Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Rikscl. kansli den 24 april 1906 kl. 12 inidd

Betänkande i anledning af väckta motionen om viss ändring i
förordningen angående tillverkning och beskattning af
maltdrycker m. m.

(2: a A.)

1 en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 58, liar herr J. J.
Byström yrkat, »att Riksdagen ville besluta, att 2 § i Kung! Maj ds
förordning af den 17 juni 1903 angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker måtte erhålla följande lydelse:

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af malt dryck,

skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt
med tolf öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten
för de första under tillverkningsåret afverkade trettiotusen kilogrammen
malt utgår med fem öre för kilogram, för de nästa fyratiotusen kilogrammen
med sju öre för kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med

nio öre för kilogram och för de nästa femtiotusen kilogrammen med

elfva öre för kilogram.

2. frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af
tillståndsbevis, under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas.»

Vidare har herr M. Lyckhohn, jämväl inom Andra Kammaren, i
motionen n:o 126 föreslagit, »att Riksdagen måtte med afslag å herr
Byströms motion, n:o 58, uti skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla om

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Samt. 1 Afd. 15 Höft. (N:o 15.) 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

föranstaltande af en undersökning, om och i hvad mån kontrollväsendet
öfver de extra beskattade näringarna kan tarfva ändring och omläggning,
åsyftande större likformighet och billighet.»

Herr Byström har till stöd för sitt yrkande anfört följande.

»År 1902 gaf Kung! Magt uppdraget åt en kommitté att taga
frågan om lämpligaste sättet för anordnande af eu maltdryckebeskattning
under förnyadt öfvervägande med iakttagande däraf, att billiga,
alkoholsvaga maltdrycker fritoges från beskattningen. Frågan om maltskatt
eller maltdrycksskatt hade som bekant flere gånger förut varit
föremål för utredning af kommittéer. För att bland annat kunna iakttaga
föreskriften om svagdrickats fritagande från skatt föreslog 1902
års maltdrycksskattekommitté, att bryggerierna skulle indelas i två
klasser, nämligen skattepliktiga och och skattefria. Och ju större skillnaden
blef mellan dessa, desto bättre ansågs det vara från nykterhetssvnpunkt
sedt. Kommittén hade också, hvad skattläggningen angick,
gjort skillnaden mellan skattepliktiga bryggerier och skattefria bryggerier
ej obetydlig. Den föreslog nämligen följande:

’2 §•

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt
med 18 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten
för de första under tillverkningsåret afverkade femtiotusen kilogrammen
malt utgår med 14 öre för kilogram och för de nästa femtiotusen kilogrammen
med IG öre för kilogram.

2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af tillståndsbevis,
under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas.’

Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen 1903 i detta ärende höjde
dessa skattesatser till respektive 20 öre, 16 öre och 18 öre, och bevillningsutskottet
tillstyrkte Riksdagen att antaga dem.

I flera motioner i kamrarne och i olika reservationer i utskottet
yrkades emellertid af de starkare maltdrycksbryggeriernas intresserade,
dels att skattesatserna skulle nedsättas så, att de blefve högst 12 öre
och lägst 5 öre, och dels att svagdricksbryggerierna äfven skulle vidkännas
beskattningen. Ingen tycktes dock tänka sig, att de sålunda
nedprutade skattesatserna voro för höga, om man annars skulle hafva
någon skatt alls. Tvärtom var åtminstone den lägsta skattesatsen så
låg, att hvad en del bryggerier vidkom, man hade anledning befara,
att skatteinkomsten vid dem svårligen skulle täcka kontrollkostnaden
för desamma.

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Då ärendet behandlades i kamrarne, stannade de i olika beslut i
vissa afseenden. Första Kammaren antog nämligen för sin del en förordning,
byggd på grundsatsen af en skatt, som skulle träffa all tillverkning
af maltdryckar, hvaremot Andra Kammaren, i likhet med
hvad Kungl. Maj:t föreslagit och utskottet förordat, ansett skattefrihet
böra åtnjutas åt bryggeri, som endast tillverkar svagdricka.

Maltskattelagförslaget återremitterades i vederbörliga delar till
bevillningsutskottet. Där framkom en kompromiss, som säkerligen var
till mycken fromma för ölbryggeriernas intresserade, hvilka arbetat för
att få skattesatserna så små som möjligt, men hvilken var till ledsnad
för dem, som arbetat på att få upp eu så bred gräns som möjligt mellan
å ena sidan det skadliga och berusande ölet och å andra sidan det
ofarliga och för många oumbärliga svagdrickat. Bland annat insattes i
den ifrågavarande paragrafen äfven en 2-öres skattesats. Båda kamrarne
antogo kompromissförslaget, hvadan Riksdagens beslut i denna punkt
fick följande utseende:

’2 §•

1. för malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt
med 12 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten
för de första under tillverkningsåret afverkade trettiotusen kilogrammen
malt utgår med två öre för kilogram, för de nästa trettiotusen kilogrammen
med fem öre för kilogram, för de nästa fyrtiotusen kilogrammen
med sju öre för kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med
nio öre för kilogram och för de nästa femtiotusen kilogrammen med
elfva öre för kilogram.

2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af tillståndsbevis,
under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas.’

Som synes, nöjde man sig ej ens med att sänka skattesatserna,
utan man höjde också det begynnelseantal kilogram malt, för hvilka
ett bryggeri skulle betala mindre skatt än det belopp, som skall gälla
i allmänhet. Kungl. Maj:t hade nämligen föreslagit i detta fall 100,000
kilogram, men bevillningsutskottets kompromissförslag höjde denna
summa till 200,000 kilogram.

Följden af detta har också blifvit, att skatten vid flera ölbryggerier
ej ens gifven staten det belopp, som tarfvas för att betala kontrollkostnaden
vid dessa bryggerier.

Året 1903—1904 funnos 223 skattepliktiga bryggerier. Bland
dem voro 60 bryggerier, vid hvilka maltskatten ej räckte till kontrollarfvodet.
Statens bidrag till dem utgjorde det året kronor 17,787: G9.

I

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Året 1904—1905 finmos 228 skattepliktiga bryggerier. Bland
dem voro 70 bryggerier, vid Indika maltskatten ej räckte till kontrollkostnaden
för desamma. Staten måste härför vidkännas en utgift,
som anses belöpa sig till kronor 21,600.

I hvad män borttagandet af lägsta skattesatsen är tillräcklig för
att ersätta de nyss nämnda statsutgifterna för kontrollen, är ovisst.
Kanske borde de tvenne lägsta skattesatserna borttagas ur lagen om
tillverkning och beskattning af maltdrycker? I en del fall torde borttagandet
af 2-öresskattesatsen vara nog för att täcka kontrollkostnaden,
men åter i andra fall är det säkerligen otillräckligt.

Afsikten med bestämmelsen om lägre skattesatser för de första

100,000 eller 200,000 kilogrammen malt, som vid bryggeri afverka^
under tillverkningsåret, har väl varit att gynna de smärre ölbryggerierna.
Skulle nu borttagandet af den minsta skattesatsen möjligen bidraga till
att exempelvis ett eller annat skattepliktigt bryggeri måste öfvergå till
skattefritt sådant, vore väl därmed ingen fara skedd. Nykterhetsvännerna
skola icke sörja däröfver. Staten bär, såsom synes, icke heller
anledning att vara missbelåten därmed. Och skulle för någon enskild
svårigheter tillstöta vid den förändring, som här antydts, blir det säkerligen
billigare för staten att på lämpligt sätt ordna detta än att göra
årliga utbetalningar, såsom siffrorna härofvan utvisa.»

Herr LycUholms förevarande motion åtföljes af eu så lydande
motivering.

»I motion n:o 58 vid innevarande riksdag har herr J. Byström
yrkat, att sådan ändring måtte företagas i kung], förordningen af den
7 juni 1903 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, att
lägsta skattesatsen, 2 öre, alldeles skulle bortfalla och skatteproprogressionen
i öfrig! så ändras, att för de första under tillverkningsåret afverkade
30,000 kilogram malt skulle erläggas 5 öre per kilogram, för
nästa 40,000 kilogram 7 öre, för nästa 50,000 kilogram 9 öre ock för
nästa 50,000 kilogram 11 öre, därefter 12 öre, allt per kilogram.

Detta yrkande grundar herr Byström hufvudsakligen på den omständigheten,
att skatteintäkten från 70 skattepliktiga bryggerier icke
betänker de kontrollkostnader, som dem åbelöpa, utan en direkt utgift
tillskyndas staten, hvilken under förflutna två skatteår uppgått till
respektive 17,787:69 och 21,600 kronor. Staten bör, menar herr Byström,
under inga förhållanden underkasta sig för den enskilde skattedragaren
några utgifter, hvilka icke betäckas af det inflytande skattebeloppet,
och anser han därför, att det äfven är på sin plats, att påpekade

Bevillningsutskottets Betänkande N:o io. 5

förhållandet undanröjes genom lägsta skattesatsens höjande och progressionens
omläggning.

Med anledning häraf får jag anföra följande:

Om man närmare undersöker de statistiska siffror, som stå till
förfogande angående maltskatten och kontrollen öfver maltdryckstillverkningen
i sin helhet, skall man snart finna, att det föreslagna botemedlet
mot påpekade missförhållandet icke kan vinna godkännande ur
skatteteknisk synpunkt. Det skulle innebära en mot statens så kallade
förlust alldeles oproportionerlig förhöjning af skatten, mest och tyngst
drabbande de minst bärkraftiga bland de skattepliktiga bryggerierna.
Och med hänsyn till senare vidtagna starka inskränkningar i bryggeriernas
möjlighet att afsätta sina tillverkningar skulle en gifven följd
blifva statsinkomstens sänkande, hvad bryggerinäringen anginge, i fråga
om icke blott maltskatt, utan äfven bevillnings- och inkomstskatt.
Dessutom skulle frågan om ersättning åt bryggerier, som icke förmå
uthärda skattesystemets tryck, undanskjuten vid 1903 års riksdag, åter
blifva aktuell. Denna utväg synes alltså icke tillrådlig.

Agnar man de sifferuppgifter angående maltskatt och kontroll
öfver maltdryckstillverkningen, som lämnas i kontroll- och justeringsbyråns
underdåniga berättelse för skatteåret 1903—1904, eu närmare
uppmärksamhet, skall man finna, att dessa antdya tillvaron af långt
mera påtagliga missförhållanden på det område, herr Byström vidrört,
än de af honom påpekade. Af dem framgår först och främst, att de
omkostnader för kontrollen i sin helhet, som på sin tid af finansministern
förslagsvis uppgåfvos till statsrådsprotokollet och sedermera
af bevillningsutskottet och Riksdagen godkändes, voro på grund af
bristande kännedom om de existerande bryggeriernas antal alldeles för
lågt beräknade. Sålunda funnos i verkligheten ej mindre än 49 skattepliktiga
bryggerier mer än finansministern uppgifva, och härigenom
vållades en förhöjning i utgiftsstaten af 5,857 kronor. Men af samma
siffror framgår äfven, att vederbörande haft än mindre pålitliga källor
för sin uppskattning af de skattefria bryggeriernas antal, enär dessa
antogos utgöra 400 stycken, medan de i verkligheten visat sig vara
924, hvilken felräkning framkallat en förhöjning i fråga om kontrollkostnaderna
af ej mindre än 101,244 kronor.

Redan detta är talande nog. Men de åberopade statistiska uppgifterna
lämna än mera ovedersägliga bevis för, att statens skattepolitik
i fråga om maltdrycksbeskattning lämnat egendomliga resultat.

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Såsom af motionären framliäfts, bär tillverkningsåret 1903—
1904 staten på (30 skattepliktiga bryggerier förlorat en summa af
cirka 17,000 kronor, men torde denna summa icke få anses synnerligen
anmärkningsvärd, då staten af de skattepliktiga bryggerierna
erhållit ett extra skattebidrag af öfver 3,000,000 kronor. Undersöker
man förhållandet vid de skattefria bryggerierna, skall man däremot
finna, att staten får göra helt annorlunda beskaffade uppoffringar
för att genom nödig tillsyn åt dessa, som utgöra en del af samma industri,
kunna bevara frihet från ett proportionerligt deltagande i den
extra beskattningen. Det visar sig nämligen, att statens omkostnader
1903—1904 för den direkta tillsynen öfver de skattefria bryggerierna
uppgingo till kronor 197,244: 69, medan det bidrag till kontrollkostnaderna
af 1 /2 öre per kilogram, som åligger dem, lämnade eu intäkt
af endast kronor 63,068:48. Här var det icke fråga om ett par tiotusental,
utan om långt öfver hundratusentalet kronor, som kontrollen
gaf staten i förlust (för 1903—1904 kronor 134,176: 21).

Det bör kanske på tal härom icke heller alldeles lämnas ur räkningen,
huru oväntadt stort antal af de skattefria bryggerierna, som
icke förmå betala arfvodet åt dess egna tillsyningsmän, beräknadt till
blott 240 kronor per år. Deras antal som verkligen betala nämnda
utgift, är nämligen 28 stycken, medan i ej mindre än 48 fäll bidraget
till samma arfvode når upp till högst 5 kronor per år. För ett bryggeri
i Jönköpings län, dit öfverkontrollörens resor taga tre dagar, har
den faktiskt uppgått till endast kronor 1: 75 per år.

Om inan emellertid ser dessa egendomliga förhållanden endast
som nödvändiga konsekvenser af skattelagstiftningens uppdelande af
industrien i två delar, så kan man dock icke gärna komma till någon
annan slutsats än den, att om denna ursäktar oegentligheter i ett. afseende,
så borde den äfven kunna göra det i det andra. Det vill med
andra ord säga, att om skattelagen i och för sig framtvingar öfverseende
med en direkt utgift på 134,000 kronor, så borde den äfven kunna
rättfärdiga samma öfverseende med 17,000 kronor, synnerligast om man
tager i betraktande, att dessa senare dock stå i nära samband med eu
anordning, som tillför staten 3,000,000 kronor.

Värdet af den förändring, motionären påyrkat, får dock måhända
sin skarpaste belysning, om man undersöker beskaffenheten af den
vinst, staten skulle göra därpå. I verkligheten skulle staten nämligen
icke hafva så stor anledning till belåtenhet, om enligt herr Byströms antagande
den skulle resultera däri, att ett och annat skattepliktigt bryggeri
öfverginge till skattefri tillverkning, tv i sådana fall skulle det stad -

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

gade bidraget till tillsy niugsmännens aflönande icke förslå att betacka
härför nödiga utgifter. En direkt utgift från statens sida skulle alltså
afiösas af en annan. Skulle verkligen så inträffa, att alla de omtalta
70 bryggerierna blefve skattefria, skulle kostnaden för deras tillsyningsman
komma att, efter 240 kronor för hvar, uppgå till 16,800 kronor,
medan sammanlagda bidragen, äfven under den högst osannolika förutsättningen,
att det fortfarande skulle afverkas lika mycket malt som
förut icke komma att uppgå till mer än 7,167 kronor. Staten skulle
alltså på den nya anordningen få en ny direkt utgift af minst 9,632
kronor.

Ett annat intryck, som man gifvet måste få af de ofvan anförda
siffrorna, är, att den kontroll, som bestås de skattepliktiga bryggerierna,
är ojämförligt mycket dyrare, 1,095 kronor per år och bryggeri, än
den som kommer de skattefria till del, 240 kronor. Noga sedt, är
nämligen det uppdrag, som lämnats tillsyningsmännen, icke af mindre
omfattning än det, som pålagts kontrollörerna. De senares hufvuduppgift
är att tillse, det allt användt malt blifver beskattadt, men
härvidlag underlättas deras tjänst i väsentlig grad genom den automatiska
våg, som bryggerierna äro skyldiga att anskaffa och på föreskrifvet
sätt förbinda med respektive krossar. Dessutom tillkommer det dem
också att vaka öfver, att svagdricka, där sådant tillverkas, icke inbrygges
för starkt. Liknande åligganden hafva äfven tillsyningsmännen,
nämligen att öfvervaka, dels att allt användt malt blifver
journaliseradt, för hvilken kontrollåtgärd de dock icke hafva att tillgå
den automatiskt registrerande vågen, dels ock att af maltet endast
framställes svagdricka samt att dess ursprungliga extrakthalt icke
öfverstiger 6 procent.

Det kan härmed anses ådagalagdt, att, ehuruväl det redan från
statens synpunkt icke kan finnas rådligt att, på sätt herr Byström
föreslagit, bota ett missförhållande på kontrollväsendets område genom
en skatteförhöjning, det icke saknas goda skäl för anställande af en
undersökning, huruvida icke en genomgående revision och omläggning af
kontrollen öfver de extra beskattade näringarna kan vara af behofvet
påkallad.

För så vidt som det måste höra till statens många uppgifter att
vårda sig om landets näringar och deras bestånd, torde det emellertid
icke vara alldeles ur vägen att i korthet tillse, huru den af herr
Byström föreslagna utvägen för inbesparande af 17—21,000 kronor årligen
i kontrollkostnader skulle te sig från bryggerinäringens ståndpunkt.

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Därvidlag är först att märka, det anställda undersökningar visa,
att den omläggning af skatteprogressionen, herr Byström förordat,
och borttagandet af lägta skattesatsen tillsammans skulle i sak betyda
eu ny skatteafgift för den skattepliktiga delen af näringen af cirka

380,000 kronor. Men detta innebär icke blott den obilligheten mot
den skattepliktiga bryggerinäringen, att den atfordras en ej obetydlig
tillökning af dess extra skattebidrag omedelbart efter ikraftträdande
af en ny försäljningsförordning, som i hög grad är ägnad att inskränka
dess skatteförmåga, utan äfven den, att hufvudtyngden af slaget kommer
att drabba de mindre bryggerierna, hvilka redan förut hårdast berörts
af såväl skatte- som försäljningsbestämmelser. I verkligheten skulle
för det 70-tal bryggerier, som icke afverka mera än 40,000 kg. malt
per år, skatteafgiften stiga med minst 100 procent.

Bäst af allt visar emellertid tillgängliga uppgifter angående de
skattepliktiga bryggeriernas för bevillning upptaxerade inkomster, huru
förödande en dylik åtgärd skulle vara. För de 70 af herr Byström
omnämnda skattepliktiga bryggerierna, som under senaste skatteåret
ej betäckt kontrollkostnaderna, var medelinkomsten 1,943 kronor per
år, och* af denna skulle de enligt herr Byströms förslag ytterligare
betala likaledes i medeltal 739 kronor hvardera. För flertalet torde
saken ställa sig ännu sämre. För ej mindre än 10 af de ofvannämnda
bryggerierna stiger den beskattningsbara inkomsten till högst 1,000
kronor, och deras ställning kan ju lätt tänkas.

Situationen förvärras därigenom, att ett litet bryggeri alltid måste
vidkännas denna skattehöjning såsom ren utgift, ty det saknar förmåga
att på något sätt afbörda sig densamma på allmänheten genom en
prisförhöjning. Priset på Öl och dylikt bestämmes af de större skattepliktiga
bryggerierna, som i flere afseenden bättre kunna motstå skattetrycket,
och priset på svagdricka beror af de skattefria konkurrenterna.

Den oproportionerliga ökningen i skatteutgiften skulle emellertid
omöjliggöra de mindre bryggeriernas konkurrens med de skattefria i
fråga om svagdricka och åter göra brännande frågan om deras fortbestående.
Med hänsyn till försäljningslagens stränghet måste omöjligheten
för de mindre biyggerierna att existera endast på öltillverkning
blifva än mera framträdande än förut, och i. de allra flesta fall är omsättningen
af svagdricka icke sådan, att den ensamt kan ekonomiskt
uppbära affären. Om bryggaren ändock skulle söka den utvägen ur
det honom påtvungna valet att öfvergå till skattefri tillverkning, träffas
lian dock under alla förhållanden af högst kännbara förluster därigenom
att en mängd dyrbara apparater och anläggningar, såsom kvl -

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o lo.

apparater, jäskällare med jäskar och. lagerkällare med lagerfat, blifva
alldeles öfverflödiga och det i dem nedlagda kapitalet så godt som
bortkastadt.

Men gentemot dylika eventualiteter måste yrkesidkaren åberopa
sig på hvarje medborgares rätt att blifva behållen vid sin välfångna
egendom. 1903 års bevillningsutskott visade sig behjärta det rättsanspråk,
som härvidlag förefinnes och med afseende på andra näringar
vid olika tillfällen erkänts. Det sökte äfven i sin mån indirekt gå
detta rättskraf till mötes genom en öfvergångsbestämmelse angående
fakultativ skattefrihet för malt, som användes till svagdricka. Vid
sammanjämkningen af kamrarnes skiljaktiga beslut i skattefrågan öfvergafs
visserligen sedermera denna utväg, men uppletades eu annan, just
anordnandet af den lägsta skattesatsen och den därpå grundade progressionen.
Borttagande af nämnda skattesats och omläggning af
progressionen måste alltså göra ersättningsanspråken från de genom
beskattnings- och försäljningsförordningar lidande näringsidkarnes sida
än starkare och mera omöjligt att frånse än förut.

Att framkalla alla dessa svårigheter för att åt staten inbespara
ett så relativt litet belopp som cirka 20,000 kronor kan från denna
synpunkt icke förefalla ens rimligt.

Af det anförda torde ovedersägligen framgå, ej mindre att den
påyrkade förhöjningen af maltskatten i syfte att befria staten från
några icke alltför betydande utgifter i fråga om kontrollen måste på
det bestämdaste frånrådas, än att kontrollväsendet hvad maltdryckstillverkningen
angår utmärker sig både för inkonsekvens och dyrhet.
Dock må ännu några sifferuppgifter anföras för att bestyrka sakförhållandet.

Maltdryckskontrollen kostade enligt förut åberopade underdåniga
berättelsen året 1903—1904 454,101 kronor, nämligen för öfverkontrollörer
77,000 kronor, för kontrollörer 179,857 kronor och för tillsyningsmän
197,244 kronor, en summa, som måste anses så hög, att
den långt hellre kan berättiga ett sträfvande att sänka densamma än
ett försök att höja själfva skatten. Detta framträder med ännu större
tydlighet vid en jämförelse med förhållandena i konungariket Wurtemberg,
hvars maltskattelagstiftning är af liknande beskaffenhet som vår
och hvilket med hänsyn till sitt kontrollsystem åtnjuter stadgadt anseende
såsom ett mönsterland. År 1903 uppgafs kostnaden för kontrollen
öfver maltdryckstillverkningen därstädes uppgå till endast 250,000
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 6 Sami. 1 Åfd. 15 Höft. 2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15-

mark, ehuru samma kontroll hade att öfvervaka ej mindre än 1,418
salubryggerier och 2,822 hembryggerier, hvilka sammanlagdt afverkade
under nämnda år ej mindre än 86,000,000 kilogram malt.

Men så har man också i Wurtemberg tillgodogjort sig alla de
fördelar, som kunna vinnas genom centralisation i förvaltningen. Där
finnes nämligen ett för alla indirekta skatter, såväl tullar som acciser,
gemensamt ämbetsverk, hvars personal bland annat äfven handhar maltdryckskontrollen.
Hos oss bär man gått en alldeles motsatt väg och
decintraliserat kontrollen öfver de indirekta skattekällorna. Tulltjänstemännen
syssla endast med tullärenden, brännvinskontrollörerna kontrollera
endast brännvinstillverkningen o. s. v. Det är säkerligen häri den
egentliga källan till kontrollens dyrhet är att söka.

Slutligen må såsom ett ytterligare bevis för det nuvarande kontrollsystemets
alltför stora dyrhet och önskvärdheten af en utredning åsyftande
ett nedbringande af dess omkostnader, omnämnas att kontrollväsendet
öfver alla särskildt beskattade näringar, brännvins-, sockeroch
maltdrycksindustri, i årets statsverksproposition uppgifves betinga
en utgift af 1,100,000 kronor, eu summa, som ehuru säkerligen mycket
lågt beräknad, utgör eu alldeles för stor del af hela budgetens sammanlagda
belopp.»

Af de förevarande motionerna innefattar herr Lyckholms två
yrkanden, nämligen dels afslag å herr Byströms motion dels ock
aflåtande till Kungl. Maj:t af en skrifvelse med begäran om utredning''
huruvida och i hvad män kontrollväsendet öfver de extra beskattade
näringarna tarfvar revision för vinnande af större likformighet och
billighet. Utskottet vill till en början upptaga till behandling i ett
sammanhang herr Byströms motion och det af herr Lyckliolm framställda
afslagsyrkandet därå.

Härvid finner utskottet lämpligt att i korthet erinra om det sätt,
hvarpå nu gällande stadganden i ämnet tillkommit. Det af Kungl. Maj:t
vid 1903 års Riksdag framlagda förslag till förordning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker var liksom nu gällande förordning
byggdt på principen af maltdryckstillverkningens uppdelning
i skattepliktig och skattefri. Skattesatsen för malt, användt vid skattepliktig
tillverkning, var i Kungl. Maj:ts förslag 20 öre för kilogram,
dock att för hvarje bryggeri skatten för de första under tillverknings -

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

året afverkade 50,000 kilogram malt skulle utgöra 16 öre för kilogram
och för de nästa 50,000 kilogrammen 18 öre för kilogram. Dessa
skattesatser blefvo af bevillningsutskottet tillstvrkta och af Andra
Kammaren godkända. Första Kammaren antog däremot ett reservationsvis
framkommet författningsförslag, byggdt på grundsatsen af en skatt,
som skulle träffa all tillverkning af maltdrycker, samt med eu skattesats
af 12 öre för hvarje kilogram malt jämte en på följande sätt
ordnad degressiv skatteskala: för de första vid hvarje bryggeri under
tillverkningsåret afverkade 20,000 kilogram malt 5 öre, för nästa

30,000 kilogram 7 öre, för de följande 50,000 kilogram 9 öre och
för de därpå följande 100,000 kilogrammen 11 öre, allt per kilogram.

Enligt det af bevillningsutskottet till sammanjämkning af berörda
skiljaktiga beslut framlagda och af Riksdagen jämväl godkända författningsförslaget
utgjorde vid skattepliktig tillverkning den normala
skattesatsen likaledes 12 öre per kilogram afverkadt malt, dock att för
hvarje bryggeri skatten per kilogram af de första under tillverkningsåret
afverkade 30,000 kilogrammen malt skulle utgå med 2 öre, af de
nästa 30,000 kilogrammen med 5 öre, af de nästa 40,000 kilogrammen
med 7 öre, af de därpå följande 50,000 kilogrammen med 9 öre och
af de ytterligare följande 50,000 kilogrammen med 11 öre.

Detta sammanjämkningsförslag motiverades af utskottet i hufvudsak
därmed, att genom en sådan anordning af skattesatserna skulle i
möjligaste mån beredas likställighet mellan svagdricksbryggerierna och
bryggerier med blandad tillverkning, med afseende å möjligheten att
tillverka svagdricka. Den mot Kungl. Maj:ts förslag riktade anmärkning
att genom indelningen af bryggerierna i skattepliktiga och
skattefria de förstnämnda försattes i en synnerligen ogynnsam ställning,
skulle härigenom förlora sin betydelse. Nu nämnda syfte hade utskottet
ansett kunna vinnas genom eu väsentlig nedsättning af skattesatserna
i allmänhet och särskildt för de under tillverkningsåret först afverkade
myckenheterna malt.

Den af herr Byström föreslagna ändring af ifrågavarande bestämmelser
i 2 § maltskatteförordningen innebär, dels att den nuvarande
lägsta skattesatsen af 2 öre skulle bortfalla, dels ock att den högsta
skattesatsen, 12 öre, skulle inträda redan efter en uppnådd afverkning
af 170,000 kilogram malt (i stället för vid 200,000 kilogram enligt nu
gällande stadgande).

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Ett af motiven för lierr Byströms yrkande är, att det inflytande
skattebeloppet vid ett stort antal skattepliktiga bryggerier är så ringa,
att statsverkets kostnad för utöfvande af kontroll vid desamma icke
blir täckt.

Angående detta missförhållande meddela såväl herr Byström som
herr Lyckholm åtskilliga uppgifter, bvilka bestyrkas af hvad utskottet
inhämtat från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå. Sålunda
har meddelats, att under tillverkningsåren 1903—04 och 1904—05 det
erlagda skattebeloppet vid respektive 60 och 70 af de i verksamhet
varande skattepliktiga bryggerierna understigit det arfvode, staten haft
att utbetala åt kontrollören vid hvarje bryggeri. Totalsumman af de
belopp, som till följd häraf måst af statsmedel tillskjutas för täckande
af ifrågavarande kontrollkostnader, uppgick för de nämnda tillverkningsåren
till respektive 17,000 och 21,000 kronor. För innevarande tillverkningsår
beräknas denna summa komma att ytterligare stiga, enär
flera jämförelsevis små skattefria bryggerier uppgifvas hafva öfver gått
till skattepliktig tillverkning.

Ur synpunkten af eu rationellt anordnad beskattning innebära nu
berörda förhållanden enligt utskottets förmenande en oegentlighet, som
lärer böra med snaraste rättas, och torde detta lämpligen kunna ske
på det sätt, att den lägsta skattesatsen höjes.

Utskottet finner emellertid, att det gifves ett annat viktigt skäl för
vidtagande af denna reform. Enligt inom utskottet meddelade upplysningar
har ifrågavarande låga skattesats visat sig i sin mån medverka
till att neutralisera den själf bestämmanderätt i fråga om ordnandet
af ölförsäljning, som kommunerna numera äga. Jämlikt kung!,
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl,
hvilken förordning trädt i kraft den 1 januari innevarande år, fordras
nämligen för all försäljning af Öl till afhämtning tillstånd af vederbörande
myndighet, med undantag endast för den försäljning, som bedrifves
af tillverkare själf från tillverkningsställe. Oberoende af hvad
de kommunala myndigheterna kunna hafva uti förevarande hänseende
beslutat, kan sålunda medelst uppsättande inom vederbörande kommun
af ett nytt bryggeri försäljning till afhämtning af skattepliktiga maltdrycker
i obegränsad omfattning äga rum inom kommunen. Härvid
torde i de allra flesta fall ifrågakomma små bryggerier med eu maltafverkning
af högst 30,000 kilogram, för hvilket antagande talar deri
hittills vunna erfarenheten.

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Af nedanstående tablå, upprättad med ledning- af uppgifter från
kontroll- och justeringsbyrån, framgår i hvilken riktning utvecklingen
gått under tillverkningsåret 1904—05.

i Af de år 1903—Ot i verk-samhet varande skatte-pliktiga bryggerierna
tillhörde

Fördelningen

År 1904—05 af dessa bryggerier var följande

ned-

klass 1

klass 2

klass 3

klass 4

klass 5

skatteklass

anta!

lagda

klass 6

1

50

4

41

5

2

50

—

6

40

4

—

—

3

41

—

—

5

31

4

—

1

4

29

—

—

—

5

23

i

—

5

15

1

—

—

—

—

10

4

6

37

—

—

—

—

—

—

37

Summa

_

222

5

47

50

40

27

n

42

Nytillkomna

9

1901-05

—

—

1

-T—

—

—

Hela antalet

skattepliktiga
bryggerier och

i

dessas fördelning
inom de olika
skatteklasserna

227

56

51

40

var år 1904—05

—

27

n

42

Tabellen visar alltså, att af de under tillverkningsåret 1904—05
nytillkomna 10 bryggerierna 9 tillhörde första skatteklassen, d. v. s. med
en årsafverkning af högst 30,000 kilogram och med skatt af 2 öre för
kilogram. Innevarande tillverkningsår hafva ytterligare 12 nya bryggerier
tillkommit, samtliga, såvidt af deras hittillsvarande maltafverkning
kan bedömas, tillhörande första skatteklassen.

De nu anförda siffrorna gifva vid handen, att antalet småbryggerier,
som drifva skattepliktig tillverkning af maltdrycker, under de
sista tillverkningsåren ganska afsevärdt ökats och att dessa bryggerier
nästan undantagslöst tillhöra första skatteklassen. Skulle detta förhållande
fortfara, torde det med den nya försäljningslagstiftningen afsedda
befrämjandet af nykterhet i betänklig grad motverkas. Uppkomsten af
småbryggerier bör därför enligt utskottets uppfattning genom lämpliga

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

bestämmelser inskränkas, och äfven för vinnande af detta syfte finner
utskottet den lägsta skattesatsens höjande vara en lämplig åtgärd.

Denna förändring torde emellertid icke böra vidtagas, utan att
åtskilliga, med det gällande systemet för maltdrycksbeskattningen sammanhängande
frågor därvid äfven komma under ompröfning. Sålunda
framträda härvid, bland andra, spörsmålen om normerandet af den degressiva
skatteskalan i förordningens 2 § samt angående storleken af den
i 5 § stadgade minimiafverkning för hvarje tillverkningsdygn.

Vidare torde i detta sammanhang böra beaktas, att Riksdagen
i sin skrifvelse den 20 maj 1903 angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker anfört, bland annat, att den af Riksdagen beslutade
anordningen af skattesatserna vidtagits, på det att likställighet mellan
skattefria svagdricksbryggerier och skattepliktiga bryggerier med blandad
tillverkning skulle blifva i möjligaste mån beredd. I skrifvelse den
12 maj 1905 angående vissa ändringar i maltskatteförordningen har
Riksdagen sedermera ytterligare betonat, att denna grundsats bör upprätthållas.
Då den höjning af den lägsta skattesatsen, för hvilken
utskottet här ofvan i princip uttalat sig, i viss mån torde komma att
rubba den i gällande lagstiftning åsyftade likställigheten mellan skattepliktiga
och skattefria bryggerier, lärer det vid frågans afgörande
jämväl böra tagas i öfvervägande, huruvida icke till motverkande af
sådan rubbning någon åtgärd bör vidtagas.

Yttermera bör beaktas, att degressionen i gällande skatteskala
jämväl har till ändamål att bereda de mindre, skattepliktiga bryggerierna
eu skattelindring, som ansetts erforderlig för deras bestående i konkurrensen
med de större bryggerierna. Vid en förhöjning af den lägsta
skattesatsen torde det därför äfven blifva nödvändigt att öfverväga,
huruvida icke hänsyn till däraf möjligen uppstående menliga återverkningar
på den mindre bryggeriindustrien kräfver, att öfvergången
till den högre skattesatsen för redan bestående småbryggerier förmedlas
genom vissa öfvergångsbestämmelser.

Då förevarande fråga alltså i vissa afseende]! synes beröra principala
delar af det nu gällande skattesystemet, har utskottet, som finner
den för frågans allsidiga bedömande erforderliga utredning lämpligast
höra ske genom Kungl. Maj:ts försorg — en utredning, för hvars verkställande
icke lärer erfordras tillkallande af särskilde kommitterade —
icke velat framlägga förslag till de förändrade bestämmelser, som lära betingas
af en höjning af nu fastställda lägsta skattesats. Däremot finner
utskottet sig böra föreslå, att, med framhållande af ofvan anmärkta syn -

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

punkter jämte vikten af att frågan vinner en snar lösning, eu skrifvelse
i ämnet aflåtes till Kungl. Maj:t.

Emot hvad utskottet sålunda föreslagit kan erinras, att under den
tid, som må förflyta till dess förslag i ämnet blir framlagdt för Riksdagen,
antalet af dessa småbryggerier kommer att ytterligare ökas.
Utskottet har emellertid icke funnit denna invändning böra tillmätas
någon större betydelse, då det icke torde vara sannolikt, att hågen för
placering af kapital i dylika företag blir stor inför eventualiteten
af en snar skatteförhöjning, som skulle hårdast träffa de minsta bryggerierna
och kanske föranleda deras upphörande utan möjlighet för
ägaren att bekomma ersättning för de å företaget nedlagda kostnader.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen, i anledning af herr Byströms
förevarande motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utarbetande och framläggande för Riksdagen
af förslag till de förändrade bestämmelser i förordningen
den 17 juni 1903 angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker, som kunna betingas
af eu förhöjning af nu gällande lägsta maltskattesats;
samt

2:6) att herr Lyckholms motion, i hvad den
afser afslag å herr Byströms motion, måtte anses
besvarad genom hvad utskottet under punkt l:o) här
ofvan hemställt.

Utskottet öfvergår nu till att afgifva yttrande beträffande den
senare delen af herr Lyckholms motion, innefattande förslag om aflåtande
till Kungl. Maj:t af en skrifvelse med begäran om revision af
gällande bestämmelser angående kontrollen vid brännvins-, socker- och
maltdryckstillverkningarna.

De statsorgan, som under chefen för finansdepartementet handhafva
kontrollen öfver ifrågavarande näringar, äro chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå, hvilken utöfvar öfverinseendet
öfver kontrollen, samt de under honom lydande kontrolltjänstemän af
olika slag.

Organisationen af kontrollen är i sina hufvuddrag följande.

16

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 15.

Närmast under chefen för kontroll- och justeringsbyrån sortera
öfverkontrollörer, hvit ka årligen förordnas af Kung!. Maj:t till erforderligt
antal. Chefen för finansdepartementet bestämmer de områden, inom
hvilka öfverkontrollörerna skola tjänstgöra och inkallar en öiVerkontrollör
inom hvarje område för tjänstgöring tillsvidare under högst ett år i
sänder. Öfverkontrollörs allmänna åliggande är att inom sitt distrikt
utöfva tillsyn å kontrollen öfver samtliga inom distriktet förefintliga
särskildt beskattade tillverkningar. De senare årens utveckling å tillverkningsafgifternas
område har medfört den förändring i öfverkontrollörernas
tjänstgöring, att flertalet af dem numera har att samtidigt
öfvervaka mer än en af dessa tillverkningsgrenar. Af de under år

1904 tjänstgörande 25 öfverkontrollörerna hade sålunda 3 uppsikt öfver
såväl brännvinsbrännerier som hvitbetssockerfabriker och bryggerier, 3
öfver hvitbetssockerfabriker och bryggerier, 12 öfver brännerier och
bryggerier samt de öfriga 7 öfver endast bryggerier.

Öfverkontrollör, som är inkallad i tjänstgöring, äfvensom öfverkontrollörs
vikarie åtnjuter arfvode, hvars belopp bestämmes af Kung!.
Maj :t i enlighet med de i ordningsstadgarna för brännvinsbrännerierna
samt för maltdrycksbryggerierna angifna grunder. I detta sammanhang
vill utskottet erinra, hurusom Riksdagen i sin skrifvelse den 19 maj

1905 angående beskattningen af socker gjort följande uttalande i fråga
om det nu rådande förhållandet, att aflöningen till den underordnade
kontrollpersonalen fastställes af Riksdagen, under det att däremot ersättningen
åt öfverkontrollörerna bestämmes af Kung!. Maj:t.

»Från principiell synpunkt synes olikheten mellan det för öfverkontrollörerna
tillämpade aflöningssättet och det, som gäller för den
öfriga kontrollpersonalen, icke kunna motiveras. Skäl i öfrigt torde
icke heller kunna anses föreligga, hvarför de grunder, efter hvilka öfverkontrollör
skall äga åtnjuta ersättning, icke skulle blifva föremål för
Riksdagens pröfning. Bestämmanderätten i detta afseende borde så
mycket hellre tillhöra Riksdagen, som de till öfverkontrollörerna utgående
ersättningarna för år uppgå till afsevärda belopp.

På grund häraf och då det tillhör Riksdagen att besluta öfver
statsutgifter, förutsätter Riksdagen, som icke ansett sig för närvarande
böra vidtaga någon ändring i den kungl. propositionen, att Kungl.
Maj:t för Riksdagen framlägger dels förslag till sådan ändring af förevarande
förordning, att bestämmelserna rörande ersättning till öfverkontrollör
komma att intagas i förordningen, dels ock förslag till mot -

17

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 15.

svarande ändringar i förordningarna angående tillverkning af brännvin
samt tillverkning oclr beskattning af maltdrycker.))

Under det att öfverkontrollörerna sålunda enligt gällande praxis
kunna betraktas såsom anställda för kontroll öfver tillverkningsafgifterna
i allmänhet, finnas särskilda lägre kontroll tjänstemän för hvar och en
af brännvins-, socker- och maltdryckstillverkningarna.

Vid brännvinstillverkningen utgöras dessa tjänstemän af kontrollörer
och tillsyningsmän, af hvilka de förra utöfva kontroll vid bränneri å de
tider, då brännvinstillverkning enligt tillståndsbevis där äger rum, samt
de sistnämnda utöfva närmaste tillsyn öfver nederlag vid brännerier,
där tillverkningsrätt upphört, och vid allmänna brännvinsnederlag.
Kontrollörerna åtnjuta af staten arfvode under tjänstgöringstiden med
10 kronor om dagen vid tillsyn å ett och 12 kronor om dagen vid
tillsyn å två brännerier, samt dessutom reseersättning och ersättningför
skrifmaterialier in. in. Tillsyningsman vid brännerinederlag skall
aflönas af tillverkaren, hvaremot tillsyningsman vid allmänt brännvinsnederlag
åtnjuter godtgörelse af staten med högst 3,000 kronor för år
räknadt, utgående i form af arfvode efter 1,000 kronor för år räknadt
samt dessutom 50 öre för hvarje helt tusental liter brännvin af normalstyrka,
som varit under året upplagdt på nederlaget.

Enligt förordningen den 2 juni 1905 om beskattning af socker,
hvilken träder i kraft den 1 september 1906, skall kontrollen vid sockerbeskattningen
utöfvas af, förutom öfverkontrollörerna, förste kontrollörer,
kontrollörer och tillsyningsmän. Vid hvarje fabrik skall finnas en förste
kontrollör, samt erforderligt antal, 6 å 8, kontrollörer. Ersättning till
dessa utgår af statsmedel i form af dagarfvode under tjänstetiden till
förste kontrollör med 12 och till annan kontrollör med 6 kronor, jämte
reseersättning åt förste kontrollör. Då arbete i sockerfabrik ej pågår
och allt socker inlagts i magasin därstädes under kronans lås, skola
förste kontrollör och kontrollörer återkallas och tillsynen vid magasinet
öfverlämnas åt en tillsyningsman, som i arfvode för högst 35 dagar
under tillverkning-såret erhåller ersättning af statsmedel med 10 kronor
för hvarje dag, hans verksamhet vid magasinet påkallats. Ersättningför
öfverskjutande antal dagar skall gäldas af tillverkaren. Vid allmänt
sockernederlag, som blifvit med särskild! tillstånd inrättadt, utöfvas
tillsyn jämväl af särskild tillsyningsman, hvilken åtnjuter godtgörelse
af staten med 10 kronor för hvarje dag, han varit i kontrolländamål
tillstädes vid nederlaget. Kontrollkostnaden vid allmänt sockernederlag
skall emellertid af nederlagsinnehafvaren återgäldas till statsverket.

Kontrollen öfver maltdryckstillverkningen utöfvas vid skattepliktiga
Bill. till Rilcsd. Prat. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 3

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

bryggeri er af kontrollörer och vid skattefria bryggerier af tillsyningsman.
Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten dagarfvode
med 3 kronor för tillsyn å ett bryggeri och med 1 krona för hvarje
ytterligare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn. Kontrollör, som
samtidigt ntöfvar tillsyn vid brännvinsbränneri och skattepliktigt bryggeri
åtnjuter för tillsyn å hvarje sådant bryggeri blott 1 krona om dagen.
Tillsyningsmännen vid de skattefria bryggerierna åtnjuta jämväl ersättning
af statsmedel, hvilken ersättning ej må utan Kung! Maj:ts medgifvande
bestämmas till högre belopp än 20 kronor i månaden för
hvarje bryggeri.

Med undantag endast för tillsyningsmännen vid de skattefria
bryggerierna, hvilka förordnas af chefen för kontroll- och justeringsbyrån,
utses de nu omförmälda lägre kontrolltjänstemännen af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande efter vederbörande öfverkontrollörs hörande.
Beträffande hela kontrollpersonalen gäller, att förordnandena afse högst
ett tillverkningsår.

Såsom al den lämnade redogörelsen framgår, är i brännvinstillverkningsförordningen
förutsatt det fall, att kontrollör kunde utöfva tillsyn
å två brännerier, liksom ock i maltdryckstillverkningsförordningen att åt
där omförmäld kontrollör kunde vara anförtrodd tillsynen vare sig vid
mer än ett skattepliktigt bryggeri eller ock vid brännvinsbränneri och
skattepliktigt bryggeri. Vid sålunda förenad tjänstgöring äger kontrollör
att uppbära icke dubbelt utan endast ett enligt vissa angifna grunder
förhöjdt arfvode. Eu dylik anordning af kontrollen vore, därest den
blefve i vidsträcktare mån tillämpad, naturligen ägnad att medföra
besparing i statens kontrollkostnader. Enligt hvad utskottet inhämtat,
lärer emellertid hittills endast undantagsvis sådan förening af kontrollörstjänster
hafva ifrågakommit, men utskottet har icke varit i tillfälle
att närmare utreda anledningen härtill.

Följande, med ledning af de å finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå befintliga handlingar gjorda sammanställning utvisar
dock, att inom rikets samtliga län finnas såväl skattepliktiga som
skattefria bryggerier samt att. inom flertalet af länen jämväl en eller
flera af de öfriga särskild beskattning underkastade näringarna utöfvas.
Ifrågavarande sammanställning lämnar äfven upplysning om öfverkontrollörsdistriktens
omfattning.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

19

Förteckning öfver brännvinsbränneri er m. m. inom de särskilda länen 1904—1905.

er fri

hi hi

0 M

U1

0 g

Bryggerier

P?

O

0 Ä

Län

|

g g

g.|

g w

«i |

vitbets-

locker-

abriker

SO S-

g*©

ö. •"*

© &

H Ht

V

skatte-

pliktiga

skatte-

fria

ö- O:

g. tf

& V-o

1 Stockholms stad .....

| Stockholms

län

1

3

i

_

•M

i

10

4

4

22

■ i ;’ • • •'' •

j.

| Uppsala

n

1

—

4

28

1

1 Södermanlands

it

—

—

—

—

8

12

1

Tjänstgör äfven inom Örebro län.

Östergötlands

»

7

t

22

21

l

| Jönköpings

1

10

33

2

1 tjänstgör äfven i Alfsborgs„ och Kronobergs
län och 1 i Skaraborgs och Älfsborgs län. Se

: Kronobergs

n

1

_

“ .

4

33

_

Jönköpings och Kalmar län.

l Kalmar

n

1

—

16

44

1

Tjänstgör äfven i Kronobergs län.

i Gottlands

—

1

—

2

o

1

| Blekinge

„

It

2

1

—

o

o

29

1

j Kristianstads

58

2

2

—

6

56

6

Af dessa tjänstgöra 2 äfven i Malmöhus län
och 1 i Hallands län.

1 Malmöhus

»

25

o

ib

''

6

17

138

2

Se jämväl Kristianstads län.

1 Hallands

a

2

■ —

—•

__

6

31

-

Se Kristianstads län.

j Göteborgs och Bohus

?»

1

2

—

i

13

16

i

Äfven i Älfsborgs län.

| Älfsborgs

v

O

J

— •

—

13

33

—

Se Göteborgs och Jönköpings län.

Skaraborgs

v

14

3

i

i

12

30

i

Se Jönköpings län.

1 Värmlands

»»

. v—

—.

—

13

32

t

.: r)! > * • -1 .

‘ x‘- 1 ''■ -•

J Örebro

a

1

—

''

—

10

37

—

Se Södermanlands lön.

| Västmanlands

„

—

—

—

8

34

\ 2

j Kopparbergs

a

—

—

—

—

11

67

j Gäfleborgs

n

—

—

—

-

It

93

t.

! Västernorrlands

y

—

,

—

_

i)

28

—

So Jämtlands och Västerbottens län.

| Jämtlands

j)

—

—

—

5

9

i

Äfven i Västernorrlands län.

t Västerbottens

it

—

—

—

5

20

i

it ti n »’

Norrbottens

it

—

—

—

i —

6

24

i

130

15

! 21

| 10

228

| 876

| 25

Anmärkning. Sockerraffinaderierna stå ännu icke under kontroll.

''20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

På hvad sätt större enhetlighet och besparing med afseende å kontrollen
öfver de särskild beskattning underkastade tillverkningarna må
kunna vinnas, kan gifvetvis icke afgöras utan föregående undersökning,
med beaktande därvid af lokala, kontrolltekniska och andra på frågan
inverkande förhållanden. Särskildt med hänsyn till de betydande belopp
hvartill kostnaden för denna kontroll årligen uppgår, synes det utskottet
vara af vikt, att närmare utredning härom blir verkställd, hvilken utredning
torde kunna ske inom finansdepartementet.

Kostnaderna för kontrollen vid brännvins-, socker- och maltdryckstillverkningen
bestridas af sjunde hufvudtitelns ordinarie förslagsanslag
för kontroll å tillverkningsafgifter, hvilket anslag uppförts i riksstaten
för ett hvart af åren 1904, 1905 och 1906 med 750,000 kronor. För
år 1904 — det sista år, för hvilket fullständigt afslutade räkenskaper
i förevarande hänseende föreligga — hafva, enligt uppgifter, meddelade
från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, de utgifter, hvilka
äro afsedda att bestridas med förenämnda anslag jämte de anslaget
enskildt tillhöriga uppbördsmedel, utgörande för nyssnämnda år 73,488
kronor 51 öre och bestående till öfvervägande del af de bidrag, maltdryckstillverkare
äro skyldige att lämna till kostnaderna för tillsyningsmän och
kontrollörer, uppgått till följande belopp, nämligen:

vissa kostnader för finansdepartementets kontroll-
och justeringsbyrå ............................................... kronor 18,888: 5 6

kostnader för kontrollen vid brännerier, allmänna
bränn vinsnederlag och bryggerier.................. „ 843,549: 15

hvitbetssockerkontrollörers arfvoden och öfriga
ersättningar i och för hvitbetssockertillverkningen „ 39,254: —

summa kronor 901,691: 71.

Den förändrade anordning af kontrollen öfver sockertillverkningen,
som kommer att tillämpas från och med den 1 september 1906, har
emellertid beräknats för statsverket medföra en betydlig ökning af den
årliga kostnaden för nämnda kontroll, hvilken kostnad af chefen för
finansdepartementet ansetts icke kunna sättas lägre än 300,000 kronor.
På grund häraf och då utgifterna å anslaget redan under år 1904
öfvei’skridit dess i nu gällande riksstat uppförda belopp med öfver
150,000 kronor samt anledning icke funnes till antagande, att de utgifter,
som, förutom de af kontrollen vid sockertillverkningen föranledda,
därur skola utgå, komme att minskas, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att för år 1907 höja ifrågavarande förslagsanslag till 1,100,000
kronor, hvilket förslag Riksdagen bifallit.

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Den af utskottet härofvan meddelade redogörelse för nuvarande
organisation af kontrollen öfver ifrågavarande tillverkningar synes gifva
vid handen, att bristande enhetlighet i vissa afseenden är rådande inom
vårt kontrollväsende. Orsaken härtill torde emellertid, åtminstone i viss
mån, vara att finna i det förhållande, att de olika tillverkningsafgifterna
tillkommit å skilda tider. Möjligt är ock, att först med den utveckling
denna del af vårt indirekta beskattningssystem nu hunnit, tidpunkten
är inne för en undersökning angående förutsättningarna för kontrollens
ordnande efter mera enhetliga grunder.

Huruvida genom eu ändrad organisation af kontrollsystemet
kostnaderna för kontrollen kunna nedbringas, kan ju icke på förhand
med säkerhet afgoras. Anledning saknas dock icke för antagandet, att
sådant utan minskande af kontrollens effektivitet må kunna äga rum.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

3:o) att Riksdagen, i anledning af herr Lyckholms
förevarande motion, ville besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj: t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrade
bestämmelser rörande kontrollen vid brännvins-,
socker- och maltdryckstillverkningen i syfte
att, med bibehållande af nödig effektivitet, åstadkomma
större enhetlighet i kontrollens organisation och
minskade kontrollkostnader.

Stockholm den 23 april 1906.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 15 Raft.

4

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Reservation

vid punkten l:o:

af herr Tillberg mot vissa delar af motiveringen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.