Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
1
N:o 17.
Ank. till Kiksd. kansli den 7 maj 1906, kl. 2 e. m.
Betänkande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om ändrad
lydelse af vissa §§ i bevillningsförordning en m. m. samt
en i sammanhang därmed väckt motion.
(2:a A.)
I propositionen n:o 91 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
besluta, att 11, 14, 33 och 82 §§ i förordningen den 3 december 1897
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst äfvensom 17 och
18 §§ i den vid förordningen fogade instruktion för taxeringsmyndigheterna
måtte erhålla följande — i afseende å de föreslagna nya bestämmelserna
med kursiv stil utmärkta — lydelse:
Bevillningsförordningen.
11 §•
Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.
1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke
rum, med mindre den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst (se 18 §
af instruktionen för taxeringsmyndigheterna) däri inbegripen äfven hustruns,
öfverstiger 600 kronor.
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 5 Samt. 1 Afl. 17 Höft. (N:o 17.)
Kungl. Maj:ts
förslag.
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Öfver stig er den sammanräknade årsinkomsten
<>''00 kronor men ej 900 kronor, äro 600 kronor,
900 |
;; |
„ 1,200 |
)) |
)) |
500 |
)) |
|
1,200 1,500 |
;? |
„ 1,500 |
;; |
;; |
400 |
V |
|
;; |
„ 1,800 |
;; |
;; |
300 |
)) |
||
1,800 |
)) |
;? |
„ 2,000 |
;; |
;; |
200 |
V |
2,000 |
;; |
;; |
„ 2,100 |
;; |
;; |
100 |
V |
af inkomsten af |
kapital och |
arbete fria |
från bevillning. |
Till grund för bedömandet, om och i hvilken mån bevillningsfrihet
enligt första eller andra punkten af detta mom. skall äga rum, lägges i
fall, där särskildt afdrag enligt 2 mom. i denna § är medgifvet, den sammanräknade
årsinkomst, som återstår efter afräknande af nyssnämnda särskilda
afdrag.
2 mom. a) A ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga i
jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, må från den uppskattade
inkomsten af kapital och arbete särskildt afdrag äga rum dels
för skattskyldigs egen person med högst 150 kronor, dels ock för hvarje
af den skattskyldige på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet
barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen sker, understiger
15 år, ined högst 50 kronor. För barn, som själft åtnjuter inkomst,
äger dock skattskyldig tillgodonjuta afdrag allenast såvida barnets inkomst
understiger det inom orten för barn bestämda afdrag och i sådant fall icke
för större belopp än det, hvarmed barnets inkomst understiger det fastställda
af dragsbeloppet.
Afdrag, hvarom här är fråga, skall gälla för orten i dess helhet.
Ej må afdrag medgifvas för skattskyldigs egen person, om hans sammanräknade
årsinkomst öfverstiger 2,000 kronor, e] heller för barn, om den
skattskyldiges sammanräknade årsinkomst öfverstiger 3,000 kronor.
b) Oafsedt afdrag, hvarom under a) förmäles, må undantagsvis i
enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund af särskilda
föi-hållanden (t. ex. sjukdom inom familjen, underhåll af närstående, ekonomiska
förluster, stark skuldsättning) väsentligen nedsatt, afdrag från den
uppskattade inkomsten af kapital och arbete medgifvas med högst 200
kronor; dock må den omständigheten, att skattskyldig har barn att försörja,
ej gälla såsom grund för sådant afdrag, där afdrag för barn enligt a)
ägt rum.
Afdrag i fall, hvarom här är fråga, må ej medgifvas, där den skattskyldiges
sammanräknade årsinkomst öfverstiger 2,500 kronor.
3 mom. Därest skattskyldig, hvars uppskattade inkomst af kapital
och arbete uppgår till 800 kronor eller därutöfver, skulle vid tillämpning
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
af bestämmelserna i 1 och 2 mom. vara från bevillning helt och hållet
fri, skall ändock bevillning för inkomst påföras honom för ett belopp af
10 kronor.
Befrielse från eller lindring i bevillning på grund af 1 eller 2 mom.
må ej åtnjutas af annan än enskild skattskyldig och oskiftadt stärbhus: ej
heller må i något fall sådan befrielse eller lindring åtnjutas för inkomst,
som beskattas inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven.
4 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än
den i 8 § 2 mom. b) nämnda;
landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;
allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges
städer och hypoteksföreningar;
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare;
samt
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana
rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast
åt insättare;
c) medlem af konungaätten: för af staten anvisad t anslag samt
för inkomst af kapital;
d) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat
tillhörande personer jämte deras betjäning:
om de icke äro svenska medborgare: för all annan inkomst än den,
som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhålles genom här idkad rörelse;
om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjuta af sin
tjänst hos den främmande makten;
e) utlänning, som här vistas för att idka studier; samt
f) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.
14 §.
Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:
l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:
a) af stadsdomstol samt domare på landet:
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift
sist meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna
uppgift., hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till
barn, om och i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits
godtgörelse för inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts
om s. k. undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller
konkursauktion;
b) af direktion för hypoteksinrättning:
uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid
därå, efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande
anställd och godkänd värdering;
2:o) hvarje år:
a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskommitté:
uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus
och byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt
för hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, Indika blifvit
mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst
föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;
b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan äger utbekomma aflöning eller pension:
uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillkommande
fast lön eller pension, äfvensom under nästföregående år
uppburna särskilda belopp af tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente,
arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-,
inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation
och andra löneförmåner, hvarjämte, då med tjänstebefattning följer fri
kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler, expeditionslösen,
bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller
extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas;
c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap
:
uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år;
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 5
d) af agent för utländskt försäkringsbolag:
uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för
nästföregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;
e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under
offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en hvar
annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse
eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:
enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.
I uppgift, hvarom i 2:o) b) och e) stadgas, må icke något slag
af de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om
enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen
medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande
200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som
åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.
33 §.
Till bevillningsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjänsteman senast den 20 april,
vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflämnat
på mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda
längder, upptagande samtliga inom beredningens distrikt belägna fastigheter,
å Indika jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom
fastigheternas ägare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare.
Dessutom böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflämnas
tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen,
uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda längd
beredningen införer alla de personer, som beredningen anser skyldige
att dylik bevillning inom distriktet erlägga. I stad böra beredningarna
till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta
nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan därtill utsedd
tjänsteman.
Senast den 20 mars skola till beredningens ordförande aflämnas,
på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm,
genom magistratens försorg, så väl de i 53 § 3 mom. omförmälda afskrifter
af nästföregående års taxeringslängder som äfven de i 51 och
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
63 §§ o in förmäl da, utdrag af protokollen lios det årets vederbörande
taxeringsnämnd och pröfningsnämnd.
I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning
stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och uti
förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp,
för hvilket bevillning skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje
skattskyldig, med iakttagande därvid att uppskattad inkomst af rörelse,
yrke eller eljest upptages på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar; och
bör beredningen därvid följa den inom samma ort senast upprättade
mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit
i föreskrifven tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande
uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas ordföranden i
ortens bevillningsberedning.
Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta
samhälle förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna
särskildt angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del
faller inom municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen
anmärkas, huru stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda
del af fastigheten.
82 §.
Utom den afkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital
eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande,
får afkortning äga rum endast af bevillning för lön, pension eller dylik
inkomst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets
lopp upphört, i hvilket fall sådan bevillning blott erlägges för den tid,
hvarunder löneinkomsten eller andra med tjänstebefattning förenade
fördelar af den skattskyldige eller hans rättsinneliafvare åtnjutits.
Sker afkortning och nedgår den inkomst, som varder föremål för bevillning,
härigenom till sådant belopp, att frihet från eller lindring i
bevillningen enligt 11 § bort åtnjutas, må dylik frihet eller lindring
vid afkortningen medgifvas.
Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.
Angående sättet för afkortning stadgas i uppbördsreglementet.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
7
Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.
17 §.
Bevillning sberedning åligger att undersöka, huruvida skäl föreligger
att tillämpa de bestämmelser om afdrag på grund af synnerligen höga
lefnadskostnader å orten, som innehållas i bevillningsförordningens 11 § 2
mom. a). För afdrag, som anses böra beviljas, skall beredningen föreslå
bestämdt belopp. Sådant förslag äfvensom de grunder, som föranledt antagande
af synnerligen höga lefnadskostnader, antecknas å titelbladet, till
taxering släng den öfver inkomstbevillningen. De föreslagna afdragen skola
sedermera i beredningens förslag med iakttagande af de i omförmäla författningsrum
meddelade föreskrifter, tillämpas för orten i dess helhet d. v. s.
för hela bevillningsberedningsdistriktet.
I fall, då afdrag för barn medgifvits, skall i den därför afsedda
kolumnen i taxering släng den antecknas barnens antal. Vidare bär i fråga
om afdrag enligt bevillning sför ordning ens 11 § 2 mom. b) anteckning göras
angående de omständigheter, som i hvarje särskildt fall föranledt antagande
af väsentligen nedsatt skatteförmåga.
Gör taxerings- eller pröfningsnämnd ändring i hvad sålunda föreslagits,
skall noggrann redogörelse för skälen därtill lämnas i protokollet.
18 §.
Vid tillämpning af 11 § 1 och 2 mom. bevillning sför ordning en bör
taxeringsmyndighet först beräkna den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst,
hvarmed förstås hans i mantalsskrifning sorten uppskattade inkomst
af kapital och arbete, ökad såväl med hans å andra orter iippskattade
inkomst af samma slag, som ock med hans inkomst af fast egendom samt
af aktier i inländska aktiebolag och lotter i enskilda bankbolag. Därvid
iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst
af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet.
Befinnes skattskyldigs sammanräknade årsinkomst icke öfverstiga 600
kronor, är han fri från bevillning för inkomst af kapital och arbete i
mantalsskrifning sorten.
I de fall, där den sammanräknade årsinkomsten öfver stiger 600 kronor
men likväl ej är högre än att lindring eller afdrag, hvarom i 11 § 1 och
2 mom. förmäles, kan ifrågakomma, uträknas den beskattningsbara inkomsten
i följande ordning:
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
För skattskyldig, hvilken icke erhållit afdrag enligt 2 mom., bestämmes
den beskattningsbara inkomsten direkt efter stadgandena i 1 mom. d. v. s.
med ledning af den fasta af drag sskalan. Hafva åter, på sätt i nästföregående
§ af denna instruktion angifves. medgifvits vissa för hela orten
gällande afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader eller, i särskilt
fall, afdrag enligt 2 mom. b), af räknas dessa afdrag från den
sammanräknade årsinkomsten, hvarefter återstoden af denna inkomst lägges
till grund för tillämpningen af 1 mom.
Exempel 1. Den skattskyldige A. har en inkomst af arbete af
900 kronor. Därjämte äger A. en jordbruksfastighet, taxerad till 1,000
kronor, hvaraf inkomsten alltså skall beräknas till 60 kronor. Afdrag
enligt 2 mom. äger icke rum. Enligt andra punkten i 1 mom. äger A.,
hvars sammanräknade årsinkomst utgör 960 kronor, åtnjuta bevillningsfrihet
för 500 kronor. Sedan dessa afdragits från inkomsten af arbete,
återstår en beskattningsbar inkomst af 400 kronor.
Exempel 2. På grund af synnerligen höga lefnadskostnader å orten
har af dr aget för den skattskyldiges egen person satts till 100 kronor,
afdraget för barn till 50 kronor. Den skattskyldige B., som har 6 barn
under 15 år utan egen inkomst, har en till 1,400 kronor uppskattad inkomst
af kapital och arbete samt äger stadsfastighet, taxerad till 7,000
kronor. Inkomsten af stadsfastigheten skall då beräknas till 350 kronor,
hvarför den sammanräknade årsinkomsten uppgår till 1,750 kronor. B.
kommer alltså i åtnjutande såväl af ett afdrag af 100 kronor för sig själf
som ock af ett afdrag af 300 kronor för sina 6 barn. Vidare antages,
att, då B. dessutom har en sjuklig hustru, han anses böra erhålla ett ytterligare
afdrag enligt 2 mom. b) af 100 kronor. Afdragen enligt 2 mom..
uppgå således tillhopa till 500 kronor. För att bedöma, i hvilken män
bevillningsfrihet enligt 1 mom. skall äga rum, afräknas detta afdragsbelopp
af 500 kronor från den sammanräknade årsinkomsten 1,750 kronor.
A det därvid erhållna beloppet, 1,250 kronor, tillämpas bestämmelsen i 1
mom. andra punkten, enligt hvilken afdraget följaktligen skall medgifvas
med 400 kronor. Afdragen enligt 1 och 2 mom. uppgå således tillsammans
till 900 kronor, i följd hvaraf å den till 1,400 kronor uppskattade
inkomsten af kapital och arbete återstår ett beskattningsbart belopp af 500
kronor.
Exempel 3. I samma ort har en skattskyldig C. med fyra barn
under 15 år, hvilka icke hafva egen inkomst, en till 1,200 kronor uppskattad
inkomst af arbete. Han har dessutom en å annan ort uppskattad
inkomst af näring till ett belopp af 1,300 kronor samt en inkomst af
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
aktier af 200 kronor. Deri sammanräknade årsinkomsten är i detta fall
2,700 kronor. C. erhåller alltså ett afdrag för barn med 200 kronor,
hvaremot annat afdrag enligt 2 mom. ej kan beviljas honom. Den sammanräknade
årsinkomsten utgör efter nyssnämnda afdrag 2,500 kronor, i
följd hvaraf C. icke äger åtnjuta någon bevillning sfrihet enligt 1 mom.
Han kommer således i mantalsskrifning sorten att upptagas till en beskattningsbar
inkomst af 1,200—200 = 1,000 kronor. Dessutom skall han å
den ort, där näringen drifves, utan något afdrag, taxeras för en inkomst
af 1,300 kronor.
Kung!. Maj:ts proposition innefattar dessutom förslag till ändrad
lydelse af de till bevillningsförordningen hörande formulär n:o 5, till
taxeringslängd öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten, samt n:o 6,
till längd öfver af pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxeringen till
inkomstbevillning och inkomstskatt. Beträffande dessa förslag tillåter
sig utskottet hänvisa till den kungl. propositionen.
Vid tillstyrkande inför Kungl. Maj:t den 16 sistlidna mars af berörda
proposition anförde chefen för finansdepartementet följande.
»Genom nådigt beslut den 27 maj 1904 bemyndigade Kungl.
Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilde sakkunnige
för att enligt de närmare föreskrifter, departementschefen ägde meddela,
inom nämnda departement biträda med utarbetande af förslag
till de förändrade bestämmelser i gällande bevillningsförordning och
förordning om inkomstskatt, som kunde af förhållandena påkallas. De
personer, hvilka på grund af detta nådiga bemyndigande af chefen för
finansdepartementet tillkallades, inkommo den 6 december 1904 dels
med förslag till förordning om skatt af inkomst och förmögenhet samt
om inkomstskatt å aktiebolag och andra juridiska personer, dels ock
med förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen
med flera författningar.
På grund af nådig remiss afgaf kammarrätten den 31 december
1904 underdånigt utledande öfver samtliga omförmälta förslag, hvarefter
själfva hufvudförslaget med anledning af kammarrättens framställda
erinringar beträffande såväl vissa af dess hufvudgrunder som
åtskilliga detaljer däri underkastats förnyad ompröfning och utredning.
Under fortgången af detta arbete har fråga uppstått, huruvida
icke eu tillfredsställande ordning af landets direkta skatteväsen öfverhufvud
förutsätter nya bestämmelser i fråga om beskattningsår jämte en
omorganisation af de nuvarande taxeringsmyndigheterna. Med anledning
Bih. till Rilcsd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 2
Departements
chefens
yttrande.
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
häraf hafva i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria angifvits
vissa uppslag för åvägabringande af dylika bestämmelser.
Öfver innehållet i denna promemoria har jag genom remiss den
27 september 1905 anmodat Kung!. Maj:ts samtliga befallningshafvande
att infordra vederbörande magistraters och uppbördsförvaltningars
å landet yttranden särskilt hvad angår de åtgärder, som för
de sålunda ifrågasatta förändringarnas genomförande i stad och på
landet må anses nödiga, under hemställan tillika att samma yttranden
blefve jämte utlåtande från förstnämnda myndigheter ingifna till finansdepartementet
senast den 1 april 1906. Genom denna åtgärd har för
den vidare beredningen af dessa frågor med alla därtill hörande detaljer
af skatteteknisk och kameralt administrativ natur ställts i utsikt att äga
tillgång till ett material, så fullständigt och tillförlitligt, som det synts
möjligt att kunna erhålla. Först när detta material inkommit och bearbetats,
blir det möjligt att företaga en mera omfattande revision af
skattelagstiftningen.
Om jag sålunda icke kan finna tillrådligt, att för närvarande i
större omfattning upptaga sådana frågor, som beröra mera centrala
delar af denna lagstiftning, har jag dock ansett ett hithörande spörsmål
böra redan nu göras till föremål för behandling.
Jag syftar härvid på en utvidgning af den för närvarande
medgifna rätten till skattefria afdrag för små inkomster af kapital
och arbete. Gällande bestämmelser i detta hänseende hafva kvarstått
oförändrade alltsedan år 1883. Sedan dess hafva dock lefnadskostnaderna,
särskildt på vissa orter, ej oväsentligt ökats, så att
en inkomst, som vid nyssnämnda tidpunkt kunde anses räcka till
ett nödtorftigt uppehälle, numera i många fall icke på långt när
motsvarar existensminimum. En lindring i beskattningen för de små
inkomsterna synes mig redan af denna grund vara af ett verkligt
behof påkallad. Sedan gällande bestämmelser om skattefria afdrag fastställdes,
har också den indirekta beskattningen erhållit en högst
väsentlig utbildning, såväl i rent finansiellt syfte som ock särskildt
genom införandet af skyddstullar. Denna indirekta beskattning träffar
utan tvifvel relativt hårdast de små inkomsttagarne. Det är därför
rimligt, att den direkta beskattningen för dessa inkomsttagare göres
så lindrig, som förhållandena medgifva.
I äldre tider spelade äfven de mindre inkomsternas direkta skattebidrag
en viktig roll för statsfinanserna. Om också dessa skattebidrag
numera ingalunda äro utan betydelse, har dock i detta hänseende eu förskjutning
ägt ruin, så att statsverket nu lättare än fordom förmår
11
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
bära deri minskning i inkomst, som kan uppkomma genom en lindring i
denna beskattning af de små inkomsterna. Vid beräkning af denna inkomstminskning
måste man också taga vederbörlig hänsyn till det faktum,
att brist på tillgångar för närvarande i en mängd fall hindrar indrifningen
af debiterade utskylder och att på denna grund afkortning
måste äga rum. Statsverket skulle uppenbarligen icke blifva lidande på,
om i sådana fall skattefrihet resp. lindring i beskattningen i stället
hade beredts genom mera liberalt tillmätta skattefria afdrag. Tvärtom
borde härigenom vissa besparingar i debiterings- och uppbördskostnaderna
uppstå. Äfven ur en allmännare synpunkt är en utsträckning
af de skattefria afdragen vida att föredraga framför en nödtvungen
afkortning. I ett ordnadt samhälle bör det nämligen ovillkorligen vara
regel, att debiterade utskylder erläggas. För detta ändamål kräfves
stränghet vid indrifningen, men också att skatter icke påläggas i större
utsträckning, än att de verkligen kunna betalas utan alldeles oproportionerliga
uppoffringar för de skattskyldige.
Också har en utsträckning af de skattefria afdragen gång på
gång påyrkats såväl inom Riksdagen som af kommittéer och myndigheter,
livilka haft att yttra sig i frågan. Att reformen så länge uppskjutits
torde i någon mån bero därpå, att man afvaktat frågans lösning
i sammanhang med en allmän omgestaltning af vår skattelagstiftning.
Vid de förarbeten i sistnämnda syfte, som pågått inom finansdepartementet,
har det emellertid, såsom redan antydts, visat sig, att frågan
om de skattefria afdragen icke står i närmare samband med öfriga
reformer, som förberedas, än att den kan utan någon svårighet behandlas
fristående. Då därtill, enligt hvad jag tror mig hafva visat,
frågan om en tidsenlig utbildning af de skattefria afdragen måste
betraktas såsom synnerligen angelägen, har jag ansett det i hög grad
önskvärdt, att denna fråga erhölle sin lösning redan vid innevarande
riksdag.
Gällande bevillningsförordning medgifver lindring i beskattningen
dels generellt för mindre inkomster genom en fast afdragsskala, dels
efter taxeringsmyndigheternas beslut å orter med hög bostadskostnad, genom
särskildt afdrag och i enskilda fall genom ytterligare afdrag vid ''särdeles
ömmande omständigheter’. De båda senare möjligheterna till skattelindring
äro dock starkt begränsade därigenom, att det högsta afdrag,
som på dessa grunder tillsammantagna kan beviljas, satts till 200
kronor.
Den väsentliga bristen i dessa bestämmelser är enligt min mening,
att de alltför uteslutande fästa sig vid den taxerade inkomstens penning
-
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
belopp, under det otillräcklig'' hänsyn tages till de förhållanden, som i
öfrigt inverka på skatteförmågan. Denna beror ju, utom af inkomstens
storlek i penningar räknad, väsentligen också af andra faktorer, nämligen
dels de af den allmänna prisnivån bestämda lefnadskostnaderna å hvar
särskild ort, dels den skattskyldiges på familjens storlek beroende oundgängliga
lefnadsbehof, dels slutligen andra individuella omständigheter.
Den nu gällande fasta afdragsskalan har i sitt nuvarande skick
bibehållits allt sedan år 1883. Enligt denna skala blifver inkomst
till belopp af minst 500 kronor alltid föremål för beskattning och
lindring i bevillningen kan icke tillgodoräknas andra inkomster än
dem, som äro under 1,800 kronor. Om också dessa gränser för skattefrihet
och skattelindring år 1883 voro tillfredsställande, hafva dock de
allmänna lefnadsförkållandena i riket sedan den tiden undergått eu
sådan förändring, att en uppflyttning af samma gränser nu måste anses
af rättvisa och billighet påkallade. Jag har därför ansett mig böra
föreslå, att gränsen för skattefrihet bestämmes till 600 kronor och
gränsen för åtnjutande af skattelindring till 2,100 kronor.
Utom det att nu angifna skattelindringar, till hvilka jag strax
skall återkomma, böra beredas de små inkomsterna öfver lag enbart på
grund af deras ringhet, är emellertid därjämte i öfrigt en vidare utbildning
af de skattefria afdragen i hög grad af behofvet påkallad;
och torde följande synpunkter därvid böra vinna beaktande. Lefnadskostnaderna
på orten och familjens storlek kunna anses såsom de
normala omständigheter, som bestämma skatteförmågan vid en viss
inkomst. Till dessa omständigheter bör lagstiftningen därför lämpligen
taga hänsyn genom afdrag af en mera regelbunden art. Därutöfver influeras
den enskildes skatteförmåga ofta i ganska hög grad af rent
individuella förhållanden af så speciell natur, att det är svårt att med
hänsyn till dem på förhand bestämma vissa afdrag. Det bör därför
allt fortfarande öfverlänmas åt taxeringsmyndigheterna att inom vissa
föreskrifna gränser genom ytterligare afdrag taga hänsyn äfven till
sådana individuella förhållanden.
Sträfvandet att förskaffa små inkomsttagare en lindring i beskattningen
synes mig nu i främsta rummet böra rikta sig på införandet
af afdrag i mera regelbunden form på grund af höga lefnadskostnader å
orten, därvid särskild hänsyn bör tagas till storleken af den skattskyldiges
familj.
Gällande bevillningsförordning medgifver redan särskilda afdrag
’å ort, där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med
förhållandet inom riket i allmänhet''. Ett afdrag af denna art synes
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 13
mig böra bibehållas, dock med den förändring, att som grund för afdraget
bestämmas höga lefnadskostnader i allmänhet i stället för, såsom
nu, allenast hög kostnad för bostad. Denna förändring har ofta påyrkats,
särskild! af kammarrätten i dess utlåtande öfver 1894 års kommittéförslag;
den är för öfrigt så naturlig, att den icke synes behöfva någon
särskild motivering.
Jag föreslår därför, att å ort med synnerligen höga lefnadskostnader
vissa särskilda afdrag må kunna beviljas efter för orten i dess
helhet fastställda grunder, och att i sådant afseende bestämmes dels ett
afdrag för den skattskyldig^ personligen dels ock ett afdrag, som afpassas
efter storleken af den familj, han har att försörja. Jag tänker
mig härvid, att, där lefnadskostnaderna anses synnerligen höga. båda
dessa afdrag i regel samtidigt komma till tillämpning.
Afdraget för den skattskyldige personligen bär ansetts icke böra
ifrågakomma för inkomster, som öfverstiga 2,000 kronor.
En lindring med hänsyn till talrik familj lian enligt gällande
bestämmelser endast beredas i form af afdrag på grund af ''särdeles
ömmande omständigheter’. Detta är uppenbarligen otillräckligt. De
afdrag, som kunna beviljas af sistnämnda anledning, äro för starkt begränsade,
för att det skulle vara möjligt att inom denna ram taga
vederbörlig hänsyn till den minskning i skatteförmåga, som följer med
talrik familj. Familjefadern kan också rimligen begära, att de afdrag,
som beviljas honom på grund af lians skyldighet att försörja sin familj,
bestämmas efter mera objektiva och allmängiltiga grunder och icke
skänkas honom såsom en nådegåfva på grund af ömmande omständigheter.
Af denna mening synes också bevillningsutskottet vid 1905 års
riksdag hafva varit, då det framhöll såsom rättvist och lämpligt, att
storleken af det bevillningsfria afdraget ej blott, såsom nu, undantagsvis
utan i regel ställes i visst förhållande jämväl till talrikheten af den
familj, den skattskyldige har att underhålla.
Vill man fastställa bestämda regler för afdrag på nu ifrågavarande
grund, synes det emellertid för vinnande af nödig enkelhet lämpligt
att uteslutande fästa sig vid antalet barn. Har den skattskyldige andra
anhöriga att försörja, bör hänsyn härtill kunna tagas genom medgifvande
af ett afdrag för det enskilda fallet. Det gäller alltså att se till, huruvida
det låter sig göra att i vår bevillningsförordning införa principen
om ett bestämdt bevillningsfritt afdrag för hvarje barn.
Redan i sitt utlåtande öfver 1894 års kommittébetänkande hade
kammarrätten föreslagit ett sådant afdrag till ett belopp af 50 kronor
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
att gälla i fråga om skattskyldigs barn under 14 år, som skattskyldig
hade att underhålla och uppfostra.
Såsom dåvarande chefen för finansdepartementet anförde till statsrådsprotokollet
den 26 februari 1897, stöter emellertid en dylik bestämmelse
på den svårigheten, att motsvarande lättnad i beskattningen icke
tillika kan komma till godo den stora grupp af skattskyldige, som utgöres
af fastighetsägarne. Hänsyn härtill har också fört mig till denöfvertygelsen,
att man beträffande bevillningsförordningen måste undvika ett för hela
riket lika afdrag för barn och i stället söka lösningen af den föreliggande
uppgiften på det sätt, att det öfverlämnas åt de lokala taxeringsmyndigheterna
att afgöra, om ett afdrag för barn är behöflig! på
orten och huruvida det kan genomföras utan allt för stora rubbningar.
Nu är det uppenbart, att ett afdrag för barn framför allt är behöflig!
på orter med särdeles höga lefnadskostnader och att det i regeln
torde vara mindre behöfligt på den egentliga landsbygden. Jag har därför
tänkt mig, att man borde öfverlämna åt taxeringsmyndigheterna att, där
lefnadskostnaderna å orten befunnes vara särdeles höga, fastställa ett
visst för orten i dess helhet gällande afdrag för hvarje af den skattskyldige,
på grund af honom åliggande försörjningsplikt, underhållet
barn under 15 år. Med en sådan bestämmelse kan man förutsätta,
att ett bevillningsfritt afdrag för barn skulle komma att införas öfverallt,
där det vore af förhållandena särskild! påkalladt, medan kommuner,
där ett dylikt afdrag skulle medföra betydande olägenheter, säkerligen
skulle afstå från detsamma.
Vidare anhåller jag att få betona vikten häraf, att med hänsyn till
den kommunala beskattningen afdragsrätten icke utsträckes längre än
som är af trängande behof påkalladt. Rätten till afdrag för den
skattskyldige personligen å ort med höga lefnadskostnader bör, såsom
jag nyss nämnde, inskränkas till de fall, då inkomsten icke öfverstiger
2,000 kronor. Behofvet af afdrag för barn torde emellertid å orter
med synnerligen höga lefnadskostnader ännu vid afsevärdt högre inkomster
vara mycket kännbart. Jag har därför tänkt mig, att sådana afdrag
borde kunna göras, så länge inkomsten icke öfverstege 3,000 kronor.
Denna begränsning öfverensstämmer med den af kammarrätten i dess
redan åberopade utlåtande föreslagna. Afdrag bör naturligtvis icke medgifvas
för barn, som själft åtnjuter inkomst till samma belopp, hvartill
afdraget bestämts, eller häröfver. Uppgår barnets inkomst icke till
detta belopp, bör den skattskyldige gifvetvis icke få afräkna större
belopp än skillnaden mellan barnets inkomst och det för orten bestämda
afdragsbelopp för barn.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 15
Höga lefnadskostnader å orten böra enligt det nu sagda föranleda
lindring i bevillningen på det sätt att de lokala taxeringsmyndigheterna
bevilja vissa för orten i dess helhet gällande afdrag dels för den
skattskyldige själf och dels för hvart och ett af hans barn. Det återstår
endast att fixera vissa öfre gränser för storleken af dessa afdrag.
Dessa öfre gränser böra tydligen bestämmas af skillnaden mellan lefnadskostnaderna
å olika orter. Till ledning för en uppskattning af dessa
lefnadskostnader har aktuarien hos kommerskollegium, filosofie doktorn
Theophil Andersson på särskildt uppdrag utarbetat en ’P. M. angående
lefnadskostnaderna å olika orter i Sverige
Efter att hafva i korthet redogjort för innehållet i sagda, detta
protokoll bilagda promemoria fortsatte departementschefen:
I promemorian hafva, såsom jag angifvit, sammanställts uppgifter
angående lefnadskostnaderna på olika industriplatser, mestadels städer,
för eu af man, hustru och två barn bestående familj, som hyr eu
lägenhet om ett rum och kök. Af dessa uppgifter framgår, att skillnaden
i lefnadskostnaden mellan de dyraste och de billigare orterna i riket
är högst betydlig. För att taxeringsmyndigheterna under sådana förhållanden
icke må sakna utväg att för en jämn fördelning af skattebördan
mellan de mindre inkomsttagarna å skilda orter taga full
hänsyn till de i de olika delarne af riket växlande lefnadskostnaderna,
synes man icke lämpligen kunna sätta den öfre gränsen för de afdrag,
hvarom nu är fråga, lägre än 150 kronor för den skattskyldige själl
och 50 kronor för hvart barn.
I enlighet med hvad nu sagts föreslår jag, att det må medgifvas
taxeringsmyndigheterna å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen
höga i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, att från
enskild skattskyldigs uppskattade inkomst af kapital och arbete afdraga:
dels, där den sammanräknade årsinkomsten icke öfverstiger 2,000 kronor,
för den skattskyldige själf ett visst för orten i dess helhet gällande
belopp af högst 150 kronor, dels ock, där den sammanräknade årsinkomsten
icke öfverstiger 3,000 kronor, för hvarje af den skattskyldige
på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars
ålder vid början af det år taxeringen sker, understiger 15 år, ett
visst likaledes för orten i dess helhet gällande belopp af högst 50 kronor,
med de inskränkningar, hvilka jag nyss angaf.
Utom dessa för orten i dess helhet gällande afdrag böra, såsom redan
är antydt, ytterligare afdrag i enskilda fall kunna beviljas. Möjlighet
till dylikt afdrag förefinnes redan enligt nu gällande bevillningsförord
-
16
Bevillning s-utskottets Betänkande N:o 17.
ning i de fall, då, såsom det lieter i förordningens 11 §, »särdeles
ömmande omständigheter» förekomma. Nyssberörda uttryck synes mig
emellertid icke vara rätt lyckligt valdt. Riktigare torde vara att uttrycka
saken så, att, därest på grund af särskilda förhållanden skattskyldigs
skatteförmåga är väsentligen nedsatt, sådant särskildt afdrag,
hvarom här är fråga, må medgifvas. I sammanhang härmed synas de
i förenämnda stadgande nu upptagna exempel — »talrik familj, långvarig
sjuklighet, olyckshändelse och dylikt» — lämpligen böra i vissa hänseenden
jämkas eller kompletteras. Att, ifall på grund af förut föreslagna
bestämmelser afdrag för barn redan medgifvits, ytterligare afdrag af
sådan anledning icke bör ifrågakomma, är gifvet.
Möjligheten till afdrag i fall, då skatteförmågan på grund af
särskilda förhållanden anses väsentligen nedsatt, bör enligt min mening
icke, såsom enligt nu gällande bevillningsförordning är fallet, stanna
vid en inkomstsiffra af 1,800 kronor. Däremot torde afdragets maximibelopp
lämpligen icke böra sättas högre än hvad nu är fallet. Jag
föreslår därför, att afdrag af nu ifrågavarande beskaffenhet bestämmes till
högst 200 kronor att ifrågakomma för dem, hvilkas sammanräknade årsinkomst
icke öfverstiger 2,500 kronor. Denna sistnämnda gräns har valts med
särskild hänsyn därtill, att den icke borde sammanfalla med någon af de
förut bestämda gränserna för afdragsberättigade inkomster. Hade t. ex.
gränsen i detta fall, i likhet med hvad som skett beträffande afdrag för
barn, satts vid 3,000 kronor, så hade just vid denna gräns kunnat uppkomma
eu tämligen stark diskontinuitet i skattetrycket. Så t. ex. hade en skattskyldig
med 3,000 kronors inkomst och 6 barn samt i öfrigt väsentligen
nedsatt skatteförmåga kunnat erhålla ett afdrag af 300 + 200 =
500 kronor, men däremot intet afdrag, ifall inkomsten varit några få
kronor högre.
Vid tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna om lindringar
i taxeringarna synes det mig naturligt, att hänsyn först tages till alla
speciella omständigheter. Bestämmandet af de särskilda afdragen kräfver
nämligen ett bedömande af vissa lokala eller individuella förhållanden
och står således i nära sammanhang med den egentliga taxeringen.
Först sedan dessa afdrag gjorts, bör den fasta skatteskalan komma
till tillämpning. Denna åtgärd är väsentligen att hänföra till skattebeloppens
uträkning, om den också allt fortfarande lärer böra utföras af
taxeringsmyndigheterna.
Med den nu föreslagna ordningen blifva också lindringarna mera
effektiva. Om nämligen en skattskyldig erhållit ett afdrag på grund
af synnerligen höga lefnadskostnader å orten eller på grund af särskildt
17
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
nedsatt skatteförmåga, så kan lian därigenom jämväl komma att ställas
på ett lägre trappsteg af den degressiva skalan och, sålunda äfven i
den vägen blifva lindrigare beskattad. Och detta är riktigt, enär den
inkomst, som återstår, sedan de nämnda afdragen gjorts, är att i afseende
å skatteförmåga anse såsom likställd med annan inkomst, för hvilken
ingen anledning till sådana afdrag förefunnits. De allmänna afdrag,
som fastställas i den degressiva skatteskalan, böra följaktligen i lika
män komma dessa inkomster till godo.
Hvad nu beträffar själfva degressionen, torde den böra anordnas
så, att alltför tvära öfvergångar i afdragens storlek undvikas. Detta
framhölls såsom önskvärdt redan af bevillningsutskottet vid 1893 års
riksdag likasom ock i 1894 års kommittébetänkande. Den här föreslagna
degressionsskalan är så uppgjord, att det bevillningsfria afdraget
minskas med jämnt 100 kronor för hvart och ett af skalans trappsteg.
Detta har låtit sig göra, sedan afdragsskalan, på sätt förut antydts, utsträckts
utöfver 1,800 kronor, som är den nuvarande gränsen, till 2,100
kronor. I 1904 års kommittéförslag sträckte sig afdragsskalan ända till
2,500 kronor. Allmänna afdrag från inkomster utöfver 2,100 kronor
torde emellertid vara obehöfliga, sedan de särskilda afdragen erhållit
den jämförelsevis betydande utsträckning, som i det föreliggande förslaget
är fallet.
Gällande bevillningsförordning begränsar tillåtligheten af såväl
■skatteskalans allmänna afdrag som ock af de särskilda afdragen till
enskilda skattskyldige och till inkomst, som beskattas i mantalsskrifningskommunen.
Denna begränsning har bibehållits, dock i en
något förtydligad form.
Det skulle uppenbarligen vara olämpligt, om den nu föreslagna
utvidgningen af rätten till bevillningsfria afdrag föranledde någon inskränkning
i valrätten till Riksdagens andra kammare. För närvarande
kan den, som blifvit uppskattad till en inkomst af 800 kronor, icke
genom bevillningsfria afdrag bli helt befriad från skyldighet att erlägga
bevillning. Afdragen kunna således icke inverka på hans valrätt. För
att i sådant afseende ingen ändring skall ske, har föreslagits, att, om
skattskyldig, hvars inkomst af kapital och arbete uppgår till 800
kronor eller därutöfver, till följd af de föreslagna nya bestämmelserna
skulle befrias från utgörande af bevillning, sådan ändock skall påföras
honom för en inkomst af 10 kronor.
Slutligen tillåter jag mig i detta sammanhang påpeka, att samma
■•skal, som ofvan anförts i fråga om rätt för skattskyldig att vid
Bill. till Rilcsd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.
O
rJ
18 Bevillningsutskottets Betänkande JS:o 17.
bevillningstaxering af inkomst åtnjuta afdrag för barn, kafva sin fulla
tillämpning jämväl å inkomstskattelagstiftningens område. Då jag
därför inom den allra närmaste tiden kommer att inför Kungl. Maj:t
anmäla frågan om en inkomstskatt för år 1907, skall jag tillåta mig
föreslå jämväl sådana bestämmelser beträffande inkomstskatten, att
skattskyldig äfven vid inkomstskattetaxeringen må komma i åtnjutande
af dylikt afdrag.
Om 11 § bevillningsförordningen, i enlighet med hvad jag nu
föreslagit, ändras, böra tillika de vid bevillningsförordningen fogade
formulären n:ris 5 och 6, nämligen till taxeringslängd öfver inkomstbevi
11 ningen och inkomstskatten samt till längd öfver af pröfningsnämnd
beslutade ändringar i taxeringen till inkomstbevillning och inkomstskatt
erhålla i viss mån ändrad uppställning, livarjämte 14, 33 och 82 §§
bevillningsförordningen torde böra erhålla en i vissa delar ändrad lydelse.
Enligt stadgandena i 14 § bevillningsförordningen äro förmyndarekammare
och gode män för tillsyn å förmynderskap pliktiga att till
ledning vid taxeringen lämna uppgift angående sammanlagda beloppet
af hvarje omyndigs inkomst af kapital för nästföregående år, för såvidt
den uppgått till minst 500 kronor. Såsom ofvan antydts är skattskyldigs
rätt till afdrag för barn afsedd att ställas i visst beroende af
huruvida barnet själft har inkomst, och det till huru lågt belopp som
helst. Under sådana förhållanden kan det naturligen vara af vikt för
taxeringsmyndigheterna, att uppgift, hvarom nu år fråga, lämnar så fullständig
ledning som möjligt för tillämpningen af berörda stadgande.
På grund häraf har jag ansett riktigast att föreslå eu obegränsad
uppgiftsskyldighet för förmyndarekammare och gode män för tillsyn
af förmynderskap i afseende å omyndiges inkomster af kapital; och
har förevarande § erhållit en häraf betingad ändrad lydelse.
En jämkning i affattningen af 33 § bör jämväl vidtagas, med
anledning af den förändrade uppställning af omförmälda taxeringslängder,
hvarom jag strax skall tala.
I 82 § bevillningsförordningen stadgas, att, om i vissa angifna.
fall afkortning af bevillning för lön, pension eller dylik inkomst ägt
rum och den inkomst, som varit föremål för bevillning, härigenom
nedgått till sådant belopp, att frihet från eller lindring i bevillningen
enligt 11 § 1 mom. bort åtnjutas, dylik frihet eller lindring vid afkortningen
finge medgifvas. Med den förändrade uppställning af 11 §
bevillningsförordningen, jag kommer att föreslå, skulle emellertid bestämmelserna
om lindring i bevillningen återfinnas i såväl första som
19
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
andra mom. af nämnda §. Med anledning häraf har ifrågavarande §
undergått erforderlig jämkning.
Den förändrade uppställningen af omförmälda längder betingas
så godt som uteslutande af önskan att erhålla eu ur kontrollsynpunkt
och i statistiskt afseende lämplig specialisering af de olika slagen af afdrag,
hvartill skattskyldige vid tillämpning af de utaf mig därutinnan föreslagna
bestämmelser kunna blifva berättigade. Kolumnernas antal i
längderna hafva visserligen därigenom ökats; men denna åtgärd har
dock kunnat vidtagas, utan att längderna i någon nämnvärd mån förlorat
i lätthandterlighet. I anledning af de under år 1905 beslutade
nya grunder för skyldigheten att deltaga i väghållningsbesväret har jag
nämligen funnit, att skälig anledning att numera vidhålla den hittills
med hänsyn till vägskattens debitering iakttagna uppdelningen åt
inkomster utaf Rörelse, yrke eller eljest’ i två särskilda kolumner icke
förefinnes. Inkomster af nämnda slag hafva därför sammanförts i en
kolumn. I sammanhang härmed har den å taxeringslängden öfver
inkomstbevillningen och inkomstskatten (formulär n:r 5) nu befintliga
not angående skyldigheten att utgöra vägskatt, såsom öfverflödig
och ej fullt riktig, uteslutits.
Vidkommande därefter det finansiella resultatet af de föreslagna
reformerna må till en början framhållas, att, så länge en fortlöpande detaljerad
statistik öfver det direkta skatteväsendet saknas, det är omöjligt
att på förhand med någon noggrannhet beräkna, i hvad mån nu föreslagna
bestämmelser om nedsättning och lindring i allmänna bevillningen
komma att inverka på allmänna bevillningens belopp. I förevarande
fall blir detta så mycket svårare, som man icke har någon möjlighet
att beräkna, i huru hög grad taxeringsmyndigheterna komma att begagna
sig af den i deras händer lagda utvidgade afdragsrätten. Men
äfven om sådant läte sig göra och man kunde med någon tillförlitlighet
beräkna det belopp i allmän bevillning, staten genom de föreslagna
ändringarna till skattskyldiges förmån afstår, kan man därför långt
ifrån påstå, att statens förlust uppgår till ett belopp, motsvarande nedsättningen
i bevillningen. Det kan nämligen icke lämnas ur räkningen,
att genom de föreslagna nya bestämmelserna i afsevärdt många fall
icke annan reform ägt rum än att staten afstått från en rätt, som
staten ändock icke kunnat i realiteten genomföra. Afkortning af
påförd bevillning äger nämligen gifvetvis rum företrädesvis inom de
kategorier af inkomsttagare, hvilka med de föreslagna nya bestämmelserna
skulle vinna befrielse från eller lindring i bevillningen. Och,
Motion II: 155
af herr C. J.
Öberg.
20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
såsom iag redan antydt, torde reformen tillika i ett icke ringa
antal fall komma att betyda en minskning i statens utgifter för
indrifning af bevillning, till hvars gäldande tillgångar helt eller dela
vis saknas.
Ett allmänt öfverslag gifver emellertid vid handen, att den i
bevillningsförordningen föreslagna utsträckta rätten till afdrag kan
antagas komma att vålla statsverket en inkomstminskning af cirka
500,000 kronor.
Till belysande af den finansiella betydelsen häraf ber jag att få
meddela, att bevillningen af fast egendom samt af inkomst redan för
år 1905 öfverskridit en summa af 10 millioner kronor. Om således
de nu föreslagna bestämmelserna om afdrag redan då tillämpats, skull©
bevillningen ändock med säkerhet gifvit ungefär den summa af 9,5
millioner kronor, till hvilken den är upptagen i Kungl. Maj:ts till
innevarande års Riksdag afgifna förslag till riksstat för år 1907. Den nu
föreslagna reformen torde således icke vålla någon rubbning i det statsregleringsförslag,
som redan öfverlämnats till innevarande års Riksdag.»
Vid propositionen var fogad en af aktuarie en hos kommerskollegium
Theophil Andersson utarbetad »P. M. angående lefnadskostnaderna å olika
orter i Sverige». I fråga om denna redogörelse tillåter utskottet sig
hänvisa till den kungl. propositionen.
Till utskottets behandling har vidare förelegat en i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition af herr C. J. Öberg inom Andra Kammaren
väckt motion n:o 155, i hvilken yrkats, »att Riksdagen ville besluta
om ett sådant tillägg till 4 § i förordningen angående bevillning af
fast egendom samt af inkomst med innehåll, att de af mig åsyftade
ägare af mindre lägenheter af ett värde intill 1,000 kronor må, därest
taxeringsmyndigheterna så finna lämpligt, kunna under viss tid befrias
från fastighetsbevillning».
Till stöd för detta yrkande har motionären anfört följande.
»Uti en till Riksdagen aflämnad kungl. proposition n:o 91 har
Kungl. Maj:t föreslagit sådan ändring af bevillningsförordningen, att
bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum med mindre
den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripen äfven
hustruns, öfverstiger 600 kronor.
Öfverstiger den sammanräknade årsinkomsten
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
21
600 kronor, men ej 900 kronor, äro 600 kronor
900 |
» » |
» |
1,200 |
» |
» |
500 |
» |
1,200 |
» » |
» |
1,500 |
» |
» |
400 |
» |
1,500 |
» » |
» |
1,800 |
» |
» |
300 |
|
1,800 |
» » |
» |
2,000 |
» |
» |
200 |
» |
2,000 |
» » |
» |
2,100 |
» |
» |
100 |
» |
af inkomsten af |
kapital |
och |
arbete |
fria |
från |
bevillnin |
g; liv arjämte |
Kungl. Majrt föreslagit, att å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen
höga i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, må
från den uppskattade inkomsten af kapital och arbete särskildt afdrag
äga rum dels för skattskyldiges egen person med högst 150 kronor,
dels ock för hvarje af den skattskyldiges på grund af honom åliggande
försörjningsplikt underhållet barn, hvars ålder vid början af det år,
då taxeringen sker, understiger 15 år, med högst 50 kronor.
Då ifrågavarande af Kungl. Maj:t föreslagna befrielse och lindring
i inkomstbevillningen endast skulle få tillgodonjutas af dem, som erlägga
bevillning för inkomst af kapital eller arbete, så synes det med skäl
kunna ifrågasättas, huruvida icke en del andra skattskyldige, nämligen
mindre lägenhets- och egnahemsägare, hvilka erlägga fastighetsbevillning,
också borde ihågkommas med någon lättnad, helst som de enligt
min åsikt och den erfarenhet, jag har i saken, äro i lika stort behof
af skattelindring som de, för hvilka Kungl. Maj:t nu föreslår rätt afsevärda
lättnader i skattebördan.
Jag föranledes därför med anledning af ifrågavarande Kungl.
Maj:ts proposition ånyo till Riksdagens bepröfvande framlägga det förslag,
som jag vid 1904- och 1905 års riksdagar framställt, nämligen
att sådana mindre jordbrukare, lägenhets- och egnahemsägare jämte
de med dem likställda, som arbeta på att skapa sig ett eget hem,
skola kunna under en del s. k. frihetsår erhålla befrielse från skatternas''
utgörande till stat och kommun.
Min uppmärksamhet har nämligen varit fäst vid de många svårigheter,
det ansträngande arbete och de betydande utgifter, som eu del
mindre jordbrukare måst underkasta sig vid upptagande af en förut
icke odlad eller bebyggd mark, då de utom de dagliga tunga hushållsoch
familjebestyren sträfva för att åt sig och de sina kunna förvärfva
ett eget hem på den ofta svårbrutna och steniga mark, de stundom
blott med uppbjudande af all sin förmåga lyckats få åt sig upplåten
vare sig i obygden eller vid ett eller annat arbetarecentrum; och med
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
tanke härpå har jag frågat mig, på hvilket sätt man bäst från det
allmännas sida skulle kunna i någon, om också ringa, mån understödja
och uppmuntra en så lofvärd och ur flera synpunkter så betydelsefull
insats i statens kulturella utveckling.
Det myckna släp och de många umbäranden, en sådan fattig och
af allehanda familj epakter eljest hårdt anlitad kroppsarbetare har att
vidkännas i kampen för sin tillvaro och för sitt sträfvande att få
komma under det egna taket, ligger i så öppen dag, att någon vidlyftig
och utredande belysning häraf synes mig icke vara erforderlig.
Jag kan därför här inskränka mig till att angifva ett af de sätt,
på hvilka man från statens sida kunde och borde träda hjälpande
emellan.
Om de mindre jordbrukare, lägenhets- och egnahemsägare, som
jag här ofvan berört, under de fem första åren, blefve, därest de så
önskade, för den nyupptagna jorden befriade från utgörande af all för
densamma till stat och kommun genom eljest åsatt taxering utgående
skatt, skulle detta helt säkert för dem ej blott vara en välbehöflig
lättnad, utan därjämte vara ett verksamt medel till befrämjande af
egnahemssaken.
Nyttan af att arbetsklassen sättes i tillfälle att förvärfva sig egna
hem anser jag vara af så utomordentlig betydelse för stat, kommun
och enskilde, att hvarje medel, som därtill kan anses bidraga, ej bör
länmas oförsökt. Och mycket skulle i detta hänseende enligt min
åsikt vinnas, om de, som företaga sig det mödosamma arbetet att odla
och bebygga mindre jordlotter, hvilka af sin förra ägare för sin svårbrutna
beskaffenhet eller i följd af för stort ägo område icke lagts
under plogen, visste sig fria från all åsatt taxering under den första
tiden, då odlings- och byggnadsarbetet togo deras arbetskraft och
betalningsförmåga mest i anspråk, och innan de egentliga frukterna
af deras arbete ännu hunnit visa sig.
Att under en kortare tid medgifva befrielse från skatt till stat
och kommun för mindre bemedlad person under hans första sträfvan
att skapa ett eget hem, kan väl sägas vara öfverensstämmande med klok
beräkning. Ty det bör väl vara ett verkligt statsintresse, att jorden så
mycket som möjligt förvandlas till fruktbara tegar och bebyggda platser,
i stället för att, såsom nu ofta sker, ligga oanvänd och sålunda till
ringa nytta för vare sig den ene eller andre.
Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 4, som vid 1904 års
riksdag hade att afgifva utlåtande öfver min i ämnet väckta motion,
hvars motivering jag nu i hufvudsak återgifva, yttrade:
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
23
''Syftemålet med motionen är, som i motiveringen till densamma
namnes, att för nyupptagen jord åt vissa mindre jordbrukare, lägenhetsoch
egnahemsägare bereda frihet under ett antal år från skatt till stat
och kommun.
Med nyupptagen jord synes dock motionären afse icke blott jord,
som gjorts lämplig till odling, utan äfven förut icke odlad eller bebyggd
mark, hvarå bostadslägenhet uppförts.
Syftet är sålunda tvåfaldigt: att vinna mark för odling och uppmuntra
egnahemssträfvandet.
Tanken att genom frihet under viss tid från skatt uppmuntra
till brytande af bygd är icke ny; sålunda medgafs i de afvittringsstadgar,
som under förra århundradet fastställdes för de nordliga länen,
nybyggnad å kronans öfverloppsmarker frihet från ränta, tionde och
rotering från och med 15 till och med 30 år; och skulle antalet frihetsår
lämpas efter det större eller mindre arbete, som till odlingen
fordrades.
I hvad mån denna skattefrihet — som dock icke afsåg befrielse
från bevillning af kommunalutskylder — inverkat till befordrande af
odling i Norrland, torde svårligen kunna utredas; det offer för stat och
kommun, som motionen åsyftar, är dock ringa i jämförelse med den
nytta ett ökadt tillgodogörande af landets odlingsmöjligheter skulle
innebära, att utskottet finner motionärens uppslag i förevarande hänseende
väl vara värdt beaktande.
Vid behandlingen inom bevillningsutskottet af samma min motion,
som jag vid fjolårets riksdag hade förnyat, afstyrktes den med endast
en rösts öfvervikt, hvarvid dock nio af Andra Kammarens tio ledamöter
reserverade sig till förmån för densamma med yrkande af ett sådant
tillägg till bevilIningsförordningens § 4, att det med motionen afsedda
syftemål skulle vinnas; och tillåter jag mig hänvisa till nämnda reservation.
De skäl, som nu i den kungl. propositionen anförts till förmån
för skattelindring åt eu del mindre bemedlade, som erlägga bevillning
till stat och kommun för inkomst af kapital eller arbete, synes mig
hafva sin fulla tillämpning jämväl på de mindre fastighetsägare, som
här ofvan omnämnts.
Mycket missnöje skulle säkerligen hos dessa mindre fastighetsägare
uppstå, därest en skattelindring skulle beredas vissa i ekonomiskt
hänseende bättre situerade, under det de själfva samtidigt blefve afglömda.
Alla skäl synas mig sålunda tala för, att, om bevillningsförordningens
stadgande skall underkastas förändring i syfte att bereda
A/ bevillningsutskottet
föranstaltade
undersökningar
rörande
verkningarna
af
Kargt. Maj:ts
Jörslag.
24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
lättnad åt en del samhällsmedlemmar, som tryckas af bördor och
umbäranden, denna förändring bör utsträckas så långt, att vederbörande
taxeringsmyndighet må erhålla rättighet att efter sig företeende omständigheter
bestämma vissa frihetsår för innehafvare af jordbrukseller
bostadslägenhet.»
I den mån de af Kung! Maj :t föreslagna bestämmelserna angående
skattefrihet och skattelindring vid bevillning för inkomst af kapital
och arbete vunne tillämpning, skulle gifvetvis äfven eu motsvarande del
af den kommunala skattebördan komma att aflyftas från vissa af de
enligt nu gällande bestämmelser till kommunerna skattskyldiga. En förskjutning
af den kommunala skattskyldigheten komme alltså att äga rum.
Denna viktiga sida af saken är emellertid i den kungl. propositionen
icke i vidare mån berörd, än att chefen för finansdepartementet
på ett ställe i sitt ofvan intagna yttrande till statsrådsprotokollet betonar
vikten däraf, att med hänsyn till den kommunala beskattningen
afdragsrätten icke utsträcktes längre än som vore af trängande behof
påkalladt. Något material för frågans bedömande innehåller emellertid
icke Kungl. Maj:ts proposition.
Vid sådant förhållande har det synts bevillningsutskottet erforderligt
att, innan utskottet fattade beslut i frågan, någon utredning förelåge
rörande storleken af den ökade skattebörda, som en dylik förskjutning
kunde antagas komma att medföra för innehafvarne af fastighet och
de inkomsttagare, hvilka icke kunde komma i åtnjutande af afdrag vid
taxeringen. För att fullt motsvara sitt ändamål borde en sådan utredning
afse hela landet, men med den begränsade tid, som stått utskottet
till buds, har eu så omfattande undersökning ej kunnat medhinnas.
Bevillningsutskottet har emellertid ansett upplysning i ämnet
kunna i viss mån vinnas därigenom att uträkning verkställdes — under
förutsatt tillämpning vid den år 1904 förrättade bevillningstaxering
af de i 11 § 1, 2 och 3 mom. af Kungl. Maj:ts förslag ifrågasatta
bestämmelser — dels för tre landskommuner inom hvarje af rikets
län rörande minskningen i kommunernas fyrktal samt den ökade
utdebiteringen per fyrk, dels ock för vissa städer rörande den ökade
utdebiteringen per bevillningskrona. Efter det ifrågavarande proposition
på remiss från Riksdagens kamrar ankommit till bevillningsutskottet
den 22 sistlidna mars, har därför utskottet i skrifvelser
af den 23 och den 29 mars anhållit att genom Kungl. Maj:ts
25
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
försorg ej mindre nu nämnda undersökning måtte verkställas, därvid
utskottet såsom för undersökningen lämpliga städer angifvit Eskilstuna,
Växjö och Söderhamn, än äfven beträffande hvar och en af de landskommuner,
som komme att göras till föremål för undersökning, måtte
meddelas, uttryckt i procent af hela antalet skattskyldiga inom kommunen,
dels huru stor del af de skattskyldiga vid den verkställda
uträkningen kommit i åtnjutande af afdrag enligt de af Kungl. Maj:t
föreslagna grunder, dels ock antalet af dem, hvilka, utan att samtidigt
vara skattskyldiga för inkomst af kapital och arbete, erlägga bevillning
för fastighet af sådan storlek, att den efter respektive 6 och 5
procent af taxeringsvärdet beräknade inkomsten icke skulle öfverstiga
den i Kungl. Maj:ts proposition angifna inkomstgränsen af 2,100 kronor.
Med afseende å sättet för undersökningens verkställande hade
bevillningsutskottet i öfrigt framställt såsom lämpligt, att, i likhet med
hvad som skett vid affattandet af det Kungl. Maj:ts proposition åtföljande
förslag till formulär n:o 5, vid uträkningen förutsattes, att
afdrag medgifvits för skattskyldigs egen person med 100 kronor och
för barn med 40 kronor. För vinnande af en i möjligaste mån allsidig
belysning af frågan hade utskottet jämväl uttalat sig för, att
beträffande landskommunerna utredningen komme att omfatta dels kommuner,
inom hvilka lägre inkomsttagare i större antal vore till finnandes
(exempelvis på grund af tillvaron af större industriella anläggningar),
dels rena landtmannakommuner, dels ock kommuner utan särskild prägel
i berörda hänseenden.
Bevillningsutskottet hade ytterligare anhållit om uppgift, i hvilken
omfattning nu gällande bestämmelser angående ökning af det bevillningsfria
afdraget på grund af hög bostadskostnad vunnit tillämpning inom
landet.
Den af bevillningsutskottet sålunda begärda utredningen, dagtecknad
den 24 nästlidna april, har sedermera till utskottet inkommit.
Under hänvisning i öfrigt till själfva utredningen, hvilken finnes såsom
bilaga fogad vid detta betänkande (Bil. A, sid. 35), vill utskottet
i korthet redogöra för det resultat densamma gifvit.
I fråga om den minskning i kommunernas fyrktal samt den däraf
föranledda ökade utdebitering per fyrk, hvilka skulle blifvit en följd,
därest vid 1904 års bevillningstaxering de af Kungl. Maj:t nu föreslagna
bestämmelserna i 11 § 1 mom., 2 mom. a) och 3 mom. bevillningsförordningen
ägt tillämpning, gifver den första tabellen vid handen,
att för de kommuner, undersökningen omfattar, förhållandena skulle
Bill. till Biksd. Prof. 1906. 5 Smil. 1 Afd. 17 Raft. 4
26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
gestalta sig sålunda. Minskningen i hela fyrktalet skulle uppgå i landskommuner
med lägre inkomsttagare till stort antal i medeltal till 18,5 %
(med maxima resp. 46,0, 28,0 och 27,9 % i Mollösunds kommun af
Göteborgs och Bohus län, Nödinge kommun af Älfsborgs län och Söderfors
kommun af Uppsala län), i rena eller öfvervägande landtmannakommuner
till i medeltal 6,6 % (med maximum 12,3 % i Rengsjö kommun
af Gäfleborgs län) samt i kommuner utan särskild prägel till i medeltal
12.-i % (med maximum 18,8 % i Torshälla landskommun af Södermanlands
län). Den ökning i utdebiteringen per fyrk, som skulle hafva
blifvit eu nödvändig följd af sålunda inträdd minskning i antalet fyrkar,
utgör för de tre kategorierna i medeltal resp. 24,4 % (maximum 85,o,
38,9 och 38,6 i Mollösund, Nödinge och Söderfors), 7,i % (maximum 14, i
i Rengsjö) och 14,4 % (maximum 23,i i Torshälla landskommun). Antalet
af de för inkomst taxerade skulle hafva minskats i första kategorien
af kommuner med 50,3 %, i den andra med 63,3 % och i den tredje
med 59,i %. I städerna Eskilstuna, Växjö och Söderhamn visar sig
minskningen i antalet bevillningskronor skola hafva utgjort resp. 9,0,
7,o och 14,9 %, ökningen i utdebiteringen per bevillningskrona resp.
9,9, 7,6 och 17,5 % samt minskningen i antalet taxerade för inkomst
resp. 17,i, 43,4 och 56,9 %.
Statistiska centralbyrån beledsagar i den utredningen åtföljande
skrifvelsen dessa siffror med följande förtydligande anmärkningar.
»Enligt den kung! propositionen står rätten till bevillningsfrihet
eller bevillningsafdrag i visst förhållande till beloppet af den skattskyldiges
sammanräknade årsinkomst, så att bevillningsfrihet icke äger
rum, när årsinkomsten öfverstiger 600 kronor, och att afdrag för skattskyldigs
egen person ej är medgifvet, när inkomsten öfverstiger 2,000
kronor, ej heller afdrag för barn, när den öfverstiger 3,000 kronor.
Med Men sammanräknade årsinkomsten’ skall förstås den skattskyldiges
i mantalsskrifningsorten uppskattade inkomst af kapital och arbete,
ökad såväl med hans å andra orter uppskattade inkomst af samma
slag som ock med hans inkomst af fast egendom (inkomst af jordbruksfastighet
beräknad till 6 % och inkomst af annan fastighet till 5 % af
taxeringsvärdet) samt af aktier i inländska aktiebolag och lotter i
enskilda bankbolag. Om dessa senare förhållanden bör i taxeringslängderna
finnas och finnes ofta äfven anteckningar, när afdrag enligt
gällande förordning ej äro medgifna inkomster, som uppskattats till
belopp, understigande 1,800 kronor. Men för inkomster, uppskattade
till belopp af 1.800—3,000 kronor finnas inga sådana anteckningar
alls, och hafva därför andra källor måst anlitas för vinnande af nödiga
27
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
upplysningar i nämnda hänseenden. Dessa källor hafva varit dels
fastighetslängderna dels ock taxeringen för inkomstskatt. Men då vid
den sistnämnda — som eljest innehåller äfven inkomst af aktier —
afdrag för skuldräntor får ske, är det gifvet, att ej alltid full kännedom
kunnat vinnas om Men sammanräknade årsinkomsten’, och det
är därför möjligt, att vid den för den begärda utredningen företagna
omtaxeringen af de skattskyldiges inkomster en och annan erhållit
afdrag, som därtill ej skulle hafva varit berättigad. Så synnerligen
många eller betydande kunna dock säkerligen dessa fall icke vara.
Det är vidare i den kungl. propositionen föreslaget, att för barn,
som själft åtnjuter inkomst, äger skattskyldig tillgodonjuta afdrag
allenast såvida barnets inkomst understiger det inom orten för barn
bestämda afdrag och i sådant fall icke för större belopp än det, hvarmed
barnets inkomst understiger det fastställda afdragsbeloppet. Till
dessa bestämmelser har emellertid, i saknad af alla upplysningar
beträffande sådana förhållanden, ingen hänsyn kunnat tagas, och måste
sålunda de vid utredningen gjorda afdragsbeloppen äfven ur denna
synpunkt anses vara i någon mån för höga.»
Den i uti-edningen förekommande sammanställning af de kommuner,
i Indika på grund af hög bostads- (och lefnads-jkostnad vid
1904 års bevillningstaxering ökning ägt rum af de för närvarande
medgifna bevillningsfria afdragen, gifver följande slutresultat. Ifrågavarande
afdrag — i normala fall 450 kronor vid en sammanräknad
årsinkomst ej uppgående till 1,200 kronor samt 300 kronor vid sådan
inkomst ej uppgående till 1,800 kronor — utgjorde
resp. |
500 |
och |
300 |
kronor |
i |
14 |
kommuner |
|
» |
500 |
» |
350 |
» |
» |
4 |
» |
(däribland Norrköpings |
500 |
400 |
» |
» |
1 |
» |
|||
» |
550 |
» |
300 |
» |
» |
5 |
» |
(däribland 2 städer), |
» |
550 |
» |
400 |
» |
» |
12 |
» |
( » 5 » ), |
» |
600 |
» |
400 |
» |
» |
2 |
» |
(Hälsingborgs stad), |
» |
600 |
» |
450 |
» |
» |
2 |
» |
|
» |
650 |
» |
400 |
» |
;> |
1 |
» |
(Göteborgs stad), |
» |
650 |
» |
500 |
» |
» |
1 |
» |
(Stockholms » ). |
Höjning af det bevillningsfria afdraget hade vid 1904 års bevillningstaxering
sålunda medgifvits endast inom 42 kommuner i riket, däribland
11 städer. De öfriga orter, där höjda afdrag förekommo, utgjordes till
stor del af municipalsamhällen eller kommuner, inom hvilka sådana
samhällen är o belägna.
28
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Då det är att antaga, att de af Kung! Maj:t föreslagna bestämmelser
om särskilda afdrag i första rummet skulle kommit till användning
inom kommuner, där redan nu böj dt afdrag finnes, är det af
särskildt intresse att se hvilken inverkan å den kommunala skattskyldigheten
de nya afdragsbestämmelserna enligt den gjorda uträkningen
visat sig hafva inom dylika kommuner.
I Norra Sandsjö socken, Jönköpings län, där de bevillningsfria
afdragen vid 1904 års taxering utgjorde respektive 550 och 400 kronor,
skulle vid förutsatt tillämpning vid nämnda taxering af de nya bestämmelserna
socknens hela fyrktal minskats från 24,715 till 20,477
eller med 17, i procent och utdebiteringen per fyrk stigit med 20,7
procent. Antalet kommunalt skattskyldige, taxerade för inkomst, skulle
i sammanhang härmed hafva sjunkit från 241 till 143.
I Norbergs socken af Västmanlands län, innefattande jämväl
Norbergs bys municipalsamhälle, utgjorde de bevillningsfria afdragen
respektive 500 och 400 kronor. Fyrktalet skulle där hafva minskats
från 134,469 till 116,206 eller med 13,6 procent, utdebiteringen per
fyrk stigit med 15,7 procent och antalet kommunalt skattskyldige,
taxerade för inkomst sjunkit från 1,157 till 593.
I Eskilstuna, där de bevillningsfria afdragen utgjorde respektive
550 och 400 kronor, skulle det ursprungliga antalet bevillningskronor
hafva sjunkit från 54,527 till 49,637 eller med 9 procent. Utdebiteringen
per bevillningskrona skulle hafva ökats med 9,9 procent och antalet
kommunalt skattskyldiga, taxerade för inkomst, från förutvarande 3,572
hafva nedgått till 2,961.
Genom skrifvelse af den 1 innevarande maj har bevillningsutskottet
vidare begärt upplysning, angående hvilken inverkan på den
kommunala skattskyldigheten tillämpning enbart af de i 11 § 1 mom.
af Kungl. Maj:ts förslag ifrågaställda generella afdragsbestämmelser
skulle föra med sig. För resultatet af denna undersökning är redogjordt
i de handlingar, hvilka betecknade med bil. B. (sid. 58) åtfölja
detta betänkande. Till lättare jämförelse med ofvan meddelade uppgifter
lämnas i efterföljande tabell ett sammandrag angifvande medeltals-
och maximisiffror för de olika grupperna af kommuner, beträffande
hvilka omtaxering med tillämpning af de föreslagna nya bestämmelserna
blifvit verkställd.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
29
Minskning af hela |
Ökad utdebitering pr |
||
fyrktalet i procent. |
fyrk, i |
procent. |
|
Medeltal j Maximum |
Medeltal |
Maximum |
|
Kommuner med lägre inkomst- |
|||
tagare i stort antal................. |
9''8 32-4 ’) |
11T> |
48-0 0 |
Landtmannakomnmner ........... |
3-9 s 7-6 s) |
4-1 |
8-2 *) |
Kommuner utan särskild prägel |
6-7 13-7 3) |
7-2 |
15-8 -0 |
]) Mollösund. — 2) Österhaninge. — 3) Brastad. |
Anm. Norra Sandsjö och Norbergs kommuner samt Eskilstuna stad, hvilka
1904 haft höjda afdrag på grund af hög bostads- och lefnadskostnad,
äro ej medtagna i denna undersökning.
Vid den verkställda utredningen kafva gifvetvis de så kallade
individuella afdragen alldeles måst lämnas ur räkningen. Sådana afdrag
pläga, enligt inom utskottet lämnade upplysningar, för närvarande medgifvas
i stor utsträckning, men på grund däraf att beviljandet af dessa
afdrag icke följer några mera allmänna normer utan är beroende
af rent personliga förhållanden, undandrager sig frågan om dylika
afdrags framtida, större eller mindre tillämpning hvarje beräkning.
På det att inkomstbeskattningen icke måtte komma att drabba
den, som icke äger större tillgångar, än som oundgängligen fordras
för fyllande af de nödvändigaste lefnadsbehofven, beslöto Rikets ständer
vid 1859—60 års riksdag, att bevillning för inkomst af kapital eller
arbete icke skulle äga rum, när de sammanräknade årsinkomsterna
däraf icke uppginge till 400 riksdaler, äfvensom att, när samma årsinkomster
icke öfverstege 1,800 riksdaler, 300 riksdaler skulle vara
fria från bevillning.
Förändring i nämnda bestämmelser gjordes senast genom 1883
års bevillningsförordning, hvarvid det skattefria inkomstbeloppet höjdes
från 400 till 500 kronor samt att det dittillsvarande afdraget af 300
kronor höjdes till 450 kronor, dock endast sammanräknad årsinkomst
under 1,200 kronor. I öfrigt vidtogs den förändring, att inkomster
öfver 1,200 kronor men ej uppgående till 1,800 kronor (förut icke öfverstigande
1,800 kronor) bibehöllos vid det gamla afdraget å 300 kronor.
%
Utskottets yttrande.
30
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Slutligen infördes samtidigt det ännu gällande fakultativa afdraget
å högst 200 kronor, afsedt- att komma till tillämpning å orter
med synnerligen hög bostadskostnad äfvensom undantagsvis i de fall,
där särdeles ömmande omständigheter förekomma.
De nu anförda bestämmelserna från år 1883 kvarstå oförändrade.
Beträffande först den fasta afdragsskalan anför chefen för finansdepartementet
i sitt ofvan återgifna yttrande till statsrådsprotokollet,
att, om ock de däri gifna gränser för skattefrihet och skattelindring
år 1883 voro tillfredsställande, de allmänna lefnadsförhållandena i riket
sedan den tiden undergått en sådan förändring, att en uppflyttning
af samma gränser nu måste anses af rättvisa och billighet påkallad.
Sanningen af hvad departementschefen sålunda uttalat lärer icke kunna
jäfvas, och det torde numera ej heller vara föremål för olika meningar
att lefnadskostnaderna under ifrågavarande period fördyrats icke blott
i städerna utan äfven å landsbygden i sådan grad, att en utsträckt
allmän lindring i bevillningen för de minsta inkomsterna vore däraf
betingad.
Särskildt det skattefria existensminimum af 500 kronor synes
numera föga stämma öfverens med ofvan anförda, af 1859—60 års
riksdag i sammanhang med införandet af bevillningsfria afdrag i vår
skattelagstiftning gjorda principuttalande.
Utöfver den allmänna höjning af prisnivån inom landet i dess
helhet, hvilken för Kungl. Maj:t framstått såsom skäl för utvidgande
af de generella afdragen, har ett annat förhållande, nämligen skiljaktigheterna
med afseende å lefnadskostnadernas storlek mellan olika
orter inom landet, synts Kungl. Maj:t påkalla afdrag i mera regelbunden
form å de orter, där dessa kostnader utmärka sig såsom synnerligen
höga i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet.
Oafsedt hvilken betydelse kan tillmätas de däri anförda prisuppgifter
m. m., lärer af den Kungl. Maj:ts proposition åtföljande
promemoria angående lefnadskostnaderna å olika orter i Sverige dock
framgå, att betydande skiljaktigheter i fråga om såväl bostads- som
andra lefnadskostnader äro rådande inom landet. Då så är förhållandet,
synes det bevillningsutskottet innebära eu riktig princip att vid bedömandet
af förevarande beskattningsfråga de små inkomsternas olika
stora köpkraft å skilda orter kommer till större beaktande än i nu
gällande skattelagstiftning. Lämpligheten af att härvid, då fråga är
om mera generell nedsättning, hänsyn fages till lefnadskostnaderna i
allmänhet och ej såsom nu endast till hög bostadskostnad synes utskottet
tydlig.
é
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
31
I fråga om de af Kungl. Maj:t föreslagna särskilda afdragen vill
bevillningsutskottet nu, i likhet med livad utskottet jämväl förut gjort,
uttala sin anslutning till den i det föreliggande förslaget tillämpade
grundsats, att vid bestämmandet af skattskyldigs skatteförmåga afseende
fästes vid honom åliggande försörjningsplikt af minderåriga barn.
Oaktadt utskottet sålunda finner det kungl. förslaget i vissa
afseenden byggdt på principer, värda beaktande och erkännande, föreligga
dock omständigheter, som måste från utskottets sida föranleda
ett afstyrkande af förslaget.
Bevillningsutskottet har förut framhållit, hurusom en eventuell tilllämpning
af ifrågavarande afdragsbestämmelser komme att medföra förskjutning
af den kommunala skattskyldigheten inom vederbörande kommuner.
Jämväl har förut blifvit redogjordt för de undersökningar, som till
utrönande af sagda inverkan blifvit på utskottets föranstaltande vidtagna.
Emot det föreliggande undersökningsmaterialet torde kunna
göras vissa anmärkningar med hänsyn till ofullständighet och ej tillräcklig
omfattning. Härvid må dock beaktas, att äfven om å ena sidan ett
visst berättigande finnes till dylika erinringar — de skäl, som nödvändiggjort
undersökningarnas begränsning, äro af utskottet i det föregående
angifna — så gifver å andra sidan den föreliggande utredningen likväl
till resultat att inom kommuner, där de föreslagna bestämmelserna om
särskilda afdrag komme till användning jämte den af Kungl. Maj:t
ifrågaställda fasta afdragsskalan, betänkliga rubbningar, vore att befara.
Att de kommuner, där förhöjda afdrag på grund af hög bostadskostnad
redan äro medgifna, icke komme att härifrån utgöra undantag framgår
af de tillgängliga uppgifterna. Såsom redan här ofvan å sid. 28
omnämnts, skulle sålunda de nu föreslagna afdragsbestämmelserna
föranledt en ökad utdebitering per fyrk resp. bevillningskrona i Norra
Sandsjö socken af 20,7 procent, i Norbergs socken af 15,7 procent
och i Eskilstuna stad af 9,9 procent.
Den inverkan, den af Kungl. Magt föreslagna fasta afdragsskalan
skulle vid tillämpning komma att utöfva å skatteförhållandena inom
kommunerna, låter sig gifvetvis bedöma med i viss män större noggrannhet.
Resultatet af den undersökning som i detta hänseende
blifvit verkställd, är återgifvet å sid. 29 här ofvan. De där anförda
siffrorna utvisa tydligt, att redan dessa fasta afdrag komme att i betydlig
mån verka till omflyttning af skattebördan inom kommunerna.
Ytterligare anser sig utskottet böra erinra därom, att de till
32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
0
prästerskapets aflöning utgående afgifter äfvensom vissa andra allmänna
afgifter, såsom vägskatt, landstingsskatt m. fl., stå i visst förhållande
till fastighets- och inkomstbevillningen, hvarför vid en reform af nu
förevarande slag jämväl detta förhållande fordrar tillbörligt beaktande.
Räckvidden af den föreslagna reformen är genom den i ämnet nu
förefintliga utredning ingalunda till fullo eller med större säkerhet
fastslagen, men såsom förut framhållits hafva undersökningarna i allt
fall framvisat sådana resultat, att bevillningsutskottet finner afgörande
betänkligheter resa sig mot ett bifall till den kungl. propositionen.
Därjämte synas utskottet vissa af de grundsatser, hvilka funnit
uttryck i det förevarande förslaget, icke böra vinna godkännande.
I sådant hänseende vill utskottet fästa uppmärksamheten därå,
att förslaget, detta i likhet med nu gällande bestämmelser, icke inrymmer
möjlighet för ägare eller innehafvare af mindre fastigheter att
komma i åtnjutande af lindring i bevillningen.
Med anledning häraf har herr C. J. Öberg i sin förut omförmälda
motion yrkat, att Riksdagen ville besluta ett sådant tillägg till 4 §
i bevillningsförordningen, att vissa ägare af mindre lägenheter af ett
värde intill 1,000 kronor måtte, därest taxeringsmyndigheterna så
funne lämpligt, kunna under viss tid befrias från fastighetsbevinning.
Vid 1905 års riksdag hade motionären framställt enahanda yrkande,
men blef detsamma på bevillningsutskottets hemställan af Riksdagen
afslaget. Bevillningsutskottet anförde emot förslaget hufvudsakligen,
att genom ett bifall till detsamma den med nuvarande
bestämmelser åsyftade stabiliteten i fastighetstaxeringen icke längre
skulle ernås. Med vidhållande af sin i frågan förut intagna ståndpunkt
finner utskottet sig ej heller nu böra förorda bifall till förevarande
motion.
Hvad åter den principiella sidan af denna fråga angår, synes det
utskottet böra tagas i öfvervägande, huruvida icke vid reformering af
hithörande bestämmelser skattelindring i någon form bör söka beredas
jämväl ägare och innehafvare af mindre fastigheter, som äro i behof däraf.
Yidare vill utskottet erinra att, medan enligt Kungl. Maj:ts förslag
i fastighet placeradt kapital sålunda icke i vidare mån än för närvarande
skulle komma i åtnjutande af någon skattelindring, däremot
inkomst af kapital, placeradt på annat sätt, skulle enligt förslaget
vara likställd med inkomst af arbete i afseende å skattefrihet
och skattelindring. Riksdagen har förut framhållit den i förhållande
till inkomst af fastighet och kapital lägre skatteförmågan hos inkomst
33
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
af arbete. Och synes utskottet denna olikhet böra beaktas jämväl
med afseende å fastställandet af skattelindringar.
Vid det förhållande att Kungi. Maj:ts förevarande proposition icke
af utskottet förordats, har utskottet ej heller funnit anledning att göra
något uttalande rörande det i 11 § 3 mom. framställda förslaget.
Såsom slutligt omdöme anser utskottet sig böra uttala, att genom
det af Ivungl. Maj:t nu framlagda förslaget har ytterligare blifvit bestyrkt
den upprepade gånger vunna erfarenheten, att det i vår skattelagstiftning
rådande sambandet mellan bevillningen till staten och den
kommunala skattskyldigheten förorsakar stora svårigheter och i många
fall reser oöfverstigliga hinder för bevillningslagstiftningens reformerande
i önskvärd riktning.
, O
Enligt 11 § 2 mom. d) bevillningsförordningen äro från utgörande
af inkomstbevillning frikallade »vid de förenade rikenas beskickningar
hos utländska makter anställda, jämte alla öfriga under
utrikesdepartementet lydande ämbets- och tjänstemän samt vaktbetjänte,
för den del af deras aflöning eller pension, som motsvarar norska
statsverkets bidrag därtill». I Kungl. Maj.ds förslag till 11 § 4 mom.,
hvilket moment svarar mot det nuvarande 2 mom., hafva anförda
bestämmelser borttagits. Denna utaf upplösningen af unionen med Norge
betingade ändring bör i hvarje fall göras.
Med åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet
:
1:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
n:o 91 om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen
den 3 december 1897 angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst in. m. icke måtte af Riksdagen
bifallas, dock att Riksdagen ville besluta, att i
anledning af ett i propositionen framställdt förslag
11 § 2 inom. i nämnda förordning skall erhålla föl''
jande förändrade lydelse:
2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning
frikallas:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk, stipendiifonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra
Bill. till jiiksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Häft. 5
34
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 §
2 mom. b) nämnda;
landsting, hushållningssällskap, städer och andra
menigheter: för sådan inkomst, som icke härflyter af
rörelse eller yrke;
allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan
för Sveriges städer och hypoteksföreningar;
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas
till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare; samt
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli
1892, äfvensom sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
som afse att bereda vinst endast åt insättare;
c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt
anslag samt för inkomst af kapital;
d) främmande makters härvarande beskickningar
och konsulat tillhörande personer jämte deras betjäning:
om
de icke är o svenske medborgare: för all annan
inkomst än den, som utgöres af från Sverige uppburen
allmän eller enskild pension eller erhålles genom
här idkad rörelse;
om de äro svenske medborgare: för den inkomst,
de åtnjuta af sin tjänst hos den främmande makten;
e) utlänning, som här vistas för att idka studier;
samt
f) lappallmogen: för inkomst af renskötsel;
äfvensom
2:o) att herr Öbergs förevarande motion icke
måtte af Piiksdagen bifallas.
Beträffande en inom Första Kammaren af herr Sörensson väckt
motion, n:o 4, såvidt densamma rör införande i bevillningsförordningen
af bestämmelser därom, att vid taxering af inkomst af kapital och
arbete afdrag må ske för vissa utskylder, kommer utskottet att framdeles
afgifva särskildt yttrande; hvithet utskottet härmed får för Piiksdagen
3:o) anmäla.
Stockholm den 4 maj 190 fl.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
35
Bil. A.
Till Konungen.
Sedan ordföranden i Riksdagens bevillningsutskott i en den 23
sistlidne mars månad aflåten skrifvelse, med anledning af nådiga propositionen
n:o 91 till innevarande års riksdag angående ändrad lydelse af
vissa paragrafer i gällande bevillningsförordning, å utskottets vägnar
hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om utredning rörande storleken af den
ökade skattebörda, som vid tillämpning af de i propositionen föreslagna
bestämmelser angående skattefrihet och skattelindring vid bevillning
för inkomst af kapital och arbete komme att läggas å innehafvarne af
fastighet och de inkomsttagare, hvilka icke komme i åtnjutande af afdrag
vid taxeringen, har Eders Kungl. Maj:t den 30 i samma månad
anbefallt statistiska centralbyrån att verkställa den sålunda begärda
utredningen. Och får centralbyrån, sedan detta uppdrag nu fullgjorts,
för utförandet däraf i underdånighet afgifva följande redogörelse.
Utredningen afser de vid förutsatt tillämpning af bestämmelserna
i 11 § 1 inom., 2 mom. a) och 3 mom. bevillningsförordningen, sådana
dessa lagrum skulle lyda enligt den berörda nådiga propositionen, inträdande
förhållanden och stöder sig på 1904 års bevillningstaxering.
Bevillningsutskottet, hvilket med hänsyn till den begränsade tid,
som för frågans bedömande stode till buds, icke ifrågasatt en hela
landet omfattande undersökning, har ansett upplysning i ämnet kunna
vinnas därigenom, att beräkningar i nödiga hänseenden utfördes dels
för tre landskommuner inom hvarje af rikets län dels ock för vissa
uppgift^ städer, hvarvid utskottet ansett önskvärdt, att beträffande
36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
landskommunerna utredningen komrne att omfatta dels kommuner, inom
livilka lägre inkomsttagare i större antal vore till finnandes (exempelvis
på grund af tillvaron af större industriella anläggningar), dels rena
landtmannakommimer och dels kommuner utan särskild prägel i berörda
afseenden. Härvid kunde lämpligen, i likhet med hvad som skett vid
affattandet af det den nådiga propositionen åtföljande formulär n:o 5,
förutsättas, att afdrag medgifvits för skattskyldigs egen person med
100 kronor och för barn med 40 kronor.
Så vidt omständigheterna det medgifvit, har centralbyrån vid den
anbefallda utredningens utförande ställt sig dessa bevillningsutskottets
uttalanden till efterrättelse. Dock har urvalet af landskommuner i icke
ringa mån begränsats genom det till grund ''för utredningen liggande
materialets beskalfenhet.
I den kungl. propositionen är föreslaget, att (å ort, där lefnadskostnaderna
äro synnerligen höga i jämförelse med hvad de äro inom
riket i allmänhet) från den uppskattade inkomsten af kapital och arbete
särskilt afdrag må äga rum dels för skattskyldigs egen person, dels
ock för hvarje af den skattskyldig^ på grund af honom åliggande försörjningsplikt
underhållet barn, hvars ålder vid början af det år, då
taxeringen sker, understiger 15 år, med vissa belopp (här antagna till
resp. 100 och 40 kronor). För finnande af det antal barn, de skattskyldige
i de undersökta kommunerna haft att underhålla, äfvensom
barnens ålder, har alltså i hvarje fall ett jämförande af vederbörande
taxeringslängd med motsvarande mantalslängd måst ske. Detta har
dock i allmänhet icke varit möjligt under annan förutsättning än att
samma ordning varit följd vid uppställningen af taxerings- som af
mantalslängden, något som visserligen i regeln men ej alltid varit
fallet; och kommuner i de fögderier, hvilkas längder icke företett tillräcklig
öfverensstämmelse härutinnan, hafva därför endast undantagsvis
medtagits.
Oanvändbara för undersökningen hafva naturligtvis äfven kommunerna
i de många fögderier varit, hvilkas mantalslängd^’ antingen
icke innehållt någon som helst uppgift om barn under 18 år eller ock
blott innehållit uppgift om barnens antal men ej om deras ålder. Af
sådan anledning har exempelvis för Östergötlands län icke någon landskommun
med lägre inkomsttagare i större antal kunnat till undersökning
upptagas.
Resultatet af undersökningen återfinnes i härtill fogade bilaga 1,
innehållande uppgift om antalet fyrkar och bevillningskronor för jordbruksfastighet,
för annan fastighet samt för inkomst af kapital och arbete —
37
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
sistnämnda dels sådant det i verkligheten vant enligt 1904 års taxeringdels
sådant det skulle hafva varit under förutsatt tillämpning af bestämmelserna
i den nådiga propositionen — samt om antalet kommunalt
skattskyldige, taxerade för inkomst, såväl i verkligheten som under nyssnämnda
förutsättning. I landskommuner med lägre inkomsttagare till
stort antal uppgår minskningen i hela fyrktalet i medeltal till 18,5 %
(med maxima resp. 46,0, 28,o och 27,9 % i Mollösunds kommun af
Göteborgs och Bohus län, Nödinge kommun af Älfsborgs län och Söderfors
kommun af Uppsala län), i rena eller öfvervägande landtmannakommuner
till i medeltal 6,6 % (med maximum 12,3 % i Rengsjö kommun
af Gäfleborgs län) samt i kommuner utan särskild prägel till i medeltal
12,4 ^ ,(med maximum 18,8 % i Torshälla landskommun af Södermanlands
län). Den ökning i utdebiteringen per fyrk, som skulle hafva blifvit en
nödvändig följd af sålunda inträdd minskning i antalet fyrkar, utgör för de
tre kategorierna i medeltal resp. 24,4, (maximum 85,o, 38,9 och 38,6 i
Mollösund, Nödinge och Söderfors), 7, i (maximum 14,1 i Rengsjö) och 14,4
(maximum 23,1 i Torshälla landskommun) %. Antalet af de för inkomst
taxerade skulle hafva minskats i första kategorien af kommuner med 50,3 %o,
i den andra med 63,3 % och i den tredje med 59,1 %. I städerna Eskilstuna,
Växjö och Söderhamn visar sig minskningen i antalet bevillningskronor
skola hafva utgjort resp. 9,0, 7,0 och 14,9 %>, ökningen i utdebiteringen
per bevillningskrona resp. 9,9, 7,6 och 17,5 % samt minskningen
i antalet taxerade för inkomst resp. 17,l, 43,4 och 56,9 %. Till
dessa siffror måste dock några anmärkningar fogas.
Enligt den kungl. propositionen står rätten till bevillningsfrihet
eller bevillningsafdrag i visst förhållande till beloppet af den skattskyldiges
sammanräknade årsinkomst, så att bevillningsfrihet icke äger
rum, när årsinkomsten öfverstiger 600 kronor, och att afdrag för skattskyldigs
egen person ej är medgifvet, när inkomsten öfverstiger 2,000
kronor, ej heller afdrag för barn, när den öfverstiger 3,000 kronor.
Med »den sammanräknade årsinkomsten» skall förstås den skattskyldiges
i mantalsskrifningsorten uppskattade inkomst af kapital och arbete, ökad
såväl med hans å andra orter uppskattade inkomst af samma slag som
ock med hans inkomst af fast egendom (inkomst af jordbruksfastighet
beräknad till 6 % och inkomst af annan fastighet till 5 % af taxeringsvärdet)
samt af aktier i inländska aktiebolag och lotter i enskilda bankbolag.
Om dessa senare förhållanden bör i taxeringslängderna finnas
och finnes ofta äfven anteckningar, när afdrag enligt gällande förordning
ej äro medgifna inkomster, som uppskattats till belopp, understigande
1,800 kronor. Men för inkomster, uppskattade till belopp af 1,800—3,000
38
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
kronor, finnas inga sådana anteckningar alls, och hafva därför andra
källor måst anlitas för vinnande af nödiga upplysningar i nämnda hänseenden.
Dessa källor hafva varit dels fastighetslängderna dels ock
taxeringen för inkomstskatt. Men då vid den sistnämnda — som eljest
innehåller äfven inkomst af aktier — afdrag för skuldräntor får ske, är
det gifvet, att ej alltid full kännedom kunnat vinnas om ))den sammanräknade
årsinkomsten», och det är därför möjligt, att vid den för den
begärda utredningen företagna omtaxeringen af de skattskyldiges inkomster
en och annan erhållit afdrag, som därtill ej skulle hafva varit
berättigad. Så synnerligen många eller betydande kunna dock säkerligen
dessa fall icke vara.
Det är vidare i den kungl. propositioren föreslaget, att för barn,
som själft åtnjuter inkomst, äger skattskyldig tillgodonjuta afdrag allenast
såvida barnets inkomst understiger det inom orten för barn bestämda
afdrag och i sådant fall icke för större belopp än det, hvarmed barnets
inkomst understiger det fastställda afdragsbeloppet. Till dessa bestämmelser
bär emellertid, i saknad af alla upplysningar beträffande sådana
förhållanden, ingen hänsyn kunnat tagas, och måste sålunda de vid
utredningen gjorda afdragsbeloppen äfven ur denna synpunkt anses vara
i någon mån för höga.
1 nådig skrifvelse den 7 denna månad har Eders Kungl. Maj:t med
hänvisning till en från bevillningsutskottet inkommen hemställan om
ytterligare utredning i vissa hithörande afseenden, anbefallt centralbyrån
att verkställa och till Eders Kungl. Maj:t inkomma jämväl med denna
utredning.
Den borde afse, beträffande hvar och en af de landskommuner,
som gjorts till föremål för undersökning i fråga om uppkommande
minskning i fyrktalet m. m., uppgifter, uttryckta i procent, af hela antalet
skattskyldiga inom kommunen, dels om huru stor del af de skattskyldiga
vid den verkställda uträkningen kommit i åtnjutande af afdrag enligt
de af Eders Kungl. Magt föreslagna grunder, dels ock om antalet af dem,
hvilka, utan att samtidigt vara skattskyldiga för inkomst af kapital och
arbete, erlagt bevillning för fastighet af sådan storlek, att den efter resp.
6 och 5 procent af taxeringsvärdet beräknade inkomsten icke öfverstigit
den i berörda proposition angifna inkomstgränsen af 2,100 kronor; hvarjemte
utskottet äfven funnit af vikt att erhålla kännedom om, i hvilken
omfattning nu gällande bestämmelser angående ökning af det bevillnings
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 39
fria afdraget på grund af hög bostadskostnad vunnit tillämpning inom
landet.:
Till åtlydnad häraf har centralbyrån verkställt utredning i de af
utskottet angifna afseenden, och redogöres för resultaten däraf i härtill
fogade bilagor 2 och 3, innefattande den förra uppgift om antalet
kommunalt skattskyldiga i vissa kommuner, antalet af dem som erhållit
befrielse eller afdrag enligt Kungl. Maj:ts proposition samt antalet af
dem, som, utan att vara taxerade för inkomst, erlagt fastighetsbevillning
till belopp af högst 21 kronor (motsvarande eu efter angifna grunder
beräknad inkomst af 2,100 kronor), och den senare uppgift å kommuner,
hvari vid 1904 års taxering ökning af de bevillningsfria afdragen ägt
rum på grund af hög bostads- (och, såsom af bevillningsberedningar
och taxeringsnämnder ofta tillägges, lefnads-)kostnader. Bilagan 2 hänför
sig till samma kommuner i Södermanlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro och Västmanlands län, som i bil. 1 äro upptagna.
Med afseende å öfriga i sistnämnda bilaga upptagna landskommuner
har den begränsade tiden icke medgifvit någon undersökning
beträffande de förhållanden, hvarom bilagan i öfrigt meddelar upplysning.
Stockholm den 24 april 1906.
Underdånigst:
LUDVIG WIDELL.
I. Flodström.
40
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Bil. 1.
Uträkning rörande minskningen i vissa landskommuners fyrktal samt där af föranledd
taxering af de i Kungl. Maj ds proposition n:o 91 till 1906 års riksdag före
ning för städerna Eskilstuna, Söderhamn och Växjö med afseende
Anm. Afdrag enligt 2 möm. a) antaget för skattskyldigs egen person till 100
Fyrkberäkning utförd ej för hvarje enskild skattskyldig utan efter debite
Ä. Lands
Antal |
||
Kommun |
För jord-bruks-fastighet |
För annan fastighet |
Stockholms län. Ekerö, Svartsjö fögderi (hufvudsakligen större jordegendomar; ett |
8,763 |
1,412 |
3,570 |
7,007 |
|
Österhaninge, Södertörns fögderi (hufvudsakligen mindre jordbrukare) |
11,447 |
743 |
Uppsala län. Söderfors, Örbyhus fögderi (med Söderfors bruk och en del under-lydande gårdar).................. Västland, Örbyhus fögderi (mindre eller medelstora jordegendomar, |
1,546 |
3,355 |
9,795 |
1,439 |
|
Alunda, Olands fögderi (småjordbruk; Eamhälls grufvor) . . . . |
13,226 |
1,633 |
Södermanlands län. Frustuna, Nyköpings fögderi (företrädesvis små och medelstora jord-bruk; Gnesta municipalsamhälle)............ |
8,064 |
5,837 |
Torshälla landskommun, Rekarne fögderi (företrädesvis småjordbruk; |
6,239 |
8,104 |
Hammarby, Rekarne fögderi (till större delen mindre eller medel-stora jordegendomar)................ |
2,305 |
47 |
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
41
ökad utdebitering per fyrk, under förutsatt tillämpning vid 1904 års bevillningsslagna
bevillning sfrikets- och af dragsbestämmelser, äfvensom motsvarande uträkpå
antalet bevillning skronor och utdebitering per bevillningskrona.
kronor och för barn till 40 kronor,
ringssummorna för hvarje kommun.
kommuner.
fyrkar |
Minskning |
Ökad utdebitering |
Antal kommunalt skatt-skyldige, taxerade för |
||||
j För öfriga beskattnings-föremål |
Summa |
||||||
ursprungligt |
efter omräkning |
ursprunglig |
efter omräkning |
ursprungligt |
efter omräkning |
||
14,989 |
12,011 |
25,164 |
22,186 |
11-8 |
13*4 |
157 |
64 |
38,431 |
29,262 |
49,008 |
39,839 |
18-7 |
23-o |
426 |
279 |
4,921 |
2,967 |
17,111 |
15,157 |
11-4 |
12-9 |
146 |
41 |
37,786 |
25,894 |
42,687 |
30,795 |
27-9 |
38-e |
479 |
377 |
10,552 |
7,459 |
21,786 |
18,693 |
14-2 |
16-5 |
164 |
72 |
4,447 |
2,808 |
19,306 |
17,667 |
8''5 |
9’3 |
107 |
35 |
23,513 |
19,713 |
37,414 |
33,614 |
10-2 |
11-3 |
263 |
147 |
25,886 |
18,329 |
40,229 |
32,672 |
18-8 |
23-i |
330 |
227 |
259 |
176 |
2,611 |
2,528 |
3-2 |
3’3 |
11 |
3 |
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 6
42
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Antal |
||
K o m m u n ''-‘i*1 V.-'' |
För jord-bruks-fastighet |
För annan fastighet |
Östergötlands län. Kisa, Kinda och Ydre häraders fögderi (små och medelstora jord-egendomar; Kisa municipalsamhälle; några mindre industriella an-läggningar) ................... |
12,788 |
! | 4,189 |
Norra Yi, Kinda och Ydre häraders fögderi (jordbrukssocken) . . |
5,500 |
169 |
Jönköpings län. Nässjö, Tveta m. fl. häraders fögderi (med Nässjö municipalsamhälle) |
6,812 |
■ i .... \ \ 13,965 |
Däraf Nässjö municipalsamhälle............ |
— |
11,042 |
Skärstad, Tveta m. fl. häraders fögderi (jordbrukssocken; Lyckås |
12,425 |
357 |
Norra Sandsjö, Yästra härads fögderi (mindre och medelstora jord-bruk; Bodafors fabriker; Sandsjö stationssamhälle)1..... |
10,321 |
----------------------- 3,632 | |
Kronobergs län. Hofmantorp, Konga härads fögderi (med hufvudsakligen smärre jord-bruk; Lessebo pappersbruk och ett par glasbruk) ...... |
6,180 |
4,495 |
Lenhofda, Uppvidinge härads fögderi (företrädesvis småegendomar; |
8,430 |
1,909 |
Virestad, Allbo härads fögderi (mestadels mindre hemman) . . . |
14,231 |
307 |
Kalmar län. Hjorted, Tjusts fögderi (med bl. a. en del större egendomar, till-hörande samma ägare; Blankaholms sågverk)....... |
16,104 |
1,866 |
Tveta, Aspelands och Handbörds häraders fögderi (små eller medel-stora gårdar)......... 1 ..T;, - . |
3,710 |
95 |
Södra Möckleby, Ölands södra mots fögderi (med Degerhamns cement-bruk) ..................... |
2,435 |
3,115 |
Gottlands län. Follingbo, Gottlands Norra fögderi (medelstora gårdar; en tegelfabrik) |
4,273 |
259 |
Otera, Gottlands Norra fögderi (med Slite landthamn och järnvägs-station; kalkbruk och skeppsvarf)........... |
2,061 |
2,396 |
Oja, Gottlands Södra fögderi (småjordbruk; stenhuggeri) . . . . |
3,066 |
'' 731 |
1 Bevillningsfria afdrag delvis resp. 550 och 400 kr.
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 17.
43
fyrkar |
''Minskning |
Ökad utdebitering |
Antal kommunalt skatt-skyldige, taxerade för |
||||
För öfriga beskattnings-föremål |
Summa |
||||||
ursprungligt |
efter omräkning |
ursprunglig |
efter omräkning |
ursprungligt |
efter omräkning |
||
18,035 |
15,422 |
35,012 |
32,399 |
7-5 |
8-i |
193 |
96 |
| 1,014 |
811 |
6,683 |
6,480 |
3-o |
3-1 |
15 |
7 |
77,699 |
59,709 |
98,476 |
80,486 |
18-3 |
22-4 |
827 |
510 |
64,475 |
53,424 |
75,517 |
64,466 |
— |
— |
542 |
355 |
2,515 |
1,663 |
15,297 |
14,445 |
5‘6 |
5’9 |
43 |
25 |
10,762 |
6,524 |
24,715 |
20,477 |
17-1 |
20-7 |
241 |
143 |
27,790 |
22,400 '' |
38,465 |
33,075 |
14-o |
16-3 |
275 |
152 |
11,387 |
8,037 |
21,726 |
18,376 |
15-4 |
18-2 |
163 |
81 |
3,096 |
1,904 |
17,634 |
16,442 |
6-8 |
7-2 |
77 |
33 |
17,005 |
13,575 |
34,975 |
31,545 |
9''8 |
10-9 |
219 |
72 |
701 |
427 |
4,506 |
4,232 |
6-i |
6-5 |
22 |
7 |
15,090 |
10,401 |
20,640 |
15,951 |
22-7 |
29-4 |
199 |
102 |
I 1,323 |
1,093 |
5,855 |
5,625 |
3-9 |
4-i |
24 |
16 |
10,074 |
8,380 |
14,531 |
12,837 |
11*7 |
13-2 |
121 |
51 |
5,483 |
4,568 |
9,280 |
8,365 |
9-9 |
10-9 |
69 |
30 |
44
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Antal |
||
Kommun |
För jord-bruks-fastighet |
För annan j fastighet |
Blekinge län. Nättraby, Blekinge Östra fögderi (i allmänhet större eller medel-stora gårdar; garfveri, tegelbruk, stenhuggerier)...... |
9,795 |
2,948 |
Oljehult, Blekinge Västra fögderi (medelstora egendomar) . . . . |
4,074 |
172 |
Jämshög, Blekinge Västra fögderi (med Olofströms järnbruk och |
16,557 |
4,221 |
Kristianstads län. Gråmanstorp, Norra Åsbo in. fl. häraders fögderi (stora, medelstora |
8,832 |
; 7,595 |
Norra Åsum, Villands m. fl. häraders fögderi (större och medel-stora jordbruk; Hvilans municipalsamhälle; mekanisk verkstad; |
11,292 |
3,746 |
Däraf Hvilans municipalsamhälle........... |
2,873 |
|
Östra Ingelstad, Ingelstads och Järrestads häraders fögderi (hufvud-sakligen mindre gårdar)............... |
6,756 |
84 |
Malmöhus län. Fosie, Oxie och Skytts häraders fögderi (medelstora och smärre |
9,628 |
2,400 |
Fru Ahlstad, Oxie och Skytts häraders fögderi (medelstora och smärre |
5,614 |
163 |
Södra Vram, Luggude härads fögderi (jordbruksfastighet ej betydlig; |
4,386 |
7,573 |
Hallands län. Refvinge, Halmstads fögderi (större, medelstora och små gårdar) . |
4,829 |
94 |
4,656 |
4,932 |
|
Snöstorp, Laholms fögderi (smärre jordbrukslägenheter; en mindre |
9,842 |
2,509 |
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 45
fyrkar |
Minskning |
Ökad utdebitering |
Antal kommunalt skatt-skyldige, taxerade för |
||||
För öfriga beskattnings-föreraål |
Summa |
||||||
ursprungligt |
efter omräkning |
ursprunglig |
efter omräkning |
ursprunglig |
efter omräkning |
||
18,358 |
15,585 |
31.101 |
28,328 |
8-9 |
9*8 |
214 |
66 |
900 |
540 |
5,146 |
4,786 |
7-o |
7*5 |
25 |
9 |
37,694 |
33,266 |
58,472 |
54,044 |
7-6 |
8*2 |
255 |
no |
43,700 |
37,197 |
60,127 |
53,624 |
10*8 |
12*i |
364 |
210 |
1 15,134 |
8,061 |
30,172 |
23,099 |
23*4 |
30*6 |
389 |
161 |
9,336 |
4,799 |
12,209 |
7,672 |
— |
— |
229 |
no |
141 |
50 |
6.981 |
6,890 |
1*3 |
1*3 |
13 |
1 |
13,595 |
9,729 |
25,623 |
21,757 |
I5*i |
17*8 |
295 |
141 |
824 |
439 |
6,601 |
6,216 |
5.8 |
6*2 |
23 |
8 |
49,610 |
33,522 |
61,569 |
45,481 |
26*i |
35*4 |
716 |
457 |
701 |
275 |
5,624 |
5,198 |
7*6 |
8*2 |
19 |
12 |
19,226 |
15,444 |
28,814 |
25,032 |
13*i |
15*i |
234 |
95 |
10,751 |
7,002 |
23,102 |
19,353 |
16*2 |
19*4 |
201 |
89 |
46
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Antal |
||
K o m in u n |
j För jord-1 bruks-fastighet |
1 För annan fastighet |
* Göteborgs och Bohus län. j Forshälla, Inlands fögderi (mest små hemmansdelar)...... |
11,087 |
498 |
Mollösund, Orusts och Tjörns fögderi (kapellförsamling, till största |
638 |
1,079 |
Brastad, Sunnervikens fögderi (medelstora och små jordegendomar; |
6,100 |
869 |
Alfsborgs län. : Norra Björke, Vane fögderi (smärre jordbruk)........ |
3,009 |
51 |
Starrkärr, Yäne fögderi (i allmänhet mindre jordbrukare; två järn-vägsstationer; Alafors bomullsväfveri).......... |
9,931 |
4,529 |
I Nödinge, Yäne fögderi (i allmänhet mindre jordbrukare; Surte glas-bruk med underlydande)............... |
3,647 |
3,950 |
Skaraborgs län. Björkäng, Norra Vadsbo fögderi (endast smärre jordegendomar; |
5,240 |
l 3,443 |
Undenäs, Södra Vadsbo fögderi (hufvudsakligen småegendomar; Fors-vik och Såfra bruk med kvarnar, sågar, mek. verkstad, trämasse-fabriker m. m.).................. |
14,640 |
2,318 |
Kungs! en a, Yartofta fögderi (till största delen små jordbruk) . . . |
3,227 |
31 |
Värmlands län. Rämen, Östersysslets fögderi (omfattande bruksrörelse; landtbruk ej |
8,931 |
4,445 |
Botilsäter, Södersysslets fögderi (uteslutande jordbruksbygd med |
4,017 |
12 |
Nyed, Östersysslets fögderi (både större och mindre jordbruk; Mol-koms stationssamhälle; åtskillig industri)......... |
20,159 |
2,487 |
Örebro län. Täby, Öster-Närkes fögderi (uteslutande smärre jordbruk) .... |
4,657 |
77 |
Hällefors, Nora fögderi (brukssamhälle; två järnvägsstationer; ett |
15,297 ! |
4,276 |
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
47
f y r k a |
r |
Minskning |
Ökad utdebitering |
Antal kommunalt skatt-skyldige, taxerade för |
|||
För öfriga beskattnings-föremål |
Summa |
||||||
ursprungligt |
efter omräkning |
ursprunglig |
efter omräkning |
ursprungligt |
efter omräkning j |
||
3,601 |
2,674 |
15,186 |
14,259 |
6-1 |
6-5 |
95 |
• . 22 |
6,206 |
2,565 |
7,923 |
4,282 |
46-o |
85-o |
222 |
42 |
6,575 |
4,161 |
13,544 |
11,130 |
17-8 |
21-7 |
248 |
35 |
778 |
401 |
3,838 |
3,461 |
9-8 |
10-9 |
21 |
12 ! |
7,536 |
5,428 |
21,996 |
19,888 |
9-6 |
10-6 |
113 |
52 |
27,046 |
17,348 . |
34,643 |
24,945 |
28-o |
38-9 |
354 |
258 |
17,324 |
13,648 |
26,007 |
22,331 |
14-1 |
16-5 |
201 |
•n . 133 |
16,843 |
12,850 |
33,801 |
29.808 |
11-8 |
13-4 |
233 |
■ 113 |
352 |
117 |
3,610 |
3,375 |
6-5 |
7-o |
17 |
4 |
26,237 |
17,561 |
39,613 |
30,937 |
21-9 |
28-o |
364 |
218 |
458 |
273 |
4,487 |
4,302 |
4‘2 |
4-3 |
8 |
5 |
18,747 |
15,364 |
41,393 |
38,010 |
8-2 |
8-9 |
218 |
93 |
755 |
575 |
5,489 |
5,309 |
3-3 |
3-4 |
19 |
5 |
46,007 |
32,184 |
65,580 |
: 51,757 |
21-1 |
26-7 |
629 |
311 |
48
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Antal |
||
Kom m u n |
För jord-bruks-fastighet |
För annan fastighet |
Ramsberg, Lindes fögderi (en mängd småbrukare; två större krono- |
||
parker; bruk och grufvor.............. |
24,160 |
1,237 |
Västmanlands län. Skerike, Bergslags fögderi (hufvudsakligen smärre jordbruk) . . • |
2,821 |
44 |
Norberg, Bergslags fögderi (smärre jordbruk; Norbergs bys municipal -samhälle; grufdistrikt)1............... |
17,555 |
9,221 |
Däraf Norbergs by............... |
1,826 |
1,758 |
Väster-Löfsta, Salbergs-Väsby fögderi (i allmänhet mindre jordbruk; |
12,497 |
3,970 |
Däraf Heby municipalsamhälle........... |
189 |
2,918 |
Kopparbergs län. Störa Skedevi, Hedemora fögderi (jordbruksbygd) 2...... |
16,326 |
1,122 |
Hedemora landskommun, Hedemora fögderi (hufvudsakligen jord-bruksbygd; Vikmanshyttan och Turbo bruk med järn- och stål-tillverkning samt trämassefabrikation)2......... |
27,929 |
3,011 |
Avesta, Hedemora fögderi (mindre betydande jordbruk; Avesta stations-och municipalsamhälle; järnverk, sågverk, elektrisk kraftstation)2 |
1,588 |
17,697 |
Däraf Avesta municipalsamhälle........... |
123 |
12,060 |
Gäfleborgs län. Rengsjö, Södra Hälsinglands fögderi (hufvudsakligen mindre jordbruk) |
3,914 |
255 |
Norrala, Södra Hälsinglands fögderi (mindre jordbruk; sågverk; skogs-arbetare, fiskare).................. |
7,049 |
1,431 |
Bergsjö, Norra Hälsinglands fögderi (småbrukare; sågar, kvarnar, |
14,450 |
2,859 |
Västernorrlands län. Sättna, Medelpads Västra fögderi (småbrukare; en del hemman ägas af |
7,080 |
188 |
Torp, Medelpads Västra fögderi (småbrukare och arrendatorer; såg-verksbolagen äga en mängd hemman; Torpshammars bruk) . . |
27,383 |
2,822 |
1 Bevillningsfria afdrag resp. 500 och 400 kronor.
a För likformighetens skull Ur här antalet bevillningskronor reduceradt till fyrk, ehuru fyrktalssättning
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 49
fyrkar För öfriga beskattnings-föremål: |
S u m m a |
Minskning j |
Ökad utdebitering |
Antal kommunalt skatt-skyldige taxerade för |
|||
ursprungligt |
efter omräkning |
ursprunglig i 1 |
efter omräkning |
ursprungligt |
efter omräkning |
||
18,685 |
13,110 |
44,082 |
38,507 |
12-6 |
14-5 |
1 266 |
129 |
373 |
173 |
3,238 |
3,038 |
6-2 |
6-6 |
15 |
3 |
107,693 |
89,430 |
134,469 |
116,206 |
13-6 |
15-7 |
1,157 |
593 |
17,228 |
16,055 |
20,812 |
19,639 |
— |
— |
104 |
70 |
20,406 |
16,027 |
36,873 |
32,494 |
11.9 |
13-5 |
367 |
91 |
15,376 |
13,229 |
18,483 |
16,336 |
170 |
53 |
||
3,655 |
2,229 |
21,103 |
19,677 |
6‘8 |
7-2 |
96 |
36 |
26,410 |
19,921 |
57,350 |
50,861 |
11-3 |
12-8 |
381 |
145 |
57,242 |
39,216 |
76,527 |
58,501 |
23-6 |
30-8 |
793 |
449 |
38,153 |
26,450 |
50,336 |
38,633 |
506 |
319 |
||
1,666 |
947 |
5,835 |
5,116 |
12-3 |
14-i |
75 |
16 |
9,687 |
4,801 |
18,167 |
13,281 |
26-9 |
36-8 |
461 |
41 |
10,991 |
13,572 |
34,300 |
30,881 |
10-o |
ll-i |
264 |
93 |
1,590 |
983 |
8,858 |
8,251 |
6-9 |
7-4 |
60 |
12 |
23,211 |
18,058 |
53,416 |
48,263 |
9-6 |
10-7 |
402 |
127 |
i dessa kommuner icke förekommer.
Bih. till Riksd. Brok 1906. 5 Sand. 1 Afd. 17 Häft. 7
50
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Antal |
||
Kommun |
För jord-bruks-fastighet |
För annan fastighet |
Själevad, Norra Ångermanlands Öfre fögderi (smärre jordbrukare |
17,294 |
7,373 |
Jämtlands län. Sunne, Jämtlands Västra fögderi (smärre jordbruk)...... |
5,953 |
51 |
Sveg, Jämtlands Södra fögderi (mindre jordbrukare och lägenhets-innehafvare; bolag ägare till större delen af socknen; befolkningen |
12,481 |
432 |
Lillhärdal, Jämtlands Södra fögderi (mindre jordbrukare och lägen-hetsinnehafvare; större delen af socknen äges af bolag; befolk-ningen till stor del skogsarbetare)........... |
9,468 |
''[v < '' f ’ { 89 |
Västerbottens län. ; Degerfors, Umeå fögderi (småbrukare och lägenhetsinneliafvare; |
28,101 |
1,307 |
Löfånger, Skellefteå fögderi (mindre jordbrukare; lotsar och fyr-personal) ...... ........ |
15,713 |
743 |
Byske, Skellefteå fögderi (mindre jordbrukare och lägenhetsinneliafvare; |
17,970 |
6,736 |
Norrbottens län. Edefors, Luleå fögderi (småbrukare och lägenhetsinnehafvare; större |
15,445 |
780 |
Råneå, Kalix fögderi (mindre jordbrukare och lägenhetsinnehafvare; |
29,362 |
1,593 |
Karl Gustaf, Torneå fögderi (i allmänhet mindre jordbruk) . . . |
5,912 |
173 |
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
51
yrkar |
Minskning |
Ökad utdebitering |
Antal kommunalt skatt-skyldige taxerade för - - - - . ■ ......... 1 |
||||
För öfriga beskattnings- l |
Summa |
||||||
| ursprungligt |
efter omräkning j |
ursprunglig |
efter omräkning |
! ursprungligt |
efter omräkning 1 |
||
67,948 |
59,082 |
92,615 |
83,749 |
9-6 |
10-6 |
j 673 |
210 |
1,146 |
471 |
7,150 |
6,475 |
9-4 |
10*4 |
51 |
n * v |
14,627 |
12,402 |
27,540 |
25,315 |
8''i |
8*8 |
114 |
68 j 1 |
5,111 1 |
3,395 |
14,668 |
12,952 |
11-7 |
13*2 |
166 |
25 i 1 | 1 |
20,948 |
16,251 |
50,356 |
45,659 |
9*3 |
10*3 |
288 |
134 |
6,887 |
5,420 |
23,343 |
21,876 |
6*3 |
6*7 |
86 |
50 ! |
45,640 |
36,551 |
70,346 |
61,257 |
12-9 |
14*8 |
649 |
147 ] |
12,719 |
7,097 |
28,944 |
23,322 |
19-4 |
24*i |
394 |
99 |
34,065 |
30,210 |
65,020 |
61,165 |
5*9 |
6*3 |
275 |
117 |
3,589 |
2,604 |
9,674 |
8,689 |
10-2 |
11*3 |
64 |
42 |
52
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
B.
Antal bevil 1-
- . ;
Stad |
För jord-bruks-fastighet |
För annan fastighet |
Eskilstuna .................... |
2-l 0 |
9,375-2 5 |
Yäxjö......i............- . . |
252-3o |
4,315-i 5 |
Söderhamn . {................... |
255-oo |
4,492-30 |
Bevillningsfria afdrag respektive 550 och 400 kronor.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
53
Städer.
ningskronor |
Minskning |
Ökad utdebitering prbevillnings- krona, i procent |
Antal kommunalt skatt-skyldige, taxerade för |
||||
För inkomst af kapital |
S u in m a |
||||||
ursprungligt |
efter omräkning |
ursprunglig |
efter omräkning |
ursprungligt |
efter omräkning |
||
45,149-5 8 |
40,259-33 |
54,526-93 |
49,636-6 8 |
9-0 |
9-9 |
3,572 |
2,961 |
24,774-oe |
22,709-73 |
29,341-51 |
27,277-18 |
7-o |
7-6 |
1,313 |
743 |
35,985-4 5 |
29,916-7 5 |
40,732-7 5 |
34,664"0 5 |
14"9 |
17-5 |
3,192 |
1,375 |
54
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Bil. 2.
Antalet kommunalt skattskyldige i nedanstående kommuner jämte vissa uppgifter
om dem, som enligt gjorda framställningar till Riksdagen skidle
komma i åtnjidande af bevillning sfrihet eller bevillningsfria afdrag.
K o in in u n |
Kommunalt skatt- skyldige, hela antalet |
Sådana som Kungl. Maj:ts prop.: |
Sådana som, utan |
||
hela antalet |
proc. af de |
hela antalet |
proc. af de |
||
Södermanlands län: |
|||||
^rustlina....... |
444 |
221 |
49’8 |
162 |
36-5 |
Torshälla landskommun . |
461 |
317 |
68-s |
123 |
26-7 |
Hammarby....... |
42 |
9 |
21-4 |
27 |
64-3 |
Blekinge län: |
|||||
Nättraby........ |
354 |
189 |
53''4 |
130 |
36-7 |
Öljehult....... |
276 |
23 |
8’3 |
250 |
90-6 |
Jämshög ........ |
728 |
228 |
31-3 |
458 |
62-9 |
Hallands län: |
|||||
K ef vinge....... |
99 |
19 |
19-2 |
66 |
66-7 |
Slättåkra........ |
521 |
212 |
40-7 |
214 |
41-1 |
; Snöstorp........ |
439 |
183 |
41"7 |
228 |
51’ 9 |
Skaraborgs län: |
|||||
Björkäng........ |
557 |
173 |
31-i |
355 |
63-7 |
Undenäs ........ |
573 |
198 |
34-6 |
329 |
57-4 |
Kungslena ....... |
107 |
17 |
15-9 |
88 |
82-2 |
Värmlands län: |
* |
||||
Rämen......... |
407 |
353 |
86-7 |
40 |
9’8 |
Botilsäter........ |
121 |
8 |
6’6 |
in |
91-7 |
Nyed......... |
788 |
190 |
21-1 |
564 |
71-6 |
Örebro län: |
|||||
Täby......... |
150 |
16 |
10-7 |
130 |
86-7 |
Hällefors........ |
687 |
609 |
88-6 |
54 |
7’9 |
Ramsberg........ |
508 |
232 |
45-7 |
241 |
47-4 |
Västmanlands län: |
|||||
Skerike........ |
47 |
14 |
29-8 |
22 |
46’8 |
Norberg........ |
1,525 |
1,077 |
70-6 |
306 |
20’i |
| Väster-Löfsta...... |
640 |
342 |
53-4 |
266 |
41’6 |
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Bil. 3.
Uppgift å kommuner hvari vid 1904 års bevillning staxering ökning af
de bevillningsfria afdragen — resp. 450 och 300 kronor ägt rum på
grund af hög bostads- (och lefnads-) kostnad.
1) Afdrag resp. 500 och 300 kronor.
Västra Frölunda i Göteborgs och Bohus lä
in.
Fässberg
Österplana i Skaraborgs län.
Västanfors i Västmanlands län.
Indal i Västernorrlands län.
Indals-Liden i „
Holm
Skön ^ „
med Skönsbergs, Gångvikens och Skönsmons
municipalsamhällen.
Alnö i Västernorrlands län.
Timrå
Ljustorp „
nässjö „
Tynderö „ „
Njurunda „ „
2) Afdrag resp. 500 och 350 kronor.
i Gällande för arbetare, hvilkas inkomster ej upp
. gått till 900 kronor, såvida ej fastighet ägts
[ till värde af minst 1,500 kronor.
/Gällande för arbetare vid Hellekis aktiebolags
1 cementfabrik.
Gäller ej för inkomst af kapital, ej heller för
högre än 600 kronors taxering.
Gäller ej för inkomst af kapital.
Nynäs villastad inom Ösmo kommun af
Stockholms län.
Backa i Göteborgs och Bohus län.
Vittinge i Västmanlands län.
Norrköpings stad.
/För arbetare vid Morgongåfva samt stations\
och banbetjäning.
56
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
! 3) Afdrag resp. 500 och 400 kronor. Norberg i Västmanlands län, |
|
| 4) Afdrag resp. 550 och 300 kronor. Djursholms köping i Stockholms län. Lundby i Göteborgs och Bohus län. Karlstads stad. |
[Ytterligare afdrag för 3 minderåriga barn 50 I högsta afdraget. /För »stor familj» resp. 600 och 400 kr. samt |
5) Afdrag resp. 550 och 400 kronor. Kloster i Södermanlands län. Fors i „ med Nyfors municipalsamhälle. Norra Sandsjö i Jönköpings län. Hyllie i Malmöhus län. Örgryte i Göteborgs och Bohus län. |
/För en stor del af de skattskyldiga. [Dessutom afdrag af 50 kr. (till järnvägsbiljetter) | för de ej synnerligen välsituerade personer, [För ogift skattskyldig; för gift skattskyldig |
Stenby i Alfsborgs län. Gellivare taxeringsdistrikt i Gellivare kom-mun af Norrbottens län. |
^Afdraget ökadt med »intill 100 kronor». /För 184 vid järnvägen anställda personer och |
j Södertälje stad. Uppsala stad. Eskilstuna stad. Malmö stad. I Sundsvalls stad. |
lUtom dessa afdrag jämte de vanliga å 450 och 1 med eller utan motivering. |
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
57
6) Afdrag resp. 600 och 400 kronor. |
|
Solna i Stockholms län, |
|
med Nya Hagalunds municipalsamhälle. |
/Det senare af draget varierande mellan 400 och |
7) Afdrag resp. 600 och 450 kronor. |
|
Brännkyrka i Stockholms län, med Liljeholmens municipalsamhälle. |
I Bevillning af inkomst äger ej rum, när sam-! manräknade årsinkomsten understiger 700 1 kronor. Detta gäller dock ej Liljeholmen. |
8) Afdrag resp. 650 och 400 kronor. |
|
Göteborgs stad. |
|
9) Afdrag resp. 650 och 500 kronor. |
|
Stockholms stad. |
1 Bevillning af inkomst äger ej rum, när skatt-. skyldigs sammanräknade inkomster under-1 stiga 700 kronor. |
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afä. 17 Käft.
58
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Bil. B.
Till Konungen.
Genom nådigt beslut den 30 sistlidne april har Eders Kungl.
Maj:t anbefallt statistiska centralbyrån att komplettera den utredning,
centralbyrån på nådigt uppdrag redan utfört och som med underdånig
skrifvelse den 24 samma månad öfverlämnats, rörande storleken af den
ökade skattebörda, som vid tillämpning af de i Kungl. Maj:ts proposition
n:r 91 till innevarande års Riksdag föreslagna bestämmelser angående
skattefrihet och skattelindring vid bevillning för inkomst af kapital
och arbete komme att läggas å innehafvarne af fastighet och de inkomsttagare
hvilka icke komme i åtnjutande af afdrag vid taxeringen,
med uppgifter om den ökning’af utdebiteringen pr fyrk och bevillningskrona,
som skulle blifva en följd af tillämpning enbart af bestämmelserna
i 1 mom. af den härom handlande 11 § bevillningsförordningen,
sådant detta lagrum skulle lyda enligt den berörda nådiga propositionen.
Denna komplettering är nu verkställd, och meddelas resultatet däraf
i härvid fogade tabellbilaga.
Tabellen omfattar samma landskommuner och städer som den
föregående utredningen, med undantag af att Norra Sandsjö och Norbergs
kommuner samt Eskilstuna stad, där förhöjda bevillningsafdrag
på grund af hög bostads- (och lefnads-) kostnad redan vid 1904 års
bevillningstaxering förekommit, uteslutits.
I medeltal ställa sig resultaten sålunda:
Minskning af Ökad utdebitehela
fyrk tal et, ring pr fyrk,
i procent. i procent.
I kommuner med lägre inkomsttagare i stort antal 9*8 11*5
Landtmannakommuner ................. 3-o 4. i
Kommuner utan särskild prägel .......................... 6*7 7*2
De resp. maxima förekomma i Mollösund (32*4 och 48*0 procent),
Österhaninge (7*C och 8-2 procent) och Dra,stad (13'' / och 15*8 procent).
Stockholm den 3 maj 1906.
Underdånigst
LUDVIG WIDELL.
I. Flod ström.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
59
Uträkning rörande minskningen i vissa landskommuners fyrklal sand där af
föranledd ökad utdebitering ger fyrk, under förutsatt tillämpning vid 1904
års bevillning staxering af de i Kungl. Mapts proposition n:r 91 till 1906
års riksdag föreslagna fasta (för hela riket gällande bevillningsfrihetsoch
afdrag sbestämmelser, äfvensom motsvarande uträkning för
städerna Växjö och Söderhamn med afseende på antalet
bevillning skronor och utdebitering per bevillningskrona.
Amu. Fyrkberäkning utförd ej för hvarje enskild skattskyldig utan efter
debiteringssummorna för hvarje kommun.
Å, Landskommuner.
• • t . •. ■- , K o m m u n |
Antal fyrkar ursprung- efter om-ligt I räkning |
Minskning |
Ökad ut-debitering |
|
Stockholms län. |
1 |
j • ,,;r ,„''7 |
||
Ekerö.............• |
25,164 |
23,625 |
6-i |
6-5 |
Gustafsberg. ..........• |
49,008 |
44,730 |
8-7 |
9-6 |
Österhaninge..........• |
17,111 |
15,814 |
7-6 |
8’2 |
Uppsala län. |
||||
Söderfors............. |
42,687 |
38,325 |
10-2 |
11-4 |
Västland............. |
21,786 |
20,330 |
6*7 |
7-2 |
Alunda ............. |
19,306 |
18,414 |
4*6 |
4‘8 |
Södermanlands län. |
||||
! Frustuna. . . . ;........ |
37,414 |
35,570 |
4‘9 |
5-2 j |
| Torshälla landskommun. . ...... |
40,229 |
37,330 |
7-2 |
7-8 |
Hammarby............ |
2,611 |
2,538 |
2-8 |
2‘9 i |
Östergötlands län. |
||||
Kisa.............. |
! 35,012 |
33,241 |
5-1 |
5’3 |
Norra Vi............ |
6,683 |
6,581 |
1-5 |
1-5 |
60
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Kommun |
Antal fyrkar |
Minskning |
Okad ut-debitering |
|
ursprung- ligt |
efter om-räkning |
|||
Jönköpings län. |
||||
Nässjö............. |
98,476 |
90,193 |
8-4 |
9*2 |
Däraf N. mimicipa Isainhäl le..... |
75,517 |
70,543 |
— |
— |
Skärstad............. |
15,297 |
15,002 |
1*9 |
2*o |
Kronobergs län. |
||||
Hofmantorp............ |
38,465 |
35,825 |
6-9 |
7*4 |
Lenhofda............. |
21,726 |
19,993 |
8-o |
8*7 |
Virestad............. |
17,634 |
17,158 |
2-7 |
2*8 |
Kalmar län. |
||||
Hjorted............. |
34,975 |
32,875 |
6''o |
6*4 |
Tveta.............. |
4,506 |
4,320 |
4-i |
4*3 |
Södra Möekleby.......... |
20,640 |
18,605 |
9-9 |
10*9 |
Gottlands län. |
||||
Follingbo............. |
5,855 |
5,735 |
2-o |
2-1 |
Othem............. |
14,531 |
13,544 |
6-8 |
7*3 |
Öja............... |
9,280 |
8,750 |
5-7 |
6*1 |
Blekinge län. |
||||
Nättraby............. |
31,101 |
29,424 |
5-4 |
5*7 |
Öljehult............. |
5,146 |
4,974 |
3-3 |
3*5 |
Jämshög. ........ |
58,472 |
56,255 |
O''8 • |
3*9 |
Kristianstads län. |
||||
Gråmanstorp........... |
60,127 |
56,499 |
6*0 |
6-4 |
Norra Åsum.........: . |
30,172 |
27,235 |
9-7 |
10*8 |
Däraf Hvilans municipalsamhälle . . . |
12,209 |
10,207 |
— |
— |
Östra Ingelstad.......... |
6,981 |
6,895 |
1*2 |
1*2 |
Malmöhus län. |
||||
Fosie.............. |
25,623 |
24,138 6,438 |
5*8 |
6*2 |
Fru Alstad............ |
6,601 |
2*5 |
2*5 |
|
Södra Vram........... |
61,569 |
56,021 |
9*o |
9*9 |
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
6!
K o m m u n ... '' ............ . |
Antal fyrkar |
Minskning |
Ökad ut-debitering |
|
ursprung- ligt |
efter om-räkning |
|||
| 1 Hallands län. |
||||
Kefvinge............ |
5,624 |
5,419 |
3-6 |
3-8 |
Slättåkra............ |
28,814 |
26.656 |
7-5 |
8-i |
Snöstorp............ |
23,102 |
21,356 |
7-6 |
8‘2 |
■ Göteborgs och Bohus län. |
||||
Forshälla............ |
15,186 |
14,597 |
3-9 |
4‘o |
Mollösund............ |
7,923 |
5,353 |
32-4 |
48-o |
Brastad............. |
13,544 |
11,695 |
13-7 |
15-8 |
Alfsborgs län. |
||||
Norra Björke........... |
3,838 |
3,628 |
5-5 |
5-8 |
Starrkärr............ |
21,996 |
20,994 |
4‘6 |
4’8 |
Nödinge............. |
34,643 |
30,907 |
10-8 |
12-i |
Skaraborgs län. |
||||
Björkäng ............ |
26,007 |
24,289 |
6*6 |
7-i |
Undenäs............. |
33,801 |
31,653 |
6’4 |
6-8 |
Kungslena............ |
3,610 |
3,434 |
4‘9 |
5-i |
Värmlands län. |
||||
Ram en............. |
39,613 |
36,052 |
9-0 |
9-9 |
Botilsäter............ |
4,487 |
4,440 |
ko |
l-i |
Nyed ............. |
41,393 |
39,431 |
4-7 |
5-o |
Örebro län. |
||||
Täby.............. |
5,489 |
5,314 |
3-2 |
3-s |
Hällefors............ |
65,580 |
59,062 |
9-9 |
11-0 |
Ramsberg............ |
44,082 |
40,375 |
8-4 |
9’2 |
Västmanlands län. |
||||
Skerike....... ..... |
3,238 |
3,093 |
4.5 |
4’7 |
Väster-Löfsta........... |
36,873 |
34,049 |
7-7 |
8’3 |
Däraf Heby municipalsamhälle . . . . |
18,483 |
17,133 |
— |
— |
62
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
K o in m u n |
Antal fyrkar ursprung- , efter om-iigt '' räkning |
Minskning |
Ökad ut-debitering |
|
Kopparbergs län. |
||||
Stora Skedvi . .......... |
21,108 |
20,242 |
4-1 |
4-3 |
Hedemora landskommun....... |
57,350 |
53,704 |
()* 4 |
6*8 |
Avesta............. |
76,527 |
68,315 |
10'' 7 |
12-o |
Däraf A. municipalsamhälle..... |
50,336 |
45,177 |
— |
|
Gäfleborgs län. |
||||
Rengsjö............. |
5,835 |
5,399 |
7-5 |
8''i |
No vråla............. |
18,167 |
14,147 |
22''i |
28-4 |
Bergsjö............. |
34,300 |
32,363 |
5*6 |
6''o |
Västernorrlands län. |
||||
Sättna............. |
8,858 |
8,403 |
5.i |
5''4 |
Torp.............. |
53,416 |
50,103 |
6''2 |
6''6 |
Själevad............. |
92.615 |
87,989 |
5''o |
5-3 |
Jämtlands län. |
||||
Sunne .............. |
7,150 |
6,729 |
5-9 |
6''3 |
Sveg.............. |
27,540 |
25,951 |
5-8 |
6''i |
Lillhärdal............ |
14,668 |
13,328 |
9''i |
10''i |
Västerbottens län. |
||||
Degerfors............ |
50,356 |
48,161 |
4''4 |
4:''6 |
Löfånger............. |
23,343 |
22,573 |
3-3 |
3-4 |
Byske............. |
70,346 |
64,521 |
8.3 |
9-0 i''A; |
Norrbottens län. |
||||
Edefors............ |
28,944 |
25,274 |
12-7 |
14-5 |
Råneå . ............ |
65,020 |
62.544 |
3-3 |
3-5 |
Karl Gustaf.......... |
9,674 |
9,095 |
6-0 |
6-4 |
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
63
B. Städer.
Antal bevillnings-kronor |
Minskning |
( Ökad ut-debitering i |
|||||
Stad |
ursprung- ligt |
efter om-räkning |
villnings-kronor, |
||||
Växjö . . |
29,341-si |
28,409-33 |
3-2 |
3-3 |
|||
Söderhamn . |
40,732-7 5 |
37,882-to |
7-o |
7-5 |
64
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Reservationer:
vid punkten l:o):
af herr K. G. Karlsson, hvilken med instämmande af herrar friherre
Bonde, Höjer, Boos och Branting anfört:
»Under väntan på den genomgripande reform af vårt lands skattelagstiftning,
hvilken allt tydligare framträder som en trängande nödvändighet,
var det med stor tillfredsställelse vida lager af befolkningen
mottogo Kungl. Maj:ts framställning till Riksdagen rörande utvidgning
af den för närvarande medgifna rätten till skattefria afdrag för små
inkomster af kapital och arbete.
Med fullt fog framhålles i den kungl. propositionen den betydande
stegring i lefnadskostnaderna, som ägt rum sedan nu gällande afdragsbestämmelser
år 1883 fastställdes, ’så att en inkomst, som vid nyssnämnda
tidpunkt kunde anses räcka till ett nödtorftigt uppehälle, numera
icke på långt när motsvarar existensminimum’. Härtill kommer
* ytterligare den viktiga omständigheten — äfven den framhållen i den
kungl. propositionen — att efter sagda år den indirekta beskattningsprincipen
vunnit en allt kraftigare tillämpning i vårt land, särskildt
genom den betydande höjningen af skyddstullarne. Dessa indirekta
skatter, framför allt tullarne å för alla nödvändiga lifsmedel, drabba
synnerligen hårdt de små inkomsttagarne och göra en höjning af de
skattefria afdragen särdeles berättigad.
Vid frågans behandling inom utskottet framträdde genast nödvändigheten
af en utredning rörande det framlagda förslagets eventuella
verkningar med hänsyn till den kommunala skattebördans fördelning.
På den korta tid, som stått utskottet till buds, har det gifvetvis icke
varit möjligt att åstadkomma eu fullständig utredning, men de gjorda
undersökningarna, för Indika redogöres i utskottsbetänkande!, ådagalägga
tydligt, att ett bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit rörande
höjningen af de generella afdragen — § 11, inom. 1—* skulle, på grund
af sambandet mellan bevillningen och den kommunala beskattningen,
särskildt på landsbygden förorsaka eu sådan öfverflyttning af den kommunala
skattebördan från dem, som skulle komma i åtnjutande af
lindringarne, till öfriga skattdragare — och bland dessa särskildt fastighetsägarne
— att man inför densamma måste ställa sig betänksam.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17, 65
Medgifvas måste nämligen, att bland fastiglietsägarne, för Indika på
grund af fastighetsskattens natur intet afdrag blifvit ifrågasatt, finnes
ett betydande antal, som lefver under mycket tryckta omständigheter
och som därför skulle känna en ökning af skattebördorna som eu stor
orättvisa, särskildt då samtidigt en lindring skulle komma andra små
inkomsttagare till godo.
Detta förhållande, som tydligt exemplifieras i de utskottets betänkande
åtföljande bilagorna, har tvungit mig att afstå från yrkandet
på bifall till det kungliga förslaget i förevarande del. Däremot vill
jag här på det kraftigaste uttala mig för en snart skeende modernisering
af vårt skatteväsen, på det att icke längre själfva den form,
hvarunder skatterna uttagas, skall ställa oöfvervinnerliga hinder för
beviljande af lindringar, där sådana finnas vara af nöden.
Men om jag alltså på grund af den olyckliga sammankopplingen
af bevillningen med den kommunala beskattningen nödgats frångå hvad
Kungl. Maj:t i § 11, mom 1 föreslagit rörande de för hela landet
gällande generella af dragen, finner jag däremot starka skäl tala för ett
bifall i hufvudsak till hvad samma förslag i mom. 2 innehåller beträffande
de afdrag, som skulle vara beroende på taxeringsmyndigheternas
beslut i de olika orterna.
Redan nu gällande bestämmelser medgifva ju lindring i beskattningen
efter taxeringsmyndigheternas beslut, dels mera generellt å orter
med hög bostadskostnad och dels i enskilda fall genom ytterligare afdrag
vid Särdeles ömmande omständigheter’. Emellertid äro båda
dessa möjligheter till skattelindring så starkt begränsade, att det högsta
afdrag, som på dessa grunder tillsammantagna kan beviljas, blifvit satt
till 200 kronor.
På goda skäl har Kungl. Maj:t nu föreslagit den ändring i dessa
bestämmelser, att, i stället för att nu bostadspriserna. hädanefter lefnadskostnaderna
i allmänhet skulle utgöra grunden för bestämmandet af
det bevillningsfria orfeafdragct. Äfven föreslår Kungl. Maj:t en betydande
höjning af dessa på taxeringsmyndigheterna beroende dyrortsafdrag,
som för den skattskyldig^ personligen skulle kunna uppgå till
150 kronor, då hans inkomster icke öfverstiga 2,000 kronor, samt
ytterligare ökas med högst 50 kronor för hvarje den skattskyldige på
grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars
ålder vid början af det år taxeringen sker understiger 15 år. Behofvet
af skattelindring på grund af talrik familj har Kungl. Maj:t ansett pa
ort med synnerligen höga lefnadskostnader göra sig gällande för perBih.
till Biksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Raft. 9
66 •Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
soner med eu inkomst intill 3,000 kronor. Jag anser detta befogad t,
när inkomsten väsentligen härleder sig af arbete. Om däremot af den
sammanräknade årsinkomsten öfver 2,000 kronor äro inkomst af kapital,
finner jag sådant afdrag icke af förhållandena påkalladt, och har jag
i öfverensstämmelse härmed infört en ändring i Kungl. Maj:ts förslag.
Jämte ofvanstående för orten i dess helhet gällande afdrag skulle,
i likhet med livad nu är fallet, ytterligare afdrag i enskilda fall kunna
af taxeringsmyndigheterna beviljas. Mot hvad Kungl. Maj:t härutinnan
föreslagit har jag icke något att erinra.
Bestämmelserna i § 11, mom. 2, torde icke med fog kunna mötas
med den invändning, som träffar förslagen i mom. 1, eller att en lindring
för några skulle åstadkomma en i mer eller mindre grad orättvist
ökad skattetunga för andra, hvilka icke äga åtminstone afsevärdt
större bärkraft än de, som skulle komma i åtnjutande af skattelindring.
Själfklart torde nämligen vara, att å orter, där dylika betänkliga rubbningar
kunde befaras uppstå, skulle ifrågavarande afdragsbestämmelser
icke komma till användning. Äfven bör vid frågans bedömande beaktas,
att vid ett bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit de högsta af dragsbeloppen
skulle komma att tillämpas endast å några enstaka orter,
där lefnadskostnaderna äro exceptionellt höga. På öfriga orter, där
dessa afdrag komme att tillämpas, skulle man helt visst sätta dem till
vida lägre belopp. Antalet orter, där hittills dyrtidsafdrag tillämpats
har i hela landet utgjort sammanlagdt endast 42 kommuner, däribland
11 städer.
Beträffande de fördelar, som ett bifall till föreliggande förslag
skulle medföra, må främst framhållas, att våra taxeringsmyndigheter
härigenom skulle sättas i stånd att under vissa förhållanden tillämpa
mera moderna och rättvisa skatteprinciper än vår nu gällande bevillningsförordning
eljest medgifver. Från alla håll erkännes att större
skattelindringar borde komma till stånd för de smärre inkomsttagarne,
och äfven bevillningsutskottet ger sitt erkännande åt vissa af de principer,
hvarpå det kungl. förslaget är byggdt. Särskildt medgifver utskottet
(sid. 30) att »det skattefria existensminimum af 500 kronor
synes numera föga stämma öfverens med af 1859—60 års riksdag i
sammanhang med införandet af bevillningsfria afdrag i vår skattelagstiftning
gjorda principuttalande.» Och på sid. 31 upprepar utskottet
sin vid ett föregående tillfälle uttalade »anslutning till den i det föreliggande
förslaget tillämpade grundsats, att vid bestämmandet af skattskyldigs
skatteförmåga afseende fästes vid honom åliggande försörjningsplikt
af minderåriga barn.»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 67
Om man sålunda är öfvertygad om, att nu gällande skatteförordningar
äro i liög grad bristfälliga, synes det mig, att man icke bör
slå sig till ro med att peka på bebofvet af en fullständig revision af
hithörande författningar utan genast vidtaga sådana förbättringar, som
utan att åt något håll skada, låta infoga sig inom ramen af nu gällande
förordningar. Eu fullständig revision kräfver ett mycket omfattande
arbete och ingen vet, när Riksdagen kan komma till enighet rörande
denna ingalunda lättlösta fråga.
Inom utskottet har visserligen varit på tal att höja det generella
existensminimum samt afdraget för inkomst under 1,200 kronor med
50 kronor. Då man emellertid äfven mot detta förslag kan göra den
anmärkningen, att man i saknad af utredning icke vet hur det kommer
att verka, särskildt i landsbygdskommunerna, har jag icke ansett
tillräckligt starka skäl föreligga för att ansluta mig till detta yrkande,
som snarare synes ägnadt att undanskjuta än befordra en någorlunda
effektiv reform. Däremot skulle ett bifall till Kung!. Maj:ts förslag,
§11, mom. 2, sätta taxeringsmyndigheterna i stånd att medgifva lindringar
just där sådana äro af behofvet mest påkallade. Samtidigt
skulle man också i vår skattelagstiftning hafva infört den ytterst
viktiga principen, att barnantalet i familjen bör utgöra en faktor vid
beräkningen af skatteförmågan.
Då jag delar den i den kungl. propositionen uttalade åsikten, att
’det uppenbarligen skulle vara olämpligt, om den nu föreslagna rätten
till bevillningsfria afdrag föranledde någon inskränkning i valrätten till
Riksdagens Andra Kammare’ måste jag äfven principiellt biträda hvad
Kungl. Maj:t till förhindrande af en sådan följd föreslagit i mom. 3.
Men då invändningar hörts med anledning af att det belopp, som enligt
det kungliga förslaget skulle påföras person, för att han måtte
bibehållas vid sin rösträtt, satts så lågt som vid 10 kronor, får jag,
om än skäl kunna för den föreslagna siffran anföras, i förhoppning
att därmed underlätta genomförandet af de viktiga skattelindringsprinciper,
jag förut förordat, i detta moment föreslå den ändring att
beloppet 10 kronor höjes till 50 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts får jag härmed hemställa,
att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj ds
ifrågavarande proposition n:o 91, måtte besluta, att
11, 14, 33 och 82 §§ i förordningen den 3 december
1897 angående bevillning af fast egendom samt af
68
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
inkomst, 17 och 18 §§ i den vid förordningen fogade
instruktion för taxeringsmyndigheterna äfvensom de
till förordningen hörande formulär n:ris 5 och 6
måtte erhålla den förändrade lydelse, bilagan litt. C.
vid denna reservation utvisar»;
af herr Wester, hvilken med instämmande af herr friherre Klingspor
anfört:
»Den gräns, som år 1883 bestämdes för skattefrihet och skattelindring,
kan med det sjunkande penningvärdet och de stigande lefnadskostnaderna
numera icke anses tillfredsställande. Detta erkännes såväl
i Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition som i det af bevillningsutskottet
i anledning af propositionen afgifna betänkande.
Äfven om den utredning af hithörande förhållanden, hvarom
utskottet föranstaltat, visar, att en så omfattande utvidgning af afdragsrätten
som den af Kungl. Maj:t föreslagna skulle komma att allt för
tungt betunga de skattskyldige inom kommunerna, hvilka icke finge
åtnjuta afdrag, så torde dock utan fara för dylika menliga återverkningar
en mindre höjning af det skattefria existensminimum och det
bevillningsfria afdraget redan nu kunna ske.
För vidtagandet af en så genomgripande förändring, som Kungl.
Maj:ts förslag i själfva verket innebär, skulle erfordras fullständigt
åtskiljande af den kommunala beskattningen från bevillningen till staten
eller åtminstone en omfattande revision af bevillningsförordningen.
Skulle d.essa åtgärders vidtagande afvaktas, blefve hvarje reform på
ifrågavarande område undanskjuten för säkerligen lång tid. Eu mindre
men snar skattelindring finner jag därför vara att föredraga.
Jag föreslår därför, att det nu gällande skattefria existensminimum
höjes från 500 till 550 kronor samt det bevillningsfria afdraget för
inkomster ej uppgående till 1,200 kronor från nu medgifna 450 kronor
till 500 kronor.
En sådan ökning komme i allt fall att för landtbefolkningen
innebära en högst väsentlig lättnad i skattebördan, om den ock för
den större delen af städernas befolkning blefve utan större betydelse.
Dessutom vunnes härigenom den fördel, att man finge erfarenhet för
bedömande af verkningarna utaf en mera omfattande reform på området.
I den uti bilagan B. vid bevillningsutskottets betänkande förefintliga
utredning finnes en beräkning öfver den ökade utdebitering per
fyrk resp. bevillningskrona, som skulle inträda vid tillämpning af
den af Kungl. Maj:t föreslagna fasta afdragsskalan. De af mig före
-
69
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
slagna höjningarna skulle gifvetvis medföra väsentligt mindre rubbning
i skatteförhållandena inom kommunerna. På goda grunder synes denna
rubbning kunna uppskattas till endast en tredjedel af hvad nämnda
utredning angifver, och således verkningarna af förändringen gestalta
sig på följande sätt.
Minsknin |
5 af hela |
Ökad utdebitering pr |
|
fyrktalet, |
i procent. |
fyrk, i procent. |
|
Medeltal |
Maximum |
Medeltal j Maximum |
|
Kommuner med lägre inkomst- |
j |
||
tagare i stort antal.................. |
O o 0,0 |
10,8 |
3,8 16,0 |
Landtmannakommuner .............. |
1,3 |
2,5 |
M , 2>8 |
Kommuner utan särskild prägel |
3,2 |
4,6 |
3,4 ! 5,3 |
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag,
att Riksdagen ville besluta, att 11 § 1 mom. i
gällande bnvillningsförordning måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
11 §•
Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadgande!!.
1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke
rum: när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripna
äfven hustruns, understiga 550 kronor.
Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 500 kronor,
uppgå de till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor
af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.
Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller
som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å
ort, där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med
förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall,
där särdeles ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet,
olyckshändelse och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning,
vare sig den äger rum på grund af hög bostadskostnad eller .ömmande
70
Bevillningsutskottets Betäkande N:o 17.
omständigheter eller båda dessa skal. icke må för någon skattskyldig
öfverstiga 200 kronor.
För inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, där den
skattskyldige är mantalsskrifven, samt [för bolags inkomst får hvarken
befrielse från eller lindring i bevillningen enligt detta moment åtnjutas.»
af herrar Almqvist och Lindblad, hvilka anfört:
»Höjande af det skattefria existensminimum och beredande af
skattelindring för familjeförsörjare med minderåriga barn äro kraf,
hvilkas berättigande ej kan förnekas, och då denna frågas lösning ej
synes oss böra undanskjutas, tills en slutgiltig omdaning af vårt direkta
skatteväsende föreligger, hemställa vi,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning
för Riksdagen framlägga förslag till sådan
förändring i gällande bevillningsförordning, att för
såväl smärre inkomsttagare som ägare af mindre
fastigheter det nuvarande skattefria existensminimum
i möjlig mån höjes samt att därutöfver särskildt afdrag
må beredas sådan skattskyldig för underhåll af
minderåriga barn.»
af herr G. Jansson; äfvensom
af herrar Cavalli och Hammarström mot vissa delar af motiveringen;
samt
af herr O. A. Ericsson mot den del af motiveringen, som hänför
sig till utskottets hemställan i punkten 2:o).
Herr J. Bromée har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i behandlingen af detta betänkande.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
71
Bil. C.
(Bilaga till herr Karlssons reservation).
Bevillningsförordnmgen.
11 §•
Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadgande!").
1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke
rum: när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst (se 18 § instruktionen
för taxeringsmyndigheterna), däri inbegripen äfven hustruns,
understiger 500 kronor.
Uppgår denna inkomst icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor,
uppgår den till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor
af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.
Titt grund för bedömandet, om och i hvilken mån bevillningsfrihet
enligt första eller andra punkten af detta mom. skall äga rum, lägges i
fall, där särskildt afdrag enligt 2 mom. i denna § är medgifvet, den sammanräknade
årsinkomst, som återstår efter afräknande af nyssnämnda
särskilda afdrag.
2 mom. a) Å ord, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga i
jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, må från den uppskattade
inkomsten af kapital och arbete särskildt afdrag äga rum dels
för skattskyldigs egen person med högst 150 kronor, dels ock för hvarje
af den skattskyldige på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet
barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen sker, understiger
15 år, med högst 50 kronor. För barn, som själft åtnjuter inkomst,
äger dock skattskyldig tillgodonjuta afdrag allenast såvida barnets sammanräknade
årsinkomst understiger det inom orten för barn bestämda afdrag
och i sådant fall icke för större belopp än det, hvarmed barnets inkomst
understiger det fastställda af dragsbeloppet.
Afdrag, hvarom här är fråga, skall gälla för orten i dess helhet.
Ej må afdrag medgifvas för skattskyldigs egen person, om hans sammanräknade
årsinkomst öfver stig er 2,000 kronor, ej heller för barn, om den
skattskyldiges sammanräknade årsinkomst öfverstiger 3,000 kronor, eller om
däri ingår inkomst af kapital till ett belopp öfverstigande 2,000 kronor.
b) Oafsedt afdrag, hvarom under a) förmäles, må undantagsvis i
72
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
enskilda fall, då skattskyldigs skatte för inäga är på grund af särskilda
förhållanden (t. ex. sjukdom inom familjen, underhåll af närstående, ekonomiska
förluster, stark skuldsättning) väsentligen nedsatt, afdrag från den
uppskattade inkomsten af kapital och arbete medgifvas med högst 200
kronor; dock må den omständigheten, att skattskyldig har barn att försörja
ej gälla såsom grund för sådant afdrag, där afdrag för barn enligt a)
ägt rum.
Afdrag i fall, hvarom här är fråga, må ej medgifvas, där den skattskyldiges
sammanräknade årsinkomst öfver stiger 2,500 kronor.
3 mom. Därest skattskyldig, hvars uppskattade inkomst af kapital
och arbete uppgår till 800 kronor eller där utöfver, skulle vid tillämpning
af bestämmelserna i 1 och 2 mom. vara från bevillning helt och hållet
fri, skall ändock bevillning för inkomst påföras honom för ett belopp af
50 kronor.
Befrielse från eller lindring i bevillning på grund af 1 eller 2 mom.
må ej åtnjutas af annan än enskild skattskyldig och oskiftadt stärbhus; ej
heller må i något fäll sådan befrielse eller lindring åtnjutas för inkomst,
som beskattas inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven.
4 mom. Från utgörande af inkomstbevinning frikallas:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än
den i 8 § 2 mom. b) nämnda;
landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;
allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges
städer och hypoteksföreningar;
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare;
samt
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom
sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst
endast åt insättare;
c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt
för inkomst af kapital;
d) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat
tillhörande personer jämte deras betjäning:
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 73
om de icke äro svenska medborgare: för all annan inkomst än den,
som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension
eller erbålles genom här idkad rörelse;
om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjuta af sin
tjänst hos den främmande makten;
e) utlänning, som här vistas för att idka studier; samt
f) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.
14 §.
Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:
l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:
a) af stadsdomstol samt domare på landet:
uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift
sist meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna
uppgift, hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till
barn, om och i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits
godtgörelse för inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts
om s. k. undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller
konkursauktion;
b) af direktion för hypoteksinrättning:
uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid
därå, efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande
anställd och godkänd värdering;
2:o) hvarje år:
a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskommitté:
uppgift -rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus
och byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt
för hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka
blifvit mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det
näst föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;
b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan äger utbekomma aflöning eller pension:
uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillit.
till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd 17 Höft. 10
74 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
kommande fast lön eller pension, äfvensom under nästföregående år
uppburna särskilda belopp af tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente,
arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-,
inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation
och andra löneförmåner, hvarjämte, då med tjänstebefattning följer fri
kost, boställe, bostad eller löningsjord, eller inkomst af sportler, expeditionslösen,
bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller
extra inkomster, sådant bör i uppgiften'' särskildt antecknas;
c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap
:
uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst af
kapital för nästföregående år;
d) af agent för utländskt försäkringsbolag:
uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för
nästföregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;
e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under
offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en hvar
annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse
eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:
enahanda uppgift, hvarom ib) stadgas angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.
I uppgift, hvarom i 2:o) b) och e) stadgas, må icke något slag
af de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om
enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen
medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande
200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som
åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.
33 §.
Till bevillningsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjänsteman senast den 20 april,
vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflämnat
på mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda
längder, upptagande samtliga inom beredningens distrikt belägna fastigheter,
å hvilka jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom
fastigheternas ägare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare.
Dessutom böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflämnas
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 75
tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen,
uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda längdberedningen
införer alla de personer, som beredningen anser skyldige
att dylik bevillning inom distriktet erlägga. T stad böra beredningarna
till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta
nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan därtill utsedd
tjänsteman.
Senast den 20 mars skola till beredningens ordförande afl ämnas
på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm,
genom magistratens försorg, så väl de i 58 § 3 mom. omförmälda afskrifter
af nästföregående års taxeringslängder som äfven de i 51 och
63 §§ omförmälda utdrag af protokollen hos det årets vederbörande
taxeringsnämnd och pröfningsnämnd.
I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tillämpning'' af de i denna förordning
stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och uti
förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp,
för hvilket bevillning skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje
skattskyldig, med iakttagande därvid att uppskattad inkomst af rörelse,
yrke eller eljest upptages på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar; och
bör beredningen därvid följa den inom samma ort senast upprättade
mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvjt
i föreskrifven tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande
uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas ordföranden i
ortens bevillningsberedning.
Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta
samhälle förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna
särskildt angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del
faller inom municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen
anmärkas, huru stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda
del af fastigheten.
82 §. ,
Utom den alkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital
eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande,
får afkortning äga rum endast af bevillning för lön, pension eller dylik
inkomst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets
lopp upphört, i hvilket fall sådan bevillning blott erlägges för den tid,
76
Bevillningsutskottets Betänkande N:q 17.
hvarunder löneinkomsten eller andra med tjänstebefattning förenade
fördelar af den skattskyldige eller hans rättsinnehafvare åtnjutits.
Sker afkortning och nedgår den inkomst, som varder föremål för bevillning,
härigenom till sådant belopp, att frihet från eller lindring i
bevillningen enligt 11 § bort åtnjutas, må dylik frihet eller lindring
vid afkortningen medgifvas.
Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.
Angående sättet för afkortning stadgas i uppbördsreglementet.
Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.
17 §.
B ev i llningsberednin g åligger att undersöka, huruvida skäl föreligger att
tillämpa de bestämmelser om afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader
å orten, som innehållas i bevillningsförordningens 11 § 2 mom. a).
För afdrag, som anses böra beviljas, skall beredningen föreslå bestämdt belopp.
Sådant förslag äfvensom de grunder, som föranledt antagande af synnerligen
höga lefnadskostnader, antecknas å titelbladet till taxering släng den öfver inkomstbevillningen.
De föreslagna afdragen skola sedermera i beredningens förslag
med iakttagande af de i omförmäla författningsrum meddelade föreskrifter,
tillämpas för orten i dess helhet d. v. s. för hela bevillningsberedningsdistriktet.
I fall, då afdrag för barn medgifvits, skall i den därför af sedda kolumnen
i taxering släng den antecknas barnens antal. Vidare bör i fråga om afdrag
enligt bevillning sförordningens 11 § 2 mom. b) anteckning göras angående
de omständigheter, som i hvarje särskildt fall föranledt antagande af väsentligen
nedsatt skatteförmåga.
Gör taxerings- eller pröfningsnämnd ändring i hvad sålunda föreslagits,
skall noggrann redogörelse för skälen därtill lämnas i protokollet.
18 §.
Vid tillämpning af 11 § 1 och 2 mom. bevillningsförordningen bär
taxeringsmyndighet först beräkna den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst,
hvarmed förstås hans i mantalsskrifning sorten uppskattade inkomst
af kapital och arbete, ökad såväl med hans å andra orter uppskattade inkomst
af samma slag, som ock med hans inkomst af fast egendom samt af aktier i
inländska aktiebolag och lotter i enskilda bankbolag. Därvid iakttages, att in
-
77
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
komst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet
till 5 procent af taxeringsvärdet.
Be finnes skattskyldigs sammanräknade årsinkomst understiga 500 kronor,
är han fri från bevillning för inkomst af kapital och. arbete i mantalsskrifningsorten.
1 de fall, där den sammanräknade årsinkomsten uppår till 500 kronor
men likväl ej är högre än att lindring eller afdrag, hvarom i 11 § 1 och 2
mom, förmärs, kan ifrågakomma, uträknas den beskattningsbara inkomsten i
följande ordning:
För skattskyldig, hvilken icke erhållit afdrag enligt 2 mom., bestämmes
den beskattningsbara inkomsten direkt efter stadgandena i 1 mom.
d. v. s. med ledning af den fasta af dragsskalan. Hav åter, på sätt i
nästföregående § af denna instruktion angifves, medgifvits vissa för hela
orten gällande afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader eller,
i särskildt fall, afdrag enligt 2 mom. b), af räknas dessa af drag från den
sammanräknade årsinkomsten, hvarefter återstoden af denna inkomst lågges
till grund för tillämpningen af 1 mom.
Exempel 1. Den skattskyldige A. tiar eu inkomst af arbete af 900
kronor. Därjämte äger A. en jordbruksfastighet, taxerad till 1,000 kronor,
hvaraf inkomsten alltså skall beräknas till 60 kronor. Afdrag enligt 2
inom. äger icke rum. Enligt andra punkten i 1 inom. äger A., hvars
sammanräknade årsinkomst utgör 960 kronor, åtnjuta bevillningsfrihet för
450 kronor. Sedan dessa af dragits från inkomst eu af arbete, återstår en
beskattningsbar inkomst af 450 kronor.
Exempel 2. På grund af synnerligen höga lefnadskostnader å orten
har afdrag et för den skattskyldiges egen person satts till 100 kronor,
af draget för barn till 50 kronor. Den skattskyldige B., som har 6 barn
under 15 år ulan egen inkomst, har en till 1,400 kronor uppskattad inkomst
af kapital och arbete samt äger stadsfastighet, taxerad till 7,000
kronor. Inkomsten af stadsfastigheten skall då beräknas till 350 kronor,
hvarför den sammanräknade årsinkomsten uppgår till 1.750 kronor. B.
kommer alltså i åtnjutande såväl af ett afdrag af 100 kronor för sig själf
som ock af ett afdrag af 300 kronor för sina 6 hägn. Vidare ramtages,
att, då B. dessutom har en sjuklig hustru, lian anses böra erhålla ett ytterligare
afdrag enligt 2 mom. b) af 100 kronor. Afdrag en enligt 2 mom.
uppgå således tillhopa till 500 kronor. För att bedöma, i hvilken mån
bevillning sfrihet enligt 1 mom. skull äga. rum, afröka as detta af dragsbelopp
af 500 kronor från den sammanräknade årsinkomsten 1,750 kronor.
A det därvid erhållna beloppet, 1,250 kronor, tillämpas bestämmelsen i 1
mom. andra punkten, enligt hvilken af dr aget följaktligen skall medgifvas
Bih. UU Riksd. Prut. 1906. 5 Hand. 1 Afl. 17 Höft. 11
78
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
med 300 kronor. Afdragen enligt 1 och 2 mom. uppgå således tillsammans
till 800 kronor, i följd hvaraf å den till 1,400 kronor uppskattade
inkomsten af kapital och arbete återstår ett beskattningsbart belopp af 600
kronor.
Exempel 3. I samma ort har en skattskyldig C. med fyra barn
under 15 år, hvilka icke hafva egen inkomst, en till 1,200 kronor uppskattad
inkomst af arbete. Han har dessutom en å annan ort uppskattad
inkomst af når ing till ett belopp af 1,300 kronor samt en inkomst af
aktier af 200 kronor. Den sammanräknade årsinkomsten är i detta fall
2,700 kronor. C. erhåller alltså ett afdrag för barn med 200 kronor,
hvaremot annat afdrag enligt 2 mom. ej kan beviljas honom. Den sammanräknade
årsinkomsten utgör efter nyssnämnda afdrag 2,500 kronor, i
följd hvaraf C. icke äger åtnjuta någon bevillningsfrihet enligt 1 mom.
Han kommer således i mantalsskrifning sorten att upptagas till en beskattningsbar
inkomst af 1,200—200—1,000 kronor. Dessutom skall han å
den ort, där näringen drifves, utan något afdrag, taxeras för en inkomst
af 1,300 kronor.
Exempel 4. I samma ort har en skattskyldig D. med 5 barn under
15 år utan egen inkomst en till 2,100 kronor uppskattad inkomst af
kapital. Då särskildt afdrag enligt 2 mom. b icke anses böra ifrågakomma,
erhåller D. intet afdrag utan upptages till en beskattningsbar inkomst
af 2,100 kronor.
Formulär mr 5
Taxeringslängd
öfver
inkomstbevillningen
och
inkomstskatten
inom
och
för år 19.....
län
(Att ifyllas för bevillning ther cduingsdistrikf, där afdrag enligt 11 § 2 mom. a)
i bevillningsjörordningen medgifves.)
På grund af inom bevillningsberedningsdistriktet rådande [synnerligen höga bostadskostnader,
lifsmedelspris ...........................................................................................................
föreslår bevillningsberedningen jämlikt 11 § 2 mom. a) i bevillningsförordningen, att afdrag måtte
medgifvas för skattskyldigs egen person med [00] kronor*; och för hvarje af den skattskyldige
på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars ålder vid början af det år,
då taxeringen sker, understiger 15 år, med [00] kronor. *)
Förrättningsstället N. N. den .................. maj 19..
Bevillningsberedningen
N. N.
Ordförande.
N. N. N. N.
Ledamot. Ledamot.
*) I efterföljande längd är förutsatt, att afdrag medgifvits för skattskyldigs egen person
med 100 kronor och för barn med 40 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.
12
so
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Den skattskyldiges
£ i
a
B
CD i
H j
S3«:
Taxering enligt bevill -
I
c
Af b e v i 11 n i n g s b e r e d n i n g e n
uppskattad inkomst
£.►0 i
23 ,''-Ö |
Cfq CT3 ! _
p g? namn och. titel eller yrke.1
bostad.
IS 5
2 S
ö -
zz..
8»
3
CO *<j
f i-i
ft
-co
medgifvet afdrag
enligt 11 § i bevillningsförordningen
-
enligt i Ä
_ ° ! CD
2 mom. | P
o »
2 m
“ CD
o" c
B ^
F*- it
g.
<w
ce
c 9> -
Af
uppskattad
10.
11.
12.
13.
14.
Brukspatronen J. E. Bergström
....................
Rättaren Måns Trulsson
Mjölnaren A. Fogelberg
Hemmansägaren Nils
Larsson.................
f. Grosshandlaren E.
Berg.....................
Länsmannen A. Blomberg
.....................
L. N. Cronvall ............
Rubelöf...........
Råbelöfs kvarn:.
Röksta ...........
Ahlby.............
1,000
750
700
Skomakaren L. Jönsson
Lasarettsläkaren O.
Sandberg...............j Rimbo
Sömmerskan Klara Jans -
Sanda„.............
För Åby sten
kärlsfabrik.
.....
Hofstena .........
Arrendatorn A. Karlsson; Vellnora kungsgård
...............
Densamme ................I » ............
Kamreraren S. Wand
berg
.....................I Hammarby ......
Skepparen L. Johansson'' Simpnäs .........
Kommissionären N. Ed- ..
lind .....................| Österby ...
Änkefru E. Jakobson : Ekeby ...
Hemmansägaren Sven |
Persson..................... Nygård ...
f. Inspektören O. Lindström
..................! Olsbacka
7,500 i —
— | 1,300
1,000
100
1,400
|
2001 000
500
10,000
300
1,700
400
1,000
800
3,334
706
1,000
300
300
2,200
500 —
11,000
750 1 140 450
1.000 2 180 450
1,700
7,500
1.700 2 80
1,000
800 7 380
4,334
706 — 100
1.000 yj
400 / 100
1,400 6 500
1,100 4 160
2.700
500 2 180 3001 480
370
450
300
590
630
80
750
550
400
500
160
Summa| —|
Förrättningsstäliet N. N. den ......... maj
Bevillningsberedningen
N. N.
Ordförande.
N. N. N. N.
Ledamot. Ledamot.
9,800 [ 5,750 | 22,040 |37,590| —jl,820j2,320| 4,140 33,450 | 9,300 15,750
19 ...
11,000
160
370
1.700
7,500
1,620
1,000
50
4,334
156
714
286
900
940
2.700
1,000
7,500
100
200
500
20 —
750
700
1,300
1,000
1,400
600
Anmärkningar.
l:o). Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas
tillförlitlig uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet.
2:o). Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjänster, bör, där specifikation däraf ej kan på
3:o.) Inkomst af arrende utaf sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken bevillning icke erlägges,
för annan inkomst, med afseende å vägskatts och kommunalutskylders debitering, såväl inkomst- som bevillningsbeloppen
4:o). Då uppgift affordrats skattskyldig, bör beviset därom taxeringslängden bifogas.
5:o). Såsom inkomst af pension upptagas äfven: årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
81
ningsf öiordningen.
taxeringsnämnden
inkomst
et- hi
PT
medgifvet afdrag
enligt 11 § i
bevillningsförordningen
-
enligt
I 2 mom.
£§*
a era
*P cd
P Ofcf
&
O “
B p
p
&3
pr
p
SO
P -
P
aq
p: m»
g 3. O:
*<g g9
Pl M* CO
ap.;:
5 ® 3
^ er1 Pjj
cd ® 0-1
o pr p
p g. .
P £
§ B. g,
• B ö
aq 5-
ce p
'' o o -
Taxering enligt inkomstskatteförordningen.
Af bevillningsberedningen -
Af taxeringsnämnden
föreslagen
inkomst
hi P
S* w
pr er.
P crq
p pP-
o
tr
o
Er
SB
: g*
* P
-■ P
ct
1
er
aq •
g° c
- p
{.p
taxerad inkomst -
H &
p: ce
pr er.
P Oq
g tr
P- CD
C4
(h C
P
CD
et O
_i P
£-?
Oq
p» CD
hi h+s
7T
P
P
pr
o
5
tf p Hh !
I < « E. I
i t g B !
gf H uq
P m* ce
! P i
I ®!: j
lsrl
i S-o
crq 3
rs -
Bevill
ningsbe
redningens
anteck
ningar.
»S
10,000 |
11,000 |
11,000 |
no- |
12,500 |
6,890 |
17,100 |
27,200 |
6,890 |
17,100 |
27,200 |
272 29.5001 |
|||||
— |
750 |
1 |
140'' |
450 |
590 |
160 |
1-60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— 1 — 1 |
|
300 |
1,000 |
2 |
180 |
450 |
630 |
370 |
370 |
— |
— |
1,000 |
200 |
— |
1,000 |
200 |
2 _ s |
|
1,700 |
1,700 |
— |
— |
— |
1,700 |
17 — |
— |
2,370 |
3,900 |
3,500 |
2,370 |
4,000 |
4,000 |
40 — |
||
— |
7,500 |
— |
— |
— |
7,500 |
75 — |
9,000 |
— |
28,500 |
60,000 |
— |
28,500 |
60,000 |
600 68,300; |
||
400 |
1,700 |
2 |
80 |
— |
80 |
1,620 |
16 20 |
— |
400 |
2,100 |
1,500 |
400 |
2,100 |
1,500 |
15 — 1 |
/ Mantalsskrif-IveniN. N. kom-| |
1,000 800 |
1,000 800 |
7 |
380 |
370 |
750 |
1,000 50 |
10 — |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
— — |
/mun och såle-] des ej berätti-gad till afdrag. |
|
3,334 |
4,334 |
— |
— |
— |
— |
4,334 |
43 34 |
— |
— |
3,300 |
2,900 |
— |
3,300 |
2,900 |
29 _ |
|
1,000 300 |
1,000 400 1,400 |
r 6 |
100 500 |
300 |
400 500 |
714 286 900 |
714 286 9 — |
— |
1,400 |
600 |
— |
1,400 |
600 |
6 — |
/ Inkomst af \kronoarrende. / Äger jordbr. '' 10,0001cr.; sjuklig |
|
1 |
) hustru: afdrag |
|||||||||||||||
300 |
1,100 |
4 |
160 |
— |
160 |
940 |
940 |
— |
— |
2,100 |
1,500 |
— |
2,100 |
1,500 |
15'' — s |
(härför 160 kr. |
2,100 |
2,600 |
2 |
80 |
80 |
2,520 |
25 20 |
400 |
3.100 |
2,700 |
400 |
’ 3,000 |
2,600 |
! 26! — |
|||
! |
1 |
1,400 |
600 |
— |
600 |
6 500 |
( Underhåller |
|||||||||
800 |
800 |
3 |
320 |
— |
320 |
480 |
480 680 |
1,140 |
1,100 |
1,100 |
1,140 |
1,900 |
1,100 |
11 2,100 |
1 åldriga föräld- |
|
1 |
(för 100 kr.. |
|||||||||||||||
900 |
1,600 |
900 |
900 |
| 1,100 |
900 |
9 — |
||||||||||
22,034 |
37,084 — |
1,940 |
1,5703,510 |
33,574 |
33574 — |
12,100 |
66,600 102,700 12,100 66,900 103,100 l,03l| — |
Förrättningsstället N. N. den ......... 19
N. N.
Häradsskrifvare.
N. N.
Kronoombud.
På t a x e r i n g s n ä m n d e n s v ä g n a r
N. N.
Ordförande.
N. N. N. N.
Ledamot. Ledamot.
de ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller
annat sätt åstadkommas, underrättelse därom i anteckningskolumnen införas.
angifves särskild! i anteckningskolumnen; börande ifall, där skattskyldig taxerats icke blott för dylik arrendeinkomst utan äfven
särskild! upptagas på sätt detta formulär utvisar.
:?it? i it 5^
-i - .-i -.‘5
Formulär n:r 6.
Af
läns
pröfning snämnd
beslutade ändringar i taxeringen
till
inkomstbevillning och inkomstskatt
för år 19
Bih. till Rilcsd. Prof. 1906. 5 Samt. 1 Afd. 17 Höft.
13
84 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
Nummer å uppgift eller annan bilaga. |
Ren skattsk |
y 1 di g e s |
Nummer å hus, hemman eller lägenhet. |
T a x e r i n |
g enligt |
bevillnin |
gs - upp- |
||||||||
namn och titel eller yrke. |
bostad. |
Af taxeringsnämnden |
| c! 1- |
||||||||||||
uppskattad inkomst |
medgifvet afdrag |
antagen beskattningsbar |
|||||||||||||
af kapital. |
af tjänst eller pension. |
af rörelse, yrke eller eljest. |
Summa. |
enligt 2 mom. |
enligt 1 mom.. |
Summa. |
träknad bevillning. |
af kapital. |
af tjänst eller pension, i |
||||||
Antal barn. |
Af dragets belopp. |
||||||||||||||
N. N. socken. |
! |
||||||||||||||
Brukspatronen J. E.Berg- |
i |
1,000 |
10,000 |
11,000 |
11,000110—! |
1,500 |
_ |
||||||||
f. Grosshandlaren E. |
'' |
||||||||||||||
1 |
Berg .................... |
Ahlby ............ |
2 |
7,500 |
— |
7,500 |
— |
7,500 |
75h |
9,000 |
j |
||||
Änkefru E. Jakobson ... |
rikehy ............ |
||||||||||||||
Hemmansägaren Sven |
! |
||||||||||||||
Persson .................. |
Nygård ............ |
— |
— |
800 |
800 |
B |
320 |
— |
320 |
480 |
4| 8 0! |
— |
. |
||
Summa |
_ |
8,500 |
- |
10,800 |
19,300 |
— |
320 |
— |
320 |
18.980 |
] 189| 8 o | i |
10,500 |
— '' I | |
||
Den af pröfningsnämnden beslutade för- |
'' : t |
i |
1 |
||||||||||||
höjning utgör alltså .. |
— |
2,000 |
— |
1,000 |
— |
— |
— |
— |
|||||||
minskning utgör alltså |
— |
— |
— |
— |
200 |
— |
200 |
— |
i |
— |
|||||
och höjning utöfver min |
skningen........... |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
! — |
— |
— |
— |
3,200 |
I 32 — |
— |
— |
|
Säger |
j |
10,500 |
— |
| 11,800 |
| 22,300 |
i _ |
| 120 |
— |
! 120 |
22,180 |
!22l!so |
— |
- 1 |
N. N den
N. N
Riktigheten af ofvan -
Anmärkning.
Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda beloppet
sätt formuläret n:r 7 närmare utvisar.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
85
förordningen.
pröfningsnämnden
skattad inkomst
*■ K
medgifvefc afdrag
enligt 11 §.
enligt
2 mom.
!>
B
c*-
P,
P
H
B
>
£
d
d
B er
K CD
O 05
§ r
B
CFC
Af taxeringsnämnden
taxerad in- j
inkomst j
K
B
P
B -
E.
H
Cfc.
Taxering enligt inkomstskatteförordningen.
eg
er
<. K*
ä P
“ p
CD Qj
JO r—''
g* g
£ o
^d
0 d
tf?
CD
EK
rr
P
P
P P* ?r -
p
Af pröfningsnämnden -
I
taxerad inkomst -
cro
er
—
P
p
^ &
£ s.
fr er
P CD
& O
g.d
cfq -
£° CD
rf
P
P
?r
£
:r
Anteckningar.
11,000 |
12,500, — |
12,500 |
125 |
6,890 |
17,100 |
27,200 |
272 |
6,890 |
18,000 |
29,500 |
295 |
20 |
Annot. i taxerin |
j i i gsl.sid.1 |
|||||
— |
9,000 — |
— |
— |
9,000 |
90 |
— |
— |
26,500 |
60,0001 |
600 |
31,100 |
68,300 |
683 |
23 |
D:o i |
d:o |
sid.1 |
||
i |
1,400 |
600! |
f> |
— |
1,300 |
500 |
5 |
27 |
D:o i |
d:o |
sid.; |
||||||||
800 |
800 3 |
120 |
120 |
680 |
o |
80 |
1,140 |
1,900 |
1,100''j |
11 |
1,140 |
2,700 |
2,100 |
21 |
29 |
D:o i |
d:o |
sid.'' |
|
11,800 |
22,300'' - 1 1 |
120 |
- |
120 |
22,180 |
221 |
80 |
8,030 |
48,900 |
88,900’ |
889 |
8,030 |
53,100 |
100,400 |
1,004 |
i |
|||
| — |
— — |
— |
— |
— |
- |
4,200 |
11,500 |
115 |
— |
— |
— |
— |
1 |
||||||
! |
S |
53,100100,400 |
1,004 |
_ |
— |
— |
— |
_ |
stående längd vitsordas af
N. N.
Kronoombnd
af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning och inkomstskatt på