju utgör ett vältaligt bevis å ena
sidan för det rättvisa och praktiska, å andra sidan för den tulltekniska
genomförbarheten och välbetänktheten af en dylik åtgärd. Säkert är,
att vid belysning af dessa förhållanden de skål, som af tullkommittén
och Första Kammarens ledamöter i 1892 års bevillningsutskott anfördes

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

7

för maskintullens bestämmande till värdetull, ännu mindre tåla vid eu
närmare granskning än eljest skulle ha varit förhållandet. Då det erkändes
att tullsatserna i regel skola bestämmas efter vikt och värdetullar
föreskrifvas endast vid de tillfällen, då förtullning efter kvantitet
skulle möta alltför stora svårigheter eller eljest vara olämplig, så är ju
därmed för öfrigt i skälfva verket uttalad!, att numera åtminstone ur
den förstnämnda synpunkten icke finnes någon rationell grund för värdetullens
bibehållande vid införsel af maskiner, redskaper och verktyger.
Knappast torde vid de få hamnar i vårt land, genom hvilka exempelvis
lokomotiver eller andra större maskiner införas, numera möta några
svårigheter att till följd af dessa maskiners tyngd få dem vägda. Och
skulle i något säkerligen sällsynt fall det inträffa, att nödiga apparater
för vägningens verkställande icke funnes på importplatsen, så skulle utan
tvifvel denna brist genom vår tids utvecklade hjälpmedel lätt kunna
fyllas. Och om icke vid tulltaxans första tillämpning öfverallt i importhamnarne
vågar af sådan storlek och styrka finnas att tillgå för exempelvis
lokomotiver, så finnes väl dock intet förnuftigt skäl att af denna
anledning påsätta massan af mindre maskiner, redskaper och verktyger
en värdefull i stället för vikttull. Nyssnämnda skäl för värdetullens bibehållande
torde därför nu ha förlorat all kraft, om det möjligen i forna
tider kunde hafva ägt någon.

Vid ett samvetsgrant kontroll- och bevakningssystem är det, såsom
jag ofvan framhållit, just värdetullarne, hvilka åstadkommit så stora tulltekniska
svårigheter, att detta utgjort en hufvudanledning till deras utbytande
mot vikttullar.

Och då det gäller de mindre tyngande varorna inom den ifrågavarande
gruppen har ju nyssnämnda »tyngande» skäl, som sagdt, aldrig
kunnat vara af någon betydelse med hänsyn till deras förtullande efter
värdeprincipen. För dem skulle väl det vägande skälet för denna form
för deras tullbehandling ligga i bevillningsutskottets vid 1892 års riksdag
åsikt, att äfven med dessa varors klassificering efter materialets
beskaffenhet, skulle de drabbas allt för ojämnt af en vikttull. Men detta
skäl kan omöjligen tillmätas någon större betydelse, då i de flesta främmande
länder man, just för att få en rättvis och i sina detaljer likformig
tulltaxa, öfvergifvit värdetullar och accepterat vikttullarne. Hvad som
utan svårighet kunnat ske utomlands, borde ock kunna genomföras
hos oss.

Det enda skal, som möjligen kunde anföras för värdetullens bibe -

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

hållande i fråga om maskiner, vore väl det, att maskintullen, bestämd
såsom värdetull, sätter högre tull och därigenom högre skydd för dyrbarare
och mera komplicerade maskiner, hvilket till stor del skulle bortfalla,
om tullen sattes att utgå efter kilogram. Om detta vore en olägenhet,
hvilket väl icke alltid är så gifvet, alldenstund det kanske ofta
kan vara till förmån för den inhemska industrien att få förtulla en del
dylika maskiner jämförelsevis billigt, så kan, såsom jag förut framhållit,
denna olägenhet här hos oss lika lätt afhjälpas som i de stora länderna
genom en lämplig gruppering och gradering. Jag hänvisar i detta afseende
till den såsom bilaga intagna kortfattade öfversikten öfver Tysklands
nuvarande maskintullar äfvensom öfver den ståndpunkt, man redan
år 1899 i en del andra länder kommit till beträffande den allmänna öfvergången
till vikttullsystemet, hvaraf framgår med hvilka jämförelsevis
enkla åtgärder den ifrågavarande klassificeringen på ett praktiskt och rättvist
sätt kan genomföras.

I alla händelser kunna dessa som synes ganska lätt afhjälpta olägenheter
af värdetullens afskaffande för maskiner på intet sätt uppväga
de stora olägenheterna af dess bibehållande, hvilka, såsom förut framhållits,
bland annat bestå däri, att den indirekt premierar de större importaffärerna
och verkar med hela sin stränghet endast i sådana fall, då
så minst borde äga rum, nämligen vid det individuella importbehofvet,
hvarjämte den utgör en lockelse för den mindre nogräknade importören
att genom falska fakturor söka bedraga staten på en del af stadgad
tullafgift.

Därest man vid införandet af eu eventuell ny vikttull för import
af maskiner vill hålla sig så nära som möjligt till de nuvarande allmänna
förhållandena, så torde man göra detta genom att bestämma den
allmänna tullsatsen för stora och tyngande maskiner till omkring 10 öre
per kilogram. Att en sådan tullsats ej torde kunna betraktas såsom
för hög, framgår bland annat af en jämförelse med vissa andra rubriker
i den svenska metalltulltariffen, där de nuvarande vikttullarnes evalvering
till värdetullar skulle efter samma norm gifva en vida högre
siffra. Råmaterialerna, af hvilka dessa maskiner tillverkas, draga följande
tullar:

Smidesjärn kronor 2: 50 per 100 kilogram, hvilket, då det internationella
marknadspriset å järn är kronor 12, utgör cirka 20 procent
af värdet. För järn- och stålplåt är tullen kronor 3 per 100 kilogram,
vid ett internationellt marknadspris af cirka 12 kronor lika med 25 pro -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

9

cent af varans värde. Tullen å rör och tuber är kronor 4 per 100 kilogram
eller cirka 20 procent af värdet, o. s. v. Och anställer man jämförelse
med exempelvis den franska och den tyska tulltariffen för import
af maskiner, så skall man finna, att anspråket på en tullsats af i genomskärning
15 öre per kilogram är synnerligen moderat.

Det är nämligen min afsikt, att de eventuella nya vikttullarne skola
afväga? så, att i säl'' det förutvarande tullskyddet af 10 procent af värdet
må i möjligaste mån oförändradt bibehållas, såsom utgörande ett under
nu rådande tullskyddssystem rättvist och i de flesta fall tillfredsställande
stöd för den inhemska maskinindustrien. Detta kan gifvetvis på bästa
sätt ske därigenom att vikttullsatsernas fördelning och afvägning äger rum
med hänsyn till de olika artiklarnas genomsnittliga marknadsvärde.

Till ledning med hänsyn till de respektive vikttullsatser, hvilka i
anslutning härtill torde böra fastställas, erinras om att marknadspriset
å lokomotiv, lokomobiler, ångmaskiner, explosionsmaskiner samt kraftmotorer
i allmänhet uppgår till cirka kronor 1,000 per 1,000 kilogram,
å tröskverk till cirka kronor 800 per 1,000 kilogram, å ångpannor till
cirka kronor 700 per 1,000 kilogram, å verktygsmaskiner till cirka
kronor 1,500 per 1,000 kilogram, å slåttermaskiner till cirka kronor 650
per i ,000 kilogram, å själfafläggare och själfbindare till cirka kronor 800
per 1,000 kilogram, å verktyg och gängverktyg till cirka kronor 200 per
100 kilogram, å spiralborrar öfver 6 millimeters diameter till cirka kronor
200 per 100 kilogram, å spiralborrar af C millimeters diameter och
därunder kronor 400 per 100 kilogram. Dessa siffror liksom en del öfriga
i motionen förekommande sifferuppgifter meddelas under reservation med
hänsyn till ett och annat tänkbart oväsentligt misstag, hvilket i så fall
emellertid ej kan vara af natur att i någon mån inverka på argumenteringen
och uppfattningen i det hela.

Maskinindustrien är ju af den största betydelse för vårt land, enär
den är vår förnämsta och viktigaste förädlingsindustri, hvilken på grund
af det inom landet befintliga präktiga materialet samt vår goda stam af
skickliga ingenjörer inom maskinfacket och skickliga arbetare mer än
någon annan näringsgren kommer att uppbära Sveriges industriella framtid.
Allt bör gifvetvis göras för främjande af utsikterna för denna vår
hufvudindustris utveckling, och jag hyser därför den säkra förhoppningen,
att den viktiga fråga, som härmed lägges under Riksdagens ompröfning,
skall komma att röna ett gynnsamt emottagande.»

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Vid motionen finnes såsom bilaga fogad en kortfattad ölversikt
Öfver åtskilliga främmande länders tullsatser å maskiner, redskap och
verktyg, till hvilken bilaga utskottet tillåter sig att hänvisa.

Härjämte har utskottet beträffande motionärens uppgifter om de värdetullar,
som förekomma i vår tulltaxa, ansett sig böra erinra, att dessa
uppgifter dels icke äro fullständigt uttömmande, dels ock i vissa afseenden
ej fullt riktiga.

Det lärer svårligen kunna bestridas, att vår nuvarande tulltaxa, som
upprättades i slutet af 1880- och början af 1890-talet, lider af manga
och väsentliga brister. Visserligen hafva tid efter annan sådana smärre
jämkningar vidtagits, hvilka ansetts vara oundgängligen af behofvet påkallade.
0 Gifvet är dock, att med den storartade utveckling, handel
och industri här i landet under de senaste åren tagit, man numera har
att räkna med helt andra förhållanden på detta område än dem, som
voro rådande vid tiden för tulltaxans tillkomst; och eu närmare granskning
af taxan skall otvetydigt gifva vid handen, att densamma icke längre
kan anses tillfredsställande. Detta förhållande framträder enligt utskottets
mening än tydligare, om man jämför vår nuvarande tulltaxa, saväi hvad
uppställning som ock ett stort antal af dess tullsatser beträffar, med dylika
i främmande länder.

Det synes alltså kunna fastslås, att den nuvarande tulltaxan icke
motsvarar de anspråk, man med fog kan ställa pa en principiellt genomförd
och fullt modern tulltaxa. Att detta missförhållande med nödvändighet
måste framkalla en fullständig revision af taxan lärer få anses
uppenbart. En dylik revision kräfver dock på grund af de förarbeten,
som äro därmed förenade, eu jämförelsevis lång tid. Det vill emellertid
synas, som om det ifrågavarande missförhållandet på det område, där det
onekligen framträder kraftigast, borde, oafsedt en sådan allmän revision,
snarast möjligt undanröjas. Och det kan icke förnekas, att detta gäller i
främsta rummet våra värdetullar.

Redan 1888 års tullkommitté, ehuru erkännande värdetullarnas principiella
företräde framför vikttullar, uttalade den mening, att med hänsyn
till de svårigheter att anordna en mot missbruk betryggande kontroll,
som alltid åtföljde förtullning ad valorem, vikttullarna i tillämpningen vore
att föredraga. Kommittén hade därför vid taxeförslagets utarbetande gjort
gällande den sedan lång tid tillbaka i vår tullagstiftning omfattade grund -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. Il

sats, att tullsatserna skola i regeln bestämmas efter vikt och värdetullar
föreskrifvas endast för sådana varor, med afseende å hvilka förtullning
efter kvantitet skulle möta alltför stora svårigheter eller eljest vara olämplig,
såsom då varan till följd af sin storlek eller tyngd icke kunde lätt
vägas (ex. lokomotiv och i allmänhet större maskiner) eller i sådana fall,
då det å varan nedlagda arbetet representerade ett ojämförligt större värde
än däri ingående materialier (ex. smärre och dyrbarare maskiner).

Oaktadt sålunda tullkommittén föreslog endast ett fåtal enligt kommitténs
mening oundgängligen nödiga värdetullar, torde dock med allt
skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke tidpunkten nu är inne för en undersökning
om möjligheten att ytterligare inskränka värdetullarnas antal.
Det kan nämligen icke bestridas och har allmänt erkänts, att ett förtullningssätt
efter värdet är förenadt med afsevärdt stora olägenheter. Den
erfarenhet, som numera vunnits på detta område, lärer ock till fullo bestyrka
riktigheten af detta påstående.

Man synes också numera på de flesta håll visa stor benägenhet att
öfvergifva principen af förtullning efter värdet och i stället ansluta sig till
den mening, som åt vikttullarna gifver ett bestämdt företräde; och granskar
man främmande länders tulltaxor, skall man finna, att i de flesta europeiska
stater den sistnämnda principen numera i allmänhet vunnit tillämpning.

För genomförande af en dylik åtgärd eller värdetullars ersättande
med vikttullar kräfves emellertid en fullständig och ingående specifikation
af de tullpliktiga artiklarna. Detta åter förutsätter en noggrann, på verklig
sakkunskap grundad utredning af hithörande förhållanden, hvilken lämpligast
synes böra verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg.

Hvad nu särskild! maskintullen angår, lämnas i motionen många och
talande vittnesbörd rörande de med en värdeförtullning förenade olägenheter,
och det må i detta sammanhang vidare framhållas, hurusom genom
af utländska maskinfirmor antagna agenter stora lager af maskiner införas
hit till landet till värden, motsvarande endast själfva tillverkningskostnaden.
Att man under sådana omständigheter vid varornas förtullning icke
kan med tullen träffa den på varan beräknade handelsvinsten synes ligga
i öppen dag likasom det ock är tydligt, att den svenske köparen, hvilken
direkt importerar varan, nödgas betala högre tull än utlänningen. Dessa
förhållanden innebära en oegentlighet och påkalla utan tvifvel rättelse.

Utskottet har alltså, behjärtande frågans stora vikt och betydelse,
funnit sig böra tillstyrka aflåtandet af en skrifvelse till Kungl. Maj:t med
begäran om en utredning i ämnet.

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Med hänsyn till hvad ofvan anförts rörande maskintullen äfvensom
de svårigheter, hvilka i allmänhet äro förenade med eu mera utförlig
specifikation, synes emellertid den ifrågavarande utredningen böra omfatta
allenast maskiner, redskap och verktyg, såväl specificerade som ej specificerade,
jämte de artiklar, som med dessa stå i oskiljaktigt sammanhang.

Utskottet, som slutligen anser sig böra erinra därom, att denna
framställning ingalunda innefattar någon begränsning af den utredning,
hvilken i anledning af beslutade tullförhöjningar i främmande länder begärdes
af 1903 års Riksdag, hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af herr Nilsons förevarande
motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, så snart ske kan,
låta verkställa utredning samt för Riksdagen framlägga
förslag angående lämpligaste sättet för sådan
förändring af gällande tulltaxa, att maskiner, redskap
och verktyg, såväl specificerade som ej specificerade,
blefve åsätta vikttull i stället för värdetull.

Stockholm den 13 mars 1906.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

Reservation

af herrar Cavalli, Hammarström och G. Jansson mot vissa delar af motiveringen.

Härjämte hafva nedannämnde herrar ledamöter i utskottet begärt få
anteeknadt, att de icke deltagit, herrar J. Bromée, O. A. Ericsson och
Almqvist i behandlingen samt herr Lindblad i den slutliga behandlingen
af detta betänkande.

Centraltryckeriet, Stocldiolm, 1906.