Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

i

7.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1906 kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till
1 § 1 mom. i förordningen om beskattning af socker
den 2 juni 1905.

1 § 1 mom. i förordningen om beskattning af socker den 2 juni 1905
är af följande lydelse:

»För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på
sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till
fritt bruk erläggas skatt med 13 öre för hvarje kilogram. För socker,
som till riket införes, skall därjämte erläggas tull enligt tulltaxan.»

I en inom Andra Kammaren af herr M. II. Sandén jämte elfva andra
af kammarens ledamöter väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
n:o 71, har framställts yrkande, »att Riksdagen måtte besluta det tillägg
till § 1 mom. 1 i kung! förordningen af 2 juni 1905 om beskattning af
socker, att momentet erhåller följande lydelse: För allt socker, som inom
riket tillverkas eller dit införes, skall, på sätt i denna förordning närmare
bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt bruk erläggas skatt med 13
öre för hvarje kilogram. För det socker, som af hvitbetor tillverkas vid de
nyanlagda sockerfabrikerna i Öster- och Västergötland och hvithet socker
Bih. till Biksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afä. 7 Raft. (N:o 7.) 1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o

från dessa fabriker till fritt bruk utlämnas, må dock denna skatt nedsättas
till 10,84 öre per kilogram under ett år, räknadt från den 1 september

1906. För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas tull enligt
tulltaxan.»

Till stöd för berörda yrkande hafva motionärerna användt följande
motivering.

»Vid förra årets lagtima riksdag beslöts med anledning af motion
af herr C. J. Jakobson i Karlshult det tillägg till § 2 i kungl. förordningen
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket den 19 maj
1898, att för de fabriker, som i öster- och Västergötland äro anlagda
och under anläggning för förädling af hvitbetor till socker, utbytet af
100 kilogram råa (ej torkade) betor beräknas utgöra 2 kilogram mindre
än det för öfriga fabriker stadgade.

Denna för de nyanlagda fabrikerna i nämnda landsdelar välbehöfliga
lindring i beskattningen kunde dock till följd af hvitbetsoekerskattens omläggning
efter ett nytt system, hvilket beslöts af samma års Riksdag, icke
gälla för längre tid än till den 1 september innevarande år, då den nyantagna
förordningen om beskattning af socker träder i kraft. Behofvet
af skattelindring för dessa fabriker finnes emellertid fortfarande, och under
förhoppning, att Riksdagen äfven nu behjärtar billigheten af en dylik
begäran, hemställa undertecknade, att skattelindringen till de nyanlagda
sockerfabrikerna i Öster- och Västergötland måtte beviljas under ytterligare
ett skatteår.

Till följd af den förändrade sockerlagstiftningen måste ju formen för
denna skattelindring blifva en annan än den nu bestämda, enär skatten
ej längre uttages efter uppvägda betor, utan efter mängden af tillverkadt
socker. I närvarande stund är skattelindringen på det sätt bestämd, att
då vid de äldre fabrikerna utbytet af etthundra kilogram råa (ej torkade)
betor beräknas utgöra 12 kilogram socker, de nyanlagda fabrikerna i
öster- och Västergötland icke beräknas hafva större utbyte än tio kilogram
socker pr 100 kilogram råa betor. Nedsättningen i skatten utgör
således en sjättedel f/f), och om med denna utgångspunkt en likartad
skattenedsättning under efter den 1 september innevarande år gällande
skatteform skulle beviljas, så utgör den sålunda 2,16 öre per kilogram
eller en sjättedel af den i kungl. förordningen bestämda skatten af 13
öre per kilogram.

Det torde knappast vara behöfligt att här ånyo framlägga de tyngande
skäl, som tala för att de nya sockerfabrikerna i öster- och Väster -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 3

götland böra komma i åtnjutande af den'' lindring i beskattningen, som
kom sockerfabrikerna i Skåne och på Gottland till del, då de först upprättades.
Då främsta orsaken till att, oaktadt skatten då var jämförelsevis
låg, vid införandet af sockerbetstillverkningen i vårt land denna näring
hade att kämpa mot stora svårigheter, ja så stora, att flera råsockersfabriker
måste på grund af brist på ekonomisk bärighet nedläggas, låg
däri, att jorden, som användes till betodling, icke ännu var nog bearbetad
för att denna odling skulle kunna löna sig, hvartill visades åtgå en
jordkultivering af minst 6 år, måste erkännas, att samma svårigheter
förefinnas ännu vid nyanläggning af sockerfabriker i landsdelar, hvarest
betodling i större skala icke förut förekommit. Den erfarenhet, man
redan gjort i Öster- och Västergötland, utgör ett bekräftande häraf
och ett bevis för det trängande behofvet af skattelindring för hvitbetsockertillverkningen
i dessa landskap. Då nämligen Skånes uppodlade
betodlingsdistrikter gifvit en afkastning i medeltal under senaste året af
cirka 16,000 kilogram per tunnland, hafva betodlingarne i Öster- och
Västergötland under det första betodlingsåret gifvit en medelafkastning af
omkring 10,000 kilogram per tunnland. Det betydligt lägre utbytet af
betskörden i dessa landskap måste först och främst tillskrifvas den omständigheten,
att jorden ej kommit upp i den växtkraft, som är behöflig
för betodlingen.

En allmänt erkänd sak är, att en på hvitbetsodling grundad sockertillverkning
medför stora fördelar i de landsdelar, hvarest den bedrifves.
Att en sockerfabrikation af detta slag kommer till stånd, innebär för hela
orten en ekonomisk lyftning, hvilken kommer icke blott ägarne af de
jordarealer, som användas för betodling, till del, utan äfven en stor krets
af landtbrukare och arbetare, som i mer eller mindre mån draga nytta af
den nya industrien. Ty, enligt hvad kändt är, kräfves för hvitbetsodlingen
en djupt upplöjd och väl gödslad samt omsorgsfullt skött jord. Hvitbetsodlingen
medför sålunda en höjning af jordkulturen i de trakter, där den
bedrifves. Åkerjorden blifver djupare och bättre bearbetad samt vinner i
växtkraft. Vid sådant förhållande kan en egendoms areal lämna ej blott
en värdefull betskörd, utan därjämte efter hand en större skörd af andra
kulturväxter, än som ägt rum innan betodlingen infördes. Samtidigt sättes
ägaren i stånd att genom inköp af affall från fabrikerna hålla ett större
antal kreatur, hvilket åter bereder rikligare tillgång på naturlig gödsel
och sålunda i sin mån bidrager till jordens förbättrande. Det är eu
gifven sak, att betodlingen härigenom måste i högst betydlig mån bidraga

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

till jordbrukets höjande, såsom ock visat sig i Skåne i de trakter, hvarest
odling af betor ägt rum under flera år och i stor utsträckning. I öster*
och Västergötland ha under år 1905 cirka 25,000 tons betor producerats.

Då öfriga hvitbetsockerfabriker i riket åtnjutit skattelindring under
de fem första åren af sin tillverkning, hvarigenom de hunnit förvärfva åt
sig ekonomisk bärkraft, torde det få anses billigt och rättvist, att äfven
de nyanlagda fabrikerna i öster- och Västergötland komma i åtnjutande
af denna skattelindring. I annat fall skulle vissa landsdelar gynnas pa de
öfrigas bekostnad. Riksdagen har ock genom det förra året fattade beslutet
erkänt det rättvisa och billiga i denna skattelindring. Behofvet af nedsättningen
i skatten för de nyanlagda fabrikerna måste dessutom nu vara
större, då till följd af nedsättning i tullen på utländsk raffinad samt genom
den förhöjda beskattningen å inom landet tillverkadt socker förtjänsten å
sockertillverkningen hädanefter måste blifva väsentligt mindre än förut.
Vid bedömandet af denna sak bör sålunda äfven tagas i betraktande, att
alla tecken tyda på att sockerbetsodlingen i Skåne, hvarest de flesta sockerfabrikerna
äro belägna, icke, till följd af nya sockerlagstiftningen, kan
hållas uppe i sin nuvarande utsträckning, enär priset å sockerbetor hädanefter
icke kan blifva så högt, som odlarne fordra, och många därför sannolikt
komma att öfvergå till odling af andra kulturväxter. Betodlarne
i Skåne nekade som bekant år 1904 att odla betor till kronor 1,90 per
100 kilogram, och åstadkoms högre betpris endast genom tillfällig prisstegring
af socker. Fara finnes sålunda för att betodlingen minskas i
Sverige, så att hvitbetsockertillverkningen inom landet icke längre kan
räcka till fyllandet af landets sockerbehof, synnerligast som därjämte konsumtionen
är stadd i en allt starkare tillväxt. Förra året var importen af
råsocker till sockerfabrikerna rätt stor. Den uppgick sannolikt till öfver
tjugo miljoner kilogram. Ännu har dock ingen exakt uppgift öfver denna
import kunnat erhållas. Det är sålunda af vikt, att sockerfabrikationen
och betodlingen genom skattelindring uppmuntras i de landsdelar, där
betodlingen är möjlig, men jorden ännu ej kommit i tillräcklig kultur.»

Bevillningsutskottet har därjämte fått emottaga en till utskottet ställd,
af herr Sandén jämte tio af de öfriga motionärerna undertecknad, så lydande
skrift:

»För den händelse inom bevillningsutskottet skulle förefinnas betänkligheter,
mot ett tillstyrkande af den af undertecknade i motion n:o 71 i
Andra Kammaren vid innevarande riksdag föreslagna lindring i socker -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 5

skatten för det af hvitbeta’ vid fabrikerna i Östergötland och Västergötland
tillverkade socker af den anledning, att en fullt effektiv form skulle
saknas för den nödiga kontrollen öfver, att det socker, som skulle komma
i åtnjutande af skattelindringen, verkligen tillverkats af inom mellersta
Sverige vuxna hvitbeta och icke af från utlandeUtaporteradt eller eljest
till fabrikerna infördt råsocker, anhålla vi få för utskottet påpeka, att eu
fullt verksam och pålitlig kontroll i detta hänseende kan vinnas genom
uppställande af följande villkor för skattelindringens åtnjutande, nämligen: att,

när betafverkningen på hösten börjar, intet annat socker får finnas
inom råsockerfabriken;

att allt råsocker, som därefter uttages af svenska hvitbeta och för
hvilket skattelindring begäres, raffineras vid sockerraffinaderiet i Lidköping;

att, så länge raffineringen af nämnda råsocker pågår, intet annat socker
får införas i raffinaderiet; samt

att det af ifrågavarande råsocker framställda raffinerade sockret, i
den mån det ej utlämnas till fritt bruk, inlägges under kronans lås på
särskilda magasin, innan behandling af annat råsocker vid raffinaderiet
påbörjas.

På detta sätt kan det socker, för hvilket lägre skatt skulle erläggas,
hållas skildt från annat socker, hvaremot å andra sidan icke skulle möta
hinder för vederbörande, där de så önskade, att påbörja raffinering af annat
råsocker, innan det från öster- och Västergötland komna blifvit utarbetadt,
dock att i sådant fall återstoden af sistnämnda socker jämväl
komme att draga full skatt.

Någon ändring af gällande förordning angående sockerbeskattningen
af den 2 juni 1905 eller i dithörande ordningsstadga af den 9 juni samma
år synas oss de föreslagna bestämmelserna ej påkalla, utan lärer väl föreskrift
därom kunna af kontrollmyndigheterna utan vidare såsom kontrollåtgärd
påbjudas.»

Utskottet har vidare beträffande de nu ifrågavarande fabrikerna i
Lidköping och Linköping ansett sig böra meddela de i nedanstående tabell
sammanförda uppgifter, hvilka erhållits från kungl. finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå och afse för den förra fabriken
tillverkningsåren 1904—1905 och 1905—1906 samt för den senare
tillverkningsåret 1905—1906, det enda under hvilket denna fabrik varit
i gång.

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7,

Betafverkning...............

Skattebelopp ...............

Sockerhalt .....................

Erhållet sockerutbyte...

Fabriken i Lidköping.

Fabriken i Linköping.

1904-05

1905-06

1905—06

1,129,5 ton

9,301,5 ton

13,808,5 ton

15,926 kr.

109,293 kr.

162,250 kr.

H,2 %

12,0 %

1 *\

-l}

i}*)

Enligt den ännu gällande förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket utgår, som bekant, skatten för det inom landet
tillverkade sockret efter de för tillverkningen använda hvitbetornas
vikt på det sätt, att en viss vikt råa (ej torkade) hvitbetor antages lämna
ett visst i förordningen bestämdt utbyte i råsocker. Sagda utbytesprocent
utgör för'' närvarande 12 procent, dock att i enlighet med hvad som beslöts
vid 1905 års lagtima riksdag för de i motionen afsedda två fabrikerna
i Östergötland och Västergötland omförmälda utbyte för tiden intill
den 1 september 1906 utgör endast 10 procent.

Det ifrågavarande beräkningssättet hvilar således på ett antagande i
fråga om betornas sockerhalt. Denna senare är emellertid, såsom känd!,
betydligt växlande, icke blott från det ena året till det andra utan äfven
under samma år inom olika odlingsområden, hvadan förevarande beskattningssystem
medför den olägenheten, att skatten kan komma att drabba
sockerindustrien tämligen ojämnt. Det må i detta sammanhang framhållas,
hurusom de särskilda fabrikerna inom landet bedrifva sin tillverkning
under ganska olika villkor. Somliga hämta sitt råmaterial från trakter,
där betor med hög sockerhalt frambringas. Andra åter arbeta med ett
material, som lämnar ett betydligt mindre sockerutbyte. Gifvet är, att
under dylika omständigheter vid fastslåendet af utbytesprocenten, hvilken
med ofvanomförmälda undantag är densamma för alla fabriker i riket,
nödig hänsyn måst tagas till de för sin tillverkning sämre situerade fabrikerna,
på det att dessa icke till äfventyrs nödgades betala högre skatt,
än som motsvarade deras verkliga sockerutbyte.

HÖj De sålunda antydda äfvensom öfriga med nämnda beskattningssystem
förenade olägenheter hafva emellertid ansetts vara af den art, att systemet
öfvergifvits, och har i stället genom den år 1905 antagna, den 2 juni
samma år utfärdade förordningen om beskattning af socker, hvilken trä -

*) Uppgifter bäfva icke kunnat erhållas från kontroll- och justeringsbyrån,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 7

der i kraft den 1 september 1906, en ny beskattningsmetod införts i sockerlagstiftningen.
Enligt denna sistnämnda princip, genom hvars införande
afsetts att vinna större jämnhet och rättvisa i beskattningen, är det den för
konsumtion färdiga produkten, som träffas af skatten.

Hvad nu angar den förlidet år åt här ifrågavarande fabriker medgifna
förman, hvilken upphör att gälla, då den nya förordningen träder i
kraft och af motionärerna ifrågasatts skola förnyas, må i detta sammanhang
framhallas, att det hittills tillämpade beskattningssystemet och de
vid föregående tillfällen åt nytillkomna råsockerfabriker lämnade förmåner
visserligen kunde förklara Riksdagens berörda medgifvande, hvarigenom
— till utjämnande i skattehänseende af det för dessa fabriker oförmånliga

förhållande, att de arbetade med ett mindre sockerhaltigt råmaterial _

utbytesprocenten skulle för dem beräknas något lägre än för öfriga fabriker.
Men sedan skatten icke längre skall utgöras efter ett på förhand
beräknadt utbyte, som i verkligheten kan utfalla olika för olika fabriker,
utan påföres den från råsockerfabriken eller raffinaderiet utgående, till
konsumtion färdiga varan och alltså icke vidare kan såsom förut drabba
hårdare vid afverkning af mindre sockerhaltiga betor, har uppenbarligen
grunden för de nya fabrikernas undantagsställning förfallit. En lägre
skattesats för det vid dem tillverkade sockret kan förty icke längre motiveras
med syftet att åstadkomma jämlikhet i beskattningen, utan skulle
oförtydbart innebära en premiering af dessa nya fabriker, för hvilken åtgärd
giltiga skäl icke kunna anses vara förebragta,

Härtill kommer, att af en dylik åtgärd otvifvelaktigt skulle uppstå
hvarjehanda olägenheter. Bland annat synes den möjligheten ingalunda
vara utesluten, att fabrikerna skulle, därest lindring i skatten erhölles,
kunna för sin tillverkning använda betor äfven från andra trakter än de*
ursprungligen afsedda. Visserligen hafva motionärerna, enligt hvad ofvanintagna
skrift utvisar, för skattelindringens åtnjutande föreslagit vissa villkor
i form af kontrollåtgärder. Den sålunda ifrågasatta kontrollen riktar
sig emellertid icke därpå, att det socker, som skulle komma att träffas
af den lägre skatten, också tillverkats af betor från de ifrågavarande odlingstrakterna.
Det vill för öfrigt synas vara förenadt med afsevärda svårigheter
att åstadkomma en i detta hänseende fullt effektiv kontroll, ty, utom
den uppsikt som blir nödig inom fabriken, bör en dylik kontroll utsträckas
att omfatta äfven betornas transport från odlingsplatsen till fabriken; och
att detta är atföljdt af kostnader torde ligga i öppen dag.

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Men äfven om det måhända skulle visa sig svårt att till fabriken
transportera betor från annat hall, synas däremot icke nagra svårigheter
förefinnas att till raffinaderiet i Lidköping föra råsocker, som tillverkats af
andra betor än sådana, hvilka afverkats vid fabrikerna i Lidköping och
Linköping. Jämväl i detta afseende kräfvas kontrollåtgärder, hvilka med
säkerhet komme att framkalla kostnader.

Slutligen har utskottet ansett sig böra erinra, att, beräknadt efter
det sockerutbyte, som under det senast förflutna tillverkningsåret erhållits
af de vid ifrågavarande fabriker afverkade betorna, bifall till motionärernas
förslag skulle medföra en minskning i sockerskattens afkastning med
nära 60,000 kronor, äfvensom att en dylik åtgärd skulle med visshet
framkalla förnyade anspråk på liknande medgifvanden, därvid, i samma
mån fabrikerna hunne vidare utveckla sig, ytterligare minskning af statens
inkomst af sockerskatten vore att emotse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har utskottet funnit sig
böra afstyrka bifall till motionen och hemställer fördenskull,

att förevarande motion om tillägg till 1 § 1 mom.
i förordningen om beskattning af socker den 2 juni
1905 icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1906.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

9

Reservationer:

af herrar friherre Klingspor och Friman, hvilka anfört:

»Ett obestridt faktum är, att genom anläggandet af nya fabriker för
hvitbetssockertillverkning kringliggande trakter tillskyndas väsentliga fördelar,
i det att hvitbetsodlingen nödvändigt medför en höjning af jordkulturen
i allmänhet och kommer jordvärdet att betydligt stiga. Dessa
och öfriga verkningar, som följa med odlingen af sockerbetor, äro fördelar
af ingalunda endast lokalt utan äfven nationalekonomiskt intresse, väl
värda att, där så erfordras, genom tjänliga åtgärder stödjas.

Särskildt vid nya sockerfabriker äro svårigheterna stora för erhållande
af ett kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande råmaterial af hvitbetor.
Denna erfarenhet har alltjämt gjorts vid nyanläggningar af ifrågavarande
art här i landet och jämväl vunnit beaktande vid den tidigare sockerlagstiftningen
här.

De af bevillningsutskottet meddelade uppgifter angående storleken af
betafverkningen vid sockerfabrikerna i Lidköping och Linköping bestyrka
ytterligare det af oss nyss anförda förhållandet. Hela den kvantitet skördade,
för tillverkningen användbara betor, som stodo till förfogande, utgjorde
vid den förstnämnda fabriken under sockerkampanjen 1904—05
endast 1,129.5 ton och 1905—06 9,301.5 ton samt vid fabriken i Linköping
under innevarande tillverkningsår 13,808.5 ton. Vid en jämförelse
mellan detta resultat af betskörden samt de icke obetydliga arealer,
som stått till förfogande för betodling, framstår det klart, att betodlingen
i dessa trakter ännu icke genomgått den kritiska period, som äfven vid
den för ändamålet mest lämpl iga jord åtgår, innan odlingsmarken är tillräckligt
kultiverad för att gifva fullt utbyte. I ett högst betydligt antal fall
hafva betodlare trots uppgjorda kontrakt med fabrikerna icke haft nödig
uthållighet vid odlingen utan, skrämda af vårtorkan, plöjt upp sina betfält
till annan odling, hvarigenom jordägarne väl hatt nytta af förarbetet
men fabrikerna vållats förlust dels direkt och dels genom uteblifvandet
af kontrakterade betleveranser. Det likväl vunna skörderesultatet har
sålunda kostat stora uppoffringar af flerahanda slag från fabrikernas sida,
hvarför inses, att ifrågavarande nyanläggningar befinna sig i en undantagsställning,
som berättigar krafvet på en fortfarande skattelindring inom
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. • 1 Afä. 7 Eäft. 2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

den tidsgräns, som före år 1896 var tillmätt för nyanlagda hvitbetssockerfabriker,
hvilka, i likhet med de här ifrågavarande, voro belägna på mer
än BO kilometers afstånd från annan i gång varande dylik fabrik.

Enligt bevillningsutskottets förmenande skulle den nya produktbeskattningen
af sockret i sig innebära en skattelindring, då vid hvarje
fabrik icke mera beskattas än hvad som verkligen blifvit framställdt.
Sedt ur synpunkten af de utaf oss berörda svårigheterna vid upparbetandet
af nya hvitbetsodlingar håller detta utskottets resonnement emellertid
icke streck. Saken måste i stället betraktas så, att, då till följd af
dessa visserligen öfvergående svårigheter sockerfabrikerna ännu icke kunna
erhålla mer än en bråkdel af det råmaterial, som erfordras för att kunna
drifva tillverkningen i den vid fabrikernas anläggning afsedda omfattning,
dessa fabriker komma i en sämre ställning, som ingalunda, på sätt utskottet
förmenar, utjämnas genom den nya beskattningsmetoden.

Yi finna sålunda, att äfven med den nya metoden ifrågavarande
sockerfabriker tillsvidare i lika hög grad som hittills äro i behof af en
skattelindring, motsvarande den, som af 1905 års lagtima Riksdag blifvit
dem för innevarande tillverkningsår medgifven.

Emot beloppet af den utaf motionärerna ifrågaställda skattelindringen
har ingen erinran blifvit gjord af bevillningsutskottet. Däremot har utskottet
uttalat tvifvel angående möjligheten att, för den händelse skattelindringen
medgåfves, åstadkomma en effektiv kontroll. Enligt hvad vi
från ett på detta område sakkunnigt håll inhämtat, lärer emellertid någon
svårighet i detta hänseende icke förefinnas.

Vi vilja härvid fästa uppmärksamheten på det af motionärerna framlagda
förslaget till kontrollföreskrifter, enligt hvilket skattelindringen
skulle få åtnjutas endast under villkor:

att, när betafverkningen på hösten börjar, intet annat socker får finnas
inom råsockerfabriken;

att allt råsocker, som därefter uttages af svenska hvitbetor och för
hvilket skattelindring begäres, raffineras vid sockerraffinaderiet i Lidköping;

att, så länge raffineringen af nämnda råsocker pågår, intet annat
socker får införas i raffinaderiet; samt

att det af ifrågavarande råsocker framställda raffinerade sockret, i
den mån det ej utlämnas till fritt bruk, inlägges under kronans lås på
särskilda magasin, innan behandling af annat råsocker vid raffinaderiet
påbörjas.

Dessa af motionärerna föreslagna bestämmelser synas innebära full

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

garanti för en verksam och pålitlig kontroll. I detta sammanhang bör
ytterligare erinras därom, att alla de särskilda kontrollföreskrifter, som
gälla för hvitbet8sockertillverkningen i öfrigt efter öfvergången till det
nya beskattningssystemet, innefattas uti den af Kungl. Maj:t i administrativ
väg utfärdade ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen den 9 juni
1905. Då Riksdagen sålunda, då frågan gällde kontrollsystemet i dess
helhet, funnit det ur skattesynpunkt betryggande att åt Kungl. Maj:t
öfverlämna utfärdandet af erforderliga kontrollföreskrifter, torde jämväl
i fråga om förevarande detalj af kontrollen kunna utan olägenhet förfaras
på enahanda sätt.

På de af motionärerna samt de af oss nu ytterligare anförda skäl
hemställa vi alltså,

att Riksdagen måtte besluta följande förändrade
lydelse af 1 § 1 inom. i kungl. förordningen om beskattning
af socker den 2 juni 1905:

För allt socker, som inom riket tillverkas eller
dit införes, skall, på sätt i denna förordning närmare
bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt
bruk erläggas skatt med 13 öre för hvarje kilogram.
För det socker, som af hvitbetor tillverkas vid de nyanlagda
sockerfabrikerna i Öster- och Västergötland, må
dock denna skatt nedsättas till 10,84 öre per kilogram
under ett år, räknadt från den 1 september 1906; och
skola med afseende å tillverkningen vid dessa fabriker
tillämpas de särskilda kontrollanordningar Kungl. Maj:t
finner godt föreskrifva.

För socker, som till riket införes, skall därjämte
erläggas tull enligt tulltaxan».

samt

af herr Wester.

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Härjämte hafva nedannämnde herrar ledamöter i utskottet begärt få
anteckriadt, att de icke deltagit, herr Nisser i behandlingen samt herrar
friherre Trolle, Weinberg, Åkerberg och Lindblad i den slutliga behandlingen
af detta ärende inom utskottet.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 190Ö.