Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

1

N:o 16.

Ank, till Riksd. kansli den 5 maj 1906, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa ändringar i gällande förordning angående
stämpel af^''giften, dels ock i ämnet väckta motioner.

(I:a A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver Kungi. Majus
finansärenden för den 18 nästlidne april bär Kungl. Magt i en till Pr°PoslttonRiksdagen
aflåten proposition, n:o 126, af samma dag, hvilken proposition
hänvisats till bevillningsutskottet, föreslagit Riksdagen att besluta, dels att
8, 9, 27 och 54 §§ i kungl. förordningen angående stämpelafgiften skola
erhålla den ändrade lydelse, ett vid propositionen fogadt förslag utvisar,
dels ock att de i 8 och 54 §§ af förslaget införda bestämmelser
angående aktie- och lottbrefs förseende med stämpel, då sådan handling
af vederbörande bolag utfärdas, och ansvar för underlåtenhet att i sådant
fall belägga densamma med föreskrifven stämpel skola träda i kraft
den 1 juli 1906, men öfriga i förslaget innefattade nya eller förändrade
bestämmelser den 1 januari 1907.

Jämlikt 40 § riksdagsordningen afgifver bevillningsutskottet Motioner.

härmed utlåtande öfver ej mindre omförmälda proposition än äfven
följande inom Riksdagen väckta, till bevillningsutskottet jämväl hänvisade
motioner rörande stämpelbeskattningen, nämligen n:o 41 inom
Första Kammaren af herr Lindgren samt inom Andra Kammaren n:is 11
och 161 af herr V. L. Moll och n:o 162 af herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra.
För innehållet af dessa motioner kommer utskottet att här nedan
redogöra.

Bill. till Biksd. Prat. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 16 Höft. (N:o 16.)

1

2

Departement achefens

yttrande,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Enligt här ofvan åberopade statsrådsprotokoll har chefen för
finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört
följ ande:

»Vid underdånig föredragning den 13 sistlidne januari af de till
statsregleringen för år 1907 hörande frågor hemställde jag, att till
täckande af de för samma år beräknade statsutgifterna en ökad stämpelbeskattning
skulle anlitas; och föreslog jag i sådant hänseende dels
höjning af stämpelafgiften vid lagfart å köp eller byte af fast egendom,
dels ock införande af stämpelafgift för aktier och banklotter, då
sådana af vederbörande bolag utsläppas eller från en till annan öfverlåtas.

Jag anhåller nu att få framlägga det förslag till ändringar i
gällande stämpelförordning, som däraf påkallas.

I fråga om beloppet af de ifrågavarande stämpelafgifterna föreslog
jag vid ärendets föredragning den 13 januari med hänsyn till
storleken af då beräknade statsutgifter, dels att den allmänna lagfartsstämpeln,
hvilken nu utgör 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
fastighetens värde, skulle höjas, för fastighet å landet till 80 öre och
lör fastighet i stad till 1 krona, samt att de ifrågasatta stämpelafgifterna
för aktier och banklotter skulle bestämmas till en procent
af värdet å aktie eller banklott vid emission af nya sådana — dock att
stämpelfrihet skulle medgifvas för aktier eller banklotter, som utsläppas
vid bildande af nya bolag — och en half procent af värdet, beräknadt
i visst förhållande till de senaste årens utdelning, vid öfverlåtelse.

Sedan dess hafva emellertid vid pröfningen af de utaf Kungl. Maj:t
i statsverkspropositionen framställda anslagskraf af Riksdagen gjorts
indragningar och besparingar, uppgående sammanlagdt till ganska afsevärda
belopp. Äfven med tagen hänsyn därtill, att den höjning af
punschskatten, som af Kungl. Maj:t föreslagits, icke af Riksdagen bifallits,
torde därför, enligt hvad af mig anställda beräkningar gifva vid
handen, till fyllande af statsutgifterna för nästkommande år — dem
gifvetvis oberäknade, som äro afsedda att täckas genom lånemedel —
ökad eller ny beskattning icke behöfva anlitas i fullt den utsträckning,
som af mig vid den förberedande behandlingen af statsregleringen
ställdes i utsikt.

Med anledning af nu berörda förhållanden har jag funnit mig
föranlåten att vidtaga sådan jämkning i de af mig förut i omförmälda
hänseenden framställda förslag, att stämpelafgiften vid ansökning om
lagfart å köp eller byte af fast egendom i regel skulle sättas till 80
öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde, såväl då ansökningen
gäller fastighet i stad som då densamma afser fastighet å landet,

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

samt att stämpelafgiften vid öfverlåtelse af aktie eller banklott skulle utgå
med endast en fjärdedels procent af aktiens eller lottens värde. I hvad
mån detta skulle föranleda till minskning i de förut beräknade inkomsterna
af de ifrågavarande utgifterna, därom anhåller jag att strax få
närmare yttra mig.

Under förutsättning att den allmänna lagfartsstämpeln höjes på
sätt jag nyss föreslagit, torde för bibehållande af den nuvarande
proportionen mellan den. allmänna lagfartsstämpeln och den stämpelafgift,
som skall utgöras, då lagfart på grund af köpe- eller bytesafhandling
sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, sistnämnda
afgift, hvilken nu utgår med 1 krona 20 öre för hvarje fulla 100 kronor
af fastighetens värde, böra i motsvarande mån höjas, eller således till
1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af samma värde.

Därest en höjning till nämnda belopp af den allmänna lagfartsstämpeln
vid köp eller byte af fast egendom vidtages, lärer vidare af
skäl, som jag redan vid den tidigare behandlingen af hithörande frågor
framhållit, en motsvarande höjning jämväl af stämpelafgiften vid lagfart
å gåfva af fast egendom, som gifvits till skyldeman i rätt nedstigande
led — hvilken afgift enligt nuvarande bestämmelser utgår med 60 öre
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde — böra äga rum.

I enlighet härmed skulle således äfven sistnämnda afgift höjas till
80 öre för hvarje fulla 100 kronor af fastighetens värde.

Däremot erfordras icke någon förhöjning i den nu stadgade
stämpelafgiften vid lagfart å gåfva af fast egendom, som gifvits till
annan än skyldeman i rätt nedstigande led. Sistberörda afgift utgår
nämligen redan nu med 1 krona 60 öre för 100 kronor, eller således
med samma belopp som det högsta, hvilket enligt det af mig nu framställda
förslaget skulle ifrågakomma vid lagfart å köp eller byte.

Af inom finansdepartementet tillgängliga uppgifter angående beloppet
af de stämplar, som användts för stämpelbeläggning vid lagfart
af köpe- och bytesafhandlingar angående fast egendom samt gåfvobref
angående sådan egendom, gifven till skyldeman i rätt nedstigande led,
framgår, att under femårsperioden 1900—1904 dessa stämplar uppgått
till följande belopp:

år 1900: å köpeafhandlingar.......... kr. 1,853,818: 4o

,, bytesafhandlingar ,, 44,548: 2 0

,, gåfvobref (till skyldeman
i rätt nedstigande
led).................................

n

11,511: 40 kr, 1,909,878:

4- Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

år 1901: å köpeafhandlingar............ kr. 1,811,110: 6 5

„ bytesafhandlingar........ „ 46,516: 80

,, gåfvobref (till skyldeman
i rätt nedstigande

led)................................. „___________12,668: — }J 1,870,295:45

år 1902: å köpeafhandlingar........... kr. 2,089,064:8 0

,, bytesafhandlingar......... ,, 58,928: 2 o

„ gåfvobref (till skyldeman
i rätt nedstigande

led)............................... ,,________________7,290:— ,, 2,155,283: —

år 1903: å köpeafliandlingar.......... kr. 2,636,579:7 0

,, bytesafhandlingar......... ,, 99,143: 4 0

,, gåfvobref (till skyldeman
i rätt nedstigande

led)............................... „___________11,610: — „ 2,747,333: i o

år 1904: å köpeafhandlingar.......... kr. 2,524,276: 15

,, bytesafhandlingar ........ ,, 79,482: —

,, gåfvobref (till skyldeman
i rätt nedstigande

led)................................ „ 8,084: 2 0 „ 2,611,842:35

eller således i medeltal för dessa fem år 2,258,926 kronor 38 öre.

En tredjedel af detta belopp utgör 752,975 kronor 46 öre. Den
nu föreslagna höjningen i ifrågavarande stämpelafgifter — hvilken
höjning motsvarar en tredjedel af de nuvarande afgifternas belopp
— torde därför kunna antagas komma att medföra en ökning i statsinkomst
af minst 753,000 kronor.

Enligt den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof beräknades, under där
angifna förutsättningar, de föreslagna höjningarna i lagfartsstämpeln
tillföra statsverket en ökad inkomst af 1,100,000 kronor. Genom den
nu gjorda modifikationen i förslaget skulle således den i ifrågavarande
hänseende beräknade ökningen i statsinkomst minskas med 347,000 kronor.

I samband med frågan om lagfartsstämpelns höjande i nu omförmälda
fall tillåter jag mig att upptaga äfven en annan fråga, hvilken
med den förra, åtminstone delvis, äger sammanhang.

Såsom allmänt kändt torde vara, inträffar ofta, att den lagstadgade
skyldigheten att inom viss tid söka lagfart eftersättes och att ansökning
om lagfart göres först långt efter den i lag föreskrift^ tiden.

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Häremot finnes för närvarande intet annat direkt korrektiv, än att rätten
kan, på yrkande af allmänna åklagaren eller af den, hvars rätt är af lagfartsansökningen
beroende, genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra
sitt åliggande. Detta korrektiv har emellertid, enligt hvad erfarenheten
gifver vid handen, visat sig icke vara tillräckligt verksamt. Då det
tydligen ur flera synpunkter är af vikt, att lagens stadgande i ifrågavarande
hänseende efterlefves, synas kompletterande bestämmelser i
sådant syfte erforderliga. Detta torde utan rubbning i gällande förordning
om lagfart i ganska väsentlig mån kunna vinnas genom att i det
fall, att fångeshandlingen för lagfart företes först efter föreskrifven tid,
höja beloppet af den stämpel, hvarmed handlingen eljest vid ansökningom
lagfart skall förses; och vill jag, efter samråd med chefen för
justitiedepartementet, i sådant afseende föreslå, att, under nämnda förutsättning,
ifrågavarande stämpelafgift bestämmes till dubbla beloppet
af hvad eljest skulle utgå.

Enligt gällande bestämmelser ifrågakommer särskild lagfartsstämpel
icke vid ansökan om lagfart på grund af giftorätt, arf eller skifte af
bolags samfällda gods. Ett stadgande i förevarande syfte skulle alltså
icke erhålla tillämpning å alla de fall, då lagfart sökes efter utgången
af den föreskrift^ tiden. Denna omständighet synes dock icke innefatta
något afgörande hinder mot den föreslagna förändringen.

De handlingar, hvilka stadgandet sålunda skulle träffa, äro fideikommissbref,
gåfvobref och testamenten om fast egendom, samt köpeoch
bytesafhandlingar om sådan egendom äfvensom bref eller resolutioner
om skattelösen af kronojord. Att den för nu ifrågavarande fall
föreslagna höjningen af stämpelafgiften vid lagfart icke afser den stämpelafgift,
som vid ansökan om lagfart på grund af fideikommissbref eller
testamente utgör eu motsvarighet till arfsskatten och utgår efter enahanda
grunder, som gälla för beräkning af stämpel å andel i död mans
bo, utan endast den särskilda lagfartsstämpeln, hvilken nu är bestämd
till 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af fastighetens värde, framgår
af hvad jag förut yttrat.

I det föreliggande förslaget till ändringar i stämpelförordningen
hafva intagits bestämmelser äfven i nu angifna syfte.

Därest dessa bestämmelser i förordningen införas, torde detta böra
föranleda jämkning i ett i stämpelförordningen nu förekommande stadgande.
I 9 § af förordningen är nämligen föreskrifvet, att till köpeoch
bytesbref, på grund hvaraf lagfart sökes, kontrahenterna skola, om
ej annorlunda aftalats, bestå hälften hvardera till stämpeln. Enär det
emellertid icke kan anses med billighet öfverensstämmande, att en

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

tidigare ägare får vidkännas högre stämpelbeskattning på grund af
den nye ägarens försummelse, torde till nämnda stadgande böra göras
ett tillägg af innehåll, att nye ägaren ensam skall bestå den förhöjning
i stämpeln, söm kan inträda i följd häraf, att lagfart sökes senare än
efter lag bort ske.

Hvad angår den föreslagna stämpelafgifton vid emission af aktier
eller banklotter, synes donna afgift, sä vid t angår aktier, böra utgå, så
snart dessa tillhöra en emission, vidtagen för ökning af det vid bolagets
bildande tecknade aktiekapital och, i fråga om lotter i solidariska
bankbolag, icke blott vid emission af nya hufvudlotter för Ökning af
grundfonden, sådan denna ursprungligen bestämts, utan äfven vid emission
af nya kommanditlotter för ökning af den förut bestämda kommanditfonden.

Nyssnämnda stämpelafgift synes lämpligast höra- beräknas i förhållande
till det belopp, hvarå aktien eller banklotten lyder, såvida ej
enligt bolagets beslut för densamma skall erläggas betalning med högre
belopp, i hvilket fall stämpeln bör beräknas efter det högre beloppet.

Då aktie kan lyda å så lågt belopp som tio kronor, bör stämpeln
lämpligen sättas till tio öre för hvarje fulla tio kronor af det belopp,
hvarå stämpeln skall beräknas.

Uppbörden af stämpelafgiften synes enklast kunna ske genom
aktie- eller lottbréfvets beläggande med stämpel. I kontrollens intresse
synes ansvarigheten för, att föreskrifterna om stämpelbeläggningen
varda behörigen iakttagna, böra åligga samtliga ledamöter i vederbörande
bolags styrelse, såvida ej styrelsen uttryckligen öfverlämnat
tillsynen öfver nämnda föreskrifters fullgörande åt en eller flera af
styrelsens ledamöter, i hvilket fall ansvarigheten bör åligga desse.

Då i förslaget beträffande aktiebref stadgas, att sådan handling
skall förses med stämpel, då den af aktiebolag för ökning af aktiekapitalet
utfärdas, åsyftas därmed äfven aktiebref, som utfärdas af
bankaktiebolag, något som jag anser mig böra anmärka därför, att i
lagen om bankaktiebolag sådant bolags aktiekapital benämnes grundfond.

Vidkommande
lotter, skulle denna, enligt det uppgjorda förslaget, utgå vid öfverlåtelse,
som äger rum mellan lefvande, eller, närmare bestämdt, vid öfverlåtelse
genom köp, byte eller gåfva, men däremot icke vid öfverlåtelse genom
testamente, i hvilket fall öfverlåtelsen redan nu är föremål för beskattning
enligt de grunder, som gälla i fråga om stämpelafgift för
andel i död mans bo.

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

På sätt jag får anledning att längre fram närmare beröra, skulle
enligt förslaget äfven vid öfverlåtelse af aktier och banklotter afgiften
uttagas genom aktie- eller lottbrefvets förseende med stämpel.

I detta sammanhang vill jag i förbigående nämna, att, enär enligt
gällande stämpelförordning afhandling om gåfva af lös egendom skall
vid utgifvandet förses med stämpel — utgörande, då egendomen gifvits
till skyldeman i rätt nedstigande led, 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens värde och i annat fall 1 krona 60 öre för hvarje fulla
100 kronor af samma värde — till undvikande af dubbelbeskattning i
det fall att aktie eller banklott bortgifves a:enom skriftlig afhandlinei
förordningen inrymts ett stadgande af innehåll, att, ifall genom
sådan afhandling bortgifves aktie eller banklott under sådana förhållanden,
att aktie- eller lottbrefvet på grund af öfverlåtelsen skall förses
med stämpel, vid beräknandet af den stämpel, hvarmed afhandlingen
skall förses, afdrag må göras med beloppet af den för aktie- eller lottbrefvet
föreskrifna stämpel.

Stämpelafgiften vid öfverlåtelse af aktier och banklotter synes böra
komma till användning icke blott vid öfverlåtelse af aktier och banklotter,
utfärdade af svenska bolag, utan äfven vid öfverlåtelse af dylika papper,
utfärdade af utländska bolag. I fråga om inländska aktier och banklotter
synes afgiften böra utgå icke allenast i det fall, att aktie- eller lottbrefvet
vid öfverlåtelsen finnes inom landet, utan äfven i fall handlingen på grund
af öfverlåtelse hit till riket inkommer, i hvilket sistnämnda fall stämpelbeläggningen
tydligtvis måste åläggas mottagaren, d. v. s. den nye
ägaren. Att indraga äfven sistnämnda fall under beskattningen synes
nödvändigt för att förekomma, att bestämmelserna om stämpelafgift vid
öfverlåtelser af ifrågavarande papper skulle kringgås på det sätt att
dylika transaktioner anförtroddes åt utländska mellanhänder.

Hvad angår utländska aktier och banklotter torde däremot afgiften
endast böra ifrågakomma i det fall, att aktie- eller lottbrefvet vid öfverlåtelsen
linnes inom landet.

Som nämndt, afsåg det af mig tidigare framlagda förslaget, att
den nu ifrågavarande stämpelafgiften skulle beräknas i visst förhållande
till de senaste årens utdelning å den öfverlåtna aktien eller banklotten.
Att i detta fall lägga det nominella värdet till grund för stämpelns
beräkning syntes mig nämligen — åtminstone såvidt angår inländska
papper — icke böra ifrågakomma, då ju en akties eller banklotts värde
i innehai Varens hand ofta representerar ett helt annat värde än det
nominella. Med afseende härå och då en för hela riket gällande officiell
notering af papper af ifrågavarande slag icke hos oss förekommer,

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

ansåg jag den lämpligaste utvägen vara, att stämpeln sattes i visst förhållande
till utdelningen å aktien eller banklotten. Enär emellertid

utdelningen kan under olika år högst betydligt växla, har det synts mig
lämpligt att till grund för beräkningen lägga medelvärdet af den utdelning,
som för de vid öfverlåtelsen senast förflutna räkenskapsåren må
hafva beslutits i fråga om aktier eller lotter, medförande samma rätt
i bolaget som den aktie eller lott, öfverlåtelsen gäller, därvid således
endast sådana räkenskapsår skulle komma i betraktande, beträffande
hvilka bolaget fattat beslut i fråga om utdelning å ifrågavarande aktier
eller lotter.

Med hänsyn till önskvärdheten häraf, att rörelsen icke i förevarande
afseende må betungas med mera besvärande band än nödigt, torde

antalet af de år, till hvilka hänsyn sålunda bör tagas, under alla förhållanden
böra begränsas till tre. Därest beslut, hvarom nyss nämnts,
endast i fråga om två räkenskapsår af bolaget fattats, måste man

gifvetvis nöja sig med att lägga dessa års utdelning till grund för

beräkningen af medelvärdet. Föreligger åter sådant beslut endast i fråga
om ett räkenskapsår, synes det bäst öfverensstämma med det föreslagna
beräkningssättet i andra fall att låta värdet af detta års utdelning tjäna
till utgångspunkt för beräkningen.

1 enlighet med nu angifna grunder har i det föreliggande förslaget
för beräkningen af stämpeln vid öfverlåtelse af sådana handlingar,
hvarom här är fråga, föreskrifvits, att aktiens eller lottens värde skall
anses utgöra det efter fem för hundrade kapitaliserade medelvärdet af
den utdelning, som må hafva bestämts för de tre senaste räkenskapsår,
beträffande hvilka beslut rörande frågan om utdelning å aktier eller
lotter, medförande enahanda rätt som den ifrågavarande aktien eller
lotten, af bolaget fattats, eller, ifall beslut i sådant hänseende föreligger
allenast i fråga om två räkenskapsår, för dessa år, samt att, där beslut
i frågan fattats endast beträffande ett räkenskapsår, det efter enahanda
grund kapitaliserade värdet af samma års utdelning, där sådan beslutits,
skall läggas till grund för beräkningen. För tydlighetens skull har i
fråga om sättet för beräkningen af förenämnda medelvärde tillagts, att
därvid skall tagas i betraktande jämväl sådant räkenskapsår, för hvilket
enligt bolagets beslut ingen utdelning skall äga rum.

Såsom en följd af nu omförmälda bestämmelser har vidare stadgats,
att, ifall för det eller de räkenskapsår, till hvilka hänsyn vid stämpelns
beräkning sålunda skall tagas, ingen utdelning å bolagets aktier eller
lotter med samma rätt som den ifrågavarande aktien eller lotten beslutits,

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

eller ifall beslut i ämnet ännu icke för något räkenskapsår fattats,
stämpelfrihet vid öfverlåtelsen skall äga rum.

Nu omförmälda bestämmelser lämpa sig emellertid endast för beräkningen
af värdet å aktier och banklotter, som utfärdats af inländska
bolag. Med afseende å aktier och lotter i utländska bolag skulle det
nämligen helt visst ofta möta alltför stora svårigheter för den enskilde
att förskaffa sig tillförlitlig kännedom om de beslut, som af vederbörande
bolag fattats beträffande utdelningen å bolagets aktier eller lotter. Till
äfventyrs skulle ock en generell regel om en dylik värdeberäkning
beträffande utländska papper icke alltid passa in på förhållandena i utlandet.
I fråga om utländska aktier och banklotter synes därför den
lämpligaste utvägen vara att meddela en bestämmelse, enligt hvilken
värdet å dessa i ifrågavarande hänseende skall beräknas efter det
nominella värdet.

Bestämmes stämpelafgiften vid öfverlåtelse af aktier och banklotter
till en fjärdedels procent, torde ett nytt slag af beläggningsstämplar,
utöfver dem, som enligt gällande stämpelförordning redan
finnas, blifva behöfligt, nämligen beläggningsstämplar å 5 öre. Visserligen
skulle detta, om stämpeln sattes till 10 öre för hvarje fulla 40
kronor, kunna undvikas, men då en sådan beräkningsgrund, med hänsyn
därtill att ifrågavarande papper merendels lyda å jämna hundratal,
synes mindre tjänlig, torde nyssnämnda utväg, hvarigenom stämpeln
skulle kunna bestämmas till 5 öre för hvarje fulla 20 kronor, få anses
lämpligare. Äfven i sådant fall blifva visserligen aktier och lotter å
smärre belopp vid öfverlåtelse fria från stämpel, men då stämpelfriheten
endast skulle tillgodokomma aktier och lotter å belopp understigande
20 kronor, och sådana endast kunna förekomma i bolag med jämförelsevis
obetydligt kapital, synes ett dylikt undantag från den allmänna regeln
om stämpelskyldighet vid öfverlåtelse af dylika papper icke böra föranleda
någon betänklighet.

Hvad angår uppbörden af stämpelafgiften vid öfverlåtelse af ifrågavarande
värdepapper torde, äfven i fråga om denna afgift, det enklaste
sättet vara att uttaga afgiften genom aktie- eller lottbrefvets förseende
med stämpel. På sätt jag redan förut omförmält, afser ock förslaget,
att uppbörden äfven i detta fall skulle sålunda ordnas.

Gifvet är emellertid, att svårighet möter att i tillämpningen göra
föreskrifterna om stämpelbeläggning af hithörande handlingar i nu ifrågavarande
fall fullt effektiva. Det skulle därför kunna ifrågasättas, huruvida
icke i sådant syfte bestämmelser borde meddelas, hvarigenom, med anBih.
till Riksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Åfd. 16 Höft. 2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

knytning till föreskrifterna om dylik öfverlåtelses registrering hos vederbörande
bolag, ansvarigheten för aktie- eller lottbrefvets behöriga
stämpling kunde läggas å bolaget eller dess styrelse, en åtgärd, hvilken
gifvetvis skulle kunna förknippas med anordningar, ägnade att i väsentlig
mån underlätta kontrollen öfver stämpelafgiftens utgörande. Detta
skulle emellertid nödvändiggöra genomgripande ändringar i den civila
lagstiftningen, Indika, åtminstone för närvarande, icke synas böra för nu
förevarande ändamål ifrågakomma. I saknad af dylika bestämmelser torde
man, i likhet med hvad i fråga om stämpelbeläggning af vissa andra
med de nu ifrågavarande jämförliga handlingar är föreskrifvet, böra för
underlåtenhet att förse dessa med föreskrifven stämpel stadga ansvar,
hvilket emellertid, om det skall blifva tillräckligt verksamt, bör göras
tämligen strängt.

Om man, i öfverensstämmelse med hvad som redan gäller beträffande
stämpelbeläggning af vissa andra stämpelpliktiga enskilda handlingar,
lägger ansvaret för den behöriga stämpelbeläggningen vid öfverlåtelse
icke blott å den, som öfverlåter — respektive mottager —
handlingen, utan äfven å enhvar, hvilken för annans räkning öfverlåter
densamma, vinnes därigenom en ökad garanti för de ifrågavarande
bestämmelsernas behöriga efterlefnad.

De med anledning af de nya bestämmelserna om stämpelbeläggning
af aktier och banklotter påkallade ansvarsbestämmelser hafva införts
i stämpelför.ordningens 54 §.

Till förekommande däraf, att bolag, hvilka hafva för afsikt att
under den närmaste tiden emittera nya aktier eller lotter skulle, i syfte
att undvika den föreslagna emissionsstämpeln, tidigare än eljest vidtaga
en sådan åtgärd, hvarigenom till äfventyrs den inkomst, staten för nästa
år skulle af nämnda stämpelafgift kunna påräkna, komme att betydligt
reduceras, synes det vara af vikt, att de föreslagna bestämmelserna i
denna del få erhålla laga kraft så snart som möjligt. Jag har därför
tänkt mig, att i förslaget skulle stadgas, att n}''ssberörda bestämmelser
skulle lända till efterrättelse redan från och med den 1 nästkommande
juli. öfriga föreslagna nya eller förändrade bestämmelser torde däremot
icke böra träda i kraft förrän med nästa års ingång.

Enligt hvad jag vid föredragning den 13 sistlidne januari af de
till statsregleringen hörande frågor anförde, skulle enligt anställda beräkningar
den då ifrågasatta stämpelbeskattningen af aktier och lottbref
tillföra staten en inkomst af sammanlagd! 1,200,000 kronor.

Till närmare belysning häraf anhåller jag få meddela, att enligt
af patent- och registreringsverket meddelade uppgifter under femårs -

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

perioden 1901—1905 hos ämbetsverket registrerats anmälningar om
verkställd ökning af aktiebolags aktiekapital, däri ej inberäknadt bankaktiebolagen,
till följande belopp, nämligen:

ir

1901........................

......................... kronor 66,797,413

11

1902 .........................

......................... „ 48,791,472

11

1903 .........................

........................ „ 36,811,566

11

1904 ........................

....................... „ 47,667,415

11

1905 ..........................

......................... „ 49,457,962

eller i medeltal, i jämna krontal räknadt, 49,905,165 kronor.

Enligt till finansdepartementets bankbyrå ingångna rapporter hafva
under samma period bankaktiebolagen och de solidariska bankerna genom
emission af nya aktier eller lotter ökat sina fonder med följande belopp:

år

1901 ...................

..................... kronor 668,676

n

1902 ....................

„ 5,076,370

11

1903 .....................

..................... „ 39,493,578

ii

1904 .....................

..................... „ 42,214,728

v

1905 ..................

.................. „ 49,676,000

eller i medeltal, i jämna krontal räknadt, 27,425,870 kronor.

Sammanläggas förenämnda båda medeltalssiffror, erhålles en summa
af 77,331,035 kronor, däraf 1 % — motsvarande den föreslagna emissionsstämpelns
belopp — utgör 773,310 kronor.

Härvid är emellertid att märka, att omförmälda hos patent- och
registreringsverket gjorda anmälningar om verkställd ökning af vederbörande
aktiebolags aktiekapital endast afser ökningen af själfva aktiekapitalet
men däremot — i motsats till förenämnda till bankbyrån ingångna
rapporter — icke inbegriper hvad för emitterade nya aktier
därutöfver må hafva till bolagen erlagts, och tillförts andra bolagets
fonder. I verkligheten torde därför de till förstnämnda grupp sammanförda
aktiebolagens nya aktieemissioner under ifrågavarande femårsperiod
till beloppet hafva icke obetydligt öfverstigit förenämnda till
registrering anmälda ökningar i deras aktiekapital.

Med afseende härå skulle man, med nyssberörda medeltalsberäkning
till utgångspunkt, möjligen vara benägen att antaga, att den inkomst, som
af emissionsstämpeln under nästa år kan beräknas komma staten till
godo, skulle komma att uppgå till än större belopp än det sist angifna.

I anseende till den ovanligt starka emission, som för ökning af
bankernas fonder under senaste tiden ägt rum, synes dock försiktigheten
bjuda att för nästkommande år räkna med en något lägre medeltalssiffra
än nyss angifvits. Jag har därför ansett mig för ifrågavarande år

Utskottets

yttrande.

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

icke böra beräkna den föreslagna sfcämpelafgiften'' vid utgifvande af nya
aktier och banklotter till högre belopp än 600,000 kronor.

Beträffande den föreslagna stämpelafgiften vid öfverlåtelse af dylika
värdepapper finnes naturligen icke någon statistik, som kan lämna tillförlitlig
ledning för beräkningen af den statsinkomst, som däraf kan påräknas.
Under förutsättning att, såsom enligt det af mig ursprungligen
framställda förslaget varit afsedt, nämnda stämpelafgift bestämts att utgå
med en half procent af det öfverlåtna värdet, torde emellertid statens
inkomst af samma stämpelafgift för nästkommande år kunnat beräknas
till samma belopp som emissionsstämpeln, eller 600,000 kronor, hvilket
jag ock, under berörda förutsättning, ansett mig kunna antaga. Man
synes nämligen utan tvekan kunna utgå ifrån, att öfverlåtelser af värdepapper
af ifrågavarande slag årligen förekomma i minst dubbelt så
stor utsträckning som den, hvari emission af dylika papper äger rum.
Därest, på sätt jag nu förordat, stämpelafgiften vid öfverlåtelse af aktier
och banklotter sättes till allenast en fjärdedels procent af det öfverlåtna
värdet, torde man därför, med tillämpning af enahanda beräkningsgrund,
kunna antaga, att ifrågavarande afgift för nästkommande år kommer
att inbringa staten en inkomst af minst 300,000 kronor.

Om öfverlåtelsestämpeln bestämmes till endast en fjärdedels procent,
skulle detta, såsom af det anförda framgår, således kunna antagas föranleda
en minskning i de i statsverkspropositionen ifrågasatta stämpel^
afgifterna å aktier och banklotter med 300,000 kronor.»

I samma mån statens utgifter växa, möter ock ett oafvisligt behof
att bereda ökade tillgångar för att täcka dessa utgifter. Vid uppletande
af härför erforderliga skattekällor kan det svårligen undgå någons uppmärksamhet,
att stämpelskatten erbjuder ett synnerligen rikt fält för
uppnående af ofvan angifna mål.

Det torde till en början i detta sammanhang icke vara ur vägen
att erinra, hurusom under benämningen stämpelskatt sammanföras två
till sin natur helt olikartade afgifter, af hvilka den ena, stämpelafgiften
för statsmyndigheternas expeditioner, icke är en skatt i egentlig mening,
utan afser att ersätta staten vissa den enskilde genom det allmännas
försorg lämnade tjänster, medan den andra, stämpeln till enskilda handlingar,
är en skatt på transaktioner eller på öfverflyttning af värdebelopp
från en hand till en annan. Den förra af dessa afgifter, stämpelafgiften
för expeditioner, har sedan lång tid tillbaka här i landet varit
ganska utvecklad. Hvad åter beträffar den senare, sådan denna förut

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16. 13

vant anordnad, har det i öfvervägande grad varit handlingar rörande
fast egendom, som underkastats denna skatt. Detta åter sammanhänger
naturligen med den jämförelsevis ringa utveckling, vår stämpellagstiftning
undergått sedan den tid, då den fasta egendomen intog en särskild!
framskjuten ställning såsom skatteobjekt. Först på senare tider
— som bekant i sammanhang med 1894 års revision af stämpelförordningen
— har den sistnämnda af nyssomförmälda skatteformer (den
egentliga skatten) börjat användas i något mera utsträckt omfattning, då
det gällt att skaffa staten inkomster. Vårt lands numera rikt utvecklade
näringslif och icke oväsentligt ökade nationalförmögenhet torde ock till
fullo motivera ett dylikt utsträckt anlitande af stämpelskatten. Att
därvid i främsta rummet sådana handlingar, som förmedla omsättningen
af det rörliga kapitalet, böra göras till föremål för skatten, därom lära
meningarna knappast vara delade. Det har också vid föregående tillfällen
framhållits, hurusom grundtanken i en dylik beskattning vore
den, att det rörliga kapitalet, hvilket tillförde sin ägare större skatteförmåga
än den, som medföljde inkomst af arbete, och därjämte till
följd af sin natur lätt kunde undandraga sig den allmänna inkomstbeskattningen,
skulle träffas af eu komplementär beskattning, då det
öfverginge från en hand till en annan eller liksom visade sig, äfvensom
att, vid utsträckande af stämpelskatten i hufvudsakligt syfte att med
ökad beskattning träffa det rörliga kapitalet, det naturligen blefve en
hufvuduppgift att så välja de handlingar, som skulle underkastas skatten,
att syftemålet med denna i möjligaste mån uppnåddes.

Såsom för detta ändamål i främsta rummet lämpliga skatteobjekt
framträda enligt utskottets åsikt aktier och lottbref. Förvärfvandet af
aktier eller lottbref i bolag lärer nämligen i allmänhet kunna anses
såsom kapitalplacering.

Bland åtgärder, som borde ifrågakomma för det redan förut angifna
ändamålet, har Kungi. Maj:t också föreslagit viss stämpelafgift å
aktier äfvensom å lotter i solidariska bankbolag att utgå dels vid
sådan handlings utfärdande för ökning af vederbörande bolags aktiekapital,
dels ock vid öfverlåtelse af dylik handling från en till annan
person.

Dessutom har Kungl. Mai:! föreslagit viss höjning af den allmänna
lagfartsstämpeln och i sammanhang därmed viss höjning af
stämpeln i det fall, att fångeshandlingen för lagfart företes först efter
den i lag föreskrifna tid.

Då utskottet nu går att yttra sig rörande de sålunda ifrågasatta

Zagfartsstämpeln.

(Herr Ericssons
motion.)

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

ändringarna i stämpelförordningen, vill utskottet till en början förutskicka,
att för måttet af den utsträckning, i hvilken stämpelskatten bör
komma till ökad användning, statens behof af ökade inkomster naturligen
är af afgörande betydelse.

Utskottet vill först till behandling upptaga frågan om lagfartsstämpelns
höjande och hvad därmed står i samband.

Mot detta förslag i dess förra del riktar sig herr Ericssons ofvanberörda
motion, n:o 162, däri motionären under åberopande af sin vid
innevarande riksdag väckta motion, n:o 38, om exporttull å järnmalm
anhållit om afslag å förevarande framställning angående ökad stämpelafgift
vid lagfart å köp, byte och gåfva af fast egendom.

Såsom redan blifvit sagdt, har man vid bedömande af frågan om
ökad stämpelbeskattning i främsta rummet att taga hänsyn därtill, huruvida
staten för sina utgifter är i behof af allt hvad af Kungl. Maj:t
begärts. I detta afseende vill utskottet erinra, att Riksdagen redan
gjort ej oväsentliga nedsättningar i de äskade anslagsbeloppen. Redan
af denna anledning har den här ifrågasatta ökade stämpelbeskattningen
ansetts icke böra komma i fråga. Men härför tala äfven
andra enligt utskottets mening lika tungt vägande skäl. Man synes
nämligen icke utan fog kunna påstå, att den stämpelafgift, som för
närvarande utgår vid lagfart å fång till fast egendom, är tillräckligt
hög, och redan nu torde det icke så sällan förekomma, att utvägar af
hvarjehanda slag anlitas för att undandraga statskassan densamma rätteligen
tillkommande stämpelafgift. Skulle nu en höjning vidtagas, finnes
grundad anledning befara, att dylika missbruk skulle än ytterligare
tilltaga.

Vidare torde, hvad särskildt angår de mindre fastigheterna på
landet, böra ihågkommas, att det i de flesta fall är dessa slag af egendomar,
som utgöra föremål för öfverlåtelse!-, äfvensom att de, på sätt inom
utskottet framhållits, åtminstone å vissa trakter af landet måhända ofta
nog flera gånger under ett och samma år byta ägare. En höjning af
stämpelafgiften skulle för dessa gifvetvis kännas betungande, och man
synes snarare böra understödja förvärfvandet i allt större omfattning
af särskildt smärre fastigheter, hvilka kunna bereda sina innehafvare en
mera själfständig och tryggad ställning. Därjämte får icke heller
förbises, att omförmälda fastigheter i många fall äro belånade och vid
sådant förhållande redan för närvarande underkastade särskild beskattning
utöfver lagfartsstämpeln, nämligen stämpel till inteckningshandlingen
och kostnad för förnyelse af inteckningen.

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Äfven om i en framtid statens behof skulle påkalla anlitandet af
den här ifrågavarande skattekällan, har utskottet dock under förhandenvarande
förhållanden ansett klokheten bjuda att icke vidtaga någon
höjning af lagfartsstämpeln.

Utskottet har följaktligen icke heller kunnat biträda öfriga under
förutsättning af bifall till det förra förslaget af Kung!. Maj:t ifrågasatta
höjningar.

1 samband med förslaget om lagfartsstämpelns höjande har, såsom
redan blifvit nämndt, Kung! Maj:t gjort framställning om införande i
stämpelförordningen af bestämmelser, afsedda att framkalla ett strängare
iakttagande af lagens föreskrift om skyldighet att inom viss tid efter
fånget söka lagfart; och har i sadant syfte föreslagits, att stämpelpliktigt
fång, hvarå lagfart sökes efter utgången af i lag stadgad tid,
skall beläggas med.stämpel till dubbla beloppet af hvad eljest skolat utgå.

Beträffande ifrågavarande förslag vill utskottet till eu början erinra,
att i förordningen om lagfart och börd af jord på landet den 13
juni 1800 fanns intaget ett stadgande, som erbjöd stora likheter med den
nu föreslagna bestämmelsen. I nämnda förordning föreskrefs nämligen,
att den, som försummade att inom viss tid söka lagfart, skulle bota så
mycket, som svarade emot värdet af det stämplade papper, hvarmed
köpebrefvet borde förses. Denna bestämmelse, som upphäfdes först
genom införandet af nu gällande lagfartslag-, visade sig emellertid
olämplig icke allenast därigenom, att påföljden af försummad lagfartsansökan
kom att stå i relation till värdet åf det fång, som skulle lagfaras,
och sålunda icke bestämdes efter graden af den felandes försummelse,
utan äfven därutinnan att fastighetsägaren, när försummelse
en . gång skett, af fruktan för bötesstraffet frestades att så länge som
löjligt afhålla sig från att söka lagfart. Samma anmärkningar lära
ock med fog kunna göras mot Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag.
Det torde vidare ur rent principiell synpunkt icke vara lämpligt att söka
göra ett civilrättsligt stadgande, sådant som föreskriften om skyldigheten
att söka lagfart, effektivt genom påläggande af särskild beskattning, hvarom
erforderliga bestämmelser skulle intagas i stämpelförordningen. Härtill
kommer, att, såsom för öfrigt ock af departementschefen framhålles,
det föreslagna stadgandet icke skulle äga tillämpning å de fall, då särskild
lagfartsstämpel icke ifrågakommer, eller vid ansökan om lagfart
pa grund af giftorätt, arf eller skifte af bolags samfällda gods; och
det får icke förglömmas, att försummelser i fråga om lagfartsansök -

Aktiestämpeln.

(Hr Molls
motion,
n:o 161).

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

ningar måhända oftast förekomma vid fång, grundade på giftorätt eller
arf. Slutligen skulle ock den menliga påföljd kunna inträffa, att en
köpare, om hans fångesman uraktlåtit att inom föreskrifven tid söka
lagfart, blefve, utan att någon försummelse läge honom till last, betungad
med ej blott dubbel utan i många fäll till och med flerdubbel
stämpelskatt.

På grund af hvad sålunda anförts och då, enligt hvad utskottet
inhämtat, lagberedningen i sammanhang med utarbetande af förslagtill
förändrade bestämmelser angående lagfart å fång till fast egendom
agnat nu förevarande fråga särskild uppmärksamhet, har utskottet ansett
sig böra afstyrka Kungl. Maj:ts förslag jämväl i hvad det afser förhöjd
stämpelskatt vid försummad lagfartsansökning.

Gällande bestämmelser i nyss berörda afseende likasom ock i fråga
om den allmänna lagfartsstämpelns belopp böra alltså med den utgång,
Kungl. Maj:ts förslag i denna del inom utskottet erhållit, enligt utskottets
mening bibehållas oförändrade.

Utskottet öfvergår härefter till att yttra sig om det kungl. förslaget,
såvidt därigenom afses införande, på sätt redan nämnts, af
stämpelafgift för aktier och lotter i solidariska bankbolag, att utgå då
dessa handlingar utsläppas af vederbörande bolag, äfvensom vid öfverlåtelse
af dylik handling från en till annan person.

I afseende härå har herr Moll i sin förut omförmälda motion
n:o 161 hemställt,

»att Riksdagen ville besluta: dels att den af Kungl Maj:t föreslagna
emissionsstämpeln å aktiebref och lottbref måtte utsträckas att
gälla äfven sådana aktiebref och lottbref, som utgifvas vid bolags
bildande; dels att den af Kungl. Maj:t föreslagna öfverlåtelsestämpeln
å aktiebref och lottbref icke godkännes».

Till stöd för sin berörda hemställan anför motionären följande:

»Enligt den kungl. propositionen skall den sålunda föreslagna
emissionsstämpeln drabba endast aktie, som utfärdas för ökning af bolags
aktiekapital, men icke aktie, som utfärdas vid bolags bildande. Denna
åtskillnad mellan nämnda två slag af aktier finnes icke på något sätt
i den nu framlagda kungl. propositionen motiverad. Ett skäl, hvarför
aktie, som utgifves vid bolags bildande, undantag^ från den föreslagna
emissionsstämpeln, finnes dock angifvet i den vid början af årets riksdag
framlagda statsverkspropositionen, där det heter: ''En stämpelafgift
på aktiebref, då ett nytt bolag träder i verksamhet, skulle nämligen

17

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 16.

till äfventyra i vissa fall kunna kännas alltför betungande för den företagsamhet,
som är värd uppmuntran.’

Detta skäl later sig emellertid med lika verkan användas mot
stämpel på aktier, som utgifvas för ökning af bolags aktiekapital. Äfven
när fråga är om ökning af bolags aktiekapital, kan den föreslagna
stämpelafgiften till äfventyra i vissa fall kännas alltför betungande för
en företagsamhet, som är värd uppmuntran. Kungl. Maj:t synes här
hafva utgått från det antagandet, att ökning af ett bolags kapital är
bevis på att bolaget är ett lifskraft^ och blomstrande företag. Så är
emellertid ingalunda alltid fallet. Ökning af aktiekapitalet förekommer
ofta i ändamål att, sätta ett tynande och med svårigheter kämpande
bolag på fötter. För ett dylikt bolag, som äfven det kan afse en företagsamhet,
vård. uppmuntran, kommer stämpelafgiften säkerligen att
kännas minst lika betungande, som för hvilket nybildadt bolag som
helst. Å andra sidan torde man utan öfverdrift kunna påstå, att en
stämpelafgift af 1 procent icke skulle komma att hindra bildandet af
ett enda bolag, afsedt för ett någorlunda förnuftigt ändamål.

Det finns därför icke något som helst skäl att vid eventuell
stämpelåsättning gorå någon åtskillnad mellan aktie, som utgifves för
ökning af bolags kapital, och aktie, som utgifves vid bolags bildande.

Om emissionsstämpel å aktier beslutes, bör densamma således utan
åtskillnad drabba aktier af båda slagen.

Mot Kung! Maj:ts förslag om stämpel vid öfverlåtelse af aktie
kunna allvarliga invändningar göras.

Att utöfva någon verksam kontroll öfver att denna stämpelafgift
vederbörligen erlägges blir i många, sannolikt i de flesta fall omöjligt.

Af hvem och på hvad sätt skall denna kontroll utöfvas?

Några andra kontrollanter äro väl här ej tänkbara än bolagens
styrelser samt mäklare, banker, bankirer och öfriga förmedlare afl aktieaffärer.
Men äfven där den bästa vilja är för handen, hvilket nog ej
alltid kan förutsättas, kommer det i talrika fall att möta oöfverstigligä
svårigheter för resp. förmedlare att kontrollera, det vederbörlig- stämnelafgift
blifvit erlagd.

På den svenska värdepappersmarknaden finnas, som bekant, aktier
till mycket stora belopp, ställda till innehafvaren, hvarförutom finnas
aktier till måhända ännu större belopp ställda på namn* hvilka därigenom
att de äro försedda med transport in blanko, praktiskt taget äro
likställda med aktier till innehafvaren. Dessa aktier kunna byta ägare
många gånger på grund af en och samma transport.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 16 Höft.

3

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Har nu aktie, ställd till innehafvare!!, en gång blifvit försedd med
erforderligt stämpelbelopp, lärer densamma kunna byta ägare huru
många gånger som helst, ända till dess att stämpelbeloppet i följd af
förhöjd utdelning kan behöfva ökas, då vederbörande ju endast behöfver
tillöka förut åsätta stämplar med det relativt obetydliga stämpelbelopp,
som motsvarar förhöjningen i utdelningen, hvarefter aktien obehindradt
kan fortfara att cirkulera, till dess någon ytterligare förhöjning i utdelningen
kan kräfva någon ny, obetydlig tillökning af stämpelbeloppet
o. s. v. Då ingenting'' behöfver angifva, vid hvilken tidpunkt stämplarne
blifvit åsätta, kan den siste ägaren, utan risk att blifva vederlagd, förklara
sig hafva verkställt stämpelbeläggningen.

Kontrollen blir i dessa fall, äfven om den bästa vilja finnes hos
styrelsen och förmedlare, fullständigt illusorisk.

Men ej nog härmed. Då blankotransporter ofta, ja, i regel, ej
dateras, kan en sådan transport, åsatt en aktie, innan den föreslagna
stämpeln trädt i kraft, därest bevis om tidpunkten för transportens
åsättande ej genom slutsedel eller pa annat sätt kan presteias, gifva
anledning till åtal, efter det stämpeln trädt i kraft, med den påföljd,
att den, som verkställt transporten, ehuru oskyldig, drabbas af ansvar.

Lika allvarsamma som berättigade klagomål hafva förekommit
mot • det synnerligen otillfredsställande skick, hvari våra fondbörsförhållanden
befinna sig. Då kontrollen öfver den föreslagna öfverste]sestämpelns
behöriga erläggande blir, kanske i de flesta fall, beroende
af vederbörande förmedlares goda vilja, kan, om stämpeln godkännes,
följden väntas blifva, att aktieaffärerna i ändå större utsträckning än
hittills undandragas samvetsgranna förmedlare och öfverlämnas till
mindre nogräknade sådana, som kunna antagas se mellan fingrande med
kontrollen öfver stämpelns utgörande. Öfverlåtelsestämpeln. skulle alltså
sannolikt föranleda en ytterligare försämring af våra öfverklagade
fondbörsförhållanden.

Det föreslagna sättet för beräkning af öfverlåtelsestämpeln är
synnerligen inveckladt. Då bolag icke har skyldighet att offentliggöra
beloppet af utdelningen, i många fall offentliggöres utdelningen ej,
kommer det att ofta möta stora svårigheter att exakt bestämma stämpelbeloppet.

En annan olägenhet med den föreslagna öfverlåtelsestämpeln är
omöjligheten att beräkna det belopp, stämpeln kan väntas tillföra statskassan.
Finansministern har på en höft beräknat inkomsten till minst
300,000 kronor. Då några sakliga grunder för beräkningen icke anförts

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

19

och icke kunna anföras, är det omöjligt att bedöma, i hvad män beräkningen
må anses riktig.

Hvad här ofvan sagts om de föreslagna stämpelafgifterna å aktier
gäller gifvetvis i lika män de föreslagna stämpelafgifterna å lösbref
i solidariska bankbolag.

Om den af Kungl. Maj:t föreslagna emissionsstämpeln utsträcktes
att gälla äfven aktier och lotter, som ulgifvas vid bolags bildande, samt
om den föreslagna öfverlåtelsestämpeln förkastades, skulle statsverkets
inkomst af denna stämpelbeskattning blifva afsevärdt högre, än som i
den kungl. proposionen beräknats.

Enligt patent- och registreringsverkets rapporter till finansdepartementet
registrerades under femårsperioden 1901—1905 nya aktiebolag
med aktiekapital till följande belopp, nämligen:

år 1901 ..

n

it

11

1902

1903

1904

1905

................ kronor 54,219,365: —

................ „ 73,787,460: —

............... „ 84,977,065: —

............... „ 57,315,664: —

................ „ 59,724,172: —

summa kronor 330,023,726: —

eller i medeltal 66,004,745 kronor.

Äfven om hänsyn tages därtill, att aktier för hela detta belopp
nog icke blifvit utfärdade, torde af ofvannämnda siffror framgå, att eu
stämpelafgift af 1 procent på aktier, som utgifvas vid bolags bildande,
skulle kunna beräknas inbringa åt statskassan ett belopp, afsevärdt högre
än det, finansministern beräknat skola inflyta på grund af den föreslagna
öfverlåtelsestämpeln.»

Det lider icke något tvifvel och har redan förut af utskottet framhållits,
att, då det gäller att genom stämpelskatten träffa kapitalet, aktier
och lottbref intaga ett synnerligen framstående rum. Redan i sammanhang
med 1894 års revision af stämpelförordningen var införandet af
stämpel å dylika handlingar ifrågasatt, men frågan därom fick dock tills
vidare anstå. Med den stegring i statens utgifter, som sedan dess
inträdt, synes emellertid med införandet af denna skatt icke längre böra
anstå. Om sålunda icke någon tvekan rådt därom, att äfven hos oss
sagda beskattning bör komma till användning, har utskottet likväl
icke kunnat i allo biträda det ifrågavarande förslaget, sådant det blifvit
af Kungl. Maj:t framlagdt.

Utskotteis
yttrande.

Öfverlåtelsestämpeln.

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Till eu början synas tillräckliga skäl icke föreligga att från den
föreslagna emissionsstämpeln undantaga aktier eller lottbref, som utfärdas
vid nya bolags bildande. Det bär visserligen framhållits, att en stämpelafgift
å dylika handlingar, då ett nytt bolag träder i verksamhet till
äfventyrs i vissa fall skulle kunna kännas alltför betungande för den
företagsamhet, som är värd uppmuntran. Detsamma torde emellertid
åtminstone i många fall med ungefär lika rätt kunna sägas om sådana
redan befintliga bolag, hvilka föra en tynande tillvaro och som för
möjliggörande af eu fortsatt verksamhet nödgas utsläppa nya aktier
och dymedelst öka sitt aktiekapital.

Då vidare inom den utländska stämpellagstiftningen, såvidt utskottet
har sig bekant, något dylikt undantag icke förekommer, har utskottet ansett
riktigast, att aktier och lottbref åsättas stämpel, såväl då de utfärdas
för ökning af bolags aktiekapital, dit ock bör räknas det fall, att aktieägarne
utan betalning såsom utdelning af bolaget erhålla en eller flera
aktier, som ock då de utgifvas vid nya bolags bildande. Enär den nyss
framställda anmärkningen likväl icke torde helt och hållet sakna sitt
berättigande, har utskottet funnit sig böra för sist omförmälda slag
af värdepapper föreslå en stämpelafgift till endast halfva beloppet af
stämpeln för aktier och lottbref, som eljest utfärdas; och har utskottet
i likhet med Kungl. Maj:t ansett denna senare stämpel böra sättas till
en procent.

Beträffande särskildt de fall, att i solidariska bankbolag hufvudlottägare
vid bolagets bildande med sig förena koinmanditlottägare, äro
därvid utfärdade lottbref att likställa med lottbref i nybildadt bolag och
böra således draga den lägre stämpeln. Därest åter koinmanditlottägare
tillträda ett redan i verksamhet varande bolag, äro lottbref, som därvid
utfärdas, att jämställa med sådana, som utsläppas för ökning af grundfonden
eller genom tillskott af koinmanditlottägare bildad särskild fond,
och böra följaktligen åsättas den högre stämpeln.

Mot Kungl. Maj:ts förslag rörande grunden för emissionsstämpelns
beräknande har utskottet icke funnit något att erinra, likasom icke heller
mot de föreslagna straffbestämmelserna, såvidt de afse denna stämpel.
Den omständigheten att stämpeln skulle komma att träffa äfven aktier
och lottbref, som utsläppas vid bildande af nya bolag, synes icke påkalla
någon ändring i nyss angifna afseenden. I detta sistnämnda fall torde
erfordras beläggningsstämplar å 5 öre, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
därest den ifrågasatta stämpeln vid öfverlåtelse af aktier bestämdes till
en fjärdedels procent.

Vidkommande härefter den föreslagna stämpelafgiften vid öfverlåtelse
af aktier eller banklotter har utskottet ej kunnat biträda den

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 16. 21

kung]., propositionen i denna del, dock icke därför att sådana transaktioner
skulle vara för beskattning olämpliga. Tvärtom synas dessa
slag af affärer, livilka för öfrigt på senare tider tagit eu knappast
öfverskådlig omfattning, särskildt böra komma i fråga, då det gäller att
genom en utsträckt stämpelbeskattning träffa det rörliga kapitalet. Härvid
möta emellertid ganska stora svårigheter att så anordna skatten,
att den varder fullt effektiv och att följaktligen syftemålet med densamma
uppnås.

I detta afseende kunna mot det kungl. förslaget framställas
många och befogade anmärkningar. Att utöfva en fullt verksam kontroll
öfver att denna stämpelafgift behörigen utgöres torde nämligen i så
godt som de flesta fall icke blifva möjligt. Då ett stort antal aktier äro
antingen ställda till innehafvaren eller, om de lyda på viss man, genom
transport in blanko likställda med dylika innehafvarepapper, kunna de
gifvetvis byta ägare flera gånger utan att detta förhållande i allmänhet
kan konstateras. Särskildt bör erinras, att då dylika transporter in
blanko i regel icke dagtecknas, transport, som skett innan stämpelskatten
trädt i verksamhet, med lätthet kan gifva anledning till åtal och att
det måhända kan vara förenadt med svårigheter att bevisa, när transporten
verkställts. Det lärer för öfrigt icke vara möjligt att under
sådana förhållanden kunna tillse, vare sig att stämpel öfver hufvud
taget varder åsatt eller, äfven om så skulle ske, att beräkningen är riktig.
Härtill kommer, att det föreslagna sättet för stämpelns beräkning är
ganska inveckladt och att, då bolag icke är skyldigt att offentliggöra
beloppet af utdelningen, svårigheter kunna uppstå, då det gäller att
bestämma stämpelbeloppet.

För öfrigt synes det icke vara riktigt att lägga utdelningen till
grund för stämpelafgiftens beräknande, ty aktiens värde lärer väl icke
enbart bestämmas efter den beslutade utdelningen utan äfven med
hänsyn till vederbörande bolags fonder in. m. Den kapitalökning, som
faktiskt inträder genom afskrifningar och afsättningar till bolagets
fonder, skulle sålunda icke komma att träffas af den föreslagna stämpelskatten.

De anförda betänkligheterna hafva synts utskottet vara af den
art, att utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till den kungl. propositionen
uti nu ifrågavarande del.

Då emellertid, på sätt redan blifvit nämndt, utskottet anser dessa
slag af affärstransaktioner böra snarast möjligt underkastas särskild
beskattning, synes böra tillses, huruvida icke till uppnående af detta

Tiden för
stämpelskattens
till■
tampning.

(hör Lindgrens
motion).

22 Bevillningsutskoltets Betänkande N:o 16.

mål annan utväg än den nu ifrågasatta låter tänka sig. Utskottet vill
i detta afseende erinra, att, då afsikten med den föreslagna stämpelskatten
torde hafva varit att träffa icke så mycket själ!va öfverlåtelsen
af aktien, som fastmera de vanligen förekommande aktieaffärerna, det
för visso kunde ifrågasättas, huruvida icke köpeskillingen borde vara
den grund, efter hvilken stämpelafgiften skulle beräknas. Möjligen kunde
för sådant ändamål — i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad fallet är
exempelvis i Tyskland — föreskrifvas, att slutnota eller annan skriftlig
handling utfärdades rörande den ifrågavarande transaktionen och att
nämnda handling, genom hvilken alltså en öfverflyttning af värden från
en till annan ägde rum, skulle förses med en efter värdet af den
afslutade affären lämpad stämpel. Dylika bestämmelser påkalla emellertid
med nödvändighet förändringar äfven i gällande civillagstiftning. Vid
sådant förhållande har något förslag i detta ämne från bevillningsutskottets
sida icke kunnat ifrågakomma, men har utskottet dock ansett
sig böra antyda en väg, som i berörda afseende kunde anses lämplig.

1 fråga härefter om tiden för det framlagda författningsförslagets
trädande i kraft har Kungl. Maj:t föreslagit, att stadgandena om aktieoch
lotfbrefs förseende med stämpel samt därmed sammanhängande
ansvarsbestämmelser skola träda i kraft den 1 juli innevarande år, men
öfriga i förslaget innefattade nya eller förändrade bestämmelser den 1
januari 1907.

Beträffande denna del af Kungl. Maj:ts proposition har herr Lindgren
i sin ofvanberörda motion hemställt, »att Riksdagen, därest den i
öfrigt i hufvudsak bifaller den kungl. propositionen, måtte besluta, att
däri föreslagna bestämmelser angående emissionsstämpel icke skola äga
tillämpning å de aktier och lotter, som utsläppas på grund af beslut,
som därom fattats före den 18 april 1906.»

Till stöd för detta yrkande har herr Lindgren anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts nådiga proposition, n:o 126, angående vissa ändringar
i gällande förordning angående stämpelafgiften, gifven Stockholms
slott den 18 april 1906, föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen, att de i 8
och 54 §§ af förslaget införda bestämmelser angående aktie- och lottbrefs
förseende med stämpel, då sådan handling af vederbörande bolag
utfärdas, och ansvar för underlåtenhet att i sådant fall belägga densamma
med föreskrifven stämpel skola träda i kraft den 1 juli 1906.

I det propositionen bifogade statsrådsprotokollet yttrar chefen för
finansdepartementet följande: »Till förekommande däraf, att bolag, hvilJca

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16. 23

hafva för afsikt att under den närmaste tiden emittera nya aktier eller
lotter, skulle, i syfte att undvika den föreslagna emissionsstämpeln,
tidigare än eljest vidtaga en sådan åtgärd J), hvarigenom till äfventyrs
den inkomst, staten för masta år skulle af nämnda stämpelafgift kunna
påräkna, komme att betydligt reduceras, synes det vara af vikt, att de
föreslagna bestämmelserna i denna del få erhålla laga kraft så snart
som möjligt.»

Mot den i detta yttrande inneboende tanken synes mig intet i
hufvudsak vara att anmärka, men väl mot den tillämpning af densamma,
som departementschefen gjort, alldenstund enligt den nådiga propositionens
ordalydelse, såvidt jag kan förstå, den nya stämpelskatten skulle
komma att drabba redan beslutade och iverksatta emissioner.

Det vore uppenbarligen icke blott en obillighet utan en orättvisa
att gifva en ny stämpelbeskattning en retroaktiv verkan.

De i närvarande stund redan beslutade och i verket satta aktieoch
lottemissionerna hafva byggts på den nuvarande skattelagstiftningen
och sålunda på den förutsättningen, att ingen emissionsstämpel kunde
komma i fråga; och såväl emissionspriset som den verkställda teckningen
har häraf betingats. Då ingenting hindrar, att inbetalningen af
de tecknade beloppen kan vara och i många fall redan är verkställd,
och då vidare de nya aktierna och lotterna i vissa emissioner äro berättigade
till erhållande af del i löpande årets vinst, synes icke ögonblicket
för aktie- eller lottbrefvets utfärdande böra vara bestämmande
för huruvida det skall beläggas med stämpel eller icke, utan snarare
tidpunkten, då teckningen af aktierna och lotterna i de nya emissionerna
verkställdes, eller möjligen då efter afslutad teckning styrelsernas
beslut om de nya emissionerna af vederbörande bolagsstämmor
bekräftades.

I och genom af vederbörande bolag accepterad teckning af aktier
eller lotter har ju tecknaren kommit i faktisk besittning af den rätt,
som aktie eller lott medför, under förutsättning att han fullgör åtagna
förbindelser. Om, sedan teckning fullgjorts, utfärdandet af aktie- eller
lottbref sker någon tid förr eller senare är ju fullkomligt likgiltigt och
kan blifva beroende af rent tillfälliga omständigheter.»

Då det uppenbarligen är af vikt att tillse, det staten får största
möjliga inkomst af den ifrågasatta stämpelskatten, och man sålunda bör
söka förebygga, att bolag genom att tidigare än eljest skolat ske ut -

Utskottets
yttrande -

J) Kurs. af motionären.

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

släppa nva aktier eller lotter undandraga sig den af Kungl. Maj:t föreslagna
emissionsstämpeln, lärer det vara välbetänkt att, på sätt Kungl.
Makt föreslagit, låta de stadganden, som röra nämnda stämpel, träda i
kraft redan under innevarande år.

Att från stämpelskatt undantaga de aktier och lotter, hvilkas utsläppande
grunda sig på beslut, fattade före den 18 april 1906 eller
den dag, då förevarande proposition blifvit till Riksdagen aflämnad,
synes så mycket mindre böra komma i fråga, som redan i den till
innevarande års riksdag den 15 sistlidne januari öfverlämnade statsverkspropositionen
gifvits tillkänna, att förslag om en emissionsstämpel
vore att förvänta, och således de bolag, som därefter beslutat utfärda
nya aktier eller lotter, därvid haft att räkna med en dylik eventualitet.
Utskottet har alltså ansett sig böra afstyrka bifall till herr Lindgrens
förevarande motion.

De skäl, som tala för att låta föreskrifterna om stämpel å aktier
eller lotter, hvilka utsläppas i gamla bolag, träda i kraft redan under
innevarande år, gälla i hufvudsak äfven i fråga om tiden för tillämpningen
af de af utskottet föreslagna stadgandena om stämpel å aktier
och lotter i nybildade bolag; och har utskottet därför funnit sig böra
föreslå, att jämväl sistnämnda bestämmelser vinna tillämpning från och
med den 1 juli 1906.

a,- Malis Utskottet har slutligen att yttra sig rörande ofvanberörda af herr

motion n:o u. Moll väckta motion n:o 11, däri motionären dels föreslagit viss förändrad
lydelse af 27 och 32 §§ i nu förevarande förordning, dels ock,
därest Kungl. Maj:ts förslag om stämpelafgift vid aktiebrefs utfärdande
godkändes, ansett böra tagas i öfvervägande, huruvida ej blanketter till
aktiebref borde få stämplas på samma sätt, som af motionären föreslagits
rörande blanketter till obligationer.

Vid införande här nedan af motionärens förslag har jämsides upptagits
äfven den nuvarande lydelsen af ifrågakomna paragrafer.

(Nuvarande lydelse:)

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af
följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt
1, 1,2 5, 1,5 0, 2 och 3 kronor, samt

(Föreslagen lydelse:)

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af
följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt
1, 1,2 5, 1,5 0, 2 och 3 kronor, samt

25

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(Nuvarande lydelse:)

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar
å 10, 15, 20, 25, 30,
40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2,
3, 4, 5, G, 7, 8, 9, 10, 15, 20, 25,
50. 75, 100, 200 och 500 kronor.

(Föreslagen lydelse:)
b) enkla och dubbla beläggniugsstämplar
a 10, 15, 20, 25, 30,
40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 4,so,
4,0-o, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12,
15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200
och 500 kronor.

32 §.

Stämpling af blanketter till
växlar och anvisningar må på därom
hos statskontoret gjord ansökning
verkställas genom nämnda myndighets
försorg; börande sådan ansökning
vara åtföljd af blanketterna,
tvefald uppgift å dessas antal samt
penningar motsvarande det erforderliga
stämpelbeloppet.

32 §.

Stämpling af blanketter till
obligationer må på därom hos statskontoret
gjord ansökning verkställas
genom nämnda myndighets försorg;
börande sådan ansökning vara åtföljd
af blanketterna, tvefald uppgift
å dessas valörer och antalet af
hvarje valör samt penningar motsvarande
det erforderliga stämpelbeloppet.

Till stöd för sitt ifrågavarande förslag har motionären anfört
följande.

»Någon stämpling af blanketter till växlar och anvisningar i
enlighet med nämnda stadgande har icke förekommit på många år.
Anledningen härtill är, att medgifvandet att erhålla dylika blanketter
stämplade numera icke kan med någon fördel begagnas. Stadgandet i
fråga är ett arf från äldre stämpelförordningar, gällande under tiden
före den 1 januari 1895. Då utgick växelstämpeln (endast å utländsk
växel) med 50 öre för växel å mindre belopp än 1,000 kronor, men
eljest med eu 1 krona för hvarje växel, oafsedt växelns belopp (dock
voro växlar å mindre belopp än 100 kronor stämpelfria). Det vill säga,
antingen växel lydde å 100 kronor eller 900 kronor var stämpeln 50
öre och antingen växel lydde å 1,000 kronor eller 100,000 kronor var
stämpeln 1 krona. På den tid, då växel belädes med stämpel endast å
två olika belopp, 50 öre eller 1 krona, var det eu fördel för större
bankinrättningar och firmor, som utfärdade växlar till större antal, att
kunna få växelblanketter stämplade. Sedan emellertid genom kungl.
förordningen den 9 april 1894 föreskrifvits, att växelstämpeln fr. o. ni.
den 1 januari 1895 skulle utgå med 50 öre för hvarje påbörjadt tusenBih.
till Riksd. Prof. 1906. 5 Sand. 1 Afd. 16 Hälft. 4

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

tal kronor (med vissa begränsningar för växlar å belopp under 500
kronor) lät det sig ej längre göra att på förhand förse blanketterna
med stämpel, utan måste man vänta med stämpelns åsättande till dess
växel blifvit utslcrifven.

Det ifrågavarande stadgandet bör således, såsom numera föråldradt
och oanvändbart, utgå.

Det linnes emellertid en annan kategori stämpelpliktiga handlingar,
för hvilka en stämpelåsättning sådan som den för växelblanketter medgifna
skulle medföra en afsevärd fördel ej blott för utfärdaren af dessa
handlingar, utan äfven för statsverket.

Obligationer (med undantag af svenska statens och allmänna
hypoteksbankens) skola enligt gällande bestämmelser förses med stämpel
till belopp af 30 öre för hvarje påbörjadt hundratal kronor.

Ett obligationslån omfattar, som bekant, ett större eller mindre
antal särskilda obligationer, ofta uppgående till tusental. För utställaren
vore det gifvetvis en betydande fördel att kunna få stämplarne påtryckta
obligationerna i stället för att, såsom nu sker, nödgas påklistra
obligationerna erforderliga stämplar. Han skulle därigenom besparas
arbetet med påklistringen samt vinna säkerhet för att icke stämpeln
genom ovarsam behandling af obligationen eller på annat sätt aflägsnades
från denna.

För statsverket skulle en dylik påtryckning af stämplarne medföra
ökad trygghet mot samma stämpels användning två gånger, hvilket vid
nuvarande förfaringssätt icke kan anses vara helt och hållet uteslutet.
Den föreskrifna stämpelmakuleringen sker nämligen någon gång så
ofullständigt, att användningen af en och samma stämpel två gånger
ingalunda får anses vara en omöjlighet.

Upplysningsvis bör här nämnas, att såväl den tyska som den
franska obligationsstämpeln plägar anbringas genom stämpelns påtryckning
på obligationerna.

Den omständigheten, att ett obligationslån ofta, ja vanligtvis är
fördeladt i obligationer å olika valörer, bör icke utgöra något hinder
för stämpelns påtryckning på obligationerna. Utställaren skulle naturligtvis
vid ansökningen till statskontoret foga uppgift å de olika valörerna
äfvensom å antalet obligationer af hvarje valör.

Redan nu finnas stämplar å så många olika belopp, att de flesta
brukliga obligationsvalörer kunna vederbörligen stämpelbeläggas utan
åsättande af mer än en stämpel. Emellertid finnas fyra i stor utsträckning
brukliga obligationsvalörer, hvilka för närvarande måste förses
med två stämplar, nämligen valörerna 400, 500, 4,000 och 10,000.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16. 27

Oafsedt huruvida deri här ifrågasatta påtryckningen af stämplar å obligationer
godkännes eller ej, torde för underlättande af stämpling af
nämnda valörer stämplar å 1,20, 1,50, 12 och 30 kronor böra anskaffas.»

Motionärens förslag afser alltså ändring af gällande stämpelförordning,
dels i det syfte att rätten att genom statskontorets försorg
få stämpling af blanketter verkställd skulle upphöra att gälla med
afseende å växlar och anvisningar och i stället medgifvas i fråga om
obligationer dels ock i syfte att beläggningsstämplar skulle finnas att
tillgå å följande nya valörer, nämligen 1 krona 20 öre, 1 krona 50 öre,
12 kronor och 30 kronor.

Den för närvarande medgifna rätten att genom statskontorets
försorg få stämpling af blanketter till växlar och anvisningar verkställd
har, såsom i motionen framhålles, haft sin betydelse uteslutande med
hänsyn till äldre bestämmelser rörande stämpelbeläggning af dylika handlingar.
Någon stämpling af växelblanketter har icke heller på åtskilliga
år verkställts genom statskontorets försorg och något behof af dylik
stämpling torde med nu gällande bestämmelser i ämnet icke vidare
komma att yppa sig. Under sådana förhållanden kan ock otvifvelaktigt
det ifrågavarande stadgandet ur förordningen uteslutas.

Beträffande härefter motionärens förslag att dylik rätt till stämpling
af blanketter i stället må medgifvas i fråga om obligationer, har utskottet
icke heller något att däremot erinra, då detsamma i olika hänseenden
torde, på sätt motionären framhållit, kunna medföra fördelar. Och äfven
om kostnaden för stämpelns påtryckning till äfventyra skulle ställa sig
i någon mån dyrare än tryckningskostnaden för de beläggningsstämplar,
med livilka obligationerna eljest skolat förses, torde denna ökade utgift
med all sannolikhet komma att uppvägas af den vinst, statsverket skulle
erhålla därigenom att stämpelbeloppen inbetalades direkt till statskontoret
och således afdrag för försäljningsprovision icke kommc att äga rum.

Därest den ofvan föreslagna stämpelafgiften varder af Riksdagen
fastställd, har det synts riktigt, att rätt till stämpling af blanketter
medgifves äfven i fråga om aktie- och lottbref.

Vidkommande slutligen förslaget att införa nya beläggningsstämplar
å vissa af motionären angifna valörer synes äfven detta lämpligen böra
bifallas.

Utskottet hemställer alltså,

Ro) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande proposition n:o 126 angående vissa ändrin -

Utskottets

yttrande.

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

gar i gällande förordning angående stämpelafgiften
samt den af herr Moll väckta motion, n:o 11, ville besluta,
att 8, 27, 32 och 54 §§ i nämnda förordning
skola erhålla den förändrade lydelse, härvid fogade
förslag utvisar;

2:o) att Riksdagen, med utslag å Kungl. Maj:ts
i förenämnda proposition framställda förslag till förändrad
lydelse af 9 § i samma förordning, ville besluta,
att berörda paragraf skall bibehållas oförändrad;

3:o) att Riksdagen tillika måtte besluta, att de
i 8 och 54 §§ af ofvannämnda förslag införda bestämmelser
angående aktie- och lottbrefs förseende med
stämpel, då sådan handling af vederbörande bolag
utfärdas, och ansvar för underlåtenhet att i sådant
fall belägga densamma med föreskrifven stämpel skola
träda i kraft den 1 juli 1906, men öfriga i förslaget
innefattade nya eller förändrade bestämmelser den 1
januari 1907; samt

4:o) att de i detta betänkande behandlade motionerna a)

II: 161 af herr Moll,

b) II: 162 af herr O. A. Ericsson och

c) I: 41 af herr Lindgren måtte anses besvarade
genom hvad utskottet här ofvan hemställt.

Sedan Riksdagen fattat beslut i förevarande ämne, kommer utskottet
framdeles i sammanhang med beräkningen af vissa bevillningar för
år 1907 att afgifva yttrande rörande stämpelskattesummans storlek;
hvilket utskottet härmed får för Riksdagen

5:o) anmäla.

Stockholm den 4 maj 1906.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

29

Förslag

till

ändrad lydelse af 8, 9, 27 och 54 §§
i nådiga förordningen angående
stämpelafgiften den 2 juni 1899.

Förslag

till

ändrad lydelse af 8, 27, 32 och 54 §§
i förordningen angående stämpelafgiften
den 2 juni 1899.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas.

A) Bouppteckning, Fideikommissbref om fast egendom, Gåfvobref,
Morgnngåfvobref, Testamente och Äktenskapsförord:

Fideikommissbref om fast egendom skall, då det för lagfart företes,
förses dels med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde, dels ock med ytterligare stämpel enligt de grunder, som
äro stadgade för beräkning af stämpel å andel i död mans bo, för
samma värde efter afdrag ej mindre för den i egendomen intecknade
gäld, som vid siste fideikommissariens död kan vara obetald, samt för
hvad den nye fideikommissarien enligt fideikommissbref vet kan vara
skyldig till annan utgifva, än äfven för det enligt 17 § beräknade kapitalvärdet
af nyttjanderätt till eller afkomst af egendomen i dess helhet
eller någon dei däraf, därest sådan rätt visas tillkomma annan än den
nye fideikommissarien.

Sökes på grund af fideikommissbref
lagfart senare än efter lag bort
ske, skall utöfver den stämpel, som
nu är sagd, å fideihommissbrefvet
läggas stämpel af 60 öre för hvarje
fulla 100 kronor af egendomens
värde.

Se för öfrig!, 10, 13, 17, 18 och 19 §§.

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

([Katigt. Maj ds förslag:)

Gåfva af fast egendom: afhandling
därom skall, då den för lagfart
företes, förses med stämpel till
nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman
i rätt nedstigande led: 80 öre
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för
hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

Sökes på grund af afhandling,
hvarom här är fråga, lagfart senare
än efter lag lort ske, skall afhandlingen
förses med stämpel till dubbla
beloppet af hvad nyss för hvarje fall
är stadgadt.

Se för öfrigt 10, 13 och 19 §§.

Gåfva af läs egendom: afhandling därom skall vid utgifvande! förses
med stämpel till nedannämnda belopp:

då.egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led: 60 öre
för hvarje lulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fidla 100 kronor af egendomens
värde.

Bortgifves genom af handlingen
aktie eller lott i solidariskt bankbolag,
och skalf enligt hvad nedan stadgas,
aktie- eller lottbrefvet på grund af
öfverlåtelsen beläggas med stämpel,
må vid beräknande af den stämpel,
hvarmed afhandlingen skall förses,
afdragas beloppet af den för aktieeller
lottbrefvet föreskrifna stämpel.

Morgongåfvobref — — — — — —■ — — — — — — — —

(Utskottets förslag:)

Gåfva af fast egendom: afhandling
därom skall, då den för lagfart
företes, förses med stämpel till
nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman
i rätt nedstigande led: 60 öre
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för
hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

So för öfrigt 10, 13 och 19 §§.

Testamente om fast egendom skall, Testamente om fast egendom skall,
då det för lagfart företes, utöfver då det för lagfart företes utöfver
den stämpel, som, enligt hvad ofvan den stämpel, som, enligt hvad ofvan
stadgas, kan erfordras, förses med stadgas, kan erfordras, förses med

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(Kungl. Maj ds förslag:)
särskild stämpel af 00 öre för hvarje
lulla 100 kronor af egendomens
värde, eller, ifall lagfarten sökes
senare än efter lag bort ske, af 1
krona 20 öre för hvarje fulla 100
kronor af nämnda värde.

Se för (ifrigt 10, 13, 16, 17 ocli 19 §§.

Äktenskapsförord —--—

(Utskottets förslag:)

särskild stämpel af 60 öre för hvarje
falla 100 kronor af egendomens
värde.

Se för (ifrigt 10, 13, 16, 17 och 19 §§.

B) Ofriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: — — — — — _

Aktiebref, som af inländskt aktiebolag
utfärdas för ökning af det vid
bolagets bildande tecknade aktiekapitalet,
skall, innan brefvet af bolagetutgifves,
förses med stämpel af 10
öre för hvarje fidla 10 kronor af
det belopp, hvarå den i brefvet afsedda
aktie lyder, eller, om brefvet
utfärdats å två eller flera aktier, af
det belopp, hvarå aktierna sammanlag
dt lyda; dock att, ifall enligt bolagets
beslut för aktie skall erläggas
betalning med högre belopp än det,
hvarå aktien lyder, stämpeln skall
beräknas i förhållande till det högre
beloppet. För stämpelbeläggningens
behörigafullgörande svar e ledamöterna
i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen
öfver stämpelbeläggningen enligt bolagets
beslut uppdragits åt en eller
flera af dem, dessa ledamöter.

Aktiebref i inländskt aktiebolag
skall, innan brefvet af bolaget utgifves,
förses med stämpel enligt
följande grunder:

a) Aktiebref i nybildadt bolag
skall förses med stämpel af 5 öre
för hvarje fulla 10 kronor af det
belopp, hvarå den i brefvet afsedda
aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats
å två eller flera aktier, af
det belopp, hvarå aktierna sammanlag
dt lyda; dock att, ifall enligt bolagets
beslut för aktie skall erläggas
betalning med högre belopp än det,
hvarå aktien lyder, stämpeln skall
beräknas i förhållande till det högre
beloppet.

b) Aktiebref, som eljest utfärdas,
skall förses med stämpel af 10 öre
för hvarje fidla 10 kronor af det
belopp, hvarå den i brefvet afsedda
aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats
å två eller flera aktier, af det
belopp, hvarå aktierna sammanlagdt
lyda: dock att, ifall enligt bolagets

32

Bevillningsutskottets

{Kung!. Maj:ts förslag:)

Öfverlåtes genom köp, byte eller
gåfva aktie i inländskt aktiebolag,
skall aktiebrefvet vid öfverlåtelsen
förses med stämpel af 5 öre för hvarje
fulla 20 kronor af aktiens värde.
Detta värde skall anses utgöra det
efter fem för hundrade kapitaliserade
medelvärdet af den utdelning, som
må hafva bestämts för de tre senaste
räkenskapsår, beträffande hvilka beslut
rörande frågan om utdelning å
aktier, medförande enahanda rätt
som den ifrågavarande, af bolaget
fattat, eller, i fall beslut i sådant
hänseende föreligga allenast i fråga
om två räkenskapsår, för dessa år:
skolande vid beräkningen af medelvärdet
tagas i betraktande jämväl
sådant räkenskapsår, för hvithet enligt
bolagets beslut ingen utdelning
skall äga rum. diar beslut i fråga
om utdelning fattats endast beträffande
ett räkenskapsår, skall det efter
enahanda grund kapitaliserade värdet
af samma års utdelning, där sådan
beslutits, läggas till grund för stämpelns
beräkning.

Finnes aktiebrefvet vid öfverlåtelsen
i utlandet, skall stämpelbe -

Betänkande N:o 16.

(Utskottets förslag:)

beslut för aktie skall erläggas betalning
med högre belopp än det, hvarå
aktien lyder, stämpeln skall beräknas
i förhållande till det högre beloppet.

För ahtiebrefs behöriga stämpelbeläggning
svare ledamöterna i bolagets
styrelse eller, ifall tillsynen öfver
stämpelbeläggningen enligt bolagets
beslut uppdragits åt en eller flera
afl dem, dessa ledamöter.

33

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(Kungl. Maj.is förslag:) (Utskottets förslag:)

läggning på grund af öfverlåtelsen
ske, då aktiebrefvet för nye ägarens
räkning hit till riket inkommer.

Har för det eller de räkenskapsår,
till Jivilka, enligt hvad ofvan för
hvarje fall är stadgadt, hänsyn vid
stämpelns beräkning skall tagas, ingen
utdelning å aktier med enahanda
rätt som den ifrågavarande beslutils,
eller har beslut i ämnet ännu icke
för något räkenskapsår fattats, vare
aktiebrefvet från stämpel fritt.

Öfverlåtes genom köp, byte eller
gåfva aktie i utländskt aktiebolag,
skall aktiebrefvet, om det här i riket
finnes, vid öfverlåtelsen förses med
stämpel af 5 öre för hvarje fulla
20 kronor af aktiens nominella värde.

Anvisning — — — — — —

Köp af fast egendom: afhandling
därom eller af offentlig myndighet
utfärdad köpehandling skall, då den
för lagfart företes, förses med stämpel
af SO öre för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde; dock
att köpeafhandling, på grund hvaraf
lagfart sökes för aktiebolag, som
icke drifver bankrörelse, bör beläggas
med stämpel af 1 krona 60
öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde.

Sökes på grund af köpeafhandling
lagfart senare än efter lag bort
ske, skall afhandlingen förses med
stämpel till dubbla beloppet af hvad
nyss för hvarje fall är stadgadt.

Där köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
villkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 5 Samt. 1 Afd. 16 Höft. 5

Köp af fast egendom: afhandling
därom eller af offentlig myndighet
utfärdad köpehandling skall, då den
för lagfart företes, förses med stämpel
af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde; dock
att köpeafhandling, på grund hvaraf
lagfart sökes för aktiebolag, som
icke drifver bankrörelse, bör beläggas
med stämpel af 1 krona 20
öre likaledes för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde.

34

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(Kungi. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, äger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å järnväg, är Irån

stämpel fri.

Köp af lösören, hvilka i sälja

Lifränta — — — — — —
Lottbref som af inländskt solidariskt
bankbolag för ökning af
grundfonden eller genom tillskott af
kommanditlottägare bildad särskild
fond utfärdas, skall, innan brefvet af
bolaget utgifves, förses med stämpel
af 10 öre för hvarje fulla 10 kronor
af det belopp, hvarå den i brefvet
afsedda lott lyder, eller, om brefvet
utfärdats å två eller flera lotter, afl
det belopp, hvarå lotterna sammanlagdt
lyda; dock att, ifall enligt bolagets
beslut för lott skall erläggas
betalning med högre belopp än det,
hvarå lotten lyder, stämpeln skall
beräknas i förhållande till det högre
beloppet. För stämpelbeläggningens
behöriga fullgörande svare ledamöterna
i bolagets styrelse eller, ifall
tillsynen öfver stämpelbeläggningen
enligt bolagets beslut uppdragits åt
en eller flere af dem, dessa ledamöter.

"ens vård kvarblifva: —----

Lottbref i inländskt solidariskt
bankbolag skall, innan brefvet af
bolaget utgifves, förses med stämpel
enligt följande grunder:

a) Lottbref i nybildadt bolag
skall förses med stämpel af 5 öre
för hvarje fulla 10 kronor af det
belopp, hvarå den i brefvet afsedda
lott lyder, eller, om brefvet
utfärdats å två eller flera lotter, af
det belopp, hvarå lotterna sammanlag
dt lyda; dock att, ifall enligt
bolagets beslut för lott skall erläggas
betalning med högre belopp än det,
hvarå lotten lyder, stämpeln skall
beräknas i förhållande till det högre
beloppet.

b) Lottbref, som eljest utfärdas,
skall förses med stämpel af 10 öre
för hvarje fulla 10 kronor af det
belopp, hvarå den i brefvet afsedda
lott lyder eller, om brefvet utfärdats
å två eller flera lotter, af det belopp,
hvarå lotterna sammanlagdi
lyda; dock att, ifall enligt bolagets
beslut för lott skall erläggas betalning
med högre belopp än det, hvarå
lotten lyder, stämpeln skall beräknas
i förhållande till det högre beloppet.

För lottbrefs behöriga stämpelbeläggning
svare ledamöterna i bolagets
styrelse eller; ifall tillsynen
öfver stämpelbeläggningen enligt bo -

35

Bevillningsutskottets

(Kungl. Maj ds förslag:)

Öfverlåtes genom, köp, lyte eller
gåfva lott i inländskt solidariskt
bankbolag, skall lottbrefvet förses med
stämpel af 5 öre för hvarje fidla SO
kronor af lottens värde. Detta värde
skall anses utgöra det efter fem
för hundrade kapitalist)''ade medelvärdet
af den utdelning, som må
hafva bestämts för de tre senaste
räkenskapsår, beträffande hvithet beslut
rörande frågan om utdelning ä
lotter, medförande enahanda rätt som
den ifrågavarande, af bolaget fattats,
eller, ifall beslut i sådant hänseende
föreligga allenast i fråga om tvä
räkenskapsår, för dessa år; skolande
vid beräkningen af medelvärdet tagas
i betraktande jämväl sådant räkenskapsår,
för hvithet enligt bolagets
beslut ingen utdelning skall äga rum.
Bär beslut i fråga om utdelning
fattats endast beträffande ett räkenskapsår,
skall det efter enahanda
g rund kapitaliserade värdet af samma
års utdelning, där sådan beslutits,
läggas till grund för stämpelns beräkning.

Finnes lottbrefvet vid öfverlåtelsen
i utlandet, skall stämpelbeläggning
på grund af öfverlåtelsen ske,
då lottbrefvet för nye ägarens räkning
hit till riket inkommer.

Har för det eller de räkenskapsår,
till hvilka, enligt hvad ofvan för
hvarje fall är stadgadt, hänsyn vid
stämpelns beräkning skall tagas, ingen
utdelning å lotter med enahanda rätt

Betänkande N:o 16.

(Utskottets förslag:)
lagets beslut uppdragits åt en eller
flere af dem, dessa ledamöter.

36

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(Kungl. Majt:s förslag:) (Utskottets förslag:)

som den ifrågavarande beslutits, eller
liar beslut i ämnet ännu icke för
något räkenskapsår fattats, vare lottbrefvet
från stämpel fritt.

Öfverlåtes genom köp, byte eller
gåfva lott i utländskt solidariskt bankbolag,
skall lottbrefvet, om det här i
riket finnes, vid öfverlåtelsen förses
med stämpel af fem öre för hvarje
fulla 20 kronor af lottens nominella
värde.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution därå skall, då handlingen
för lagfart företes, förses med stämpel af 5 kronor; dock att dylik
handling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som icke drifver
bankrörelse, bör förses med stämpel af 10 kronor.

Sökes på grund af handling,
hvarom här är fråga, lagfart senare
än efter lag bort ske, skall handlingen
förses med stämpel till dubbla
beloppet af hvad ofvan för hvarje
fall är stadgadt.

Skog saf verkning — — — — — — — — — — — — — —

9 §•

Till köpe- och bytesbref, på
grund hvaraf lagfart sökes, bestå
kontrahenterna hälften hvardera till
stämpeln, om ej annorlunda därom
slutadt är; dock vare nye ägaren
pliktig att ensam vidkännas den förhöjning
i stämpeln, som kan inträda
i följd däraf att lagfart sökes senare
än efter lag bort ske.

9 §•

Till köpe- och bytesbref, på
grund hvaraf lagfart sökes, bestå
kontrahenterna hälften hvardera till
stämpeln, om ej annorlunda därom
slutadt är.

37

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(.Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Då lagfart sökes å fång, som skett i enlighet med gällande författningar
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om
afledning af vatten, skall stämpeln af lagfartssökanden ensam gäldas.

Stämpelafgift, som för bouppteckning utgått ur död mans bo, skall
arfvingar och testamentstagare emellan så gäldas, att en hvar af dem
består så mycket af samma afgift, som enligt de för beräkning af
sagda stämpelafgift stadgade grunder å hans andel i boet belöper.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå
af följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt
1, 1,2 5, 1,5 0, 2 och 3 kronor, samt

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar
ä 5, 10, 15, 20, 25,
30, 40, 50, 60 och 75 öre samt
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15,
20, 25, 50, 75, 100, 200 och 500
kronor.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå
af följande slag, nämligen:

a) helarkstämplar k 50 öre samt
1,2 5, 1,50, 2 och 3 kronor, samt

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar
å 5, 10, 15, 20, 25, 30,
40, 50, 60 och 75 öre samt 1,
4,20, 4,50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,
12, 15, 20, 25, SO, 50, 75, 100, 200
och 500 kronor.

32 §.

Stämpling af blanketter till aktiebref,
lottbref och obligationer må på
därom hos statskontoret gjord ansökning
verkställas genom nämnda
myndighets försorg; börande sådan
ansökning vara åtföljd af blanketterna,
tvefald uppgift å dessas
valörer och antalet af hvarje valör
samt penningar motsvarande det
erforderliga stämpelbeloppet.

54 §.

1. Deu, som utgifver växel, anvisning, invisning, handling, som
innefattar uppdrag om inkassering af penningar och emot hvars företeende
eller afkunnande betalning fordras, kvittens, som, för frikassé -

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(Kungl. Maj ds förslag:)

(Utskottets förslag:)

ring af penningar genom annan person än fordringsägaren, från en
ort till en annan försändes, eller bevis om insättning å depositionsräkning
hos bank eller bankir eller å kapitalräkning titan att därvid
förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som öfverlåter eller
till godkännande eller betalning företer å utrikes ort utfärdad växel,
anvisning, invisning, sådan handling, innefattande uppdrag om inkassering,
eller sådant kvittens, som ofvan säges, utan att handlingen är
med föreskrifven stämpel försedd, skall bota tio gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot fem kronor.

2. Åsidosätter någon hvad i 8 § linnes föreskrifvet om stämpelbeläggning
af aktie- eller lottbref, då det af aktiebolag eller solidariskt
bankbolag utfärdas, böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

3. Ben, som för egen eller
annans räkning öfverlåter aktie eller
lott i solidariskt bankbolog utan att
vid öfverlåtelsen förse aktie- eller
lottbref vet med föreskrifven stämpel,
sä ock den, som på grund af öfverlåtelse
mottager sådan handling, hvilken icke
blifva med föreskrifven stämpel försedd,
utan att belägga handlingen med
felande stämpel, böte tio gånger den
felande stämpelns belopp; dock vare
minsta bot fem kronor.

4. Inkommer på grund af öfverlåtelse
af aktie eller lott i solidariskt
bankbolag aktie- eller lottbrefvet för
nye ägarens räkning hit till riket,
och underlåter han att inom en månad
efter mottagandet förse brefvet med
stadgad stämpel, böte som i 3 mom.
är sagdt.

5. Den obligationsutgifvare,
som utlämnar obligation utan att

därvid förse handlingen med stadgad

3. Den obligationsutgifvare,
som utlämnar obligation, utan att
därvid förse handlingen med stadgad

stämpel, så ock den, som belånar, stämpel, så ock den, som belånar,
försäljer eller på hvad sätt det vara försäljer eller på hvad sätt det vara

må öfverlåter i

må öfverlåter i utlandet utgifven

utlandet utgifven

39

Bevillningsutskottets

(Kungl. Maj ds förslag:)
obligation, utan att handlingen är
försedd med föreskrifven stämpel
eller sådan påteckning af magistrat,
som här ofvan under rubriken obligation
i 8 § omförmäles, skall bota
tjugu gånger den felande stämpelns
belopp; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.

6. Den obligationsutgifvare, som
här i riket utlämnar obligation, som
är dagtecknad före den 1 Januari
1895, samt underlåter att förse obligationen
med den i 20 § föreskrifna
anteckning, skall bota tjugu gånger
den å handlingen belöpande stämpelns
belopp; dock vare minsta bot
tjugufem kronor.

7. Utgifvare af gåfvobref om
lös egendom eller af köpe- eller
bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet
att vid utgifvandet förse
dylik handling med stadgad stämpel
bota två gånger den felande stämpelns
belopp; dock vare minsta bot
tjugufem kronor.

8. Agent för utländsk försäkringsgifvare,
som utlämnar kvittens
å premie, utan att detta är behörigen
med stämpel försedt, böte för
hvarje gång sådant sker två gånger
den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

9. Underlåter testamentstagare,
som erhållit vederbörande arfviuges
godkännande af testamente, till hvilket
testamentstagaren veterligen
hänsyn icke tagits vid stämpelbeläggning
af bouppteckningen efter
testamentsgifvaren och hvithet icke

Betänkande N:o 16.

(Utskottets förslag:)
obligation, utan att handlingen är
försedd med föreskrifven stämpel
eller sådan påteckning af magistrat,
som här ofvan under rubriken obligation
i 8 § omförmäles, skall bota
tjugu gånger den felande stämpelns
belopp; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.

4. Den obligationsutgifvare, som
här i riket utlämnar obligation,
som är dagtecknad före den 1
januari 1895, samt underlåter att
förse obligationen med den i 20 §
föreskrifna anteckning, skall bota
tjugu gånger den å handlingen
belöpande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

5. Utgifvare af gåfvobref om
lös egendom eller af köpe- eller
bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet
att vid utgifvandet förse
dylik handling med stadgad stämpel
bota två gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta
bot tjugufem kronor.

6‘. Agent för utländsk försäkringsgifvare,
som utlämnar kvittens
å premie, utan att detta är behörigen
med stämpel försedt, böte för
hvarje gång sådant sker två gånger
den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

7. Underlåter testamentstagare,
som erhållit vederbörande arfvinges
godkännande af testamente, till hvithet
testamentstagaren veterligen
hänsyn icke tagits vid stämpelbeläggning
af bouppteckningen efter
testamentsgifvaren och hvilket icke

40

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(Kungl. Majds förslag:)
heller blifvit för bevakning vid domstol
företedt, att, då tid för testamentsbevakniug
ute är och en månad
förflutit sedan godkännande erhållits,
förse testamentet med föreskrifven
stämpel, böte två gåuger den
felande stämpelns belopp; dock vare
minsta bot tjugufem kronor.

10. Där handling, i afseende å
hvars stämpelbeläggning ansvar i
1, 5, 7 eller 8 mom. stadgas, icke
blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig
stämpel, vare äfven den, hvilken
såsom bevis om förvärfvad
rättighet mottager handlingen eller
densamma för annans räkning försäljer,
belånar eller till godkännande
eller betalning företer utan att belägga
den med felande stämpel, underkastad
det för felaktig eller försummad
stämpelbeläggning af handlingen
stadgade ansvar.

11. Den, som uppgifver död
mans bo, men därvid uppsåtligen
döljer undan tillgång af det värde
eller lämnar annan falsk uppgift af
sådan beskaffenhet, att bouppteckningen
af den anledning blifvit belagd
med stämpel till lägre belopp,
än eljest vederbort, böte två gånger
den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor;
och må den domstol, där bouppteckning
skall ingifvas, på yrkande, vid
underrätt af allmän åklagare och
vid hofrätt af advokatfiskal, vid vite
tillhålla den, som uppgifvit död mans

(Utskottets förslag:)

heller blifvit för bevakning vid domstol
företedt, att då tid för testamentsbevakning
ute är och en månad
förflutit sedan godkännande erhållits
förse testamentet med föreskrifven
stämpel, böte två gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta
bot tjugufem kronor.

8. Där handling, i afseende å
hvars stämpelbeläggning ansvar i
d, 3, 5 eller 6 mom. stadgas, icke
blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig
stämpel, vare äfven den, hvilken
såsom bevis om förvärfvad
rättighet mottager handlingen eller
densamma för annans räkning försäljer,
belånar eller till godkännande
eller betalning företer, utan att belägga
den med felande stämpel,
underkastad det för felaktig eller
försummad stämpelbeläggning af
handlingen stadgade ansvar.

.9. Den, som uppgifver död
mans bo, men därvid uppsåtligen
döljer undan tillgång af det värde
eller lämnar annan falsk uppgift af
sådan beskaffenhet, att bouppteckningen
af den anledning blifvit belagd
med stämpel till lägre belopp,
än eljest vederbort, böte två gånger
den felande stämpelns belopp, dock
vare minsta bot tjugufem kronor;
och må den domstol, där bouppteckning
skall ingifvas, på yrkande
vid underrätt af allmän åklagare och
vid hofrätt af advokatfiskal, vid
vite tillhålla den, som uppgifvit död

41

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

(.Kungl. Maj ds förslag:)
bo, att med ed fästa -uppgiftens riktighet.

12. I de fall, hvarom sägs i
denna §, följe ock skyldighet att
ersätta kronans förlust.

Utskottets förslag:)

mans bo, att med ed fästa uppgiftens
riktighet.

10. I de fall, hvarom sägs i
denna §, följe ock skyldighet att
ersätta kronans förlust.

Bih. tull Riksd. Prat. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 16 Käft.

6

42

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Reservationer:

vid punkten l.-o):
beträffande lag fartsstämpeln:

af herrar J. Bromée, K. G. Karlsson, Höjer och Branting, hvilka
ansett, att 8 § i utskottets förslag, såvidt nu är i fråga, bort hafva
följande lydelse:

8 §■

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas.

A) Bouppteckning, fideikommissbref om fast egendom, gåfvobref,
morgongåfvobref, testamente och äktenskapsföroi-d:

Gåfva af fast egendom: afhandling därom skall, då den för lagfart
företes, förses med stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led:
80 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde, dock att där
taxeringsvärdet eller köpesumman för den egendom, hvarå lagfart sökes,
icke öfverstiger 6,000 kronor, stämpeln skall utgöra 60 öre för hvarje
fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

Se för öfrig! 10, 13 och 19 §§

B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Köp af fast egendom: afhandling därom eller af offentlig myndighet
utfärdad köpehandling skall, då den för lagfart företes, förses med stämpel

43

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

af 80 öre för hvarje falla 100 kronor af egendomens värde; dock att,
där taxeringsvärdet eller köpesumman för den egendom, hvarå lagfart
sökes, icke öfverstiger 6,000 kronor, stämpeln skall utgöra 60 öre för
hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag,
som icke drifver bankrörelse, bör beläggas med stämpel af 1 krona
60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Där köpeafhandling — •— — — — — — — — — fri.

beträffande stämpeln å aktie- och lottbref:

af herr Gavott!, som anfört:

»Bevillningsutskottets mening i fråga om de grunder, efter hvilka
olika skattesatser vid den af utskottet förordade aktiestämpeln fastslagits,
kan jag ej dela. Utskottet har tydligtvis, då det föreslagit högre stämpel
å aktier, som utfärdas af i gång varande bolag, utgått från den förutsättningen,
att ett redan påbörjadt företag i allmänhet är ekonomiskt
säkrare och således i stånd att bära en tyngre beskattning än ett nvbildadt
bolag. Men detta antagande håller långt ifrån alltid streck,
och särskildt den omständigheten att ett bolag utsläpper nya aktier
torde ofta vara ett tecken till ekonomisk svaghet hos bolaget. Ett
bolags bärkraft lärer ock kunna bedömas efter tillförlitligare grunder
än huruvida bolaget är nybildadt eller någon tid varit i verksamhet.

1 detta afseende vill jag erinra, att en synnerlig god mätare å
den ekonomiska stabiliteten hos ett bolag är att finna i den kurs, efter
hvilken bolagets aktier utsläppas. Enligt min åsikt bör också denna
kurs läggas till grund för skattesatsernas fastställande, så att aktier, som
utsläppas till öfverkurs åsättas en högre stämpel, under det att öfriga
aktier beläggas med lägre stämpel.

Ehuru denna min mening icke för närvarande vunnit större
anslutning inom bevillningsutskottet, har jag likväl, då jag anser densamma
principiellt riktigare än den tanke, som kommit till uttryck i
utskottets förslag, trott mig böra utarbeta och reservationsvis framlägga
ett förslag i ämnet, på det att detta förslag vid en blifvande revision
al stämpelbeskattningen må kunna komma under öfvervägande.

Det af mig uppgjorda förslaget till ändrad lydelse af 8 § i förordningen
angående stämpelafgiften den 2 juni 1899, hvilket förslag
omfattar såväl aktier som de därmed i stämpelafseende fullt likställda
banklotterna, är af följande lydelse:

44

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas.

A) Bouppteckning, Fideikommissbref om last egendom, Gåfvobref,
Morgongåfvobref, Testamente och Äktenskapsförord:

B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: — — — — — —

Aktiebref i inländskt aktiebolag skall, innan brefvet af bolaget
utgifves, förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Utgifves aktie utan att betalning för densamma erlägges eller
emot betalning, som icke öfverstiger det belopp, hvarå aktien lyder,
skall aktiebrefvet förses med stämpel af 5 öre för hvarje fulla 10 kronor
af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda aktie lyder, eller, om brefvet
utfärdats å två eller flera aktier, af det belopp, hvarå aktierna sammanlagd!
lyda.

b) Utgifves åter aktie emot betalning, som öfverstiger det belopp,
hvarå aktien lyder, skall aktiebrefvet förses med stämpel af 10 öre för
hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda aktie
lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera aktier, af det belopp,
hvarå aktierna sammanlagdt lyda.

För aktiebrefs behöriga stämpelbeläggning svare ledamöterna i
bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen enligt

bolagets beslut uppdragits åt en eller flera af dem, dessa ledamöter.

Anvisning — — — — — — — — — — — — — — — —

Lifränta — — — — — — — — —'' — — — — — — —

Lottbref i inländskt solidariskt bankbolag skall, innan brefvet af
bolaget utgifves, förses med stämpel enligt följande grunder:

45

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

a) Utgifves lott utan att betalning för densamma erlägges eller
emot betalning, som icke öfverstiger det belopp, hvarå lotten lyder,
skall lottbrefvet förses med stämpel af 5 öre för hvarje fulla 10 kronor
af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda lott lyder, eller, om brefvet
utfärdats å två eller flera lotter, af det belopp, hvarå lotterna sammanlagdt
lyda.

b) Utgifves åter lott emot betalning, som öfverstiger det belopp,
hvarå lotten lyder, skall lottbrefvet förses med stämpel af 10 öre för
hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda lott
lyder eller, om brefvet utfärdats å två eller flera lotter, af det belopp,
hvarå lotterna sammanlagdt lyda.

För lottbrefs behöriga stämpelbeläggning svare ledamöterna i
bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen enligt
bolagets beslut uppdragits åt en eller flere af dem, dessa ledamöter.

Lösöreköp — —---------—--— —

af herr friherre Kling spor, som anfört:

»Jag anser, att de betänkligheter, Kungl. Maj:t i sin proposition
uttalat mot att pålägga aktiebref i nybildade bolag stämpelskatt, varit
väl grundade. Men då svårighet mött att häfda denna åsikt, har jag
måst begränsa mig till att yrka stämpelfrihet för aktier i bolag för
järnvägars anläggande. Dylika företag måste nämligen anses vara i
särskild grad häfstänger för landets ekonomiska utveckling och höjande
samt åstadkommas vanligen genom till det yttersta gående uppoffringar
från kommuner och enskilda samt intaga äfven förut en undantagsställning,
hvad statens medverkan beträffar.

Jag yrkar därför, att ett tillägg i ofvan angifvet syfte måtte göras
till det af bevillningsutskottet föreslagna stadgandet i förordningen
angående stämpelafgiften den 2 juni 1899 om stämpel å aktiebref, samt
att nämnda stadgande sålunda måtte erhålla följande lydelse:

Aktiebref etc. (= utskottets förslag) — — — — — — — —

— — — — — — — —-------- — högre beloppet.

Aktiebref i inländskt aktiebolag, som bildas uteslutande för anläggande
och trafikerande af järnväg, hvilken är afsedd att för allmän
trafik upplåtas, är från den här ofvan i mom. a) stadgade stämpelafgift
fri.

46 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

För aktiebrefs etc. (— utskottets förslag) — — — — — dessa
ledamöter.»

af herrar Nisser och Hammarström, hvilka anfört:

»Vid chefens för finansdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
den 13 sistlidne januari därom, att emissionsstämpel icke borde
ifrågakomma för aktier och banklotter, som utsläpptes vid bildande af
nya bolag, enär en sådan stämpel tilläfventyrs i vissa fall kunde kännas
alltför betungande för den företagsamhet, som vore värd uppmuntran,
har utskottet erinrat, att detsamma torde, åtminstone i många fäll, kunna
med ungefär lika rätt sägas om sådana redan befintliga bolag, hvilka
förde en tynande tillvaro och som för möjliggörande af en fortsatt verksamhet
nödgades utsläppa nya aktier och dymedelst öka sitt aktiekapital.

Den uppfattning, som ligger till grund för denna, äfven enligt
vårt förmenande berättigade erinran och som föranledt utskottet att,
då en emssionsstämpel ansetts påkallad, föreslå stämpelpliktighet för så
väl det ena som det andra slaget af aktier och lottbref, eller att man
icke därför, att ett i verksamhet varande bolag ökar sitt aktiekapital,
är berättigad att utan vidare anse ett sådant företag mera bärkraftigt
i skattehänseende än hvithet som helst nybildadt, bör, synes det oss,
då icke heller eljest något giltigt skäl anförts för åtskillnad i förevarande
hänseende mellan nybildade och äldre bolag, föranleda därtill, att en
och samma stämpelsats bestämmes för aktier — och därmed likställda
lottbref i solidariska bankbolag — oafsedt huruvida fråga är om sådan
handling, utgifven vid bolagets bildande eller sedermera. En dylik
anordning öfverensstämmer äfven med hvad i utlandet allmänt förekommer,
något som i sin mån torde tala för lämpligheten af dess godkännande
i vårt lands stämpellagstiftning.

I enlighet härmed och med hänsyn till det berättigade i krafvet
på försiktighet vid införande i ett jämförelsevis kapitalfattigt land af
en ny stämpelafgift sådan som den ifrågavarande, hafva vi inom utskottet
påyrkat, att emissionsstämpel för alla slag af aktier och banklotter
skulle föreslås till belopp af 1''•> procent af aktiens eller lottens
värde, vid bifall till hvilket förslag förordningens § 8 i de delar, hvarom
nu är fråga, skulle erhålla följande lydelse:

Aktiebref, som af inländskt aktiebolag utfärdas, skall, innan brefvet
af bolaget utgifves, förses med stämpel af 5 öre för hvarje fulla 10
kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda aktie lyder, eller, om
brefvet utfärdats å två eller flera aktier, af det belopp, hvarå aktierna
samman]agdt lyda; dock att, ifall enligt bolagets beslut för aktie skall

47

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

erläggas betalning med högre belopp än det, hvarå aktien lyder, stämpeln
skall beräknas i förhållande till det högre beloppet. För stämpelbeläggningens
behöriga fullgörande svare ledamöterna i bolagets styrelse
eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen enligt bolagets beslut
uppdragits åt en eller liera af dem, dessa ledamöter.

Lottbref, som af inländskt solidariskt bankbolag utfärdas, skall,
innan brefvet af bolaget utgifves, förses med stämpel af 5 öre för
hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda lott
lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera lotter, af det belopp,
hvarå lotterna sammanlagdt lyda; dock att, ifall enligt bolagets beslut
för lott skall erläggas betalning med högre belopp än det, hvarå lotten
lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.
För stämpelbeläggningens behöriga fullgörande svare ledamöterna i
bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen enligt
bolagets beslut uppdragits åt en eller flere af dem, dessa ledamöter.»

af herr Wester, som instämt med herr Cavalli;

af herr friherre Beck-Friis1 som instämt i det af herr friherre
Klingspor framställda yrkande;

af herrar G. Jansson och O. A. Ericsson: samt

af herr Branting, som anfört:

»I utskottet har jag biträdt den mening, som där från många
håll framförts, att det vore billigt och skäligt, att vissa slags aktiebolag,
hvilka bildats öfvervägande i allmännyttigt syfte och utan att afse
affärsvinst, måtte blifva befriade från den nya aktiestämpeln. Åtskilliga
skäl synas mig tala för att nybildade järnvägsbolag, hvilka det oftast
möter svårigheter att åstadkomma och som mera bildas för ortens allmänna
fördel än i tanke på direkt vinst af aktieteckningen, må blifva
fria från den i § 8 B mom. a stadgade stämpelafgift. Men ännu klarare
sjmes mig billigheten kräfva, att stämpelfrihet må kunna medgifvas
för bolag, som bildats enbart i humanitärt syfte eller för undervisningens
befrämjande, när på förhand i bolagsordningen införts stadganden,
som begränsa aktieägarnes vinstmöjlighet till en låg ränta och lämna
garanti mot kringgående af dessa bestämmelser i egennyttigt syfte.

48

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Jag får därför hemställa att till § 8, B, må införas efter mom. b.
följande tillägg:

Frihet från stämpelafgift må ock af Konungen medgifvas för
aktiebref i inländskt bolag, därest detsamma tillkommit enbart i humanitärt
syfte eller för undervisningens befrämjande och för så vidt i den
för bolaget gällande bolagsordningen finnas intagna föreskrifter därom,
att aktieägare icke må tillgodonjuta högre årlig utdelning än fyra procent
å det inbetalda aktiebeloppet äfvensom ej heller vid aktieägares
utlösande eller bolagets upplösning utbekomma högre belopp än det
inbetalda aktiebeloppet med därå upplupen, icke förut utdelad fyra
procents årlig ränta, samt att, därest vid bolagets upplösning, sedan
bolagets skulder blifvit guldna och aktieägarna uppburit hvad dem,
på sätt nyss nämnts, tillkommer, i bolaget finnas tillgångar, dessa skolaanvändas
till främjande af det vid bolagets bildande af sedda eller annat
därmed likställdt allmännyttigt ändamål.»

Dessutom har herr Hammarström anmält reservation mot viss del
af utskottets motivering i fråga om öfverlåtelsestämpel för aktier.

Härjämte har herr Åkerberg begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i den slutliga behandlingen af detta betänkande.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.