Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
1
N:o 26.
Ank. till Riksd. kansli den 20 maj 1906, kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om exporttull å järnmalm.
Till bevillningsutskottets förberedande behandling hafva hänvisats
sex inom Andra Kammaren väckta motioner om åsättande af exporttull
å järnmalm, nämligen n:o 6 af herr S. Nordström i Höglunda,
n:o 18 af herr S. Söderberg i Hobborn, n:o 38 af herr O. A. Ericsson i
Ofvanmyra, med hvilken sju andra af kammarens ledamöter instämt,
n;o 44 af herr G. II. P. af Buren, n:o 47 af herr G. Lindgren i Islingby
samt n:o 121 af herr J. B, Kjéllén; varande i berörda motioner yrkadt:
af herr Nordström,
»att Riksdagen bestämmer och åsätter en exporttull å järnmalm,
att utgå från och med nästkommande år sålunda, att under första årer
tullsatsen bestämmes till en krona och att under hvarje påföljande åt
densamma höjes med 25 öre, intill dess densamma uppgår till tre kronor
per ton;»
af herrar Söderberg, Ericsson och Lindgren,
»att Riksdagen måtte besluta, att järnmalm, som ur riket utföres,
åsättes eu tull af 50 öre per ton»;
af herr af Buren, _ i .
»att Riksdagen behagade åsätta järnmalm af 60 procents järnhalt
och där öfver eu exporttull af kronor i,oo per 1,000 kilogram och järnmalm
af mindre än 60 procents järnhalt en exporttull af 50 öre per
1,000 kilogram, att utgå från den dag Riksdagens beslut fattas» ; samt
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. (N:o 26.)
2 Bevillning su t skottets Betänkande N:o 26.
af herr Kjellén,
... Riksdagen behagade åsätta en tullsats af två kronor per ton
föi all järnmalm, som ur landet utföres, att g’älla från och med den
dag Riksdagens beslut fattas; Kungl. Majrt obetaget att i särskilda fall
besluta nedsättning af detta belopp, hvilken nedsättning dock icke bör
gå till lägre belopp än eu krona per ton och ej heller gälla för längre
tid än högst fem år.»
Beträffande de anförda motiveringarna tillåter sig bevillningsutskottet
att hänvisa till hvad de olika motionerna i sådant afseende
innehålla.
. 1 Sltt förut denna dag afgifna utlåtande n:o 25, angående eu mellan
Sverige och Tyska riket afslutad handels- och sjöfartstraktat in. m. har
bevillningsutskottet hemställt, bland annat, att Riksdagen måtte godkänna
de bestämmelser i berörda traktat, hvilka sådant kräfva. Jämlikt
i traktaten gjord utfästelse får under traktatens bestånd exporttull å
järnmalm icke åsättas gentemot Tyskland och såsom eu följd häraf
icke heller mot annat land, som åtnjuter mest gynnad nations behandling.
Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till
bär ifrågavarande motioner och hemställer förty,
att nedannämnda motioner icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda, nämligen
a) 11:6 af herr S. Nordström;
bj 11:18 af herr 8. Söderberg;
11:38 af herr O. A. Ericsson; och
11:47 af herr G. Lindgren;
cj 11:44 af herr C. H. P. af Buren: samt
d) 11:121 af herr J. It Kjellén,
Stockholm den 18 maj 1906.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
3
Reservationer:
af herrar friherre Klingspor, Weinberg, Åkerberg, Rylander, Håkansson,
O. A. Ericsson, Almqvist, Lindblad, Branting och Lyckholm, hvilka anfört:
»Då vi icke kunna biträda bevillningsutskottets beslut att afstyrka
bifall till samtliga nu föreliggande motioner om exporttull å järnmalm,
hafva vi funnit oss böra i korthet angifva de skäl, som därvid varit
för oss bestämmande.
Ur ekonomisk synpunkt lärer det för ett land vara mindre fördelaktigt
att exportera eu råvara, synnerligast om tillgången å denna
råvara icke är obegränsad. Med råvaran försvinner ur landet ett kapital,
som kunnat göras fruktbärande, men som nu mot jämförelsevis
ringa valuta går för alltid förloradt. Endast i den mån det egna
landet icke är i stånd att tillgodogöra sig råvaran, kan eu export i
större skala få anses välbetänkt, men äfven i detta fall bör tillses, att
största möjliga valuta erhålles.
Hvad vår järnmalm beträffar, lärer den vid sidan af landets skogstillgångar
vara vår förnämsta råvara, och det är uppenbarligen af största
vikt att förhindra misshushållning med eu dylik nationalrikedom.
Äfven om tillgången å järnmalm är afsevärdt större än hvad man för
någon tid sedan hade anledning antaga, är dock kvantiteten ingalunda
outtömlig. Såväl den omständigheten, att de flesta utländska, inom
Europa belägna malmfält med jämförelsevis rika malmer inom eu närmare
framtid torde vara utsinade, som den öfver hela världen alltjämt
kraftigt stigande järnproduktionen komma säkerligen att ställa mycket
stora kraf på våra malmfält. Vidare lärer den inhemska järnindustrien
kunna konsumera en afsevärdt större kvantitet svensk malm än för
närvarande är fallet. Det är visserligen sant, att eu betydande del
af vårt järnbehof nu importeras från utlandet, men med tillhjälp af
underlättade kommunikationer och med användande af förbättrade metoder
för förädling af malm torde inom en ingalunda aflägsen framtid
den utländska importen af järn kunna till hufvudsaklig del göras obehöflig
och vårt behof af järn helt fyllas af inhemsk vara. Det synes
då ligga makt uppå att tillse, det våra malmtillgångar icke i förtid och
med för liten vinst för det allmänna blifva allt för mycket reducerade.
Att det därjämte skulle vara af ofantlig nationalekonomisk betydelse
för vårt land, om den svenska malmen blefve inom landet förädlad,
torde ligga i så öppen dag, att det ej beliöfver vidare här framhållas.
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
Deri åtgärd, som det synes lämpligast att från statens sida för
närvarande vidtaga för att dels förhindra allt för stor export af järnmalm
dels ock underlätta uppkomsten i större skala af en inhemsk
malmförädlingsindustri, är otvifvelaktigt att belägga järnmalmen med
en lämpligt afvägd exporttull. Med en dylik tull skulle jämväl det
allmänna så till vida erhålla någon ersättning för de naturtillgångar,
hvilka nu bortföras med jämförelsevis ringa vinst för landet, som statskassan
genom densamma bereddes en afsevärd inkomst.
I detta sammanhang torde böra erinras, att införandet af eu
malmtull helt visst icke kan betraktas som en åtgärd, hvilken komme
alldeles opåräknad för dem, som skulle i första hand däraf beröras.
Att en dylik tull icke varit oväntad framgår nämligen af det förhållandet,
att i åtskilliga nu gällande kontrakt om leverans af malm intagits
föreskrift om viss fördelning ''mellan säljare och köpare af eu
eventuell malmtull.
Ofvergår man så till frågan om bestämmande af malmtullens
storlek, visar det sig, att på grund af malmens olika värde det torde
vara mindre tillfredsställande att åsätta all malm samma tullsats, utan
synas i stället skilda tullsatser böra införas, reglerade efter malmens
järnhalt och öfriga på dess värde inverkande faktorer. Emellertid låter
det utan föregående grundlig utredning af alla de omständigheter af
både praktisk och teknisk art, som härvidlag öfva inflytande, näppeligen
göra sig att på ett nöjaktigt sätt fastställa olika tullsatser. Så mycket
torde dock redan nu kunna sägas, att det af praktiska skäl svårligen
torde kunna tillämpas mer än ett par olika tullsatser.
Om sålunda, på sätt nyss antydts, skilda tullsatser icke för närvarande
kunna lämpligen bestämmas, synes emellertid intet afgörande
hinder finnas för fastställande redan nu af en enhetlig tullsats, blott
man tillser, att denna afpassas så, att äfven mindre värderik exportmalm
kan utan olägenhet bära densamma. Med hänsyn till malmprisernas
tendens att alltjämt stegras — en tendens, som torde få anses
ganska fast — synes äfven den billigare malmen kunna draga en icke
så obetydlig tull, men nödig försiktighet torde likväl bjuda att stanna
vid den tullsats, som af flertalet motionärer föreslagits, eller 50 öre
per ton. Yi hafva ansett oss så mycket hellre kunna förorda denna
utan tvifvel ganska låga tullsats, som det för närvarande synts oss
vara af större vikt att få själfva principen om en exporttull å järnmalm
fastslagen än att få en tull, som fullt motsvarar sitt ändamål.
Det lärer nämligen icke vara välbetänkt att uppskjuta införandet af en
Bevillning std skottets Betänkande N:o 26.
exporttull till en tidpunkt, då måhända alltför starka utländska intressen
skulle försvåra en dylik åtgärd.
För att redan nästkommande Riksdag skall kunna gå i författning
om höjande af tullen å de värdefullare exportmalmerna, synes den ofvan
berörda nödiga utredningen i frågan böra med det snaraste af regeringen
åstadkommas.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställa vi,
att Riksdagen, med bifall till herrar S. Söderbergs,
O. A. Ericssons och G. Lindgrens förevarande motioner,
måtte besluta, att järnmalm, som ur riket utföres,
skall åsättas en tull af 50 öre för 1,000 kilogram»;
samt af herr Nisser, som anfört:
»Till Riksdagen inkommo redan vid dess början flera motioner
rörande åsättandet af »exporttull å järnmalm», såsom herr Söderbergs i
Hobborn af den 24 januari, herrar G. Lindgrens i Islingby, Rudolf
Kjelléns, C. H. P. af Burdus, Chäs Anders Ericssons m. fl., alla af den
25 januari.
Dessa motioner blefvo emellertid icke förr än den 17 maj upptagna
till behandling inom bevillningsutskottet, dit de hänvisats, och då först
efter det att för utskottet förelagts till afgörande den Kung]. Maj:ts
proposition af den 8 maj, som handlade om eu mellan Sverige och
Tyska riket afslutad handels- och sjöfartstraktat.
Då denna traktat — »i hvars bestämmelser någon förändring icke kan
äga rum''» (se ingressen) — i slutprotokollets artikel 10 mom. II säger:
''Under denna traktats bestånd må icke i Sverige järnmalm vid utförseln
beläggas med tull’, blifver den naturliga följden, att, sedan densamma
antagits, eu diskussion om de här ofvan omnämnda motionerna
icke kunde leda till något som helst resultat, utan blefvo de ock''nolens
volens’ förklarade af utskottet afslagna.
Oafsedt hvilken ställning jag intager i själfva frågan om exporttull
på järnmalm, har jag velat inlägga min reservation emot ett sådant
föredragnings- och behandlingssätt af från kamrarnas ledamöter inom
grundlagsenlig motionstid inlämnade motioner, att deras beslutanderätt
och handlingsfrihet därigenom äfventyras eller undertryckes».
Härjämte har herr friherre Trolle begärt få antecknadt, att han
icke deltagit i behandlingen af detta ärende.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afä. 24. Raft.
2