Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
1
N:o 1.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 oktober 1905.
— — — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande af vissa vid förhandlingar
i Karlstad af utsedde delegerade frän svensk och
norsk sida uppgjorda förslag till öfverenskommelser mellan
de bägge rikena.
(Särskilda utskottets utlåtande n:o 1.)
Till Konungen.
I en den 30 september 1905 till Riksdagen afbiten proposition (n:o 1)
har Eders Kungl. Maj:t — under åberopande af särskilda i statsrådet och
högsta domstolen förda protokoll samt med öfverlämnande af en utaf utsedde
delegerade från svensk och norsk sida upprättad handling och med tillkännagifvande,
att de delegerades förslag till det i samma handling omförmälda
separataftal komme att tillställas vederbörande utskott — föreslagit
Riksdagen att dels godkänna, under förutsättning af motsvarande
beslut i Norge, de i förstnämnda handling intagna förslag till öfverenskommelser
att erhålla bindande verkan från den i handlingen angifna
tid, dels ock förklara, att i detta godkännande skulle innefattas medgifvande
för Eders Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar godkänna förslaget
till sepai’ataftal.
Den i propositionen omförmälda, af svenske och norske delegerade
upprättade handling är af följande lydelse:
»Vi undertecknade, utsedde att såsom delegerade från svensk och
norsk sida ingå i förhandling rörande vissa förhållanden, som stå i samband
med upplösning af unionen, hafva vid förhandlingar i Karlstad,
Bill. till Andra Urtima Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Höft. (N:o t). 1
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
hvilka tagit sin början den 31 nästlidne augusti och nedanskrifna dag
afslutats, enats om följande förslag till överenskommelser mellan de bägge
rikena, nämligen:
Öfverenskommelse angående tvisters hänskjutande till skiljedom.
Artikel 1.
Rikena förbinda sig att till den genom konventionen af den 29 juli
1899 i Haag upprättade permanenta skiljedomstolen hänskjuta de tvister,
som skulle kunna uppstå mellan dem, och som ej kunnat lösas genom
direkta diplomatiska underhandlingar, under förutsättning, att de icke
beröra de särskilda ländernas oafhängighet, integritet eller vitala intressen.
Artikel 2.
Yppar sig skiljaktighet, huruvida den tvist, som uppstått, berör
ettdera landets vitala intressen och af denna grund är att hänföra till
dem, som enligt föregående artikel äro undantagna från obligatorisk skiljedom,
skall denna skiljaktighet underställas den i samma artikel omförmälda
skiljedomstol.
Artikel 3.
Denna öfverenskommelse skall tillämpas jämväl i det fall, att en
uppstående tvist har sin grund i faktiska förhållanden, som tillkommit före
öVerenskommelsens afsilande, men har icke afseende på tvister om tolkningen
eller tillämpningen af överenskommelser, som innehålla särskild
skiljedomsklausul, och alltså icke på tvister om tolkningen eller tillämpningen
af överenskommelser, som slutas i sammanhang med upplösning af unionen
mellan rikena.
Artikel 4.
När skiljedom skall användas, skola rikena, där icke andra bestämmelser
träffas, i allt, som angår utseendet af skiljedomarne och skiljedomsproceduren,
rätta sig efter föreskrifterna uti konventionen den 29 juli
1899, utom hvad beträffar nedan angifna punkter.
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
Artikel 5.
3
Ingen af skiljedomarne må vara undersåte i något af rikena eller
bosatt inom någotdera rikets område, och ej heller vara intresserad i de
frågor, som utgöra föremål för skiljedomen.
Artikel 6.
Den i 31 artikeln af konventionen af den 29 juli 1899 omförmälda
kompromiss skall fastställa en tid, inom hvilken utbyte parterna emellan
af promemorior och handlingar, som röra föremålet för tvisten, skall äga
rum. Detta utbyte skall i alla händelser vara afslutadt, innan skiljedomsrättens
sammanträden börja.
Dessa bestämmelser rubba icke hvad genom Haagkonventionen af
den 29 juli 1899 stadgats angående andra afdelningen af sldljedomsproceduren
(39 art.), särskildt icke bestämmelserna i 43—49 artiklarna.
Artikel 7.
Skiljedomen skall, när anledning därtill förefinnes, innehålla bestämmelse
om den tid, inom hvilken densamma skall bringas till verkställighet.
Artikel 8.
Denna öfverenskommelse gäller för tio år, räknadt från undertecknandets
dag, och förlänges för en lika tidrymd, därest den ej från någondera
sidan uppsäges minst två år före tioårsperiodens utgång.
Öfverenskommelse angående neutral zon, befästningars nedläggande m. m.
t
Artikel 1.
Till betryggande af ett fredligt förhållande mellan de båda rikena
upprättas på bägge sidor om gränsen mellan dem ett område (»neutral
zon»), som skall njuta fördelarna af en beständig neutralitet.
Denna zon begränsas sålunda:
a) på svensk sida af en gränslinje, som går i räta linjer från Nordkosters
norra udde öfver södra udden på Norra Långö, sjön Färingens
4
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
nordöstra ända, Lursjöns nordöstra ända, Kynne älfs utlopp i Södra Bullaren,
Södra Kornsjöns sydöstra ända, södra ändan af Stora Le, Ögnesjöns
västra ända, Lysedstjärns södra ända, Svalsjöns södra ända, Nässjöns södra
ända, Bysjöns södra ända, sjön Kymmens nordvästra ända, Grunnsjöns
nordvästra ända, Kläggens nordvästra ända, Mangens norra ända, Bredsjöns
västra ända till den punkt, där Klarälfvens högra strand skär sextioförsta
(61) breddgraden;
b) på norsk sida af en gränslinje, som går i rät linje öfver Kirkön,
tangerande Singleöns nordvästra spets, till Ingedals kyrka och vidare i räta
linjer öfver Rokke kyrka, udden på norra sidan af Fredrikshalds-vattendragets
utlopp i Femsjön, utloppet i Femsjöns nordöstliga hörn af bäcken,
som rinner förbi gården Röd, östra ändan af Klösa tjärn, östra ändan af
Grefslivand (norr om Handand kyrka), udden i Ögdernsjön sydväst om
Kråktorp, sundet mellan Mjermen och Gåsefjorden, Eidsdammen, sydvästra
ändan af Dyrerud tjärn (i norra ändan af Liermosen), Urskog kyrka, södra
ändan af Holm tjärn, Digersjöns södra hörn, norra ändan af Skasensjön,
östra ändan af Norra Flögensjön till den punkt, där Ulvån skär sextioförsta
(61) breddgraden.
I zonen inbegripas de öar, holmar och skär, men icke de delar af
själfva hafvet med dess vikar, som falla inom zonens gränslinjer.
Den neutrala zonen skall vara fullkomligt fredlysa Den må därför
ej af något af rikena begagnas till krigsoperationer eller till stödje- eller
utgångspunkt för sådana, liksom ej heller inom zonen må stationeras
(undantag: art. 6) eller samlas någon väpnad militär styrka, med undantag
af hvad förn *kan vara nödvändigt för upprätthållande af allmän ordning
eller till bistånd vid olyckstillfällen. Om i något af rikena är eller varder
anlagd järnväg, som skär någon del af rikets zonområde hufvudsakligen i
dess längdriktning, skola dessa bestämmelser icke utgöra hinder emot, att
sådan järnväg användes till militär genomgångstransport. Bestämmelserna
skola ej heller utgöra hinder emot, att de inom ett rikes zonområde boende,
till krigsmakten hörande personer samlas där för att utan dröjsmål föras
utom zonen.
Befästningar, krigshamnar samt för här eller flotta bestämda förråd
må icke bibehållas eller nya sådana anläggas inom den neutrala zonen.
Förestående bestämmelser skola likväl icke gälla för det fall, att
rikena bistå hvarandra under ett krig mot en gemensam fiende; ej heller
äro de, då ettdera riket invecklas i krig med en tredje makt, förbindande
för detta rike i afseende å den del af zonen, som faller inom dess område,
eller för det andra riket i afseende å dess zonområde, såvidt angår
häfdande af rikets neutralitet.
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
5
Artikel 2.
Till följd af förestående bestämmelser skola de befästningar, som nu
finnas inom den ofvan fastställda neutrala zonen, nedläggas, nämligen de
norska befästningsgrupperna Fredrikssten med Gyldenlöve, Ovei‘bjerget,
Veden och Hjelmkollen, örje med Kroksund samt Urskog (Dingsrud).
Artikel 3.
De i artikel 2 afsedda befästningar skola göras oanvändbara såsom
sådana; de gamla fästningsverken vid Fredrikssten samt vid forten Gyldenlöve
och Overbjerget skola dock bibehållas, men må icke underhållas i
fortifikatoriskt syfte.
Rörande i senare tid tillkomna anordningar å sistnämnda trenne befästningar
samt rörande de åtgärder, som skola vidtagas med öfriga befästningar,
intagas närmare bestämmelser i ett separataftal, hvilket skall
äga samma kraft, som denna öfverenskommelse.
Artikel 4.
De i artikel 3 afsedda åtgärder skola vara fullbordade senast åtta
månader, efter det denna öfverenskommelse träd! i kraft.
Artikel 5.
Kontrollen öfver, att de i artikel 3 afsedda åtgärder blifvit behörigen
verkställda, skall utöfvas af en kommission, bestående af tre officerare af
utländsk (hvarken svensk eller norsk) nationalitet, af hvilka hvardera riket
väljer en och den tredje utses af de två sålunda valde eller, i händelse
dessa ej kunna ena sig, af det schweiziska Förbundsrådets president.
Närmare bestämmelser rörande denna kontroll intagas i ofvannämnda
separataftal.
Artikel 6.
Fredrikssten må fortfarande vara förläggningsplats för vederbörande
distrikts-kommando samt garnisonsort för underbefälsskolan för de under
nämnda distrikts-kommando sorterande afdelningar, allt i hufvudsakligen
samma omfattning, som före anläggandet af de nya befästningarna.
6
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
Artikel 7.
Kongsvingers befästningsgrupp må icke utvidgas, vare sig med afseende
å anläggningar, bestyckning eller besättning, hvilken sistnämnda
hittills icke öfverstigit trehundra (300) man. Till besättning räknas icke
det till årliga öfningar inkallade manskap. I följd af förestående bestämmelse
må nya befästningar icke anläggas inom ett afstånd af tio (10) kilometer
från Kongsvingers gamla fästning.
Artikel 8.
Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverenskommelse
skola, där de ej kunnat lösas genom direkta diplomatiska underhandlingar,
med det undantag, som följer af artikel 5, afgöras af en skiljedomstol,
bestående af tre ledamöter, af hvilka hvardera riket väljer en
och den tredje utses af de två sålunda valde eller, i händelse dessa ej
kunna ena sig om valet, af schweiziska Förbundsrådets president eller,
subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af artikel 32
i Haagkonventionen den 29 juli 1899. Ingen af skiljedomarne må vara
undersåte i något af rikena eller bosatt inom någotdera rikets område,
och ej heller vara intresserad i de frågor, som utgöra föremål för skiljedomen.
I brist af annat aftal bestämmer skiljedomstolen ort för sitt sammanträde
och skiljedomsproceduren.
Artikel 9.
Denna öfverenskommelse träder genast i kraft. Den kan icke ensidigt
uppsägas.
Öfverenskommelse om flyttlapparnes rätt till renbete m. m.
Artikel 1.
De bägge rikena förplikta sig af humanitära skäl att allt framgent
tillåta, att hvardera rikets flyttlappar må i den utsträckning, som af ålder
ägt rum, åtnjuta de rättigheter i det andra landet, som omhandlas i första
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
7
koclicillen till gränstraktaten af den ^ oktober 1751, hvilken kodicill icke
någotdera riket skall göra anspråk på att ensidigt uppsäga.
Artikel 2.
Den nu i bägge rikena, i stället för ofvannämnda kodicill, gällande
lagen af 1883 rörande flyttlapparne, hvilken lag senast utsträckts att gälla
intill utgången af år 1907, skall förlängas på ytterligare tio år eller intill
utgången af år 1917, dock att vid lagens tillämpning under nämnda tidrymd
följande skall iakttagas:
l:o) Den rätt, som tillkommer hvartdera rikets lappar att, utan
vederbörande jordägares eller brukares samtycke, under vissa i lagen angifna
månader med sina renar uppehålla sig i det andra riket, skall afse
allenast Norrbottens och Västerbottens län i Sverige samt Tromsö och
Nordlands amter i Norge;
2:o) Öfverflyttande lappar må icke föra med sig renar, som tillhöra
bofaste eller aktiebolag;
3:o) Svenska lappar må icke, utan vederbörande jordägares eller
brukares samtycke, med sina renar flytta öfver till Norge före deri 15 juni,
där ej ovanliga väderleksförhållanden nödvändiggöra tidigare flyttning.
Sverige äger dock rätt att på sin bekostnad till skiljedomstol, som nedan
i art. 4 omförmäles, hänskjuta frågan, om och i hvilken utsträckning det
må vara nödvändigt för de svenska lapparne att, oberoende af ovanliga
väderleksförhållanden, företaga flyttning öfver till Norge före den 15 juni,
i hvilket fall skiljedomstolens afgörande skall lända till efterrättelse; dock
att icke i något fall flyttning må ske före den 1 maj.
Artikel 3.
I god tid före utgången af år 1917 skola förhandlingar om revision
af de rikena emellan gällande bestämmelser i ämnet upptagas mellan de
bägge rikena.
Artikel 4.
Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af de på hvarje tid
rikena emellan gällande bestämmelser i ämnet skola, där de icke kunnat
lösas genom direkta diplomatiska förhandlingar, afgöras af en skiljedomstol,
bestående af tre personer, utsedde eu af hvartdera riket och den tredje
8
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
af de sålunda valde eller, om dessa icke enas om valet, af schweiziska
Förbundsrådets president eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de
två sista styckena af 32 artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.
I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort
för sitt sammanträde och skiljedomsproceduren.
Öfverenskommelse om transitotrafiken.
Artikel 1.
Hvartdera riket förpliktar sig att icke, vare sig genom import- eller
exportförbud, hämmande af godstratiken eller annorledes förhindra eller
försvåra transporten af varor, som sändas genom detta rike från eller till
det andra (transitogods).
Vid krisciska förvecklingar med eller emellan andra makter eller vid
eljest inträffande utomordentliga fall må, i fråga om vapen, ammunition,
annan krigsmateriel samt, under krigstillstånd, alla till kontraband hörande
varor, göras de tillfälliga undantag, som internationell rätt eller omsorgen
om eget lands neutralitet eller säkerhet krafvel''. Likaledes iuå sådana
tillfälliga undantag göras, som kunna vara nödvändiga för att hindra införande
och spridning af smittosam sjukdom bland människor eller djur.
Artikel 2.
Transitogods må ej beläggas med tull eller annan liknande afgift,
ej heller må i någon form upptagas särskild afgift för transiteringen. För
vara, som nedlägges på transitupplag, frilager eller dylikt, må därför
stadgad afgift upptagas.
Artikel 3.
Transitogods, som transporteras på järnväg, må icke inom genomgångslandet
behandlas ogynnsammare, än gods af samma varuslag i allmänhet
behandlas inom detta land, och förty icke i någon form beläggas
med högre fraktafgifter än efter de inom detta land faktiskt tillämpade
fraktberäkningar. Tillämpar genomgångslandet icke för alla fall eu och
samma fraktberäkning för ett visst varuslag, må frakt å transitogodset
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
9
icke upptagas till högre belopp, än som kan anses skäligt med hänsyn till
de fraktberäkningar, som faktiskt i allmänhet inom genomgångslandet tilllämpas,
med bortseende från sådana särskildt medgifna fraktlindringar,
som förekomma å tertiära lokalbanor eller föranledas af exceptionella förhållanden.
Förekommer transport af visst varuslag icke eller allenast i
ringa mån inom genomgångslandet, må frakt för transitogodset ej upptagas
till högre belopp, än som kan anses skäligt med hänsyn till de fraktberäkningar,
som tillämpas å närmast jämförliga varuslag.
Denna artikel gäller allt gods, som från eller till det ena landet
transporteras genom det andra på järnväg, helt eller delvis tillhörande
staten eller bolag, däri staten är delägare. Öfverlåter staten eller sådant
bolag järnväg eller andel i järnväg till ny ägare, skall sta,ten vara ansvarig
därför, att denna artikels bestämmelser det oaktadt varda fortfarande
tillämpade.
Artikel 4.
Transitogods eller fartyg, befraktadt för transport af transitogods,
må icke i genomgångslandet beläggas med hamnumgälder, sjöfartsafgifter
eller andra afgifter, af hvilken art det vara må, till högre belopp än efter
de afgiftsberäkningar, som, när fråga är om gods af samma varuslag,
faktiskt i allmänhet tillämpas i genomgångslandets egen utrikestrafik; dock
att härigenom icke göres inskränkning i kommuns rätt att i öfverensstämmelse
med gällande allmän lagstiftning upptaga hamnafgift.
Förekommer visst varuslag icke eller allenast i ringa mån i genomgångslandets
egen utrikestrafik, må afgift ej upptagas till högre belopp
än som kan anses skäligt med hänsyn till de beräkningar, som tillämpas
i fråga om närmast jämförliga varuslag.
Artikel 5.
Ofvan gifna bestämmelser skola äga tillämpning utan hinder däraf,
att transitogods i genomgångslandet göres till föremål för omexpedition.
Artikel 6.
Denna öfverenskommelse skall gälla under en tid af trettio år,
räknadt från den 1 januari 1906, med förlängning för en lika tidrymd,
Bill. till Andra Urtima Riksd. Prot. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Häft. 2
10 Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
därest den ej från någondera sidan uppsäges minst fem år före trettioårsperiodens
utgång.
Artikel 7.
Förestående bestämmelser angående järn vägsfrakter verka icke rubbning
i det angående malmtransporten å Ofotenbanan den 11 h oktober
1898 upprättade kontrakt mellan norska staten och Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag, hvad angår transporten af den i kontraktet omhandlade
myckenheten af 1,200,000 ton. Skulle Luossavaara och Kiirunavaara
malmfält öfvergå till ny ägare, kan denne ej, för så vidt angår transporten
af nämnda myckenhet, åberopa sig på denna öfverenskommelse för uppnående
af andra villkor än de i kontraktet stadgade.
Artikel 8.
Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverenskommelse
skola, där de icke kunnat lösas genom direkta diplomatiska
underhandlingar, afgöras af en skiljedomstol, bestående af tre personer,
utsedda en af hvartdera riket och den tredje af de sålunda välde eller,
om dessa icke enas om valet, af schweiziska Förbundsrådets president
eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af 32
artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.
I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort
för sitt sammanträde och skiljedomsproceduren.
Öfverenskommelse angående gemensamma vattendrag.
Artikel 1.
Uppstår fråga att inom det ena rikets område uppdämma, sänka
eller urtappa sjö, bygga i vattendrag, bortleda vatten ur vattendrag eller
vidtaga annan åtgärd för dess förändring till djup, läge eller riktning,
skall, med hänsyn till rättigheten att vidtaga sådan åtgärd, detta rikes
lag komma till användning, ändå att åtgärden kan utöfva inverkan på
vattenförhållandena inom det andra läket. Inbyggare i sistnämnda rike
skola erhålla samma tillfälle att bevaka sin rätt, som under motsvarande
förhållanden tillkommer inbyggarne i det rike, där åtgärden skall äga
rum, så ock i öfrigt i fråga om alla villkor för åtgärdens vidtagande njuta
samma rätt som dessa.
Andra Ultima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
11
Artikel 2.
I öfverensstämmelse med allmänna folkrättsliga grundsatser skall i
fråga om åtgärd, som i artikel 1 sägs, gälla, att åtgärden ej må vidtagas
utan det andra rikets medgifvande, om den genom ändring i vattenförhållandena
inom detta rike skulle åstadkomma afsevärdt hinder i ett
vattendrags begagnande såsom flottled eller farled eller eljest verka betydande
rubbningar i vattenförhållandena inom ett större område.
Artikel 3.
Med afseende å öppnande, bibehållande eller begagnande af flottled
eller farled i vattendrag skola hvardera rikets inbyggare i det andra
riket åtnjuta samma rättigheter och förmåner som dess egna inbyggare.
Artikel 4.
Denna öfverenskommelse har afseende på alla för rikena gemensamma
sjöar och vattendrag. Såsom gemensamma anses sjöar och vattendrag,
som utgöra gräns mellan rikena, eller som eljest sträcka sig genom
båda rikenas områden, eller som hafva aflopp till sådana sjöar och vattendrag.
Artikel 5.
Denna öfverenskommelse skall gälla under en tid af femtio år, räknadt
från den 1 januari 1906, med förlängning för en lika tidrymd,
därest den ej från någondera sidan uppsäges minst fem år före femtioårsperiodens
utgång.
Artikel 6.
Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverenskommelse
skola, där de ej kunnat lösas genom direkta diplomatiska
underhandlingar, afgöras af en skiljedomstol,, bestående af tre personer,
utsedda en af hvardera riket och den tredje af de sålunda välde eller,
12
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
om dessa icke enas om valet, af schweiziska Förbundsrådets president
eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af 32
artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.
I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort
för sitt sammanträde och skiljedomsproceduren.
De delegerade hafva äfven enats om följande förslag med afseende å
ordningen för den vidare behandlingen:
l:o) För hvardera rikets representation framlägges proposition om
godkännande, under förutsättning af motsvarande beslut i det andra riket,
af ofvan införda förslag till öfverenskommelser att erhålla ömsesidigt bindande
verkan från det att Sverige, på sätt nedan under 2:o) sägs, erkänt
Norge såsom eu från unionen med Sverige skild stat;
2:o) När Riksdagen och Stortinget fattat öfverensstämmande beslut
om godkännande af nämnda förslag till öfverenskommelser, framlägges för
Riksdagen proposition, att Riksdagen dels besluter att, under villkor att
de nedan under 3:o) omförmälda traktater varda behörigen undertecknade,
för Sveriges del upphäfva riksakten, dels inedgifver att Konungen må,
under samma villkor, å Sveriges vägnar erkänna Norge såsom en från
unionen med Sverige skild stat;
3:o) När sådant erkännande gifvits, skola traktater i öfverensstämmelse
med Riksdagens och Stortingets beslut om godkännande af
ofvan införda förslag till öfverenskommelser i sedvanlig internationell
ordning samtidigt undertecknas, hvarefter ratifikation ej är erforderlig;
4:o) Efter de under 3:o) omförmälda traktaternas undertecknande
skall Sverige om sitt erkännande af Norge såsom eu från unionen med
Sverige skild stat ofördröjligen notificera de främmande makter, med
hvilka diplomatisk eller konsulär förbindelse äger rum;
5:o) Hvartdera riket gör därefter hos de främmande makter, med
hvilka rikena afslutit gällande, gemensamt bindande traktater eller andra
aftal, framställning om uttryckligt erkännande däraf, att hvarje gemensamhet
i rättigheter eller skyldigheter enligt samma traktater eller andra
aftal upphört, så att det ena riket icke vidare står i någon som helst
ansvarighet i afseende å fullgörande af förpliktelser, som angå det andra
riket;
6:o) Efter det Sverige erkänt Norge såsom en från unionen med
Sverige skild stat och de under 3:o) omförmälda traktater undertecknats,
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
13
upptagas ofördröjligen förhandlingar om afveckling af förhållanden, hvilka
måste upphöra eller förändras i och med upplösning af unionen, äfvensom
om alla därmed sammanhängande likvidationsfrågor.
Sålunda upprättadt i två svenska och två norska exemplar, af hvilka
de delegeiade från hvartdera riket mottagit ett svenskt och ett norskt
exemplar.
Karlstad den 23 september 1905.
Såsom af Eders Kung], Maj:ts proposition framgår, äro de i densamma
intagna förslag till överenskommelser afsedda att erhålla ömsesidigt bindande
verkan från det att Riksdagen och Stortinget om desammas
godkännande fattat öfverensstämmande beslut samt därefter Riksdagen,
. ®*ter ab Eders Kungl. Maj:t framlagd proposition, beslutit att för Sveriges
del upphäfva riksakten, och Konungen, efter Riksdagens medgifvande,
a Sveriges vägnar erkänt Norge såsom en från unionen med Sverige
skild stat. ö
• \id behandHngen af Eders Kungl. Maj:ts proposition har Riksdagen
lunmt förslagen till överenskommelser angående tvisters hänskjutande ”till
skiljedom, angående. neutral zon, befästningars nedläggande in. m., om
nyttlapparnes rätt till renbete m. m., om transitotrafiken och angående
gemensamma vattendrag böra godkännas. Riksdagen har jämväl ansett
medgifvande böra lämnas Eders Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar godkänna
det i propositionen omförmälda separataftalet.
Betiåffande slutligen det af de delegerade uppgjorda förslaget rörande
ordningen för den vidare behandlingen af de frågor, som stå"i samband
med föreliggande ärende, har Riksdagen intet att erinra, men anser
Bih. till Andra Urtima Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Höft. 3
Ciir. Lundeberg.
Hj. L. Hammarskjöld.
F. Cl:sox Waciitmeister.
Karl Staaff.
Chr. Miciielsen.
J. Lövland.
Carl Berner.
Benjamin Vogt.
14
Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
sig böra uttala önskvärdheten däraf, att de traktater, som i detta förslag
förutsättas skola rörande ofvan berörda öfverenskommelser upprättas, och
hvilkas tillämpning kan komma att föranleda skiljedom af utländske skiljedomare,
blifva affattade jämväl på franska språket.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har alltså Riksdagen, med
bifall till Eders Kung!. Maj:ts proposition,
dels godkänt, under förutsättning af motsvarande beslut i Norge,
de i ofvan" återgifva, af utsedde delegerade från svensk och norsk sida
upprättade handling intagna förslag till öfverenskommelser att erhålla
bindande verkan från den i handlingen angifna tid,
dels ock förklarat, att i detta godkännande innefattas medgifvande
för Eders Kung]. Maj:t att å Sveriges vägnar godkänna det i samma handling
omförmälda förslaget till separataftal;
hvithet Riksdagen härigenom får för Eders Kung!. Maj:t anmäla.
Stockholm den 13 oktober 1905.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1905. Kung!. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.