Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

1

M:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1906, kl. 6 e. in.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner
med förslag till dels förordning angående en särskild
stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak
och rom, dels ock ändring af gällande hälsats i
1 vissa fall å arrak och rom.

Genom proposition, n:o 68, af den 9 mars innevarande år har Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt protokoll öfver finansärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogadt, här nedan intaget förslag till förordning angående en särskild
stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom.

Därjämte har i en till Riksdagen aflåten proposition, n:o 69, af
ofvannämnda dag, Kungl. Maj:t, med åberopande af nyssberörda statsrådsprotokoll,
föreslagit Riksdagen att, under förutsättning af bifall till
den i ofvan omförmälda förslag införda bestämmelse om förhöjning af den
nu stadgade stämpelafgiften för försäljning af punsch, besluta,

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Åfd. 11 Eäft. (N:o 11).

1

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

dels att de i gällande tulltaxa förekommande bestämmelser angående
brännvin och sprit skola erhålla följande förändrade lydelse:

Kvantitet

för tull-

Tullsats.

beräkningen.

Brännvin och Sprit:

på fat, större eller mindre:

kronor

öre

1 liter af 50

|

68.

af säd, potatis eller andra jordfrukter ...

procents alkohol-halt vid + 15° C.

1

—

69.

af ris (arrak)...................................................

dito

1

—

70.

af socker (rom) .............................................

dito

1

71.

af vindrufvor (konjak)....................................

dito

1

—

72.

andra slag . ...............

dito

1

1

på andra kärl: alla slag .................................

( 1 liter utan

78.

afseende på
[ alkoholhalten

1

85

Anm. 1. Vid förtullning af brännvin och sprit i kolli,

innehållande mindre än 250 liter, enligt de här ofvan
för tullberäkning bestämda grunder, skall tullafgiften
förhöjas, om varan är beredd af ris (arrak) eller af
socker (rom), med 1 krona 5 öre per liter, men eljest
med 15 öre per liter.

Anm. 2. Brännvin och sprit af annan alhoholhalt än den

här ofvan angifna reduceras till normalstyrka, eller 50
procent, på sätt därom är särskildt föreskrifvet.

Anm. 3. Finnes varan vara försatt med socker eller annat

främmande ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves
oriktigt å profvaren, erlägges tull såsom för Likör.

dels och att den sålunda förändrade lydelsen af nyssnämnda bestämmelser
skall träda i ki’aft från och med dag, som Kungl. Maj:t
bestämmer.

Vid införande här nedan af det utaf Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget
har, för vinnande af öfverskådlighet, ansetts lämpligt att
jämsides upptaga nu gällande förordning angående en särskild stämpelafgift
för försäljning af punsch:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

3

(Gällande förordning.)

Kung!. Maj:s Nådiga Förordning
angående en särskild stämpelafgift

för försäljning af punsch;

gifven Stockholms slott den 19 maj 1905.

Vi OSCAR, med Guds nåde,
Sveriges, Norges, Götes och Vendes
Konung, göre veterligt: att
sedan Vi till Riksdagen afgifvit förslag
till förordning angående en särskild
stämpelafgift för punsch samt
Riksdagen i skrifvelse den 12 innevarande
maj anmält, att hvad Vi
sålunda föreslagit blifvit af Riksdagen
med viss ändring bifallet,
''kåfve Vi funnit godt att, i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut,
i nåder stadga som följer:

1 §•

För punsch, som säljes till förtäring
på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan
än den, som innehar rättighet till
detaljhandel med brännvin, skall, i
den ordning nedan sägs, erläggas eu
särskild afgift, beräknad efter sextio
öre för hvarje liter.

För punsch, som ur riket utföres,
erlägges icke stämpelafgift.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Förslag

till Förordning angående en särskild
stämpelafgift för försäljning
af punsch, arrak och rom.

Med upphäfvande af förordningen
den 19 maj 1905 angående en
särskild stämpelafgift för punsch,
förordnas som följer:

1. För punsch, som säljes till
förtäring på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan
än den, som innehar rättighet
till minuthandel med eller iskänkning
af brännvin, skall, i den ordning
nedan sägs, erläggas en särskild
afgift, beräknad efter nittio
öre för hvarje liter.

2. Enahanda afgift skall erläggas
för arrak eller rom, som inom riket,
annorledes än till förtäring på stället,
säljes i mindre myckenhet än tvåhundrafemtio
liter till annan än

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

(Gällande förordning.)

2 §.

Punsch, som i 1 § afses, må icke
säljas annat än i slutet kärl; och
må vid försäljning icke användas
andra kärl än

dels buteljer om en sjättedels, en
tredjedels, en half, två tredjedels
eller en liters rymd,

dels krus eller s. k. damejeanner
om tre, fem eller tio liters rymd
och

dels ankare och fat om tio, tjugu,
fyrtio eller femtio liters rymd.

Vid bestämmande af kärlens rymd
må afseende ej fästas därvid, att
rymden öfver- eller understiger
måttet

för butelj om en sjättedels, en
tredjedels eller en half liter med intill
två centiliter,

för butelj om två tredjedels eller
en liter med intill fem centiliter,
för krus eller damejeanner med
intill tio centiliter och

för ankare eller fat med bråkdel
af en liter.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

den, som innehar rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af
brännvin.

3. För punsch, arrak eller rom,
som ur riket utföres, skall nu stadgad
afgift ej utgöras.

2 §•

Punsch, arrak eller rom, därför
jämlikt 1 § afgift skall utgå, må
icke säljas annat än i slutet kärl;
och må vid försäljningen icke användas
andra kärl än

dels buteljer om en sjättedels, en
tredjedels, en half, två tredjedels
eller en liters rymd,

dels krus eller s. k. damejeanner
om tre, fem eller tio liters rymd
och

dels ankare och fat om tio, tjugu,
fyrtio eller femtio liters rymd.

Vid bestämmande af kärlens
rymd må afseende ej fästas därvid,
att rymden öfver- eller understiger
måttet,

för butelj om en sjättedels, en
tredjedels eller en half liter med
intill två centiliter,

för butelj om två tredjedels eller
en liter med intill fem centiliter,
för krus eller damejeanner med
intill tio centiliter och

för ankare eller fat med bråkdel
af en liter.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

e>

(Gällande förordning.)

3 §•

1 mom. Hvarje kärl, innehållande
punsch, för hvilken enligt 1 §
afgift bör erläggas, skall, då varan
utlämnas, vara försedt med beläggningsstärnpel
(punschstämpel) å det
belopp, som efter kärlets rymd svarar
mot den i nämnda § angifna
afgift.

2 mom. Vid försäljning till förtäring
på stället må kärlet ej öppnas
eller den därå anbringade stämpel
rubbas, förrän kärlet blifvit till
köparen öfverlämnadt.

4 §•

Punschstämplar skola vara att
tillgå af följande slag, nämligen

a) för buteljer, krus och damejeanner
afsedda enkla stämplar k
10, 20, 30, 40 och 60 öre samt
1,80, 3 och 6 kronor,

b) för ankare och fat afsedda
dubbelstämplar ä 6, 12, 24 och 30
kronor; skolande de bägge delar,
hvaraf hvarje dubbelstämpel består,
hafva sins emellan olika bredd och
vara märkta med ett och samma
ordningsnummer.

5 ''§.

1 inom. Punschstämpel skall fäs -

(Kungl. Maj:ts förslag.)

3 §.

1. Hvarje kärl, innehållande
punsch, arrak eller rom, för hvilken
enligt 1 § afgift bör erläggas, skall,
då varan utlämnas, vara försedt
med beläggningsstämpel (punschstämpel)
å det belopp, som efter
kärlets rymd svarar mot den i
nämnda § angifna afgift.

2. Vid försäljning af punsch till
förtäring på stället må kärlet ej
öppnas eller den därå anbringade
stämpel rubbas, förrän kärlet blifvit
till köparen öfverlämnadt.

4 §•

Punschstämplar skola vara att
tillgå af följande slag, nämligen

a) för buteljer, krus och damejeanner
afsedda enkla stämplar å
15, 30, 45, 60 och 90 öre samt
2,7 0, 4,50 och 9 kronor;

b) för ankare och fat afsedda
dubbelstämplar å 9, 18, 36 och 45
kronor; skolande de bägge delar,
hvaraf hvarje dubbelstämpel består,
hafva sins emellan olika bredd och
vara märkta med ett och samma
or dnin gsnumm er.

CD

1. Punschstämpel skall fästas

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

(Gällande förordning.)

tas å kärlet med hela den limmade
sidan.

På butelj, krus och damejeanne
skall stämpel så anbringas, att den
å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen
kommer midt öfver
korken, och flikarna nedvikas efter
kärlets hals.

På ankare och fat skall den bredare
stämpeldelen anbringas öfver
sprundet, den smalare öfver tapphålet,
och detta så, att den bredare
stämpeldelens valörbeteckning kommer
midt öfver sprundet och den
smalares midt öfver tapphålet, samt
att flikarna å bägge stämpeldelarna
sträckas rätt ut åt sidorna. • Stämpeldelar
med olika ordningsnummer
få icke fästas på ett och samma kärl.

2 mom. Om kärl, som enligt
denna förordning skall vara belagdt
med punschstämpel, förses med kapsyl,
plåt eller annan skyddsanordning
öfver stämpeln, skall i det sålunda
anbringade skyddsämnet finnas
ett cirkelrundt hål, så stort och afpassadt,
att inom dess omkrets stämpelns
valörbeteckning kan framträda,
och må skyddsanordningen ej sträcka
sig så långt öfver stämpelns öfriga
delar, att å de enkla stämplarna de
å flikarna befintliga vapen eller å
dubbelstämplarna ordningsnumren
skylas.

3 mom. Ansvarigheten för iakt -

(.Kungl. Maj ds förslag.)

å kärlet med hela den limmade
sidan.

På butelj, krus och damejeanne
skall stämpel så anbringas, att den
å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen
kommer midt öfver
korken, och flikarna nedvikas efter
kärlets hals.

På ankare och fat skall den
bredare stämpeldelen anbringas öfver
sprundet, den smalare öfver tapphålet,
och detta så, att den bredare
stämpeldelens valörbeteckning kommer
midt öfver sprundet och den
smalares midt öfver tapphålet, samt
att flikarna å bägge stämpeldelarna
sträckas rätt ut åt sidorna. Stämpeldelar
med olika ordningsnummer
få icke fästas på ett och samma kärl.

2. Punschstämpel skall, till
skydd för densamma, täckas, på butelj,
krus och damejeanne med en
kapsyl af stanniol samt på ankare
och fat med en plåt af lämplig metall.
I såväl kapsyl som plåt skall
finnas ett cirkelrundt hål, så stort
och afpassadt, att inom dess omkrets
stämpelns valörbeteckning kan
framträda, och må kapsylen eller
plåten ej sträcka sig så långt öfver
stämpelns öfriga delar, att å de
enkla stämplarna de å flikarna befintliga
vapen eller å dubbelstämplarna
ordningsnumren skylas.

3. Ansvarigheten för iaktta -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

[Gällande förordning.)

tagande af föreskrifterna i denna §
åligger den, som försäljer punsch under
sådana omständigheter, att kärlet,
hvari punschen inneslutes, skall
vara åsatt stämpel.

6 §•

Statskontoret skall i Stockholm
genom därtill antagna försäljningsman
och i länen genom Konungens
befallningshafvande låta tillhandahålla
punschstämplar; åliggande Konungens
befallningshafvande att för
stämplarnas tillhandahållande förordna
försäljningsman för hvarje stad
äfvensom, till erforderligt antal, för
landet.

Den myndighet, som försäljningsman
förordnat, äger, när så skäligt
pröfvas, honom entlediga. Däröfver
må klagan ej föras.

7 §•

Försäljningsman vare skyldig att
för sin uppbörd ställa behörigen godkänd
borgen eller ock nedsätta obligationer
i enlighet med därom gällande
föreskrifter; ägande försäljningsman
att efter rekvisition hos den
myndighet, som honom förordnat,
få stämplar sig tillställda inom det
belopp, för hvilket säkerhet sålunda
blifvit ställd.

(Ktmgl. Maj:ts förslag.)

gandet af föreskrifterna i denna §
åligger den, som försäljer punsch,
arrak eller rom under sådana omständigheter,
att kärlet, hvari varan
inneslutes, skall vara åsatt stämpel.

6 §•

Statskontoret skall i Stockholm
genom därtill antagna försäljningsman
och i länen genom Konungens
befallningshafvande låta tillhandahålla
punschstämplar; åliggande Konungens
befallningshafvande att för
stämplarnas tillhandahållande förordna
försäljningsman för hvarje stad
äfvensom, till erforderligt antal, för
landet.

Den myndighet, som förordnat
försäljningsman, äger, när så skäligt
pröfvas, entlediga honom. Däröfver
må klagan ej föras.

7 §.

Försäljningsman vare skyldig att
för sin uppbörd ställa behörigen godkänd
borgen eller ock nedsätta obligationer
i enlighet med därom gällande
föreskrifter; ägande försäljningsman
att efter rekvisition hos
den myndighet, som förordnat honom,
få stämplar sig tillställda inom
det belopp, för hvilket säkerhet sålunda
blifvit ställd.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

(Gällande förordning.)

För stad förordnad försäljningsman
åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten
tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den
myndighet, som försäljningsmannen
förordnat.

8 §•

Beträffande uppbörd och redovisning
för punschstämplar skall i tilllämpliga
delar iakttagas hvad som
tinnes föreskrifvet i förordningen angående
stämpelafgiften, dock att försäljningsman
i redovisning för punschstämplar
icke äger att såsom ersättning
för besvär och kostnader räkna
sig till godo mer än en procent af
det belopp, för hvilket punschstämplar
under året försålts.

9 §■

Har, sedan punschstämpel anbragts
å kärl på sätt i 5 § sägs,
kärlet blifvit förstördt eller skadadt,
så att varan gått förlorad eller undergått
sådan förändring, att den icke
kan till försäljning användas, eller
har af annan orsak varan förstörts
eller förändrats såsom nu är sagdt,
då må, därest med intyg, i stad af
borgmästare, polismästare, notarius
publicus eller stadsfiskal och å lan -

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

För stad förordnad försäljningsman
åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten
tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den
myndighet, som förordnats försäljningsmannen.

8 §.

Beträffande uppbörd och redovisning
för punschstämplar skall i tilllämpliga
delar iakttagas hvad som
finnes föreskrifvet i förordningen angående
stämpelafgiften, dock att försäljningsman
i redovisning för punschstämplar
icke äger att såsom ersättninor
för besvär och kostnader räkna

O

sig till godo mer än en procent af
det belopp, för hvilket punschstämplar
under året försålts.

9 §.

Har, sedan punschstämpel anbragts
å kärl på sätt i 5 § sägs,
kärlet blifvit förstördt eller skadadt,
så att varan gått förlorad eller undergått
sådan förändring, att den icke
kan till försäljning användas, eller
har af annan orsak varan förstörts
eller förändrats såsom nu är sagdt,
då må, därest med intyg, i stad af
borgmästare, polismästare, notarius
publicus eller stadsfiskal och å lan -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

9

(Gällande förordning.)

det af kronofogde eller länsman,
styrkes, ej mindre att nu nämndt
förhållande inträffat, än ock att betryggande
åtgärd vidtagits till förhindrande
af stämpelns vidare användning
för sitt ändamål, statskontoret
eller i landsorten Konungens
befallningshafvande på ansökning
medgifva restitution af stämpelafgiften.

10 §.

1 mom. Förbrytelse mot 3 § 1
mom. straffes med böter från och
med 100 kronor till och med 500
kronor eller, där särskild! förmildrande
omständigheter föreligga, med
böter från och med 10 kronor till
och med 100 kronor; och vare den
skyldige tillika pliktig erlägga afgift
enligt 1 § för den försålda punschen.

2 mom. Öfverträdelse af bestämmelserna
i 2 §, i 3 § 2 mom. eller
i 5 § 1 och 2 mom. straffes med
böter från och med 5 kronor till
och med 100 kronor; dock att, därest
genom öfverträdelsen afgift enligt
1 § undandraga statsverket,
öfverträdelsen varde ansedd efter
hvad i 1 mom. är stadgadt.

3 mom. Husbonde ansvarar för
förbrytelse, som med hans vetskap
mot denna förordning begås af hans
hustru, husfolk eller i hans arbete

Bih. till Riksd. Prof. 1906. S Sami.

(Kungl. Maj ds förslag.)

det af kronofogde eller länsman,
styrkes, ej mindre att nu nämndt
förhållande inträffat, än ock att betryggande
åtgärd vidtagits till förhindrande
af stämpelns vidare användning
för sitt ändamål, statskontoret
eller i landsorten Konungens
befallningshafvande på ansökning
medgifva restitution af stämpelafgiften.

10 §.

1. Förbrytelse mot 3 § 1 mom.
straffes med böter från och med 100
kronor till och med 500 kronor eller,
där synnerligen förmildrande omständigheter
förekomma, med böter från
och med 10 kronor till och med 100
kronor; och vare den skyldige tillika
pliktig erlägga afgift enligt 1 § för
det försålda.

2. öfverträdelse af bestämmelserna
i 2 §, 3 § 2 mom. eller 5 § 1
eller 2 moln. straffes med böter från
och med 5 kronor till och med 100
kronor; dock att, därest genom öfverträdelsen
stämpelafgift undandragits
statsverket, öfverträdelsen skall
anses efter hvad i 1 mom. af denna
§ är stadgadt.

3. Husbonde ansvarar för förbrytelse,
som, med hans vetskap, mot
denna förordning begås af hans
hustru, husfolk eller -i hans arbete

1 Afd. 11 Raft.

2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

(Gällande förordning.)

antagen person, likasom vore förbrytelsen
af husbonden själf gjord.

4 mom. Af böter, som enligt
denna förordning ådömas, tillfaller
hälften åklagaren och hälften kronan.
Finnes särskild angifvare, tage han
hälften af åklagarens andel.

o mom. Vid bristande tillgång
förvandlas böterna enligt allmän
strafflag.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1906.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

antagen person, likasom vore förbrytelsen
af husbonden själf gjord.

4. Af böter, som enligt denna
förordning ådömas, tillfaller hälften
åklagaren och hälften kronan. Finnes
särskild angifvare, tage han hälften
af åklagarens andel.

5. Vid bristande tillgång förvandlas
böterna enligt allmän strafflag.

Öfverg ångsstadg anden.

Denna förordning träder i kraft
från och med den dag, som Konungen
bestämmer; dock att hvad i 5
§ 2 mom. är föreskrifvet ej må träda
i tillämpning förr än den 1 januari
1907, intill hvilken tid 5 § 2 mom.
i förordningen den 19 maj 1905
angående en särskild stämpelafgift
för försäljning af punsch fortfarande
skall gälla.

Obegagnad punschstämpel af slag,
som, efter det denna förordning trädt
i kraft, ej vidare för sitt ändamål
kommer till användning, må lämnas
i likvid vid inköp af nya punschstämplar.

Har vid den tid, då denna förordning
träder i kraft, å kärl, innehållande
punsch, redan anbragts ''
punschstämpel till lägre belopp än

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

11

(Gällande förordning,) (Klingl. Maj ds förslag.)

det, hvarmed stämpelafgift enligt
föreskrifterna i denna förordning
skall vid försäljning af punschen erläggas,
skall, innan kärlet till köpare
utlämnas, detta förses med ytterligare
punschstämpel eller punschstämplar
till sådant belopp, att kärlet
blir stämpelbelagdt i enlighet
med hvad i denna förordning är stadgadt;
skolande för sådant ändamål
enkla punschstämplar å 5 öre vara
att hos vederbörande försäljningsman
tillgå; och må för samma ändamål
obegagnad punschstämpel af annan
valör än i 4 § finnes omförmäld användas,
äfvensom, i händelse för behörig
stämpelbeläggning af ankare
eller fat erfordras tilläggsstämpel å
3 kronor, därtill brukas enkel punschstämpel,
hvilken i sådant fall skall
anbringas öfver sprundet.

Asättande af tilläggsstämpel,hvarom
bär är fråga, skall ske på sådant
sätt, att valörbeteckningen å
stämpel, som förut å kärlet finnes
anbragt, ej döljes.

Till stöd för här ifrågavarande förslag har chefen för finansdepartementet,
enligt ofvan åberopade statsrådsprotokoll, anfört följande:

»Enligt den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof beräknades punschskatten för år
1907 till 1,800,000 kronor under förutsättning, att den skattefot, hvarmed
skatten nn utgår, höjdes med 50 procent, eller från 60 öre till 90

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

■öre för hvarje liter. I anslutning härtill anhåller jag nu att få framlägga
förslag till förändrade bestämmelser i ämnet.

I sammanhang med en förhöjning af punschskatten till angifvet belopp
torde äfven böra vidtagas vissa andra åtgärder, om hvilka jag först
torde få yttra några ord.

Redan nu lärer det icke så sällan förekomma, att den enskilde till
undvikande af punschskatten förskaffar sig sitt behof af punsch medelst
hembrygd. Hittills torde detta visserligen icke förekomma i sådan utsträckning,
att statens intresse däraf i någon mera afsevärd mån beröres.
Men vidtages nu en förhöjning af skatten med 50 procent, ligger det nära
för handen att antaga, att hembrygd af punsch varder mera allmän än hittills,
samt att i följd däraf den ökning i statens inkomster, som med skatteförhöjningen
afses, varder icke så litet mindre än man eljest kunnat påräkna.
De ämnen, hvaraf punsch i allmänhet beredes, äro, förutom socker
och vatten, hufvudsakligen arrak och rom. För att tillförsäkra staten
den påräknade inkomsten af punschskatten synes det därför vara nödigt
att införa en särskild beskattning äfven å arrak och rom.

Då dessa artiklar icke äro föremål för tillverkning inom landet utan
införas från utrikes ort, måste, om en dylik beskattning skall fylla sitt
ändamål, densamma ordnas så, att skatten träffar icke blott den arrak och
rom, som är föremål för försäljning inom landet, utan äfven den, som
införes från utrikes ort. A andra sidan måste man vid införande af en
sådan beskattning, såvidt möjligt, söka tillse, att den arrak och rom, som
användes för den egentliga, fabriksmässiga punschtillverkningen, icke drabbas
af den ifrågavarande särskilda beskattningen. Eljest skulle nämligen
den däraf tillverkade punschen, hvilken såsom färdig vara är underkastad
särskild beskattning vid försäljning, blifva dubbelt beskattad och det syfte,
man genom den särskilda skatten å arrak och rom velat vinna — eller
förekommande af en mera utsträckt användning af punschtillverkning genom
hembrygd — förfelas.

Med hänsyn härtill och då de, som bedrifva punsch tillverkning fabriksmässigt,
måste antagas i regel förskaffa sig härför erforderligt förråd af
arrak eller rom genom inköp däraf i jämförelsevis större partier, synes
den nya skatten å arrak och rom böra ifrågakomma endast då sådan vara
införes från utrikes ort i kolli om viss mindre rymd eller i sådan mindre
myckenhet inom landet försäljes. Därjämte torde äfven den inskränkningböra
göras, att sådan försäljning af arrak och rom, som sker till förtäring

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 13

på stället, såsom i ifrågavarande hänseende utan betydelse, från beskattningen
undantages.

I likhet med hvad som gäller om punsch, bör icke heller afgift utgå
för arrak eller rom, som från riket utföres, därest sådan utförsel skulle
ifrågakomma.

I enlighet med hvad jag nu anfört, synes lämpligt, att den särskilda
skatten å arrak och rom får utgå vid införsel från utrikes ort af dylik
vara i kolli, innehållande mindre än 250 liter, likasom ock vid försäljning
— som ej sker till förtäring på stället — af arrak eller rom i
mindre myckenhet än nyss sagts.

Bestämmes gränsen på detta sätt, torde man i regel med skatten
träffa den arrak och rom, som användes för hembrygd af punsch, utan att
under beskattningen indraga den anpart af samma varor, som förbrukas
för den fabriksmässigt bedrifna punschtillverkningen. Genom en dylik
anordning undviker man äfven att onödigtvis lägga hinder i vägen för
partihandel med nu ifrågavarande drycker.

Hvad angår formen för den af mig ifrågasatta beskattningen af arrak
och rom, finnes det intet hinder att tillämpa stämpelbeskattningen, sådan
densamma nu är ordnad i fråga om försäljning af punsch, jämväl med afseende
å försäljning af arrak och rom. År åter fråga om införsel af dylik
vara från utrikes ort, ställer sig saken något annorlunda. Enär det svårligen
kan ifrågasättas att föreskrifva, att införsel af arrak eller rom ovillkorligen
skall ske å kärl, innehållande viss rymd, möter det svårighet att
för dylikt fall ordna en stämpelbeskattning på ett fullt ändamålsenligt
och tillfredsställande sätt. Enklare ställer det sig då att, i anslutning till
de bestämmelser, som i gällande tulltaxa redan finnas meddelade angående
viss tullförhöjning vid förtullning af brännvin och sprit, då dessa artiklar
införas i mindre kolli, höja den nu stadgade tullsatsen för arrak och rom,
då sådan vara på nyssnämnda sätt från utrikes ort införes, med samma
belopp, hvarmed stämpelafgiften vid försäljning däraf inom landet bestämmes
att utgå.

För tillverkning af en liter punsch beräknas i allmänhet åtgå omkring
en half liter arrak eller rom. Under förutsättning att punschskatten sättes

till 90 öre för liter, skulle man därför, om man ville helt och hållet

förekomma hembrygd af punsch, nödgas bestämma den ifrågasatta stämpelafgiften
för arrak och rom eller, vid införsel från utrikes ort, tullförhöjningen
å dessa artiklar till 1 krona 80 öre för liter eller än mera. Så

pass genomgripande åtgärder synas emellertid icke vara för nu ifråga -

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

varande ändamål nödvändiga. Såsom jag redan förut erinrat, torde nämligen
hittills tillverkning af punsch medelst hembrygd, om än icke så
sällan förekommande, likväl icke äga rum i sådan omfattning, att densamma
ur statsfinansiell synpunkt är af någon större betydelse. Det synes
därför vara fullt tillräckligt, om man, i sammanhang med höjningen af
punschskatten, för arrak och rom stadgar en stämpelafgift — eller tullförhöjning,
där denna skulle träda i stället för stäinpelafgiften — så pass
hög, att en öfvergång till hembrygd hos den stora allmänheten icke varder
ekonomiskt förmånligare än hittills, och för detta ändamål behöfver stämpelafgiften,
eller den motsvarande tullförhöjningen, å ifrågavarande varor
icke - sättas högre än den nu föreslagna stämpelafgiften för punsch. Härigenom
vinnes, såvidt den föreslagna afgiften å arrak och rom skulle
uttagas i form af stämpel, äfven den fördel, att samma slag af stämplar
kunna användas såväl för punsch som för arrak och rom.

Hvad angår de föreslagna bestämmelserna om stämpelafgift för försäljning
af arrak och rom, synas dessa lämpligen kunna erhålla sin plats
i samma författning, som innehåller bestämmelserna om stämpelafgift för
försäljning af punsch. Då under sådan förutsättning författningens rubrik
bör ändras så, att däraf framgår, att författningen afser äfven arrak och
rom, samt jämväl vissa andra ändringar och tillägg i författningen än de
redan omförmälda i sammanhang med dessa funnits behöfliga eller önskvärda,
torde förslag till en helt och hållet ny förordning i ämnet böra
föreläggas Riksdagen till antagande; och har jag därför låtit inom finansdepartementet
uppgöra ett sådant förslag.

De mera hufvudsakliga, förändrade bestämmelser, som påkallas af författningens
tillämpning äfven å arrak och rom, äro redan omtalade.

En följd af denna utsträckning af författningens tillämplighetsområde
lärer böra blifva, att nu gällande bestämmelser om användande af vissa
slags kärl vid försäljning af punsch erhålla tillämpning jämväl i fråga om
försäljning af arrak eller rom.

Ehuru förslaget innefattar bestämmelser om stämpelafgift äfven för
sistnämnda drycker, torde likväl samtliga däri omförmälda stämplar, hvilka
ju alla äro afsedda att användas för beskattning af punsch eller, där så
icke är fallet, af varor, som hufvudsakligen användas för tillagning af
punsch, för korthetens skull kunna innefattas under den i nu gällande
förordning förekommande benämningen punschstämplar.

I det vid 1903 års riksdag framlagda förslag till förordning angående
stämpelafgift för punsch fanns i 5 § 2 mom. intagen en bestämmelse, att

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 15

punschstämpel skulle till skydd för densamma täckas, på butelj, krus eller
damejeanne med en kapsyl af stanniol samt på ankare och fat med en
plåt af lämplig metall. Riksdagen, som emellertid ansåg den föreslagna
bestämmelsen icke äga någon betydelse ur kontrollsynpunkt, uttalade därför
den mening, att det visserligen borde vara försäljare af punsch tillåtet
men däremot icke borde åläggas dem såsom en skyldighet att förse åsatt
punschstämpel med betäckning af angifna beskaffenhet; och blef ifrågavarande
stadgande i enlighet härmed affattadt.

Erfarenheten har emellertid sedermera tydligen ådagalagt, att redan
använda stämplar lätt lossna och falla af, särdeles då, såsom vid servering
af punsch ofta förekommer, buteljerna förvaras på is. Fara för missbruk
af redan begagnade stämplar ligger därför nära till hands.

Vid föredragning den 7 april 1905 af förslag till nu gällande förordning
om stämpelafgift för försäljning af punsch fäste äfven min företrädare
i ämbetet uppmärksamheten å denna fråga; och erinrade han därvid,
hurusom ej mindre Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län,
med anledning af en utaf polismyndigheten i Uppsala gjord anmälan, att,
enligt hvad erfarenheten utvisat, fara för missbruk i berörda hänseende i
ganska. stor utsträckning förefunnes, gjort framställning om ändring af
förordningen i syfte att förekomma detta, än äfven att statskontoret, hvars
yttrande däröfver infordrats, i underdånigt utlåtande den 12 april 1904
såsom sin mening framhållit, att, enligt hvad af den gjorda anmälan framginge,
det vore att befara, att, därest åtgärd i berörda syfte ej vidtoges,
missbruket af punschstämplars användning möjligen skulle kunna blifva af
sådan omfattning, att statsverket däraf tillskyndades afsevärd förlust, och
med anledning däraf ifragasatt, huruvida icke 5 § 2 mom. i förordningen
borde ändras till hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i 1903 års
nådiga proposition i ämnet föreslagits, och sålunda ovillkorlig föreskrift
meddelas därom, att å punschstämpel, fästad å kärl, hvarom i förordningen
vore fråga, skulle anbringas sådan betäckning, hvarom nyss nämnts.

I anslutning härtill framhöll ock min företrädare behöfligheten af ett
stadgande i nu angifna syfte. Då det emellertid blifvit, upplyst, att patent
utverkats å kapsyler af det slag, som för ändamålet skulle användas, samt
att väckt ^rättegång om patentets giltighet ännu icke blifvit slutligen afgjord,
ansåg han emellertid frågan om införande af ett dylikt stadgande
i förordningen böra tills vidare anstå.

Enligt hvad jag inhämtat, har nämnda rättegång numera blifvit ge -

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

noin Svea hofrätts dom den 15 december 1905, hvilken vunnit laga kraft,
afgjord på det sätt, att patentet ogillats.

Sedan det hinder, som det utverkade patentet förut utgjort för meddelande
af ett stadgande af förberörda innehåll, sålunda numera blifvit
undanröjdt, har jag, då äfven enligt min mening en dylik bestämmelse är
till förekommande af missbruk väl behöflig, låtit i förslaget införa ett
stadgande af enahanda innehåll som det i 1903 års förslag i förevarande
hänseende upptagna, och torde detta stadgande böra gälla äfven arrak
och rom.

Förutom de af mig redan omförmälda, hafva äfven en del andra
ändringar i nu gällande förordning vidtagits, hvilka dock endast äro af
redaktionell natur.

Det är gifvetvis önskvärd!, att den nya förordningen må träda i kraft
så snart som möjligt efter dess antagande. Då emellertid någon tid kräfves
för vidtagande af nödiga förberedande åtgärder i och för de nya bestämmelsernas
tillämpning, synes det vara lämpligt, att det öfverlämnas åt
Kungl. Magt att bestämma dagen, uär ikraftträdandet skall ske och i sammanhang
därmed nu gällande förordning angående en särskild stämpelafgift
för försäljning af punsch upphäfvas.

Enär tillverkningen af kapsyler är beroende af enskildt initiativ och
de, som innehafva minuthandels- eller utskänkningsrätt, böra erhålla rådrum
att under en någorlunda rymligt tillmätt tidsperiod förskaffa sig erforderligt,
förråd af kapsyler, har dock tillämpningen af den föreslagna
nya bestämmelsen om skyldighet att vid försäljning af ifrågavarande drycker
förse de kärl, hvari desamma förvaras, med kapsyl eller annan skyddsanordning
ansetts böra anstå till viss pa förhand bestämd tid, hvilken
föreslagits till den 1 januari 1907.

Med afseende å öfvergången till de nya bestämmelserna erfordras äfven
vissa andra bestämmelser.

I följd af punschskattens förhöjning måste flertalet punschstämplar
erhålla andra valörer än de nuvarande. Med hänsyn härtill och da de
stämplar af sistnämnda slag, som redan försålts, men ännu icke begagnats,
efter den nya förordningens ikraftträdande endast i undantagsfall, om hvilka
jag strax får tillfälle att nämna, för sitt ändamål kunna komma till användning,
torde det böra medgifvas innehafvare af redan inköpta, men
obegagnade sådana stämplar att vid inköp af nya stämplar hos vederbörande
försäljningsman få lämna de äldre stämplarna i likvid. Rätt att
få dessa inlösta i pänningar synes däremot icke böra medgifvas, då detta

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

17

skulle vålla åtskillig olägenhet med afseende å redovisningen och uppbörden
af stämpelrnedlen.

Det kan med säkerhet antagas komma att inträffa, att många återförsäljare
af punsch vid skatteförhöjningens inträdande innehafva punsch
på kärl, som redan förut blifvit stämpelbelagda i enlighet med bestämmelserna
i den nu gällande förordningen om stämpelafgift för punsch, och
därför böra, innan de till köpare utlämnas, förses med stämpel till högre
belopp. Att mot andra utbyta redan påsatta stämplar möter stora svårigheter,
enär stämpeln lätt skadas vid löstagandet och en dylik åtgärd måste
verkställas under kontroll eller åtminstone i vittnens närvaro, om försök
till underslef skola undvikas. Den enda lämpliga utvägen torde därför
vara att föreskrifva, att ifrågavarande kärl skola förses med ytterligare
stämpel eller stämplar till sådant belopp, att stämpelbeläggningen öfverensstämmer
med de nya föreskrifterna. För sådant ändamål synas nu befintliga,
obegagnade stämplar af sådana valörer, som erfordras för komplettering
af den redan verkställda stämpelbeläggningen, böra få användas.

Förutom nu föreskrifna valörer kan emellertid för detta ändamål, vid
stämpelbeläggning af buteljar om 1/c liter, komma att erfordras en stämpel
å 5 öre. Till undvikande af kostnaden för tillverkning af en särskild,
ny stämpel allenast för nyssberörda, mera tillfälliga ändamål, har
jag tänkt mig, att den anordning skulle kunna träffas, att redan nu befintliga
stämplar af högre valör genom statskontorets försorg omstämplas
till 5 öres valör.

Undantagsvis kan för stämpelbeläggning af fat och ankare enligt de
nya bestämmelserna under, öfvergången komma att behöfvas en tilläggsstämpel
å 3 kronor. Då nu icke finnas dubbla beläggningsstämplar till
detta belopp men däremot enkla, torde medgifvande böra lämnas att i
dessa fall använda enkla stämplar till nämnda valör.

I fråga om sättet för anbringande af tilläggsstämpel synes det böra föreskrifvas,
att valörbeteckningen å redan förut anbragt stämpel ej må döljas.

Nu omförmälda, af öfvergången till den förändrade beskattningen
påkallade bestämmelser torde lämpligen böra i författningen inrymmas
såsom öfvergångsstadganden. Dock torde föreskrifterna angående omstämpling
af förut befintliga stämplar icke behöfva i författningen
intagas.

Nu gällande bestämmelser angående förtullning af arrak och rom
återfinnas i gällande tulltaxa under rubrikerna n:is 68—73, brännvin
och sprit; och utgör enligt samma bestämmelser tullafgiften för förstBih.
till Riksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 11 Raft. 3

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

nämnda varor, likasom för brännvin och sprit i allmänhet, 1 krona för
hvarje liter af 50 procents alkoholhalt vid + 15° Celsius, ifall varan införes
på fat, och, om den införes på andra kärl, 1 krona 85 öre för
hvarje liter, utan afseende på alkoholhalten. Sker införseln i kolli, innehållande
mindre än 250 liter, skall, jämlikt en under nyssnämnda rubriker
i tulltaxan införd anmärkning, vid förtullning af varan enligt nyssnämnda
för tullberäkningen bestämda grunder tullafgiften förhöjas med
15 öre pr liter och således utgå, vid införsel på fat, med 1 krona 15 öre
och, vid införsel på andra kärl, med 2 kronor för hvarje liter.

För nu ifrågavarande ändamål skulle således endast behöfva vidtagas
den ändring i den i nyssberörda anmärkning meddelade bestämmelse, att
den för där afsedda fall stadgade tullförhöjning bestämmes till 1 krona 5
öre i fråga om arrak och rom.

Sistnämnda bestämmelse torde böra träda i kraft samtidigt med den
nya förordningen angående stämpelafgift för punsch, arrak och rom.»

Utskottet har ansett sig till en början böra meddela de i nedanstående
tabell sammanförda uppgifter, hvilka afse dels införseln till riket
under åren 1900—1905 af arrak och rom, dels ock mängden och värdet
af den under åren 1900—1904 inom riket tillverkade punsch med angifvande
tillika af medelvärdet för liter af sistnämnda vara. Ifrågavarande
siffror grunda sig på uppgifter från den officiella statistiken samt upplysningar
från vederbörande ämbetsverk.

År.

Införsel.

•

Tillverkning.

Arrak.

Rom.

Punsch.

Kvantitet.

•

Liter ä 50 %.

Kvantitet.

Liter ä 50 %.

Kvantitet.

Liter.

Värde.

Kr.

Medelvärde
för liter.

Kr.

1900

951,037

27,501

3,198,034

3,953,039

1: 24

1901

927,670

26,465

3,220,381

3,931,658

1: 22

1902

1,005,637

20,971

3,336,089

4,048,935

1: 21

1903

1,320,553

25,871

3,988,380

5,182,947

1: 30

1904

606,358

11,148

2,524,130

3,470,910

1: 38

1905

732,000

11,000

—

—

—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

19

Bland de utvägar, som borde anlitas för att täcka de särskilt i följd
af försvarets ombildning väsentligt stegrade statsutgifterna, framhöll 1901
ars Riksdag införande af accis å punsch. Äfven 1902 års Riksdag fäste
uppmärksamheten å frågan om en särskild punschskatt och anhöll, att
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån en särskild afgift
för punsch och, om så ansåges lämpligt, äfven för andra därmed jämförliga
alkoholhaltiga drycker skulle kunna stadgas, samt till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdrog chefen för finansdepartementet
sedermera åt särskilde sakkunnige att inom finansdepartementet
deltaga i beredningen af omförmälda fråga; och afgåfvo dessa kommitterade
den 24 november 1902 betänkande med förslag till författning
i ämnet.

Kommitterade, som icke ansett sig böra föreslå någon särskild afgift
för andra alkoholhaltiga drycker än punsch, hade funnit denna särskilda
afgift böra utgå under form af stämpelafgift, och beträffande beloppet af
densamma vore enligt kommitterades förmenande skäl att åtminstone till
en början stanna vid en afgift af 30 öre för hvarje liter. Beräknadt efter
det medeltal liter enligt kommitterades förslag skattepliktig punsch, som
inom landet afyttrats under femårsperioden 1896—1900, eller omkring
2,600,000, skulle skatten under förutsättning af oförändrad konsumtion årligen
inbringa 780,000 kronor.

Kungl. Maj:t framlade sedermera vid 1903 års riksdag ett förslag i
ämnet, affattadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitterades författningsförslag,
dock med den väsentliga skillnad beträffande afgiftens
belopp, att densamma ansetts böra höjas till 60 öre för hvarje liter.
1903 års Riksdags bevillningsutskott, som i princip biträdde det kungl.
förslaget, ansåg sig dock böra föreslå åtskilliga ändringar i förordningen;
bland annat fann utskottet i likhet med förbemälde kommitterade afgiften
icke böra bestämmas till högre belopp än 30 öre för hvarje liter. Denna
bevillningsutskottets uppfattning delades emellertid icke af Riksdagen, som
i stället biföll Kungl. Maj:ts framställning i denna del, hvadan afgiften
alltså fastställdes till 60 öre för liter.

Beträffande skattens afkastning hade med tillämpning af kommitterades
ofvan omförmälda beräkning Kungl. Maj:t ansett densamma kunna
upptagas till ett belopp af 1,524,000 kronor. Med hänsyn därtill, att på
grund af den ganska betydliga prisförhöjning å denna vara, som i följd
af afgiften komme att inträda, någon minskning i konsumtionen däraf syn -

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

tes kunna förväntas, ansåg 1903 års Riksdags bevillningsutskott nämnda
inkomsttitel böra upptagas med ett något mindre belopp än Kungl. Maj:t
föreslagit och hemställde, att densamma måtte beräknas till 1,800,000
kronor; och blef denna hemställan af Riksdagen bifallen.

Förordning i ämnet utfärdades den 22 maj 1903 och skulle i enlighet
med Riksdagens beslut gälla från och med den 1 januari 1904 tills vidare,
dock ej längre än till utgången af år 1905, såframt ej annorlunda blefve
i grundlagsenlig ordning bestämdt. Med afseende därå, att den sålunda
antagna förordningen skulle upphöra att gälla med utgången af år 1905
och då den inkomst, som kunde beredas statsverket genom en särskild beskattning
af punsch, ansågs vara fortfarande behöflig, förelädes 1905 års lagtima
Riksdag förnyadt förslag angående en särskild stämpelafgift för punsch,
i allt väsentligt öfverensstämmande med då gällande förordning i ämnet.
Särskild! framhölls af dåvarande chefen för finansdepartementet, att han
icke funnit anledning till någon rubbning i grunderna för skattens utgörande
eller i den fastställda skattesatsen och hvad beträffade tiden för
förordningens giltighet hade departementschefen ansett anledning icke längre
föreligga till en begränsning i berörda afseende, på sätt förut varit fallet.

Det sålunda framlagda förslaget blef sedermera — med en viss mindre
redaktionsförändring — af Riksdagen antaget, hvarefter ny förordning i
ämnet utfärdades den 19 maj 1905, hvilken förordning trädde i kraft den
1 januari 1906.

Bland de åtgärder, som borde ifrågakomma för att tillgodose det nu
föreliggande behofvet af ökade statsinkomster, har, enligt hvad af propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof inhämtas, Kungl. Maj:t
ansett sig böra föreslå en höjning af punschskatten med 50 procent eller
från 60 öre till 90 öre för hvarje liter, i anslutning hvartill Kungl. Maj:t
framlagt här ofvan intagna förslag till förändrade bestämmelser i ämnet.
I sammanhang med den sålunda ifrågasatta höjningen af punschskatten
bär Kungl. Maj:t ansett nödigt föreslå dels införande af en särskild beskattning
äfven å arrak och rom, af Indika ämnen jämte socker och vatten
punsch i allmänhet beredes, dels ock viss ändring af gällande tullsats i
vissa fall å förstnämnda två artiklar. Till dessa senare förslag återkommer
utskottet här nedan.

Hvad då först angår frågan om höjning af punschskatten i syfte
att bereda staten ökade inkomster, vill bevillningsutskottet till en början
erinra, att Riksdagen redan beslutat icke alldeles oväsentliga nedsättningar
i vissa delar af hvad Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen äskat. Behofvet

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

af den föreslagna skatteförhöjningen framträder under sådana förhållanden
mindre starkt än i Kung! Maj:ts finansplan. Men äfven frånsedt denna
synpunkt, hvilken icke lärer kunna fullt bedömas, förrän utgifterna för
nästkommande års statsregleringsperiod blifvit slutligen fastställda, har
utskottet i allt fall icke funnit sig kunna förorda Kungl. Maj:ts nu
ifrågavarande förslag.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljer den till innevarande
års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof, yttrar föredragande departementschefen rörande den ifrågasatta
höjningen af punschskatten, att en dylik höjning syntes icke kunna
sägas vara någon för den stora allmänheten tyngande beskattning, helst
ju nämnda vara hufvudsakligen förtärdes af personer, tillhörande de förmögnare
samhällsklasserna, och i allt fall vore att betrakta såsom en öfverflödsvara.

Det kan visserligen icke förnekas och har äfven tillförne framhållits, att
punsch, hvilken dryck otvifvelaktigt är att räkna såsom en lyxartikel,
följaktligen är ett mycket lämpligt föremål för beskattning. Men
redan den nu bestämda afgiften torde få anses vara synnerligen hög i
förhållande till varans värde; och det må icke förglömmas, att, frånsedt
denna stämpelafgift, punschen redan i och för sig är ganska drygt beskattad,
ty dels utgår för densamma utminuteringsafgift och dels drabbas
de i varan ingående ingredienserna socker och arrak eller rom af särskild beskattning
i form af tull eller tillverkningsafgift. Skulle nu ifrågavarande
stämpelafgift höjas med 50 procent, lärer man med tämlig visshet kunna
antaga, att konsumtionen af punsch skulle komma att ej obetydligt sjunka.
Statens inkomster af den höjda punschskatten blefve kanske då ej mycket
större än af den nuvarande, och nykterhetssträfvandena inom landet kunde
icke hafva någon vinst af att andra mera sprithaltiga drycker i vida kretsar
trädde i stället för punschen.

Det må vidare icke förgätas, att den ifrågavarande beskattningsmetoden
är jämförelsevis ny för vårt land, i det att den tillämpats endast
något öfver två år. Och hvad för öfrigt angår den hittills vunna afkastningen
af denna skatt, har densamma enligt uppgift från statskontoret
under åren 1904 och 1905 utgjort, i jämnt krontal räknadt, det förra året
1,296,553 kronor och det senare 1,292,281 kronor. Utskottet vill i detta
sammanhang framhålla hvad redan förut blifvit nämndt eller hurusom i det
för 1903 års Riksdag framlagda förslaget till riksstat inkomsten af denna
skattetitel upptagits till ett belopp af 1,524,000 kronor, men att Riksdagen

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

med hänsyn till en väntad minskning i konsumtionen nedsatte omförmälda
belopp till det nuvarande 1,300,000 kronor. Och äfven om skatten gifvit i
det allra närmaste hvad som sålunda beräknats, får man dock icke bortse därifrån,
att den beräknade siffran ännu icke blifvit uppnådd och att det senast
förflutna året snarare visat någon minskning i inkomsterna.

Under sådana förhållanden har bevillningsutskottet därför icke ansett
sig böra för närvarande föreslå någon höjning af den ifrågavarande afgiften,
utan funnit densamma böra bibehållas vid sitt nuvarande belopp.

Vidkommande härefter Kungl. Maj:ts förslag, i hvad detsamma afser
införande af en särskild beskattning äfven å arrak och rom, framgår af
ofvanintagna statsrådsprotokoll, att denna fråga står i det samband med
den föreslagna höjningen af punschskatten, att det senare förslaget utgör
en förutsättning för det förra. Såsom af chefen för finansdepartementet
framhålles, lärer förhållandet vara, att hembrygd af punsch hittills
icke förekommit i någon större omfattning. Följaktligen kan den här
föreslagna afgiften icke anses påkallad för att göra den nuvarande
punschskatten effektiv; och för öfrigt skulle en dylik beskattning icke heller
komma att fullt motsvara syftet därmed, då, såsom af de ofvan anförda
siffrorna synes framgå, för tillverkning af punsch användas äfven andra
spritdrycker än arrak och rom. På grund häraf och då utskottet af ofvan
anförda skäl funnit sig böra afstyrka bifall till den ifrågasatta höjningen
af punschskatten, har utskottet jämväl ansett sig böra afstyrka bifall till
förslaget i denna del likasom ock följaktligen till propositionen om ändring
af gällande tullsats i vissa fall å arrak och rom.

Här ofvan intagna, af Kungl. Maj:t framlagda författningsförslag är
— med undantag för de af bestämmelsen om förhöjning af punschskatten
samt införande af särskild beskattning äfven å arrak och rom betingade
förändringar — i allt väsentligt öfverensstämmande med nu gällande förordning
i ämnet, dock att i 5 § 2 mom. intagits en bestämmelse, att
punschstämpel skall, till skydd för densamma, täckas, på butelj, krus och
damejeanne med en kapsyl af stanniol samt på ankare och fat med en plåt
af lämplig metall.

På de i statsrådsprotokollet härom anförda skäl har utskottet ansett
lämpligt föreslå, att berörda bestämmelse införes i nu gällande förordning
och att i öfverensstämmelse därmed 5 § 2 mom. i sistnämnda förordning
erhåller den förändrade lydelse, som i nu föreliggande proposition blifvit
af Kungl. Maj:t föreslagen.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

28

På grand af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillnings utskottet: l:o)

att Kungi. Maj:ts ifrågavarande proposition
n:o 68 med förslag till förordning angående en särskild
stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak
och rom icke måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att Riksdagen, i anledning af ett i nyssnämnda
proposition framställdt förslag, ville besluta,
att 5 § 2 mom. i nu gällande förordning angående
en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch skall
erhålla följande förändrade lydelse:

2 mom. Punschstämpel skall, till skydd för densamma,
täckas, på butelj, krus och damejeanne med
en kapsyl af stanniol samt på ankare och fat med en
plåt af lämplig metall. I såväl kapsyl som plåt skall
finnas ett cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom
dess omkrets stämpelns valörbeteckning kan framträda,
och må kapsylen eller plåten ej sträcka sig så långt
öfver stämpelns öfriga delar, att å de enkla stämplarna
de å flikarna befintliga vapen eller å dubbelstämplarna
ordningsnumren skylas; samt

3:o) att, vid bifall till hvad utskottet under l:o)
här ofvan hemställt, Kung! Maj:ts proposition n:o 69
med förslag till ändring af gällande tullsats i vissa
fall å arrak och rom icke heller måtte vinna Riksdagens
bifall.

Beträffande storleken af den här ifrågavarande skatten, som under
förutsättning af bifall till Kungl. Maj:ts här ofvan intagna förslag i ämnet
af chefen för finansdepartementet beräknats till 1,800,000 kronor, kommer
utskottet att framdeles afgifva utlåtande; hvilket utskottet får för Riksdagen 4:o)

anmäla.

Stockholm den 26 mars 1906.

På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLT.

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Reservation

af herr Gavelin, med hvilken instämt herrar O. A. Ericsson, G. Jansson,
Almqvist, K. G. Karlsson, Branting, S. Söderberg och A. P. Gustafsson,
och hvilken anfört:

»Med bevillningsutskottet ense i fråga om bibehållande af beloppet
af den för närvarande utgående stämpelafgiften för försäljning af punsch,
är jag däremot af en från utskottet afvikande mening rörande behofvet
och lämpligheten af en särskild beskattning å arrak och rom.

I det till Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet hörande statsrådsprotokollet
anföres, bland annat, hurusom det redan nu icke så sällan torde
förekomma, att enskilde till undvikande af punschskatten förskaffa sig
sitt behof af punsch medelst hembrygd, men att detta hittills icke torde
äga rum i sådan utsträckning, att statens intresse däraf i någon mera
afsevärd mån beröres.

Såvidt af tillgängliga uppgifter framgår, synes emellertid hembrygdens
betydelse för statskassan såsom inkomstminskande faktor ingalunda,
ens vid nu gällande skattesats af 60 öre för liter, böra lämnas ur räkningen.
Enligt ingångna samstämmiga upplysningar från åtskilliga vinhandelsfirmor
i landet har nämligen afsättningen af arrak till enskilda
personer under åren 1904 och 1905 varit stadd i konstant ökning. Detta
förhållande, sammanställdt med den omständighet att punschskatten nämnda
år inbringat resp. 1,296,553 och 1,292,281 kronor samt sålunda understigit
den för hvartdera af åren till 1,800,000 kronor beräknade afkastningen
af skatten, synes gifva stöd åt den af 1903 års bevillningsutskott
uttalade farhåga, att vid en stämpelafgift af 60 öre för liter den beräknade
skatteinkomsten säkerligen icke skulle uppnås till följd af hembrygd
i stor utsträckning.

Såsom korrektiv häremot finner jag det erforderligt, att, i anslutning
till hvad Kungl. Maj:t föreslagit vid den ifrågaställda höjningen af punschstämpeln
till 90 öre, för arrak och rom stadgas en stämpelafgift — eller
tullförhöjning, där denna skulle träda i stället för stämpelafgiften — till
samma belopp som den af utskottet för punsch föreslagna stämpel eller
60 öre för liter.

Oafsedt den direkta, kanske mindre afsevärda inkomsten af en dylik
stämpelafgift och tullförhöjning skulle på detta sätt otvifvelaktigt blifva

Bevillningsutskottek Betänkande N:o 11.

25

afhjälpt den bristande effektivitet, som måste anses för närvarande vidlåda
gällande stämpelafgift för punsch.

Det mest betydelsefulla i detta mitt förslag är emellertid, att genom
detsamma lärer vinnas ytterligare den fördel, att punscbskattens afkastningsförmåga
höjes. I detta sammanhang bör nämligen erinras, att den
hittills till 1,300,000 kronor per år beräknade afkastningen af punschskatten
är betydligt lägre än det belopp af 1,524,000 kronor, hvartill
Kungl. Maj:t, då förslaget om införande af ifrågavarande stämpelafgift år
1903 första gången förelädes Riksdagen, beräknat och i förslaget till riksstat
för år 1904 upptagit denna skatt. Till grund för sistnämnda beräkning
låg det medeltal liter punsch, som inom landet afyttrats under femårsperioden
1896—1900 eller 2,600,000 liter, till hvilken siffra konsumtionen
med all sannolikhet äfven nu uppgår, ehuru skatt synes träffa
endast omkring 2,160,000 liter af årskonsumtionen.

Det lärer utan öfverdrift kunna antagas, att en på sätt jag föreslagit
systematiskt utvecklad och kompletterad punschskatt med bibehållande af
nuvarande skattefot kommer att gifva statsverket en intäkt, öfverstigande
hvad ifrågavarande skattekälla hittills lämnat. I det af mig
sålunda påvisade förhållandet att punschskatten bör kunna i högre grad
än för närvarande statsfinansiellt utnyttjas, utan att skattesatsen behöfver
ökas, anser jag mig hafva funnit ytterligare skäl för införandet af en särskild
skatt å arrak och rom, att utgå vid införsel från utrikes ort af
dylik vara i kolli, innehållande mindre än 250 liter, likasom ock vid
försäljning — som ej sker till förtäring på stället — af arrak och rom
i mindre myckenhet än 250 liter.

De af Kungl. Maj:t framlagda förslagen till förordning angående en
särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom samt till
ändrad lydelse af tulltaxans bestämmelser angående brännvin och sprit
äro för genomförande af mitt förslag användbara, i det att i det förra
författningsförslaget endast behöfvas några få, af olikheten i skattesats betingade
ändringar i 1 § 1 och 2 mom., 4 § och öfvergångsstadgandena.
I Kungl. Maj:ts förslag till ifrågavarande tulltaxebestämmelser erfordras
ej heller annan förändring än att till följd af berörda olikhet beloppet af
den särskilda införselafgiften å arrak och rom sättes till 75 öre i stället
för 1 krona 5 öre per liter. För öfversiktlighetens skull äro det af Kungl.
Maj:t framlagda och det af mig nu förordade författningsförslaget härefter
i skiljaktiga delar ställda jämsides.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag,

Bill. till Biksä. Prot. 1.906. 5 Sand. 1 Afd. 11 Höft.

4

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

] :o) att Riksdagen måtte antaga det härefter
fogade »reservanternas förslag till förordning angående
en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak
och rom» (Bil. A.); och

2:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall
till det under 1 :o) omförmälda författningsförslag, ville
besluta,

dels att de i gällande tulltaxa förekommande bestämmelser
angående brännvin och sprit skola erhålla
följande förändrade lydelse:

Kvantitet

för tull-

Tullsats

beräkningen

Brännvin och Sprit:
på fat, större eller mindre:

kronor

öre

j 1 liter af 50

j

68.

af säd, potatis eller andra jordfrukter ...

procents alkohol-(halt vid + 15° C.

1

—

69.

af ris (arrak)...................................................

dito

1

70.

af socker (rom) .............................................

dito

1

—

71.

af vindrufvor (konjak) .................................

dito

1

—

! 72.

andra slag ......................................................

dito

1

( 1 liter utan

|

i 78.

på andra kärl: alla slag .................................

Anm. 1. Vid förtullning åt brännvin .och sprit i kolli,

afseende på
( alkoholhalten.

1

85

innehållande mindre än 250 liter, enligt de här ofvan
för tullberäkning bestämda grunder, skall tullafgiften
förhöjas, om varan är beredd af ris (arrak) eller af socker

1

(rom), med 75 öre per liter, men eljest med 15 öre per
liter.

Anm. 2. Brännvin och sprit af annan alkoholhalt än den

här ofvan angifna reduceras till normalstyrka, eller 50
procent, på sätt därom är särskild! föreskrifvet.

Anm. 3. Finnes varan vara försatt med socker eller annat

främmande ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves
oriktigt å profvaren, erlägges tull såsom för Likör.

dels ock att den sålunda förändrade lydelsen af
nyssnämnda bestämmelser skall träda i kraft från och
med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.»

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

27

Bil. A.

Kungl, Maj :ts förslag Reservanternas förslag

tin tm

Förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af

punsch, arrak och rom.

iled upphäfvande af förordningen den 19 maj 1905 angående en
särskild stämpelafgift för punsch, förordnas som följer.

3- §

1. För punsch, som säljes till
förtäring på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan
än den, som innehar rättighet
till minuthandel med eller utskärning
af brännvin, skall, i den ordning
nedan sägs, erläggas en särskild
afgift, beräknad efter nittio öre
för hvarje liter.

2. Enahanda afgift skall erläggas
för arrak eller rom, som inom riket,
annorledes än till förtäring på stället,
säljes i mindre myckenhet än tvåhundrafemtio
liter till annan än den,
som innehar rättighet till minuthandel
med eller utskärning af brännvin.

3. För punsch, arrak eller rom,
gad afgift ej utgöras.

1 §•

1. För punsch, som säljes till
förtäring på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan
än den, som innehar rättighet
till detaljhandel med brännvin, skall,
i den ordning nedan sägs, erläggas
en särskild afgift, beräknad efter
sextio öre för hvarje liter.

2. Enahanda afgift skall erläggas
för arrak eller rom, som inom
riket, annorledes än till förtäring
på stället, säljes i mindre myckenhet
än tvåhundrafemtio liter till annan
än den, som innehar rättighet
till detaljhandel med brännvin.

som ur riket utföres, skall nu stad -

2 §•

Punsch, arrak eller rom, därför jämlikt 1 § afgift skall utgå, må
icke säljas annat än i slutet kärl; och må vid försäljningen icke användas
andra kärl än

dels buteljer om en sjättedels, en tredjedels, en half, två tredjedels
eller eu liters rymd,

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Kungl. Maj:ts förslag. Reservanternas förslag.

dels Tcrus eller s. k. damejeanner om tre, fem eller tio liters rymd och
dels ankare och fat om tio, tjugu, fyrtio eller femtio liters rymd.
Vid bestämmande af kärlens rymd må afseende ej fästas därvid, att
rymden öfver- eller understiger måttet:

för butelj om en sjättedels, en tredjedels eller en half liter med intill
två centiliter,

för butelj om två tredjedels eller en liter med intill fem centiliter,
för krus eller damejeanner med intill tio centiliter och
för ankare eller fat med bråkdel af en liter.

3 §•

1. Hvarje kärl, innehållande punsch, arrak eller rom, för hvilken
enligt 1 § afgift bör erläggas, skall, då varan utlämnas, vara försedt med
beläggningsstämpel (punschstämpel) å det belopp, som efter kärlets rymd
svarar mot den i nämnda § angifna afgift.

2. Vid försäljning af punsch
öppnas eller den därå anbringade
till köparen öfverlämnadt.

4 §•

Punschstämplar skola vara att
tillgå af följande slag, nämligen

a) för buteljer, krus och damejeanner
afsedda enkla stämplar å
15, 30, 45, 60 och 90 öre samt
2,7 0, 4,50 och 9 kronor;

b) för ankare och fat afsedda
dubbelstämplar å 9, 18, 36 och 45
kronor; skolande de bägge delar,
hvaraf hvarje dubbelstämpel består,
hafva sins emellan olika bredd och
vara märkra med ett och samma
ordningsnummer.

till förtäring på stället må kärlet ej
stämpel rubbas, förrän kärlet blifvit

4 §•

Punschstämplar skola vara att
tillgå af följande slag, nämligen

a) för buteljer, krus och damejeanner
afsedda enkla stämplar å

10, 20, 30, 40 och 60 öre samt 1,80,
3 och 6 kronor:

b) för ankare och fat afsedda
dubbelstämplar å 6, 12, 24 och .30
kronor; skolande de bägge delar,
hvaraf hvarje dubbelstämpel består
hafva sinsemellan olika bredd och
vara märkta med ett och samma
ordningsnummer.

Bevillning mlskottets Betänkande N:o IL

2#

5 §•

1. Punschstämpel skall fästas å kärlet med hela den limmade sidan.

På butelj, krus och damejeanne skall stämpel så anbringas, att den
å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen kommer midt öfver korken,
och flikarna nedvikas efter kärlets hals.

På ankare och fat skall den bredare stämpeldelen anbringas öfver
sprundet, den smalare öfver tapphålet, och detta så, att den bredare stämpeldelens
valör beteckning kommer midt öfver sprundet och den smalares midt
öfver tapphålet, samt att flikarna å bägge stämpeldelarna sträckas rätt ut åt
sidorna. Stämpeldelar med olika ordningsnummer få icke fästas på ett
och samma kärl.

,2. Punschstämpel skall, till skydd för densamma, täckas, på butelj,
krus och damejeanne med en kapsyl af stanniol samt på ankare och fat
med en plåt af lämplig metall. I såväl kapsyl som plåt skall finnas ett
cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom dess omkrets stämpelns
valörbeteckning kan framträda, och må kapsylen eller plåten ej sträcka
sig så långt öfver stämpelns öfriga delar, att å de enkla stämplarna de å
flikarna befintliga vapen eller å dubbelstämplarna ordningsnumren skylas.

3. Ansvarigheten för iakttagandet af föreskrifterna i denna § åligger
den, som försäljer punsch, arrak eller rom under sådana omständigheter,
att kärlet, hvari varan inneslutes, skall vara åsatt stämpel.

6 §•

Statskontoret skall i Stockholm genom därtill antagna försäljningsmän
och i länen genom Konungens befallningshafvande låta tillhandahålla
punschstämplar: åliggande Konungens befallningshafvande att för stämplarnas
tillhandahållande förordna försäljningsman för hvarje stad äfvensom,
till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som förordnat försäljningsman, äger, når så skäligt
pröfvas, entlediga honom. Däröfver må klagan ej föras.

7 §•

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med därom

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

gällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition hos den
myndighet, som förordnat honom, få stämplar sig tillställda inom det belopp,
för hvilket säkerhet sålunda blifvit ställd.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
af sedd a lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag å
tid, som bestämmes af den myndighet, som förordnat försäljningsmannen.

3 §•

Beträffande uppbörd och redovisning för punschstämplar skall i tilllämpliga
delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen angående
stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för punschstämplar
icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader räkna
sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket punschstämplar
under året försålts.

9 §.

Har, sedan punschstämpel anbragts å kärl på sätt i 5 § sägs, kärlet
blifvit förstördt eller skadadt, så att varan gått förlorad eller undergått
sådan förändring, att den icke kan till försäljning användas, eller har af
annan orsak varan förstörts eller förändrats såsom nu är sagdt, då må,
därest med intyg, i stad af borgmästare, polismästare, notarius publicus
eller stadsfiskal och å landet af kronofogde eller länsman, styrkes, ej mindre
att nu nämndt förhållande inträffat, än ock att betryggande åtgärd
vidtagits till förhindrande af stämpelns vidare användning för sitt ändamål,
statskontoret eller i landsorten Konungens befallningshafvande på
ansökning medgifva restitution af stämpelafgiften.

10 §.

1. Förbrytelse mot 3 § 1 mom. straffes med böter från och med
100 kronor till och med 500 kronor eller, där synnerligen förmildrande
omständigheter förekomma, med böter från och med 10 kronor till och
med 100 kronor; och vare den skyldige tillika pliktig erlägga afgift enligt
1 § för det försålda.

2. Öfverträdelse af bestämmelserna i 2 §, 3 § 2 mom. eller 5 § 1
eller 2 mom. straffes med böter från och med 5 kronor till och med 100

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

31

Kung!, Maj:ts förslag. Meservanternas förslag.

kronor; dock att, därest genom öfverträdelsen stämpelafgift undandraga
statsverket, öfverträdelsen skall anses efter hvad i 1 mom. af denna § är
stadgadt.

3. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen
person, likasom vore förbrytelsen af husbonden själf gjord.

4. Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften
åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage han hälften
af åklagarens andel.

5. Vid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän strafflag.

Öfver g ångsstadg anden.

Denna förordning träder i kraft
från och med den dag, som Konungen
bestämmer; dock att hvad i 5
§ 2 mom. är föreskrifvet ej må träda
i tillämpning förr än den 1 januari
1907, intill hvilken tid 5 § 2 mom.
i förordningen den 19 maj 1905
angående en särskild stämpelafgift
för försäljning af punsch fortfarande
skall gälla.

Obegagnad punschstämpel af slag,
som, efter det denna förordning brådt
i kraft, ej vidare för sitt ändamål
kommer till användning, må lämnas i
likvid vid inköp af ny a punschstämplar.

Har vid den tid, då denna förordning
tråder i kraft, å kärl, innehållande
punsch, redan anbragts punschstämpel
till lägre belopp ån det, hvarmed
stämpelafgift enligt föreskrifterna
i denna förordning skall vid försälj -

Öfverg ångsstadg ande.

Denna förordning träder i kraft
från och med dag, som Konungen
bestämmer; dock att hvad i 5 § 2
mom. är föreskrifvet ej må träda i
tillämpning förr än den 1 januari
1907, intill hvilken tid 5 § 2 mom.
i förordningen den 19 maj 1905
angående en särskild stämpelafgift
för försäljning af punsch fortfarande
skall gälla.

32

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

ning af punschen erläggas, skall, innan
kärlet till köpare utlämnas, detta
förses med ytterligare punschstämpel
eller punschstämplar till sådant belopp,
att kärlet blir stämpelbelagdt i
enlighet med hvad i denna förordning
är stadgadt; skolande för sådant
ändamål enkla punschstämplar å 5
öre vara att hos vederbörande försäljningsman
tillgå: och må för samma
ändamål obegagnad punschstämpel af
annan valör än i 4 § finnas omförmäld
användas, äfvensom, i händelse
för behörig stämpelbeläggning af ankare
eller fat erfordras tilläggsstämpel
å 3 kronor, därtill brukas enkel
punschstämpel, hvilken i sådant fall
skall anbringas öfver sprunda.

Åsättande af tillägsstämpel, hvarom
här är fråga, skall ske på sådant
sätt, att valörbeteckningen å stämpel,
som förut å kärlet finnes anbragt, ej
döljes.

Därjämte hafva nedannämnde herrar ledamöter i utskottet begärt få
antecknadt, att de icke deltagit, herrar Tillberg och Höjer i utskottets
beslut i detta ärende samt herr J. Bromée i justeringen af detta betänkande.

CENTRA.LTRYCKERIET, STOCKHOLM, 19 06.